lagen.nu

NJA 1987 s. 33

Mord eller dråp?

(Jfr 1975 s 594, 1980 s 407 och 1985 s 510)

Allmän åklagare yrkade vid Göteborgs TR ansvar å L.H., född 1964, för mord enligt följande gärningsbeskrivning: Den 10 aug 1986 berövade L.H. i Göteborg uppsåtligen R.A. livet genom att, sedan slagsmål dem emellan uppstått på gården till kvarteret Traktören och R.A. sprungit ut på Postgatan, följa efter R.A. hållande en skarpslipad jaktkniv med ett 15,7 cm långt knivblad i handen och tilldela honom femton knivhugg i ryggen, sju knivhugg till vänster på bålens framsida samt ett knivhugg och en djup skåra framtill på halsen. Av knivhuggen har elva genomborrat bröstkorgsväggen och skadat hjärtsäck, hjärta, lungor och den stora kroppspulsådern, vilket allt orsakat R.A:s död.

L.H. erkände att han på sätt anges i gärningsbeskrivningen bragt R.A. om livet men förnekade att han uppsåtligen dödat denne. Enligt hans mening borde gärningen bedömas som grov misshandel och grovt vållande till annans död. Skulle TR:n finna att han handlat med uppsåt att döda, borde gärningen bedömas som dråp.

TR:n (ordf chefsrådmannen Stendahl) anförde i dom d 29 sept 1986: Bakgrund. L.H. är 22 år. Han har genomgått grundskola och påbörjat en verkstadsteknisk utbildning, som han dock avbrutit. I 15-årsåldern började han använda hasch, och hans missbruk har därefter varit i tilltagande. Han missbrukar även amfetamin. Även hans tvillingbror P.H. är narkotikamissbrukare. I mitten av år 1985 gjorde sig P.H. skyldig till rån tillsammans med R.A. och båda avtjänade fängelsestraff för brottet. De frigavs från fängelsestraffet i juni 1986. Även L.H. var under två månader 1986 intagen i kriminalvårdsanstalt och frigavs d 3 juni 1986. Efter frigivningen råkade L.H. ut för en trafikolycka. På grund av de skador han då ådrog sig bar han vid tiden för gärningen höger arm i gips, i rät vinkel vid armbågen. Både L. och P.H. har varit bekanta med R.A. sedan flera år. L.H. har uppgivit att han betraktade R.A. som en god vän och kamrat.

Utredningen i målet. Förhör har hållits med L.H.. Därjämte har vittnesförhör ägt rum med P.H. och kriminalinspektören B.W.. Slutligen har åklagaren som skriftlig bevisning åberopat skiss, brottsplatsundersökningsprotokoll och obduktionsutlåtande samt företett fotografier.

L.H. har uppgivit: Han var vid tillfället arbetslös. Efter det att hans bror, P.H., kom ut från fängelse, umgicks de under nästan hela sommaren. L.H. kände inte till om P.H. var arg på R.A. för att denne "satt fast" P.H.. Det är möjligt att så var fallet. Den 8 aug hade L.H. bakom sig en fyra-dagars period av missbruk av hasch och amfetamin. Under denna tid hade han sovit endast under några få timmar. L. och P.H. skulle på kvällen d 9 aug 1986 gå till Liseberg men ångrade sig och gick i stället på restaurang, där i vart fall L.H. drack en hel del starköl. De gick därefter till Nordsta'n, där de träffade R.A.. Både L. och P.H. blev glada över sammanträffandet och alla tre var sedan tillsammans hela kvällen. L.H. hade innan han gick ut tagit med sig en kniv. Denna kniv hade han köpt för någon tid sedan. Det var en ca 3 dm lång kniv med vasst blad. Han vet inte varför han tog med sig kniven. Det har aldrig hänt tidigare. Då de uppehöll sig i Nordsta'n kom L.H. i delo med en man. L.H. tog då upp kniven och höll den framför mannen. Vid något tillfälle gick L.H. på en toalett och injicerade narkotika. Han tror att både P.H. och R.A. visste om att L.H. hade kniv på sig. L.H. var berusad. Även P.H. och R.A. var påverkade. När de uppehållit sig i Nordsta'n några timmar gick alla tre mot Postgatan via Östra Hamngatan. De skulle troligen röka hasch på gården till "Traktören". Efter en stund ville P.H. att de skulle gå därifrån men detta ville varken L.H. eller R.A.. P.H. avlägsnade sig då ensam från platsen. Så småningom uppstod det bråk mellan L.H. och R.A.. L.H. vet inte vem av dem som började bråket. Bråket ledde till handgripligheter mellan dem. Antagligen tog R.A. i detta skede av sig sitt bälte och visade det för L.H., som trodde att R.A. skulle slå till honom med detta. L.H. sparkade då till R.A.. Denne sprang ut på gatan och L.H. följde efter honom. L.H. tror att han i det sammanhanget tog upp sin kniv ur bältet. Han hann upp R.A. och utdelade knivhugg mot honom. L.H. vet inte hur många knivhugg han utdelade eller var de träffade. Han vet inte heller vilka skador han åsamkade R.A. men han förstår att det måste ha varit han som skadat R.A. till döds. När L.H. vaknade till stod han böjd över R.A.. Han märkte att han höll en blodig kniv i sin vänstra hand. Han gick från platsen mot hamnen. Han gick över kanalen via Tyska bron. Han tror att han därifrån slängde kniven i vattnet. Därefter fortsatte han mot Korsvägen, där han lade sig att sova i ett buskage vid Näckrosdammen. Han kastade på morgonen en av de tröjor, han hade på sig, vid uppfarten till Liseberg. Han for därefter med spårvagn och buss till Kungsbacka, där hans flickvän bor. Han tog där av sig alla kläderna, som var blodiga, och lade dem i en påse, som han sedan slängde i ett soprum i en närbelägen fastighet. Även de skor han hade på sig kastade han. Skorna hade refflade gummisulor. Gipsförbandet på höger arm och den elastiska binda som han hade om handen hade blivit nedblodade. Han tog av sig bindan och spolade ned den på toaletten. Han "snyggade till" gipsförbandet så att det blev fritt från blodfläckar. Dagen efter händelsen hade han värk i den gipsade armen. L.H. tog kontakt med sina föräldrar. Han for tillsammans med sin far och P.H. till polishuset i Göteborg för att anmäla sig, men då han inte kunde få prata med den kriminalinspektör han önskade, åkte han därifrån. Han återkom dagen därpå och talade om vad som hänt. - Det är honom helt främmande att han skulle ha velat döda R.A..

P.H. har berättat: Han tyckte R.A. var en bra kamrat och hade inga aggressiva känslor mot honom. Det var dock svårt att träffa R.A. eftersom denne ansåg att det var P.H:s fel att de "åkte fast" vid rånbrottet. P.H. hade efter fängelsevistelsen inget arbete eller annan sysselsättning. Han levde på de pengar han sparat under fängelsetiden och hade också hyrt ut sin lägenhet i andra hand. Under sommaren missbrukade han både narkotika och alkohol. Missbruket var dock inte omfattande. P.H. drack inte så mycket sprit. Den aktuella kvällen skulle han och L.H. gå till Liseberg. De var båda berusade. Eftersom det var för mycket folk på Liseberg gick de därifrån och hamnade så småningom i Nordsta'n, där de träffade R.A.. Där köpte de en "dyring", som alla tre delade på. Varken P. eller L.H. brukar ha tillhygge med sig när de går på sta'n och han har aldrig sett att L.H. haft någon kniv med sig, inte heller den aktuella kvällen. Så småningom gick alla tre från Nordsta'n över Östra Hamngatan in på Postgatan. De skulle röka hasch. P.H. tyckte att det uppstod en konstig stämning och han kände sig överflödig. Han fick för sig att de andra ville att han skulle gå därifrån. Han gjorde också detta. Han trodde inte att det skulle bli gräl eller förekomma handgripligheter mellan R.A. och L.H.. Det var ingen av dem som var upprörd när P.H. begav sig från platsen. L. och P.H. bor i lägenheter som gränsar till varandra. När L.H. inte kom hem, oroade sig inte P.H. över det utan ringde till L.H:s flickvän i Kungsbacka, där han fick kontakt med L.H.. När P.H. kom till lägenheten i Kungsbacka talade L.H. om vad som hänt. P.H. såg dock inga spår av att L.H. utfört gärningen. L.H. och R.A. var mycket bra kamrater.

B.W. har berättat: Han har inte tidigare haft med L.H. att göra, däremot med hans bror, P.H.. Han hade då hand om en utredning angående misstänkt rån där R.A. var den ene misstänkte och där man så småningom fick fram att P.H. varit medgärningsman. P.H. var märkbart irriterad på R.A., eftersom han trodde att R.A. "golat". - På morgonen d 10 aug 1986 hade L. och P.H. kommit till centralvakten på polishuset och bett att få tala med B.W. eller någon annan kriminalinspektör på våldsroteln. Eftersom det inte fanns någon personal där föredrog de att vänta till dagen därpå. Påföljande dag kom L.H. upp till B.W. och han har därefter hållit förhör med L.H. vid samtliga tillfällen. L.H. har kunnat peka ut platsen där dådet ägde rum och har på skiss ritat hur R.A. låg när L.H. begav sig därifrån. R.A. låg då - vilket kunnat utrönas vid en jämförelse mellan såren på R.A:s kropp och blodspåren på marken - på vänster sida med vänster arm under huvudet och snett ut från husväggen med fötterna pekande mot öster. Uppgiften kan endast ges av den som varit närvarande vid platsen, eftersom de personer som först kom till platsen efter dådet, vände R.A. på rygg och drog ut honom en bit från husväggen för att se om det fanns några livstecken. L.H. omtalade också för B.W. att han svept kniven mot R.A. och att han stuckit honom flera gånger i ryggen och magen samt att han också stuckit honom i halsen. Detta berättade L.H. innan B.W. talade om vilka skador R.A. erhållit. Efter ca 10 dagar frågade B.W. L.H. om det kunnat vara 20 hugg som han utdelat. På detta svarade L.H. att det kunde vara möjligt att han utdelat så många hugg. Det har framkommit att R.A. mottagit 22 eller 23 hugg. L.H. har också för B.W. omtalat att han kommer ihåg att de från Nordsta'n gick in på några mindre gator, Postgatan eller Spannmålsgatan och att de suttit på en bänk inne på Traktörens gård och att de där börjat gräla. R.A. hade därvid tagit av sig sin livrem som han höjt som till slag. L.H. hade därefter tagit fram sin kniv och antagligen också utdelat en spark mot R.A.. Denne hade därefter sprungit före L.H. ut på gatan. Någon livrem har inte återfunnits. L.H. hade därefter enligt sin berättelse begett sig från brottsplatsen och sprungit Postgatan i västlig riktning mot Tyggårdsgatan ner mot Norra Hamngatan och sedan gått över Tyska bron, där han kommit till medvetande. Han hade då sett att han höll en blodig kniv i vänster hand. Kniven hade han slängt ifrån sig i kanalen. Dykare har gått ner för att försöka hitta kniven. Detta har emellertid inte lyckats, dels på grund av att L.H. ej kunnat minnas var han slängt kniven, dels på grund av att sikten i kanalen är dålig och bottnen dyig och slammig, vilket gör att föremål kan sjunka flera meter ner. - L.H. har vidare omtalat att han därefter fortsatt Korsgatan mot Kungsportsplatsen samt att han kastat en del kläder i centrala Göteborg, däribland en tröja som han skulle ha slängt i ett buskage vid Korsvägen. Inte heller denna tröja har kunnat återfinnas. Det var endast en mindre blodfläck på den och det är möjligt att någon annan kan ha hittat den. B.W. är av den uppfattningen att det inte finns någon anledning att misstro L.H:s uppgifter att han var ensam vid gärningstillfället. Han har avgett full bekännelse. Det framgår också att R.A. blivit sparkad. Det har konstaterats genom tvärgående mönster på R.A:s högra kind. Det har ej hittats någon sko som passar in på mönstret. L.H. har inte under polisförhören kunnat redogöra för vilka skor han hade på sig vid tillfället.

Beträffande fynden från obduktionen av den döda kroppen antecknar TR:n att R.A. var påverkad av såväl alkohol som narkotika. På den högra kinden hade överhuden fläckformat och strimformat avskrapats inom ett ca 6 x 8 cm stort område. De strimformade hudavskrapningarna var längsförlöpande, parallella och ca 5 cm långa. På underkäken fanns ett tvärbrott mellan andra och tredje tanden på höger sida.

