MÖD 2011:50

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVäxjö tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2010-03-31 i mål nr M 1241-09, se bilaga A

KLAGANDE1. Naturvårdsverket106 48 Stockholm2. Naturskyddsföreningen i Blekinge, Branthallarvägen 119, 295 91 Bromölla3. Naturskyddsföreningen i Karlshamn, c/o Å.L.

Ombud för 2 och 3: Å.L.

MOTPARTKarlshamns Hamn AB, 556016-9467, Box 8, 374 21 Karlshamn Ombud: Advokaten I.A.

SAKENTillstånd enligt 9 och 11 kapmiljöbalken för hamnverksamhet och för muddring och anläggande av ny kaj, samt användande av förorenade muddermassor för anläggningsändamål alternativt mellanlagring på land samt dispens enligt 15 kap 33 § miljöbalken för tippning av muddermassor i havet

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen förordnar enligt följande.

1. Naturskyddsföreningarnas yrkanden avseende utsläpp till Munkahusviken och sanering av denna avvisas.

2. Miljödomstolens dom upphävs vad avser tillstånd till dumpning av muddermassor i havet och ansökan om tillstånd till dumpning avvisas.

3. Miljödomstolens dom upphävs vad avser dispens för dumpning av muddermassor i havet och ansökan om dispens och om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken avslås.

4. Med ändring av miljödomstolens dom vad avser tillstånd att lägga upp förorenade muddermassor för avvattning, lämnar Miljööverdomstolen tillstånd enligt miljöbalken, att som alternativ till att nyttja förorenade muddermassor för anläggande av hamnplan, lägga upp sådana massor för avvattning på fastigheten X 2:49 eller på fastigheten X 8:8 under en tid av längst tre år för att senare nyttiggöra sig av massorna eller deponera dessa.

5. Med ändring av miljödomstolens dom föreskrivs att som villkor för anläggandet av hamnplan genom stabilisering av muddermassor ska gälla följande:

Massor till utfyllnad för anläggande av hamnplan ska stabiliseras så att de blir inerta med STSO-metoden. De stabiliserade massorna ska läggas under lägsta vattennivå på uppläggningsplatsen. Inblandning av stabiliseringsmedel och utläggning av massor ska ske på ett sådant sätt att utläckage av föroreningar förhindras. Massorna ska omges av tätskikt i den omfattning som behövs för att förebygga förorening av omgivande mark och vatten.

6. Med ändring av miljödomstolens dom föreskrivs att förordnandet om delegation till tillsynsmyndigheten ska ha följande lydelse:

Det överlåts åt tillsynsmyndigheten att enligt 22 kap. 25 § miljöbalken besluta om dels de närmare föreskrifter för omhändertagande av förorenat mudder på land, som kan behövas med utgångspunkt från de krav som enligt tillståndsdomen ska ställas på omhändertagandet, dels vilken av de två redovisade platserna på land som ska användas för eventuell uppläggning av förorenade massor för avvattning, samt dels eventuellt ytterligare villkor för det fall sökanden anmäler att denne önskar använda hamnen för andra godsslag än för etanolfabrikens behov.

7. Med ändring av miljödomstolens dom föreskrivs att, förutom vad miljödomstolen föreskrivit om kontrollprogrammets innehåll, ska kontrollprogrammet innehålla åtgärder för kontroll av föroreningsinnehållet i lakvatten från uppläggandet av muddermassorna på land.

8. Karlshamns Hamn AB:s yrkande om omedelbart ianspråktagande av meddelade tillstånd till verksamheten avslås.

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har yrkat att ansökan om tillstånd att utnyttja förorenade muddermassor för att anlägga en hamnplan alternativt lägga upp och avvattna dessa massor ska avslås. Verket har också yrkat att ansökan om dispens och tillstånd att dumpa ca 150 000 m3 muddermassor i havet avslås. Naturvårdsverket har slutligen yrkat att ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken att dumpa muddermassor i Natura 2000-område ska prövas och avslås.

Naturskyddsföreningen i Blekinge län och Naturskyddsföreningen i Karlshamn har yrkat att ansökningarna om dispens och tillstånd att dumpa muddermassor i havet avslås. Föreningarna har också yrkat att bolaget ska åläggas att upphöra med utsläpp av föroreningar till Munkahusviken från lagring av eldningsolja i bergrum, samt att före anläggandet av etanolkajen sanera Munkahusviken.

Karlshamns Hamn AB (bolaget) har bestritt ändring och yrkat att Miljööverdomstolen ska förordna att meddelade tillstånd till verksamheten får tas i anspråk utan hinder av laga kraft.

UTVECKLANDE AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket

Användning av förorenade muddermassor för anläggande av hamnplan

Bolagets redovisning saknar uppgifter om hur stabilisering/solidifiering av muddermassorna ska genomföras. Det saknas också uppgifter om vilket resultat som kommer att uppnås, dvs. vilka föroreningar som binds och i vilken grad.

Av bolagets redovisning framgår att de muddermassor som ska användas för anläggningsändamål innehåller bl.a. organiska miljögifter, främst PCB men även PAH, och tennorganiska föreningar, kadmium, kvicksilver, koppar, bly och zink. Sedimenten innehåller även tributyltenn (TBT). I Naturvårdsverkets rapport 5696, Stabilisering och solidifiering av förorenad jord och muddermassor anges att metoder för stabilisering/solidifiering är lämpliga vid behandling av relativt homogena jordar och sediment men inte för flyktiga föroreningar. De aktuella massorna är enligt bolagets redovisning inte homogena och innehåller även flyktiga föroreningar. I rapporten framhålls även att den höga alkaliniteten som i vissa fall kan underlätta utfällning av många metaller även kan motverka immobilisering om metallerna bildar lösliga anjon-hydroxider vid höga pH. Eftersom sambandet mellan pH och löslighet skiljer sig åt för olika metaller kan inte optimal bindningseffekt erhållas för alla enskilda metaller i en blandning.

En kritisk frågeställning är också bindemedlets robusthet vid de platsspecifika förhållandena. Bolaget har nämnt andra platser där metoden använts, men det saknas information om huruvida förhållandena på de platserna och avfallets innehåll är jämförliga med vad som prövas i nu aktuellt mål. Av de redovisade resultaten från laktester som utförts inom ramen för planerade arbeten i Oxelösunds hamn framgår att kadmium tycks vara rörligt i samma utsträckning i det bundna materialet. Redovisade

resultat från laktester som utförts för planerade arbeten i Gävle hamn visar på något förhöjda halter av bl.a. kvicksilver. Av bolagets redovisning avseende nu planerade arbeten framgår att det översta sedimentskiktet av de massor som ska muddras innehåller bl.a. kadmium i höga halter samt medelhöga halter av bl.a. kvicksilver.

Att sedimenten är förorenade och att stabiliseringsförsök från andra hamnar inte visar på entydigt positiva resultat för de aktuella föroreningarna medför att muddermassorna inte är lämpliga som anläggningsmaterial. Bolaget har inte redovisat några resultat från genomförda försök som styrker dess bedömning att risken för spridning av föroreningar från de aktuella massorna efter cementstabilisering är liten.

Den aktuella stabiliseringsmetoden bör undersökas genom laktester i laboratoriemiljö samt genom fältförsök för att klargöra risker med utlakning av föroreningar. Detta underlag bör redovisas av bolaget för att verksamheten ska kunna prövas. En riskbedömning bör göras som innefattar olika ”worst-case” scenarier där det stabiliserade materialet utsätts för bl.a. mekanisk krossning, pH-förändringar samt fluktuerande temperatur och vattenhalt. Orsaker till framtida förändrade förhållanden kan t.ex. vara ändrad markanvändning, surt regn samt klimateffekter vilket kan medföra bl.a. ökad erosion och ökad vattennivå.

Med det underlag som redovisats är det oklart om kravet på bästa möjliga teknik enligt 2 kap. 3 § miljöbalken är uppfyllt. Kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken är inte uppfyllt genom befintligt underlag. Redovisat underlag medger inte en bedömning av åtgärdens miljöpåverkan.

Enligt 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken får miljödomstolen överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa villkor av mindre betydelse. Tillåtligheten för en verksamhet avgörs dock efter en bedömning av den tekniska beskrivning och den miljökonsekvensbeskrivning som ingår i ansökan. En fråga som avgör tillåtligheten för en anläggning kan inte utgöra villkor av mindre betydelse. Eftersom det inte går att göra en bedömning av om kraven i 2 kap. 3 § miljöbalken är uppfyllda kan frågan inte delegeras till tillsynsmyndigheten. Ansökan om tillstånd att använda muddermassorna för att anlägga en hamnplan ska avslås.

Uppläggning av muddermassor för mellanlagring

I förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd anges i verksamhetsbeskrivningarna avseende mellanlagring att sådan inte avser lagring av avfall under längre tid än ett år innan det bortskaffas eller tre år innan det återvinns eller behandlas. Detta stämmer överens med de bestämmelser som avser deponering. Begreppet deponering definieras i 4 § avfallsförordningen (2001:1063) som ett bortskaffningsförfarande genom att avfall läggs på deponi. Av 5 § samma förordning framgår att begreppet deponi avser en upplagsplats för avfall och att det finns tre undantag från begreppet deponi. Undantagna är platser eller anläggningar där avfall omlastas för vidare transport, lagras kortare tid än tre år innan avfallet återvinns eller behandlas eller lagras kortare tid än ett år innan avfallet bortskaffas. Undantagen från tillståndsprövning av deponier enligt 4 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall är inte tillämpliga på den planerade lagringen. Massorna är inte avsedda att användas för gödsel- eller jordförbättringsändamål enligt punkten 1. Punkten 2 är inte tillämplig då massorna inte omfattas av definitionen av inert avfall enligt 3 § deponeringsförordningen, framför allt på grund av dess innehåll av organiskt material, och eftersom föroreningsinnehållet inte är obetydligt. Då muddermassorna varken är icke-farliga eller ska placeras längs muddringsplatsen omfattas uppläggningen inte av punkten 3. Punkterna 4-6 är inte tillämpliga på det aktuella avfallet. Uppläggningen ska därför tillståndsprövas som en anläggning för deponering enligt det regelverk som gäller för deponeringsverksamheter. Bolagets redogörelse saknar det underlag som krävs för att bedöma deponeringsverksamhet enligt deponeringsförordningen och det är därmed inte visat att verksamheten är tillåtlig. Ansökan ska avslås i den del som avser uppläggning av avfall.

Avvattning av avfall är att betrakta som en behandling av avfall, men tiden för avvattningen är i aktuellt fall orimligt lång. Det är inte visat vad som uppnås med en så lång avvattningstid. Massorna kan avvattnas på en avsevärt kortare tid med användning av bästa möjliga teknik. Det vatten som avgår från de förorenade massorna är tänkt att avledas direkt till grundvattenrecipienten utan föregående rening. Detta är inte förenligt med kraven i 2 kap. 3 § miljöbalken. Bolagets bedömning att alla föroreningar är partikelbundna och att föroreningar därför inte kommer att spridas saknar vetenskaplig grund. Om ett ämne i fast fas förekommer kommer också en del av ämnet att förekomma löst i vattenfasen. Det är inte heller ett hållbart argument att inget grundvatten i området kommer att användas. Ett sådant resonemang är inte förenligt med det beslutade miljökvalitetsmålet ”Grundvatten av god kvalitet” som innebär att grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag.

Det bör även påpekas att svavelväte, som är giftigt vid inandning och extremt brandfarligt, kan bildas. Gasen kan även innebära olägenheter i omgivningen på grund av dess karakteristiska lukt.

Dumpning av muddermassorna i havsområde

Dumpningen ska inte tillståndsprövas enligt 9 kap.miljöbalken utan endast dispensprövas enligt bestämmelserna i 15 kap. i samma balk. Det innebär en stor skillnad om prövningen av dumpning av muddermassor utgår från bestämmelserna om tillstånd till miljöfarlig verksamhet eller om prövningen utgår från bestämmelserna om dispens från förbudet mot dumpning. En prövning enligt 15 kap.miljöbalken utgår från att det finns ett förbud mot dumpning. En prövning om tillstånd utgår däremot från att en åtgärd som utgör en miljöfarlig verksamhet är tillåten under förutsättning att utövaren söker och beviljas tillstånd. En prövning av dispens från ett förbud innebär en mer strikt bedömning än den som sker vid en tillståndsprövning. Om rekvisiten i 15 kap.31 och 33 §§miljöbalken är uppfyllda ska därmed en prövning under alla förhållanden ske enligt dessa regler. En tillståndsprövning kan leda till ett annat resultat än en dispensprövning enligt 15 kap.miljöbalken, vilket i slutändan kan medföra stora konsekvenser för miljön.

Enligt 15 kap. 31 § miljöbalken får avfall inte dumpas inom Sveriges sjöterritorium. Enligt 33 § samma kapitel får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer besluta om dispens i det enskilda fallet. Förutsättningarna för att dispens ska beviljas är att dumpning kan ske utan olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det krävs inte att skador kan konstateras eller att olägenheterna måste vara betydande för att hinder för dispens kan föreligga.

Av underlaget i målet framgår inte att dumpningsplatsen är en ackumulationsbotten. Ackumulationsbotten är en förutsättning för att massorna ska ligga kvar. Risken för spridning är större för massor med inslag av organiskt material som gyttja. De dumpningsmassor som tidigare dumpats på platsen består till stor del av glaciallera som på grund av starka kohesionskrafter i högre grad ligger kvar på dumpningsplatsen. De aktuella muddermassorna består av siltig och lerig gyttja, sand, grus, sten, block och jord. Dessa massor har ett högre organiskt innehåll och en högre vattenhalt som indikerar hög porositet och låg motståndskraft mot erosion. Detta ökar risken för sedimentspridning både vid dumpningstillfället och på längre sikt. Underlaget visar på stora skillnader mellan de massor som idag ligger på dumpningsplatsen och de sediment som bolaget nu vill dumpa där.

Bolaget har inte visat att förhållandena på dumpningsplatsen är sådana att de dumpade massorna kommer att stanna kvar på platsen och inte transporteras bort av havsströmmar eller vågrörelser.

Den föreslagna dumpningsplatsen ligger inom Pukaviksbukten, som är ett Natura 2000-område enligt art- och habitatdirektivet 92/43/EEG. Länsstyrelsen i Blekinge län har i bevarandeplanen för Pukaviksbukten angett att planen ska bidra till att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus på biogeografisk nivå för naturtyperna sublitorala sandbankar, stora grunda vikar, sund och rev.

I bevarandeplanen för Pukaviksbukten anges att ett viktigt syfte med utpekandet av området som Natura 2000-område är att utgöra skyddsområde för vildlax. Dess förekomst och reproduktion i Natura 2000-området Mörumsån är i hög grad beroende av situationen för fiskpopulationen i Pukaviksbukten. Mörrumsån är ett av de viktigaste vattendragen för vildlaxen i norra Europa. Laxen är känslig för grumling och svarar normalt med undflyende vid kraftigare grumling. Grumlighet påverkar sannolikt laxens uppvandring i Mörrumsån.

En förutsättning för god bevarandestatus för de arter som är knutna till Pukaviksbuktens miljö är att de ingående habitaten inte påverkas negativt. Exempelvis utgör de hårda bottnarna i området viktiga tånghabitat som är mycket betydelsefulla för olika fiskarter, både som uppväxtområde och för födosök. När de hårda bottnarna överlagras av sedimenterande partiklar minskar möjligheterna för nyrekrytering av blåstångsplantor. På lite djupare bottnar kan fleråriga rödalger påverkas negativt av ökad sedimentation. En förutsättning för gynnsam bevarandestatus för habitaten är ringa eller ingen sedimentation.

Dumpningen innebär också att habitattypernas yta kan komma att minska.

Dumpningen och den efterföljande långsiktiga sedimentspridningen kan innebära en betydande negativ påverkan på de habitat och arter i Pukaviksbukten som upptas i art- och habitatdirektivet.

Det finns flera andra skyddsvärda arter som kan ta skada av dumpningen. Havsöring, som passerar bukten under sin årliga vandring till och från Mörrumsån, är känslig för grumling och reagerar på samma sätt som laxen med undflyende. Även ålens vandring, vars vandringsstråk går genom Pukaviksbukten, skulle störas av spridningen av sediment i samband med dumpningen. Den europeiska ålen är rödlistad och klassad som akut hotad enligt Artdatabankens lista 2010. Pukaviksbukten är också uppväxtområde för torsk, vilken är starkt hotad enligt nämnda lista. Samtliga tre arter finns upptagna i Baltic Sea Action Plan som är en gemensam åtgärdsplan för Östersjön, Öresund och Kattegatt inom ramen för HELCOM. Den grumling som uppstår vid dumpningen och den efterföljande sedimentationen som sker kommer att sätta ned fiskproduktionen under nästkommande produktionssäsong och inverka negativt på flera fiskarters yngel.

Vid bolagets redogörelser för alternativa dumpningsplatser har företagsekonomiska hänsynstaganden spelat en oacceptabelt stor roll för valet av dumpningsplats. Omhändertagandet av massorna är en förutsättning för hela projektet och bör därför sättas i relation till hela projektets kostnader samt de kostnader som riskerar uppstå på grund av olägenheter för miljön. Mot denna bakgrund är den föreslagna platsen olämplig för dumpningsändamål.

Naturskyddsföreningen i Blekinge län och Naturskyddsföreningen i Karlshamn

Föreningarna har motsatt sig dumpning i Pukaviksbukten på grund av risken för förorening av havet och anfört att muddermassorna istället ska läggas upp i anslutning till hamnen för eventuell återanvändning. Föreningarna har också anfört att bolaget ska åläggas att upphöra med utsläpp av föroreningar till Munkahusviken samt att sanera Munkahusviken före anläggandet av etanolkajen. Föreningarna har därvid anfört att bolaget och Karlshamns Kraft AB har lagrat eldningsolja i bergrum under havsvattennivån. Olja och gifter har lösts i inläckande vatten som därefter pumpats ut i Munkahusviken. Även vatten för rengöring av bergrummen har pumpats ut. Detta har orsakat förorening av havet och bottnarna. Föreningarna har i övrigt anslutit sig till vad Naturvårdsverket och länsstyrelsen anfört.

Karlshamns Hamn AB

Bolaget har som grund för bestridande av Naturvårdsverkets överklagande anfört följande.

Användning av förorenade muddermassor för anläggande av hamnplan

Bolaget har åtagit sig att utföra kompletterande undersökningar och laktester vid användning av STSO-metoden när investeringsbeslut föreligger. Metoden är tillräckligt utvecklad genom praktiska tillämpningar.

Uppläggning av muddermassor för mellanlagring

Uppläggningen av massor för avvattning är inte deponering. Uppläggningen kommer att följa tidigare uppläggning av massor. Erfarenheterna från denna har visat sig vara goda och har inte inneburit någon negativ påverkan på miljön. Massornas toxicitet är kopplad till svavelväteinnehållet. Vid omrörning av sedimenten och kontakten med luft vid muddring och uppläggning på land sker syresättning. Genom detta försvinner svavelvätet och toxiciteten upphör praktiskt taget. Om bedömningen görs att ett upplag under längre tid än tre år utgör deponering enligt deponeringsförordningen är bolaget villigt och berett att begränsa tiden till tre år. Alternativt bör undantag kunna medges från kraven i 19-22 §§deponeringsförordningen då erfarenheten från tidigare uppläggning visat sig kunna ske utan risk för skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Dumpning av muddermassorna i havsområde

Hamnen har med hydroakustiska mätningar visat att på tipppplatsen tidigare dumpade likartade muddermassor, totalt 500 000 m3, ligger kvar. Detta omfattar muddermassor från alla muddringar i Stilleryds-/Oxhaga-/Kölöhamnarna sedan 1965. Bolaget har vid en jämförelse för ett stort antal mätpunkter mellan sjömätningar från den 16 april 2003, dvs. direkt efter senaste muddringen, och en ny sjömätning från den 20 april 2009, visat att botten har samma nivå i området. SMHI har under tre vintermånader mellan den 13 oktober 2008 och den 13 januari 2009 genomfört strömmätningar som visar små strömhastigheter vid botten. Hamnen har redovisat att även de av SMHI uppmätta maximala strömhastigheterna är lägre än den tillåtna medelhastighet som är bestämmande för när erosion uppkommer i kohesivt material. Vid bedömning av erosionsrisk i kohesivt bottenmaterial åberopas ofta de redovisade ryska bestämmelserna enligt Handboken Bygg 1984. De tidigare tippade muddermassorna kommer från samma vattenområde som de nu aktuella muddermassorna. Nämnda mätningar och utredningar förklarar varför befintliga muddermassor och även de nu aktuella om cirka 150 000 m3 kommer att stanna kvar på platsen.

Det har inte framkommit att de tidigare tippade muddermassorna inneburit någon olägenhet för människors hälsa och miljön.

TBT-halterna ligger under 50 µg/kg TS i samtliga 12 undersökta prover från 8 punkter. De översta mest förorenade muddermassorna kommer att tas upp på land. TBT-halterna i sedimenten som finns kvar kommer därför att vara betydligt lägre efter genomförda åtgärder. Den sökta verksamheten kan därför inte medföra att koncentrationen av TBT ökar i biota. De muddrade sedimenten kommer att läggas på en plats där bolaget visat att massorna kommer att ligga kvar. Bottnen varifrån massor kommer att muddras bort ligger strax utanför Natura 2000-området och är mer exponerad.

Det finns ingen möjlighet att den sökta verksamheten skulle kunna medföra kraftig grumling som skulle hindra laxens uppvandring i Mörrumsån fem kilometer bort. Mörrumsån tillför årligen cirka 4 000 ton uppgrumlade sediment till Pukaviksbukten. I miljökonsekvensbeskrivningen redovisas att vare sig laxsmolten eller lekvandrande lax påverkas av tippningen. Arbetstiden är dessutom skild från lekvandringen flera månader. Vad gäller laxens och havsöringens vandring så hindras inte denna av en måttlig grumling.

Det framgår av miljökonsekvensbeskrivningen att potentiella dumpningsplatser avfärdats på andra grunder än företagsekonomiska. Vad gäller möjligheterna att ta upp muddermassorna på land så gäller generellt att den totala miljöpåverkan är betydligt större om rena eller svagt kontaminerade muddermassor tas upp på land jämfört med tippning av dessa massor i havet.

Av miljödomstolens domskäl kan utläsas att domstolen prövat muddertippning i havet enligt 15 kap.miljöbalken.

Tillståndsprövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken

Tippningen av muddermassor kommer inte att påverka de utpekade habitattyperna i Natura 2000-området. Genom dumpningen kommer botten på själva tipplatsen att täckas med ett lager nya massor. Det finns inga skyddsvärda habitattyper eller tång på själva tipplatsen. Högskolans rapport visar att återkolonisationen varit relativt god efter genomförda dumpningar i området.

Bolaget har visat att muddermassorna kommer att ligga kvar på tipplatsen. En eventuell långsiktig spridning av sediment kommer att vara obetydlig jämfört med det suspenderade material som årligen kommer från Mörrumsån och från erosion längs stränder efter häftiga stormar.

I samband med dumpningen kommer en mindre övergående grumling att uppstå. Vildlax omfattas av art- och habitatdirektivet 92/43/EEG. Ingen av de arter som redovisas i Kalmar Högskolas ”Undersökning av bottenlevande djur söder om Kofsanabb” Rapport 2005:8 finns med bland de arter som upptas i art- och habitatdirektivet. Någon annan art finns inte heller nämnd i bevarandeplanen för Natura 2000-området. Laxen kommer inte att påverkas av grumlingen.

Bolaget åberopar till stöd för bestridande av naturskyddsföreningarnas överklaganden de omständigheter som åberopats avseende Naturvårdsverkets talan samt vad som framgår av sidan 40 och följande i miljödomstolens dom.

REMISSYTTRANDEN

Fiskeriverket

Fiskeriverket ställer sig tvekande till dumpningslokalen bl.a. på grund av att den ligger inom ett Natura 2000-område och att karaktären på närområdet möjligen kan klassas som rev, vilket är ett av målhabitaten för skyddsområdet. Dumpningslokalens förhållanden måste garantera att massorna förblir på plats. SGU:s undersökning tyder på att de massor som hittills dumpats på lokalen blivit kvar. Om detta gäller massor av annan mer erosionskänslig sammansättning måste tydligt bevisas om lokalen ska finnas med som ett alternativ. Likväl bör lokalen bedömas som mindre lämplig jämfört med en djupare belägen ren ackumulationsbotten utanför påverkansområdet av storminducerade vågor. Bolaget ska redovisa ett fullgott alternativ bestående av en djupare liggande ackumulationsbotten utanför Natura 2000-området för dumpningen.

Förorenade muddermassor ska deponeras på land när nivån på en eller flera föroreningsvariabler överskrider avvikelseklass 3 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder i rapport 4914 eller en TBT halt överstigande 100-200 µg/kg TS. Norges gränsvärde för marin miljö är 100 µg/kg och Finlands gränsvärde i brackvatten är 200 µg/TS.

Påverkan på lekvandrande lax och öring genom grumling från dumpningslokalen är mindre trolig. När det gäller grumlingsstörning från dumpningsområdet är det främst undflyendet av lokala bestånd och skada på fiskyngel och juveniler i närområdet som framstår som en huvudsaklig skada för fisket. Viss avvikelse i sidled på blankålens lokala rutt förbi dumpningsplatsens närområde vid kraftigare grumlingsförhållanden kan inte heller uteslutas. Detta skulle kunna påverka fångstresultatet i ålbottengarn inom närområdet.

Länsstyrelsen i Blekinge län

Användning av förorenade muddermassor för anläggande av hamnplan

Vad gäller ansökan om tillstånd att använda de ytligt förorenade muddermassorna för anläggande av hamnplan genom stabilisering uppfyller ansökan kunskapskravet och kravet på bästa möjliga teknik i den omfattning som är rimlig. Det är inte rimligt att i ansökan förutse och redovisa alla detaljer som kan komma att ingå i den aktuella stabiliseringen. Försök och tester inför stabilisering pågår regelmässigt. För tillstånd är det tillräckligt att det föreskrivs att bolaget under en prövotid av två år ska utreda dels vad som är den optimala stabiliseringstekniken och dels om andra relevanta skyddsåtgärder behövs för att förebygga, hindra eller motverka att olägenhet uppstår för människors hälsa eller miljön. Det är lämpligt att som villkor beträffande prövotiden föreskriva att bolaget ska utföra de kompletterande undersökningar och laktester som bolaget åtagit sig att göra.

Miljödomstolen har lämnat dispens att dumpa förorenade massor utan någon avgränsning för vilka massor som får dumpas i havet. Som en följd av detta lämnas åt tillståndshavaren att fritt välja att nyttja förorenade muddermassor för anläggande av hamnplan eller att dumpa dem.

