NJA 1989 s. 28

(Jfr 1913 s 354 och 1944 s 489)

Vid extra bolagsstämma d 26 aug 1987 i Round Light System AB beslöts att bolaget skulle inge egen konkursansökan till Södra Roslags TR. Konkursansökan inkom till TR:n d 3 sept 1987. Genom beslut samma dag av konkursdomaren (rådmannen Josefsson) försattes bolaget i konkurs.

Första Sparbanken anförde i egenskap av borgenär besvär i Svea HovR och yrkade att konkursbeslutet skulle upphävas. Såsom grund för sin talan anförde banken, att bolagsstämman inte haft behörighet att fatta beslut om att bolaget skulle inge konkursansökan.

HovR:n (hovrättsråden Erik Holmberg, referent, och Palmcrantz samt adj led Schäder) anförde i beslut d 23 sept 1987: Första Sparbanken är i egenskap av fordringsägare hos konkursbolaget inte behörig föra talan mot konkursdomarens beslut, varigenom bolaget försatts i konkurs. HovR:n avvisar därför bankens besvärstalan.

Sparbanken anförde besvär och yrkade att HovR:ns avvisningsbeslut skulle undanröjas och målet återförvisas till HovR:n för erforderlig behandling. För den händelse HD skulle finna att sparbanken saknade behörighet att föra talan mot konkursbeslutet anförde sparbanken besvär över domvilla och yrkade att konkursbeslutet måtte undanröjas.

Abedo Holdings AB hemställde i uppgiven egenskap av ägare till samtliga aktier i konkursbolaget att som intervenient på sparbankens sida få delta i målet i HD.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hedström, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Abedo Holdings AB:s ansökan om intervention gäller Första Sparbankens i HD anförda besvär över HovR:ns beslut att avvisa bankens talan på grund av att banken i egenskap av fordringsägare hos konkursbolaget ansetts sakna talerätt mot konkursbeslutet. Därmed förhåller det sig så att frågan om bankens talerätt som utgör själva saken i HD ej rör Abedo Holdings AB:s rätt såsom uppgiven aktieägare på sådant sätt att bolaget äger intervenera i målet. Abedo Holdings AB:s ansökan skall därför lämnas utan bifall.

Enligt sedan lång tid etablerad och fast rättspraxis (se bl a NJA 1913 s 354) äger ej borgenär rätt att överklaga beslut varigenom gäldenären efter egen ansökan försatts i konkurs, annat än om han gör gällande att konkursdomaren eller konkursdomstolen inte var behörig att pröva ansökningen.

Under sitt arbete med revision av bl a konkursrätten uttalade lagberedningen i förslag till lag om ändring i konkurslagen (1921:225) bl a följande (se SOU:1970:75 Utsökningsrätt X s 107): "Enligt beredningens förslag skall, när gäldenären själv sökt sig i konkurs eller medgett borgenärs ansökan, hans uppgift om att han är insolvent prövas, om den på grund av gjord erinran eller eljest framstår som tvivelaktig. Härav följer bl a att konkursdomaren eller rätten skall ta hänsyn till vad borgenär eller annan intressent upplyser i saken. Huruvida detta förhållande också medför att den som har intresse i saken får fullfölja talan mot beslut varigenom gäldenären försatts i konkurs, kan vara föremål för delade meningar. De för en vanlig rättegång tillämpliga reglerna om intervention ger inte stöd för rätt att fullfölja talan mot beslutet. Enligt beredningens mening finns skäl för att i mål om sådana rent praktiska frågor som gäldenärs försättande i konkurs bedöma fullföljdsrätten mera fritt efter vad som är rimligt och ändamålsenligt med tanke på dem som nära berörs och kan lida skada av eventuell konkurs. I litteraturen har uttalats att tredje man möjligen har rätt att fullfölja talan mot konkursbeslut som meddelats på borgenärs ansökan, om konkursbeslutet medför risk för att ett förvärv som tredje mannen gjort kan bli föremål för återvinning eller för att förmånsrätt som vunnits genom en verkställd utmätning går förlorad. Ehuru tvekan kan råda i en del av hithörande spörsmål, har beredningen med hänsyn till deras principiella räckvidd inte ansett sig böra föreslå någon uttrycklig bestämmelse i ämnet."

I regeringens proposition 1975:6 (Ändringar i konkurslagen m m) som följde på lagberedningens ändringsförslag uttalades följande i här aktuellt hänseende (s 185): "Gäldenär som försatts i konkurs på ansökan av borgenär har möjlighet att överklaga konkursbeslutet. Huruvida gäldenär enligt gällande rätt kan få ett konkursbeslut som tillkommit på hans egen ansökan ändrat genom fullföljd av talan, synes ovisst. Beredningen föreslår, att förbudet för gäldenären att återkalla egen konkursansökan modifieras genom att det införs en bestämmelse enligt vilken gäldenär, som försatts i konkurs, skall utan hinder av att han själv ansökt därom eller medgett borgenärs ansökan kunna vinna ändring i högre rätt, om det visas att han är solvent. Borgenärerna löper i detta läge inte någon risk, eftersom gäldenären ju förutsätts kunna betala sina skulder i vederbörlig ordning." Departementschefen anförde i anslutning härtill att de av beredningen föreslagna bestämmelserna tagits upp utan någon ändring i sak.

De föreslagna ändringarna genomfördes och trädde i kraft d 1 juli 1975. Därefter har konkurslagen setts över ytterligare (SOU 1983:24, prop 1986/87:90) varefter den därav föranledda nya konkurslagen (1987:672) trädde i kraft d 1 jan 1988. Någon saklig ändring i fråga om den aktuella talerätten har inte föreskrivits i den nya lagen. Dock hänvisar slutbetänkandet av konkurslagskommittén (SOU 1983:24 s 264) beträffande förarbetena till bl a vad ovan citerats ur SOU 1970:75 och prop 1975:6. Situationen är således den att lagstiftaren får anses ha uttalat sig för en friare fullföljdsrätt än den hittills rådande ordningen samt överlämnat frågan till vidareutveckling genom domstolspraxis.

Ett aktiebolag kan av olika anledningar försättas i konkurs trots att bolaget ej är på obestånd. Ansökan därom kan t ex ha vilat på en förhastad och oriktig bedömning. Ett annat skäl därtill kan vara att bolagsledningen av skattemässiga skäl kan finna det förenligt med sina intressen att begära bolaget i konkurs. Ytterligare en anledning till oriktig användning av konkursinstitutet kan vara att söka undandra borgenärers egendom såsom t ex lånade medel. Det är uppenbart att en borgenär, såsom i förevarande fall en bank vilken uppger sig ha lånat ut stora penningbelopp till gäldenärsbolaget, nära berörs och kan lida skada av en sådan konkurs. I förevarande fall har Första Sparbanken gjort gällande att bolaget ej är på obestånd.

Starka skäl talar således för att godta att Första Sparbanken i egenskap av borgenär har talerätt beträffande konkursdomarens beslut att försätta bolaget i konkurs. HD stannar för att så får anses vara fallet.

Vid denna utgång skall HovR:ns avvisningsbeslut undanröjas och målet återförvisas till HovR:n för ny handläggning.

HD (JustR:n Höglund, Vängby, Solerud, referent, Törnell och Munck) fattade följande slutliga beslut: