NJA 1991 s. 138

Domskäl

TR:n (tingsfiskalen Anne-Marie Nyholm) anförde i dom d 9 febr 1989:

Domskäl. L.K. har som grund för sin talan angett följande: Staten har påtagit sig uppgiften att genom obligatoriska besiktningar kontrollera att fordon uppfyller vissa krav när det gäller trafiksäkerhet. I detta fall har AB Svensk Bilprovning varit försumlig vid besiktning av hans husvagn. Försumligheten har bestått i att man vid besiktningen inte upptäckt sprickbildning och brott på husvagnens högra dragbalk. På grund av skadorna har husvagnen havererat. Han yrkar ersättning för de kostnader som den undermåligt utförda besiktningen åsamkat honom.

Till utveckling av talan har L.K. vidare anfört: Han äger en husvagn av 1977 års modell. Den kontrollbesiktigades utan anmärkning d 3 mars 1987. Efter besiktningen transporterade han hem husvagnen, en sträcka på tre kilometer, och körde sedan inte med den förrän i juli 1987, då han påbörjade en semesterresa. Under färd med husvagnen d 12 juli brast dragbalkarna. Total körsträcka från besiktningstillfället var då 7,9 mil. Brottet visade sig bero på en gammal skada i höger dragbalks infästning i höger sidobalk. - AB Svensk Bilprovning har i yttrande till justitiekanslern d 24 nov 1987 anfört bl a: "Det råder knappast någon tvekan om att en gammal skada i form av relativt omfattande sprickbildning funnits vid höger dragbalks infästning vid sidobalken redan vid kontrollbesiktningen. Med hänsyn till belägenhet och graden av korrosionsangrepp hos brottytorna talar övervägande skäl för att det borde varit möjligt att med gängse kontrollmöjligheter upptäcka felet vid kontrollbesiktningstillfället."

Staten har medgett att skadeståndsskyldighet enligt 3 kap2 och 3 §§skadeståndslagen i och för sig föreligger men bestritt käromålet av följande skäl: Ersättningsansvar på grund av vållande i utomkontraktsrättsliga förhållanden inträder bara när skada drabbat ett intresse som skyddas av den lagfästa eller oskrivna handlingsnorm vars åsidosättande utgör grunden för skadeståndsansvaret. - Syftet med den obligatoriska kontrollbesiktningen är att undersöka om fordon uppfyller vissa minimikrav i fråga om trafiksäkerhet. Kontrollen är allmänt förebyggande och avser att hindra förekomsten av trafikfarliga fordon. Besiktningen syftar emellertid inte till att ge underlag för en mer allmän bedömning av fordonets kondition eller till att ge ägaren några garantier för att fordonet är i felfritt skick ens i de delar som kontrollen avser.

L.K. har invänt att statens resonemang inte kan gälla i detta fall. Här är fråga om en försumlighet som gäller en mycket viktig del av husvagnen och som har stor betydelse för fordonets trafiksäkerhet.

TR:ns bedömning.

I målet är ostridigt att kontrollbesiktningen i så hög grad avvikit från gängse standard att skadeståndsskyldighet i och för sig inträtt. Skyldigheten att utge skadestånd skulle dock enligt staten vara utesluten på grund av brist i det s k skyddsintresset, dvs skadan har inte drabbat ett intresse som kan anses skyddat genom den handlingsnorm som överträtts. Det kan visserligen sägas att syftet med kontrollbesiktningen inte är att ge garantier åt enskilda beträffande deras fordons allmänna beskaffenhet. Detta kan dock inte medföra att skadeståndsskyldighet skulle vara utesluten i alla fall av oupptäckta brister vid besiktning. Det är i stället rimligt att en obligatorisk kontrollbesiktning, förutom det allmänna trafiksäkerhetsintresset, skall kunna ge fordonsägaren ett visst mått av trygghet beträffande fordonets beskaffenhet, i varje fall i delar som har direkt samband med om fordonet är trafikfarligt eller ej. I förevarande fall har ett allvarligt förbiseende begåtts vid besiktningen av husvagnen, ett förbiseende som gällt för trafiksäkerheten vital del på fordonet. På grund av det anförda finner TR:n att staten är skyldig att utge yrkat skadestånd till L.K.. Käromålet skall således bifallas.

Domslut: TR:n förpliktar staten att till L.K. utge 4 847 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 29 aug 1987 till dess betalning sker.