De frågor som delegerats till tillsynsmyndigheten i miljödomstolens dom bör istället regleras genom villkor under en prövotid.

Dumpning av muddermassorna i havsområde

Bolaget har inte visat att dumpningen kan genomföras utan olägenhet eller utan att miljön i Natura 2000-området påverkas på ett betydande sätt. De tyngst vägande skälen för detta ställningstagande är dels risken för transport av sediment och sedimentbundna föroreningar från dumpningsområdet, dels den omgivande miljöns känslighet för sedimentation.

Skillnaden mellan befintligt sediment på dumpningsplatsen och de nya massor som avses bli dumpade är så stora att det inte går att dela bolagets slutsats att det förhållandet att tidigare dumpade massor förefaller intakta kan tas som intäkt för att även de nya massorna kommer ligga kvar utan att spridas till omgivningen. Av bolagets redovisning framgår att ytsediment på den avsedda tipplatsen har inslag av böljeslagsmärken och domineras av sand, grus, sten och hårt konsoliderad lera medan de massor som ska muddras huvudsakligen utgörs av betydligt lösare sediment med höga vattenhalter och stort inslag av gyttja även på djup ner till mellan två och tre meter under sedimentytan. Merparten av de massor som planeras bli dumpade i havet beräknas bestå av siltig och lerig gyttja och gyttjig lera. Endast fjorton procent utgörs av grövre material. Det grövre materialet skulle teoretiskt kunna användas för att täcka de lösare massorna och därmed förhindra resuspension. Emellertid skulle det jämnt utspritt motsvara ett endast 27 centimeter tjockt skikt på dumpningsplatsen beräknat utifrån en total mäktighet av två meter. Även om man vid muddringen skulle lyckas separera fraktionerna så att det grövre materialet dumpas överst förefaller det praktiskt mycket svårt att åstadkomma ett heltäckande lock över de lösare massorna med så lite material att tillgå.

Natura 2000-habitatets rev är med största sannolikhet vanligt förekommande i närområdet, dvs. inom några hundra meters avstånd från dumpningsplatsen. Rev kännetecknas av att de normalt täcks av ett algsamhälle, som på grunda djup kan utgöras av tång. Algbältet har en mycket viktig ekologisk funktion som livsmiljö för fisk och andra djur. På hårdbottnar som på grund av sitt djup eller skyddade läge mer sällan blir renspolade är vegetationen känslig för ökade halter av sediment i vattnet. Detta allmänna förhållande redovisas på hemsidan för projektet MARBIPP som sammanfattar kunskaper om olika marina miljöer. Här anges att djupt belägna tångsamhällen troligen har en låg tolerans för ökad sedimentation och en mycket långsam återhämtning. Ytterligare referenser beträffande tångens känslighet finns i Naturvårdsverkets rapport 5999, ”Miljöeffekter vid muddring och dumpning”, 2009. SGU:s undersökningar visar att grunden och skären runt tipplatsen utgörs av relativt brant renspolat berg utsatt för vågpåverkan. Emellertid har SGU inte på något sätt undersökt i vilken utsträckning den djupt växande vegetationen runt tipplatsen begränsas eller påverkas av sedimentation, varken under nuvarande förhållanden eller under de förhållanden som kan uppstå om tippningen genomförs.

Vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt har med stöd av vattenförvaltningsförordningen (2004:660) fastställt föreskrifter om kvalitetskrav för vattenförekomster i vattendistriktet. Området som är föreslaget för tippning ingår i vattenförekomsten ”Yttre Pukaviksbukten ”. Enligt föreskrifterna ska vattenförekomsten där uppnå miljökvalitetsnormen ”God kemisk ytvattenstatus” senast år 2015 med undantag för kvicksilver och kvicksilverföreningar. God kemisk ytvattenstatus innebär att koncentrationen för trettiotre prioriterade ämnen understiger de EU-gemensamma värdena som regleras i direktivet 2008/105/EG. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder som syftar till att koncentrationen av dessa ämnen inte ökar signifikant i sediment och/eller relevant biota. Muddermassorna innehåller tributyltennföreningar (TBT), en ämnesgrupp som identifierats som prioriterat farligt ämne enligt direktivets bilaga II.

Vattenmyndighetens föreskrifter om kvalitetskrav innefattar även kompletterande krav för skyddade områden i enlighet med bilaga IV i direktivet 2000/60/EG. Vattenförekomsten Yttre Pukaviksbukten ingår i Natura 2000-område och enligt föreskrifterna (08FS 2009:81) ska gynnsam bevarandestatus uppnås.

Miljökvalitetsnormen för kemisk status kan inte uppnås i vattenförekomsten om de TBT-haltiga muddermassorna dumpas inom föreslaget område. Det kan inte anses förenligt med syftet i direktiven 2000/60/EG och 2008/105/EG och vattenförvaltningsförordningen att dumpa TBT-haltiga muddermassor i Natura 2000-området.

Utnämning till biosfärområde innebär inga nya restriktioner för området utan det är miljöbalken och andra lagar som styr.

Miljöförbundet Blekinge Väst

Användningen av förorenade massor vid anläggandet av ny hamnplan är för dåligt utredd för att det utifrån miljösynpunkt ska gå att bedöma om det är lämpligt. Riskerna med användningen av förorenade massor som konstruktionsmaterial kan innebära att produkten kan bli svår att hantera i framtiden vad gäller återanvändning, deponering m.m.

Uppläggningen av förorenade muddermassor på land ska prövas som en anläggning för deponering.

Dumpning av förorenade muddermassor i ett Natura 2000-område är inte förenlig med miljöbalkens grundtankar, vilka bl.a. innefattar bästa möjliga teknik och lokaliseringsprincipen. Urvalet av områden till Natura 2000 har gjorts för att säkra att skyddsvärda arter och livsmiljöer finns kvar på lång sikt. Alla områden är kanske inte unika i sitt land, men de innehåller livsmiljöer som är värdefulla i ett europeiskt perspektiv. Att sprida förorenade massor på en botten där det finns risk för erosion under vissa omständigheter innebär ett hot mot de naturvärden som finns i området. Erosion kan leda till att de förorenade muddermassorna sprids okontrollerat. Då området är ett Natura 2000-område bör särskild hänsyn tas för att skydda de naturvärden som finns. Den bedömning som bolaget gjort att tidigare dumpning av muddermassor inte påverkat negativt kan inte göras utifrån befintligt kunskapsläge, då påverkan på Natura 2000-området och närliggande områden är dåligt utredd.

Om muddermassor ska dumpas får föroreningsgraden högst nå upp till föroreningsklass tre, vilket innebär en måttlig föroreningsgrad.

Karlshamns kommun har tillstyrkt bolagets ansökan.

BEMÖTANDE AV SVAROMÅL OCH REMISSYTTRANDEN

Naturvårdsverket

De undersökningar som bolaget gjort avseende förekomsten av TBT i de muddermassor som planeras att dumpas i området är bristfälliga. Av de redovisade resultaten kan slutsatsen dock dras att det finns risk för att kemisk status för vattenförekomsten Yttre Pukaviksbukten kan komma att försämras om de aktuella muddermassorna dumpas i området och att miljökvalitetsnormen för kemisk status då inte kan följas.

Enligt 2 kap. 7 § andra stycket miljöbalken ska de krav ställas som behövs för att följa en miljökvalitetsnorm som är av gränsvärdeskaraktär, dvs. meddelad med stöd av 5 kap. 2 § första stycket 1. En rimlighetsavvägning enligt första stycket ska i det fallet inte göras. Bestämmelsen ska tillämpas både när det finns en risk för att en gränsvärdesnorm inte kommer att följas och när det konstaterats att den inte följs. Av åtgärdsprogram för Södra Östersjöns vattendistrikt framgår bl.a. att fortsatt reduktion av tillförseln av miljögifter är nödvändig för att miljökvalitetsnormen för kemisk status ska uppnås. Det är i detta fall inte möjligt att ställa de krav som behövs för att miljökvalitetsnormen ska följas. Förutsättningarna för undantag enligt 2 kap. 7 § tredje stycket är inte uppfyllda. Verksamheten kan därför inte på denna grund tillåtas.

Förekomsten av skyddsvärda habitattyper i området har konstaterats och rapporterats i samband med utpekandet av Natura 2000-området. Bolaget har inte gjort någon kartering av förekomst av de olika habitattyperna eller någon inventering av vegetationen, vare sig på dumpningsplatsen eller i Natura 2000-området i övrigt. Det finns därför inte underlag för bolagets slutsats att ingen av de skyddsvärda habitattyperna finns på dumpningsplatsen.

Karlshamns Hamn AB

Haltgränsen för vilka massor som får dumpas i havet framgår av villkor 6. Upptagandet av massor på land ska ske i samråd med tillsynsmyndigheten.

Miljödomstolen har bedömt att cementstabilisering genom STSO-metoden är tillräckligt väl utvecklad för att kunna användas för anläggningsändamål. Laktester på de förorenade massorna kommer att utföras innan beslut om mängden och fördelningen av cement och merit som ska blandas in i muddret vid anläggandet av hamnplanen. Sedan de stabiliserade och solidifierade muddermassorna nyttjats för att bygga en ny hamnplan är det inte längre aktuellt att använda massorna för annat ändamål, varför en prövotid inte kan vara aktuell. Det är inte heller nödvändigt att till tillsynsmyndigheten delegera rätt att besluta om metoder och villkor för omhändertagandet av massorna.

Betydligt mer förorenade muddermassor från Karlshamns inre hamn har tidigare lagts upp i direkt anslutning till den plats där bolaget avser att lägga upp eller stabilisera de nu aktuella muddermassorna. De kontroller av lakvatten som då gjordes visade att utläckaget från upplaget var minimalt och att något behov av ytterligare rening inte fanns. Mot denna bakgrund kan denna metod med rening genom kalkbädd i botten på uppläggningsplatsen användas även för de massor som tillståndsansökan nu gäller.

Problemet med svavelvätebildning blir vid en tillfällig uppläggning för avvattning inte mindre om massorna transporteras till deponi. I miljökonsekvensbeskrivningen redovisas den stora ökningen av utsläpp till luft som en hantering av samtliga muddermassor på land skulle medföra. Vid en avvägning mellan alternativen upptagning på land och dumpning i havet av de 150 000 m3 som avses bli dumpade är en dumpning i havet att föredra.

Tidigare sedimentundersökningar redovisade i miljökonsekvensbeskrivningen omfattar 13 provpunkter som analyserats med avseende på metaller och organiska miljögifter inkluderat TBT. Då halterna TBT i de 13 sedimentproven varierade mellan ≤1 till 47 µg/kg TS, med en medelhalt på 16 µg/kg TS, bedömdes inga ytterligare analyser med avseende på TBT nödvändiga. Naturvårdsverket har gjort gällande att sedimentundersökningarna är bristfälliga för att det tagits för få djupprover och för att proverna varit samlingsprover i ett par punkter. Av de 13 proverna är 2 samlingsprover från djupare lager. Övriga TBT-analyser har gjorts på prover ner till ett djup av 1 meter. Eftersom TBT-halterna var låga fanns inte anledning att ytterligare avgränsa de förorenade muddermassorna utifrån TBT-halt. Det är istället PCB-halterna som bör avgöra vilka sediment som ska tas upp på land. Bolaget har under hösten 2010 låtit analysera ytterligare 18 prover från 9 punkter med avseende på PCB-halt. Analysresultaten ger vid handen att endast cirka 1000 m3 på en yta av 5000 m2 skulle behöva tas upp på land enligt villkor 6 i miljödomstolens dom. Den mängd som bolaget avser låta ta upp på land blir cirka 13 000 m3.

Muddermassorna beskrevs i den ursprungliga ansökan som gyttja, vilket var en felaktig benämning. Bolaget informerade om det vid huvudförhandlingen i miljödomstolen. De massor som utgörs av finkorniga sediment i muddringsområdet består av lera, gyttjelera och lergyttja. De muddermassor som nu är aktuella att tippas är av samma karaktär och kornstorleksfördelning samt kohesionsegenskaper som de som redan ligger på plats i dumpningsområdet. Massorna kommer från muddringar inom samma recipentområde som de tidigare dumpade massorna. Hamnen avser att ta upp det översta skiktet på 25 centimeter inom muddringsområdet på land, varför huvuddelen av alla föroreningar även i klass 4 kommer att tas upp på land. Mängden PCB som medföljer muddermassorna om 150 000 m3, som ska dumpas, uppgår till endast 200 gram.

SGU, som undersökt bottenförhållandena vid den tidigare tipplatsen, har under oktober 2010 utfört ytterligare undervattensfotograferingar och provtagningar. Dessa redovisas i SGU:s Rapport 2010.19. SGU:s dokumentation av området, tillsammans med de bottenfaunainventeringar som Kalmar högskola genomförde före och efter den tidigare muddertippningen 2003, visar att muddermassorna inte gett några påtagliga negativa effekter på ekosystemet. Det finns inget som tyder på att en ny muddertippning av jämförbara sediment skulle medföra några andra effekter än de som dokumenterats från den tidigare tippningen. En stabil sedimentdynamisk jämvikt förväntas inställa sig på relativt kort sikt efter en ny tippning.

SGU:s dokumentation av muddertippningsområdet 2007, vilken bilagts miljökonsekvensbeskrivningen, och nu utförd dokumentation visar att tippmassorna förvandlat den tidigare botten till en kuperad yta. Klumpar av glaciallera sticker upp på flera ställen, men ytan täcks till största delen av finsand. Finsanden utgör numera ett skyddande lager mot erosion av den underliggande leran. Dokumentationen visar på en levande bottenfauna i området. Delar av tippmassorna utgör nya habitat för bl.a. blåmussla och vegetation. I intilliggande moränområde är påväxten av alger och blåmusslor omfattande. Detta förhållande tyder på att befintliga muddermassor inte haft en negativ inverkan på dessa bottenhabitat. Det är troligt att muddermassorna gett ett visst positivt bidrag till området genom att nya habitatformer skapats till följd av att botten blivit oregelbunden och kuperad.

Organiska tennföreningar, t.ex. tributyltenn (TBT), är hårt bundna till partiklar i sedimenten och står som alla partikelbundna ämnen i en kemisk jämvikt med omgivande vatten. I fallet TBT är affiniteten till partiklar så stor att man kan utesluta att TBT går i lösning och lämnar sedimentpartiklarna. Spridningsrisken för TBT är därför uteslutande sammanhängande med partikelspridningen. TBT-halterna som påvisats i Munkahusviken ligger långt under de halter som påvisats genom den nationella miljöövervakningen i centrala Östersjön, varför den kemiska statusen i vattnet inte kommer att påverkas negativt. Den sökta verksamheten innebär istället en förbättring vad avser riskerna för spridning av TBT till vattenförekomsten Yttre Pukaviksbukten eftersom sedimenten flyttas från ett område där risken för spridning av ytsediment och föroreningar är mycket stor, främst till följd av propellerströmmar, till en plats med betydligt mindre risk för sedimentransport inom samma vattenförekomst. Dessutom tas ytsedimenten med de högsta TBT-halterna upp på land.

Den bekräftelse på bottendynamiken som dokumentationen av sedimenten utgör ger bättre svar vad gäller erosion, transport och sedimentspridning än strömmätningarna. Den medelhastighet som åberopas enligt ryska bestämmelser avser medelhastigheten i ett vattendrag från ytan och ner till botten. Då strömhastigheten normalt är lägre ju närmare botten man kommer i ett vattendrag eller vattenområde kan inte detta lägre värde ligga till grund för erosionsrisken. Bolaget har i aktuellt fall jämfört de av SMHI uppmätta maximala flödena i två strömriktningar cirka 1,5 meter över botten för att bedöma erosionsrisken och kan då konstatera att erosionsrisken är liten i de jordmassor som ska tippas.

Farleden ligger på cirka 900 meters avstånd och vändzonen för fartygen på cirka 1500 meters avstånd från tippområdet och delvis skärmad av höjdryggar varför fartygstrafiken inte kan ha någon påverkan av betydelse på dumpningsområdet. Effekterna av svall och strömmar minskas också genom den låga hastighet fartygen har vid ankomst till vändzonen.

Ålens vandring bedöms inte bli påverkad av den lokala och tillfälliga grumlingen vid muddertippningsplatsen, mer än möjligen att ålen gör en mindre avvikelse från sin rutt runt tippområdet. Trenden med minskad lekuppvandring av lax i Mörrumsån följer den som noterats från övriga svenska och finländska vattendrag med naturlax. Den tidigare tippningen av muddermassor eller nu sökt tippning har inget med den sedan flera år pågående minskningen i laxens lekvandring att göra. Laxens lekinvandring april-augusti är dessutom skild från den avsedda dumpningsperioden med flera månader. De utvandringsfärdiga laxungarna lämnar Mörrumsån under våren, normalt mitten av maj-juni. En klar merpart torde lämna Pukaviksbukten för fortsatt uppväxt i den egentliga Östersjön ganska snart. Knappast någon torde vara kvar efter oktober månad.

För det fall att tillståndsplikt enligt 7 kap. 28 a § föreligger är visat att villkoren för att medge tillstånd är uppfyllda. Bolaget har genom SGU:s undersökningar dokumenterat habitattyperna inom delar av Natura 2000-området och i synnerhet i Kofsabrötområdet.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Prövningens omfattning

Naturskyddsföreningarnas yrkanden avseende utsläpp till Munkahusviken och sanering av denna avser verksamheter som inte är föremål för prövning i målet. Yrkandena ska därför avvisas.

Miljödomstolen har lämnat bolaget tillstånd till hamnverksamhet, muddring, anläggande av hamnplan genom stabilisering av muddermassor alternativt uppläggning av muddermassor för avvattning samt tillstånd till och dispens för dumpning av muddermassor i havet. De frågor som överklagats till Miljööverdomstolen avser anläggande av hamnplan alternativt uppläggning för avvattning, samt dumpning i havet. Miljööverdomstolen konstaterar därvid att omhändertagandet av muddermassorna är en följd av muddringsverksamheten och att det därmed är en förutsättning för tillståndet till muddring att muddermassorna kan omhändertas på ett från miljösynpunkt lämpligt sätt.

Dumpning av avfall i havet har specialreglerats genom bestämmelserna i 15 kap.31-33 §§miljöbalken. Bestämmelserna innebär att dumpning i havet är förbjuden, men att dispens i vissa fall kan medges. Fråga har i målet uppstått om tillstånd till dumpning kan lämnas efter frivillig ansökan. Miljööverdomstolen har i viss mån behandlat frågan i avgörandet MÖD 2009:30. Vid prövningen i nu aktuellt fall konstaterar Miljööverdomstolen att en omständighet att beakta är att en dispens inte har samma rättsverkan som ett tillstånd. Enligt 15 kap. 33 § andra stycket miljöbalken kan till exempel Naturvårdsverket som dispensmyndighet meddela förelägganden för att avhjälpa oförutsedda olägenheter och i sista hand återkalla medgivandet till skillnad från de omprövningsförfaranden som i 24 kap.miljöbalken föreskrivs för tillstånd. Meddelande av tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken för dumpning i havet får mot denna bakgrund som regel anses oförenligt med syftet med bestämmelserna om dumpningsdispens.

Miljööverdomstolen delar Naturvårdsverkets inställning att dumpningen enbart ska prövas enligt miljöbalkens bestämmelser om dispens för dumpning och inte enligt bestämmelserna om tillstånd. Miljööverdomstolen finner därför att det av miljödomstolen meddelade tillståndet avseende dumpning av muddermassorna i havet ska undanröjas och bolagets yrkande i denna del avvisas.

Dumpning av muddermassorna i havet

Eftersom dumpningsplatsen är belägen inom ett Natura 2000-område krävs det en särskild prövning med hänsyn till de skyddade intressena i området. Bolaget har ansökt om sådant tillstånd. Miljödomstolen fann dock att risken för påverkan inte är sådan att det krävs tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken. Miljööverdomstolen bedömer att redan omfattningen av dumpningen och den omständigheten att de dumpade massorna enligt bolaget skulle komma att täcka en yta av 75 000 m2, medför att den på ett betydande sätt kan påverka miljön i Natura 2000-området och att det, som Naturvårdsverket anfört, förutom dispens krävs särskilt tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken. Frågan om tillstånd kan medges enligt 28 b § samma kapitel ska därför prövas i målet.

Inom det muddringsområde som anges i domsbilaga 1 i miljödomstolens dom kommer ett ytskikt om cirka 13 000 m3 att tas upp på land. Villkor 6 i miljödomstolens dom föreskriver att lager som innehåller föroreningshalter av PCB över klass 4 samt av TBT överstigande 200 µg/kg TS ska tas upp på land och tas om hand genom stabilisering och anläggande av hamnplan eller genom uppläggning för avvattning. Villkor 6 innebär också att även massor från i domsbilaga 1 angiven yta som inte är avsedd att muddras, men som riskerar att påverkas av fartygsrörelser, ska tas upp på land om provtagningar visar att begränsningsvärdena överskrids. Av skiktet under ytskiktet kommer cirka 150 000 m3 att lastas på pråmar och tippas i havet på en specificerad plats söder om Kofsa nabb.

Naturvårdsverket och länsstyrelsen, liksom naturskyddsföreningarna, har motsatt sig dumpning i havet på den plats ansökan avser i huvudsak på den grunden att det föreligger risk för spridning av sediment till omgivande känsliga bottenmiljöer med ålgräsängar och tångbälten, som därmed riskerar att påverkas negativt. Frågor har också väckts om det finns risk för urlakning av föroreningar och negativ påverkan på den kemiska vattenstatusen och vilken påverkan som kan förväntas på fiskarter i området (bl.a. ål, lax, torsk och havsöring).

Tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken får bara lämnas om dumpningsverksamheten inte kan skada de livsmiljöer i området som avses att skyddas.

Det förhållandet att det än så länge finns brister i kunskaperna om utbredning, bevarandestatus m.m. för de naturtyper som Natura 2000-området avser att skydda kan enligt Miljööverdomstolens mening inte leda till ett minskat skydd för området. Bristen på kunskap ska inte gå ut över naturmiljön, utan bör drabba den störande verksamheten. Av EU-domstolens dom i mål C-127/02, (Landelijke Vereniging tot Behoud van de Waddenzee m.fl. mot Staadssecretaris van Landbouw Naturbeheer en Visserij), framgår att en verksamhet inom ett Natura 2000-område får godkännas endast efter det att tillståndsmyndigheten försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada. Så är enligt domen fallet när det ur ett vetenskapligt perspektiv inte föreligger några rimliga tvivel om att verksamheten inte kan ha en skadlig inverkan.

Genom vad som framkommit i målet finner Miljööverdomstolen att förhållandena på platsen inte är optimala för dumpning. Även om bottnen inte utgör någon utpräglad erosionsbotten, är det inte heller visat att där ske ackumulation. Bolagets utredningar innehåller alltför stora osäkerheter för att de ska kunna sägas visa att det inte kommer att ske någon borttransport efter dumpningen av nu aktuella massor. Eftersom dumpningsplatsen är belägen inom ett Natura 2000-område, som omfattar känsliga livsmiljöer för djur och växter, kan även en liten pålagring orsaka skada. Det är också en tämligen stor areal som direkt berörs av dumpningen och där förekommande flora och fauna kommer för en tid helt att slås ut.

Miljööverdomstolen finner sammantaget att den planerade dumpningen kan skada de livsmiljöer som Natura 2000-området Pukaviksbukten avser att skydda och att tillstånd till verksamheten inte kan lämnas. Bolagets ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken ska således avslås.

Enligt 15 kap.31 och 33 §§miljöbalken får dispens endast medges om avfallet kan dumpas utan olägenhet för människors hälsa och miljön. I beaktande av bedömningen ovan finner Miljööverdomstolen att dumpning av muddermassor inte utan olägenhet kan ske på den sökta platsen. Miljödomstolens dom ska därför upphävas vad avser dispens från dumpningsförbudet.

Omhändertagande av muddermassorna på land

Miljööverdomstolens ställningstagande beträffande dumpningen av muddermassorna innebär att bolagets tillstånd inte kan tas i anspråk. I beaktande av att det inte är uteslutet att bolaget har möjlighet att ansöka om dispens att dumpa muddermassorna på annan lämplig plats i havet eller ordna annat omhändertagande, finner Miljööverdomstolen att det är ändamålsenligt att ändå pröva ansökan till den del denna avser omhändertagande av 13 000 m3 muddermassor på land.

Användning av förorenade muddermassor för anläggande av hamnplan

Naturvårdsverket har anfört att bolaget inte visat att massornas egenskaper och förhållandena på platsen är sådana att den redovisade metoden för stabilisering kan användas utan någon beaktansvärd risk för spridning av föroreningar till omgivningen.

Länsstyrelsen har ansett att metoden bör kunna användas, men att det under en prövotid behöver utredas vad som är den optimala tekniken och om det behövs några andra skyddsåtgärder.

Bolaget har gjort gällande att den metod bolaget avser att tillämpa för stabiliseringen är väl utvecklad och att kontroller av lakvatten från tidigare uppläggning av muddermassor på platsen visat att risken för spridning av föroreningar från dessa genom urlakning är mycket liten. Bolaget ska innan uppläggandet av massorna utföra laktester för att närmare avgöra hur och vilken inblandning av stabiliserande material som ska ske. Bolaget har vid huvudförhandlingen uppgivit att de massor som ska stabiliseras i huvudsak kommer att läggas på tät lerbotten och där sådan inte finns kommer en gummiduk att läggas ut under massorna. Ovanpå och mot havet kommer muddermassorna att täckas av geotextil. Muddermassorna kommer att placeras under grundvattenytan.

Miljööverdomstolen bedömer att metoden är tillräckligt beprövad för att den ska kunna förväntas medföra ett tillfredställande resultat även i förevarande fall. I beaktande av vad bolaget uppgivit om de åtgärder som bolaget avser att vidta och de dokumenterade erfarenheterna av lakvattenkontroller vid tidigare uppläggning av muddermassor delar Miljööverdomstolen miljödomstolens bedömning att bolagets ansökan om användande av muddermassorna för anläggande av hamnplan kan bifallas och att någon prövotid för utredning av ytterligare skyddsåtgärder inte är nödvändig.

Med hänsyn till att det är angeläget att metoden tillämpas på bästa sätt bör tillståndet, på sätt som föreskrivits i Miljööverdomstolens avgörande avseende hamnanläggning i Oxelösund, MÖD 2009:42, förenas med ett villkor som tydligt anger de krav som utförandet av anläggningen ska uppfylla.

De närmare föreskrifter som kan behövas för uppfyllande av de föreskrivna kraven bedömer Miljööverdomstolen vara sådana att de kan meddelas av tillsynsmyndigheten.

