NJA 1983 s. 92

Stjärnorps egendom i Stjärnorps socken, Linköpings kommun, består av 13 registerfastigheter, vilka bildar ett sammanhängande område med en areal av 1 255 har. Fastigheterna ägs med samäganderätt till 2/3 av P.D. och till 1/9 var av systrarna B. G. och H.D.

Under uppgift att försök att få till stånd delning av egendomen hade misslyckats hemställde B, G, och H.D. vid Linköpings TR om förordnande att fastigheterna skulle utbjudas till försäljning på offentlig auktion. Vidare hemställdes att rätten skulle utse god man att ombesörja auktionen, fördela köpeskillingen och utfärda köpebrev.

Härefter ansökte P.D. hos fastighetsbildningsmyndigheten i Linköpings lantmäteridistrikt om klyvning av fastigheterna. Klyvningen skulle kombineras med sammanläggning.

Det vid TR:n anhängiga ärendet om försäljning av fastigheterna förklarades vilande i avvaktan på utgången av frågan om klyvning.

Fastighetsbildningsmyndigheten, som på sökandens begäran hade företagit utredning rörande olika tänkbara möjligheter att få till stånd den yrkade fastighetsbildningen, antecknade i förrättningsprotokollet att sökandens yrkande fick uppfattas så, att det i första hand avsåg klyvning av hela Stjärnorps egendom, dvs alla ingående fastigheter, och i andra hand sammanläggning av fastigheterna och därefter klyvning av den sammanlagda fastigheten.

B. G. och H.D. motsatte sig sammanläggning av de 13 registerfastigheterna och anförde som skäl härför följande:

- Möjligheten att i framtiden ännu en gång göra en uppdelning på frivillig väg av de vid nu begärda klyvning erhållna fastigheterna försvåras eller omintetgöres eftersom dessa fastigheter i så fall bara kommer att ha var sitt registreringsnummer.

- Möjligheten till avdrag med 3 000 kr från realisationsvinst vid försäljning av fastigheten räknat från år 1952 för ett bostadshus per registreringsnummer bortfaller.

- P.D. har vid upprepade tillfällen framhållit att han inte önskar någon klyvning utan har för avsikt att dra ut på tiden och försvåra förrättningen så långt det är möjligt och helst i 20 år. Anledningen till att P.D. nu begär klyvning torde därför vara, att han så länge som möjligt önskar förhindra att egendomen försäljes på auktion. Vi har med stöd av samäganderättslagen hos Linköpings TR begärt tillsättande av en god man för försäljning av egendomen.

- Ett betydligt bättre pris torde kunna påräknas om egendomens 13 registreringsnummer ej sammanlägges.

- En lantmäteriklyvning är vi inte villiga att bekosta då den torde komma att ställa sig mycket kostsam för oss.

Fastighetsbildningsmyndigheten tog i beslut d 17 juni 1980 först upp frågan om sammanläggning kunde ske på grund av officialinitiativ enligt 12 kap 8 § 2 st fastighetsbildningslagen.

I beslutet kommenterade myndigheten de av B.D. och medparter åberopade skälen mot en sammanläggning. Myndigheten anförde därvid bl a, beträffande punkten 3, att tidsutdräkten med klyvningsalternativet kunde medföra vissa olägenheter från vilka inte helt borde bortses samt, beträffande punkten 4, att det var sannolikt att ett högre pris skulle kunna erhållas vid försäljning av egendomen, om sammanläggning inte kom till stånd, och att detta innebar en olägenhet som inte kunde negligeras.

Vidare anförde myndigheten i beslutet: Syftet med de i fastighetsbildningslagen införda reglerna om officialinitiativ är att sammanläggning skall kunna ske utan ansökan från enskild sakägare om det är påkallat med hänsyn till "allmänna intressen av viss styrka" (prop 1969:128 s B 749). I förarbetena till fastighetsbildningslagen har särskilt angetts att ändamålet med officialinitiativet är att fastighetsbildningsmyndigheten inte behöver övertala fastighetsägare att göra en formell ansökan om åtgärden, när det från allmän synpunkt är önskvärt att sammanläggning kommer till stånd.

Med hänsyn

- till syftet och ändamålet med fastighetsbildningsmyndighetens initiativrätt,

- till att vissa delägare klart motsätter sig en sammanläggning,

- till att anförda olägenheter sammantaget är av betydelse,

- till att en sammanläggning grundad på fastighetsbildningsmyn-dighetens officialinitiativ skapar förutsättningar för tvångsåtgärder som vissa delägare motsätter sig

finner fastighetsbildningsmyndigheten att förutsättningar för att ta eget initiativ till sammanläggning enligt 12 kap 8 § 2 st fastighetsbildningslagen inte finns.

Sammanläggning enligt andrahandsyrkandet måste yrkas av alla delägare. Hinder föreligger därför enligt bestämmelserna i 12 kap 8 § 1 st fastighetsbildningslagen att ta upp frågan om sammanläggning till prövning.

Andrahandsyrkandet avvisas.

Härefter behandlade myndigheten förstahandsyrkandet, vilket angavs innebära att var och en av de 13 registerfastigheterna skulle klyvas i två delar. Myndigheten fann att en sådan fastighetsbildning skulle strida mot 3 kap1, 5, 6, 7 och 9 §§fastighetsbildningslagen och beslöt därför att inställa klyvningsförrättningen.

P.D. anförde besvär hos Linköpings TR, fastighetsdomstolen, och yrkade att TR:n skulle med undanröjande av fastighetsbildningsmyndighetens beslut återförvisa ärendet till myndigheten för förnyad handläggning. Vidare yrkade han att TR:n därvid skulle lämna myndigheten anvisning om att hinder inte mötte mot ett fortsättande av klyvningen enligt alternativet med sammanläggning och klyvning och att myndigheten själv skulle uppta frågan om sammanläggning och genomföra denna utan hinder av vad från B. G. och H.D:s sida anförts om att sammanläggningen skulle orsaka dem olägenhet.

B.D. och medparter bestred bifall till besvären.

P.D. anförde bl a: Klyvningen av fastigheterna är möjlig att genomföra antingen genom sammanläggning med efterföljande klyvning eller genom klyvning, sammanläggning av klyvningslotterna samt fastighetsreglering mellan de sammanlagda fastigheterna. Det är felaktigt att - som fastighetsbildningsmyndigheten gjort i sitt beslut - utgå från att sammanläggningen skall bedömas som en från klyvningen helt fristående åtgärd. Något hinder mot officialinitiativ enligt 12 kap 8 § 2 st fastighetsbildningslagen föreligger inte, då klyvningen äger rum före sammanläggningen. Om sammanläggning med efterföljande klyvning äger rum föreligger inte för ägarna sådan "olägenhet av någon betydelse" som omnämns i angivna lagrum. Officialinitiativet skall utövas på samma sätt som om Philip D haft rätt att själv ansöka om sammanläggning, dock med den inskränkningen att officialinitiativet icke får utövas om sammanläggningen kan antagas orsaka motparterna någon olägenhet av betydelse. I alternativet med sammanläggning och efterföljande klyvning utgör sammanläggningen en åtgärd som, så snart den är genomförd, omedelbart åtföljs av åtgärder för genomförande av klyvningen. Sammanläggningen har följaktligen ingen som helst varaktighet och detta utesluter själva möjligheten att motparten skulle kunna tillskyndas någon olägenhet av sammanläggningen.

Yttrande i målet avgavs av överlantmätarmyndigheten i Östergötlands län. Myndigheten hänvisade till ett yttrande av lantbruksnämnden, vilket utvisade att det var möjligt att genom fastighetsbildning dela upp Stjärnorps egendom i två brukningsdelar som kunde accepteras från allmän lämplighetssynpunkt. För att uppnå detta resultat var enligt överlantmätarmyndigheten en sammanläggning med efterföljande klyvning uppenbarligen det lämpligaste tillvägagångssättet. I frågan om en sammanläggning kunde genomföras på grund av officialinitiativ anförde myndigheten, efter vissa hänvisningar till lagförarbetena, bl a följande:

Det torde från sakägarnas synpunkter i snart sagt alla andra sammanhang vara ointressant om den fasta egendomen är indelad i en eller flera registerfastigheter. Det skulle säkert uppfattas som märkligt om det generellt skulle bli helt skilda resultat i ett fastighetsbildningsärende som detta enbart till följd av förhållandena i detta avseende. Överlantmätarmyndigheten är därför beredd att betrakta frånvaron av en giltig sammanläggningsansökan i detta mål som en sådan formell brist, som lagstiftaren avsett att avhjälpa med möjligheten till officialinitiativ från fastighetsbildningsmyndigheten. Denna bedömning stärks av att statsmakterna i skilda sammanhang agerat i syfte att bringa fastighetsindelningen i överensstämmelse med den faktiska indelningen i brukningsenheter. Bestämmelsen om officialinitiativ är därför enligt överlantmätarmyndighetens mening tillämplig i nu aktuellt ärende.

I ärendet har olägenhet av betydelse påståtts kunna uppkomma till följd av sammanläggningen och den därigenom möjliggjorda klyvningen. Invändningarna har preciserats i fem punkter, vilka också behandlats av fastighetsbildningsmyndigheten. Den sammanfattande bedömningen från denna är - om officialinitiativ över huvud taget kan användas i denna situation - att ett sådant initiativ ändå förhindras av uppkommande förfång.

En första fråga som det är nödvändigt att ta ställning till för bedömningen är, huruvida en påstådd olägenhet av klyvningen kan förhindra den sammanläggning som måste föregå klyvningen. Överlantmätarmyndigheten finner nämligen att ingen av de invändningar som framförts egentligen berör sammanläggningen som sådan. Vad som i lagstiftningsarbetet direkt har uttalats i denna fråga leder närmast till uppfattningen att det är omedelbara följder av en sammanläggning som avses. Vid avvägningen mellan enskilda intressen tonas betydelsen av egendomens indelning i registerfastigheter ner. En sådan tolkning skulle också ligga i linje med statsmakternas förut nämnda strävanden att sammanföra fastigheter. Med den här angivna tolkningen kommer överlantmätarmyndigheten till slutsatsen, att sådan olägenhet inte visats som kan förhindra ett officialinitiativ. Vid en sådan utgång bör den yrkade klyvningen kunna genomföras och förrättningen därför återförvisas för fortsatt handläggning.

För det fall domstolen skulle komma till en annan bedömning anförde överlantmätarmyndigheten vissa synpunkter på de av B.D. och medparter gjorda invändningarna. Myndigheten ansåg inte att invändningen om tidsutdräkt vid ett klyvningsförfarande (punkten 3) borde tillmätas någon betydelse. Vad beträffar invändningen under punkten 4 ansåg myndigheten det troligt att en försäljning av egendomen i mindre poster skulle vara fördelaktigast. Myndigheten anslöt sig på denna punkt till fastighetsbildningsmyndighetens bedömning och förklarade sig anse att åtgärden på detta sätt kunde antas orsaka systrarna D. olägenhet av betydelse.

TR:n (rådmannen Rosén, tingsfiskalen Lindkvist, fastighetsrådet Sundquist och två nämndemän) anförde i utslag d 21 nov 1980:

Vad angår klyvning av fastigheten, innebärande att varje registerfastighet delas i två lotter, finner TR:n på skäl som anförts av fastighetsbildningsmyndigheten att sådan lagligen ej kan äga rum. Besvären i vad de avser inställelsebeslutet skall därför lämnas utan bifall.

Vidkommande P.D:s andrahandsyrkande - innebärande att de i egendomen ingående 13 fastigheterna först sammanlägges, varefter klyvning av den sålunda uppkomna enheten sker - förutsätter enligt 12 kap 8 § 1 st fastighetsbildningslagen sammanläggning, att samtliga ägare till sammanläggningsobjekten ansöker om åtgärden eller i varje fall instämmer i därom redan gjord ansökan. Denna förutsättning föreligger emellertid ej i målet. Fastighetsbildningsmyndigheten har därför jämväl prövat, huruvida anledning föreligger för myndigheten att jämlikt 12 kap 8 § 2 st fastighetsbildningslagen utan ansökan och således mot delägares bestridande upptaga frågan om sammanläggning. På anförda skäl har fastighetsbildningsmyndigheten funnit att anledning till sådant officialinitiativ ej föreligger. TR:n, som gillar de av fastighetsbildningsmyndigheten angivna skälen, vill dessutom tillägga följande. Enligt förarbetena till nu ifrågavarande lagstiftning kan officialinitiativ äga rum, om så finnes påkallat med hänsyn till allmänna intressen av viss styrka. (Prop 1968:128 s B 749). Sådana allmänna intressen har emellertid ej visats föreligga i målet. Av nu anförda skäl skall besvären jämväl i vad de avser avvisningsbeslutet ogillas.

Besvären ogillas.

P.D. anförde besvär i Göta HovR och yrkade bifall till sin talan så som den bestämts i TR:n.

B.D. och medparter bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Ekblad, hovrättsrådet Lindstam, fastighetsrådet Carlander och hovrättsrådet Nilsson, referent) meddelade utslag d 5 nov 1981. I sina skäl anförde HovR:n bl a: HovR:n finner av utredningen framgå att de olika av parterna påyrkade åtgärderna samtliga syftar till att bryta det rådande samäganderättsförhållandet. P.D. har ej påstått att de av honom påkallade fastighetsbildningsåtgärderna har till ändamål att förbättra den rådande fastighetsindelningen. Något allmänt intresse som skulle föranleda officialinitiativ för att förbättra indelningen kan inte heller anses föreligga.

HovR:n konstaterade härefter på anförda skäl dels att klyvning av envar av fastigheterna utan föregående eller efterföljande ytterligare fastighetsbildningsåtgärder inte kunde få ske dels att fastighetsbildning genom klyvning av samtliga fastigheter och efterföljande sammanläggning av klyvningslotter skulle i sådan grad medföra olämplig fastighetsindelning att den ej kunde tillåtas.

Härefter fortsatte HovR:n: P.D. har vidare hävdat att hinder ej föreligger att genomföra förrättningen så att sammanläggning genom officialinitiativ först sker av fastigheterna och att därefter den sammanlagda fastigheten klyves.

Enligt 12 kap 8 § 2 st fastighetsbildningslagen får fastighets bildningsmyndigheten utan ansökan upptaga fråga om sammanläggning bl a om annan fastighetsbildning är beroende av sammanläggningen. Med bestämmelsen har avsetts att genom officialinitiativ av myndigheten ge möjlighet att tillgodose det intresse som annan än fastigheternas ägare kan ha.

Därest officialinitiativ ej ifrågakommer fordras för sammanläggning av fastigheterna att samtliga delägare ansöker om sammanläggningen eller förklarar sig instämma i en redan gjord ansökan. B. G. och H.D. har emellertid på angivna skäl förklarat att de motsätter sig sammanläggning. På grund härav och då det intresse av sammanläggning som P.D. har - i egenskap av delägare i sammanläggningsobjekten - inte är avsett att tillgodoses genom officialinitiativ enligt förutnämnda lagrum kan frågan om sammanläggning på enbart P.D:s ansökan inte tagas upp till prövning. HovR:n finner därför att fastighetsbildningsmyndigheten rätteligen avvisat P.D:s yrkande att sammanläggning av fastigheterna skall föregå klyvningen.

En återstående möjlighet att åstadkomma klyvning av fastigheterna utgör klyvning med efterföljande fastighetsreglering. Sådan reglering finns inte angiven i 11 kap 1 § 1 st fastighetsbildningslagen såsom en med klyvning särskilt förenad möjlighet. Med hänsyn till nämnda bestämmelse torde en klyvning som är beroende av efterföljande fastighetsreglering kunna ske utan stöd av överenskommelse mellan delägarna endast om förutsättningarna i 11 kap 1 § 4 st samma lag är för handen. Då detta inte är fallet beträffande Stjärnorps egendom saknas möjlighet att mot delägares bestridande verkställa klyvning med fastighetsreglering som en för klyvningen nödvändig fullföljdsåtgärd.

På grund av det anförda finner HovR:n att de av P.D. anförda besvären inte kan vinna bifall.

HovR:ns utslag. HovR:n lämnar de av P.D. anförda besvären utan bifall.

HD

P.D. anförde besvär och yrkade bifall till sin i målet förda talan. B.D. och medparter bestred bifall till besvären. HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr S. hemställde i betänkande om följande utslag: Skäl. Såsom HovR:n funnit kan klyvning av envar av fastigheterna utan föregående eller efterföljande ytterligare fastighetsbildningsåtgärder ej få ske. Vad som anförts vid fullfölj den ger ej heller HD anledning frångå HovR:ns bedömning att fastighetsbildning genom klyvning och efterföljande sammanläggning av klyvningslotter av lämplighetsskäl ej kan tillåtas. Anledning saknas att för denna situation nu ingå på frågan om formella förutsättningar föreligger enligt 12 kap 8 § fastighetsbildningslagen för företagande av dylik sammanläggning.

P.D. har i HD i första hand yrkat förrättningens genomförande så att sammanläggning först sker av samtliga 13 registerfastigheter och att därefter den sammanlagda fastigheten klyvs i lämpliga lotter.

Enligt 12 kap 8 § 1 st fastighetsbildningslagen sker sammanläggning på ansökan av fastigheternas ägare. I fråga om fastigheter ägda av flera med samäganderätt erfordras vid tillämpning av bestämmelsen, såsom HovR:n anmärkt, att samtliga delägare ansöker om åtgärden eller förklarar sig instämma i en redan gjord ansökan.

I anledning av att B.D. och medparter motsätter sig den föreslagna sammanläggningsåtgärden föreligger spörsmålet om fastighetsbildningsmyndigheten med stöd av bestämmelserna om officialinitiativ i lagrummets 2 st får upptaga angivna fråga utan ansökan.

Enligt lagrummets 2 st medges i princip officialinitiativ i två situationer, nämligen dels om fastigheterna beröres av fastighetsreglering som sker i syfte att åstadkomma en allmän förbättring av fastighetsbeståndet inom ett område och dels om annan fastighetsbildning är beroende av sammanläggningen. Den förstnämnda situationen föreligger uppenbarligen ej i målet: det är det sistnämnda fallet som nu är av intresse. Frågan om verkan av fastighetsägares bestridande, varom vidare stadgas i lagrummet, skall senare behandlas.

Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i 1926 års lag om delning av jord å landet eller i sammanläggningslagen av samma år, har tillkommit i nära anslutning till förslag av 1954 års fastighetsbildningskommitte. Innan kommitten i okt 1963 avgav förslag till fastighetsbildningslag (SOU 1963:68), hade lagberedningen i sitt 1960 avgivna betänkande med förslag till JB m m föreslagit bestämmelser om befogenhet för annan än fastighetsägaren att i samband med laga skifte eller avstyckning väcka fråga om sammanläggning (SOU 1960:24 s 235 ff [lagtext avseende ändringar i 3 kap 14 § och 19 kap 6 § jorddelningslagen samt 13 § i föreslagen ny sammanläggningslag] samt SOU 1960:26 s 207 ff [motiv]).

Lagberedningen tog därvid sikte på stadganden i det framlagda förslaget till JB av innehåll att förvärv av visst område av fastighet eller av andel i fastighet med bestämmelse att andelen skulle utbrytas genom laga delning för sin giltighet skulle vara beroende av att inom viss tid söktes delningsåtgärd samt att fastighetsbildning enligt förvärvet kom till stånd. Bestämmelser härom ingår numera i JB 4 kap 7 och 8 §§.

Lagberedningen valde att utforma sitt förslag som en utvidgning av behörigheten så att även annan än ägaren i vissa fall skulle äga söka sammanläggning. De härom under 3 kap 14 § och 19 kap 6 § jorddelningslagen upptagna ändringsförslagen torde bygga på tanken att fråga vore om sammanläggning med en utanför laga delningen stående fastighet, tillhörig endera kontrahenten, samt att medkontrahentens initiativrätt - som dock kunde vara begränsad med hänsyn till vad som avtalats eller framgick av omständigheterna vid överlåtelsen - ytterst föranleddes av dennes intresse att kunna i tid undanröja hinder mot fastighetsbildningen som, sammanläggningen förutan, kunde föreligga.

Fastighetsbildningskommitten uttalade i sitt betänkande angående sammanläggnings ställning i en ny fastighetsbildningslag - efter påpekande av angelägenheten att där flera fastigheter brukas tillsammans och utgör en lämplig brukningsenhet de sammanföres till en registerfastighet - att man likväl ställde sig avvisande till tanken att det allmänna skulle kunna få äga påkalla fristående sammanläggningar för dylikt ändamål. Kommittens negativa inställning till officialinitiativ hänförde sig dock icke till sådana sammanläggningsåtgärder som utgör led i en mera omfattande fastighetsreglering. Man uttalade härom att vid en allmän omgestaltning av denna typ det nästan alltid är mest ändamålsenligt och med jordägarnas önskemål bäst överensstämmande att varje ägares innehav behandlas som en enhet. Det är mot bakgrunden härav som kommitten ansåg att en anordning motsvarande den som härvidlag gällde enligt dalalagen borde införas i rikslagstiftningen.

Angående det senare ledet i 2 st av 8 § uttalade kommitten, att det även eljest när vid förrättning för genomförande av viss regleringsåtgärd eller av avstyckning eller klyvning visar sig att åtgärden är beroende av att sammanläggning kommer till stånd kan vara motiverat med ett officialinitiativ. I betänkandet pekades på situationen att den på vars begäran förrättningen sker ej själv äger de fastigheter vilkas sammanläggning är nödvändig för fastighetsbildningen och ägaren ej är intresserad av frågan. I den särskilda motiveringen till lagrummet hänvisar kommitten till lagberedningens ovan refererade förslag samt påpekar att det intresse av att fastigheter sammanlägges i anslutning till vissa delningsåtgärder, som annan än fastigheternas ägare kan ha, blir tillgodosett i lagrummets 2 st.

Vid framläggandet av propositionen till fastighetsbildningslagen (prop 1969:128) kom vissa frågor angående bestämmelsens utformning att särskilt belysas genom de synpunkter som vid remissförfarandet anförts av Svea HovR. HovR:n uttalade sålunda, under hänvisning till lagberedningens förslag, att för de fall då annan förrättning vore beroende av sammanläggning alternativet med utvidgad behörighet för enskild sakägare borde väljas framför kommittens förslag om officialinitiativ. Som motiv anfördes att en sådan lösning vore bäst förenlig med den av kommitten i princip upprätthållna grundsatsen att fastighetsbildningen är en fastighetsägarnas egen angelägenhet.

Departementschefen uttalade härom, att den av kommitten förordade lösningen innebure sådana praktiska fördelar att eventuella betänkligheter i principiellt hänseende borde få vika. Även i övrigt gillades kommittens förslag som, frånsett vissa formella jämkningar, lades till grund för propositionen.

