NJA 1989 s. 97

Domskäl

TR:n (ordf lagmannen Holmqvist) anförde i dom d 10 okt 1988: Åklagaren har till utveckling av sin talan anfört bl a: B.A. kom som flykting till Sverige 1979. Han och L.A. gifte sig 1983. L.A. var då 20 år. De flyttade 1984 till Stockholm och fick 1985 dottern M.. Under äktenskapet uppstod meningsskiljaktigheter mellan makarna. De separerade i nov 1987. L.A. flyttade till Skövde, där hon hade släktingar. Hon ansökte om äktenskapsskillnad och makarna tvistade om vårdnaden om dottern. Handens TR tillerkände interimistiskt B.A. vårdnaden om dottern. I beslut d 12 febr 1988 ändrade Svea HovR TR:ns beslut och förordnade att L.A. interimistiskt skulle ha vårdnaden om dottern. L.A. hämtade sedan dottern hos maken och hade därefter dottern hos sig i Skövde. På torsdagskvällen d 28 april bestämde sig B.A. för att uppsöka hustrun i Skövde. Han färdades i sin personbil och anlände till Skövde strax före midnatt. I innerfickan på sin jacka hade han en slidkniv. Påföljande morgon blev han bjuden på frukost hos sin syster men han åt knappast någonting. Han försökte därefter komma i kontakt med sin hustru på den busshållplats, varifrån hon reste till AMU-center, där hon genomgick utbildning. Hon kom aldrig till hållplatsen. Han var i kontakt med socialkontoret och fick en tid där kl 13 samma dag. Vid 10-tiden begav han sig till AMU-center. Han parkerade sin bil och uppsökte hustrun, som fick ledigt en stund för att diskutera med honom. Hustrun följde med ut och makarna gick på en stig som löper genom ett mindre skogsområde med gles blandskog. De gick inte längre än omkring 60 m in i skogen räknat från den närmaste byggnaden på AMU-centers område. De började gräla högljutt. B.A. tog fram kniven och började sticka hustrun i nacken och halsen med den. Hon åsamkades 14 skär- eller stickskador på dessa delar av kroppen. Ett knivhugg medförde att halspulsådern skars av, vilket förorsakade hennes död. På kroppen i övrigt fanns ett 20-tal skärsår. Bl a var vänstra tumgreppet avskuret, vilket klart ger vid handen att hustrun försökt avvärja knivhuggen. B.A. lämnade hustrun på platsen, där hennes kropp hittades efter kl 11. Larm om fyndet kom in kl 11.17. B.A. körde i sin bil till sin systers lägenhet, där han bytte om. Därefter återvände han i sin bil till Stockholm med en broder som chaufför. Kl 15.18 greps han av polis i Tyresö.

Domskäl. B.A. har erkänt att han genom knivhugg förorsakat L.A:s död. Han har emellertid förnekat att han haft direkt uppsåt att ta livet av henne. För den händelse rätten skulle finna att han uppsåtligen dödat henne har han gjort gällande att gärningen bör bedömas som dråp.

B.A. har uppgett bl a: Äktenskapet var i huvudsak lyckligt fram till 1987. Under de senaste två åren förekom dock en del meningsskiljaktigheter mellan makarna. Anledningen till att han d 28 april reste till Skövde var att han ville förhöra sig närmare om hur dottern M. hade det hos hustrun. Enligt vad han hört av sina släktingar i Skövde mådde M. inte bra. Detta bekymrade honom eftersom han var fäst vid dottern. Det hade förekommit stora stridigheter mellan makarnas släkter. Han hade emellertid fått en del uppgifter av sina släktingar som tydde på att man på ömse håll gärna såg att han och hustrun flyttade ihop igen. Han hade dock svårt att få kontakt med hustrun. Han var mest ledsen och inte arg på henne. Hustrun var också ledsen såvitt han kunde förstå. Eftersom hustruns släktingar tidigare hade hotat honom tog han för säkerhets skull med sig sin slidkniv när han reste till Skövde. Han hade inte för avsikt att använda den mot hustrun. Hans enda avsikt var att få en lösning av frågan om vårdnaden om M.. Då han inte träffade hustrun på busshållplatsen åkte han till sin syster. Han var nervös och spänd inför mötet med hustrun. Efter kontakt med socialkontoret bestämdes att han skulle infinna sig där kl 13. Såsom åklagaren sagt träffade han hustrun. De gick ut på en stig i skogen. Han sade till hustrun att han hört att dottern inte mådde bra och sade också att han själv inte mådde bra. Vidare förklarade han att han ville lösa frågan om hur det skulle bli med dottern. Hustrun började gräla på honom. Det är möjligt att han sade något som var fel och att detta utlöste grälet. De grälade om vems släkt det var som var orsaken till motsättningarna mellan dem. Hustrun yttrade att hon fick göra vad hon ville med dottern och att hon struntade i honom. Samtidigt passerade en manlig elev från skolan. B.A. tog då med sin högra hand i hustruns vänstra arm och drog undan henne litet från stigen. De fortsatte att gräla. Hon skrattade hånfullt åt honom. Plötsligt tappade han fattningen och tog fram kniven ur fickan. Snälla, gör inte det där, sade hustrun. Han sade bara att han inte var snäll och högg sedan hustrun med kniven. Hon uppmanade honom att inte göra så men han hade mist kontrollen över sig själv. Det kan kanske ha berott på att han var litet svartsjuk eller på att han kände sig och sin heder kränkt. Han hade hoppats att kunna övertala henne att göra det bra mellan dem igen. Han höll henne troligen i ena armen och högg henne i höfthöjd. Han minns att han utdelade fem hugg. De hugg eller stick som träffat hennes nacke och hals har utdelats när hon böjde överkroppen nedåt. Efter några sekunder låg hon livlös på marken. Han tänkte "herregud vad har jag gjort" och förstod att det var "hopplöst att rädda henne". Därför gick han till sin bil samt ringde till systern. Han återvände sedan till Stockholm och Tyresö. Han ämnade anmäla sig hos polisen i Tyresö, eftersom han var skriven där. Under tiden för separationen ägnade han sig åt styrketräning och kroppsbyggnad och han intog i samband därmed anabola steroider. Han fortsatte med att använda sådana ända fram till tiden för brottet.

I målet har såsom skriftlig bevisning åberopats utlåtande över rättsmedicinsk obduktion, avgivet d 26 maj 1988 av överläkaren K.B., undersökningsprotokoll d 20 maj 1988, sakkunnigutlåtande från statens kriminaltekniska laboratorium samt protokoll över utförd rekonstruktion.

Av K.B:s utlåtande framgår att L.A:s döda kropp företett talrika stick- och skärsår av varierande djup, varav åtta sticksår fortsatte in i halsen och fem fanns i nacken, att vänstra gemensamma halspulsådern var avskuren, att skador påvisades i vänstra halsblodådern, sköldkörteln, struphuvudet, luftstrupen samt halsryggraden, att sex sticksår fanns som fortsatte in i brösthålan eller bukhålan samt att L.A. avlidit av skadorna i halsen.

Såsom åklagaren själv anfört är inte visat att B.A. uppsökt hustrun i Skövde i avsikt att tillgripa våld mot henne. TR:n har i stället vid bedömningen av B.A:s avsikt med våldet mot hustrun att utgå från hans egna uppgifter att han till följd av hustruns yttranden och uppträdanden i övrigt tappat besinningen och därför upprepade gånger stuckit henne med sin kniv. Något tvivel råder inte om att flertalet av de åtta knivstick som trängt in i halsen varit avsedda att träffa där och att B.A. insett att de skador han därigenom till fogade hustrun oundvikligen skulle medföra hennes död. TR:n finner således styrkt att B.A. uppsåtligen berövat hustrun livet.

En omständighet som talar för att brottet är mindre grovt och att gärningen därför bör bedömas som dråp är att B.A. får anses ha handlat i hastigt mod. Däremot kan inte hustruns yttranden, som i sak inte inneburit några överraskningar för honom, eller hennes beteende i övrigt anses inverka i mildrande riktning vid bedömningen av gärningen. Däremot kan i viss mån beaktas att B.A. enligt rättspsykiatrisk undersökning och socialstyrelsens utlåtande begått gärningen under inflytande av psykisk abnormitet vilken dock ej är av så djupgående natur att den kan anses jämställd med sinnessjukdom. Anabola steroider kan enligt uttalande i den rättspsykiatriska undersökningen orsaka aggressivitet och irritabilitet men fynden är omdiskuterade. TR:n anser B.A:s intag av anabola steroider sakna betydelse för den straffrättsliga bedömningen i målet.

För att brottet inte är mindre grovt talar främst det förhållandet att B.A. med utnyttjande av sina överlägsna kroppskrafter och hustruns skyddslösa ställning hänsynslöst tillfogat henne ett stort antal knivstick, som orsakat henne svårt lidande, och därigenom visat en grymhet som varit ägnad att inge henne allvarlig dödsångest.

Vid övervägande av nu redovisade omständigheter finner TR:n att gärningen trots att B.A. förövat den under kort tid och under inflytande av psykisk abnormitet inte kan anses som mindre grov. Den skall därför bedömas som mord.

De förhållanden som enligt vad ovan anförts ansetts kunna inverka i något mildrande riktning vid bedömningen av gärningen medför att påföljden bör stanna vid fängelse 10 år.

Domslut

Domslut. TR:n dömde B.A. enligt 3 kap 1 § BrB för mord till fängelse 10 år.

Domskäl

Domskäl. I HovR:n har professor Lars L, som avgivit det rättspsykiatriska utlåtandet, hörts som sakkunnig.

HovR:n finner lika med TR:n styrkt att B.A. uppsåtligen berövat hustrun livet.

Enligt 3 kap 1 § BrB skall den som berövar annan livet dömas för mord. Om emellertid brottet är att anse som mindre grovt skall enligt 3 kap 2 § BrB i stället dömas för dråp. Vid bedömningen huruvida brottet är att anse som mindre grovt skall hänsyn tas till samtliga omständigheter vid gärningen.

B.A:s uppgifter om anledningen till besöket i Skövde och omständigheterna vid gärningen skall läggas till grund för bedömningen. B.A:s avsikt med besöket har varit att - utan inblandning från makarnas släktingar - diskutera sammanlevnadens återupptagande och vårdnaden om dottern men samtalet med hustrun övergick till ett häftigt gräl. B.A. uppfattade därvid hustruns yttranden som hånfulla och kränkande för hans självkänsla. Han har beskrivit sin reaktion så att "allt blev mörkt", "jag kände inte igen mig". Han tog fram sin kniv och högg med denna mot hustrun. Han minns inte mycket av vad som sedan hände. Den omständigheten att B.A. handlat i hastigt mod talar starkt för att bedöma brottet som mindre grovt. Å andra sidan har han tillfogat hustrun ett stort antal knivhugg på ett sätt som kan synas vittna om särskild grymhet. Av den rättspsykiatriska undersökningen och förhöret med Lars L framgår emellertid att B.A. uppvisar en omogen personlighet. Vid yttre påfrestningar eller i situationer där han känner sig i underläge försämras hans förmåga till integration så att han kortvarigt kan närma sig ett psykotiskt tillstånd. Det är således ovisst om det stora antalet knivhugg är ett uttryck för grymhet eller en följd av B.A:s psykiska abnormitet. HovR:n finner med beaktande av samtliga omständigheter att brottet skall bedömas som dråp.

B.A:s psykiska abnormitet skall beaktas vid straffmätningen. Särskilda skäl att med tillämpning av 33 kap 4 § BrB bestämma lindrigare straff än som är stadgat för brottet föreligger dock inte.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns dom dömer HovR:n B.A. jämlikt 3 kap 2 § BrB för dråp till fängelse 6 år.

Referenten, hovrättsrådet Olsson, med vilken hovrättsrådet Ström förenade sig, var skiljaktig och anförde: På av TR:n anförda skäl och då gärningen riktats mot en nära anhörig fastställer jag TR:ns dom.

Sedan riksåklagaren beslutat att inte fullfölja talan mot HovR:ns dom söktes revision av F.A. och A.A. i egenskap av efterlevande syskon till L.A. (ombud advokaten P.F.). De yrkade att HD skulle med ändring av HovR:ns dom fastställa TR:ns dom.

B.A. (offentlig försvarare advokaten T.R.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domskäl

Domskäl. Som TR:n och HovR:n har funnit är i målet styrkt, att B.A. uppsåtligen berövat sin hustru livet.

Vid bedömningen om brottet skall bestraffas som mord enligt 3 kap 1 § BrB eller anses som mindre grovt och därför föranleda ansvar för dråp enligt 2 § samma kap utgår HD i likhet med TR:n och HovR:n från att B.A:s egna uppgifter om anledningen till hans besök i Skövde och omständigheterna i samband med gärningen i sina huvuddrag inte har vederlagts i målet.

Utredningen angående de skador som hustrun tillfogats, mer än 30 stick- och skärsår fördelade över nästan hela kroppen, liksom fynden från brottsplatsen ger belägg för att händelseförloppet, från det B.A. enligt egen uppgift först riktade några knivhugg mot hustrun - som då stod vid sidan av honom - och till dess han sedan "vaknade upp" och såg att hon låg blödande på marken "hopplös att hjälpa", inte var helt kortvarigt. Samma utredning tyder också på att L.A. därvid inte förhållit sig så passiv som B.A. uppgett utan tvärtom sökt värja sig mot angreppen så gott hon kunnat. Det måste under sådana förhållanden hållas för visst att L.A., som befann sig i en mycket skyddslös situation, genom B.A:s handlande på ett hänsynslöst sätt utsatts för dödsångest och andra svåra lidanden. Nu nämnda omständigheter i förening med L.A:s ställning som närstående talar med betydande styrka för att brottet skall hänföras under 3 kap 1 § BrB.

För ett annat ställningstagande talar främst att B.A. får antas ha handlat i hastigt mod samt att hans psykiska särdrag sannolikt inte saknat betydelse för händelseförloppet. Vid en sammanfattande bedömning är emellertid enligt HD:s mening dessa omständigheter inte tillräckliga för att brottet, trots vad som nyss sagts, skall anses som mindre grovt.

På grund av det anförda skall B.A., som TR:n funnit, fällas till ansvar för mord. Skäl saknas att frångå TR:ns straffmätning.

Domslut

Domslut. HD ändrar HovR:ns dom på det sätt att B.A. döms enligt 3 kap 1 § BrB för mord till fängelse 10 år.