Uppläggning av muddermassor för avvattning

Naturvårdsverket har som dess talan framställts vid huvudförhandlingen anfört att uppläggningen av muddermassor för avvattning är att anse som en avfallsdeponi för vilken kraven i deponeringsförordningen ska visas kunna bli uppfyllda, eftersom bolaget inte angett hur massorna ska återvinnas efter avvattningen. Förutsättningarna för mellanlagring är därmed inte uppfyllda. Uppläggningen av massorna för avvattning omfattas inte heller av undantagen i 4 § deponeringsförordningen. Verket har också invänt att tillräckliga skyddsåtgärder för utsläpp av vatten från avvattningen inte redovisats.

Bolaget har anfört att uppläggningen kommer att följa tidigare uppläggning av massor, vilken inte medfört någon skada på miljön. Bolaget har vid huvudförhandlingen förklarat sig berett att begränsa tiden för uppläggning till tre år och att massorna efter avvattning ska återvinnas genom att användas för modellering av närområdet och i sista hand transporteras till godkänd deponi.

Miljööverdomstolen delar Naturvårdsverkets bedömning att uppläggandet av muddermassorna för avvattning inte avser sådan användning som omfattas av undantagen i 4 § deponeringsförordningen. Med hänsyn till att bolaget avser att återvinna massorna, sedan dessa behandlats genom avvattning under högst tre år, är dock förutsättningarna för mellanlagring uppfyllda varför deponeringsförordningens krav avseende slutliga deponier inte är ett krav för uppläggningen. Det har i målet inte framkommit omständigheter som föranleder att motsvarande krav ändå måste ställas på mellanlagringen. På av miljödomstolen anförda skäl bedömer Miljööverdomstolen att ansökan om tillstånd till uppläggning för avvattning, med den inskränkning till tre år som bolaget medgivit, kan bifallas och att de närmare föreskrifter som kan behövas för uppläggningens utformning är av sådan mindre omfattning att de kan meddelas av tillsynsmyndigheten.

Delegering och kontroll

För att tydligare ange omfattningen av de frågor som delegerats till tillsynsmyndigheten, samt då genom domen inte tagits ställning till hur de avvattnade massorna slutligt ska användas, ska förordnandet om delegation ges den utformning som framgår av domslutet.

Kontrollprogrammet bör omfatta kontroll av föroreningsinnehållet i lakvatten, så att tillsynsmyndigheten får möjlighet ingripa för det fall det vattnet skulle visa sig innehålla föroreningar av oförutsedd omfattning.

Verkställighet

Med hänsyn till att Miljööverdomstolen genom denna dom undanröjt bolagets tillstånd och upphävt dess dispens avseende kvittblivning av projektets muddermassor kan de övriga för projektet meddelande tillstånden inte tas i anspråk och bolagets yrkande om verkställighetsförordnande ska därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den 2011-03-22.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Henrik Löv, miljörådet Anna-Lena Rosengardten, hovrättsrådet Peder Munck och hovrättsassessorn Anita Seveborg, referent. Enhälligt.

_____________________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDEKarlshamns Hamn AB, 556016-9467Box 8374 21 Karlshamn

Ombud: I A

Foyen Advokatfirma ABBox 7229103 89 Stockholm

SAKENTillstånd enligt 9 och 11 kapmiljöbalken för hamnverksamhet och för muddring och anläggande av ny kaj, samt användande av förorenade muddermassor för anläggningsändamål alternativt mellanlagring på land samt dispens enligt 15 kap 33 § miljöbalken för tippning av muddermassor i havet.

Avrinningsområde: 84/85

Koordinater: SWEREF99N: 6223700E: 489600

_____________

DOMSLUT

Tillstånd och dispens

Miljödomstolen lämnar sökanden tillstånd enligt 11 och 9 kap.miljöbalken att inom fastigheterna X 8:8, X 7:1, X 8:18 samt X 1:1 i Karlshamns kommun, utföra muddring inkluderat undervattenssprängning för att erhålla ett ramfritt djup av 8,7 m i hamnbassängen, vilket innebär borttagande av ca 200 000 m3 mudder inom det på bifogad ritning angivna området, bilaga 1, att inom fastigheten X 7:1 anlägga en ny kaj i två etapper med en total längd av ca 260 m, att inom fastigheten X 7:1 utföra utfyllnad med huvudsakligen krossade bergmassor och friktionsjord mot kajkonstruktion, inkluderat utläggning av sten för erosionsskydd i slänter och på havsbotten närmast kajen, att på fastigheten X 8:8 efter cementstabilisering nyttja förorenade muddermassor innehållande föroreningshalter överstigande klass 4 enligt Naturvårdsverkets riktlinjer för förorenade sediment och/eller tributyltenn (TBT) högre än 200 µg/kg TS för anläggande av hamnplan, alternativt lägga upp sådana massor för avvattning på fastigheten X 2:49 eller på fastigheten X 8:8 under en tid av längst sex år för att senare nyttiggöra sig av massorna eller deponera dessa. Mängden förorenade massor enligt ovan beräknas uppgå till högst 13 000 m3, att inom allmänt vattenområde tippa ca 150 000 m3 muddermassor härrörande från muddring enligt ovan, i ett område i direkt anslutning till tidigare utnyttjat tippningsområde ca 1 km söder om Kofsa nabb, se bifogad karta, bilaga 2. att inom på bilaga 1 markerat området inom fastigheterna X 8:8, X 7:1, X 8:18 samt X 1:1 bedriva hamnverksamhet omfattande ca 450 anlöp per år av fartyg i kommersiell drift, Miljödomstolen lämnar med stöd av 15 kap. 33 § miljöbalken sökanden dispens från det enligt 31 § samma kapitel gällande dumpningsförbudet att inom det vattenområde som angivits ovan dumpa muddermassor till en mängd om ca 150 000 m3 från det muddringsarbete som omfattas av denna dom.

Villkor

För tillståndet gäller följande villkor

Gemensamt villkor

1. Om inte annat följer av övriga villkor ska verksamheterna bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angetts i ansökan jämte kompletteringar samt vad sökanden i övrigt har uppgett eller åtagit sig i målet.

Vattenverksamhet

2. Pålnings- eller eventuella spontningsarbeten får endast utföras helgfria vardagar, måndag - fredag kl. 07.00 - 18.00. I övrigt gäller Naturvårds-verkets allmänna råd för buller från byggplatser (NFS 2004:15).

3. Kajen ska utformas med en sargkant längs ytterkanten eller genom erforderligt stor lutning av hamnplanen, så att det säkerställs att regnvatten eller utsläppt vätska leds till dagvattensystemet.

4. Skyddsrör för elkablar ska läggas inom kajområdet som en förberedelse för framtida anslutning av fartyg till land-el.

5. Arbetena i vatten ska bedrivas så att grumling i möjligaste mån undviks. Muddringsarbeten och/eller sprängning i vatten får ej ske under perioden 1 april - 15 oktober.

6. Muddringen ska utföras så att först muddras ett förorenat ytlager med miljöskopa innehållande föroreningshalter överstigande klass 4 enligt Naturvårdsverkets riktlinjer för förorenade sediment och/eller tributyltenn (TBT) högre än 200 µg/kg TS inom hela det på bilaga 1 markerade området, d.v.s. även vid behov inom det område som idag har fullt hamndjup, 8,7 meter. Dessa muddermassor ska tas upp på land i samråd med tillsynsmyndigheten och får inte dumpas i havet.

7. Kompletterande provtagning ska utföras för att avgränsa de volymer som behöver tas upp på land. Analys av bottenproverna ska ske som blandprover med 0,125 meters djupintervall. Analyser sker skikt för skikt och så snart värdena underskrider halter angivna i villkor 6 ovan och minst 2 skikt analyserats behöver ytterligare analysarbeten inte utföras.

8. Resultaten av provtagningarna och förslag till avgränsning i plan och djup av de sediment som ska tas upp på land ska redovisas för tillsynsmyndigheten innan muddringsarbetena påbörjas.

9. Övriga muddermassor som inte kan användas för utfyllnad vid kajanläggningen ska muddras i två etapper. Först muddras den centrala delen av djupbassängen med djup större än ca 7 meter och därefter får muddring ske inom övriga delar av muddringsområdet. Dessa muddermassor får dumpas i havet på plats som redovisas i bilaga 2. Vid båda muddringsetapperna ska muddret fördelas över hela det medgivna dumpningsområdet så att övertäckning med renare och mer fasta massor så långt möjligt erhålls.

Hamnverksamhet

10. Hamnen är endast avsedd för etanolfabrikens behov. Andra godsslag än de som är kopplade till etanolfabriken och som ur miljösynpunkt är likvärdiga får dock hanteras i hamnen efter anmälan till tillsynsmyndigheten.

11. Dagvattensystem ska vara försett med en oljeavskiljare och avstängningsventil på utgående ledningar till recipienten. Ventilen ska vara stängd under lastning eller lossning av vätskeprodukter.

12. Avfall som uppkommer i verksamheten och som uppsamlas från fartyg ska hanteras så att återanvändning eller återvinning främjas, bland annat genom att olika avfallsslag hålls isär.

13. Kajer och övriga ytor inom hamnområdet ska hållas rena genom regelbunden sopning. Diffus damning skall begränsas så långt möjligt.

14. Bolaget ska införa ett system för riskuppföljning samt en policy för skydd mot olyckor.

Kontrollprogram

Förslag till kontrollprogram för muddringsarbetena inklusive detaljerad tippningsplan för dumpningen i havet samt för omhändertagande av muddermassor på land ska upprättas i samråd med och ges in till tillsynsmyndigheten senast tre veckor innan arbetena påbörjas.

Förslag till kontrollprogram för sprängningsarbetena innehållande bl.a. kontroll av vibrationer, mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder ska upprättas i samråd med E.ON Gas Sverige AB och tillsynsmyndigheten senast tre månader innan sprängningsarbetena påbörjas.

Förslag till kontrollprogram för hamnverksamheten ska upprättats i samråd med och ges in till tillsynsmyndigheten senast sex månader innan verksamheten påbörjas.

Uppskjutna frågor

Med stöd av 22 kap 27 § miljöbalken skjuter miljödomstolen upp avgörandet av vilka slutliga villkor som ska gälla i frågan om buller från hamnverksamheten och land-elsanslutning av fartyg, samt ålägger sökanden att utföra de utredningar m.m. som anges nedan under U1 och U2.

U1. Sökanden ska utreda möjligheterna att installera land-el vid de båda kajlägena i hamnen. Prövotidsutredningen ska redovisa möjliga åtgärder i verksamheten inkl. den anpassning som krävs för EX-klassat område, miljöeffekter, tidplan och kostnader. Sökandena skall även redovisa möjlig anpassning av hamntaxan för fartyg som ansluts till land-el, samt förutsättningarna för att genom avtal med trafikerande rederier få dessa att vidtaga erforderlig anpassning av de fartyg som transporterar hamnen så att fartygen kan anslutas till land-el.

U2. Sökanden skall utreda möjligheterna att minska de sammantagna bulleremissionerna från hamnområdet så att ljudnivån utomhus vid bostäder inte överstiger Naturvårdsverkets riktvärden för nyetablerad industri enligt SNVRR 1978:5, rev. 1983 och Socialstyrelsens Allmänna råd om buller inomhus, SOSFS 2005:6, avseende lågfrekvent buller. Utredningen ska omfatta buller såväl från den direkt hamnrelaterade verksamheten som från indirekt hamnrelaterad verksamhet inom hamnområdet. Utredningen ska redovisa möjliga åtgärder i verksamheten och/eller i bostäder m.m., miljöeffekter samt tidplan och kostnader. Sökanden ska under prövotiden även utreda förutsättningar att genom avtal med trafikerande rederier få till stånd minskade bulleremissionerna genom åtgärder på fartygens mest bullrande installationer, såsom fläktar m.m.

Redovisning av genomförda utredningar och förslag till slutliga villkor beträffande såväl U1 som U2 ska lämnas in till miljödomstolen senast två år efter det att bolaget anmält att hamntrafiken påbörjats.

Under prövotiden och till dess annat beslutats ska följande provisoriska villkor gälla.

P1. Buller från verksamhet inom hamnområdet ska begränsas så att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostäder inte överstiger följande riktvärden*

50 dB(A) natt kl. 22.00 - 07.00

55 dB(A) övrig tid

*Med riktvärde avses ett värde som, om det överskrids, medför skyldighet för tillståndshavaren att vidta åtgärder så att värdet kan innehållas.

Delegerade frågor

Miljödomstolen överlåter enligt 22 kap 25 § miljöbalken åt tillsynsmyndigheten att besluta om

dels metoder och villkor för omhändertagande av förorenat mudder på land för de i denna dom medgivna alternativen,

dels vilken av de två redovisade platserna på land som ska användas för ev. uppläggning av förorenade massor för avvattning,

dels slutlig användning alternativt deponering av de massor som ev. läggs upp på land för avvattning,

samt dels eventuellt ytterligare villkor för det fall att sökanden anmäler att denne önskar använda hamnen för andra godsslag än för etanolfabrikens behov.

Arbetstid

De i denna dom tillståndsgivna arbetena enligt 11 kap.miljöbalken (vattenverksamheten) ska, vid risk att tillståndet annars förfaller, vara utförda inom tio (10) år efter det att denna dom vunnit laga kraft.

Igångsättningstid

Den i denna dom tillståndsgivna verksamheten enligt 9 kap.miljöbalken (hamnverksamheten) ska, vid risk att den delen av tillståndet annars förfaller, ha tagits i drift senast tio (10) år efter det att denna dom vunnit laga kraft.

Oförutsedd skada

Anspråk enligt 24 kap. 13 § tredje stycket miljöbalken på grund av oförutsedd skada ska för att få tas upp till prövning framställas till miljödomstolen inom fem (5) år från utgången av den ovan angivna arbetstiden.

Godkännande av miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen godkänner den i målet upprättade miljökonsekvensbeskrivningen.

Fiskeavgift

Sökanden ska enligt 6 kap. 5 § lagen (1988:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet erlägga en särskild avgift om 47 000 kronor att utgå som engångsavgift för främjandet av fisket inom kustvattnet i Karlshamns kommun. Avgiften ska betalas till Fiskeriverket senast då tillståndet enligt denna dom tas i anspråk.

Avgift för prövning

Miljödomstolen ändrar inte den avgift om 400 000 kr som i beslut den 23 april 2009 fastställts för prövningen av vattenverksamheten enligt miljöbalken.

Ogillade yrkanden

Miljödomstolen avslår yrkandet om verkställighetsförordnande.

Alla yrkanden om avslag på delar av ansökan samt i övrigt om andra eller strängare villkor än de som föreskrivits för tillståndet ogillas.

Upplysning

Miljödomstolen erinrar om att i frågor om ny utmärkning samt förändring av befintlig utmärkning för sjötrafiken ska samråd ske med Sydkustens Sjötrafikområde och med Sjöinspektionen, Fartygstrafikenheten i Norrköping samt med Transportstyrelsen. I vissa fall krävs även särskilt tillstånd av Transportstyrelsen.

Frågor om ev. behov av arkeologisk utredning prövas särskilt av länsstyrelsen enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

_______________

ANSÖKAN

Nordisk Etanolproduktion AB (NEAB) planerar att uppföra en anläggning för produktion av bränsleetanol och biogas i anslutning till Stillerydshamnen i Karlshamn. För detta behövs infrastruktur i form av en ny kaj, en fördjupad hamnbassäng med tillhörande sjötrafikanordningar i Munkahusviken så att inkommande fartyg kan förse NEAB:s anläggning med råvaror och utgående fartyg med produkter från NEAB:s anläggning. Med anledning härav ansöker Karlshamns Hamn AB om tillstånd enligt följande.

YRKANDEN

Karlshamns Hamn AB (Sökanden) yrkar - såsom sökanden slutligt bestämt sin talan - att miljödomstolen lämnar sökanden tillstånd enligt 11 kapmiljöbalken att

dels utföra muddring inkluderat undervattenssprängning för upptagande av massor bestående huvudsakligen av lergyttja, lera, morän och losshållet berg till en sammanlagd mängd av ca 200 000 m3 inom fastigheterna X 8:8, X 7:1, X 8:18 samt X 1:1 i Karlshamns kommun,

dels inom fastigheten X 7:1 återfylla med huvudsakligen krossade bergmassor och friktionsjord mot kajkonstruktion, inkluderat utläggning av sten för erosionsskydd i slänter och på havsbotten närmast kajen,

dels inom fastigheten X 7:1 anlägga en ny kaj i två etapper med en total längd av ca 260 m.

Sökanden yrkar vidare att miljödomstolen lämnar sökanden tillstånd enligt 9 kapmiljöbalken att

dels på fastigheterna X 8:8, X 7:1, X 8:18 samt X 1:1 bedriva hamnverksamhet omfattande ca 450 anlöp per år av fartyg i kommersiell drift,

dels på fastigheten X 8:8 efter cementstabilisering nyttja förorenade muddermassor innehållande föroreningshalter överstigande klass 4 enligt Naturvårdsverkets riktlinjer för förorenade sediment för anläggande av hamnplan, alternativt lägga upp sådana massor för avvattning inom ett område på fastigheten X 2:49 alternativt på fastigheten X 8:8 under en tid av sex år från lagakraftvunnen dom för att senare nyttiggöra sig av massorna eller deponera dessa. Mängden massor överstigande klass 4 beräknas uppgå till högst 13 000 m3.

dels tippa muddermassor till en mängd om ca 150 000 m3 inom tidigare utnyttjat tippningsområde ca 1 km söder om Kofsa nabb samt lämnar dispens enligt 15 kap 33 § för tippningen av muddermassor,

dels tippa muddermassor inom Natura 2000 område enligt 7 kap 28 a § miljöbalken.

Sökanden hemställer

att arbetstiden enligt 11 kapmiljöbalken sätts till 10 år från det att domen vunnit laga kraft,

att igångsättningstiden enligt 9 kapmiljöbalken sätts till 10 år från det att domen vunnit laga kraft,

att tiden för anmälan om anspråk på grund av oförutsedd skada sätts till fem år från arbetstidens utgång

att miljödomstolen meddelar prövotid för avgörande av slutliga villkor för buller från hamnverksamheten enligt förslag till prövningsvillkor U1 och provisoriskt villkor P1

samt förordnar att blivande tillstånd får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft, s.k. verkställighetsförordnande

PLANERAD VERKSAMHET

Vattenverksamheten omfattar

att med miljöskopa och stor grävmaskin muddra ett förorenat ytskikt om ca 13 000 m3 med lokalt mycket höga föroreningshalter av PCB, överstigande klass 4 enligt Naturvårdsverkets rapport 4914,

att med stor grävmaskin, stödbensgrävare, utföra huvudmuddring av övriga massor bestående huvudsakligen av lergyttja, lera, morän och under vatten losshållet berg till en sammanlagd mängd av ca 187 000 m3 för att erhålla ett ramfritt djup av 8,7 m vid medelvattenstånd. Av muddringsmängden beräknas ca 50 000 m3 bergmassor och grova friktionsjordsmassor kunna lastas upp på land och nyttjas som fyllning mot kaj och utgöra grund för ny hamnplan. Det återstår således teoretiskt ca 140 000 m3 muddermassor som lastas i pråm och tippas i havet söder Kofsa nabb, där tidigare drygt 0,5 miljoner m3 tippats.

att anlägga en ny kaj i två etapper med en total längd av ca 260 m. Kajen planeras primärt att byggas som en stödmurskaj, men beroende på blivande entreprenörs erfarenhet eller brist på erfarenhet kan kajen alternativt komma att byggas som en kassunkaj, betongdäckskaj på pålar eller pelare eller som en bakåtförankrad stålspontkaj,

att mot kajkonstruktion återfylla med huvudsakligen krossade stenmassor, inkluderat utläggning av sten för erosionsskydd i slänter och på havsbotten närmast kajen samt

att inom vattenområdet installera erforderliga sjötrafikmarkeringar, lysbojar.

Hamnverksamheten omfattar

att ta emot, förtöja och lägga av ankommande/avgående fartyg i enlighet med Hamnordningen och på sätt och efter de riktlinjer som sjöfartsmyndighet föreskriver. Antalet anlöp kan komma att uppgå till ca 450 anlöp/år när etapp 2 är i drift. Max fartygsstorlek bedöms uppgå till 130 m längd, 22 m bredd och 8,0 m djupgående. Ankommande fartyg kommer normalt att vändas utanför Munkahusviken och backas in till kajplats med hjälp av bogserbåt,

att hantera godsflöden in till och ut från planerad anläggning, totalt

ca 1,4 miljoner ton/år, varav ungefär hälften i etapp 1. Huvuddelen, ca 640 000 ton/år, är stärkelseråvara (spannmål eller majs) som tas in till anläggningen med fartyg. Alla dessa råvaror kan hanteras i samma utrustning, kedjematare till silo från ficka på hamnplan, dit lossning sker alternativt med fartygens egna lossningssystem eller med skoplossning med mobil hamnkran och vaccumficka på kaj. Lossningsutrustning kan även hantera pellets som kan utgöra externt biobränsle. Även ca 130 000 ton kemikalier kan komma att transporteras till anläggningen med fartyg, t ex salpetersyra och svavelsyra, som pumpas i rörledningar in till anläggningen. Transport ut från anläggningen av produkter, främst etanol ca 180 000 ton/år, och djurfoder ca 320 000 ton/år, sker i rörsystem till fartyg,

att installera och ansvara för drift och underhåll av erforderliga skyddsanordningar. Slutna transportsystem med ett svagt undertryck med aspiration och filtrering används för att minimera damning av stärkelseråvara och biobränsle. Etanol är en brandfarlig vara, klass 1, vilket innebär att tillämplig lagstiftning måste följas. Tekniska åtgärder för hamnområdet vidtas för att minska risken för olyckor som en följd av godshanteringen. Gemensamt är att övervakning, förreglingar och larmhantering sker med automationssystem. Området inom ca 25 m kring ett fartyg, som lastar eller lossar etanol, är i EX-klassad zon, vilket ställer speciella krav på elutrustning inom området. Invallningar och dagvattensystemet kommer att utformas för att minska risken för explosion samt utsläpp av skadliga ämnen till vatten, mark och luft.

Då det stora godsflödet till och från anläggningen sker med fartyg är landtransporter till och från samt genom hamnområdet begränsade och sker på Oxhagavägen via Munkahusvägen i öster, och vägen har anslutning till E22 via industriområden väster om tätortsbebyggelsen. Transporterna beräknas totalt till drygt 20 lastbilspassager/dygn och ca 60 personbilspassager/dygn.

Sakägare

Sakägarförteckning med redovisning av fastighetsbeteckning, kartbilaga, lagfaren ägare samt innehavare av särskild rätt inom området redovisas i bilaga till ansökan.

Kammarkollegiet har skriftligt 2008-10-03, medgett sökanden rätt att få disponera föreslagen plats inom allmänt vattenområde för tippning av muddermassor.

Avtal kommer att upprättas med innehavare av ledningar, som berör hamnområdet, d.v.s. med Karlshamns kommun för flyttning av vattenledning samt med E.ON Gas Sverige AB för flyttning av gasledning. Innehavarna har lämnat muntligt medgivande till flyttning av berörda ledningar.

Tillåtlighet

Mot bakgrund av vad som redovisas nedan anser bolaget att inga hinder för meddelande av tillstånd enligt miljöbalken för verksamheten föreligger.

Rådighet

Det planerade vattenföretaget kommer att ta i anspråk vattenområden tillhörande fastigheten X 8:8 som ägs av sökanden, fastigheten X 7:1 som ägs av Karlshamns kommun samt fastigheterna X 8:18 och K 1, som båda ägs av Karlshamns Kraft AB.

Från Karlshamn Kraft AB föreligger medgivande att få muddra för hamnbassäng på fastigheterna X 8:18 och K 1.

Skriftligt medgivande från Karlshamns kommun för muddring, uppläggning av förorenade massor samt flyttning av vattenledning kommer att inhämtas och inges senare.

Karlshamns Hamn är en allmän hamn enligt Sjöfartsverkets kungörelse med tillkännagivande av beslut om allmänna farleder och allmänna hamnar (SJÖFS 1988:5). Enligt 2 kap 4 § lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (SFS 1998:812) har den som vill bedriva vattenverksamhet rådighet för detta ändamål om vattenverksamheten behövs för allmän farled eller allmän hamn.

Planbestämmelser

I gällande översiktsplan för Karlshamns kommun från 2007 uppges områdets användning vara hamn- och logistikverksamhet samt eventuell energiproduktion/-lagring/-distribution. Vidare är området i översiktsplanen markerad som ”utbyggnadsområde verksamheter”.

De områden som berörs av sökta verksamheter omfattas av fyra detaljplaner:

- A 251. Planen är fastställd 1972 och omfattar området för själva kajanläggningen. Planbestämmelsen för detta område är Th, område för hamnändamål.

- A 240. Planen är fastställd 1970 och området för den planerade hamnplanen ligger huvudsakligen inom denna. Planbestämmelsen för detta område är Js, område för storindustriändamål.

- A 350. Planen är fastställd 2007 och berör den eventuella uppläggningsplatsen för avvattning av muddermassor väster om produktionsanläggningen för etanol. Planbestämmelsen för berört område är J, område för industriändamål.

- A 190. Planen är fastställd 1964 och berör en liten del av muddringsområdet, mot Sternö. Planbestämmelsen för området är V, vattenområde.

Muddertippningsplatsen vid Kofsa nabb ligger inte inom detaljplanelagt område.

Mot bakgrund av ovanstående bedöms att verksamheten inte strider mot någon gällande detaljplan.

Strandskyddet är upphävt i aktuellt verksamhetsområde.

Natura 2000-område

Tipplatsen ligger inom ett Natura 2000-område enligt habitatdirektivet, Pukaviksbukten (SE0410068). Syftet med Natura 2000-området är att bidra till att upprätthålla gynnsam bevarandestatus på biogeografisk nivå för naturtyperna ”sublittorala sandbankar”, ”stora grunda havsvikar och sund” samt ”rev”. Ett viktigt syfte är också att utgöra skyddsområde för lax, vars förekomst och reproduktion i Natura 2000-området Mörrumsån delvis är beroende av laxens status i Pukaviksbukten.

Eftersom de mest förorenade massorna tas upp på land och mängderna sediment som sprids är relativt små, bedöms verksamheten inte medföra någon påverkan av betydelse för de skyddsvärda intressena inom Natura 2000-området.

Riksintresse

Karlshamns hamn är av riksintresse för sjöfart och delar av hamnen och området ner till hamn och kust är av riksintresse för järnvägar och vägar. Området strax öster om hamnen är föreslaget som riksintresse för godsspår, bangård och kombiterminal.

Området där anläggningen för etanolproduktion ska anläggas berörs av riksintresse för energiproduktion. Strax öster om anläggningen finns också riksintresse för energidistribution (kraftledningar).

Karlshamnsverket på Kölön är ett riksintresse för energiproduktion.

Muddertippningsplatsen ligger inom område som utgörs av riksintresse för fisket (Mörrumsåns fredningsområde). I MKB:n redovisas muddringens och muddertippningsplatsens effekter på fisk och fiske. Fisket är starkt reglerat i området och något yrkesfiske i egentlig mening förekommer inte i närheten av muddrings- och muddertippningsplatserna. Däremot förekommer fritidsfiske av bland annat gädda och abborre. Någon långsiktig påverkan på fisk och fritidsfiske bedöms inte föreligga.

Verksamheten bedöms inte komma i konflikt med något av riksintressena.

Samhällsekonomisk övervikt enligt 11 kap 6 § miljöbalken

Planerad etanolkaj är en förutsättning för att NEAB:s planerade anläggning för etanolproduktion ska kunna uppföras. NEAB:s anläggning kommer att innebära arbetstillfällen för 40-50 personer, men även indirekt bedöms arbetstillfällen öka i närheten av anläggningen med 5-8 gånger. Kostnaden för att bygga hamnanläggningen är ca 150 miljoner kronor, inkluderat etapp 1 och etapp 2. Hamnanläggningen kommer att finansieras genom avgifter från ägaren av produktionsanläggningen för etanol, NEAB. Utsläppen av växthusgaser vid förbränning av fossila bränslen har ökat kraftig i världen de senaste åren och behovet av åtgärder är mycket stort. En effektiv åtgärd är att utveckla och producera alternativa och förnyelsebara drivmedel. Användandet av etanol som fordonsbränsle framställt av biomassa ökar kraftigt. Enligt bedömningar kommer Sveriges behov av etanol år 2010 uppgå till mer än 800 000 m3. Idag produceras ca 10 % av denna volym i Sverige, vilket innebär mycket transporter av etanol som producerats utomlands. NEAB:s planerade anläggning medför fullt utbyggd en produktion av 260 000 m3 etanol, där mängden etanol som transporteras ut med fartyg är ca 180 000 ton/år. I den planerade anläggningen planeras även för en produktion av 120 000 m3 fordonsgas årligen.

Motstående intressen enligt 11 kap 7 § miljöbalken

Karlshamn Kraft AB har ett kylvattenintag i Munkahusviken. Detta kommer att skyddas genom uppsättning av en geotextilskärm utanför intaget. Sökt vattenföretag bedöms inte i övrigt påverka annan verksamhet inom samma vattenområde.

Miljökvalitetsnorm

Det bedöms inte föreligga risk för att någon nu gällande miljökvalitetsnorm kommer att överskridas genom den ansökta verksamheten.

MB:s hänsynsregler enligt 2 kapmiljöbalken

Kunskapskravet

Sökanden besitter tillsammans med sina rådgivare den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet som skulle kunna uppstå med anledning av sökta verksamheter. Sökandens rådgivare har såväl nationell som internationell erfarenhet av hamnutbyggnad och har kunskap om de möjligheter och begränsningar som finns att nyttja alternativa metoder för att begränsa muddring och föroreningsspridning.

Försiktighetsprincipen och skälighetsregeln

Eftersom stora mängder kemikalier kommer att hanteras vid etanolkajen har en riskanalys genomförts. I riskanalysen bedöms sannolikheten för att något händer, konsekvenserna av om det händer och riskreducerande åtgärder föreslås.

Den skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön som teoretiskt skulle kunna uppstå av vattenverksamheten är möjligen skada på miljön på grund av grumling eller spridning av i de ytliga sedimenten förekommande föroreningar. Arbetsmetoder, tidpunkt och plats för muddring och tippning kommer därför att väljas så att risken för skador minimeras. För utförandet kommer lämplig entreprenör med erforderliga kunskaper att anlitas.

Ett kontrollprogram kommer att upprättas i samråd med tillsynsmyndigheten för att dokumentera miljöpåverkan och undvika skadlig miljöpåverkan. Genom att i entreprenadhandlingarna föreskriva mudderverk med stor skopvolym och god teknisk utrustning kan arbetet utföras snabbt och spillet och uppgrumligen av vattenvolymen begränsas.

Lokaliseringsprincipen

Aktuell plats för hamnbassäng och ny kaj är den bästa lokaliseringen för att betjäna den planerade bioenergianläggningen. En kaj för hantering av så stora mängder gods, totalt ca 1,4 miljoner ton/år, in och ut från anläggningen bör placeras så nära anläggningen som möjligt. Karlshamns hamn är av riksintresse. I anslutning till planerad anläggning finns en energianläggning av riksintresse. Den föreslagna lokaliseringen medför ingen skada för naturvärden eller biologisk mångfald. Platsen för verksamheten anses vara den mest lämpliga med hänsyn till fördelarna för utövaren och allmänheten och den ringa omfattningen av skador och olägenheter.

Tipplats för muddermassor har utretts och den föreslagna har befunnits vara den bästa inom rimligt avstånd från hamnen.

Hushållnings- och kretsloppsprinciperna

Bortsprängt berg och tjänliga utfyllnadsmassor återanvänds för uppbyggnad av hamnplanen. Genom att kunna tippa huvuddelen av muddermassorna i havet begränsas den totala miljöpåverkan och betydande energibesparingar görs i form av minskad bränsleförbrukning och utsläpp till luft jämfört med upptagning på land.

Förorenade muddermassor som måste tas upp på land kan nyttjas som en resurs efter cementstabilisering för uppbyggnad av hamnplan.

Produktvalsprincipen

Inga kemiska produkter eller biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön avses att användas i de sökta verksamheter som sökanden ansvarar för. Sökanden kan inte påverka vilka godsslag som hanteras över kajen.

Samråd och information

Ett tidigt samråd hölls den 11 september 2008 med Länsstyrelsen, Räddningstjänsten och Miljöförbundet Blekinge Väst samt särskilt berörda företag i området.

Inbjudan till utökat samrådsmöte skickades ut tillsammans med ett utkast till MKB till myndigheter, organisationer och närboende den 18 november. Annonsering om samrådsmöte var införd i lokaltidningarna den 24 november 2008. Utökade samrådsmöten hölls den 2 december 2008.

Fiskeriverket, Sjöfartsverket, SGU, Sölvesborgs kommun, Försvarsmakten och Karlshamns kommun (kommunstyrelsen) har inkommit med skriftliga yttranden.

Den 12 december 2008 meddelade länsstyrelsen beslut om att verksamheten kan antas medföra betydande miljöpåverkan.

Synpunkter från länsstyrelsen och övriga som yttrat sig vid samråden ligger till grund för innehållet i denna MKB.

Miljökonsekvensbeskrivning

Konsekvenserna av verksamheten finns utförligt beskrivna i bilagd MKB.

Nedan ges en sammanfattning av miljökonsekvenserna.

Huvuddelen av muddermassorna som uppstår i projektet planeras att tippas vid tidigare använd muddertippningsplats söder om Kofsa nabb, där ca 0,5 milj. m3 mudder-massor har tippats tidigare. De lösa muddermassornas ytskikt innehåller organiska miljögifter, främst PCB, i relativt höga halter. Dessa kommer därför att tas upp på land. Muddertippningsplatsen ligger inom både Natura 2000-område enligt habitatdirektivet och riksintresse för fisket.

En utredning av möjliga muddertippningsplatser inom rimligt avstånd från hamnen har genomförts. Utredningen visar att den bästa platsen är den tidigare använda relativt skyddade muddertippningsplatsen söder om Kofsa nabb. Om det trots gjorda iakttagelser skulle ske en viss spridning av sediment från tippområdet bedöms detta inte påverka de värden som är beskrivna för Natura 2000-området, d.v.s. ”rev”, ”sublittorala sandbankar” och ”stora grunda havsvikar och sund”.

Muddring och muddertippning bedöms inte heller påverka fisket eftersom det redan är starkt reglerat i området. Något egentligt yrkesfiske inom området finns inte.

Arbetena med hamnanläggningen och tippning i havet kommer att innebära grumling av sediment under arbetstiden. För att undvika skador på fiskägg eller fisklarver planeras arbetena utföras 15 oktober - 31 mars för de grumlande verksamheterna, så att arbetet inte bedrivs under fiskarnas lekperioder.

Miljöpåverkan av muddertippningsarbetena begränsas även genom att välja lämplig utrustning och metodik samt utföra arbetet snabbt och enligt ett i förväg upprättat kontrollprogram. Detta bedöms som tillräckliga åtgärder för att säkerställa att omgivningen, flora och fauna inte påverkas av miljöstörningar av någon betydelse.

Undersökningar av muddrings- och tippningsplatserna visar inga tecken på att det skulle finnas några vrak i dessa områden.

Den framtida godshanteringen innebär lossning/lastning av stärkelseråvara, etanol och produktionskemikalier från och till fartyg vid kajen. Risken för besvär till följd av damning bedöms som ringa utanför verksamhetsområdet. En riskanalys för godshanteringen vid kajen har genomförts och säkerhetsåtgärder planeras så att miljöriskerna från verksamheten blir små.

Fartygen kommer att anlöpa kajen även nattetid. Naturvårdsverkets riktvärden för buller från befintlig industri riskerar att överskridas nattetid vid ett antal bostäder öster och väster om kajen vid de tillfällen två fartyg ligger inne samtidigt för lossning/lastning. Detta kommer dock relativt sällan bli aktuellt. Även med ett tankfartyg vid kaj riskerar Naturvårdsverkets riktvärden för befintlig industri att överskridas nattetid vid någon enstaka bostadsfastighet öster om kajen.

Naturvårdsverkets riktvärden för byggplatser bedöms innehållas under byggtiden.

Verksamheten medför utsläpp till luft från framför allt fartygen vid kaj och vid insegling samt från anläggandet av kajen. Verksamheten innebär att utsläppen till luft från fartygen i Karlshamns hamn skulle öka med ca 15 %. Några miljökvalitetsnormer bedöms dock inte överskridas. Elanslutning av fartyg när de ligger vid kaj är inte möjlig eftersom kajen utgör ett EX-klassat område när etanolfartyg ligger inne.

Övrig miljöpåverkan vad gäller landskapsbild, kemikaliehantering, avfall, förorenad mark och hushållning med naturresurser har inte bedömts vara av någon större betydelse.

Förslag till skyddsåtgärder

Skyddsåtgärder redovisas i teknisk beskrivning, och berör riskanalys inför sprängning, siltskärm för skydd av kylvattenintag, muddringsperiod 15 okt - 31 mars, muddringsutrustning och arbetssätt, upptagning av förorenade massor på land, damning vid godshantering samt åtgärder inom EX-klassat hamnområde.

Förslag till villkor

Sökanden föreslår, efter justering, följande villkor.

1. Om inte annat följer av övriga villkor skall verksamheterna bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angetts i ansökan jämte bilagor samt vad sökanden i övrigt har uppgett eller åtagit sig i målet.

2. Pålnings- och eventuella spontningsarbeten får endast utföras vardagar, måndag-fredag kl. 07.00 - 18.00. I övrigt gäller Naturvårdsverkets allmänna råd för buller från byggplatser (NFS 2004:15).

3. Muddringsarbeten och sprängning i vatten får inte genomföras under perioden 1 april - 14 oktober.

4. Muddringen skall utföras så att först muddras ett förorenat ytlager innehållande föroreningshalter överstigande klass 4 enligt Naturvårdsverkets riktlinjer för förorenade sediment. Därefter får muddring ske till fullt djup.

5. Tippningen av mudder skall ske på tidigare nyttjad tipplats och i enlighet med redovisning på ingiven bottenkarteringskarta.

6. Tippning av mudder får inte genomföras under perioden den 1 april - 14 oktober.

7. Endast muddermassor med lägre halt tributyltenn (TBT) än gränsvärdet 200 µg/kg TS får dumpas. Muddermassor med högre halt TBT skall omhändertas på land i samråd med tillsynsmyndigheten. Muddermassor innehållande andra föroreningshalter än TBT som överstiger halterna för avvikelse klass 4 enligt Naturvårdsverkets riktlinjer för förorenade sediment skall omhändertas på land i samråd med tillsynsmyndigheten.

8. Avfall som uppkommer i verksamheten och som uppsamlas från fartyg skall hanteras så att återanvändning eller återvinning främjas, bland annat genom att olika avfallsslag hålls isär.

9. Kajer och övriga ytor inom hamnområdet skall hållas rena genom regelbunden sopning. Diffus damning skall begränsas så långt möjligt.

10. Sökanden skall införa ett system för riskuppföljning samt en policy för skydd mot olyckor.

11. Andra godsslag än de som är kopplade till etanolfabriken och som ur miljösynpunkt är likvärdiga får hanteras i hamnen efter anmälan till tillsynsmyndigheten

12. Förslag till kontrollprogram för vattenverksamheten och för masstabilisering alternativt uppläggning av massor för avvattning skall upprättas i samråd med och ges in till tillsynsmyndigheten senast tre veckor innan vattenarbetena påbörjas.

Uppstår tvist vid utformningen av kontrollprogram får frågan hänskjutas till miljödomstolen för prövning.

Bemyndigande

Med stöd av 22 kap 25 § miljöbalken delegeras till tillsynsmyndigheten att besluta om eventuella behov om skyddsåtgärder för uppläggning av muddermassor på land för avvattning.

Prövotidsvillkor

U1. Sökanden skall utreda möjligheterna att minska de sammantagna bulleremissionerna från hamnområdet så att ljudnivån utomhus vid bostäder inte överstiger Naturvårdsverkets riktvärden för nyetablerad industri enligt SNVRR 1978:5, rev. 1983 och Socialstyrelsens Allmänna råd om buller inomhus, SOSFS 2005:6, avseende lågfrekvent buller. Prövotidsredovisningen skall redovisa effekter, möjliga åtgärder i verksamheten och/eller i bostäder nordost och öster om hamnen samt tidplan och kostnader. Sökanden skall under prövotiden även utreda förutsättningar att genom avtal med trafikerande rederier minska bulleremissionerna genom åtgärder på fartygens mest bullrande installationer, som fläktar samt att dessa ansluter till land-el. Sökanden skall även redovisa möjlig anpassning av hamntaxan för fartyg som ansluts till land-el.

Redovisning av genomförda utredningar och förslag till slutliga villkor skall lämnas in till miljödomstolen senast tre år efter det att bolaget anmält att hamntrafiken påbörjats.

Under prövotiden och till dess annat beslutats skall följande provisoriska villkor gälla.

P1. Buller från verksamhet inom hamnområdet skall begränsas så att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostäder inte överstiger följande riktvärden*: 55 dB(A) för alla tider under dygnet.

*Med riktvärde avses ett värde som, om det överskrids, medför skyldighet för tillståndshavaren att vidta åtgärder så att värdet kan innehållas.

Ersättningar, fiskeavgift

Då någon skada av betydelse på fiskfauna eller fiske inte bedöms uppkomma av sökt vattenverksamhet bör någon fiskeavgift ej utgå. Om någon skada skulle uppkomma får detta handläggas som oförutsedd skada.

Kontroll av verksamheterna

Kontrollprogram upprättas i samråd med tillsynsmyndighet i god tid före arbetenas påbörjan för att reglera sjömätningar, kontroll av grumling, suspenderad substans, buller, antalet provtagningsstationer, undersökningsfrekvens, gränsvärden, rapportering och dokumentation.

Verkställighet

Byggstart är planerad till september 2010 för att bli klar att tas i bruk för bioenergianläggningen ett år senare, varför verkställighetsförordnande begärs.

Arbetstid och igångsättning

Arbetstiden enligt 11 kapmiljöbalken och igångsättning enligt 9 kapmiljöbalken föreslås sättas till 10 år från lagakraftägande dom, dels beroende på tidpunkten då etanolanläggningen kommer att tagas i drift samt dels på att utbyggnaden av etanolanläggningen och kajutbyggnaden skall ske i två etapper.

Oförutsedd skada

De arbeten som omfattas av denna ansökan motiverar inte att anmälan om oförutsedd skada i anledning av lämnat tillstånd får framställas under en längre tid än fem år räknat från utgången av den i dom eller sedermera i anledning av sökt anstånd bestämda arbetstiden.

INKOMNA YTTRANDEN

Sjöfartsverket

Ett förslag till utmärkning bör tas fram i samråd med Sydkustens sjötrafikområde. När detta görs bör hamnens tillgänglighet övervägas i fråga om anlöp och avgång från hamnen under såväl dagsljus som mörker samt i olika sikt- och vindsituationer. Detta är avgörande för hur den framtida utmärkningen skall utformas. Utöver dessa rekommendationer vill Sjöfartsverket göra sökanden uppmärksam på följande:

Vid planering av fasta belysningspunkter skall hänsyn tas så att dessa ej bländar sjöfarande eller påverkar funktionen på de ljuspunkter som är avsedda för sjöfartens säkra navigation. Belysning av ny kaj, samt vid behov även andra konstruktioner, anordnas så att den ger tydlig markering för säker manövrering men ej bländar sjöfarande. Samråd bör i dessa fall ske med Sydkustens sjötrafikområde. För alla förändringar av befintlig utmärkning för sjöfarten, nyetablering, indragning eller flyttning, skall tillstånd sökas hos Sjöfartsinspektionen, Fartygstrafikenheten, Norrköping. Alla förändringar av strandlinje och bottentopografi skall efter genomförande sjömätas och geodetiskt bestämmas enligt sjömätningsstandard S 44 samt rapporteras till Sjöfartsverket, Norrköping. Även andra förändringar som medför ändring av sjökortsinformationen skall rapporteras. Före anläggningsarbeten påbörjas som kan påverka övrig sjöfart, skall detta i god tid meddelas till Sjöfartsverket, Sydkustens sjötrafikområde samt UFS-redaktionen, Sjöfartsverket Norrköping, för att informeras till sjöfarten via ordinarie kontaktvägar. Hamnens ISPS-plan och avfallshanteringsplan skall efter utbyggnaden revideras och godkännas på nytt.

Transportstyrelsen

För den del av anläggningsfasen som avser t.ex. muddring, utbyggnad av kajer och tippning av muddermassor och som kan komma att påverka fartygstrafiken bör man analysera riskerna i samband med detta. Utifrån denna analys bör projektet föreslå eventuella åtgärder och en handlingsplan för att höja säkerheten för sjötrafiken i samband med anläggningsfasen. Detta bör ske i samråd med Transportstyrelsen och Sjöfartsverket. Alla förändringar av strandlinje, bottentopografi samt nya anläggningar i anslutning till hamnen och farleden ska sjömätas och geodetiskt bestämmas enligt sjömätningsstandard S44 och delges Transportstyrelsen och Sjöfartsverket. Vid förändringar av befintliga SSA för sjöfarten samt vid indragning eller nyetablering av SSA ska tillstånd först sökas hos Transportstyrelsen.

Hamnens ISPS-plan och avfallshanteringsplan ska efter en utbyggnad revideras och godkännas på nytt.

Fiskeriverket

Fiskeriverket yrkar på en fiskeavgift bestående av ett engångsbelopp om 7000 kr. Om siltskärmar ej används under muddringsarbetet skall en extra fiskeavgift om 40 000 kr erläggas för den utökade störning som den sedimentspridningen innebär. Muddringsområdet skall avgränsas med en i botten förankrad siltskärm i geotextilduk tills grumlingen lagt sig. Den enligt handlingarna förväntade sedimenteringen av ca 4,2 mm finpartikulärt material över 0,5 km2 i Munkahusviken är ej acceptabel då den sätter ned produktionen under en säsong och att det är enkelt att förhindra den störningen. Motiveringen att fartygspropellrar ändå kommer att sprida ut materialet är ej godtagbar, då det ej är sannolikt att partikelspridningen blir lika effektiv som vid själva mudderåtgärden och dessutom kommer sådan spridning att ske gradvis och ge en mindre samlad störning. Dumpningspråmar bör förses med kjol av siltskärm för att minska ytströmsspridning av partiklar. Fiskeriverket är tveksamt till valet av dumpningsplats inom Natura 2000 området. Enligt uppgifter i handlingarna är det bl. a. rev som är skyddsvärda habitat i det specifika området och frågan är om man inte kan definiera området runt dumpningsplatsen som av revliknande karaktär? Samtidigt visar SGU:s undersökning på att platsen verkar ha god förmåga att behålla massor. Muddring och dumpning skall utföras under perioden från 15 oktober och som längst till och 31 mars.

Statens Martima museer

Det finns inga kända fasta fornlämningar inom det vattenområde som berörs av det planerade arbetet. Kunskapsläget skall dock ses mot bakgrund av att platsen aldrig har inventerats arkeologiskt. Statens maritima museer menar dock att fasta fornlämningar sannolikt förekommer inom det aktuella vattenområdet. Det planerade exploateringsområdets storlek, i kombination med Karlshamns historia mera allmänt talar för detta. Karlshamn anlades 1664, men redan innan detta anläggande fanns bebyggelse och hamnverksamhet på platsen. Karlshamn blev en viktig militärstrategisk knutpunkt och blev också hårt ansatt i Skånska kriget 1675-1679. Området kring Munkahusviken har dessutom ett flertal kända lämningar på land, bl.a. ett bronsåldersröse på Sternö.

Statens Martima museer anser därför att en särskild arkeologisk utredning, enligt 2 kap. 10-11 §§ Lag (1988:950) om kulturminnen m.m., bör utföras och att länsstyrelsen kontaktas för beslut i ärendet. Den side scan sonar-körning som utförts i området och delvis redovisats i miljökonsekvensbeskrivningen för projektet, kan eventuellt användas som underlag i arkeologisk utredning.

Naturvårdsverket

Avgränsning av verksamhetsområdet, bullerstörning samt fråga om land-el

Naturvårdsverket anser att den fysiska utsträckningen av den tillståndsprövade hamnanläggningens verksamhetsområde på land och i vatten bör klargöras i miljödomstolens dom genom hänvisning till lämplig kartbilaga. Det bör också tydliggöras att tillståndet enligt miljöbalken för verksamheten vid hamnanläggningen innefattar och reglerar all hamnanknuten verksamhet som bedrivs inom verksamhetsområdet samt de omgivningsstörningar och olägenheter som uppkommer till följd av denna verksamhet. Av sökandens ansökningshandlingar framgår att den planerade tillståndssökta hamnverksamheten kommer att bidra till ökade omgivningsstörningar i form av buller för boende kring anläggningen. Vidare framgår att verksamheten kommer att medföra bullerstörningar i sådan omfattning att Naturvårdsverkets riktvärden för befintlig industriverksamhet överskrids. Däremot lämnas ingen redovisning av möjliga åtgärder som kan begränsa dessa störningar. Sökanden föreslår att frågan om vilka villkor som slutligen ska gälla för buller från hamnverksamheten ska uppskjutas under en prövotid. Under prövotiden föreslås att provisoriska riktvärden ska gälla för bullerutbredningen från hamnverksamheten.

Det är enligt Naturvårdsverkets mening inte godtagbart att först i efterhand sedan en ny verksamhet etablerats och inletts under en prövotid utreda möjligheter för skyddsåtgärder som kan begränsa redan i förväg förväntade omgivningsstörningar. Den hamnanläggning som omfattas av sökandens ansökan planeras att uppföras i anslutning till annan befintlig hamnverksamhet. Naturvårdsverket bedömer dock att bolagets ambition vad avser bullerutbredning från den planerade verksamheten ändå bör vara att inom det nyetablerade hamnområdet klara sådana krav som kan ställas på andra nya hamnanläggningar av motsvarande slag. Det är därför inte heller lämpligt att, som görs i bolagets ansökningshandlingar, jämföra den planerade anläggningens omgivningspåverkan med Naturvårdsverkets riktvärden för industribuller för befintlig verksamhet. Utgångspunkt för bedömningen bör istället vara Naturvårdsverkets riktvärden för nyetablerad verksamhet. Under förutsättning att nedan angivna åtgärder för att möjliggöra el-anslutning av fartyg föreskrivs av miljödomstolen tillstyrker Naturvårdsverket dock att frågan om slutliga villkor för buller från verksamheten i övrigt utreds under en prövotid. Justeringar och förtydliganden bör även göras enligt nedan av inriktningen och utformningen av prövotiden, samt av de provisoriska bullerföreskrifternas utformning.

Den av sökanden föreslagna prövotiden för buller bör förenas med ett tydligt utredningsuppdrag och tydliga utredningsvillkor. Dessa bör ange att sökanden ska

utreda och redovisa vilka ytterligare skyddsåtgärder och försiktighetsmått som är möjliga att vidta för att begränsa bullerstörningarna från verksamheten, utöver de el-anlutningsåtgärder som vi anser redan nu bör föreskrivas som slutligt villkor. Av sökandens redovisning ska framgå vilken reduktion av bullerimmissioner vid kringliggande bebyggelse som kan uppnås med olika åtgärder, samt kostnaderna för dessa åtgärder. Sökanden bör även redovisa en utredning av sina möjligheter att stimulera trafikerande fartyg att använda den land-el som hamnen tillhandahåller, t.ex. genom anpassningar av de hamnavgifter som tillämpas inom Karlshamns hamn. Målsättningen för prövotiden bör vara att bullret från verksamheten inom den i detta sammanhang tillståndsprövade delen av Karlshamns hamn inte ska överstiga de bullernivåer för nyetablerad industriverksamhet som anges i Naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller (Råd och riktlinjer 1978:5).

Naturvårdsverket förordar vidare att justeringar görs av utformningen av de provisoriska föreskrifterna för buller som föreslås av bolaget till följande lydelse.

Under prövotiden och till annat bestämts får buller från den hamnanknutna verksamhet som bedrivs inom hamnanläggningens land- och vattenområde inte ge upphov till högre ekvivalenta ljudnivåer utomhus vid bostäder än följande begränsningsvärden:

Dagtid kl. 07.00 — 18.00 55 dBA

Kvällstid kl. 18.00 — 22.00 50 dBA

Nattetid kl. 22.00 — 07.00 45 dBA

Momentana ljud nattetid får som begränsningsvärde inte överskrida 55 dBA.

Om ovan angivna begränsningsvärden överskrids ska sökanden inom en vecka efter att detta konstaterats underrätta tillsynsmyndigheten därom samt redovisa vilka skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som sökanden vidtagit eller ämnar att vidta för att förhindra att överskridandet upprepas.

Naturvårdsverket konstaterar i likhet med sökanden att den dominerande bullerstörningsfaktorn i den ansökta verksamheten sannolikt kommer att vara de fartyg som angör hamnen. Fartygen kommer att emittera buller under såväl dag- som nattetid, vardagar som helgdagar. Att eftersträvade bullernivåer vid kringliggande bostadsfastigheter ska kunna uppnås förutsätter således att bullerutbredningen från fartygen reduceras. Naturvårdsverket bedömer att åtgärder som möjliggör el-anslutning av fartyg vid kaj numera får anses vara en väl etablerad teknik för att uppnå reduktion av såväl buller som luftemissioner vid hamnanläggningar. Mot bakgrund av detta bedömer Naturvårdsverket att sådana skyddsåtgärder skäligen kan föreskrivas med utgångspunkt i de krav på bästa möjliga teknik som följer av 2 kap. 3 § miljöbalken och av rimlighetsavvägningen i 2 kap. 7 § miljöbalken. Krav på åtgärder som möjliggör el-anslutning av fartyg vid de aktuella kajplatserna bör därför regleras som slutligt villkor i tillståndet till verksamheten inom hamnanläggningen. Naturvårdsverket anser att miljödomstolen bör föreskriva att sökanden vid idrifttagandet av sina nya kajer ska ha utrustat samtliga utnyttjade kajplatser inom det tillståndsprövade hamnområdet med sådana tekniska anordningar som behövs för att samtliga fartygstyper som förväntas trafikera hamnen ska kunna erbjudas anslutning för matning av land-el.