Domskäl

Domskäl. Staten har vitsordat att det vid kontrolltillfället från Svensk Bilprovnings sida förekommit fel eller försummelse av sådan beskaffenhet att skadeståndsskyldighet i och för sig kan följa enligt 3 kap2 och 3 §§skadeståndslagen. Staten har emellertid bestritt bifall till L.K:s yrkande på den grunden att den inträffade skadan inte omfattas av det s k skyddade intresset.

Till utveckling av sin talan har staten bl a anfört: Det torde vara en erkänd grundsats i svensk skadeståndsrätt att ersättningsansvar i en situation som den nu föreliggande inträder bara när skadan drabbar ett intresse som skyddas av den lagfästa eller oskrivna handlingsnorm vars åsidosättande utgör grunden för skadeståndsansvaret (jfr prop 1972:5 s 159). Det är därför väsentligt att klargöra syftet med kontrollbesiktningen av fordon. Obligatorisk kontrollbesiktning infördes som ett led i strävandena att höja trafiksäkerheten och därigenom också minska samhällets allt ökande kostnader till följd av trafikolyckor. Genom att fordonen måste inställas för besiktning för att få brukas, skapas ett incitament för ägaren att se till att fordonet är i trafiksäkert skick, samtidigt som det allmänna får möjlighet att kontrollera att fordonet verkligen uppfyller vissa minimikrav i fråga om trafiksäkerhet. Det ankommer emellertid i första hand på ägaren eller brukaren att se till att fordonet vid varje tillfälle är i trafiksäkert skick. Besiktningen syftar inte till att ge ägaren underlag för en mer allmän bedömning av fordonets kondition eller garantier för att fordonet är i felfritt skick ens i de delar som kontrollen avser. Ett godkännande innebär endast att det för tillfället inte föreligger något hinder mot att bruka fordonet.

L.K. har bl a anfört: Verksamhetens uttryckliga syfte, att undersöka om fordonet uppfyller vissa minimikrav i fråga om trafiksäkerhet, har åsidosatts i detta fall. Innebörden av ett godkännande är rimligen att fordonet inte är behäftat med sådana brister att trafiksäkerheten äventyras. Svensk Bilprovning ger, genom sin konstruktion och framtoning, fordonsägaren en känsla av trygghet efter godkänd besiktning. När han med sitt godkända fordon lämnar företaget måste han anses ha gjort vad som på honom ankommer för att förvissa sig om att fordonet för tillfället är i trafiksäkert skick. Det förekommer dolda fel och svårkontrollerade områden. Svensk Bilprovning kan därför, lika litet som en bilverkstad, garantera att ett fordon är i felfritt skick. Däremot får inte så allvarliga och uppenbara defekter som i förevarande fall passera oupptäckta.

HovR:n gör följande bedömning.

Frågan om skadeståndsskyldighet för staten skall prövas enligt 3 kapskadeståndslagen i dess lydelse före d 1 jan 1990.

Som en allmän princip i svenskt skadeståndsrätt gäller - som staten också hävdat - att skadeståndsansvar inträder bara när en skada har drabbat ett intresse som skyddas av den skrivna eller oskrivna handlingsnorm vars åsidosättande utgör grunden för skadeståndsansvaret (se bl a prop 1972:5 s 159 och 328 ff, NJA 1982 s 307 och justitierådet Nordensons skiljaktiga mening i NJA 1976 s 458). För prövningen av L.K:s rätt till ersättning måste alltså klarläggas vilket eller vilka intressen som skyddas av den handlingsnorm Svensk Bilprovning överträtt genom sin av staten vitsordade försummelse att inte upptäcka sprickan i dragbalken vid kontrollbesiktningen av husvagnen.

Aktiebolaget Svensk Bilprovnings verksamhet regleras av bl a bestämmelserna i lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m m. Enligt 4 § denna lag skall obligatoriska kontroller utföras på ett sakkunnigt, objektivt och även i övrigt lämpligt sätt. Regler om kontrollbesiktning av fordon finns i fordonskungörelsen (1872:595). I 82-84 §§ denna kungörelse föreskrivs att ett fordon skall underkännas om det ej är i trafiksäkert skick, varvid ägaren skall föreläggas att avhjälpa bristerna inom viss tid. Är fordonet så bristfälligt att det ej vidare kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten, skall körförbud meddelas. Av trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om kontrollbesiktning (TSVFS 1985:131) punkt 9.1.1 framgår att sprickor i dragbalk normalt bör föranleda underkännande av fordonet. I det nu aktuella fallet har Svensk Bilprovning meddelat godkännande för fordonet trots att detta på grund av sprickbildning i dragbalkarna inte varit i trafiksäkert skick.

I motiven till lagen om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m m anges syftet med den samhälleliga kontrollverksamheten vara att förhindra att de kontrollobjekt som inte uppfyller av samhället uppställda krav till skydd av liv, hälsa och egendom kommer till användning (prop 1985/86:27 s 5 f). Kontrollbesiktningen sägs i 74 § fordonskungörelsen ske för kontroll av den beskaffenhet och utrustning hos fordonet som är av betydelse från bl a trafiksäkerhetssynpunkt. Av de förarbeten som ledde fram till införandet av den obligatoriska kontrollbesiktningen framgår att motivet härför var en önskan att nedbringa antalet trafikolyckor som hade sin orsak i bristfälligheter hos fordonen och därigenom bl a minska samhällets ökande kostnader för skador på person och egendom (jfr SOU 1948:20 s 23, SOU 1957:18 s 11 ff, SOU 1962:29 s 46 f, prop 1963:91 s 35 och prop 1964:132 s 58 ff). Det råder ingen tvekan om att det huvudsakliga syftet med kontrollbesiktningen är att tillgodose det allmännas intresse av att fordonsbeståndet som helhet håller en trafiksäkerhetsmässigt godtagbar standard. Kontroll sker dock av alla fordon, varför det allmännas intresse måste anses omfatta även att varje enskilt fordon är i trafiksäkert skick. Det är tydligt att kontrollen i det enskilda fallet sker även för tillgodoseende av fordonsägarens eget intresse av trafiksäkerhet (jfr prop 1964:132 s 59).

I förevarande fall har Svensk Bilprovning förbisett en bristfällighet i en för trafiksäkerheten vital del av fordonet. Förbiseendet har lett till att det inträffat just en sådan olycka som reglerna om Svensk Bilprovnings kontrollskyldighet har till syfte att förebygga. Vid detta förhållande och med beaktande av vad som tidigare anförts, kan enligt HovR:ns mening ej anses att, såsom staten hävdat, den skada som drabbat L.K. ligger utanför omfånget av det intresse som skyddas av reglerna om kontrollbesiktning. Staten är således, som också TR:n funnit, skyldig att till L.K. utge det yrkade skadeståndet.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Domskäl

Domskäl. Vid en av Aktiebolaget Svensk Bilprovning d 2 mars 1987 utförd obligatorisk kontrollbesiktning av L.K:s husvagn upptäcktes inte en relativt omfattande sprickbildning vid höger dragbalks infästning i sidobalken. Till följd av denna sprickbildning brast dragbalkarna under färd med den till dragbilen kopplade husvagnen, varvid husvagnens kaross skadades.

Denna sakskada har, enligt vad som är ostridigt mellan parterna, vållats genom fel eller försummelse från bolagets sida. Vad målet gäller är om skadan har drabbat ett sådant intresse som skyddas av den handlingsnorm bolaget har åsidosatt.

Läran om s k skyddat intresse har inte tilldragit sig samma upmärksamhet i Sverige som i en del andra länder. Den har dock diskuterats även här. Skilda meningar har därvid framförts i fråga om behovet av att tillämpa denna princip vid sidan av andra skadeståndsrättsliga bedömningar, bl a vållande- och adekvansbedömningarna. Principen om skyddat intresse har ansetts ha sin huvudsakliga betydelse när det gäller ren förmögenhetsskada. Vid person- eller sakskada får principen sällan aktualitet. Flertalet av culparegelns handlingsnormer får nämligen antas ge ett obetingat skydd mot varje skada av detta slag som uppkommer genom att dessa normer överträds (prop 1972:5 s 159).

Som HovR:n har funnit måste syftet med den obligatoriska kontrollbesiktningen av motorfordon anses vara inte bara att främja det allmännas intresse av fordonsbeståndet som helhet håller en trafiksäkerhetsmässigt godtagbar standard utan också att i det enskilda fallet tillgodose fordonsägarens eget intresse av trafiksäkerhet (se prop 1963:91 s 11 och 1964:132 s 59).

Den sakskada som tillfogats L.K. genom bolagets fel eller försummelse och som avsett en för trafiksäkerheten vital del av husvagnen har alltså drabbat ett sådant intresse som skyddas av den handlingsnorm bolaget åsidosatt. Staten är därför skyldig att ersätta denna skada. Tvist råder inte om beloppets storlek.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Litteratur: Prop 1972:5 s 159, 330, 512 f och 521, Bertil Bengtsson, Skadestånd vid myndighetsutövning I, 1976, s 311, 350 och 384 ff samt Bill Dufwa i Festskrift till Sveriges advokatsamfund, 1987, s 173 ff.