Varken lagtextens avfattning eller vad som är känt om förarbetet vid lagrummets tillkomst kan anses ge helt otvetydigt besked vilka fall av samband med annan fastighetsbildningsförrättning som avsetts kunna föranleda officialinitiativ till sammanläggningsåtgärd enligt bestämmelsen. Tydligt är att de situationer som omfattas av lagberedningens förslag ansetts hänförliga under stadgandet, men den knappa formuleringen i förening med uppbyggnaden av 2 st i lagrummet tyder på att bestämmelsen kan ha vidare omfattning än så. Det får antagas att tolkningen i viss utsträckning lämnats åt rättstillämpningen, särskilt som bestämmelsen såsom ingående i ett omfattande, delvis nyskapande lagverk måste ses i ett större sammanhang. Därvidlag kan uppmärksammas bl a föreskriften i 4 kap 25 § fastighetsbildningslagen angående fastighetsbildningsmyndighetens vidsträckta skyldighet att utreda förutsättningarna för begärd fastighetsbildning och under arbetet därmed rådpläga med sakägarna.

Såsom anmärkts i HovR:ns utslag får de av parterna å ömse sidor påyrkade åtgärderna samtliga anses syfta till att bryta det rådande samäganderättsförhållandet.

I anslutning till vad ovan återgivits angående lagberedningens förslag skall erinras att enligt 4 kap 8 § JB överlåtelse av andel i fastighet endast leder till samäganderätt under den förutsättningen att utbrytningsklausul icke förekommer. Förekommer villkor om utbrytning är likväl på grund av särregel i 11 kap 2 § fastighetsbildningslagen klyvningsbestämmelserna tillämpliga.

Vid tillkomsten av 1904 års lag om samäganderätt uttalades inom HD i yttrande över lagförslaget bl a: Då den rena samäganderätten i allmänhet ej grundar sig på någon överenskommelse mellan delägarna, utan härrör av omständigheter som är oberoende av deras vilja, synes det ur principiell synpunkt föga billigt att en delägare nödgas mot sin vilja kvarstå i ett dylikt rättsförhållande (NJA II 1905 4:1 s 10). I anledning av dessa och andra erinringar mot remitterat förslag erhöll 6 § i samäganderättslagen den lydelse, som fortfarande gäller. Däri har fastslagits delägares i princip ovillkorliga rätt att bringa förhållandet till upplösning genom försäljning. Delning in natura av fastighet genom företagande av lantmäteriförrättning, där så kunde ske, var emellertid ett alternativ som gavs företräde framför försäljning. De härom i 7 § samäganderättslagen upptagna bestämmelserna - vilka ursprungligen avsåg hemmansklyvning och efter tillkomsten av 1926 års lag om delning av jord å landet laga skifte, varunder ansågs inbegripet klyvningsskifte - har nu väsentligen samma innehåll som vid lagens tillkomst och hänvisar till de i 11 kapfastighetsbildningslagen upptagna bestämmelserna om klyvning.

Till skillnad mot den nödvändiga gemenskap som eljest vid samäganderätt i processuella sammanhang - bl a såsom ovan anmärkts beträffande behörigheten att söka sammanläggning - framträder genom principiellt krav på gemensamt handlande under samtliga delägares samverkan, gäller vid klyvning att varje delägare äger behörighet att ensam göra ansökan och föra sin talan.

Det kan med hänsyn till det anförda icke anses vara oförenligt med lagbestämmelsens syfte att härunder också inbegripes situationer som den förevarande.

Att det intresse Philip D såsom sökande till förrättningen äger av den föreslagna sammanläggningen enligt detta alternativ tillgodoses honom i egenskap av delägare i sammanläggningsobjekten utgör därför ej i och för sig hinder mot att åtgärderna upptages till prövning genom officialinitiativ.

Med hänsyn till vad som upplysts i målet angående de olika fastigheternas beskaffenhet samt nuvarande brukningsförhållanden får en sammanläggning av fastigheterna till ett komplex antagas komma att ändra de ekonomiska förutsättningar för klyvningen, som eljest skulle ha förelegat om de 13 registerfastigheterna först tagits till utgångspunkt för förrättningen. Mot bakgrunden härav får de invändningar Beata D och medparter anfört anses utgöra giltig anledning att dylik sammanläggning icke får ske på grund av officialinitiativ.

På grund härav bör P.D:s yrkande att sammanläggning skall föregå klyvningen avvisas.

I HovR:ns utslag har vidare berörts möjligheten att vinna delning av fastigheterna genom klyvning med efterföljande fastighetsreglering. Uppenbarligen avses en reglering, som omfattar hela fastighetskomplexet. Om fastighetsregleringen avsett de odelade fastigheterna hade, i likhet med vad ovan anmärkts beträffande sammanläggning, vid tillämpning av 5 kap 3 § 1 st fastighetsbildningslagen gällt kravet att samtliga delägare varit ense att söka dylik åtgärd. Förutsättningar för tillämpning av undantagsbestämmelserna i lagrummets 2, 3 och 4 st är ej för handen. Det föreligger ej vare sig enligt 5 eller 11 kapfastighetsbildningslagen eller eljest lagligt stöd för att till behörig ansökan om klyvning kan knytas dylikt villkor om efterföljande fastighetsreglering under annan förutsättning än som enligt det sagda gällt för reglering av de odelade fastigheterna.

Det saknas således möjlighet att i anledning av P.D:s ansökan mot övriga samägares bestridande verkställa klyvning med fastighetsreglering som en för fastighetsbildningen nödvändig fullföljdsåtgärd.

De av P.D. anförda besvären kan därför icke vinna bifall.

Slut. HD fastställer det slut HovR:ns utslag innehåller.

HD (JustR:n Mannerfelt, referent, Knutsson och Jermsten) beslöt följande utslag:

Domskäl

Skäl.

Såsom HovR:n funnit kan klyvning av envar av fastigheterna utan föregående eller efterföljande ytterligare fastighetsbildningsåtgärder ej få ske. Anledning saknas också att frångå HovR:ns bedömning, att fastighetsbildning genom klyvningar och efterföljande sammanläggning av klyvningslotter av lämplighetsskäl inte kan tillåtas.

Vad härefter angår frågan om förrättningens genomförande så, att sammanläggning först sker av samtliga 13 registerfastigheter och den sammanlagda fastigheten därefter klyvs i lämpliga lotter, gäller huvudregeln enligt 12 kap 8 § 1 st fastighetsbildningslagen att sammanläggning prövas på ansökan av fastigheternas ägare. I fråga om fastigheter ägda av flera med samäganderätt erfordras vid tillämpning av bestämmelsen att samtliga delägare ansöker om åtgärden eller förklarar sig instämma i en redan gjord ansökan. P.D:s meddelägare, B.D. och medparter, har emellertid motsatt sig den föreslagna sammanläggningsåtgärden. Därmed uppkommer spörsmålet, om fastighetsbildningsmyndigheten får med stöd av bestämmelserna om officialinitiativ i §:ns 2 st uppta frågan om sammanläggning.

Enligt lagrummet medges i princip officialinitiativ i två situationer, nämligen dels om fastigheterna berörs av fastighetsreglering som sker i syfte att åstadkomma en allmän förbättring av fastighetsbeståndet inom ett område dels om annan fastighetsbildning är beroende av sammanläggningen. Den förstnämnda situationen föreligger uppenbarligen ej i målet; det är det sistnämnda fallet som nu är av intresse.

Bestämmelsen tillkom på förslag av fastighetsbildningskommitten i dess betänkande SOU 1963:68. Av förarbetena (bet s 623 f), särskilt hänvisningen till ett förslag av lagberedningen (SOU 1960:24 s 235 ff och 1960:26 s 207 ff), får anses framgå, att bestämmelsens senare led bl a var avsett att tillgodose enskilt intresse. I första hand åsyftades därvid den situationen att det för genomförandet av avstyckning eller klyvning visade sig vara en förutsättning att någon av lotterna sam- manlades med annan fastighet; förrättningsmannen skulle alltså i sådant fall kunna uppta frågan om sammanläggning utan ansökan av den eller dem som enligt huvudregeln hade behörighet härtill. Lagtextens avfattning eller bestämmelsens motiv utesluter emellertid i och för sig inte att under lagrummet inbegrips också situationer av den art som är aktuell i detta mål.

Fråga uppkommer om hinder mot en sådan ordning kan anses följa av samäganderättslagens krav på att samtliga delägares medverkan i princip erfordras för vidtagande av förvaltningsåtgärd avseende den samägda egendomen. Emellertid har enskild delägare ovillkorlig rätt att få samäganderättsförhållandet upplöst inte endast genom försäljning enligt 6 § utan också, enligt vad som stadgas i 7 §, genom klyvning, när förutsättningar för sådan fastighetsbildningsåtgärd är för handen; detta senare alternativ har företräde framför försäljning. Enligt grunderna för 7 § synes det berättigat att fastighetsbildningsmyndighet - oavsett att inte alla delägare är positivt inställda därtill - genom officialinitiativ upptar frågan om sådan sammanläggning av registerenheterna som är erforderlig för att klyvning skall, såsom 7 § förutsätter, kunna utgöra ett realistiskt alternativ till försäljning.

Enligt 12 kap 8 § 2 st sista meningen fastighetsbildningslagen skall emellertid, när officialinitiativ till sammanläggning i och för sig kan ifrågakomma, hinder mot sammanläggning anses föreligga, om ägaren av fastigheterna bestrider åtgärden och den kan antagas orsaka honom olägenhet av någon betydelse. B.D. och medparter har invänt att sådant hinder föreligger. De har därvid redovisat grunderna för invändningen i fem punkter. HD finner tillfyllest att konstatera att främst synpunkterna under punkt 4 har sådan sannolikhet för sig och sådan vikt för B.D. och medparter att hinder mot sammanläggning på grund av officialinitiativ måste anses föreligga.

I HovR:ns utslag har vidare berörts möjligheten att åstadkomma delning av fastigheterna genom klyvning med efterföljande fastighetsreglering. HD kommer i denna del inte till annan slutsats än HovR:n.

På grund av det anförda kan de av P.D. anförda besvären inte vinna bifall.

Slut. HD fastställer det slut HovR:ns utslag innehåller.

JustR:n Gyllensvärd och Höglund var av skiljaktig mening i fråga om motiveringen på sätt framgår av följande yttrande: Vi är ense med övriga ledamöter om skälen för att fastställa det slut vartill HovR:n kommit utom såvitt gäller frågan om förrättningens genomförande så att, innan klyvning äger rum, sammanläggning sker av samtliga 13 registerfastigheter.

Eftersom P.D. men inte övriga delägare i fastigheterna önskar en sammanläggning i enlighet med det sagda, uppkommer spörsmålet om fastighetsbildningsmyndigheten i detta fall får, med stöd av 12 kap 8 § 2 st fastighetsbildningslagen, utan ansökan ta upp sammanläggningsfrågan. Av intresse härvid är endast lagrummets bestämmelse om officialinitiativ på den grund att annan fastighetsbildning är beroende av sammanläggningen.

Av förarbetena till ifrågavarande stadgande, särskilt hänvisningen till den av lagberedningen föreslagna regleringen i motsvarande hänseende, måste anses framgå att med införandet av officialinitiativet endast åsyftades att tillgodose sådant intresse av en sökt fastighetsbildningsåtgärd som var knutet till annan egendom än den som skulle ingå i sammanläggningen. I lagmotiven förekommer inte ens en antydan om att sådant initiativ borde kunna utövas också för att möjliggöra att fastighet i sin helhet ingick i sammanläggning, som eljest skulle hindras av att delägarna i fastigheten inte kunde enas beträffande sammanläggningen.

Visserligen anger inte lagbestämmelsen uttryckligen att dess tillämpning är begränsad till situationer, där sammanläggningen är av betydelse för ägaren av annan egendom än den som skall ingå i sammanläggningen. Vad som upplysts om stadgandets bakgrund talar dock enligt vår mening bestämt emot att anse den tillämplig i förevarande fall.

Mot att i målet tillåta ett officialinitiativ möter hinder även av ett annat slag. När i bestämmelsen som villkor för initiativrätten anges, att annan fastighetsbildning skall vara beroende av sammanläggningen, kan därmed ej avses vilken annan fastighetsbildningsåtgärd som helst utan blott sådan som redan, efter det att frågan därom anhängiggjorts i föreskriven ordning, är föremål för prövning vid fastighetsbildningsmyndigheten. Officialinitiativet skall inte kunna användas för att skapa förutsättningar för genomförandet av en tänkt framtida fastighetsbildningsåtgärd, varom fråga inte ens kan väckas förrän efter det att sammanläggningen kommit till stånd. Den av P.D. gjorda ansökningen om klyvning har av fastighetsbildningsmyndigheten uppfattats som en begäran om samtidigt företagen klyvning av var och en av de 13 fastigheterna för sig. Att låta fastigheterna tillsammans bilda en enda delningsmassa hade inte varit möjligt, och om ansökningen varit att uppfatta som avseende en sådan klyvning, hade den inte kunnat tas upp utan bort avvisas. För att sammanläggningen av de 13 fastigheterna skall komma till stånd med utnyttjande av officialinitiativet måste följaktligen krävas att de enda klyvningsåtgärder som är föremål för prövning, nämligen delning av var och en av de 13 fastigheterna för sig, är beroende av sammanläggningen. Så är dock inte fallet, utan sammanläggningen skulle i stället medföra att frågan om dessa klyvningars genomförande skulle förfalla. Vad nu sagts visar att bestämmelsen om officialinitiativ inte är avpassad för en sådan situation som den i målet föreliggande.

Redan på grund av det anförda kan således de av P.D. anförda besvären i vad de gäller sammanläggning av de 13 fastigheterna inte bifallas.