Vad gäller områdets elsäkerhetsklassning kan denna såvitt Naturvårdsverket kan bedöma inte i sig innebära något hinder mot överföring av elektricitet från land till fartyg. Däremot gäller speciella krav för den el-utrustning som får användas inom ett elsäkerhetsklassat område.

Dumpning av muddermassor

Naturvårdsverket anser att den planerade åtgärden att dumpa muddermassor inom det aktuella havsområdet inte omfattas av miljöbalkens definition av miljöfarlig verksamhet. Naturvårdsverket anser därför att bolagets yrkande om att få dumpningen prövad enligt 9 kap.miljöbalken ska avvisas.

Naturvårdsverket anser att tippning av muddermassor, dvs. dumpning av avfall, i detta fall ska prövas endast enligt bestämmelserna om dumpning i 15 kap.miljöbalken. Naturvårdsverket vill framhålla att det innebär en stor skillnad om prövningen av dumpning av muddermassor utgår ifrån bestämmelserna om tillstånd för miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. eller om prövningen utgår ifrån bestämmelserna om dispens från förbudet mot dumpning enligt 15 kap.miljöbalken. En prövning enligt 15 kap. utgår ifrån att det finns ett förbud mot dumpning enligt 31 §. Dispens från förbudet får lämnas endast om dumpningen kan ske utan olägenhet för människors hälsa och miljön enligt 33 §. Förbudet har sin grund i internationella konventioner, bl.a. Londonkonventionen, som Sverige har ratificerat och därmed är skyldigt att följa. En prövning enligt 9 kap. utgår däremot ifrån att en åtgärd som utgör miljöfarlig verksamhet är tillåten under förutsättning att utövaren söker och beviljas tillstånd eller gör en anmälan. En prövning av dispens från ett förbud är en mer strikt bedömning än en prövning av tillstånd. Om rekvisiten i 15 kap. 31 och 33 §§ är uppfyllda ska därmed prövning under alla förhållanden ske enligt dessa regler. Beroende på om prövningen görs enligt 9 kap. eller om den görs enligt 15 kap. kan det leda till olika resultat och givetvis i slutändan medföra stora konsekvenser för miljön. Det är därför av stor vikt att domstolen gör en självständig prövning av dumpningen av muddermassor i enlighet med bestämmelserna i 15 kap. och inte låter dumpningsprövningen endast ingå som en del av tillståndsprövningen enligt 9 kap.

Dumpningsplatsen, Pukaviksbukten, ligger inom ett Natura 2000-område enligt habitatdirektivet. Länsstyrelsen i Blekinge län har skrivit en bevarandeplan (dnr 511-3663-2005) över området. Bevarandesyftet med området Pukaviksbukten är att bidra till att upprätthålla gynnsam bevarandestatus på biogeografisk nivå för naturtyperna "sublittorala sandbankar", "stora grunda havsvikar och sund" samt "rev". Ett viktigt syfte är också att utgöra skyddsområde för lax, vars förekomst och reproduktion i Natura 2000-området Mörrumsån delvis är beroende av laxens status i Pukaviksbukten. Som hotbild mot området tar bevarandeplanen exempelvis upp exploatering som innebär minskad yta av habitattyperna samt övergödning som bidrar till försämrade syreförhållanden i områden med liten vattenomsättning. Dessutom erfar Naturvårdsverket att dumpningsplatsen utgör ett viktigt område för ålen vars existens är hotad.

Förutsättningen för dispens mot dumpningsförbudet är att dumpningen inte utgör olägenhet för människors hälsa och miljön. Med olägenhet för miljön avses inte endast påverkan på grund av utsläpp eller andra störningar, utan även sådant som utarmande av värdefulla natur- och kulturmiljöer eller den biologiska mångfalden (prop. 1997/98:45 del 2 s. 15). Det behövs inte konstateras några skador utan det räcker med att en dumpning kan medföra olägenheter för att dispens inte ska kunna medges. Eftersom kriteriet är "utan olägenhet för människors hälsa och miljön" är det inget krav att olägenheterna måste vara betydande eller av väsentlig betydelse för att utgöra hinder för dispens.

Eftersom botten på dumpningsplatsen inte utgörs av ackumulationsbotten är risken mycket stor att de dumpade massorna kommer att spridas efter att de har dumpats och motverka de bevarandemål som beskrivs i bevarandeplanen. Dessutom kommer de dumpade muddermassorna att bidra till att botten höjs ca 1 m, vilket är en stor höjning på det tidigare beskrivna grunda området. Detta kommer också att bidra till att risken att de dumpade massorna sprids är ännu större.

Naturvårdsverket anser att det behöver vara ackumulationsbotten på en dumpningsplats för att massorna ska ligga kvar. I vissa fall kan det vara motiverat att sprida ut sandmassor på grunda bottnar så att de återgår till det stranddynamiska systemet men i detta fall rör det sig om muddermassor som består av en blandning av siltig och lerig gyttja, sand, grus, sten, block och jord.

Sökanden har i sitt underlag medgett att det vid själva dumpningstillfället kommer att innebära grumling av sediment under arbetstiden. Naturvårdsverket befarar att bara denna spridning av sediment kommer att vara skadlig för de känsliga områdena i Pukaviksbukten. Sökanden skriver att om det trots gjorda iakttagelser skulle ske en viss spridning av sediment från dumpningen bedöms detta inte påverka de värden som är beskrivna för Natura 2000-området. Naturvårdsverket anser att det med det bristande underlaget inte går att dra sådana generella slutsatser. I bevarandeplanen beskrivs att det är viktigt att området är syresatt och att det för sublittorala sandbankar och rev är liten eller ringa sedimentation. Det saknas också en beskrivning av hur naturtyperna "sublittorala sandbankar", "stora grunda havsvikar och sund" samt "rev" på lång sikt kommer att påverkas av den befarade grumlingen.

Sökanden har lämnat in en miljöteknisk sedimentundersökning där det framgår att det har tagits prover på 10 punkter i Munkahusviken på det sediment som avses att muddras. Naturvårdsverket anser att det inte från det redovisade underlaget går att dra slutsatsen att föroreningshalterna vid just 25 cm djup i sedimenten blir tillräckligt låga och att underliggande sediment därmed kan dumpas.

Sökanden skriver att dumpningen för muddermassor har utretts och att den föreslagna platsen i Pukaviksbukten har befunnits vara den bästa inom rimligt avstånd från hamnen. När det gäller alternativa redogörelser av dumpningsplatser i miljökonsekvensbeskrivningen anser Naturvårdsverket att företagsekonomiska hänsynstaganden har spelat en oacceptabel stor roll för valet av dumpningsplats. Potentiella alternativa dumpningsplatser har avfärdats av sökanden av företagsekonomiska skäl och har därmed inte ingått i ansökan. Alternativ hantering av de renare massorna på land har inte utretts på ett jämförbart sätt. En merkostnad för andra alternativ kan inte enbart ställas i relation till ett av de billigaste alternativen för kvittblivning, som dessutom förefaller olämpligt i flera avseenden. Omhändertagande av massorna, oavsett hur, är en förutsättning för genomförbarheten för hela projektet, och bör därför, i förekommande fall, sättas i relation till hela projektets kostnader samt de kostnader som riskerar att uppstå p.g.a. olägenheter i miljön.

Naturvårdsverket anser sammanfattningsvis att det, med beaktande av bristerna i ansökan, inte är visat att förhållandena på dumpningsplatsen är sådana att de dumpade massorna stannar kvar på platsen utan att föras bort av havsströmmar eller vågrörelser. Naturvårdsverket anser därför att den valda platsen är olämplig för dumpningsändamål vilket innebär att dumpningen kan innebära olägenheter för människors hälsa och miljön. Naturvårdsverket anser därför att ansökan om dispens mot dumpningsförbudet ska avslås.

Naturvårdsverket bedömer att det i den redovisning som lämnats av sökanden saknas underlag som visar att den planerade dumpningen kan ske utan skador på de utpekade naturvärdena i det skyddade området. Naturvårdsverket anser därför att sökandens ansökan om tillstånd enligt 7 kap.miljöbalken till åtgärder som kan påverka miljön i Natura 2000-området Pukaviksbukten ska avslås.

Användning av muddermassor för anläggande av ny hamnplan

Sökandens första alternativ avser att efter cementstabilisering nyttja ca 13 000 m3 förorenade muddermassor för anläggande av hamnplan på fastigheten X 8:8.

Naturvårdsverket avstyrker detta eftersom sökandens redovisning är bristfällig. Bristerna består av en osäkerhet vad gäller massornas totala föroreningsinnehåll och variationen i föroreningshalterna. Dessutom saknas underlag i form av undersökningar och erfarenheter av föreslagen stabiliseringsmetod. Det underlag som bolaget hittills redovisat är inte tillräckligt för att en bedömning av verksamhetens miljöpåverkan ska kunna göras.

De muddermassor som avses i denna del av ansökan utgörs av de översta sedimentlagren (ca 25 cm) inom det område som ska muddras. Provtagning har utförts i 10 punkter inom det område som ska muddras. Provtagningen visar att muddermassorna innehåller föroreningar i varierande halter. Av sökandens redovisning framgår att muddermassorna innehåller bl.a. organiska miljögifter, främst PCB och lokalt i mycket höga halter som överstiger klass 5 enligt Naturvårdsverkets rapport 4914. I det översta sedimentskiktet förekommer även PAH, kadmium och tennorganiska föreningar i höga halter (klass 4) enligt Naturvårdsverkets rapport 4914. Även medelhöga halter (klass 3) av kvicksilver, koppar, bly och zink har uppmätts i de ytliga sedimenten. Sedimenten innehåller även tributyltenn (TBT). Halterna TBT uppges underskrida 50 µg/kg TS i alla punkter och genomsnittshalten i den översta metern uppges vara 20 tg/kg TS. Förutom Naturvårdsverkets rapport 4914 ha föroreningshalterna i sedimenten även jämförts med norska kriterier och vägledning. Sökanden anger även att man, då deponering kan bli aktuell, har valt att även jämföra uppmätta halter i sedimenten med Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenade områden. Däremot har en bedömning utifrån Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall (NFS 2004:10) inte gjorts. Naturvårdsverket vill poängtera att det är en bedömning enligt sistnämnda föreskrift som behövs för att bedöma konsekvenserna av att delar av muddermassorna istället deponeras. I sökandens redovisning av alternativ till föreslagna metoder för omhändertagande av muddermassor redovisas inte heller möjliga behandlingsmetoder för muddermassorna.

Användning av avfall för anläggningsändamål är en miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken. De verksamhetsbeskrivningar i förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899) som är aktuella i samband med användning av avfall vid anläggningsarbeten är följande:

B 90.130 Användning för anläggningsändamål av avfall på ett sätt som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten, och där föroreningsrisken inte endast är ringa.

C 90.140 Användning för anläggningsändamål av avfall på ett sätt som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten, och där föroreningsrisken är ringa.

Sökanden har inte angett vilken verksamhetsbeskrivning som bedöms vara aktuell för verksamheten. Det framgår vidare av avsnitt 6.4 i sökandens tekniska beskrivning (bilaga E till ansökan) att utöver de 13 000 m3 muddermassor som ingår i ansökan om användning av avfall för anläggningsändamål i samband med anläggandet av en ny hamnplan vid Östra hamnbassängen, avses ytterligare ca 20 000 m3 muddermassor samt 30 000 m3 bergmassor att användas i samband med konstruktionen av den nya etanolkajen. Dessa ytterligare berg- och muddermassor omfattas dock inte av sökandens yrkanden om tillstånd enligt 9 kap. MB. Sökanden bör därför redovisa hur man avser att låta pröva denna användning av avfall för anläggningsändamål. Oklarhet kan annars uppstå kring de rättsliga förutsättningarna för projektets genomförande i denna del.

De muddermassor som avses att nyttjas som grund för en ny hamnplan läggs efter cementstabilisering innanför strandlinjen i Östra hamnbassängen inom hamnområdet i en ca 3500 m2 schakt ner till nivån ca -3,5 m. En inblandning av 130 kg cement per m3 muddermassa har bedömts vara tillräcklig för att få en yta med god bärighet. Risken för spridning av föroreningar från de cementstabiliserade massorna bedöms av bolaget som liten. En viss spridning av föroreningar uppges dock kunna förväntas från upplag av muddermassor för avvattning. Sökanden har i ansökan inte redogjort för varför man valt att cementstabilisera massorna eller vilket underlag som ligger till grund för bedömningen att risken för spridning av föroreningar från de cementstabiliserade massorna bedöms som liten. Naturvårdsverket anser att ett mer utvecklat underlag erfordras för att stabiliseringsmetoden ska kunna bedömas. Provtagningsresultaten visar att sedimenten inte är homogena vad avser olika föroreningar. Det totala förorenings-innehållet i aktuella sedimenten och vilken utbredning föroreningarna har är svårt att bedöma utifrån underlaget. Naturvårdsverket anser att en närmare kunskap om sedimentens föroreningsstatus är nödvändig för att anpassa stabiliseringsmetoden.

Naturvårdsverket anser att den aktuella stabiliseringsmetoden bör undersökas genom laktester i laboratoriemiljö samt genom fältförsök för att klargöra risker med utlakning av föroreningar. En riskbedömning bör göras som innefattar olika "worst-case" scenario där det stabiliserade materialet utsätts för bl.a. mekanisk krossning, pH-förändringar samt fluktuerande temperatur och vattenhalt. Orsaker till framtida förändrade förhållanden kan t.ex. vara ändrad markanvändning, surt regn samt klimateffekter vilket kan medföra bl.a. ökad erosion och vattennivå. I ansökan saknas även information om erfarenheter av metoden. Enligt vår bedömning är det viktigt att kunskap presenteras om bland annat behandling av sediment med jämförliga föroreningssammansättningar och användning i en jämförlig vattenmiljö.

Uppläggning av muddermassor för avvattning

Sökandens andra alternativ avser att lägga upp och mellanlagra muddermassorna på fastigheten X 2:49 under en tid av sex år från lagakraftvunnen dom. För samtliga verksamhetsbeskrivningar i förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd som avser mellanlagring anges att verksamhetsbeskrivningarna inte gäller anläggning för lagring av avfall respektive farligt avfall under längre tid än ett år innan det bortskaffas eller tre år innan det återvinns eller behandlas. Detta stämmer i sin tur överens med de bestämmelser som avser deponering. Begreppet deponering definieras i 4 § avfallsförordningen som ett bortskaffningsförfarande vilket innebär att avfall läggs på en deponi. Av 5 § samma förordning framgår att begreppet deponi avser en upplagsplats för avfall och att det finns tre undantag från begreppet deponi. Undantagna är platser eller anläggningar där avfall (1) omlastas för vidare transport, (2) lagras kortare än 3 år innan avfallet återvinns eller behandlas, och (3) lagras kortare än 1 år innan avfallet bortskaffas. Eftersom lagringen av avfall i ansökan föreslås ske under 6 år omfattas den inte av dessa undantag. Därmed omfattas den av bolaget yrkade lagringen av muddermassor av definitionen av deponi. Naturvårdsverket anser därför att lagringen ska tillståndsprövas enligt det regelverk som gäller för deponeringsverksamheter. Deponering av avfall omfattas av förordning (2001:512) om deponering av avfall (deponeringsförordningen). Genom förordningen (2001:512) om deponering av avfall föreskrivs om generella försiktighetsmått och skyddsåtgärder vad avser formerna för deponering av avfall på deponier. Dessa försiktighetsmått och skyddsåtgärder omfattar bl.a. krav på förbehandling av avfallet, krav på deponins lokalisering och utformning, krav på verksamhetens genomförande samt krav kopplade till en deponeringsverksamhets avslutning.

Naturvårdsverket anser inte att undantagen i 4 § deponeringsförordningen är tillämpliga på den planerade lagringen. Inte någon av de 6 punkter i 4 § om undantag från deponeringsförordningen är tillämpliga för verksamheten. Punkt 4 till 6 är inte aktuella för det aktuella avfallet. Punkt 1 är inte aktuell då avfallet inte avses användas för gödsel- eller jordförbättringsändamål. Naturvårdsverket anser inte heller att punkt 2 är aktuell då avfallet inte motsvarar definitionen av inert avfall i 3 § deponeringsförordningen, framförallt p.g.a. dess innehåll av organiskt material och då föroreningsinnehållet i avfallet inte är obetydligt. Det återstående undantaget i 4 § deponeringsförordningen som då kan vara aktuellt är punkt nr. 3; "deponering av icke-farligt muddringsslam längs mindre sund, kanaler eller vattenvägar, från vilka det har muddrats". Naturvårdsverket anser att inte heller denna definition omfattar den aktuella verksamheten, eftersom dessa muddermassor varken är icke-farliga eller avses att placeras längs muddringsplatsen. Naturvårdsverket bedömer därmed inte att den yrkade lagringen omfattas av de undantag från deponeringsförordningen som följer av 4 § samma förordning. För att uppfylla kraven i deponeringsförordningen ska deponier vidare ha ett gott skydd mot läckage av föroreningar som kan ge negativ miljöpåverkan. I sökandens ansökan saknas en redogörelse för vilka skyddsåtgärder som avses att vidtas vid upplaget av muddermassor.

Sökandens redogörelse saknar det underlag som krävs för att bedöma deponeringsverksamhet enligt deponeringsförordningen och det är därför inte visat att verksamheten är tillåtlig. Mot bakgrund av detta anser Naturvårdsverket att sökandens ansökan om mellanlagring av muddermassor i hamnområdet ska avslås.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen har i sitt yttrande redovisat samma invändningar som Naturvårdsverket vad gäller avgränsning av verksamhetsområdet, möjlighet till anslutning av fartyg vid kaj till land-el, bullervillkor, frågan om dumpning av muddermassor i havet på den av sökanden angivna platsen, risken för påverkan på Natura 2000-området, samt omhändertagande av förorenade muddermassor på land. Därutöver har länsstyrelsen anfört bl.a. följande.

Sökanden har inte i sina förslag på villkor för verksamheten med avseende på efterbehandling tagit upp frågor som rör situationer då hela eller delar av verksamheten upphör. Länsstyrelsen yrkar att följande villkor föreskrivs i det sökta tillståndet för hamnverksamhet m.m.:

Om verksamheten eller delar av den upphör ska verksamhetsutövaren ge in en plan till tillsynsmyndigheten avseende omhändertagande av lagrade kemiska produkter och avfall från verksamheten samt efterbehandling av de föroreningar som verksamheten kan ha orsakat. Planen ska inges till tillsynsmyndigheten senast sex månader innan verksamheten avslutas.

Med anledning av ingiven plan överlåts åt tillsynsmyndigheten att, om behov enligt nämnda plan föreligger, föreskriva ytterligare villkor om utredning/undersökning och/eller saneringsåtgärd.

Länsstyrelsen bedömer att det beträffande omhändertagandet av de ytliga muddermassorna enligt sökandens första alternativ kan ställas villkor under en prövotid om förslagsvis 2 år dels om att utreda vad som är den optimala solidifieringstekniken och dels om andra relevanta skyddsåtgärder som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att olägenhet uppstår för människors hälsa eller miljön.

Sökanden definierar att det ytligt förorenade sedimentet utgörs av de översta 25 centimetrarna av bottenytan inom muddringsområdet. Provtagningen som genomförts visar att föroreningar i huvudsak förekommer i högre halter i de övre sedimentlagren än i djupare liggande sedimentlager. Det ytliga förorenade sedimentet har endast utretts innanför det planerade muddringsområdet vilket betyder att den ytliga föroreningens utbredning i ytled inte blir helt klarlagd i ansökan. Det kan dock ur sökandens perspektiv anses vara motiverat att endast undersöka området där muddring avses genomföras. Dessutom täcker det planerade muddringsområdet en övervägande del av Munkahusvikens bottenyta. De ändrade förhållandena som blir följden av dels en djupare belägen bottenyta efter muddring och dels av ökade fartygsrörelser i Munkahusviken kan dock påverka förutsättningarna för sedimenttransport så att ytligt förorenat sediment som inte berörts av muddringsarbetet sprids. Omfattning och negativa konsekvenser av en sådan spridning bedömer länsstyrelsen i detta fall vara liten.

Det förorenade sedimentets utbredning i djupled är sparsamt utrett. Sökanden har med det underlag som tagits fram dragit slutsatsen att allt ytligt sediment ner till 25 cm djup under bottenytan är så förorenat att dispens från förbudet mot dumpning av detta sediment på i ansökan angiven dumpningsplats inte kan motiveras utan avses tas om hand på land. Det framgår inte i utredningsunderlaget att föroreningsinnehållet vid just 25 cm djup under bottenytan i hela muddringsområdet blir tillräckligt låga för att motivera dumpning på i ansökan angiven dumpningsplats. Det kan dock utläsas att föroreningshalterna blir lägre med djupet i sedimenten. Det djup under bottenytan inom vilket sedimentet är alltför förorenat för att motivera dispens från dumpning kan variera i Munkahusviken eftersom sedimentationshastigheten kan ha varierat i olika delar av viken. Det kan således finnas tillräckligt låga föroreningshalter i sedimenten för att motivera dispens på både mindre och större djup än vid 25 cm under bottenytan. Utredningen visar inte om och i vilken omfattning sådana variationer förekommer. Länsstyrelsen anser liksom sökanden att dispens från förbudet mot dumpning inte kan motiveras beträffande det ytligt förorenade sedimentet i Munkahusviken. Beträffande massor från muddring av underliggande sediment bedömer länsstyrelsen med avseende på massornas föroreningsinnehåll att skälet till att omhänderta dessa massor på motsvarande sätt som de ytligt muddrade massorna minskar med att det ytliga sedimentets mäktighet ökar.

Utifrån de fakta som tagits fram av SGU i undersökningen av alternativa muddertippningsplatser går det inte att påvisa att risken för betydande sedimentspridning från tipplatsen till omkringliggande områden är liten. Detta skulle kunna innebära en långsiktig negativ påverkan på fisksamhället och vegetationen i och omkring området runt Munkahusviken. Med det underlag som presenterats i miljökonsekvensbeskrivningen går det inte att avgöra vilka konsekvenser de suspenderade muddermassorna kommer att få på fiskfaunan i området.

Det framgår av SGU:s undersökningar att de hitintills tippade muddermassorna är intakta och att detta delvis beror på att de huvudsakligen består av glaciallera med starka kohesionskrafter. Länsstyrelsen noterar att de massor som nu kommer att muddras upp och dumpas till stora delar består av gyttjig lera som har en högre vattenhalt och ett högre organiskt innehåll, vilket borde öka risken för att massorna sprids vid dumpning. Ett viktigt kriterium för en lämplig mudderdeponeringsplats är att den skall utgöra en permanent sedimentationsbotten så att deponerade massor inte transporteras vidare och orsakar oönskad grumling i omgivningen. SGU, som genomfört bottenundersökningarna, har konstaterat att den föreslagna tipplatsen inte utgörs av en sedimentationsbotten. SGU har även uttryckt förvåning över att massor som tidigare tippats inom området inte har eroderats i större omfattning trots det ringa vattendjupet. Detta faktum kan, enligt SGU, förklaras av att massorna till stor del utgörs av glaciallera med starka kohesionskrafter som motstått den eroderande effekten av vattenrörelser. De massor som nu avses tippas utgörs inte av styv glaciallera, utan av "lös gyttjig lera" (etapp 1) och "gyttjig lera" (etapp 2).

Risken för att bottenmaterial ska grumlas upp beror även på vattendjupet. Ju grundare djup desto större risk för grumling. Då den planerade tippningen av massor skulle minska vattendjupet på platsen med ungefär en meter kommer risken för sedimentspriding att öka ytterligare.

Sammantaget anser länsstyrelsen att förhållandena på den planerade tipplatsen och egenskaperna hos de massor som ska dumpas medför en uppenbar risk för spridning av massorna efter att de dumpats. Länsstyrelsen anser därför att alternativa dumpningsplatser bör utredas och redovisas i ansökan.

Fiskundersökningar har gjorts i området kring Elleholm ca 8 km väster om Karlshamn augusti 2006. Undersökningarna har utförts av Kalmar högskola, på uppdrag av Länsstyrelsen i Blekinge. Resultaten finns redovisade i rapport 2007:1 (ISSN: 1402-6198). Provfiske har även genomförts vid Stilleryd augusti 2009 av Marine Monitoring AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Blekinge. Resultaten kommer att beskrivas i en särskild rapport under hösten. Fiskeresultaten från Elleholm visar att fisksamhället till största delen består av sötvattensarter, fördelad på l4 arter med en dominans av abborre och mört. Stationerna fördelar sig inom djupintervallen 0-3 m, 3-6 m och 6-10 m. Provfiskena från Stillerydsområdet visar på en något annorlunda artsammansättning där marina arter såsom torsk och skrubbskädda dominerar. Resultaten från provfiskena är en ögonblicksbild av fisksamhällets artsammansättning i området, men visar på att området är ett uppväxtområde för torsken i Östersjön. Pukaviksbukten och de vattendrag som mynnar ut i bukten utgör även en viktig livsmiljö för den europeiska ålen. Ålen vandrar upp i sötvatten och lever däri större delen av sitt liv som gulål. Honorna blir könsmogna efter 12-18 år under de förhållande som råder i Sverige. Ålen vandrar så småningom ut i havet där den övergår till blankålsstadiet innan den slutligen vandrar till Sargassohavet för att fortplanta sig. I den västra delen av Pukaviksbukten bedrivs ett förhållandevis omfattande fiske efter ål. Med anledning av detta anser Länsstyrelsen att det är olämpligt att använda den grunda lokal som föreslagits som muddertippningsplats i Pukaviksbukten för dumpning av muddermassor. Länsstyrelsen påpekar att de massor som tidigare dumpats på platsen skiljer sig från de massor som nu kommer att dumpas. Länsstyrelsen anser att dispensen från dumpningsförbudet bör avslås.