Domskäl. Skuldfrågan. Det finns inte någon teknisk bevisning som stöder L.H:s erkännande. Det har emellertid inte framkommit några förhållanden som skulle kunna utgöra skäl för honom att som oskyldig ta på sig brottet. Någon annan misstänkt finns inte, och han saknar alltså anledning att vilja skydda någon. Hans berättelse har präglats av en övertygelse av att han utfört gärningen, parad med en total oförståelse av det inträffade och en djupt känd ånger och förtvivlan. Så som han berättat har det varit svårt att avgöra vad som varit verkliga hågkomster och vad som varit uttryck för vad han tror har hänt. Emellertid är det tydligt att han minns att han jagat R.A. ut på Postgatan och att han också använt kniv mot denne. Under förundersökningen har han också kunnat korrekt berätta om R.A:s position på gatan omedelbart efter dådet samt om var knivhuggen träffat R.A..

L.H:s erkännande vinner alltså stöd av utredningen. TR:n finner härigenom utrett att L.H. berövat R.A. livet på sätt åklagaren angett i gärningsbeskrivningen. Knivhuggens mångfald och placering medger ingen annan slutsats än att syftet varit att döda.

L.H. skall alltså dömas för mord, om brottet inte på grund av de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest skulle framstå som mindre grovt.

Det har inte gått att utreda vad som orsakat misshälligheterna mellan L.H. och R.A.. De har uppenbarligen ända till strax före händelsen varit goda vänner. Osämjan dem emellan har ej varit så djup att L.H. i efterhand kunnat erinra sig vari den bestått. Det är visserligen möjligt att R.A. hotat att slå L.H. med sin livrem. Ingenting i utredningen tyder emellertid på att någon misshandel av L.H. förekommit. Före överfallet på Postgatan har R.A. befunnit sig på flykt från L.H., och han har uppenbarligen varit försvarslös inför dennes attack. Vid bedömningen av gärningens art kan man inte bortse från den hänsynslösa råhet som präglar brottet. Att L.H. begått gärningen i hastigt mod och under starkt inflytande av droger bör enligt TR:ns mening vid en samlad bedömning inte föranleda att gärningen bedöms som mindre allvarlig än mord. Åtalet skall alltså bifallas.

Påföljdsfrågan. L.H. dömdes d 28 nov 1984 för stöld till skyddstillsyn och d 1 april 1985 för tillgrepp av fortskaffningsmedel till fortsatt skyddstillsyn. L.H. dömdes senast d 18 april 1986 för stöld, försök till stöld och narkotikabrott till fängelse 4 mån. Från påföljden blev L.H. villkorligt frigiven d 3 juni 1986, då av strafftiden återstod fängelse 2 mån. Prövotiden utgår d 3 juni 1987.

Nu ifrågavarande brott har L.H. begått under prövotiden för domen på skyddstillsyn samt under den prövotid som förenats med den villkorligt medgivna friheten.

I målet har inhämtats läkarintyg jämlikt 7 § lagen om personundersökning i brottmål. I intyget, som dagtecknats d 9 sept 1986, har extra undersökningsläkaren B.K. som sammanfattning antecknat följande: L.H. bedömes vara behäftad av själslig abnormitet, som dock ej är av så djupgående natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom. Han har begått brottet uppenbarligen under inflytande av narkotika (amfetamin och hasch) samt alkohol och ett sådant tillstånd får anses vara självförvållat.

Annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga. Omständigheterna - främst L.H:s ungdom - bör föranleda val av det tidsbestämda straffet. Det föreligger inte sådana särskilda skäl som kan föranleda att straffminimum underskrids.

Brottet skiljer sig till sin art helt från den brottslighet som L.H. tidigare gjort sig skyldig till. Straffet avser lång tid. Det bör därför ådömas särskilt i förhållande till de tidigare påföljderna.

Domslut. TR:n dömde L.H. jämlikt 3 kap 1 § BrB för mord till fängelse 10 år.

L.H. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade, att gärningen måtte bedömas som grov misshandel och grovt vållande till annans död eller, i andra hand, som dråp samt att straffet i vart fall måtte nedsättas.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Öhrbom, hovrättsrådet Baagøe, referent, hovrättsassessorn Lindgren samt nämndemännen Huveröd och Hållén) anförde i dom d 14 nov 1986:

Domskäl. I HovR:n har L.H. hörts ånyo. P.H:s och B.W:s vittnesmål har förebragts ur TR:ns dom.

L.H. har i HovR:n berättat i huvudsaklig överensstämmelse med sina av TR:n antecknade uppgifter.

HovR:n finner på grund av L.H:s berättelse och utredningen i övrigt styrkt att L.H. uppsåtligen genom upprepade knivhugg berövat R.A. livet.

Genom utredningen har inte framkommit någon omständighet som närmare kan förklara den aggression som föranlett L.H:s handlande; hans beteende framstår som helt oöverlagt. Intet motsäger emellertid ett antagande att R.A., som uppenbarligen varit påverkad av bl a alkohol, yttrat sig eller betett sig på ett sätt som L.H. i sin orediga sinnesförfattning kunnat uppfatta som provokativt. Det förhållandet att handgripligheter kan ha inletts några tiotal meter från den slutliga platsen för dådet liksom att detta förövats med anmärkningsvärt många knivhugg utesluter inte att händelseförloppet utspelats inom en mycket kort tidrymd.

Med hänsyn främst till det nu anförda finner HovR:n inte sådana omständigheter föreligga att gärningen bör bedömas som svårare än dråp. För detta brott skall L.H. dömas till fängelse. Längden av straffet kan, med beaktande av bl a L.H:s ålder, bestämmas till sju år.

Domslut. Med ändring av TR:ns dom dömer HovR:n L.H. jämlikt 3 kap 2 § BrB för dråp till fängelse 7 år.

Straffet skall till en tid av 93 dagar anses verkställt i anstalt.

Riksåklagaren sökte revision och yrkade, att HD måtte döma L.H. för mord och bestämma påföljden till fängelse 10 år.

L.H. (offentlig försvarare advokaten O.G.) bestred ändring. För det fall gärningen skulle bedömas som mord yrkade han strafflindring enligt 33 kap 4 § 1 st andra meningen BrB.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Jan Danielsson).

HD (JustR:n Welamson, Vängby, referent, Gregow, Magnusson och Lind) beslöt följande dom:

Domskäl. Såsom domstolarna funnit är det styrkt att det är L.H. som bragt R.A. om livet. L.H. har flera gånger med kraft huggit R.A. i hjärttrakten och det är uppenbart att den dödliga utgången har omfattats av hans uppsåt.

Frågan huruvida brottet är att bedöma som mord eller dråp skall avgöras med hänsyn till samtliga omständigheter vid gärningen, däribland vad som föranlett den. Det är åklagaren som har att styrka de omständigheter som är av betydelse för bedömningen. Ovisshet i relevanta hänseenden leder till att det för L.H. lindrigare alternativet skall tillämpas.

L.H. har i HD förklarat sig med några få undantag inte minnas vad som förevarit vid själva gärningen. Han minns att det vid tillfället var bråk mellan honom och R.A., att han kände sig hotad, att han såg "någon ligga där", att han sprang därifrån och att han kastade bort kniven. Vittnesförhör i HD med den läkare som obducerade R.A:s döda kropp har inte nämnvärt bidragit till att kasta ljus över händelseförloppet.

Annat framgår ej av utredningen än att L.H. och R.A. hade tillbragt förnatten tillsammans och därvid varit vänner, att de var påverkade av narkotika och sprit som de åtminstone delvis intagit gemensamt, att de på eller invid Postgatan började gräla samt att L.H. till följd av alkohol- och narkotikaberusning eller av annan, okänd anledning greps av besinningslöst raseri och i detta sinnestillstånd dödade R.A.. Intet motsäger att dödsmisshandeln utspelades under mycket kort tid, och det kan trots det stora antalet knivstick inte sägas att den kännetecknas av vad som under förarbetena till BrB betecknades som grymhet.

På grund av vad sålunda anförts är gärningen som HovR:n funnit att bedöma som dråp.

Anledning saknas att frångå HovR:ns straffmätning. HovR:ns domslut i ansvarsfrågan skall därför fastställas.

L.H. avgav nöjdförklaring d 19 nov 1986 och den sammanlagda tid varunder L.H. varit anhållen och häktad uppgår därför till 98 dagar.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut,

dock att straffet skall till en sammanlagd tid av 98 dagar anses verkställt i anstalt.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1987-01-27
Målnummer
B1074-86
Lagrum
3 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
3 kap. 2 § brottsbalken (1962:700)
Rättsfall
NJA 1975 s. 594
NJA 1980 s. 407
NJA 1985 s. 510
Litteratur
Sökord
Mord
Dråp
Uppsåt
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (5)

NJA 1989 s. 97: Mord eller dråp?
NJA 1994 s. 310: Mord eller dråp?
NJA 1995 s. 464: Mord eller dråp?
NJA 2002 s. 116: Mord eller dråp.
RH 1998:55: Mord eller dråp? Även fråga om straffmätning för mord.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation