SOU 1973:22

Utsökningsrätt : förslag

5. Bilagor

Förkortningar .................................................................. 595 Sammanställning .............................................................. 599

_, , " " '.'.i'f'..-",'-"-""' "" w.:dili & , ' | .',,',.,,,,,,,'. ...'.'. . ',.,_.......- ..,..rp nrlyzjllu Ulm-I . .. m,m», _' . 'i ., .,'.'.u " ” ,- 'Wi'll'l'l'tlJ-WVLUL ,, ".,|.'F','. '1._,,,.*..,,,*,. ',”|E'='|',,,,,|'.' ' ,. ..."! 'l-ulq. ,,,,,,,,,'.,., ' " ,, ,,. .,

'I .".

I.,".",,',,,' ...,i, . .."'u..' , , , ..., ,..,,, '. ..,,- "|.

...-,,_,| 1|._',',"—.£' "" "'"; ' ww _. .

71:13, . ':, luu'l'E '-i':""..."'

h' . " i .1'. , .. ”l...--,' ,, .. |.,.-,,_

af.»...- w .-. , - '

"|||.,_.,,,',,',,, " | ||, ,". ,. .

, |, " "" I | nu ' || | 1] ,,L ,, ,,.l l 'Lul|ri1u""'yl"'| || || . r*",,"lL,-,.. v" .11'. .. .. , "s..-w , .. - ' nl | ll u | . ' .. ... 'u,'i 14 r,,,,,,,,, "n.,fh, . ,..,.,,,: r

ili" - , _anw'Tu'"*”.u»k..u

||| | | . |||. . ,

..” Ulf-, | .a I'- ' '

'.M'Z'H'Fi' Ila"15,9" "",',,,,"|1"'" " _ " " "_'|

'. . .. ' . ' ' " "'J'l'1"'-"""" ' ""' "' , ,, , , , ". ,, . .:?" ";—Fr:" *,”, ' ' '

w.. .-. .. . -'f"r" ww r.. ' . '-»',,- .- , ' '|'-E'- I. -. ' id="'" .. , ""." H," '.'-""" - .

'l'1,.,-y .ul

Förslag till Utsökningsbalk

Härigenom förordnas, att i Sveriges rikes lag skall efter rättegångsbalken införas en ny balk, benämnd utsökningsbalk, av följande lydelse.

1 KAP.

Exekutionsväsendet

] & Denna balk är tillämplig i fråga om verkställighet som gäller betal- ningsskyldighet eller annan förpliktelse samt beträffande handräckning som rör lös eller fast egendom eller eljest anges i balken.

2 & Verkställighet och handräckning åvilar kronofogdemyndighet. Om indelning i kronofogdedistrikt förordnar Konungen.

3 5 Hos kronofogdemyndigheten handläggs ärendena av kronofogde och andra hos myndigheten anställda tjänstemän enligt bestämmelser som Konungen meddelar.

Konungen äger meddela föreskrifter om överlämnande av ärende från en kronofogdemyndighet till annan och om kronofogdemyndighetens handläggning i övrigt av ärenden som avses i denna balk.

4 & Mot förrättningsman gäller samma jäv som i 4 kap. rättegångsbalken föreskrivs i fråga om domare. Han skall dock ej anses jävig därför att han på tjänstens vägnar har tagit befattning med saken eller att gärning för- övats mot honom i eller för hans tjänst.

5 5 Vissa frågor som uppkommer i ärenden om verkställighet får hän— skjutas till rättegång enligt vad som anges i denna balk.

6 & Talan i exekutiva ärenden fullföljs från kronofogdemyndigheten till hovrätt.

Högsta domstolen är överrätt i exekutiva ärenden som fullföljs från hovrätt.

7 % Konungen bestämmer i vilken omfattning åtgärd eller beslut som endast avser ärendes beredning får vidtagas eller meddelas av en ledamot i hovrätten eller av tjänsteman vid denna samt, när ärende fullföljts till högsta domstolen, av tjänsteman vid denna.

Detsamma gäller förordnande att åtgärd för verkställighet eller hand- räckning ej skall äga rum tills vidare.

8 & Beträffande ärenden som rör böter, viten, förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan av brott och ärenden som gäller skatter eller allmänna avgifter äger Konungen meddela bestämmelser som avviker från denna balk.

9 & Finns andra särskilda bestämmelser om verkställighet eller hand— räckning, skall de tillämpas.

2 KAP.

Vissa gemensamma bestämmelser

Inledande föreskrift

låFör tillämpningen av denna balk gäller följande gemensamma bestämmelser.

Parter

2 & Den som begår verkställighet eller handräckning hos kronofogde- myndigheten kallas sökande.

3 & Sökandens motpart hos kronofogdemyndigheten kallas svarande eller, i ärende som rör fordran mot honom, gäldenär.

När viss egendom svarar för fordran, skall vad som sägs om gäldenär i tillämpliga delar gälla ägaren även om han ej är personligen betal- ningsskyldig.

4 5 Med svarandens hemvist förstås den ort där han är bosatt samt, beträffande dödsbo, den ort där den döde senast var bosatt och, beträf- fande annan juridisk person, den ort som enligt 10 kap. rättegångsbalken grundar domstols behörighet i tvistemål i allmänhet.

5 & Den som ej är sökande eller svarande kallas tredje man. Tredje man mot vilken gäldenär själv har fordran kallas sekundo-

gäldenär.

6 & Beträffande parts behörighet samt ställföreträdare eller ombud för och biträde åt part har 11 och 12'kap. rättegångsbalken motsvarande tillämpning, om ej annat föreskrivs.

Kronofogdemyndigheten får vid behov anlita tolk. Kostnaden betalas av allmänna medel.

Skepp, luftfartygoch fast egendom

7 & Bestämmelser om registrerat skepp, registrerat luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg är tillämpliga även på dylik egendom vilken är införd i register utom riket som motsvarar skepps- eller luftfar- tygsregistret eller är intecknad utom riket, om ej annat följer av särskilda föreskrifter.

De bestämmelser som i 5 kap. 28 å andra stycket meddelas om skepp, luftfartyg och reservdelar samt i 7 kap. 5 5 om skepp och luftfartyg är dock ej tillämpliga på egendom som avses i första stycket ovan.

8 & Med skepp likställs skeppsbygge. Härvid skall vad som sägs om skeppsregistret i stället avse skeppsbyggnadsregistret.

9 & Bestämmelser om registrerat Skepp, registrerat luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg gäller i tillämpliga delar även andel i och villkorlig rätt till sådan egendom, om ej annat föreskrivs.

10 5 Med fast egendom avses fastighet, visst område av fastighet, sam— fälld mark samt andel i och villkorlig rätt till sådan egendom.

Vad som i denna balk sägs om fast egendom gäller i tillämpliga delar även tomträtt.

Pant- och retentionsrätt

11 5 Med panträtt i fartyg avses, såvitt angår skepp, sådan panträtt som behandlas i 261—293 %* sjölagen(189135 s. 1) och, beträffande andra fartyg, handpanträtt.

12 & Med panträtt i fast egendom avses sådan panträtt som behandlas i 6 kap. jordabalken.

Bestämmelser som meddelas om pantbrev i fast egendom gäller i till- lämpliga delar även vilandebevis.

13 5 Med retentionsrätt avses rätt att kvarhålla annan tillhörig lös egen- dom till säkerhet för fordran.

Ställande av säkerhet m.m.

14 & När säkerhet föreskrivs, skall den bestå av pant eller borgen. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den ställs av mer än en person, vara solidarisk. Är säkerheten ej godkänd av den till vars förmån säker- heten skall gälla, skall den prövas av kronofogdemyndigheten.

Om bank skall ställa säkerhet, får godtagas utfästelse av banken att infria den förpliktelse som säkerheten skall avse. Med bank likställs annan penninginrättning som Konungen bestämmer.

Säkerheten skall tagas i förvar av kronofogdemyndigheten.

15 & När säkerhet skall tagas i anspråk av kronofogdemyndigheten, får pant tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom. Borgen får genast utsökas.

16 & Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet eller förskottera förrättningskostnad, när det annars är föreskrivet.

Vite får ej föreläggas staten.

Beräkning av fordran som ej ärfärfallen och ränta

17 & Fordran, som ej är förfallen till betalning och icke löper med ränta före förfallodagen, beräknas till det belopp som efter fem procent årlig

' Hänvisningen avser det förslag till lag om ändring i sjölagen som remitterats till lagrådet den 26 april l972.

ränta utgör fordringens värde. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent.

18 5 När medel som sökanden eller annan sakägare fått lyfta skall åter- bäras, utgår sex procent årlig ränta.

Detta gäller dock ej i den mån det beror på den som är berättigad till medlen att de ej har återburits.

3 KAP.

Exekutionstitlar

Inledande bestämmelser

1 & Verkställighet enligt denna balk får äga rum på grund av handling som nedan anges som exekutionstitel.

2 & Exekutionstitlar är med de begränsningar som anges i det följande

1. domstols dom och beslut,

2. förlikning som är stadfäst av domstol, . lagsökningsutslag och betalningsföreläggande, . skiljedom, . förbindelse angående underhållsbidrag,

6. förvaltningsmyndighets beslut som enligt särskild bestämmelse eller vad som eljest gäller får verkställas,

7. annan handling som enligt särskild bestämmelse får användas för verkställighet.

Vad som sägs om verkställighet av domstols dom eller beslut gäller i tillämpliga delar även förvaltningsdomstols avgöranden. Härvid räknas länsrätt eller skatterätt som underrätt och kammarrätt som hovrätt.

1.1qu

3 & Vad som i det följande sägs om dom gäller, om ej annat föreskrivs, i tillämpliga delar även domstols avgörande som betecknats utslag eller beslut. Med betalningsföreläggande avses domstols bevis enligt lagsökningsla- gen (19462808) att utmätning får äga rum.

4 5 I vad mån verkställighet på grund av utländska exekutionstitlar får äga rum här i riket framgår av särskilda bestämmelser.

Dam

5 5 Dom får verkställas utan särskilda villkor, när den har vunnit laga kraft. l—lar talan fullföljts endast mot viss del av dom, får domen i övrigt, när det kan ske, verkställas utan särskilda villkor, om ej annat förordnas med anledning av nämnda talan.

6 5 Dom som ej har vunnit laga kraft får verkställas ifall och under villkor som anges i 7—11 åå.

Om hinder mot att utmätt egendom i sådant fall säljs eller influtna medel betalas ut finns bestämmelser i 9 kap. 3 & samt 4 kap. 24 å och 14 kap. 16 ä.

7 & Dom varigenom betalningsskyldighet har ålagts i mål angående växel eller check får verkställas genast.

Tredskodom får verkställas genast i fråga om betalningsskyldighet som har ålagts den uteblivnaparten, om ej annat förordnas med anledning av talan om återvinning.

Annan dom varigenom betalningsskyldighet har ålagts får verkställas genast, om gäldenären ej

nedsätter pengar som svarar mot fordringen jämte förrättningskostnader eller som pant ställer motsvarande tillgodohavande hos bank jämte ränta eller

i fråga om underrätts dom ställer annan säkerhet för fordringen jämte förrättningskostnader och ränta.

Fullgör gäldenären vad som sägs i tredje stycket först sedan åtgärd vidtagits för verkställighet av domen, skall åtgärden återgå, om det kan ske.

8 & Dom varigenom någon förpliktats att utge viss lös egendom får verkställas genast, om säkerhet ställs för återbäring av egendomen jämte avkastning.

9 5 När högre rätt förklarat talan mot dom förfallen, får domen, utan hinder av ansökan om målets återupptagande, verkställas genast, om ej annat förordnas med anledning av ansökningen.

10 & Dom varigenom dömts till böter, vite, förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan av brott får ej på grund av 7—9 %% verkställas förrän den har vunnit laga kraft.

11 & Är i lag föreskrivet att dom får verkställas utan hinder av att den ej äger laga kraft, sker verkställigheten enligt vad som gäller om dom som vunnit laga kraft, om ej annat följer av samma lag.

Dom som enligt särskilt förordnande får verkställas utan hinder av att den ej äger laga kraft verkställs också enligt vad som gäller om dom som vunnit laga kraft, om ej rätten föreskrivit särskilt villkor.

12 & Ansökan om resning eller återställande av försutten tid, beslut varigenom sådan ansökan har beviljats eller besvär över domvilla utgör ej hinder mot verkställighet, om ej annat förordnas med anledning av ansökningen eller besvären.

13 & Är dom så otydlig eller ofullständig att därav ej framgår hur det har dömts i saken, skall sökanden hänvisas att anföra besvär över domvilla.

Om dom synes innehålla uppenbar oriktighet till följd av skrivfel, räk- nefel eller annat sådant förbiseende, skall part föreläggas att söka rättelse i domen.

14 & Förlikning som är stadfäst av domstol verkställs lika som dom vilken har vunnit laga kraft, om ej annat förordnas med anledning av fullföljd talan.

Lagsökningsutslag och betalningsföreläggande

15 & I fråga om verkställighet av utslag i lagsökningsmål varigenom betalningsskyldighet har ålagts gäller vad som i 7 & sägs om tredskodom.

16 & Betalningsföreläggande verkställs lika som dom vilken har vunnit laga kraft, om gäldenären ej sökt återvinning.

När återvinning har sökts, gäller vad som i 7 & tredje och fjärde styckena sägs om underrätts dom, om det ej i målet förordnas att verkställighet icke får äga rum.

Skiljedom

17 & Skiljedom som grundas på skiljeavtal får verkställas i vad därigenom dömts mellan parterna, om 1. skiljeavtalet ej innehåller förbehåll om rätt för part att klandra domen och

2. omständighet ej föreligger som gör domen ogill även om talan icke förs mot domen samt

3. det ej heller görs sannolikt att domen kan hävas enligt 21 & lagen (1929:145) om skiljemän.

I fråga om ersättning till skiljeman får skiljedomen verkställas, om tiden för parts talan mot domen i denna del har gått till ända utan att sådan talan blivit väckt och det ej föreligger omständighet som avses i första stycket under 2.

18 & Beträffande skiljedom som, utan att skiljeavtal föreligger, har med stöd av bestämmelse i lag eller annan författning meddelats enligt lagen (1929:145) om skiljemän har 17 % motsvarande tillämpning.

19 & Annan skiljedom som enligt lag eller annan författning skall lända till efterrättelse får verkställas, om det ej föreligger omständighet som gör domen ogill även om talan icke förs mot domen.

20 & Har talan mot skiljedom väckts vid domstol när det får ske, kan rätten förordna att verkställighet ej får äga rum tills vidare.

Förbindelse angående underhållsbidrag

21 & Skriftlig förbindelse angående underhållsbidrag enligt giftermåls- balken eller föräldrabalken eller angående bidrag som tillkommer kommun för barns vård enligt barnavårdslagen (l960:97) får, om den har bevittnats av två personer, verkställas i den mån ej annat följer av särskilda föreskrifter. Har talan om förbindelsen väckts vid domstol, kan rätten förordna att

verkställighet ej får äga rum tills vidare.

22 5 När beslut av förvaltningsmyndighet får verkställas, tillämpas vad som gäller om dom, om ej annat är föreskrivet. Om saken ej blivit slutligt prövad, anses beslutet lika som underrätts dom.

Har talan mot beslutet väckts vid domstol när det får ske, kan rätten förordna att verkställighet ej får äga rum tills vidare.

23 & När verkställighet får äga rum på grund av annan handling, tillämpas vad som särskilt föreskrivs i tillämplig lag eller annan författning.

[n vändningar mot verkställighet

24 & Visar svaranden att han har fullgjort betalningsskyldighet eller annan förpliktelse för vilken verkställighet söks, får verkställighet ej äga rum. Kvittningsförklaring gäller som betalning, om motfordringen är ostridig eller eljest klar och i övrigt allmänna förutsättningar för kvittning föreligger.

Gör svaranden gällande att annat särskilt förhållande som rör parternas mellanhavande utgör hinder mot verkställighet och kan invändningen ej lämnas utan avseende, får verkställighet ej heller äga rum.

Åtgärd som redan vidtagits i ärendet skall återgå, om det kan ske. Kronofogdemyndighetens beslut med anledning av invändning som avses i första eller andra stycket hindrar ej att saken prövas i rättegång.

25 5 Om särskilda villkor med hänsyn till förfallotiden för underhållsbi- drag m.m. finns bestämmelser i 4 kap. 5 och 6 55 samt 5 kap. 2 %.

Upphävande av exekutionstitel

26 & Upphävs exekutionstitel, skall sökt verkställighet omedelbart inställas.

Har åtgärd för verkställighet vidtagits i ärendet, skall den, om ej annat f örordnats, såvitt möjligt återgå utan avvaktan att det avgörande varigenom exekutionstiteln upphävts har vunnit laga kraft. 1 ärende om införsel eller utmätning skall dock vidtagen åtgärd ej utan särskilt förordnande hävas innan avgörandet äger laga kraft. Kronofogdemyndigheten skall på begäran utsöka vad borgenären i sådant ärende skall betala tillbaka och i annat ärende , om hinder ej möter, återställa besittning eller annat förhållande som rubbats.

Den som har fått verkställighet är även skyldig att ersätta skada som svaranden lidit genom verkställigheten.

Införsel

Allmänna bestämmelser

1 & Införsel får äga rum för

]. underhållsbidrag enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken,

2. bidrag som tillkommer kommun för barns vård enligt 72 5 andra stycket barnavårdslagen (l960:97) eller till hjälptagares försörjning enligt 40 & lagen (195622) om socialhjälp,

3. skatter och allmänna avgifter i fall som föreskrivs i lag eller annan författning,

4. böter och viten.

25. Genom införsel får tagasianspråk

1. arbetstagares avlöning, vare sig den utgår som tidlön, ackordslön, provision eller annan gottgörelse,

2. annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning är jämförlig med en arbetstagares,

3. periodiskt vederlag för utnyttjande av patent, mönsterrätt eller växtförädlarrätt eller av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant eller för överlåtelse av rörelse,

4. vad som utgår såsom pension eller livränta. Med livränta skall, såvitt angår införsel för fordran som avses i l ä 1 eller 2, jämställas sjukpenning och annan dagersättning som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan sådan anledning.

För vissa fall när gäldenären ej har skälig lön finns särskilda bestäm- melser i 21 5.

3 & Vad som föreskrivs om införsel i avlöning har motsvarande tillämp- ning vid införsel i annan förmån. Bestämmelser om arbetsgivare gäller därvid den som utger förmånen.

4 & Införsel äger ej rum när gäldenären är dödsbo eller annan juridisk person.

Särskilda förutsättningar för införsel

5 & Införsel för underhållsbidrag förutsätter att bidragsbelopp som får uttagas enligt andra stycket utestår obetalt eller att gäldenären vid två eller flera tillfällen under de två senaste åren före införselbeslutet har underlåtit att betala i rätt tid och det är anledning antaga att detta skall upprepas.

Genom införsel får endast uttagas bidragsbelopp som har förfallit till betalning tidigast två år före början av den kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske. Vid tillämpning härav anses bidrag som avses i 7 kap. 10 & föräldrabalken ej ha förfallit till betalning innan det blivit bestämt till beloppet.

Genom införsel får ej uttagas annat bidragsbelopp än sådant som är förfallet när verkställighet skall ske eller som förfaller näst därefter.

6 & Införsel för kommuns fordran på bidrag får ej avse annat bidrag än sådant som belöper på tid efter att beloppet har fastställts eller, när fastställelsen skett på ansökan, efter att ansökningen gjordes. Bestämmelserna i 5 5 har motsvarande tillämpning.

7 & Införsel för skatter och allmänna avgifter får äga rum så snart för- utsättningar för indrivning föreligger enligt vad som föreskrivs därom.

I fråga om böter och viten gäller 3 kap. 10 &, om ej annat följer av särskilda bestämmelser.

Förfarandet

8 & Införsel söks hos kronofogdemyndigheten där gäldenären har sitt hemvist. Har gäldenären ej hemvist här i riket, upptages ansökningen där arbetsgivaren finns.

9 & Innan beslut om införsel meddelas skall gäldenären beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd tidsutdräkt. Gäldenären behöver dock ej höras när han byter anställning och beslut skall meddelas om införsel hos den nya arbetsgivaren.

10 & Kronofogdemyndigheten bestämmer dels hur mycket som högst får innehållas vid varje avlöningstillfälle (införselbeloppet), dels ett belopp som skall förbehållas gäldenären för eget underhåll och familjens behov samt till fullgörande av betalningsskyldighet till annan som vid införsel har lika rätt som sökanden eller bättre rätt än denne (förbehållsbeloppet).

Vid införsel för engångsbelopp i fall som avses i 1 & 1 eller 2 skall kronofogdemyndigheten vid behov fördela beloppet på skilda poster efter vad som är skäligt med hänsyn till den tid för vilken beloppet är avsett och övriga omständigheter. De särskilda posterna anses vid tillämpning av införseln förfallna enligt vad som sålunda har bestämts.

11 & Om särskilda skäl föreligger, får kronofogdemyndigheten ålägga arbetsgivaren att anpassa sättet för avlöningens utbetalande så att införsel kan verkställas i därför lämpad ordning.

12 5 Beslut om införsel skall ändras, om anledning föreligger.

Införsel för bidrag som avses i 1 & 1 eller 2 skall hävas, om gäldenären betalar förfallna bidrag och det är anledning antaga att bidragsskyldigheten skall fullgöras för framtiden.

13 & Kronofogdemyndigheten skall underrätta arbetsgivaren angående beslut om införsel och i fråga som avses i 11 eller 12 %.

Företrädesordning

14 % Införsel för underhållsbidrag har företräde framför skatteavdrag. Vid annan införsel har skatteavdraget företräde.

15 5 Är fråga om införsel för fordringar som är upptagna under skilda nummer i 1 %, har de inbördes företräde efter nummerordningen.

Vid samtidig införsel för två eller flera underhållsberättigade fördelas innehållet belopp efter de löpande bidragens storlek. Bidrag som avses i 7

kap. 10 & föräldrabalken räknas härvid som löpande på sex månader. Om mera innehållits än som svarar mot de löpande bidragen, har bidrag som stått ute längre företräde vid fördelningen av det överskjutande beloppet.

Delbetalning som inflyter på viss underhållsberättigads fordran avräk- nas i första hand på det belopp som stått ute längst och alltjämt kan uttagas genom införsel.

Av fordringar som avses i ] % 2—4 har under varje nummer vad som stått ute längst företräde.

16 & Om underhållsbidrag som avses i 5 kap. 5 & giftermålsbalken över- stiger vad som skäligen bör tillkomma familjen, får bidraget vid tillämp— ning av 15 & jämkas med hänsyn till annan fordran för vilken införsel äger rum samtidigt. Föreligger särskilda skäl, får sådan jämkning ske även av annat underhållsbidrag, om detta uppenbart överstiger vad som skäligen behövs för den underhållsberättigades försörjning.

Första stycket har motsvarande tillämpning, om skatteavdrag eller utmätning ej kan äga rum till följd av införsel för underhållsbidrag som avses där.

17 & Införsel går före utmätning. Införsel för fordran som avses i ] ä 4 skall dock jämkas eller hävas, om utmätning därigenom kan äga rum för annan fordran.

Har införsel för viss fordran beviljats i vederlag som avses i 2 % första stycket 3 eller i pension eller livränta och blir därefter rättigheten som sådan utmätt för annan fordran, har införselfordringen företräde till betalning ur vad som inflyter till följd av utmätningen, I fråga om fordran som avses i l ä 1 eller 2 gäller det nu sagda bidragsbelopp som har förfallit till betalning när beslut om utmätning meddelas eller förfaller näst därefter.

Belopp som har innehållits genom införsel får ej utmätas för annan fordran hos gäldenären.

18 & Införsel får äga rum utan hinder av att gäldenären är i konkurs, i den mån avlöning eller annat som införseln gäller ej skall ingå i konkursboet enligt 27 & konkurslagen(1921 :225).

Arbetsgivares skyldigheter

19 & Införselbeloppet skall innehållas endast i den mån avlöningen överskjuter förbehållsbeloppet.

Arbetsgivaren skall tillställa kronofogdemyndigheten innehållet belopp på tid och sätt som myndigheten bestämmer. Om särskild anledning föreligger, får arbetsgivaren åläggas att omedelbart tillställa myndigheten innehållet belopp.

20 & Betalar arbetsgivaren avlöning i uppenbar strid mot beslut om införsel eller underlåter han att inom föreskriven tid eller på anfordran tillställa kronofogdemyndigheten innehållet belopp, får genast hos arbetsgivaren utsökas vad denne skolat innehålla eller har innehållit.

21 & Arbetar gäldenären i annans förvärvsverksamhet utan lön eller mot uppenbart för låg ersättning och kan till följd därav fordran som avses i

l & 1 eller 2 ej uttagas genom införsel, får kronofogdemyndigheten ålägga arbetsgivaren att, för tid efter att beslut därom meddelats och till dess annat förordnas, till myndigheten utge så mycket som kunnat uttagas genom införsel om skälig lön utgått för arbetet. Innan beslut meddelas skall gäldenären och arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig.

Åtgärd som avses i första stycket räknas lika som införsel. Underlåter arbetsgivaren att utge belopp som har bestämts genom beslutet, har 20 & motsvarande tillämpning.

Verkan av införsel

22 5 När införsel har beviljats, får gäldenären ej förfoga över sin rätt genom överlåtelse eller på annat sätt så att verkställigheten hindras eller försvåras, om ej kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det av särskilda skäl.

23 & I-lar medel innehållits för fordran som avses i 1 % 2, 3 eller 4, är gäldenären ej längre betalningsskyldig för den del av fordringen som motsvaras av innehållet belopp, även om det icke kan tagas ut hos arbetsgivaren.

Redovisning och fördelning

24 & Medel som har influtit genom införsel skall redovisas utan dröjsmål.

I-Iar införsel för fordran som avses i l % 1 eller 2 ägt rum på grund av dom eller beslut som ej äger laga kraft eller får verkställas som dom vilken vunnit laga kraft, får medlen icke utbetalas utan att säkerhet ställs.

25 & Tvist om fördelningen av influtna medel hindrar ej att utbetalning sker i enlighet med kronofogdemyndighetens beslut, om ej särskilda skäl föreligger.

26 & Ändras beslut om fördelning eller utbetalning av influtna medel, skall kronofogdemyndigheten på begäran utsöka vad som skall betalas tillbaka.

Införsel isjukpenning m.m.

27 & Beträffande införsel i sjukpenning eller annan dagersättning som avses i 2 5 andra stycket kan Konungen föreskriva de avvikelser i fråga om förfarandet som föranleds av ärendenas beskaffenhet.

Påföljd

28 & Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom föreskriven tid tillställa kronofogdemyndigheten belopp som skolat innehållas enligt beslut om införsel, döms till böter.

Vid införsel i annan förmån än avlöning har första stycket motsvarande tillämpning beträffande den som utger förmånen.

Utmätning

Inledande bestämmelser

1 & Utmätning får äga rum i fall då verkställighet av betalningsskyldighet är medgiven enligt 3 kap., om ej annat följer av 2 & nedan.

I fall då kronofogdemyndigheten enligt särskild föreskrift i denna balk får utsöka fordran eller kostnad får också utmätning ske.

2 & Utmätning på grund av förbindelse som avses i 3 kap. 21 5 får ej ske för bidrag som har förfallit till betalning tidigare än tre år innan ansökan gjordes, om gäldenären gör gällande att bidraget är betalt och invänd- ningen ej kan med hänsyn till omständigheterna lämnas utan avseende. Härvid anses bidrag som avses i 7 kap. 10 % föräldrabalken ej ha förfallit till betalning innan det blivit bestämt till beloppet.

Utmätning för underhållsbidrag till make får ej heller ske på grund av sådan förbindelse, om makarna icke under den tid som bidraget avser levde och alltjämt lever åtskilda på grund av söndring eller efter hemskillnad.

3 5 Genom utmätning får tagas i anspråk egendom som ej är undantagen enligt 6 kap. eller särskild föreskrift.

I den mån pantbrev i skepp eller fast egendom ej utgör säkerhet för fordran får det utmätas hos den intecknade egendomens ägare. Motsva- rande gäller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg.

För utmätning av avlöning m.m. gäller enligt 8 kap. särskilda villkor.

Upplysningsplikt

4 & Gäldenären är skyldig att noggrant uppge sina tillgångar.

Tredje man är skyldig att lämna upplysningar om fordran som gälde- nären har eller kan förmodas ha hos honom eller om annat mellanhavande med gäldenären.

Utmätningsordningen

5 5 Av utmätningsbar egendom bör i första hand tagas i anspråk sådan tillgång som kan användas till fordringens betalning med minsta kostnad, förlust eller annan olägenhet för gäldenären.

Borgenär vars fordran är förenad med särskild förmånsrätt har dock rätt att i första hand få utmätning av egendom vari förmånsrätten gäller. Han äger ej få utmätning av annan tillgång, om det är till skada för annan sökande. Detta hindrar ej att, när det behövs, annan tillgång får utmätas för fordringen, om det sker på villkor att betalning skall i första hand utgå ur den egendom vari borgenären har förmånsrätt.

6 & Registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom får ej utan särskild begäran av sökanden

utmätas för annan fordran än sådan som är förenad med särskild för- månsrätt i egendomen.

7 & Tillgångar som hör samman bör såvitt möjligt ej skiljas.

Vad som är tillbehör till fartyg, luftfartyg eller fast egendom får ej utmätas särskilt för sig.

Omfattar inteckning i luftfartyg även reservdelar, får ej någon av de på viss plats förvarade reservdelarna utmätas särskilt för sig utan inteck- ningshavarens samtycke.

8 & Beträffande utmätning av egendom som är belagd med kvarstad för fordran finns bestämmelser i 17 kap. 9 5.

Förfarandet

9 & Utmätning söks hos kronofogdemyndigheten där gäldenären har sitt hemvist.

Utmätning av egendom som finns på annan ort får även sökas där egendomen finns eller, i fråga om fartyg eller luftfartyg, där det väntas. Utmätning av fartyg får även sökas på fartygets hemort. Utmätning av fordran får också sökas där sekundogäldenären finns, även om fordringen skall anses finnas på annan ort.

Kronofogdemyndighet som ej är behörig enligt första eller andra stycket kan utan hinder därav i brådskande fall vidtaga åtgärd som avses i 7 kap. 12 & innan ärendet överlämnas till kronofogdemyndighet som är behörig.

10 & Utmätningsförrättning skall hållas utan dröjsmål och om möjligt inom fyra veckor från att behövliga handlingar har inkommit. Lämnar sökanden anstånd med utmätning och fortfar anståndet över sex månader från dagen för ansökningen, kan denna förklaras förfallen. Om sökanden två eller flera gånger ger anstånd sedan förrättning blivit utsatt, kan ansökningen också förklaras förfallen.

11 5 Har två eller flera sökt utmätning hos samma gäldenär, skall utmätning för fordringarna ske samtidigt, om ej någon av sökandena därigenom uppehålls oskäligt.

Vad som i 4 kap. 16 & första stycket sägs om jämkning av underhålls- bidrag vid införsel har motsvarande tillämpning vid utmätning.

12 & Innan utmätning sker skall gäldenären underrättas om ärendet så tidigt att han kan beräknas få rådrum att bevaka sin rätt.

Föreligger risk att gäldenären skaffar undan eller förstör egendom eller är saken eljest brådskande, behöver gäldenären ej underrättas. Under- rättelse behövs ej heller, om gäldenären saknar känt hemvist och det ej kunnat klarläggas var han uppehåller sig.

13 5 Om skälig anledning föreligger, kan gäldenären åläggas att inställa sig till förhör.

Kronofogdemyndigheten kan även ålägga gäldenären att inge förteck- ning över sina tillgångar. Vid behov kan myndigheten förordna lämplig person att biträda gäldenären vid upprättande av förteckningen.

Gäldenären är skyldig att på heder och samvete skriftligen bekräfta de

uppgifter om sina tillgångar som han lämnat vid förhör eller i förteckning.

14 & Gäldenärens frånvaro hindrar ej att utmätning sker, om det icke behövs att gäldenären får tillfälle att yttra sig vid förrättningen.

Är gäldenären ej närvarande men anträffas hans make, någon anställd eller annan som har hand om egendomen, skall denne anmodas att närvara.

Fordran som fastställts till betalning ur viss egendom

15 5 Har domstol fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reserv- delar till luftfartyg eller fast egendom, skall egendomen anses utmätt. Denna verkan förfaller, om ej begäran om försäljning görs hos krono- fogdemyndigheten inom två månader från att avgörandet vunnit laga kraft.

Förhållandet till tredje man

16 & Egendom får utmätas hos gäldenären, om denne enligt vad som sägs nedan får antagas vara ägare eller egendomen eljest på grund av vad som blivit upplyst kan antagas tillhöra honom.

17 & Gäldenären antages vara ägare till lös egendom som är i hans besittning, om det ej framgår att den tillhör tredje man och egendomen ej utgörs av registrerat skepp eller registrerat luftfartyg.

Registrerat skepp eller registrerat luftfartyg antages tillhöra gäldenären, om denne är inskriven som ägare och det ej framgår att egendomen tillhör tredje man.

Överlåtelse av skepp på vilken 19 %* sjölagen(1891: 35 s. 1) är tillämplig utgör, även om förvärvaren fått skeppet i sin besittning, ej hinder mot att det utmäts hos överlåtaren innan förvärvaren sökt inskrivning av sitt förvärv eller skeppet anmälts för avregistrering.

18 & Om gäldenären och hans make eller annan som sammanbor med honom har lös egendom i sin gemensamma besittning, antages de vara samägare, såvida det ej görs sannolikt att egendomen tillhör endera och det ej heller framgår att den tillhör någon annan.

19 & Sker utmätning av lös egendom enligt 16—18 åå oaktat tredje man har gjort gällande bättre rätt, skall kronofogdemyndigheten, om skäl föreligger, förelägga tredje mannen att väcka talan i saken mot sökanden och gäldenären inom en månad från att föreläggandet har delgivits honom. Detsamma gäller, om tredje man gör gällande bättre rätt först sedan utmätning har skett.

Första stycket har motsvarande tillämpning, om tredje man gör gällande att han äger utrustning eller annat som framstår såsom tillbehör till utmätt egendom.

Väcker tredje man ej talan i enlighet med föreläggande enligt första eller andra stycket, har han förlorat sin rätt mot sökanden, om ej denne har väckt

1 Hänvisningen avser SjöLförslaget i lagrådsremissen.

talan i saken mot tredje mannen inom den nämnda tiden.

20 & Om det finns anledning antaga att gäldenären är ägare till annan lös egendom än registrerat skepp eller registrerat luftfartyg utan att sådant fall som avses i 16—18 åå föreligger, får egendomen utmätas med förbehåll för tredje mans rätt.

Kronofogdemyndigheten skall, om det finnes ändamålsenligt, förelägga sökanden att väcka talan i saken mot tredje mannen inom en månad från att föreläggandet delgivits honom. Väcker sökanden ej talan i enlighet med föreläggandet, skall utmätningen hävas, om icke tredje mannen har väckt talan i saken mot sökanden inom den nämnda tiden.

21 å I-Iar fordran eller annan rättighet blivit utmätt och råder tvist om fordringens eller rättighetens bestånd, har 20 å andra stycket motsvarande tillämpning.

Detta gäller även när tvisten i fall som avses i 3 å andra stycket rör i vad mån pantbrev eller annan inteckningshandling utgör säkerhet för fordran.

22 å Gäldenären antages vara ägare till fast egendom på vilken han har lagfart, om det ej framgår att den tillhör tredje man.

23 5 När överlåtelse av fast egendom beror av villkor som ännu ej är uppfyllt, utgör överlåtelsen ej hinder mot utmätning av egendomen för fordran hos överlåtaren. Utmätningen omfattar i sådant fall även överlå- tarens rätt mot den som har förvärvat egendomen. Uppfylls villkoret, gäller utmätningen därefter endast överlåtarens rätt mot förvärvaren.

Utmätning av fast egendom får även äga rum för fordran hos den som förvärvat egendomen, fastän hans förvärv beror av villkor. Återgår hans förvärv, omfattar utmätningen därefter endast den rätt som han i sådant fall har mot den som överlät egendomen.

24 å Sker utmätning av fast egendom och gör tredje man gällande bättre rätt till egendomen eller vad som framstår som tillbehör, har 19 å mot- svarande tillämpning.

25 å Sedan utmätt egendom har sålts eller utmätt fordran indrivits har 19 och 24 åå motsvarande tillämpning beträffande rätten till influtna medel, om ej tredje mannen efter meddelat föreläggande förlorat sin rätt mot sökanden.

Om tredje mans rätt i övrigt sedan utmätt egendom har sålts finns bestämmelser i 15 kap.

Återvinning

26 å Har gäldenären bortgivit egendom eller har hans ekonomiska ställ- ning försämrats genom annan rättshandling som kan vara föremål för återvinning vid konkurs och saknar han utmätningsbara tillgångar som förslår till betalning av sökandens fordran, har 28—34 och 36—38 åål

1 Hänvisningen avser det förslag till lag om ändring i konkurslagen som framlagts i Utsökningsrätt X. Betr. alternativ text se 5. 273.

konkurslagen(1921z225) motsvarande tillämpning. Härvid skall dagen för ansökan om utmätning räknas som fristdag.

Finner kronofogdemyndigheten att rätt till återvinning föreligger, får egendom som är föremål för återvinning eller fordran som följer av rätt till återvinning utmätas för sökandens fordran.

Bestrider tredje man att rätt till återvinning föreligger och kan invänd- ningen ej lämnas utan avseende, har 20 å andra stycket motsvarande tillämpning.

Uppkommer efter återvinning överskott i utmätningsärendet, skall det redovisas till tredje mannen.

Verkan av utmätning eller betalning

27 5 När beslut om utmätning har meddelats, får gäldenären ej till skada för sökanden förfoga över egendomen genom överlåtelse eller på annat sätt, om ej kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det av särskilda skäl.

Första stycket utgör ej hinder mot pantsättning av pantbrev eller annan inteckningshandling som gäller i egendomen. Om förbud mot pantsättning av sådan handling när den tagits om hand av kronofogdemyndigheten finns bestämmelser i 7 kap. 6 å och 13 kap. 5 å.

Om nyttjandet av utmätt egendom m.m. finns bestämmelser i 7 kap. 4 å andra stycket och 13 kap. 6—10 åå.

28 & Utmätning medför förmånsrätt i och med beslutet, om ej annat följer av andra stycket eller 8 kap. 6 å.

Utmätning av här i riket registrerat skepp eller luftfartyg, intecknade reservdelar till sådant luftfartyg eller fast egendom medför ej förmånsrätt förrän ärende angående anteckning om utmätningen upptages på inskriv- ningsdag. Antecknas samma dag mer än en utmätning, skall den utmätning som skedde först ha företräde. Om här i riket registrerat skepp eller luftfartyg som har utmätts här blir utmätt i främmande stat innan det tagits om hand av kronofogdemyndigheten, skall den rätt som vunnits genom den förra utmätningen gälla som panträtt.

Utmätning av fast egendom medför företräde framför rättighet i egen- domen, om ärende angående anteckning om utmätningen upptages senast på den inskrivningsdag då inskrivning av rättigheten söks.

29 & Medel som gäldenären i anhängigt ärende inbetalar till kronofogde— myndigheten anses omedelbart utmätta i ärendet, om betalningen ej har skett med villkor som strider häremot.

30 å Utmätning medför befogenhet för kronofogdemyndigheten att bevaka gäldenärens rätt mot sekundogäldenär eller annan tredje man eller söka dödning av skuldebrev eller annan handling.

När andel i dödsbo har utmätts, kan myndigheten begära att boets egendom avträds till förvaltning av boutredningsman eller att skiftesman förordnas. För skifte som innefattar eftergift av gäldenärens rätt fordras myndighetens samtycke enligt 27 å.

31 å Om viss egendom utmäts av mer än en kronofogdemyndighet, skall ärendena i fortsättningen handläggas gemensamt av den som de i samråd beslutar eller kronofogdemyndigheten i gäldenärens hemvist bestämmer.

32 5 Innan kronofogdemyndighet enligt 31 å överlämnar ärende skall den vidtaga sådana i 7 kap. föreskrivna åtgärder som ej bör anstå.

Hä vande av utmätning och annan rättelse

33 å Om det genom rättegång eller på annat sätt blir utrett att utmätt egendom tillhörde tredje man, skall utmätningen hävas, såvida ej tredje mannen efter meddelat föreläggande har förlorat sin rätt mot sökanden. Har egendomen sålts, gäller hävandet av utmätningen endast rätten till influtna medel.

Utmätning skall också hävas, om försäljning av egendomen eller indrivning av utmätt fordran ej kan antagas ge ett överskott som gör åtgärden försvarlig.

Om villkor för att försäljning skall få ske finns bestämmelser i 9—13 kap.

34 å Finner kronofogdemyndigheten av annat skäl att utmätt egendom ej bort utmätas, skall rättelse ske.

Sådan rättelse får dock ej vidtagas senare än två veckor från utmät- ningen annat än om talan har fullföljts mot denna.

35 å Kronofogdemyndigheten skall, om ej särskilda skäl föranleder annat, höra sökanden innan utmätning hävs enligt 33 å eller annan rättelse sker enligt 34 å.

6 KAP.

Undantag från utmätning

Undantag med hänsyn till gäldenärens behov

1 å Från utmätning undantages

]. kläder och andra föremål som tjänar uteslutande till gäldenärens personliga bruk, till skäligt värde,

2. möbler, husgeråd och annan utrustning, i den mån egendomen är nödvändig för ett hem och dess skötsel,

3. arbetsredskap och annan utrustning som behövs för gäldenärens förvärvsverksamhet eller yrkesutbildning samt djur, foder och sådant som i övrigt behövs för hans försörjning, allt till skäligt värde,

4. föremål med sådant övervägande personligt värde för gäldenären att det måste anses uppenbart obilligt att taga egendomen i anspråk,

5. hyresrätt till lägenhet som tjänar gäldenären till stadigvarande bostad eller behövs för hans förvärvsverksamhet, även om hyresrätten får överlåtas,

6. bostadsrätt till lägenhet som tjänar gäldenären till stadigvarande bostad, om gäldenären ej vid förvärv av bostadsrätten åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer och det ej med hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens värde är oskäligt att bostadsrätten undantages från utmät- ning,

7. pengar, banktillgodohavande, annan fordran och förnödenheter, i den mån annat ej är föreskrivet och tillgången skäligen fordras för underhåll åt gäldenären till dess inkomst som täcker behovet är att vänta, dock icke utan synnerliga skäl för längre tid än en månad.

2 & När gäldenären har familj, bestäms vad som får undantagas enligt 1 å med skälig hänsyn även till vad familjen brukar eller behöver.

Om gäldenären eller någon som tillhör hans familj lider av lyte eller allvarlig sjukdom, skall det beaktas.

Undantag enligt 1 å 7 bestäms med skälig hänsyn även till gäldenärens underhållsbörda.

3 5 Vid utmätning hos dödsbo har 1 och 2 åå motsvarande tillämpning i fråga om dödsboet tillhörig egendom som den dödes efterlevande familj brukar eller behöver. I stället för 1 å 7 gäller dock 18 kap. 5 å andra stycket ärvdabalken. I övrigt är 1 och 2 åå ej tillämpliga vid utmätning hos juridisk person.

4 & Om egendom som avses i 1 å 1—3 har sådant värde att den ej kan undantagas enligt vad som sägs där, får utmätning ske med förbehåll att gäldenären efter egendomens försäljning skall av den behållna köpeskil- lingen utfå visst skäligt belopp för att kunna anskaffa vad han behöver i den sålda egendomens ställe.

Undantag på grund av egendomens beskaffenhet eller särskild föreskrift

5 å Egendom, som till följd av sin beskaffenhet eller enligt föreskrift vid gåva eller i testamente eller på annan grund som gäller mot borgenärerna ej får överlåtas, får ej heller utmätas, om ej annat följer av lag eller annan

författning.

6 5 Medel, som för särskilt angivet ändamål har anvisats gäldenären av staten, kommun eller annan menighet eller av samfund, stiftelse eller inrättning med allmännyttigt syfte eller har insamlats bland allmänheten, får ej utmätas, om det strider mot det angivna ändamålet.

Sedan medlen har betalats ut gäller förbudet mot utmätning så länge de hålls avskilda.

7 & Skadestånd, som tillkommer gäldenären med anledning av person- skada, frihetsberövande, falskt åtal, ärekränkning eller annat sådant, får ej utmätas medan skadeståndet innestår hos den som skall utge det. Har skadeståndet bestämts att utgå såsom livränta, gäller det sagda rätten till livräntan.

Sedan skadeståndet har betalats ut får vad som hålls avskilt ej utmätas, om skadeståndet skulle tillgodose försörjningsbehov som alltjämt kvarstår eller, i annat fall, mindre än två år förflutit från att medlen betalades ut.

8 å Rätt till pension eller till annan livränta än som avses i 7 å får ej utmätas i den mån rättigheten behövs för gäldenärens försörjning och fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom. Detta gäller dock ej, om gäldenären vid förvärv av rättigheten har åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer.

9 5 När rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant ej får utmätas, får ej heller rätt till vederlag för utnyttjande av rättigheten utmätas innan denna har utnyttjats så som förutsätts för att vederlag skall utgå och vederlaget kan beräknas.

10 å Beträffande utmätning av avlöning eller därmed jämställd ersättning eller belopp vilka utgår som pension eller livränta meddelas föreskrifter i 8 kap.

Om förbud mot utmätning i vissa andra fall gäller särskilda bestäm- melser.

11 å Medel som ej får utmätas medan de innestår hos annan får ej heller sedan de utbetalats utmätas förrän nästa dag.

Pantsatt egendom m.m.

12 å Bestämmelserna i 1—9 åå hindrar ej, att utmätning äger rum för fordran som är förenad med pant- eller retentionsrätt i egendomen. Nämnda bestämmelser hindrar ej heller utmätning av egendom som har belagts med kvarstad för fordran, i den mån utmätning är tillåten enligt 17 kap. 9 å.

Förfarandet vid prövningen

13 & Gäldenären skall lämna de uppgifter som är tillgängliga för honom och som behövs för kronofogdemyndighetens prövning av vad som bör undantagas från utmätning. Myndigheten skall förfara efter vad som är känt eller kan utrönas utan omgång.

14 å Anvisar gäldenären viss egendom till utmätning, hindrar bestäm- melserna i 1—11 åå ej att egendomen utmäts, om den kan överlåtas och utmätning ej uppenbart strider mot vad som är påkallat av hänsyn till gäldenärens eller hans familjs behov.

7 KAP.

Säkerställande av utmätning

Åtgärder beträffande lös egendom

1 å Utmätning av lös egendom skall omedelbart säkerställas genom åtgärder som föreskrivs nedan. I fall som avses i 5 kap. 15 å skall dock åtgärd för Säkerställande av utmätningen ej utan särskilt yrkande vidtagas innan försäljning begärts. Utöver vad som sägs nedan skall kronofogdemyndigheten vidtaga de åtgärder som behövs i varje särskilt fall.

2 & Pengar samt löpande skuldebrev och annat bevis vars företeende utgör villkor för fordrans utkrävande eller rättighets utövning skall tagas i förvar.

Detsamma gäller, om pantbrev i skepp eller fast egendom eller skul- debrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg utmäts hos den intecknade egendomens ägare.

Anträffas ej bevis som nämns i första eller andra stycket, utgör det icke hinder mot utmätning, om det kan antagas att beviset undanhålls eller förkommit. I sådant fall skall sekundogäldenär eller annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin förpliktelse till annan än kronofogde- myndigheten eller den som myndigheten anvisar.

3 5 Utmäts annan fordran eller rättighet än som avses i 2 å, skall sekundogäldenär eller annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin förpliktelse till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndig- heten anvisar.

Vid utmätning av rättighet som avses i 7 kap. jordabalken eller av byggnad på ofri grund skall fastighetens ägare underrättas. Om utmätning av bostadsrätt underrättas bostadsrättsföreningen.

4 5 Annan lös egendom än som avses i 2 och 3 åå skall tagas i förvar eller utmärkas som utmätt och, om detär lämpligt, förseglas.

Kronofogdemyndigheten bestämmer i vad mån egendom som ej tages i förvar eller förseglas får nyttjas.

5 å Bestämmelsen i 4 å första stycket hindrar ej utmätning av här i riket registrerat skepp eller luftfartyg som ej är tillgängligt.

6 5 Pantbrev eller inteckningshandling, som gäller i utmätt skepp eller luftfartyg eller i utmätta reservdelar till luftfartyg och ej har belånats, skall på anmodan överlämnas till kronofogdemyndigheten och får därefter ej pantförskrivas utan myndighetens tillstånd.

7 & Äganderättsförbehåll hindrar ej att egendomen tages i förvar, utmärks eller förseglas, om förvärvarens rätt utmäts. Overlåtaren skall underrättas om utmätningen.

8 å Även egendom som är i tredje mans besittning får tagas i förvar, utmärkas och förseglas, när sådan åtgärd föreskrivs i 2—6 åå. Tages

egendomen ej i förvar, skall förbud meddelas innehavaren att utan krono- fogdemyndighetens tillstånd utge egendomen eller vidtaga annan åtgärd därmed till skada för sökanden.

Om tredje man har pant- eller retentionsrätt till egendom som tages i förvar, innehar kronofogdemyndigheten egendomen för hans räkning.

9 å Även andra handlingar än som nämnts ovan får tagas i förvar, om de visar gäldenärens rätt till utmätt egendom eller behövs vid nyttjande av egendomen. 8 å har motsvarande tillämpning.

10 å Kronofogdemyndigheten skall förteckna utmätt lös egendom och uppskatta dess värde. Vid behov får sakkunnig person anlitas för värderingen.

Även handlingar som tages i förvar skall förtecknas. Myndigheten får försäkra utmätt lös egendom.

11 å Utmäts egendom som redan är utmätt för annan fordran eller belagd med kvarstad, anpassas förfarandet därefter.

Provisorisk åtgärd

12 å Kan utmätning av viss lös egendom ej verkställas genast, får kro— nofogdemyndigheten likväl vid behov taga egendomen i förvar eller vid- taga annan åtgärd som anges i 1—10 åå.

När sådan åtgärd vidtagits, har 5 kap. 27 å motsvarande tillämpning. Åtgärden får ej upprätthållas längre än som är nödvändigt. Har utmät- ning ej följt inom två veckor, skall åtgärden hävas. Är tvist om sökandens fordran anhängig vid domstol, kan dock denna förordna att åtgärden skall bestå tills vidare.

Åtgärder beträffande fast egendom

13 å Om åtgärder beträffande utmätt fast egendom och om dess nyttjande finns föreskrifteri 13 kap. 3—10 åå.

14 å I fall som avses i 5 kap. 23 å skall tredje mannen underrättas och förbud meddelas honom att till annan än kronofogdemyndigheten eller den myndigheten anvisar betala eller återbetala köpeskilling eller utge annat som på grund av avtalet kan tillkomma gäldenären.

15 å Kronofogdemyndigheten får försäkra utmätt fast egendom.

Anmälan till register

16 5 Angående anmälan för anteckning i register finns särskilda be- stämmelser.

Utmätning av avlöning m. m.

Inledande bestämmelser

1 å I fråga om utmätning av avlöning eller belopp vilka utgår som pension eller livränta gäller de särskilda bestämmelser som meddelas nedan.

Med avlöning jämställs annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning är jämförlig med en arbetstagares.

Bestämmelserna i detta kapitel är ej tillämpliga när gäldenären är dödsbo eller annan juridisk person.

A vlöning

2 å Avlöning som innestår hos arbetsgivaren får ej utan gäldenärens medgivande i ärendet tagas i anspråk, om det med skäl kan antagas att gäldenären gjort vad han förmått för att betala skulden.

Första stycket gäller dock ej i fråga om ackordslön, provision eller annan ersättning som innestår för längre tid än en månad.

Ersättning som utgår i stället för semester och innestår hos arbetsgi- varen får ej i något fall utmätas utan gäldenärens medgivande i ärendet. Detta gäller även semestermedel som av arbetsgivaren har betalats till särskild kassa och innestår hos denna.

3 å När hinder ej möter enligt 2 å, får förordnande om utmätning med- delas beträffande avlöning som förfaller under viss i förordnandet angiven tid eller beträffande viss avlöningspost.

Förordnandet får endast omfatta belopp som uppenbart överstiger vad som åtgår för gäldenärens och hans familjs försörjning samt till fullgö- rande av underhållsskyldighet som i övrigt åvilar honom. Om förordnandet avser ersättning som nämns i 2 å andra stycket, skall särskild hänsyn tagas till detta förhållande.

Skatteavdrag har företräde framför utmätning. Om förhållandet mellan införsel och utmätning finns bestämmelser i 4 kap. 17 å.

4 å Utan gäldenärens medgivande i ärendet får utmätning ej under ett och samma kalenderår tillämpas sammanlagt längre tid än tre månader eller, om fordringens art ger särskild anledning till det, sex månader. Utmätning får ej heller under två kalenderår efter varandra ske så att avlöningen kommer att i en följd eller utan större uppehåll tagas i anspråk under längre tid än som nyss sagts. Det bör om möjligt undvikas, att avlöningen tages i anspråk under gäldenärens semester eller i omedelbar anknytning till denna. Gäldenären kan återkalla sitt medgivande när utmätning har till- lämpats sex månader eller förhållandena ändrats väsentligt.

Bestämmelserna i första stycket är ej tillämpliga i fall som avses i 2 å andra stycket. Meddelas i annat fall förordnande om utmätning beträf- fande viss avlöningspost, skall det vid tillämpning av första stycket anses gälla den tid på vilken den posten belöper.

5 å I ärende om utmätning av avlöning har bestämmelserna om införsel i

6 å Utmätningen skall vid tillämpning av förmånsrättslagen(1970:979) anses verkställd när det belopp som skall innehållas har förfallit till betalning.

7 å Sedan avlöning har betalats ut gäller om utmätning av medlen vad som sägs i 6 kap.

8 å Samtidigt som avlöning utmäts i den ordning som sägs här ovan får även annan tillgång utmätas till säkerhet för sökandens fordran. Med vidare åtgärd i den delen får anstå under högst ett år i avvaktan att avlöning innehålls till betalning av fordringen.

9 å Försätts gäldenären i konkurs, får förordnande om utmätning ej till- lämpas beträffande avlöning som förfaller under konkursen.

Pension eller livränta

10 å Bestämmelserna i 2—9 åå gäller i tillämpliga delar även beträffande utmätning av belopp vilka utgår som pension eller livränta. Om beloppen förfaller med längre mellanrum än en månad, skall vid tillämpning av 4 å iakttagas att utmätning ej får ske i vidare mån än om de förfallit månadsvis.

11 å Har enligt 10 å förordnande om utmätning för viss fordran meddelats beträffande belopp vilka utgår som pension eller livränta och blir därefter rättigheten som sådan utmätt för annan fordran, skall den senare utmät- ningen anses ha skett även för obetald del av den förra fordringen.

Påföljd

12 å Vad som i 4 kap. 28 å föreskrivs om påföljd när beslut om införsel ej iakttages har motsvarande tillämpning i fråga om utmätning enligt detta kapitel.

9 KAP.

Vissa gemensamma bestämmelser om exekutiv försäljning m. m.

Allmänna föreskrifter

1 å Utmätt egendom säljs genom kronofogdemyndighetens försorg enligt vad som sägs nedan ochi 10—13 kap. I 10 kap. finns föreskrifter om indrivning av utmätt fordran och åtgärder beträffande utmätt pantbrev eller annan inteckningshandling. Bestämmelser om försäljning av utmätt egendom gäller i tillämpliga delar även när egendom skall säljas exekutivt under konkurs.

2 5 Visar sökanden att hans fordran är förenad med bättre förmånsrätt än som följer av utmätningen. kan han begära att försäljningsvillkoren bestäms med hänsyn till förstnämnda förmånsrätt. Såvitt angår egendom för vilken enligt 11——l3 kap. skyddsbelopp skall bestämmas gäller om sådan begäran vad som föreskrivs om utövning av borgenärs anslutningsrätt.

3 å När utmätning har skett på grund av dom som avses i 3 kap. 7 å tredje stycket, får egendomen ej säljas utan gäldenärens samtycke, om domen ej äger laga kraft eller får verkställas som om den vunnit laga kraft. Motsva— rande gäller, om utmätning har skett på grund av betalningsföreläggande och gäldenären sökt återvinning.

Lös egendom som har betydande värde eller fast egendom får ej heller i annat fall säljas utan gäldenärens samtycke, om ej exekutionstiteln äger laga kraft eller får verkställas som om den vunnit laga kraft.

Lös egendom som hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård bör utan hinder av första eller andra stycket säljas så snart som möjligt.

4 5 Har tredje man eller sökanden enligtS kap. 19, 20, 24 eller 26 åförelagts att väcka talan och är tvisten av väsentlig betydelse, får den utmätta egendomen ej utan tredje mannens samtycke säljas innan tvisten blivit slutligt avgjord eller, om föreläggandet givits tredje mannen, tiden för väckande av talan utgått. Egendom som avses i 3 å tredje stycket ovan får dock säljas utan tredje mannens samtycke. Rör tvisten utmätt pantbrev eller annan inteckningshandling, gäller 10 kap. 15—17 åå.

Pågår i annat fall rättegång om utmätt egendom, får kronofogdemyn- digheten ge det anstånd som är påkallat av omständigheterna.

5 å I övrigt gäller att försäljning av utmätt egendom skall ske utan onödigt dröjsmål, ] 11_13 kap. finns särskilda tidsfrister beträffande sådan egendom som avses där.

Kronofogdemyndigheten får bevilja anstånd på begäran av utmät- ningssökanden eller gäldenären. På begäran av gäldenären får dock anstånd beviljas endast om utmätningssökanden medger det eller särskilda skäl föreligger.

6 5 När utmätning skett hos dödsbo, får egendomen ej utan dödsboets samtycke säljas innan en månad förflutit från att bouppteckning förrät- tades eller tiden därför gick ut eller, om boet förvaltas av boutrednings— man, innan uppgörelse skett med borgenärerna.

Försäljning får dock ske, om sökanden har särskild förmånsrätt i egendomen på annan grund än utmätningen eller om detföreligger sådant skäl till försäljning som nämns i 3 å tredje stycket.

När andel i dödsbo har utmätts, bör skifte avvaktas, om det ej medför oskäligt dröjsmål.

7 5 I fråga om fast egendom anges särskilda hinder mot försäljning i 13 kap. Andel i egendom

8 5 Om andel i viss lös eller fast egendom har utmätts, kan kronofogde- myndigheten på yrkande av sökanden, gäldenären eller annan delägare

förordna att hela egendomen skall säljas. Yrkande som någon av nämnda sakägare framställer skall delges de övriga med föreläggande att inkomma med yttrande inom viss tid. I fråga om hinder mot försäljningen har 6 och 7 åå lagen (1904248 5. 1) om samäganderätt motsvarande tillämpning.

Första stycket får ej utan synnerliga skäl tillämpas i fråga om egendom som ingår i enkelt bolag eller partrederi.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej andel i fordran, om andelen med fördel kan indrivas för sig. I annat fall har bestämmelserna motsvarande tillämpning i fråga om såväl indrivning som försäljning av fordringen.

9 å Bifalles yrkande om försäljning som avses i 8 å, anses hela egendo_ men utmätt. Försäljning får ej äga rum innan beslutet har vunnit laga kraft.

Framställs ej yrkande som avses i 8 å eller vinner sådant yrkande ej bifall, skall den utmätta andelen bjudas ut till försäljning i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet eller, i fråga om andel i fordran, drivas in när det kan ske. Detsamma gäller, om yrkande som avses i 8 å har bifallits men försäljning av hela egendomen ej kommer till stånd,

Tredje mans rätt till betalning

10 å Den som har sjöpanträtt i annat fartyg än registrerat skepp eller i gods i fartyg eller har luftpanträtt i luftfartyg som ej är registrerat eller i gods i luftfartyg skall för att få betalning anmäla sin fordran innan egen- domen säljs eller, om försäljning sker under hand, senast när fördelning skall äga rum.

Om sådan borgenärs rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller styrks, kan han även begära att denna säljs för fordringen. Har sådan begäran framställts, får förfarandet ej nedläggas därför att frågan om försäljning för utmätningssökandens fordran förfaller.

11 å Borgenär som innehar utmätt egendom med pant— eller retentionsrätt är skyldig att taga betalning i förtid i den ordning som anges i 14 kap. men är icke pliktig att avstå från sin rätt utan att hans fordran blir betald, om ej försäljning sker för fordran med lika eller bättre rätt.

12 & Den som har förmånsrätt enligt 5 å förmånsrättslagen(1970:979) och anmäler sin fordran enligt vad som anges i 10 å ovan har rätt att få betalning, om det ej är obehövligt för att trygga honom eller dem som har sämre förmånsrätt i egendomen enligt förstnämnda lagrum.

Vid prövningen skall hänsyn tagas även till säkerhet som borgenären på annan grund har i gäldenären tillhörig egendom.

13 å För konkursbos kostnader, vilka enligt 81 å konkurslagen(1921:225) får uttagas ur egendom som säljs exekutivt under konkurs, utgår betal-ling, om de anmäls enligt vad som anges i 10 å ovan.

Skall fartyg eller luftfartyg som ej är infört i skepps- eller luftfanygs- registret eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas exekutivt under komm-s, äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt 10, lleller 12 å förmånsrättslagen(1970:979) rätt att erhålla betalning, om fordringen anmäls i nämnd ordning.

14 å Om rätt till betalning när registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom utmätts finns särskilda bestämmelser i 11—13 kap.

15 å Angående rätt till betalning ur överskott när fordran eller kostnad ej anmälts i tid finns bestämmelse i 14 kap. 8 å andra stycket.

Insättning av influtna medel

16 å Medel som influtit i utmätningsärende skall utan dröjsmål insättas i bank mot ränta. Finns anledning antaga att utbetalning kommer att ske inom två veckor från att medlen influtit, behöver dock insättning i bank ej ske.

A vbrytande av verkställigheten

17 å Verkställigheten skall avbrytas, om influtna medel förslår att täcka sökandens fordran och fordringar med lika eller bättre rätt till betalning ur medlen samt kostnad som skall uttagas i ärendet.

Undantag från första stycket kan följa av 10 å andra stycket ovan, 11 kap. 5 å, 12 kap. 1 och2 åå samt 13 kap. 13 å.

Handräckning efter försäljning

18 å När utmätt egendom sålts, har köparen rätt att vid behov få hand- räckning enligt 17 kap. 17 å för att komma i besittning av vad han förvärvat.

10 KAP.

Försäljning av lös egendom i allmänhet och indrivning av utmätt fordran m. m.

Försäljning

1 å Utmätt lös egendom säljs på offentlig auktion enligt vad som sägs nedan, om ej annat bestäms med stöd av 8 å. Auktion hålls av kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anlitar. Detta kapitel gäller ej sådan lös egendom som avses i 11 och 12 kap.

2 5 Auktionen skall kungöras i god tid Och på lämpligt sätt. Kan det förutses att sammanträde behöver hållas för fördelning av köpeskillingen, skall kungörelsen innehålla uppgift om sammanträdet. Sökanden, gäldenären och annan känd sakägare vars rätt beror av för- säljningen skall i god tid underrättas särskilt.

35 I den mån anledning föreligger skall kronofogdemyndigheten vid auktionen lämna en kortfattad redogörelse för vad som förekommit i ärendet och ange villkoren för försäljningen.

4 å Inrop får ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpe- skilling kan uppnås.

Innehar tredje man egendomen. med pant- eller retentionsrätt och är han ej enligt 9 kap. 11 å pliktig att avstå från pant- eller retentionsrätten utan att hans fordran blir betald, får egendomen säljas endast om köpeskil- lingen förslår till betalning av fordringen.

Utan hinder av första och andra styckena skall inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger det.

5 å Köpeskillingen för inropad egendom skall betalas genast. Kronofog- demyndigheten kan dock ge anstånd med undantag för handpenning som myndigheten bestämmer. Egendomen skall hållas inne till dess full betalning sker.

Om köpeskillingen eller handpenningen ej betalas genast efter inropet, skall egendomen ropas ut på nytt.

Har anstånd givits, blir inropet ogiltigt, om full betalning ej sker inom föreskriven tid.

6 å Sker ej inrop som godtages och fullföljs, skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår därifrån.

Har två auktioner hållits utan att egendomen blivit såld och saknas anledning antaga att den kan säljas inom rimlig tid, får kronofogdemyn- digheten avvisa begäran om nytt försäljningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, har 2—5 åå motsvarande tillämpning. Anmälan av fordran som skett för en auktion gäller även för senare försäljningsförsök.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, skall utmätningen hävas. Detta gäller dock ej medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

7 å När ny auktion hålls sedan inrop har blivit ogiltigt enligt 5 å tredje stycket, skall handpenningen tagas i anspråk för bestridande av förrätt- ningskostnaderna för den förra auktionen samt för vård och förvaltning av egendomen under tiden mellan försäljningarna. Om köpeskillingen vid den nya auktionen understiger det bud som antagits vid den förra, skall åter— stoden av handpenningen användas för att så långt den förslår täcka skillnaden. Vad som ej behöver tagas i anspråk härtill skall återlämnas. Blir egendomen ej såld vid den nya auktionen, är hela handpenningen förverkad.

Hålls ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av förrättningskostnader som blivit onyttiga och ersättning enligt 18 kap. 15 å. Vad som ej behöver tagas i anspråk återlämnas.

8 å Utmätt egendom, som ej kan antagas vara föremål för okänd sjö- eller luftpanträtt, får säljas under hand, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Sökanden, gäldenären och annan känd sakägare vars rätt beror av försäljningen skall om möjligt beredas tillfälle att yttra sig i frågan.

Innan egendom säljs under hand skall anbud infordras. Lämnas ej anbud som godtages, skall auktion utsättas.

Ifråga om försäljningsvillkoren tillämpas 4 och 5 åå. Fullföljs ej köpet, har 7 å motsvarande tillämpning. Vad som i 7 å första stycket sägs om auktion gäller även försäljning under hand.

Egendom som innehas under äganderättsförbehåll

9 5 Har utmätning skett av gäldenärs rätt till egendom som han förvärvat av tredje man under äganderättsförbehåll och är lagen (1915:219) om avbetalningsköp tillämplig på avtalet, får försäljning ej äga rum utan att betalningsskyldighet som åvilar gäldenären fullgörs enligt 6 å tredje stycket nämnda lag, om ej gäldenären enligt avtalet är berättigad att överlåta sin rätt utan tredje mannens samtycke eller denne samtycker.

Har tredje mannens samtycke inhämtats, skall den som förvärvar gäl- denärens rätt ensam svara för dennes skyldigheter enligt avtalet.

Första och andra styckena har motsvarande tillämpning i fråga om egendom som har förvärvats under äganderättsförbehåll utan att lagen om avbetalningsköp är tillämplig. Om gäldenärens betalningsskyldighet i avtalet bestämts på ett från avbetalningsköp avvikande sätt, får vid för- säljning tillämpningen av 6 å tredje stycket nämnda lag jämkas till vad som finnes skäligt.

Indrivning av utmätt fordran

10 å Har fordran utmätts, skall kronofogdemyndigheten söka driva in fordringen hos sekundogäldenären i stället för att sälja den.

11 å Kronofogdemyndigheten skall utan dröjsmål anmoda sekundogäl- denären att till myndigheten betala sin skuld, om den är förfallen till

betalning. Myndigheten får med sekundogäldenären avtala om förtida betalning och den nedsättning av fordringens belopp som kan föranledas därav.

12 å Betalar sekundogäldenären ej frivilligt, skall kronofogdemyndighe- ten utsöka fordringen, om exekutionstitel finns.

Vad som i 5 kap. 21 å första stycket föreskrivs om föreläggande för sökanden att väcka talan när tvist råder om fordrans bestånd får tillämpas även när sekundogäldenären underlåter att betala utmätt fordran ehuru tvist ej råder.

13 å Fordran som ej kan indrivas inom rimlig tid får säljas, om det finnes lämpligt och ej eljest hinder möter.

Åtgärder efter utmätning av pantbrev m.m.

14 5 När pantbrev i skepp eller fast egendom blivit utmätt, får antingen den intecknade egendomen tagas i anspråk enligt 15 å eller pantbrevet pantförskrivas till sökanden enligt 16 å.

Pantbrev får ej säljas.

15 å Om sökanden vill att den intecknade egendomen skall tagas i anspråk, skall yrkande därom framställas inom en månad från utmätningen.

Har föreläggande givits enligt 5 kap. 21 å andra stycket, får beslut att egendomen tages i anspråk ej meddelas innan tvisten blivit slutligt avgjord, om ej rätten finner att hinder icke möter.

När kronofogdemyndigheten meddelat beslut om att den intecknade egendomen tages i anspråk, anses den utmätt.

16 å Pantförskrivning av pantbrevet sker genom att kronofogdemyndig- heten till sökanden utfärdar bevis att det utgör pant för dennes fordran och överlämnar pantbrevet eller, om annan än den intecknade egendomens ägare innehar detta, underrättar innehavaren om pantförskrivningen. I underrättelsen skall anges att innehavaren ej får utlämna handlingen till skada för sökanden. Andel i pantbrev som tillkommer delägare i intecknad egendom får ej pantförskrivas för sig.

Bestämmelsen i 15 å andra stycket har motsvarande tillämpning beträffande pantförskrivning av pantbrevet.

17 å Bestämmelserna i 14—16 åå har motsvarande tillämpning efter utmätning av skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg.

Pantförskrivning av inteckningshandlingen omfattar ej personligt betalningsansvar som enligt handlingen åvilar svaranden. Är inteck- ningshandlingen obelånad, skall kronofogdemyndigheten anteckna på handlingen att ansvarigheten upphört.

ll KAP.

Försäljning av registrerat skepp

Inledande bestämmelser

1 å Utmätt skepp som är infört i skeppsregistret säljs på offentlig auktion enligt vad som sägs nedan.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller ej försäljning av andel i eller villkorlig rätt till skepp.

2 å I fall då skepp skall säljas exekutivt under konkurs eller enligt 10 å andra stycket1 sjölagen(1891 :35 s. 1) på begäran av ägaren räknas det som utmätt, när begäran om försäljning inkommit till kronofogdemyndigheten och skeppet tagits ur drift.

Tidsfrist för försäljning

3 å Utmätt skepp bör säljas inom fyra månader från att beslut om utmätning meddelades eller, i fall som avses i 5 kap. 15 å eller 2 å ovan,

' Hänvisningen avser SjöLförslaget i lagrådsremissen.

begäran om försäljning inkom till kronofogdemyndigheten, om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt 9 kap. 5 å.

Utlösnings- och anslutningsrätt

4 å Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av skeppets för- säljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall, innan skeppet har sålts, till krono- fogdemyndigheten betala exekutionsfordringen och uppkomna förrätt- ningskostnader.

5 å Hör skeppet till konkursbo, kan förvaltaren, om arvode eller annan kostnad för skeppets förvaltning under konkursen skall utgå ur skeppet, begära att skeppet säljs för den fordringen.

Borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanträtt eller panträtt på grund av inteckning, retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 å förmånsrättslagen(1970:979), kan begära att skepp som hör till konkursbo säljs för hans fordran, om hans rätt till betalning ur skeppet är ostridig eller styrks. Om borgenär vars fordran är förenad med sjöpanträtt har framställt sådan begäran, får förfarandet ej nedläggas därför att frågan om försäljning för konkursboets eller annan borgenärs räkning förfaller.

Borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanträtt i utmätt skepp som ej hör till konkursbo, har samma befogenhet som enligt andra stycket. Begagnar han sig därav, får förfarandet ej nedläggas därför att frågan om försäljning för exekutionsfordringen förfaller.

Bestämmelserna i 4 å har motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa konkursbo eller borgenär som begärt att skeppet säljs för fordran som anges ovan.1

Åtgärder före auktion

6 å Auktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen skall innehålla uppgift om sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall i kungö- relsen uppmanas att anmäla sin rätt till kronofogdemyndigheten senast vid auktionen.

7 å Minst trettio dagar före auktionen skall underrättelser om försälj- ningen sändas till sökanden och ägaren samt till kända borgenärer som har sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning eller retentionsrätt. Blir sådan borgenär känd senare, skall underrättelse genast sändas till honom. Har registermyndigheten uppgift om adress, skall den användas. Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.

8 å Har auktionen ej blivit utlyst så som angivits i 6 och 7 åå, skall den inställas och ny tid utsättas, om bristen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt.

Förhandling och sakägarförteckning

9 å Vid början av auktionen skall kronofogdemyndigheten lämna en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna

' Ang. alternativ text se s. 370.

åtgärder. Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran anmälts hos kronofogde- myndigheten före auktionen, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

När förhandlingen har avslutats, upprättas sakägarförteckning.

10 å I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen, fordran för vilken skeppet svarar på grund av sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning eller retentionsrätt samt förrättningskostnader.

Om skeppet hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kost- nad för skeppets förvaltning under konkursen. Är skeppet därjämte utmätt, upptages fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 å förmånsrättslagen(1970:979).

Med fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning avses även fordran för vilken skepp tagits i anspråk enligt 10 kap. 15 å samt rätt till betalning på grund av ägarhypotek.

11 å Fordringarna upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Ränta och annan biförpliktelse upptages före fordringens kapitalbelopp, om ej borgenären yrkar annat.

Förrättningskostnaderna upptages närmast före exekutionsfordringen. Fordran upptages i förteckningen även om den är beroende av villkor eller tvistig. Är panträtt för fordran beroende av att sökt inteckning beviljas, upptages fordringen med det företräde som tillkommer den om inteckningen beviljas.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som sökande utan förmånsrätt, om ej annat följer av 5 å.

12 å Fordran upptages med det belopp till vilket den beräknas uppgå den dag då fördelningssammanträde skall äga rum. Beträffande fordran med sjöpanträtt skall iakttagas vad som föreskrivs i 249 å andra stycket andra punkten' sjölagen(1891135 5. 1). Panträtt på grund av inteckning får ej åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte tillägg enligt 264 ål sjölagen. Understiger fordringen pantbrevets belopp, upptages återstoden som ägarhypotek.

Om i skeppet gäller pantbrev som ej innehaves av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej blivit anmäld, upptages pantbrevets belopp och ett till tio procent av detta belopp beräknat tillägg.

Ägarhypotek upptages utan tillägg enligt 264 å' sjölagen.

13 å Iövrigt anges i sakägarförteckningen

1. sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutions- fordringen och förrättningskostnaderna (skyddsbeloppet) samt vilka fordringar som är skyddade,

2. det lägsta bud som måste avges för att skeppet enligt 14 å skall få säljas,

3. betalningsvillkoren.

' Hänvisningen avser SjöLförslaget i lagrådsremissen.

14 5 Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för skeppet och andra medel som finns att tillgå.

15 & Köpeskillingen skall betalas kontant. Efter medgivande av borgenär vars fordran enligt sakägarförteckningen är förenad med panträtt på grund av inteckning får dock vad som faller inom köpeskillingen och pantbrevets belopp innestå i avräkning på köpeskillingen, om det ej är fråga om sådan fordran som avses i 11 & tredje stycket.

I sakägarförteckningen skall anmärkas, om fordran ej får innestå.

16 & Den som ropar in skeppet är skyldig att efter inropet lämna hand- penning som motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej mindre än de förrättningskostnader som skall utgå ur skeppet.

Handpenningen skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning i skeppet, om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning men blir i fall som avses i 22 % ersättningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 6 & kungjorts för köpeskillingens fördelning.

När köpeskillingen till fullo betalats, får köparen komma i besittning av skeppet.

Köparen blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt över- enskommelse har avräknats på köpeskillingen och den förra ägaren blir fri från ansvar härför.

17 & På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen, såvitt avser annat än erläggande av handpenning och den återstående kontanta köpeskillingen samt köparens rätt att komma i besittning av skeppet, ske påandra villkor än som anges i detta kapitel. Skyddsbeloppet får höjas även om borgenär som ej själv begärt försäljning motsätter sig det.

Auktionen

185 Innan skeppet ropas ut skall redogörelse lämnas för innehållet i sakägarförteckningen. Upplysning skall lämnas om att skeppet ropas ut med förbehåll att inrop skall prövas enligt 19 &.

19 & Innan inrop godtages skall kronofogdemyndigheten pröva, om det i 14 & angivna villkoret för försäljning är uppfyllt. Även om detta är för— hållandet får inropet ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.

Utan hinder av första stycket skall inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger det. Sökanden kan medge att inrop godtages fastän förrättningskostnaderna ej blivit täckta.

Inrop får icke mot sökandens bestridande godtagas, om exekutions— fordringen ej täcks.

20 5 Sedan inrop godtagits skall inroparen omedelbart lämna föreskriven handpenning. Kronofogdemyndigheten kan dock på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olä- genhet. Lämnas ej handpenning, skall skeppet ropas ut på nytt.

Fullgör ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 16 & fjärde stycket, är inropet ogiltigt.

21 & Sker ej inrop som godtages och fullföljs genom att handpenning lämnas, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden begär det inom en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 20 å andra stycket, skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår därifrån.

Har två auktioner hållits utan att skeppet blivit sålt och saknas anledning antaga att skeppet kan säljas inom rimlig tid, får kronofogdemyndigheten avvisa begäran om nytt försäljningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, har 6—20 %% motsvarande tillämpning. Anmälan som skett för en auktion gäller även för senare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, skall utmätningen hävas. Detta gäller dock ej medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

22 5 När ny auktion hålls sedan inrop blivit ogiltigt enligt 20% andra stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procent årlig ränta dårå från utsatt dag för köpeskillingens fördelning till och med den nya dagen för sådan fördelning och för att även förrätt- ningskostnad och ersättning enligt 18 kap. 15 & med anledning av den nya auktionen skall täckas. Detta gäller även om ändrade förhållanden inträtt. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas när den nya inro- paren fullgjort sin betalningsskyldighet. Blir skeppet ej sålt vid den nya auktionen, är hela handpenningen förverkad.

Hålls ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av förrättningskostnader som blivit onyttiga och ersättning enligt 18 kap. 15 &. Vad som ej behöver tagas i anspråk återlämnas.

23 & Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 16 & fjärde stycket även om auktionen överklagas.

Utan hinder av att auktionen överklagas får köparen komma i besittning av skeppet, om ej annat har förordnats enligt 19kap. 40 åandra stycketinnan han blivit berättigad därtill. Får han på grund av sådant förordnande ej komma i besittning av skeppet och är hindret ej hävt inom tre månader från utsatt dag för köpeskillingens fördelning, får han frånträda köpet och återfå vad han betalat jämte upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos kronofogdemyndigheten medan hindret alltjämt består.

Försäljning av registrerat luftfartyg m. m.

1 å Beträffande exekutiv försäljning av registrerat luftfartyg och inteck- nade reservdelar till luftfartyg har bestämmelserna i 11 kap. motsvarande tillämpning, om ej annat föreskrivs nedan.

I fråga om vissa främmande luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådana luftfartyg skall även tillämpas lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkän- nande av rätt till luftfartyg.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller ej försäljning av andel i eller villkorlig rätt till luftfartyg eller reservdelar.

2 å Vad som i ]] kap. 5,7 och 10 åå sägs om sjöpanträtt skall i stället gälla luftpanträtt.

Kungörandet av auktion enligt 11 kap. 6 å skall ske minst sex veckor i förväg. Underrättelser enligt 11 kap. 7 å skall sändas i rekommenderade brev minst en månad före auktionen. Innehåller inskrivningsboken uppgift om adress, skall den användas. Bestämmelsen i 11 kap. 8 å är tillämplig även beträffande dessa föreskrifter.

3 å Vad som i 1] kap. 12 och 15 åå sägs om pantbrev och tillägg skall i stället gälla intecknat skuldebrev och ränta som anges i 19 a å lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg. I fall som avses i 11 kap. 12 å andra stycket upptages, i stället för tio procents tillägg, ett års ränta en- ligt det intecknade skuldebrevet.

Om reservdelar skall säljas på begäran av borgenär som icke har inteckning för sin fordran, får skyddsbelopp enligt 11 kap. 13 å ] ej i något fall bestämmas högre än till två tredjedelar av det värde som i ärendet har åsatts reservdelarna av sakkunniga som kronofogdemyndigheten anlitat.

I fall som avses i andra stycket får ej heller den som har inteckning i reservdelarna, sedan de sålts, till skada för borgenär som icke har inteckning göra sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen minskad med förrättningskostnaderna. Därvid skall i fall som avses i 11 kap. 22 å handpenning för reservdelarna läggas till köpeskillingen, i den mån den ej skall tillkomma inroparen.

4 5 Vid försäljning av flera luftfartyg skall varje luftfartyg utropas för sig. Luftfartyg som är i samma ägares hand och svarar för samma fordringar skall dock utropas gemensamt, om ägaren eller borgenär ej begär särskild försäljning av visst eller vissa luftfartyg. Särskild sakägarförteckning skall upprättas för egendom som utropas för sig. Beträffande fordran för vilken flera luftfartyg svarar skall i förteckningen anmärkas, att mindre belopp än som anges i förteckningen kan komma att falla på egendomen till följd av att köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning av fordringen eller del därav.

Första stycket har motsvarande tillämpning vid försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar. Luftfartyg och reservdelar får dock ej utropas gemensamt, om fordran bevakats av borgenär som ej har inteckning i reservdelarna.

Reservdelar som ej utropas gemensamt med luftfartyg kan på begäran av ägaren eller borgenär utropas i skilda poster, med förbehåll att för- säljning av sådan post sker endast om försäljningen med hänsyn även till de bud som avges för andra poster kan godtas enligt 11 kap. 19 å.

5 å Omfattar inteckning flera luftfartyg eller luftfartyg och reservdelar, får fordringen innestå enligt 11 kap. 15 å endast om all den intecknade egendomen blivit utmätt och säljs vid gemensamt utrop.

I stället för 11 kap. 16 å sjätte stycket gäller 33 å lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg.

13 KAP.

Försäljning av fast egendom

Inledande bestämmelser

] å Utmätt fast egendom säljs på offentlig auktion enligt vad som sägs nedan, om ej annat följer av 15 eller 57 å.

2 å Vad som i detta kapitel sägs om fordran som är förenad med panträtt gäller även fordran för vilken fast egendom tagits i anspråk enligt 10 kap. 15 å samt rätt till betalning på grund av ägarhypotek. om ej annat följer av särskilda bestämmelser nedan.

Förberedande åtgärder

3 å Utmätt fastighet skall beskrivas och värderas så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandet. Tillbehör skall anges i beskriv- ningen och värderas för sig i den mån det är påkallat med hänsyn till deras värde eller av annan orsak.

Om fastighet som är intecknad gemensamt med annan fastighet skall säljas och särskilt taxeringsvärde saknas för någon av fastigheterna, skall var och en av dem värderas.

Vid behov får sakkunnig person anlitas för beskrivning och värdering.

4 å Fastighetens ägare skall på anmodan tillhandahålla de handlingar som visar hans äganderätt eller tjänar till upplysning om rättigheter som besvärar fastigheten eller om tillbehör till denna och uppge vilka som har fordran eller rättighet som bör iakttagas vid egendomens försäljning. Kronofogdemyndigheten skall även på annat sätt söka införskaffa utred- ning i dessa hänseenden samt om den belastning som rättighet utgör och det vederlag som utgår.

5 å Pantbrev som gäller i fastigheten och ej är belånat skall på anmodan överlämnas till kronofogdemyndigheten och får därefter ej pantförskrivas utan myndighetens tillstånd.

6 å Ägare till utmätt fastighet får ej minska dess värde genom att överlåta tillbehör eller genom att annat än till husbehov avverka skog, bedriva grus- eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra fastigheten. Om ej annat följer av 8 eller 9 å, får han i övrigt tillgodogöra sig vanlig avkastning till dess fastigheten sålts och skall tillträdas av köparen. Sådan rätt föreligger dock ej i fråga om växande gröda eller annan avkastning som förklarats ingå i försäljningen.

Ägaren får ej upplåta rättighet som går utöver vad som är medgivet enligt första stycket. Kronofogdemyndigheten kan förbjuda honom att upplåta rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning.

På begäran av ägaren kan kronofogdemyndigheten medge undantag från första eller andra stycket i den mån det kan ske utan intrång i utmät- ningssökandens rätt och i övrigt är lämpligt.

7 å På begäran av borgenär kan kronofogdemyndigheten vid behov taga vård om tillbehör till fastigheten.

8 å Arrendeavgift, hyra eller annan avkastning som förfaller till betalning under förfarandets gång skall, om borgenär begär det och skäl föreligger, uppbäras av kronofogdemyndigheten eller syssloman som myndigheten förordnar. Kronofogdemyndigheten skall i sådant fall utan dröjsmål meddela den betalningsskyldige förbud att betala till annan än myndig- heten eller sysslomannen.

9 å Kan det befaras att ägaren vanvårdar fastigheten eller förfogar över den i strid mot 6 å eller att egendomen på annat sätt försämras i större mån, kan kronofogdemyndigheten på begäran av borgenär förordna syssloman att omhändertaga och förvalta fastigheten.

10 å Arrendeavgift, hyra och annan avkastning som syssloman uppbär skall redovisas till kronofogdemyndigheten vid tidpunkt som myndigheten bestämmer.

Tidsfrist för försäljning

11 å Utmätt fastighet bör säljas inom fyra månader från att beslut om utmätning meddelades eller, i fall som avses i 5 kap. 15 å eller 9 kap. 1 å tredje stycket, begäran om försäljning inkom till kronofogdemyndigheten, om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt 9 kap. 5 å. Anstånd får ej utan synnerliga skäl medges utöver ett år från nämnda tidpunkt.

Utlösnings- och anslutningsrätt

12 å Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av fastighetens försäljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall, innan fastigheten har sålts, till kronofogdemyndigheten betala exekutionsfordringen och uppkomna för- rättningskostnader.

13 å Hör fastigheten till konkursbo, kan borgenär som har fordran med panträtt eller bättre förmånsrätt i fastigheten begära att denna säljs för

hans fordran, om hans rätt till betalning ur fastigheten är ostridig eller styrks. Om borgenär vars fordran enligt lag är förenad med särskild för- månsrätt i fastigheten har framställt sådan begäran, får förfarandet ej nedläggas därför att frågan om försäljning för konkursboets eller annan borgenärs räkning förfaller.

Borgenär, vars fordran enligt lag är förenad med särskild förmånsrätt i utmätt fastighet som ej hör till konkursbo, har samma befogenhet som enligt första stycket. Begagnar han sig därav, får förfarandet ej nedläggas därför att frågan om försäljning för exekutionsfordringen förfaller.

Vill borgenär ansluta sig enligt första eller andra stycket, skall han anmäla det hos kronofogdemyndigheten senast två veckor före bevak— ningssammanträdet.

Bestämmelserna i 12 å har motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa den som har anslutit sig enligt första eller andra stycket.1

Försäljning avfastighetstillbehör

14 å Är det sannolikt att tillbehör kan med fördel säljas för sig utan samtidig försäljning av fastigheten i övrigt, skall kronofogdemyndigheten utsätta sammanträde för prövning av frågan. Till sammanträdet skall myndigheten kalla sökanden, fastighetens ägare och envar för myndig— heten känd innehavare av panträtt i fastigheten eller av annan rättighet som kan påverkas av försäljningen.

Blir vid sammanträdet närvarande sakägare ense om att tillbehör bör säljas för sig, förordnar kronofogdemyndigheten i enlighet därmed, om ej särskilda skäl föranleder annat. Uppnås ej enighet om särskild försäljning, får myndigheten förordna därom endast om synnerliga skäl föreligger.

Råder tvist om tillbehör, har 91 .p. 4 å motsvarande tillämpning.

15 å Särskild försäljning av tillbehör sker enligt bestämmelserna om försäljning av utmätt lösöre.

Tillbehör som säljs för sig upphör att höra till fastigheten, även om det ej skils från denna.

16 å Vad som influtit genom särskild försäljning av tillbehör tillkommer dem som har fordringar med rätt i fastigheten med det företräde mellan dem som gäller enligt lag. Den som har fordran med panträtt i fastigheten kan avstå från betalning utan att det minskar hans rätt i fastigheten i övrigt. Innehavare av fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning får dock ej avstå från betalning ur tillbehörsmedel under annan förutsättning än att samtycke till avståendet lämnats av såväl ägare till övriga av inteckningen besvärade fastigheter som innehavare av panträtt vilken gäller i en eller flera av fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen.

Avstående som inverkar på villkoren vid fastighetens försäljning på auktion skall ske senast vid bevakningssammanträdet och kan därefter ej återkallas.

17 å Om medel som har influtit genom särskild försäljning av tillbehör

' Ang. alternativ text se 5. 376.

förslår att förnöja sökanden samt dem som har bättre rätt och ej avstått från betalning, skall förfarandet avbrytas, såvida ej egendomen är avträdd till konkurs och förvaltaren begär att förfarandet skall fortgå.

Åtgärderföre försäljning på auktion

18 å Tid och plats för auktion på fastighet bestäms av kronofogde— myndigheten. Fastighetens ägare och innehavare av nyttjanderätt till fastigheten är skyldiga att låta fastigheten visas på lämplig tid.

19 5 För förhandling om försäljningen skall bevakningssammanträde hållas antingen samma dag som auktionen eller lämplig dag före denna.

20 å Auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen skall innehålla uppgift om bevakningssammanträde och sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Har kronofogdemyndigheten förordnat om särskild försäljning av till- behör, får kungörelsen ej utfärdas förrän försäljningen har vunnit laga kraft och köpeskillingen betalats eller frågan om sådan försäljning förfallit.

21 å Sökanden, ägaren samt kända innehavare av fordringar och rättig— heter som bör iakttagas vid auktionen skall i god tid särskilt underrättas om denna.

Har anslutning enligt 13 å ägt rum, skall underrättelse därom ske enligt första stycket.

22 å Har auktionen och sammanträdena ej blivit utlysta så som angivits i 20 och 21 åå, skall de inställas och nya tider utsättas, om bristen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt.

Bevakningssammanträde

23 å Vid bevakningssammanträdet skall kronofogdemyndigheten lämna en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran eller rättighet anmälts hos kronofogdemyndigheten före sammanträdet, skall det meddelas. Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen. Om tillbehör har sålts för sig, behandlas särskilt hur den behållna köpeskillingen för tillbehöret skall användas, i den mån det inverkar på villkoren för fastighetens försäljning.

Sakägarförteckning

24 å När förhandlingen vid bevakningssammanträdet har avslutats, upprättas sakägarförteckning.

1. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 6 å 1 eller 7 å 1 eller 2 förmånsrättslagen(1970:979) och som förfaller till betalning senast den tillträdesdag som anges i 36 å,

2. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten,

3. nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft som besvärar fastigheten, om rättigheten är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig, dock ej sådan rättighet som skall bestå oavsett fastighetens försäljning,

4. förrättningskostnaderna. Om fastigheten hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kostnad för fastighetens förvaltning under konkursen.

26 å Fordringar och rättigheter upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Ränta och annan biförpliktelse upptages före fordringens kapitalbelopp, om ej borgenären yrkar annat.

Förrättningskostnaderna upptages närmast före exekutionsfordringen. Fordran eller rättighet upptages i förteckningen även om den är beroende av villkor eller tvistig. Är panträtt för fordran beroende av att sökt inteckning beviljas eller är inskrivning av rättighet sökt men ännu ej beviljad, upptages fordringen eller rättigheten med det företräde som tillkommer den om inteckningen eller inskrivningen beviljas.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som sökande utan förmånsrätt, om ej anslutning skett enligt 13 å.

27 å Fordran upptages med det belopp till vilket den beräknas uppgå på tillträdesdagen, dock med den begränsning som kan följa av att panträtt ej får åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte tillägg enligt 6 kap. 3 å jordabalken. Understiger fordringen pantbrevets belopp, upptages åter— stoden som ägarhypotek.

Om i fastigheten gäller pantbrev som ej innehaves av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej blivit anmäld, upptages pantbrevets belopp och ett till tio procent av detta belopp beräknat tillägg.

Ägarhypotek upptages utan tillägg enligt 6 kap. 3 å jordabalken.

28 å Rättighet upptages utan att något belopp anges.

29 å Iövrigt anges i sakägarförteckningen

]. sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutions- fordringen och förrättningskostnaderna (skyddsbeloppet) samt vilka fordringar som är skyddade,

2. i vad mån behållen köpeskilling för tillbehör skall användas för betalning av fordringar som upptagits i förteckningen,

3. det lägsta bud som måste avges för att fastigheten enligt 32 å skall få säljas,

4. vilka rättigheter som enligt 33 å första stycket är skyddade utan förbehåll eller enligt 33 å andra stycket skall förbehållas vid försäljningen,

5. betalningsvillkoren och tillträdesdag. Av fordran som gäller endast i andel ifastigheten skall vid tillämpning av första stycket ] medräknas så mycket som med hänsyn till andelens storlek och fordringens läge täcks, när övriga fordringar med bättre rätt än

Köpeskilling för tillbehör får ej tagas i anspråk för betalning av fordran inom skyddsbeloppet i vidare mån än som har angivits i sakägar- förteckningen.

30 å I sakägarförteckningen skall i förekommande fall erinras om

1. verkan av underlåten uppsägning av arrende- eller hyresavtal i fall som avses i 46 å andra stycket samt rätt till förlängt avtal eller skadestånd som enligt lag tillkommer arrendator eller hyresgäst om han blir uppsagd med anledning av fastighetens försäljning,

2. rätt att bo kvar såsom hyresgäst som enligt lag tillkommer bostads- rättshavare,

3. rätt att bo kvar på fastigheten som kronofogdemyndigheten enligt 36 å tredje stycket har medgivit ägaren.

31 å Om försäljningen enligt 37 å skall ske på avvikande villkor, upprättas sakägarförteckningen i enlighet därmed.

Villkorförförsäljning på auktion

32 å Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för fastigheten, behållen köpeskilling för tillbehör i den mån den enligt sakägarförteckningen skall användas till betalning av fordringar inom skyddsbeloppet, behållen avkastning och andra medel som finns att tillgå.

33 å Tomträtt som inskrivits är vid försäljningen skyddad utan särskilt förbehåll. Annan nyttjanderätt samt servitut och rätt till elektrisk kraft är skyddade utan särskilt förbehåll, om rättigheten har bättre rätt än exe- kutionsfordringen.

I andra fall än som avses i första stycket skall nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft särskilt förbehållas, om det saknas anledning antaga att de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Härvid skall rätt till betalning på grund av ägar- hypotek ej anses som fordran.

Talan mot beslut varigenom rättighet förbehållits enligt andra stycket får föras endast av den som bestritt att förbehållet görs. Innehavare av rät— tighet som ej sålunda förbehållits får icke föra talan mot beslut i denna fråga.

Rättighet som ej enligt första stycket är skyddad utan särskilt förbehåll och icke heller förbehållits enligt andra stycket kan skyddas genom för— behåll vid auktionen enligt 39 å.

34 å I avräkning på köpeskillingen för fastigheten skall innestå kapital- beloppet av sådan fordran inom skyddsbeloppet som är förenad med panträtt och icke enligt sakägarförteckningen skall betalas med köpeskil- ling för tillbehör. Detta gäller dock ej, om

1. fordringen är förfallen till betalning senast på tillträdesdagen och borgenären yrkat kontant betalning, 2. fordringen är sådan som avses i 26 å tredje stycket eller 3. fordringen är förenad med panträtt endast i andel i fastigheten.

För ägarhypotek skall, även om det faller inom skyddsbeloppet, kontant betalning alltid erläggas.

I den mån avräkning ej skall ske enligt första stycket skall köpeskil- lingen för fastigheten betalas kontant, om ej inroparen visar att han avtalat annat med den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad. Om det enligt förteckningen är ovisst vem ett belopp tillkommer, får det ej avräknas.

35 å Den som ropar in fastigheten är skyldig att efter inropet lämna handpenning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock ej mer än som enligt 34 å skall betalas kontant eller mindre än de förrättningskost- nader som skall utgå ur fastigheten.

Handpenningen skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med panträtt i fastigheten, om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning men blir i fall som avses i 43 å ersättningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 20 å kungjorts för köpeskillingens fördelning.

36 å Som tillträdesdag räknas den dag då enligt kungörelse fördelnings- sammanträdet skall äga rum. Kronofogdemyndigheten kan dock medge inroparen att taga vård om fastigheten eller del därav före tillträdesdagen.

Kronofogdemyndigheten får förordna att ogulden avkastning av fastigheten, som enligt 8 eller 9 å skolat betalas till myndigheten eller syssloman och som har förfallit under tiden till och med den dag köparen tillträtt fastigheten, skall tillkomma denne. Om sådan avkastning i annat fall betalas till köparen, skall denne redovisa därför till myndigheten.

Har förra ägaren ej annan bostad, kan kronofogdemyndigheten tillåta honom att bo kvar på fastigheten högst tre månader efter tillträdesdagen.

37 å På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen, såvitt avser annat än erläggande av handpenning och den återstående kontanta köpeskillingen samt tiden för tillträde, ske på andra villkor än som anges i detta kapitel. Skyddsbeloppet får höjas även om borgenär som ej själv begärt försäljning motsätter sig det.

Begäran som avses i första stycket skall framställas senast vid bevak- ningssammanträdet.

Auktion på fastighet

38 å Vid auktionen skall, i den mån detär påkallat med hänsyn till värdet av fastighetens tillbehör eller av annan orsak, anges vilken egendom som skall följa fastigheten och i vad mån egendom som framstår som tillbehör ej skall följa den. Vad sålunda angivits är avgörande för vad försäljningen omfattar i den delen. I övrigt ingår i försäljningen vad som enligt lag utgör tillbehör till fastigheten. Råder tvist om tillbehör, skall det anmälas.

Redogörelse skall lämnas för innehållet i sakägarförteckningen. Upp- lysning skall lämnas om att fastigheten ropas ut med förbehåll att inrop skall prövas enligt 40 å.

39 å Om sakägarförteckningen upptager rättighet som ej enligt 33 å första stycket är skyddad utan särskilt förbehåll och ej heller har förbehållits enligt 33 å andra stycket, skall fastigheten först utropas utan förbehåll om rättighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll. Uppnås vid det senare utropet bud som täcker fordringar med bättre rätt än rättigheten eller som, utan att täcka dem, är lika högt som eller högre än budet vid det föregående utropet, har budet vid det senare utropet företräde. Att ägar- hypotek icke täcks utgör ej hinder mot att bud med förbehåll för rättig- heten godtages.

Upptager sakägarförteckningen två eller flera sådana rättigheter som avses i första stycket, skall fastigheten först utropas utan förbehåll för någon av rättigheterna och därefter med förbehåll först endast för den rättighet som har bästa rätt och efter hand för ökat antal rättigheter enligt deras inbördes ordning. Bud som skyddar flera rättigheter än annat bud har företräde framför detta, om det ej leder till sämre täckning av fordran som har bättre rätt än någon av rättigheterna.

När bud med förbehåll för rättighet ej täcker fordringar med bättre rätt, kan rättighetshavaren skydda sin rättighet genom att betala skillnaden mellan det budet och bud utan förbehåll för rättigheten eller så stor del av skillnaden som behövs för att täcka fordringar med bättre rätt.

Om rättighetshavare i fall som avses i andra stycket är villig att betala enligt vad som sagts i tredje stycket men det sålunda erbjudna beloppet, till följd av att flera tillskott behövs, ej ensamt eller i förening med annat tillskott som bjuds är tillräckligt för att hans rättighet skall skyddas, skall fastigheten utropas med förbehåll för rättigheten och den eller de rättig- heter som är skyddade genom tidigare bud och annat tillskott som bjuds.

Om borgenär vars fordran ej blivit täckt genom visst bud godtager budet, skall fordringen vid tillämpning av första — fjärde styckena anses täckt.

Om rättighetshavare i stället för att betala ställer säkerhet, skall det

gälla.

40 å Innan inrop godtages skall kronofogdemyndigheten pröva, om det i 32 å angivna villkoret för försäljning är uppfyllt. Även om detta är för- hållandet får inropet ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.

Utan hinder av första stycket skall inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger det. Sökanden kan medge att inrop godtages fastän förrättningskostnaderna ej blivit täckta.

Inrop får icke mot sökandens bestridande godtagas, om exekutions- fordringen ej täcks.

41 å Sedan inrop godtagits skall inroparen omedelbart lämna föreskriven handpenning. Kronofogdemyndigheten kan dock på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olä- genhet. Lämnas ej handpenning, skall fastigheten ropas ut på nytt.

Ifall som avses i 39 å skall handpenning lämnas för varje inrop, även om fastigheten skall ropas ut på nytt. Om inropet ej skall bestå, återlämnas handpenningen.

Fullgör ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 35 å fjärde stycket, är inropet ogiltigt.

42 å Sker ej inrop som godtages och fullföljs genom att handpenning lämnas, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden begär det inom en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 41 å tredje stycket, skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår därifrån.

Har två auktioner hållits utan att fastigheten blivit såld och saknas anledning antaga att fastigheten kan säljas inom rimlig tid, får kronofog- demyndigheten avvisa begäran om nytt försäljningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, har 18—41 åå motsvarande tillämpning. Anmälan av fordran eller rättighet som skett för en auktion gäller även för senare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, skall utmätningen hävas. Detta gäller dock ej medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

43 å När ny auktion hålls sedan inrop blivit ogiltigt enligt 41 å tredje stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procent årlig ränta därå från tillträdesdagen till och med den nya tillträdesdagen och för att även förrättningskostnad och ersättning enligt 18 kap. 15 å med anledning av den nya auktionen skall täckas. Detta gäller även om fastigheten säljs med förbehåll för rättighet som ej förbehållits vid den förra auktionen eller ändrade förhållanden inträtt. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas när den nya inroparen fullgjort sin betalningsskyldighet. Blir fastigheten ej såld vid den nya auktionen, är hela handpenningen förverkad.

Hålls ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av förrättningskostnader som blivit onyttiga och ersättning enligt 18 kap. 15 å. Vad som ej behöver tagas i anspråk återlämnas.

44 å Sedan auktion som lett till försäljning av fastigheten har vunnit laga kraft och köparen fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 35 å fjärde stycket, utfärdar kronofogdemyndigheten köpebrev.

Visar inroparen att han bjudit för annans räkning, skall köpebrev utfärdas till denne.

Vissa rättsföljder av auktion

45 å Sedan fastigheten har sålts svarar den ej för fordran som avses i 25 å första stycket 1.

Borgenär som har pantbrev kan ej efter fastighetens försäljning mot köparen göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt framtida skadestånd och kostnad som föranleds av fordrings— förhållandet.

Köparen blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt över- enskommelse har avräknats på den kontanta köpeskillingen och den förra ägaren blir fri från ansvar härför. I fall som avses i 44 å andra stycket blir även den som gjort inropet betalningsskyldig.

46 å Köpare som fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 35 å fjärde stycket får tillträda fastigheten på den dag som bestämts för köpeskil- lingens fördelning. Han svarar därefter för ägares skyldigheter i den mån de skall fullgöras efter tillträdesdagen.

Vill köparen att i sakägarförteckningen upptagen arrende- eller hyres- rätt, som ej är skyddad enligt 33 å första stycket eller förbehållits enligt 33 å andra stycket eller vid auktionen, skall upphöra, åligger det honom att inom en månad från tillträdesdagen säga upp avtalet. I annat fall gäller avtalet mot honom. Beträffande den tidpunkt vid vilken arrende- eller hyresavtal skall upphöra med anledning av uppsägning gäller vad som är föreskrivet i fråga om uppsägning efter frivillig överlåtelse av fastighet.

Om rätt i vissa fall för arrendator eller hyresgäst att begära förlängning av avtalet eller att få ersättning vid uppsägning finns särskilda be- stämmelser.

47 å I fråga om rättighet som ej skall upphöra omedelbart efter fastig- hetens försäljning gäller följande bestämmelser.

På arrendeavgift, hyra eller annat vederlag för rättigheten som förfaller till betalning mer än sex månader eller, i fråga om arrende, mer än ett år efter tillträdesdagen får rättighetshavaren ej avräkna fordran hos den förra ägaren. I fråga om sådant belopp gäller ej heller betalning som rättig- hetshavaren erlagt till den förra ägaren eller annan uppgörelse med denne.

Fordran som rättighetshavare förvärvat eller förskottsbetalning eller uppgörelse som skett efter att fastigheten utmätts får ej åberopas mot köparen, om rättighetshavaren ägde eller bort äga kännedom om utmätningen.

Angående rättighetshavares rätt till ersättning av tidigare ägare om rättigheten upphör med anledning av fastighetens försäljning finns bestämmelser i 7 kap. 19 och 20 åå jordabalken.

Underlåter köpare att fullgöra tidigare ägares skyldigheter mot rättig- hetshavare enligt 46 å första stycket, har 7 kap. 20 å första och tredje styckena jordabalken motsvarande tillämpning.

48 å Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 35 å fjärde stycket även om auktionen överklagas.

Utan hinder av att auktionen överklagas får köparen tillträda fastigheten på den bestämda dagen, om ej dessförinnan annat har förordnats enligt 19 kap. 40 å andra stycket. Får han på grund av sådant förordnande ej tillträda fastigheten och är hindret ej hävt inom tre månader från den bestämda tillträdesdagen, får han frånträda köpet och återfå vad han betalat jämte upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos kronofogdemyndigheten medan hindret alltjämt består.

Gemensamt intecknade fastigheter

49 å När någon av flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas på auktion, har den som har fordran med panträtt på grund av den gemen- samma inteckningen rätt att indraga annan av de intecknade fastigheterna i försäljningen, om den svarar för det intecknade beloppet eller del av detta före den fastighet som skall säljas. Skall denna säljas för pant- rättshavarens fordran eller för fordran som har lika eller bättre rätt, får

han även indraga fastighet som svarar för inteckningen först efter den fastighet som skall säljas.

Yrkande om indragning skall framställas hos kronofogdemyndigheten senast vid bevakningssammanträdet. Det skall delges fastighetens ägare med föreläggande för honom att inkomma med yttrande inom tid som myndigheten bestämmer. Bevakningssammanträde och auktion skall inställas, om det behövs för att yrkandet skall hinna prövas. Härvid har 22 å motsvarande tillämpning.

Bifalles yrkandet, anses den indragna fastigheten utmätt när beslutet meddelas. Den får ej säljas innan beslutet vunnit laga kraft.

50 å Om en av flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas på auktion, skall fordran med panträtt på grund av den gemensamma inteckningen upptagas i sakägarförteckningen med det belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande till de andra fastigheterna. Beloppet skall betalas kontant, om ej annat avtalas mellan köparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad.

51 å Om samtliga fastigheter som besväras av gemensam inteckning skall säljas på auktion och förhållande som anges i 52 å andra stycket ej före— ligger. upprättas gemensam sakägarförteckning för fastigheterna. Rättig— het i någon av fastigheterna skall härvid anses upplåten i dem alla. Vid auktionen utropas fastigheterna gemensamt.

52 å Skall flera av gemensamt intecknade fastigheter men ej alla säljas på auktion, gäller 53—55 åå.

När samtliga fastigheter som besväras av gemensam inteckning skall säljas, gäller likaledes 53—55 åå, om

1 . fastigheterna har olika ägare,

2. någon av fastigheterna med stöd av 49 å indragits i försäljningen,

3. någon av fastigheterna endast i andra hand svarar för gemensam inteckning,

4. någon av fastigheterna besväras av särskild inteckning,

5. någon fastighets ansvar för gemensam inteckning ej avser inteck- ningens hela belopp,

6. det yrkas av innehavare av sådan rättighet i någon av fastigheterna som ej skall bestå oavsett om fastigheten säljs eller

7. det i annat fall yrkas av ägare eller borgenär vars rätt kan bero därav. Yrkande som avses i andra stycket 6 eller 7 skall framställas senast vid bevakningssammanträdet.

53 å Särskild sakägarförteckning skall upprättas för varje fastighet som skall säljas. Förteckningen upprättas som om försäljningen begärts på grund av den bästa gemensamma inteckningen, om ej exekutionsford— ringen har bättre rätt. Fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning upptages för varje fastighet med det belopp för vilket fastig- heten svarar i förhållande till de andra fastigheterna. Kan ansvaret komma att vid försäljningen vidgas härutöver, skall det anmärkas. Beträffande fastighet som svarar endast i andra hand anges om sådant ansvar kan ifrågakomma.

När fastighet har indragits i försäljningen enligt 49 å, skall vid beräkning

av tillägg enligt 6 kap. 3 å jordabalken anses som om fastigheten blivit utmätt samtidigt med den ursprungligen utmätta fastigheten.

54 5 Vid auktionen skall fastigheterna utropas var för sig. Därefter skall de utropas gemensamt, om de har samma ägare. Efterföljande gemensamt utrop skall även eljest äga rum, om full betalning ej uppnåtts för fordran för vilken samtliga fastigheter svarar eller fastigheternas ägare är ense om att de skall utropas gemensamt.

Uppnås vid gemensamt utrop högre bud än summan av buden vid de särskilda utropen, skall budet vid det gemensamma utropet ha företräde. Den köpeskilling som bjudits vid det gemensamma utropet skall fördelas på fastigheterna efter de värden som åsatts dem i ärendet. Fastighets andel i den gemensamma köpeskillingen utgör dock minst vad som bjudits för den fastigheten vid särskilt utrop. Har någon av fastigheterna utropats med tillbehör som ej ingick i det värde efter vilket dess andel i köpeskil- lingen skall beräknas eller utropats utan tillbehör som omfattades av nämnda värde, skall den fastighetens värde vid tillämpningen av det sagda jämkas efter vad som påkallas av nämnda förhållande. Uppgår i fråga om någon av fastigheterna dess andel i köpeskillingen och andra tillgängliga medel ej till skyddsbeloppet och skall därför frågan om den fastighetens försäljning förfalla, skall de övriga fastigheterna utropas gemensamt.

Uppnås ej bud som förslår till betalning av någon del av exekutions- fordringen, får ej någon av fastigheterna säljas.

Har fastighet indragits i försäljningen med stöd av 49 å, skall den ursprungligen utmätta fastigheten utropas först. Om därvid ej uppnås bud som förslår till betalning av någon del av exekutionsfordringen, får fastigheten ej säljas. Blir den ej såld, skall ej heller den indragna fastig- heten säljas.

Fastighet som endast i andra hand svarar för fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning får ej säljas för den fordringen innan det visat sig att betalning ej kan utgå ur den fastighet som svarar i första hand. I andra hand ansvarig fastighet får ej heller säljas, om dess ägare eller annan sakägare betalar den brist för vilken fastigheten skall svara eller ställer säkerhet för beloppet. Gemensamt utrop av fastigheterna behöver ej ske annat än om särskilda skäl föreligger.

55 å Om rättighet har förbehållits vid särskilt utrop, skall förbehållet gälla även vid efterföljande gemensamt utrop. Har rättigheten ej förbehållits vid det särskilda utropet, tillämpas 39 å även vid det gemensamma utropet.

Vid tillämpning av 40 å skall prövningen huruvida avsevärt högre köpeskilling kan uppnås avse den sammanlagda köpeskillingen för samt- liga fastigheter som inropats vid auktionen.

Handpenning skall lämnas efter varje inrop, även om inropad fastighet skall utropas på nytt. Om inropet ej skall bestå, återlämnas handpen- ningen.

Fordran som på grund av gemensam inteckning är förenad med panträtt i såld fastighet betalas kontant, om ej köparen och den som enligt sak- ägarförteckningen är betalningsberättigad avtalar annat.

56 å Sådant förordnande av kronofogdemyndigheten om fortsatt inteck- ningsansvar som avses i 6 kap. 12 å jordabalken får meddelas på begäran av köparen.

Har fastighet sålts i fall som avses i 6 kap. 12 å andra stycket andra eller tredje punkten jordabalken, får förordnande om fortsatt inteckningsan- svar meddelas beträffande gemensam inteckning som besvärar fastigheten endast om fastigheten i förhållande till de andra gemensamt intecknade fastigheterna svarar för hela inteckningen och den fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckningen har blivit täckt. Om medel som influtit genom särskild försäljning av tillbehör utfaller på pantbrevets belopp, får förordnande ej meddelas beträffande motsvarande del av inteckningen.

Begäran om förordnande enligt denna paragraf skall framställas senast vid sammanträdet för köpeskillingens fördelning. Därvid skall pantbrevet inges, om det ej förut är tillgängligt för kronofogdemyndigheten.

Försäljning under hand av fastighet

57 å Utmätt fastighet får säljas under hand, om försäljning i sådan ord- ning finnes mera ändamålsenlig än försäljning på auktion och det är till- förlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten.

Innan fastigheten utbjuds till försäljning under hand skall ägaren och sökanden beredas tillfälle att yttra sig.

58 å Vid försäljning under hand skall köparen åläggas att svara för alla fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller eljest är förenade med förmånsrätt i fastigheten och förrättningskostnaderna, i den mån ej bor- genär kan erhålla betalning ur andra tillgängliga medel eller avstår från förmånsrätt i fastigheten eller sökanden medger att försäljning får ske utan att förrättningskostnaderna blir täckta. Rätt på grund av ägarhypotek anses icke som fordran.

Fordran som är förfallen till betalning skall betalas kontant, om ej köparen visar att han avtalat annat med borgenären eller betalning skall utgå ur särskilt tillgängliga medel. Om ej sökanden avstått från täckning av förrättningskostnaderna, skall vad som behövs för sådan täckning betalas kontant.

Före försäljningen upplåten rättighet som grundas på skriftlig handling skall förbehållas. Härvid har 47 å motsvarande tillämpning.

Köparen skall lämna handpenning enligt vad som i 35 å föreskrivs i fråga om inrop på auktion. Återstoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter att köpehandling upprättats. Försummas det, är köpet ogiltigt.

Blir köpet ogiltigt, har bestämmelserna i 43 å om handpenning mot- svarande tillämpning. Vad som i 43 å första stycket sägs om auktion gäller även försäljning under hand.

I övrigt bestämmer kronofogdemyndigheten köpevillkoren.

59 å Försäljningen sker genom upprättande av köpehandling som underskrivs av kronofogdemyndigheten och köparen. Försäljningsvillkoren skall godkännas av ägaren. Har försäljningen

föregåtts av auktion utan att därvid godtagbart inrop skett, behövs dock ej godkännande, om försäljningen sker på gynnsammare villkor.

Om ägaren ej godkänt försäljningsvillkoren, skall han genast underrättas om skedd försäljning.

60 å I—Iar köparen fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 58 å fjärde stycket och försäljningen vunnit laga kraft, utfärdar kronofogdemyndig- heten köpebrev.

Överklagas försäljningen, har 48 å motsvarande tillämpning.

61 å Säljs ej egendomen under hand, skall den utbjudas till försäljning på auktion, om ej sökanden avstår därifrån.

Försäljning av villkorlig rätt till fastighet eller av andel i fastighet m. m.

62 å Bestämmelserna i 3—61 åå gäller i tillämpliga delar även när utmätning skett medan gäldenärens rätt är villkorlig eller när utmätning av fast egendom icke avsett hel fastighet, om ej annat följer av 63—68 åå.

63 å Har i fall då överlåtelse av fastighet är beroende av villkor fastig- heten blivit utmätt för fordran hos överlåtaren, får försäljning icke ske förrän det visar sig om villkoret uppfylls.

Om del av fastighet genom överlåtelse kommit i särskild ägares hand och fastigheten blivit utmätt för fordran hos överlåtaren innan fastighetsbild- ning som enligt lag utgör villkor för överlåtelsens giltighet kommit till stånd, har första stycket motsvarande tillämpning. Skulle det medföra betydande tidsutdräkt att avvakta huruvida fastighetsbildningen kommer till stånd, får dock fastigheten säljas med förbehåll för den rätt som tillkommer förvärvaren. Försäljningen omfattar då även gäldenärens rätt mot förvärvaren. Köparen svarar för gäldenärens skyldigheter mot förvärvaren.

64 5 Har i fall då förvärv av fastighet eller del av fastighet är beroende av villkor egendomen blivit utmätt för fordran hos förvärvaren, skall kro- nofogdemyndigheten utbjuda gäldenärens rätt till egendomen till försälj- ning i'den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Kommer försäljning till stånd, svarar köparen för gäldenärens skyldig- heter mot sin fångesman. Ansökan om inteckning, som gjorts samma dag som utmätningen eller senare, förfaller genom försäljningen, om ej kro- nofogdemyndigheten på begäran av köparen förordnar annat.

Kan utan betydande tidsutdräkt avvaktas om det för förvärvet gällande villkoret uppfylls, kan anstånd med försäljningen medges tills det visar sig om så blir fallet. Uppfylls villkoret, sker försäljning i den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast egendom.

När försäljning som skett enligt första stycket har vunnit laga kraft och köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, utfärdar kronofogdemyndig- heten köpehandling.

65 å Bestämmelserna i 63 och 64 åå gäller ej, om den fordran för vilken utmätning skett var förenad med särskild förmånsrätt i fastigheten.

66 å Om villkoret uppfylls i fall som avses i 63 å eller förvärvet går åter i fall som avses i 64 å andra stycket, skall kronofogdemyndigheten driva in eller bjuda ut till försäljning vad som därefter tillkommer gäldenären och omfattas av utmätningen. Härvid tillämpas den ordning som enligt 9 och 10 kap. gäller i fråga om utmätt fordran eller rättighet.

67 å Har endast andel i fastighet blivit utmätt men skall enligt 9 kap. 8 å hela fastigheten säljas på auktion, skall av sakägarförteckningen framgå vilka fordringar och rättigheter som belastar varje särskild andel. Skyddsbeloppet skall bestämmas så att fordringar, som gäller i den först utmätta andelen enbart eller i nämnda andel jämte annan andel och som har bättre rätt än exekutionsfordringen, samt förrättningskostnaderna blir fullt täckta.

Är någon av delägarna i konkurs, får borgenär utöva anslutningsrätt enligt 13 å även om han har förmånsrätt endast i andel av fastigheten.

68 å När andel i fastighet sålts enligt 9 kap. 9 å andra stycket och för- säljningen har vunnit laga kraft samt köparen fullgjort sin betalnings- skyldighet, utfärdar kronofogdemyndigheten köpebrev.

14 KAP.

Redovisning och fördelning av influtna medel

Tid för redovisning m.m.

1 å Medel som har utmätts eller efter utmätning influtit till kronofogde- myndigheten skall redovisas enligt vad som sägs nedan.

När två eller flera sakägare finns, fördelar kronofogdemyndigheten medlen.

2 å Redovisning skall ske så snart som möjligt.

Medel, som har influtit innan utmätt egendom sålts när det skall ske, behöver dock ej redovisas förrän försäljning ägt rum eller förfarandet har avbrutits. Om det influtna beloppet i annat fall är ringa och det kan antagas att ytterligare medel skall inflyta, får det avvaktas.

3 å Om annat ej föreskrivs, skall behållen avkastning av utmätt egendom fördelas tillsammans med köpeskillingen, när egendomen har sålts. Detsamma gäller ersättning som har influtit med anledning av misslyckat försök att sälja egendomen och tillskott som någon vid försäljning av utmätt egendom har betalat för att bevara sin rätt.

Medel som har influtit genom särskild försäljning av tillbehör till fastighet skall fördelas samtidigt med köpeskillingen för fastigheten.

4 å När vid auktion eller försäljning under hand säkerhet för handpenning har ställts av köparen och köpeskillingen ej betalas senast på bestämd dag,

skall kronofogdemyndigheten taga säkerheten i anspråk, om det behövs för betalning av vad nämnda köpare har att svara för.

Motsvarande gäller när annan sakägare har ställt säkerhet för belopp som skall fördelas.

5 å Vad som i detta kapitel sägs om influtna medel gäller även ränta som upplupit på sådana medel till och med den i 8 å angivna fördelningsdagen.

Ränta på belopp som därefter innestår tillkommer den som finnes berättigad till beloppet.

Fördelning

6 5 För fördelning av influtna medel hålls fördelningssammanträde, när det är föreskrivet eller i annat fall är oklart hur medlen skall fördelas.

Sammanträde som ej blivit utsatt i samband med kungörande av auktion skall, om det med hänsyn till okända sakägare eller eljest är behövligt, särskilt kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Sökanden, gäldenären och andra kända sakägare skall kallas till sammanträdet.

7 å Vid sammanträdet skall kronofogdemyndigheten redogöra för vad som skall fördelas och för de fordringar som har anmälts eller skall beaktas utan anmälan.

Vad som i detta kapitel sägs om fordran har motsvarande tillämpning beträffande kostnad som får uttagas ur influtna medel.

8 å De fordringar som skall beaktas upptages med de belopp till vilka de uppgår på fördelningsdagen. Som fördelningsdag räknas härvid den dag till vilken sammanträde är utsatt, även om hinder då möter att verkställa fördelningen. När sammanträde ej hålls, räknas den dag då kronofogde— myndighetens beslut meddelas som fördelningsdag.

Begär borgenär betalning för fordran som ej har anmälts i tid, skall utdelning utgå av överskott, om sådant uppkommer.

9 5 Är fordran eller därmed förenad förmånsrätt beroende av villkor eller tvistig eller är förmånsrätt för fordran beroende av att sökt inteckning beviljas, skall vad som belöper på fordringen avsättas i avvaktan att villkoret uppfylls eller förfaller eller att tvisten eller frågan om inteckning blir slutligt avgjord.

Borgenär vars fordran eller förmånsrätt är tvistig skall, om tvisten ej redan är föremål för prövning, föreläggas att inom en månad från att föreläggandet har delgivits honom väcka talan mot sakägare som medlen skall tillkomma om borgenärens anspråk bortfaller. Väcker borgenären ej talan i enlighet med föreläggandet, har han förlorat sin rätt till medlen, om ej motparten har väckt talan i saken inom den nämnda tiden.

Kan fördelningen av tillgängliga medel ej utan betydande olägenhet för parterna avslutas utan att tvisten blivit avgjord, skall kronofogdemyn- digheten, om det finnes ändamålsenligt, själv pröva tvisten enligt vad som sägs i 19 kap. 19 och 20 åå.

10 å När medel avsätts enligt 9 å första stycket, skall anges hur det skall förfaras med dem om fordringen helt eller delvis bortfaller.

11 å Om alla berörda sakägare är ense, skall fördelningen ske i enlighet därmed.

12 å Blir medel tillgängliga efter att fördelning ägt rum, skall samman- träde utsättas, om detär oklart vem som har rätt till medlen.

Särskilda bestämmelser beträffande skepp, luftfartyg m.m. och fast egendom

13 å När skepp, luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fastighet har sålts på auktion enligt vad som sägs i 11, 12 eller 13 kap., skall fördelningen ske i enlighet med sakägarförteckningen, om det ej framgår att fordran understiger vad som anges i förteckningen. Angående begränsning av inteckningshavares rätt vid försäljning av intecknade reservdelar till luftfartyg finns föreskrift i 12 kap. 3 å tredje stycket.

I fråga om fordran som ej har upptagits i förteckningen gäller 8 å andra stycket.

14 && Har utmätt fastighet sålts under hand, skall köpeskillingen och andra tillgängliga medel fördelas i första hand enligt köpevillkoren och i övrigt enligt de grunder som gäller för upprättande av sakägarförteckning.

15 å Om förfarandet har avbrutits utan att utmätt egendom som avses i 13 å blivit såld, skall influtna medel fördelas enligt vad som sägs där, om sakägarförteckning upprättats, och i annat fall enligt de grunder som gäller för upprättande av sådan förteckning. Annan borgenär än sökanden har dock ej rätt att ur medlen få betalning för annat än ränta och kostnader, om hans fordran är förenad med panträtt på grund av inteckning.

När tillbehör till fastighet har sålts särskilt för sig, skall borgenär, som icke avstått från betalning, få utdelning med tillämpning av 13 kap. 16 å även om fastigheten ej säljs.

Utbetalning av medel

16 å Medel får ej utbetalas utan att säkerhet ställs, om

1. utmätning skett på grund av dom som avses i 3 kap. 7 å första eller tredje stycket, om ej domen äger laga kraft eller får verkställas som om den vunnit laga kraft, eller på grund av betalningsföreläggande, om gäl— denären har sökt återvinning,

2. utmätning skett hos dödsbo för fordran som ej var förenad med särskild förmånsrätt i egendomen och den tid som anges i 9 kap. 6 å första stycket ej har gått till ända,

3. utmätning skett för belopp som kronofogdemyndigheten har fastställt enligt 16 kap. 4 å andra stycket eller ålagt enligt 18 kap. 15—19 åå och beslutet ej har vunnit laga kraft,

4. rätten till medlen är beroende av besvär som anförts över utmätning eller utmätt egendoms försäljning eller av talan som avses i 5 kap. 19, 20, 24, 25 eller 26 å,

5. fördelning som skett vid fördelningssammanträde ej har vunnit laga kraft,

6. i annat fall tvist råder om vem som är betalningsberättigad.

1. vinnande borgenär, när tvist som föranlett att medlen avsatts har prövats av domstol,

2. den för vilken medlen har avsatts, om kronofogdemyndigheten finner skäl att medge utbetalning,

3. den som medlen skall tillkomma i andra hand, om den för vilken medlen har avsatts ej vill lyfta dem och kronofogdemyndigheten finner skäl att medge utbetalning.

18 å Besvär över verkställd fördelning hindrar icke att belopp som ej berörs av besvären betalas.

Om tvist enligt 9 å tredje stycket skall prövas av kronofogdemyndig- heten och fördelningen uppskjuts, får belopp som ej berörs av tvisten betalas i förskott.

19 & När medel skall utbetalas, skall iakttagas vad som i allmänhet gäller om skyldighet för borgenär att förete eller återställa fordringsbevis eller säkerhet som lämnats för fordran. Pantbrev i skepp eller fast egendom, vilket utgör säkerhet för fordran på vilken betalning utfallit, skall företes även om borgenären icke är skyldig att återställa pantbrevet, om ej kronofogdemyndigheten finner skäl att medge undantag. Detsamma gäller skuldebrev som är intecknat i annan egendom, när skyldighet att förete eller återställa skuldebrevet ej följer redan av första stycket.

När köpare av såld egendom åberopar att den som enligt sakägarför- teckning är berättigad till betalning har medgivit honom avräkning på köpeskillingen, har första och andra styckena motsvarande tillämpning vid kronofogdemyndighetens prövning av överenskommelsen.

20 å Om borgenär för vilken utdelning har beräknats ej inom ett år från att fördelningen vunnit laga kraft företer fordringsbevis eller i övrigt fullgör vad som enligt 19 å krävs för att han skall få lyfta medlen, får dessa mot säkerhet betalas ut till den som i andra hand är berättigad till dem, om ej särskilda skäl föranleder till annat.

Är det oklart vem medlen skall tillkomma i andra hand, skall fördel- ningssammanträde hållas.

21 å Om alla berörda sakägare medger att belopp får utbetalas utan säkerhet när sådan annars krävs, skall det ske.

Kronofogdemyndigheten kan i andra fall avstå från att kräva säkerhet för utbetalning, om det är uppenbart att den är obehövlig.

22 å Ändras beslut om fördelning eller utbetalning, skall kronofogdemyn— digheten på begäran utsöka vad som skall betalas tillbaka. Motsvarande gäller, om medel som någon fåttlyftaenligt 16 eller 17 å skall tillkomma annan sakägare eller om borgenär fått lyfta medel enligt 20 å och den som har bättre rätt till medlen anmäler sig och fullgör vad som krävs för betalning till honom.

Verkan av exekutiv försäljning m. m.

1 å Exekutiv försäljning som har vunnit laga kraft ger köparen samma rätt till den sålda egendomen som frivillig försäljning, om ej annat följer av vad som sägs nedan.

2 å När utmätning enligt lag ger företräde framför överlåtelse av egen- domen eller upplåtelse av särskild rätt till denna, gäller det även till förmån för den som vid exekutiv försäljning förvärvar egendomen.

Detsamma är förhållandet, om tredje man efter föreläggande enligt 5 kap. 19 eller 24 å har förlorat sin rätt mot sökanden.

3 å När försäljning av registrerat skepp eller fast egendom har vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, har den som på annat sätt förvärvat egendomen från gäldenären eller någon hans företrädare förlorat sin rätt mot köparen.

Även den som åberopar att gäldenärens eller någon företrädares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätta ägaren har förlorat sin rätt mot köparen, om gäldenärens åtkomst var inskriven eller, i fråga om fast egendom, lagfart var beviljad för honom när försäljningen ägde rum.

4 å Om exekutivt såld egendom frångår köparen, är gäldenären skyldig att i den mån fordran mot honom blivit betald genom försäljningen eller han själv fått del av köpeskillingen ersätta köparen skada som denne lidit. Har gäldenären förfarit vårdslöst i ärendet, är han skyldig att ersätta även annan skada som han vållat köparen.

Borgenär är, i den mån han fått betalning, skyldig att solidariskt med gäldenären ersätta köparen skada som denne lidit, om borgenären ej vari god tro när han mottog betalningen.

5 å När exekutiv försäljning av egendom eller indrivning av utmätt fordran medför att tredje mans rätt till egendomen går förlorad , skall vad som i 4 å sägs om köpares rätt till skadestånd av gäldenären och borgenär ha motsvarande tillämpning i fråga om skada som tredje mannen lidit.

6 å Tredje man vars rätt gått förlorad enligt 3 å andra stycket har rätt till ersättning av staten enligt de bestämmelser som gäller när sådan ersättning skall utgå med anledning av att ägarens rätt gått förlorad genom frivillig försäljning.

Staten inträder i tredje mannens rätt enligt 5 å.

16 KAP.

Annan verkställighet

1 5 Verkställighet som avser annan förpliktelse än betalningsskyldighet meddelas enligt vad som sägs nedan.

2 5 Verkställighet söks hos kronofogdemyndigheten där svaranden har sitt hemvist eller egendom som är i fråga finns eller där verkställigheten eljest med fördel kan äga rum.

3 5 Innan verkställigheten genomförs skal] svaranden beredas tillfälle att yttra sig. Om skälig anledning föreligger, kan svaranden åläggas att inställa sig till förhör.

Om saken är brådskande, får kronofogdemyndigheten genast vidtaga behövlig åtgärd. Så snart som möjligt skall prövas om åtgärden skall bestå.

4 å Verkställigheten sker genom att kronofogdemyndigheten förelägger svaranden att fullgöra vad som åligger honom eller att myndigheten själv vidtager behövlig åtgärd. När det finnes lämpligt, kan överlämnas åt sökanden att efter myndighetens anvisning utföra behövlig åtgärd.

Om verkställigheten avser utgivande av viss vara och svaranden ej efterkommer föreläggande att utge varan, får kronofogdemyndigheten på begäran av sökanden fastställa varans värde och genast utsöka beloppet.

Föreskrift i exekutionstiteln som avser verkställigheten hindrar ej att denna genomförs på annat sätt, om det behövs.

5 å Kronofogdemyndigheten får vid behov anskaffa transportmedel, hyra utrymmen för förvaring och vidtaga andra åtgärder som föranleds av verkställigheten samt teckna försäkring.

Innan sådana åtgärder vidtages bör parterna höras, om det kan ha betydelse för dem.

6 å Avhysning får verkställas tidigast fjärde dagen efter att kronofogde- myndigheten underrättat svaranden. Underrättelse behövs ej, om sva- randen saknar känt hemvist och det ej kunnat klarläggas var han uppe- håller sig.

Om anledning föreligger, får kronofogdemyndigheten medge särskilt anstånd med avhysningen under högst en vecka. Föreligger synnerliga skäl, får tiden för sådant anstånd utsträckas till högst fyra veckor, om skälig ersättning betalas för hela den anståndstid som medgivits av myn- digheten och i övrigt ej vållas otillbörligt intrång i sökandens eller annans rätt.

I fall då mer än tre månader förflutit från att exekutionstiteln vann laga kraft till dess ansökan om verkställighet gjordes får kronofogdemyndig- heten vid behov ge anstånd ytterligare högst fyra veckor, om skälig ersättning betalas även för den tiden.

7 5 Avhysning får genomföras även mot tredje man som hindrar sökan- den i utövningen av hans rätt, om det är uppenbart att tredje mannen saknar fog för att motsätta sig verkställighetens genomförande.

Kronofogdemyndigheten skall höra och i god tid förbereda tredje mannen när anledning föreligger.

8 å Om hinder mot avhysning finns särskilda bestämmelser i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter.

9 å Handräckning som rätten beviljat enligt 15 eller 26 kap. rättegångs- balken genomförs enligt 17 kap. i denna balk.

Handräckning

Allmänna bestämmelser

] å Handräckning får meddelas i fall som anges i detta kapitel eller när det särskilt föreskrivs.

2å De bestämmelser som i 16 kap. 2 och 3 åå meddelas i fråga om verkställighet av annan förpliktelse än betalningsskyldighet har motsva- rande tillämpning beträffande handräckning.

3 å Handräckning får ej beviljas utan att sökanden ställt säkerhet för skada som kan tillfogas svaranden.

Säkerhet behöver dock ej ställas, när handräckning söks enligt 17 eller 21 å eller om sökanden i annat fall ej förmår ställa säkerhet och har visat synnerliga skäl för sin rätt.

4 5 Är talan väckt vid domstol, får ansökan om handräckning som rör målet ej upptagas av kronofogdemyndighet utan särskilda skäl.

Om handräckning enligt 15 eller 26 kap. rättegångsbalken beviljas av rätten, skall kronofogdemyndigheten på begäran genomföra den. Härvid gäller vad som sägs nedan, om rätten ej har meddelat särskild föreskrift.

Kvarstad förfordran

5 å Kvarstad för fordran får beviljas, om sökanden visar sannolika skäl för sin rätt och det skäligen kan befaras att svaranden undandrager sig att betala sin skuld. Kvarstaden skall läggas på så mycket av svarandens egendom att fordringen kan antagas bli täckt.

Vad som i 5 kap. 3—7, 11, 13, 14 och 16—18 åå, 20 åförsta stycket, 22 och 23 åå samt 6 kap. föreskrivs om utmätning har motsvarande tillämpning när fråga är om kvarstad för fordran.

Kvarstad för fordran får ej läggas på avlöning eller annan förmån som avses i 8 kap. innan den har betalats ut och kan utmätas.

6 å När beslut om kvarstad för fordran har meddelats, får svaranden ej överlåta egendomen eller till skada för sökanden förfoga över den på annat sätt, om ej kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det av särskilda skäl.

Ifråga om verkan av kvarstaden i övrigt och dess Säkerställande har 5 kap. 27 å andra stycket och 30 å samt 7 kap. och 13 kap. 3—10 åå motsvarande tillämpning. 7 å Har kvarstad lagts på fordran, skall kronofogdemyndigheten på begäran av part söka hos sekundogäldenären driva in vad som är förfallet till betalning.

Om lös egendom, som har belagts med kvarstad, hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård, får den på begäran av part säljas i den ordning som gäller för utmätt egendom, om ej särskilda skäl föranleder

annat.

8 & Egendom som är belagd med kvarstad får ej till skada för borgenären beläggas med ny kvarstad för annan fordran än sådan som uppkommit innan kvarstaden beviljades. Därjämte skall iakttagas , att om annan egendom finns att tillgå, denna bör tagas i anspråk i första hand.

Första stycket utgör ej hinder mot kvarstad för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen.

9 å Vad som i Så sägs om hinder mot ny kvarstad har motsvarande tillämpning när utmätning söks för annan fordran.

Om med kvarstad belagd egendom utmäts för fordran som uppkommit innan kvarstaden beviljades och ej är förenad med särskild förmånsrätt i samma egendom, skall denna anses utmätt samtidigt för kvarstadsborge- närens fordran.

K varstad till säkerhet för bättre rätt

10 å Kvarstad till säkerhet för bättre rätt till egendom får beviljas, om sökanden visar sannolika skäl för sin rätt och det skäligen kan befaras att svaranden skaffar undan, väsentligt försämrar eller på annat sätt förfogar över egendomen till skada för sökanden.

Bestämmelserna i 6 och 7 åå gäller i tillämpliga delar även när kvarstad beviljats till säkerhet för bättre rätt till egendom.

Annan säkerhetsåtgärd

11 5 Om någon i annat fall än som avses i 5 eller 10 å visar sannolika skäl för anspråk som han gör gällande och det skäligen kan befaras att sva- randen genom att utöva viss verksamhet eller företaga eller underlåta viss handling hindrar eller försvårar utövningen av sökandens rätt eller väsentligt förringar dess värde, får kronofogdemyndigheten förordna om lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt.

12 å Åtgärd enligt 11 å kan innebära förbud för svaranden att utöva viss verksamhet eller annat föreläggande att beakta sökandens anspråk, för- ordnande av syssloman eller meddelande av föreskrift som är ägnad att på annat sätt förebygga intrång i sökandens rätt.

Återgång eller hä vande av säkerhetsåtgärd

13 å Kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd som beviljats av kronofogde- myndigheten återgår, om ej talan har inom en månad från beslutet väckts vid domstol eller, i fall talan skall prövas i annan ordning, enligt vad som gäller därom.

Talan som ej skall prövas av domstol eller annan myndighet anses väckt när prövning har påkallats hos motparten eller förfarandet inletts i annan

ordning.

14 å Säkerhetsåtgärd skall genast hävas, om svaranden ställer säkerhet som tillgodoser ändamålet med åtgärden eller om det på grund av upplysta omständigheter finnes att åtgärden ej bort äga rum eller eljest skäl till åtgärden ej längre föreligger.

15 å Återkallas eller förfaller talan som har väckts i saken, skall säker- hetsåtgärden också hävas.

16 å Är rättegång anhängig vid domstol, skall fråga om hävande av säkerhetsåtgärd som kronofogdemyndigheten har beviljat prövas av rätten.

I annat fall prövas frågan av kronofogdemyndigheten.

Återställande av besittning, avhysning m. m.

17 å Har någon egenmäktigt rubbat annans besittning eller vidtagit annan olovlig åtgärd beträffande lös eller fast egendom eller hindrar någon på annat sätt olovligen utövningen av rätt till viss egendom, får kronofogde- myndigheten bevilja handräckning för återställande av besittning eller annan rättelse, om saken är uppenbar.

18 å Vad som i 16 kap. 4 och 5 åå sägs om verkställighet gäller i tillämpliga delar även när handräckning som avses i 17 å ovan skall genomföras.

19 å När handräckning enligt 17 å gäller avhysning, skall vid dess ge— nomförande iakttagas vad som sägs i 16 kap. 6 å.

Om avhysningens genomförande rör annan än svaranden, har 16 kap. 7 å motsvarande tillämpning.

20 å Om handräckning har beviljats enligt 17 å, är svaranden oförhindrad att väcka talan vid domstol.

Handräckning när exekutionstitel finns

21 å Om skäl föreligger, får handräckning beviljas även om sökanden har exekutionstitel som ger rätt till verkställighet.

Säkerhetsåtgärd som beviljats i sådant fall skall hävas, om sökanden underlåter att begära verkställighet inom skälig tid.

18 KAP.

Kostnader vid verkställighet eller handräckning

Inledande bestämmelser

1 å I fråga om kostnaderna vid annan verkställighet än införsel och vid handräckning gäller vad som sägs nedan.

Vad där föreskrivs om kostnaderna vid handräckning utgör ej hinder för rätten att i mål om huvudsaken pröva vem som skall slutligt svara för kostnaderna.

Vid införsel utgår ej kostnadsersättning.

2 & För förrättningskostnader utgår ersättning till staten enligt taxa som Konungen utfärdar och särskild ersättning för kostnad som ej skall anses täckt genom ersättning enligt taxan. Särskild ersättning kan jämkas av kronofogdemyndigheten, om anledning föreligger.

I ärenden som Konungen bestämmer utgår ej ersättning för förrätt— ningskostnad.

3 å Sökanden svarar mot staten för förrättningskostnaderna, om ej annat följer av 4, 5 eller 26 å.

I fråga om kostnad för åtgärd som begärts av annan än sökanden i ärendet skall den som begärt åtgärden anses som sökande till denna. När enligt 13 kap. 49 å fastighet har dragits in i försäljning av gemensamt intecknad fastighet, skall dock sökanden i ärendet svara även för kostnad som föranleds av indragningen, om han har sämre rätt än den som begärt indragning.

4 å Sökanden är ej skyldig att svara för förrättningskostnaderna i ärende om verkställighet som avses i 4 kap. 20 å eller 8 kap. 5 å jämförd med 4 kap. 20 å eller om handräckning i fall som avses i 9 kap. 18 å.

5 5 Vid avhysning är sökanden ej skyldig att svara för kostnad för transport från fastigheten eller för hyra av förvaringslokal eller för annan åtgärd som väsentligen avser att skydda svaranden mot förlust.

6 5 Förrättningskostnad för vilken sökanden svarar skall förskotteras av honom, om kronofogdemyndigheten begär det.

Betalas ej förskott inom förelagd tid, får verkställigheten eller hand— räckningen inställas. Kronofogdemyndigheten kan i sådant fall även häva redan vidtagen åtgärd.

7 å Om sökanden ej har förskotterat förrättningskostnad för vilken han svarar och kostnaden ej får eller kunnat i ärendet uttagas hos svaranden, får den genast utsökas hos sökanden.

Uttagande av förrättningskostnad hos svaranden

8 å Kronofogdemyndigheten skall självmant uttaga förrättningskostnad hos svaranden enligt vad som anges nedan.

9 å Förrättningskostnad för utmätning och senare åtgärd i sådant ärende uttages ur köpeskillingen för såld egendom, behållen avkastning eller andra tillgängliga medel. Den får vid behov genast utsökas hos svaranden.

10 å Förrättningskostnad för annan verkställighet får genast utsökas hos svaranden, om ej annat följer av exekutionstiteln.

11 å Förrättningskostnad för säkerhetsåtgärd, vilken alltjämt består när verkställighet äger rum för fordran eller annat anspråk som sökanden åberopat för säkerhetsåtgärden, räknas som förrättningskostnad för verkställigheten.

12 å Om egendom som är belagd med kvarstad för fordran blir utmätt för annan fordran, skall förrättningskostnad för kvarstaden räknas som för- rättningskostnad i ärendet om utmätning.

13 å Om lös egendom som belagts med kvarstad säljs enligt 17 kap. 7 å andra stycket eller 10 å andra stycket, uttages förrättningskostnad för försäljningen ur behållningen.

Har med anledning av kvarstad på fast egendom förordnats om åtgärd som avses i 13 kap. 8 eller 9 å, uttages kostnad för åtgärden ur behållen avkastning.

14 å Förrättningskostnad för handräckning enligt 17 kap. 17 å får genast utsökas hos svaranden, om ej särskilda skäl föranleder annat.

Andra kostnader

15 å Om den som söker verkställighet har i god tid och minst två veckor förut uppmanat svaranden att fullgöra vad som åligger honom eller eljest särskilda skäl föreligger, kan kronofogdemyndigheten ålägga svaranden att utge skälig ersättning till sökanden för arbete och kostnader som hänför sig till ansökningens upprättande och bevakning av sökandens rätt i ärendet. Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, centralmyndigheten för rättshjälpen äger fastställa taxa som skall tillämpas vid bestämmande av sådan ersättning.

Har försök till verkställighet föregått ansökningen, kan kronofogdemyn- digheten även ålägga svaranden att till sökanden utge ersättning för f örrätt- ningskostnad som hänför sig till det ärendet.

16 å Om sökanden i fall som anges i 16 kap. 4 å första stycket efter anvisning av kronofogdemyndigheten själv utför åtgärd som ingår i verkställigheten, kan myndigheten ålägga svaranden att utge ersättning till sökanden för åtgärden, såvida förrättningskostnad i ärendet enligt 10 å ovan får utsökas hos svaranden.

17 å Ogillas eller avvisas ansökan om verkställighet, kan kronofogde- myndigheten ålägga sökanden att utge skälig ersättning till svaranden för arbete och kostnader som vållats denne.

18 5 Den som i ärende om verkställighet vållat part eller tredje man kostnad genom påstående eller invändning som uppenbart saknade fog kan av kronofogdemyndigheten åläggas att ersätta kostnaden, oavsett hur ärendet avgörs i övrigt.

19 å Bestämmelserna i 17 och 18 åå har motsvarande tillämpning vid handräckning.

Ifråga om handräckning enligt 17 kap. 17 å gäller även 15 och 16 åå ovan i tillämpliga delar.

20 å Den som vill få ersättning enligt 15—19 åå skall framställa yrkande därom i ärendet och uppge vari kostnaden består. Den mot vilken yrkandet riktas skall beredas tillfälle att yttra sig, om det ej är uppenbart obehövligt.

Framställs yrkandet utan giltig anledning först efter att utmätning,

annan verkställighet eller handräckning ägt rum, får det avvisas även om ärendet ännu ej har avslutats.

21 å Ersättning som enligt 15—19 åå har ålagts part eller tredje man får genast utsökas.

Ersättning som enligt 15 å tillkommer sökanden i ärende om utmätning uttages i ärendet utan särskild begäran och utgår därvid med samma rätt som exekutionsfordringen i övrigt.

Solidariskt ansvar

22 å När två eller flera är skyldiga att svara för kostnad som avses i 2—21 åå, skall de svara solidariskt, om ej särskilda skäl föranleder annat.

23 å Den som medan ärende är anhängigt hos kronofogdemyndigheten träder i sökandens, svarandens eller tredje mans ställe kan åläggas att solidariskt med företrädaren svara för redan uppkommen kostnad som avses i 2—21 åå, om ej särskilda skäl föranleder annat.

Tvist vid fördelning av medel

24 å I fråga om kostnader i tvist som avses i 14 kap. 9 å tredje stycket tillämpas 18 kap. rättegångsbalken.

25 5 Beslut, varigenom kronofogdemyndigheten ålagt ersättningsskyl- dighet enligt 24 å, verkställs lika med dom som avses i 3 kap. 7 å tredje stycket.

Särskilda bestämmelser

26 å Kronofogdemyndigheten får befria sökanden från att svara för för- rättningskostnad, om skyldigheten skulle vara betungande. Härvid har 6—8 åå rättshjälpslagen(19721429) motsvarande tillämpning.

27 å Om part åtnjuter allmän rättshjälp i ärende hos kronofogdemyndig- heten, skall myndigheten vid tillämpning av 15—19 åå ovan och 31 å tredje stycket rättshjälpslagen(1972c429) fastställa vilket belopp som part skall betala till statsverket. Om saken är brådskande, får myndigheten, utan hinder av 22å tredje stycket andra punkten rättshjälpslagen, även bestämma biträdesersättning.

28 å I tvist som avses i 14 kap. 9 å tredje stycket skall kronofogdemyn- digheten vid tillämpning av rättshjälpslagen(19722429) räknas som allmän domstol.

Gemensamma bestämmelser om förfarandet

Parts ansökan m.m.

1 å Ansökan om verkställighet eller handräckning görs skriftligen eller muntligen. Skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud. Muntlig ansökan skall upptecknas av kro- nofogdemyndigheten och, om myndigheten begär det, bestyrkas av sökanden.

Exekutionstitel och andra handlingar som sökanden vill åberopa skall inges i huvudskrift eller styrkt avskrift. Om endast avskrift inges, får myndigheten infordra huvudskriften när det behövs.

2 å Har ansökan gjorts hos kronofogdemyndighet som ej är behörig enligt 4 kap. 8 å, 5 kap. 9 å, 16 kap. 2 å eller 17 kap. 2 å, skall ärendet genast överlämnas till kronofogdemyndighet som enligt vad handlingarna visar är behörig. Ansökan anses gjord när den inkom till den förra myndigheten.

3 å Är ansökan så ofullständig att den ej kan läggas till grund för prövning i sak, skall kronofogdemyndigheten förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen vid påföljd att ansökningen annars ej upptages till prövning.

4 å Bevis eller fullmakt som visar att den som uppger sig vara ställfö— reträdare eller ombud är behörig skall företes, om kronofogdemyndigheten finner det behövligt.

Visar ombud eller biträde oskicklighet eller oförstånd eller är han eljest olämplig, får kronofogdemyndigheten avvisa honom som ombud eller biträde i ärendet.

5 å Beträffande inkommande handlingar har 33 kap. 3 å rättegångsbalken motsvarande tillämpning.

Anmälan eller annan åtgärd som skall ske innan utmätt egendom säljs, sammanträde avslutas eller beslut meddelas kommer dock ej i betrak- tande, om den ej hunnit bli känd dessförinnan.

6 å Underlåter part eller tredje man att fullgöra något som åligger honom i ärende hos kronofogdemyndigheten och finns anledning antaga att han har laga förfall, skall underlåtenheten ej leda till påföljd eller eljest läggas honom till last i ärendet. Auktion eller bevakningssammanträde behöver dock ej uppskjutas eller inställas annat än om synnerliga skäl föreligger. Om den som enligt meddelat föreläggande skall väcka talan inom viss tid visar laga förfall före utgången av den tiden, skall kronofogdemyndigheten utsätta ny tid. I frågan när laga förfall skall anses föreligga tillämpas 32 kap. 8 å

rättegångsbalken.

7 å Framställs enligt 1 kap. 4 å jäv mot förrättningsman, skall beslut i frågan meddelas genast. Motsvarande gäller, om han själv finner sig vara jävig.

Utan hinder av jäv får förrättningsmannen vidtaga åtgärd som ej kan uppskjutas utan olägenhet.

Förhör

8 å När förhör med svaranden skall äga rum i ärende om utmätning, verkställighet enligt 16 kap. eller handräckning, kallar kronofogdemyn- digheten parterna.

Part får föreläggas att inställa sig personligen vid vite, högst ettusen kronor.

Sökanden kan även föreläggas att inställa sig vid påföljd att hans ansökan annars avvisas.

9 5 I ärende som anges i 8 å får, om det behövs, även tredje man, som är sakägare eller enligt denna balk är skyldig lämna upplysningar, åläggas att inställa sig till förhör. Därvid harförsta och andra styckena,i81å motsvarande tillämpning.

10 å Kronofogdemyndigheten får utdöma vite som har förelagts enligt 8 eller 9 å. Har ändamålet med vite förfallit, får vitet ej utdömas. Uteblir svaranden och har vite förelagts honom, får han hämtas.

11 å Part eller annan som inställt sig till förhör får tillerkännas ersättning av allmänna medel för resa och uppehälle, om kronofogdemyndigheten finner att han skäligen bör ersättas för inställelsen. Myndigheten får bevilja förskott på ersättningen.

Den som ej är part kan även tillerkännas ersättning för tidsspillan.

12 å Kronofogdemyndigheten kan förordna att vad som förekommit vid förhör ej får yppas obehörigen. Den som uppsåtligen bryter häremot döms till böter, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Två ngsmedel

13 å Om kronofogdemyndigheten enligt 5 kap. 4 å eller 13 å andra eller tredje stycket, 16 kap. 4 å eller 17 kap. 5, 12 eller 18 åförelägger svaranden eller tredje man att fullgöra något, fårföreskrivas det vite ipengar som finnes behövligt. Om synnerliga skäl föreligger, får som vite sättas fängelse, högst tre månader.

Fråga om utdömande av vite som har utsatts enligt första stycket skall på talan av allmän åklagare eller sökanden prövas av den allmännaunderrätt där kronofogdemyndigheten finns. Har ändamålet med vite förfallit, får vitet ej utdömas.

Om föreläggande ej iakttages, kan kronofogdemyndigheten ge nytt föreläggande utan hinder av att det förra ej har vunnit laga kraft.

14 å Kronofogdemyndigheten får i övrigt använda tvång för genomfö- rande av förrättning enligt denna balk i den mån det med hänsyn till förrättningens ändamål och omständigheterna i övrigt framstår som befogat. Myndigheten får dock ej bereda sig tillträde till bostad i innehavarens

frånvaro annat än om denne underrättats om tiden för förrättningen och håller sig undan eller om eljest särskilda skäl föreligger.

K ronofogdem yndighetens beslut

15 5 Beslut meddelas skriftligen eller muntligen. Muntligt beslut skall upptecknas.

Beslut skall i den mån det behövs ange de skäl på vilka det grundas. När beslut får överklagas och talan är inskränkt till viss tid, skall beslutet innehålla vad den som vill fullfölja talan skall iakttaga. Den som vill klaga i annat fall får hos kronofogdemyndigheten begära underrättelse om vad han skall iakttaga.

16 & Vad som i detta kapitel sägs om beslut gäller i tillämpliga delar även åtgärd som företages utan särskilt beslut eller följer på beslut och som är av betydelse för part eller tredje man.

17 & Kronofogdemyndighetens beslut länder till efterrättelse omedelbart. Verkställighet eller handräckning fortgår även om klagan förs, såvida ej annat är särskilt föreskrivet eller förordnas.

Vite får dock ej utsökas innan beslut varigenom kronofogdemyndighe- ten utdömt vitet har vunnit laga kraft.

18 & Kronofogdemyndigheten skall självmant pröva fråga om ändring eller rättelse av beslut när sådan åtgärd är tillåten och anledning föreligger. Även fråga om verkställighets eller handräcknings avbrytande eller hävande prövas självmant av kronofogdemyndigheten, om ej annat är föreskrivet.

Beslut som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet får rättas av kronofogdemyndigheten även sedan ärendet avslutats. Om det ej är obehövligt, skall part och annan sakägare beredas tillfälle att yttra sig innan rättelse sker.

Prövning av tvist

19 & I tvist som enligt 14 kap. 9 & tredje stycket skall prövas av krono- fogdemyndigheten anses talan väckt när part framställde sitt yrkande.

Om väckt talan ej uppfyller de krav som ställs på stämningsansökan i tvistemål, skall myndigheten anmoda parten att avhjälpa bristen.

20 & Kronofogdemyndigheten skall utsätta muntlig förhandling i tvisten. Härvid gäller i tillämpliga delar vad som i 8 & första och andra styckena, 9 & såvitt angår tredje man som är sakägare, 10 åförsta stycket samt 1 1 och 12 55 sägs om förhör. Uteblir part från förhandling, utgör det ej hinder för handläggning och avgörande av tvisten.

Om bevisning i tvisten gäller vad som i rättegångsbalken föreskrivs för tvistemål.

Tvisten avgörs i samband med fördelning av de medel som tvisten rör. Avgörandet upptages i beslutet om medelsfördelningen. Om synnerliga skäl föreligger, får dock tvisten avgöras för sig.

21 & Har enligt 5 kap. 19, 20, 25 eller 26 % eller 14 kap. 9 5 andra stycket föreläggande meddelats att väcka talan vid domstol, är den allmänna

underrätt behörig där kronofogdemyndigheten finns, om ej annat följer av andra stycket. Om föreläggande har meddelats enligt 5 kap. 19, 20, 24, 25 eller 26% i fall då tvisten rör egendom som avses i 10 kap. 10 eller 12 & rättegångsbalken, gäller om domstols behörighet vad som sägs där.

Har föreläggande meddelats enligt 5 kap. 21 & första stycket eller 10 kap 12 å andra stycket, gäller om domstols behörighet vad som i allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 5 kap. 21 åandra stycket skall tvisten upptagas, när fråga är huruvida något finns att utmäta på grund av pant- brev i fast egendom, vid den domstol som anges i 10 kap. 10 % rätte- gångsbalken och eljest vid den allmänna underrätt där kronofogdemyn- digheten finns. I föreläggande skall anges domstol vid vilken talan skall väckas.

K lagan över kronofogdemyndighets beslut

22 & Talan mot kronofogdemyndighets beslut får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot. Sökande eller svarande får även klaga över att beslut gör intrång i tredje mans rätt.

23 & Klagan får ej föras över att kronofogdemyndighet har upptagit ärende som hör till sådan myndighets åligganden.

Om kronofogdemyndighet har förklarat sig obehörig, kan hovrätten efter besvär bestämma vilken kronofogdemyndighet som skall upptaga ärendet och hänvisa det till den myndigheten.

24 & Beslut om vad som enligt 4 kap. 10 ä, 6 kap. 1—4 åå, 8 kap. 3 eller 10 & eller 17 kap. 5 & skall undantagas från införsel, utmätning eller kvarstad för fordran får ej överklagas av sökanden.

Om förbud mot klagan i viss fråga som rör försäljning av fastighet finns bestämmelse i 13 kap. 33 & tredje stycket.

25 & Särskild talan får ej föras mot beslut varigenom begäran om hävande av utmätning eller annan rättelse enligt 5 kap. 33 eller 34 5 har lämnats utan bifall, beslut varigenom föreläggande har meddelats enligt 8 eller 9 & ovan eller beslut som endast innefattar förberedelse till senare åtgärd och ej rör tredje man. Den som är missnöjd med beslut varigenom föreläggande har meddelats enligt 8 eller 9 & kan begära prövning av föreläggandet i samband med talan mot beslut varigenom det har tillämpats.

Till bemötande av motparts ändringsyrkande får part, ehuru han ej själv har fullföljt talan, påkalla prövning av beslut mot vilket särskild talan ej får föras.

26 & Klagan förs genom besvär till hovrätten. Besvärsinlagan skall till- ställas kronofogdemyndigheten.

27 & Besvär över beslut om införsel eller om utmätning som avses i 8 kap. får anföras utan inskränkning till viss tid.

I fråga om annan utmätning får sökande eller svarande anföra besvär inom tre veckor från att beslutet har delgivits honom. Tredje man får anföra besvär över sådan utmätning utan inskränkning till viss tid. För

besvär över beslut som avses i 9 kap. 9 5 första stycket eller 13 kap. 49 & tredje stycket gäller dock nyssnämnda tid.

Besvär över exekutiv försäljning skall anföras inom tre veckor från försäljningen. Klagan över sakägarförteckning som ej avser upphävande av auktion får dock ej föras annat än genom besvär över köpeskil- lingsfördelning.

Besvär över beslut om fördelning eller utbetalning av medel skall anföras inom tre veckor från beslutet.

Besvär över kronofogdemyndighets beslut i andra fall skall anföras inom tre veckor från att beslutet har delgivits klaganden.

28 & Besvärstalan som ej har fullföljts inom rätt tid skall avvisas av kronofogdemyndigheten, om ej annat följer av andra stycket. Har besvärsin- laga inkommit till hovrätten före besvärstidens utgång, skall den omständig- heten att inlagan inkommit till kronofogdemyndigheten först därefter ej föranleda att den avvisas.

Om laga förfall visas före utgången av besvärstiden, skall kronofogde- myndigheten utsätta ny tid.

29 &” Klagan över att förrättningsman handlagt ärende oaktat han var jävig får ej föranleda hävande av åtgärd som han har vidtagit, om klaganden får anses tillgodosedd genom utförandet av talan i hovrätten.

30 5 Vid bifall till besvär över viss åtgärd får även senare åtgärd i ärendet, som ej vunnit laga kraft mot klaganden när besvärsinlagan inkom, hävas när det kan ske.

31 & Bifalles talan mot fördelning, gäller det till förmån även för den som ej själv har fört talan.

Besvärsinlaga och förklaring m. m.

32 & Ibesvärsinlaga skall klaganden uppge

1. det beslut mot vilket talan förs,

2. grunderna för besvärstalan,

3. den ändring i beslutet som yrkas. Klaganden skall i inlagan uppge de bevis som han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis som ej har ingetts tidigare skall i huvudskrift eller styrkt avskrift fogas vid inlagan.

Besvärsinlagan skall vara egenhändigt undertecknad av klaganden eller hans ombud.

33 & Kronofogdemyndigheten skall anmoda klaganden att skyndsamt avhjälpa brister i besvärsinlagan, om det behövs.

34 & Kronofogdemyndigheten skall bereda motpart tillfälle att inkomma med förklaring, om skäl föreligger och det ej föranleder oskäligt dröjsmål.

35 & Förklaring skall innehålla yttrande rörande de grunder som klagan- den har anfört för sin besvärstalan och ange de omständigheter som förklaranden vill anföra.

Vad som i 32 å andra och tredje styckena sägs om besvärsinlaga har motsvarande tillämpning på förklaring.

36 5 Vad som i 18 & sägs om kronofogdemyndighetens prövning av fråga om ändring eller rättelse av beslut eller om verkställighets eller hand- räcknings avbrytande eller hävande gäller även när anförda besvär ger anledning därtill.

När skäl föreligger, kan myndigheten förordna att ärendet skall vila tills vidare i avvaktan på hovrättens beslut.

37 & Besvärsinlagan och andra handlingar i ärendet skall, om ej klaganden blir tillgodosedd genom tillämpning av 36 % första stycket eller återkallar sin talan, sändas till hovrätten så snart som möjligt. Därvid skall krono- fogdemyndigheten bifoga eget yttrande.

Om klaganden har blivit tillgodosedd eller återkallat sin talan innan ärendet överlämnats till hovrätten, prövar kronofogdemyndigheten frågan om kostnaderna enligt vad som sägs i 18 kap.

Vissa bestämmelser om förfarandet i hovrätten

38 & Föreligger mot besvärstalans upptagande annat hinder än som avses i 28 5, får den omedelbart avvisas av hovrätten.

39 & Uppfyller besvärsinlagan ej föreskrifterna i 32 & eller är den eljest ofullständig, skall hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen.

Efterkommer klaganden ej föreläggandet och består bristen i att inlagan ej innehåller bestämt yrkande eller att grunderna för klagandens talan ej är tydligt angivna eller är bristen eljest så väsentlig att inlagan är otjänlig för prövning i sak, skall hans talan avvisas.

40 & Hovrätten får ej utan att kronofogdemyndigheten eller hovrätten har givit motpart tillfälle att inkomma med förklaring göra ändring i det överklagade beslutet såvitt rör dennes rätt.

Hovrätten kan dock omedelbart förordna, att åtgärd för verkställighet eller handräckning ej skall äga rum tills vidare eller att sådan åtgärd skall genomföras och bestå till dess annat förordnas. Om synnerliga skäl föreligger, får hovrätten också omedelbart förordna att vidtagen åtgärd skall hävas.

41 & Hovrättens beslut länder till efterrättelse lika som kronofogdemyn- dighets beslut.

I ärende om införsel eller utmätning skall dock vidtagen åtgärd ej utan särskilt förordnande återgå innan hovrättens beslut vunnit laga kraft.

Fullföljd till högsta domstolen

42 & Talan mot hovrätts beslut förs genom besvär till högsta domstolen. Beträffande sådan talan skall i stället för 54 kap. 1—8 åå rättegångs- balken iakttagas följande.

43 5 Har hovrätten i där uppkommen eller dit fullföljd fråga som avses i 25 & första stycket meddelat beslut som ej är slutligt, har 25 & motsvarande tillämpning.

Om hovrätten innan ändringsyrkandet prövas slutligt har utlåtit sig i fråga som avses i 40 å andra stycket eller angående föreläggande som

avses i 13 & eller har utdömt vite eller ålagt ansvar för förseelse i rätte- gången, skall talan mot beslutet föras särskilt.

Har hovrätten i annat fall utlåtit sig över omständighet som gäller målets behandling och rör beslutet ej tredje man. får talan mot beslutet ej föras annat än i samband med huvudsaken. Beträffande sådant beslut har 25 & tredje stycket motsvarande tillämpning.

44 & Mot beslut, varigenom hovrätten har funnit kronofogdemyndigheten behörig i ärende som hör till kronofogdemyndighets åligganden eller hänvisat ärende till kronofogdemyndighet som hovrätten funnit behörig, får talan ej föras. Detsamma gäller beslut varigenom hovrätten har åter- förvisat ärende till kronofogdemyndigheten. Om hovrättens prövning innefattar avgörande av fråga som inverkar på målets utgång, får dock talan föras mot beslutet.

Över hovrätts beslut i fråga om jäv mot förrättningsman får klagan ej fö- ras.

Särskilda rättsmedel

45 & Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap. rätte- gångsbalken får tillämpas även på kronofogdemyndighetens beslut i ärenden som avses i denna balk.

Vad som i 58 kap. 11 och 12 55 rättegångsbalken sägs om återställande av försutten tid skall även gälla när föreläggande har meddelats enligt 5 kap. 19, 24 eller 25 5 eller 14 kap. 9 5 andra stycket ovan.

Användning av särskilda rättsmedel får ej utan synnerliga skäl föranleda att exekutiv försäljning hävs.

bll'iiaim'? ||.'|r|'..1|ll||.._>1. r'— |Q|1|._

"'|'.L|'|||| . riojti'l'n” r.. ||.ll

__| .

|..'.'. . ..|..

. ,,, ..'ziz-||.;, '#'T'Mlå'h f.n. iwåhåäwnqkwtgu |||-m. '|. | |"_|-.'- ||rii|,|.'||..'. |'.

__. _ _ ||”. il "QH; ||, .|| ###? -.. .|_j gmumlhc'iw'iw L-rl...'»..'m. .- ll.-..'1-'1.

" --.|'_-'- _._ , _'|', ||':..|'||_,| ,.,||, .. ,, -_",..|_|..,,|.'.._. " ',';' "-.|.'_' |_| ., ||;"F'4,_lr..",_ .|_|.|1|||,|.... |,.'||.||,' ||u')|'u1*.;-"."J"1U'1'2" .

"-' "'.'.- ""I"l' _"'.'|"||. ||';|,_||"_' " ' ',, _.__.iji".._.'.|'_ |.. "| ..|| " " |

i'-.. ..," '." ' ." ". ' .|,'.' |_'. || || ,.... .|.|..._._|_||. |E'l"_' l'|._",,'_'|.-_."". |__|,| ||_, W'u' ' .T-_|_ '_'J_ p...—_|... .'_'_J,”,"T| fluga-(_l '|' ”|E-|'_" -... J""uä". .|_,” bira.|.,.|t..' "| .,||','|. _'|'l'.Fl| '.| .'.: ._| |1T ”|:. i |||! lu't

_|". ”få f||":| . i _| ' ' _._. ___ |_."| _.|____',' _._,||'_ _ "|_|-||'.;___'__ ||| .'|" __,|__ "_|_u||.|',||, .|,,,'||f"1.'_ ||.'|| '|'_.|.1.|'-"_' '—.| _'|_'-| |'._||.l'|5|' '_| |_|" '5|'|||'.||... ll'i." |||..' " |"' ' ..... ',_-|||" "" .c' ' ..-"_'-"||i':'. :...-'|.. || '|.-.'| .» ..- . " .

.' ..'|'...'."..-,'. ||" |... ""'—""" "'i'.-.'| ' .-".'|||.||-' 'n'-|"' |... ' .-_'|'_'_|_|_||"'._ ., .. , .|._._.,. .;|_'_' "tf.; || '.|._,-,_ u:'|_ | | '.--| ||. -.. Ålö—"”' " .. .

1,4”: .l_______ "I.,-f" |,___ __|-'_,_,|||',___ _ |,_,||||l|..', 'L|'_"|. ,,, ,,'|._ | . .- |_||. '_m '||'.|. . ». __."l"""'".1..:_'|'z_|.||,.F—'iw"i h_f]. lj-w..%|".l...| . _ '...qc|l."|1'l'|"',.._|l|"wj .. |,,_»'W||'.i|'. . ' .".| _ ||| 'n't'..|||p|i"|.'|-|"”"'|||»q|,! |.|—'|'." ._ .L|_'-||___ ||||_'_. ____ .. . _.H . . _'|'”. .'|. '__.... _ ._

'_||'.' "' " .".j. '_"r""' |||..' '.__'.|||.._ " .""|'L"- .' "" . .'_|| _"'-| .. . | ....|'| |.. '|,, _|'_ "'Ll'i |,,. .."| '.,:|.|__ ,,._|.| |._-|- . || ._J'HI'IC'lAä | ||. ..|'|___||.|| ||."'||'|:',1._|_'_ | - "' ! . '|'" ull |. '|' "" ""| ' , , | - |_." |_. JVM _|? il..i..,.=j"_n|r,,j||yl_l_u ._..| .|||"J.|'1'_'.||..|||_|.l.'.1| | .fr.

.'|:"' ."'""'.|| .. ». .... ., , .11 mm |. a' .. tllH_|r"|'|"1" .471,'||.31_J ||_| """",'&|"'_'|F?'|_"' _"",",,',' ”'i'—',' é'tmai l"'7'1u_+gjujj|1h'|i"_"l- ur,.iun" ||',— ”11:11...

1"_.'..,.'_'|f' ,",'”,_'.._|:.||'F" '.'—',...» ',',||,_.. '.4' H;.i ||_F'| |'_,_|||. .'| ||.|_,| 'BP__ i [inr w.l-

_l "" ".»:fil,.-_xf,_'.|_.—'.' .'.... ..|'..." "t'?” gummibanuha. Bi: www-'o' .."

. | i|"'-'l"" ||.» "..-mé" __.l'f-pl' " __.'_'|__", '|1f_r||._,_ ._— " ,'|'_',|._F,"l 5511?" 533123 15; ,"i | '| ,.., .|" . |_.. |

"'"." wit "är?"-r.: ||--J""| "|.|'._|.|'lf|-.'. .'|. " |.rrt...»'u..é-g.....t...|..... " "'n'—hi Lilli" """""'ä jul—'|'" "."""' "'"-" ""' Slut 'ilänndliiyh'lll Vih."-|'|v,'= nu

.,.|_' ._| ., . | ..' _ ., | | , , .'-.__'."+.| . ||..|-..' .' ||. || , . '

...,.1,.,,|."||' .. - |"'-' ...-....,,| '

|.||-||' "'-,."'|'.'."||'||

"".'".'..|..T'|.| . '.' """ . -.....|.'|"_|' "...

.'=""_i'. kl."? _ _ ' '.t'""'—' '|';”|.' ql]. "? ' 'II' _||__| I-il':'1-' Il" ;' ' .||'.|i||'i_|' ._|-|_.- _, |_|, '

|"|.| "-"'.'.

'|.":d_:".| '

||. |. |-. .

___ _ __E'gl_.____. . __|_ _ _,_,. . . ||..| ||_— ".' | "' " ' ' Mt. ..?... - ... 'n". " ..| ' ||| 'i '|"" ' |"' ' ' ' _|||.|._n. _|_|_||" _| __ __ |.|. ._ .. ,,,. .'-|.__'| '.._ _ |" "" :=" |"".'+"||'..'1' " | "| i" " .:" " _ | _ " i.. .! '|- "|_"' .. " _ . .'|._||_ | ._ _ -|.'_|_ _. "|: ___.|__ __ . ' .."'.._ ,,| "'+' .. . |_" ' |' Hd" ""L"" '

"|'.. "i' 'llll." | . '|' |".."||..|]__J. .. "

4.1

MOTIV

1. Inledning

1.1 Beredningens direktiv, nordisk! samarbete m. m.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 september 1957 till- sattes en särskild utredning för förberedande översyn av utsöknings— lagen (UL) och därmed sammanhängande lagstiftning. I direktiven an- gavs bl.a., att arbetet borde ta sikte på att kartlägga problemen och planlägga en blivande reform. Genom rundfrågor insamlade utred- ningen material om de brister som yppats på utsökningsrättens område. På förslag av utredningen genomfördes också ett par smärre reformer.'

Genom beslut den 30 september 1960 förordnade Kungl. Maj:t, att lagberedningen fr.o.m. den 1 oktober 1960 skulle ta upp frågan om reformering av UL och därmed sammanhängande lagstiftning. Därvid anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, bl. a. följande.

Utsökningsrätten regleras i huvudsak i utsökningslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1879. Lagen är alltjämt i väsentliga delar oförändrad. Helt na- turligt är den numera i hög grad föråldrad, och en fullständig omarbetning av lagstiftningen framstår såsom nödvändig. Lagberedningen bör nu gripa sig an med detta arbete. Det är många frågor av svårlöst och komplicerad natur som ingår i detta stora lagstiftningskomplex. Jag vill i detta samman- hang endast nämna några av dessa spörsmål. En fråga som träder i för- grunden gäller utformningen av införselinstitutet och möjligheterna att ut- vidga tillämpningen av detta institut. Användning av införsel kan tänkas komma i fråga såvitt angår skadestånd på grund av brottslig gärning. Un- der senare år har ofta, bl. a. i riksdagen, framkommit önskemål om åtgärder för att effektivisera betalningen av sådana skadeståndsfordringar. Möjligt är att införsel i lön kan visa sig vara en lämplig form för uttagande även av andra typer av fordringar. Bland andra spörsmål, som det finns anledning att uppmärksamma vid utredningen, må nämnas frågorna om den omfatt- ning i vilken egendom bör undantagas från utmätning, om åtgärder i syfte att hindra att utmätt egendom säljes till underpris, om skyddet för tredje man och om förutsättningarna för att bruka våld vid utsökningsförrätt- ning. Verkställighetsförfarandet vid vräkning bör övervägas med beaktande av att ur sociala synpunkter stötande resultat bör undvikas utan att fastig- hetsägarens intressen i oskälig grad eftersättes. Vidare må framhållas, att

1 Se SFS 1958:608 och 609 samt 1960:480-—482 och 539.

den omstridda frågan om skydd för fosterbarn mot olämpliga förflyttningar icke kan anses ha blivit slutgiltigt löst genom den nya barnavårdslagen. Så- som uttalats i propositionen med förslag till barnavårdslag (se prop. 1960: 10 s. 456) bör detta problem upptagas till prövning vid revisionen av utsök- ningslagstiftningen.

I fråga om konkursrätten, som står utsökningsrätten nära, har icke i nämnvärd mån framkommit kritik mot utformningen av den nuvarande lagstiftningen. Beredningen bör dock vara oförhindrad att, i den mån anled- ning därtill visar sig föreligga, upptaga frågor om reformer även på detta rättsområde.

Såsom framhölls i det utskottsutlåtande som låg till grund för 1945 års riksdagsskrivelse torde särskild uppmärksamhet böra ägnas frågan om den lämpligaste organisationen av de exekutiva myndigheterna. Därvid måste dock beaktas, att delar av detta problemkomplex redan är föremål för upp- märksamhet från flera andra utredningars sida.

Arbetet synes böra inriktas på att enligt traditionen från 1734 års lag sammanföra de väsentliga delarna av lagstiftningen i en balk. Huruvida jämväl konkurslagstiftningen, som är mycket detaljrik, bör ingå i balken torde få närmare prövas vid utredningen; möjligen kan det finnas lämpligt att göra en uppdelning av lagmaterialet så, att de viktigare bestämmelserna upptages i balken, medan övriga regler får kvarstå i särskild lag.

Enligt vad som upplysts förberedes i viss utsträckning reformering av ut- söknings- och konkursrätten även i övriga nordiska länder. Beredningen bör vid uppdragets fullgörande följa och hålla kontakt med detta reformarbete och i den utsträckning förutsättningar därför finnes verka för nordisk en- hetlighet på området. Det torde få ankomma på beredningens ordförande att deltaga i de överläggningar som kan komma till stånd med sakkunniga från de övriga nordiska länderna. Med hänsyn till den gällande lagstiftningens otidsenlighet kan det finnas behov av att vissa frågor bringas till en snar lösning. Beredningen bör därför vara oförhindrad att, i den mån den under utredningsarbetets gång finner anledning därtill, framlägga förslag till partiella reformer i avvaktan på översynen av lagstiftningen i dess helhet.

För nordiska överläggningar inom exekutionsrätten utsågs från dansk sida professorn B. Gomard, från finsk sida landshövdingen K. G. R. Ahlbäck och från norsk sida f.d. sorenskriver O. F. Harbek. Under första hälften av 1960-talet ägde upprepade överläggningar rum mellan dem och beredningens ordförande. De delegerade sökte därvid klargöra vilka ämnen som ägnade sig för lagsamarbete. Det ansågs emellertid inte föreligga förutsättningar för att upptaga ett mera vittsyftande pro- gram i tanke att uppnå en enhetlig nordisk lagstiftning på utsöknings- rättens område. Redan organisatoriskt är skiljaktigheterna stora och de synes komma att bestå. De exekutiva reglerna har också nära samband med inskrivningsväsendet liksom med andra materiellrättsliga regler som företer betydande olikheter. De delegerade inskränkte sig till att dis- kutera de frågor som var aktuella i de olika länderna och som ansågs kunna vara av betydelse från nordisk synpunkt. Något intresse för ge- mensam systematisk genomgång av hela utsökningsrätten har inte yppats i de övriga nordiska länderna. Det kan här nämnas, att beredningen de]- tagit i utredning som i nordiskt samråd ägt rum av frågan om intemor- disk verkställighet av beslut rörande vårdnad om barn och rätt till um- gänge med barn. Därvid framlades förslag till konvention angående verkställighet med anledning av beslut rörande vårdnad om barn m.m. (NU 1967: 4). Förslaget har inte ännu föranlett lagstiftning. I detta

sammanhang bör nämnas, att ett mera ingående samarbete däremot kommit till stånd inom den materiella konkursrätten.2

1.2 Gällande rätt m.m.

UL, som antogs år 1877 och trädde i kraft den 1 januari 1879, ersatte utsökningsbalken i 1734 års lag. Den har sedermera under årens lopp ändrats i många avseenden, ofta i samband med lagstiftning på andra rättsområden. Här kan särskilt nämnas 1912 års lagstiftning beträffande exekution i fast egendom. När landsfiskal vid 1917 års omorganisation av fögderiförvaltningen blev utmätningsman på landet, vidtogs åtskilliga ändringar av praktisk-organisatorisk art. Genom 1937 års lagsökningslag flyttades lagsökningsprocessen från utsökningsmyndighet till domstol. Med anledning av nya rättegångsbalken (RB) gjordes vidare år 1946 åtskilliga ändringar i UL.

På förslag av beredningen har därefter en rad mer eller mindre ge- nomgripande reformer skett. I betänkandet Utsökningsrätt I (SOU 1961: 53) föreslog beredningen till en början ett flertal partiella refor- mer av begränsad räckvidd, främst rörande utmätningsinstitutet. _ I Utsökningsrätt II (SOU 1963: 28) tog beredningen upp frågor som hade aktualiserats av statsmakternas beslut om reformering av polis-, åkla- gar- och exekutionsväsendet. Detta beslut innebar bl. a., att exekutions— väsendet helt förstatligades den 1 januari 1965 och kronofogdemyndig- heterna inrättades. Beredningens betänkande innehöll de förslag till ändringar i UL som omedelbart påkallades av förstatligandet. [ betän- kandet föreslogs också ny lagstiftning angående lagsökning och betal- ningsföreläggande. Enligt förslaget skulle mål om betalningsföreläggande överflyttas från allmän domstol till kronofogdemyndighet. Även andra väsentliga nyheter föreslogs. —— I Utsökningsrätt III (SOU 1964: 57) lade beredningen fram förslag till ny införsellag och till ändring i ULs bestämmelser om beneficium och andra undantag från utmätning och om utmätning i lön m.m. -— I Utsökningsrätt IV (SOU 1966: 7) tog beredningen upp sådana frågor som hade samband med då förestående lagstiftning angående fast egendom samt företagsinteckning. Beredningen föreslog också ändringar beträffande vissa exekutionsrättsliga frågor som inte nödvändigt hörde samman med den nya lagstiftningen men an- sågs böra behandlas samtidigt. — I Utsökningsrätt V (SOU 1966: 38) föreslog beredningen nya regler angående verkställighet som rör vård- naden om barn rn. rn. Bestämmelserna innebar bl. a. att handläggningen överfördes från exekutiv myndighet till länsstyrelsen såsom barnavårds- myndighet. — I betänkandet Utsökningsrätt VIII (SOU l968:64) fram- lade beredningen, med anledning av förslag om ny jordabalk, förslag till ny lagstiftning om exekution i fast egendom. I samband därmed be- handlades också bl.a. exekutiv försäljning av luftfartyg och reservdelar till luftfartyg. I Utsökningsrätt XI (SOU 1971: 45) tog beredningen slutligen i anledning av reformförslag inom sjörätten upp frågan om nya

2 Se beredningens betänkanden U VII Ackordsförhandling, U IX Förmåns- rättsordning m.m. och U X Konkursgrunderna, gäldenärens legitimation, återvinning, kvittning, solidariska skuldförhållanden m. m.

regler rörande exekution i fartyg. Samtidigt föreslog beredningen vissa andra begränsade ändringar som hade samband med fartygsexekution.

Samtliga de förslag som framlagts genom betänkandena Utsöknings- rätt I—V och VIII har, efter en del jämkningar, genomförts, med un— dantag för förslaget i Utsökningsrätt II om lagsökning och betalnings- föreläggande som ännu ej prövats slutligt.1 Sistnämnda förslag är f.n. föremål för behandling i justitiedepartementet. Förslagen i Utsöknings— rätt XI har med några jämkningar upptagits i en den 26 april 1972 beslutad lagrådsremiss som bl.a. innehåller förslag till lag om exekutiv försäljning av registrerat skepp rn. m. (SfL) och till lag om ändring i UL (i det följande benämnt ULförslaget).

Beredningen har även avlämnat förslag om arbetsgivares rätt till kvitt- ning, Utsökningsrätt VI (SOU 1967: 3), som hade visst samband med utsökningsrätten och även föranlett lagstiftning.2

Efter genomförandet av dessa reformer innehåller UL f.n. i huvud- sak följande.

I 1 kap. finns bestämmelser om de myndigheter som har befattning med utsökningsmål. Konungens befallningshavande, dvs. länsstyrelsen, är överexekutor (ÖE). Kungl. Maj:t kan dock förordna särskild ÖE för viss del av län. Kronofogde är utmätningsman men kan sätta annan befattningshavare i sitt ställe. Rörande förhållandet mellan ÖE och ut- mätningsman föreskrivs i 1 kap. endast, att utsökningsmål upptages och prövas av ÖE, om inte annat stadgas, samt att utmätningsman har att fullgöra vad ÖE förordnar, verkställa dom och i vissa fall förrätta ut- mätning utan föreskrift av annan myndighet. Kapitlet innehåller vidare bl. a. bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter angående förfarandet i utsökningsmål. — I 2 kap. fanns tidigare be- stämmelser om lagsökning. Kapitlet är upphävt.

I 3 kap. finns de grundläggande bestämmelserna om verkställighet, i första hand på grund av dom eller beslut i tvistemål. Kapitlet innehåller närmare föreskrifter om kompetensfördelningen mellan ÖE och utmät- ningsman. I kapitlet regleras även verkställighet av vissa andra exeku- tionstitlar än domar och beslut i tvistemål, nämligen förlikning som har fastställts av domstol, skiljedom, utslag i lagsökningsmål, rättens bevis i mål om betalningsföreläggande, bötes- eller vitesbeslut i tvistemål och vissa beslut i utsökningsmål. — Med 4 kap. inleds de bestämmelser som gäller utmätning och verkan därav. Kapitlet reglerar utmätnings- förfarandet fram till egendomens försäljning. Föreskrifter meddelas bl. a. om förfarandet, utmätningsordningen, gäldenärens beneficium och utmätning i lön m.m. samt om skydd för tredje mans rätt. — I 5 kap. meddelas bestämmelser om utmätt egendoms försäljning, i den mån sär- skilda föreskrifter inte finns. Försäljning av luftfartyg och intecknade

1 U 1: prop. 1963: 52, lLU 21, rskr 207, SFS 1963: 255—260. U 11: prop. 1964: 126, lLU 29, rskr 277, SFS 1964: 446—449. U III: prop. 1968: 130, lLU 48, rskr 362, SFS 1968: 621—631. Beträffande vissa av förslagen se även hänvisning vid U IV. U IV: prop. 1967: 16, 3LU 24, rskr 132, SFS 1967: 140—146. U V: prop. 1967: 138, lLU 60, rskr 364, SFS 1967: 712—714. U VIII: prop. 1971: 20, LU 11, rskr 126, SFS 1971: 494—504. ? Prop. 1970: 94, lLU 42, rskr 262, SFS 1970: 215—216.

reservdelar därtill samt av fast egendom regleras i särskilda lagar (1971: 500 och 494) om exekutiv försäljning av sådan egendom (LfL och FfL). Även försäljning av registrerat skepp kommer att regleras av en särskild lag (SfL). — I 6 kap. behandlas utmätningsförfarandets slutskede, näm- ligen redovisning och fördelning av medel som har influtit till följd av utmätning. I 7 kap. fanns tidigare bestämmelser om tvångsförvaltning av fast egendom. Kapitlet är upphävt.

I 8 kap. ges bestämmelser om handräckning som kan meddelas av ÖE. Beträffande lös egendom kan ÖE besluta om kvarstad eller den mindre ingripande åtgärden skingringsförbud, medan i fråga om fast egendom endast skingringsförbud kan meddelas. Under vissa förutsätt- ningar kan reseförbud meddelas. Även vissa andra säkerhetsåtgärder kan förekomma. Vidare finns bestämmelse om handräckning mot den som själv har tagit sig rätt. ÖE kan slutligen förordna om avhysning av arrendator och hyresgäst m.fl. Jämsides med ULs bestämmelser om handräckning finns bestämmelser om handräckning i tvistemål resp. brottmål i 15, 25 och 26 kap. RB. Bestämmelserna i 15 kap. RB rör endast handräckning i redan anhängig rättegång.

I 9 kap. UL ges bestämmelser om kostnader i utsökningsmål. Här- efter ges i 10 kap. föreskrifter om klagan hos ÖE över utmätningsmans förfarande. Det avslutande kapitlet, 11 kap., innehåller regler om klagan över utslag i utsökningsmål. Enligt vad som föreskriVS där förs klagan över ÖEs utslag hos hovrätt. Mot hovrättens utslag kan talan i viss utsträckning fullföljas till högsta domstolen. Beträffande fullföljd av talan till hovrätten och högsta domstolen och rättegången där gäller i stort sett RBS bestämmelser (21 & Rp).

I fråga om verkställighet av dom i brottmål, varigenom dömts till böter eller vite eller till annan ”påföljd” som innefattar betalningsskyl- dighet eller som eljest kan verkställas genom utsökning, gäller enligt 22 5 förordningen om utsökningslagens införande (Up), att bestämmel- serna om utmätning i UL skall tillämpas, med visst förbehåll. Beträffan- de böter och viten m.m. finns ytterligare bestämmelser i lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff och i förordningen (1917: 915) an- gående indrivning och redovisning av böter. Det bör vidare uppmärk- sammas, att UL inte är direkt tillämplig på utmätning för skatter och allmänna avgifter. Se 14 ä 2 mom. Up.

Vid sidan av UL finns även andra viktiga exekutionsrättsliga författ- ningar. Av dessa bör, utöver de tidigare berörda försäljningslagama, i första hand nämnas införsellagen (1968: 621) som gäller underhållsbi- drag, skatter m.m. I lagen (1921: 244) om utmätningsed regleras utmät- ningsgäldenärs skyldighet att uppge sina tillgångar under edsplikt. Be- tydelsefulla exekutionsrättsliga bestämmelser finns också i lagen (1915: 219) om avbetalningsköp (Ava).

UL och InfL kompletteras av närmare föreskrifter som har meddelats i administrativ ordning, numera främst utsökningskungörelsen (1971: 1098) samt exekutionsavgiftskungörelsen (1971: 1027). FfL och LfL kom- pletteras av kungörelsen (1971: 1097) om exekution i fast egendom och kungörelsen (1971: 1102) om exekution i luftfartyg m.m. SfL torde också komma att kompletteras av en tillämpningsförfattning.

På grundval av konventioner med främmande stater har tillkommit flera lagar om verkställighet av utländsk dom m.m. De viktigaste är lagen (1932: 540) om erkännande och verkställighet av dom, som med- delats i Danmark, Finland, Island eller Norge, lagen (1962: 512) om in- drivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge samt lagen (1965: 723) om erkännande och verk- ställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn.

Beredningen har i tidigare betänkande redogjort för de önskemål om reformer som framförts innan beredningens arbete påbörjades.s Här bör nämnas, att frågan om en allmän revision av UL upptogs vid 1945 års riksdag. Första lagutskottet framhöll i avgivet utlåtande,4 att UL var föråldrad och inte svarade mot nutida krav samt att bristerna kunde avhjälpas endast genom en fullständig omarbetning. En sådan omarbet- ning skulle därjämte innebära den väsentliga fördelen att de särskilda exekutionsrättsliga lagar som fanns vid sidan av UL kunde inarbetas i en ny lag. Det reformarbete som utskottet förordade var av stor om- fattning och måste ta åtskillig tid i anspråk. Utskottet fann därför önsk- värt, att utredningsarbetet inte skulle hindra trängande partiella refor- mer. Riksdagen biföll utskottets hemställan om revision av UL.5 Önske- mål om revision återkom även vid senare riksdagar.

1.3 Utländsk rätt

Danmark. Regler om exekution finns i lov den 11 april 1916 om rettens pleje, tredje bokens tredje—femte avsnitt. Verkställigheten åvilar som regel underrättsdomare, som i denna sin verksamhet benämns "foged". Klagan förs hos landsretten. Målen kan endast i begränsad omfattning föras vidare från landsret till hojesteret.

Dom på betalningsskyldighet verkställs genom "udlaeg". Vid sidan härav finns ”udpantning” som är en förenklad form av verkställighet och får användas för indrivning av skatter och allmänna avgifter samt vissa andra fordringar, bl.a. underhållsbidrag. Udpantning skiljer sig från udlzeg bl.a. däri, att det för verkställighet inte krävs dom eller annan liknande exekutionstitel. Udpantning har samma rättsverkningar som udleeg. Närmare bestämmelser finns även om verkställighet av andra förpliktelser än betalningsskyldighet.

Fogden kan i vissa fall meddela handräckning utan att det finns nå- gon exekutionstitel, bl.a. i fråga om besittning till fast eller lös egen- dom.

Lagen innehåller också bestämmelser om "arrest" till säkerhet för fordran m.m. och om förbud att företa handlingar som strider mot annans rätt.

I ett år 1971 avgivet betänkande (nr 634) har föreslagits åtskilliga ändringar beträffande udlaeg och udpantning.

3 Se U I 5. 33 ff. 4 lLU 39. 5 Rskr 365.

Finland. Den finska utsökningslagen av den 3 december 1895 överens- stämmer i huvudsak, beträffande såväl uppställning som innehåll, med UL sådan denna var före de reformer som har ägt rum under det se— naste decenniet.

Norge. Bestämmelser om utsökning finns i lov den 13 augusti 1915 om tvangsfuldbyrdelse. Verkställighet åvilar underrätt (namsretten) och ”namsmann". Namsmannens beslut och åtgärder kan överklagas till namsretten.

Betalningsförpliktelse verkställs genom ”utlazg” som medför panträtt för borgenären. Beträffande dom på betalningsskyldighet som ej har vunnit laga kraft kan ske avsaetning som medför i huvudsak samma rättsverkan som utlaeg. Vidare finns en särskild verkställighetsform ”ut- pantning” för indrivning av fordran som inte förutsätter dom eller an— nan exekutionstitel. Utpantning får användas endast vid vissa krav, nämligen skatter och allmänna avgifter samt vissa privata fordringar, bl. a. underhållsbidrag. Beträffande förfarandet och rättsverkan gäller i huvudsak detsamma som i fråga om utlag. I lagen meddelas också när- mare bestämmelser om verkställighet av anspråk som avser annat än betalning.

Säkerhetsåtgärden ”arrest” kan beviljas för att säkerställa verkställig- heten av betalningsskyldighet. Fråga om arrest prövas av domstol, där tvist om fordringen handläggs, eller av namsretten. Även andra säker- hetsåtgärder finns.

En kommitté har år 1954 lagt fram förslag till ny lov om tvangsfull— byrdelse. Förslaget har ännu inte föranlett lagstiftning. I ett år 1972 avgivet betänkande (NOU 1972: 20) har föreslagits en lov om ford- ringshavernes dekningsrett, som bl.a. innehåller regler om egendom ur vilken borgenär kan få betalt för sin fordran.

I den mån närmare uppgifter om nordisk rätt synts ha intresse redo- görs därför i de olika avsnitt som beredningens förslag innehåller. Där lämnas också i viss utsträckning redovisning för gällande lagstiftning utanför Norden.

1.4. Beredningen

1.4.1 Enligt direktiven går beredningens uppdrag ut på en allmän revision av utsökningsrätten. Hit hör i främsta rummet verkställighet av domar och beslut eller andra exekutionstitlar men — om man utgår från ULs nuvarande tillämpningsområde — även olika former av hand- räckning. Som den ovan lämnade redogörelsen visar har beredningen efter hand avlämnat en rad delbetänkanden med förslag i ämnet. Härigenom har en väsentlig del av arbetet på en ny utsökningsbalk blivit utfört. Be- redningen utgår från att de nya regler som tillkommit på grundval av beredningens successiva förslag nu inte skall genomgående övervägas på nytt utan i allmänhet bör införas i balken i det skick vari de an- tagits av statsmakterna, frånsett de ändringar som följer av organisato-

riska nyheter och den nya redaktionella utformning som påkallas av att bestämmelserna införs i en större enhet. Detta gäller även i fråga om InfL som reglerar en praktiskt mycket viktig och i hög grad anlitad exekutionsform. Beredningen kommer i enlighet härmed inte att på nytt närmare motivera alla de bestämmelser som införts genom de successiva partiella reformerna. Förutom införsel har de nya regler som efter hand antagits behandlat bl. a. utmätning av avlöning och därmed jämförliga tillgångar, olika slags undantag från utmätning samt för- säljning av luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg och fast egendom (LfL resp. FfL). Dessutom föreligger det förslag till särskild lag om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m. (SfL) som förut nämnts.

1.4.2 Vid utformningen av förslag till ny utsökningsbalk har bered- ningen haft att överväga vad som lämpligen bör införas i en sådan enhet. Det är inte alldeles entydigt vad som skall förstås med utsök- ningsrätt. I direktiven för beredningen har konkursrätten inte räknats till utsökningsrätt i egentlig mening, ehuru de båda rättsområdena står varandra nära, men beredningen skulle enligt direktiven vara oför- hindrad att även ta upp frågor om reformer på konkursrättens område i den mån anledning därtill visade sig föreligga. Beredningen har också, som förut nämnts, avlämnat tre delbetänkanden som direkt eller indi- rekt hör dit.1 Beträffande frågan om sammanförande av konkursrätts- liga bestämmelser med utsökningsrättsliga regler i trängre bemärkelse an- fördes i direktiven för beredningen, att det borde närmare prövas huru- vida även konkursrätten — som är mycket detaljrik — borde ingå i en utsökningsbalk. Möjligen kunde det finnas lämpligt att göra en upp- delning av lagmaterialet så att de viktigare bestämmelserna togs in i balken medan övriga regler fick kvarstå i en särskild lag. Karaktäristiskt för utsökningsrätten i egentlig mening är, att den allt- igenom utgör en form av myndighetsutövning, vid vilken de exekutiva organen träder i verksamhet på framställning av enskild i ”enskilda mål" eller av det allmänna i ”allmänna mål”. I konkursförfarandet prövas frågan om konkursbeslut av konkursdomaren eller rätten. Den förre har därjämte bl. a. en viss uppsikt över konkursbonas förvaltning. Den när- maste tillsynen utövas av en rättens ombudsman. I övrigt handhas emel- lertid konkursbona av förvaltare som representerar borgenärskollek- tivet. Det synes inte vara något att vinna med att i sin helhet samman- föra så olikartade förfaranden som exekution i egentlig mening och konkursförvaltning i en gemensam balk. Vad beträffar de särskilda av- snitten i konkurslagen (KL) kan det inledande 1 kap. i KL sägas i viss mån vara relativt fristående eftersom det uttömmande reglerar förutsätt- ningarna för att någon skall kunna försättas i konkurs. Det hör emeller— tid ändå på många sätt samman med följande kapitel. Att utbryta den delen ur KL och överföra den till en ny utsökningsbalk skulle därför bryta ett naturligt samband med senare avdelningar i KL. Man kan snarare överväga att ur KL bryta ut regler som har en mera materiell— rättslig innebörd, såsom bestämmelserna om vilken egendom som ingår i

lUVII,UIXochUX.

konkurs, återvinning, rätt att göra fordran gällande i konkursen, kvitt- ning och utdelningsrätt t.ex. i solidariska skuldförhållanden.2 Dessa inbördes ganska heterogena regelkomplex har emellertid även de sam- band med andra delar av KL och passar inte heller särskilt väl samman med den egentliga utsökningsrätten. Det har därför inte synts innebära någon vinning att ta in dem som en särskild avdelning i en utsöknings- balk för att på det sättet reducera KL till att i huvudsak gälla själva konkursförfarandet. Härtill kommer, att en dylik utbrytning ur KL för- utsätter att en fullständig omarbetning av KL sker även i övrigt. Be- redningen har på anförda skäl ansett att utsökningsbalken lämpligen bör begränsas till den egentliga utsökningsrätten. Reglerna för konkurs- förfarandet är också numera föremål för utredning av en särskild kom- mitté.3

Även frånsett konkursrätten föreligger vissa spörsmål om den lämp- liga avgränsningen av vad som bör tas in i balken. Ett rättsområde som berör både utsökningsrätt och konkursrätt är förmånsrättsordningen. Beredningen har behandlat denna i betänkandet Utsökningsrätt IX, vil- ket föranlett en fristående lag i ämnet som ersatt 17 kap. HB. Bestäm— melserna om förmånsrätt har grundläggande materiell betydelse och bör närmast ses som komplement till skuldebrevslagen m.m. Det är föga sannolikt, att någon ny handelsbalk kommer att utarbetas. Man kan där- för vänta sig, att både skuldebrevslagen och förmånsrättslagen kommer att under överskådlig tid bestå som särskilda lagar. Beredningen har inte ansett att förmånsrättsordningen bör tas in i UB.

I ett tidigare delbetänkande Utsökningsrätt II har beredningen be- handlat lagsökning och betalningsföreläggande. Reglerna om lagsök- ning ger föreskrifter om en specialprocess som snarast hör hemma inom rättegångsbalkens ram. Beträffande betalningsföreläggande föreslog be- redningen i nämnda betänkande, att mål därom skulle handläggas av kronofogdemyndighet och tänkte sig då att bestämmelserna skulle in- föras i en blivande utsökningsbalk. Detta låter sig göra men inte utan en viss förlust ur systematisk synpunkt. Även om nämnda omläggning ge- nomförs kan reglerna om betalningsföreläggande utan någon praktisk olägenhet kvarstå i en särskild lag. I detta sammanhang bör nämnas att både lagsökning och betalningsföreläggande är föremål för utredning inom justitiedepartementet, delvis med utgångspunkt från beredningens förslag. Resultatet av denna utredning bör inte föregripas.

Slutligen kan nämnas, att vissa regler om handräckning och även om verkställighet finns i lagen om avbetalningsköp. Beredningen har inte ansett lämpligt att ur den lagen bryta ut de bestämmelser som rör själva handräcknings- resp. verkställighetsförfarandet och överföra dem till den nya balken. En sådan åtgärd skulle, särskilt på grund av hän- visningar till materiella regler i Ava, medföra att bestämmelserna blev mycket mera svårlästa än nu. Även i detta fall utgår sålunda beredningen från att vissa regler om ärenden som handläggs av kronofogdemyndighet

2 Jfr U X. 3 Se 1972 års riksdagsberättelse Ju: 54.

skall stå i en särskild lag. Här kan nämnas att Ava f.n. överses av kreditköpkommittén.4

Enligt gällande rätt är UL inte direkt tillämplig på verkställighet med anledning av domar i brottmål eller på indrivning av skatter och all- männa avgifter. InfL är däremot direkt tillämplig på indrivning av böter och viten samt skatter och allmänna avgifter. Beträffande brottmåls- domar som ålägger böter, viten eller annan ”påföljd” som kan verkstäl- las genom utsökning innehåller 22 5 Up föreskrift, att UL skall tillämpas med vissa förbehåll. Dessutom finns särskilda bestämmelser i förord- ningen (19172915) angående indrivning och redovisning av böter. ] fråga om skadestånd i brottmål gäller enligt 22 & Up i alla avseenden att ULs bestämmelser om tvistemål skall gälla. Beträffande skatter och allmänna avgifter anges i uppbördsförordningen (1953: 272) i vad mån UL skall tillämpas.

Beredningen anser, att en ny balk — liksom f. n. är förhållandet med InfL — bör göras direkt tillämplig även på brottmålsdomar som inne- fattar betalningsskyldighet eller annan förpliktelse samt på indrivning av skatter och allmänna avgifter. Som framgår av det sagda innebär detta dock huvudsakligen en redaktionell nyhet, i synnerhet som det är praktiskt påkallat att Kungl. Maj:t får möjlighet att såvitt angår det allmännas krav göra vissa avsteg från de bestämmelser om anstånd o. 1. som annars bör gälla.

Inom ramen för en på anfört sätt begränsad arbetsuppgift har be- redningen övervägt vilka former för verkställighet och handräckning som är behövliga och lämpliga. Beredningen återkommer härtill i näst- följande avsnitt som behandlar huvudgrunderna för betänkandet.

1.4.3 Utarbetandet av förslag till utsökningsbalk har även aktualiserat organisatoriska frågor. Exekutiv myndighet är f.n. i första instans kronofogdemyndighet (krfm) resp. överexekutor (ÖE). I tidigare betänkanden har nämnts, att beredningen tänkt sig att ÖE skulle avskaffas. Denna fråga har bered- ningen diskuterat med bl. a. representanter för justitie- och civildeparte- menten. Beredningen har nu tagit upp saken till slutlig behandling och föreslår att tanken fullföljs. Frågan behandlas närmare i avd. 2 och 4 i detta betänkande. Utanför UL finns åtskilliga lagar som lägger olika befogenheter i ÖEs hand. Beredningen har granskat de bestämmelser som finns och för— ordar att ärendena i allmänhet överförs till krfm. Förslaget till UB påkallar åtskilliga följdändringar i annan lagstift- ning. I detta sammanhang kan nämnas 15, 25 och 26 kap. RB som rör olika former av handräckning i anslutning till tvistemål eller brottmål vid rätten. Bestämmelserna i dessa kap. hör nära samman med mot- svarande regler i UL och de bestämmelser i ämnet som beredningen föreslår skola införas i UB. Nära samband med förslagets regler om handräckning har även Ava.

4 Se 1972 års riksdagsberättelse Ju: 53.

1.4.4 I terminologiskt hänseende vill beredningen här förutskicka att den vid återgivande av gällande lag i allmänhet inte använder termen utmätningsman utan i stället talar om kronofogdemyndigheten (krfm). Den förra termen förekommer inte i förslaget och krfm är redan f. n. överlag det organ som genom sina befattningshavare fungerar som ut- mätningsman. Den befattningshavare som handlägger exekutivt ärende betecknas emellertid i förslaget och motiven i vissa sammanhang som förrättningsmannen. I UL talas om utsökningsmål. Beredningen har ansett det önskvärt att frågor om exekutiva åtgärder hålls skilda från rättegångsmål och be- tecknar därför de förra som ärenden. Även när gällande lag återges används så långt möjligt termen ärende i stället för beteckningen mål.

Beredningens förslag till utsökningsbalk (UB) har samband med andra aktuella lagstiftningsfrågor. Det har varit nödvändigt att referera till de förslag som förelåg i början av år 1973. I främsta rummet bör här erinras om det förslag till lag om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m. (SfL) som upptagits i förenämnda remiss den 26 april 1972 till lagrådet samt de i samma remiss upptagna förslagen till lagar om ändring i UL resp. KL. De senare förslagen åberopas i det följande under beteckningarna ULförslaget och KLförslaget. Det förslag till lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) som upptagits i en annan nämnda dag beslutad lagrådsremiss benämns SjöLförslaget. Med skepp avses, om inte annat sägs eller framgår av sammanhanget, även skeppsbygge. Ett mindre förslag, till vilket också refereras i vissa sammanhang, avser änd- ring i RB och har upptagits i prop. 1973z30. Detta förslag åberopas under beteckningen RBförslaget. Nämnda prop. innehåller även förslag om vissa mindre ändringar i UL.

Förkortningen UB åsyftar självfallet beredningens förslag till ut- sökningsbalk.

2. Huvudgrunder för en ny balk

2.1. Organisationen

2.1.1 Vad beredningen anfört i inledningen visar, att en revision av utsökningsrätten förutsätter att även organisatoriska frågor blir föremål för överväganden. Det är uppenbart, att reglerna för exekution måste utformas med beaktande av den organisation som kan påräknas för de— ras tillämpning, liksom omvänt att organisationen måste byggas upp med tanke på de uppgifter som lagstiftningen lägger på de exekutiva orga- nen. Ehuru det kan sägas att regelsystemet rent principiellt är det pri- mära, anser beredningen lämpligt att vid en redogörelse för huvud— grunderna för en ny utsökningsbalk först beröra de betydelsefulla orga- nisatoriska frågorna.

Som förut nämnts handläggs de exekutiva ärendena hos oss i första hand av krfm eller ÖE. Från ÖE fullföljs ärendena till hovrätt och därifrån till högsta domstolen, allt i den mån fullföljd överhuvud är tillåten. Det har tidigare ansetts vara en principiell fråga, huruvida vid en reform exekutiva ärenden borde redan i första instans anförtros domstolarna eller ligga hos särskilda organ. Som skäl att låta domsto- larna handha exekutionen har åberopats det rent principiella argumentet att uppgiften tillhör rättsväsendet. Beredningen har redan i samband med 1964 års stora reform av polis—, åklagar— och exekutionsväsendet uppmärksammat frågan och därvid uttalat sig för att exekutiva ären- den alltjämt skulle i första instans åvila särskilda exekutiva myndig— heter.1 Denna ståndpunkt utesluter naturligtvis inte att exekution tillhör rättsväsendet.

Till stöd för den rådande ordningen kan särskilt framhållas att det skulle vara främmande för domstolarna att ha ansvaret för de s.k. allmänna målen. Man kan svårligen ålägga dem att svara för indriv- ning av skatter, något som är krfms till sin omfattning största arbets- uppgift. Och att dela upp verksamhetsområdet så att s.k. enskilda mål läggs till domstol och allmänna mål blir kvar hos krfm skulle medföra betydande praktiska olägenheter.

1U 11 5.32 ff och 82 f.

Beredningen anser sig nu kunna utgå från att exekutionen i enlighet med 1964 års beslut skall i första hand ligga hos krfm och inte hos domstol. I samband med 1964 års reform framfördes inte några önske- mål om att domstolarna skulle svara för exekutionsväsendet i första in- stans. Och under beredningens fortsatta arbete har inte heller kommit fram sådana önskemål.

2.1.2 Flertalet exekutiva verkställighetsärenden handläggs f. n. av krfm i egenskap av utmätningsman. Hit hör — i grova drag — införsel, ut- mätning, verkställighet för uttagande av viss lös egendom, verkställighet av dom på avhysning samt handräckning enligt lagen om avbetalnings- , köp m.m. Utmätt luftfartyg m.m. eller fast egendom får emellertid f.n. inte säljas av krfm, utan ärendet skall, om det är anhängigt hos krfm, för ändamålet överlämnas till ÖE. Detsamma gäller enligt SfL i fråga om registrerat skepp. Andra ärenden anhängiggörs direkt hos ÖE, t. ex. fråga om fullgörande av leveransavtal men framför allt hand- räckning i olika former. Dessutom prövar ÖE förutsättningarna för verkställighet av svensk skiljedom samt i åtskilliga fall förutsättningarna för verkställighet av utländska domar m. rn. Detta innebär att för de flesta exekutiva ärenden finns inte mindre än fyra instanser, nämligen krfm, ÖE, hovrätt och högsta domstolen, samt att ärenden som rör utmätt luftfartyg m.m. eller fast egendom — liksom registrerat skepp enligt SfL — får under ärendets gång flyttas över från krfm till ÖE. Att antalet instanser nedbringas och en orga- nisatoriskt enklare ordning även i övrigt genomförs är angeläget. Beredningen anser det naturligt och ändamålsenligt, att man gör krfm till det organ som på exekutionssidan får motsvara allmän underrätt på den dömande sidan. Uppenbarligen är det fullt möjligt att utan risk för rättssäkerheten reducera antalet instanser på den exekutiva sidan ge- nom att avskaffa ÖE som mellaninstans. Beredningen anser också, att en lämplig ordning vinns om de ärenden som nu handläggs av ÖE som första instans liksom försäljning av registrerat skepp, luftfartyg m.m. och fast egendom anförtros krfm. Detta förutsätter naturligtvis, att kva- lificerad arbetskraft finns att tillgå hos sistnämnda myndighet och att det inom myndigheten sker en ändamålsenlig arbetsfördelning. Stats- makterna har nyligen fattat principbeslut om en stark minskning av an- talet krfdistrikt.2 Efter en sådan minskning bör nämnda krav kunna uppfyllas utan större svårigheter. Beträffande försäljning av registrerat skepp, luftfartyg m.m. och fast egendom har beredningen i tidigare betänkanden3 räknat med att, om öE avskaffas, sakkunniga förrättningsmän vid behov skulle kunna användas utanför det krfdistrikt där vederbörande är stationerad. I fråga om registrerade skepp och luftfartyg kan man överhuvud inte vänta sig, att det annat än på ett mycket begränsat antal ställen kan finnas förrättningsman med erfarenhet på området. Efter den eftersträ- vade minskningen av antalet krfdistrikt torde däremot i fråga om för- säljning av fast egendom sakkunnig komma att finnas inom varje distrikt, möjligen med ett eller ett par undantag. Oavsett var den som an-

? Prop. 1972: 1 bil. 14 s. 14 ff, CU 7 och rskr 70. 3 U VIII s. 74 f och U XI s. 35.

litas är stationerad, hör han i ett aktuellt ärende handla i den lokala krfms namn. Att utmätningsärende inte behöver flyttas från första till andra instans när den utmätta egendomen skall säljas innebär givetvis en organisatorisk fördel.

2.1.3 Som förut nämnts handlägger ÖE som första instans vissa ärenden om verkställighet av dom eller beslut eller av skiljedom, ehuru de (praktiska åtgärder som behövs sedan ÖE meddelat beslut i ärendet ankommer på krfm. Till dylika ärenden hör bl. a. verkställighet av ut- ländska domar eller beslut. Frågor om verkställighet av vissa utländska domar eller beslut eller av utländska skiljedomar tas upp av Svea hovrätt. Beredningen har övervägt huruvida någon del av de hithörande ären— den som nu i första instans tas upp av ÖE borde gå till underrätt som då finge pröva förutsättningarna för verkställighet och ge direktiv om och hur verkställighet får äga rum. Det har emellertid inte ansetts ändamålsenligt att flytta dessa ärenden från ÖE till underrätt. Man vin- ner en betydligt enklare och mera överskådlig ordning, om de anförtros krfm som första instans. Krfm måste ju under alla förhållanden med- verka vid verkställigheten och kvalificerade befattningshavare hos krfm bör kunna bemästra uppgiften. Beredningen vill påpeka, att den inte ämnar föreslå någon ändring i den nuvarande ordningen att förutsätt- ningarna för verkställighet av vissa utländska domar eller beslut eller av utländska skiljedomar skall prövas av Svea hovrätt. Av ärenden som ÖE nu handlägger i första instans intar i övrigt hand- räckningsärendena en särställning. Frågor om handräckning i form av kvarstad, skingringsförbud, reseförbud, återställande av besittning, av- hysning eller annan rättsskyddsåtgärd handläggs f.n. också av domstol, när de uppkommer i samband med något aktuellt mål. Även om införsel, utmätning och andra verkställighetsärenden skall handläggas av krfm i första instans kan man tänka sig att göra dom- stol ensam behörig att i första instans ta upp ansökningar om hand- räckning. Beredningen har emellertid inte funnit att detta skulle inne- bära någon vinning utan stannat för att det praktiskt lämpligaste är att behålla möjligheten för vederbörande att vända sig till exekutiv myn- dighet, vilken — om ÖE avskaffas — bör vara krfm. Ärenden om hand- räckning kräver snabbt ingripande t. ex. om det gäller skepp eller luft- fartyg som väntas anlända till viss hamn eller flygplats. Sökanden bör därför kunna vända sig till den myndighet som är närmast till hands. Det är t. ex. i fråga om kvarstadsansökan inte möjligt att, om befogen- heten att ingripa läggs hos domstol, alltid lita till just den domstol vid vilken eventuell talan i saken sedermera skall väckas. I andra fall, såsom vid återställande av besittning, är det kanske inte alls aktuellt att talan skall behöva väckas vid domstol. Det kan knappast bestridas, att den för praktisk verkställighet inrättade krforganisationen är bättre äg— nad att tillgodose kraven på snabba ingripanden än domstolarna. De senares beslut om handräckning måste f.ö. under alla omständigheter befordras till krfm för att genomföras. Motsvarande gäller nu be- träffande ÖEs beslut om handräckning. Efter ÖEs avskaffande kan krfm, om den får befogenhet att ta upp ärenden om handräckning,

både meddela beslut därom och själv befordra beslutet till verkställig- het. Beredningen föreslår, att krfm får befogenhet att besluta om hand- räckning i huvudsak enligt vad som nu gäller för ÖE. Därvid förutsätts, att myndigheten blir utrustad med kvalificerad personal för ändamålet. Det sagda gäller även sådan handräckning som nu regleras i 191 och 192 55 UL.4

Handräckning kan beviljas av ÖE inte bara direkt enligt ULs be— stämmelser därom utan även på grund av hänvisningar i andra lagar till UL såsom i 72 & väglagen (1971: 948), 106 5 lagen (1939: 608) om enskilda vägar, 148 & byggnadslagen (1947: 385), 18 5 lagen (1942: 350) om fornminnen och 39 & naturvårdslagen (1964: 822). Sådana bestäm- melser kommer att genomgås i samband med följdlagstiftningen. I stort sett torde inte finnas anledning att skilja mellan handräckning direkt enligt UL och handräckning på grund av hänvisning till ULs bestäm- melser.

I åtskilliga författningar läggs speciella befogenheter hos ÖE, såsom att mottaga deposition av hyra m.m. Beträffande dessa befogenheter får i varje särskilt fall prövas, om ÖE bör ersättas av krfm eller någon annan myndighet. Antalet dylika ärenden och därmed förenat arbete är inte så stort att det i nämnvärd grad påverkar den nu aktuella organisa- tionsfrågan.

Beredningen vill i detta sammanhang erinra om de ärenden rörande fördelning av medel enligt ULs regler som nu handläggs av länsstyrel- sen. Bestämmelser därom finns i åtskilliga författningar, t. ex. i vatten- lagen(1918: 523)9 kap. 69 &, expropriationslagen(1972: 719)6 kap. 18 &, ensittarlagen (1925: 334) 14 5 och gruvlagen (1938: 314) 43 5. Eftersom fördelningen sker med tillämpning av reglerna om fördelning av köpe- skilling för utmätningsvis såld fast egendom kan det synas rationellt att överflytta även dessa fördelningsärenden till krfm. Om det ej sker utan ärendena stannar hos länsstyrelsen, kan denna behöva anlita expert på hithörande frågor hos krfm eller på annat håll.

2.1.4 Som förut nämnts fullföljs exekutiva ärenden från krfm till ÖE och från öE till hovrätten. Om ÖE avskaffas, kan man tänka sig att talan från krfm skulle få fullföljas inte till hovrätt utan till tingsrätt eller annan domstol som dömer i första instans. Om talan skall från krfm fullföljas till underrätt, kommer dock inte antalet instanser i exekutiva ärenden att minska, om ej särskilda be- gränsningar uppställs i fråga om fullföljd till högre instanser. Tvärtom skulle i alla ärenden som nu handläggs av ÖE som första instans liksom i ärenden angående försäljning av skepp, luftfartyg m.m. och fast egendom tillkomma en ny mellaninstans. Beredningen kan på andra sidan inte finna lämpligt att, om talan i exekutiva ärenden skulle full- följas till underrätt, särskilt begränsa möjligheterna till fullföljd där- ifrån. Exekutiva ärenden erbjuder ej sällan svåra rättsliga problem som bör få prövas av överrätt.

4Hassler har däremot i SvJT 1972 s. 308 uttalat, att bestämmelser mot- svarande 191 och 192 55 UL inte hör hemma i förevarande sammanhang.

Vidare bör framhållas, att man knappast kan tänka sig att alla ären- den oavsett sin beskaffenhet skulle gå från viss krfm till en och samma underrätt. I stället torde man tvingas att dela upp ärendena på olika slags domstolar, t. ex. så att ärenden om försäljning av fast egendom går till fastighetsforum, ärenden om avhysning av hyresgäst till hyresdom- stol osv. En sådan fullföljdsordning blir svåröverskådlig och kan be— faras medföra svårigheter i tillämpningen. Vidare får man räkna med att talan skulle få fullföljas till underrätter med mindre domkretsar än krfms distrikt. Detta kan inte vara lämpligt. Det är i övrigt naturligtvis viktigt, att man snabbt kan få ett auktoritativt avgörande i saken.

Beredningen anser, att valet av överinstans bör stå mellan hovrätt och en särskild överinstans för exekutiva ärenden för hela riket. Det se- nare alternativet kan i förstone synas tilltalande från flera synpunkter. Ärendenas snabba avgörande kan befordras och enhetligheten i av- görandena främjas. Beredningen vill här erinra om att riksskatteverket nyligen utsetts till centralmyndighet för exekutionsväsendet och skall ersätta den mera provisoriska EON. Den nya myndigheten skall få be- tydande administrativa och praktiska uppgifter inte minst med tanke på skatteindrivningen. Bl.a. kommer eventuell central databehandling att förläggas dit. Beredningen kan emellertid inte finna lämpligt att i en centralmyndighet av den typen inbygga en över- och slutinstans för prövning av talan som fullföljs i exekutiva ärenden. Man skulle sålunda vara nödsakad att inrätta en självständig överinstans. Denna måste ha en sådan sammansättning att den kan väl fylla uppgiften att vara slut- instans även i rättsligt svåra exekutiva ärenden. En kollegial domstol är nödvändig. Beredningen har den uppfattningen att tillströmningen av besvär i kvalificerade ärenden inte blir tillräcklig för att motivera in- rättandet av en särskild kollegial domstol för ändamålet. Härtill kom- mer att principiella erinringar kan framställas mot att låta exekutiva ärenden slutligt avgöras i en instans som är helt skild från domstols- väsendet i övrigt. De svåra frågor som uppkommer i dylika ärenden är av civilrättslig natur, och det är betydelsefullt att de bedöms på ett sätt som står i överensstämmelse med avgörandena när motsvarande frågor uppkommer utan samband med exekutiva ärenden. Inte minst i fråga om handräckning synes det olämpligt att talan fullföljs till en sådan central överinstans som nyss nämnts. Överhuvud kräver ett kvalificerat avgörande av svårare exekutiva ärenden att den som prövar saken har god överblick över hela civilrätten.

Exekutiva besvärsmål brukar i allmänhet avgöras på grundval av skriftligt material. Ibland kan det emellertid vara behövligt, att par- terna inställer sig till muntlig förhandling. Om parterna eller deras om- bud 1 så fall skall nödgas inställa sig i stationeringsorten för en central instans för hela riket skulle det givetvis innebära en avsevärd olägenhet för dem. Det finns dock den möjligheten att sammanträde hålls på en ort som ligger mera bekvämt till för parterna.

Sammanfattningsvis vill beredningen uttala, att det inte föreligger tillräckliga skäl för en så genomgripande omläggning av förfarandet i exekutiva ärenden som att ersätta prövningen i hovrätt och högsta dom- stolen med prövning hos en särskild central instans för hela riket.

2.1.5 Av det sagda följer att exekutiva ärenden enligt beredningens mening bör fullföljas från krfm till hovrätt. En farhåga är att detta kan leda till en besvärande arbetsbelastning för hovrätterna. Den såll- ning som hittills skett hos ÖE kan emellertid åstadkommas genom lämpliga regler för krfms eget handlande. Redan nu vidtar krfm i viss utsträckning s.k. självrättelse samt jämkningar enligt 12 & InfL vid in- försel och enligt 67 a & UL vid utmätning av lön. Möjligheten till själv— rättelse bör vidgas. Av olika skäl, bl.a. för att man skall få en så enhetlig praxis som möjligt, är lämpligt att krfm genom befattnings- havare i högre ställning rutinmässigt följer de underordnades tillämp- ning. Den överordnade befattningshavaren bör i praktiskt lämplig om- fattning kunna vidta rättelse vid sådan rutinmässig granskning som här nämnts eller i anledning av skedda påpekanden. Dessutom torde en sär- skild granskning böra ske, när fomiliga besvär anförs över meddelat beslut eller vidtagen åtgärd. Detta låter sig göra, om besvär över krfms beslut skall — som beredningen anser lämpligt — inges till krfm som vid behov ger motpart del därav. Det material som därefter föreligger kan ge anledning till rättelse av beslutet. Om rättelse ej sker, sänds hand- lingarna vidare till hovrätten. I anslutning till det sagda vill beredningen framhålla, att enhetlig praxis hos krfm kan främjas även genom anvis- ningar från Kungl. Maj:t eller riksskatteverket, t. ex. i fråga om sådana rutinärenden som införsel samt beträffande beneficium 0.1. Dylika an- visningar är enligt förslaget ej bindande men har giVetvis ändå sin prak- tiska betydelse. Den granskning som förutsätts skola ske hos krfm kan sägas inne- bära ett slags hos myndigheten inbyggd överprövning. Man bör na- turligtvis fråga sig, om detta system innebär någon vinning jämfört med den nuvarande ordningen. En intern övervakning hos krfm av de underordnade befattningshavarnas tillämpning är emellertid under alla omständigheter önskvärd, och för allmänheten är det en vinst, om rättelse kan i ökad omfattning ske utan att det behöver anföras form- liga besvär till högre instans. Naturligtvis är det angeläget att möjlig- heten till självrättelse inte missbrukas. Något missnöje har emellertid ej framkommit beträffande tillämpningen av vad som nu gäller. I de mera krävande ärenden som kommer att handläggas av överordnad kvalifi- cerad befattningshavare blir det inte aktuellt med någon sådan rutin- granskning som nyss nämnts, men visst utrymme för självrättelse med anledning av besvär m.m. fi-nns även här. I fråga om försäljning av ut- mätt egendom och köpeskillingsfördelning e. 1. kan självrättelse knap- past komma i fråga.

Beredningen återkommer till krfms organisation i avd. 4. Frågan om handräckning behandlas närmare under 3.17 och reglerna om fullföljd under 3.19 i det följande. De problem som är förenade med övergång till det nya systemet krä— ver givetvis särskild uppmärksamhet.

2.2 De exekutiva ärendena

2.2.1 UL omfattar både verkställighet av olika exekutionstitlar och handräckning som får äga rum utan att sökanden kan åberopa exe-

kutionstitel. Av vad som anförts i inledningen (under 1.4) framgår, att UB enligt beredningens mening bör i motsats till UL bli direkt till- lämplig på verkställighet som rör böter och viten eller annan betal- ningsförpliktelse o. 1. som åläggs i brottmål samt på indrivning av skatter och allmänna avgifter. Att låta den grundläggande lagstiftningen även i fortsättningen bli direkt tillämplig endast på en mindre del av de exe- kutiva ärendena synes sålunda mindre tillfredsställande. De avvikelser som i en del detaljer behövs är inte fler eller större än att de med stöd av bemyndigande för Kungl. Maj:t kan regleras i administrativ ord- ning. Givetvis får ej genom sådana avvikande bestämmelser göras in- trång i enskild rätt. Vad som kan komma i fråga är regler som ger den exekutiva myndigheten större frihet att på det allmännas vägnar medge avbetalning och anstånd med försäljning o. 1. Beredningen föreslår i enlighet med det anförda, att UB skall tillämpas på all verkställighet som gäller betalningsskyldighet eller annan förpliktelse att prestera eller underlåta något.

Förslaget är inte avsett att tillämpas på genomförande av beslag som sker med anledning av brott eller vilar på annan grund. Detta utesluter inte att krfm skulle kunna åläggas att vara åklagar- eller polismyndig- het behjälplig vid sådan åtgärd. Beredningen utgår dock för sin del från att det inte finns anledning att använda krfms personal för ända- målet. Däremot finns det skäl att låta polismyndighet biträda krfm vid uppgifter för vilkas genomförande krfm inte är rustad.

2.2.2 I fråga om handräckning anger UL liksom RB en rad åtgärder som kan komma i fråga, delvis utan någon klar avgränsning i fråga om åtgärdernas beskaffenhet. Beredningen diskuterar i det följande vilka slag av ingripanden genom handräckning som bör tillåtas och förordar bl. a. att reseförbud inte skall få användas för att säkerställa civilrätts- liga förpliktelser. Den handräckning som skall regleras i UB blir efter en sådan ändring i princip begränsad till åtgärder som rör lös eller fast egendom — i vidsträcktaste bemärkelse. Hit hör även avhysning, ehuru krfm för att sökanden skall komma i besittning av egendomen ibland även måste föra ut personer som vägrar att avlägsna sig eller hindra vederbörande att komma tillbaka. Beredningens förslag ger även möj- lighet till handräckning i vissa fall då det kan vara konstlat att anse ingripandet röra lös eller fast egendom. Handräckning är föreskriven även i särskilda lagar. Sådana fall torde i allmänhet ingå under ut- trycket handräckning som rör lös eller fast egendom. I den mån myndig- hets hjälp förutsätts i andra fall torde regelmässigt också av därom meddelad bestämmelse framgå, huruvida det är avsett att hjälpen skall lämnas av exekutiv myndighet i form av handräckning eller om den skall lämnas på annat sätt, t. ex. av polismyndighet. Skulle detta ej vara uttryckligen angivet, får man med ledning av motiv eller sakens natur pröva vad som bör anses gälla.

2.3 Exekutionstitlar

2.3.1 Beredningen har redan antytt, att ”verkställighet” i den mening som åsyftas i förslaget förutsätter exekutionstitel av något slag. Den

avdelning i förslaget (3—16 kap.) som rör verkställighet inleds med be- stämmelser om exekutionstitlarna i 3 kap. Förslaget omfattar i princip alla sådana exekutionstitlar som innefattar skyldighet för någon att be- tala pengar eller att fullgöra annan förpliktelse. Detta följer av det sätt på vilket balkens tillämplighetsområde bestäms (1 kap. 1 å). Hit hör givetvis åläggande att betala skadestånd oavsett om förpliktelsen vilar på civil eller kriminell grund. Verkställighet kan även avse förpliktelse att utge lös egendom, avträda fast egendom, upphöra med viss verk- samhet som strider mot immateriellrättsliga regler osv. De utan järn- förelse flesta exekutiva ärendena rör emellertid betalningsförpliktelse.

Balken skall även tillämpas på indrivning av böter men inte på annan påföljd som anges i 1 kap. 3 & BrB (dvs. fängelse, suspension, av- sättning, disciplinstraff för krigsmän i den mån inte disciplinbot skall verkställas på samma sätt som böter, villkorlig dom, skyddstillsyn, ung— domsfängelse, internering och överlämnande till särskild vård). Förslaget omfattar vidare verkställighet av exekutionstitel varigenom vite utdömts eller som föreskriver förverkande av egendom eller annan särskild rätts- verkan som avses i 1 kap. 8 & BrB, i den mån den dömde därigenom ålagts betalningsskyldighet eller annan förpliktelse. Som tidigare nämnts skall förslaget inte vara tillämpligt på genomförandet av beslag. Sådan skyddsåtgärd ombesörjs av polismyndighet, om den inte beslutas och även verkställs av åklagare.

2.3.2 Bland exekutionstitlarna har domstols domar av gammalt stått i förgrunden. UL ger olika bestämmelser i fråga om lagakraftvunna och icke lagakraftvunna domar. Med domar jämställs i princip sådana be- slut av domstol som ej betecknas domar. Förvaltningsdomstols avgöran- den jämställs i förslaget med annan domstols domar och beslut. För— slaget syftar liksom UL i första hand endast på svenska domar och be— slut. Utländska domar och beslut verkställs här i riket endast när det såsom i fråga om nordiska domar och beslut är särskilt föreskrivet. Förutom domstols dom eller beslut kan verkställighet äga rum av för- likning som fastställts av domstol, lagsökningsutslag, betalningsföre- läggandel, skiljedom samt förbindelse om underhållsbidrag.2 Även be— slut av annan myndighet än domstol kan bli föremål för verkställighet av exekutiv myndighet. När det gäller svenska domar, beslut eller för- bindelser, anges i förslaget de förutsättningar under vilka verkställighet kan äga rum. Villkoren för verkställighet av utländska domar, beslut eller förbindelser tas inte upp i förslaget utan skall alltjämt regleras i särskilda lagar. Motsvarande gäller utländska skiljedomar. När verk- ställighet i hithörande fall är tillåten, skall den emellertid äga rum en- ligt de bestämmelser som förslaget innehåller, om ej annat föreskrivs. Beredningens förslag skiljer liksom UL mellan domar och beslut som vunnit laga kraft och sådana som inte vunnit laga kraft när verkställig- het är aktuell. Denna indelning får betydelse även för beslut av andra myndigheter än domstol, numera benämnda förvaltningsmyndigheter. Dessutom utgår förslaget från att RB och annan lagstiftning (såsom GB

1 Med betalningsföreläggande förstås i beredningens förslag sådant bevis som meddelas enligt 25 % lagsökningslagen (1946: 808). 2 Enligt UL även på grund av auktionsprotokoll.

och FB) fortfarande kommer att innehålla föreskrifter om att dom eller beslut får verkställas utan hinder av att laga kraft inte föreligger.

Av vad beredningen under 1.4 ovan anfört om balkens tillämplighets- område följer, att till inhemska exekutionstitlar som här blir aktuella hör handlingar som innefattar åläggande att utge skatt eller allmän avgift. Verkställighet kan även ske på grundval av restlängder, oavsett om man anser att de innefattar något direkt åläggande eller ej. För- slaget anger inte de förutsättningar under vilka skatter och allmänna avgifter får indrivas. Detta skall alltså alltjämt regleras i Uppr eller motsvarande författning. Även i en del andra fall gäller f.n. att beslut av förvaltningsmyndigheter skall verkställas enligt ULs bestämmelser. Enligt förslaget skall de på motsvarande sätt verkställas enligt UB. I en del fall anges f. n. uttryckligen att sådant beslut som här avses får verk- ställas enligt UL. I andra fall har det betraktats som självklart eller grundats på gammal hävd att sådan verkställighet får äga rum.3 Någon ovisshet i fråga om möjligheten till exekution har såvitt är känt inte yppats i tillämpningen. Beredningen har inte ansett behövligt att i UB söka uppräkna alla fall då verkställighet nu anses få äga rum utan sådan bestämmelse. Det är f. ö. svårt att nå en fullständig katalog. I nya lagar och författningar bör lämpligen anges, om verkställighet skall äga rum enligt UB.

Det bör i detta sammanhang erinras om att inom justitiedepartemen- tet pågår utredning om avskaffande av lagsökningslagen och införande av en ny summarisk betalningsprocess (jfr U 11). Beredningen har inte vid utarbetandet av sitt förslag kunnat ta hänsyn till denna revision.

2.3.3 I UL finns inga bestämmelser om vilka invändningar som kan framställas mot verkställighet när sökanden har exekutionstitel, frånsett att särskilda regler gäller om icke lagakraftvunna domar och beslut samt beträffande utmätning på grund av förbindelse angående under- hållsbidrag. Det är emellertid klart att en gäldenär kan åberopa t. ex. att betalning skett sedan dom meddelats. Frågan är endast vilken bevisning som krävs av honom. Även kvittning kan i viss utsträckning åberopas. Preskription som inträtt efter doms meddelande får också åberopas. Dessutom kan förhållandena ibland ha ändrats efter doms meddelande, med verkan att verkställighet i enlighet med domen inte längre kan äga rum mot den förpliktades bestridande. Det är knappast möjligt att med- dela några uttömmande eller mera detaljerade regler i detta ämne, men beredningen har ändå sökt att ge viss vägledning. I allmänhet bör det åligga exekutionssökandens motpart att styrka invändning mot exeku- tionstiteln. I viss anslutning till rättspraxis föreslår beredningen vidare, att verkställighet inte får äga rum när nya omständigheter eller annat särskilt förhållande skapat oklarhet och framställd invändning därför ej kan lämnas utan avseende. I sådana fall kan i stället kvarstad eller annan handräckning meddelas, om det är behövligt att sökandens rätt skyddas i avvaktan på att frågan blir utredd. Oklara frågor bör utredas av krfm, när det lämpligen kan ske. I annat fall får exekutionssökanden instämma saken till domstol. Vad krfm beslutar med anledning av in-

3 Jfr Hassler s. 71 ff och Olivecrona s. 30 ff.

vändning mot sökt verkställighet skall ej hindra, att den nya materiella fråga som framförts genom invändningen prövas i rättegång.

2.3.4 Ett principiellt viktigt spörsmål beträffande tillämplighetsområ- det för exekutionsrätten rör överlämnande av barn. Sådana ärenden handlades tidigare enligt 38 eller 191 % UL, när det var fråga om vård- nad i FBs mening och inte fråga om åtgärd enligt barnavårdslagen. I betänkandet Utsökningsrätt V framhöll beredningen, att det för nutida uppfattning var främmande att reglera dylika frågor genom bestäm- melser som närmast avsåg verkställighet rörande egendom av olika slag. Verkställighet eller handräckning som rörde barn borde frikopplas från det vanliga exekutiva förfarandet och anförtros länsstyrelsen såsom överordnad barnavårdsmyndighet. I enlighet härmed föreslog bered- ningen, att i FB intogs ett nytt kapitel om verkställighet av dom eller beslut rörande vårdnad m.m. Där infördes även bestämmelser om handräckning som rörde barn och inte förutsatte föregående beslut av domstol. Beredningens förslag genomfördes år 1967. Det förslag till UB som nu framläggs gäller inte verkställighet eller handräckning varå 21 kap. FB är tillämpligt. Länsstyrelsen har numera ersatts av länsrätten i dessa ärenden.

2.4 Verkställighet av betalningsförpliktelse

2.4.1 Det har brukat anses självfallet att samhället måste erbjuda ett sanktionssystem för privaträttsliga eller offentligrättsliga krav. Bered- ningen har i betänkandet Utsökningsrätt III1 framhållit, att man må- hända kan tänka sig att det ekonomiska livet i det moderna samhället skulle kunna i viss utsträckning nöja sig med andra sanktioner än exekution, t. ex. avstängning från kredit eller andra former av blockad eller svartlistning. Att en ökad användning av sådan självhjälp skulle innebära någon vinst för samhället syntes dock svårt att inse, och på många områden var det helt visst ej genomförbart att ersätta den of- fentliga exekutionen med andra påtryckningsmedel. Att avskaffa exe- kution för affärslivets fordringsanspråk skulle också strida mot rätts- ordningen i alla kulturländer och utan tvivel vålla så stora problem att man ej kunde reflektera därpå. Däremot ansåg beredningen, att affärs- livets anpassningsmöjligheter var av betydelse i fråga om de modaliteter som borde gälla för exekution i olika fall. Vad åter angick familjerätts- liga underhållskrav o. 1. påpekade beredningen, att de underhållsberätti- gade saknade möjlighet att tillvarata sina intressen med sådana privata sanktioner som i viss utsträckning stod affärslivet till buds. Det var där- för välgrundat att man särskilt beaktade de familjerättsliga kraven. I fråga om det allmännas krav på skatter och andra allmänna avgifter måste likaledes tvångsåtgärder kunna tillgripas. Genom källskattesyste- met hade man visserligen säkerställt, att större delen av därmed av- sedda inkomstskatter flöt in utan exekutiva åtgärder i traditionell be- märkelse. För andra skatter kvarstod behovet av exekution oförminskat.

1SeUIIIs.69f.

Även för skatternas del var det emellertid påkallat att överväga olika modaliteter under beaktande av den ekonomiska betydelse som de exe- kutiva åtgärderna hade för det allmänna. Beträffande slutligen böter, viten o. 1. var det enligt vad beredningen framhöll kriminalpolitiskt av stor betydelse att möjlighet till exekution för fordringen finns när be- talning uteblir.

2.4.2 I Utsökningsrätt III framlade beredningen förslag till nya be- stämmelser om införsel, utmätning av avlöning o. 1. samt om undantag från utmätning. På grundval av förslagen antogs år 1968 bl.a. den nya InfL och lag om ändring i UL. De nya bestämmelserna har utformats med särskild tanke på att man skulle förekomma obilliga verkningar för gäldenären. I samband där- med övervägde beredningen ingående, i vilka fall införsel i lön borde få äga rum. Någon större ändring föreslogs ej. Reglerna om utmätning av avlöning 0. l., vilka är väsentligt mindre effektiva än reglerna om in- försel, innebar en helt ny ordning. Av föredragande departementsche- fen uttalades i denna del bl.a.,2 att om förslaget om löneutmätning skulle föranleda osund kreditgivning, borde övervägas att ingripa där- emot genom att förbehålla sådan utmätning för vissa kategorier av fordringar eller, med omvänd metod, utesluta vissa slag av fordringar. Beträffande såväl införsel som utmätning jämställs pension och en del andra förmåner med lön. Vid vanlig utmätning har gäldenären genom 1968 års lagstiftning beretts ett långt större s.k. beneficium än förut och även andra fördelar. I nyssnämnda betänkande berördes även möjligheten att i viss om- fattning utesluta bostadsrätt från utmätning. Detta spörsmål lämnades emellertid öppet i avvaktan på resultatet av då pågående utredning rö- rande hela lagstiftningen om bostadsrätt. Beredningen har senare i ytt- rande över lagförslag om bostadsrätt förordat, att sådan rätt under när- mare angivna förutsättningar undantas från utmätning. Förslag i ämnet framlades genom prop. 1971: 12 som också antogs av riksdagen.3 Beredningen har ej funnit anledning att föreslå några större ändringar i de regler som efter företagen revision av lagstiftningen nu gäller om införsel, löneutmätning och undantag från utmätning (inkl. gäldenärens beneficium). Någon tvekan synes sålunda inte råda om att införsel- institutet bör behållas för vissa kvalificerade krav — f. n. underhåll o. I., skatter m.m., böter och viten. Det kan vara föremål för delade me- ningar, huruvida böter och viten bör få indrivas genom införsel oaktat dylika krav är efterställda i förmånsrättsordningen. Även denna fråga diskuterades när beredningen framlade förslag till nya regler om inför- sel. Beredningen utgår från att den ståndpunkt som i enlighet med be- redningens förslag intogs vid 1968 års lagstiftning skall upprätthållas. De nya reglerna om löneutmätning ger möjlighet till sådan utmätning även för andra fordringar än som kan bli föremål för införsel. Utmät- ningsmöjligheten är kringgärdad av särskilda garantier mot missbruk. Tillämpningen av institutet föranledde till en början en del diskussion

? Prop. 1968: 130 s. 90. 3 Se vidare 5. 293 f.

men det missnöje som då förekom synes ha bottnat i missvisande upp- gifter som i vissa inkassobyråers kravbrev förekom om lagstiftningens innehåll och kan inte motivera att bestämmelserna ändras. Beträffande tillämpningen kan i övrigt nämnas, att gäldenärer relativt ofta frivilligt godtar utmätning av avlöning. Departementschefens uttalande att even- tuell osund kredit kunde motivera en omprövning har inte aktualiserats. Beredningen har därför utan sakliga ändringar tagit upp de nya be- stämmelserna i sitt förslag.

Även gällande regler om vad som av olika skäl bör undantas från vanlig utmätning tas upp i väsentligen oförändrat skick.

Bestämmelserna om införsel, löneutmätning och undantag från vanlig utmätning har införts som tre särskilda kapitel (4 resp. 8 och 6 kap.) iUB.

2.5 Förfarandet vid utmätning

2.5.1 År 1963 gjordes efter förslag av beredningen1 åtskilliga änd- ringar i de delar av UL som rör utmätningsförfarandet. Ändringarna sy- nes ha slagit väl ut. Beredningen går nu vidare i samma riktning och föreslår, efter den systematiska översyn som skett, en hel del nya be- stämmelser för att göra förfarandet i sin helhet tidsenligt. Därvid upp- märksammas bl. a. frågan i vad mån gäldenären skall vara skyldig med- verka i utmätningsärende. Beredningen föreslår, att gäldenären uttryck- ligen åläggs upplysningsplikt i sådant ärende. Gäldenär kan f.n. åläg- gas att avlägga utmätningsed inför konkursdomaren. Den särskilda lagen därom synes kunna avskaffas. I stället föreslår beredningen, att orik- tiga uppgifter som gäldenär lämnar krfm blir i behövlig omfattning straffbelagda. Myndigheten skall kunna tillhålla gäldenär att förteckna sina tillgångar och under straffansvar bekräfta förteckningen.

Det har bl. a. förekommit en viss kritik beträffande utmätningsmans möjligheter att i gäldenärens frånvaro ta sig in i hans bostad. F.n. in- går i arbetsrutinen, att förrättningsmannen anmäler att han ämnar göra besök i bostaden och därefter vid behov tar sig in med hjälp av lås- smed. I regel finns, åtminstone i de större städerna, ingen hemma om besök görs på arbetstid. Förfarandet sammanhänger med de krav som ställs på bevis om brist på tillgångar men är inte tilltalande. En in- skränkning av besöken i gäldenärens bostad är därför önskvärd. De be- sök som nu genomförs ger i praktiken inte så mycket, men vetskapen om att besök riskeras brukar ofta leda till frivillig betalning. Möjligheten till hembesök kan svårligen aVSkaffas helt men torde till en viss grad kunna ersättas av gäldenärens hörande i annan ordning. Det torde vara lämp- ligt att här pröva sig fram. Beredningen har därför inte föreslagit några närmare bestämmelser i lag om hur "det skall förfaras utan förutsätter att anvisningar ges i administrativ ordning. Det sagda gäller inte när ut- mätning är aktuell hos företag som driver näringsverksamhet. Den bör ske i samma ordning som hittills. Besök för genomförande av utmät- ning i företags lokaler torde emellertid vara mindre vanliga. Ett företag

1UI.

som blir utsatt för utmätning är ofta moget för konkurs, om inte ackord kan utverkas.

2.5.2 Den förrättningsman som verkställer utmätning skall självmant söka tillse att tredje mans rätt ej kränks. Här möter en hel del prak- tiska svårigheter. Beredningen föreslår en i väsentliga delar ny regle- ring. Beträffande utmätning hos den som är gift gäller f. n. den ordningen att vad som påträffas i makarnas hem antas tillhöra gäldenären, om inte motsatsen visas (69 & UL). Denna ordning synes inte rimlig. Om det ej görs sannolikt att viss egendom tillhör endera maken, skall den en- ligt förslaget anses tillhöra dem med samäganderätt. Motsvarande skall gälla när andra än makar bor tillsammans. I detta sammanhang kan erinras om att FfL innehåller bestämmelser som ger möjlighet att efter utmätning av andel i fastighet utvidga ärendet till att avse hela fastig- heten, t. ex. om makar äger en fastighet till hälften var. Med fast egen- dom likställs tomträtt. Beredningen föreslår nu en motsvarande regle- ring beträffande annan egendom. Även här är det främst med tanke på makar och andra samboende som bestämmelsen är motiverad. Nämnda utvidgning av det inledda förfarandet har skett för att det skall bli möjligt att nå godtagbart resultat av utmätning i samägande- rättsfallen. Beredningen vill erinra om att den som har andel i fastighet eller annan egendom som avses i lagen (1904: 48 s. 1) om samägande- rätt har möjlighet att under vissa förutsättningar framtvinga försäljning av egendomen. Förslagets bestämmelser om utvidgning av förfarandet när andel i viss egendom blivit utmätt innebär, att man slår samman utmätningsförfarandet och ett efterföljande förfarande enligt samägan- derättslagen till ett gemensamt förfarande. Vad som efter försäljning av det hela belöper på andel som inte tillhör gäldenären skall redovisas till den andelens ägare eller dennes rättsinnehavare. Förslaget innebär sålunda självfallet inte att andelens värde får tas i anspråk för fordran mot utmätningsgäldenären. Befogenheten att sälja det hela bör ändå handhas med försiktighet och de skäl som i det särskilda fallet kan an— föras mot tillämpning därav måste beaktas. När lös egendom utmätts oaktat tredje man påstår bättre rätt till egendomen, bör krfm, om skäl föreligger, ge tredje mannen föreläggande att väcka talan inom viss tid vid äventyr att tredje mannen går förlustig sin rätt mot utmätningssökanden. En bestämmelse i sådan riktning har av gammalt funnits i 69 & UL beträffande viss lös egendom, och i fråga om fast egendom m.m. har likartad föreskrift på beredningens förslag införts i FfL. Beredningen föreslår att föreläggande skall kunna medde- las tredje man beträffande såväl lös som fast egendom utan undantag. Förslaget anger en rad fall då gäldenären på grund av besittning eller registrering får presumeras vara ägare till lös eller fast egendom. I andra fall är det inte möjligt att på något yttre faktum grunda en pre- sumtion att viss egendom tillhör gäldenären. Beredningen föreslår, att egendomen i så fall kan utmätas med förbehåll för tredje mans rätt. Krfm kan då enligt förslaget ge utmätningssökanden (i stället för tredje man) föreläggande att väcka talan vid äventyr att utmätningen annars hävs.

I förslaget upptas möjlighet till återvinning i samband med utmät- ningsförsök. Beredningen vill erinra om att bestämmelser om återvin— ning i anledning av ackord tidigare införts i ackordslagen (1970: 847). Det är främst i fråga om gåvor eller direkt otillbörliga dispositioner som återvinning i samband med utmätningsförsök kan få praktisk be- tydelse. Innebörden av förslaget är att den egendom som återvinns skall kunna tas i mät för den aktuella fordringen. Om överskott uppkommer efter återvinning, skall det tillställas återvinningssvaranden eller dennes rättsinnehavare.

2.5.3 UL innehåller inte några allmänna bestämmelser som anger vilka inskränkningar utmätning av viss egendom medför i gäldenärens rätt att förfoga över egendomen. Däremot finns speciella bestämmelser i fråga om verkan av beslut om införsel och löneutmätning, liksom be- träffande utmätning av fast egendom. Beredningens förslag till UB upp- tar bestämmelser som avser att överlag reglera de inskränkningar som beslut om införsel eller utmätning medför i gäldenärens förfoganderätt. Därvid har också uppmärksammats, att krfm kan behöva handla i gäl- denärens ställe och tillvarata dennes rätt, t.ex. efter utmätning av fordran eller genom begäran att boutredningsman förordnas i dödsbo eller genom att försäkra egendomen osv. Förslaget innehåller bestäm- melser även härom. När beslut om utmätning meddelats, behöver utmätningen ofta så- kerställas, såsom genom att egendomen tas om hand eller vissa förbud utfärdas osv. Beredningen föreslår att delvis nya bestämmelser med- delas härom. I detta sammanhang bör nämnas, att beslut om utmätning av lös egendom i allmänhet enligt förslaget skall omedelbart ge för- månsrätt enligt FRL även om utmätningen ej hunnit säkerställas. Be— träffande åtskilliga slag av lös egendom följer emellertid av förslaget förbud att utmäta egendomen utan att den är tillgänglig för säkerstäl- lande. Här i riket registrerade skepp och luftfartyg skall dock kunna utmätas även om de inte är omedelbart tillgängliga. Utmätningsbeslutet blir publicerat genom meddelande till inskrivningsmyndigheten och för- månsrätten har i förslaget knutits till denna anmälan. I fråga om skepp eller luftfartyg kan inträffa att det efter utmätning här i riket blir ut- mätt även utomlands. I så fall skall den förra utmätningen, liksom enligt ULförslaget, medföra panträtt. Även i fråga om utmätning av fast egendom har förmånsrätten knutits till anmälan hos inskrivningsmyn- digheten. Bestämmelser om utmätning upptas i 5 kap. och regler om säker- ställande av utmätning i 7 kap. i förslaget.

2.5.4 Det exekutiva förfarandet kan lätt medföra att utmätt egendom säljs till underpris. Beredningen föreslog i betänkandet Utsökningsrätt IV att förrättningsmannen skulle kunna avvisa bud som var för lågt. Bestämmelser härom har, med viss begränsning, genomförts år 1967. Befogenheten utsträcks genom SfL. Beredningen föreslår nu att befogenheten vidgas så att den blir gene- rell. I väsentligen samma syfte föreslås särskilda bestämmelser om för- farandet efter utmätning av egendom som innehas under äganderätts- förbehåll. I det föregående har nämnts att utmätning av andel i viss

egendom skall kunna föranleda försäljning av egendomen i dess helhet. Beträffande lös egendom i allmänhet och fast egendom har år 1967 resp. 1971, efter förslag i Utsökningsrätt IV och VIII, införts be- stämmelser som gör det möjligt att sälja utmätt egendom under hand i stället för på auktion, om den förra försäljningsformen bedöms vara förmånligare. I fråga om registrerat skepp, luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg har av hänsyn till internationella konventioner inte ansetts möjligt eller lämpligt att tillåta exekutiv försäljning under hand. Beredningens förslag till UB intar samma ståndpunkt.

Utmätning av pantbrev skall enligt 1971 års lagstiftning rörande exe- kutiv försäljning av fast egendom liksom enligt ULförslaget inte leda till försäljning av pantbrevet utan antingen till att den egendom i vilken pantbrevet gäller säljs eller också till att pantbrevet pantförskrivs till utmätningssökanden. Beredningen föreslår nu att samma reglering skall gälla efter utmätning av skuldebrev som är intecknat i luftfartyg.

Såvitt möjligt bör undvikas att utmätta fordringar eller rättigheter som är tvistiga säljs exekutivt. I denna del föreslås, att utmätningssökanden skall kunna föreläggas att väcka talan för att man skall få klarhet i saken.

Beträffande tillgodogörandet av utmätt fordran är det angeläget, att denna inte säljs utan såvitt möjligt indrivs i ärendet. UL innehåller f. n. i 88 b 5 en kasuistisk bestämmelse (lex Marsjö) i den riktningen. Be- redningens förslag går längre och ger inte bara möjlighet att förelägga utmätningssökanden att väcka talan om sekundogäldenärens betalnings- skyldighet -— eventuellt genom ansökan om betalningsföreläggande — utan ålägger även krfm skyldighet att utsöka den utmätta fordringen, om exekutionstitel finns.

2.5.5 Beredningen föreslår vissa allmänna bestämmelser om utmätt egendoms försäljning. Dessa och vissa andra föreskrifter har tagits in som 9 kap. i förslaget. I 10 kap. regleras såväl försäljning av lös egen- dom i allmänhet som indrivning av utmätt fordran och åtgärder efter utmätning av pantbrev eller annan inteckningshandling. Försäljning av registrerat skepp, registrerat luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg samt fast egendom regleras i 11—13 kap. Re- gistrerat skeppsbygge jämställs med registrerat skepp och tomträtt jäm- ställs med fast egendom (se 2 kap. 8 5 och 10 å andra st.). 11 kap. sva- rar mot det förslag om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m. (SfL) som upptagits i remiss till lagrådet den 26 april 1972, 12 kap. er- sätter 1971 års lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. (LfL) och 13 kap. ersätter utan några väsentliga ändringar 1971 års lag om exekutiv försäljning av fast egendom (FfL). Bestämmelserna bygger i samtliga tre kapitel på den s.k. täckningsprincipen, vilket innebär att ett s.k. skyddsbelopp skall uppnås för att egendomen skall kunna säl- jas. Härav följer som regel att egendomen inte kan säljas utan att fordringar som har bättre rätt än utmätningssökandens blir täckta. I så- väl SfL som FfL sägs, att egendomen, även om skyddsbeloppet uppnås, inte får säljas om det bud som uppnås bedöms vara för lågt. Motsva- rande regel föreslås nu gälla även beträffande luftfartyg och intecknade reservdelar till sådant fartyg. Förfarandet kompliceras i övrigt be-

träffande fast egendom av att man bör i största möjliga utsträckning skydda servitut, arrende- och hyresrätter m.m. Beträffande fast egen- dom stod tidigare tvångsförvaltning till buds. Institutet var inte prak- tiskt användbart och har på förslag av beredningen avskaffats genom 1971 års lagstiftning.

Vad som efter utmätning inflyter genom försäljning eller på annat sätt är ofta föremål för anspråk från flera intressenter. Utsöknings- rätten måste i detta hänseende avspegla de civilrättsliga reglerna på olika områden. Enligt beredningens förslag skall den som har retentions- rätt till lös egendom i allmänhet vara i princip jämställd med hand- panthavare i fråga om rättighetens skydd när egendomen utmäts för annans fordran. Förslaget ansluter i denna del till Utsökningsrätt XI och ULförslaget. I övrigt föreslås en del nyheter i fråga om förfarandet vid fördelning av tillgängliga medel m.m.

Beträffande betalningsanspråk som rör registrerat skepp eller luft- fartyg m.m. och fast egendom bygger förslaget överlag på vad som redan genomförts med anledning av beredningens betänkanden Utsök- ningsrätt VIII och IX eller i fråga om skepp på de bestämmelser som på grundval av Utsökningsrätt XI upptagits i ULförslaget.

Regler om fördelning av köpeskilling m.m. har tagits in som 14 kap. i balken.

2.5.6 En principiellt viktig fråga är vilken verkan som försäljning av utmätt egendom skall ha på tredje mans rätt i fall då försäljningen sker utan något särskilt förbehåll. Det är självfallet ett önskemål att den som förvärvar egendomen inte skall riskera att den därefter frångår honom. Beredningen har inte ansett det möjligt att för alla fall före- skriva, att köparen skall vara skyddad genom sitt förvärv. Tredje man som underlåtit att efterkomma föreläggande om att väcka talan går emellertid enligt förslaget förlustig den rätt som han eventuellt har. I övrigt är principen i förslaget att exekutiv försäljning inte ger köpa- ren bättre rätt än frivillig försäljning, om inte annat föreskrivs. Enligt allmänna regler är emellertid lös egendom i vidsträckt omfattning före- mål för godtrosförvärv, och detta skall alltså enligt förslaget gälla även om egendomen säljs exekutivt. Troligen överensstämmer detta med gällande rätt. I fråga om utmätt fast egendom och registrerat skepp samt andel i och villkorlig äganderätt till sådan egendom innehåller 201 & 4 mom. i ULförslaget, att sedan den utmätta egendomen sålts, får ut- mätningen inte överklagas annat än i samband med klagan över för- säljningen. Beredningen föreslår nu bl.a. med anledning av ÖEs av- skaffande en ändring i den angivna regeln. Vidare innehåller 213 a 5 1 mom. i samma förslag, att när försäljning av dylik egendom vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, har den som på annat sätt för- värvat egendomen från gäldenären eller någon hans företrädare för- lorat sin rätt mot köparen. Härmed regleras tvesalafallet. I 213 a 5 2 mom. ULförslaget anges vidare, att även den som åberopar att gäl- denärens eller någon företrädares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätta ägaren har förlorat sin rätt mot köparen, om vid försäljningen gäldenärens åtkomst var inskriven eller, i fråga om fast egendom, lagfart var beviljad för honom. I anslutning till denna be-

stämmelse innehåller 213 a 5 3 mom. ULförslaget, att tredje man vars rätt gått förlorad enligt 2 mom. (alltså ej 1 mom.) i paragrafen är be- rättigad till ersättning av staten enligt de bestämmelser som gäller när sådan ersättning skall utgå med anledning av att ägarens rätt gått för- lorad genom frivillig försäljning. Härmed åsyftas bestämmelser i JB och SjöLförslaget. Beredningens nu förevarande förslag upptar i 15 kap. samma bestämmelser som 213 a & ULförslaget. Det är antagligt att de framdeles bör utvidgas att gälla även beträffande luftfartyg, om in- skrivningsväsendet för luftfartyg och reservdelar därtill utformas efter mönster av det system som införts beträffande fast egendom och i SjöL- förslaget förordats i fråga om skepp.

Förslaget ger också bestämmelser om ersättningsskyldighet för gälde- nären när tredje man tillhörig egendom sålts. I denna del innebär för— slaget möjligen en begränsning av vad som f.n. kan förmodas gälla. Vidare blir ondtroende borgenär, som vunnit betalning, ersättningsskyl- dig enligt förslaget. Detta är antagligen en nyhet i förhållande till nu gällande rätt.

2.6 Annan verkställighet

Förslaget omfattar inte bara verkställighet av betalningsförpliktelse utan även verkställighet av annan förpliktelse som ej skall genomföras i sär- skild ordning. Under förslaget hör uttagande av lös egendom som någon ålagts att utge, genomförande av olika slags förvärv t. ex. av fast egen- dom och andra former för genomförande av rättsskydd. Det kan bl. a. vara fråga om att hindra motpart att driva viss verksamhet eller vidta vissa åtgärder, dvs. genomdrivande av förpliktelse för motparten att underlåta något. UL saknar praktiskt taget regler om hur verkställig- heten i dessa fall skall gå till. Behov av närmare bestämmelser gör sig inte så ofta gällande, men regler kan inte undvaras och beredningen föreslår också i 16 kap. en del föreskrifter om förfarandet. Enligt dessa skall svaranden få tillfälle att yttra sig och han kan vid behov åläggas att inställa sig till förhör. Krfm skall få vidta provisoriska åtgärder när det behövs. För genomförande av verkställigheten skall krfm antingen ge svaranden lämpligt föreläggande eller själv vidta behövlig åtgärd. Möjlighet skall också finnas att överlämna åt sökanden att efter krfms anvisning själv vidta behövlig åtgärd. Krfm får anlita de hjälpmedel som behövs. Han får vidare teckna försäkring. Hithörande åtgärder kan vara både svåra att genomföra och kostnadskrävande. Samråd skall äga rum med parterna bl.a. för att sökanden inte skall belastas med större kostnader än han är beredd att förskottera eller i sämsta fall slut- ligt betala.

Beträffande avhysning ges i förslaget regler som väsentligen bygger på de bestämmelser som genomförts på grundval av beredningens be- tänkande Utsökningsrätt I. Möjligheterna till anstånd har dock vidgats något. Beredningen föreslår även bestämmelser i den principiellt vik- tiga frågan om dom och andra avgöranden på avhysning kan verk— ställas även mot tredje man som hindrar verkställigheten. Det har dock inte synts möjligt att mera i detalj reglera detta spörsmål i lag.

De bestämmelser om exekutionstitlar som beredningens förslag inne- håller (3 kap.) gäller i tillämpliga delar även sådan verkställighet som nu är i fråga.

2.7 H andräckning

2.7.1 Som framgår av redogörelsen för gällande rätt under 1.2 inne- håller UL även regler om handräckning. För sådan åtgärd krävs ej exekutionstitel. Hit hör kvarstad, skingringsförbud, reseförbud och vissa andra provisoriska skyddsingripanden samt återställande av besittning och avhysning. Som förut nämnts förordar beredningen att krfm skall kunna både besluta och genomföra handräckning. Bestämmelser härom har intagits som 17 kap. i UB. Därvid förutsätts i fråga om vissa åtgärder att sö— kanden inom en kortare frist väcker talan i själva saken vid domstol eller i annan ordning som gäller för tvisten. I andra fall står det mot- parten/svaranden öppet att, om han anser sig kränkt, väcka talan i saken för att vinna rättelse. Beredningen utgår från att frågor om hand- räckning skall handläggas av befattningshavare som är väl kvalificerade för ärenden av denna beskaffenhet. Enligt UL måste sökanden med företeende av ÖEs beslut om hand- räckning begära verkställighet hos krfm. Enligt förslaget genomför krfm sitt beslut om handräckning utan att sökanden behöver göra sär- skild framställning därom. Förslaget berövar ej domstol den befogenhet som den nu har att i rättegång bevilja handräckning. Bestämmelser därom skall kvarstå i 15 och 26 kap. RB. Beslut varigenom domstol beviljat handräckning ge- nomförs av krfm. Även genomförandet av domstols handräckningsbe— slut skall hänföras under de bestämmelser som i förslaget ges om hand- räckning.

2.7.2 I fråga om de särskilda handräckningsformerna anser beredningen att reseförbud inte längre bör användas för att säkerställa ekonomiska anspråk. Beredningen vill här erinra om att det tidigare fanns lag (1917: 381) om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från ri- ket. Lagen uppmärksammades i samband med utarbetande av förslag till ny införsellag m.m. (U III). Ehuru nämnda lag efter hand hade fått minskad användning ansåg beredningen — efter hörande av sakkunniga på området — att lagen hade praktiskt värde för underhållsberättigade som med lagens hjälp lättare kunde få uppgörelse med underhållsplik— tig som ämnade ta anställning utomlands. Beredningen föreslog för sin del vissa kompletteringar av lagen, men statsmakterna beslöt år 1969 att den skulle upphävas. Sådant reseförbud som kan meddelas enligt UL torde vara mindre motiverat än det avflyttningsförbud för underhållsskyldiga som avsågs i 1917 års lag. Dessutom är det svårt att övervaka att meddelat reseför- bud blir iakttaget. Det praktiska värdet av institutet är ringa och det inslag av personalexekution som reseförbud innebär är principiellt inte tilltalande. Ehuru reseförbud är ett allmänt förekommande institut i

främmande länder, föreslår beredningen därför att det avskaffas hos oss. Denna åtgärd bör omfatta inte bara reseförbud som nu kan med- delas av exekutiv myndighet utan även reseförbud som enligt RB kan beslutas av domstol för Säkerställande av förmögenhetsrättsliga an— språk. Däremot föreslås ej någon inskränkning i möjligheten för dom— stol att meddela reseförbud i brottmål för Säkerställande av den miss- tänktes lagföring. Beredningen föreslår inte heller någon ändring i KLs regler om reseförbud m. m. för konkursgäldenär.

Beträffande handräckningsåtgärder som riktar sig mot egendom finns hos oss dels kvarstad dels skingringsförbud. Kvarstad kan endast gälla lös egendom. Skingringsförbud kan avse såväl lös som fast egendom. Be- redningen anser att de båda instituten bör slås samman till ett för samtliga fall gemensamt institut, benämnt kvarstad. De åtgärder som kvarstadens genomförande förutsätter skall emellertid i viss utsträck- ning kunna anpassas efter det praktiska behovet. Beredningen vill här nämna, att den föreslår bestämmelser som närmare preciserar rättsverk- ningarna av kvarstad och förordar att kvarstad på inteckningsbar egen- dom skall anmälas till och antecknas hos inskrivningsmyndigheten. Som förutskickats tidigare i beredningens betänkande Utsökningsrätt IX har beredningen i förevarande sammanhangnärmare övervägt, huruvida kvarstad för fordran borde medföra förmånsrätt, och stannat för att under vissa förutsättningar ge den som vunnit kvarstad sådan rätt, om den kvarstadsbelagda egendomen blir föremål för utmätning för annan fordran. Det bör nämnas, att kvarstad enligt förslaget skall kunna med- delas inte bara för att säkerställa fordran utan även för att säkerställa bättre rätt till viss egendom.

Instituten reseförbud och skingringsförbud skulle enligt det sagda försvinna men vid sidan av kvarstad i dess nya bemärkelse bör allt— jämt finnas andra former för ingripande i förebyggande syfte, t.ex. vid kränkning av patent m. m.

Handräckning meddelas f.n. relativt ofta med anledning av besitt— ningsintrång e. 1. (t. ex. avstängning av väg). Dessutom meddelas hand- räckning ofta för avhysning av hyresgäst som förverkat sin hyresrätt. Beredningens förslag ger motsvarande möjligheter och lämnar därvid en mera utförlig beskrivning av de fall då ingripande kan äga rum. Prin- cipen är, att exekutiv myndighet skall kunna ingripa när saken är uppenbar och föregående prövning av domstol därför inte behövlig. Självfallet bör i tillämpningen tas hänsyn till angelägenhetsgraden av att ingripande sker utan dröjsmål. Med hänsyn till att handräckning som nu avses inte får meddelas annat än om saken är uppenbar krävs inte att sökanden ställer säkerhet. I andra fall av handräckning skall sökan- den som regel ställa säkerhet för skada som kan tillfogas svaranden.

2.7.3 Bestämmelserna i 15 och 26 kap. RB bör ändras på sätt som motsvarar de nya reglerna om handräckning i UB. Rättens möjlighet att meddela reseförbud i tvistemål bör alltså upphävas och instituten kvarstad och skingringsförbud även i RB sammanföras till ett enda institut benämnt kvarstad. I fråga om 25 kap. RB, som handlar om reseförbud i brottmål, bör vad som där sägs om reseförbud till skydd för skadestånd och liknande ekonomiska anspråk få utgå.

Beträffande kostnaderna för myndighets åtgärder i exekutiva ärenden gäller f.n. att införsel är kostnadsfri. I övrigt är reglerna om kostnader olika för förfarandet hos krfm och förfarandet hos ÖE. Krfm kan inte i vanlig mening utdöma kostnadsersättning men skall ta ut av- gifter för förfarandet hos myndigheten. ÖE har befogenhet att utdöma ersättning för parts kostnader hos ÖE enligt vad so-m finnes skäligt. Detta gäller i alla exekutiva ärenden, vilka ÖE prövar som första eller andra instans. Hit hör alltså även annan verkställighet än sådan som rör betalningsförpliktelse samt handräckning.

Beträffande införsel synes man böra behålla nuvarande ordning att den skall äga rum utan kostnad för parterna. Man synes inte heller böra komplicera förfarandet i införselärenden genom att ge krfm möjlighet att tillerkänna sökande eller svarande ersättning för egna kostnader. I ärende om utmätning bör alltjämt tas ut avgifter som ersättning för myndighetens handlande. Avgifterna bör såvitt möjligt indrivas hos svarandena men, om detta ej lyckas, som regel drabba sökandena.

Vid annan verkställighet än införsel och utmätning samt vid hand- räckning bör likaledes avgifter utgå men inte överlag få tas ut hos svaranden. Man måste sålunda här skilja mellan olika ärenden.

Beredningen föreslår även, att sökanden vid utmätning eller annan verkställighet skall kunna få ersättning för egna kostnader som ej hän- för sig till stadgade avgifter, såsom ersättning för upprättande av an- sökan om utmätning och bevakning av sökandens rätt i ärendet. Som förutsättning härför skall i allmänhet gälla, att svaranden i viss ordning anmanats att betala eller fullgöra annan förpliktelse.

Liksom ÖE nu kan utdöma kostnadsersättning när fråga är om hand- räckning för återställande av besittning e. 1. skall även krfm vid hand- räckning kunna utdöma dylik ersättning. Även i övrigt föreslår bered- ningen vissa nya ersättningsregler.

I fall då förslaget ej ger rätt till kostnadsersättning kan krfm ej ålägga eller ta ut sådan. I hovrätt och högsta domstolen skall däremot allmänna regler om rättegångskostnader tillämpas i fråga om proces- sen där.

Beredningens förslag uppmärksammar också behovet av befrielse från avgifter i exekutiva ärenden.

Bestämmelserna om kostnader vid verkställighet eller handräckning har upptagits som 18 kap. i förslaget.

2.9 Allmänna regler för förfarandet

2.9.1 I UL finns inte några mera principiella regler för förfarandet hos krfm eller ÖE. Liksom förhållandet varit i administrativa mål intill se- naste tid har i stort sett överlämnats åt vederbörande att handla efter eget omdöme. Förrättningsmännen torde i tillämpningen ha ansett sig hindrade att ordna förhandling eller sammanträden annat än med stöd av uttrycklig föreskrift, frånsett att ÖE i viss utsträckning torde ha kallat parterna till överläggning när förhandling varit uppenbart be—

hövlig. UL innehåller bestämmelser om underrättelser till sakägare i en del fall utan att formligt sammanträde skall äga rum och om kungöran- de av en del förrättningar.

På förvaltningsrättens område har genom förvaltningslagen (1971: 290) och förvaltningsprocesslagen (1971: 291) förfarandet hos förvalt- ningsmyndigheterna och förvaltningsdomstolarna reglerats i betydelse— fulla hänseenden. Varken FL eller FPL är tillämplig på exekutiva ären- den. Beredningen har emellertid beaktat den nya lagstiftningen vid utformningen av reglerna om förfarandet hos krfm.

Innan exekutionstitel i ”enskilda mål” föreligger kan en långvarig och kostsam procedur ha föregått. Det är uppenbart angeläget, att exe- kutionsförfarandet inte blir så komplicerat att även det drar ut på tiden eller belastar sökanden med avsevärda kostnader. Det kan därför t. ex. inte krävas kontradiktorisk förhandling i alla ärenden med anledning av att emellanåt kan göras invändningar mot sökt verkställighet som man inte bör bortse från. Däremot är det angeläget att svaranden får tillfälle att yttra sig och att sökanden får svara på invändningar som svaranden gör. Möjlighet till förhandling bör stå till buds men inte an- litas i onödan. I ärenden om handräckning — som ej förutsätter exeku- tionstitel — kan vara påkallat att hålla förhandling i relativt sett fler fall än i verkställighetsärenden. Beredningen har ändå inte ansett lämpligt att föreskriva obligatorisk förhandling i ärenden om hand- räckning. Sådan skyddsåtgärd måste ofta genomföras snabbt för att den skall bli till nytta. Provisorisk handräckning kan visserligen äga rum och slutligt beslut då hinna föregås av förhandling, men även slutligt beslut bör kunna meddelas efter handläggning i enklare former, helst som det står svaranden fritt att efteråt framställa sina invändningar i rättegång som sökanden till säkerhetsåtgärd har att anhängiggöra eller som svaranden själv anhängiggör. Som regel skall sökanden ställa säker- het och denna förpliktelse verkar naturligtvis starkt återhållande mot

opåkallade framstötar. Ofta är svaranden i ärenden om verkställighet eller handräckning

ovillig att medverka. Han försummar också ej sällan att tillvarata sin rätt. F. n. åligger det krfm och ÖE att i stor utsträckning på tjänstens vägnar iaktta regler som gäller till skydd för svaranden. Beredningen anser att officialprincipen i denna begränsade mening bör gälla även framdeles. Detta är f. ö. en förutsättning för att man skall kunna i nå- gon större utsträckning genomföra verkställighet eller handräckning utan sammanträde med parterna. Beredningen föreslår, att krfm skall frånsett införselärenden — vid behov kunna utsätta förhör med par- terna och ha vissa tvångsmedel för att framtvinga inställelse. Även vid förhör bör emellertid förrättningsmannen iaktta nämnda skyddsregler, om inte part avstår från skyddet. I viss utsträckning får det ankomma på part att själv göra de invändningar som kan vara motiverade. Av vikt är att part delges det beslut som meddelas så att han får tillfälle att överklaga beslutet, om han anser sig ha anledning därtill. Önskvärt är också, att besluten motiveras när det är behövligt för att klargöra vad krfm grundar sin bedömning på. Förhör skall i viss utsträckning kunna hållas även med annan än part.

Liksom f. n. bör krfm ex officio söka tillvarata även tredje mans rätt.

Förfarandet i verkställighets- och handräckningsärenden är inte of- fentligt i samma mening som rättegång i tvistemål. Allmänheten har inte tillträde till förrättning eller sammanträden. Beredningen anser inte heller lämpligt att införa offentlighetsprincipen i hithörande ärenden. Allmänheten skall sålunda ej beredas tillträde. Om förrättning äger rum utomhus, kan det emellertid ofta inte hindras att den bevittnas av andra som kommer tillstädes. Det möter inte heller hinder att förrättnings- mannen håller sammanträde inomhus inför öppna dörrar, om parterna ej har någon befogad invändning däremot. I fråga om vissa förrätt- ningar, såsom auktion på lös eller fast egendom, är direkt förutsatt att allmänheten skall ha tillträde för att kunna deltaga i budgivningen. Härmed åsyftas emellertid inte att tillgodose något berättigat krav från allmänhetens sida utan endast att uppnå bästa möjliga resultat av auk- tionen till båtnad för sökanden, svaranden och andra som har rättsliga intressen knutna till den egendom som skall säljas.

Akterna hos krfm är offentliga handlingar och tillgängliga för all- mänheten i den män inte annat stadgas i lag.

Det har länge varit ett önskemål att i lag införs bestämmelser om utmätningsmans rätt att bruka våld vid förrättningar som det ålagts honom att genomföra. Beredningens förslag innehåller sådana bestäm- melser. De har på grund av sakens beskaffenhet måst bli allmänt hållna. I administrativ ordning kan därjämte lämnas vissa anvisningar hur krfm i olika situationer bör handla.

2.9.2 Beredningen har vid behandlingen av organisationsfrågan förut- satt, att krfm skulle ha vidsträckt befogenhet att självmant rätta eller ändra sina beslut när det är behövligt. Krfm bör även självmant pröva fråga om verkställighets eller handräcknings avbrytande eller hävande. Detta är uttryck för den begränsade officialprincip som nyss nämnts. Självfallet får detta ej leda till godtyckliga beslut fram och tillbaka utan syftar i stället till att upprätthålla en god och såvitt möjligt enhet- lig praxis. För krfm bör gälla sådana interna föreskrifter att befogenhet att rätta eller ändra beslut förbehålls kvalificerade befattningshavare. Det kan bl. a. när besvär anförts bli aktuellt att med anledning av in- hämtat yttrande från motpart eller från förrättningsmannen ändra dennes beslut. I fråga om införsel är särskilt vanligt att besluten jämkas, även om det inte tillkommit några nya omständigheter.

2.9.3 Liksom enligt UL skall krfm kunna förelägga tredje man eller part att, när tvist råder, väcka talan vid domstol. Möjligheten härtill har vidgats i förslaget men får givetvis inte missbrukas. Den syftar främst till att skapa klarhet så att t. ex. utmätt egendom kan säljas utan att tvist om gäldenärens rätt verkar nedpressande på priset eller en köpare riskerar att förlora egendomen. Att sälja en tvistig rätt bör så- vitt möjligt undvikas. I Utsökningsrätt XI föreslog beredningen att ÖE skulle ha viss be- fogenhet att i samband med fördelning av köpeskillingen för såld egen- dom själv pröva uppkomna tvister som det annars skolat tillkomma domstol att slita. Förslaget, som ansågs vara av praktisk betydelse främst

efter försäljning av fartyg, har tagits upp i ULförslaget. Beredningen föreslår nu att — om ÖE avskaffas _— nämnda befogenhet skall till- komma krfm. Självfallet måste kompetent jurist finnas för uppgiften. I mån av behov kan särskild sjörättsjurist eller annan specialist till- kallas, när det kan bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen.

2.9.4 I det föregående har beredningen under 2.1.4 och 5 behandlat frågan om fullföljd av talan mot krfms beslut och föreslagit att — med avskaffande av ÖE _ sådan talan skall få föras hos hovrätt. Mot vissa beslut bör särskild talan ej få föras. Besvär över krfms beslut skall inges till krfm som vid behov skall bereda klagandens motpart till- fälle att inkomma med förklaring. Vid behov bör även yttrande från förrättningsmannen inhämtas. Som förut nämnts bör krfm ha vid- sträckt befogenhet att själv rätta eller ändra beslut, när anledning före- kommer därtill. Genom den interna verksamheten för upprätthållande av en god och såvitt möjligt enhetlig praxis bör kunna hindras att till- strömningen av mål till hovrätten blir besvärande stor. Beträffande förfarandet i hovrätten bör i stort sett gälla samma be- stämmelser som för besvärsmål enligt RB. En del särskilda föreskrifter behövs emellertid. Det förtjänar särskilt nämnas, att när krfm skall pröva verkliga rättstvister i samband med köpeskillingsfördelning och talan fullföljs till hovrätt, har hovrätten särskild anledning att genom förhand- ling bereda parterna tillfälle att utföra sin talan på samma sätt som i tvistemål.

Mot hovrätts beslut skall talan kunna föras hos högsta domstolen. RBs bestämmelser om sådan talan och om förfarandet i HD skall i princip tillämpas även beträffande fullföljda exekutiva ärenden. För— slaget innehåller emellertid vissa avvikande regler. _ Även frågan om användande av särskilda rättsmedel har uppmärksammats i förslaget.

2.9.5 Beredningens förslag förutsätter som nämnts, att det nuvarande institutet utmätningsed avskaffas. Det används inte så sällan, främst efter misslyckade utmätningsförsök i allmänna mål, men är enligt be- redningens mening alltför omständligt. Att anlita underrätt för att gäl- denär skall bekräfta eller komplettera sina uppgifter om vilka till- gångar han har synes inte behövligt. Enligt förslaget skall i stället gäl- denären kunna höras av krfm och vid straffansvar åläggas att avge skriftlig försäkran om sina tillgångar. Straff för oriktig skriftlig försäk- ran finns i 15 kap. 10 & BrB. Liksom gällande lagstiftning om införsel och utmätning i lön innehåller förslaget även vissa straffbestämmelser för arbetsgivare m. fl. som ej ställer sig meddelat beslut till efterrättelse.

3. De särskilda kapitlen i utsökningsbalken

Beredningen har i nästföregående avdelning 2 redogjort för huvud- grunderna i dess förslag till utsökningsbalk. Därvid har också antytts hur förslaget i huvudsak disponerats.

De särskilda kapitlen är inte sammanförda till några angivna huvud— avdelningar men är grupperade på motsvarande sätt. 1 och 2 kap. rör exekutionsväsendet i allmänhet och upptar vissa för balken gemensamma föreskrifter. Med 3 kap. inleds den stora avdelning som rör verkställig- het (i motsats till handräckning). Bestämmelserna i 3 kap. om exeku- tionstitlar är — i tillämpliga delar —— gemensamma för såväl verk- ställighet av betalningsskyldighet som annan verkställighet.

För verkställighet av betalningsskyldighet föreslås att det liksom f.n. skall finnas två exekutionsrättsliga förfaranden, nämligen införsel och utmätning. Införsel regleras i 4 kap., medan utmätning inkl. försäljning och köpeskillingsfördelning m.m. samt verkan av skedd försäljning be— handlas i 5—15 kap. Angående anledningen till att reglerna om införsel placerats före reglerna om utmätning kan beredningen hänvisa till vad som sägs under 3.4. Inom nämnda 5—15 kap. har bestämmelser om den inledande åtgärden (utmätningen) och om skyddet för tredje man upp- tagits i 5 kap., varefter bestämmelser om undantag från utmätning och om Säkerställande av utmätning m.m. ges i 6 Och 7 kap. I nästföljande 8 kap. regleras utmätning av avlöning o.l. Därpå följer bestämmelser om försäljning av utmätt egendom i 9—13 kap. Av dessa innehåller 9 kap. vissa gemensamma föreskrifter, medan 10 kap. handlar om försälj— ning av utmätt lös egendom i allmänhet. 10 kap. innehåller även be- stämmelser om indrivning av utmätt fordran m.m. I 11—13 kap. reg- leras försäljning av specialobjekten registrerat skepp (11 kap.), registre— rat luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg (12 kap.) samt fast egendom (13 kap.).

I anslutning till 9—13 kap. ges i 14 kap. bestämmelser om redovisning och fördelning av medel som influtit i anledning av utmätning samt i 15 kap. om rättsverkningarna av exekutiv försäljning.

Verkställighet som avser annan förpliktelse än betalningsskyldighet regleras i 16 kap. Om handräckning i form av kvarstad, återställande av besittning m.m. finns bestämmelser i 17 kap.

Därpå följande 18 och 19 kap. har mera renodlat processuell karak- tär. 18 kap. handlar om kostnader vid verkställighet och handräckning, medan 19 kap. meddelar gemensamma bestämmelser om förfarandet hos krfm och om fullföljd till högre instans (hovrätt och högsta dom- stolen).

I det följande motiveras under 3.1—19 de olika bestämmelser som föreslås i 1—19 kap. UB. Behovet av övergångsbestämmelser behandlas under 4 i betänkandet.

3.1. Exekutionsväsendet (1 kap. UB)

Bestämmelserna i detta kap., som i gällande rätt närmast motsvaras av 1 kap. UL, behandlar förslagets tillämpningsområde och de exekutiva myndigheterna.

Ehuru förslaget i sin helhet benämnts Utsökningsbalk har förevarande kap. rubriken Exekutionsväsendet (jfr rubriken till 3 kap.). Detta kan sägas vara inkonsekvent, men en sådan underrubrik som ”Utsöknings— väsendet” för 1 kap. (resp. ”Utsökningstitlar” för 3 kap.) ger bl.a. ett felaktigt intryck av att vara begränsad till uttagande av fordringar.

1 &

Paragrafen, som anger UBS tillämpningsområde, saknar direkt mot— svarighet i gällande lag.

Av olika bestämmelser i 3 kap. UL jämfört med 14 och 22 55 Up och av 8 kap. UL framgår, att UL är direkt tillämplig i huvudsak endast på det civilrättsliga området. ULs regler om verkställighet avser så- lunda närmast domstols avgöranden i tvistemål inkl. surnmarisk betal— ningsprocess (37—43 och 47—52 åå), stadfäst förlikning (45 å), skiljedom (46 6) samt vissa beslut av överexekutor (51—53 55). Härtill kommer verkställighet direkt på grund av vissa förbindelser om underhåll och auktionsprotokoll (54 a och 55 55). Enligt föreskrift i 22 5 1 mom. Up är emellertid ULs regler om verkställighet med vissa förbehåll också tillämpliga på verkställighet av dom i brottmål, varigenom dömts till böter eller vite eller till sådan med brott förenad ”påföljd” som inne- fattar betalningsskyldighet eller till ”påföljd” som eljest är sådan att domen kan verkställas genom utsökning. I 2 mom. i samma paragraf föreskrivs vidare, att ULs bestämmelser om verkställighet i tvistemål skall i allo tillämpas på dom i brottmål, varigenom har dömts till ska- destånd eller talan om enskilt anspråk eljest har bifallits. På grund av föreskrifter i andra författningar har ULs verkställighetsbestämmelser, särskilt de som gäller utmätning, gjorts tillämpliga även i andra fall. I följd av föreskrifter i uppbördsförordningen (19531272, omtryckt 1972: 75) och uppbördskungörelsen (1967: 626) skall sålunda t.ex. ULs be- stämmelser rörande utmätning med vissa modifikationer tillämpas även vid utmätning för skatter och allmänna avgifter. ULs regler om hand-

räckning är också på grund av föreskrifter i olika författningar tillämp- liga i åtskilliga fall som inte omedelbart omfattas av UL.

Av förevarande paragraf i beredningens förslag framgår att UB innehåller regler om såväl verkställighet som handräckning. Verkställig- het förutsätter som regel exekutionstitel i form av dom eller beslut av domstol eller annan myndighet eller av skiljenämnd, medan handräck- ning beviljas utan att någon exekutionstitel behöver föreligga.

I motsats till UL utgår förslaget från att UB i princip skall vara di- rekt tillämplig inte bara på verkställighet i tvistemål o. 1. utan i alla fall då verkställigheten rör sådana förpliktelser som avses i 1 5, om inte annat är särskilt föreskrivet (jfr nedan). Detta gäller vare sig förplik- telsen fastställts av domstol, av administrativ myndighet eller i annan ordning, i den mån det är avsett att beslutet överhuvud skall vara exigibelt. Även indrivning av skatter och allmänna avgifter faller direkt under förslagets bestämmelser.

I överensstämmelse härmed sägs i förslaget, att balken är tillämplig i fråga om verkställighet som gäller betalningsskyldighet eller annan för- pliktelse. Förutom typiska betalningsförpliktelser i pengar åsyftas skyl- dighet att utge varor t.ex. på grund av leveransavtal eller utge viss egendom på grund av bättre rätt, skyldighet att avflytta från fast egen- dom m.m. eller att inställa viss verksamhet, t. ex. om den strider mot patent osv. Av det sagda framgår att med förpliktelse avses inte endast skyldighet att företa positiv handling utan också skyldighet att under- låta handling eller verksamhet. Förutsättningarna i olika fall för verk- ställighet av sådana förpliktelser som nu nämnts anges i 3 kap. Där framgår emellertid inte i vad mån beslut av annan än svensk myndighet kan verkställas här. Svar på den frågan får sökas i andra författningar.

Beträffande förslagets tillämplighet i fråga om brottspåföljder och sär- skild rättsverkan av brott kan framhållas följande. Uttagande av bö- ter och viten omfattas av förslaget. Frånsett böter och disciplinstraff för krigsmän i form av disciplinbot när straffet inte skall verkställas genom löneavdrag är förslaget däremot inte tillämpligt beträffande så- dana påföljder som anges i 1 kap. 3 & BrB. Däremot skall förslaget — liksom UL1 — tillämpas på förverkande och annan sådan särskild rättsverkan av brott som åsyftas i 1 kap. 8 & BrB, om dylik rättsverkan innefattar positiv eller negativ förpliktelse och verkställighet i annan ordning ej är föreskriven eller förutsatt. I fråga om förverkande åsyftas såväl sak- som värdeförverkande. I dom på sakförverkande brukar visserligen inte uttryckligen åläggas någon skyldighet för svaranden. Domen innefattar emellertid utan vidare en förpliktelse att utge den förverkade egendomen (jfr 36 kap. 12 & BrB). En annan sak är att det sällan blir aktuellt att anlita exekutiv myndighet för verkställighet av sakförverkande, eftersom den förverkade egendomen i regel har tagits i beslag. Bland andra särskilda rättsverkningar av brott kan nämnas skyl- dighet att utge skatt enligt förordningen (1961: 180) om tillverkning av

1 Se NJA II 1947 s. 207 ff, Strahl, Om påföljder för brott 2 uppl. s. 311 f och T. Strömberg, Om konfiskation som brottspåföljd s. 319 ff. Se även 1 & 3 mom. förordningen (l9l7z915) ang. indrivning och redovisning av böter.

sprit och vin eller förordningen (1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat eller dubbel hundskatt enligt förord- ningen (19231116) ang. skatt för hundar. Däremot skall sådan rätts- verkan av brott som t. ex. förvisning enligt utlänningslagen (1954zl93) eller återkallelse av körkort enligt körkortskungörelsen (1972: 592) verk- ställas i den ordning som gäller därom.

Även beträffande handräckning är förslaget avsett att i princip till- lämpas generellt, i första hand såvitt angår handräckning som rör lös eller fast egendom. Även sådan handräckning kan kommå att indirekt röra människor, t.ex. om en hyresgäst skall avhysas och vägrar att lämna lägenheten. Handräckningen avser i sådant fall att ge hyresvär- den besittning till lägenheten men detta kan inte genomföras utan att förutom hyresgästens möbler m.m. även hyresgästen själv och andra som härleder sin rätt från honom avlägsnas. I förevarande para- graf anges, att även handräckning som ej rör lös eller fast egendom kan meddelas enligt balken, när det särskilt anges. I den mån det i det särskilda fallet kan vara tveksamt, huruvida avhysning rör lös eller fast egendom eller bör anses som ingripande mot person, kommer hand- räckningen i allt fall att inbegripas genom de föreskrifter i 17 kap. 17—20 55 som förutsätter att alla former av avhysning hör hit. Även andra gränsfall kan tänkas vid tillämpning av sistnämnda lagrum. Vi- dare kan säkerhetsåtgärder som åsyftas i 17 kap. 11 och 12 55 ibland röra så immateriella anspråk att det ter sig främmande att anse åt- gärden röra lös eller fast egendom. Där förutsätts dock för säkerhets- åtgärd, att någons "rätt” kan föranleda anspråk mot annan fysisk eller juridisk person. Sådan rätt kan föreligga på civil eller kriminell grund och kan tillkomma såväl det allmänna som enskilda. I fråga om åt- skilliga offentligrättsliga anspråk framgår emellertid klart av lag eller annan författning att deras genomförande ankommer på polisiär eller annan särskild myndighet t. ex. inom barnavården och beträffande all- män ordning såsom när det gäller att hindra någon att beträda av tra- fiksäkerhets- eller militära skäl förbjudna områden. Bestämmelserna om handräckning är inte tillämpliga i sådana fall. Det kan också tänkas vara tyst förutsatt att erforderlig åtgärd skall vidtas i särskild ordning även när det inte är utsagt.

Vad angår böter, viten och förverkande kan handräckning inte komma i fråga innan domstol eller annan behörig myndighet ålagt skyl- dighet för någon att utge pengar eller annan egendom. Krfm kan så- lunda inte enligt förslaget själv konstatera att det sannolikt kommer att dömas till påföljd av ekonomisk art och på grund av en sådan för- modad framtida förpliktelse medge handräckning. (Betr. domstols be- fogenhet se däremot 26 kap. RB.)

Som förut nämnts gäller förslaget inte verkställighet eller handräck- ning rörande vårdnaden om barn. Bestämmelser härom finns i 21 kap. FB.

2 5 I UL är som förut nämnts handläggningen av exekutiva ärenden (f. n. betecknade utsökningsmål) i första instans uppdelad på ÖE och ut-

mätningsman. Om kompetensfördelningen mellan dem föreskrivs, att utsökningsmål upptas och prövas av ÖE, om inte annat stadgas (1 5 1 mom.), och att utmätningsman har att fullgöra vad ÖE förordnar, verkställa dom och i vissa fall utan föreskrift av annan myndighet för- rätta utrnätning (2 5 2 mom.). Som angetts under 1.4 och 2.1 föreslår beredningen att ÖE avskaffas. Krfm skall sålunda alltid vara första instans i exekutiva ärenden, frånsett Svea hovrätts befogenhet att pröva fråga om verkställighet får ske av vissa utländska exekutionstitlar samt domstols befogenhet enligt RB eller LL och myndighets befogenhet enligt annan lagstiftning att besluta om handräckning som därefter skall genomföras av krfm.

Enligt UL är kronofogde utmätningsman (2 5 1 mom.) men har rätt att enligt bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar sätta annan befatt- ningshavare i sitt ställe (4 5). I förslaget anges endast att verkställig- het och handräckning åvilar krfm, medan frågan vilken befattnings- havare som får handla på myndighetens vägnar blir en intern behörig- hetsfråga som regleras i administrativ ordning. På samma sätt an- vänds i fortsättningen av förslaget termen kronofogdemyndighet — krfm och inte förrättningmannen även i situationer då ärende redan blivit anhängigt hos krfm och det måste förutsättas att ärendet omhändertagits eller enligt arbetsfördelningen skall omhändertas av viss förrättningsman. Termen förrättningsman har förbehållits för vissa fall då den enskilda tjänstemannen och inte myndigheten åsyftas.

Krfdistrikten anges f.n. i kungörelsen (1964:366) om rikets indel- ning i krfdistrikt. Statsmakterna har under 1972 antagit riktlinjer för en ändring av indelningen i krfdistrikt.1 Ändringen avses bli genom- förd först sedan viss försöksverksamhet ägt rum. Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter om indelningen. Förslaget anger endast, att Kungl. Maj:t förordnar om indelningen.

3 5

I varje krfdistrikt finns en eller flera kronofogdar och i åtskilliga distrikt även biträdande kronofogdar. I vissa distrikt har kronofogde tjänsteställning som kronodirektör. Dessutom finns ett antal andra tjäns— temän som själva handlägger exekutiva ärenden eller behövs för expe- ditionella göromål (jfr 4 och 10—13 a 55 krfinstruktionen 1965:687, omtryckt 19712425). Det bör liksom hitintills ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma vilka tjänstemän hos krfm som skall vara behö- riga att handlägga olika slags exekutiva ärenden. I första stycket av förevarande 3 (j föreslås, att ärendena hos krfm handläggs av krono— fogde och andra hos myndigheten anställda tjänstemän enligt be- stämmelser som Kungl. Maj:t meddelar. Förslaget använder här och i fortsättningen beteckningen ärende och inte som UL —— beteck- ningen mål.

Enligt bemyndigande som år 1963 intogs i 12 & UL meddelas när- mare föreskrifter angående förfarandet i ”utsökningsmål” av Kungl.

1 Prop. 1972: 1 bil. 14 s. 14 ff, CU 7 och rskr 70.

Maj:t.1 Även enligt beredningens förslag skall Kungl. Maj:t utfärda behövliga detaljföreskrifter, t. ex. i fråga om underrättelser, delgivning och samverkan mellan krfmr. Bestärnrnelse härom har tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf. Detta ger givetvis inte Kungl. Maj:t befogenhet att avvika från UBs stadganden i materiellt eller pro- cessuellt hänseende. Av föreskrifterna bör liksom f. n. framgå bl. a. vad Kungl. Maj:t ansett böra krävas för att en mera allmänt hållen bestäm- melse om underrättelser m. ni. skall anses iakttagen.

Behörighet att ta upp och pröva ett och samma exekutiva ärende kan enligt ULs regler för den lokala kompetensen tillkomma två eller flera krfmr. Enligt UL kan Kungl. Maj:t f.n. ge krfm befogenhet att, när fråga är om utmätning av fast egendom på annan ort, eller i andra särskilda fall överlämna mål om utmätning till annan behörig krfm (56 ä 4 mom.). Bestämmelsen har motsvarande tillämpning beträffande verkställighet av kvarstad och skingringsförbud (183 5 1 mom. och 185 5 2 mom. UL). Föreskrifter i ämnet som även gäller andra ären- den än som nu sagts har meddelats i 68—70 och 72—74 åå USK. Be- fogenheten att överlämna ärende till annan krfm har inte föranlett några olägenheter.

Beredningens förslag innehåller beträffande utmätning bestämmelser om krfms lokala kompetens vilka _— i överensstämmelse med gällande rätt _- bl.a. innebär, att krfm i gäldenärens hemvist är behörig att handlägga sådant ärende även om den egendom som skall utmätas finns i annat krfdistrikt (5 kap. 9 5). Ehuru krfm skall ha viss befo- genhet att vidta åtgärd utanför det egna distriktet eller att påkalla biträde av krfm inom vars distrikt viss åtgärd behöver vidtas, kan det vara praktiskt ändamålsenligt, att krfm skiljer sig från ärendet och överlämnar det till annan behörig krfm. -—— Införsel skall enligt bered- ningens förslag handläggas av krfm i gäldenärens hemvist (4 kap. 8 &).2 Det finns där ej utrymme för överlämnande från en behörig till annan behörig krfm. En annan sak är, att om gäldenären byter hemvist sedan införsel beviljats, ärendet bör överflyttas till den krfm som dåmera är kompetent. I fråga om verkställighet av annan förpliktelse än betalningsskyldighet innehåller UL ingen regel om den lokala kompe- tensen. Som huvudregel torde gälla, att verkställigheten skall sökas hos den krfm inom vars distrikt åtgärden skall vidtas. Beredningen föreslår en bestämmelse som ger möjlighet att välja mellan olika krfmr. Ansökan skall alltid kunna göras hos krfm i svarandens hemvist (16 kap. 2 5). Motsvarande föreslås beträffande handräckning (17 kap. 2 5). I dessa fall kan, liksom i fråga om utmätning, vara önskvärt att krfm kan överlämna ärendet till annan behörig krfm.

I enlighet med vad som f.n. gäller bör det framdeles ankomma på Kungl. Maj:t att föreskriva i vad mån exekutiva ärenden får av be-

1 Sådana föreskrifter har meddelats i utsökningskungörelsen (197111098), kungörelsen (1971:1097) om exekution i fast egendom och kungörelsen (1971:]102) om exekution i luftfartyg m. m. 2 Frågan om befogenhet för krfm i gäldenärens hemvist att överlämna in- förselärende till krfm i utbetalningsorten övervägdes av beredningen i U III (s. 118 f), men möjligheten avvisades.

hörig krfm överlämnas till annan behörig krfm. I andra stycket av förevarande paragraf bemyndigas Kungl. Maj:t att meddela sådana föreskrifter. Bestämmelsen avser överlämnande innan verkställighet eller handräckning skett. Sedan exekution inletts bör ärende överlämnas en- dast Vid sammanträffande av utmätningar (jfr 5 kap. 31 5). I annat fall kan svårigheter uppstå i fullföljdshänseende.

För det fallet att ansökan om verkställighet eller handräckning gjorts hos krfm som inte är behörig enligt reglerna om lokal kompetens finns i 19 kap. 2 & bestämmelse om att ärendet om möjligt skall överlämnas till behörig krfm.

Före 1963 års ändringar i UL ansågs det indirekt framgå av dåva- rande 2 & UL, att utmätningsmans kompetens var begränsad till tjänst- göringsområdet. Då behov fanns av befogenhet för utmätningsman att i ärende som upptagits av honom vidta åtgärd utom tjänstgörings- området, infördes på förslag av beredningen som 3 mom. i paragrafen bestämmelse, enligt vilken Kungl. Maj:t kan ge krfm befogenhet att i ärende som upptagits av myndigheten påkalla eller själv vidta åtgärd utom tjänstgöringsområdet. Sådana föreskrifter har meddelats i 71—73 55 UsK. Beredningen anser, att det inte behövs någon särskild be- stämmelse i UB om en sådan detalj i den praktiska verksamheten, helst som exekutionsväsendet numera är helt statligt, och förslaget saknar därför motsvarighet till bestämmelsen i 2 5 3 mom. UL. Om det behöver närmare regleras, i vad mån krfm får eller bör påkalla bi- träde av annan krfm eller själv vidta åtgärd utanför sitt distrikt, kan Kungl. Maj:t utfärda föreskrifter med stöd av det generella bemyn- digandet i andra stycket av förevarande 3 5.

Enligt sistnämnda bestämmelse får Kungl. Maj:t överhuvud meddela de tillämpningsföreskrifter som behövs för handläggningen av ärenden som avses i balken. Detta innebär ej att avsteg får göras från uttryck- liga bestämmelser eller att krfms materiella prövning får regleras i ad- ministrativ ordning.

4 5

Enligt UL gäller mot ÖE och utmätningsman samma jäv som i RB stadgas i fråga om domare (6 5 1 mom.). ÖE eller utmätningsman skall dock inte anses jävig därför att han såsom domare eller befattnings- havare vid domstol fattat beslut som rör saken. Inte heller kan jäv mot utmätningsman grundas på att han hos annan myndighet än domstol tagit befattning med saken eller vittnat eller varit sakkunnig däri eller på åtgärd som han vidtagit på tjänstens vägnar eller på gärning som förövats mot honom i eller för hans tjänst.

Eftersom ÖE skall avskaffas enligt beredningens förslag behövs reg- ler om jäv endast i fråga om krfm. Beredningen föreslår som huvud- regel i överensstämmelse med vad som nu gäller — att jäv som i RB föreskrivs i fråga om domare skall gälla även mot förrättnings- man i exekutivt ärende. De jävsbestämmelser till vilka förslaget hän- visar finns upptagna i 4 kap. 13 & RB. Eftersom det inte ofta torde in- träffa att den som skall handlägga ett utsökningsärende har tidigare tagit befattning med saken vid domstol eller annan myndighet, torde

något undantag från regeln inte behövas för sådana fall. Skulle det inträffa att förrättningsman är jävig därför att han tidigare tagit be- fattning med saken vid annan myndighet, torde ärendet utan olägenhet kunna lämnas till annan befattningshavare. Något praktiskt behov av undantag för det fallet att förrättningsman vittnat eller varit sak- kunnig i saken torde inte heller föreligga. Däremot innehåller förslaget bestämmelse att förrättningsman inte skall anses jävig därför att han på tjänstens vägnar (dvs. som exekutiv förrättningsman) tagit befattning med saken eller att gärning förövats mot honom i eller för hans tjänst.

I följd av att UB föreslås erhålla ett vidare tillämpningsområde än UL blir jävsreglema tillämpliga även i s.k. ”alhnänna mål”, t.ex. rö- rande utmätning för skatt. Något hinder mot att då tillämpa samma bestämmelser om jäv som i andra ärenden synes inte föreligga (jfr 605 1 mom. Uppr). Det bör måhända framhållas, att det förhållandet att förrättningsmannen är anställd i statens tjänst givetvis inte i och för sig gör honom jävig i ärende vari kronan är part. Att han på tjänstens vägnar företräder kronan i allmänna mål gör honom inte heller jävig enligt förslaget.

UL innehåller också regler om förfarandet när anledning förekommer att krf eller den som förordnats av krf är jävig, om talan mot beslut rörande jäv och om åtgärd som inte kan uppskjutas utan fara (6 5 2—4 mom.). I den mån dessa frågor behöver regleras i lag har bestämmel- ser tagits upp i 19 kap. (se 7, 29 och 44 55).

5 5

Enligt beredningens förslag skall verkställighet åvila krfm. Tvister som uppkommer i verkställighetsärenden och bör slutligt avgöras skall dock i princip prövas av domstol. Detta gäller frågor om bättre rätt till egendom 0.1. samt om fordringar som skall deltaga i köpeskillingsför- delning m.m. (se 5 kap. 19—21 och 24—26 åå, 10 kap. 12 5 samt 14 kap. 9 5). I förevarande paragraf erinras om detta förhållande. Att även skiljemannaförfarande kan ifrågakomma har inte ansetts behöva nämnas.

Det har ansetts att exekutiv myndighet inte får hänvisa uppkommen tvist till domstol därför att det rättsliga bedömandet av saksamman- hanget är tveksamt utan myndigheten har att själv pröva rättsfrågan.1 Denna princip torde vara ofrånkomlig åtminstone såvitt angår rent exe- kutionsrättsliga tvistefrågor som naturligtvis just exekutiv myndighet bör pröva, t.ex. tolkning av reglerna om upprättande av sakägarför- teckning. Men den exekutiva myndigheten måste regelmässigt också ta ståndpunkt till en rad andra rättsfrågor som är typiska för exekutiva ärenden även om tillämpliga regler därom inte direkt hör till exeku- tionsrätten, t. ex. tillämpning av förmånsrättsordningen. Åtskilliga gräns- fall kan emellertid möta t. ex. när tvist råder om hur stor en fordran är eller vem som är rätt innehavare av fordran. Det främjar givetvis ärendenas fortgång om även sådana tvistefrågor prövas prejudicith av

1 Jfr Alexanderson s. 66 f, Hassler s. 182 och Olivecrona s. 104. Se även U XI s. 96.

den exekutiva myndigheten, när saksammanhanget är utrett. Att exe- kutiv myndighet prejudiciellt prövar en fråga som inte hör till den egentliga exekutionsrätten leder inte till att tvisten som sådan blir rättskraftigt avgjord. Den bedömning som sker kan emellertid komma att läggas till grund för ett exekutionsrättsligt beslut som, om det inte undanröjs i ordinär eller extraordinär väg, medför att en senare rätte- gång i saken blir utan praktisk betydelse. Det är av vikt att krfm så- vitt möjligt inte undandrar sig att pröva hithörande spörsmål och där- igenom försvårar genomförandet av verkställighet eller handräckning. När saksammanhanget är oklart, kan det emellertid ibland vara ogörligt att ta ståndpunkt i rättsfrågan bl.a. därför att krfm — frånsett så- dana fall som avses i 14 kap. 9 & tredje stycket i förslaget inte får ta upp bevisning på samma sätt som domstol. Det är överhuvud inte avsett att, med nämnda undantag, det exekutiva förfarandet skall utvecklas till rättegång. Vidare måste erkännas, att även om saksam- manhanget är klart, kan måhända rättsfrågan vara av så kvalificerad beskaffenhet att den inte bör prövas prejudiciellt av krfm, t.ex. ett tveksamt spörsmål av internationellrättslig beskaffenhet. Till sist bör erinras om att en del bestämmelser i förslaget, liksom i gällande lag, tydligt anger att det är förutsatt att där angivna tvister skall prövas av domstol eller i annan tillämplig särskild ordning.

6 5

Enligt gällande ordning får klagan över åtgärd av utmätningsman föras hos ÖE. Mot ÖEs beslut får besvär föras i hovrätten. Talan mot hovrätts beslut fullföljs i HD.

Som nämnts under 1.4 och 2.1 föreslår beredningen, att ÖE av— skaffas och att talan från krfm skall fullföljas i hovrätten. Vidare bör möjlighet finnas att i samma begränsade utsträckning som gäller för mål i allmänhet fullfölja talan mot hovrättens beslut i HD. I enlighet härmed anges i förevarande paragraf, att talan i exekutiva ärenden full- följs från krfm till hovrätt samt att HD är överrätt i exekutiva ärenden som fullföljs från hovrätt.

Beredningen utgår från att varje särskilt krfdistrikt skall så gott som undantagslöst höra till endast en hovrätts domkrets. Man synes emeller- tid få räkna med att i ett fall (i Gävleborgs län) krfdistrikt kommer att ligga inom två sådana domkretsar. Det bör tillkomma Kungl. Maj:t att reglera frågan vid vilken hovrätt talan mot krfms beslut då skall föras (jfr 2 kap. 6 (5 andra st. RB). Att uppdela ärendena efter territoriella grunder torde vara svårt. En mera fri prövning av anknytningen till den ena eller andra delen av distriktet kan tänkas (jfr 211 5 UL). Bered- ningen håller emellertid före, att man med fördel kan bestämma att talan i alla ärenden som handlagts av krfm i distriktet får fullföljas till den hovrätt inom vars domkrets den folkrikaste delen av distriktet ligger, och detta även om ärendet skulle röra fast egendom i den andra delen. Det kan här erinras om att krfms behörighet i utmätningsärenden är grundad på flera slags anknytningsfakta, bl. a. gäldenärens hemvist. Det kan sålunda inträffa att beslut om utmätning meddelas av krfm i annat distrikt än det där utmätningsobjektet t. ex. fast egendom finns. Även försäljningen skall i sådant fall gå i den krfms namn. Om denna

ordning godtas, bör man också kunna godta att fullföljd av talan får ske hos en och samma hovrätt oaktat krfdistriktet är delat på två hovrätters domkretsar.

Bestämmelser om fullföljd av talan samt om förfarandet i hovrätten och HD har upptagits i 19 kap.

7 5

Enligt RB bestämmer Kungl. Maj:t i vilken omfattning åtgärd som avser allenast måls beredande får vidtas av en ledamot i hovrätten eller av tjänsteman vid denna (2 kap. 4 5 andra st.). Bestämmelsen har motsvarande tillämpning beträffande utsökningsmål (21 & Rp). I fråga om mål som fullföljts till HD finns numera, sedan nedre justitierevi- sionen upphört som självständig myndighet och dess föredragande- och kansliorganisation inordnats i HD, inte någon motsvarande bestämmel- se. Kungl. Maj:t har ansetts kunna meddela behövliga bestämmelser om beredningen av mål i HD även utan bemyndigande i lag.l Före— skrifter har meddelats i arbetsordningen (1947: 960, omtryckt 1972: 389) för rikets hovrätter och i instruktionen (1972: 151) för högsta domstolen.

I beredningens förslag har bemyndigande för Kungl. Maj:t tagits in som första stycke i förevarande paragraf. Någon saklig ändring i för- hållande till vad som nu gäller åsyftas inte. Beredningen har ansett, att bemyndigandet beträffande exekutiva ärenden bör utvidgas till vissa interimistiska beslut. Enligt förslaget skall beslut i exekutivt ärende i regel omedelbart lända till efterrättelse (19 kap. 17 och 41 55). Det blir därför ofta aktuellt att pröva fråga om inhibition när överklagande sker (jfr 19 kap. 40 å andra st.). Enligt beredningens förslag skall krfm få befogenhet att, när dess beslut överklagas, själv förordna att ärendet skall vila tills vidare i avvaktan på hovrättens beslut (19 kap. 36 5 andra st.). Det synes emellertid dessutom, för att inte hovrätten eller HD skall belastas i onödan, vara önskvärt att inhibition kan beslutas av ledamot i hovrätt (referenten) resp. revisionssekreterare. Beredningen anser inte att detta behöver möta betänkligheter. Frågan om inhibition bör av referenten resp. revisionssekreteraren kunna hänskjutas till av- delningen, om han är tveksam. Om referenten i hovrätten eller revi- sionssekreteraren för sin del finner att en begäran om inhibition inte bör bifallas, skall frågan enligt förslaget alltid prövas på avdelningen. Till sist bör här påpekas, att inhibition kan beslutas utan att yrkande framställts därom.

I andra stycket av förevarande paragraf har i enlighet med det an— förda angetts, att vad som sagts i första stycket också gäller förord- nande, att åtgärd för verkställighet eller handräckning inte skall äga rum tills vidare. Bestämmelsen omfattar inte andra interimistiska be— slut än inhibition (jfr 19 kap. 40 5 andra st.). Kungl. Maj:t får meddela närmare föreskrifter beträffande omfattningen av befogenheten att för- ordna om inhibition. Sådan befogenhet bör inte ges annan tjänsteman i hovrätt än ledamot (referenten) resp. annan tjänsteman vid HD än revisionssekreterare.

1 Prop. 1972:21 s. 31.

Som förut nämnts skall UB i princip generellt tillämpas på verkstäl- lighet som gäller förpliktelser och alltså även på indrivning av böter och viten, verkställighet av beslut angående förverkande av egendom och annan särskild rättsverkan av brott samt indrivning av skatter och allmänna avgifter (s.k. allmänna mål). Avvikande bestämmelser behövs emellertid för sådana ärenden i vissa avseenden, t.ex. i fråga om redovisning. Det torde lämpligen kunna överlåtas åt Kungl. Maj:t att meddela sådana avvikande bestämmelser. Detta innefattar ej be- fogenhet för Kungl. Maj:t att ge bestämmelser som gör intrång i en— skild rätt eller att ålägga kronans motpart skyldighet att betala kost— nader i vidare mån än i andra exekutiva ärenden. Vad som är behöv- ligt är i stället vissa lättnader. I förevarande paragraf föreslås en be- stämmelse som bemyndigar Kungl. Maj:t att meddela avvikande före- skrifter i ärenden som nu nämnts.

9 5

För vissa fall av verkställighet och handräckning behövs alltjämt särskilda bestämmelser i andra författningar. I förevarande paragraf före- skrivs, att om andra särskilda bestämmelser finns, de skall tillämpas. Som exempel på sådana bestämmelser kan nämnas 3 & andra stycket lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff, som ger en särskild bestäm- melse om gäldenärens beneficium vid utmätning för böter eller vite, och 10—14 åå Ava, vari särskilda bestämmelser meddelas om handräckning för återtagande av gods som sålts genom avbetalningsköp.

3.2. Vissa gemensamma bestämmelser

(2 kap. UB)

Detta kap. innehåller en del föreskrifter av gemensam betydelse för föl- jande kap. i förslaget.

I 2—6 55 anges beteckningar på parter och vissa andra sakägare i exekutiva ärenden (sökande, svarande, gäldenär, sekundogäldenär och annan tredje man). Vidare bestäms vad som förstås med svarandens hemvist. I fråga om partsrepresentationen hänvisas till RB.

Härefter följer i 7—10 55 vissa bestämmelser som klargör tillämplig- heten av föreskrifter i balken som rör registrerat skepp, registrerat luft— fartyg m.m. och fast egendom. I 11—13 55 tas upp vissa bestämningar som rör pant- och retentionsrätt.

Under 14—16 55 föreslås bestämmelser om ställande av säkerhet m.m. i exekutiva ärenden och 17—18 åå innehåller slutligen föreskrifter om beräkning av fordrans belopp och om ränta.

Inledande föreskrift

1 %

I denna paragraf har tagits upp en inledande föreskrift, vari anges att för tillämpningen av UB gäller de gemensamma bestämmelser som följer. Den innebär bl. a. att de bestämningar som ges i kapitlet endast gäller tillämpningen av UB, ehuru det inte angivits vid varje särskild paragraf.

Parter

2 5

Den som anhängiggör ett utsökningsärende kallas i UL i regel ”borge- nären” eller, när fråga är om annat än betalningsskyldighet, ”sökan- den”. I vissa fall används andra beteckningar, t. ex ”den vinnande” (39 —42 55) eller ”den som talan anhängiggjort” (195 5). I SfL, LfL och FfL har den som begår utmätning benämnts sökanden och i vissa fall utmätningssökanden. Part som begär införsel kallas i InfL sökanden.

I förslaget används termen sökanden som generell beteckning för den som hos krfm begärt verkställighet eller handräckning. När miss-

förstånd skulle kunna uppkomma och fråga är om utmätning, an- vänds benämningen utmätningssökanden. Termen borgenären begagnas inte som beteckning på den som söker utmätning. Skälet är, att även annan än sökanden kan ha ställning av borgenär i utmätningsärendet, t. ex. den som har fordran vilken är förenad med panträtt i den ut- mätta egendomen.

3 &

Sökandens motpart i första instans kallas i UL vanligen ”gäldenären”, ibland även när fråga är om annat än betalningsskyldighet. Även vissa andra benämningar används, t.ex. ”den tappande” (39 och 198 åå) eller ”sökandens vederpart" (50 5). I InfL begagnas termen gäldenären som beteckning på sökandens motpart. Den person mot vilken exeku- tion i skepp, luftfartyg eller fast egendom riktas kallas i SfL, LfL och FfL i regel ägaren.

I beredningens förslag kallas sökandens motpart hos krfm svarande eller _ i ärenden som rör fordran mot honom — i allmänhet gäldenär. Bestämmelse härom har tagits upp i första stycket i 3 5. Den utesluter inte att annan beteckning används, när det ansetts lämpligare med hän— syn till sammanhanget. I 11—13 kap. benämns svaranden i regel äga- ren. Det sammanhänger med att ägaren till egendom som avses där inte alltid samtidigt är gäldenär i vanlig mening.

Exekution för fordran riktar sig ibland mot visst objekt (lös pant, fartyg, luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg, fastighet m. m.) som svarar för fordringen utan att ägaren eller överhuvud någon är personligen betalningsskyldig. I andra stycket av förevarande 3 å före- skrivs med tanke på sådana fall, att när viss egendom svarar för ford— ran, skall vad som sägs om gäldenär i tillämpliga delar gälla ägaren även om han ej är personligen betalningsskyldig. Som framgår av vad som nyss anförts har dock beträffande skepp, luftfartyg m.m. och fast egendom ansetts lämpligt att i 11—13 kap. direkt använda beteck— ningen ägaren i stället för gäldenären. Redan av det sagda framgår, att exekution för en och samma fordran kan rikta sig mot två svarande, nämligen om sökanden vänder sig dels mot den personligen betalnings- skyldige dels mot ägaren av visst objekt som svarar för fordringen.

4 &

Gäldenärens hemvist grundar enligt UL behörighet för krfm i orten att upptaga ansökan om utmätning (56 ä 1 mom. UL). Som hemvist anses den ort där gäldenären är bosatt samt, i fråga om dödsbo, den ort där den döde senast var bosatt och, i fråga om bolag eller annan som avses i 10 kap. 1 & tredje stycket RB, den ort som enligt detta lagrum gäller som hemvist. Bestämmelsen har motsvarande tillämpning beträffande verkställighet av kvarstad och skingringsförbud (183 5 1 mom. och 185 ä 2 mom.). Enligt 10 kap. 1 & tredje stycket RB gäller som hemvist för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller an- nan sådan inrättning den ort där styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen ej är bestämt eller styrelse ej finns, där förvaltningen förs. Detsamma gäller i fråga om kommun eller annan sådan menighet.

Enligt förslaget till UB skall svarandens hemvist vara kompetens-

grundande för krfm i orten, inte bara i fråga om utmätning utan även beträffande införsel och annan verkställighet samt handräckning (4 kap. 8 5, 5 kap. 9 &, 16 kap. 2 5 och 17 kap. 2 5). I förevarande paragraf har tagits upp en gemensam föreskrift om vad som skall förstås med svarandens hemvist.

För fysiska personer skall den faktiska bosättningen vara avgörande och för dödsbo den ort där den döde senast var bosatt. Beträffande sådana juridiska personer som avses i 10 kap. 1 5 tredje stycket RB skall den ort som enligt detta lagrum utgör hemvist och därmed grundar be- hörighet för domstol i tvistemål i allmänhet räknas som hemvist även i exekutiva ärenden. I dessa hänseenden överensstämmer förslaget med vad som f. n. föreskrivs i fråga om utmätning.

Hinder bör inte i och för sig möta mot att ansökan om verkställig- het eller handräckning riktas mot kronan som svarande.1 Trots att man inte behöver räkna med att sådan ansökan kan förekomma annat än rent undantagsvis bör en bestämmelse om var svaranden skall an- ses ha sitt hemvist inte sakna föreskrift beträffande kronan. Kronan söks i tvistemål i allmänhet där den myndighet som har att bevaka talan i målet har sitt säte (10 kap. 2 & RB). Motsvarande bör gälla i exekutiva ärenden.

I enlighet med det anförda föreskrivs i förevarande 4 5, att med svarandens hemvist förstås den ort där han är bosatt samt, i fråga om dödsbo, den ort där den döde senast var bosatt och, beträffande annan juridisk person, den ort som enligt 10 kap. RB grundar domstols be- hörighet i tvistemål i allmänhet.

5 5 För den som inte är part i utsökningsärende använder UL -— när inte undantagsvis någon preciserad term nyttjas — bl. a. beteckningarna ”annan” (t. ex. 68 och 69 åå), ”någon” (t. ex. 72 och 92 55) eller ”tredje man” (180 5). Vid utmätning av fordran som utmätningsgäldenären har kallas den som står i skuld till honom ”den förpliktade” (56 5 2 mom. andra punkten) eller ”den från vilken fordringen skall utgå” (73 ä 1 mom. tredje punkten, 75 ä 2 mom. och 88 b 5 1 mom. första punkten).

Annan än part kallas enligt förevarande 5 & i förslaget tredje man. I ärende om utmätning eller annat som rör betalningsskyldighet för sva- randen (gäldenären) kan exekutiv åtgärd komma att gälla fordran som svaranden har mot tredje man. Sådan tredje man kallas i förslaget se- kundogäldenär. Det kan påpekas, att uttrycket sekundogäldenär inte är det enda preciserade uttryck som i förslaget används för att identifiera tredje man. Andra uttryck kräver emellertid ej någon förklaring.

Termen tredje man åsyftar i förekommande fall även den som utan att vara sakägare hörs i hithörande ärenden.

6 & UL innehåller inte bestämmelser om part och ställföreträdare för part eller om ombud och biträde åt part i exekutiva ärenden. RBS reg-

1 Jfr Förh. å 15 nord. juristrnötet s. 181 ff och bil. VI, Hassler s. 53 not 3, Penser i TSA 1946 s. 148 ff, TSA 1947 s. 315 samt Jägerskiöld i FT 1954 s. 336 f.

ler om part och representant för part i tvistemål torde dock anses ha motsvarande tillämpning, i den mån de kan tillämpas.] I exekutiva ärenden som fullföljts till hovrätt eller högsta domstolen är RBs be- stämmelser tillämpliga (21 % Rp).

Enligt RB kan varje fysisk eller juridisk person vara part i rättegång (11 kap. 1 & första st. och 2 5 första st.). Om part inte råder över det om vilket tvistas eller om tvisten rör rättshandling som han inte själv får ingå, förs talan av den som är partens ställföreträdare ( l å andra st.). I fråga om talan på grund av skadegörande handling har de för brott- mål meddelade bestämmelserna om processbehörighet i 20 kap. 14 å och 21 kap. 1 5 första stycket RB motsvarande tillämpning. För juridisk person förs talan av dess ställföreträdare (11 kap. 2 5 andra st.). Ut— länning, som enligt lagen i sitt hemland är oförmögen att föra sin talan, får föra talan här i riket, om han är behörig därtill enligt svensk lag (3 G). Bevis att den som i rättegång uppges vara part eller vill föra talan som part eller ställföreträdare för part är behörig behövs ej, om inte rätten finner att bevis bör företes (4 5).

Beredningen föreslår, att de anförda bestämmelserna skall ha motsva- rande tillämpning i exekutiva ärenden. Om ett verkställighets- eller handräckningsärende rör egendom som omyndig part råder över, får han sålunda själv föra sin talan, t.ex. i utmätningsärende mot honom som inte rör annan egendom än den han råder över. Grundas ett exe- kutivt ärende på rättshandling som omyndig part själv med laga verkan ingått, får han också själv föra talan i saken. Är t. ex. fråga om avhys- ning av en aderton- eller nittonåring som själv hyrt bostad för eget bruk (jfr 9 kap. 2 5 första st. FB), får denne sålunda själv svara i ärendet. Om en ansökan hos krfm grundar sig på skadegörande handling, skall föreskrifterna i 20 kap. 14 å och 21 kap. 1 & första stycket RB ha motsvarande tillämpning. I t. ex. ett handräckningsärende rörande åter- ställande av egendom som omyndig person olovligen tillgripit får denne själv svara i ärendet, men hans talan kan också föras av förmyndaren. — När part inte själv får föra sin talan, är partens ställföreträdare en- sam behörig. Talan för omyndig förs då av förmyndaren. Om under- årigs föräldrar båda är förmyndare och förvaltningen ej är delad enligt 13 kap. 8 & FB, förs talan av dem gemensamt.

Bestämmelserna om behörighet att vara part och behörighet att föra talan som eller för part skall självmant iakttas av krfm.2 Bevis om be- hörigheten behövs dock ej annat än om krfm anser att sådant bevis bör företes (se även 19 kap. 4 & första st. i förslaget). Ofta torde be- hörigheten framgå av handlingarna i ärendet, t. ex. av en dom. Krfm bör inte kräva bevis utan att särskild anledning föreligger därtill.

I 11 kap. RB meddelas även bestämmelser om skyldighet för part och ställföreträdare att infinna sig personligen vid förhandling i tvistemål (5 5). Dessa regler passar inte så bra för exekutiva ärenden och om- fattas ej av hänvisningen i förevarande paragraf. Beredningen har i 5, 16, 17 och 19 kap. tagit upp särskilda föreskrifter om skyldighet för part (och ställföreträdare) att i exekutivt ärende medverka personligen för

1 Jfr Hassler s. 53 f och 57 f. 2 Jfr NJA 1925 s. 378 samt Hassler s. 57 not 24.

att lämna upplysningar och ange sin ståndpunkt samt att inställa sig personligen vid förhör.

Från behörighet att vara part bör skiljas frågan vem som i ett exeku- tivt ärende är rätt part beträffande det anspråk som ärendet rör (sak- legitirnerad). Den frågan berörs inte i förevarande paragraf.

Parts talan får enligt RB föras genom ombud (se 12 kap. 1 5 första st.). Som ombud får inte brukas annan än den som rätten med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i målet (2 5 första st.). Vissa omständigheter utgör hinder att vara ombud (2—4 55). Visar ombud oredlighet, oskicklighet eller oför- stånd eller finnes han eljest olämplig, skall rätten avvisa honom som ombud i målet. Rätten kan också, om skäl är därtill, förklara honom obehörig antingen för viss tid eller tills vidare att brukas som ombud vid den rätten (5 5). Fullmakt för ombud skall ges muntligen inför rät- ten eller skriftligen. Skriftlig fullmakt skall vara egenhändigt underteck— nad av parten (8 5). Skriftlig fullmakt skall företes i huvudskrift, när ombudet första gången för talan i målet vid rätten (9 5 första st.). Be- träffande fullmakt meddelas vidare bestämmelser bl.a. om vad fullmakt skall innehålla, i vad mån ombud får sätta annan i sitt ställe, den be- hörighet fullmakt medför och inskränkning i denna behörighet, åter— kallelse av fullmakt och avsägelse av partens talan samt verkan av att parten dör eller förlorar rådighet över tvisteföremålet (12—15, 18 och 19 åå). Part får vid utförande av sin talan anlita biträde. För sådant bi- träde gäller samma behörighetskrav som för ombud (22 5). Kapitlet innehåller vidare en del ytterligare föreskrifter angående ombud och biträde.

Åtskilliga av RBS bestämmelser om ombud och biträde kan i prakti- ken sällan få tillämpning i exekutiva ärenden. Bland bestämmelserna finns emellertid vad som motsvarar behovet för exekutiva ärenden. Även i övrigt synes reglerna, i den mån tillämpning kan komma i fråga, passa för sådana ärenden. Då det dessutom är praktiskt att samma regler gäller hos krfm som i överinstanserna (jfr 19 kap. i förslaget samt 21 & RP), har beredningen ansett lämpligt att hänvisa till RBs bestämmelser om ombud och biträde åt part.

På ett par punkter har emellertid funnits anledning till avvikande reg- lering. Som tidigare nämnts skall enligt RB muntlig fullmakt ges inför rätten och skriftlig fullmakt företes, när ombudet första gången för talan i målet (12 kap. 8 5 och 9 & första st.). Beredningen har ansett, att en viss frihet bör tillkomma krfm att efter omständigheterna pröva, om fullmakt behöver företes (jfr 2 & sista st. sista punkten lagen 1946: 807 om handläggning av domstolsärenden). Föreskrift härom har tagits upp i 19 kap. 4 5 första stycket i förslaget. Som förut anförts kan rät- ten, i samband med att någon avvisas som ombud i målet, även för- klara honom obehörig som ombud vid den rätten antingen för viss tid eller tills vidare. Beredningen har inte ansett att motsvarande befogen- het bör tillkomma krfm. Bestämmelse om avvisande av ombud har tagits upp i 19 kap. 4 5 andra stycket.3 En reservation för nämnda före- skrifter bör göras vid hänvisningen till RBs regler om ombud.

3 Se motiven till denna paragraf.

I enlighet med det anförda anges i första stycket av förevarande 6 5, att beträffande parts behörighet samt ställföreträdare eller ombud för och biträde åt part har 11 och 12 kap. RB motsvarande tillämpning, om ej annat föreskrivs. Beträffande saklegitimation återkommer bered- ningen under 19 kap. 22 5. När egendom ingår i konkursbo, är kon- kursförvaltaren den som för talan beträffande egendomen.4 Närmare bestämmelser om vad förvaltaren har att iaktta med avseende på egen— dom som ingår i konkursboet meddelas i KL.

I gällande rätt finns inte uttryckliga bestämmelser som medger krfm eller ÖE att anlita tolk. Befogenhet därtill anses dock finnas. Den som anlitas torde få ersättning av allmänna medel. Särskild avgift för stats- verkets kostnad för tolk tas inte ut i ärendet (5 5 andra st. exekutions- avgiftskungörelsen 1971: 1027).

RB innehåller bestämmelser om anlitande av tolk i rättegång i 5 kap. 6—8 55. Närmare föreskrifter om allmän tolk och om tolk för hörsel- och talskadade har meddelats i kungörelsen (1947:644) om anställande av allmän tolk m.m. och i kungörelsen (1968:204) om tolk för hörsel- och talskadade. Till allmän tolk och till tolk för den som är allvarligt hörsel- eller talskadad utgår enligt 5 kap. 8 & RB ersättning enligt sär— skilda bsstämmelser vilka meddelats i nyssnämnda kungörelser. Annan tolk äger enligt samma paragraf åtnjuta arvode samt gottgörelse för kostnad och tidsspillan av allmänna medel enligt vad som rätten prövar skäligt. I brottmål vari åklagare för talan skall ersättningen betalas av statsverket.5

I FPL finns bestämmelser om tolk i 50—52 så. Kostnaden för tolk betalas av allmänna medel. — I FL (9 &) föreskrivs beträffande tolk endast, att när myndighet har att göra med någon som inte behärskar svenska språket eller är allvarligt hörsel- eller talskadad, myndigheten får vid behov anlita tolk.

Krfm bör vid behov kunna anlita tolk i exekutivt ärende, om part eller annan som deltar i ärendet inte behärskar svenska språket eller är allvarligt hörsel- eller talskadad. Bestämmelse härom har tagits upp i andra stycket av förevarande 6 &. Beredningen har inte ansett, att be— stämmelser behöver meddelas om jäv för tolk i exekutiva ärenden eller om ed eller försäkran.

Den som anlitas som tolk och inte fullgör uppdraget i tjänsten bör erhålla arvode samt gottgörelse för kostnader och tidsspillan. Ersätt- ningen bör utgå av allmänna medel och kostnaden stanna på statsver- ket. Man kan förmoda, att tolk inte ofta behöver anlitas i exekutiva ärenden. Statsverkets kostnad torde därför bli obetydlig. I balken synes inte behöva anges mer än att kostnaden för tolk betalas av allmänna medel. Ersättningsgrunderna kan regleras i administrativ ordning.

Befogenheten att anlita tolk avser enligt FPL och FL inte bara muntliga mellanhavanden med den som inte behärskar svenska språket utan också fall då inlaga eller annan handling på främmande språk ges

4 Jfr prop. 1971:20 s. 197, NJA 1930 s. 586 och Hassler s. 55 not 13. 51 prop. 1973:3O föreslås ändring i bl. a. 5 kap. 8 & RB i syfte att ersätt- ningen överlag skall betalas av statsverket.

in till myndigheten eller denna skall meddela sig skriftligen med någon som inte förstår svenska, dvs. då skriftlig översättning kan behöva ske. Några särskilda bestämmelser om översättning har inte intagits i vare sig FPL eller FL. I RBförslaget har däremot införts sådana bestäm- melser. 33 kap. 9 & i RBförslaget innehåller sålunda, att om en från part inkommen handling ej är avfattad på svenska språket, får rätten vid behov förelägga parten att tillhandahålla bestyrkt översättning eller uppdra åt lämplig person att översätta handlingen. Om föreläggande att tillhandahålla översättning ej efterkommes, får handlingen lämnas utan avseende. Ersättning åt den som biträtt rätten med översättning skall i tvistemål utgå av allmänna medel men part kan komma att få slutligt svara för kostnaden.

Beträffande krfms verksamhet kan erinras om att det i princip för verkställighet krävs att exekutionstiteln är svensk. Utländska domar och beslut rn. ni. får verkställas endast när särskilda bestämmelser med— ger det (se 3 kap. 4 _8, i förslaget). Sådana bestämmelser brukar innehålla föreskrift om att, när verkställighet söks, handling som är avfattad på utländskt språk skall —— frånsett danska eller norska språket — vara åtföljd av översättning (se t. ex. 2 & sista st. lagen 1962:512 om indriv- ning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge). Handling får numera i princip inte avvisas därför att den inte är avfattad på svenska. Hur det förhåller sig i nyssnämnda fall, är måhända något ovisst. Antagligen bör ansökan avvisas, om sökanden inte efter föreläggande inkommer med behövlig översätt- ning.

Med hänsyn bl. a. till att talan mot krfms beslut skall fullföljas till hovrätt synes RB i princip böra vara utgångspunkt för reglering av frågan om översättning av handling som inkommer till krfm. Bered- ningen anser, att bestämmelser härom lämpligen kan meddelas i admi- nistrativ ordning. Kungl. Maj:t torde, i den mån det anses lämpligt, kunna med stöd av 1 kap. 3 5 i förslaget föreskriva, att handling som är avfattad på främmande språk skall vara åtföljd av översättning och att den får lämnas utan avseende om översättning inte inkommer. Krfm kan också bemyndigas att ombesörja översättning av handling. Ersätt— ning för översättning av handling som sökanden inger skulle i andra ärenden än införsel kunna tas ut som förrättningskostnad, men bered- ningen förordar att ersättningen, liksom enligt FPL och FL, får stanna på statsverket.

Skepp, luftfartyg och fast egendom

7 % Skepp, luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg kan bli föremål för exekutiva åtgärder i Sverige, ehuru egendomen är registre- rad utomlands. Det är önskvärt att därvid, så långt som möjligt, får tillämpas samma bestämmelser som gäller för här i riket registrerad egendom.1 I förevarande paragraf sägs därför att förslagets bestäm- melser om registrerat skepp, registrerat luftfartyg och intecknade reserv-

1 Prop. 1955213 5. 136 och 332.

delar till luftfartyg är tillämpliga även på dylik egendom vilken är in- förd i register utom riket som motsvarar skepps- eller luftfartygsregistret eller är intecknad utom riket, om ej annat följer av särskilda föreskrifter. Det är inte givet, att avvikelse alltid är uttryckligen föreskriven. Den kan följa av en mera allmänt hållen regel. Bestämmelsen ersätter 1 å tredje stycket SfL, jfr l å andra stycket LfL.

Enligt 5 kap. 28 å andra stycket i förslaget skall utmätning av här i riket registrerat skepp eller luftfartyg eller av intecknade reservdelar till sådant luftfartyg inte medföra förmånsrätt förrän ärende angående an- teckning om utmätningen tas upp på inskrivningsdag. I samma stycke stadgas vidare bl. a. att om här i riket registrerat skepp eller luftfartyg som har utmätts här blir utmätt i främmande stat innan det omhänder- tagits av krfm, skall den rätt som vunnits genom den förra utmätningen gälla som panträtt. Dessa bestämmelser bör inte bli tillämpliga på skepp eller luftfartyg som är registrerat i annan stat eller på reservdelar som är intecknade i annan stat. Inte heller bör bestämmelsen i 7 kap. 5 å i förslaget, vilken medger s.k. distansutmätning av här i riket registre- rat skepp eller luftfartyg, få gälla skepp eller luftfartyg som är registrerat utom riket. I andra stycket av förevarande 7 å undantas nämnda be- stämmelser från huvudregeln i första stycket. I följd härav blir inte heller 17 kap. 6 å andra stycket eller 10 å andra stycket i vad de hän- visar till 7 kap. 5 å tillämpliga på sådan utom riket registrerad eller in- tecknad egendom som här är i fråga.

Sådana särskilda föreskrifter som enligt första stycket kan föranleda undantag från huvudregeln finns såvitt angår skepp i 24, 259, 260 och 278—280 åå SjöLförslaget och beträffande luftfartyg i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande in- ternationellt erkännande av rätt till luftfartyg. Det bör uppmärksammas, att medan nyssnämnda bestämmelser i SjöLförslaget i princip är till— lämpliga på alla utländska skepp, gäller 1955 års lag endast luftfartyg som registrerats i stat som tillträtt 1948 års s. k. Genevekonvention.2

Det bör erinras om att verkställighet eller handräckning som riktar sig mot utländskt skepp eller luftfartyg kan hindras av immunitetsregler. Här som eljest skall respekteras den immunitetsrätt som främmande makt åtnjuter enligt allmänna regler.a Lagen (1938z470) med vissa bestämmelser om främmande statsfartyg m.m. innehåller förbud mot utmätning av bl. a. krigsfartyg.

8 &

Paragrafen motsvarar 62 å 4 mom. ULförslaget och 1 å andra styc- ket SfL.

Första punkten innehåller bestämmelse om att med skepp likställs skeppsbygge. Svensk rätt har hittills saknat ett fullt utvecklat inteck- ningssystem för skeppsbyggen. Enligt SjöLförslaget skall skeppsbygge kunna utnyttjas som underlag för kreditsäkerhet på samma sätt som färdigt skepp och kreditförhållandena skall därigenom kunna ordnas rationellt i ett tidigt skede av bygget. Förslaget grundas på 1967 års

2 Ang. tillämpning av 1955 års lag se NJA 1969 C 1335. 3 Se bl.a. NJA 1942 s. 65.

konvention angående inskrivning av rätt till fartyg under byggnad (skeppsbyggnadskonventionen). En följd av de nya reglerna är att skepps— byggen även i exekutivt hänseende skall behandlas som skepp.

Enligt 2 å SjöLförslaget skall föras ett för riket gemensamt skeppsre- gister över svenska skepp. För skepp som är under byggnad i Sverige skall enligt samma paragraf föras ett särskilt skeppsbyggnadsregister. Registren skall föras av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Avsik— ten är att registermyndigheten skall ingå som en integrerad del av en av landets tingsrätter. I andra punkten av förevarande 8 å i beredningens förslag stadgas, att vad som sägs om skeppsregistret skall beträffande skeppsbygge avse skeppsbyggnadsregistret.

9 5

I förevarande paragraf har tagits in föreskrift, enligt vilken bestäm— melser om registrerat skepp, registrerat luftfartyg och intecknade re- servdelar till luftfartyg skall i tillämpliga delar gälla även andel i och villkorlig rätt till sådan egendom, om inte annat föreskrivs. Med vill- korlig rätt åsyftas villkorlig äganderätt. Villkorlig rätt till andel i skepp, luftfartyg och reservdelar till luftfartyg omfattas också av be— stämmelsen (jfr vad som under 10 å sägs om fast egendom). Denna bör jämföras med 13 å andra stycket SjöLförslaget samt 89, 201 och 213 a åå i ULförslaget.

Bestämmelsen gör det överflödigt att på olika ställen i förslaget sär- skilt ange att andel i visst objekt eller villkorlig rätt omfattas. I åtskil- liga fall kan förslagets bestämmelser om skepp, luftfartyg och reserv- delar inte tillämpas annat än på objektet som sådant. När tvekan möj— ligen kan uppstå, har undantag gjorts (se 11 kap. 1 å andra st. och 12 kap. 1 å tredje st.).

10 å Termen "fast egendom” används i olika sammanhang i växlande be- tydelse. I 1 kap. 1 å JB sägs, att fast egendom är ”jord" och att denna är indelad i fastigheter. I andra sammanhang används termen fast egendom, när man syftar på fastighet eller äganderätt till fastighet.1 Enligt 13 kap. 26 å JB skall bl.a. ULs bestämmelser angående fast egendom och rättighet däri ha motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt. När en sådan bestämmelse talar om fast egendom, gäller den alltså även tomträtt. Med nämnda hänvisning åsyftas f. ö. uppenbarligen även att vad som sägs om "fastighet" skall i tillämpliga delar gälla tomträtt.

När beredningen i tidigare sammanhang använt termen fast egen- dom, har beredningen utgått från att den inkluderar inte bara hel fas- tighet utan även andel i fastighet liksom villkorlig äganderätt till fastig- het eller till andel i fastighet.2 Vad som nu sagts om fastighet bör även gälla beträffande visst område av fastighet och mark som är samfälld för flera fastigheter.

Det synes önskvärt, att i UB införs en bestämmelse som upplyser om

1 NJA 111966 s. 8 f. 2 Se t. ex. U VIII s. 107 f och U XI s. 100.

vad som där åsyftas med fast egendom. I första stycket av förevarande paragraf anges, att därmed avses fastighet, visst område av fastighet, samfälld mark samt andel i och villkorlig rätt till sådan egendom. Med villkorlig rätt åsyftas villkorlig äganderätt.a Att även villkorlig rätt till andel i fastighet omfattas av bestämmelsen torde vara uppenbart.

I andra stycket av förevarande 10 å har upptagits en erinran om att vad som sägs om fast egendom i tillämpliga delar även gäller tomträtt. Inte endast hel tomträtt utan även andel i tomträtt — och villkorlig rätt till tomträtt eller till andel däri —— skall följa reglerna för fast egendom.

Vattenfallsrätt kan inte upplåtas numera men finns kvar på grund av äldre upplåtelser. Med hänsyn härtill bör i övergångsbestämmelser föreskrivas att vad som sägs om tomträtt skall gälla även vattenfallsrätt som upplåtits enligt äldre lag (jfr 12 å lagen 19701995 om införande av nya JB).

Pant— och retentionsrätt

11 å

I paragrafen anges vad som i balken avses med panträtt i fartyg. Termen skall såvitt avser skepp åsyfta sådan panträtt som behandlas i 261—293 åå SjöLförslaget, dvs. panträtt på grund av inteckning. Där- emot avses med uttrycket panträtt i fartyg inte sjöpanträtt. Bestämmel- sen har ansetts erforderlig med hänsyn till att terminologin är vack- lande. Härigenom uppnås också överensstämmelse med SjöLförslaget. Bestämmelsen blir även tillämplig på skeppsbygge.

Andra fartyg än skepp, dvs. båtar enligt SjöLförslagets terminologi, kan inte intecknas men kan i stället vara föremål för handpanträtt (jfr 10 kap. 7 å HB). I fråga om sådana fartyg syftar termen panträtt på handpanträtt.

I fråga om utländska fartyg får bestämmelsen i 11 å motsvarande tillämpning, varvid den beträffande inteckningsbara fartyg skall syfta på panträtt som grundas på inskrivning enligt tillämplig utländsk lag. Såvitt avser utländska fartyg som ej kan intecknas åsyftas handpant- rätt.

12 å

I första stycket av paragrafen anges vad som i förslaget avses med panträtt i fast egendom. Med termen åsyftas endast sådan panträtt som behandlas i 6 kap. JB, dvs. panträtt som upplåtits genom att fas- tighetens ägare överlämnat pantbrev som pant för fordran. En be- stämmelse ansågs av beredningen, när förslag till FfL utarbetades, be- hövlig med hänsyn till att terminologin är vacklande. Reallaster enligt 17 kap. 6 å HB och likställda rättigheter (jfr numera 6 å 1 FRL samt punkt 2 i övergångsbestämmelserna till FRL) har åtminstone tidigare brukat betecknas som panträtter. Av beredningen föreslagen bestämmel- se ansågs av departementschefen ej behövlig och medtogs därför ej i

3 Jfr 62—64 55 FfL.

propositionen med förslag till FfL. Beredningen tar emellertid nu ånyo upp bestämmelsen bl.a. därför att motsvarande fråga uppkom- mit beträffande fartyg (se 11 å).

Bevis att ansökan om inteckning i fast egendom förklarats vilande (vilandebevis) används i viss utsträckning som pant. Vad som i för- slaget sägs om pantbrev i fast egendom bör i tillämpliga delar gälla även sådant bevis. Bestämmelse härom har tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf (jfr 2 å tredje st. FfL). Den kan få betydelse bl. a. vid tillämpning av 5 kap. 3 och 21 åå, 7 kap. 2 å, 10 kap. 14—16 åå samt ett flertal bestämmelser i 13 kap.

Ansökan om inteckning i skepp kan enligt SjöLförslaget ej förklaras vilande. Däremot skall inteckning i luftfartyg förklaras vilande i visst fall, nämligen då talan väckts om klander av den uppgivne ägarens fång eller om återgång därav (10 å lagen 1955z227 om inskrivning av rätt till luftfartyg). Skuldebrev som försetts med bevis om vilandeför— klaring torde kunna belånas och på annat sätt bli föremål för om- sättning. Angående vilandeförklaringen utfärdas emellertid inte någon särskild handling som motsvarar vilandebevis i fast egendom. Bered- ningen föreslår därför inte beträffande luftfartyg någon motsvarighet till föreskriften i andra stycket i förevarande paragraf. Skuldebrev med påtecknat bevis om vilandeförklaring utgör en värdehandling, som bör följa samma grundsatser som hittills. Hinder bör inte föreligga att ut- mäta sådant skuldebrev i den mån det inte är pantsatt (jfr 5 kap. 3 å andra st. i förslaget). Om borgenär vid försäljning av utmätt luft- fartyg som säkerhet för fordran åberopar vilande inteckningsansökan, skall vad som belöper på fordringen avsättas enligt 14 kap. 9 å första stycket i avvaktan att frågan om inteckning blir slutligt avgjord. Här kan också nämnas, att en under 1972 tillsatt utredning har till uppgift att med ledning av den nya lagstiftningen om panträtt i skepp m.m. föreslå nya regler angående inskrivning av rätt till luftfartyg m.m. Det finns därför anledning antaga att institutet vilandeförklaring kommer att utmönstras beträffande luftfartyg.

13 å

Rätt för borgenär att till säkerhet för sin fordran kvarhålla annans egendom grundas i allmänhet direkt på lag, häri inbegripen oskriven lag.1 I samtliga fall är fråga om rätt att kvarhålla lös egendom. Reten- tionsrätten är i princip skyddad mot ägarens borgenärer. Med reten- tionsrätt följer också förmånsrätt enligt 4 å 2 FRL.

Det torde emellertid vara möjligt att också i andra fall, med verkan även mot upplåtarens borgenärer, upplåta rätt att kvarhålla hans egen- dom till säkerhet för fordran. Förutsättning för att en sådan verkan skall inträda torde vara, att egendomen kan göras till föremål för pant— sättning. Upplåtande av retentionsrätt i nämnda syfte är mindre vitt- gående än pantsättning och måste därför vara innesluten i den längre gående befogenheten att upplåta panträtt i egendomen. Beträffande upplåtelse av rätt att kvarhålla egendom i annat syfte än att ge med-

1 Se härom Undén I 5. 238 ff samt U IX s. 99 ff och U XI s. 83.

kontrahenten säkerhet för fordran är läget ett annat. Nyttjanderätt till lös egendom anses enligt vad som hittills i allmänhet antagits hos oss2 inte vara bindande mot upplåtarens borgenärer eller mot annan tredje man. Upplåtelse av retentionsrätt som inte har till syfte att skydda en fordran kan inte gärna anses annat än som en ofullgången nyttjanderätt och kan fördenskull inte heller ha bättre skydd än nyttjanderätt. Tyd- ligt är vidare, att det för upplåtarens borgenärer skulle kunna vara för- enat med en avsevärd risk om alla slags retentionsrätter skulle vara skyddade mot dem. När med retentionsrätten avses att skydda fordran, kan egendomen alltid åtkommas, om fordringen betalas. Skulle reten- tionsrätt som tjänar annat ändamål, vilket som helst, vara skyddad mot upplåtarens borgenärer, finns inte något motsvarande mått på den be— lastning som gäldenärens borgenärer skulle behöva avlyfta för att komma åt egendomen.

Även om man utan stöd av lagstiftning skulle godta att nyttjande- rätt till lös egendom i vissa fall anses skyddad mot upplåtarens borge- närer, är därmed inte sagt, att även retentionsrätt till lös egendom, som inte tjänar till skydd för fordran, skall anses skyddad mot upplåtarens borgenärer.

Rätt att kvarhålla lös egendom till säkerhet för fordran är enligt UL i olika avseenden jämställd med panträtt i lös egendom (se 67 å 1 mom., 88 a och 157 åå). Även i fråga om skydd vid utmätning för annan fordran än retinentens är retentionsrätt enligt ULförslaget jäm- ställd med handpanträtt (se 71, 92 och 138 åå). Enligt förslaget skall retentionsrätt för fordran vara helt likställd med handpanträtt i exekutivt hänseende (jfr 6 kap. 12 å första st., 7 kap. 8 å andra st., 9 kap 11 å och 10 kap. 4 å andra st., se även 5 kap. 5 å andra st. och 6 å, 9 kap. 6 å andra st. och 14 kap. 16 å 2). I vissa fall kan retentionsrätt för ford- ran äga rum i egendom som ej kan bli föremål för handpanträtt (se 11 kap. 5 å och 12 kap. 1 å jfrd med 11 kap. 5 å; jfr 10 kap. 7 å HB).

I förevarande 13 å anges, att med retentionsrätt i förslaget avses rätt att kvarhålla annan tillhörig lös egendom till säkerhet för fordran. I FRL framgår motsvarande begränsning dels av sammanhanget dels av texten i 4 å i lagen. FRL gäller endast ”förmånsrätt till betalning”. Den förmånsrätt som stadgas i 4 å 2 kan sålunda endast avse retentionsrätt för fordran. '

I vissa fall har part i ett avtalsförhållande rätt att innehålla egendom som han skall leverera till den andra parten. En dylik s.k. detentions- rätt finns t.ex. stadgad i 39 å köplagen (1905:38 s. 1). Vad som i förslaget sägs om retentionsrätt avser inte detentionsrätt.

Ställande av säkerhet m. m.

14 å

Enligt UL skall i ett flertal fall ställas pant eller borgen. Även i SfL, LfL och FfL föreskrivs säkerhet i vissa situationer. Bestämmelser om säkerhet vid exekution finns också i en del andra författningar.1

? Se Undén I s. 6 med not 5 och där anvisad litteratur. 1 Se t. ex. 95 å andra st. växellagen och 73 å andra st. checklagen.

Vissa generella regler om säkerhet meddelas i UL (48 å). Dessa be- stämmelser är tillämpliga inte endast när pant eller borgen krävs enligt UL utan även när säkerhet eljest skall ställas i utsökningsmål. Det före- skrivs, att säkerhet, som inte har godkänts av motparten, skall prövas av den myndighet hos vilken säkerheten ställs. Borgen får inte godkännas av myndigheten, om inte borgensman svarar som för egen skuld och, om två eller flera tecknat borgen, de tillika svarar solidariskt.

Även enligt förslaget skall säkerhet ställas i åtskilliga fall (se t. ex. 3 kap. 7, 8 och 16 åå, 13 kap. 35, 39, 54 och 58 åå och 14 kap. 16, 17 och 20 åå). I förevarande paragraf ges generella föreskrifter om be— skaffenheten och prövningen av säkerhet och om omhändertagande av ställd säkerhet. I de särskilda bestämmelserna om säkerhet i förslaget sägs i allmänhet inte hur säkerheten skall vara beskaffad. I förevarande paragrafs första stycke anges, att föreskriven säkerhet skall bestå av pant eller borgen. Beträffande borgen föreslås i överensstämmelse med vad som f.n. gäller, att den skall vara proprieborgen och, om den ställs av mer än en person, solidarisk. Det kan erinras om att borgen, som tecknats av två eller flera utan förbehåll om delad ansvarighet, enligt 10 kap. 11 å HB medför solidarisk ansvarighet. I fråga om pant upp- ställer förslaget, i likhet med motsvarande bestämmelse i UL, inte några särskilda krav på dess beskaffenhet. Liksom gällande rätt innehåller förslaget att säkerheten skall prövas av myndigheten, om den inte god— känts av den till vars förmån den skall gälla. Med hänsyn till att så- kerhet enligt förslaget alltid skall ställas hos krfm skall prövningen an- komma på denna myndighet. Prövningen skall ske med beaktande av att säkerheten skall vid behov kunna realiseras och därvid täcka den förpliktelse som avses bli garanterad.2 Har säkerheten godkänts av den till vars förmån den skall gälla, behöver de särskilda kraven beträffan- de borgen inte vara uppfyllda. Motsvarande bör gälla det särskilda krav som i 11 kap. 16 å andra stycket, jfr 12 kap. 1 å första stycket, och 13 kap. 35 å andra stycket, jfr 58 å fjärde stycket, uppställs i fråga om säkerhet som består av fordran förenad med panträtt i den inro- pade egendomen, nämligen att fordringen täcks av köpeskillingen.3 Som detta förutsätter att alla som är berättigade till utdelning ur kö- peskillingen4 är närvarande och godkänner säkerheten torde krfm i praktiken alltid få pröva sådan säkerhet. Av den föreslagna bestämmel- sen och sakens natur följer, att den i vars intresse säkerhet skulle ställas kan helt avstå därifrån (jfr 14 kap. 21 å).5

Beredningen har inte ansett lämpligt att, såsom ifrågasattes under remissbehandlingen av Utsökningsrätt VIII, göra något undantag från att borgen av två eller flera skall vara solidarisk. Det kan emellertid påpekas, att hinder inte möter att lämna t. ex. två bankgarantier på särskilda belopp vilka sammanlagt täcker det belopp som skall säker— ställas.

? Jfr Trygger II s. 155. 52 Se betr. äldre rätt Almén, Om auktion II 5. 233. Jfr dock Trygger II 5. 1 not 3. 4 Jfr Almén, Om auktion II 5. 232 och Olivecrona, Förfarandet s. 133. 5 Jfr Almén, Om auktion 11 s. 233.

Det har framställts önskemål att bl.a. bank befrias från skyldighet att ställa säkerhet. Som skäl för en sådan bestämmelse har anförts att garanti av svensk bank allmänt godtas som borgen och att det innebär en besvärande formalitet, om bank skall behöva anskaffa särskild sä— kerhet i form av borgen av tjänsteman i banken e. 1. Beredningen har inte ansett lämpligt att, på sätt nu gäller för stat och kommun och även föreslås i 16 å, generellt befria bank från skyldighet att ställa säker- het. Det kan ha sitt värde att i ärendet preciseras vilken risk som skall garderas och att man på det sättet även skyddar sig mot att invänd- ningar framställs i efterhand och uppgörelse därigenom fördröjs. Be- redningen vill däremot förorda att i förevarande 14 å införs bestäm- melser som medger att en uttrycklig utfästelse av bank att svara för förpliktelsen i fråga skall kunna ersätta pant eller borgen. I ett andra stycke av paragrafen har därför intagits föreskrift, att om bank skall ställa säkerhet, får godtas utfästelse av banken att infria den förplik- telse som säkerheten skall avse. Om en sådan föreskrift meddelas, sy- nes lämpligen med bank böra jämställas annan penninginrättning som Kungl. Maj:t bestämmer. En bestämmelse härom har upptagits som andra punkt i samma stycke. Hur vittgående förpliktelsen är om banken överlåter det anspråk som åberopats i ärendet, beror på utfästelsens avfattning.

I övrigt har beredningen föreslagit, att krfm i vissa fall som anges i 14 och 17 kap. skall kunna diskretionärt efterge krav på säkerhet, men har inte ansett sig böra sträcka befogenheten längre.

I tredje stycket av förevarande paragraf föreslås, att säkerheten skall tas i förvar av krfm. Detta överensstämmer med vad som redan f.n. torde gälla utan särskild bestämmelse.” De frågor som kan uppkomma beträffande bl.a. vård av pant och ersättning för kostnader som rör pants vård och förvaring får lösas med ledning av gängse panträttsliga regler (jfr 10 kap. 3 och 4 åå HB).

Förslaget saknar — liksom gällande lag regler om hur länge ställd säkerhet skall förvaras av krfm och vad som skall ske med sä— kerheten, frånsett de föreskrifter som meddelas om krfms ianspråk- tagande i vissa fall av säkerhet (se 14 kap. 4 å och 2 kap. 15 å). Det är emellertid tydligt, att säkerheten, när den inte längre får tas i anspråk av den till vars förmån den ställts eller av krfm och alltså inte längre tjänar något syfte, skall återställas. Har säkerhet ställts på grund av att viss förutsättning för verkställighet inte föreligger och uppfylls förutsätt- ningen senare, skall säkerheten också återställas — t. ex. om den ställts av någon som sökt verkställighet på grund av icke lagakraftvunnen dom (jfr 3 kap. 8 å och 14 kap. 16 å 1) och domen senare vunnit laga kraft. Ibland kan det dröja avsevärd tid innan det blir klarlagt huruvida ställd säkerhet behöver tas i anspråk. Om t.ex. den som sökt handräckning ställt säkerhet för skada som kan vållas motparten (jfr 17 kap. 3 å) och meddelad handräckning undanröjs av överinstansen eller det anspråk för vilket handräckning beviljats finnes inte föreligga, kan det dröja innan det klarläggs huruvida sökanden är skyldig utge skadestånd. Dess-

Jfr U VIII s. 210 och prop. 1971: 20 s. 291.

förinnan kan säkerheten inte återställas till honom.7 Säkerhet som inte återställts till den som lämnat säkerheten skall förvaras av krfm (jfr tredje st. i förevarande 14 å) och bör inte utlämnas till motparten utan den förres medgivande.8 Om den till vars förmån säkerhet ställts önskar begagna säkerheten, får han skaffa sig en exekutionstitel och begära utmätning i panten resp. hos borgensmannen. Hur krfm skall förfara när den själv skall ta i anspråk säkerheten, anges i 15 å i detta kap. Att därutöver i detalj reglera hur det skall förfaras i olika fall har inte synts möjligt, och en allmänt hållen bestämmelse i saken skulle inte ge någon vägledning. Man behöver knappast befara, att bristen på ytterligare lag- bestämmelser skall vålla svårigheter i praktiken.

15 å

Den som inropat luftfartyg m.m. eller fastighet på auktion kan i stället för att lämna kontant handpenning ställa säkerhet för motsva- rande belopp (17 å andra st. LfL och 35 å andra st. FfL). Detsamma skall gälla skepp (16 å andra st. SfL). Om inroparen inte betalar ogul- den del av den kontanta köpeskillingen inom föreskriven tid, kan han bli ersättningsskyldig med högst handpenningens belopp (se 23 å LfL och 43 å FfL, jfr 22 å SfL). Motsvarande gäller exekutiv fastighets- försäljning som sker under hand (58 å fjärde och femte st. FfL). För uttagande av vad köparen skall utge kan det behövas att säkerhet som han ställt tas i anspråk. Bestämmelser härom meddelas i UL (143 a å 1 mom.). Där föreskrivs, att om säkerhet för handpenning ställts hos ÖE och ogulden del av köpeskillingen inte betalas senast på bestämd dag, Ö'E skall göra bruk av säkerheten, om det behövs för betalning av vad den förra köparen skall svara för. Säkerheten skall tas i anspråk på sätt som finnes ändamålsenligt. Pant får säljas i den ordning som gäller för utmätt lös egendom och borgen får utsökas. ÖEs beslut får omedelbart verkställas. Det sägs vidare (143 a å 2 mom.), att nämnda bestämmelser har motsvarande tillämpning när sakägare har lämnat säkerhet för belopp som skall fördelas samtidigt med köpeskilling. Denna föreskrift syftar på säkerhet för tillskott som rättighetshavare för att skydda sin rättighet ställt vid exekutiv försäljning av fastighet (39 å sista st. FfL) eller säkerhet som sakägare ställt för att subsidiär- ansvarig fastighet inte skall säljas (54 å sista st. FfL).

De nu anförda bestämmelserna i LfL och FfL samt SfL om ställande av säkerhet och om skyldighet för inropare att utge ersättning har tagits upp även i beredningens förslag till UB (se 11 kap. 16 å andra st. och 22 å, 12 kap. 1 å första st. och 13 kap. 35 å andra st., 39 å sista st., 43 å, 54 å sista st. och 58 å fjärde och femte st.). Föreskrift att sådan säkerhet under vissa förutsättningar skall tas i anspråk av krfm med- delas i 14 kap. 4 å i förslaget. l förevarande 15 å i 2 kap. regleras hur krfm skall förfara när den skall ta ställd säkerhet i anspråk.

Enligt 4 kap. 24 å och 14 kap. 16, 17 och 20 åå får medel som influ- tit i införsel- resp. utmätningsärende under vissa förutsättningar betalas

7 Jfr NJA 1942 s. 710 I. 3 Jfr NJA 1942 s. 710 II.

ut, trots att det inte blivit slutligt fastställt att borgenären är berättigad till betalning. Som villkor för utbetalning gäller i dessa fall att säkerhet ställs för återbetalning. Befinnes senare, t.ex. genom att exekutionsti- teln upphävts, utmätningen hävts eller fördelningsbeslut ändrats, att den som uppburit något inte är berättigad till beloppet, är han skyldig att återbetala vad han erhållit för mycket. Krfm får i sådant fall utsöka vad som skall betalas tillbaka. Såvitt avser det fallet att exekutions- titeln upphävts följer detta av 3 kap. 26 å. I övrigt finns bestämmelser om sådan befogenhet i 4 kap. 26 å och 14 kap. 22 å. Vid tillämpning av dessa bestämmelser får utmätning äga rum (jfr 5 kap. 1 å andra st.). Krfm kan därvid ta säkerheten i anspråk. Förevarande 15 å i 2 kap. gäller äveni dessa fall.

Förslaget föreskriver, att pant får tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom och att borgen genast får utsökas. Det har ansetts onödigt att, som i 143 a å UL, också föreskriva, att krfm i öv- rigt förfar på det sätt som finnes mest ändamålsenligt. Beredningen har inte funnit något praktiskt behov av att i förevarande hänseende lik- ställa utfästelse av bank e. 1. enligt 14 å andra stycket i förevarande kap. med borgen. Den betalningsskyldige bör få tillfälle att betala fri— villigt innan säkerheten tas i anspråk. Förslaget innebär, att det inte behövs någon särskild exekutionstitel för att krfm skall få realisera säkerheten (jfr betr. utsökande av borgen 5 kap. 1 å andra st. i för- slaget). Det är tillräckligt, att krfm själv beslutar att säkerheten skall realiseras och bestämmer vilket belopp som skall uttas ur säkerheten.1 Pant som utgörs av fordran bör såvitt möjligt indrivas i stället för att säljas (jfr 10 kap. 10—13 åå i förslaget).

16 5

Kronan (staten), kommun, landstingskommun och kommunalförbund är enligt gällande rätt befriade från skyldigheten att ställa säkerhet i exekutiva ärenden (48 å 2 mom. UL1). En motsvarande befrielse före- slås i första stycket av förevarande paragraf. Med kommun avses den borgerliga primärkommunen, dvs. vad som tidigare betecknades som landskommun, köping eller stad (jfr 1 å första st. kommunallagen 1953: 753, omtryckt l969:765).

Enligt ULförslaget skall kostnaden för utmätning eller annan åtgärd i sådant ärende förskotteras av den som begär åtgärden, om krfm eller ÖE påkallar det (198 å 3 mom.). Beträffande annan verkställighet är sökanden skyldig att på begäran av krfm förskottera kostnaden (199 å 3 mom. UL). Staten är dock befriad från skyldighet att förskottera av- gifter som utgår i exekutivt ärende och att betala sådana avgifter, om de inte kan uttas i ärendet av motparten, och för kommun eller annan sådan menighet gäller detsamma i fråga om utsökningsavgift och försälj— ningsavgift men inte beträffande tilläggsavgift (6 å andra och tredje st. exekutionsavgiftskungörelsen 197111027). Motsvarande befrielse före-

1Jfr Trygger I 5. 357, Hassler s. 300, Olivecrona, Förfarandet s. 149, U VIII s. 231 och prop. 1971: 20 s. 316.

1 Se även 16 å tredje st. SfL, 17 å tredje st. LfL och 35 å tredje st. FfL.

ligger för vissa andra rättssubjekt. Enligt förslaget skall som regel sö- kanden resp. annan som begärt viss åtgärd vara skyldig att förskottera förrättningskostnaden i exekutivt ärende (18 kap. 3—6 åå). Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund bör emellertid allt- jämt vara befriade från skyldigheten att utge förskott. Det har synts lämpligt att detta anges i UB (jfr 11 kap. 16 å tredje st., 12 kap. 1 å första st. och 13 kap. 35 å tredje st.). Bestämmelse i saken har tagits upp i första stycket av förevarande paragraf. Den innebär den ändringen i förhållande till gällande ordning, att kommun, landstingskommun och kommunalförbund helt befrias från att behöva förskottera kostnader. Bestämmelsen utgör givetvis inte hinder för Kungl. Maj:t att i administ- rativ ordning föreskriva befrielse för de i paragrafen nämnda rätts- subjekten att betala kostnad som inte kan tas ut av motparten eller avstå från förskott eller ersättning för kostnader även i andra fall.

Som andra stycke har i enlighet med 9 kap. 8 å andra stycket RB upptagits föreskrift, att vite inte får föreläggas staten.

Beräkning av fordran som ej är förfallen och ränta

17 å

Beredningen föreslår i förevarande paragraf en regel om beräkning av fordran som inte är förfallen till betalning och ej löper med ränta före förfallodagen. Regeln innebär, att sådan fordran skall beräknas till det belopp som efter fem procent årlig ränta utgör fordringens aktuella värde. Motsvarande föreslås för det fallet att utfäst ränta är lägre än fem procent.

Förslaget överensstämmer i fråga om beräkningsgrunden med nu gäl— lande regler om diskontering av fordran som skall beaktas vid exeku- tiv försäljning av luftfartyg m.m. eller fastighet eller som skall utgå ur köpeskillingen för vanlig lös egendom (12 å första st. LfL, 28 å FfL och 150 å 1 mom. UL) liksom med SfL (12 å sista st.). Den föreslagna bestämmelsen har emellertid fått en mera generell tillämpning. Diskon- teringsregeln blir sålunda tillämplig — förutom i de fall som f.n. är reglerade även i andra fall då det eventuellt kan bli aktuellt att be- räkna nuvärdet av en ej förfallen fordran (jfr dock betr. utmätt fordran 10 kap. 11 å andra st. i förslaget).

18 &

Paragrafen behandlar frågan om ränta på medel som utbetalts i exe- kutivt ärende och som skall återbäras. Den som fått lyfta pengar vid verkställighet av dom är enligt gällande rätt skyldig att betala tillbaka beloppet, om domen ändras eller upphävs. Därvid skall ränta utgå med sex procent om året från lyftningsdagen (50 å UL). Har någon fått lyfta medel innan frågan om bättre rätt till medlen blivit slutligt av- gjord och blir han skyldig att helt eller delvis återbära medlen, skall han likaså betala sex procent årlig ränta på beloppet (166 å). Undantag härifrån gäller, när utdelning beräknats för borgenär utan att fordrings- beviset företetts och borgenären inte anmält sig inom ett år från att fördelningen vann laga kraft (jfr 159 å) samt den som medlen i andra hand skall tillfalla har begagnat sin rätt att lyfta medlen. Om borgenä-

ren i sådant fall anmäler sig senare, är den som lyft medlen inte skyldig att betala ränta för längre tid än från att krfm eller ÖE krävt återbä- ring av beloppet.

Även enligt förslaget kan den som uppburit medel under verkställighet ibland bli skyldig att helt eller delvis betala tillbaka medlen. Detta gäller t. ex. om dom eller annan exekutionstitel ändras eller upphävs sedan verkställighet följt (3 kap. 26 å). Den som fått verkställighet skall i så fall betala tillbaka vad han fått lyfta i pengar. Ett annat fall är, att utbetalning äger rum innan fördelning vunnit laga kraft och för- delningen sedan ändras efter besvär (jfr 14 kap. 16 å 5). I dessa och andra fall då skyldighet föreligger att betala tillbaka uppburna pengar bör den återbetalningsskyldige i princip också betala ränta. Räntesatsen bör liksom i motsvarande fall enligt gällande rätt vara sex procent.1 I enlighet härmed anges i första stycket av förevarande 18 å, att när medel som sökanden eller annan sakägare fått lyfta skall återbäras, ut- går sex procent årlig ränta. Räntan räknas från den dag då medlen ut- betalades och tillkommer den som är berättigad till kapitalbeloppet.2

Regeln att ränta skall utgå på pengar som betalas tillbaka bör emel— lertid inte gälla undantagslöst. I andra stycket föreslås, att vad som sägs i första stycket inte skall gälla i den mån det beror på den som är be- rättigad till medlen att de inte har återburits. Föreskriften åsyftar i första hand det fall som i gällande rätt regleras i 166 å andra punkten UL (jfr 14 kap. 20 å första st. i förslaget) men omfattar även andra fall, t. ex. då återbetalningen fördröjts på grund av att den som är berättigad till medlen inte tillhandahållit ett löpande skuldebrev, vilket utgjort vill- kor för återbetalningsskyldigheten.

1 Reglerna om dröjsmålsränta enligt 9 kap. 10 å HB och om ränta i Övrigt på det förmögenhetsrättsliga området är f.n. föremål för översyn av de sakkunniga rörande lagstiftning om köp av lös egendom. Se 1969 års riks- dagsberättelse Ju: 24. Resultatet kan ev. föranleda att räntefoten i 2 kap. 18 å i beredningens förslag bör bestämmas annorlunda än som nu föreslås. Det är dock inte givet att sistnämnda räntefot skall följa reglerna för dröjs- målsränta. 2 Jfr Trygger I s. 429 och Hassler s. 319.

3.3. Exekutionstitlar (3 kap. UB)

Med detta kapitel inleds den stora huvudavdelning i förslaget (3—16 kap.) som reglerar verkställighet i sedvanlig bemärkelse, till skillnad från handräckning.

I förslaget har eftersträvats att systematiskt och överskådligt ange vilka exekutionstitlar som kommer i fråga och förutsättningarna för att de skall kunna föranleda verkställighet. Som inledande bestämmelser tas bl. a. upp en katalog över exekutionstitlarna och erinran om att särskilda villkor gäller för utländska exekutionstitlar (1—4 åå). Därefter behand- las var för sig dom varmed likställs domstols utslag och beslut (5—13 åå), förlikning (14 å), lagsökningsutslag och betalningsföreläggande (15 och 16 åå), skiljedom (17—20 åå), förbindelse angående underhållsbidrag m. m. (21 å) och annan exekutionstitel (22 och 23 åå). Förslaget upptar inte några nya exekutionstitlar, frånsett att där nämns även vissa exeku- tionstitlar för vilka uttryckliga regler f. 11. saknas. Däremot har auktions- protokoll, som kan föranleda direkt verkställighet enligt 55 å UL, i för- slaget uteslutits som exekutionstitel. Något beaktansvärt behov av verk- ställighet på auktionsprotokoll har inte ansetts föreligga. I övrigt innebär nämnda bestämmelser inte några större nyheter. Det skulle i och för sig vara önskvärt, att förutsättningarna för verkställighet på grund av olika exekutionstitlar kunde göras enklare och mera likformiga än f.n. Vill- koren i olika fall har emellertid samband med andra förhållanden, t. ex. anspråkets natur, beskaffenheten av det förfarande som lett fram till exekutionstiteln och tillämpligt rättsmedel. Beredningen har därför inte ansett möjligt att rubba de nuvarande förutsättningarna i någon större

utsträckning.

Vissa nyheter av större betydelse föreslås beträffande invändningar mot verkställighet därvid bl. a. regleras kvittning (24 och 25 55). Nya föreskrifter föreslås också om verkan av att exekutionstitel upphävs (26 5)—

Det kan här nämnas, att i 5 å uppmärksammas frågan i vad mån verk- ställighet kan äga rum när dom endast delvis överklagats.

1 ?)

Sådan verkställighet som avses i förslaget förutsätter att det finns exe- kutionstitel av något slag. Härav följer att den förpliktelse som skall verkställas måste vara fastställd på sätt som framgår av förevarande kap. innan verkställighet kan äga rum. I enlighet härmed anges i 1 å, att verkställighet enligt balken får äga rum på grund av handling som i balken anges som exekutionstitel. Härvid räknas ej som exekutionstitel beslut som verkställighetsmyndigheten själv meddelat i ärendet. Beslut av domstol varigenom förordnats om handräckning genomförs enligt be- stämmelserna i 17 kap. om handräckning (jfr 16 kap. 9 å och 17 kap. 4 å andra st.) och räknas inte som exekutionstitel i förslagets mening.

Enligt vissa bestämmelser i förslaget får krfm genomföra olika slags åtgärder utan att det grundas på någon exekutionstitel (t.ex. 2 kap. 15 å, 3 kap. 26 å andra st. och 5 kap. ] å andra st.). Sådan åtgärd anses enligt förslaget endast som ett led i det ärende som aktualiserats genom att verkställighet sökts på grund av en exekutionstitel.

Av 1 kap. 1 å i förslaget följer, att en handling skall innefatta betal- ningsskyldighet eller annan förpliktelse för att kunna utgöra exekutions- titel. Uttrycket förpliktelse tas härvid i sin allra vidsträcktaste betydelse (jfr s. 118 f). Betalningsskyldighet åvilar i regel någon viss person utan begränsning till särskild egendom, dvs. den förpliktade svarar med alla sina tillgångar. Därjämte kan eventuellt viss tillgång häfta särskilt för fordringen, t. ex. på grund av panträtt. Betalningsskyldighet kan emel- lertid ibland enbart rikta sig mot ägaren till viss egendom, t. ex. om den personliga betalningsskyldigheten preskriberats men fordringen är för- enad med panträtt.1 Ägarens övriga tillgångar kan då inte tas i anspråk vid verkställighet. Andra förpliktelser än betalningsskyldighet som åvilar någon avser som regel viss bestämd egendom frånsett bl. a. förpliktelser att underlåta visst handlande.

2 &

UL innehåller inte någon mera fullständig uppräkning av användbara exekutionstitlar. Där nämns endast några av dem, främst domstols dom eller annat avgörande i tvistemål och ÖEs beslut i utsökningsmål (jfr rubriken till 3 kap. UL). Detta sammanhänger med att UL är direkt tillämplig i huvudsak endast på det civilrättsliga området. Att exekutiv myndighet kan meddela verkställighet även i andra fall än som anges i UL framgår av olika författningar (jfr 14 å Up) men anses såvitt angår vissa myndigheters beslut kunna ske utan stöd av särskild föreskrift.1

Beredningen har i förevarande paragraf sökt förteckna domar, beslut och andra handlingar som enligt förslaget skall kunna föranleda verk- ställighet. I första stycket upptagen förteckning avslutas med två punk- ter som beträffande möjligheten att få verkställighet hänvisar till andra författningar. Dessa kan komma att ändras relativt ofta och det torde inte vara ändamålsenligt att katalogisera hithörande fall i UB. Förslaget

1 Jfr Olivecrona s. 33 f och 127 f. 1 Se härom vidare under 22 å.

lämnar också öppet i vad mån verkställighet av förvaltningsmyndighets beslut kan äga rum utan stöd av särskild föreskrift. Några olägenheter synes ej ha vållats av att möjligheten att få verkställighet ibland får prövas efter övervägande av beslutets beskaffenhet.

Som exekutionstitlar anges i förslaget 1) domstols dom och beslut, 2) förlikning som blivit stadfäst av domstol, 3) lagsökningsutslag och betalningsföreläggande, 4) skiljedom, 5) förbindelse angående under- hållsbidrag, 6) förvaltningsmyndighets beslut som enligt särskild bestäm— melse eller vad som eljest gäller får verkställas samt 7) annan handling som enligt särskild bestämmelse får användas för verkställighet. Förut- sättningarna för verkställighet på grund av dessa exekutionstitlar be- handlas närmare i de följande paragraferna. Där anges vissa villkor för verkställighet i olika fall. I förevarande paragraf avses endast inhemska (svenska) exekutions- titlar. Utländska exekutionstitlar behandlas i 4 å.

Med domstol avses i punkt 1 såväl de allmänna domstolarna som särskilda domstolar, t. ex. arbetsdomstolen. Fastighets- och vattendom- stolarna dvs. tingsrätt i särskild sammansättning — omfattas givetvis också. Även förvaltningsdomstolarna inbegrips under termen domstol, såväl de allmänna förvaltningsdomstolarna regeringsrätten och kammar— rätt som övriga, t.ex. skatterätt, länsrätt och försäkringsdomstolen.'-' Med domstol bör utan särskild föreskrift likställas befattningshavare vid domstol som beslutar självständigt och inte på domstolens vägnar, t. ex. konkursdomare. Såvitt avser allmän domstol åsyftas med dom och beslut inte bara avgöranden i tvistemål utan också avgöranden i andra mål och i ärenden. Utslag i lagsökningsmål och beslut i mål om betal- ningsföreläggande, vilka f.n. är de vanligaste exekutionstitlarna i ”en- skilda mål”, nämns dock särskilt under punkt 3 (jfr 15 och 16 åå) och är sålunda inte inbegripna under vad förslaget innehåller om dom eller beslut i allmänhet. Termerna dom och beslut avser att ansluta inte bara till RBS indelning utan även till vad som numera gäller beträffande förvaltningsdomstols avgöranden (se vidare under 3 å). Domstols slutliga avgörande betecknas i en del fall förutom i lagsökningsmål —— utslag, t.ex. fastighetsdomstols avgöranden i fastighetsbildningsmål (16 kap. 10 å fastighetsbildningslagen 1970:988). Sådana avgöranden är sakligt sett att jämställa med dom och skall också enligt 3 å i förslaget likstäl- las med dom.

Med punkt 2 i 2 å avses förlikning som blivit stadfäst av domstol genom dom enligt 17 kap. 6 å RB. Beträffande senare punkter i 2 å kan hänvisas till vad som vid 15—23 åå sägs om verkställigheten.

Som framgår av motiven till 1 å omfattar 2 å ej krfms egna beslut om åtgärder i anhängiga ärenden. Det kan här även nämnas, att genomfö- randet av handräckning inte räknas som verkställighet i den mening som avses i förslaget och att rättens eller krfms beslut, varigenom handräck- ning beviljas, inte räknas som exekutionstitel i förslagets mening.

2 Betr. vad som numera förstås med termen förvaltningsdomstol se prop. 1971 :30 del 2 s. 293, 511 och 614 f samt Wennergren, Förvaltningsprocess s. 9, 22 och 98. Ang. förvaltningsdomstols status som domstol se prop. 1971230 del 2 s. 72.

Det är måhända f.n. tveksamt om förvaltningsdomstols beslut genom- gående är verkställbart.3 UL är inte direkt tillämplig på sådana beslut (jfr 14 å 2 mom. Up). Generella regler som anger i vad mån förvalt- ningsdomstols beslut får verkställas finns inte heller i annan lag. Åtskil- liga beslut av förvaltningsdomstol kan på grund av sin beskaffenhet inte ligga till grund för verkställighet av exekutiv myndighet. Beträffande vissa beslut finns emellertid uttryckliga författningsbestämmelser om att de får verkställas i sådan ordning. Det gäller t. ex. enligt 59 och 60 åå Uppr (l953:272) beslut angående skatt och vissa allmänna avgifter. När förvaltningsdomstols avgörande f.n. anses få verkställas av exekutiv myndighet utan stöd av uttrycklig bestämmelse, torde i princip ULs reg- ler vara analogiskt tillämpliga.4

Prövningen av mål i förvaltningsdomstol sker i former som i stor utsträckning överensstämmer med prövningen av mål och ärenden vid andra domstolar. Numera finns också förhållandevis detaljerade bestäm- melser om förfarandet i förvaltningsdomstolarna. Dessa får även i övrigt anses likställda med allmänna och särskilda domstolar. Bered- ningen anser att det saknas tillräckliga skäl att beträffande de närmare villkoren för verkställighet göra skillnad mellan förvaltningsdomstol och annan domstol. De bestämmelser som i förslaget ges om verkställig- het av domstols dom eller beslut bör alltså gälla även förvaltningsdom- stols avgöranden, i den mån bestämmelserna kan tillämpas på sådant avgörande.

Som förut nämnts omfattas förvaltningsdomstol av beteckningen dom- stol som används under punkt 1 i förevarande paragraf. Det skulle där- för i och för sig inte behövas någon särskild bestämmelse om verkstäl- lighet av förvaltningsdomstols avgöranden. Beredningen har emellertid i klarhetens intresse ansett lämpligt att uttryckligen nämna dem. I andra stycket av förevarande 2 å anges sålunda, att vad som sägs om verkstäl- lighet av domstols dom eller beslut i tillämpliga delar även gäller för- valtningsdomstols avgöranden. I något fall är det av betydelse för verk— ställigheten av domstols avgörande om det har meddelats av underrätt eller överrätt (jfr 7 å tredje st. i förevarande kap.). Med tanke på sådana fall föreslås att som andra punkt i andra stycket upptas bestämmelse enligt vilken länsrätt och skatterätt skall vid tillämpning av förslaget räknas som underrätt och kammarrätt som hovrätt. Beträffande skatte- rätts beslut utgår beredningen dock från att det behövs särskilda före- skrifter angående verkställigheten (jfr 1 kap. 8 å i förslaget).

3 & Domstols avgörande skall i de flesta fall ske genom dom eller beslut (jfr 17 kap. 1 å och 30 kap. ] å RB och 9 å första st. lagen 1946z807 om handläggning av domstolsärenden samt 15 å kungörelsen 19711974

3Se Herlitz, Förvaltningsrättsliga grunddrag s. 124 ff, Sundberg, Allmän förvaltningsrätt s. 662 f och Söderwall i FT 1944 s. 196 f. Se även andra uttalanden i litteraturen till vilka hänvisas under 22 å. Dessa uttalanden avser även myndigheter som efter 1971 års förvaltningsreform utgör förvalt- ningsdomstol.

4Jfr Herlitz, Föreläsningar i förvaltningsrätt III s. 539, Reuterskiöld, Föreläsningar i svensk stats- och förvaltningsrätt I 5. 265 f och Ekenberg i FT 1944 s. 146 f.

om protokollföring m. m. vid de allmänna förvaltningsdomstolarna och 21 å kungörelsen 1971:455 om skatterätt och länsrätt) men i några fall, som anges i särskilda författningsbestämmelser, genom ”utslag". Vad som i förslaget sägs om dom skall, om ej annat föreskrivs, enligt första stycket i förevarande 3 å i tillämpliga delar gälla även domstols avgö- rande som betecknats utslag. På samma sätt behandlas i förslaget de avgöranden som betecknas beslut.l I det följande nämner förslaget — frånsett lagsökningsutslag inte utslag. Det förbehåll ”om ej annat föreskrivs" som görs i bestämmelsen syftar närmast på lagsökningsutslag och betalningsföreläggande (jfr 15 och 16 55).

Beredningen använder i förslaget termen '”betalningsföreläggande” som beteckning på rättens bevis i mål om betalningsföreläggande att utmätning får äga rum. Med betalningsföreläggande avses härvid även rättens beslut i fråga om borgenärs kostnad i målet (jfr 25 å LL). UL har f.n. inte någon motsvarande term (jfr 51 å 3 mom.).2 I tillämpningen används uttrycket "slutbevis”. Andra stycket i paragrafen innehåller bestämmelse om den innebörd som termen har i beredningens förslag.

4 5

Under 2 å har framhållits, att den inte avser utländska exekutions- titlar.1 Utländska beslut och andra handlingar skall liksom f. n. få verkställas här i riket endast i den mån det är särskilt medgivet. Före— varande 4 å innehåller en erinran härom. Bestämmelser om verkställighet på grund av utländska exekutionstitlar finns f. n. bl.a. i lagen (1932: 540) om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Dan- mark, Finland, Island eller Norge, lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge, lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa ut- ländska domar och beslut angående underhåll till barn och lagen (1929: 147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar. Bestämmelser om verk- ställighet på grund av utländsk exekutionstitel finns även i lagen (1899: 12 s. 9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut, lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz, lagen (1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade utländska domar, lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge, lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo, lagen (1929z404) om giltighet här i riket av svensk—norska vat- tenrättskonventionen av den 11 maj 1929, lagen (1969112) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg, lagen (19631138) i anledning av

1 Jfr 37 å 1 mom. UL. 2Termen betalningsföreläggande infördes genom 1946 års lagsöknings- lag (se NJA II 1947 s. 117 f) och ersatte den tidigare beteckningen hand- räckning för fordran. Den avser alltså enligt 1946 års lag inte något rättens beslut. Ehuru i dylika ärenden formligt föreläggande att betala inte med- delas, har termen synts beredningen utan olägenhet kunna användas som benämning på det bevis som rätten meddelar när en ansökan lämnas obe- stridd. Jfr U II s. 114 not 13. lJfr Trygger 11 s. 111, Hassler s. 65 f, Olivecrona s. 32. Se vidare SOU 1968 :40, Verkställighet av utländska domar i förmögenhetsrättsliga mål.

Sveriges anslutning till de internationella fördragen angående godsbe- fordran å järnväg samt angående befordran å järnväg av resande och resgods, lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m., lagen (1966z735) om erkännande och verkställighet av skiljedomar i vissa internationella investeringstvister och lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift. I nämnda lagar regleras också de närmare villkoren för verkställighet av utländsk exekutionstitel. När verkställighet är med- given, skall förslagets bestämmelser om verkställighet tillämpas, om annat ej är föreskrivet.

Det torde i regel inte möta svårigheter att avgöra huruvida dom, beslut eller annan handling är att anse som svensk eller utländsk. I fråga om domstols eller annan myndighets avgörande beror svaret givet- vis på om myndigheten är svensk eller utländsk. Skiljedom skall anses som utländsk, om den meddelats på utländsk ort, varvid den skall anses meddelad i den stat där skiljemannaförfarandet ägt rum (jfr 5 5 lagen om utländska skiljeavtal och skiljedomar). Beträffande förbindelse an- gående underhållsbidrag kan frågan vara mera tveksam. Den nordiska konventionen angående indrivning av underhållsbidrag och därtill anslu- tande lag synes utgå från att svaret på frågan beror på var förbindelsen ingicks.2 Enligt beredningens mening kan man inte gå så formellt till väga. Var en förbindelse skall anses ingången, kan f. ö. vara tveksamt. Det torde sålunda vara nödvändigt att beakta vilken anknytning förbin- delsen i olika hänseenden har med vårt land. Om giltigheten av en för- bindelse bör på grund av anknytningen till vårt land bedömas enligt svensk lag, synes principiellt också verkställighet böra få äga rum här. Ett sådant fall torde föreligga, om svenska makar, av vilka endera eller båda för sin utkomst arbetar i främmande stat, frivilligt reglerar fråga om underhåll till ena maken eller barn och därvid svenska formkrav iakttas. En förbindelse som fader till barn utom äktenskap underskriver utomlands men som godkänns av barnavårdsman för barnet här i riket bör räknas som svensk exekutionstitel, om svenska formkrav i övrigt har iakttagits.

Dom

Som förut nämnts avses med dom även förvaltningsdomstols avgö— rande. Med dom likställs domstols resp. förvaltningsdomstols avgörande som benämns utslag eller beslut (se 3 å första st.).

5 5

Dom i tvistemål får enligt gällande rätt utan särskilda villkor verk- ställas, så snart den vunnit laga kraft (37 och 38 åå UL). Något särskilt anstånd är alltså inte medgivet den förlorande parten. Med dom i tviste- mål avses även annat avgörande av domstol i sådant mål. När dom eller beslut i brottmål skall verkställas enligt UL, får också verkställig- heten, sedan domen eller beslutet vunnit laga kraft, äga rum utan sär- skilda villkor (jfr 22 å Up).

? Jfr art. 1 första st. i konventionen och l å första st. i lagen samt NJA II 1962 s. 632.

Även enligt förslaget skall dom få verkställas utan särskilda villkor. när den vunnit laga kraft. Det dröjer så gott som undantagslöst så länge innan lagakraftägande dom föreligger att någon allmän föreskrift om anstånd i svarandens intresse inte synts motiverad. En annan sak är, att verkställighetens genomförande t. ex. i fråga om försäljning av utmätt egendom eller avhysning inte bör ske för brådstörtat.

Att dom vunnit laga kraft innebär, att den tid, inom vilken avgöran- det kan angripas med ordinärt rättsmedel (enligt RB vad, besvär, revi- sion, återvinning eller återupptagande och beträffande förvaltningsdom- stols avgörande besvär), har gått till ända utan att talan har fullföljts.

När dom endast delvis överklagats, kan det vara tveksamt i vad mån domen får verkställas som lagakraftvunnen i återstående del. Om part som endast delvis vunnit bifall till den talan han väckt överklagar do- men, bör denna kunna verkställas som lagakraftvunnen till den del som hans talan bifallits. Mera tveksamt är, i vad mån verkställighet kan ske, när den förlorande överklagat domen endast i viss del av vad som gått honom emot. Ändringssökandets omfattning kan då vara så oklar att verkställighet i viss del redan av den orsaken inte gärna kan ske. I övrigt är frågan huruvida dom i ej överklagad del skall anses som lagakraft- vunnen beroende av om överrätten har möjlighet att undanröja eller ändra domen i del som ej angripits av klaganden (jfr bl. a. 50 kap. 25 å andra st. och 26 å, 51 kap. 24 å andra st. och 26 å samt 55 kap. 15 å RB).1 Det senare spörsmålet är ej exekutionsrättsligt och beredningen har inte ansett sig böra gå närmare in på den frågan i förevarande sam- manhang. Beredningen har emellertid ansett det önskvärt, att det ges en bestämmelse som upplyser om att verkställighet som regel kan ske utan särskilda villkor beträffande den del av domen som ej överklagats. En sådan bestämmelse har upptagits som andra stycke i förevarande 5 å. Verkställighet i den icke överklagade delen får äga rum ”när det kan ske”, dvs. när ej de olika delarna hör så nära samman att den ena delen ej i verkställighetshänseende kan skiljas från den andra. För att en dom som har överklagats skall kunna verkställas som lagakraftvunnen i någon del måste givetvis krfm ha förvissat sig om hur den fullföljda talan har begränsats. I den mån tvivel härom råder kan domen inte verkställas annat än om reglerna för verkställighet av ej lagakraftvunnen dom medger det. Som det finns en möjlighet att hela domen måste undan- röjas i anledning av den talan som fullföljts till högre rätt bör den dom— stol där målet är anhängigt ha befogenhet att genom inhibitionsbeslut hindra verkställighet enligt 5 å i den icke överklagade delen av domen. Förslaget innehåller föreskrift härom.

Bestämmelsen i andra stycket avses skola bli tillämplig även i sådana fall som att en kärande, vilken vunnit delvis bifall till skadeståndsan- språk, fullföljer talan med yrkande om högre skadestånd eller att en svarande godtar utdömt skadestånd till viss del men vill befrias från skadestånd därutöver.

1Jfr Alexanderson s. 37, Hassler s. 63, Olivecrona s. 36 och Bomgren i TSA 1941 s. 240. Se även Trygger II 5. 126 f, Kallenberg i TfR 1905 s. 170 och De ordinära devolutiva rättsmedlen 2 uppl. s. 203 f samt Wrede s. 58.

I fråga om dom som inte vunnit laga kraft gäller f. n. att verkställighet inte får ske i andra fall än som särskilt anges. Bestämmelser om att dom får verkställas trots att den inte vunnit laga kraft meddelas främst i UL men även i andra författningar, bl. a. i RB.

Även beredningens förslag utgår från att dom som ej vunnit laga kraft inte får verkställas utan stöd av särskild föreskrift. Det kan givetvis vara av stor betydelse för vinnande part att så snabbt som möjligt kom- ma till sin rätt. Den förlorande parten har däremot intresse av att inte bli utsatt för verkställighet medan ovisshet råder huruvida domen skall stå sig. Om någon verkställighet överhuvud inte finge äga rum förrän domen vunnit laga kraft, skulle emellertid den förlorande parten alltid genom att överklaga domen kunna uppskjuta verkställigheten, låt vara att den vinnande kan i viss utsträckning tillgodoses genom kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd.

Vid övervägande av frågan i vad mån dom bör få verkställas utan att den vunnit laga kraft har beredningen inte underlåtit att beakta den reform som nyligen skett beträffande rätten att fullfölja talan till HD och regeringsrätten. Dessa domstolar har numera i princip ställning av prejudikatinstanser. De möjligheter som föreligger att få talan mot hov- rätts resp. kammarrätts dom prövad vid sidan av prejudikatdispens är ytterst begränsade (se 54 kap. 10 å RB och 36 å FPL). Detta utgör i första hand skäl för att låta hovrätts och kammarrätts ej lagakraft- vunna domar få verkställas i större utsträckning än f. n.1 En sådan ord- ning kan tänkas motverka fullföljd enbart i syfte att uppskjuta verkstäl- ligheten. Tillräckliga erfarenheter har emellertid ännu inte vunnits av de nya fullföljdsreglerna.2 Beredningen har därför inte ansett sig böra föreslå nya regler om generell verkställighet av hovrätts resp. kammar— rätts ej lagakraftvunna domar. Det föreslås inte heller i övrigt några större ändringar i vad som nu gäller om verkställighet av dom innan den har vunnit laga kraft. Bestämmelser om sådan verkställighet har tagits upp i 7—11 åå. I enlighet härmed innehåller första stycket av föreva- rande paragraf, att dom som inte vunnit laga kraft får verkställas i fall och under villkor som anges i 7—11 åå.

I vissa sammanhang i förslaget anges att dom får verkställas ”genast", när det därmed åsyftas att laga kraft inte behöver avvaktas. I gällande rätt används i motsvarande fall uttrycken ”ändå att ändring i domen sökes” (39 och 41 åå UL), ”utan hinder av att den (domen) ej äger laga kraft" (95 å första st. växellagen och 73 å första st. checklagen) eller liknande.

Att dom i vissa fall skall få verkställas innan den vunnit laga kraft innebär inte, att full verkställighet skall få ske överlag. I sådana fall då det direkt föreskrivs att dom skall få verkställas som om den vunnit laga kraft skall visserligen ej några särskilda inskränkningar gälla, om inte inhibition kan äga rum och beslutas. I vissa andra fall föreslår beredningen — delvis i överensstämmelse med gällande rätt —

1 Jfr prop. 1971:45 s. 98. 2Betr. antalet fullföljda mål till HD och ändringsfrekvensen i HD åren närmast före fullföljdsreformen kan hänvisas till SOU 1969:41 s. 4045 samt Sveriges officiella statistik, Domstolarna 1970 (tabell 13, 14 och 36).

att utmätt egendom inte får säljas innan domen vunnit laga kraft eller att medel som influtit vid införsel eller utmätning inte får utbetalas innan domen vunnit laga kraft utan att säkerhet ställs. Sådana bestäm- melser finns i 4 kap. 24 å (betr. införsel) samt i 9 kap. 3 å och 14 kap. 16 å i förslaget. Andra stycket i förevarande 6 å innehåller en erinran om dessa föreskrifter.

Det kan naturligtvis förekomma, att i en och samma dom åläggs två eller flera förpliktelser som faller under olika verkställighetsregler, t. ex. betalningsskyldighet och förpliktelse att utge viss lös egendom. I sådana fall blir olika verkställighetsbestämmelser tillämpliga i fråga om olika delar av domen.

När det i förevarande och följande paragrafer talas om verkställighet, avses även införsel, om förpliktelsen är sådan att införsel kan användas.

7 %

Denna paragraf reglerar verkställighet innan dom varigenom betal- ningsskyldighet ålagts har vunnit laga kraft. Paragrafen motsvaras i gällande rätt av 39 å och 49 å 1 mom. UL samt 95 å växellagen och 73 å checklagen.

När betalningsskyldighet ålagts, får enligt gällande rätt utmätning äga rum, även om ändring söks i domen (39 å 1 mom. UL). Gäldenären kan dock hindra utmätning genom att hos länsstyrelse nedsätta det utdömda beloppet och i ärendet styrka att nedsättning skett. I fråga om underrätts dom kan gäldenären även hindra utmätning genom att ställa pant eller borgen för vad som ålagts honom och för ”skada, som genom uppehållet vållas kan”. Med skada torde här avses ränta och exekutionskostnad.1 Visar gäldenären efter utmätning att nedsättning skett och betalar han dessutom kostnaden för utmätningen och det ut- mätta godsets vård, skall utmätningen gå åter, om det kan ske. Borge— nären är berättigad att lyfta nedsatt belopp mot pant eller borgen (39 å 2 mom. UL). Begagnar han inte denna rätt, skall medlen under vissa förutsättningar sättas in i bank. Anmäler borgenären hos länsstyrelsen att han inte vill lyfta, skall beloppet sålunda insättas i bank mot ränta. Yrkar gäldenären att pengarna skall sättas in i bank, skall länsstyrelsen förelägga borgenären viss tid att bestämma sig, om han vill utöva sin lyftningsrätt. Om den tiden försitts, skall länsstyrelsen sätta in medlen i bank. Utmätt lös egendom får lyftas av borgenären mot pant eller bor- gen för återbäring, om domen ändras (40 å 2 mom. UL).

Beträffande verkställighet av dom i växel- eller checkmål finns sär- skilda bestämmelser (95 å växellagen och 73 å checklagen). Sådan dom får verkställas genom utmätning och det utmätta godsets försäljning utan hinder av att domen inte äger laga kraft. Verkställigheten får inte uppehållas av att gäldenären bjuder säkerhet för vad som blivit utdömt. Gäldenären torde inte heller genom att nedsätta beloppet kunna hindra verkställighet av sådan dom.2

1 Jfr Trygger H s. 128 f, Alexanderson s. 40, Hassler s. 358 not 16 och Olivecrona s. 37 not 7. 2Jfr 88 å 1851 års växellag (1851:27 s. 1), 21 å Up i denna paragrafs lydelse före 1881, 5 å 6 förordningen (1880215 5. 26) om nya växellagens införande, NJA II 1877 nr 3 s. 147 och 1932 s. 603, Trygger II s. 138, Hassler s. 363 not 52 samt 15 å 1898 års checklag (1898:18 s. 1) och NJA II 1932 s. 644 f. Jfr dock Olivecrona s. 38 f.

Tredskodom varigenom betalningsskyldighet ålagts den uteblivna par- ten får enligt gällande rätt verkställas som lagakraftvunnen dom utan hinder av att återvinning sökts, om inte den domstol där talan om åter- vinning är anhängig förordnar annat (49 å 1 mom. UL). Fast egendom som utmätts på grund av sådan dom får dock inte säljas utan ägarens samtycke innan domen vunnit laga kraft.

Införsel för underhållsbidrag som fastställts genom dom får enligt gällande rätt äga rum först sedan domen vunnit laga kraft (5 å första st. första punkten InfL). I allmänhet har emellertid meddelats interimistiskt förordnande som får verkställas genast.

Förevarande 7 å ger föreskrifter om verkställighet av dom som ej vun- nit laga kraft, om domen ålägger betalningsskyldighet och är sådan som anges i paragrafen. Där nämns i första stycket dom i mål angående växel eller check, i andra stycket tredskodom och i tredje stycket annan dom. Paragrafen avser inte betalningsskyldighet i form av böter, viten o. 1. (jfr 10 å).

Enligt förslaget kan även införsel äga rum innan domen vunnit laga kraft. Det är en nyhet i förhållande till gällande rätt. Dom, varigenom ålagts skyldighet att utge underhållsbidrag, kan f.n. föranleda utmät- ning —» även löneutmätning — oaktat domen inte vunnit laga kraft. Någon anledning att rubba denna regel har ej förekommit. Beredningen anser, att om den ståndpunkten godtas, konsekvensen kräver att även införsel skall få äga rum, och några betänkligheter kan knappast anfö- ras däremot. Enligt 4 kap. 24 å andra stycket i förslaget skall emellertid medel, som influtit genom införsel, inte få utbetalas innan domen har vunnit laga kraft utan att säkerhet ställs, såvida ej domen får verkställas som om den vunnit laga kraft. Beträffande det fallet att verkställighet skett genom utmätning se 9 kap. 3 å och 14 kap. 16 å.

Medan 39 å UL gäller både betalningsskyldighet i pengar och betal- ningsskyldighet i varor,3 avser den föreslagna bestämmelsen endast skyl- dighet att betala pengar. Betalning i varor har numera kommit ur bruk. Om det någon gång skulle förekomma att verkställighet begärs i fråga om skyldighet att prestera i varor, blir 16 kap. i förslaget tillämpligt (se bl.a. 16 kap. 4 å andra st.). Med betalningsskyldighet åsyftas i för- slaget givetvis inte bara utdömd fordran jämte ränta utan också ålagd skyldighet att ersätta rättegångskostnader.

Enligt första stycket i förevarande 7 å i förslaget skall dom, varigenom betalningsskyldighet ålagts i mål angående växel eller check, få verkstäl- las genast. Motsvarande bestämmelser i växel- och checklagarna bör upphävas. Utmätning för domen får ske utan särskilda villkor och kan enligt förslaget liksom enligt gällande rätt inte hindras genom att gälde- nären ställer säkerhet eller nedsätter beloppet. Det kan vara i någon mån tveksamt, om det är motiverat att behålla särskilda verkställighets- regler för växel- och checkmål. Växlar används ofta som fordringsbevis vid avbetalningsköp m.m., då någon undantagsbestämmelse för verk- ställigheten inte är så välgrundad. Beredningen har dock inte ansett sig

3 Jfr NJA II 1877 nr 3 s. 28 och Trygger 11 s. 126.

ha anledning att rubba på den traditionella undantagsställning som man även internationellt ansett att växel- och checkmålen bör ha! Verkställigheten av dom i mål angående växel eller check omfattas dock inte av konventionerna på växel- och checkrättens områden. Egendom som utmätts på grund av växel- eller checkdom får enligt förslaget i princip säljas oaktat domen inte vunnit laga kraft. Lös egendom som har betydande värde eller fast egendom får dock enligt 9 kap. 3 å andra stycket inte utan gäldenärens samtycke säljas förrän domen vunnit laga kraft. Enligt 14 kap. 16 å 1 får vidare influtna medel som regel inte annat än mot säkerhet betalas ut innan domen vunnit laga kraft, om inte gäldenären samtycker.

Enligt andra stycket i 7 å får tredskodom genast verkställas i fråga om betalningsskyldighet som ålagts den uteblivna parten, om inte annat förordnas med anledning av talan om återvinning. Utmätning resp. in- försel får i sådant fall äga rum utan särskilda villkor. Lös egendom som har betydande värde eller fast egendom får dock enligt 9 kap. 3 å andra stycket inte utan gäldenärens samtycke säljas innan exekutions- titeln vunnit laga kraft. Efter utmätning influtna medel får enligt 14 kap. 16 å utbetalas utan att säkerhet ställs.

Undantagsvis kan ett käromål bifallas genom tredskodom vilken med- delas i kärandens utevaro (jfr 44 kap. 8 å första st. RB). Rättsmedlet för den tillstädeskomna svarandeparten är i så fall vadetalan och inte återvinning. Sådan tredskodom omfattas inte av andra stycket utan faller under tredje stycket i 7 å, om den ålägger svaranden betalningsskyldig- het. Inte heller medger bestämmelsen verkställighet av icke lagakraftvun— nen tredskodom som avser annan förpliktelse än betalningsskyldighet. Sådan dom kan dock i viss utsträckning verkställas enligt de följande paragraferna i detta kapitel innan den vunnit laga kraft. Förordnande om att verkställighet ej får äga rum (inhibition) meddelas av den dom- stol vid vilken återvinningstalan är anhängig. Mot sådant beslut får särskild talan inte föras enligt vad som framgår av 49 kap. 4 å första stycket och 8 å RB.5

Även om gäldenären söker återvinning med anledning av tredskodom varigenom betalningsskyldighet ålagts, får enligt beredningens förslag tredskodomen verkställas, såvida inte domstolen förordnar om inhibi- tion. Sedan dom i återvinningsmålet vunnit laga kraft, har tredskodomen spelat ut sin roll och kan inte längre verkställas. Det är däremot inte sagt, att tredskodomen får ligga till grund för verkställighet efter att dom i återvinningsmålet meddelats men innan den vunnit laga kraft. Verkställighet kan då ske på grund av den senare domen enligt 7 å tredje stycket. Olika regler gäller emellertid för verkställighet av tredsko- dom och verkställighet av annan dom. JO (Lundvik) har för sin del uttalat, att enligt gällande rätt tredskodomen kan verkställas i denna situation.6 Det syntes sålunda ej rimligt, att borgenären som intill dess dom fallit i återvinningsmålet kunnat påkalla full verkställighet —

4 Jfr 94 å andra st. växellagen och 72 å andra st. checklagen. 5 Gärde m.fl. s. 643. 6 JO 1969 s. 33 ff.

skulle komma i ett sämre läge därför att hans fordran efter ytterligare prövning ånyo godkänts. Motsatt ståndpunkt har emellertid intagits i ett hovrättsfall.7 Enligt beredningens mening talar övervägande skäl för att tredskodomen skall anses ha spelat ut sin roll när dom meddelats i återvinningsmålet och att verkställighet av tredskodomen sålunda ej kan äga rum därefter. De fördelar i verkställighetshänseende som borgenären vunnit genom tredskodomen bör ej gälla sedan rätten meddelat dom efter en materiell prövning i målet. Verkställighetsåtgärd som redan hun- nit vidtas på grund av tredskodomen skall dock givetvis bestå.

Vad nu sagts gäller det fallet att domen i återvinningsmålet i sak innebär ett fastställande av tredskodomen. Om tredskodomen upphävs genom domen i återvinningsmålet, följer redan av 26 å i förevarande kap. att den inte längre kan föranleda verkställighet.

Det anförda är tillämpligt även i fråga om lagsökningsutslag, mot vilket återvinning sökts (jfr 15 å).

Enligt tredje stycket i 7 å får även annan dom på betalningsskyldighet än som nämnts i första och andra styckena verkställas genast. Som förut nämnts kan gäldenären enligt gällande rätt hindra utmätning genom att nedsätta det utdömda beloppet. I fråga om underrätts dom kan gälde- nären vidare uppnå samma resultat genom att ställa säkerhet för den ålagda betalningsförpliktelsen och för exekutionskostnaden. Gäldenären skall även enligt förslaget, så länge domen ej vunnit laga kraft, kunna hindra utmätning genom att säkerställa betalningsskyldigheten. Motsva- rande gäller enligt förslaget i fråga om införsel. Beredningen har så— lunda ansett att borgenärens intresse i hithörande fall är tillräckligt till- godosett genom att borgenären blir säkerställd på ena eller andra sättet. I fråga om de medel som skall stå gäldenären till buds för att avvärja verkställigheten innebär förslaget vissa nyheter.

Gäldenären kunde ursprungligen enligt UL inte avvärja utmätning på grund av icke lagakraftvunnen underrättsdom på annat sätt än genom att ställa säkerhet. Utmätning på grund av hovrätts dom kunde gälde- nären ej hindra annat än genom att nedsätta det utdömda beloppet. Att endast nedsättning ansågs böra utgöra hinder mot utmätning för hov- rätts dom sammanhängde med att det vid den tiden som villkor för rätt att fullfölja talan mot hovrätts dom var föreskrivet att den tappande parten fullgjorde vad som ålagts honom.8 Genom lagändring år 1901 slopades detta villkor. I samband därmed ändrades 39 å UL. Därvid bibehölls nedsättning som hinder mot utmätning på grund av hovrätts dom. Samtidigt blev nedsättning också hinder mot utmätning på grund av underrätts dom.9 Det skäl som var främsta anledningen till att stäl- lande av säkerhet inte vid ULs tillkomst ansågs böra hindra utmätning på grund av hovrätts dom saknar alltså numera aktualitet. Det kan därför ifrågasättas, om inte numera samma regler bör gälla för avvär- jande av verkställighet av underrättsdom och hovrättsdom. Då det är

7 SvJT 1966 rf s. 44. Jfr SvJT 1973 rf S. 33. 5 Jfr NJA II 1877 nr 3 s. 29. 9 Jfr NJA II 1901 nr 5 s. 159 ff.

mindre sannolikt att hovrättsdom ändras,10 finns likväl skäl att ställa strängare krav på den prestation varigenom verkställigheten av sådan dom kan avvärjas. För borgenären är det förmånligare att nedsättning sker än att säkerhet ställs, bl. a. därför att han i förra fallet kan snab- bare få betalning sedan domen vunnit laga kraft. Beredningen har där- för stannat för att liksom nu skilja mellan underrättsdom och hovrätts- dom.

Enligt förslaget skall med nedsättning jämställas att gäldenären stäl- ler banktillgodohavande jämte ränta som pant. En sådan pant får anses lika betryggande som nedsättning. Banktillgodohavandet kan också tas i anspråk utan större omgång, om det behövs.

Nedsättning skall f.n. ske hos länsstyrelse, varefter gäldenären för att kunna undgå utmätning har att hos krfm styrka att sådan nedsätt- ning skett. Förfarandet anses omständligt och nedsättning förekommer sällan i praktiken. Enligt beredningens mening kan nedsättning lämpli— gen ske hos krfm, dvs. i första hand den krfm som handlägger verkstäl- lighetsärendet. Det bör emellertid vara möjligt att göra nedsättning redan innan exekutivt ärende blivit anhängigt. I sådant fall bör nedsätt- ningen lämpligen ske hos den krfm där gäldenären har sitt hemvist och en eventuell verkställighetsansökan alltså kan antas inkomma (jfr 4 kap. 8 å och 5 kap. 9 å i förslaget). Skulle sådan ansökan sedan göras hos annan krfm, får gäldenären upplysa om nedsättningen. De före- skrifter som kan behövas i dessa hänseenden kan meddelas i administra- tiv ordning.

När medel inbetalas till den krfm som handlägger verkställighetsären— det, måste denna noga skilja mellan nedsättning som hindrar verkställig- het samt villkorslös betalning. I senare fallet skall i utmätningsärende inbetalda medel anses omedelbart utmätta (jfr 5 kap. 29 å). Gäldenär som inbetalar medel till krfm och endast åsyftar nedsättning bör ange detta. I annat fall får betalning antas vara åsyftad.

För att nedsättning skall hindra verkställighet måste det nedsatta be- loppet svara mot det aktuella utdömda fordringsbeloppet, dvs. kapital- belopp jämte utdömd ränta fram till nedsättningsdagen.11 Att nedsatta medel inte behöver täcka ränta för längre tid sammanhänger med att medlen skall göras räntebärande i bank, låt vara att bankräntan kan vara lägre än den utdömda räntesatsen. Nedsatt belopp skall vidare täcka förrättningskostnader i ärendet (jfr 18 kap. 2, 3 och 6 55). Här- med åsyftas förrättningskostnader som redan har uppkommit eller kan väntas uppkomma. I fråga om utmätning torde man i praktiken inte behöva räkna med annan kostnad än sådan som är avsedd att täcka det första ledet i ärendet (f.n. benämnd utsökningsavgift). Anledningen till att nedsättning även bör täcka förrättningskostnader är, att kostna- den för utmätning och senare åtgärd i sådant ärende skall belasta gälde—

10 Beträffande ändringsfrekvensen för underrätts resp. hovrätts avgöranden kan hänvisas till Sveriges officiella statistik, Domstolarna 1970 (tabell 10—14, 33—36). Se även SOU 1969:41 s. 43. Beredningen har inte funnit anledning att göra någon närmare undersökning beträffande domar eller beslut som kan föranleda exekutiv verkställighet. Det kan erinras, att 1971 års fullföljdsreg- ler ytterligare begränsat möjligheten att vinna ändring i hovrätts dom. 11 Jfr Trygger II s. 129.

nären (18 kap. 9 å). I införselärende skall enligt förslaget liksom f. n. ej tas ut någon ersättning för kostnader.

Nedsättning måste ske utan förbehåll och får anses innebära en vill- korlig betalning. Befriar överrätt gäldenären från betalningsskyldighet, skall denne givetvis återfå medlen (jfr 3 kap. 26 å). Om domen däremot vinner laga kraft eller efter överklagande fastställs genom dom som vinner laga kraft, tillkommer medlen borgenären. Medlen, som enligt förslaget skall ha nedsatts hos krfm, behöver då inte utmätas för att borgenären skall få lyfta dem.12 (De skall inte heller enligt 5 kap. 29 å betraktas som utmätta i ärendet.) Gäldenären är givetvis inte berättigad att återta nedsatta medel (jfr 4 å lagen 1927:56 om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar, vilken inte är tillämplig på nedsättning enligt förevarande paragraf i förslaget).

Beredningen har inte ansett påkallat att föreslå någon motsvarighet till nu gällande bestämmelse om att borgenären får mot säkerhet lyfta nedsatta medel (39 å 2 mom. UL). Förslaget saknar också motsvarighet till den omständliga ordning som f.n. gäller i fråga om att göra nedsatta medel räntebärande. Sådana medel bör alltid insättas i bank mot ränta (jfr 9 kap. 16 å). Närmare föreskrifter härom bör meddelas i administra- tiv ordning.

Vad hittills sagts om nedsättning är i stort sett även tillämpligt på pantsättning av banktillgodohavande. Pantsättningen skall ske hos krfm och banktillgodohavandet skall motsvara fordringsbeloppet på dagen för pantsättningen inkl. då upplupen ränta och förrättningskostnader i ärendet. Även den ränta som löper på banktillgodohavandet skall omfat- tas av panträtten. Om banktillgodohavandet behöver tas i anspråk när sedermera lagakraftvunnen dom föreligger, skall det utmätas. Eftersom utmätt fordran i första hand skall indrivas hos sekundogäldenären i stället för att säljas (jfr 10 kap. 10—13 55) och sekundogäldenären (banken) kan förutsättas betala frivilligt, torde man inte behöva räkna med annan kostnad än för själva utmätningen.

I fråga om underrätts dom skall även annan säkerhet enligt förslaget hindra verkställighet. I fråga om behörig krfm för mottagande av sä— kerhet gäller detsamma som förut sagts om nedsättning. Säkerheten skall bestå av pant eller borgen. Bestämmelser om dess beskaffenhet, prövning därav och säkerhetens omhändertagande meddelas i 2 kap. 14 å. Säkerheten skall ställas för fordringen jämte ränta, dvs. för vad som utdömts, samt för förrättningskostnader. I detta fall måste man räkna med att utmätning och försäljning kan behöva ske av ställd pant eller annan egendom eller att borgen behöver utsökas. Säkerheten skall därför omfatta inte bara kostnad i samband med ansökan om utmätning utan även annan förrättningskostnad som kan väntas uppkomma för den händelse säkerheten behöver tas i anspråk av borgenären. Består säkerheten i borgen, skall även den förrättningskostnad som kan upp- komma vid utmätning hos borgensmannen tas i beräkning. Om domen vinner laga kraft eller efter överklagande fastställs av överrätten och

12 Jfr däremot betr. gällande lag Trygger II 5. 208 och Hassler s. 171.

borgenären behöver ta säkerheten i anspråk, får han alltså begära utmätning i panten eller, om säkerheten består av borgen, vid behov skaffa sig exekutionstitel mot borgensmannen och begära utmätning hos denne. Av 6 kap. 12 å första stycket i förslaget framgår, att beneficie— reglerna inte hindrar utmätning för fordran som är förenad med pant- rätt i egendomen.

I fråga om betalningsdom som avses i tredje stycket av 7 å föreslår beredningen, att vidtagen verkställighetsåtgärd skall såvitt möjligt återgå, om gäldenären i efterhand fullgör vad som anges i samma stycke. Be- stämmelse härom har tagits upp som fjärde stycke i paragrafen. I 39 å 1 mom. tredje punkten UL föreskrivs f.n. att gäldenären i hithörande fall skall betala även förrättningskostnaden. Enligt tredje stycket i försla— get skall redan nedsättningen eller säkerheten täcka denna kostnad.

Hinder mot att verkställighetsåtgärd går åter föreligger t. ex. om den utmätta egendomen blivit såld, vilket undantagsvis kan ske oaktat domen ej vunnit laga kraft (jfr 9 kap. 3 å tredje st.). I sådant fall skall inte försäljningen rubbas därför att nedsättning sker eller säkerhet ställs. Inte heller bör, när utbetalning ägt rum, medlen återkrävas (jfr 14 kap. 16 å 1).

Domstol kan fastställa fordran att utgå ur viss egendom, t.ex. på grund av panträtt. Har förfallen fordran fastställts att utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reserv- delar till luftfartyg eller fast egendom, skall enligt 5 kap. 15 å i förslaget egendomen anses utmätt. Denna utmätningsverkan inträder genast utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft. Beredningen har övervägt, om gäldenären bör kunna häva den utmätningsverkan som sålunda in- trätt innan domen vunnit laga kraft. Då för utmätningsverkan i hithö- rande fall förutsätts att borgenärens fordran är förenad med särskild förmånsrätt, är det — även om förmånsrätten bestrids —— knappast moti- verat att ge gäldenären möjlighet att häva utmätningsverkan genom att ställa säkerhet. Större anledning föreligger måhända att gäldenären skulle kunna häva inträdd utmätningsverkan genom att nedsätta ford- ringsbeloppet hos krfm. En ordning som i nu berörda fall medger ut- mätningsverkans hävande genom säkerhets ställande eller nedsättning blir emellertid relativt svårförståelig. Härtill kommer att reglerna om förhindrande av verkställighet i tredje stycket i 7 å ej omfattar treds- kodomar och enligt 15 å ej heller lagsökningsutslag. Fastställelse till be- talning ur viss egendom sker i allmänhet lagsökningsvägen och någon ändring i fråga om lagsökningsutslags verkställbarhet synes inte lämpli- gen böra komma i fråga. Överhuvud kan det praktiska behovet av att ge- nom nedsättning eller ställande av säkerhet kunna häva utmätnings- verkan i fråga om hithörande egendom antas vara mycket ringa. De bestämmelser i förslaget som medger gäldenären att hindra eller häva utmätning på grund av dom som inte vunnit laga kraft har därför be- gränsats till fall då utmätning beslutas av exekutiv myndighet. _ När domstol i annat fall än som avses i 5 kap. 15 å fastställer fordran att

utgå ur viss egendom, har borgenären att söka utmätning i vanlig ord- ning. I sådana fall är bestämmelserna i förevarande 7 å tillämpliga.

Beredningens förslag innehåller inte någon motsvarighet till den möj- lighet som borgenären f.n. har att mot säkerhet för återbäring lyfta lös egendom som utmätts på grund av icke lagakraftvunnen dom (40 å 2 mom. UL). Regeln härom fyller numera knappast någon funktion och torde praktiskt taget inte tillämpas.13 Om pengar utmäts enligt tredje stycket i förevarande paragraf eller utmätt egendom undantagsvis säljs innan domen vunnit laga kraft, får borgenären enligt förslaget lyfta medlen mot säkerhet (jfr 14 kap. 16 å 1). Motsvarande gäller beträffande medel som influtit genom införsel (jfr 4 kap. 24 å andra st.).

De regler om förtida verkställighet av betalningsskyldighet som ges i förevarande paragraf är inte tillämpliga beträffande böter, viten eller särskild rättsverkan av brott. Föreskrift härom meddelas i 10 å.

85

Dom varigenom någon förpliktats att utge viss lös egendom till annan (s.k. utgivningsdom) får enligt gällande rätt verkställas även om den inte äger laga kraft (41 å UL). För verkställighet innan domen vunnit laga kraft krävs, att sökanden ställer pant eller borgen för återbäring av godset. Kan han inte ställa säkerhet, skall kvarstad läggas på godset, om han yrkar det. Från skyldighet att utge viss lös egendom bör skiljas för- pliktelse att fullgöra leveransavtal. Sådan förpliktelse omfattas inte av bestämmelsen.

Beredningen föreslår i förevarande 8 å en regel om verkställighet av utgivningsdom som i sak överensstämmer med den nu gällande bestäm- melsen, frånsett att motsvarighet saknas till vad som däri föreskrivs om kvarstad. Bestämmelsen avser, att den, vars anspråk på bättre rätt till viss lös egendom godkänts av domstol, skall skyddas mot att egendomen undanskaffas, skadas eller förstörs innan lagakraftägande dom förelig- ger. Ett liknande skydd kan vinnas genom kvarstad enligt 17 kap. I fråga om fast egendom är den vinnande parten genom andra regler i stort sett skyddad mot obehöriga förfaranden. Förslaget medger liksom gällande lag full verkställighet. Egendomen skall alltså inte endast från- tas svaranden utan också överlämnas till sökanden. Genom kravet på säkerhet för verkställighet innan domen vunnit laga kraft tryggas mot- partens eventuella rätt till egendomen. Säkerheten skall täcka värdet av själva egendomen och av eventuell avkastning som faller av egendomen men däremot inte skadestånd som sökanden kan bli skyldig att utge enligt 3 kap. 26 å.1

Enligt beredningens förslag i fråga om handräckning skall krfm kunna under vissa förutsättningar bevilja kvarstad till säkerhet för bättre rätt till egendom (17 kap. 10 å). Om skäl föreligger, skall kvarstad kunna meddelas även om sökanden har exekutionstitel som ger rätt till verk- ställighet (17 kap. 21 å). I sådant fall behöver säkerhet inte ställas (17 kap. 3 å andra st.). Vidare kan enligt RB domstolen besluta kvarstad i målet. Domstolen bör liksom f.n. kunna befria kvarstadssökanden från

13 Jfr Hassler s. 360 not 32 och Olivecrona s. 37 f. 1 Jfr NJA II 1877 nr 3 s. 30 f, Trygger 11 s. 134 och Hassler s. 361 not 40.

att ställa säkerhet, om han är ur stånd därtill och har visat synnerliga skäl för sin talan. Beredningen har ansett, att dessa regler om kvarstad är tillfyllest om den vinnande parten inte förmår ställa säkerhet. Mot- svarighet till den särskilda föreskriften i 41 å UL om kvarstad har därför inte tagits upp i förevarande paragraf i förslaget.

Förevarande paragraf gäller även när den som köpt gods på avbetal- ning ålagts att utge egendomen till säljaren. Under förutsättningar som anges i lagen (1915:219) om avbetalningsköp kan emellertid säljaren, i stället för att väcka talan vid domstol, söka handräckning hos krfm för återtagande av godset. I sådant fall krävs inte att säkerhet ställs för återbäring av egendomen.

Bestämmelsen om verkställighet av utgivningsdom innan den vunnit laga kraft är inte tillämplig, när någon ålagts att utge viss lös egendom såsom särskild rättsverkan av brott, t. ex. förverkande av egendom. Föreskrift härom meddelas i 10 å.

9 &

Enligt RB gäller, att om vadekärande i tvistemål uteblir från rätte- gångstillfälle för huvudförhandling i hovrätt, hans vadetalan är för- fallen (50 kap. 19 å första st. RB). Han har dock rätt att hos hovrätten göra ansökan om målets återupptagande. Det skall i så fall ske inom två veckor från den dag då hovrättens beslut meddelades (50 kap. 20 å). Uteblir vadekäranden ånyo, är hans rätt till målets återupptagande för- fallen. Det innebär att underrättens dom skall stå fast. Bestämmelserna har motsvarande tillämpning beträffande revisionstalan (55 kap. 15 å första st.). Har högre rätt i enlighet med de anförda lagrummen i RB förklarat att talan mot dom varigenom betalningsskyldighet ålagts är förfallen, får domen enligt gällande rätt verkställas som lagakraft- vunnen utan hinder av att parten gjort ansökan om målets återuppta- gande, om inte annat förordnas (49 å 2 mom. UL).

Beredningen har i förevarande paragraf tagit upp en motsvarande be- stämmelse som emellertid inte är inskränkt till betalningsskyldighet utan tillämplig oavsett vad förpliktelsen går ut på. Tillräcklig anledning att som gällande lag inskränka bestämmelsen till betalningsskyldighet har inte synts föreligga. Görs ansökan om målets återupptagande, kan hov- rätten resp. högsta domstolen förordna om inhibition. Mot sådant beslut av hovrätten får särskild talan inte föras (jfr 54 kap. 3 och 4 åå RB).

Bestämmelsen i förevarande paragraf är inte tillämplig i fråga om dom som avser böter, viten eller särskild rättsverkan av brott. Föreskrift härom har tagits upp i 10 å.

10 å

I fråga om verkställighet av påföljd för brott eller annan rättsverkan av brott gäller f. n. särskilda bestämmelser. Har i tvistemål någon fällts till böter eller vite, får beslutet inte verkställas genom utmätning förrän det vunnit laga kraft (52 å 1 mom. UL). I fråga om hovrätts beslut som inte vunnit laga kraft skall dock vad som i 39 och 40 åå UL är före- skrivet om hovrätts dom i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Detta innebär beträffande hovrätts beslut, att utmätning får ske innan beslutet vunnit laga kraft. Som regel får dock den utmätta egendomen ej säljas.

Gäldenären kan emellertid genom att nedsätta beloppet hindra utmät- ning eller bringa verkställd utmätning att gå åter. Vad som sålunda är föreskrivet om beslut i tvistemål, varigenom någon fällts till böter eller vite, gäller även i fråga om verkställighet av dom i brottmål, varigenom dömts till böter eller vite eller till sådan med brott förenad ”påföljd” som innefattar betalningsskyldighet (22 å 1 mom. första punkten Up). Ordet påföljd används här i annan mening än i BrB (jfr 1 kap. 3 och 8 åå BrB). Är ådömd ”påföljd” eljest sådan, att domen kan verkställas genom utsökning, och är inte särskild föreskrift meddelad om verkstäl- ligheten, har ULs regler om verkställighet i tvistemål motsvarande till- lämpning (22 å ] mom. andra punkten Up). Underrätts dom får dock inte verkställas förrän den vunnit laga kraft. Det anförda avser annan verkställighet än införsel. I fråga om införsel gäller, att införsel för böter och viten får äga rum så snart förutsättningar för indrivning före- ligger. Beträffande böter eller viten som ålagts genom hovrätts dom får dock, innan domen vunnit laga kraft, införsel inte ske i annat fall än då domen avser disciplinbot (7 å InfL).

Den nuvarande ordningen, att hovrätts dom (eller beslut) i fråga om böter eller vite får föranleda utmätning innan den vunnit laga kraft motiverades på sin tid med att i annat fall talan kunde komma att full— följas till HD endast för att vinna uppskov med betalningen och att till- strömningen av brottmål till den högsta instansen därigenom kunde komma att öka väsentligt.1 Beredningen anser föga sannolikt, att om det även för utmätning krävs laga kraft i fråga om hovrätts dom varige- nom ådömts böter, vite, förverkande av egendom eller annat dylikt, talan skulle komma att i någon beaktansvärd utsträckning fullföljas till HD endast i syfte att uppskjuta verkställigheten. Som skäl för att låta hovrätts resp. kammarrätts dom på böter, vite m.m. få verkställas genast kan vidare åberopas de nya reglerna om fullföljd till HD resp. rege- ringsrätten. Som antytts ovan under 6 å anser emellertid beredningen, att man bör vinna en tids erfarenheter av de nya fullföljdsreglerna innan dessa läggs till grund för sådana ståndpunktstaganden som det här gäller.

För verkställighet innan domen vunnit laga kraft kan i övrigt åbero- pas den kriminalpolitiska synpunkten att påföljd och även särskild rätts- verkan bör följa så snabbt som möjligt på brottet. På andra sidan kan anföras flera skäl för att verkställighet inte skall få äga rum förrän domen vunnit laga kraft. Verkställigheten åsyftar inte i första hand att tillgodose något ekonomiskt intresse. Om verkställigheten behöver säker- ställas i förtid kan handräckning komma i fråga. Böter ådöms ej sällan i samband med annan påföljd — t. ex. fängelse — som ej får gå i verk- ställighet innan domen vunnit laga kraft. Motsvarande gäller förver- kande och annan särskild rättsverkan. Det synes vara en fördel, om det beträffande möjligheten till verkställighet får gälla samma regler för domen i dess helhet. Vidare kan erinras om att böter och vite f.n. tas ut i större omfattning genom införsel än genom utmätning. Införsel för böter och vite förutsätter även beträffande hovrätts dom redan enligt

1Jfr NJA II 1901 nr 5 s.140 och 151.

gällande lag frånsett disciplinbot — att domen vunnit laga kraft. Det är naturligtvis önskvärt, att enhetliga krav för verkställighet gäller i fråga om införsel och utmätning. En ordning som genomgående kräver laga kraft för indrivning är slutligen enklare att tillämpa för krfm. Beredningen anser därför att övervägande skäl talar för att dom, varige- nom ådömts böter, vite, förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan av brott, i princip inte bör få verkställas utan att den vunnit laga kraft, oavsett om domen meddelats av underrätt eller av överrätt. I enlighet härmed anges i förevarande 10 å, att sådan dom inte får på grund av 7—9 åå verkställas förrän den har vunnit laga kraft.

Förslaget utesluter inte, att dom på grund av andra bestämmelser får verkställas innan den vunnit laga kraft. När det särskilt föreskrivs i lag att dom som inte vunnit laga kraft får verkställas, skall det gälla (jfr 11 å). Enligt 91 å första stycket militära rättegångslagen (19482472) skall t.ex. domstols dom eller beslut varigenom disciplinstraff ålagts verkställas utan hinder av att domen eller beslutet inte vunnit laga kraft, om domstolen inte förordnat annat. Disciplinbot skall sålunda, om det blir aktuellt, kunna verkställas genast genom införsel eller utmätning om inte annat förordnats av domstolen.

Beträffande böter eller Vite måste i fråga om verkställigheten också beaktas de särskilda bestämmelser som vid sidan av UB meddelas om sådan verkställighet. Beredningen syftar främst på föreskrifter i lagen (1964:168) om verkställighet av bötesstraff.2 Enligt denna lag kan under vissa förutsättningar anstånd beviljas eller avbetalning medges innan exekutiva åtgärder vidtas och i vissa fall skall ådömda böter eller viten inte tas ut.

Ang. verkställighet av strafföreläggande och föreläggande av ord- ningsbot se 48 kap. 3 å RB.

11 å

Bestämmelser om verkställighet av dom eller beslut som ej vunnit laga kraft finns även i andra författningar än UL. Enligt några bestäm- melser får dom eller beslut av viss beskaffenhet verkställas utan särskilt förordnande, även om avgörandet inte vunnit laga kraft. Exempel härpå utgör reglerna i 17 kap. 14 å andra stycket första och andra punkterna och 30 kap. 12 å första stycket första och andra punkterna RB, enligt vilka vissa beslut i tvistemål eller brottmål skall gå i verkställighet ge— nast. Andra fall är dom i växelmål eller checkmål (95 å växellagen och 73 å checklagen), fastighetsdomstols dom beträffande vissa frågor enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar (40 å andra st.) och interimistiskt förordnande om underhållsbidrag enligt GB eller FB (15 kap. 11 å sista st. GB och 20 kap. 12 å jfrd med 10 å sista st. FB). I andra be- stämmelser har i stället domstolen tillagts befogenhet att i dom eller beslut förordna om förtida verkställighet. Exempel på sådana föreskrif- ter finns bl.a. i RB. I 17 kap. 14 å första stycket RB föreskrivs en allmän befogenhet för domstol att i dom i tvistemål förordna, att domen får verkställas utan hinder av att den inte äger laga kraft. Enligt 17 kap. 14 å andra stycket sista punkten och 30 kap. 12 å första stycket sista

2Bötesverkställighetslagen är f.n. föremål för översyn av förvandlings- straffutredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Ju:53.

punkten RB kan rätten i beslut, varigenom föreläggande meddelats part eller annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, förordna att beslutet får verkställas utan hinder av att det inte äger laga kraft. Ytterligare bestämmelser av sådan inne- börd finns bl. a. i 40 å tredje stycket lagen om enskilda vägar. I en del fall då verkställighet får ske innan domen eller beslutet vunnit laga kraft föreskrivs också i vad mån särskilda villkor skall gälla för verkställighe— ten (t.ex. 95 å växellagen, 73å checklagen, 15 kap. 11 å GB, 20 kap. 12 å jfrd med 10 å sista st. FB och 40 å fjärde st. lagen om enskilda vägar).

När dom med stöd av lag eller domstols förordnande skall verkställas innan den vunnit laga kraft, sker verkställigheten enligt 42 å UL. Där föreskrivs, att dom, som enligt lag skall verkställas genast, går i full- bordan såsom lagakraftägande, om inte annat är stadgat (1 mom.). Detta innebär, att sådan dom verkställs utan särskilda villkor, om inte annat är föreskrivet. När domstol förordnat att dom får verkställas utan hinder av att den inte äger laga kraft, går domen i verkställighet på samma sätt som lagakraftägande dom, om sökanden ställer pant eller borgen för skadestånd om domen ändras (2 mom.). Avser förordnandet verkställighet av hovrätts dom eller av beslut varigenom föreläggande meddelats någon att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, krävs dock inte säkerhet, om inte annat förord- nats i domen eller beslutet. Vad som föreskrivs om dom gäller även an- nat domstols avgörande i tvistemål (jfr 37 å 1 mom. UL).

Bestämmelser om verkställighet i särskilda fall innan dom eller beslut vunnit laga kraft torde även framdeles regelmässigt böra meddelas i resp. författningar där det är aktuellt.1 I UB bör regleras hur verkstäl- ligheten skall ske, i den mån inte särskilda villkor föreskrivs i de aktuella författningarna.

Första stycket av förevarande paragraf i förslaget innehåller, att när i lag är föreskrivet att dom får verkställas utan hinder av att den ej äger laga kraft, skall verkställigheten ske enligt vad som enligt förslaget gäller om dom som vunnit laga kraft, om ej annat följer av nämnda lag. Bestämmelsen förutsätter att lagstadgandet i fråga använder de orda- lag som nu nämnts. Den blir sålunda bl. a. inte utan vidare tillämplig, om lagen endast föreskriver att domen får verkställas ”genast”, jfr 7 å. Hädanefter bör sålunda nämnda formel användas, när det önskas att dom eller beslut skall verkställas som om avgörandet vunnit laga kraft. Med tanke på äldre lagar som använder annat uttryck bör dock med- delas en övergångsbestämmelse. Enligt 3 å första stycket i kapitlet blir den nya bestämmelsen tillämplig även på avgörande som betecknats ut- slag eller beslut. Som förut antytts finns i GB och FB föreskrifter om att vissa rättens beslut går i verkställighet lika med lagakraftägande dom. I sådana fall är utan vidare klart att verkställighet skall ske helt i enlighet med reglerna för dom som vunnit laga kraft.

1 Som framgår av 3 kap. 7 å i förslaget föreslås dock, att bestämmelser om verkställrghet av dom i mål angående växel eller check förs över från växellagen resp. checklagen till UB.

I andra stycket av förevarande 11 å behandlas det fallet att domstol meddelat särskilt förordnande om att dom får verkställas utan hinder av att den ej äger laga kraft. Huvudbestämmelsen härom finns i före- nämnda 17 kap. 14 å RB. Denna paragraf ger också möjlighet för rätten att ge motsvarande förordnande beträffande vissa beslut.

Enligt beredningens mening är den reglering som f. n. gäller enligt 17 kap. 14 å RB och 42 å 2 mom. UL onödigt restriktiv. Då omedelbar verkställighet på grund av underrätts förordnande enligt 17 kap. 14 å första stycket RB aldrig får ske utan att säkerhet ställs enligt 42 å 2 mom. UL kan förordnandet i praktiken bli värdelöst. Regleringen synes, jämförd med 15 kap. 11 å GB och 20 kap. 12 å FB, också mindre konsekvent. I sistnämnda båda fall behövs inte att för verkställighet av interimistiskt beslut ställs säkerhet. Om rätten däremot enligt 17 kap. 14 å första stycket RB förordnar om omedelbar verkställighet av dom i målet skall säkerhet ställas för att förordnandet skall få tillämpas, oaktat domen ju borde vara ett säkrare underlag för verkställighet än det interi- mistiska beslutet. Beredningen föreslår därför beträffande sistnämnda fall att verkställighet skall få ske som om domen vunnit laga kraft, såvida inte rätten särskilt föreskriver att säkerhet skall ställas för skade- stånd om domen ändras. Saknas tillräcklig anledning att föreskriva sä- kerhets ställande — t. ex. när underhåll döms ut —— bör verkställigheten få ske utan något särskilt villkor. I motsatt fall bör rätten föreskriva att säkerhet skall ställas. Det förtjänar framhållas, att det överhuvud bör vara särskilda skäl för att förordnande enligt 17 kap. 14 å första stycket RB skall meddelas och att de ordinära verkställighetsreglerna bör vara tillfyllest för vanliga fall då det inte är fråga om försörjningsbehov.2 I fråga om betalningsskyldighet får förordnande om förtida verkställig- het betydelse främst beträffande försäljning av utmätt egendom och ut- betalning av influtna medel. I övrigt bör föreskrift om omedelbar verk- ställighet utan att krav på säkerhet uppställs inte meddelas när det föreligger risk för rättsförlust om domen ändras. Bestämmelse om stål- lande av säkerhet synes böra tas upp i 17 kap. 14 å första stycket RB eftersom det skall ankomma på rätten att ge föreskrift därom. Den förordade regleringen synes kunna göras enhetlig för underrätt och hovrätt.

När underrätt meddelat förordnande enligt 17 kap. 14 å andra stycket sista punkten —— dvs. att beslut med föreläggande att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning får verk- ställas utan hinder av att det inte äger laga kraft — gäller som förut nämnts enligt 42 å 2 mom. UL att säkerhet inte behöver ställas annat än om rätten förordnat därom. Om första stycket i 17 kap. 14 å RB ändras så som nyss nämnts, bör sista punkten i andra stycket av para— grafen ändras på motsvarande sätt. Härigenom vinns en likformig samt för underrätt och hovrätt gemensam reglering av verkställighetsfrågan vare sig förordnande meddelats enligt första eller enligt andra stycket i 17 kap. 14 å RB. Första stycket sista punkten i 30 kap. 12 å RB bör ändras på motsvarande sätt.

2Jfr ang. återhållsamhet vid tillämpning av bestämmelsen NJA II 1943 s. 224 och 1947 s. 188.

Med utgångspunkt från att 17 kap. 14 å och 30 kap. 12 å RB ändras i enlighet med det sagda innehåller andra stycket i 11 å i förevarande 3 kap., att dom, som enligt särskilt förordnande får verkställas utan hinder av att den ej äger laga kraft, verkställs enligt vad som gäller om dom som vunnit laga kraft, om ej rätten föreskrivit särskilt villkor. Vad nu sagts om dom gäller även utslag eller beslut. Här kan tillfogas, att i en övergångsbestämmelse bör lämpligen ges befogenhet för krfm att kräva säkerhet, om det i annan lag än RB finns bestämmelse som ger möjlighet till förordnande att dom eller beslut får verkställas utan hinder av att avgörandet ej äger laga kraft. Det kan erinras om att, när domstol förordnat att dom eller beslut får verkställas genast, högre rätt kan med omedelbar verkan förordna, att vidare åtgärd för verkställighet inte får äga rum (50 kap. 8 å andra st. andra punkten, 52 kap. 7 å tredje st. andra punkten och 55 kap. 8 å andra st. andra punkten RB).

12 å

Att dom som vunnit laga kraft angrips med extraordinärt rättsmedel inverkar enligt gällande rätt i och för sig inte på frågan om verk- ställighet av domen. Ansökan om resning eller återställande av försutten tid eller beslut varigenom sådan ansökan beviljats eller besvär över dom- villa får sålunda inte hindra doms fullbordan, om ej annat förordnas i anledning av ansökningen eller besvären (49 å 3 mom. UL). Beträffande resning och återställande av försutten tid gäller, att HD kan — under ärendets handläggning eller i samband med bifall till ansökningen1 — förordna att vidare åtgärd för verkställighet av domen inte får äga rum till dess annorlunda föreskrivs (58 kap. 6 å tredje st. och 12 å andra st. RB). Vid besvär över domvilla gäller, att den domstol som prövar besvären kan förordna om inhibition av vidare verkställighet (59 kap. 3 å andra st. RB). Inhibition i sådant ärende kan inte gälla längre än till dess beslut meddelas i anledning av besvären. Bifall till besvären medför i motsats till vad som gäller resning -— alltid att domen undanröjs.2 Vad som föreskrivs om dom har motsvarande tillämpning på rättens beslut (58 kap. 10 å och 59 kap. 4 å RB).

Vad beredningen i förevarande paragraf föreslår om särskilda rätts- medels inverkan på verkställigheten av dom överensstämmer i sak med gällande rätt.

13 å

Om en dom. när verkställighet söks, finnes vara så ”mörk" eller ofullständig att det inte framgår av domen hur det dömts i saken, skall parterna enligt gällande rätt hänvisas att föra talan angående domvilla (47 å 1 mom. UL). Bestämmelsen ansluter till reglerna om besvär över domvilla. Dom som vunnit laga kraft skall sålunda efter besvär av den vars rätt domen rör undanröjas på grund av domvilla, om den är så ”mörk" eller ofullständig att det inte framgår av domen hur det dömts i saken (59 kap. 1 å 4 RB). Vidare gäller, att om det, när dom skall verkställas, förekommer anledning att den till följd av skrivfel,

1 Jfr NJA II 1943 s. 734. 2 Jfr NJA II 1943 s. 745.

missräkning eller annat dylikt förbiseende innehåller uppenbar oriktighet, skall part föreläggas att söka rättelse i domen (47 å 2 mom. UL). Denna regel har samband med RBS bestämmelse, att om rätten på grund av anmärkning eller eljest finner att dom eller beslut till följd av skrivfel, missräkning eller annat dylikt förbiseende innehåller uppenbar oriktig- het, skall rätten meddela beslut om rättelse, sedan parterna erhållit till- fälle att yttra sig (17 kap. 15 å första st. RB).

Beträffande förvaltningsdomstols beslut finns numera bestämmelser om rättelse i 32 å FPL. Beslut som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet får rättas av domstolen. 1 vad mån förvaltningsdomstols avgörande som vunnit laga kraft kan undanröjas efter domvillobesvär torde vara osäkert.1

Beredningen föreslår i första stycket av förevarande 13 å, att om dom är så otydlig eller ofullständig att därav inte framgår hur det dömts i saken, sökanden skall hänvisas att anföra besvär över domvilla. För— slaget överensstämmer med motsvarande föreskrift i UL, frånsett vem som skall erhålla hänvisningen. Med hänsyn till att det är exekutions— sökanden som i första hand har intresse av att otydligheten eller ofull- ständigheten undanröjs har beredningen ansett, att det är tillräckligt om hänvisningen att föra talan om domvilla kan ges till denne. Detta hindrar naturligtvis inte, att även motparten, om anledning föreligger, kan upp— lysas om möjligheten att föra sådan talan. Frågan vid vilken rätt besvär över domvilla skall föras och hur därvid skall förfaras regleras beträffande de allmänna domstolarna i 59 kap. RB. För domvillobesvär på grund av doms otydlighet eller ofullständighet gäller inte någon tidsbegränsning (jfr 59 kap. 2 å andra st. RB). Har domen inte vunnit laga kraft, kan parten i stället för att besvära sig över domvilla fullfölja talan mot domen, varefter överrätten kan undanröja den om domvilla förekommit (jfr 50 kap. 26 å första st., 51 kap. 26 å första st. och 55 kap. 15 å andra st. RB). Otydligheten eller ofullständigheten utgör hinder mot verkställighet så länge den består. Beträffande förvaltnings- domstols beslut kan bestämmelsen i första stycket tillämpas endast i den mån domvillobesvär anses kunna anföras.

I andra stycket av paragrafen föreslås i nära anslutning till gällande rätt, att om dom synes innehålla uppenbar oriktighet till följd av skriv— fel, räknefel eller annat sådant förbiseende, skall part föreläggas att söka rättelse i domen. Föreläggandet bör i allmänhet riktas till sökanden. Har anmärkning mot domen framställts av motparten, kan det ibland vara lämpligare att föreläggandet riktas mot denne. Föreläggande bör också kunna ges båda parterna. Huruvida påföljd bör föreskrivas för underlåtenhet att efterkomma föreläggande, får bero på omständig— heterna. Påföljd för sökanden bör ofta vara, att ärendet avskrivs. I andra fall bör påföljden vara, att ärendet avgörs i befintligt skick.2

Det förekommer, att krfm ibland själv underrättar domstolen om oriktighet som uppmärksammats i en för verkställighet ingiven domsut- skrift och översänder utskriften till domstolen för rättelse. Beredningens

1 Jfr prop. 1971 :30 del 2 s. 692. 2 Jfr lagrådets uttalanden vid 1946 års ändringar i UL, NJA II 1947 s. 189.

förslag bör inte hindra ett sådant informellt förfarande, när det anses främja handläggningen av det exekutiva ärendet.

Vad som föreskrivs i förevarande paragraf bör utan särskild bestäm— melse kunna tillämpas beträffande dom varigenom förlikning blivit stad- fäst3 samt lagsökningsutslag och betalningsföreläggande.1 I fråga om stadfäst förlikning gäller detta dock inte förlikningens innehåll utan själva domen. Föreskrifterna bör även tillämpas beträffande andra exe- kutionstitlar, i den mån domvillobesvär kan anföras resp. rättelse kan ske (jfr 22 å första st.).5

F örlikning

14 å

Förliks parterna i tvistemål om det varom tvistas och begär de att rätten stadfäster förlikningen, skall det ske genom dom (17 kap. 6 å RB). Förlikning som sålunda har fastställts av domstol verkställs enligt gällande rätt i den ordning som är föreskriven för lagakraftägande dom (45 å UL). För att verkställighet skall få ske krävs alltså inte, att den dom varigenom förlikningen blivit stadfäst har vunnit laga kraft.1 Några särskilda villkor gäller inte för verkställigheten.

Det torde sällan förekomma, att förlikning som blivit stadfäst av dom- stol visas inte vara gällande för part. Stadfäst förlikning torde alltjämt böra få verkställas, även om stadfästelsedomen inte vunnit laga kraft, och verkställigheten bör ske utan särskilda villkor. Bestämmelse härom har tagits upp i förevarande 14 å. Om talan fullföljs mot domen, bör emellertid överrätten ha möjlighet att inhibera verkställigheten. Enligt förslaget skall därför verkställighet inte få ske, om annat förordnas med anledning av fullföljd talan. Med denna föreskrift avses inte att ge den domstol som meddelar stadfästelsedomen befogenhet att förordna an— gående verkställigheten. Det bör också påpekas, att bestämmelserna om verkställighet av dom inte avser stadfäst förlikning, oaktat stadfästelsen skett genom dom (jfr dock vad som sagts ovan under 13 å).

Förevarande paragraf gäller endast förlikning som blivit stadfäst av svensk domstol (jfr 4 å). Enligt särskilda bestämmelser i andra författ- ningar kan emellertid i vissa fall förlikning som blivit stadfäst av ut- ländsk domstol eller har ingåtts inför utländsk domstol m.m. verkstäl- las här i riket (se 2 å 2 lagen 1932:540 om erkännande och verk- ställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge samt 2 å andra st. lagen 1936:79 om erkännande och verkstäl- lighet av dom som meddelats i Schweiz).

Lagsökningsutslag och betalningsföreläggande

15 å I fråga om verkställighet av utslag i lagsökningsmål varigenom betal—

3 Jfr Hassler s. 100. 4 Jfr NJA II 1947 s. 146. 5Jfr 19 å FL och SOU l964:27 s. 656. 1Jfr NJA II 1877 nr 3 s. 33 f, Trygger 11 s. 139, Alexanderson s. 44, Hassler s. 63 och Olivecrona s. 29.

ningsskyldighet ålagts någon gäller enligt 51 å 1 mom. UL vad som i 49 å 1 mom. är föreskrivet om tredskodom. Detta innebär, att sådant utslag får verkställas som lagakraftvunnen dom utan hinder av att återvinning sökts, om inte domstol, vid vilken talan om återvinning är anhängig, förordnar om inhibition. Utmätt fast egendom får dock inte säljas utan ägarens samtycke innan utslaget vunnit laga kraft. Om rätten fastställt att fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, gäller en särskild regel, enligt vilken försäljning i sådant fall inte får äga rum utan ägarens samtycke förrän utslaget vunnit laga kraft. Be- stämmelsen är f.ö. tillämplig inte bara beträffande lagsökningsutslag utan också i fråga om dom och tredskodom (51 å 2 mom. UL).1

I lagsökningsmål kan förordnas om kvarstad eller skingringsförbud och om avhysning (16 å LL). Beträffande sådan åtgärd gäller vad som i RB och UL föreskrivs för motsvarande fall. Härav följer, att förord- nande om kvarstad eller skingringsförbud skall gå i verkställighet genast (jfr 17 kap. 14 å andra st. andra punkten RB). På grund av hänvis- ningen till UL torde även förordnande om avhysning som meddelas i lagsökningsmål få verkställas genast, om domstolen ej förordnat annat (jfr 53 å UL).2

Beredningen föreslår i förevarande 15 å, att i fråga om verkställighet av utslag i lagsökningsmål varigenom betalningsskyldighet ålagts skall gälla vad som i 7 å sägs om tredskodom. Bestämmelsen, som i sak överensstämmer med gällande rätt, innebär, att utslaget får verkställas genast och utan särskilda villkor, om inte rätten med anledning av talan om återvinning förordnar om inhibition. Det kan erinras om att utslag, liksom dom och tredskodom, varigenom domstol fastställt att fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luft- fartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom, enligt förslaget medför att egendomen anses utmätt.

Försäljning av utmätt egendom regleras i 9—13 kap. i förslaget, var- vid 9 kap. bl. a. innehåller vissa gemensamma bestämmelser om hinder mot försäljning. Enligt 9 kap. 3 å andra stycket får lös egendom som har betydande värde eller fast egendom inte utan gäldenärens medgi- vande säljas, såvida ej exekutionstiteln äger laga kraft eller får verk- ställas som om den vunnit laga kraft.

Kvarstad eller avhysning som beslutats i lagsökningsmål bör liksom f.n. få verkställas genast. Vissa bestämmelser om verkställighet av sådant förordnande bör finnas i LL, om denna kommer att finnas kvar. Fråga om ändring av 16 å i samma lag kommer att tas upp i samband med andra följdändringar till UBförslaget.

165. När ansökan om betalningsföreläggande lämnats obestridd, skall rät- ten på ansökningshandlingen teckna bevis, att utmätning får äga rum

1 Jfr 51 å 2 mom. första punkten UL i paragrafens lydelse enligt 1937 års lag (1937z452) om ändring i vissa delar av UL, NJA II 1947 s. 191 f och prop. 1971:20 s. 293. 29Jfr NJA II 1964 s. 15 f, Lundvik i SvJT 1966 s. 646 och Olivecrona s. 3 .

för fordringen. Motsvarande gäller, om endast en del av fordringen bestritts, och beträffande kostnad i målet. Enligt gällande rätt får där- efter utmätning äga rum såsom enligt lagakraftägande dom (51 å 3 mom. UL). Visar gäldenären att han sökt återvinning, gäller om verkställigheten vad som är föreskrivet om underrätts dom i 39 och 40 åå UL, om inte domstolen i återvinningsmålet förordnar att vidare åtgärd för verkställighet inte får äga rum.

Beredningen har inte funnit anledning att föreslå någon ändring i dessa regler. Att redan ansökan om återvinning i motsats till vad som gäller om tredskodom och lagsökningsutslag inverkar på verk- ställighetsfrågan sammanhänger med att rättens bevis i mål om betal- ningsföreläggande inte grundas på någon saklig prövning huruvida fordringsanspråket är befogat.1

Bestämmelser om verkställighet av betalningsföreläggande har i för- slaget tagits upp i förevarande 16 å och därvid gjorts kortare och enk- lare än i gällande lag. I första stycket av paragrafen anges, att betal- ningsföreläggande verkställs lika som dom vilken vunnit laga kraft, om gäldenären inte sökt återvinning. När återvinning sökts, gäller enligt andra stycket vad som i 7 å tredje och fjärde styckena sägs om under- rätts dom, om det ej i målet förordnas att verkställighet inte får äga rum.

Detta innebär att betalningsföreläggande verkställs utan särskilda villkor, om inte återvinning sökts. Söker gäldenären återvinning kan han hindra verkställighet genom sådan nedsättning eller ställande av säkerhet som i 7 å tredje stycket anges i fråga om underrätts dom. Dessutom kan domstolen i återvinningsmålet förordna om inhibition. Termen betalningsföreläggande används i förslaget som beteckning på rättens bevis att utmätning får äga rum (jfr 3 å andra st.). Paragrafen är till- lämplig inte bara på själva fordringen inkl. eventuell ränta utan också på borgenärs kostnad som omfattas av rättens bevis. Om gäldenären sökt återvinning, får enligt 9 kap. 3 å försäljning av utmätt egendom i regel inte ske innan lagakraftägande dom föreligger. Åberopar gälde- nären att återvinning sökts, får krfm vid behov ta reda på hur det för- håller sig. Betr. verkställigheten jfr i övrigt NJA 1972 s. 194.

Ansökning om betalningsföreläggande skall enligt 19 å andra stycket LL inges i två ex. Rättens bevis skall enligt 25 å första stycket LL teck- nas på det exemplar av ansökningen som kvarligger hos rätten.2 Av 51 å 3 mom. UL följer f.n., att borgenären, när han begär utmätning, skall inge ansökningen med därå tecknat bevis samt räkning som han åberopat i målet. I beredningens förslag anges inte uttryckligen, vilka handlingar som borgenären skall inge när han söker verkställighet på grund av betalningsföreläggande (jfr 19 kap. 1 å i förslaget). Någon ändring i vad som nu gäller åsyftas dock inte. Närmare föreskrifter om vad sökanden skall inge kan meddelas i administrativ ordning.

1 Jfr NJA I11908 nr 4 s. 18. 2Detta sker i praktiken på så sätt, att beviset tecknas på särskild blan- kett som häftas fast vid ansökningen.

Under denna rubrik har beredningen tagit upp regler om verkställighet av skiljedom vilka i huvudsak motsvarar bestämmelserna i 46 å UL.

Bestämmelser om skiljemannaförfarande på grund av skiljeavtal meddelas i lagen (19291145) om skiljemän. Dessutom finns en rad be- stämmelser i lag eller författning som föreskriver skiljedom i särskilt angivna frågor.

Den som vill erhålla verkställighet på grund av skiljedom skall enligt gällande rätt göra ansökan därom hos ÖE (46 å 1 mom. UL). Sådan an- sökan får inte bifallas utan att tillfälle lämnats motparten att svara. Föreligger inte hinder mot verkställighet, skall ÖE förordna om verk- ställighet. När sådant förordnande föreligger, verkställs skiljedomen lika som domstols lagakraftägande dom, om inte högre instans eller domstol, vid vilken talan mot skiljedomen väckts, förordnar annor- ledes (46 å 3 och 4 mom.).

Som anförts i den allmänna motiveringen (2.1.3) föreslår beredningen, att fråga om verkställighet av skiljedom skall prövas av krfm som första instans. Förslaget innehåller inte någon motsvarighet till den nuvarande föreskriften att ansökan om verkställighet av skiljedom inte får bifallas utan att motparten fått tillfälle att svara. Det ligger i sakens natur att krfm inte annat än i uppenbara fall kan medge verkställighet utan att svaranden blivit hörd.1 Härtill kommer, att förslaget förutsätter att svaranden i regel får tillfälle att yttra sig innan åtgärd för verkställighet vidtas (jfr 4 kap. 9 å, 5 kap. 12 å och 16 kap. 3 å). Vissa anvisningar torde böra meddelas i administrativ ordning.

Beredningen förutsätter, att ansökan om verkställighet av skiljedom skall prövas av kvalificerad befattningshavare. Krfm bör, när hinder inte föreligger mot verkställighet, meddela ett särskilt beslut härom som kan överklagas för sig. Beslutet skall emellertid få tillämpas utan avvaktan på att det vunnit laga kraft (se 19 kap. 17 å). Verkställigheten sker utan särskilda villkor och kan inte hindras av svaranden genom att han stäl- ler säkerhet e. 1. När besvär anförts, kan hovrätten eller HD förordna om inhibition (jfr 19 kap. 40 å andra st.).

I praxis har ansetts, att ÖE kan förklara fråga om verkställighet av skiljedom vara så tvistig att den inte bör avgöras i den för exekutivt ärende föreskrivna ordningen.2 Detta innebär att frågan hänvisas till prövning av domstol efter stämning. I enlighet härmed har även ansetts att domstol kan, utan föregående prövning av ÖE, pröva fråga angående verkställighet av skiljedom.3 Förslaget åsyftar inte någon ändring av vad som sålunda gäller, frånsett vad som följer av att ÖEs uppgifter i fråga om verkställigheten övertas av krfm.

I förslaget har bestämmelserna om verkställighet av skiljedom de—

1 Jfr NJA H 1929 s. 65. 192ng ISI/JA 1898 s. 586, 1923 s. 206 och 630, 1924 s. 554, 1927 s. 560 och s. . aJfr NJA 1936 s. 194. Se även NJA 1933 s. 649. Jfr vidare Hassler i SvJT 1929 s. 202 f, Bomgren i SvJT 1932 s. 269 f, Marks von Wi'rrtemberg ib. 5. 27.1 f, Engströmer ib. s. 469 ff, Bolding, Skiljedom s. 209 ff, Hassler s. 49, Hassler, Skiljeförfarande s. 140 och 144 och Olivecrona s. 22.

lats upp på fyra paragrafer. I 17 å behandlas verkställighet av skilje- dom som grundas på skiljeavtal, s.k. konventionell skiljedom. 18 och 19 åå reglerar verkställighet av skiljedom som enligt bestämmelse i lag eller författning skall lända till efterrättelse och som sålunda ej grundas på skiljeavtal, s.k. legal skiljedom. 20 å handlar om inhibi- tion, när talan mot skiljedom väckts vid domstol.

Dessa bestämmelser avser endast svensk skiljedom. Frågan om verk- ställighet av utländsk skiljedom regleras i lagen (1929:]47) om ut- ländska skiljeavtal och skiljedomar (jfr 4 å i förevarande kap.).

17 å

Bestämmelserna i denna paragraf avser endast skiljedom som på grund av skiljeavtal meddelats enligt 1929 års skiljemannalag.1 Med skiljeavtal jämställs förbehåll i bolagsordning eller föreningsstadgar om att tvist skall hänskjutas till skiljemän. Söker part verkställighet av sådan skiljedom, skall ÖE enligt gällande rätt förordna om verkställighet, om ej skiljeavtalet innefattar förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen eller det förekommer någon omständighet, på grund varav skiljedomen är ogill även om talan inte förs mot domen, eller mot- parten gör sannolikt att domen kan komma att på hans talan hävas enligt 21 å skiljemannalagen (46 å 2 mom. första punkten UL).

Förutsättningarna för verkställighet som söks av part har i första styc- ket av förevarande paragraf i förslaget tagits upp under särskilda punkter. Förslaget överensstämmer i sak med gällande lag, frånsett vad där föreskrivs om ÖEs förordnande. Detta gäller även det villkor som anges under punkt 3 — att det inte görs sannolikt att domen kan hävas jämlikt 21 å skiljemannalagen — ehuru lydelsen något jämkats i för- hållande till gällande rätt. Verkställighet skall självfallet vägras enligt punkt 3 endast om det åberopade felet kan göras gällande av svaranden. Har tiden för klander gått till ända utan att talan väckts, kan invänd- ning om klandergrund inte beaktas i verkställighetsärendet. Om skilje- dom hävts, kan den självfallet inte verkställas (jfr 26 å i förevarande kap.).

Det åligger krfm att självmant tillse, att hinder mot verkställighet som anges under punkterna 1 och 2 inte föreligger. Däremot ankommer det på svaranden att enligt punkt 3 åberopa och göra sannolikt att domen kan hävas enligt 21 å skiljemannalagen.2 Partiell ogiltighet av skiljedom utesluter inte, att domen kan verkställas i återstående del (jfr 20 å tredje st. nämnda lag). Av 22 å samma lag framgår, att verk- ställighet kan vägras även på den grunden att skiljedom är otydlig.

Part som söker verkställighet av skiljedom skall självfallet inge skil- jedomen (i huvudskrift eller avskrift) till krfm. Liksom gällande rätt anger förslaget ej i vad mån sökanden bör förete även andra hand- lingar rörande skiljeförfarandet (jfr 54 å UL och 19 kap. 1 å i försla- get). Eftersom verkställighet inte får ske om skiljeavtalet innehåller förbehåll om rätt för part att klandra skiljedomen måste visas vad

1Jfr NJA H 1929 s. 67, Hassler s. 73 f och Hassler, Skiljeförfarande s. 140. 2 Jfr NJA II 1929 s. 66, Hassler s. 74 och Hassler, Skiljeförfarande s. 141.

skiljeavtalet innehåller.3 Är skiljeavtalet återgivet i domen, bör krfm i regel kunna nöja sig därmed. Krfm bör vara oförhindrad att infordra även andra handlingar, t.ex. inlaga eller protokoll i skiljemannaären- det, om det behövs. Om föreskrifter anses önskvärda i dessa hänseen- den, bör de meddelas i administrativ ordning.

Om skiljeman söker verkställighet av skiljedom i fråga om förplik- telse för part att utge ersättning till honom, gäller f.n. att ÖE skall förordna om verkställighet, såvida tid för parts talan mot skiljedomen i denna del gått till ända och sådan talan inte visas vara förd samt det ej förekommer någon omständighet, på grund varav skiljedomen är ogill även om talan inte förs mot domen (46 å 2 mom. andra punkten UL). Part som är missnöjd med skiljemännens beslut angående ersättning till dem kan få frågan prövad av domstol, om han instämmer sin talan inom 60 dagar från att han fick del av skiljedomen (25 å skiljemanna- lagen). Det torde åvila sökanden att i verkställighetsärendet visa att skiljedomen delgetts motparten, medan den senare får styrka att han väckt talan.4

Enligt andra stycket i förevarande 17 å i förslaget får skiljedom verk— ställas i fråga om ersättning till skiljeman under i princip samma vill- kor som enligt gällande lag. I förslaget förutsätts dock, att det blivit utrett att part inte fört talan mot ersättningsbeslutet inom föreskriven tid. Det åvilar sökanden att visa detta, vilket kan ske genom bevis från den domstol som är behörig att pröva sådan talan. Eftersom det knappast kan råda någon tvekan om var talan skall väckas (jfr 26 å första st. och 17 å andra st. skiljemannalagen, se även 25 å sista punkten), kan detta krav inte anses betungande. Krfm skall självmant beakta, att skiljedomen inte är ogiltig enligt 20 å skiljemannalagen.

Som villkor för verkställighet i fråga om ersättning till skiljeman bör utan särskild föreskrift liksom enligt UL förutsättas, att skilje- avtalet inte innehåller förbehåll om rätt för part att klandra skiljedo- men, dvs. rätt att föra talan mot domen på materiell grund.5

18 och 19 åå Som förut nämnts skall Skiljeförfarande i åtskilliga fall äga rum på grund av särskild bestämmelse i lag eller författning och sålunda utan att skiljeavtal föreligger. Ofta hänvisas i sådana bestämmelser beträffande förfarandet till vad som föreskrivs i skiljemannalagen. Att efter sådant förfarande meddelad s.k. legal skiljedom skall lända till efterrättelse anges ibland uttryckligen i vederbörande lag eller för- fattning.

Som exempel på bestämmelser, enligt vilka skiljemannalagens regler skall ha motsvarande tillämpning beträffande legalt skiljemannaförfa- rande, kan nämnas 4 kap. 6 å 2 mom. vattenlagen (1918:523), 18 å 1 mom. gruvlagen (l938:314), 223 å 1 och 2 mom. lagen (1944z705) om

3 Jfr NJA II 1929 s. 66 f och Hassler, Skiljeförfarande s. 142. 4 Jfr NJA II 1929 s. 66 och Hassler, Skiljeförfarande s. 141 f. 5Jfr Hassler s. 75 not 58 och Hassler, Skiljeförfarande s. 142 not 11.

aktiebolag, 335 å lagen (1948:433) om försäkringsrörelse och 22 å uran- lagen (1960:679).

Bestämmelser om legalt skiljemannaförfarande finns i övrigt bl.a. i 10—12 åå lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled, 16 å lagen (1925:334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, 70 å aktiebolagslagen och 65 å 1 mom. lagen om försäkringsrörelse.

Som legal skiljedom räknas inte utlåtande av synemän. I den mån sådana utlåtanden är verkställbara faller de under 23 å i förevarande kapitel.

Skiljedom som enligt lag eller särskild författning skall lända till efterrättelse utan att skiljeavtal föreligger får enligt gällande rätt verk- ställas sedan ÖE förordnat därom (46 å 4 mom. UL). Att skiljedom enligt lag eller författning skall lända till efterrättelse anses, om annat inte föreskrivs, förutsätta att domen inte kan klandras på mate- riell grund.1 Det förekommer att uttrycklig föreskrift meddelas om att skiljedom skall lända till efterrättelse eller får verkställas, men sådan uttrycklig föreskrift är ej nödvändig för att verkställighet skall få äga rum. Ibland föreligger rätt att inom viss tid föra talan om klander på materiell grund. Om sådan talan ej väckts, skall skiljedomen efter klandertidens utgång lända till efterrättelse och därmed förutsättningen för verkställighet vara uppfylld.

För att skiljedom överhuvud skall komma i fråga för verkställighet förutsätts, att betalningsskyldighet eller annan förpliktelse ålagts genom domen (jfr 1 kap. 1 å ). Om ett Skiljeförfarande endast går ut på att bestämma t. ex. ett belopps storlek utan att samtidigt ålägga betalnings- skyldighet, är skiljedomen ej i och för sig verkställbar. I ett par av de fall som avses i de tidigare nämnda bestämmelserna om legal skiljedom synes tveksamt, om skiljeförfarandet är avsett att resultera i en verk- ställbar skiljedom.

I beredningens förslag meddelas i 18 och 19 åå bestämmelser om verkställighet av sådan ”legal skiljedom” som avses i det föregående. Förslaget skiljer mellan legal skiljedom som meddelats med tillämpning av skiljemannalagens föreskrifter och annan legal skiljedom.

När skiljemannalagen med stöd av bestämmelse i lag eller författning skall tillämpas, torde samma författnings regler om skiljedorns ogiltighet och hävande av skiljedom på grund av formella fel gälla i tillämp- liga delar.2 Detsamma synes vara fallet i fråga om beslut angående ersättning till skiljeman. För verkställighet bör därför gälla samma villkor som i fråga om skiljedom som grundas på skiljeavtal. I enlig- het härmed anges i 18 å, att 17 å har motsvarande tillämpning be- träffande skiljedom som, utan att skiljeavtal föreligger, med stöd av bestämmelse i lag eller författning meddelats enligt skiljemannalagen. Att bestämmelse som ligger till grund för skiljemannaförfarande inne- håller förbehåll om rätt för part att klandra domen på materiell grund

1 Jfr Trygger 11 s. 144. Berglund, Några ord om legalt skiljemannaför- farande i svensk rätt 5. 31 ff och Hassler s. 76. 2 Jfr Berglund a.a. s. 36 f och 40.

utgör inte hinder mot verkställighet sedan klandertiden gått till ända utan att talan väckts.

I 19 å i förslaget regleras verkställighet av annan skiljedom som enligt lag eller författning skall lända till efterrättelse. Beredningen har ovan angett vad som skall förstås med att domen skall lända till efterrät- telse. Om skiljedomen innehåller beslut om ersättning till skiljeman mot vilket talan får föras, får verkställighet i den delen inte äga rum före klandertidens utgång.

Beträffande skiljedom som avses i 19 å får enligt gällande rätt, utan uttrycklig bestämmelse, för verkställighet förutsättas, att det ej före- kommit sådana grova formella fel under ärendets behandling som föranleder att domen skall utan vidare anses ogiltig.3 Rätt att på grund av andra formella fel föra talan om skiljedoms hävande har enligt gällande rätt ansetts i och för sig sakna betydelse för verkställighets- frågan. Beredningen har ej ansett behövligt att ta upp någon bestäm- melse om hinder mot verkställighet på grund av påstående om felak- tighet som eventuellt kan göras gällande genom talan vid domstol. Det synes tillräckligt, att domstol kan, om talan väckts, förordna om inhibition av verkställighet (jfr 20 å). I enlighet härmed anges i 19 å som villkor för verkställighet av sådan legal skiljedom som avses där, att det inte föreligger omständighet som gör skiljedomen ogill även om talan inte förs mot domen.

20 &

Domstol, vid vilken talan mot skiljedom som grundas på skiljeavtal är anhängig, kan enligt gällande rätt förordna om inhibition av verk- ställighet på grund av skiljedomen (46 å 3 mom. UL). Motsvarande befogenhet finns inte föreskriven i fråga om legal skiljedom.1

Beredningen föreslår en generell regel, enligt vilken domstol kan förordna att verkställighet av skiljedom tills vidare inte får äga rum om talan mot domen väckts när det får ske. Bestämmelsen, som tagits upp i förevarande 20 å, är sålunda tillämplig även beträffande legal skiljedom.

Med talan åsyftas här i första hand talan som grundas på formella skäl. Skiljedom som kan klandras på materiell grund får inte verkstäl— las, såvida det inte är särskilt föreskrivet. Om emellertid sådan före— skrift föreligger och skiljedomen klandras på materiell grund, blir be- stämmelsen tillämplig.

Förbindelse angående underhållsbidrag

21 å

För underhållsbidrag enligt GB eller FB får enligt gällande rätt inför— sel äga rum bl.a. i fall bidraget är fastställt genom skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse (1 å 1 och 5 å första st. första punk- ten InfL). Införsel för kommuns fordran på bidrag enligt 72 å andra

3 Jfr Trygger H 3. 144 och Berglund a.a. s. 37. 1 Jfr Trygger H s. 152.

stycket BvL för omhändertaget barn får äga rum, bl.a. om beloppet fastställts genom förbindelse enligt vad som är föreskrivet därom (1 å 2 och 6 å första st. första punkten InfL). Enligt 74 å andra stycket BvL kan sådan bidragsskyldighet fastställas genom skriftlig, av två per- soner bevittnad förbindelse. Även utmätning får äga rum på grund av förbindelser som nu nämnts (54 a å 1 mom. första punkten UL).

Beredningens förslag har i första stycket av förevarande 21 å tagit upp bestämmelse i ämnet. Den avser all verkställighet som kan komma i fråga, vilket i förevarande fall innebär införsel och utmätning. Förslaget avser inte att göra någon ändring i vad som gäller f.n. Beträffande innebörden av gällande rätt kan hänvisas till Utsökningsrätt I och Utsökningsrätt III.1

I 5 kap. 2 å andra stycket (jfr 54a å 1 mom. andra punkten UL) innehåller beredningens förslag ett särskilt villkor för utmätning, när fråga är om underhållsbidrag till make som grundas på skriftlig förbin- delse. Det innebär krav på att makarna under den tid bidraget avser levde och alltjämt lever åtskilda på grund av söndring eller efter hem- skillnad. Första stycket i förevarande paragraf innehåller erinran om att begränsningar kan följa av särskilda föreskrifter. Till sådana föreskrif- ter kan även hänföras vad som i 5 kap. 2 å första stycket sägs om bidrag som förfallit till betalning tidigare än tre år före utmätnings- ansökan. Jfr betr. införsel 4 kap. 5 och 6 åå; se vidare 25 å i före- varande 3 kap.

Förbindelse angående underhållsbidrag m.m. kan bli föremål för rät- tegång. Enligt andra stycket i förevarande 21 å kan, när talan om förbin- delsen väckts vid domstol, denna förordna att verkställighet t.v. inte får äga rum. Bestämmelsen ersätter liknande föreskrifter i 26 å InfL och 54 a å 3 mom. UL. Beträffande motiven till dessa bestämmelser kan även här hänvisas till Utsökningsrätt I och Utsökningsrätt III.2

Annan exekutionstitel

22 å

UL är inte direkt tillämplig beträffande verkställighet av förvalt- ningsmyndighets beslut (jfr 14 å 2 mom. Up). InfL däremot är direkt tillämplig även på vissa beslut som meddelats av sådan myndighet. Införsel får sålunda enligt vad som sägs i lagen äga rum för skatter och allmänna avgifter samt för böter och viten, även när sådan påföljd bestämts av förvaltningsmyndighet (1 å 3 och 4 InfL).1 Införsel får vidare äga rum på grund av beslut, varigenom någon ålagts att utge bidrag till kommun enligt 72 å andra stycket BvL för omhändertaget barn eller enligt 40 å lagen om socialhjälp till hjälptagares försörjning (1 å 2 och 6 å första st. första punkten InfL). Sådant beslut meddelas av länsstyrelse som första instans.

Här kan nämnas att begreppet förvaltningsmyndighet efter 1971 års

1 Se U I s. 40 ff och 131, prop. 1963:52 s. 52 ff och 167 ff, U III s. 120 ff, 128 f, 229 och 330 f och prop. 1968:]30 s. 123, 125, 145 och 176. 2Se U I s. 46 och 131, prop. 1963152 5. 61 och 169, U III s. 128 och 129 f och prop. 1968:130 s. 143. 1 Jfr U III s. 112 f.

förvaltningsrättsreform har fått en mera preciserad innebörd.2 Myn- digheter vilka räknas som förvaltningsdomstol faller utanför. Verkstäl- lighet av förvaltningsdomstols beslut regleras av 5—13 åå ovan (jfr 2 å andra st.).

Allmänna bestämmelser som anger i vad mån förvaltningsmyndig- heters beslut får verkställas finns inte. De flesta förvaltningsbeslut kan inte föranleda verkställighet av exekutiv myndighet redan av den anledningen att de inte ålägger betalningsskyldighet eller annan liknande förpliktelse. Vissa förvaltningsbeslut får emellertid enligt uttryckliga för- fattningsbestämmelser verkställas i sådan ordning. Det gäller t. ex. beslut angående skatter och vissa allmänna avgifter (59 och 60 åå Uppr 1953z272), beslut rörande stämpelskatt och expeditionsavgift (37 å ] mom. stämpelskatteförordningen 1964:308 och 25 å andra st. expe- ditionskungörelsen 19641618) och beslut av befattningshavare vid krigs- makten om åläggande av ersättningsskyldighet (65 å militära rätte- gångslagen 19482472). Även utan stöd av uttrycklig föreskrift torde verkställighet i viss omfattning kunna ske på grund av förvaltnings- myndighets beslut. Denna fråga är emellertid omstridd och oklar.3 Enligt en åsikt skulle förvaltningsbeslut generellt vara verkställbara.4 Enligt en annan mening kunde det på goda grunder ifrågasättas, om inte beslut varigenom betalningsskyldighet ålagts kunde som regel verkstäl- las exekutivt, medan det knappast funnes stöd för en sådan ståndpunkt i fråga om andra förpliktelser.5 En tredje mening går ut på att beslut av förvaltningsmyndighet bör anses verkställbara i den mån besluten får samma rättskraft som domstols dom, medan andra beslut inte skulle kunna verkställas, oavsett om de meddelats av lägre eller högre in- stans.6 Det bör framhållas, att här åberopade uttalanden, som härrör från tiden före förvaltningsdomstolsreformen, även omfattar beslut av myndigheter vilka utgör förvaltningsdomstol.

När beslut av förvaltningsmyndighet får utan stöd av särskild före— skrift verkställas exekutivt, torde ULs bestämmelser vara analogiskt tillämpliga.7 Det är dock ovisst i vad mån för verkställighet krävs att beslutet vunnit laga kraft.8 Enligt 13 å FL kan besvärsmyndighet förordna, att överklagat förvaltningsbeslut tills vidare inte skall gälla. Se även 28 å FPL.

Beredningen har inte ansett lämpligt att i UB söka reglera i vilka fall beslut av annan myndighet än domstol får verkställas. En sådan reglering, som redan i fråga om aktuella förhållanden skulle möta

2 Se ] å FL samt prop. l97lz30 del 2 s. 316 f. 3Jfr, utöver den litteratur som anges i not 4—6, Hassler s. 71 ff, Olive- crona s. 30 f, Ekenberg i FT 1944 s. 131 ff och Söderwall ib. s. 191 ff. 4 Se Reuterskiöld, Föreläsningar i svensk stats- och förvaltningsrätt I 5. 265 f. 5 Se Herlitz, Föreläsningar i förvaltningsrätt III s. 520 ff, särskilt s. 533—542. Se även Herlitz, Förvaltningsrättsliga grunddrag s. 120 ff och SOU 1946:69 s. 145 ff. 6 Se Sundberg, Allmän förvaltningsrätt s. 661 ff. 7 Jfr Herlitz, Föreläsningar i förvaltningsrätt III s. 539, Reuterskiöld a. a. s. 265 f och Ekenberg a. a. s. 146 f. 8Jfr SOU 1964:27 s. 465 ff, SOU 1968:27 s. 24] f, prop. 1971130 del 2 s. 422, Ekenberg a. a. s. 147 och Håkan Strömberg i FT 1961 s. 247 ff.

betydande svårigheter, har knappast sin plats i UB och skulle f. ö. behö- va oavlåtligt ändras. Förslaget utgår från att bestämmelser om möjligt bör meddelas i de författningar där vederbörande myndigheters befo— genheter generellt eller speciellt regleras. Dessutom måste man räkna med att verkställighet kan äga rum utan stöd av särskild bestämmelse (jfr 2 å första st. 6). I UB bör däremot meddelas föreskrift om vad som skall gälla, när förvaltningsmyndighets beslut får verkställas. Bered- ningen har ansett, att man då kan i princip tillämpa vad som föreslås om domstols dom. I enlighet härmed anges i första stycket av föreva- rande 22 å, att när beslut av förvaltningsmyndighet får verkställas, skall tillämpas vad som gäller om dom, om ej annat är föreskrivet. Har saken inte blivit slutligt prövad dvs. att den alltjämt kan prövas av högre instans — skall beslutet anses lika som underrätts dom. Att förvalt— ningsmyndighets beslut eventuellt kan bli föremål för omprövning vid ändrade förhållanden är — lika litet som beträffande domstols beslut — hinder mot att anse den aktuella saken ”slutligt prövad”.

Termen ”beslut" bör fattas i vidsträckt betydelse. Därmed avses alla förvaltningsmyndighets avgöranden. oavsett hur de betecknas (utslag, beslut, förordnande osv .).

Förslaget innebär bl. a. att verkställigheten sker utan särskilda villkor, om beslutet har vunnit laga kraft (jfr 5 å). Beslut varigenom ålagts be- talningsskyldighet eller förpliktelse att utge lös egendom får verkställas utan avvaktan på laga kraft (jfr 7 och 8 åå). Gäldenären kan genom nedsättning eller genom att ställa säkerhet (jfr 7 å tredje st.) hindra verkställighet av ett ej lagakraftvunnet beslut varigenom betalnings- skyldighet ålagts. Innan beslutet vunnit laga kraft får utmätt egendom som regel inte säljas och influtna medel inte utbetalas utan att säkerhet ställs (jfr 9 kap. 3 å första st. samt 4 kap. 24 å andra st. och 14 kap. 16 å 1). När beslut får verkställas med stöd av särskild bestämmelse i lag eller annan författning, kan närmare villkor för verkställigheten vara föreskrivna i den författningen. Vad som på det sättet är särskilt föreskrivet skall iakttas.

Som förut anförts framgår av nu gällande InfL, att införsel får äga rum på grund av beslut om åläggande av ersättningsskyldighet enligt 72 å andra stycket BvL eller 40 å socialhjälpslagen. Sådant beslut har i analogi därmed ansetts kunna läggas till grund även för utmätning.9 Det är uppenbart, att beslut enligt de angivna bestämmelserna även framdeles skall kunna verkställas inte bara genom införsel utan även genom utmätning, oaktat någon särskild bestämmelse härom inte tagits upp i förslaget.

Enligt gällande rätt torde i vissa fall talan kunna föras vid allmän domstol om att förvaltningsmyndighets beslut skall förklaras ogiltigt.ul När sådan talan förts mot beslut som får verkställas i exekutiv ordning, bör domstolen kunna inhibera verkställigheten. Bestämmelse härom har

9 Jfr Hassler s. 72. Se även NJA II 1918 s. 893. 10 Jfr KlLU 1954:3 s. 4, SOU l955:19 s. 47 ff, Herlitz, Förvaltningsrätts- liga grunddrag s. 46, Sundberg a.a. s. 385 ff, Håkan Strömberg, Allmän förvaltningsrätt s. 210 f och Westerberg i Festskrift till Ivar Agge s. 434 ff.

tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf (jfr 20 å och 21 å andra st.). När besvär anförts hos förvaltningsdomstol över förvaltnings- myndighets beslut, gäller 28 å F PL.

23 å

Förevarande paragraf rör verkställighet av annan handling än som avses i de föregående paragraferna.

Enligt särskilda bestämmelser i olika författningar får i åtskilliga fall verkställighet äga rum utan att det föreligger beslut av domstol eller annat organ som brukar räknas som myndighet. Sådana bestämmelser gäller främst betalningsskyldighet. Dessa föreskrifter avser bl.a. utlå- tanden eller beslut av synemän eller andra förrättningsmän och beslut varigenom vissa föreningar eller inrättningar uttaxerar bidrag. Verkstäl- lighet får sålunda t. ex. ske på grund av synemäns utlåtande rörande företag enligt 3, 7 eller 8 kap. VL (10 kap. 75 å VL), utlåtande vid förrättning enligt 2 kap. lagen (1939:608) om enskilda vägar (40 å första st. nämnda lag), synemäns uppskattning av kostnaden för att bota väg- lottshavares försummelse (49 å samma lag), utlåtande av synemän angående stängselskyldighet eller betesreglering (32 å lagen 1933:269 om ägofred) och förrättningsmans beslut enligt lagen (1966:700) om vissa gemensamhetsanläggningar (35 å nämnda lag). Verkställighet får vidare äga rum bl. a. för bidrag som uttaxerats av styrelsen för vatten- reglerings- eller torrläggningsföretag (3 kap. 20 å och 7 kap. 63 å VL), av flottningsstyrelse (33 å 2 mom. lagen l9l9:426 om flottning i allmän flottled), av styrelsen för vägsamfällighet eller vägförening (63 och 89 åå lagen om enskilda vägar), av styrelse för samfällighet enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar (26 å nämnda lag) och av konkursförvaltning, när ömsesidigt försäkringsbolag försatts i konkurs (202 och 203 åå lagen 1948: 433 om försäkringsrörelse).

De bestämmelser som medger verkställighet i dessa fall innehåller också närmare villkor för verkställigheten. Dessa innebär i regel, att verkställighet får ske som för lagakraftvunnen dom, ofta dock först sedan tid för klandertalan gått till ända. Exekutionstiteln utgörs av protokoll eller annan handling som återger beslutet, t. ex. debiterings- längd, uttaxeringslängd e. 1.

I förevarande paragraf sägs endast, att om verkställighet får äga rum på grund av annan handling än som förut nämnts i kapitlet, tillämpas vad som är särskilt föreskrivet i tillämplig lag eller annan författning. I vad mån bestämmelse i ämnet överhuvud kan meddelas annat än genom lag är en fråga som regleras av grundlag.

I nvändningar mot verkställighet

24 å

Gällande rätt saknar bestämmelser som reglerar vilka invändningar som svaranden kan göra mot verkställighet och verkan därav. Uppen- bart är, att svaranden kan göra gällande att någon formell förutsätt- ning för verkställighet brister, såsom att laga exekutionstitel inte förelig- ger. Han kan vidare bestrida, att sökanden är rätt part eller behörig att själv föra sin talan, att krfm är behörig att ta upp ansökningen osv.

Påståenden av denna natur har närmast till syfte att fästa myndighetens uppmärksamhet på ett villkor för verkställighet som den skall självmant beakta. Svaranden kan emellertid även i viss utsträckning göra materiella invändningar, även om det anspråk som sökanden åberopar blivit fast— ställt genom dom eller annat beslut. Han kan sålunda göra invändning om att förpliktelsen fullgjorts eller av annan orsak upphört m.m.1

Invändning om att sökandens anspråk upphört kan vara grundad t. ex. på att svaranden betalt aktuell skuld, att parterna träffat uppgö- relse varigenom sökanden avstått från sitt anspråk eller att anspråket preskriberats. Svarandens rätt att få sådana invändningar prövade torde som regel vara begränsad till omständigheter som inträffat så sent att de inte kunnat beaktas vid den prövning av anspråket som ägt rum innan dom eller annan exekutionstitel meddelades? Den omstän- digheten att viss motfordran inte åberopats i en process utgör dock inte hinder mot att senare åberopa motfordringen.

Invänder gäldenären i ärende om fullgörande av betalningsskyldighet att han betalt skulden, åligger det honom att bevisa det, om betalningen inte vitsordas av sökanden.3 I praktiken krävs skriftligt bevis, dvs. kvitto. Visar svaranden efter att införsel eller utmätning skett att han betalt sökandens fordran, torde införseln eller utmätningen skola gå åter, om det kan ske.4 Motsvarande torde gälla i fråga om en del andra hinder mot verkställighet.

En invändning av likartat slag är, att gäldenären i ärende om verk- ställighet av betalningsskyldighet åberopar rätt till kvittning med mot- fordran. Kvittning räknas ju, om förutsättningar därför föreligger, i princip lika som betalning. För att kvittningsförklaring skall godtas mot sökandens bestridande, torde f.n. anses vara en förutsättning —— förutom att allmänna förutsättningar för kvittning föreligger att svaranden kan åberopa dom eller annat myndighets beslut som tiller- känt honom motfordran samt att domen eller beslutet har vunnit laga kraft eller får verkställas lika med lagakraftvunnen dom.5 Detta anses gälla även om sökandens egen exekutionstitel inte vunnit laga kraft, t. ex. när verkställighet söks enligt 39 å UL.

Det torde åligga gäldenären att styrka att förutsättningarna för kvitt- ning föreligger. Om han kan göra det, lär krfm bruka förklara, att fordringarna i den utsträckning som gäldenärens motfordran täcker sökandens fordran har gått i avräkning mot varandra.6 Här finns dock utrymme för vissa modaliteter i förfaringssättet. Gör gäldenären in- vändning om kvittning först sedan införsel eller utmätning skett och är

1 Jfr Trygger II s. 224 f och Hassler s. 100 ff. 2Jfr NJA 1946 s. 609 samt Trygger II s. 225, Hassler s. 101, Olivecrona s. 86 och JO 1961 s. 160 ff. 3Jfr Trygger II 5. 225 f, Kallenberg i TfR 1905 s. 173, Hassler s. 208 not .16, Olivecrona s. 86 f och JO 1957 s. 136 ff. 4 Jfr Olivecrona s. 90. 5Jfr NJA 1890 s. 23, 1912 s. 6, 1925 s. 258 och 1943 s. 416 samt Trygger 11 s. 226 ff, Alexanderson s. 49 f, Hassler s. 209 f och Olivecrona s. 88. ”Jfr NJA 1908 s. 321 och 1912 s. 6 samt Trygger II 5. 228, Alexander— son s. 50, Hassler s. 211 och Olivecrona s. 88.

nyss angivna villkor uppfyllt, torde verkställigheten skola gå åter, om det kan ske.7

Beredningen föreslår i första stycket första punkten av föreva- rande 24 å, att verkställighet inte får äga rum om svaranden visar att han fullgjort betalningsskyldighet eller annan förpliktelse för vilken verkställighet söks. Det är utan särskild föreskrift tydligt, att bestäm— melsen inte åsyftar omständighet som bort anföras före den prövning av saken som innefattas i dom eller beslut som sökanden åberopat. Lik- som f.n. ankommer det på gäldenären att styrka att betalning skett, om detta bestrids av sökanden. Detsamma gäller, om svaranden invän- der att han fullgjort annan förpliktelse, t. ex. skyldighet att fullgöra le- veransavtal. Han är i verkställighetsärendet praktiskt sett hänvisad till skriftliga bevis. Förhör med parterna kan dock äga rum. Vittnesför- hör kan däremot enligt förslaget inte förekomma hos krfm i hithörande ärenden (i högre instans kan dock sådant förhör hållas). Om verkställig- het vägras därför att betalning e. ]. anses styrkt, innebär det inte hinder för sökanden att väcka talan vid domstol om att förpliktelsen ej är full- gjord, t ex. därför att kvitto var falskt eller avsåg annan förpliktelse.

Av bestämmelsen framgår motsättningsvis, att verkställighet skall ske om svaranden inte kan styrka invändning om att förpliktelsen full- gjorts. Det bör regelmässigt åligga svaranden att styrka invändningen genast, vid äventyr att verkställighet i annat fall äger rum. Uppskov kan lätt medföra rättsförlust för sökanden. Om denne påstår att betalning skett till obehörig person och påståendet inte kan lämnas utan avseende, kan vara motiverat, att verkställighet påbörjas trots att svaranden bör få tillfälle att styrka sin invändning. Styrks invändning sedan verkställig- het påbörjats, skall redan vidtagen åtgärd gå åter, om det kan ske (tred- je st.).

I andra fall kan det vara rimligt att verkställighet anstår något för att svaranden skall få visst rådrum för att styrka sin invändning. Det kan då finnas anledning för krfm att vidta provisorisk åtgärd (jfr 7 kap. 12 å och 16 kap. 3 å).

Sedan utmätning sökts betalar gäldenären ofta frivilligt sin skuld. Sker betalningen direkt till sökanden, är det gäldenärens sak att vid behov styrka att betalning ägt rum, om inte sökanden redan återkallat sin ansökan om verkställighet. Har återkallelse inte skett i fall då gäldenären påstår att han betalt skulden, bör krfm fråga sökanden hur det förhål- ler sig. Har endast själva utmätningsfordringen betalts, skall utmätning ske för förrättningskostnaderna i ärendet (jfr 18 kap. 9 å), om inte sökanden ändå återkallar ärendet i dess helhet. Beträffande sökandens processkostnader se 18 kap. 21 å.

Om gäldenären inte betalar sin skuld direkt till sökanden utan till krfm, skall beloppet i regel anses utmätt i ärendet (jfr 5 kap. 29 å). Det betyder, att utmätning av annan egendom skall hävas om sökanden är helt tillgodosedd men att ärendet fortgår med utgångspunkt från att i stället det inbetalade beloppet blivit utmätt.

7Jfr NJA 1910 s. 234 samt Alexanderson s. 50, Hassler s. 210 f och Olivecrona s. 90.

Om krfm, trots invändning av materiell innebörd, meddelar verkställig- het, har svaranden möjlighet att få sin invändning prövad vid domstol, förutsatt givetvis att saken ej redan är rättskraftigt avgjord.

När verkställighet äger rum, skall krfm på löpande skuldebrev och om möjligt även på icke löpande skuldebrev anteckna betalning som sökanden erhåller och, om denne får full betalning, utlämna skulde- brevet till gäldenären (jfr 161 å UL och 99 å UsK).8 Även på exekutions— titeln bör anteckning göras om skedd verkställighet. Värdet av en sådan anteckning är dock begränsat eftersom nytt exemplar av exekutionsti- teln i regel kan anskaffas.

Av intresse är, hur det skall förfaras med åberopat fordringsbevis om krfm trots sökandens bestridande anser betalning styrkt. Krfm kan då inte utlämna skuldebrevet till svaranden. Inte heller får krfm i sådant fall anteckna på fordringsbeviset att fordringen är betald. Däremot bör krfm på fordringsbeviset och ingiven exekutionstitel an- teckna, att verkställighet blivit sökt men har vägrats på grund av betalningsinvändning.

Föreskrifter i vad mån anteckning skall göras på fordringsbevis och exekutionstitel bör meddelas i administrativ ordning. Under 19 kap. 1 å behandlas vilka handlingar en sökande bör inge till krfm och i vilket skede av ärendet det bör ske. Närmare föreskrifter kan även härom vid behov meddelas i administrativ ordning. Krfm har enligt sist- nämnda lagrum rätt att när det behövs infordra huvudskrift av handling som ingetts i avskrift. Efterkommer sökanden ej krfms begäran, får ärendet avskrivas.

I motiven till 19 kap. behandlar beredningen frågan i vad mån åtgär- der och beslut som krfm meddelat kan ändras av krfm själv. När det gäller beslut varigenom krfm funnit hinder föreligga mot verkställighet, anser beredningen att ny ansökan om verkställighet bör i viss utsträck- ning kunna lämnas utan avseende, utan närmare prövning i sak. När ansökan om verkställighet avslagits med anledning av invändning om att förpliktelsen fullgjorts, bör sålunda en ny ansökan som inte grundar sig på nytillkomna omständigheter inte upptas till prövning. Om emel- lertid sökanden vänder sig till domstol och får fastslaget att förpliktel- sen inte har fullgjorts, är han givetvis berättigad att göra en ny ansökan under åberopande av jämväl den nya domen. Detsamma bör gälla, om sökanden åberopar andra nya omständigheter som inte prövats i det tidigare ärendet. Vad som bör hindras är, att samma sak måste omprö- vas, kanske flera gånger och vid olika krfmr, utan att något nytt till— kommit som kan föranleda en annan utgång. Om krfms beslut över- klagats och fastställts i högre instans, bör dennas beslut inte bli mera bindande än krfms beslut.

Har gäldenären gjort invändning om kvittning, uppkommer likartade frågor. De bör besvaras med utgångspunkt från den uppfattning om kvittnings rättsliga innebörd som godtagits i skuldebrevslagen (särskilt

3 Jfr Allenmark s. 198 f och Hassler s. 322.

15 å). Detta innebär, att rättsverkningarna av kvittning inträder oberoen- de av någon judiciell prövning, dvs. i och med kvittningsförklaring om nämligen förutsättningarna för kvittning förelåg." Som förut nämnts anses f.n., att kvittning vid verkställighet inte kan äga rum annat än om gäldenärens motfordran fastställts genom dom som vunnit laga kraft eller genom annan exekutionstitel som får verkställas lika med lagakraftvunnen dom. Som skäl härför har anförts, att kvittning hindrar borgenären från att få utmätning i annan tillgång än motfordringen och därför måste ge borgenären samma trygghet som betalning.10 Vidare har anförts att det ej vid utmätning kan fordras mindre för kvittning än vid lagsökning.11 För att gäldenären i lagsökningsmål skall få kvitta sin skuld mot fordran hos borgenären krävs, att denna fordran är sådan att den kan utkrävas genom lagsökning, dvs. grundar sig på skuldebrev eller annat skriftligt fordringsbevis (1 och 14 åå LL), samt att fordringen är klar och förfallen.

Beredningen anser, att rådande uppfattning ensidigt gynnar sökanden. Kvittning bör även vid verkställighet såvitt möjligt likställas med betal— ning. Det bör inte rimligen krävas. att motfordringen är domfäst. Detta gäller oavsett om svaranden har redan före verkställighetsärendet avgett kvittningsförklaring eller gör sådan förklaring i ärendet. Inte heller bör uppställas något formellt krav på att motfordringen grundas på skriftligt fordringsbevis. Det är emellertid inte lämpligt, att det exekutiva ärendet får svälla ut till något som liknar en process om motfordringens existens, och verkställigheten bör inte heller få vila i avvaktan att tvist om mot— fordringen prövas vid domstol. På grund härav kan inte vilken motford- ran som helst beaktas i verkställighetsärende. Beredningen föreslår, att svaranden inte får åberopa kvittning med motfordran annat än om denna är ostridig eller eljest klar. Att fordringen är klar — ehuru den inte är ostridig — innebär att invändning som framställs mot ford- ringen är uppenbart ogrundad och därför kan lämnas utan avseende.12 Att allmänna förutsättningar för kvittning också måste föreligga är tydligt.13 Underhållsfordran kan t.ex. inte mötas med motfordran av vanlig beskaffenhet. Vidare måste motfordringen vara förfallen till betalning.

Den föreslagna bestämmelsen omfattar såväl det fallet att gäldenären yrkar kvittning först i verkställighetsärendet som att han åberopar en tidigare avgiven kvittningsförklaring. Ett först i det exekutiva ärendet framställt kvittningsyrkande bör regelmässigt anses innefatta en direkt kvittningsförklaring och inte bara en hemställan att krfm skall genom-

9Jfr Marks von Wiirtemberg-Sterzel, Lagen om skuldebrev 3 uppl. s. 86. Jfr också Walin i SvJT 1965 s. 95 ff. Se även Larsson i SvJT 1961 s. 81 ff och 161 ff, Olivecrona ib. s. 545 ff och 737 f, Ekelöf ib. s. 730 ff samt Rgghå, Obligationsrätt s. 69 ff och Lärobok i obligationsrätt 2 uppl. s. .

w Jfr Trygger II s. 227. 11 Jfr Trygger II s. 226 f. 12 Jfr 3 å första st. lagen (l970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt, U VI s. 64 f och prop. l970:94 s. 29 f, Sigeman, Kvittningslagen s. 160 ff samt Walin-Rydin s. 170 f och 184 f.

13Jfr Rodhe, Obligationsrätt s. 53 ff och Lärobok i obligationsrätt 2 uppl. s. 34 ff. En kort redogörelse för de allmänna förutsättningarna för kvittning finns i U VI s. 13 ff.

föra kvittning. Medger sökanden eller styrker svaranden att förutsätt- ningarna för kvittning föreligger i ärendet, får verkställighet inte äga rum. Förslaget jämställer alltså kvittning med betalning. Liksom vid invändning om betalning kan det knappast bli fråga om att styrka motfordran annat än med skriftliga bevis. Styrks kvittningsinvändning först sedan verkställighet påbörjats, skall redan vidtagen åtgärd gå åter, om det kan ske (tredje st.).

Som tidigare anförts synes man f.n. anse, att det är utmätnings- mannen som skall förordna om kvittning när kvittningsgill motfordran föreligger. Detta härrör säkerligen från en äldre uppfattning att kvitt- ning sker genom judiciell myndighets beslut.”1 Som förut nämnts anser beredningen att man även i ärende om verkställighet måste bygga på den ståndpunkt som skuldebrevslagen intar. Om krfm godtar en kvitt- ningsinvändning, bör dess beslut därför innehålla att verkställighet inte kan meddelas. Krfms beslut innebär ej — lika litet som när invänd— ning om betalning godtas att saken blir rättsligt avgjord mellan par- terna. Sökanden har alltså möjlighet att vända sig till domstol för att få fastslaget, att svaranden inte har kvittningsgill motfordran (jfr sista st.). Ogillas åter svarandens kvittningsinvändning, är denne på sin sida oförhindrad att väcka talan vid domstol (liksom han kan framställa samma invändning i annat verkställighetsärende).

Om krfm mot sökandens bestridande godtar kvittningsgill motford- ran, får sökandens fordringsbevis inte utlämnas till svaranden. Däremot bör krfm på fordringsbeviset och ingiven exekutionstitel anteckna, att verkställighet sökts men på grund av kvittningsinvändning vägrats. Där- vid måste motfordringen — främst i sökandens intresse — identifieras. Anteckning om att motfordran använts till kvittning bör också ske på fordringsbevis och eventuell exekutionstitel som svaranden åberopat. Om svaranden vägrar att inge fordringsbevis när det behövs, bör hans kvittningsinvändning avvisas. Vägledande bestämmelser i dessa hänseen— den kan lämpligen intas i blivande tillämpningskungörelse till UB.

Om svarandens motfordran inte täcker hela sökandens fordran, får verkställighet äga rum för den överskjutande delen. Anteckningar på fordringsbevis och exekutionstitel skall naturligtvis avfattas på ett sätt som svarar mot detta förhållande. Eftersom rättsverkningarna av rätt- mätig kvittning inträder i och med kvittningsförklaringen upphör ränte- beräkningen omedelbart på ömse sidor så långt kvittning skett.

Kvittningens natur är av betydelse även för frågan i vad mån krfms beslut att vägra verkställighet på grund av kvittningsförklaring skall hindra prövning av ny ansökan om verkställighet. Som framgår av det förut anförda är det svarandens kvittningsförklaring och inte krfms beslut som medför de materiella rättsverkningarna. Krfm endast konsta- terar att förutsättningarna för kvittning förelåg och beslutar att på grund därav verkställighet inte kan äga rum. Om sökanden väcker talan vid domstol och denna förklarar att svaranden inte har kvittningsgill motfordran, kan sökanden återkomma och få verkställighet. Kan sö-

14 Jfr Trygger II 9. 228.

kanden åberopa andra nya omständigheter, bör han också vara berätti— gad att göra ny ansökan om verkställighet. I övrigt bör ny verkställig- hetsansökan avvisas.

Om krfm iakttar de regler som här angetts och gör vederbörliga an- teckningar, bör ej inträffa, att löpande skuldebrev, som rätteligen skall anses betalt kontant eller genom kvittning, kommer i händerna på god- troende innehavare som skulle kunna göra fordringen gällande mot gäldenären. Självfallet kan gäldenär, om detta likväl skulle inträffa, på sin sida fordra ersättning av borgenären.

I andra stycket av förevarande paragraf behandlas invändning om att annat särskilt förhållande som rör parternas mellanhavande utgör hinder mot verkställighet. Sådana invändningar kan vara av skilda slag. Även omständigheter som krfm självmant har att beakta omfattas av föreskriften. Beredningen har ansett befogat, att man beaktar även vissa invändningar som gör verkställighetsfrågan så tvivelaktig att invänd- ningen inte rimligen kan lämnas utan avseende. Hur mycket som skall fordras till stöd för att invändning som här avses skall beaktas, måste bero på grunden till invändningen och omständigheterna i det särskilda fallet. Det bör nämnas, att om verkställighet vägras i fall som nu avses, har sökanden möjlighet att vid behov söka kvarstad eller annan hand- räckning i avvaktan att saken blir prövad av domstol eller annan behörig myndighet.

Bestämmelsen i andra stycket är tillämplig beträffande såväl betal— ningsskyldighet som annan förpliktelse, t.ex. om svaranden invänder att sökanden efter att dom eller annan exekutionstitel tillkommit har beviljat honom anstånd med betalning. Detta fall skulle måhända analogivis behandlas enligt regeln i första stycket. Invändningen kan regelmässigt ej beaktas utan att den styrks. Undantagsvis kan det möjli- gen förekomma, att mellanhavandet mellan parterna blivit så kompli- cerat att ståndpunkt inte kan tas i exekutiv väg utan tvistefrågan bör bli föremål för domstols eller annan behörig myndighets avgörande. Ett annat exempel är, att svaranden gör invändning med avseende på motprestation som utgör villkor för förpliktelsen. Svaranden har t.ex. ålagts att betala visst belopp mot att viss egendom överlämnas till honom. I detta läge är det i princip sökanden som skall visa att hans prestation är fullvärdig. I fråga om verkställighet av skyldighet att utge viss lös egendom kan svaranden tänkas invända, att han överlåtit egen- domen eller upplåtit panträtt till annan, med verkan att han inte kan utge egendomen (jfr NJA 1953 s. 499, där tredje man gjorde invändning om att han hade retentionsrätt i egendomen). Ett principiellt viktigt fall refereras i NJA 1968 s. 516: Sedan gäldenär och borgensmän i lagsök- ningsmål förpliktats att till långivaren/banken utge lånesumman, löste en av borgensmännen lånet, därvid på lagsökningsutslaget tecknades transport till honom. När samma borgensman med åberopande av utsla- get sökte utmätning hos gäldenären, invände denne att borgensmannen med hänsyn till deras inbördes förhållande inte hade regressrätt mot honom. Enär vad huvudgäldenären anfört till stöd för invändningen inte kunde lämnas utan avseende, ansåg HDs majoritet, att hinder

förelåg mot utmätning.15 Att försiktighet är påkallad när fråga är om att inställa verkställighet på grund av invändning som ej styrks till fullo är uppenbart.

Det bör kanske påpekas, att andra stycket i paragrafen inte avser invändning som rör de allmänna formella förutsättningarna för verk- ställighet. Sådana invändningar omfattas f.ö. inte heller av första stycket i paragrafen. Bestämmelsen gäller endast det materiella rättsför- hållandet mellan parterna — deras mellanhavande.

I detta sammanhang kan erinras att det gjorts gällande att tioårspre- skription skall ex officio beaktas av exekutiv myndighet.111 Beredningen är ej övertygad om att detta numera kan anses vara gällande rätt. I ordinär process skall tioårspreskription inte beaktas självmant av domstolen, troligen inte ens om svaranden uteblivit. Det är mera tvek- samt, om detsamma gäller i lagsökningsmål. I sådant mål synes preskrip- tion tidigare ha beaktats även utan invändning,17 men i rättsfallet SvJT 1966 rf s. 35 har motsatt ståndpunkt intagits.18 Beredningen anser att frågan om tioårspreskription inte bör tas upp av krfm annat än efter invändning. Om sådan framställs, åligger det sökanden att visa att preskription inte inträtt.

Om svaranden sedan verkställighet inletts styrker invändning om fullgörelse eller kvittning eller gör annan invändning som inte kan lämnas utan avseende och hinder sålunda föreligger mot verkställighet, bör redan vidtagen verkställighetsåtgärd gå åter, om det kan ske. Före- skrift härom har tagits upp i paragrafens tredje stycke. Hinder mot åter- gång kan föreligga t.ex. om utmätt egendom hunnit säljas. Även för- säljning kan emellertid undanröjas, om den överklagas i tid.

En särskild invändning mot verkställighet behandlas under rubriken till 16 kap., nämligen att parterna enats om förlängt hyresförhållande sedan dom på avhysning meddelats. Här kan också nämnas, att under rubriken till 5 kap. och under 16 kap. 1 och 7 åå uppmärksammas frå- gan i vad mån ett avgörande kan verkställas mot tredje man.

Som framgår av det tidigare anförda är det inte avsett, att krfms beslut med anledning av sådan invändning mot verkställighet som avses i förevarande paragraf skall utgöra hinder mot att vad som är tvis- tigt prövas i rättegång, vare sig krfms beslut går i ena eller andra riktningen. Sista stycket i paragrafen innehåller en erinran härom. Be- stämmelsen ger ej domstol befogenhet att pröva fråga som inte hör till

15 Utgången i rättsfallet innebar möjligen en rättslig nybildning, av vilken man ej får dra för vittgående slutsatser. 111 Jfr NJA 1897 s. 595 och SvJT 1918 rf s. 106 samt Trygger II s. 224 not 2, Fehr, Fordringspreskription s. 292, Hassler s. 208 och Rodhe, Obliga- tionsrätt s. 688 och Lärobok i obligationsrätt 2 uppl. s. 259. 17 Jfr SvJT 1926 rf s. 23 och 1935 rf s. 58 samt Trygger 11 s. 43 och Fehr a. a. s. 291 f. Jfr även U 11 s. 38 f, Hassler i SvJT 1973 s. 179 och Lihné, Lagsökning s. 203 ff. 18I rättsfallet SvJT 1971 rf s. 17 förklarades, att borgenspreskription skall beaktas utan invändning. Sådan preskription kan em. avbrytas endast genom talans väckande.

domstols kompetens. En dom i målet rubbar inte heller i och för sig krfms förrättning, t. ex. försäljning av utmätt egendom.

25 å

4 kap. 5 och 6 åå och 5 kap. 2 å i förslaget innehåller bestämmelser om hinder mot verkställighet som hänför sig till förfallotiden för under- hållsbidrag eller bidrag som tillkommer kommun. Bidrag som nu sagts får sålunda uttas genom införsel endast i den mån bidragsbeloppet för- fallit till betalning tidigast två år före början av den kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske (4 kap. 5 å andra st. och 6 å andra st.). Härjämte gäller, att införsel inte får äga rum för annat bidragsbelopp än som är förfallet när verkställighet skall ske eller förfaller näst därefter (4 kap. 5 å tredje st. och 6 å andra st.). Vidare föreskrivs, att förbindelse som avses i 3 kap. 21 å inte får användas för utmätning i fråga om bidrag som förfallit till betalning tidigare än tre år innan ansökan gjordes, om gäldenären gör gällande att bidraget betalts och invändningen inte kan med hänsyn till omständigheterna lämnas utan avseende (5 kap. 2 å första st.).

Förevarande 25 å innehåller en erinran om nämnda villkor för verk- ställighet.

Upphävande av exekutionstitel

26 å

Upphävs dom på grund varav ”utmätning, kvarstad eller annan verk- ställighet följt”, skall enligt gällande rätt verkställigheten gå åter om det kan ske, även om klagan förs mot den dom eller det beslut varigenom förstnämnda dom upphävts (50 å UL). Sökanden skall också ersätta all skada. Den som fått lyfta eller tillträda något är skyldig att genast betala tillbaka lyft belopp med ränta resp. återställa mottagen egendom med fallen avkastning. Det sagda har motsvarande tillämpning, när en dom, utan att upphävas, helt eller delvis ändras på sådant sätt att underlaget för verkställighet rycks undan. De anförda bestämmelserna torde vara analogiskt tillämpliga, när annan exekutionstitel än dom upphävs eller ändras.1

I förevarande 26 å föreslås bestämmelser, som föreskriver inställande av verkställighet och återgång av redan vidtagna åtgärder när exeku- tionstitel upphävs. Bestämmelserna är direkt tillämpliga på alla slag av exekutionstitlar. Paragrafen inbegriper alltså även förvaltningsmyn- dighets beslut, skiljedom, förbindelse och annan exekutionstitel som efter klandertalan upphävs av domstol, när det kan ske. Och bestämmelserna avser inte bara sådana fall då domstols eller annan myndighets avgö- rande upphävs efter överklagande i ordinär väg utan också fall då avgörande upphävs efter anlitande av särskilt rättsmedel. Även undan- röjande på grund av rättegångsfel e. d. hör hit.2 Vad i förslaget sägs om upphävande av exekutionstitel gäller även partiell ändring. I sådant fall

1 Jfr Trygger II 5. 161 f och Hassler s. 116. 2 Jfr NJA 1930 s. 313.

skall verkställighetens inställande och återgång anpassas till ändringens omfattning.

Enligt beredningens förslag skall sökt verkställighet omedelbart in- ställas, om exekutionstitel upphävs. Bestämmelse härom har tagits upp som första stycke i 26 å. Krfm skall ej avvakta att dom eller beslut varigenom exekutionstiteln blivit upphävd vinner laga kraft. Det förut— sätts inte särskild begäran från svaranden för att verkställigheten skall inställas. Bestämmelsen gäller all verkställighet.

När exekutionstiteln upphävs, skall enligt förslaget verkställighets- åtgärd som vidtagits i ärendet såvitt möjligt återgå. Detta skall som regel ske utan avvaktan att det avgörande varigenom exekutionstiteln upphävts har vunnit laga kraft. Återgången avser att återställa det läge som rådde före verkställigheten, något som dock inte alltid är möjligt. Om utmätt egendom sålts, kan t. ex. egendomen inte återställas till gälde- nären annat än om försäljningen överklagas och undanröjs. Ett annat fall är, att sökanden efter verkställighet av utgivningsdom förbrukat egen- domen eller överlåtit den till någon som var i god tro.

Regeln att återgång skall ske genast är inte ovillkorlig. Domstol som i ny dom upphäver exekutionstiteln äger enligt förslaget förordna att återgång inte skall ske förrän den nya domen vunnit laga kraft. Anled- ning att meddela sådant förordnande kan föreligga, orn bedömandet av en tveksam fråga varit avgörande för domen och omedelbar åter- gång av verkställigheten skulle medföra olägenheter som svårligen kan avhjälpas om högre instans skulle komma till annat resultat. Vad nu sagts om domstols dom har motsvarande tillämpning, när exekutions— titel upphävs genom annat avgörande av domstol eller genom annan myndighets beslut.

Det nämnda undantaget på grund av särskilt förordnande har emel- lertid inte ansetts tillfyllest i fråga om utmätning eller införsel. Vad först angår utmätning innebär återgång därav att den utmätta egen- domen lämnas till gäldenärens fria rådighet. Om utmätning går åter men det beslut varigenom exekutionstiteln upphävts överklagas och högre instans fastställer exekutionstiteln, måste ny utmätning äga rum. Därvid måste bl. a. ny beneficieprövning ske. Gäldenären finnes kanske då sakna utmätningsbar egendom. Att överinstansen fastställt exeku- tionstiteln blir m.a.o. ett slag i luften. En sådan ordning är inte till- fredsställande. Medan fråga om exekutionstitelns bestånd är svävande bör därför redan verkställd utmätning i allmänhet inte gå åter. Bered— ningen vill här erinra om den situationen att verkställd utmätning upphävs därför att den utmätta egendomen anses tillhöra tredje man e. 1. Om ÖE meddelar sådant beslut, gäller f. n. att redan verkställd åt- gärd inte skall gå åter innan utslaget vunnit laga kraft, såvida inte ÖE förordnat därom (210 å 2 mom. UL). Detsamma gäller i fråga om hovrätts utslag eller beslut (218 å 2 mom. UL). Se nu 19 kap. 41 å andra stycket i beredningens förslag. Motsvarande synes böra gälla, när exekutionstitel upphävs.

Om en exekutionstitel som har föranlett införsel upphävs och upp— burna belopp betalts tillbaka samt exekutionstiteln efter klagan åter

fastställs, kan det vara omöjligt för den som fått införsel att ånyo åtminstone inom rimlig tid — få ut beloppet. Införsel gäller ofta under- hållsbidrag, då det är särskilt olyckligt med åtgärder fram och tillbaka. Den som fått införsel för underhåll bör som regel inte bli återbetal- ningsskyldig förrän det genom lagakraftvunnet avgörande har fastställts att bidrag inte skulle utgå.

På anförda skäl anser beredningen, att vidtagna verkställighetsåtgär- der inte bör utan vidare omedelbart gå åter när det är fråga om vare sig införsel eller utmätning. Domstol eller annan myndighet vilken upp- häver exekutionstitel som föranlett införsel eller utmätning bör emeller- tid kunna förordna, att vidtagen verkställighetsåtgärd skall gå åter ge- nast. Denna befogenhet bör endast begagnas när starka skäl föreligger, t.ex. därför att svaranden har betydande olägenhet av att vidtagna åtgärder t. v. består.

I enlighet med det sagda innehåller andra stycket första punkten av förevarande 26 å, att om åtgärd för verkställighet har vidtagits i ärendet när exekutionstitel upphävs, den skall såvitt möjligt återgå utan avvaktan att det avgörande varigenom exekutionstiteln upphävts har vunnit laga kraft, om ej annat förordnats. I andra punkten sägs, att åtgärd i ärende om införsel eller utmätning ej utan särskilt förordnande skall hävas innan avgörandet, dvs. det avgörande varigenom exekutionstiteln upp- hävts, äger laga kraft. I en tredje punkt har upptagits bestämmelse om krfms medverkan för att återställa det tidigare läget (se nedan).

Regeln att vidtagen åtgärd skall gå åter riktar sig inte bara till krfm utan också till den som sökt och fått verkställighet. I ärende om verk- ställighet av betalningsskyldighet är sålunda sökanden skyldig att betala tillbaka medel som han lyft. Skall införsel gå åter och har innehållet belopp ännu inte redovisats till sökanden, skall krfm utbetala beloppet till gäldenären. När utmätning skall gå åter, upphör rättsverkningarna av utmätningen. Har den utmätta egendomen inte hunnit säljas, skall krfm återställa egendomen till gäldenären. Har försäljning skett men in- flutna medel inte hunnit redovisas, skall dessa betalas ut till gäldenä— ren. Härvid gäller dock vissa förbehåll. Det måste sålunda beaktas, att panthavare eller annan kan ha rätt till betalning ur medlen. Om åter den verkställighet som skall gå tillbaka avsett skyldighet att utge viss lös egendom eller att avflytta från lägenhet, skall sökanden med— verka till att den besittning som rubbats genom verkställigheten åter- ställs. Har i ärende om verkställighet av utgivningsdom egendomen omhändertagits men inte hunnit utlämnas till sökanden, skall krfm åter- ställa den till svaranden.

När krfm i enlighet med det sagda skall återställa omhändertagen egendom eller utbetala ej redovisade medel, krävs inte någon särskild begäran från svaranden. I andra fall förutsätts, att svaranden enligt vad som sägs nedan begär att verkställigheten skall gå åter.

När sökanden skall betala tillbaka pengar som han lyft, är han skyldig att betala sex procents ränta. Bestämmelse härom finns i 2 kap. 18 å i förslaget. Skall egendom återställas, bör sökanden även utge avkast- ning som fallit av egendomen. Någon särskild föreskrift härom torde inte behövas här (jfr 3 kap. 8 å).

Återgång kan även gå ut över tredje man. Om utmätt egendom sålts, går dock försäljningen inte utan vidare åter. Har försäljningen inte vunnit laga kraft (jfr 19 kap. 27 å tredje st.), kan den emellertid en- ligt förslaget undanröjas efter besvär av gäldenären. I så fall behöver givetvis köparen inte återställa egendomen annat än mot återbekom— mande av vad han betalt jämte ränta. Gäldenären kan anföra besvär över skedd försäljning även om dom eller beslut varigenom exekutions- titeln upphävts ännu ej vunnit laga kraft. Denna talan bör prövas efter allmänna överväganden, om det är rimligt att, i det ovissa läget, häva försäljningen för att inte i motsatt fall kännbar skada skall vållas klaganden. Båda sidors rimliga anspråk kan då tänkas bli tillgodosedda genom att hovrätten låter besvärsmålet vila tills frågan om exekutions- titelns bestånd blivit slutligt prövad. I fråga om lös egendom som har betydande värde och fast egendom bör i detta sammanhang erinras om att förslaget uppställer förbud mot försäljning därav innan exekutions- titeln vunnit laga kraft, om denna inte är sådan att den får verkställas som lagakraftvunnen dom (9 kap. 3 å andra st.).

Om sökanden inte frivilligt fullgör sin skyldighet att betala tillbaka medel som han lyft eller att återställa besittning som rubbats, bör sva- randen vara berättigad att vid behov få biträde av krfm för genomfö- rande av verkställighetens återgång, utan att han för ändamålet behöver skaffa sig en exekutionstitel.3 I enlighet härmed anges i andra stycket tredje punkten, att krfm, när verkställighet skall gå åter, skall på begä- ran utsöka vad borgenären i ärende om införsel eller utmätning skall betala tillbaka och i annat ärende, om hinder ej möter, återställa be- sittning eller annat förhållande som rubbats. Har sökanden ställt säker- het för återbetalning kan krfm vid behov ta säkerheten i anspråk. Härvid gäller 2 kap. 15 å. Det innebär att någon särskild exekutionstitel inte krävs för att pant skall kunna tillgodogöras eller borgen utsökas. (Jfr 5 kap. 1 å andra st.) Genomförandet av återgången bör inte behandlas som ett nytt verkställighetsärende utan som ett led i det av sökanden anhängiggjorda ärendet. Avgift bör sålunda inte utgå för genomförande av återgången. Svaranden är även oförhindrad att, om han finner anled- ning därtill, föra talan vid domstol om verkställighetens återgång och frågor som har samband därmed, t. ex. om skadestånd.

Det kan inträffa, att tredje man sedan verkställighet skett har från sökanden i det exekutiva ärendet förvärvat rätt till egendom, beträf- fande vilken svaranden i ärendet begär att besittningen skall gå åter. Om det är uppenbart att tredje mans förvärv måste vika för svaranden, bör krfm kunna utan vidare genomföra återtagandet även mot tredje mannen. Kan svaranden enligt 17 kap. 17 å i förslaget få besittningen återställd genom handräckning mot tredje mannen, bör krfm kunna återställa besittningen även med stöd av nu förevarande paragraf. Om svaranden t.ex. avhysts från en lägenhet som sökanden hyr ut till annan och det är uppenbart att den senare upplåtelsen skall vika, bör krfm kunna återinsätta svaranden i lägenheten. En annan sak är, att den nya hyresgästen måste åtnjuta viss respit.

3 Jfr Trygger II s. 161 och Hassler s. 117.

Verkställighet kan, även om den går åter, ha åsamkat svaranden skada. I tredje stycket i förevarande 26 å åläggs sökanden att ersätta så- dan skada. Förslaget innebär, att svaranden är berättigad till ersättning för all förlust som tillskyndats honom genom verkställigheten, dvs. även för allmän förmögenhetsskada. Hit hör t. ex. förlust i följd av att utmätt egendom varit undandragen hans förfoganderätt eller att han efter av- hysning haft högre kostnad för bostad. Bestämmelsen avser naturligtvis också t.ex. ersättning för egendom som sökanden är skyldig att åter— ställa men inte har i behåll. Även kostnad som i verkställighetsärendet tagits ut av svaranden omfattas av bestämmelsen. Sökanden bör er- sätta uppkommen skada oavsett om vårdslöshet eller försummelse ligger honom till last.4 Kommer parterna inte överens om skadeståndet, måste frågan prövas av domstol. Skyldighet att utge skadestånd kan sålunda inte åläggas av krfm.

4Jfr Hassler s. 117 not 56. Jfr också Ekelöf i NJA 1943 s. 736. Betr. skada som åsamkats genom kvarstad eller annan handräckning se vidare rättsfall och litteratur som anges i not 3 vid 17 kap. 3 å.

3.4. Införsel (4 kap. UB)

Införsel i avlöning är en mycket anlitad exekutionsform vars betydelse snarare ökar än minskar. Bestämmelserna bör nu ha sin plats i UB. Införsel skall hållas isär från utmätning av avlöning som regleras i 8 kap. Beträffande såväl införsel som utmätning gäller att med avlö- ning jämställs vissa andra förmåner. De förmåner som kan bli före- mål för utmätning enligt 8 kap. är dock mera begränsade än de förmå- ner som kan bli föremål för införsel.

Ehuru införsel bara kan äga rum i vissa slags tillgångar och endast får ske för vissa slags fordringar, har reglerna därom ansetts böra i UB få sin plats före reglerna om utmätning. Detta sammanhänger bl.a. med att utmätning är en långt mera komplicerad exekutionsform som försäljning och redovisning inbegripna —— i förslaget regleras i 5—15 kap. I 8 kap., vilket som tidigare nämnts rör utmätning av av- löning o. I., har i fråga om förfarandet i stor utsträckning kunnat hän- visas till reglerna i förevarande 4 kap. En annan möjlig placering av reglerna om införsel hade varit att införa dem efter avdelningen om utmätning och före reglerna om annan verkställighet än sådan som rör betalningsskyldighet. Frånsett att institutet införsel därigenom skulle få en mera undanskjuten plats än som svarar mot dess praktiska betydelse hade följden blivit, att man antingen måst i kapitlet om utmätning av avlöning införa fullständig reglering av detta förfarande och vidare i ett senare kap. om införsel fått i görlig mån hänvisa till nyssnämnda regler om utmätning av avlöning eller också fått i kapitlet om utmät- ning av avlöning hänvisa framåt till det senare kapitlet om införsel. Båda alternativen skulle medföra olägenheter i redaktionellt hänseende. Att reglerna om införsel i förslaget intagits före reglerna om utmätning stämmer också väl med den påtagliga realiteten att utmätning av av- löning enligt 8 kap. är en sekundär möjlighet att exekutivt ingripa mot den sorts tillgångar som båda instituten gäller. Beredningen vill un- derstryka, att kapitlet om införsel kan sägas vara en avdelning för sig, jämställd med den avdelning bestående av 5—15 kap. som rör utmätning och vad därav följer. Även bestämmelser om redovisningen av medel som influtit genom införsel finns i 4 kap.

Bestämmelserna i detta kap. ersätter bestämmelserna i införsellagen

(1968:621) i vilken 2 å ändrats genom senare lagar (1970:494 och 1971: 397). InfL bygger på beredningens betänkande Utsökningsrätt IlI. Be- redningens förslag förelades, utan väsentliga ändringar i sak, riks- dagen genom prop. 1968zl30, som också antogs av riksdagen (lLU 48 och rskr 362). Beredningen anser sig ej ha anledning att här ta upp till förnyad diskussion i vilken omfattning införsel bör få äga rum eller att överhuvud nu ta upp 1968 års lagstiftning till revision. Vissa smärre jämkningar har emellertid varit behövliga. I det följande kommer bered- ningen — utöver redogörelse för jämkningarna — endast att ge oriente— rande upplysningar och ange sambandet med andra bestämmelser i UBförslaget samt redogöra för vad som tillkommit under senare tid. InfL kompletteras av en hel del detaljbestämmelser om förfarandet som finns i utsökningskungörelsen (197121098). Några av dessa tillämpnings- föreskrifter berörs i det följande.1

Här bör slutligen nämnas, att förhållandet mellan införsel eller ut— mätning i lön m.m. samt arbetsgivarens rätt att kvitta med mot— fordran hos arbetstagaren har reglerats i 5 å lagen (1970:215) om arbets- givares kvittningsrätt.2

Allmänna bestämmelser

1—4 åå

Paragraferna motsvarar 1—4 åå InfL. I 1 å anges de fordringar för vilka införsel får äga rum. Under 1 i paragrafen upptas underhållsbidrag enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken. Härmed åsyftas i första hand underhållsbidrag som någon utger för att fullgöra lagstadgad underhållsskyldighet t. ex. till barn, föräldrar eller den med vilken han är eller varit gift. Utfastelse att lämna understöd åt en person, mot vilken vederbörande inte är underhållsskyldig enligt vad som stadgas i GB eller FB, kan däremot inte åberopas som grundval för införsel.

Underhållsbidrag skall i Vissa fall utgå med annat belopp än som an» ges i exekutionsurkunden. Enligt lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag skall omräkning ske till följd av ändring i penning- värdet.3 Denna lag torde ej kunna åberopas, när främmande rätt är tillämplig på frågan om skyldighet att utge underhållsbidrag:1 Däremot torde eventuell lag i främmande stat om automatisk förhöjning av un- derhållsbidrag böra tillämpas här i riket vid indrivning av underhåll som fastställts enligt samma stats lag.5

11968 års InfL har behandlats hos Allenmark och hos Olivecrona samt av 0. Beck-Friis m.fl., Införsel, utmätning i lön 2 uppl. och T. Wahlin, Införselobjektet i ] ur. förzs i Lund skriftserie 5, 1969.

2Se härom Utsökningsrätt VI, prop. 1970:94, Sigeman, Kvittningslagen och Walin-Rydin s. 187 ff.

3 Se Walin, Föräldrabalken s. 167 ff. 4 NJA 1968 s. 372. 5 Se prop. 1965:139 5. 14. Där talas om höjning av underhållsbidrag enligt lagstiftning i det land där ett avgörande har meddelats. Det riktiga bör emellertid vara att lagen i det land vars lag tillämpades i materiellt hän- seende när underhållet fastställdes blir bestämmande för frågan om auto- matisk förhöjning. Jfr Walin, Föräldrabalken s. 169 f.

Begränsningen till underhållsbidrag enligt GB eller FB är inte av- sedd att utesluta införsel för underhåll enligt utländsk lag i motsva- rande fall, när giltig exekutionstitel finns.6 I nordiskt land fastställda familjerättsliga underhållsbidrag kan indrivas inom Norden enligt kon- vention av år 1962 och i anslutning härtill utfärdad lag (19621512). Sverige har vidare ratificerat en i Haag den 15 april 1958 dagtecknad konvention om erkännande och verkställighet av avgöranden om un— derhåll till barn och har även antagit lag (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående un- derhåll till barn. För verkställighet krävs, att Svea hovrätt efter sär- skild prövning bifallit den underhållsberättigades ansökan om verk— ställighet. Ang. automatisk höjning av underhåll se vad som nyss sagts.

Införsel för underhållsbidrag kan sökas av den underhållsberättigade eller den som får företräda honom. Vidare kan barnavårdsnämnd som utgivit bidragsförskott använda införsel för sin regressfordranf" Motsva- rande torde gälla vårdnadshavare som förskjutit underhåll. Däremot kan en vanlig överlåtelse av förfallna underhållsbidrag inte grunda rätt till införsel. Om ansökningsförfarandet finns f. n. särskilda föreskrifter i 9—15 åå UsK. I förslaget ges vissa allmänna bestämmelser därom i 19 kap.

Enligt 1 å 2 i förevarande kap. kan införsel ske för bidrag som till- kommer kommun för barns vård enligt 72 å andra stycket barnavårds- lagen (1960z97) eller till hjälptagares försörjning enligt 40 å lagen (1956:2) om socialhjälp. Förevarande punkt omfattar inte nyssnämnda fall att barnavårdsnämnd återkräver utgivet bidragsförskott av den underhållsskyldige.

Införsel får enligt 1 å 3 även ske för indrivning av restförd skatt och allmän avgift i fall som föreskrivs i lag eller författning.7 Med skatter och allmänna avgifter avses i första hand endast svenska skatter och avgifter. Beträffande utländsk skatt och allmän avgift ges bestämmelser i lag (1969:200) om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift. Den- na lag ger Kungl. Maj:t fullmakt att förordna, att sådan skatt eller av- gift skall uppbäras och indrivas i samma ordning som svensk skatt eller allmän avgift.

Slutligen kan enligt 1 å 4 införsel ske för uttagande av böter och viten. Stadgandet omfattar böter av alla slag (dagsböter, penningböter och normerade böter), oavsett vilken myndighet som ålagt dem. Endast här i riket ålagda böter eller viten åsyftas, om inte annat är föreskri- vet (jfr 2 och 4 åå lagen 1963:193 om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m.m.). Vad angår vite kan införsel inte komma i fråga för uttagande av vite som bestämts genom avtal och alltså närmast har karaktär av skadestånd.

Beträffande 2 å kan förtjäna påpekas, att begreppet arbetstagare här har samma innebörd som enligt semesterlagen (1963:114). Det innebär,

& Jfr U III s. 105. 5' Jfr SvJT 1973 rf s. 10. 7Sådan föreskrift finns t.ex. i 60 å 4 mom. Uppr, se vidare förord— ningen (1958:295) om sjömansskatt, förordningen (1968z430) om mervärdeskatt samt kungörelsen (1924z513) angående uppbörd av automobilskatt m.m. Betr. indrivning vid bristande redovisning från arbetsgivare se 77 å Uppr.

att frågan får prövas enligt allmänna civilrättsliga grundsatser. För att inbegripa närstående fall har emellertid getts en kompletterande regel att med arbetstagares lön likställs annan ersättning för arbetsinsats av gäl- denären, om dennes ställning är jämförlig med en arbetstagares.8

Enligt 4 å äger införsel inte rum, när gäldenären är dödsbo eller an- nan juridisk person. För att krfm snabbt skall bli informerad om even— tuellt dödsfall skall arbetsgivaren enligt 94 å andra stycket UsK an- mäla detta för krfm inom en vecka från att arbetsgivaren fick känne- dom därom.

Motiven till 1—4 åå återfinns enligt följande. 1 SS" ersätter 2 å i beredningens förslag i U III som motiveras s. 105 ff. Se vidare dep. chefen prop. 1968:]30 s. 92 ff och 121 f. Vad där sägs om kommunala bidragsfordringar är emellertid såvitt avser hänvisningen till bestämmelse i BvL felaktigt, jfr lagtexten. Se även lagrådet s. 219 samt lLU 1968:48 s. 65 ff.

2—4 få ersätter 1 och 13 åå iU III som motiveras s. 81 ff och 174 iU III. Se vidare dep. chefen s. 94 ff och 122 f, lagrådet s. 220 f och dep. chefen s. 228. I fråga om 2 å se vidare prop. 19692168 s. 348 och prop. 1971:40 s. 159.

Särskilda förutsättningar för införsel

5—7 åå

Dessa paragrafer motsvarar med vissa nedan angivna ändringar 5——7 åå InfL. Första stycket första punkten i 5 å InfL innehåller bestäm- melser om exekutionstitlar vid införsel. Eftersom regler om exekutions— titlar för all slags verkställighet upptagits i 3 kap. i förslaget har nämnda punkt utgått här. Beredningen vill erinra om att införsel enligt för- slaget kan ske även på grund av icke lagakraftvunnen dom (se 3 kap. 7 å, jfr även 24 å i förevarande kap.).

I 5 å tredje stycket förutsätts, att bidragsbeloppet är förfallet när verkställighet skall ske eller förfaller näst därefter. Häremot korre- sponderar en i och för sig självklar bestämmelse i 102 å UsK om att medel som influtit i införselmål inte får tillhandahållas den underhålls- berättigade förrän ifrågavarande bidrag är förfallet.

I 6 å första stycket första punkten InfL finns en bestämmelse om exekutionstitlar för kommuns fordringar — dvs. ”förbindelse eller laga- kraftvunnet beslut enligt vad därom är föreskrivet” — som saknas i nu förevarande kap. i förslaget. Regler om skriftlig förbindelse angående bidrag som tillkommer kommun för barns vård enligt BVL finns emel- lertid i 3 kap. 21 å första stycket. I fråga om införsel för bidrag som bestämts genom beslut, dvs. av länsstyrelse (72 å andra st. BVL eller 40 å lagen om socialhjälp) skall 3 kap. 22 å tillämpas. Detta innebär den nyheten, att införsel kan ske även om beslutet ej vunnit laga kraft.

I 7 å hänvisas beträffande böter och viten till 3 kap. 10 å, vilken skall gälla om ej annat följer av särskilda bestämmelser. Dom varige- nom dömts till böter eller vite får enligt 3 kap. 10 å i allmänhet ej

3 Införsel har ej medgetts i statligt omställningsbidrag, SvJT 1971 rf s. 10.

verkställas förrän den vunnit laga kraft (se närmare lagtexten och 3 kap. 11 å). Särskilda bestämmelser om böter finns emellertid i 53 och 91 åå militära rättegångslagen (1948z472). Av dessa bestämmelser följer att dom eller beslut varigenom disciplinbot ålagts får verkställas innan domen eller beslutet vunnit laga kraft, såvida ej annorlunda förord- nats. Enligt 48 kap. 3 å andra stycket RB gäller vidare godkänt straff- föreläggande och föreläggande av ordningsbot som dom vilken har vunnit laga kraft. Verkställighet får således ske trots att det enligt 59 kap. 5—9 åå RB finns vissa möjligheter att få föreläggandet undanröjt efter besvär.

5 5 ersätter del av 4 å i U III som motiveras s. 120 ff. Se vidare dep.- chefen s. 123 ff, lagrådet s. 221 f och dep.chefen s. 228.

6 och 7 åå ersätter 5 å i beredningens förslag i U III som motiveras s. 128 ff. Se vidare dep.chefen s. 125 ff.

Förfarandet

8—13 åå

Paragraferna motsvarar 8—13 åå InfL (jfr betr. hemvist 2 kap. 4 å). Det har övervägts huruvida krfm borde få befogenhet att kalla gälde- nären till förhör i ärende angående införsel (jfr ang. utmätning 5 kap. 13 å). Något praktiskt behov därav har dock inte ansetts föreligga.

I anslutning till 8 å finns i 31 å UsK bestämmelser om överlämnande av införselärende från en krfm till annan.

Beträffande 9 å kan erinras om att gäldenären i allmänna mål kan under indrivningsförfarandet ha genom kravbrev fått besked att in- försel kommer att äga rum, om skulden ej betalas. Gäldenären behöver då enligt 39 å andra stycket USK inte underrättas på nytt annat än om det har förflutit lång tid sedan kravet framställdes eller hans hörande är önskvärt av annat skäl.

I anslutning till bestämmelserna i 10 å kan nämnas, att krfm enligt 27 å UsK skall i beslut om införsel för underhållsbidrag föreskriva att införselbeloppet skall innehållas i den mån lönen före skatteavdraget överstiger förbehållsbeloppet. Detta kan leda till att sammanlagt för stora avdrag görs. Gäldenären kan emellertid i sådant fall få skatteav- draget jämkat (41 å 2 mom. Uppr).9 Vid införsel för annan fordran skall föreskrivas, att införselbeloppet skall innehållas i den mån lönen efter skatteavdraget överstiger förbehållsbeloppet. I båda fallen skall gäldenären erinras om att han ej utan krfms medgivande får överlåta eller på annat sätt förfoga över sin rätt så att verkställigheten hindras el- ler försvåras (jfr 22 å i förevarande kap.) samt att överträdelse av för- budet kan medföra påföljd enligt 17 kap. 13 å BrB.

Ehuru beslut om införsel kan ändras eller hävas av krfm enligt vad som sägs i 12 å, har part även möjlighet att överklaga krfms beslut ge- nom besvär till hovrätten. Besvären som skall tillställas krfm (19 kap. 26 å) kan enligt förslaget leda till att krfm själv ändrar sitt beslut (19 kap. 18 och 36 åå). Överinstans är enligt förslaget hovrätten i stället för ÖE enligt nuvarande ordning.

9 Ang. tillämpning av äldre lag jfr NJA 1969 s. 90.

Den föreskrift om underrättelse till arbetsgivaren som ges i 13 å InfL kompletteras av föreskrifter om underrättelser i andra fall och om sättet för underrättelsers meddelande, vilka upptagits i en tabell fogad som bilaga till UsK.

8 5 ersätter 3 å i U III som motiveras s. 114 ff. Se vidare dep.chefen s. 127 f.

9 5 ersätter 6 å i U III som motiveras s. 133 ff. Se vidare dep.chefen s. 128 f.

10 å ersätter 7 å första stycket och 4 å fjärde stycket i U III vilka motiveras s. 136 ff och s. 127 f. Se vidare dep.chefen s. 130 ff och JR Conradi s. 222 f.

11 å ersätter 7 å tredje stycket i U III som motiveras s. 146 f (jfr s. 82 och 98). Se vidare dep.chefen s. 132.

12 å ersätter 12 å första och andra styckena i U 111 som motiveras s. 170 ff. Se vidare dep.chefen s. 132.

13 å ersätter 7 å fjärde stycket och 12 å tredje stycket i U 111 som motiveras s. 147 ff och 174. Se vidare dep.chefen s. 132 f.

F öreträdesordning

14—18 åå

Dessa paragrafer motsvarar 14—18 åå InfL. De kan sägas innehålla en speciell förmånsrättsordning för införsel. Av intresse är även 5 å lagen (19701215) om arbetsgivares kvittningsrätt. Den allmänna för- månsrättslagen (FRL) är inte tillämplig, när olika införselberättigade fordringar konkurrerar vid införsel.

Beträffande 16 å bör framhållas, att vad där sägs om underhålls- bidrag som avses i 5 kap. 5 å GB även gäller underhållsbidrag som här i riket eller utomlands fastställts enligt främmande lags bestämmelser i den mån de svarar mot nämnda lagrum i GB.

Av principiellt intresse är i övrigt bl. a. att införsel enligt 18 å får äga rum utan hinder av gäldenärens konkurs, i den mån ej avlöning eller annat som införseln gäller skall ingå i konkursboet enligt 27 å KL.

14 å ersätter 7 å andra stycket i U 111 som motiveras s. 144 ff. Se vidare dep.chefen s. 133.

15 å ersätter 8 å i U 111 som motiveras s. 149 ff. Se vidare dep.chefen s. 133 ff.

16 å ersätter 9 å i U III som motiveras s. 160 ff. Se vidare dep.che- fen s. 137.

17 å ersätter 16 å i U III som motiveras s. 180 ff. Se vidare dep.che- fen s. 137 ff, lagrådet s. 223 och dep.chefen s. 228.

18 å ersätter 17 å i U 111 som motiveras s. 185 ff. Se vidare dep.che- fen s. 139.

Arbetsgivares skyldigheter

19—21 åå Bestämmelserna motsvarar 19, 20 och 22 åå InfL. Straffbestämmelsen i 21 å InfL har flyttats till 28 å. Det kan anmärkas, att straffbestäm-

melsen inte blir tillämplig enbart på den grunden att arbetsgivaren är ekonomiskt oförmögen att fullgöra sin betalningsskyldighet.10 I UsK finns relativt utförliga bestämmelser om arbetsgivarens redovisning i införselärende.

19 å ersätter 10 å första och andra styckena i U 111 som motiveras s. 163 ff. Se vidare dep.chefen s. 139 f.

20 å ersätter 10 å tredje stycket första punkten i U III som motiveras s. 166 f. Se vidare dep.chefen s. 140.

21 å ersätter 14 å i U 111 som motiveras s. 174 ff. Se vidare dep.- chefen (under 22 å) s. 141, lagrådet s. 223 f och dep.chefen s. 228 f.

Verkan av införsel

22 och 23 åå

Denna rubrik är ny. I InfL står återstående bestämmelser under rub- riken ”Övriga bestämmelser”.

I förslaget motsvarar 22 och 23 åå de bestämmelser som nu finns i 23 och 24 åå InfL.

I 25 å InfL sägs, att talan mot utmätningsmans beslut förs hos ÖE genom besvär och att klagan ej är inskränkt till viss tid. Enligt 19 kap. 26 å i beredningens förslag skall klagan över krfms beslut i stället föras genom besvär till hovrätten. Besvärsinlaga skall tillställas krfm. Kla- gotiden är enligt 19 kap. 27 å i allmänhet begränsad till tre veckor från att beslutet delgetts klaganden. Med hänsyn till den möjlighet att ändra beslut om införsel som finns i 12 å i förevarande 4 kap. kunde ifrågasättas att begränsa tiden för besvärs anförande. Beredningen har emellertid inte funnit anledning att förorda en sådan ändring. Besvär över beslut om införsel får sålunda enligt 19 kap. 27 å första stycket anföras utan inskränkning till viss tid.

Beträffande 26 å InfL kan hänvisas till 3 kap. 21 å i förslaget. I 27 å InfL sägs, att införsel och åtgärd enligt 22 å InfL sker utan avgift. 22 å InfL ersätts av 21 å i förslaget. Detta innehåller i 18 kap. bestämmelser om kostnader vid verkställighet eller handräckning. Av 18 kap. 1 å framgår, att kostnadsbestämmelserna i det kapitlet inte är till- lämpliga vid införsel. Enligt förslaget skall sålunda införsel liksom f.n. ske utan avgift. Detsamma gäller åtgärd som avses i 4 kap. 21 å första stycket (se andra st. i samma paragraf). I fråga om utmätning hos ar- betsgivare i fall som avses i 4 kap. 20 å (jfr även 21 å andra st.) sägs i 18 kap. 4 å att sökanden ej är skyldig att svara för förrättningskostnad i sådant ärende. Kostnaden skall emellertid tas ut hos arbetsgivaren, om det finns möjlighet därtill. Det kan påpekas att part inte i införselären- den kan få ersättning för processkostnad hos krfm. Vad här sagts om arbetsgivare gäller enligt 4 kap. 3 å även den som utger annan för— män än avlöning vari införsel kan beviljas.

22 5 ersätter 15 å i U III som motiveras s. 178 ff. Se vidare dep.- chefen (under 23 å) s. 141 ff.

23 å ersätter 11 å i U 111 som motiveras s. 169 f. Se vidare dep.— chefen (under 24 å) s. 143.

10 Se U III s. 177 not 3 samt NJA 1969 s. 326.

24 och 25 åå

InfL saknar bestämmelser i de avseenden som berörs i förevarande 24 och 25 åå. Beredningen har ansett lämpligt att i 24 å ta upp mot- svarighet till regeln i 137 å UL, dvs. en föreskrift om att redovisning skall ske utan dröjsmål (jfr 14 kap. 2 å första st. i förslaget).

Som förut nämnts kan enligt förslaget införsel för underhåll äga rum på grund av dom som ej har vunnit laga kraft. I så fall bör medlen inte få utbetalas utan att säkerhet ställs, med undantag för sådana fall då verkställighet får äga rum som om domen vunnit laga kraft (jfr 3 kap. 11 å). Om domen ändras så att underhållsskyldigheten helt eller delvis upphävs, skall meddelad införsel i motsvarande mån gå åter. Det följer av 3 kap. 26 å i förslaget och beredningen kan hän- visa till vad som sägs där.

Införsel kan enligt 1 å 2 i förevarande kap. även äga rum på grund av länsstyrelses beslut om fastställande av bidrag som avses i 72 å andra stycket BvL eller 40 å socialhjälpslagen. Enligt 3 kap. 22 å skall i fråga om länsstyrelsens beslut tillämpas vad som gäller om dom.

I enlighet med det sagda har som andra stycke i 24 å i 4 kap. tagits upp bestämmelse, att om införsel för fordran som avses i 1 å 1 eller 2 ägt rum på grund av dom eller beslut som ej äger laga kraft eller får verkställas som dom vilken vunnit laga kraft, får medlen inte utbetalas utan att säkerhet ställs. Strängt taget hade det ej varit nödvändigt att här jämte dom nämna beslut (jfr 3 kap. 3 och 22 åå) men beredningen har trott att det skulle bli missvisande, om man endast nämnde dom i be- stämmelsen. Vid införsel för fordran som nu nämnts kan inte i praktiken — frånsett förbindelse väntas förekomma annan exekutionstitel än dom som avses i 3 kap. 7 å tredje stycket eller därmed jämställda beslut (jfr 3 kap. 3 och 22 åå). Beredningen har därför ej ansett behövligt att begränsa nämnda regel på sätt som i 14 kap 16 å ] skett beträffande utbetalning efter utmätning.

Enligt 1 å 3 kan införsel även äga rum för skatter och allmänna avgifter. Angående redovisning av indrivna skatter och restitution av vad som influtit för mycket, t.ex. om debitering ändras, finns be- stämmelser bl. a. i Uppr. Sådana fall omfattas alltså inte av andra stycket i förevarande 24 å i förslaget. Andra stycket gäller ej heller införsel för böter och viten enligt 1 å 4.

Hur det skall förfaras när tvist om fördelning av influtna medel uppkommit, finns ej reglerat i InfL. I praktiken har det knappast varit några beaktansvärda problem förenade därmed. Beredningen har utgått från att krfm självmant får fatta beslut i saken och har ansett, att detta beslut som regel bör tillämpas omedelbart. I fråga om underhåll är an- geläget att sökanden snarast får medlen, och man bör inte låta fördel- ningstvister stoppa upp förfarandet. Vid konkurrens mellan flera un- derhållsberättigade finns ofta möjlighet att, om krfms fördelningsbeslut skulle ändras efter besvär, åstadkomma rättelse vid fortsatt införsel. Om stat eller kommun sökt införsel, är det ingen särskild risk förenad med att utbetala medel till dem. Stat och kommun kan förutsättas komma att

betala tillbaka vad de eventuellt fått för mycket. När särskilda om- ständigheter föranleder därtill, bör krfm höra parterna innan beslut om fördelningen meddelas.

I undantagsfall kan vara olämpligt att genast tillämpa krfms beslut när tvist uppkommit. Krfm eller högre myndighet bör därför äga för- ordna att krfms beslut t.v. ej skall tillämpas. Här bör anmärkas, att om fördelningsbeslut i anledning av införsel inte överklagas, någon återbetal- ningsskyldighet inte kommer i fråga. Men beslutet har inte någon rätts— kraft annat än i fråga om de medel som direkt berörs därav. Genom krfms beslut har inte heller parterna emellan avgjorts vem som är rätt innehavare av fordran för vilken utdelning beräknats.

Med anledning av det anförda innehåller förslaget bestämmelse i 25 å att tvist om fördelningen av influtna medel ej hindrar att utbetalning sker i enlighet med krfms beslut, om ej särskilda skäl föreligger.11 Syftet med uttagande av underhåll bör sålunda i allmänhet tillgodoses genom att influtna medel betalas ut till den underhållsberättigade utan dröjs- mål. Krfm får då ta ståndpunkt i uppkommen tvist och omedelbart handla i enlighet därmed. I andra fall kan det, om saken verkligen är tveksam, finnas anledning att avvakta att krfms beslut vinner laga kraft.

Det kan här framhållas, att krfm inte torde vara skyldig att meddela formliga fördelningsbeslut varje gång utbetalning skall ske samtidigt till två eller flera eller om en sökande skall ha företräde framför annan. Den utbetalning som sker utan fördelningsbeslut får då den verkan att medlen, såvida beslutet om utbetalning vinner laga kraft, inte får åter- krävas. Det kan med ett sådant förfaringssätt vara lättare för krfm att om någon sökande blivit missgynnad rätta till felet när det blir aktuellt att disponera senare influtna medel.

Ang. återbetalning av vad som oriktigt betalats ut föreslås en ny be- stämmelse i 26 å.

26 å

Om fördelningsbeslut ändras efter överklagande och medlen redan har betalats ut, kan finnas möjlighet att åstadkomma rättelse vid fördel— ning av senare influtna medel. I andra fall bör återbetalning äga rum. Krfm torde inte enligt InfL ha befogenhet att genom utmätning utsöka vad någon fått uppbära för mycket annat än om det beslut varigenom fördelningen ändrats ålägger återbetalningsskyldighet eller om annan exekutionstitel som går ut på återbetalning har vunnits.

I 3 kap. 26 å regleras det fallet att exekutionstitel upphävs. Bestäm- melserna är tillämpliga även när införsel ägt rum. Det kan emellertid erinras om att domstolarna ofta förklarar, att återbetalning av underhåll inte skall äga rum därför att exekutionstiteln upphävs. Vad som i nämn- da lagrum sägs om upphävande av exekutionstitel är även tillämpligt, om dom t. ex. beträffande underhåll ändras så att underhållsbidragets belopp nedsätts.

11 Jfr betr. gällande rätt U 111 s. 160 och 193.

Medel som influtit genom införsel skall i många fall fördelas mellan två eller flera sökande. Krfms fördelningsbeslut skall enligt 25 å som regel omedelbart tillämpas. Överklagande av fördelningsbeslut i införsel— ärenden torde f.n. knappast förekomma och man har dessutom anled- ning antaga att överinstansen liksom vid meddelande av beslut om upp- hävande av underhållsskyldighet beaktar svårigheten för den som upp- burit införselmedel för sådant ändamål att betala tillbaka vad han upp- burit. Rättelse bör helst ske genom kvittning i samband med fördelning av senare inflytande belopp. Denna form av rättelse kan dock inte till- lämpas beträffande underhåll för någon längre tid tillbaka eftersom un- derhållsberättigad därigenom skulle kunna ställas utan erforderligt un- derhåll. I den mån återbetalning skall äga rum bör principen emeller- tid vara att vad som betalats ut för mycket skall kunna återkrävas och vid behov utmätas.

Enligt 19 kap. 27 å första stycket i förslaget är talan mot beslut om införsel ej begränsad till viss. tid. Däremot gäller enligt fjärde stycket i samma paragraf att besvär över beslut om fördelning av influtna medel måste anföras inom tre veckor. Besvär över införsel som inkommit innan beslut om fördelning av influtna medel vunnit laga kraft kan enligt 19 kap. 30 å i förslaget föranleda att det senare beslutet hävs. När det sker, bör krfm på begäran utsöka vad som skall betalas till- baka.

Vad som nu sagts om beslut om fördelning mellan flera sökande har motsvarande tillämpning beträffande beslut om utbetalning av influtna medel, när fördelningsbeslut inte meddelats. Även beslut om utbetalning vinner enligt 19 kap. 27 å fjärde stycket laga kraft efter tre veckor.

I förevarande 26 å har beredningen upptagit bestämmelse med tanke på nämnda fall. Paragrafen innehåller, att om beslut om fördelning eller utbetalning av influtna medel ändras, skall krfm på begäran utsöka vad som skall betalas tillbaka. Av 19 kap. 41 å andra stycket i försla- get följer, att när hovrätten ändrat krfms beslut om fördelning eller ut- betalning, får vad som skall betalas tillbaka utsökas först sedan hov- rättens beslut vunnit laga kraft, såvida inte hovrätten förordnat annat.

Införsel i sjukpenning m.m.

27 å

Denna paragraf motsvarar 28 å första stycket InfL. Andra stycket i sistnämnda paragraf innehåller, att närmare föreskrifter angående till— lämpningen i övrigt av InfL meddelas av Kungl. Maj:t (se UsK). Ett motsvarande, generellt bemyndigande för Kungl. Maj:t finns i 1 kap. 3 å andra stycket i förslaget.

Paragrafen ersätter 22 å 1 U III som motiveras s. 194 f. Se vidare dep.chefen (under 28 å) s. 143 f. Påföljd 28 å

Paragrafen motsvarar 21 å InfL och ersätter 19 å i U III som mo- tiveras s. 188 ff. Se vidare dep.chefen (under 21 å) s. 140 f.

3.5. Utmätning (5 kap. UB)

Detta kap. inleder den avdelning i förslaget som rör utmätning (5—15 kap.). I kapitlet behandlas frågor som har samband med själva utmät- ningen, i den mån de ansetts böra bli föremål för reglering inom UBs ram. Undantag från utmätning och Säkerställande av utmätning be- handlas dock i de närmast följande kapitlen. Bestämmelserna gäller även för den särskilda verkställighetsform som utmätning av avlöning 0.1. utgör, i den mån de kan bli tillämpliga vid sådan utmätning. För utmät- ning av avlöning m.m. meddelas dessutom särskilda bestämmelser i 8 kap.

I kapitlet tas till en början upp vissa inledande allmänna bestämmel- ser som i sak inte innebär någon större nyhet (1—3 åå). Härefter följer bestämmelser om upplysningsplikt för gäldenären och tredje man, vilka väsentligen saknar motsvarighet i gällande lag (4 å). Utmätningsord- ningen regleras i huvudsaklig överensstämmelse med gällande rätt (5— 8 åå). Bland därpå följande föreskrifter om förfarandet (9—14 åå) har bl. a. upptagits bestämmelser om skyldighet för gäldenären att inställa sig till förhör och på heder och samvete bekräfta sina uppgifter. Vi- dare föreslås rätt att jämka underhållsbidrag, när konkurrerande anspråk föreligger. Härefter följer bestämmelser om verkan av att dom- stol fastställt fordran att utgå med särskild förmånsrätt i vissa slag av egendom (15 å). En nyhet är, att — förutom fast egendom — även registrerat skepp, registrerat luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg skall anses utmätta genom betalningsfastställelsen. Nästföl— jande avsnitt rör förhållandet till tredje man (16—25 åå). Det ger prin- cipiellt viktiga presurntioner som förutsättning för utmätning, bl. a. för det fallet att makar eller andra har gemensam besittning. Där föreslås också möjlighet att verkställa utmätning med förbehåll för tredje mans rätt och vidgade eller nya bestämmelser om föreläggande för tredje man eller utmätningssökanden att väcka talan om äganderätten till utmätt egendom. Som en nyhet ges härefter bestämmelser om återvinning vid utmätning (26 å). Beträffande verkan av utmätning eller betalning som sker i ärendet meddelas också delvis nya föreskrifter (27—30 åå). Sär- skilt kan nämnas, att nya regler ges om den tidpunkt då utmätning medför förmånsrätt och att krfm fått befogenhet att bevaka gäldenärens

rätt beträffande utmätt egendom. Bestämmelser upptas också om sam- manträffande av utmätningar (31 och 32 åå). Slutligen innehåller kapitlet vidgade regler om hävande av utmätning och annan rättelse (33—35 åå).

Beredningen har inte upprättat någon katalog över de olika slag av egendom som kan ifrågakomma till utmätning. Däremot anges i 6 kap. undantag från utmätning som skall gälla beträffande egendom som eljest skulle vara utmätningsbar. I övrigt har beredningen i olika sammanhang behandlat särskilda inbördes mycket heterogena problem i fråga om möjligheten att utmäta egendom i olika situationer. I detta hänseende kan hänvisas till vad som i det följande sägs, i förevarande kap. under 4 å om checkkonto, under 8 å om beslagtagen egendom, under 15 å om fastställelse till betalning ur utländskt fartyg, utländskt luftfartyg eller utomlands befintliga reservdelar till luftfartyg, under rubriken till 16—25 åå om frågan i vad mån rättigheter till utmätt lös egendom (nytt- janderätt m.m.) skall respekteras och under 23 å om utmätning av vill- korlig rätt till lös egendom, under rubriken till 6 kap. om frågan huru- vida makes giftorättsandel kan utmätas och frågan om utmätning av andel i dödsbo, under 7 kap. 5 å om utmätning av intecknade reserv- delar till luftfartyg, när reservdelslagret finns utomlands, under 9 kap. 11 å om verkan av generell pantförskrivning och pantförskrivning till säkerhet för viss kredit som får utnyttjas av gäldenären i mån av be— hov samt under 10 kap. 9 å om utmätning av avbetalningssäljares eller avbetalningsköpares rätt.

Innan beredningen går närmare in på de särskilda bestämmelserna vill beredningen dels beröra den principiella frågan i vad mån exeku- tionstitel som ålägger betalningsskyldighet kan verkställas mot annan än den som i exekutionstiteln har angetts som förpliktad dels översikt- ligt redogöra för de olika led som ingår i utmätningsförfarandet.

Det anspråk som godkänts genom en exekutionstitel kan överlåtas eller på annan grund övergå från en innehavare till annan.1 Att så sker medför i allmänhet inte hinder mot exekution, men vid verkställigheten kan eventuellt göras andra invändningar mot den nya innehavaren än som kunnat göras mot tidigare innehavare. Sådana invändningar skall behandlas enligt reglerna i 3 kap. 24 å i förslaget. I viss utsträckning kan också en exekutionstitel användas även mot annan än den som anges som förpliktad i urkunden. Frågan när detta kan ske ställer sig vä- sentligt olika, om exekutionstiteln går ut på betalningsskyldighet och åberopas för utmätning, på ena, och om den avser utgivande av lös egendom, avhysning eller annat som omfattas av 16 kap. i förslaget, på andra sidan. I båda fallen är dock utgångspunkten, att exekutions- titeln inte kan utan vidare åberopas mot annan än den som anges i ur- kunden.

Såvitt angår betalningsskyldighet är undantagen få och begränsade. Om gäldenären avlider, kan enligt vad som allmänt antas exekution äga rum hos hans dödsbo. En annan sak är att betalningsskyldigheten för utdömda böter och utdömt vite bortfaller när den dömde dör, om inte dessförinnan lös egendom utmätts eller satts i allmänt förvar (35 kap. 7 å BrB). Däremot torde exekutionstitel mot den döde (eller mot

1 Jfr SvJT 1973 rf s. 10.

hans dödsbo) ej kunna användas mot hans dödsbodelägare.” De senares ansvar är reglerat i 21 kap. ÄB och det kan naturligtvis ofta, sedan skifte skett, vara enkelt att konstatera att delägarna ådragit sig betal- ningsansvar. Skulle delägare på den punkten framställa invändning som inte kan lämnas utan avseende, kan hans berättigade intresse till- godoses genom att verkställighet vägras innan betalningsdom mot honom utverkats. Trots de skäl som sålunda kan anföras för exekutionstitelns omedelbara exigibilitet mot delägare vilken lagen utpekar som ansvarig har beredningen inte ansett tillräcklig anledning föreligga att fastslå en allmän sådan regel eller förorda en dylik tillämpning. Det är ofta lämpligare, att om dödsboets skulder inte betalas, ansökan görs om boets avträdande till förvaltning av boutredningsman eller till konkurs än att utmätning sker hos de särskilda delägarna. I rättspraxis har i fråga om vissa viktiga skatter medgetts, att utmätning för avlidens skatt får, sedan dödsboet skiftats, ske hos dödsbodelägare utan att exekutions— titel utverkats mot dödsbodelägaren.2 Detta får måhända ses som ett praktiskt motiverat avsteg från den allmänna principen, grundat på att delägares ansvar är specialreglerat i tillämpliga skatteförfattningar. Till stöd för praxis' ståndpunkt kan också anföras, att debitering av skatt inte innefattar mycket mer än en uträkning av beloppet och att det kan synas meningslöst att kräva en ny uträkning för och debitering på varje särskild delägare eller en dom på betalningsskyldighet för envar av dem. Man kan emellertid fråga sig, om samma regel skall gälla i fråga om andra offentligrättsliga exekutionstitlar som väsentligen endast inne— fattar en uträkning och debitering av det beräknade beloppet. Bered- ningen vill för sin del inte framställa någon erinran däremot försåvitt dödsbodelägarna får tillfälle att göra invändningar enligt 3 kap. 24 å i förslaget.

Det kan i detta sammanhang förtjäna påpekas, att exekutionstitel som ålagt en sedermera avliden person betalningsskyldighet kan åberopas mot hans dödsbo även sedan detta avträtts till förvaltning av boutrednings- man men att den däremot inte, om dödsboet avträds till konkurs, kan föranleda utmätning hos konkursboet annat än i egendom som på grund av panträtt 0.1. häftar för fordringen (jfr 23 å andra st. och 195 å KL).

Även i fråga om en del andra intressenter än dödsbodelägare finns i lag stadgat betalningsansvar för närmare angivna skulder. I handels— bolag är t. ex. bolagsmännen enligt 19 å lagen (1895:64 s. 1) om han- delsbolag och enkla bolag skyldiga att solidariskt såsom för egen skuld svara för bolagets skulder. F. n. torde man i allmänhet anse, att dom mot handelsbolaget inte kan utan vidare verkställas hos bolagsman.3 Vad angår den samarbetsform som består i partrederi får enligt rättsfall

1" Clivecnaa, Domen i tvistemål s. 178. Jfr Hassler, s. 206, som uttalar, att utmätning kan riktas mot dödsboet eller delägare däri som är ansvarig för gälden. Jfr även Kallenberg inR 1905 s. 171.

2NJA1969 s. 418. Jfr SvJT 1972 rf s. 19. 3ngger II 5. 182, Ekelöf, Om interventionsgrunden s. 131 f, Hasselrot. Några spörsmål angående handelsbolag s. 61, Herslow s. 44, Kallenberg i TfR 1905 s. 171 f och 1907 s. 92 f och Nia], Om handelsbolag och enkla bolag 5. 214 f samt SvJT 1921 rf s. 58. Jfr Hassler, s. 207, som betecknar frågan som tveksam.

utmätning ske hos partredarna för rederiets förbindelser,4 oavsett om exekutionstiteln nämner den aktuella partredaren eller ej. I viss utsträck- ning kan en sådan tillämpning försvaras med att partredarna företräds av huvudredare och att dom i mål, där huvudredaren svarat, sålunda i själva verket riktar sig mot samtliga partredare. Så säkert grundad synes tillämpningen inte vara för alla fall. Beredningen har dock ingen saklig erinran mot tillämpningen, om invändningar mot exekutionen behandlas enligt vad som sägs i 3 kap. 24 å i förslaget.

Här kan även nämnas, att om rederiaktiebolag häftar för betalnings- skyldighet som ålagts befälhavare på bolagets fartyg i denna hans egenskap, anses bolagets egendom kunna tas i mät.5 I detta fall torde det emellertid utan vidare vara klart, att rederiet i målet företräds av befälhavaren och att rederiet alltså är part.

Om en person är betalningsansvarig på grund av borgen, anses dom mot huvudgäldenären inte kunna verkställas mot borgensmannen. Be- redningen vill inte förorda något avsteg från denna princip.

Det har uttalats, att singularsuccession på svarandesidan i utsöknings- mål inte torde kunna förekomma.6 Bl. a. skulle, om utmätningsgäldenär på annan överlåter sin rätt till redan utmätt gods, överlåtelsen inte med- föra succession i svarandeställningen.7 Uttalandena synes knappast håll- bara. Beredningens förslag utgår från att succession i partsställningen kan äga rum när svaranden representerar viss egendom mot vilken exeku- tionen riktas. Om utmätt egendom överlåts, är det t. ex. klart att den nya ägaren är den som skall företräda egendomen i fortsättningen. Eventuellt överskott — och vid överlåtelse av fast egendom m.m. även ägarhypotek — skall tillfalla den nya ägaren. Detta måste uppenbart medföra att nya ägaren blir jämte förra ägaren sakägare i utmätningsärendet, dvs. att åtminstone partiell succession sker på svarandesidan.

Nar intecknad fordran i lagsökningsmål fastställts till betalning ur fast egendom, har brukat anses, att lagsökningsutslaget inte kan verk- ställas mot ny ägare sedan dess utmätningsverkan förfallit (jfr 77 a å och 86 å 1 mom. UL).8 Det synes inte tillräckligt motiverat, att när fordran fastställts till betalning ur visst objekt, vägra verkställighet en- bart därför att objektet bytt ägare. Beredningen syftar här inte på det fallet att en person ålagts att betala en skuld intill visst belopp, motsvarande värdet av viss egendom (jfr t. ex. 13 kap. 14 å GB). Då kan verkställighet givetvis inte ske mot den som förvärvar egendomen. Att viss person såsom ägare ålagts att ”med” viss egendom (t.ex. vanlig lös pant eller intecknad fastighet) betala fordran med panträtt i egendomen bör däremot inte hindra, att exekution sker i den egendomen även sedan den överlåtits, om ej godtrosförvärv ägt rum. Oavsett ut- tryckssättet har ju avsikten med och det reella innehållet i domen va- rit att fastställa den sakrättsliga förpliktelse som egendomen svarar

4NJA 1889 s. 383, Trygger II 3. 183, Alexanderson s. 53, Herslow s. 44 och Hassler s. 207 vid not 11.

5 NJA 1912 s. 186 och Hassler s. 207 vid not 12. 5 Hassler s. 55 f. Se även SvJT 1962 rf s. 20. 7 Hassler s. 56. 8 U VIH s. 82. Se även U IV s. 111 med not 4 och där anförd litteratur.

för och vid sådant förhållande bör singularsuccession lika litet som uni- versalsuccession hindra verkställigheten. Med den möjlighet att göra invändningar mot exekution som 3 kap. 24 å ger bör några betänklig- heter inte möta mot en sådan tillämpning. Det bör understrykas, att här inte avses den betalningsskyldighet som kan ha ålagts tidigare ägare personligen utan endast förklaring att viss egendom skall med visst belopp svara för fordran, dvs. fastställelse att fordran får tas ut ur viss egendom. Om endast fordran mot gäldenären personligen ålagts, bör exekutionstiteln sålunda inte få användas för utmätning av panten sedan denna överlåtits till tredje man.” Beredningen har inte heller ansett, att utmätning bör få äga rum hos successor när det fastställts att ett kollektiv av lös egendom svarar för företagsinteckning och det först vid förrättningen kan slutligt avgöras vilken egendom som med anledning av betalningsfastställelsen kan tas i mät.10

Förutom fastställelse till betalning ur vanlig lös pant och intecknad fastighet kan som exempel på fall då verkställigheten bör fortgå nämnas fastställelse till betalning av fordran med sjöpanträtt eller luftpanträtt.

Med panträtt bör i förevarande sammanhang likställas retentionsrätt. Det bör sålunda i princip inte möta hinder att, sedan fordran med re- tentionsrätt fastställts till betalning ur egendomen, verkställa domen ge- nom utmätning därav oaktat objektet överlåtits. Det kan tilläggas, att den realisationsrätt som i regel tillkommer handpanthavare och reti- nent ofta gör det obehövligt att tillgripa utmätning för att fordringen skall kunna tas ut ur egendomen.

Man kan möjligen diskutera huruvida en sådan förklaring som nyss nämnts om betalning ur viss lös egendom bör lämpligen exekveras just genom utmätning (jfr 10 kap. HB).11 Enligt beredningens mening är emellertid utmätningsinstitutet väl lämpat för ändamålet. Att utmät- ningsobjektet fixerats genom exekutionstiteln innebär endast att man inte har anledning att tillämpa den s. k. utrnätningsordningen eller benefi- ciereglerna. De sistnämnda hindrar ju inte exekution i pant eller egen- dom som innehas med retentionsrätt (67 å 1 mom. UL och 6 kap. 12 å första st. i förslaget).

Att verkställigheten oavsett ägarbyte regelmässigt skall fortgå när lös eller fast egendom redan tagits i mät är uppenbart.

Beredningen har inte ansett lämpligt att föreslå några nya bestäm- melser som anger när utmätning får äga rum hos annan än den som utpekas i exekutionstiteln. Det bör i första hand fordras att exeku- tionstiteln har rättskraft mot vederbörande. Därutöver bör för tillämp- ningen vara vägledande, huruvida den förpliktelse som skall realise- ras kan anses ha behållit sin identitet och om svaranden är tillräck- ligt tillgodosedd genom den möjlighet att göra invändningar mot verk- ställigheten som 3 kap. 24 å i förslaget erbjuder.

Som förut nämnts vill beredningen i förevarande sammanhang även översiktligt redogöra för de olika led som ingår i utmätningsförfaran- det.

9 Jfr NJA 1932 s. 467 och 1962 s. 188. Se även Olivecrona s. 129. 10 Jfr U IV s. 111. 11 Se Olivecrona s. 127 ff.

Av särskilt intresse är härvid fullföljdsreglernas inverkan på förfa- randets fortgång liksom betydelsen av att den ena eller andra åtgärden under förfarandet vunnit laga kraft mot parterna i ärendet resp. mot tredje man.

Enligt 200 å UL kan klagan över krfms förfarande i utmätningsmål föras hos ÖE, i princip oavsett vad slags beslut eller åtgärd eller un- derlåtenhet som klaganden är missnöjd med. I vissa frågor som an— ges i 201 och 203 åå är besvärstiden begränsad, ehuru i allmänhet inte för tredje man. Enligt 210 å får klagan över utmätning inte hindra förrätt- ningens fullbordan eller egendomens försäljning och ej heller klagan över annan av krfm vidtagen åtgärd verka uppehåll däri med mindre ÖE för— ordnar annorlunda. Enligt förslaget får krfms beslut eller åtgärder i allmänhet överklagas hos hovrätten, med vissa undantag som anges i 19 kap. 23—25 åå. I 19 kap. 17 å föreslås, att krfms beslut med visst un- dantag omedelbart länder till efterrättelse och att verkställighet (eller handräckning) fortgår utan hinder av klagan, om inte annat är särskilt föreskrivet eller förordnas. Har besvär anförts, kan krfm enligt 19 kap. 36 å andra stycket förordna att ärendet skall vila tills vidare i avvaktan på hovrättens beslut. Vidare kan hovrätten enligt 19 kap. 40 å andra stycket omedelbart förordna att åtgärd för verkställighet eller handräck- ning inte skall äga rum tills vidare eller att sådan åtgärd skall genom- föras och bestå till dess annat förordnas. Om synnerliga skäl föreligger, får hovrätten också omedelbart förordna att vidtagen åtgärd skall hävas.

Utmätningsförfarandet är i fall, när det leder till försäljning, uppdelat på tre led. Det första ledet omfattar ansökan om utmätning, utmät- ningsbeslutet och dess Säkerställande. Andra ledet utgörs av förberedel— serna till försäljning och dennas genomförande. Tredje ledet omfattar fördelning av köpeskilling och andra influtna medel samt utbetalning därav (resp. avsättning av medel som inte kan utbetalas). De viktigaste beslut eller åtgärder under förfarandet som kan bli föremål för över- klagande är utmätningsbeslutet, försäljningen och fördelningen av in- flutna medel.

Vad först angår utmätningen gäller enligt förslaget, att även om den inte överklagats kan sakägare begära att utmätningen hävs av skäl som anges i 33 å i förevarande 5 kap. Enligt 19 kap. 25 å kan särskild talan inte föras mot beslut varigenom ett sådant yrkande lämnats utan bifall. Tredje man kan emellertid enligt 19 kap. 27 å anföra besvär över ut- mätningen utan inskränkning till viss tid.

Besvär över utmätning hindrar inte, att försäljning äger rum, men denna kan inhiberas. Enligt förslaget skall besvär över försäljning även av tredje man anföras inom viss fix tid från försäljningen.

Om tredje mans anspråk blivit känt innan försäljning av den ut- mätta egendomen skett, finns enligt förslaget möjlighet att åstadkomma klarhet genom att tredje mannen enligt 19 eller 24 å i förevarande kap. föreläggs att väcka talan vid domstol. Försummar han att väcka talan, har han i ärendet förlorat sin rätt mot utmätningssökanden liksom mot köparen, om egendomen säljs (jfr 15 kap. 2 å i förslaget). Går utmätningen åter, har han sin eventuella rätt i behåll.

Blir tredje mans anspråk känt först sedan försäljning skett, kan krfm alltjämt ge tredje mannen föreläggande att väcka talan vid domstol (25 å i förevarande kap.). Tvisten kommer då att i realiteten gälla, hu— ruvida utmätningssökanden skall få lyfta medel som influtit för egen- domen. Dessutom inverkar tvistens utgång på frågan vem som skall få lyfta eventuellt överskott. (Se även 33 å.)

Att försäljning av utmätt egendom vunnit laga kraft utgör en förut- sättning för att köparen skall kunna åberopa försäljningen som laga åtkomst. På andra sidan ger försäljningen inte köparen ovillkorligt skydd mot tredje man, som gör gällande att han hade bättre rätt än utmätningsgäldenären till den utmätta egendomen. I 15 kap. i förslaget anges de fall då köparen är skyddad mot tredje man. I princip skall tillämpas samma regler som vid frivillig försäljning, vilket bl. a. innebär att godtrosförvärv kan äga rum under de förutsättningar som eljest gäller. Därutöver skall emellertid försäljning av registrerat skepp eller av fast egendom stå sig mot tredje man under villkor som anges i 15 kap. 3 å även om en frivillig försäljning inte skulle bli gällande under motsvarande omständigheter (jfr ang. andel i skepp m.m. 2 kap. 9 å). Detta överensstämmer med ULförslaget. 6 å i 15 kap. innehåller vidare att tredje man, vars rätt gått förlorad enligt 3 å andra stycket i kapitlet, har rätt till ersättning av staten enligt samma bestämmelser som när sådan ersättning skall utgå med anledning av att ägarens rätt gått för- lorad genom frivillig försäljning (se härom 18 kap. 4——7 åå JB samt 349 och 351—353 åå SjöLförslaget). Beredningen antar att försäljning av registrerat luftfartyg skall framdeles i nämnda hänseenden jämställas med försäljning av registrerat skepp.

I 15 kap. 4 och 5 åå föreslås även regler, enligt vilka köpare av utmätt egendom som går förlustig egendomen, resp. tredje man som genom exekutiv försäljning gått förlustig sin egendom, får rätt till er- sättning av utmätningsgäldenären och borgenär i ond tro som vunnit betalning.

Sedan beslut om köpeskillingsfördelning meddelats kan krfm inte enligt förslaget själv ändra eller rätta beslutet. Frånsett möjligheten att genom besvär, eventuellt extraordinära rättsmedel, vinna ändring skall köpeskillingsfördelningen lända till efterrättelse. Det gäller emel- lertid vid tillämpning härav att bestämma vad som blivit avgjort ge- nom fördelningsbeslutet. Om t. ex. utdelning utfallit på viss fordran för vilken A stått antecknad som borgenär, hindrar det inte, att B kan göra gällande att fordringen tillhörde honom. Köpeskillingsfördelningen ut— gör inte hinder mot en sådan talan. Däremot kan fordringen i fråga inte utan att köpeskillingsfördelningen helt eller delvis undanröjs frånkän- nas rätt till betalning t. ex. därför att en tredje person C anser att han hade företräde enligt förmånsrättsordningen eller att nämnda fordran överhuvud inte existerade. Om någon formlig fördelning inte behövs och influtna medel utan vidare betalas ut till utmätningssökanden, får utbetalningsbeslutet samma rättsverkan som ett fördelningsbeslut (jfr 19 kap. 27 å fjärde st.).

Om försäljning vunnit laga kraft, måste uppmärksammas att det

begränsar möjligheten att ändra köpeskillingsfördelningen. Försäljningen och fördelningen kan i större eller mindre mån ha ett oupplösligt sam- band med varandra.

Det har sagts, att om exekutiv försäljning undanröjs, mister även skedd köpeskillingsfördelning sin betydelse eftersom intet finns att för- dela.12 Den som vid fördelning fått del i influtna medel torde dock i allt fall inte vara skyldig att återbetala vad han fått lyfta utan att rätts- läget för hans del återställs, t. ex. genom att panthavare får äter den pant han hade före försäljningen.13 Att återställa rättsläget kan emel- lertid vara helt eller delvis omöjligt.

I vad mån enligt gällande lag köpeskillingsfördelning utan vidare påverkas av att skedd försäljning undanröjs är enligt beredningens mening en tveksam fråga som knappast kan besvaras så kategoriskt som nyss antytts. En exekutiv myndighets utbetalning av medel kan inte utan vidare anses verkningslös därför att de medel som använts för ändamålet av en eller annan anledning inte bort utdelas. Förslaget utgår från att fördelning resp. utbetalning av influtna medel skall stå sig, om den inte undanröjs med anledning av besvär över utmätning eller för- säljning (jfr 19 kap. 30 å i förslaget) eller särskild klagan. Det förtjänar påpekas, att undanröjande av skedd försäljning kan vara begränsat, t. ex. till att avse försäljning av tillbehör till fast egendom, och att det bör fastställas, om och i vad mån undanröjande av försäljning påverkar köpeskillingsfördelning.

I detta sammanhang vill beredningen nämna att speciella spörsmål inställer sig om särskilda (extraordinära) rättsmedel undantagsvis leder till att skedd försäljning undanröjs. Beredningen uppmärksammar vid 19 kap. 45 å i förslaget inverkan därav på köpeskillingsfördelning. Extra- ordinära rättsmedel kan också användas mot enbart köpeskillingsfördel- ning.

Inledande bestämmelser

1 9

I 3 kap. i förslaget anges vilka handlingar som kan ligga till grund för verkställighet och villkoren för verkställbarhet i olika fall. Till skillnad från införsel skall utmätning enligt förslaget generellt stå till buds, när verkställighet av betalningsskyldighet är medgiven enligt be- stämmelserna i 3 kap. Föreskrift härom har tagits upp i första stycket av förevarande 1 å. Med betalningsskyldighet avses skyldighet att betala pengar. Förpliktelse att utge varor räknas ej i förslaget som betal- ningsskyldighet (jfr däremot 37 å 1 mom. 1 och 61 å UL) och verk— ställighet därav skall i förekommande fall ske enligt 16 kap.

Beträffande skriftlig förbindelse som avses i 3 kap. 21 å föreskriver 2 å i förevarande kap. vissa begränsningar i möjligheten att få utmätning. Bestämmelsen i första stycket i 1 å innehåller en erinran härom.

I flera bestämmelser i förslaget anges, att krfm får i där angivna fall utsöka fordran eller kostnad utan att betalningsskyldighet ålagts

12 Trygger I 5. 492, Hassler s. 426 och Olivecrona, Förfarandet s. 184. 13 Trygger I s. 492.

genom exekutionstitel som avses i 3 kap. Sådana föreskrifter finns i 2 kap. 15 å, 3 kap. 26 å, 4 kap. 20, 21 och 26 åå, 8 kap. 5 å, 14 kap. 22 å, 16 kap. 4 å och 18 kap. 7, 9, 10, 14 och 21 åå, se även 19 kap. 17 å. I andra stycket av förevarande paragraf anges att krfm då får använda sig av utmätning för att utsöka fordringen eller kostnaden. Några sär- skilda villkor har inte föreskrivits, frånsett bestämmelsen i 14 kap. 16 å 3.

2 ä

Enligt 3 kap. 21 å i beredningens förslag får skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse angående underhållsbidrag enligt GB eller FB eller angående bidrag som tillkommer kommun för barns vård enligt BvL läggas till grund för verkställighet, i den mån ej annat följer av särskilda föreskrifter. Förevarande 2 å innehåller vissa sådana särskilda före- skrifter beträffande utmätning.

När bidrag skall utgå under en längre tid, kan lätt inträffa, att par- ternas anteckningar om erlagda belopp är bristfälliga och att kvitton förkommit. I första stycket meddelas en bestämmelse rörande under- hållsbidrag som förfallit till betalning för relativt länge sedan. Be— stämmelsen innebär, att utmätning på grund av förbindelse som nyss nämnts inte får ske för bidrag som förfallit till betalning tidigare än tre år innan ansökan om utmätning gjordes, om gäldenären gör gällande att bidraget betalts och invändningen inte kan med hänsyn till omständigheterna lämnas utan avseende. Härvid skall bidrag som avses i 7 kap. 10 å FB, dvs. ersättning för förlossningskostnader åt moder till barn utom äktenskap m.m., anses ej ha förfallit till betalning innan det blivit bestämt till beloppet. Förslaget överensstämmer med 54 a å 2 mom. UL.1

Beredningen har övervägt, huruvida en motsvarande begränsning av verkställbarheten är motiverad när utmätning för underhållsbidrag söks på grund av dom. Detta spörsmål har en vidare innebörd och sam- manhänger med frågan, om överhuvud dom skall, såsom nu i allmän- het är fallet, utan annan tidsbegränsning än som följer av fordrings— preskription kunna utan särskild prövning läggas till grund för verk— ställighet. Såvitt beredningen känner till har gällande lag inte i prak- tiken föranlett olägenheter som påkallar begränsning av verkställ- barheten. Om krfm beslutar utmätning i hithörande fall, kan beslutet överklagas till hovrätten. Denna kan bl. a. hålla förhör med part eller annan, om det finnes behövligt för utredningen (52 kap. 10 å RB). En kvalificerad prövning kan alltså ske inom utmätningsförfarandets ram. För vissa fall finns särskilda bestämmelser om att fordringsbelopp på andra grunder inte får indrivas efter viss tid. Sålunda bortfaller ådömda böter och utdömt vite när tre år förflutit från att domen vann laga kraft, om ej ansökan om böternas eller vitets förvandling dessförinnan delgetts den dömde (35 kap. 7 å BrB). Åtgärder för uttagande av skatt m.m. får i regel inte vidtas mot skattskyldig senare än fem år efter ut- gången av det uppbördsår, under vilket skatten skolat erläggas enligt verkställd debitering (71 å Uppr). Beredningen har därför inte upp- tagit någon särskild begränsning av verkställbarheten i fråga om be-

1 Se U I 5. 45 f och prop. 1963:52 s. 60 f.

talningsanspråk som stått ute länge. Regler om begränsning till tiden av exekutionstitlars verkställbarhet saknas också i de övriga nordiska länderna. Angående invändningar mot verkställighet se i övrigt 3 kap. 24 å i förslaget.

Det kan här nämnas att, med hänsyn till vad som föreskrivs i 4 kap. 5 å andra stycket i förslaget, någon motsvarighet till första stycket i förevarande paragraf inte behövs i fråga om införsel.

Det förekommer, att makar tillskapar skenfordringar och att maken/ borgenären försöker få till stånd exekution hos andra maken för att skydda dennes egendom mot utomståendes fordringar. Bestämmelsen i andra stycket av förevarande 5 kap. 2 å syftar till att motverka sådana otillbörliga åtgärder i fråga om förbindelse angående underhållsbidrag (se även 11 å andra st.). Enligt förslaget får utmätning för underhålls- bidrag till make ej ske på grund av förbindelse som avses i 3 kap. 21 å, om makarna inte under den tid bidraget avser levde och alltjämt lever åtskilda på grund av söndring eller efter hemskillnad. Bestäm- melsen motsvarar 54 a å 1 mom. andra punkten UL.2

3 &

Möjligheten att få utmätning skall ej såsom införsel vara begränsad till vissa speciella tillgångar. Med hänsyn till gäldenärens behov eller av andra skäl skall emellertid enligt förslaget liksom enligt UL gälla en rad undantag från utmätning. Bestämmelser om sådana undantag upptas i 6 kap. Sistnämnda kap. hänvisar (i 10 å) också till speciella förbud mot utmätning som finns i andra författningar. Första stycket i förevarande 3 å ger uttryck åt principen att utmätning får äga rum av egendom som inte är undantagen enligt 6 kap. eller särskild före- skrift.

I 91 a å UL anges uttryckligen, atti den mån pantbrev i fast egendom ej utgör pant för fordran, det får tas i anspråk genom utmätning hos fastighetens ägare.1 Enligt ULförslaget skall bestämmelsen vidgas till att även omfatta pantbrev i skepp. Denna speciella bestämmelse förut— sätter att utmätningsmöjligheten omfattar mer än det ägarhypotek som enligt 6 kap. 9 å JB resp. 270 å SjöLförslaget tillkommer fastig- hetens eller skeppets ägare, dvs. även tillägg enligt 6 kap. 3 å JB resp. 264 å SjöLförslaget. Beredningen har inte ansett sig kunna underlåta att införa en motsvarighet till bestämmelsen i sitt förslag. Föreskriften har tagits upp som första punkt i andra stycket av förevarande para- graf. Som andra punkt i samma stycke föreslås, att motsvarande skall gälla skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luft- fartyg.

I detta sammanhang bör påpekas att företagsinteckning inte kan med- föra ägarhypotek och att det intecknade skuldebrevet inte kan utmätas för fordran mot den som driver den företagsintecknade verksamhe- ten.2

2 Se U I s. 45 och prop. 1963:52 s. 30 och 59 f. 1 Bestämmelsen tillkom genom de ändringar som efter prop. 19711179 skedde genom lag 1971:1211. Den har kritiserats av Olivecrona i SvJT 1973 s. 244 f. 2 Se JO 1971s.398 f.

I tredje stycket upptas en bestämmelse som upplyser om att för ut- mätning av avlöning och vissa andra förmåner gäller särskilda villkor enligt 8 kap. i förslaget.

I anslutning till bestämmelserna i förevarande paragraf kan erinras om att beredningen under mbriken till förevarande kap. har hänvisat till en rad ställen i betänkandet där speciella problem angående möj- ligheten att utmäta tillgångar av olika slag behandlats.

U pplysningsplikt

4 &

Utmätningsgäldenären är enligt gällande rätt ej skyldig att med- verka vid utmätning genom att lämna upplysningar om sina tillgångar (jfr 64 å 3 mom. första punkten UL, som endast gäller vad som bör undantas från utmätning). Gäldenären kan sålunda förhålla sig passiv. Han kan också som regel utan påföljd lämna osanna uppgifter.1 Om han i samband med utmätningsförrättning åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom tas i anspråk, gör han sig emellertid skyldig till straffbar handling (11 kap. 1 å andra st. andra punkten BrB).

Enligt lagen (1921: 244) om utmätningsed är emellertid gäldenär skyl- dig att på yrkande av borgenär upprätta förteckning över sina tillgång- ar och beediga förteckningen. Ansökan om avläggande av utmätningsed skall göras hos konkursdomaren och edgång kan alltså inte äga rum i utmätningsärende. Skyldighet för gäldenären att avlägga utmätningsed förutsätter, att misslyckat utmätningsförsök ägt rum inom sex månader innan ansökan gjordes om utmätningsed. Gäldenär som lämnar oriktig uppgift i förteckning till utmätningsed gör sig skyldig till straffbar handling (11 kap. 1 å andra st. och 3 å andra st. BrB).

Enligt dansk rätt är gäldenären skyldig att under den exekutiva för- rättningen på begäran uppge vad han äger till fullgörande av ford— ringen och i övrigt meddela alla i detta hänseende behövliga upplys- ningar (520 å första st. retsplejeloven). Oriktiga uppgifter medför straff- ansvar.2 Enligt norsk rätt är svaranden skyldig att på anmodan lämna de upplysningar om sina ekonomiska förhållanden som är nödvändiga för att verkställigheten skall främjas (37 å första st. lov om tvangsfuld- byrdelse). Skyldigheten är straffsanktionerad.3 Den finska utsöknings- lagen föreskriver ej skyldighet för gäldenären att vid utmätning uppge sina tillgångar. Har misslyckat utmätningsförsök ägt rum, är gäldenären pliktig att på borgenärens yrkande hos ÖE eller dömstol med ed styrka, att han ej äger annan tillgång än som uppgetts (3 kap. 33 å ULF). I Förbundsrepubliken Tyskland gäller, att om utmätning ej lett till att bor- genären blivit förnöjd eller denne gör troligt att han ej skulle kunna bli helt tillgodosedd genom utmätning, är gäldenären skyldig att på be- gäran upprätta förteckning över sina tillgångar och beediga förteck-

1 Beckman m.fl., Kommentar till brottsbalken I 3 uppl. s. 452, Hiassler s. 108 och Olivecrona s. 84. 2 Karnovs lovsamling 7 udgave s. 1842 samt Gomard s. 116 f. 3 Alten s. 63.

ningen (807 å Zivilprozessordnung). Förfarandet äger rum vid domstol (som är överordnad exekutiv myndighet).4 Enligt schweizisk rätt är gäldenären skyldig att vid utmätningsförrättning, i den mån det behövs för att tillfredsställande resultat skall uppnås, uppge sina tillgångar, däri inräknad egendom som ej finns i hans vård samt fordringar och rättigheter (art. 91 i Bundesgesetz iiber Schuldbetreibung und Konkurs). Förtigande av tillgång är straffbart.5

Det är en uppenbar brist i nuvarande ordning hos oss, att gäldenären inte är skyldig att i utmätningsärendet lämna upplysningar om sina tillgångar och att han som regel utan påföljd kan försvåra utmätnings- förfarandet genom att förhålla sig helt passiv eller t.o.m. lämna orik- tiga eller vilseledande uppgifter. Förrättningsmannen skall visserligen efterforska utmätningsbar egendom men är i praktiken i stor utsträck- ning hänvisad till upplysningar från parterna.6 Det har förekommit att gäldenär gömt undan värdehandlingar eller annan värdefull egendom och vägrat uppge var den finns. Om skyldighet åläggs utmätningsgäldenär att redan i utmätningsärendet uppge sina tillgångar, bör bättre resultat kunna uppnås i en del fall. Krfm bör därför ha möjlighet att under handläggningen av ärendet framtvinga uppgifter av gäldenären. Som ovan nämnts under 2.5.17 anser beredningen önskvärt, att man frångår nuvarande praxis att regelmässigt uppsöka gäldenärens bostad för att där utröna huruvida det finns utmätningsbar egendom. För att detta öns- kemål skall kunna tillgodoses måste gäldenären åläggas att medverka på ett annat sätt än nu.

Upplysningsplikten torde böra begränsas till gäldenärens tillgångar (hans aktiva). Något behov att i utmätningsärende kräva uppgifter om gäldenärens skulder (hans passiva) föreligger knappast. Skyldigheten att uppge aktiva bör omfatta alla tillgångar som har ekonomiskt värde.

I enlighet med det sagda föreslår beredningen i första stycket av förevarande 4 å, att gäldenären skall vara skyldig att noggrant uppge sina tillgångar. Häri skall även ingå behövliga upplysningar om var tillgångarna finns och rörande omständigheter som är av betydelse för att precisera dem (t. ex. om avbetalningar på fordran eller innehållet i ett kontrakt). Det närmare förfarandet när krfm skall avkräva gälde- nären uppgifter regleras i 13 å. Vad där sägs hindrar givetvis ej att frågor ställs till gäldenären på ett mera formlöst sätt.

F.n. hålls alltid utmätningsförrättning i gäldenärens bostad, om ej egendom på annat ställe tagits i anspråk. Detta gäller även om för- rättning nyligen ägt rum hos gäldenären i annat ärende utan att ge resultat. En sådan ordning var mera naturlig förr, när många människor inte hade andra tillgångar än lösöre i hemmet. Oavsett vilken egendom som finns att tillgå synes det numera ej så välmotiverat att förrättnings- mannen skall rutinmässigt besöka gäldenären i hemmet. Även om detta i våra dagar oftast innehåller betydligt värdefullare egendom än i äldre tider är ändå inte så mycket att vinna, eftersom nuvarande regler

4 Lent-Jauernig s. 92 f och Schönke-Baur s. 192 ff. -") Favre s. 154 f. & Olivecrona s. 83 f, JO 1964 s. 156 och U I 3. 58. 7 Jfr även s. 547.

om gäldenärens beneficium är mycket liberala mot honom. Åtskillig egendom är f.ö. ofta köpt på avbetalning under äganderättsförbehåll från säljarens sida. Förrättningar i gäldenärens bostad ger därför i regel dåligt resultat. I de flesta fall finnes gäldenären sakna utmätningsbara tillgångar. Förfarandet innebär också olägenheter. Om gäldenären eller annan ej är hemma när förrättningsmannen inställer sig, anses denne ha rätt och skyldighet att ta sig in i bostaden med hjälp av portvakt eller låssmed eller på annat sätt.

Som förut nämnts anser beredningen att besöken i gäldenärens bostad kan minskas. Krfm bör i större utsträckning söka få underlag för sin bedömning genom att höra gäldenären på tjänsterummet eller utfråga honom per telefon, och hembesök bör göras endast om anledning därtill kvarstår. Det har sagts, att gäldenären ej sällan betalar frivilligt när det meddelats honom att hembesök utsatts att äga rum. Meddelande till gäldenären kan emellertid sannolikt utformas på annat sätt med ungefär samma verkan, t. ex. genom tillkännagivande att utmätning i av— löning riskeras eller att hembesök kan äga rum om gäldenären inte be- talar. Om det av gäldenärens uppgifter framgår att han i bostaden har egendom som bör tas i mät, skall givetvis hembesök göras. F.n. före- kommer det, att krfm gång efter annan får göra resultatlösa hembe- sök hos en och samma gäldenär. När resultatlöst hembesök skett enligt den nya ordningen, blir i allt fall krfm befriad från att upprepa be- söket så snart ny utmätningsansökan inkommer. Beredningen föreslår ej några lagbestämmelser om när hembesök bör göras. Man får i viss utsträckning pröva sig fram och närmare anvisningar kan vid behov meddelas i administrativ ordning. Vad här sagts om hembesök gäller inte besök på fastighet eller i affärslokal, där gäldenären driver nä- ringsverksamhet. I sådana fall kan krfm, om ej sökanden eller gäl- denären själv anvisar utmätningsbar egendom, i regel inte underlåta att söka konstatera vilka inventarier m. ni. som finns att tillgå.

Gäldenären kan enligt förslaget inte riskfritt lämna oriktiga uppgifter. Beredningen föreslår sålunda i 13 å, att gäldenär skall vara skyldig att bekräfta sina uppgifter under straffansvar. Arbetstagare riskerar också, att utmätning av avlöning äger rum, om han underlåter att uppge andra tillgångar.

En särskild fråga rör, under vilka förutsättningar krfm kan utfärda bevis att gäldenären funnits sakna utmätningsbara tillgångar. Om gäl— denären är fysisk person eller dödsbo, anses sådant bevis f. n. i allmänhet kunna utfärdas endast när besök gjorts i bostaden. Den ordning som be- redningen förordar bör inte hindra, att motsvarande bevis utfärdas, baserat på gäldenärens uppgifter och vad som i övrigt förekommit i ärendet. Sådant bevis bör få samma verkan som bevis om hembesök med negativt resultat, t.ex. vid ansökan om att gäldenären efter den misslyckade utmätningen skall försättas i konkurs. Varken den ena eller den andra metoden ger full visshet att gäldenären saknar utmät- ningsbara tillgångar.

När fråga är om utmätning av fordran eller rättighet, gäller enligt 73 å 1 mom. tredje punkten UL, att den, från vilken fordringen eller

rättigheten skall utgå, är skyldig att efter anmaning lämna krfm be- hövliga upplysningar om fordringens eller rättighetens innehåll. Om den upplysningspliktige ej efterkommer anmaningen, kan ÖE efter anmälan av krfm förelägga honom och utdöma vite. Bestämmelsen infördes år 1937 genom den s.k. lex Marsjö. Syftet var att bereda myndigheten möjlighet att få den utredning angående en fordrans eller rättighets in- nehåll som behövs för utmätning.B I övrigt är någon skyldighet ej föreskriven för tredje man att lämna upplysningar för att under- lätta utmätning.

Beredningen anser att tredje mans upplysningsplikt bör vidgas något. Det torde visserligen knappast vara behövligt att envar som kan veta något av betydelse för frågan om utmätning hos gäldenären åläggs skyldighet att lämna uppgifter i saken. Beredningen vill ej gå längre än att tredje man skall vara skyldig lämna upplysningar om eget mel- lanhavande med gäldenären, främst om fordran som gäldenären har eller kan förmodas ha mot tredje mannen. Bestämmelse härom har tagits upp som andra stycke i förevarande 4 å.

Med ”mellanhavande” avses alla slags rättsförhållanden mellan gäl— denären och tredje man som avser en utmätningsbar tillgång hos gäl- denären. Givetvis åsyftas till en början den som är förpliktad mot gäldenären på grund av ett fordrings- eller rättighetsförhållande. Skyl— dighet att lämna uppgifter åvilar emellertid enligt förslaget även bl. a. den som har gäldenären tillhörig egendom som pant eller mottagit gäl- denären tillhörig egendom i deposition eller lånat eller hyrt den eller den som slutit förlagsavtal med gäldenären. Om gäldenären ned- satt värdehandlingar i öppet förvar hos bank eller hyr bankfack, bör banken vara skyldig upplysa om depån resp. bankfacket. Skyldigheten för tredje man att lämna upplysningar bör omfatta allt som ligger inom ramen för rättsförhållandet. Upplysningsplikten aktualiseras genom att krfm anrnanar tredje mannen att lämna upplysningar i saken.

Ett fall då gäldenärs medkontrahent måste lämna upplysningar gäller ifrågasatt utmätning av tillgodohavande på checkkonto. Därvid upp- kommer bl. a. spörsmål i vad mån utmätning av sådant tillgodohavande går före bankens rätt att på kontot debitera inlösta checkar. Checklöne- konton förekommer som bekant numera i betydande omfattning. Om gäldenären har dålig ekonomi, töms dock antagligen kontot mycket snabbt efter löneinbetalningen (jfr även 6 kap. 1 å 7 och 11 å i förslaget).

Vid bedömandet av nämnda fråga bör man noga hålla isär det rätts- förhållande som genom öppnandet av checkkontot uppstår mellan konto- havaren och banken, på ena, samt den checkrättsliga betalningstekniken, på andra sidan. I förstnämnda rättsförhållande har parterna ömsesidiga förpliktelser som delvis kan vara skriftligt fixerade och i övrigt följer av rättsförhållandets beskaffenhet, sedvana osv. Den checkrättsliga betal— ningstekniken är inte utslagsgivande för rättsförhållandet mellan konto- havaren och banken.

Om tillgodohavande på checkkonto skall utmätas, gäller liksom i andra fall att utmätningssökanden i princip inte kan få bättre rätt än

3 NJA II 1937 s. 790 f.

gäldenären har. Om banken t.ex. har kvittningsrätt mot kontoha- varen, kan banken göra denna gällande även mot utmätningssökanden. En kvittningsförklaring måste emellertid för att godtas vid utmätning vara definitiv så att banken inte i själva verket skyddar gäldenären mot utmätning.

Utmätningssökanden bör inte heller få bättre rätt än innehavare av utställd check. Meddelande om utmätningen bör i denna konkurrens räknas lika som att check presenteras för inlösen. Meddelandet bör gå direkt till trassatkontoret.

Om bank, innan meddelandet om utmätningen ankommit, inlöst check eller om kontohavaren före meddelandet på annat sätt ådragit banken någon förpliktelse för vilken kontohavaren kan debiteras i deras mel- lanhavande, har banken rätt att åberopa det mot utmätningssökanden.

Om dessa utgångspunkter är riktiga, bör banken, såvitt angår inlösen av konkurrerande checkar, ha rätt att tillgodoräkna sig allt vad banken fullgjort innan meddelande om utmätningen nått banken. Om check som presenterats av kontohavaren eller annan blivit inlöst vare sig av trassatkontoret eller av annat bankens kontor, har banken obestrid- ligen därigenom fullgjort en betalningsanmodan som faller inom check— kontoavtalets ram. Banken är en och samma medkontrahent vare sig för- pliktelsen fullgörs av det ena eller av det andra kontoret. Att check- betalningstekniken gör skillnad mellan inlösen på trassatkontor och inlösen på annat kontor (15 å sista st. checklagen 1932zl31) ger banken en förmån i återgångshänseende mot endossent men bör inte tillmätas någon betydelse i det inbördes rättsförhållandet mellan kontohavaren och banken på grund av checkkontoavtalet.9 Banken bör alltså anses ha blivit omedelbart berättigad att mot kontohavaren åberopa betal- ningen, oavsett om denna bokförts på checkkontot eller ej. Utmät- ningssökanden kan (liksom kontohavarens konkursbo) inte ha bättre rätt än kontohavaren.

Om check har honorerats av annan bank än trassatbanken men vid tidpunkten för underrättelsen om utmätningen inte inkommit till tras— satbanken, torde checkbeloppet inte utan vidare få belasta checkkontot till skada för utmätningssökanden. I den mån trassatbanken generellt eller in casu åtagit sig ansvar för checkar som honoreras av annan bank måste dock trassatbanken anses berättigad att inte bara mot kontoha- varen utan även mot dennes borgenärer åberopa det betalningsansvar som aktualiserats för banken genom att check honorerats av annan bank. Beloppet skall i enlighet härmed belasta kontot från den tidpunkt då betalningsansvaret blev aktualiserat genom att checken honorerades av den andra banken, även om checken ännu inte kommit in till trassat- banken när meddelande om utmätningen nådde banken. Att trassat- banken ökar checkkontos användbarhet genom sådant åtagande som nyss nämnts är uppenbarligen i kontohavarens intresse och måste anses förutsatt i checkkontoavtalet, även om det inte är uttryckligen utsagt.

Av det sagda framgår, att om tillgodohavande på checkkonto ut- mäts, trassatbanken kan behöva några dagar på sig innan den kan upp-

9 Ordet inlösen används här i den populära betydelsen att checkinnehava- ren får pengar på checken i bank.

lysa om hur stort belopp som fanns att tillgå i det ögonblick då med- delande om utmätningen nådde banken. Detta är en olägenhet som man får finna sig i. På motsvarande sätt kan en sekundogäldenär i andra fall behöva undersöka hur mycket han är skyldig, när utmätning av fordran mot honom ägt rum.10

Det är tydligt, att tystnadsplikt som är föreskriven t. ex. i 192 å lagen (l955:183) om bankrörelse får vika för skyldigheten att lämna upplys- ningar till krfm.11

När krfm ålägger tredje man att lämna upplysningar, kan enligt 19 kap. 13 å i förslaget vite föreskrivas. Krfm bör kunna kräva att få be- gärda upplysningar muntligen eller skriftligen. I administrativ ordning bör det förbehållas högre tjänstemän vid krfm att besluta om före- läggande.

U tmätningsordningen

5 &

Första stycket i paragrafen innehåller en allmän föreskrift om den ordning i vilken olika slags tillgångar skall tas i anspråk. Av utmätnings- bar egendom bör i första hand tas sådan tillgång som kan användas till fordringens betalning med minsta kostnad, förlust eller annan olä— genhet för gäldenären. Bestämmelsen överensstämmer med 62 å 1 mom. första punkten UL.1

62 å 1 mom. UL innehöll tidigare mera detaljerade regler om ut— mätningsordningen. Om borgenär och gäldenär ej annorlunda sämjades, skulle först tas i mät andra lösören än luftfartyg, därnäst fordran eller annan rättighet som kunde överlåtas och sist luftfartyg eller fast egen- dom. Sådana obligationer eller andra värdepapper som med lätthet kunde förvandlas i pengar skulle i fråga om ordningen för deras ut- mätande anses lika med lösören. I 64 å föreskrevs att av lösören skulle sist utmätas vad gäldenären behövde för sin näring eller minst kunde umbära. Uppgav gäldenären viss egendom till utmätning, borde den

10 Det bör kanske framhållas, att den betalningsanmodan som check innebär inte _— för att bruka av lagrådet på sin tid använd terminologi — ”förfallit” i och med att utmätning av tillgodohavande på checkkon- to skett. (Jfr NJA II 1932 s. 625.) Om kontohavaren sätts i konkurs, anses däremot kontohavarens betalningsanmodan ha ”förfallit”. Uttryc- ket är knappast fullt adekvat. Vad som genom konkursen skett är att banktillgodohavandet undanryckts gäldenären och i stället disponeras av konkursboet. Lagrådet utgick i övrigt från att trassatbank som efter konkurs- beslutet infriat check dels kunde kräva återbäring av checkinnehavaren dels, i den mån återbäring ej sker, kunde i konkursen bevaka fordran på ersättning för utbetalningen. (Motsatt ståndpunkt till synes hos Rabe, Bankjuridik s. 89 f och Rodhe, Checkrätt för bankmän s. 40 ff.) I fråga om bevaknings- rätten måste man skilja mellan olika fall. Om checkens inlösen innebar att konkursgäldenären befriades från en skuld som kunnat bevakas i konkur- sen, bör banken rimligen på grund av checkkontoavtalet kunna bevaka det utbetalade beloppet. Om checkens inlösen till äventyrs inte medfört någon sådan lättnad, bör bevakningsrätt ej godtas. Var det konkursgäldenären som presenterade checken efter konkursbeslutet, bör beloppet tillgodoräknas banken, om det överlämnats till konkursboet. I annat fall har banken tro- ligen inte ens bevakningsrätt. 11 Se Nial, Banksekretessen 2 uppl. s. 31 ff, Olivecrona s. 124 och Wes- terlind, Banklagen s. 518 ff. 1 Se U Ill 5. 229 ff och prop. l967:16 s. 142 och 144.

egendomen företrädesvis tas i mät, om det lämpligen och utan förfång för borgenär kunde ske och annan ordning ej var föreskriven. Mot den nu beskrivna ordningen var i sak ej så mycket att erinra men det ansågs vid är 1967 vidtagna ändringar i UL tillfyllest att ge en mera all- mänt hållen regel, helst som det oftast inte finns så mycket att välja

på.

Bestämmelsen i första stycket i förslaget innebär enligt sakens na- tur, att krfm skall söka finna egendom som kan ge sökanden betalning för hans fordran. Kan ett i och för sig utmätningsbart objekt ej an— tas ge något överskott sedan verkställighetskostnaden täckts, bör det ej utmätas.2 Detta torde dock ej utan vidare kunna iakttas, när annan än sökanden har rätt till betalning ur köpeskillingen med företräde fram- för sökanden, t.ex. vid utmätning av skepp eller fastighet.3 I sådana fall kan ofta inte vid utmätningstillfället avgöras om sökanden kan få nå- gon betalning ur egendomen. På andra sidan gäller, att krfm ej skall ut— mäta mera än som behövs för att sökandens fordran skall bli betald och kostnaderna i ärendet ersatta. Vid valet mellan olika slag av egendom bör beaktas inte bara sökandens rätt att få betalning utan även hans intresse av att betalning inflyter utan onödigt dröjsmål. Tidsfaktorn kan dock ej tillmätas så stor betydelse, om sökandens intresse av snabb be- talning ej är särskilt starkt och någon särskild risk inte är förenad med anstånd. Samtidigt bör i rimlig utsträckning hänsyn tas till gäl- denärens behöriga intressen, särskilt att onödig värdeförstöring ej sker.

I första hand bör kontanta pengar, banktillgodohavande som kan lyftas omedelbart eller liknande likvida tillgångar utmätas. Utmätning av avlöning är ur gäldenärens synpunkt ofta ett förmånligt val men kan ej utan gäldenärens medgivande ske annat än under särskilda för— utsättningar. Vissa spörsmål som kan uppkomma i fråga om utmätning av tillgodohavande på checkkonto har behandlats under 4 å ovan. I öv- rigt bör i allmänhet tas lös egendom som är lämplig att realisera och som gäldenären kan undvara med minsta olägenhet. Fast egendom liksom registrerat skepp eller luftfartyg bör i regel utmätas sist. Be— träffande pantbrev eller intecknat skuldebrev som utmätts kan erin— ras om att det enligt 10 kap. 14 och 17 åå i förslaget inte får säljas. Antingen skall den intecknade egendomen tas i anspråk eller också pantbrevet resp. inteckningshandlingen pantförskrivas till sökanden. I förra fallet löper sökanden större eller mindre risk att få svara för exekutionskostnaderna, varjämte förfarandet kräver sin tid. I senare fallet leder utmätningen ej till någon betalning i det aktuella ärendet. Från sökandens synpunkt kan det därför vara bättre att andra till- gångar utmäts.

Omtvistade eller eljest tvivelaktiga tillgångar bör ej utmätas, om säkra och ostridiga tillgångar finns.

Skulle sökanden och gäldenären vara överens om att viss egendom skall tas i anspråk, bör den egendomen utmätas, om det ej kränker tredje mans rätt. Även i andra fall bör hänsyn tas till gäldenärens

2Almén, PM 5. 37, Hassler s. 222 och Olivecrona s. 68 samt U 111 s. 202. Se även 4 kap. 15 ULF. 3 Jfr Almén, PM 5. 37.

önskemål, om det kan anses skäligen förenligt med sökandens intresse och i övrigt finnes motiverat.

Borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt eller sär- skild förmånsrätt på annan grund är ej skyldig att i första hand hålla sig till den egendom vari förmånsrätten gäller.4 Det står borgenären fritt att i stället begära utmätning av andra tillgångar. Enligt 62 å 2 mom. andra punkten UL gäller dock f.n. för vissa förmånsrättsha- vare undantag vid konkurrens med annan utmätningssökande.

Med särskild förmånsrätt förstås numera förmånsrätter som anges i 4—9 åå FRL. Förmånsrätt enligt 10—14 åå FRL kallas allmän för- månsrätt och hör alltså ej hit. Allmän förmånsrätt kan bara göras gäl- lande i konkurs.

När utmätning skall äga rum för fordran som är förenad med sär- skild förmånsrätt i gäldenärens fasta egendom, luftfartyg eller reserv- delar till luftfartyg, skall enligt 62 å 2 mom. första punkten UL den egendomen först utmätas, om ej borgenären hellre vill ta betalt ur annan egendom.5 Regeln är begränsad till nämnda specialobjekt. Den gäller ej egendom, vari borgenären har panträtt eller särskild förmåns- rätt på annan grund. Enligt ULförslaget skall dock bestämmelsen vid- gas till att även avse särskild förmånsrätt i fartyg.

Det ligger ej alltid i sökandens intresse, att egendom vari han har särskild förmånsrätt tas i anspråk i första hand. Hans fordran kan t. ex. ha sådan plats i förmånsrättsordningen, att det är tvivelaktigt om betalning kan utgå ur köpeskillingen för egendomen. Blir egendomen ej såld vilket lätt kan inträffa i fall då ett visst skyddsbelopp skall iakttas — får sökanden vidkännas kostnaden för förfarandet. Om sådant specialobjekt som avses i 62 å 2 mom. UL tas i mät, kan det också dröja ganska länge innan sökanden kan få betalt för sin fordran. För gäldenären åter kan det vara viktigt att t. ex. fast egendom ej från- tas honom, särskilt om det endast är ett mindre belopp som utmät- ningen avser. Beredningens förslag saknar därför motsvarighet till 62 å 2 mom. första punkten UL.

Är sökandens fordran förenad med särskild förmånsrätt, synes naturligt att den egendom vari förmånsrätten gäller tas i mät för hans fordran, om han önskar det. Detta kan knappast vara tveksamt annat än i fråga om förmånsrätt enligt 5 å FRL, dvs. främst förmånsrätt på grund av företagsinteckning. Tillräcklig anledning att behandla sådan förmånsrätt på särskilt sätt torde dock ej föreligga. Enligt andra stycket första punkten i förslaget har sålunda borgenär, vars fordran är förenad med särskild förmånsrätt, rätt att i första hand få utmätning av egendom vari förmånsrätten gäller. Beredningen utgår från att borgenär med särskild förmånsrätt som regel kommer att i sin ansökan ange huruvida han önskar att den egendomen eller annan tillgång skall tas i anspråk. Gör han ej det, kan förrättningsmannen lämpligen höra sig för hos honom. Något förbud att utan sådant hörande utmäta den egendom vari för-

4 NJA II 1877 nr 3 s. 43, Almén, PM 5. 34 och Olivecrona s. 128 f. 5 Kritik mot bestämmelsen hos Almén, PM s. 33 ff, Hassler s. 168 och Sven Larsson, Om personligt betalningsansvar för inteckning s. 41 f.

månsrätten gäller eller annan lämplig tillgång bör dock ej uppställas. Beträffande vissa förmånsrätter måste beaktas att de preskriberas efter kort tid, t. ex. sjöpanträtter (248 å och 254 å första st. SjöLförslaget). Detta bör i allmänhet medföra att den egendom vari förmånsrätten gäl- ler tas i anspråk i första hand, om ej sökanden begär annat. Ofta torde ej finnas annan utmätningsbar egendom än den vari förmånsrätten gäller.

Från principen att borgenär som har särskild förmånsrätt i viss egen- dom ej är skyldig att i första hand hålla sig till den egendomen gäller f. n. enligt 62 å 2 mom. andra punkten UL undantag, om utmätning skall ske på en gång för flera borgenärers fordringar. Då får borgenär, vars fordran är förenad med särskild förmånsrätt i gäldenärens fasta egen- dom, luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg, inte för vad som kan utgå ur den egendomen ta betalt ur övriga tillgångar till förfång för annan borgenär. Bestämmelsen gällde ursprungligen endast förmåns- rätt på grund av inteckning i fast egendom men tillämpningsområdet har efter hand vidgats att omfatta alla slags särskilda förmånsrätter i angivna objekt. Enligt ULförslaget skall bestämmelsen vidgas till att även gälla särskild förmånsrätt i fartyg!)

Enligt beredningens förslag i andra punkten av andra stycket skall regeln ytterligare vidgas och gälla alla fordringar som är förenade med särskild förmånsrätt i viss egendom, och borgenären skall ej få utmätning av annan tillgång, om det är till skada för annan sökande. Tydligt är att bestämmelsen ej blir tillämplig när den egendom som belastas av förmånsrätten tillhör annan än gäldenären i ärendet (t. ex. tredjemans- pant). Det bör framhållas, att bestämmelsen enligt förslaget gäller till förmån för varje annan borgenär som vid utmätningstillfället sökt utmätning mot samma gäldenär, oavsett om utmätning för fordringarna sker samtidigt eller ej (jfr 11 å första st.). En sökande får anses lida skada genom att borgenär, vars fordran är förenad med särskild för- månsrätt i viss egendom, får utmätning i annan egendom, om den förre på grund därav ej kan påräkna att få betalt för sin fordran.7 Bestäm- melsen kan bli tillämplig även när den som påstår att han lider skada har särskild förmånsrätt för sin fordran men hans möjlighet att få be- talning ur därmed belastad egendom är osäker.8

Det kan naturligtvis förekomma, att den egendom vari sökanden har förmånsrätt finnes ej vara tillräcklig att ge honom full betalning eller att det är ovisst om den räcker till. För sådana fall föreslås som tredje punkt i andra stycket, att föreskriften i andra punkten ej hindrar att, när det behövs, annan tillgång får utmätas för fordringen, om det sker på villkor att betalning skall i första hand utgå ur den egendom vari sökanovn har förmånsrätt. Detta innebär bl. a. att sökanden ej kan få utdelning av medel från annan tillgång innan det klarlagts att den egendom vari förmånsrätten gäller ej förslår.

6 Betr. förarbetena se NJA II 1877 nr 3 s. 42 f, 1912 s. 100 f och 1955 s. 223, U VIII s. 213 f och prop. 1971:20 s. 295 f. Se även U XI s. 80 f. 7 Trygger II 5. 202. 8NJA II 1912 s.101.

Ibland saknas personlig betalningsskyldighet för den fordran för vilken utmätning har begärts. Ett sådant fall föreligger, när gäldenärens betal- ningsskyldighet upphört genom preskription men borgenären har pant till säkerhet för sin fordran.9 Ett annat fall då personlig betalnings— skyldighet ej kan göras gällande i det aktuella ärendet är, att någon lämnat egendom som pant för annans fordran och borgenären söker betalning ur panten. Om utmätning i sådana fall skall äga rum hos nå- gon som ej är personligen betalningsskyldig, är borgenären hänvisad till den egendom i vilken betalningsskyldigheten gäller. Någon uttryck- lig föreskrift härom synes ej behövlig.

6 &

Enligt denna paragraf får registrerat skepp, registrerat luftfartyg, in- tecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom ej utan särskild begäran av sökanden tas i mät för annan fordran än sådan som är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen. Bestämmelsen mot- svarar 62 å 3 mom. UL.1 Den härrör från 1912 års ändringar i UL och gällde ursprungligen endast fast egendom men vidgades år 1955 till att omfatta luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg. Enligt ULförslaget skall regeln även gälla registrerat skepp. Bestämmelsen har successivt vidgats även i fråga om de fordringar som utan särskild be- gäran får föranleda utmätning av egendomen.2 Grunden till bestämmel- sen är, att om egendom av angivet slag utmäts för fordran vilken ej är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen, kan den ofta bli osåld därför att skyddsbeloppet ej uppnås. I sådant fall får utmätningssökan- den betala kostnaderna i ärendet.

Med skepp likställs enligt 2 kap. 8 å i förslaget skeppsbygge (jfr 62 å 4 mom. ULförslaget).

I förevarande sammanhang kan förtjäna påpekas, att utmätning av egendom som anges i förevarande paragraf inte omfattar obelånat pantbrev resp. obelånad inteckningshandling som gäller i egendomen. På motsvarande sätt omfattar kvarstad på egendomen inte pantbrev resp. inteckningshandling i denna. Ang. möjligheten att utmäta pantbrev eller annan inteckningshandling som inte är belånad eller ej är belånad fullt se 3 å andra stycket i förevarande kap.

7 5

I första stycket anges att tillgångar som hör samman såvitt möjligt inte bör skiljas. Bestämmelsen som motsvarar 62 å 1 mom. andra punkten UL är tillämplig på både lös och fast egendom. Den grundas på an- tagandet att helheten sammanhållen regelmässigt representerar ett stör- re värde än summan av delarnas särskilda värden och syftar sålunda till att undvika värdeförstöring.1 Det kan böra framhållas, att regeln även är tillämplig på nyttjanderätt. Om byggnad på ofri grund tillhör

9 8 5 förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer.

1 Bestämmelsen var före 1967 års ändringar intagen i 63 % UL. ? Betr. förarbetena se NJA II 1912 s. 100 f och 1955 s. 223 f, U VIII s. 214 och prop. 1971:20 s. 295 f. Se även U XI s. 81. 1U 111 s. 231 och prop. 1967:16 s. 142 samt Trygger II 5. 282, Hassler s. 152 ff och Olivecrona s. 65.

nyttjanderättshavare till marken och nyttjanderätten är utmätningsbar, bör därför byggnaden och nyttjanderätten regelmässigt följas åt.

Genom andra och tredje styckena skärps regeln i första stycket be- träffande vissa specialobjekt. Enligt andra stycket får vad som är till- behör till fartyg, luftfartyg eller fast egendom överhuvud ej tas i mät särskilt för sig. Bestämmelsen motsvarar 63 å ] mom. och 78 å första punkten UL.2 Den tillgodoser bl.a. inteckningshavares och andra för- månsrättshavares intressen. Beträffande fast egendom kan erinras om att beredningen i tidigare betänkande diskuterat möjligheten att ut— mäta tillbehör till fastighet för sig men avvisat tanken.3 Däremot för- ordades, att om fastigheten blivit utmätt, tillbehör till denna skulle kunna säljas i särskild ordning. Regler härom infördes år 1967.

I tredje stycket anges, att om inteckning i luftfartyg omfattar även reservdelar, får ej någon av de på viss plats förvarade reservdelarna tas i mät särskilt för sig utan inteckningshavarens samtycke. Denna föreskrift motsvarar 63 å 2 mom. UL.4 Principen i första stycket, att till- gångar som hör samman såvitt möjligt ej bör skiljas, är tillämplig även i fall som avses i tredje stycket. Det innebär, att inteckningshavarens samtycke till att viss reservdel utmäts inte befriar förrättningsmannen från att pröva huruvida den lämpligen bör utmätas för sig.

Förslaget innehåller i likhet med gällande rätt ej något särskilt förbud mot att reservdelar utmäts utan att luftfartyg som är gemensamt in- tecknat med reservdelarna utmäts samtidigt eller mot att luftfartyg utmäts utan att reservdelar som omfattas av samma inteckning ut- mäts samtidigt. Principen i första stycket av förevarande paragraf gäller dock även i dessa fall. Därvid måste beaktas de särskilda för- hållanden som kan föreligga beträffande reservdelar, bl.a. att ett re- servdelslager kan vara avsett för flera luftfartyg.5 Detta kan exempel- vis leda till att vid utmätning av ett av luftfartygen några reservdelar ej medtas.

78 å UL innehåller som andra punkt en bestämmelse rörande avkast- ning av fast egendom som tillkommer nyttjanderättshavare. I bestäm- melsen som fick sin nuvarande lydelse i samband med 1971 års änd- ringar i UL6 anges, att rätt till växande gröda eller annan ännu ej fallen avkastning av fast egendom som tillkommer nyttjanderättsha- vare ej får tas i mät för dennes skuld annat än genom utmätning av nyttjanderätten. Regeln utgår från att avkastningen i sådant fall allt- jämt utgör tillbehör till fastigheten (se 2 kap. 1 å JB). Vad som uttalas genom bestämmelsen torde gälla utan särskild föreskrift eftersom nyttjanderätt ej gärna kan spaltas upp i olika delar som skulle kunna angripas var för sig. Bestämmelsen är kasuistisk och kan möjligen mot-

? Betr. förarbetena se NJA II 1902 nr 3 s. 62 och 1955 s. 224 samt U VIII s. 214 och prop. 1971:20 s. 299 f. Bestämmelsen i 63 5 1 mom. var före 1967 års ändringar intagen i 66 5 1 mom. Se även Trygger 11 s. 211 och 282, Hassler s. 152 ff och Olivecrona s. 63 ff.

3 U IV s. 49 f. Jfr prop. 1967:16 s. 108 f. 4Betr. förarbetena se NJA II 1955 s. 224. Bestämmelsen fanns före 1967 års ändringar upptagen i 66 5 2 mom. 5 Se NJA II 1955 s. 224. 3 Se U VIII s. 214 f och prop. 1971:20 s. 299 f.

sättningsvis föranleda ett oriktigt antagande, att andra delar än rät- ten till blivande avkastning kan utbrytas ur nyttjanderätt och utmätas för sig. Beredningens förslag upptar därför ej någon motsvarighet till nämnda föreskrift.

8 5

I fråga om konflikt mellan kvarstad eller skingringsförbud samt ut- mätning föreskrivs i 72 å 2 mom. UL, att kvarstad eller skingrings- förbud inte hindrar att egendomen utmäts. Om annan egendom finns att tillgå, bör dock sådan företrädesvis utmätas, om det är lämpligt och kan ske utan förfång för utmätningssökanden.

I beredningens förslag har bestämmelser i ämnet tagits upp i 17 kap. 9 å. Det kan erinras om att de nuvarande åtgärderna kvarstad och skingringsförbud föreslås bli sammanslagna till en gemensam form av handräckning, benämnd kvarstad. Egendom som belagts med kvar- stad för fordran skall enligt nämnda lagrum ej till skada för borgenären få utmätas för annan fordran än sådan som uppkommit innan kvarsta- den beviljades. Därjämte skall iakttas, att om annan egendom finns att tillgå, bör denna tas i anspråk i första hand. Det sagda utgör dock inte hinder mot utmätning för fordran som är förenad med särskild för- månsrätt i egendomen. Om kvarstadsbelagd egendom utmäts för ford- ran som uppkommit innan kvarstaden beviljades och som inte är för- enad med särskild förmånsrätt i "egendomen, skall denna anses sam— tidigt utmätt för kvarstadsborgenärens fordran. Förevarande 8 å i 5 kap. innehåller en erinran om dessa bestämmelser.

Kvarstad kan enligt förslaget även meddelas till säkerhet för bättre rätt till viss egendom. Sådan kvarstad utgör inte i och för sig hinder mot utmätning. Blir egendomen utmätt, är det emellertid ovisst om utmätningen kan leda till försäljning. På ett eller annat sätt måste klar- göras, huruvida den som fått kvarstaden har bättre rätt till egendo- men. Det kan därför vara skäl att avstå från utmätning av egendomen, om annan egendom som ostridigt tillhör gäldenären finns att tillgå.

Egendom kan även bli föremål för annat tvångsingripande än kvar- stad. I brottmål kan t. ex. egendom tas i beslag enligt 27 kap. RB. Be— stämmelser om beslag finns även i andra författningar, t. ex. 15—17 åå lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Beslag hindrar ej att egendomen utmäts1 men beslaget påverkas ej av utmätningen utan måste respekteras. I ett rättsfall utmättes betal- ningsmedel, som hade tagits i beslag på grund av att de kunde antas va- ra förverkade enligt valutaförordningen (19592264). Beslaget ansågs hindra utmätningsmannen att omhänderta medlen och utbetala dem till sökanden.2 Krfm får alltså avvakta vad beslaget leder till för resultat. Beträffande verkan av att egendomen förklaras förverkad se 36 kap. 4 å tredje stycket BrB.

Beredningen har ej ansett påkallat att uppta någon föreskrift som erinrar om att beslag ej hindrar att egendomen tas i mät eller att ut- mätningen ej rubbar beslaget.

1 NJA 1965 s. 97 I och Hjerner i Teori och praxis s. 194 ff. 2NJA 1965 s. 97 I. Se även Beckman m.fl., Kommentar till brottsbalken III 2 uppl. s. 378 f.

9 &

Denna paragraf innehåller bestämmelser om krfms lokala kompetens. Den har sin motsvarighet i 56 å UL. De nuvarande kompetensreglerna härrör från år 1963.1 Enligt ULförslaget skall i 2 mom. göras ett tillägg beträffande fartyg och luftfartyg.? Beredningen vill här inledningsvis erinra om att kompetensreglerna i förslaget ej avser att lösa några inter- nationellrättsliga problem. Huruvida exekutiv myndighet i Sverige över- huvud har rätt att verkställa utmätning av viss egendom, får avgöras efter andra överväganden.

Första stycket anger i överensstämmelse med 56 å 1 mom. första punkten UL, att utmätning söks hos krfm där gäldenären har sitt hem— vist. Gäldenärens hemvist skall m.a.o. vara generellt kompetensgrun- dande. Krfm i det distrikt till vilket hemvistorten hör är alltså behörig att verkställa utmätning såväl av egendom som finns i det distriktet som av egendom utanför distriktet. Vad som skall förstås med gälde- närens hemvist anges i 2 kap. 4 å.

Utmätning av egendom som finns på annan ort får enligt andra stycket även sökas där egendomen finns, eller, i fråga om fartyg eller luftfartyg, där det väntas. Utmätning av fartyg får även sökas på fat- tygets hemort.3 Vidare får utmätning av fordran också sökas där se- kundogäldenären finns, även om fordringen skall anses finnas på an- nan ort. Med uttrycket ”där sekundogäldenären finns” åsyftas i första rummet den ort där sekundogäldenär som är fysisk person har sitt hem- vist men även, när sekundogäldenär är juridisk person, den ort där dess styrelse har sitt säte eller där filial, till vilken fordringen hänför sig, finns. — Beträffande fast egendom bör 10 kap. 10 å andra stycket RB tillämpas analogiskt.

Beredningen har övervägt, huruvida särskild föreskrift bör meddelas om var utmätning av pantbrev eller intecknat skuldebrev får sökas.4 Utmätning kan enligt den generella regeln i första stycket i förevarande paragraf sökas hos krfm i gäldenärens hemvist. Av andra stycket torde vidare få anses följa, att behörighet även tillkommer krfm i vars distrikt pantbrevet resp. det intecknade skuldebrevet finns samt krfm i det distrikt där den intecknade egendomen finns. I sistnämnda fall grundas kompetensen på att pantbrevet resp. skuldebrevet kan sägas ge en rätt till betalning som är riktad mot egendomen.5 Beredningen har ansett det onödigt omständligt att i lagen ta upp speciella föreskrifter för nu berörda eller andra fall av rättighetsutrnätning. Behov av att kunna söka utmätning av pantbrev eller intecknat skuldebrev hos an— nan krfm än dem som nyss nämnts kan inte antas föreligga.

Krfm skall ex officio pröva sin behörighet. Enligt beredningens förslag

1 U I s. 47 ff och prop. l963:52 s. 61 ff. 2 U XI s. 79 f. 3Beredningen föreslog i U XI att utmätning av luftfartyg skulle få ske på dess hemort. Av formella skäl ströks detta i ULförslaget. Frågan torde em. återkomma. 4 Jfr prop. 1971:20 s. 309 f. 5 Se U VIII s. 216.

skall talan ej få föras mot att krfm upptagit ärende som hör till så- dan myndighets. åligganden (19 kap. 23 å första st.).

I följd av bestämmelserna i första och andra styckena av föreva- rande paragraf kan behörighet att pröva ärende om utmätning ibland tillkomma krfm i två eller flera distrikt. Krfm bör då, oaktat den är behörig, i vissa fall kunna överlämna inkommet ärende till annan be- hörig krfm (jfr 56 å 4 mom. UL). Med stöd av 1 kap. 3 å andra stycket i förslaget kan föreskrifter härom meddelas i administrativ ord- ning. Vissa frågor beträffande sammanträffande av utmätningar och överflyttning av ärende först efter att utmätning skett regleras i 31 och 32 åå i förevarande kap.

I tredje stycket anges i anslutning till 56 å 3 mom. UL, att krfm, som ej är behörig enligt första eller andra stycket, kan utan hinder därav i brådskande fall vidta provisorisk åtgärd som avses i 7 kap. 12 å innan myndigheten överlämnar ärendet till behörig myndighet. Att krfm, som inte själv är behörig att ta upp viss ansökan, skall sända den till krfm som enligt vad handlingarna visar är behörig framgår av 19 kap. 2 å.

Domstols beslut, varigenom förfallen fordran fastställts att utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, inteck- nade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom, skall enligt 5 kap. 15 å i förslaget medföra, att egendomen anses utmätt. Beredningens för- slag innehåller inte några direkta bestämmelser om vilken krfm som är behörig att i sådant fall handlägga det exekutiva ärendet. Det är tyd- ligt, att bestämmelserna i förevarande 9 å om den lokala kompeten- sen vid utmätning bör anses analogt tillämpliga. Eftersom mer än en krfm kan vara behörig enligt bestämmelserna i 9 å måste någon väljas. I fråga om fast egendom är uppenbart att ärendet bör handläggas av den krfm i vars distrikt fastigheten är belägen. Beträffande skepp, luft- fartyg och intecknade reservdelar synes också lämpligast, att försälj- ningen ombesörjs av den krfm i vars distrikt egendomen finns. Om skepp inte ännu finns här i riket, bör domstolen i stället kunna sända sitt beslut till krfm i vars distrikt skeppet har sin hemort. Föreskrifter härom bör meddelas i administrativ väg. Beträffande luftfartyg saknas t. v. förutsättningar för en motsvarande ordning.

10 å

Enligt 88 c å 1 mom. UL skall utmätningsförrättning om möjligt hållas inom fyra veckor från att krfm mottog de handlingar som anges i 54, 54 a eller 55 å UL. Lämnar borgenären anstånd med utmätningen och fortfar anståndet över sex månader från mottagandet av handlingarna, är ansökningen förfallen. Denna ordning härrör från år 1963.1 Bestäm- melserna är ej tillämpliga i s.k. allmänna mål (punkt 13 i övergångs- bestämmelserna till lagen (1971:495) om ändring i UL och 60 å 3 mom.

Uppr). I första stycket av förevarande 10 å anges, att utmätningsförrätt-

1U I 5. 98 ff och prop. 1963:52 s. 121 ff. Bestämmelserna har redak- tionellt ändrats genom SFS 1971:495.

ning skall hållas utan dröjsmål och om möjligt inom fyra veckor från att behövliga handlingar inkom. Med ”behövliga handlingar” avses de som bör inges till krfm för att verkställighet skall kunna meddelas, främst exekutionstitel och fordringsbevis. För att tidsfristen skall börja löpa bör anses tillräckligt att vederbörliga handlingar ingetts i avskrift (jfr 19 kap. 1 å andra st.). Tidsfristen bör ej förskjutas därför att krfm eventuellt infordrar huvudskrift av en i avskrift ingiven handling. Be- stämmelsen innebär, att utmätningsärenden skall även i fråga om even- tuellt förhör med gäldenären förberedas på sådant sätt att utmätnings— förrättning som regel kan äga rum inom fyraveckorsfristen. Det bör understrykas att fyraveckorstiden är en maximifrist för normala fall och att utmätning bör ske så snart som möjligt. Risk kan föreligga att gäldenärens tillgångar försvinner och sökanden kan med tanke på andra borgenärer ha intresse av att snarast få den förmånsrätt som utmätning ger.

Det har uttalats, att den nuvarande tidsfristen på fyra veckor vållar praktiska svårigheter vid planeringen av krfms arbete och föranleder att tjänstemän som har till uppgift att svara för allmänna mål, i vilka tidsfristen ej gäller, måste lösgöras för att överta enskilda mål trots de olägenheter som sådan åtgärd för med sig. Beredningen har inte för sin del ansett lämpligt att ändra fristen. När i förslaget anges att ut- mätningsförrättning om möjligt skall hållas inom fyra veckor från att behövliga handlingar har inkommit, krävs inte, att krfm skall göra mer än som organisationen medger. Inte heller kan bestämmelsen anses in- nebära något ovillkorligt krav på att personal som handlägger ”all- männa mål” skall överföras till avdelning där ”enskilda mål" handläggs för att tiden fyra veckor skall kunna hållas. Intresset av att arbetet i all- männa mål drivs rationellt och den planering som där skett inte störs kan i det särskilda fallet utgöra ett godtagbart hinder mot överflytt- ning av arbetskraft. På andra sidan kan fordringens indrivande i enskilt mål ha relativt stor betydelse för sökanden och krfm måste därför se till att arbetet hos myndigheten flyter fram i den ordning som lagen förutsätter och vid behov göra en sådan omplacering av arbetskraft som nyss nämnts, om den inte medför avsevärd olägenhet.

Den nuvarande bestämmelsen om anstånd med utmätning har i till- lämpningen vållat krfm vissa andra problem. Sökandena lämnar ofta successivt flera anstånd på kort tid för att utmätningshotet skall ut- öva en kraftigare press på gäldenären att betala sin skuld än om an- stånd ges för längre tid på en gång. Ej sällan lämnas anstånd först sedan förrättning satts ut och gäldenären i anledning därav tagit kontakt med sökanden. Sedan den utsatta förrättningen då inställts anses det åligga krfm att utan särskild begäran ta upp ärendet till fortsatt handläggning, när anståndstiden gått till ända. Enligt uppgift är det inte ovanligt att utmätningsförrättning måste i ett och samma ärende utsättas och inställas upprepade gånger. Att bevaka anståndstider och vidta olika åtgärder med anledning av sökandens önskemål betungar förrättningsmännen och stör arbetsplaneringen.

Mot den nuvarande ordningen kan principiellt invändas att utmät- ningssökanden i alltför hög grad styr offentlig myndighets förfarande

i ärendet. Det kunde övervägas att låta krfm besluta om anstånd (jfr vad som numera gäller beträffande anstånd med försäljning av utmätt egendom, 88 c å 2 och 3 mom. UL, 3 å LfL och 11 å FfL; se även 3 å SfL). En sådan lösning är dock ej så lämplig. Det kan bl.a. verka stötande, om krfm i strid mot båda parternas önskemål vägrar anstånd med utmätning. Om åter begäran om anstånd som görs av sö— kanden alltid bifalls, skulle några praktiska fördelar inte vinnas. En annan tänkbar lösning är, att sökanden får lämna anstånd endast tills vidare och att ärendet tas upp till fortsatt handläggning först efter be- gäran av sökanden. Krfm behöver då inte bevaka anståndstider men får fortfarande i en del ärenden utsätta och inställa förrättning upp— repade gånger. Beredningen anser därför det lämpligaste vara att be- hålla befogenheten för sökanden att lämna anstånd intill högst sex månader men begränsa den så att besvärande missbruk kan förebyg- gas. I enlighet härmed anges i andra stycket av förevarande 10 å, att an- sökningen kan förklaras förfallen om sökanden lämnar anstånd med utmätning och anståndet fortfar över sex månader från dagen för an- sökningen, och upptas en kompletterande regel i tredje stycket.

Sexmånaderstiden i andra stycket räknas från den dag då ansökan om utmätning gjordes, även om fullständiga handlingar ej förelåg då. Överskrids tiden, krävs ett beslut om att ansökningen är förfallen. Så- dant beslut bör regelmässigt meddelas. Undantagsvis kan dock sökanden antas ha haft fog för att meddela anstånd som sträcker sig över sex- månadersfristen. Han bör då beredas tillfälle begära att ärendet blir föremål för fortsatt handläggning.

Om sökanden lämnar anstånd två eller flera gånger sedan förrättning blivit utsatt, har krfm i tredje stycket fått diskretionär befogenhet att pröva, om anledning förekommer att förklara ansökningen förfallen. Som regel bör ansökningen förklaras förfallen när nämnda förutsätt- ning föreligger. Om sökanden haft särskilda skäl att meddela anstånd, bör dock ärendet få fortleva.

Att ansökan förfallit enligt andra eller tredje stycket utgör ej hin— der för borgenären att göra ny ansökan. (Därvid kan emellertid ny avgift komma att utgå.)

Bestämmelserna om tidsfrist för utmätningsförrättning och anstånd med utmätning passar mindre väl i ärenden som rör böter, viten, för- verkande och annan särskild rättsverkan av brott eller skatter och all- männa avgifter. Enligt 1 kap. 8 å i förslaget äger Kungl. Maj:t be- träffande sådana ärenden meddela bestämmelser som avviker från UB. Med stöd av sistnämnda bemyndigande kan förordnas att reglerna i förevarande paragraf ej skall gälla i dylika ärenden.

11 å

Föreligger samtidigt ansökan om utmätning från två borgenärer mot en och samma gäldenär, skall enligt 58 å UL utmätning verkställas på en gång för bådas fordringar, om det kan ske utan att den ena bor- genären uppehålls i sin rätt på grund av hinder som föreligger för ut- tagande av den andres fordran. Bestämmelsen, som givetvis även skall

tillämpas när det föreligger fler än två ansökningar, hänger samman med att förmånsrätt på grund av utmätning räknas från utmätningen (8 å FRL) och ej från ansökningen. Det har ansetts att ingendera sö- kanden bör gynnas genom att han får utmätning för sin fordran före den andre.1

Beredningen avser ej att föreslå någon ändring i nämnda ordning enligt FRL. Tiden för utmätningen ej ansökningsdagen — skall alltså fortfarande vara avgörande för uppkomsten av förmånsrätt. Tid- punkten preciseras dock i 5 kap. 28 å på ett annat sätt än nu. Se även 8 kap. 6 å. Utmätning torde därför alltjämt i princip böra ske sam- tidigt när två eller flera ansökningar om utmätning föreligger mot en och samma gäldenär, om det ej leder till att någon av dem uppehålls oskäligt. Bestämmelse i enlighet härmed upptas i första stycket av fö- revarande 11 å.

Bestämmelsen gäller i första hand när de olika ansökningarna är an— hängiga hos en och samma krfm. Den bör emellertid såvitt möjligt tillämpas även när ansökningar gjorts i olika distrikt. Det förutsätts för tillämpningen i sådant fall givetvis, att upplysning om konkurrerande ansökan föreligger. Att ordna ett snabbt kommunikationssystem är na— turligtvis inte oöverkomligt. Föreskrift om viss kontroll mellan distrik- ten inbördes kan meddelas i administrativ ordning.

Bestämmelsen är ej tillämplig, om utmätning på grund av viss an- sökan redan hunnit verkställas när annan borgenär söker utmätning. I sådant fall kan samtidig utmätning ej komma till stånd. Tillfälliga hinder mot utmätning, t.ex. därför att lagakraftbevis ej ingetts när sådant krävs,2 utesluter ej samtidig utmätning, om hindret kan undan— röjas utan tidsutdräkt och det ej är oskäligt att annan sökande får vänta något. När utmätning sker samtidigt för två eller flera fordringar, torde det som regel vara lämpligt att tillgänglig egendom utmäts ge- mensamt för fordringarna.3 Ibland kan detta emellertid vara opraktiskt, t.ex. om gäldenärens tillgångar förslår åt samtliga sökande och någon av dem är villig att medge anstånd med försäljning. Om någon sökandes fordran är förenad med särskild förmånsrätt, skall iakttas de be- stämmelser som finns i 5 å andra stycket.

Det förekomtner att mindre nogräknade gäldenärer tillskapar sken- fordringar i syfte att helt eller delvis tränga undan legitima fordrings- anspråk. Om krav mot gäldenären framställs vid domstol för att exeku- tionstitel skall erhållas, är rätten bunden av parternas sätt att utföra sin talan, bl.a. av gäldenärens medgivanden. Exekutionstitel kan också i vissa fall tillskapas utan medverkan av domstol eller annan myndighet, t.ex. förbindelse om utgivande av underhållsbidrag. Gäldenären kan i bägge fallen medverka till en exekutionstitel som i själva verket saknar reellt underlag. Om det avslöjas att någon fordran inte föreligger, skall givetvis utmätning inte äga rum till skada för den som verkligen har fordran.

1 NJA II 1877 nr 3 s. 40 och Trygger II s. 181. 2 Jfr Trygger II s. 181. 3 Jfr Hassler s. 212 not 42.

Även om någon otillbörlig avsikt att tillskapa skenfordran ej före- legat kan ålagd betalningsskyldighet ibland vara sådan att det med hän- syn till gäldenärens villkor är otillfredsställande om beloppet i sin hel- het får vid samtidig verkställighet konkurrera med andra fordringar. Saken har beaktats i fråga om införsel. Underhållsbidrag kan enligt 16 å InfL under vissa förutsättningar jämkas när införsel samtidigt skall ske för annan fordran. Bestämmelsen härom får ses mot bakgrund bl. a. av den företrädesordning som gäller enligt 15 å InfL. Underhåll har företräde framför fordringar av annat slag. Vid samtidig införsel för två eller flera underhållsberättigade skall innehållet belopp fördelas efter de löpande bidragens storlek. Om mera innehållits än som svarar mot de löpande bidragen, skall bidrag som stått ute längre ha före- träde vid fördelningen av det överskjutande beloppet. Dessa regler i 15 å InfL har nu upptagits i 4 kap. 15 å i förslaget. Vid tillämpning av bestämmelserna får underhållsbidrag som avses i 5 kap. 5 å GB, om det överstiger vad som skäligen bör tillkomma familjen, jämkas med hänsyn till annan fordran för vilken införsel samtidigt äger rum, se 4 kap. 16 å första stycket i förslaget, som motsvarar 16 å första styc- ket InfL. Föreligger särskilda skäl, får sådan jämkning ske även av annat underhållsbidrag, om detta uppenbart överstiger vad som skäligen fordras för den underhållsberättigades försörjning!1

Någon motsvarande möjlighet att jämka ett alltför högt fordrings- belopp finns f.n. ej vid utmätning. Samtidig uttnätning för flera ford- ringar ger enligt 9 å fjärde stycket FRL lika rätt. Det innebär att bor- genärerna skall få betalt ur den utmätta egendomen i förhållande till fordringarnas belopp.

Även vid utmätning kan uppkomma behov av att i en konkurrens- situation jämka ett alltför högt fordringsanspråk. I fråga om vanliga fordringar saknas emellertid i regel utgångspunkter för bedömning huruvida beloppet är otillbörligt högt. Behovet av jämkning i konkur- renssituation torde främst göra sig gällande i fråga om familjerättsliga underhållsbidrag, särskilt underhåll makar emellan. Det synes därför lämpligt att utsträcka den befogenhet som nu ges i InfL till att gälla även vid utmätning men stanna därvid. Vad särskilt angår utmätning av avlöning o. 1. enligt 8 kap. skulle det framstå som uppseendeväckande inkonsekvent, om inte jämkning kunde ske på samma sätt som vid in- försel. Den förordade jämkningsmöjligheten innebär inte att själva be- talningsskyldigheten nedsätts utan endast att en begränsning sker av det belopp med vilket vederbörande får konkurrera vid samtidig ut- mätning. Bestämmelsen har tagits upp som andra stycke i förevarande 11 %.

Mot bestämmelsen kan anmärkas att den vars fordran jämkats på nämnt sätt kan återkomma med ny utmätningsansökan eller med kon- kursansökan. Beredningen tror emellertid för sin del ej att den, med vilken gäldenären samverkat för att tillskapa fordringen, i praktiken kommer att inge konkursansökan. Föreligger ej någon konkurrens vid ny utmätning, kan han emellertid genom denna bli tillgodosedd på sam- ma sätt som genom frivillig betalning.

4 Betr. förarbetena se U III s. 160 ff och prop. 1968:130 s. 102 f och 137.

Som redan antytts är bestämmelsen tillämplig endast om det be- hövs av hänsyn till konkurrerande fordran. Någon särskild förut- sättning beträffande den senare fordringens beskaffenhet är ej upp- ställd. Om den som samtidigt sökt utmätning är säkerställd genom särskild förmånsrätt, kommer emellertid jämkning ej i fråga.

Bestämmelsen avser jämkning av underhållsbidrag enligt GB eller FB.5 Sådan underhållsfordran bör vid bestämmelsens tillämpning ej anses ändra karaktär därför att beloppet förfallit till betalning för länge sedan eller därför att fordringen övergått till annan än den underhålls- berättigade.

Den föreslagna regeln bör tillämpas med försiktighet, särskilt när frågan om underhållsbidrag har prövats av domstol.

När fråga uppkommer om jämkning, bör krfm om möjligt bereda den underhållsberättigade tillfälle att yttra sig. Föreskrift härom bör meddelas i administrativ ordning.

12 5

I första stycket anges, att gäldenären innan utmätning sker skall un- derrättas om ärendet så tidigt att han kan beräknas få rådrum att bevaka sin rätt. Enligt andra stycket behöver gäldenären dock ej underrättas, om risk föreligger att han skaffar undan eller förstör egendom eller saken eljest är brådskande. Underrättelse behövs ej heller, om gälde- nären saknar känt hemvist och det inte kunnat klarläggas var han uppe- håller sig (jfr 15 å delgivningslagen 1970z428). Om känt ombud finns, skall naturligtvis denne underrättas. De föreslagna bestämmelserna ersätter 59 å UL som erhöll sin nuvarande lydelse år 1963.1

Närmare föreskrifter angående underrättelse bör meddelas i administ- rativ ordning, bl. a. om underrättelses innehåll, sättet för överbringande av underrättelse och senare meddelande om tid och plats för utmät- ningsförrättning, när det ej kunnat anges i underrättelsen.2

Förslaget innehåller ej bestämmelser beträffande gäldenärens under- rättande om krfms utmätningsbeslut. Föreskrifter härom har liksom f. n., efter 1971 års ändringar i UL (jfr 84 å UL före nämnda ändringar), ansetts böra meddelas i administrativ ordning. Att underrättelse sker genom delgivning av protokoll eller bevis har bl.a. betydelse för be— räkning av besvärstiden (19 kap. 27 å andra st.).

13 å

Beredningen har ovan under 4 å föreslagit införande av en allmän bestämmelse om skyldighet för gäldenären att lämna uppgifter om sina tillgångar. Det kan även finnas andra orsaker till att gäldenären bör höras, t. ex. om kvittningsinvändning framställts.

Enligt första stycket kan gäldenären åläggas att inställa sig till för- hör, om skälig anledning föreligger därtill. Vissa bestämmelser om sådant förhör meddelas i 19 kap. 8—12 åå. Därav framgår bl. a. att vite kan utsättas i krfms kallelse (19 kap. 8 å andra st.). Även sökanden

5 Om någon åtagit sig underhåll som ej avses i GB eller FB, t. ex. till en sonhustru, torde jämkning a fortiori kunna komma i fråga. 1 U I s. 73 ff och prop. 196352 5. 87 ff. Jfr NJA 1970 s. 340 och 1971 s. 375. 2 Jfr 39—57 55 UsK.

skall kallas till förhör (19 kap. 8 å första st.). Han kan vilja ställa frågor till gäldenären och även på annat sätt bidra till utredningen. I ärenden angående böter, skatter o.d. blir kallelse till särskild re- presentant för sökanden som regel ej aktuell.

Uppgifter som gäldenären lämnar vid förhör bör upptecknas, bl.a. för att de skall kunna läggas till grund för bekräftelse på heder och samvete (jfr tredje st.).

Enligt andra stycket första punkten skall gäldenären även kunna åläggas att inge förteckning över sina tillgångar. I föreläggandet får föreskrivas vite (19 kap. 13 å). Detta skall i regel utsättas i pengar men fängelse, högst tre månader, får förekomma, om synnerliga skäl föreligger.

Gäldenärens ekonomiska förhållanden torde ofta vara så enkla att han kan på egen hand upprätta förteckning över sina tillgångar, åtminstone om han får vissa anvisningar av krfm, men ibland kan gäldenären be- höva hjälp. För sådana fall föreslås i andra punkten av andra stycket att lämplig person kan vid behov förordnas att biträda gäldenären vid upprättande av förteckning. Kostnaden för biträdet bör —— liksom annan förrättningskostnad på krfms begäran förskotteras av sö- kanden, men denne bör kunna få utgiften ersatt av gäldenären (18 kap. 3, 6 och 9 åå).

Som tidigare antytts bör gäldenären under vissa förutsättningar vara underkastad straffansvar. I tredje stycket av förevarande 13 å föreslår beredningen skyldighet för gäldenären att på heder och samvete skrift- ligen bekräfta de uppgifter som han lämnat vid förhör eller i förteck- ning. Om det behövs, kan det vid vite föreläggas gäldenären att be- kräfta sina uppgifter på nu nämnt sätt (19 kap. 13 å). Bekräftelsen skall ske skriftligen. Den som i sådan skriftlig utsaga lämnar osann upp- gift eller förtiger sanningen kan straffas enligt 15 kap. 10 å BrB för osann försäkran, om han handlat uppsåtligen, och för vårdslös försäkran, om han handlat av grov oaktsamhet.

De uppgifter som gäldenären är skyldig att lämna vid straffansvar av- ser endast hans tillgångar. Skyldigheten är dock ej begränsad till en uppräkning av tillgångarna utan omfattar även andra med hänsyn till utmätningsärendet behövliga uppgifter om tillgångarna, t.ex. var de finns.

Enligt förslaget krävs ej någon begäran av sökanden för att gälde- nären skall kunna åläggas att inställa sig till förhör eller inge förteck- ning över sina tillgångar eller att bekräfta sina uppgifter på heder och samvete. Om sökanden begärt att gäldenären på sådant sätt bekräftar sina uppgifter, måste krfm beakta yrkandet och de skäl som sökanden anfört. Bestämmelserna i förevarande paragraf är —— liksom 4 å —— tillämpliga även på gäldenär som är juridisk person. Det blir i sådant fall behörig ställföreträdare för gäldenären som har att lämna upp- lysningar och bekräfta dem på heder och samvete.

Gäldenärens upplysningsplikt kan endast aktualiseras i utmätnings-

ärende. Har sådant ärende avskrivits efter misslyckat utmätningsförsök, är gäldenären ej skyldig att lämna uppgifter om sina tillgångar utan att ny ansökan görs om utmätning.

Det bör förbehållas högre befattningshavare vid krfm att besluta en- ligt förevarande 13 å. Föreskrift härom bör meddelas. i administrativ ordning.

Bestämmelserna i paragrafen hindrar givetvis ej att förrättningsman- nen söker erhålla upplysningar från gäldenären på ett mera formlöst sätt, t. ex. per telefon eller i samband med utmätningsförrättning. Upp- lysningar som gäldenären lämnar i sådan ordning kan dock enligt förslaget ej föranleda straffansvar.

De nu behandlade bestämmelserna om skyldighet för gäldenär att i ut- mätningsärende lämna uppgifter om sina tillgångar innebär en avse- värt enklare ordning än förfarandet enligt 1agen om utmätningsed. Ge- nomförs förslaget, bör den lagen avskaffas. Beredningen återkommer härtill vid behandling av följdändringarna till förslaget till UB.

14 å

I första stycket anges, att gäldenärens frånvaro ej hindrar att utmät- ning sker om det inte behövs att gäldenären får tillfälle att yttra sig vid förrättningen. I andra stycket sägs, att om gäldenären ej är närva- rande men hans make, någon anställd eller annan som har hand om egendomen anträffas, skall denne anmodas att närvara. Paragrafen mot- svarar 60 å UL, som fick sin nuvarande lydelse år 1963.1

Med hänsyn till att förslaget ej innehåller någon motsvarighet till be- stämmelsen i 55 å UL om utmätning på grund av protokoll över of- fentlig auktion har förevarande paragraf i förslaget — i motsats till 60 å UL _ kunnat erhålla generell tillämpning vid utmätning.

Uppskjuts utmätning på grund av gäldenärens frånvaro, kan för- rättningsmannen enligt 7 kap. 12 å ta egendom i förvar eller vidta annan provisorisk åtgärd, om det behövs. Sker utmätning i gäldenä— rens frånvaro, finns möjligheten att häva den enligt 33 å eller att vidta annan rättelse enligt 34 å i förevarande kap., om misstag begåtts. Se även 19 kap. 18 och 36 åå.

I detta sammanhang vill beredningen framhålla, att om det är aktuellt att undersöka bankfack som gäldenären har, detta inte bör öppnas utan att han beretts tillfälle närvara. Vid behov kan krfm enligt 7 kap. 12 å låta plombera facket eller meddela banken förbud att medverka till att det öppnas, om gäldenären är tillfälligt förhindrad att komma till- städes.

F ordran som fastställts till betalning ur viss egendom.

15 å Har domstol fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, skall enligt gällande rätt egendomen anses

lå fI s. 73 ff, särskilt s. 86, och prop. 1963:52 s. 31 och 87 ff, särskilt s. 1 .

utmätt (77 a å UL). Denna verkan förfaller, om borgenären ej senast två månader efter att beslutet vann laga kraft begär försäljning av egen- domen (86 å UL).

Beredningen föreslog i Utsökningsrätt VIII att den utmätningsver- kan som tillkom betalningsfastställelse i fast egendom skulle upphöra.l Detta kritiserades av åtskilliga remissinstanser och propositionen behöll dittillsvarande ordning.2 Samtidigt vidgades den förutvarande bestäm- melsen som endast gällde intecknad fordran —— till att avse alla fordringar med särskild förmånsrätt som fastställs att utgå ur fast egendom. Enligt departementschefen borde emellertid frågan ägnas uppmärksamhet under det fortsatta lagstiftningsarbetet på exekutions- rättens område. Ändringar i exekutionsväsendets organisation och den samlade överblick av exekutionsförfarandet som kunde vinnas i ett kommande förslag till UB kunde föranleda en omprövning av för- delningen av uppgifterna mellan domstolarna och de exekutiva myndig- heterna.3

Även när domstol fastställt fordran att utgå med särskild förmåns- rätt i fast egendom är fråga om åläggande av betalningsförpliktelse, låt vara att den är begränsad till viss egendom. Gällande ordning inne- bär, att när betalningsfastställelse gäller fast egendom skall egendomen anses omedelbart utmätt, medan det fordras särskild ansökan om ut— mätning, när betalningsfastställelse gäller lös egendom, t.ex. fartyg. Detta är uppenbart inkonsekvent och man synes böra söka en mera följdriktig reglering. Beredningen har därvid, med hänsyn till den kritik som mötte dess tidigare förslag, övervägt hela frågan förutsättningslöst.

Om fordran fastställts att utgå ur viss egendom, har därmed blivit bestämt vilken egendom som skall tas i anspråk vid utmätning för fordringen. Det kan därför synas onödigt att kräva särskild ansökan om utmätning. Enligt beredningens förslag skall visserligen ÖE av- skaffas och all slags egendom säljas av krfm. Krav på ansökan hos krfm om utmätning innebär därför ej att särskild myndighet kopplas in enbart för utmätningsbeslut. Självfallet medför dock krav på sär- skild utmätning en extra omgång (bl. a. delgivningsförfarande) och viss tidsutdräkt. Borgenärer med fordringar som är förenade med särskild förmånsrätt med kort preskriptionstid får också genom den omedel- bara utrnätningsverkan ökad möjlighet att undgå preskription, försåvitt denna avbryts genom utmätning. Beredningen anser därför, att man inte nu bör göra något avsteg från regeln i 77 a å UL, enligt vilken utmät- ningsverkan följer med fastställelse att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom. Samma verkan synes då lämpligen böra följa med beslut varigenom fastställts att fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller inteck- nade reservdelar till luftfartyg.4 Även här kan utmätningsverkan med— föra den fördelen att preskription avbryts till gagn för en eller flera borgenärer. Sjöpanträtt i fartyg preskriberas enligt SjöLförslaget t. ex.

1 U VIII s. 83 f. 2 Prop. 1971:20 s. 27, 94 ff, 156 ff och 298 f. sProp. 1971:20 s. 158. 4 Jfr 1 å andra st. andra punkten LL.

redan ett år från fordringens tillkomst, om fartyget ej dessförinnan blir föremål för säkerställd kvarstad eller utmätning som åtföljs av exekutiv försäljning (248 å SjöLförslaget). Det kan i detta sammanhang erinras om att enligt ULförslaget skall registrerat svenskt skepp, svenskt luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant luftfartyg kunna ut- mätas även om egendomen ej är tillgänglig (77 å 2 mom. ULförslaget). Motsvarande gäller enligt beredningens förslag här i riket registrerat skepp eller luftfartyg (7 kap. 5 å). För att preskription av sjöpanträtt skall avbrytas fordras emellertid som nämnt, att utmätningen av skep- pet även blivit säkerställd dvs. att skeppet tagits om hand.

Fordran kan också fastställas att utgå ur vanlig lös egendom, t. ex. på grund av pant- eller retentionsrätt. Sådant fastställelsebeslut kan med- delas t.ex. om den personliga betalningsskyldigheten gått förlorad ge- nom preskription eller om någon ställt pant för annans skuld.5 Det kan emellertid möta svårigheter att i hithörande fall identifiera vanlig lös egendom. Vidare märks, att egendomen kan förutsättas vara i borgenä- rens besittning eller innehas av tredje man för borgenärens räkning, när beslut om betalningsfastställelse meddelas, men att därefter pant- eller retentionsrätten kan ha upphört genom att egendomen utlämnats eller kommit på avvägar. Fastställelse att fordran skall utgå ur vanlig lös egendom torde f. ö. vara ganska sällsynt. Beredningen har därför in- te ansett det ha något praktiskt värde att låta sådan betalningsfaststäl- lelse medföra utmätningsverkan. Ej heller bör fastställelse till betalning ur företagsintecknad egendom medföra utmätningsverkan.

Bestämmelse om utmätningsverkan har tagits upp i förevarande 15 å. Där anges, att om domstol fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, in- tecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom, skall egendomen anses utmätt (utan avvaktan att beslutet vunnit laga kraft, jfr ang. utmätning genom krfms beslut 19 kap. 17 å i förslaget).

Bestämmelsen gäller vare sig fastställelsebeslutet meddelats genom lagsökningsutslag eller i vanlig rättegång. I fråga om skepp och luftfar- tyg m.m. åsyftas i första hand svensk sådan egendom (jfr 2 kap. 7 å). Fastställs undantagsvis här i riket fordran att utgå ur utländskt skepp eller luftfartyg (jfr nedan), synes hinder dock ej möta att anse egendo- men utrnätt med den verkan det kan få. Det kan erinras om att dom- stolen har möjlighet att i målet förordna om kvarstad på egendomen.6

Det kan här anmärkas, att gäldenären inte genom att ställa säkerhet eller nedsätta fordringsbeloppet kan hindra att domstolens avgörande får utmätningsverkan (jfr 3 kap. 7 å tredje och fjärde st.). Bered- ningen får hänvisa till vad som anförts därom i motiven till 3 kap. 7 å.

Omhändertagande av lös egendom som enligt förevarande 15 å skall anses utmätt eller annan åtgärd enligt 7 kap. beträffande egendomen skall enligt 7 kap. 1 å andra stycket i förslaget ej vidtas förrän särskilt yrkande därom framställs eller försäljning begärs.

Beträffande domstols befogenhet att fastställa fordran att utgå med

5 Olivecrona s. 127 f. 6 Betr. lagsökningsmål se 16 & LL.

förmånsrätt ur utländskt skepp eller luftfartyg vill beredningen tillägga, att domstolen måste pröva huruvida den internationellrättsligt är be- hörig att ta upp saken. För att sådan behörighet skall föreligga torde krävas antingen att yrkandet framställs i mål som även gäller ägarens personliga betalningsansvar eller också att skeppet eller luftfartyget finns här i riket. I förra fallet gäller tillämpliga internationellrättsliga regler om forum för vanliga fordringsmål. Att fordringen i sådant mål fastställs att utgå med förmånsrätt ur skeppet eller luftfartyget med verkan att detta anses utmätt får antagligen inte någon praktisk be— tydelse annat än om skeppet eller luftfartyget finns i eller senare kom- mer till vårt land och kan tas om hand för exekutionen. Det kan dock tänkas att domstolens beslut på grund av konvention skall respekteras i utlandet. Som utmätningsverkan i hithörande fall inte innebär att ny förmånsrätt tillskapas har det mindre betydelse, att nämnda verkan av beslutet kanske inte respekteras utomlands utan att skeppet eller luftfartyget även tagits om hand. I fråga om utomlands befintliga re- servdelar till luftfartyg torde det vara meningslöst att här fastställa att fordran skall utgå med särskild förmånsrätt på grund av inteckning ef- tersom man inte torde kunna vänta sig att de skulle kunna med bibe- hållen sådan förmånsrätt i något fall överföras till vårt land.

Som förut nämnts gäller f.n. att utmätningsverkan som följer av betalningsfastställelse förfaller, om inte borgenären inom två månader från att beslutet vann laga kraft begär försäljning av egendomen. Be- redningen har övervägt huruvida det inte beträffande betalningsfast- ställelse med utmätningsverkan bör gälla samma regler som för andra fall av utmätning, dvs. att krfm självmant tar upp ärendet till fortsatt handläggning. Saken torde emellertid ofta inte gå så långt som till försäljning, enär gäldenären betalar sedan egendomen blivit dömd i mät. Det skulle innebära onödigt merarbete för krfm att i alla dessa fall behöva självmant ta upp ärendet för eventuella åtgärder. I för- slaget har därför behållits den nuvarande ordningen med skyldighet för borgenären att ta initiativ till försäljning och i andra stycket av före- varande 15 å föreskrivs sålunda, att utmätningsverkan förfaller om inte begäran om försäljning görs hos krfm inom två månader från att dom- stolens avgörande vunnit laga kraft (jfr 7 kap. 1 å andra st.). Enligt förslaget kan vissa sakägare inträda för att driva ärendet vidare (se 11 kap. 4 och 5 åå, 12 kap. 1 och 2 åå samt 13 kap. 12 och 13 åå).

F.n. meddelas i 86 å 2 mom. UL bestämmelser om vissa hand— lingar som skall inges när borgenären begär försäljning av fastighet som dömts i mät och angående avskrivning av framställningen, om han inte efterkommer föreläggande att inkomma med handlingarna. Beredningens förslag innehåller inte utöver de allmänna bestämmel- serna i 19 kap. 1 och 3 åå — några särskilda föreskrifter i ämnet. Ytter- ligare föreskrifter som kan behövas bör meddelas i administrativ ord- ning.

I fråga om behörig krfm när domstols beslut om betalningsfast- ställelse har utmätningsverkan kan hänvisas till motiven under 9 å ovan. I administrativ ordning bör föreskrivas skyldighet för domstolen att underrätta vederbörande krfm (jfr 1 å FeK).

Till skydd för tredje mans rätt vid utmätning sägs i 68 å UL gene- rellt, att i gäldenärs bo ej får utmätas något som finnes tillhöra annan och att utmätning ej heller får ske till förfång för den rätt som annan äger till gäldenärens gods. I 69 å meddelas närmare bestämmelser för det fallet att annan påstår sig vara ägare till lös egendom som finns i gäldenärs bo. I fråga om fast egendom var tidigare endast det fallet reglerat att gäldenären överlåtit sådan egendom. Efter 1971 års lag- stiftning rörande fastighetsexekution finns munera bestämmelser om förutsättningarna för utmätning när gäldenären resp. tredje man har lagfart liksom angående utmätning när äganderätten till fast egendom är tvistig eller villkorlig samt om förfarandet när tredje man påstår bättre rätt till utmätt fastighet (82 och 82 a åå UL och 5 å FfL).

I fråga om andra rättigheter till lös egendom än äganderätt finns — utöver den allmänna regeln i 68 å UL —— vissa bestämmelser i 71 och 72 åå UL. I 71 å 1 mom. anges, att panträtt och retentionsrätt i gälde- närs lösa egendom ej hindrar att egendomen utmäts för annan fordran. Därjämte meddelas närmare bestämmelser om pant- och retentionsrätts— havaren ställning vid utmätning. I ULförslaget föreslås vissa ändringar i 71 å 1 mom. Se även 92 å, som också föreslås ändrad i ULförslaget. Vidare gäller enligt 72 å 1 mom., att om någon som ej har sådan rätt som anges i 71 å påstår att han äger förmånsrätt till betalning ur gäldenärs egendom, detta ej medför hinder för egendomens utmä- tande för annan gäld. Se även 6 kap. UL. I fråga om fast egendom regleras olika rättigheters ställning i FfL.

Förslaget upptar i förevarande kap. under 16—25 åå bestämmelser om förutsättningarna för att egendom i olika fall skall få tas i mät hos gäldenären och om förfarandet när tvist råder angående utmätt egen- dom. 16 å ger en allmän regel om förutsättningarna för att egendom lös eller fast — skall få tas i mät hos gäldenären. 17 och 18 åå inne- håller bestämmelser om betydelsen av besittning resp. samboendes ge- mensamma besittning till lös egendom och, beträffande vissa objekt, av inskrivning i gäldenärens namn. 19 å reglerar förfarandet, när tredje man påstår bättre rätt till utmätt lös egendom. 20 å ger möjlighet att utmäta lös egendom med förbehåll för tredje mans rätt, när det ej föreligger så starka skäl till stöd för gäldenärens äganderätt som an- ges i 16—18 åå men det likväl finns anledning antaga att han är ägare. I 21 å meddelas bestämmelser om förfarandet när tvist råder om ut- mätt fordrans eller rättighets bestånd. 22 å reglerar lagfartens betydelse vid utmätning av fast egendom. 23 å innehåller bestämmelser om utmät- ning, när gäldenärens rätt till fast egendom endast är villkorlig. 24 å reglerar förfarandet, när tredje man påstår bättre rätt till utmätt fast egendom. 25 å slutligen innehåller bl.a. bestämmelser om tvist an- gående influtna medel sedan utmätt egendom sålts. — Tredje mans rätt vid och efter försäljning av utmätt egendom behandlas i 9—15 kap.

Syftet med bestämmelserna i 16 och följande paragrafer är i främsta rummet att ange under vilka förutsättningar egendom får tas i mät

för oprioriterad fordran hos gäldenären. Om fordran är förenad t. ex. med pant— eller retentionsrätt i viss egendom, får egendomen tas i an- språk för fordringen oavsett vem som vid den aktuella tidpunkten är ägare. Nämnda bestämmelser har då inte någon större praktisk bety- delse. Egendomen kan även säljas utan risk för köparen oavsett tvist om äganderätten, men det kan av andra skäl vara önskvärt att sådan tvist slits innan försäljning sker. En sak för sig är vem som är behörig att vara svarande i det exekutiva ärendet när egendomen skall tas i anspråk. Även i denna fråga kan bestämmelserna vara till ledning men för vissa praktiskt viktiga fall finns särskilda föreskrifter (jfr 18 kap. 10 å JB och 22 å SjöLförslaget samt 5. 205 f).

Förslaget innehåller ej någon särskild bestämmelse om att utmätning ej får ske till förfång för rättigheter i gäldenärens egendom vilka till- kommer tredje man. Det är självfallet, att utmätning ej får ske till skada för tredje man tillkommande rättigheter som åtnjuter skydd mot gäldenärens borgenärer. Frågan är bara vilka rättigheter som är skyd- dade.

I fråga om lös egendom åtnjuter pant- och retentionsrätt sakrättsligt skydd. Även borgenärer med särskild förmånsrätt på annan grund är skyddade såtillvida att de har rätt till betalning ur egendomen enligt sin turordning. Detta följer redan av FRL. I 9 kap. 10—15 åå meddelas be- stämmelser om tredje mans rätt till betalning m.m. efter utmätning av lös egendom. Under dessa paragrafer behandlas också vissa särskilda därmed sammanhängande spörsmål.

I princip torde andra rättigheter till lös sak än pant- och reten- tionsrätt — t.ex. nyttjanderätt — ej vara skyddade. Enligt vad som torde vara härskande uppfattning hos oss gäller i fråga om lös sak alltjämt regeln att köp bryter legostämma.1 Detta innebär, att vid över. låtelse av egendomen nyttjanderättshavare får vika vare sig överlåtelsen är frivillig eller sker i exekutiv ordning. Det finns emellertid goda skäl att överväga undantag från principen, särskilt om nyttjanderättshavaren har besittning till egendomen. Man kan också tänka sig sådana be- gränsningar i principen som att nyttjanderättshavaren inte skall vara skyldig att lämna från sig egendomen i förtid annat än mot återbe- talning av motsvarande vederlag som till äventyrs betalts i förskott och för kostnader som blir onyttiga. Principen skulle i så fall inskränkas till att nyttjanderättsupplåtelsen väl kan brytas med omedelbar ver- kan, men inte med så drastisk effekt som att nyttjanderättshavaren står helt rättslös frånsett skadeståndskrav mot en kanske insolvent upplåtare. En annan tänkbar modifikation är, att nyttjanderättshavare — lik- som arbetstagare, om arbetsgivare kommer i konkurs — får finna sig i att avtalet upphör efter rimlig uppsägningstid men att den som bryter avtalet skulle för att få ut egendomen från nyttjanderättshava- ren vara skyldig att betala tillbaka förskott som belöper på tid efter uppsägningstidens utgång. Enligt beredningens mening är det knap- past hållbart att i längden stanna vid en så primitiv regel som att

1 Se Undén I 5. 6 med not 5 och där anvisad litteratur. Se även Bengtsson, Särskilda avtalstyper 1 s. 60 ff och Grönfors i Nordisk Gjenklang s. 430 ff.

nyttjanderätten, utan någon som helst hänsyn till nyttjanderättshavarens intresse, villkorslöst skall upphöra när egendomen säljs. Det torde emellertid ligga utom ramen för beredningens uppdrag att överväga be- hovet av bestämmelser som reglerar frågan om nyttjanderättshava- res skydd vid frivilliga överlåtelser, och så länge nyttjanderättshavaren måste vika vid frivillig överlåtelse kan han inte gärna skyddas vid exe- kutiv försäljning.

En särskild fråga är, om principen att köp bryter legostämma även gäller när andel av lös egendom säljs. I fråga om fartyg, som är föremål för partrederi, utgår beredningen från att försäljning av partredares andel inte påverkar upplåtelser som partrederiet (eventuellt genom hu— vudredare) har gjort (jfr 53 å SjöLförslaget).2 I fråga om annan lös egen- dom torde det troligen ej heller förhålla sig så, att överlåtelse av andel däri påverkar nyttjanderätt till egendomen. För förfogande över egendom som är föremål för samäganderätt fordras i princip att alla delägare medverkar. Detta torde gälla även ett handlande som går ut på att en redan upplåten nyttjanderätt skall bringas att upp- höra genom uppsägning. Att nyttjanderätten skulle förfalla redan ge- nom att en andel — stor eller liten _ övergår till ny ägare kan inte antas. Den som förvärvar en andel och inte får övriga delägares med- verkan till uppsägning, när sådan kan äga rum enligt vanliga regler, kan emellertid begära att god man förordnas enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. Gode mannen kan säga upp nyttjanderättsavtalet, om en sådan åtgärd finnes påkallad. God man kan även förordnas för att sälja egendomen. I senare fallet blir regeln köp bryter legostämma —— med de modifikationer som enligt vad nyss sagts kan tänkas gälla tillämplig om gode mannen ej gör förbehåll för nyttjanderätten. Det är naturligtvis mycket osannolikt, att en god man anser sig kunna un- derlåta att göra förbehåll för nyttjanderätt som upplåtits till egendo- men och alltjämt gäller.

Om samtliga delägare utan medverkan av god man samtidigt eller successivt säljer sina andelar till en och samma köpare, bör denne troligen komma i samma ställning som om han förvärvat egendomen från ensamägare.

I fråga om immateriella rättigheter torde principen köp bryter lego- stämma knappast ha vunnit burskap, i den mån det överhuvud vore möjligt att tillämpa den på sådan egendom.

Beträffande byggnad på ofri grund kan åtminstone hyresrätt vara skyddad enligt vad som gäller vid frivillig överlåtelse av fast egen- dom.3

Exekutiv försäljning av lös sak torde f. n., som redan antytts, med- föra samma verkan på nyttjanderätt som frivillig försäljning, dvs. att köp bryter legostämma (om det inte är fråga endast om andel i egendo— men). Om rättspraxis skulle i fråga om frivillig försäljning göra någon modifikation i sistnämnda regel, är dock inte sagt att denna modifikation

2 Se U XI s. 78. Se även U VIII s. 200; jfr s. 195. 3 Se numera 7 kap. 2 5 I B. Inskrivning av nyttjanderätt till byggnad på ofri grund kan dock inte ske.

skall godtas vid utmätning. Att den som ingått avtal om nyttjanderätt till viss sak eventuellt skyddas mot avtal om frivillig överlåtelse av egendomen till annan behöver sålunda inte medföra, att nyttjanderätten skall stå sig mot upplåtarens borgenärer.

Exekutiv försäljning av andel i lös egendom torde inte påverka före utmätning upplåten nyttjanderätt till egendomen i vidare mån än frivillig försäljning av sådan andel. Nyttjanderätten skall m.a.o. regelmässigt bestå.

Vad härefter angår fast egendom anges i 13 kap. i vad mån rättigheter som upplåtits av fastighetens ägare är skyddade vid exekutiv försälj- ning. Bestämmelserna gäller nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft. Fast egendom kan också belastas av förutom panträtt på grund av inteckning och fordran med förmånsrätt enligt 6 å 1 FRL —— rättigheter som gäller direkt enligt lag eller som förutsätter beslut vid förrättning, t. ex. enligt fastighetsbildningslagen eller vattenlagen. Sådana rättigheter gäller även om fastigheten säljs exekutivt. Beträffande tredje mans skydd vid exekutiv försäljning se särskilt 24—33 åå i nämnda kap.

Förslaget innehåller ej någon allmän regel hur tvist, som rör frågan om tredje man har någon sakrättsligt skyddad rätt till gäldenärens egen- dom, skall lösas. När det gäller lös egendom, torde tredje mans på- stående att han har panträtt eller retentionsrätt i gäldenärens egendom i allmänhet få godtas i ärendet, om han har egendomen i sin besitt- ning. Har tredje mannen ej egendomen i sin besittning, kan anspråket regelmässigt lämnas utan avseende. Beredningen återkommer till frågan under 19 å.4 Beträffande rättighet som rör fast egendom kan även hän- visas till 13 kap. 26 å tredje stycket.

16 å

En grundregel vid utmätning är att endast egendom som tillhör gäl- denären skall tas i anspråk (jfr förenämnda 68 å UL). Med egendom avses även fordran eller annan rättighet. Enligt 69 å presumeras lös egendom som finns i gäldenärens besittning tillhöra gäldenären och får utmätas för hans skuld, om ej annan som påstår sig vara ägare till egendomen kan genast visa sin rätt. Den som har lagfart på fast egendom antas vara ägare till egendomen, om det ej styrks att den tillhör annan (82 å 1 mom.). Bestämmelser finns också för det fallet att tvist råder om äganderätten till fast egendom eller att överlåtelse av sådan egendom är beroende på villkor (82 å 2 mom. och 82 a å). I övrigt saknas i gällande lag uttryckliga bestämmelser om förutsätt— ningarna för att egendom skall få tas i mät hos gäldenären.

Beredningen föreslår i förevarande 16 å, att egendom får utmätas hos gäldenären om denne enligt vad som sägs ”nedan” (dvs. i 17, 18 och 22 åå) får antas vara ägare eller egendomen eljest på grund av vad som blivit upplyst kan antas tillhöra honom. Bestämmelsen gäller så-

4 Se 5. 254 f.

väl lös som fast egendom och avser alla slags tillgångar som kan utmätas, bl. a. även fordringar och rättigheter.

Enligt 17 å skall beträffande annan lös egendom än registrerat skepp eller luftfartyg gäldenären presumeras vara ägare om han har egen- domen i sin besittning. I fråga om registrerat skepp eller luftfartyg pre- sumeras han vara ägare om han är inskriven som ägare, och enligt 22 å presumeras han vara ägare till fast egendom på vilken han har lagfart. I 18 å ges en regel om presumtion för samäganderätt till lös egendom när samboende har den i gemensam besittning.

Enligt 16 å i förslaget får som nyss nämnts utmätning i andra fall ske av egendom som på grund av vad som blivit upplyst kan antas tillhöra gäldenären. Bestämmelsen omfattar bl. a. lös egendom som är i tredje mans besittning och lös egendom av sådan beskaffenhet att den ej kan vara föremål för besittning, t.ex. fordringar som ej grundas på löpande skuldebrev. Den avser också fast egendom som ej är lag- faren för gäldenären. I sådana fall saknas ofta något yttre faktum som utan vidare kan grunda presumtion för att egendomen tillhör gälde- nären.

Att egendom ”kan antagas” tillhöra gäldenären innebär, att det av utredningen i ärendet kan anses framgå att egendomen tillhör honom.1 Tvist om äganderätten till viss egendom —— lös eller fast — hindrar ej utmätning, om egendomen trots tredje mans anspråk kan antas till— höra gäldenären (jfr 82 å 2 mom. UL). Krfm kan då hänvisa tredje mannen att väcka talan i saken mot sökanden och gäldenären (19 och 24 åå). Om utredningen ger stöd för att gäldenären är ägare men det i fall som ej omfattas av 16—18 åå ändå finns utrymme för viss tvekan, ger 20 å möjlighet att utmäta egendomen med förbehåll för tredje mans rätt.

Alltför stora krav kan ej ställas på utredningen i ett exekutivt ärende. Det underlag som finns att tillgå består främst av upplysningar som lämnas av parterna eller tredje man och av skriftliga bevis. Sådana omständigheter som t.ex. att en bil i tredje mans besittning är re- gistrerad i gäldenärens namn skall naturligtvis också beaktas. Krfm kan ej höra vittnen på ed eller höra part under sanningsförsäkran. Gälde- nären är emellertid skyldig att lämna uppgifter om sina tillgångar samt att bekräfta uppgifterna på heder och samvete (4 å första st. och 13 å). För detta ändamål kan parterna kallas till förhör. Vidare ålig- ger det tredje man att lämna upplysningar om mellanhavande som han har med gäldenären (4 å andra st.). Krfm skall kunna kräva att få så- dana upplysningar muntligen eller skriftligen (jfr 19 kap. 13 å). I regel kan det ej begäras, att förrättningsmannen gör någon mera omfattan- de utredning rörande äganderätten till egendom som kommer i fråga för utmätning.

I princip får det anses åligga sökanden att styrka gäldenärens ägande— rätt, om den inte på grund av gäldenärens besittning eller eljest får presumeras enligt de bestämmelser som föreslås därom.

1 Jfr Alexanderson s. 67 ff, Hassler s. 189 och Olivecrona s. 99 f och 105 ff, JO 1928 s. 108 ff samt U VIII s. 222 och prop. 1971:20 s. 300 f.

Vid bedömandet huruvida egendom kan antas tillhöra gäldenären skall givetvis tillämpas vanliga civilrättsliga regler, bl.a. bestämmelser till skydd för överlåtares borgenärer. I terminologiskt hänseende kan här framhållas, att när i lagstiftningen talas om att visst objekt ”tillhör” någon, detta brukar vara liktydigt med att vederbörande betecknas som ”ägare” till objektet. Detta innebär också regelmässigt, att han har se- parationsrätt i annans konkurs och att hans rätt är skyddad mot ut- mätning för annans gäld. Om vid överlåtelse av viss egendom görs äganderättsförbehåll eller uppställs likvärdigt villkor, brukar överlåtaren betecknas som ägare. Den rätt som han förbehållit sig är förenad med separationsrätt i köparens konkurs och skyddad mot utmätning för dennes gäld. Samtidigt anses förvärvaren på sin sida ha sakrättsligt skydd mot överlåtarens borgenärer. I fråga om vanliga omsättningsköp har det brukat sägas, att om egendomen är sådan som avses i lösöre- köpsförordningen, äganderätten övergår till köparen först i och med tradition eller iakttagande av lösöreköpsförordningens bestämmdser. Ut- tryckssättet har emellertid kritiserats och man vill numera helst inte anknyta till talet om ”äganderättens övergång”. Beredningen återkom- mer under följande paragrafer till förutsättningarna för tredje mans sakrättsliga skydd när han förvärvat egendom från gäldenären.

Beträffande fordran eller rättighet kan tvist råda om dess bestånd, t. ex. när uppgiven sekundogäldenär påstår att skulden är betald. Så- dan tvist hindrar ej i och för sig utmätning. Se härom under 21 å.

Utöver vad som följer av förevarande 16 å kan utmätning även ske i fall när det är medgivet enligt särskild föreskrift. Se 20 och 23 åå. Be- träffande makar vilkas förmögenhetsförhållanden regleras av äldre GB skall beaktas bestämmelsen om gäldsansvar i 11 kap. 7 å äldre GB. Se vidare under 18 å.

Förrättningsmannen skall självmant beakta, att utmätningen ej krän- ker tredje mans rätt.2 Han bör bl. a. utfråga gäldenären. Det är som bekant synnerligen vanligt att bilar, TVapparater m.m. inköps på av- betalning. Krfm måste anses skyldig att särskilt beakta möjligheten av att sådant gods är skyddat mot utmätning på grund av äganderättsför- behåll eller likvärdigt villkor och undersöka hur det kan förhålla sig därmed.3

Om utmätning kränker tredje mans rätt, kan denne överklaga utmät- ningen. I vissa fall kan utmätning hävas eller rättelse ske på annat sätt (33 och 34 åå i förevarande kap.). Om tredje mans anspråk ej god- tas, bör han underrättas om vad han har att iaktta för att bevara sin eventuella rätt. Även i andra fall kan underrättelse vara lämplig när tredje man berörs. Föreskrifter härom kan meddelas i administrativ ordning (jfr 44 å USK).

17 å Om annan påstår sig vara ägare till lös egendom som finns i gälde- närs bo men ej kan genast visa sin rätt, hindrar anspråket f.n. ej att

2 Jfr Hassler s. 179 f och Olivecrona s. 101. 3 Ang. vanlig köpares undersökningsplikt se SOU 1965:14 s. 35 ff och 94 ff.

egendomen utmäts (69 å 1 mom. UL). Lös egendom som finns i gäl- denärens besittning presumeras alltså tillhöra gäldenären och får ut- mätas för fordran mot honom, om det ej framgår att egendomen till- hör tredje man (jfr 68 å).

Beredningen föreslår i första stycket av förevarande 17 å att gälde- nären skall antas vara ägare till lös egendom som är i hans besittning, om det ej framgår att *den tillhör tredje man och egendomen ej ut- görs av registrerat skepp eller registrerat luftfartyg. Bestämmelsen, som ej är inskränkt till egendom i gäldenärens typiska lösörebo, grundas på antagandet att lös egendom regelmässigt tillhör den som har egen- domen i sin besittning. Den sammanhänger också med den betydelse som tradition har för skydd mot överlåtarens borgenärer. Det är därför rimligt att utgå från att äganderätten tillkommer besittaren så länge annat inte har visats. För det fallet att gäldenären och make eller an- nan med vilken han sammanbor har gemensam besittning till lös egen- dom finns en särskild bestämmelse i 18 å.

Av vad beredningen anfört under 16 å framgår, att krfm inte får ta alltför lätt på uppgiften utan bör söka försäkra sig om att egendom som är i gäldenärens besittning också tillhör denne. I fråga om så- dan egendom, t.ex. bilar och TVapparater, som i allmänhet köps på avbetalning av dem som inte har så gott om kontanter, bör krfm regel— mässigt efterhöra hur gäldenären har förvärvat egendomen.

Bestämmelsen i första stycket är tillämplig ej endast på lösöre utan även på annan lös egendom som kan vara föremål för besittning, t. ex. värdepapper. I fråga om registrerat skepp eller registrerat luftfartyg ger dock besittningen ej enligt förslaget presumtion för äganderätt (jfr andra st.). Frågan om viss egendom skall anses vara i gäldenärens be- sittning avgörs enligt vad som i allmänhet gäller härom.1

För att den presumtion som besittning ger för gäldenärens äganderätt skall brytas är inte tillräckligt att hans rätt framstår som mer eller mindre oviss. Det krävs, att på grund av utredningen i ärendet kan anses styrkt att egendomen ej tillhör gäldenären. Även om vissa skäl förebragts till stöd för tredje mans anspråk på äganderätten men den- nes rätt inte kan anses styrkt får alltså egendomen utmätas. Bestäm- melse om slitande av tvist angående äganderätten meddelas i 19 å.

Vid prövningen av tredje mans äganderättsanspråk bör skiljas mellan det fallet att denne härleder sin rätt från gäldenären och andra fall. För att det skall kunna anses framgå att egendomen ”tillhör” tredje man krävs i det förra fallet, att tredje mannens förvärv är sakrättsligt skyd- dat mot gäldenärens borgenärer enligt vad som gäller härom. Över- låtelse av lös sak eller värdepapper är i princip inte gällande mot över— låtarens borgenärer, om ej förvärvaren fått egendomen i sin besittning (se lösöreköpsförordningen samt betr. löpande skuldebrev 22 å första st. skuldebrevslagen; se även 1 å andra st. lagen ang. vissa utfästelser om gåva). Anspråk som grundas på överlåtelse från gäldenären skall därför som regel lämnas utan avseende av krfm, om egendomen finns

1 Se bl.a. Undén I s. 27 ff.

kvar i gäldenärens besittning. Har lösören sålts med iakttagande av föreskrifterna i lösöreköpsförordningen, är dock det sålda fredat från utmätning för säljarens skuld, om mer än 30 dagar förflutit från att köpmvhandlingen företeddes inför rätten. Det förutsätts, att egendomen kan identifieras. Sökanden äger i viss ordning framställa invändning (”jäv”) mot köpeavtalets giltighet (3 å i förordningen). Godset kan då beläggas med kvarstad och jävet skall fullföljas genom att talan väcks vid domstol. I detta sammanhang kan erinras om lagen (1944:302) om köpares rätt till märkt virke, enligt vilken ved eller annat virke som någon tillhandlat sig men som är kvar i säljarens vård ej får tas i anspråk för betalning av säljarens gäld, om virket blivit tydligt märkt för köparens räkning och det vid köp av sådant virke är brukligt att genom märkning ange vad som tillkommer köparen.

Åberopar tredje man annan grund för sitt äganderättsanspråk än överlåtelse från gäldenären, måste han styrka sin rätt och visa varför gäldenären innehar egendomen, t.ex. på grund av avbetalningsköp med äganderättsförbehåll eller som pant eller enligt nyttjanderättsavtal. Av de yttre omständigheterna kan vara uppenbart, att egendomen inte tillhör gäldenären, t. ex. när egendom lämnats till hantverkare för re- paration. I andra fall torde som regel böra krävas, att tredje mans an- språk styrks med skriftligt bevis, såsom avbetalningskontrakt, pantavtal eller nyttjanderättskontrakt. Gäldenärens egna uppgifter har naturligt- vis också sin betydelse men får ofta tas med försiktighet.2 Gäldenär, som i samband med exekutiv förrättning åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom tas i anspråk för att bereda borgenär betalning, gör sig skyldig till oredlighet mot borgenärer (11 kap. 1 å andra st. andra punkten BrB). Oriktig upp- gift i skriftlig försäkran på heder och samvete skall också kunna straf- fas (jfr 5 kap. 13 å tredje st. i förslaget och 15 kap. 10 å BrB).

Beträffande kontanta pengar som påträffas hos gäldenären kan se— parationsrätt föreligga enligt lagen (l944:18l) om redovisningsmedel. Även i andra fall kan tredje man ibland tänkas ha separationsrätt be- träffande de penningmedel som gäldenären innehar.3 Föreligger sepa- rationsrätt, får medlen ej tas i anspråk för fordran mot gäldenären.

När det är tveksamt om viss egendom i gäldenärens besittning tillhör gäldenären eller tredje man och saken ej genast blir klarlagd genom gäldenärens och tredje mans hörande jämte annan eventuell bevisning, ställs förrättningsmannen inför frågan, om han skall utmäta egendo— men eller uppskjuta förrättningen för att lämna tredje mannen tillfälle att styrka sin rätt.4 Hänsyn måste härvid tas till den risk för vilken sö- kanden utsätts om uppskov äger rum, och det bör också eftersträvas, att utmätningsförrättning ej behöver hållas mer än en gång i ett och samma ärende. Om förrättningsmannen inställt sig i gäldenärens bostad eller annan lokal, torde det oftast vara lämpligt att han omedelbart ut- mäter egendomen och upplyser tredje mannen om möjligheterna för honom att komma till sin rätt (jfr bl. a. 5 kap. 33 å). Ibland kan saken

? Jfr Trygger H s. 232 och Olivecrona s. 102. 3 Jfr Walin i Festskrift för Ekeberg s. 532 ff. 4 Jfr s. 240 f.

vara så tveksam att utmätning ej bör ske utan att tredje mannen fått tid att inkomma med bevis. Något längre uppskov kan det dock ej bli tal om. Uppskjuts förrättningen, kan förrättningsmannen enligt 7 kap. 12 å ta egendomen i förvar eller vidta annan provisorisk åtgärd, om det behövs.

I SjöLförslaget föreslås nya bestämmelser om registrering av skepp och om inskrivning av äganderätten till skepp. JBs regler om lagfart har tagits till förebild i grundläggande hänseenden. Varje svenskt skepp — varmed avses fartyg av viss minsta storlek — skall införas i ett skeppsregister som förs av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer (2 å och 11 å första st. SjöLförslaget). Förslaget utgår från att register— myndigheten skall ingå som en integrerad del av en tingsrätt. Undan- tag från registrering kan föreskrivas för icke-kommersiella statsfartyg (11 å första st.). Ägare av skepp är skyldig att anmäla skeppet för re- gistrering, om det ej redan är infört i registret, samt att söka inskriv— ning av förvärvet (12 å första st. och 14 å första st.). Även villkorligt förvärv kan inskrivas (14 å tredje st.). Bestämmelserna om inskrivning av förvärv av skepp har motsvarande tillämpning i fråga om förvärv av andel i skepp (13 å andra st.). Beträffande skeppsbyggen gäller, att registrering (i skeppsbyggnadsregister) är fakultativ (11 å andra st.). — Över andra fartyg än skepp — i SjöLförslaget benämnda båtar skall i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer föras ett båtregister (2 å andra st.).

Över luftfartyg finns hos luftfartsverket ett luftfartygsregister (2 kap. 1 å första st. luftfartslagen l957z297). Ansökan om registrering skall göras av ägaren och åtföljas av utredning till styrkande av hans rätt (5 å). Sker ändring beträffande äganderätten till registrerat luftfartyg, är såväl den nya som den förutvarande ägaren skyldig att ofördröjligen göra anmälan därom (7 å första st.). Innehas luftfartyg på grund av köp utan att äganderätten övergått på innehavaren, skall innehavarens namn och den rätt som tillkommer honom antecknas i registret (10 å första st.). Det kan tilläggas att utredningen angående inskrivning av rätt till luftfartyg m.m. har till uppgift att med utgångspunkt i de nya fastighets— och sjörättsliga reglerna utarbeta nya bestämmelser om bl. a. inskrivning av äganderätt till luftfartyg.

SjöLförslagets bestämmelser om registrering av skepp och inskrivning av äganderätten till skepp innebär en tillräckligt betryggande ordning för att presumtion om äganderätten skall kunna grundas på inskrivning- en (jfr betr. lagfartens motsvarande betydelse 82 å 1 mom. UL och 5 kap. 22 å i förslaget). Registreringen av luftfartyg torde i allmänhet vara lika betryggande, oaktat anteckning om äganderätten ej har sam- ma betydelse i bl. a. sakrättsligt hänseende som beträffande skepp. Som framgår av vad nyss anförts kan reglerna om inskrivning av äganderätt till luftfartyg väntas i en nära framtid bli ändrade till närmare över- ensstämmelse med vad som gäller skepp. Beredningen föreslår därför, att registrerat skepp eller registrerat luftfartyg skall antas tillhöra gälde- nären, om denne är inskriven som ägare och det ej framgår att egen- domen tillhör tredje man. Bestämmelse härom har tagits upp i andra stycket av förevarande 17 å.

Bestämmelsen gäller även skepp eller luftfartyg som är registrerat i främmande stat (2 kap. 7 å). Av 2 kap. 8 å följer, att presumtionen också gäller beträffande registrerat skeppsbygge för vilket gäldenären är inskriven som ägare. Däremot omfattas inte fartyg som är registrera- de i eventuellt båtregister.

Om tredje man gör anspråk på äganderätten till skepp för vilket gäldenären är inskriven som ägare och tredje mannen påstår att han förvärvat skeppet från gäldenären, måste beaktas, att ansökan om in- skrivning är förutsättning för att förvärv av skepp skall få sakrätts- ligt skydd. Har skepp överlåtits och inskrivning sökts för förvärvet eller skeppet anmälts för avregistrering, får skeppet enligt 19 å SjöLförslaget därefter inte tas i anspråk för annan fordran mot överlåtaren än så- dan som är förenad med pant- eller retentionsrätt i skeppet. Av be- stämmelsen torde motsättningsvis följa, att om förvärvaren inte har sökt inskrivning av sitt förvärv eller anmält skeppet för avregistrering, hindrar överlåtelsen ej att skeppet tas i anspråk av överlåtarens borge- närer.

Av vad beredningen anfört under 16 å framgår, att när det i för- slaget talas om att egendom ”tillhör” annan än gäldenären skall under- förstås att tredje mannen enligt de regler som gäller därom åtnjuter skydd mot gäldenärens borgenärer. I fråga om skepp ligger saken emellertid till på ett särskilt sätt. Det torde ligga nära till hands att beteckna den som genom överlåtelse förvärvat skepp som ägare även om han ännu inte sökt inskrivning av förvärvet eller gjort anmälan om avregistrering och därför, även om tradition skett, ej enligt 19 å SjöL- förslaget är skyddad mot överlåtarens borgenärer. Uppenbart är också, att efter överlåtelse och i synnerhet efter tradition av skepp flertalet ägarfunktioner kan ha övergått till förvärvaren. Ett förtydligande är fördenskull påkallat beträffande skepp. Beredningen har som tredje stycke i förevarande 17 å i förslaget tagit upp en särskild bestämmelse. Enligt denna utgör överlåtelse av skepp på vilken 19 å sjölagen är till- lämplig, även om förvärvaren fått skeppet i sin besittning, ej hinder mot att det utmäts hos överlåtaren innan förvärvaren sökt inskrivning av sitt förvärv eller skeppet anmälts för avregistrering.

Här kan vidare nämnas, att SjöLförslaget innehåller bestämmelse om godtrosförvärv av skepp. Förvärvar någon skepp genom överlåtelse från den vars förvärv var inskrivet men som inte var rätt ägare eller behö- rig att förfoga över egendomen på dennes vägnar, skall enligt 20 å förvärvet bestå, om förvärvaren sökt inskrivning och därvid var i god tro. Bestämmelsen gäller även när någon förvärvar skepp som fånges- mannen redan har överlåtit till annan, dVS. tvesalafall. 20 å är även

tillämplig på skeppsbyggen.

Även bilar och vissa andra fordon registreras (se bilregisterkungörelsen 1972z599). Någon prövning av äganderättsförhållandet äger dock ej rum och registreringen kan ej anses ge tillräckligt stöd för att fordonet skall presumeras tillhöra den som är antecknad som ägare. Beträffande bilar och andra fordon gäller därför enligt förslaget samma regler som för lös egendom i allmänhet (dVS. med undantag av registrerat skepp och

registrerat luftfartyg). Anteckning om ägare i bilregistret är dock na— turligtvis ett viktigt indicium vid bedömande vem fordonet tillhör.5

18 å

Bestämmelserna i 69 å 1 mom. UL om utmätning av lös egendom i gäldenärens bo är även tillämpliga när utmätning skall företas hos make som sammanbor med andra maken och denne vill freda egen— dom (69 å 4 mom.). Detta innebär, att gäldenärens make ej kan rädda egendom från utmätning enbart med åberopande av att han har den i sin besittning utan måste styrka sin rätt till egendomen.1 Det har an- setts, att 69 å UL inte är tillämplig, åtminstone ej direkt, när andra än makar sammanbor.2 Det betyder, att den som sammanbor med gälde- nären ej för att freda egendom från utmätning behöver styrka sin rätt och att det i stället är sökanden som skall styrka gäldenärens rätt.

Beträffande utmätning hos den som är gift och sammanbor med sin make innebär 69 å UL, att lös egendom i makarnas eller enderas be- sittning presumeras tillhöra gäldenären, oavsett mot vilken make den ak- tuella utmätningen riktar sig. Detta har motiverats med att besitt- ningsfrågan ofta är oklar, särskilt därför att det ej sällan är svårt att avgöra om viss egendom skall anses vara i makarnas gemensamma be— sittning eller uteslutande i enderas besittning, och att makar lätt kan i samförstånd ändra besittningsförhållandet sig emellan, om någondera hotas av exekution.3 Enligt förarbetena bör visserligen i många fall ej ställas alltför stora anspråk på den bevisning som gäldenärens make framlägger, varjämte skälig hänsyn bör tas till de föreliggande om— ständigheterna, däribland besittningsförhållandet. Vidare bör beaktas möjligheten för makar att på förhand anskaffa bevisning genom att upprätta förteckning enligt 6 kap. 9 å GB. Gällande ordning synes dock vara alltför hård mot gäldenärens make och kan lätt medföra materiellt oriktiga eller egendomliga resultat. Det förekommer, att viss egendom anses tillhöra ena maken vid utmätning hos denne och där- efter anses tillhöra andra maken vid utmätning hos den senare.

Beredningen har ansett nödvändigt att söka finna en principiellt bättre grundad reglering. Den nuvarande ordningen var mera förståelig förr när i allmänhet endast mannen hade arbetsinkomst. Det är som be- kant numera vanligt att båda makarna har sådan inkomst. Har bägge tillskjutit pengar vid inköp av egendom, får de i regel anses inneha egendomen med samäganderätt. Ofta är det svårt att i efterhand av- göra, om viss egendom som är i makars gemensamma besittning köpts av den ena eller den andra maken eller av båda gemensamt. Un- der sådana förhållanden synes rimligt att utgå från samäganderätt, om ej annat visas. Detta torde också ofta stämma rätt väl med verkliga för- hållandetf1 Beträffande ärvd egendom av något värde torde det vara

5Jfr Eilard, Svensk exekution i lagstiftning och rättstillämpning s. 212 f. 1 NJA II 1921 s. 90 och 306. ? Hassler s. 181 och 187 f och Olivecrona s. 104 f. 3 NJA II 1921 s. 90 och 306. 4Jfr NJA II 1921 s. 89 och Schmidt, Äktenskapsrätt 4 uppl. s. 80 f. Se även NJA 1930 s. 543.

lättare att styrka äganderätten. Oavsett vilket fång som make åberopar bör kravet på bevis inte ställas för högt. Presumtionen för samägande- rätt bör kunna brytas, när endera makens äganderätt framstår som övervägande sannolik.

Enligt beredningens mening saknas anledning att göra skillnad mellan makar och andra samboende, t. ex. man och kvinna som sammanlever i äktenskapsliknande förhållande. Även i fråga om andra samboende, t. ex. syskon, torde presumtion om samäganderätt till lös egendom som är i deras gemensamma besittning innebära en rimlig intresseavvägning mellan dem resp. deras borgenärer.

I enlighet med det anförda föreslår beredningen i förevarande 18 å, att om gäldenären och hans make eller annan som sammanbor med honom har lös egendom i sin gemensamma besittning, de skall antas vara samägare, om det ej görs sannolikt att egendomen tillhör endera och det ej heller framgår att den tillhör någon annan. Om gäldenären är gift men makarna lever åtskilda, är bestämmelsen ej tillämplig. Beträffande andra än makar kan framhållas, att till samboende ej räk- nas att någon hyr möblerat rum i annans bostad. F. ö. kan böra näm— nas, att makar eller andra kan ha haft gemensam besittning varefter den ene lämnat hemmet utan att boet delats. I sådant fall bör be- stämmelsen tillämpas analogivis.

Bestämmelsen får inte så stor praktisk betydelse som kanske först kan synas. Eftersom förslaget förutsätter gemensam besittning blir det främst tillämpligt beträffande bohag och andra inventarier i det ge- mensamma hemmet men på grund av reglerna om beneficium torde vad som finns i ett ordinärt hem i allmänhet böra helt undantas från utmätning. Detta gäller naturligtvis även om det anses föreligga sam- äganderätt till egendom som finns i hemmet. Även annan lös egendom i de samboendes gemensamma besittning omfattas emellertid av be- stämmelsen. Egendom i föräldrars och barns gemensamma bostad får i regel anses vara endast i föräldrarnas besittning. Frågan bör dock ibland bedömas annorlunda, t. ex. om ett vuxet barn sammanbor med någon av sina föräldrar. Bestämmelsen är ej tillämplig beträffande egendom som någon av de samboende kan anses ha uteslutande i sin besittning. Är det gäldenären som ensam besitter egendomen, följer av 17 å att denna får utmätas i dess helhet om det ej framgår att den helt eller delvis tillhör annan, antingen make eller annan samboende eller någon utomstående. Har den som sammanbor med gäldenären ensam besittningen, får egendomen enligt 16 å tas i mät endast om den på grund av vad som blivit upplyst kan antas tillhöra gäldenären. Av en jämförelse med 17 å framgår, att 18 å ej avser registrerat skepp eller registrerat luftfartyg.

När gäldenären och den som sammanbor med honom anses vara samägare till viss egendom, bör deras andelar anses lika stora, om ej annat visas (jfr 1 å andra punkten samäganderättslagen 1904:48 s. 1). Om det framgår att de samboende bidragit till förvärv av viss egendom i annan proportion, bör de anses ha andelar i samma proportion.5

5 Jfr NJA II 1921 s. 89.

Bestämmelsen i förevarande 18 å kompletteras av föreskrift i 9 kap. 8 å, att när andel i lös egendom blivit utmätt, liksom när andel i fas- tighet utmätts, hela egendomen kan säljas. Vad som efter försäljning av hela egendomen belöper på andel som ej tillhörde gäldenären skall gi— vetvis tillkomma den andelens ägare.

Presumtionen om samäganderätt skall som nämnts brytas, om det görs sannolikt att egendomen i dess helhet tillhör gäldenären eller den som sammanbor med honom. Till stöd för påstående om enderas ägan- derätt kan åberopas t.ex. räkningar, kvitton och räkenskaper. Hän— syn bör också tas till de föreliggande omständigheterna, bl.a. egendo- mens beskaffenhet. I fråga om makar erbjuder 6 kap. 9 å GB möjlighet att tillskapa ett särskilt bevis om äganderätten. Har makar upprättat förteckning över egendom som tillhör vardera eller en av dem och är förteckningen bekräftad på heder och samvete och försedd med in- tyg av vittnen om underskriften och dagen därför, skall förteckningen ha vitsord vid tvist om vilkendera maken egendomen tillhör, om det inte visas eller på grund av särskilda omständigheter kan antas att den är oriktig. Sådant vitsord tillkommer dock ej förteckningen, om tvisten uppstår vid utmätning som sker inom ett år från förteckningens upp— rättande (eller i konkurs vilken följer på ansökan som gjorts inom samma tid).

När den som sammanbor med gäldenären åberopar överlåtelse från denne, måste beaktas, att överlåtelsen ej är gällande mot dennes bor- genärer om förvärvaren inte fått egendomen i sin besittning. Tradi- tion kan i regel ej anses ha skett mellan samboende, om den ej tagit sig tydliga uttryck.6 Det kan också erinras om att gåva mellan makar för sin giltighet kräver upprättande av äktenskapsförord, frånsett sed- vanliga skänker vilkas värde ej står i missförhållande till givarens villkor (8 kap. 2 å första st. GB; se även 8 kap. 3 å GB).

Om det framstår som sannolikt att egendom i de samboendes gemen- samma besittning tillhör gäldenären ensam, får den enligt förslaget utmätas i dess helhet. Är det i stället sannolikt att hela egendomen till- hör den som sammanbor med gäldenären, får den ej utmätas.

Förevarande paragraf är ej tillämplig på det fallet att andra än sam— boende har gemensam besittning till lös egendom. Det kan t.ex. vara fråga om egendom som förvaras på en av flera disponerad upplagsr plats eller i ett bankfack till vilket två eller flera har tillgång. Någon allmän presumtion för samäganderätt i sådana fall kan inte anses grundad. Ej heller bör gäldenären utan vidare presumeras vara ensam ägare. För utmätning bör krävas, att egendomen eller andel däri på grund av vad som blivit upplyst kan antas tillhöra gäldenären (16 å). Om utrymme för tvekan kvarstår, kan enligt 20 å utmätning ske med förbehåll för tredje mans rätt. Påstår sambesittaren att han förvärvat egendomen från gäldenären, måste givetvis hänsyn tas till kravet på besittningsövergång för att överlåtelsen skall gälla mot överlåtarens

6Alexanderson s. 68 f, Hassler s. 187 f, Olivecrona s. 104 not 62 och Undén I s. 133 ff.

borgenärer. Det sagda gäller förhållandet mellan gäldenären och den som jämte honom har besittning till egendomen. I förhållande till tredje man som ej har gemensam besittning till egendomen tillämpas 17 å.

Beträffande makar vilkas förmögenhetsförhållanden regleras av äldre GB gäller f.n. vissa särskilda bestämmelser vid utmätning. Enligt 11 kap. 7 å äldre GB får vid utmätning i makars bo i regel endast un- dantas egendom som är enskild och som ej svarar för gälden. Om vid utmätning i makars bo endera vill undanta viss egendom därför att den enligt 11 kap. 7 å äldre GB eller lagen (1898:64 s. 10) om boskillnad ej bör gå i betalning för den gäld som söks och det inte med avseende på egendomens och gäldens beskaffenhet är uppenbart att utmätning ej får ske, skall enligt 70 å 1 mom. UL i dess lydelse före 1921 (jfr övergångsbestämmelse till lagen 1920:418 om ändring i UL) vad i 69 å UL är stadgat angående förfarandet i där avsett fall lända till efter- rättelse, dock att föreskriften om gäldenärens instämmande inte skall tillämpas på andra maken. Det sagda skall också äga tillämpning, när make efter boskillnad vill freda egendom vid utmätning i andra makens bo.7

Vad beredningen föreslår i förevarande 18 å torde kunna tillämpas även när äldre GB är tillämplig på makars förmögenhetsförhållanden. Av äldre GBs förrnögenhetsordning för makar följer emellertid bl.a. att hustruns egendom i viss utsträckning kan angripas för mannens gäld. Beredningens förslag inverkar inte på dessa regler om gäldsansvaret. I övrigt torde ej några särskilda regler vara motiverade för äktenskap på vilka äldre GB är tillämplig. Bestämmelsen i förevarande 18 å får i fråga om äldre äktenskap tillämpas, när lös egendom kan tänkas till en del vara ena makens enskilda egendom och till återstående del vara andra makens enskilda egendom eller samfälld egendom o. 1. Det bör måhända tilläggas, att vad i förslaget sägs om samäganderätt inte har tillämpning på makars gemensamma rätt i äldre äktenskap till det samfällda boet. Detta skall enligt 11 kap. 7 å äldre GB vid utmätning i princip svara i sin helhet för makes gäld och det blir därför inte ak- tuellt att tillämpa någon presumtion om samäganderätt.

Före 1921 gällde enligt 70 å 2 mom. UL, att 1 mom. skulle tillämpas även när makars förmögenhetsförhållanden skulle bedömas enligt främ- mande lag och någon av makarna ville vid utmätning i makarnas bo eller andra makens bo freda viss egendom. Bestämmelsen upphävdes genom 1920 års ändringar i UL, och numera gäller 69 å 4 mom. UL för sådana fall. Beredningens förslag blir tillämpligt även när make åbe- ropar främmande egendomsordning. Enligt den princip som stadgas i 35 kap. 2 å andra stycket RB får det ankomma på make, som åberopar främmande lag, att på anmodan av krfm styrka dess innehåll. Sker det ej omedelbart, bör utmätning få ske, om egendomen enligt svensk upp- fattning kan antas tillhöra gäldenären. Visas senare att egendomen var fredad från utmätning, kan rättelse äga rum med direkt eller analogisk tillämpning av 33 å i förevarande kap. Jfr i dessa ämnen ang. tillämp-

7 Se Trygger 11 s. 239 f.

ning av utländsk lag bestämmelserna i 1 och 2 åå lagen (1912z69) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverk- ningar.8

19 å

I 69 å UL föreskrivs, att om annan än gäldenären påstår sig vara ägare till utmätt lös egendom som finns i gäldenärens bo och vid ut- mätningen visar sannolika skäl för sitt påstående, skall krfm hänvisa honom att inom en månad väcka talan mot borgenären och gäldenä- ren vid äventyr att han förlorar sin talan mot borgenären (1 mom.). Talan skall väckas vid den domstol till vilken krfms tjänstgöringsområde hör. Gör någon efter utmätningen anspråk på egendomen och sker ej rättelse, kan ÖE hänvisa honom att väcka talan (2 mom.).1 Därvid skall vad som i 1 mom. sägs om verkan av sådant beslut ha motsvarande tillämpning. Vill borgenären själv väcka talan, står det honom fritt (3 mom.). Det sagda är också tillämpligt, när utmätning skall företas hos make som sammanbor med andra maken och denne vill freda egendom (4 mom.). 69 å UL innehåller vidare bestämmelser om hinder mot för— säljning när tvist föreligger om äganderätten.

Även lös egendom som finns i tredje mans besittning anses — utan stöd av uttrycklig bestämmelse kunna utmätas med hänvisning för tredje man att väcka talan om bättre rätt till egendomen.2 Tredje man torde dock ej i sådant fall kunna åläggas att väcka talan inom viss tid vid äventyr att han förlorar sin rätt. Beträffande lös egendom som ej kan vara föremål för besittning, t.ex. fordran som ej grundas på lö- pande skuldebrev eller rättighet, har också ansetts att tredje man kan efter utmätning av egendomen hänvisas att väcka talan vid domstol om bättre rätt.3 Ej heller i detta fall torde tredje man kunna åläg- gas att väcka talan inom viss tid.

Det är angeläget, att sådana tvister som här avses bringas ur värl- den på ett tidigt stadium innan man skrider till försäljning. Beredningen föreslår i förevarande 19 å nya bestämmelser i ämnet. Paragrafen om- fattar alla slag av lös egendom — alltså även fordringar och rättigheter — och är tillämplig även beträffande lös egendom som är i tredje mans besittning. Den inbegriper även det fallet att gäldenärens make eller annan som sammanbor med honom gör anspråk på lös egendom som är i deras gemensamma besittning. Att bestämmelsen inte är tillämplig när utmätning sker med förbehåll för tredje mans rätt följer av 20 å.

I första stycket första punkten anges, att om lös egendom utmäts

8SOU l969:60 innehåller förslag till ny lagstiftning om internationell äk- tenskapsrätt.

1 Det har ansetts, att ÖE har friare händer än krfm vid avgörande huruvida tredje man bör hänvisas att väcka talan. Se Trygger II 5. 235, Hassler s. 185 och Olivecrona s. 103 f. 2Trygger II s. 231, Alexanderson s. 68 och Hassler s. 189. Se även NJA 1932 s. 467. 3 NJA II 1937 s. 795 samt Alexanderson s. 69 f, Hassler s. 189 f, Hellner, Om obehörig vinst s. 302 not 4, Hessler i Rättsvetenskapliga studier ägnade minnet av Phillips Hult s. 207 f, Karlgren i SvJT 1956 s. 258 not 34 och Oli- vecrona s. 106 not 65. Se även NJA 1884 s. 117, 1915 s. 50, 1938 s. 403, 1954 s. 177 och 1963 C 601 samt SvJT 1929 rf s. 8 och 1960 rf s. 2.

enligt 16—18 åå oaktat tredje man gjort gällande bättre rätt, skall krfm, om skäl föreligger, förelägga tredje mannen att väcka talan i saken mot sökanden och gäldenären inom en månad från att före- läggandet har delgetts honom.

Krfm får enligt förslaget efter omständigheterna diskretionärt prö- va huruvida det finns skäl att ge föreläggande. Pågår redan rätte- gång om egendomen, kan det ej anses behövligt att föreläggande medde- las. I vissa situationer kan tvisten vara utan större betydelse för det exekutiva ärendet, t. ex. om utmätning skett för fordran vilken är för- enad med panträtt i egendomen. Tvisten inverkar då endast på frågan vem som i ärendet skall representera egendomen och vem som skall lyfta eventuellt överskott och på vissa andra sekundära frågor. Krfm skall även pröva i vad mån fog för tredje mannens anspråk kan fin- nas. Föreläggande skall ej ges, om anspråket är uppenbart ogrundat. Det bör här understrykas, att föreläggande i övrigt som regel bör med- delas endast på grund av att saksammanhanget är oklart, ej därför att den rättsliga bedömningen kan vara föremål för delade meningar.4 Förutsättning för att föreläggande skall ges är i övrigt att tredje mannen själv gjort anspråk på äganderätten till den utmätta egendomen. Upp- gifter av gäldenären som kan betvivlas bör regelmässigt inte i och för sig föranleda att föreläggande ges.5 Föreläggande bör lämpligen med— delas i samband med utmätningsbeslutet, om tredje mannens anspråk är känt.

Föreläggande går ut på att tredje mannen skall väcka talan mot sökanden och gäldenären. Beredningen har ansett, att initiativ till process bör tas av tredje mannen även när utmätningen avser egen- dom som inte är i gäldenärens omedelbara besittning. Utmätning har ju i sådana fall ej kunnat ske utan att egendomen på grund av vad som blivit upplyst antagits tillhöra gäldenären. Talan skall enligt 19 kap. 21 å väckas vid den allmänna underrätt där krfm finns, dock att beträf- fande egendom som nämns i 10 kap. 12 å RB, dvs. byggnad på annans grund, gruva och för gruvdrift avsedd byggnad eller anläggning, tvisten skall prövas av rätten i den ort där egendomen finns. Talan skall väckas inom en månad från att föreläggandet delgavs tredje mannen. Överklagar han utmätningen och ogillas besvären, bör ny tid utsättas!1 Enligt 13 kap. 4 å tredje stycket RB anses talan väckt, när ansökan om stämning inkom till rätten. Av bestämmelsen i förslaget att såväl sökanden som gäldenären skall instämmas följer, att om talan ogillas i första instans, den måste i högre instans fullföljas mot båda.7

Om tredje man först efter att utmätning skett påstår att den utmätta egendomen tillhör honom, bör krfm alltjämt kunna ge föreläggande att väcka talan. Föreskrift härom har tagits upp som andra punkt i första stycket. En särskild fråga är i vad mån krfm kan ge föreläggande sedan egendomen sålts, vilket då skulle gälla endast medel som influtit genom försäljningen.8 Se härom under 25 å första stycket. Tredje man-

4 Jfr s. 123 f. 5 Hassler s. 180 och 182 not 31. ”& NJA 1906 s. 21 samt Trygger 11 s. 233 not 2 och Hassler s. 185 not 51 NJA 1889 s. 532 samt Trygger 11 s. 233. 8 Jfr Trygger Il s. 235 f och Olivecrona s. 104.

nen har möjlighet att angripa försäljningen genom besvär (19 kap. 27 & tredje st.). Överklagar han även utmätningen och har han skäl för sitt anspråk, bör hovrätten i regel undanröja försäljningen och meddela föreläggande enligt förevarande paragraf. Undanröjs ej försäljningen, kan hovrätten meddela föreläggande i fråga om influtna medel (25 å första st. i förevarande 5 kap.).

Tredje man kan tänkas göra gällande, att något som framstår som tillbehör till utmätt lös egendom tillhör honom, t.ex. viss utrustning till en bil som ostridigt ägs av gäldenären. Krfm kan ofta lämna sådant anspråk utan avseende, t.ex. därför att ett äganderättsförbe- håll ej kan göras gällande sedan saken infogats i annan egendom.9 Om tredje mannens anspråk inte saknar fog, bör föreläggande kunna ges att väcka talan (jfr betr. tillbehör till fast egendom 5 å andra st. FfL). Bestämmelse härom har tagits upp som andra stycke i förevarande 19 å. Vad som sägs i första stycket skall ha motsvarande tillämpning. Föreläg- gandet skall sålunda riktas mot den som påstår bättre rätt och denne har att väcka talan mot såväl sökanden som gäldenären. Bestämmelsen kan få betydelse bl.a. vid utmätning av skepp (jfr 3 och 4 åå SjöLförslaget).

Har föreläggande meddelats enligt förevarande paragraf, gäller en— ligt 9 kap. 4 å, att om tvisten är av väsentlig betydelse, egendomen som regel inte får utan tredje mannens samtycke säljas innan tvisten blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan utgått.

Tredje stycket i förevarande 19 å innehåller bestämmelse om på- följden av att meddelat föreläggande inte iakttas. Väcker tredje man ej talan i enlighet med föreläggande enligt första eller andra stycket, har han enligt förslaget förlorat sin rätt mot sökanden, om ej denne väckt talan i saken mot tredje mannen inom tid som anges i första stycket. Påföljden är ovillkorlig och inträder t. ex. om tredje mannen väckt talan endast mot sökanden, även om någon intressemotsättning ej råder mellan tredje mannen och gäldenären.10 Det hjälper inte att gäldenären begär att få inträda i rättegången som intervenient, om tiden för talans väckande gått ut. Om laga förfall visas före tidens utgång, skall dock krfm utsätta ny tid (19 kap. 6 å andra st.). Har laga förfall ej kunnat anmälas i rätt tid, kan högsta domstolen återställa den för- suttna tiden (se 19 kap. 45 å andra st. i förslaget).11

Enligt 69å 3 mom. UL kan en sökande själv väcka talan i fall som avses i paragrafen. Det anges ej huruvida sökanden — för att tredje mannen skall vara bevarad vid sin rätt — skall ha väckt talan mot så- väl tredje mannen som gäldenären eller om det är tillfyllest att talan av sökanden väcks mot tredje mannen. Olika meningar har uttalats i frågan.12 I 5 å FfL anges för motsvarande fall beträffande fast egendom

9 Se t. ex. NJA 1942 s. 195 och 1960 s. 9. 10 NJA 1896 s. 326 och 1915 s. 50 och SvJT 1918 rf s. 12 samt Trygger II 5. 233, Hassler s. 183 och Olivecrona s. 102 f. 11 Jfr däremot betr. gällande lag NJA 1967 s. 303, vari tid för väckande av talan som avses i 69 å UL ansetts ej kunna återställas. 12 Se Trygger II s. 233 och Hassler s. 184. Jfr prop. 1971:20 s. 528 f (lag- rådet).

att talan från sökandens sida måste ha väckts mot såväl tredje mannen som gäldenären. Vid övervägande av denna fråga beträffande såväl lös som fast egendom har beredningen inte kunnat finna något bärande skäl för att sökandens talan skall behöva riktas även mot gäldenären. Sökanden har inte något intresse av att uppnå annat resultat än att hans rätt på grund av utmätningen skyddas och att egendomen kan säljas utan att tvist om äganderätten skapar otrygghet för en köpare och därmed försämrar resultatet av försäljningen. Om sökanden väckt talan endast mot tredje mannen och vinner bifall, är det tydligt att tredje mannen inte vidare kan mot sökanden göra gällande s.itt äganderätts- anspråk. Det måste också anses klart, att tredje mannen inte efter för- säljning av egendomen kan mot köparen åberopa sitt underkända an- språk (se 15 kap. 2 å). Om åter sökandens talan mot tredje mannen ogillas, skall utmätningen hävas och några ytterligare komplikationer uppkommer inte i ärendet. Avgörandet vinner inte rättskraft mot gälde- nären eller mot den som i annat ärende söker utmätning av egendomen. Denna olägenhet från tredje munens synpunkt hade denne emellertid kunnat förebygga genom att instämma gäldenären. I förslaget anges därför att tredje mannen inte efter föreläggande förlorat sin talan mot sökanden, om denne har väckt talan i saken mot tredje mannen. Be- redningen vill påpeka att detta står i överensstämmelse med 20 å i före- varande kap. Vad som under 20 å sägs om innebörden av sökandens talan när föreläggande meddelats sökanden har motsvarande tillämp- ning i nu förevarande fall. I detta sammanhang bör uppmärksammas den eventualiteten, att sökanden återkallar sin talan. Sedan svaranden ingått i svaromål skall dock målet prövas, om han yrkar det (13 kap. 5 å första st. RB). Oavsett denna möjlighet för tredje mannen att skydda sig anser beredningen, att han inte skall gå förlustig sin rätt av den anledningen att sökandens talan återkallas och målet avskrivs. I så— dan händelse bör krfm i stället ge tredje mannen nytt föreläggande. Denna tillämpning synes också bäst förenlig med förslagets ordalydelse.

För sökandens talan gäller allmänna forumregler enligt 10 kap. RB. Sökanden måste emellertid också anses kunna väcka talan vid domstol som enligt 19 kap. 21 å i förslaget är behörig att pröva talan i saken som väcks av tredje man.

I föreläggandet skall anges vad tredje mannen har att iaktta, dvs. mot vem talan skall väckas, tiden för talans väckande och domstolen vid vilken talan skall väckas (jfr 19 kap. 21 å sista st.). Även påföljden av att talan ej väcks bör anges. Väcker tredje mannen talan i enlighet med vad som anges i föreläggandet, är han bevarad vid sin rätt, även om föreläggandet till äventyrs inte överensstämmer med lagbestäm- melserna.

Det är tydligt, att den i tredje stycket angivna påföljden inträder även om tredje mannen väckt talan i enlighet med givet föreläggande men hans talan ogillas genom dom som vinner laga kraft eller målet avvisas eller avskrivs eller hans talan förfaller och det ej längre står honom öppet att fullfölja eller ånyo väcka talan. Om rättegång inte har inletts inom föreskriven tid eller den har avslutats utan att tredje mannens talan bifallits, bör sökanden styrka detta hos krfm genom att förete bevis

därom. Det exekutiva ärendet skall då tas upp på nytt. Om tredje man— nen vinner processen, bör han vända sig till krfm med den lagakraft- vunna domen. Utmätningen skall då hävas.

Beträffande den närmare innebörden av den påföljd som anges i tredje stycket bör framhållas, att tredje mannen i första hand förlorar sin rätt mot sökanden. Egendomen får då användas till betalning av den- nes fordran.13 Tredje mannen förlorar enligt 15 kap. 2 å även sin rätt i förhållande till den som förvärvar egendomen vid exekutiv försäljning. Däremot går han ej förlustig sin rätt mot gäldenären enbart genom un- derlåtenhet att väcka talan. Han kan alltså få ersättningsanspråk mot denne, se 15 kap. 5 å. I 15 kap. regleras även tredje mans rätt efter försäljning i fall då något föreläggande ej har meddelats.

När egendom sålts med förbehåll att äganderätten skall kvarstanna hos säljaren tills betalning skett, är som förut nämnts säljarens rätt skyddad om utmätning söks hos köparen. Skulle det någon gång vara tveksamt huruvida säljaren har sådan rätt till utmätt egendom, kan föreläggande att väcka talan meddelas enligt förevarande paragraf. Med uttryckligt äganderättsförbehåll torde böra jämställas förbehåll för säljaren att återta egendomen eller häva köpet, om betalning inte sker.” Även i sådant fall bör föreläggande kunna meddelas, om saken skulle vara tveksam.

Beredningen har övervägt, huruvida bestämmelserna i förevarande 19 å borde vidgas att gälla när tredje man påstår att han har pant— eller retentionsrätt som är skyddad mot ägaren/gäldenärens borgenärer. Panträtt till lös egendom eller retentionsrätt torde emellertid regelmässigt inte kunna föreligga utan att tredje mannen har saken i sin besittning eller denuntiation skett till annan som har besittningen eller till se- kundogäldenär. När den som gör gällande pant- eller retentionsrätt har objektet i sin besittning, kan det inte lämpligen komma i fråga att ge honom föreläggande att stämma sökanden och gäldenären för att få fastslaget, om pant- eller retentionsrätt består eller hur stor pantha- varens eller retinentens fordran är. Den som har besittningen bör lik- som i andra fall ha förmånen att bli trodd, om inte hans påstående visas vara oriktigt eller med hänsyn till omständigheterna inte förtjänar avseende. Detsamma torde böra gälla, om annan innehar objektet och denne har denuntierats om pantsättning till tredje mannen. Av dessa skäl torde det inte vara lämpligt att i enlighet med principen i 19 å i för— slaget förelägga pant- eller retentionsrättshavare som nyss nämnts att väcka talan för att hans rätt skall vara skyddad. Påstående om pant- eller retentionsrätt utesluter inte att egendomen utmäts och det före- ligger sålunda inte från praktisk synpunkt samma anledning att tvisten blir prövad som när denna gäller äganderätten. Det kan visserligen tänkas vara av intresse att, när tvist råder om pant- eller retentions- rätts bestånd eller om beloppet av panthavarens eller retinentens ford- ran, få den frågan ur världen innan det blir aktuellt att sälja den ut-

13 Trygger II 5. 233 och Hassler s. 183. 14 Se Undén 1 s. 107 med där gjorda hänvisningar.

mätta egendomen. Om egendomen säljs och tvisten är olöst när köpe- skillingsfördelningen skall äga rum, kommer tvistigt belopp att av- sättas enligt 14 kap. 9 å första stycket i förslaget, med föreläggande enligt andra stycket för borgenären att väcka talan.

Det skulle vara mera rimligt att ge föreläggande för den som påstår sjö- eller luftpanträtt _ och sålunda inte har egendomen i sin besitt- ning att väcka talan i den ordning som anges i förevarande 19 å i förslaget. Något praktiskt behov härav kan dock knappast antas före- ligga, bl.a. därför att sådan panthavare regelmässigt själv är intresserad av att egendomen säljs. Man kan inte heller gärna tänka sig att upp- skjuta försäljning av den utmätta egendomen för att få sådan tvist av- gjord. Det kan här erinras om att för bl.a. tvister om sjö- och luft- panträtt som är aktuella vid köpeskillingsfördelning finns speciella be- stämmelser i 14 kap. 9 å tredje stycket i förslaget, vilka möjliggör att då komma snabbt fram till ett avgörande.

I fråga om fast egendom torde det inte heller föreligga något prak- tiskt behov av bestämmelser som möjliggör att ge den som påstår att han har fordran på grund av reallast eller panträtt föreläggande att väcka talan.

Med det sagda vill beredningen inte utesluta, att man i särskilda fall kan analogiskt tillämpa förevarande 19 å när tvist rör pant- eller reten- tionsrätt och en analogisk tillämpning inte skulle strida mot vad som bör följa av tredje mans besittning.15

20å

När tredje man gör anspråk på äganderätt till lös sak som kommer i fråga för utmätning, bör krfm enligt gällande rätt antingen utmäta egendomen eventuellt med hänvisning till tredje mannen att väcka talan om bättre rätt till densamma —— eller också avstå från utmätning. Krfm torde i princip ej vara berättigad att utmäta gäldenärens even- tuella rätt till egendomen.1 Detsamma torde gälla byggnad på ofri grund. I fråga om egendom som sålts under äganderättsförbehåll torde krfm dock kunna lämna öppet, huruvida förbehållet alltjämt gäller. Beträffande andra fall då gäldenärs rätt till lös egendom utmäts torde också finnas utrymme för att lämna frågan om beståndet av gälde- närens rätt eller dess omfattning öppen.

För att utmätning skall få ske enligt någon av föregående para— grafer i förevarande 5 kap. krävs, att egendomen på grund av be- sittning eller registrering eller vad som eljest blivit upplyst kan antas tillhöra gäldenären. Beredningen har ansett, att möjlighet till ut- mätning bör finnas även om det måhända inte kan anses styrkt att gäldenären är ägare men det likväl finns anledning till antagande att egendomen tillhör honom. Om utmätning sker i sådant fall, bör förbe- håll göras för tredje mans eventuella rätt. Äganderättsfrågan bör emel- lertid som regel klaras ut innan realisation sker. Bestämmelser i saken har tagits upp i förevarande 20 å.

15 Jfr Hassler s. 194 not 85 och Olivecrona s. 107 f. 1 Alexanderson s. 67 f, Hassler s. 146 f och 182 not 33 och Olivecrona s. 126.

I första stycket har angetts, att om det finns anledning antaga att gäldenären är ägare till annan lös egendom än registrerat skepp eller registrerat luftfartyg utan att det föreligger sådant fall som avses i 16—18 åå, får egendomen utmätas med förbehåll för tredje mans rätt. För att bestämmelsen skall få tillämpas krävs objektiva skäl till stöd för gäldenärens äganderätt. Om det framgår att egendomen tillhör an- nan än gäldenären, får den ej tas i mät.

Bestämmelsen är enligt förslaget ej tillämplig beträffande registrerat skepp eller registrerat luftfartyg. Är gäldenären inskriven som ägare till sådan egendom, får den utmätas, om det ej framgår att den tillhör tredje man (17 å andra och tredje st.). Är annan än gäldenären inskriven som ägare, får utmätning ske, om skeppet eller luftfartyget på grund av vad som blivit upplyst — i praktiken att gäldenären visas ha en fånges- handling — kan antas tillhöra honom (16 å). Vid tillämpning av de an- givna bestämmelserna skall i fråga om skepp beaktas reglerna om inskriv- ningens materiella rättsverkan i 19 å SjöLförslaget. Det torde knappast finnas utrymme för utmätning av registrerat skepp eller registrerat luft— fartyg i andra fall än som nu sagts, frånsett utmätning för fordran med pant- eller retentionsrätt. Av liknande skäl föreslår beredningen ej beträffande fast egendom någon motsvarighet till 20 å.

Bestämmelsen i 20 å åsyftar i första hand fordringar som ej grundas på löpande skuldebrev och rättigheter. I fråga om sådan egendom är det ofta svårt för förrättningsmannen att få tillräcklig utredning för att på ett tillfredsställande sätt kunna bedöma vem egendomen till- hör. Beträffande lös sak som finns i gäldenärens besittning blir be- stämmelsen knappast tillämplig i praktiken (jfr 17 å första st.).

I andra stycket meddelas bestämmelser om lösandet av äganderätts- tvisten, när egendom enligt första stycket utmätts med förbehåll för tredje mans rätt. Enär gäldenärens rätt till egendomen i sådant fall ej stöds av någon presumtion, kan tredje mannen ej rimligen åläggas att ta initiativ till rättegång. Initiativet bör i stället komma från sökanden. Det synes ej behövligt att gäldenären instäms. Beredningen föreslår därför, att krfm, om det finnes ändamålsenligt, skall före— lägga sökanden att väcka talan i saken mot tredje mannen. Saken gäller — i allt fall prejudiciellt äganderätten till den utmätta egendo- men. Sökandens talan bör emellertid strängt taget ej gå ut på mer än att han genom utmätning vunnit en rätt till betalning ur egendomen som gäller mot tredje mannen. Vid behov kan även yrkas åläggande för tredje mannen att utge egendomen till krfm. Något hinder bör dock ej möta, att sökanden låter sitt yrkande avse att gäldenären har bättre rätt till egendomen än tredje mannen, om man blott har klart för sig att dom i saken, trots en sådan utformning av hans talan, inte får rätts- kraft mot gäldenären. Krfm har enligt förslaget diskretionär befogenhet att pröva, om föreläggande skall ges. Föreläggande bör emellertid i allmänhet meddelas. Om rättegång redan pågår om äganderätten till egendomen, kan dock föreläggande underlåtas. Undantag kan vidare va- ra motiverat t. ex. om egendomen sålts till gäldenären under äganderätts- förbehåll och det är oklart huruvida full betalning erlagts eller någon

mindre post kvarstår. Föreläggande bör lämpligen meddelas i samband med utmätningsbeslutet.

Enligt förslaget skall talan väckas inom en månad från att föreläggan- det delgetts sökanden. Talan skall enligt 19 kap. 21 å väckas vid den allmänna underrätt där krfm finns. Beträffande egendom som avses i 10 kap. 12 å RB skall dock talan väckas vid rätten i den ort där egen- domen finns. I föreläggandet skall anges — förutom den mot vilken talan skall väckas och tiden för talans väckande — behörig domstol (jfr 19 kap. 21 å sista st.). Även påföljden av att talan ej väcks bör anges.

Väcker ej sökanden talan i enlighet med givet föreläggande, skall ut— mätningen hävas, om ej tredje mannen väckt talan i saken mot sökan— den inom den angivna tiden (andra st. andra punkten). Beträffande talan av tredje mannen mot