Etanolfabriken ligger i ett kulturhistoriskt intressant kustlandskap. Längs kusten har seglation förekommit sedan förhistorisk tid och i vikarna har man sökt skydd och haft tilläggsplatser. Där etanolfabrikens kajanläggning skall anläggas finns i den smala viken ett s.k. drag över näset mot öster, där man under vikingatid drog båtarna över en kort landremsa över till en skyddad vindhamn, en benämning som fortfarande finns kvar, på uddens östra sida. I anslutning till draget kan finnas både fasta träkonstruktioner och skeppsvrak.

Omedelbart sydväst om Stärnö, i anslutning till inseglingsrännan och nära den planerade tippningsplatsen, bärgades våren 2009 en samling med 82 kopparplåtsmynt från sjuttonhundratalets första hälft. Vid upptagningen kunde inget skeppsvrak knytas till fyndet, men sportdykare har rapporterat fynd av kanonkulor och andra skeppsrelaterade fynd i närheten av fyndplatsen. Det finns ett flertal registrerade fynd av skeppsvrak och andra lämningar från närliggande vikar, men inte mycket är känt från den aktuella viken, vilket sannolikt beror på att dykning har skett i större utsträckning i övriga vikar. Man kan dock anta att fyndförhållandena är likartade i denna vik. Med hänvisning till kända lämningar och i analogi med förekomsten av lämningar i angränsande vikar är möjligheten stor att det finns marinarkeologiska lämningar inom tippningsområdet samt påverkansområdet för tippning av muddermassor. Även om det finns befintliga muddermassor i området kan tippning av nya massor innebära att muddermassor hamnar på "rena" ytor och att sediment kan täcka eventuella lämningar inom ett större område. Den företagna undersökningen med side-scan sonar och sedimentekolod kan inte betraktas som fullödig utan bör kompletteras. Länsstyrelsen avser, enligt 2 kap. 11 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML), att ta beslut om särskild utredning av tippningsområdet och kajområdet samt så stor del av området som kan bedömas påverkas av sedimentering. Länsstyrelsen ska kontaktas i ett tidigt skede för planering av utredningen.

Kommunstyrelsen i Karlshamns kommun

Karlshamns kommun förordar att muddermassor som skall tas omhand på land placeras och cementstabiliseras inom Karlshamns hamns fastighet X 8:8, under förutsättning att inte säkerheten för där befintlig kulvert äventyras. I övrigt har kommunen inte någon erinran mot föreliggande ansökan.

Miljöförbundet Blekinge Väst

Miljöförbundet Blekinge Väst (MBV) anser att den eventuella mellanlagringen av förorenade massor för avvattning ska få tydliga villkor som underlättar för tillsynsmyndigheten när massorna skall nyttiggöras. Mellanlagringen av massorna är en egen tidsbegränsad verksamhet som inte direkt hör ihop med den tillståndssökta hamnverksamheten. De massor som ska mellanlagras har, enligt Naturvårdsverkets rapport 4914, en mycket hög halt av PCB, hög halt av PAI-I och medelhög halt av kvicksilver, kadmium, koppar, zink och bly. Provtagning av sediment visar att föroreningshalterna av metaller och PAH avtar med djupet. PCB har hittats i hög halt på ca 1 m djup och dioxin har påträffats i samtliga prov. Det kan därmed inte anses som säkert att massorna som man planerar att dumpa inte innehåller olämpligt höga föroreningsmängder.

MBV anser att det är olämpligt att tippa de "okontaminerade" massorna i havet. På grund av de höga föroreningshalterna i det översta sedimentlagret anser inte MBV att det går att garantera att det inte finns några föroreningshalter i muddermassorna och de bör därför inte återföras till vattenmiljön i Natura 2000-området.

Metoden att fastlägga förorenade sedimentmassor i cement är en metod som MBV anser behöver utredas vidare. Användningen av förorenade massor till

konstruktionsmaterial kan innebära att produkten, i detta fall cement, kan bli svår att hantera i framtiden vad gäller återanvändning, deponering m.m.

MBV anser att gällande bullervärden inte får överskridas även om det uppges förekomma relativt sällan. Sökanden uppger inte heller vad relativt sällan innebär, varför det är svårt att göra någon vidare bedömning av detta. Naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller vid bostad bör enligt miljöförbundet följas, då utökningen av verksamhet bör ses som nyetablering. Gällande lågfrekvent buller från verksamheten bör Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1996:7) om buller inomhus och höga ljudnivåer tillämpas. MBV finner det viktigt att dessa riktlinjer följs.

MBV kan ej ta ställning i ärendet vad gäller bräddningen i kontrollbrunnen, då det råder oklarheter kring uppbyggnaden och funktionen hos denna. Dock bör verksamheten se över åtgärden med att täppa till utloppet till kontrollbrunnen med sandsäckar för att undvika bräddning och istället komplettera systemet med en permanent lösning. Kontrollbrunnen bör utrustas med någon form av larm för att säkerställa att avstängningsventilen verkligen stängs vid utsläpp eller andra driftstörningar som kan leda till att föroreningar följer med dagvattnet. Dessutom bör stängning av avstängningsventilen ske per automatik istället för manuellt.

MBV anser inte att argumentet att det ej har planerats in en förebyggande åtgärd för att förhindra att kemikalierna, som hanteras i verksamheten, ej ska rinna ut i vattnet på grund av deras goda vattenlöslighet är godtagbart, och bör därför utredas vidare. I utredning bör hänsyn tas till det närliggande Natura 2000-området.

E.ON Gas Sverige AB (E.ON)

E.ON bedriver verksamhet i Karlshamn på fastigheterna Stilleryd 2:52 och 2:64 samt del av 8:8. Verksamheten innebär att E.ON tar emot fartygslaster med gasol som sedan lagras i bergrumslager. Distribution till kund sker till övervägande del med lastbilar men även järnvägstankvagnar förekommer. Dessutom finns det en rörledning som passerar det området där Karlshamns hamn AB nu planerar att bygga en kaj. Det är angeläget att deras verksamhet inte påverkas negativt av vare sig byggnationen av själva kajen eller senare av den ökade fartygtrafiken i Munkahusviken.

E.ON anser att riskanalysen för sprängningsarbetena ska tas fram för att kunna utgöra ett underlag för förslag till villkor avseende vibrationer. Denna riskanalys bör särskilt belysa om sprängningsarbetena kan komma att medföra någon påverkan på E.ON:s båda bergrumslager för gasol med tillhörande ledningar och annan utrustning. Såväl påverkan på grundvattentrycket, grundvattennivåerna och vibrationer från sprängningar bör belysas.

E.ON yrkar vidare att sökanden ska lämna förslag till villkor för de vibrationer som kan uppkomma i samband med sprängning, formulerat som maximalt tillåtna svängningshastigheter (mm/s). Dessutom yrkar E.ON att ett kontrollprogram ska upprättas för att säkerställa att vibrationsvillkoret inte överskrids.

E.ON begär vidare ett förtydligande om var deras gasledning kommer att placeras efter att den flyttats. Något avtal är ännu inte träffats mellan E.ON och sökanden om flyttning av denna ledning.

Den planerade hamnverksamheten kommer att omfatta ett tämligen stort antal anlöp per år, enligt kompletteringen till ansökan kan de uppgå till 243 per år under etapp 1. Dessutom anges i handlingarna att ytterligare godshantering som inte är kopplad till etanolfabriken kan förekomma. För att inte riskera någon skada på de gasolfartyg som kan ligga förtöjda vid Oxhagakajen anser E.ON att de av sökanden föreslagna skyddsåtgärderna, med assistans av bogserbåt och att fartygen ska vara utrustade med bogpropellrar vid inpassagen i farleden i Munkahusviken, ska föreskrivas som villkor för hamnverksamheten.

E.ON framhåller vidare att det är viktigt för deras verksamhet att de kan garanteras två tillfartsvägar till deras gasolterminal såväl under byggnationen av den nya kajen som efteråt när kajen är på plats. Förutom av rent logistiska skäl är detta även viktigt för att kunna genomföra en snabb och effektiv räddningsinsats vid händelse av olycka på terminalen.

Naturskyddsföreningen i Karlshamn

Naturskyddsföreningen är allvarligt bekymrade över de följder för miljön och människor som anläggandet av rubricerade etanolkaj kan få. Naturskyddsföreningens yrkar därför att Munkahusviken saneras före anläggandet av Etanolkajen samt att alla muddringsmassor läggs upp på land, där de kan saneras, kontrolleras och därefter återanvändas.

Dessa två yrkande innebär att inga giftiga muddringsmassor kommer att dumpas på Natura-2000 området, det är långsiktigt det dyraste alternativet att sprida ut gifterna i havet.

SÖKANDENS BEMÖTANDE

Sökanden har i bemötande av inkomna yttranden anfört följande.

Sjöfartsverket

Sökanden accepterar de av Sjöfartsverket framställda påpekandena.

Transportstyrelsen

Sökanden accepterar de av Transportstyrelsen framställda påpekandena.

Fiskeriverket

Sökanden accepterar inte att muddringsområdet skall avgränsas med en i botten förankrad siltskärm eller att dumpningspråmarna skall förses med kjol av siltskärm. Nackdelar med att installera siltskärm för muddringen har redovisats i MKB under avsnitt 10.1.6 samt i ”Komplettering av ansökan” 2009-06-23 under avsnitt 6. Efter kontroll med Nordens största muddringsentreprenör, Boskalis, känner denne inte till om kjol nyttjas kring muddertippningspråmar och hur det skulle kunna fungera i praktiken. Det är bättre att under muddrings- och muddertippningsarbetet kontrollera att halten suspenderad substans inte överstiger visst värde på 500 m från muddrings- och tipplatsen. Ett sådant värde har i jämförbara projekt satts till 100 mg/liter. Nyttan med att inhägna ett muddringsområde med siltgardiner kan ifrågasättas och vara till och med kontraproduktivt ur miljösynpunkt. Siltskärmar är motiverat att nyttja om man vill skydda ett speciellt område, t.ex. kylvattenintag i det aktuella fallet.

Muddringsområdet upptar en yta av ca 5 ha. Sökanden medger att utge fiskeavgift med 40 000 kronor.

Statens Martima museer

Sökanden anser det inte nödvändigt att utföra särskild arkeologisk utredning inom det område som utgör hamnbassäng med hänsyn till de mätningar som utfördes 2009-04-20 och som redovisas i bilaga K 4 samt med hänsyn till utförda grundundersökningar, som visar att ursprungliga strandlinjen är uppfylld med sprängsten. Om några fornlämningar finns kommer dessa att kunna påträffas först i samband med schaktningsarbeten i strandlinjen.

Sökanden anser det heller inte nödvändigt att utföra särskild arkeologisk utredning inom muddertippningsområdet, då SGU:s undersökning inte kunnat påvisa några vrak eller föremål större än 20 cm.

Naturvårdsverket

Hamnverksamhetens omfattning och verksamhetsområdets avgränsningar

Verksamhetsområdet för sökt hamnverksamhet redovisas i ansökan ritning K-011, Bilaga B1. Områdesgränsen är markerad som streckad linje. Miljö- och hälsoeffekterna av trafiken till och från det nya hamnområdet beskrivs i MKB:n som är inlämnad tillsammans med ansökan. Naturvårdsverkets krav på att det skall tydliggöras att tillståndet enligt miljöbalken för verksamheten vid hamnanläggningen innefattar och reglerar all hamnanknuten verksamhet som bedrivs inom verksamhetsområdet är näppeligen behövligt.

Prövotid för bullerstörningar från hamnverksamheten

Med undantag för ställt krav på att som slutligt villkor utrusta kajerna med anordning för elanslutning kan sökanden acceptera naturvårdsverkets förslag på utredningsvillkor. Sökanden vidhåller de i ansökan föreslagna prövotidsvillkoren.

El-anslutning av fartyg vid kaj

Sökanden ställer sig positiv till att vidta förberedelser för att göra det möjligt att el-ansluta fartyg till system att från land leverera 3-fas ström på ca 11 000 volt, växelström (VAC) (nominellt) vid kaj, där så är möjligt, under förutsättning dels att ankommande fartyg är förberedda för eller om de kommer att förberedas för att kunna ta emot aktuell landström, dels att ankommande fartyg önskar ta emot landström, dels att det finns utprovad utrustning för detta, som kan godkännas av berörda myndigheter, Räddningsverket, för aktuellt område, samt dels att uttag för högspänningshandske från fartygen kan vara placerade inom EX-klassad zon.

Sökanden åtar sig i samband med detaljplaneringen av hamnområdet dels att, baserat på av IMO/MEPC utarbetade förslag på standardiserad el-anslutning, dokument med beteckningen ISO/TEC PAS 60092-510 publicerat i maj 2009, ta initiativ till samråd med nyttjande industri och rederier, som kommer att trafikera hamnen, för att låta utreda de tekniska möjligheterna att el-ansluta fartyg i hamnområdet på sätt som Räddningsverket kan acceptera, dels att tillse att det strax utanför EX-klassad zon finns utrymme för att bygga ett ställverk, med kapacitet på ca 1,5 MW för att täcka in 2-3 kajplatsers behov, samt att reservera utrymme för kanalisation för 11 kV kablage till aktuella kajer för den händelse att el-anslutningen kan komma till stånd.

Sökanden motsätter sig Naturvårdsverkets krav att ”Miljödomstolen skall föreskriva att bolaget vid idrifttagandet av sina kajer skall ha utrustat samtliga nyttjande kajplatser inom det tillståndsprövade hamnområdet med sådana tekniska anordningar som behövs för att samtliga fartygstyper som förväntas trafikera hamnen ska kunna erbjudas anslutning för matning av land-el”. Sökanden saknar möjlighet att påtvinga fartyg utrustning för att kunna ta emot landström. Det är heller inte sökanden som bestämmer vilka rederier, som skall trafikera hamnområdet. Sökanden är som allmän hamn skyldig att ta emot de fartyg, som önskar ankomma hamnen.

Sökanden har vid telefonsamtal 2009-10-19 kontrollerat situationen i Sverige för el-anslutning av fartyg i EX-klassad zon med tre sakkunniga personer hos Transportstyrelsen och Sjöfartsverket. Vid samtalen framkom att ingen av de tillfrågade personerna kände till om det i Sverige finns någon oljehamn eller hamn med EX-klassad zon där el-anslutning av fartyg sker. Det har hittills visat sig svårt att klara ut hur en säker el-anslutning skall kunna ske i praktiken. Det är främst färjor och Ro/Ro fartyg som har fasta kajplatser, där el-anslutning utförts hittills. På sikt finns det sannolikt möjlighet att kunna ordna el-anslutning av fartyg även inom EX-klassat område. Det krävs större effekter att förse fartyg med ström för att driva pumpar och annan lasthanteringsutrustning jämfört med ström för belysning och komfort.

Dumpning av muddermassor i vattenområde

Enligt sökandens uppfattning är förutom 15 kap 33 § även 9 kapmiljöbalken tillämpligt på dumpningsverksamhet. Det är fråga om ett bortskaffningsförfarande enligt bilaga 5 till Avfallsförordningen (2001:1063) och 9 kap 1 § 1 punkten miljöbalken får anses innefatta verksamheten. Enligt miljööverdomstolens dom 2009-10-21 i mål nr M 8991-08 saknar det avgörande betydelse om hänvisning görs till 11 kap eller 9 kapmiljöbalken. Av betydelse är att bedömningen grundats på miljöbalkens tillåtlighetsregler.

Sökanden har i ansökan 2009-04-14 och även i komplettering av ansökan 2009-06-23 visat att muddermassorna sedan ett flertal tidigare genomförda tippningar, från 1965 och framåt, ligger kvar på vald muddertippningsplats. Tippningarna har inte medfört utarmande av värdefulla naturmiljöer eller den biologiska mångfalden. Den av Högskolan i Kalmar utförda biologiska inventeringen inom tippområdet har gjorts både före och efter tippning av muddermassor. I slutsatserna anfördes följande: ”Störningar har visserligen förändrat djursamhällets artsammansättning på några stationer men det går samtidigt inte att hävda att denna förändring skulle vara negativ för andra delar av kustekosystemet”.

En beräkning av sedimentspridningen från muddertippningen har genomförts. Resultatet från beräkningen visar att tippningen maximalt kommer att medföra mindre än 1 millimeter (teoretiskt 0,4 mm) extra sedimentation inom 500 meter från tippområdet. De suspenderade halterna i vatten 500 meter från tippområdet är också låga, teoretiskt 14 mg/l suspenderad substans, långt under de halter som krävs för påverkan på fiskfaunan, jämför Bilaga J 4 till MKB och Bilaga B5 till detta bemötande. Bilaga 5 är en inlaga till Miljödomstolen i ett annat mål, men är relevant även i detta mål.

Sammanfattningen från Bilaga B5 är att ingen ökad dödlighet noterats på fisk vid grumling under 500 mg/l eller på fiskägg vid grumling under 300 mg/l eller på fisklarver vid grumling under 100 mg/l.

Som ett alternativ kan sökanden begränsa tippområdet till ungefär halva den tidigare visade ytan. Sökanden kan i så fall tippa massorna från stillastående pråm.

Inom Pukaviksbuktens Natura 2000-område bör inte åtgärder vidtas eller verksamheter bedrivas som medför att växter och djurs utbredning på sandbankarna, grunda havsvikar och rev påverkas negativt. Rent allmänt kan sedimentation av uppgrumlade partiklar ha en sådan negativ effekt. Sediment från land tillförs havet via vattendrag.

I bilaga B7 redogörs närmare för varför aktuell muddertippning inte påverkar värdena i Natura 2000-området. Sökt verksamhet bedöms inte medföra att de skyddsvärda naturtypernas yta minskar. Själva tippområdet bedöms inte heller utgöra en skyddad naturtyp.

Sökanden anser att man i tillståndsprocessen presenterat undersökningar och faktauppgifter som är tillräckliga för att visa att muddertippningen kan genomföras utan olägenheter för människors hälsa och miljön och att därför dispens från dumpningsförbudet bör medges.

Sedimentprover

I sedimenten som ska muddras har prover tagits i 10 olika punkter. I dessa punkter har prov tagits på två till tre olika nivåer, till exempel på djupet 0-0,2 m. Provet som analyserats från respektive nivå blir omblandat vid analysen och det blir alltså ett medelvärde på föroreningshalterna inom djupintervallet (i exemplet 0-0,2 m). Ett sådant medelvärde måste anses mer relevant för syftet med analysen än ett prov på 0-0,1 m eller ett prov på 0,10-0,11 m. Muddringen kan ändå inte göras mer exakt än på ca 5 cm när. De massor som tas upp på land blir omblandade och de massor som tippas i havet blir omblandade, varför ett medelvärde på hela den översta 0-0,25 m respektive ett medelvärde på 0,25 m - 1 m (eller helst ändå ner till aktuellt muddringsdjup) borde anses som det mest relevanta värdet i sammanhanget.

Sökandens yrkande om att ta upp de översta 25 centimetrarna av sedimenten gjordes mot bakgrund av att PCB-halterna i ett par prover (0-0,12 m djup resp. 0-0,15 m djup) visade sig vara i klass 5 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Sökanden har således för avsikt att ta upp och cementstabilisera de massor som överstiger klass 4. I övriga 20 analyserade prover låg halterna i klass 4 eller lägre. Analyserade TBT-halter är låga i alla punkter. Sökanden anser att genomförd provtagning är tillräcklig för att säkerställa att inga muddermassor med högre halter föroreningar än klass 4 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder tippas på muddertippningsplatsen.

Lokalisering av tipplats

Platser med postglaciallera enligt maringeologiska kartan är potentiella ackumulationsbottnar. SGU har dock undersökt dessa platser varvid det visade sig att förhållandena för muddertippning var bättre på tidigare använd muddertippningsplats. Som kartan visar finns det inga fler potentiella sedimentationsbottnar av tillräcklig storlek att undersöka inom hela Pukaviksbukten. Länsstyrelsen har vid samråd framfört att sökanden skulle undersöka möjligheten att använda nyligen tillståndsgiven muddertippningsplats i Karlskrona skärgård, ca 60 km från Karlshamns hamn. I MKB:n under kap 7.3.3 finns en redogörelse som beskriver varför detta alternativ inte är möjligt.

Alternativet att ta upp alla massor på land för avvattning och sedan transport till deponi har beskrivits i MKB:n, däremot inte i den tekniska beskrivningen eftersom detta alternativ medför en merkostnad på 20-30 miljoner kronor, vilket är orimligt i relation till projektets hela kostnad på ca 140 miljoner kronor och eftersom Karlshamns kommun och hamnen vill använda den attraktiva marken i Stillerydsområdet för nyetableringar.

I MKB:n redovisas den stora ökningen av utsläpp till luft som hantering av samtliga muddermassor på land skulle medföra. Eftersom sedimentspridningen från tippning och tippplats är mycket liten, är den totala miljöpåverkan betydligt större från alternativet att ta upp alla massor på land, jämfört med att tippa dem i havet.

Sökanden anser att man i tillståndsprocessen presenterat undersökningar och faktauppgifter som är tillräckliga för att visa att muddermassorna kommer att ligga kvar på platsen.

Prövning av ansökan om tillstånd enligt 7 kap MB

Sökanden har yrkat att miljödomstolen skall pröva om tillståndsplikt föreligger enligt 7 kap 28 a § miljöbalken. Om domstolen finner detta vara för handen skall tillstånd medges enligt 28 b §. Sökanden är av den uppfattningen att tillståndsplikt inte föreligger, men är inte satt att göra den bedömningen.

Cementstabilisering - alternativt mellanlagring - av förorenade massor

Sökanden har beträffande cementstabilisering av förorenade massor i ansökan angett SNI-koden C90.140. Vad gäller de berg- och muddermassor som används i samband med konstruktionen av den nya kajen är det i allt väsentligt fråga om vattenverksamhet enligt 11 kap MB, vilket framgår av yrkande i ansökan. Även här kan hänvisas till tidigare redovisade dom från Miljööverdomstolen 2009-10-21.

Sökandens alternativa yrkande om att få lägga upp och mellanlagra 13 000 m3 förorenade massor avser i själva verket yrkande om rätt att få lägga upp massor för avvattning, som erfordras inför ett senare beslut om hantering. Tiden är tilltagen för att uppnå erforderlig torrhet. Tillämplig SNI-kod för verksamheten bör vara 90.270. Ett senare beslut om att få nyttja de avvattnade massorna får tas av tillsynsmyndigheten. Vid fall av deponering transporteras massorna till en deponianläggning med tillstånd att ta emot dessa. Först i sistnämnda situation blir Naturvårdsverkets föreskrifter om deponeringskriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall (NFS 2004:10) tillämpliga.

Enligt Avfallsförordningen (2001:1063) 5 § punkt 1 anses som deponi inte en plats eller anläggning där avfall omlastas för att beredas för vidare transport till en plats där det skall återvinnas, behandlas eller bortskaffas. I aktuellt fall är beredningen avvattning. Tiden för beredningen är enligt nämnda punkt inte begränsad.

Termen deponi och deponering har i Deponeringsförordningen (2001:512) samma betydelse som i Avfallsförordningen. Redan av nu anförda undantagsbestämmelse från termen deponi i Avfallsförordningen är Deponeringsförordningen undantagen från tillämpning i nu aktuella fall.

Om domstolen skulle finna att termen deponi och deponering inte tillhör nämnda undantagsbestämmelse i Avfallsförordningen gör sökanden gällande att undantagsbestämmelsen i Deponeringsförordningens 4 § punkt 1 är tillämplig och att Deponeringsförordningen därför inte skall tillämpas i nu aktuellt fall. Hamnen hänvisar till Miljödomstolens resonemang i sina domskäl i dom 2003-10-13 i mål M 385-02 på sid 25 angående förhållande motsvarande de nu sökta.

Redovisning av stabilisering/solidifiering av förorenade muddermassor

Stabilisering/solidifiering av förorenade muddermassor har förekommit som en metod att omhänderta och nyttiggöra dessa massor under många år i bl.a. USA, England och Holland. År 1995 användes S/S tekniken som en väl etablerad metod i USA i ungefär 30 % av alla åtgärdsprojekt för förorenad jord. Under senare år har även metoden med framgång tillämpats på ett flertal platser i Norden och då främst i Finland med flera stora väldokumenterade projekt, Sörnäs strand, i slutet av 1990-talet, Nordsjöhamnen 2003-2005, båda i Helsingfors, Fredrikshamns (Hamina) hamnprojekt år 1997 samt Åbo hamn 2008-2009. Under 2002-2004 utfördes ett fullskaligt pilotprojekt i Trondheims hamn i Norge. I Sverige finns utfört projekt med stabilisering av muddermassor i Hammarby Sjöstad i Stockholm.

Fullskaleförsök för planerade arbeten i Oxelösunds hamn har utförts och laboratorieförsök pågår för att hitta lämpliga bindemedel för planerade arbeten i Gävle hamn och dess farled. Miljödomar finns i Sverige för tillämpning av S/S metoden i Oxelösunds hamn, Gävle hamn och Oskarshamns hamn.

Sammanfattande erfarenheter från utförda projekt och genomförda fullskaleförsök och laboratorietester är att urlakning av föroreningar (föroreningarnas rörlighet minskar) minskar genom dels minskning av innehåll av fritt vatten. Vid hydrauliska bindemedel (t.ex. cement) sker en reaktion med vatten, vilket minskar massornas vatteninnehåll, dels ph-justering som minskar föroreningarnas löslighet, dels kemisk fixering genom fastläggning av föroreningar/giftiga ämnen som silikater, hydroxider, karbonater, sulfider etc. (utfällning av metallsalter), dels omvandling till mindre toxisk form, dels fysikalisk inkapsling av förorenade partiklar (mikroinkapsling i kristallstruktur), dels lägre permeabilitet hos de behandlade massorna och därmed minskad vattentransport, samt dels hållfasthetsökning hos materialet, från några kPa upp till flera hudra kPa.

I ansökan har sökanden uppgett att en inblandning i muddermassorna av ca 130 kg cement per m3 muddermassor bedömts vara tillräckligt för att stabilisera muddermassorna. Detta stämmer väl, men för att förbättra bindningen av föroreningarna indikerar utförda tester från utförda arbeten och försök att en inblandning av merit (Merit 5000) i bindemedlet på ca 30-50 % är fördelaktigt. Exakta blandningen måste anpassas till rådande förhållanden på platsen och val av metod för stabilisering/solidifiering.

På ritning K301 och K302A, se bilaga 14, visas en förslagshandling över stabiliseringsområdet i plan och med tillhörande sektioner. När investeringsbeslut föreligger kommer sökanden att låta utföra kompletterande grundundersökningar av området omfattande provgropar med provtagningar, geotekniska sondering och provtagningar med laboratorieprovningar. Dessa undersökningar kommer att ligga till grund för att upprätta ritningar för åtgärder inom området inför mottagning av de förorenade muddermassorna med redovisning av erforderliga barriärer visavi omgivande mark och vattenområde, för masstabiliseringen, för täckningen av det masstabiliserade området med föreskrift om överlast och liggetid samt för slutbehandling av området som hamnplan. Dessa ritningar kan behöva justeras när entreprenör är upphandlad med tanke på att det finns flera sätt att fylla området med förorenade massor, att hantera överskottsvatten samt att stabilisera massorna och täcka dessa. De stabiliserade massornas överyta skall i slutbehandlat skede ligga under tjälgränsen, d.v.s. minst 1,3 m under färdig hamnplan.

Användning av muddermassor för uppbyggnad av kaj

Som framgår av avsnitt 6.3 i Tekniska Beskrivningen i ansökan avses friktionsjordsmassor och losshållet berg nyttjas för motfyllnad av stödmurselement för att stabilisera dessa. Bergmassor kommer även att nyttjas som erosionsskydd i slänter i kajens ändar. Då dessa massor ingår i den färdiga kajkonstruktionen sker prövningen för vattenverksamhet enligt 11 kapmiljöbalken.

Uppläggning av massor för avvattning

Ett tillfälligt upplag för avvattning av förorenade muddermassor kan lokaliseras inom hamnområdet enligt ritning K-212 tillhörande Tekniska Beskrivningen i ansökan, se även Bilaga B9 PM angående lagring av förorenade massor på land. I Bilagan redovisas metod för avvattning av förorenade massor med referens till tidigare erfarenhet av metoden i samma område år 2003-2007.

Länsstyrelsen

Efterbehandlingsvillkor

Olyckor dokumenteras i enlighet med sökandens miljöledningssystem och där finns också rutiner för kommunikation med myndigheterna. Sökanden motsätter sig att villkor om efterbehandling regleras i tillståndsbeslutet, eftersom det regleras fullt ut i 10 kap MB och eftersom länsstyrelsen har möjlighet att meddela föreläggande enligt 26 kap MB. Sökanden anser att delegation till tillsynsmyndigheten att meddela ytterligare villkor enligt vad länsstyrelsen föreslagit inte behövs.

Fiskfauna i Pukaviksbukten

Massorna som tidigare tippats vid aktuell muddertippningsplats utgörs till övervägande del av samma typ av massor som nu avses tippas på platsen. De massor som består av glaciallera utgör endast en del av massorna tippade på platsen. Övriga massor härstammar huvudsakligen från tidigare muddringar i Munkahusviken för anläggandet av Oxhaga- och Kölökajerna, d.v.s. samma område som nu är aktuellt för muddring.

Marinarkeologiska lämningar

Närmaste registrerade fartygsvrak i Riksantikvarieämbetets register ligger ca 1 km sydost om tipplatsen och riskerar inte att bli övertäckt av sedimenterande partiklar från muddertippningen.

Alternativa muddertippningsplatser

Alternativa muddertippningsplatser har utretts och redovisats i ansökan, se MKB sid 15-17. Det framgår av ansökan att det är 140 000 m3 massor som planeras tippas i havet. SGU har utrett att det är möjligt att tippa totalt 1,1 miljoner m3 i området i framtiden.

Omhändertagande/hantering av de förorenade muddermassorna på land

Enligt sökandens mening är det ytligt förorenade sedimentet att hänföra till avfallskategorin 17 05 06 enligt bilaga 2 till Avfallsförordningen. Massorna innehåller i och för sig ämnen som är farliga, men halterna är lägre än de som utgör gräns för farligt avfall enligt bilaga 3 till Avfallsförordningen. Att fråga är om ett återvinningsförfarande vid nyttjande av massorna enligt R5 i bilaga 4 till Avfallsförordningen kan vitsordas.

Ytliga muddermassor

Sökanden motsätter sig att det beträffande omhändertagande av förorenade muddermassor enligt STSO-metoden meddelas villkor om prövotid för utredning av stabiliserings/solidifieringstekniken och relevanta skyddsåtgärder.

Naturskyddsföreningen

De av Naturskyddsföreningen genom ÅL framställda yrkandena bestrids. Sökanden kan inte åläggas att sanera Munkahusviken. Så sker dock delvis genom sökandens muddringsarbeten. De mest förorenade massorna, ca 13 000 m3, tas upp på land. Enligt sökanden har denne visat att muddermassorna kommer att ligga kvar inom tippområdet. Det ankommer inte på miljödomstolen att i detta mål pröva miljöansvaret för föroreningar i Munkahusviken. Endast ca 13 000 m3 har höga föroreningshalter och det är bara PCB som har en föroreningshalt som uppgår till klass 5.

E.ON Gas Sverige AB

Sökanden bestrider E.ON:s yrkanden angående riskanalys för sprängningsarbetena samt villkor vad gäller vibrationer. Sökanden anser att man bör avvakta med de av E.ON föreslagna åtgärderna tills avtal om genomförande av projektet föreligger. Givetvis kommer efterfrågad riskanalys, förslag på vibrationsnivåer och kontrollprogram att utföras i samråd med E.ON. I samband med Schweden Splits omfattande bergtäktsverksamhet finns betydande erfarenhet om sprängningsarbetenas påverkan på bergrummen.

Sökanden bestrider även yrkandet om krav på assistans av bogserbåt vid inpassage med fartyg i Munkahusviken. Det är Transportstyrelsens Sjöfartsenhet som beslutar om säkerheten för fartygs passage i Munkahusviken.

Frågan om säkra tillfartsvägar till E.ON:s gasolterminal kommer att utredas i samråd med E.ON i samband med detaljprojekteringen.

Miljöförbundet Blekinge Väst

Ett kontrollprogram av den eventuella uppläggningen av förorenade muddermassor för avvattning kommer att upprättas i samråd med tillsynsmyndigheten. Sökanden har föreslagit att tillsynsmyndigheten ges delegation att besluta om eventuella behov av skyddsåtgärder för uppläggning av förorenade muddermassor för avvattning. Delegationen avser ej huvudalternativet med stabilisering/solidifiering av muddermassor. Ytterligare villkor anser sökanden inte erfordras.

Samtliga prov som analyserats på dioxiner kommer från de översta 0-2 dm, eftersom halterna var så låga (klass 2 moderat förorenad enligt den norska tillståndsklassningen) har de djupare tagna proverna inte analyserats med avseende på dioxin.

Den mindre mängd föroreningar som eventuellt kan finnas i de underliggande sedimenten är huvudsakligen bundna till sedimentpartiklarna och kommer således inte att återföras till vattenmiljön i Natura 2000-området, utan kommer att sedimentera på tipplatsen.

Det finns för närvarande ingen bättre metod att ta om hand förorenade muddermassor än att nyttiggöra massorna genom stabilisering/solidifiering. Att lägga dem på deponi innebär större risk för föroreningsspridning och ökar inte möjligheterna att använda dem i framtiden. Att låta dem ligga kvar där de ligger är definitivt sämre ur miljösynpunkt med tanke på föroreningsspridningen.

Sökanden vidhåller sitt förslag på provisoriska bullervillkor under en prövotid.

Bedömning av störningsrisk på grund av lågfrekvent buller är svår att göra eftersom detta är beroende av dels vilka fartyg som kommer att ligga vid kaj, dels vilken ljudisolering de olika fastigheterna har.

Beträffande bräddning och kontrollbrunn hänvisas till vad som angetts i sökandens ”Komplettering av ansökan” 2009-06-23 avsnitt 4.

Behov av eventuellt larm och automatisk stängning av ventil i kontrollbrunn kommer att utredas i samband med detaljprojekteringen.

Sökanden har planerat förebyggande åtgärder för att förhindra att kemikalierna som hanteras i verksamheten rinner ut i vattnet. Bland annan har ytor och dagvattensystem utformats för att kunna omhänderta kemikalieläckage.

HUVUDFÖRHANDLING

Miljödomstolen har hållit huvudförhandling i målet. I samband därmed har även syn hållits på platsen för den planerade kajen.

SÖKANDENS KOMPLETTERING EFTER HUVUDFÖRHANDLINGEN

Sökanden har i komplettering som ingivits efter huvudförhandlingen i målet anfört följande.

Redovisning av alternativ upplagsplats

I bilaga KH1 redovisas en alternativ upplagsplats för de muddermassor som tas upp på land. Den alternativa tipplatsen för muddermassor är en naturlig mindre sänka ca 100 meter norr om den blivande kajen. Vegetationen i området utgörs av busksnår med inslag av blandad lövskog.

Området omges av dels naturliga slänter och dels slänter som uppkommit i samband med återställning av täktområdet. Området som ligger på fastigheten X 8:8 ägs av sökanden och utgör industrimark enligt gällande detaljplan. Med hänsyn bl.a. till närheten till angränsande bergrum kommer sannolikt området inte att tas i anspråk för etablering av industrier.

Det på kartan markerade området har en area av ca 10 000 m2. Området uppskattas åtminstone kunna rymma ca 15 000 m3 muddermassor. Storleken på upplaget anpassas efter den mängd muddermassor som måste tas om hand på land enligt de kompletterande provtagningar som skall utföras på sedimenten vid kajen.

Berggrunden i området är lika den som finns i det angränsande täktområdet med undantag av att den inte är uppsprucken pga. sprängningar. Berggrunden överlagras av samma typ av lerig morän som finns utlagd ovanpå täktområdet. Enligt den erfarenhet som finns från bergtäkten är moränen mycket tät med låg permeabilitet. Marken är täckt med matjord och förna. Med hänsyn till topografin bör grundvattnet ha en gradient söderut mot Munkahusviken. Inga vattenbrunnar finns i området eller dess närhet.

Platsen för upplaget bereds genom att vegetationen avlägsnas, matjorden tas bort och läggs upp runt upplaget som förstärkning av befintliga vallar. Moränlagret avjämnas och ovanpå detta läggs ett tunnare lager krossad kalk vars uppgift är att binda de föroreningar som eventuellt kan lagas ur muddermassorna. (Samma metod som användes för det mudderupplag som funnits i sydvästra delen av täktområdet och togs bort 2007). Brunnar för kontroll av lakvatten kan placeras inom upplagsområdet och i bergtäkten omedelbart öster om upplaget. Runt upplaget sätts ett två meter högt stängsel för att förhindra att människor och djur kommer till skada.

Redovisning av principer för avgränsning av muddermassor

För att ytterligare avgränsa sediment som är förorenade av PCB över klass 4 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder avser sökanden att ta ytterligare prover i området. Sedimentproppar ner till ca en meters djup tas i provpunkterna 201-209 och PCB-analyser görs först på nivån 0-0,15 m. Övriga delar av sedimentprovet sparas. De prover som visar på halter över klass 4 analyseras då även på nivån 0,15-0,3 m. Finns PCB-halter över klass 4 även i dessa analyseras ytterligare ett djupintervall på ca 15 cm och så fortsätts tills analyserade halter inte längre överstiger klass 4.

Muddermassor innehållande PCB-halter över klass 4 ska hanteras på land. Principen för att efter provtagningen avgöra vilka massor som ska tas upp på land utgår från följande. Massor i alla punkter ner till de nivåer som innehåller PCB-halter över klass 4 ska tas upp på land. Först tar man fram den ytutbredning som massorna har som ska upp på land, inom nivån 0-0,15 m, därefter ytutbredningen på nivån 0,15-0,30 m och så vidare. Visar ett prov på en djupnivå PCB-halter över gränsen och närmaste prov på samma djupnivå halter under gränsen för upptagning, dras avgränsningen för de massor som ska tas upp på land mitt emellan dessa provpunkter. Om det vid muddringen blir för krångligt med för många olika ytor som ska hanteras till olika djupnivåer, tas större mängd sediment upp än vad som skulle ha varit nödvändigt i teorin. Detta för att med god marginal säkerställa att alla förorenade sediment tas upp på land.

Sökanden har vidare redovisat ändringar av tidigare angivna yrkanden samt förslag till villkor för den sökta verksamheten. Det tidigare föreslagna bullervillkoret har ersatt med ett prövotidsvillkor , U1 och provisorisk föreskrift P1.

YTTRANDEN ÖVER SÖKANDENS KOMPLETTERING

Naturvårdsverket

De kompletteringar av ansökan som nu lämnats av sökanden föranleder inte Naturvårdsverket till några ändringar av tidigare ställningstaganden. Naturvårdsverket vidhåller vad som framförts i yttrande till miljödomstolen den 18 september 2009 samt vid den huvudförhandling som genomfördes den 10 november 2009.

Den redovisning av principer för avgränsning av muddermassor som lämnas i sökandens kompletteringar visar att stor osäkerhet ännu råder, dels vad gäller de aktuella muddermassornas föroreningsinnehåll, dels vad gäller bolagets planer för den slutliga hanteringen av olika fraktioner av dessa muddermassor. Detta styrker enligt naturvårdsverket tidigare redovisade uppfattning att bolagets ansökan om tillstånd respektive dispens för hantering av muddermassor på land och i vatten bör avslås och till del avvisas.

Naturvårdsverket bedömer att föreliggande miljökonsekvensbeskrivning behöver kompletteras och att sökandens ansökan behöver kungöras på nytt för att de krav som följer av 6 kap3 och 7 §§miljöbalken ska anses vara tillgodosedda i detta mål.

Naturvårdsverket bedömer att sökandens tilläggsyrkande om uppläggning av muddermassor för avvattning på en annan fastighet än den som avsågs i den ursprungliga ansökan bör avvisas av miljödomstolen. Om domstolen finner att tillstånd kan lämnas avstyrker Naturvårdsverket bifall till sökandens förslag om att tillsynsmyndigheten delegeras möjligheten att besluta om eventuella behov av skyddsåtgärder för denna verksamhet.

Naturvårdsverket avstyrker bifall till sökandens justerade förslag till prövotidsförordnande för buller från verksamheten.

Naturvårdsverket avstyrker slutligen även att verkställighetsförordnande enligt 22 kap 28 §§ miljöbalken medges av miljödomstolen.

Länsstyrelsen

Omhändertagande av massor på land

Länsstyrelsen ställer sig tveksamt till att bolaget skall få använda muddermassor som innehåller föroreningshalter överstigande klass 4 för anläggande av hamnplan, eftersom halterna av föroreningar är höga och underlag saknas för vilken påverkan som uppkommer på omgivande miljö. Det är också tveksamt att en jämförelse görs med generella riktvärden för KM och MKM, eftersom de generella riktvärdena inte anger en nivå upp till vilken det är acceptabelt att förorena. Enligt Länsstyrelsen skall muddermassorna betraktas som avfall och anläggandet av hamnplan blir då en verksamhet i enlighet med kod 90.130 (användning för anläggningsändamål av avfall på ett sätt som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten, och där föroreningsrisken inte endast är ringa). Länsstyrelsen vill även framföra att bolaget saknar yrkande för användningen av de massor som är av klass 4 eller lägre.

Länsstyrelsen anser att det inte finns ett tillräckligt underlag för att göra en bedömning av omgivande miljö vad gäller den nya alternativa upplagsplatsen.

Vattenverksamhet och dumpning

Länsstyrelsen vidhåller sina tidigare yrkanden gällande vattenverksamheten och dumpningen av muddermassor. Dessutom yrkar länsstyrelsen att sökandens förslag till villkor 2 och 3 ändras så att det står ”och/eller” istället för endast ordet ”och” i dessa villkor. Bakgrunden till detta är att åklagarmyndigheten har hävdat att ett villkor gällande aktivitet A och aktivitet B bara gäller när båda aktiviteterna utförs. Enligt detta resonemang har alltså förundersökningen av en åtalsanmäld verksamhet som skett utanför föreskriven tid lagts ned med motiveringen att användandet av ordet ”och” gör att villkoret gäller för båda två verksamheterna, medan villkoret inte gäller när bara den ena verksamheten utförs. I detta fall handlade villkoret om spontning och sprängning. Länsstyrelsen utgår från att den yrkade förändringen av villkoren inte på något sätt avviker från den avsedda innebörden i villkoren.

Länsstyrelsen anser dock att det ska föreskrivas ett villkor om att när fartyg ligger vid kaj ska deras elförsörjning ske med landström i de fall det är tekniskt möjligt.

Länsstyrelsen avstyrker sökandens förslag till provisoriskt villkor för buller. Länsstyrelsen yrkar på att begränsningsvärden enligt naturvårdsverkets riktvärden för kvällstid och nattetid föreskrivs. Länsstyrelsen vidhåller sitt förslag till provisoriskt villkor för buller som anges i yttrandet daterat den 2 oktober 2009.

Efterbehandlingsvillkor

Sökanden har i sitt bemötande av länsstyrelsens tidigare yrkande angivit att olyckor dokumenteras i enlighet med hamnens miljöledningssystem där också rutiner för kommunikation med myndigheterna finns. Dokumentering och rutiner av det slaget finner länsstyrelsen tillfredsställande men länsstyrelsen vill samtidigt erinra om att efterbehandlingsbehov inte endast uppstår i samband med olyckshändelser utan kan också uppstå efter att mindre läckage, spill eller liknande pågått under längre tid och successivt gett upphov till föroreningsskada eller allvarlig miljöskada. Länsstyrelsen vidhåller därför sitt tidigare yrkande om efterbehandlingsvillkor enligt länsstyrelsens yttrande 2009-10-02.

I övrigt vidhåller länsstyrelsen sina tidigare yrkanden och ställningstaganden i ärendet enligt länsstyrelsens yttrande 2009-10-02.

Miljöförbundet Blekinge Väst

Miljöförbundet Blekinge Väst (MBV) vidhåller sitt tidigare yttrande om att uppläggningen av muddringsmassor för avvattning är en separat verksamhet där bearbetning av avfall sker. Verksamheten ska därför prövas som en deponi. MBV anser att risken för utlakning av föroreningar är stor så därför bör sökanden ta fram skyddsåtgärder för att hindra föroreningarnas spridning och för att kontrollera lakvattnet. Antalet provtagningsrör bör vara optimerat för uppläggningsplatsens storlek.

Miljöförbundet anser att avgränsningen av de halter av PCB som skall tas upp på land bör sänkas från halter över klass 4 till halter över klass 3 för att minimera halten PCB i kvarvarande muddringsmassor. Sökanden bör även utgå från de övriga ämnen som hittats i muddermassorna för att kunna göra en lämplig bedömning av vad som ska tas upp på land. I övrigt har inte MBV något att erinra vad gäller antalet sedimentproppar eller tillvägagångssättet vid provtagningen.

Miljöförbundet har inget att erinra när det gäller sökandens förslag till villkor punkt 1-4. Vad gäller villkor nr 5 är MBV fortfarande skeptiska till metodens långsiktiga påverkan på miljön på grund av att det är en väldigt ny teknik i Sverige som ej har mycket historik att stödja sig på plus att det finns väldigt lite information om eventuell urlakning av föroreningar samt i detta fall om hur slitage och erosion kommer att bidra till en eventuell spridning av föroreningarna från materialet. Vad gäller uppläggningen på land vidhåller MBV vad som anförts i tidigare yttrande.

Miljöförbundet har inget att erinra mot föreslaget utredningsuppdrag. Vad gäller förslaget till provisoriskt villkor anser MBV att bullernivån sätts till den som redovisas i Naturvårdsverkets yttrande daterat 2009-09-18, där de hänvisade till bland annat mål nr M 1203-07 samt M 5069-07.

Sökanden har bemött remissmyndigheternas yttranden.

DOMSKÄL

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen bedömer att miljökonsekvenserna av de åtgärder och den verksamhet som omfattas av ansökan har beskrivits på ett sådant sätt att det kan ligga till grund för ett ställningstagande till den inverkan på miljön som kan bli följden av därav. Miljödomstolen anser därför att den i målet upprättade miljökonsekvensbeskrivningen med under målets handläggning gjorda kompletteringar uppfyller kraven på en sådan beskrivning enligt 6 kap.miljöbalken och ska godkännas.

Rådighet

Sökanden har erforderlig rådighet enligt 2 kap. 4 § 4 p. lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Sökanden har därtill träffat avtal med ägarna av berörda vattenområden beträffande rätt att muddra m.m. Beträffande området som föreslås för tippning av mudder, vilket är allmänt vatten, har Kammarkollegiet medgett sökanden rätt att disponera.

Planer

Verksamheten vid den blivande hamnen berörs av fyra gällande detaljplaner. Verksamheten strider inte mot någon av dessa planer. För det vattenområde där muddertippning avses ske saknas detaljplan.

Tillåtlighet

Hamnverksamhet har under lång tid bedrivits vid Stilleryd och yttre Munkahusviken i direkt anslutning till platsen för den planerade nya hamnen. För den verksamhet som den nya hamnen i första hand avser att betjäna, nämligen en till hamnen direkt gränsande etanolfabrik, utgör en samlokalisering praktiskt taget en nödvändig förutsättning. Lokaliseringen av etanolfabriken har prövats särskilt och för den verksamheten finns lagakraftvunnen miljödom.

Avståndet till närmaste bostadsbebyggelsen är förhållandevis stort och störningarna vid dessa kommer i första hand från verksamheten vid den mer närliggande Stillerydshamnen.

Störningarna från den i detta mål aktuella hamnverksamheten, såväl direkt som indirekt av buller och luftföroreningar från fartyg m.m., kommer, med de i denna dom föreskrivna villkoren, att medföra en för en hamnverksamhet acceptabel nivå.

När det gäller den sökta vattenverksamheten anser miljödomstolen, vilken närmare utvecklas nedan, att med de villkor om försiktighetsåtgärder som anges i denna dom och de försiktighetsåtgärder i övrigt som sökanden åtagit sig så är den tillåtlig enligt reglerna i 11 kap.miljöbalken och lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

De sökta åtgärderna och den sökta verksamheten strider enligt miljödomstolen inte mot någon av miljöbalkens hänsynsregler.

Sammantaget finner miljödomstolen att de åtgärder och den verksamhet som omfattas av sökandens ansökan är tillåtliga.

Muddring och utfyllnad

Av nautiska skäl behöver en fördjupning inom Munkahusviken i anslutning till kajområdet ske ner till ett ramfritt djup av 8,7 m. Av utredningen i målet framgår att det finns föroreningar i den övre delen av de bottensediment som ska grävas upp. Det är frågan om föroreningar som avsatts under den tid det förekommit industri-/hamnaktivitet i denna del av Karlshamns hamn. PCB förekommer i ett par ytsedimentprover i halter som överskrider gränsen för klass 4, mycket hög halt, enligt Naturvårdverkets klassificering. De förorenade ytsedimenten, till helt övervägande delen klass 4 eller lägre, har en tjocklek på ca 0,25 m och återfinns över en stor del av viken. Ytterligare provtagning i bottnarna kommer att utföras för att mer detaljerat avgränsa området med massor som har föroreningshalter som motiverar ett särskilt omhändertagande. Muddermassorna från det förorenade ytskiktet, som innehåller de högsta föroreningshalterna, kommer enligt sökanden att muddras med miljöskopa i en första omgång och tas upp på land för omhändertagande, antingen för anläggningsändamål i hamnplansområde eller upplagt för avvattning i ett tillfälligt upplag för senare överföring till en deponi eller för annan möjlig användning i bullervallar eller dylikt. Sökanden har föreslagit att muddermassor som har en föroreningshalt överstigande klass 4 enligt Naturvårdsverkets riktlinjer för förorenade sediment och/eller tributyltenn (TBT) högre än 200 µg/kg TS ska omhändertas särskilt och tas upp på land innan djupmuddringen utförs. Miljödomstolen finner denna avgränsning rimlig och godkänner denna uppdelning. Domstolen anser det dock vara rimligt att som remissmyndigheter krävt och sökanden medgett utöka provtagningen för att på ett säkrare sätt kunna avgränsa vilka muddermassor som bör tas upp på land. Provtagningen innebär samtidigt att inte mer än nödvändigt av muddret tas upp på land. Därvid kan även noteras att den efterföljande djupmuddringen kommer att ske i ett par etapper till fullt hamndjup, eller till den nivå där bottenmaterial som lämpar sig för utfyllnad vid anläggandet av kajen påträffas. Detta innebär att över de största delarna av muddringsområdet kommer pallhöjden vid muddring för tippning i havet att vara 2 m eller mera. Muddret blir härigenom omblandat i pråmen och de relativt begränsade muddermassor som innehåller halter motsvarande t.ex. klass 4 enligt Naturvårdsverkets riktlinjer kommer att blandas med väsentligt mycket mer mudder med enbart bakgrundshalter från före industrisamhällets tid, vilket innebär att halterna totalt sänks högst väsentligt och kan, som miljödomstolen bedömer det, bli så låga att det inte har någon betydelse för det biologiska livet som kommer att etableras på den nya botten efter utförd tippning i havet.

Länsstyrelsen har anfört att hela Munkahusviken ska saneras, eftersom fartygstrafiken innebär omrörning av förorenade ytsediment. Miljödomstolen anser denna synpunkt relevant för den kvarvarande mindre yta längst i söder av det av sökanden avgränsade hamnområdet där bottendjupet idag är större än erforderliga 8,7 m. Det aktuella området har markerats på den till domen bifogade kartan, bilaga 1. Här kan det i framtiden föreligga risk för omrörning av ytsedimentet genom propellermuddring, varför ytmuddringen, om halterna överstiger klass 4, även bör omfatta detta område. Däremot är vattendjupet i oljehamnen så stort att någon propellermuddring från de fartyg som anlöper den nya hamnen inte kan förväntas. I den mån det sker propellermuddring i detta område så beror det på det större tonnage som anlöper oljehamnsområdet.

Beträffande skyddsåtgärder vid muddringen så har Fiskeriverket krävt att muddringsområdet avskärmas av siltgardiner. Ett sådant förfarande medför att mudderpråmarna måste ”slussas” in och ut ur området, vilket är komplicerat och tidsödande. Miljödomstolen bedömer därtill att den partikelspridning som kan förväntas ske från muddringsområdet till angränsande delar av hamnområdet eller innersta delarna av Munkahusviken är relativt begränsad, eftersom strömmarna i en så instängd vik som det aktuella muddringsområdet normalt är mycket svaga, då det saknas såväl genomströmning från någon å som tidvattendrivna strömmar, dvs. endast vindar från nord- eller sydsektorn ger svaga vinddrivna strömmar. Den uppdelade muddringen som ska genomföras i området och som beskrivits ovan innebär att rena massor kommer att muddras sist och dessa partiklar ger vid sedimentation utanför muddringsområdet avsättningar som är betydligt renare än befintlig botten. Miljödomstolen anser därför inte att det erfordras någon siltgardin som avgränsar muddringsområdet. Däremot kan vattenintaget till Karlshamnsverket behöva skyddas på sätt som sökanden föreslagit.

Att sökanden avser att använda de delar av muddermassorna som har tillräcklig kvalitet för erforderliga utfyllnader vid byggnationen av kaj och hamnplan anser miljödomstolen vara en lämplig form av resursutnyttjande. Vad remissmyndigheterna anfört ändrar inte miljödomstolens bedömning i den delen. Miljödomstolen medger därför att de muddermassor som lämpar sig för ändamålet används för utfyllnad vid anläggandet av den nya kajen.

Med ovan angivna uppdelning och omhändertagande av förorenade bottensediment samt skyddsåtgärder främst i form av miljöskopa och skydd för vattenintaget till Karlshamnsverket anser miljödomstolen att tillstånd till de sökta muddringsarbetena kan medges.

Uppläggning av förorenat mudder på land

Sökanden har som huvudalternativ föreslagit att det förorenade muddret ska läggas inom hamnområdet och återanvändas på så sätt att det med vedertagna skyddsåtgärder läggs i därför anpassad bassäng och solidifieras genom inblandning med cement och merit. I motsats till remissmyndigheterna anser miljödomstolen att detta är en tillräckligt väl utvecklad metod med erfarenhet från ett flertal utfyllnadsprojekt i t.ex. Finland och USA. Miljödomstolen i Växjö har tidigare lämnat tillstånd till motsvarande utförande i Oskarshamns hamn, mål M 2020-08, och även för omhändertagande av mycket förorenade ytsediment i Valdemarsviken i mål M 1545-08. I det senare fallet betalas saneringen och uppläggningen på land som underlag för ett framtida friluftsområde till 90 % av Naturvårdsverket, varvid miljödomstolen utgått från att Naturvårdsverket i det fallet har bedömt solidifiering genom inblandning med cement och merit som bästa möjliga teknik för omhändertagande av kraftigt förorenade muddermassor.

Miljödomstolen konstaterar vidare att den möjliga spridningen av miljöstörande ämnen från ett på så sätt solidifierat material är mycket begränsad, dels därför att massorna ligger på så stort djup, större än tjäldjupet, att nötning och erosion knappast förekommer, dels genom den bindning av fritt vatten och porvatten som cement och merit i sig medför, vilket innebär att frigörandet av för miljön skadliga ämnen genom transport med grundvatten ut till havet blir mycket liten, endast delar av promille av den frigöring som idag kan ske så länge som föroreningarna får ligga kvar i ytsedimenten inne i Munkahusviken. I den bemärkelsen kan ytmuddringen anses vara en saneringsåtgärd som på ett effektivt sätt fastlägger föroreningarna på ett kontrollerat sätt i ett hamnområde som för mycket lång tid framåt rimligen kommer att användas för hamn- eller industriändamål. Någon ändrad markanvändning som medför behov av att i framtiden gräva bort dessa massor, vars föroreningshalt underskrider gränsen för mindre känslig markanvändning (MKM) kommer knappast, som länsstyrelsen förordat, att bli aktuellt. Inte heller finns det anledning att föreskriva en prövotid, eftersom det inte är aktuellt med någon alternativ användning av massorna när de väl lagts på plats och försetts med skyddstäckning. Miljödomstolen förordar i första hand att denna metod används för omhändertagande av de förorenade muddermassor som tas upp på land. Dock bör lakningstester utföras innan arbetena påbörjas som underlag för beslut om mängden och fördelningen av cement och merit som ska blandas in i muddret vid utläggningen.

Beträffande den alternativa metod för omhändertagande av det förorenade muddret som sökanden föreslagit, dvs. uppläggning i ett tillfälligt upplag för avvattning under högst sex år gör miljödomstolen följande bedömning. Miljödomstolen i Växjö har i tidigare mål lämnat tillstånd till motsvarande uppläggning av förorenade muddermassor för avvattning under en tid av sex år på fastigheten X 7:1 (Oxhaga), mål nr. M 385-02. Den uppläggningen har nu avslutats och muddret har efter avvattningen använts till annat ändamål. Erfarenheten av avvattningen har inte visat på några märkbara negativa miljökonsekvenser. Eftersom föroreningshalterna och sättet för uppläggning av muddret och de försiktighetsåtgärder i form av tätt underlag med kontrollerad avvattning, som avses vidtagas, motsvarar förhållandena i det tidigare fallet, finns det enligt domstolens bedömning inte anledning att förvänta några märkbara negativa miljökonsekvenser av den nu aktuella uppläggningen. I den mån det skulle ske en viss förorening av grundvattnet från uppläggningen så är att märka att grundvattnet som passerar uppläggningsområdet strömmar mot havet genom ett hamnområde, där uttag av vatten för vattenförsörjning inte kan förväntas bli aktuellt.

Beträffande klassificeringen gör miljödomstolen följande bedömning. Enligt 15 kap. 1 § miljöbalken avses med avfall varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. De olika avfallskategorier som omfattas av bestämmelserna framgår av bilaga 1 till Avfallsförordningen (2001:1063). I bilaga 2 till samma förordning anges vilka typer av avfall som hör till varje avfallskategori. Farligt avfall definieras i avfallsförordningen som sådant avfall som är markerat med en asterisk (*) i nämnda bilaga 2 eller annat avfall som har en eller flera egenskaper som anges i bilaga 3 till samma förordning. De i nu föreliggande mål aktuella muddermassorna som avses att tas upp på land innehåller visserligen ämnen som i sig är farliga, men halterna är lägre än de som utgör gräns för farligt avfall. Massorna är därför att hänföra till koden 17 05 06 ”Andra muddermassor än de som anges i 17 05 05” enligt bilaga 2 till avfallsförordningen, d.v.s. som icke farligt avfall.

Enligt 1 § Deponeringsförordningen (2001:512) är syftet med den förordningen att förebygga och minska de negativa effekter deponering av avfall kan orsaka på människors hälsa och på miljön, särskilt när det gäller förorening av ytvatten, grundvatten, mark och luft, och på den globala miljön, under deponins hela livscykel. Enligt 4 § ska förordningen inte tillämpas på t.ex. (1) användning av avfall för gödsel- eller jordförbättringsändamål såsom kompost, rötrest, avloppsslam, slam som kommer från muddringsverksamhet och liknande material, eller (2) användning av lämpligt inert avfall för byggnadsändamål i deponier, vid restaurering eller för mark-, väg- eller utfyllnadsarbete. Enligt miljödomstolen omfattas muddermassorna av undantaget under punkt 1. Även för det fall att massorna enligt andra punkten används som fyllnadsmassor på större djup än någon meter kommer massorna att uppföra sig som i stort sett inerta genom att föroreningarna är så hårt bundna till jordpartiklarna och mineraliseringsprocessen är mycket långsam och ofullständig. Därtill kommer att eventuellt urlakade eller på annat sätt frigjorda föroreningar med stor sannolikhet snabbt binds till omgivande partiklar. Sammantaget gör miljödomstolen bedömningen att deponeringsförordningen inte ska tillämpas på den aktuella uppläggningen av muddermassor. Det finns därför inget formellt hinder mot att medge uppläggning under längre tid än tre år. Erfarenheten från tidigare avvattningar visar vidare att tre år är en alltför kort tid för avvattning av denna typ av massor. Miljödomstolen lämnar därför bolaget tillstånd till uppläggning för avvattning under en tid av längst sex år. Vad Naturvårdsverket och länsstyrelsen anfört i denna del föranleder inte miljödomstolen att göra någon annan bedömning.

När det gäller platsen för uppläggning av muddermassorna har bolaget angivit två olika platser. Med de försiktighetsåtgärder som bolaget åtagit sig att vidtaga bedömer miljödomstolen båda platserna vara lämpliga. Miljödomstolen delegerar dock till tillsynsmyndigheten att besluta om vilken av de angivna alternativen som ska användas. Innan någon uppläggning får ske ska sökanden vidare redovisa för tillsynsmyndigheten de skyddsåtgärder som kommer att vidtas på upplagsplatsen.

Dumpning i havet

Enligt 15 kap. 31 § miljöbalken är det förbjudet att dumpa avfall. Dispens från detta förbud får enligt 33 § samma kapitel medges i enskilda fall, om avfallet kan dumpas utan olägenhet för människors hälsa och miljön. Enligt 46 § avfallsförordningen (2001:1063) prövas en sådan dispensansökan av Naturvårdsverket, men med stöd av 21 kap 3 § miljöbalken får dispensansökan göras hos miljödomstol, om dispens söks samtidigt som t.ex. tillstånd till muddring.

Upptagning på land av de icke eller endast svagt förorenade muddermassorna skulle, med hänsyn till mängderna, kräva omfattande transporter av blöta massor och medföra en väsentlig miljöbelastning såväl under transporten som på den slutliga deponeringsplatsen. För att kunna användas som eventuell naturresurs måste massorna först avvattnas. Som angivits ovan kommer de mest förorenade sedimenten att avskiljas och tas upp på land. Vid den därpå följande muddringen kommer en omblandning av det uppgrävda materialet att ske såväl vid lastningen i pråmen som vid tippningen i havet. Därmed sänks föreningshalterna i muddret avsevärt, varigenom risken för att miljöfarliga ämnen kommer att på ett märkbart sätt skada det biologiska livet blir mycket liten. Vid en avvägning av miljöpåverkan mellan alternativen upptagning på land och dumpning i havet av dessa muddermassor anser miljödomstolen att det senare är att föredra, förutsatt att det finns en ändamålsenlig plats tillgänglig för en muddertippning. Samma bedömning har gjorts vid andra muddringsprojekt, jfr Miljööverdomstolens dom 2010-02-03 i mål M 57-09.

Sökanden har på basis av undersökningar utförda av SGU föreslagit ett dumpningsområde som ligger inom allmänt vattenområde och som tidigare använts vid muddringar i Karlshamnsområdet, bl.a. vid utbyggnaden av Stilleryds-, Oxhaga- och Kölöhamnarna, dvs. inom samma recipientområde som den nu aktuella hamnen. SGU har utfört bottenundersökningar såväl vid andra möjliga dumpningsplatser som vid tidigare använd dumpningsplats. Slutsatserna av de utförda undersökningarna är att de längre ut liggande dumpningsalternativen inte är att rekommendera, då rippels på botten tyder på materialvandring. Beträffande nu aktuellt dumpningsområde visar undersökningarna att trots att botten inte kan klassificeras helt som en ackumulationsbotten så uppvisar bottenstrukturen mycket tydligt karaktären av en tippningsplats med i stor utsträckning oförändrad botten efter avslutad muddring. Kalmar högskola har vid biologiska undersökningar konstaterat att det finns skillnader mellan bottenfaunan inom tippningsområdet och angränsande bottenområden, men att förändringen i sig inte innebär att det biologiska värdet av denna botten för den skull kan anses vara lägre. Miljödomstolen bedömer i likhet med SGU att det mudder som avses dumpas denna gång till helt övervägande del har samma karaktär och kornstorleksfördelning och kohesionsegenskaper som det mudder som redan ligger på plats på dumpningsområdet, eftersom det härrör från samma recipientområde som nu är aktuellt för muddring. Uppläggningen är därtill avsedd att ske i anslutning till befintligt mudderupplag och ligger av topografiska skäl något mer skyddat för vågpåverkan. Miljödomstolen anser dock att muddret inte bör fördelas över en så stor yta som sökanden föreslagit och som innebär en muddertjocklek om endast ca 1 m. Det är enligt miljödomstolen bättre att begränsa den yta som täcks över genom att reducera området till hälften, vilket ger ett ca 2 meter tjockt mudderskikt. Härigenom begränsas den yta där direkt utslagning av faunan sker och återkolonisationen genom migration från intilliggande inte övertäckta bottnar kan ske snabbare när ytan reduceras och avstånden för migration kortas. Miljödomstolen föreskriver därför ett mer begränsat tippningsområde, vilket redovisas på den till domen bifogade kartan, bilaga 2.

Som en ytterligare försiktighetsåtgärd anser miljödomstolen det lämpligt att djupmuddringen utförs i två etapper. Först muddras de mest dyiga sedimenten som finns i den centrala delen av djupbassängen i Munkahusviken. Detta mudder fördelas i så hög utsträckning som möjligt jämt över hela det tillåtna muddertippningsområdet. Därefter muddras resterande massor, som är fastare och huvudsakligen mindre förorenade och tippas över de dyigare massorna. Härigenom kan en bottenstruktur som i stort liknar den som finns inom tidigare muddertippningsområde i huvudsak förväntas.

Beträffande spridningen av partiklar vid dumpningsplatsen gör miljödomstolen följande bedömning. Användandet av en strumpa runt mudderpråmen som avskärmar det nedfallande muddret från kontakt med omgivande vatten, vilket förordats av Fiskeriverket, är en mycket komplicerad metod som rimligen inte kan vara motiverad att använda om det inte är fråga om att utföra en undervattensdeponering av mudder med stor föroreningshalt som därefter täcks in av rena sediment. Så är inte fallet här. Vid dumpningen sker partikelomblandning i vattnet främst nära ytan och nära botten. En stor del av detta avsätts inom kort avstånd från den aktuella pråmtippningsplatsen och därmed inom själva tippningsområdet. Sökanden har beräknat att avsättningen inom ett avstånd av 500 meter från dumpningsplatsen kommer att i medeltal uppgå till knappt 0,5 mm. Detta kan lämpligen jämföras med den årliga naturliga sedimentationen från den biologiska produktionen, som kan uppskattas till flera millimeter. I beaktande av detta kan sedimentationen av partiklar utanför medgivet dumpningsområde bedömas bli av liten betydelse för det biologiska livet, då faunan som lever i botten inte täcks över i större omfattning än att de kan återetablera sig i den nya sedimentytan. Miljödomstolen gör därför bedömningen att partikelspridning utanför tippningsområdet inte medför någon påtaglig påverkan på den biologiska livsmiljön utom möjligen i mycket nära anslutning till tippningsområdet. Det ”moln” av partiklar som sprids i samband med varje pråmtippning sprids i olika riktningar beroende på den aktuella strömsättningen. Molnet ökar gradvis i omfattning genom vattenomblandning och partikelhalterna sjunker i motsvarande grad. De halter som därvid förekommer i vattnet kan enligt miljödomstolens bedömning inte innebära någon risk för påverkan på det biologiska livet i det fria vattnet.

Beträffande påverkan på det Natura 2000-område, Pukaviken, inom vilket den föreslagna dumpningsplatsen ligger gör miljödomstolen följande bedömning. Natura 2000-området har inrättats för att upprätthålla gynnsam bevarandestatus på biogeografisk nivå för naturtyperna ”sublitorala sandbankar”, ”stora grunda havsvikar och sund” samt ”rev”. Beträffande sandbankar kan noteras att det förhållandet att dessa över huvud taget existerar inom området beror dels på att det finns tillgång till sand men, därutöver som ett tvingande villkor, att sandbanken är så pass kraftigt utsatt för vågor och/eller starka strömmar att den sedimentation som sker till och från under lugnväder förs bort vid en efterföljande starkvindssituation som ger för finpartiklar en eroderande effekt på sandbanken. Även om en sandbank skulle bli utsatt för partiklar från en muddertippning så kommer dessa partiklar att på likartat sätt eroderas bort från sandbanken vid efterföljande kraftigare våg- eller strömsituationer. Beträffande grunda havsvikar och sund ligger dessa på så stort avstånd från muddertippningsplatsen att ingen påverkan av sedimentation från muddertippningen kan förväntas annat än den naturliga från detritus (dött biologiskt material) eller partiklar från Mörrumsån eller åar som mynnar i viken. Beträffande rev är miljödomstolen tveksam till vad som avses. Såvitt känt förekommer längs den svenska kusten egentliga rev endast längst uppe i Bohuslän, där en nationalpark nyligen bildats som skydd för revområdena. Oaktat oklarheten vad som avses med beteckningen ”rev” i detta område så kan det knappast vara fråga om den typ av botten som finns i närheten av tippningsplatsen. Är det fråga om sandrevlar så liknar dessa till funktionen det som definieras som ”sandbankar” och skulle det avse på bergytor fastsittande växter och djur så gäller också samma sak som för sandbankarna, dvs. att levnadsbetingelserna har formats av att vågor och/eller kraftiga strömmar renspolar området från finsediment med olika mellanrum.

Förutom vad som anförts ovan kommer muddertippningen att ske under vinterhalvåret, då den biologiska aktiviteten i havet är som lägst och då väderförhållandena medför kraftigare vågor och strömmar än under året som helhet.

Sammantaget finner miljödomstolen, med hänvisning till vad som angivits ovan, att den aktuella dumpningen inte kommer att påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Det krävs därför inte något tillstånd enligt 7 kap 28 a § miljöbalken. Dumpningen strider inte heller mot miljöbalkens hänsynsregler. Det finns därför grund för att lämna sökanden den begärda dispensen.

Prövotidsfrågor

Miljödomstolen anser att två frågor, elanslutning av fartyg vid kaj och buller, bör utredas vidare under en prövotid.

Buller

Miljödomstolen konstaterar att de topografiska förhållandena i den kommande Munkahushamnen är sådana att det inte finns några egentliga förutsättningar att minska bullerpåverkan på omgivningen genom hinder, byggnader, bullerplank eller dylikt. För de bostäder som ligger väster om Stillerydshamnen finns det dock kvarvarande bergknallar som ger avskärmningseffekt. De bostäder som främst berörs är ett bostadshus i kanten av det planerade industriområdet, och ett bostadshus vid den inre delen av Munkahusviken som är exponerad över öppen vattenyta, samt ytterligare hus i detta område, som dock skärmas till viss del av naturliga hinder. Eftersom hamnen är avsedd att drivas dygnet runt finns det skäl att så långt möjligt åtgärda bullret vid källan. Skulle det inte vara möjligt bör även frågan om vilka bullerdämpande åtgärder som kan vidtas på de aktuella bostadsfastigheterna ingå i utredningen. Den typ av inkapsling av transportband och lastfickor, liksom rörtransporter till etanolfabriken, som sökanden åtagit sig att utföra, torde ge en god bullerdämpning. Återstår därför i första hand buller från främst hjälpmotorer, pumpar och fläktar på fartygen under lastning och lossning. Vilka möjligheter sökanden har att genom avtal med trafikerande rederier, hamntaxan m.m. begränsa bullerstörningarna från de fartyg som trafikerar hamnen blir därför en viktig fråga i den utredning som sökanden ska göra under prövotiden.

Land-el

Enligt miljödomstolen uppnås den ur bullerbegränsningssynpunkt bästa effekten om båtar vid kaj ansluts till land-el. Därtill görs klara vinster ur luftförorenings-synpunkt. Miljödomstolen är dock medveten om att det dels kan vara svårt att ansluta alla båtar till land-el, dels att frågan om hur elanslutning ska ske inom det EX-klassade området när t.ex. en etanolbåt samtidigt ligger vid kaj behöver studeras noga. Under prövotiden bör därför utredas de närmare förutsättningarna för land-elsanslutning. Miljödomstolen anser dock att det finns grund för att sökanden vid anläggandet av den nya kajen vidtar förberedande åtgärder genom nedläggning av rör för framtida kabeldragning och att plats reserveras för erforderlig transformatorstation i samband med utbyggnaden av hamnen. Miljödomstolen föreskriver därför villkor om rördragning.

Prövotidens längd och provisoriska villkor

Prövotiden för buller bör ges en sådan längd att effekterna av utförda åtgärder kan verifieras genom förnyade mätningar av källstyrkor för olika fartyg kombinerade med beräkningar. Miljödomstolen anser dock att den av sökanden föreslagna tiden 3 år efter att hamnen tagits i bruk är en alltför lång tid och föreskriver att redovisningen ska lämnas senast två år efter det att den första delen av hamnen tagits i bruk. Även utredningen om land-el bör det vara fullt möjligt att redovisa två år efter det att hamnen tagits i bruk.

När det gäller vilka bullernivåer som ska föreskrivas under prövotiden har bolaget föreslagit 55 dB(A) under hela dygnet medan remissmyndigheterna föreslagit lägre bullernivåer under kvällstid, 50 dB(A), och natt, 45 dB(A). Miljödomstolen delar remissmyndigheternas uppfattning att lägre bullervärden bör gälla nattetid. Det innebär sannolikt att endast fartyg som under lastnings- och lossningstiden är förhållandevis mindre bullrande kan nyttja hamnen nattetid. Miljödomstolen anser dock att låga bullernivåer nattetid är angelägna och föreskriver därför att nattvärdet inte får överskrida 50 dB(A). För övrig tid fastställer miljödomstolen det av sökanden föreslagna bullervärdet att gälla som riktvärde under prövotiden.

Villkor

Vattenverksamhet och dumpning

Pålnings- och spontningsarbeten ger upphov till kraftiga ljudstötar när hejaren träffar pålen/sponten. Den korta ljudstötstiden ger dock inte så stort utslag i buller beräknat som ekvivalent bullernivå. Ett villkor som begränsar tiden för denna typ av buller till dagtid, normala arbetsdagar bör därför föreskrivas.

Kajutbyggnaden skall utföras så att dagvattnet kan kontrolleras och vid behov renas före utsläpp i recipienten i enlighet med vad som föreskrivits i villkor.

Muddringen och dumpningen kommer att ske i öppna, strömsatta vattenområden, vilket medför en viss partikelspridning, såväl från muddringen som dumpningen. Som angivits ovan delar inte miljödomstolen Fiskeriverkets uppfattning om behovet av avgränsning av muddringsområdet med siltskärm och att dumpningspråmarna ska förses med kjol av siltskärm. Något villkor om detta föreskrivs därför inte. Det är enligt miljödomstolen tillräckligt att som försiktighetsåtgärden föreskriva att arbetena utförs under vinterhalvåret, då den biologiska aktiviteten i vattnet och botten är låg. Därtill föreskrivs ett krav på allmän försiktighet så att grumling i möjligaste mån undviks.

Ett villkor om att muddringen skall utföras i tre etapper, först muddring av förorenade ytsediment med början i den mest förorenade delen, därefter muddring i de centrala delarna av djupbassängen med de dyigaste sedimenten och slutligen muddring av mer fasta sediment bör föreskrivas, liksom att de mest förorenade massorna ska tas upp på land.

Hamnverksamheten

Villkoren för hamnverksamheten är av den karaktär som normalt föreskrivs för denna typ av verksamhet.

Övriga villkor, bl.a. ett s.k. allmänt villkor, framgår av domslutet.

Åtaganden

Sökanden har i ansökan och övriga ingivna inlagor samt vid huvudförhandlingen i målet gjort åtaganden som, i de fall miljödomstolen inte funnit anledning att föreskriva det som särskilt villkor, får anses omfattas av det allmänna villkoret. Några av dessa åtaganden redovisas nedan.

- Riskanalys och handlingsplan för fartygstrafiken till följd av muddrings- och dumpningsverksamheten upprättas i samråd med Transportstyrelsen och Sjöfartsverket.

- Siltgardin ska installeras som skydd mot vattenintaget till Karlshamnsverket.

- Arbetena med kajanläggningen ska utföras på sådant sätt att vibrationerna i E.ON Gas Sverige AB:s båda bergrum på fastigheterna X 2:52 och 2:64 inte överstiger 10 mm/s.

- E.ON Gas Sverige AB garanteras två infartsvägar till sina anläggningar, såväl under byggnationen av den nya kajen som efteråt när kajen är färdig, en via Oxhagavägen och en via Karlshamns hamn.

Kontrollprogram

Det är angeläget att ett kontrollprogram för de olika arbetena tas fram i nära samråd med tillsynsmyndigheten. Beträffande muddringen och muddertippningen ska även en detaljerad tippningsplan upprättas som anger lass för lass var tippningen skall ske för att få en så jämn ny bottenstruktur som möjligt. Tippningsplanen skall som en del i kontrollprogrammet inges till tillsynsmyndigheten.

Beträffande sprängningsarbetena har E.ON Gas Sverige AB yrkat på att ett särskilt kontrollprogram upprättas i samråd med tillsynsmyndigheten och E.ON, vilket sökanden har accepterat.

Arbetstid, tid för anmälan av oförutsedd skada och igångsättningstid

Sökanden har yrkat på en arbetstid av 10 år och tid för oförutsedd skada på 5 år. Eftersom det är fråga om en stor investering som därtill kan vara konjunkturkänslig finner domstolen att den yrkade arbetstiden kan accepteras. De oförutsedda skador som skulle kunna uppkomma är rimligen samtliga relaterade till effekter av medgivna vattenarbeten, varför en tid av 5 år bör vara tillräckligt.

Igångsättningstiden för hamnverksamheten bör lämpligen vara lika lång som arbetstiden.

Verkställighet

Enligt 22 kap. 28 § miljöbalken får miljödomstolen, när det finns skäl till det, förordna att tillståndet till en verksamhet får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft. I förarbetena till nämnda bestämmelse anges som exempel på när verkställighetsförordnande kan meddelas att arbeten måste utföras före en annalkande vinter. Sökanden har som skäl för yrkandet om verkställighetsförordnande anfört att byggstart är planerad till september 2010 för att bli klar att tas i bruk för bioenergianläggningen ett år senare. Som framgår ovan under domslutet så föreskrivs som villkor för det lämnade tillståndet att några muddringsarbeten inte får utföras under tiden 1 april - 15 oktober. Det är därför inte möjligt att påbörja sådana arbeten förrän efter den 15 oktober 2010. Mot bakgrund bl.a. härav finner inte miljödomstolen att de skäl som sökanden anfört utgör tillräcklig grund för att medge begärt verkställighetsförordnande.

Delegerade frågor

Miljödomstolen anser det lämpligt att delegera åt tillsynsmyndigheten att vid behov besluta om eventuella skyddsåtgärder för det förorenade muddrets omhändertagande på land. Vägledande bör därvid vara de försiktighetsåtgärder som föreslagits av sökanden och som användes vid den tidigare uppläggningen av muddermassor för avvattning i samma område. Miljödomstolen delegerar även vissa övriga frågor som gäller omhändertagande av förorenat mudder på land enligt vad som framgår av domslutet. Frågan om att fastställa eventuellt ytterligare villkor vid användande av den nya kajen för andra godsslag än för etanolfabrikens behov delegeras också till tillsynsmyndigheten.

Fiskeavgift

Sökanden har medgett att erlägga fiskeavgift med 40 000 kronor medan Fiskeriverkets yrkat på en avgift om 7 000 kronor och ytterligare 40 000 kronor om siltskärm ej används under muddringsarbetet. Som framgår ovan har miljödomstolen inte funnit skäl att föreskriva krav på siltskärm vid muddringsarbetet eller att dumpningspråmarna ska förses med kjol av siltskärm. Miljödomstolen föreskriver därför att sökanden ska utge en fiskeavgift om totalt 47 000 kronor enligt vad som framgår av domslutet.

Prövningsavgift

Domstolen finner inte skäl att ändra den avgift om 400 000 kr som fastställts preliminärt.

Ogillade yrkanden

I klargörande syfte förklarar miljödomstolen att alla yrkanden om avslag på och krav på andra eller strängare villkor än de som föreskrivits för tillståndet ogillas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 3 (DV 425)

Överklagande senast den 21 april 2010.

Bengt JohanssonC-G Göransson

I avgörandet har deltagit rådmannen Bengt Johansson, ordförande, och miljörådet C-G Göransson samt de sakkunniga ledamöterna Ingvar Carlsson och Jan Malmström. Enhälligt