NJA 1991 s. 612

Domskäl

TR:n (ordf chefsrådmannen Gunnarson) meddelade dom d 2 maj 1991.

I domskälen angavs inledningsvis att L.Ö. hade förnekat gärningarna och att hon bestritt förverkande av 100 000 kr och kvarstad på motsvarande belopp. L.Ö. hade enligt domskälen uppgett bl a följande. Sedan 1989 arbetar hon till och från hos B.A. i Hammarbyhamnen. Hon lever på sin man H.Ö. och på vad hon tjänar hos B.A.. - I början av jan gjorde hon en resa till London och Amsterdam. - Den 17 jan arbetade hon hos B.A. till sent på eftermiddagen. Hon fick i uppdrag att sätta in pengar på banken för B.A:s räkning och tog med sig dessa pengar hem. Det rörde sig om ca 100 000 kr. Hon fick dem av någon men av vem kommer hon inte ihåg. Hon hade räknat pengarna. Eftersom hon inte litar på alla bekanta som kommer på besök, lade hon pengarna på tre olika ställen, bl a i en lampa. Den 18 jan, som var en fredag, kände hon sig inte riktigt bra och stannade därför hemma från arbetet. Hon skulle emellertid gå på Svenska Handelsbankens kontor någonstans på Ringvägen och sätta in pengarna. Hon vet inte riktigt var bankkontoret ligger. Hon hade inte hunnit till banken när hon blev gripen. Sedan tog polisen hand om pengarna.

Enligt domskälen hade L.Ö. vidare uppgett: Den 8 febr var hon vid Flatenbadet och rastade hunden. Hon letade inte efter något. Hon hade varit i kontakt med A.L. flera gånger. Hon ringde honom d 8 febr också. A.L. hade fått hand om H.Ö:s BMW. De skulle hämta A.L:s bil som stod i Stureby. Dessutom skulle A.L. provköra hennes nya bil. Hon vet inte varför A.L. körde till Flatenbadet och stannade vid vägbommen, där hon tidigare samma dag hade varit och rastat hunden. A.L. steg ur bilen och var borta ungefär en minut. A.L. sade inte vad han skulle göra och nämnde inte något när han kom tillbaka.

Efter att ha återgett vissa av A.L. lämnade uppgifter anförde TR:n i domskälen: På åklagarens begäran har kriminalinspektörerna J.M. och A.F. hörts som vittnen. Av deras berättelser framgår att en väska med över 1 kg amfetamin tidigare hittats intill ett träd i närheten av Flatenbadet, vilken narkotika bytts ut och ersatts med harmlösare material, varvid en rörelsekänslig sensor placerats i väskan, att L.Ö. d 8 febr strax efter kl 15 kom till området där väskan anträffats, att hon vallat sin hund och därvid rört sig så att hon kommit till en plats högst 5-10 m från stället där väskan var gömd, att senare samma dag en liten, blå bil stannats i närheten av samma plats med släckta lyktor, att sensorn strax därefter avgett signaler som angav att väskan var i rörelse, vilket varat ungefär en minut, och att polisen i anslutning till detta tillkallats, varvid L.Ö. och A.L. gripits.

I domen antecknades vidare att åklagaren hade åberopat upptagningar av några telefonsamtal och att av denna utredning framgick bl a följande. Den 1 febr ringde L.Ö. till B.A. vilken frågade efter dagskassan. L.Ö. berättade då om de ca 100 000 kr som tagits i beslag hos henne varefter B.A. gav henne instruktioner hur hon skulle kunna säga, nämligen att hon fått dem av honom för att sätta in dem på konto i Handelsbanken.

TR:n anförde vidare i domskälen: TR:n finner att det inte är utrett att L.Ö. anskaffat amfetamin under den resa som hon gjorde till bl a Amsterdam i jan 1991. Under alla förhållanden har det anträffats drygt 1 kg amfetamin i närheten av Flatenbadet. Genom den utredning som redovisats finner TR:n sambandet mellan narkotikan och L.Ö. och A.L. vara så starkt att det inte finns något tvivel om att partiet som anträffats disponerats av L.Ö. och att det placerats på platsen av A.L. eller i vart fall under medverkan av A.L..

Vad gäller de 100 000 kr som tagits i beslag har det visats att det inte, som L.Ö. påstått, varit pengar som B.A. anförtrott henne för att sätta in på banken. Det har inte ens gjorts gällande att L.Ö. skulle ha fått pengarna genom någon annan affärsverksamhet, legal eller illegal. Vad som framkommit är att L.Ö. haft skyldighet att redovisa till B.A.. Av de omständigheter som förebringats i målet framgår att den enda verksamhet som kunnat leda till detta penninginnehav hos L.Ö. är amfetaminaffärer. TR:n delar åklagarens uppfattning att summan motsvarar en försäljning av åtminstone 5 hg.

TR:n fann således styrkt att L.Ö. hade överlåtit åtminstone 5 hg amfetamin och innehaft den påstådda mängden amfetamin, 1 131 g. Hon skulle därför dömas för grovt narkotikabrott.

L.Ö. hade dessutom gjort sig skyldig till narkotikabrott, bestående i att hon d 8 febr 1991 olovligen innehaft 0.41 g amfetamin.

Under rubriken Påföljdsfrågor m m anförde TR:n i domskälen: L.Ö. förekommer under 21 avsnitt i kriminalregistret. L.Ö. dömdes d 19 jan 1990 av Svea HovR för narkotikabrott och ringa narkotikabrott till fängelse 6 mån, från vilket straff hon villkorligt frigavs d 7 mars 1990 med en återstående strafftid av 4 mån 8 dagar och med en prövotid av ett år. Den 10 sept 1990 dömdes L.Ö. av Stockholms TR för olovlig körning, varvid förklarades att tidigare ådömt fängelse skulle avse även det nya brottet. L.Ö. dömdes åter av Stockholms TR d 4 okt 1990 för narkotikabrott, varvid påföljden bestämdes till skyddstillsyn och fängelse 1 mån. Denna fängelsedom är till fullo verkställd. L.Ö. har nu gjort sig skyldig till allvarlig narkotikabrottslighet under prövotiden efter den villkorliga frigivningen och under löpande skyddstillsyn. TR:n finner lämpligt att undanröja skyddstillsynen och döma till påföljd av annan art. Annan påföljd än fängelse är inte aktuell. Med hänsyn till att L.Ö. framhärdar i narkotikabrottslighet och att det rört sig om mycket stor mängd narkotika och överlåtelse av avsevärd mängd skall ett långt fängelsestraff följa. Med beaktande av vad som hittills avtjänats utmäter TR:n 4 år 6 mån. Anledning saknas att inte förverka den villkorligt medgivna friheten.

Domslut

Domslut. TR:n dömde L.Ö. enligt 2 och 3 §§narkotikastrafflagen för narkotikabrott och grovt narkotikabrott - med undanröjande av skyddstillsynen enligt domen d 4 okt 1990 - till fängelse 4 år 6 mån samt förklarade villkorligt medgiven frihet förverkad.

L.Ö. förpliktades att såsom förverkat värde och förverkad vinning av försåld narkotika utge 100 000 kr. Kvarstad lades på så mycket av L.Ö:s egendom att statens fordran till följd av förverkande kunde antas bli täckt vid utmätning.

Talan fullföljdes i Svea HovR

dels av åklagaren med yrkande att L.Ö. skulle dömas för - utöver överlåtelse och innehav - förvärv i överlåtelsesyfte samt att hon på grund därav skulle erhålla ett längre frihetsstraff än det av TR:n utmätta, dels

av L.Ö. med yrkande att åtalet för grovt narkotikabrott skulle ogillas samt att förverkandeyrkandet och kvarstadsyrkandet skulle lämnas utan bifall.

HovR:n meddelade dom d 28 juni 1991.

I domen antecknades bl a att förnyat förhör hade hållits med L.Ö. samt att de vid TR:n åberopade bandinspelningarna av telefonsamtal hade spelats upp och att detta också skett med ytterligare ett telefonsamtal på L.Ö:s begäran.

Beträffande det yttre händelseförloppet hade enligt HovR:n bl a följande framkommit. L.Ö. företog i början av jan i år en utlandsresa till bl a Amsterdam. Hon kom hem till Sverige d 14 jan. Den 18 jan anhölls L.Ö. och samma dag gjordes husrannsakan hos henne. Vid denna fann polisen bl a i L.Ö:s handväska 100 000 kr i olika valörer. Pengarna togs i beslag. Beslaget har sedermera hävts och pengarna i stället tagits i förvar. L.Ö. försattes på fri fot efter beslut av åklagare d 29 jan. Härefter fattades beslut om telefonavlyssning. L.Ö. ringde d 1 febr på morgonen till B.A., varvid de talade om beslaget av pengarna.

L.Ö. hade enligt HovR:n givit en mer detaljerad och innehållsrik berättelse där än vid TR:n och uppgivit bl a följande. De 100 000 kr som togs i beslag hos henne kommer från B.A.:s firma. Hon fick pengarna av Björns medhjälpare när hon gick från arbetet d 17 jan på kvällen. Pengarna skulle hon sätta in på B:s konto i Handelsbanken. Numret på kontot skrev hon upp på en lapp som hon lade i plånboken. Hon var på väg till banken i Farsta centrum när polisen dagen därpå kom till hennes lägenhet.

I domen redovisades också viss utredning rörande händelserna d 8 febr 1991.

Under rubriken Domskäl anförde HovR:n (hovrättslagmannen Groll, hovrättsrådet Swahn samt nämndemännen Michal och Grunditz) bl a: Lika med TR:n finner HovR:n att det inte är visat att L.Ö., såsom åklagaren påstått, förvärvat 2 kg amfetamin under den utlandsresa hon gjorde i början av jan 1991. HovR:n finner också genom den utredning som förebragts om L.Ö:s och A.L:s besök vid den plats, där ett parti amfetamin om 1 131 g förvarades, att det är ställt utom tvivel att detta parti disponerats av L.Ö. och att även A.L. tagit befattning med detsamma. De skall följaktligen fällas till ansvar för grovt narkotikabrott i denna del.

Det återstår att bedöma den del av åtalet mot L.Ö. som avser försäljning av 500 g amfetamin. Ostridigt är att L.Ö. d 18 jan, då husrannsakan gjordes i hennes bostad, där förvarade 100 000 kr, som återfanns på tre olika ställen. Angående åtkomsten av dessa pengar kan antecknas att L. - efter att ha avtjänat ett fängelsestraff i anledning av en dom avseende narkotikabrott - frigivits d 20 okt 1990 och att hon därefter inte innehaft något stadigvarande förvärvsarbete. L. har uppgivit att hon tagit med sig pengarna hem för att sätta in dem på en bank för B.A:s räkning. Uppgiften bär i och för sig inte sannolikhetens prägel. Av i målet åberopad avlyssning av telefonsamtal d 1 febr mellan L. och B. framgår vidare enligt HovR:ns mening helt tydligt att nyssnämnda uppgift inte speglade det verkliga förhållandet men att de båda varit överens om att L. ändå borde lämna uppgiften till polisen. Vid ett annat avlyssnat telefonsamtal, d 29 jan mellan L. och hennes förutvarande make L.G., diskuterades möjligheten att L. skulle uppge att hon fått låna beloppet av L.G..

På grund av det anförda finner HovR:n utrett att L.Ö:s uppgift att hon omhändertagit pengarna i ett otadligt syfte är oriktig och att hon saknat möjlighet att på annat lagligt sätt förvärva ett penningbelopp av aktuell storlek. Med hänsyn till att L.Ö. ostridigt själv missbrukar amfetamin, att hon ett antal gånger och senast i sept 1990 dömts för narkotikabrott samt att hon i detta mål övertygats om befattning med ett stort parti amfetamin d 8 febr 1991 finner HovR:n att det är ställt utom allt rimligt tvivel att de hos henne påträffade pengarna härrör från försäljning av amfetamin, vars vikt med hänsyn till aktuella försäljningspriser kan uppskattas till 500 g.

HovR:n finner sålunda att åtalet mot L.Ö. för grovt narkotikabrott skall bifallas även i denna del och att förverkandet av värde och vinning och kvarstaden avseende 100 000 kr skall bestå.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Referenten, hovrättsassessorn Lindberg, var skiljaktig och anförde: Åklagaren har bl a gjort gällande att L.Ö. under jan månad 1991 olovligen i överlåtelsesyfte förvärvat ca 2 kg amfetamin, varav hon från förvärvsdatumet till d 18 jan 1991 i Stockholm olovligen överlåtit åtminstone 5 hg. Till stöd för sin talan i denna del har åklagaren åberopat i huvudsak dels att L.Ö. företagit en utlandsresa, bl a till Amsterdam, dels att det hos L.Ö. när hon greps d 18 jan 1991 påträffats 100 000 kr i kontanter.

I likhet med TR:n finner jag det inte vara visat att L.Ö. förvärvat narkotika under utlandsresan.

Påståendet att L.Ö. överlåtit 5 hg amfetamin grundar sig på påträffade 100 000 kr och att försäljningspriset för amfetaminet kan ha varit 200 kr/g. Det har inte angivits eller förebringats någon bevisning om när och till vem narkotikan skall ha överlåtits. Endast det förhållandet att det i L.Ö:s bostad d 18 jan 1991 hittats 100 000 kr i kontanter, att denna summa kan motsvara erlagd betalnining för 5 hg amfetamin, att det gjorts övervägande sannolikt att L.Ö. har att redovisa pengar till annan samt att L.Ö. därefter förfogat över ett större parti amfetamin, kan enligt min mening inte innebära att övertygande bevisning föreligger för att L.Ö. innehaft och överlåtit 5 hg amfetamin under i åtalet angiven tidsperiod. Jag vill därför ogilla åtalet i denna del. Vid sådant förhållande kan inte yrkandet om förverkande av värde och vinning av försåld narkotika lagligen bifallas, även om det är övervägande sannolikt att de 100 000 kr varom är fråga inte åtkommits på lagligt sätt. TR:ns beslut om kvarstad bör med den utgången upphävas. För de övriga gärningar jag liksom majoriteten funnit L.Ö. vara skyldig till, bestämmer jag påföljden till fängelse 4 år.

Domskäl

Domskäl. Vid huvudförhandlingen inför HD har L.Ö. hörts på nytt. Vidare har de i HovR:n åberopade bandinspelningarna av telefonsamtal mellan L.Ö. och L.G. och mellan henne och B.A. spelats upp liksom inspelningen av ett samtal mellan L.Ö. och ett par okända kvinnor.

Åtalet mot L.Ö. i nu aktuella delar grundar sig huvudsakligen på att 100 000 kr påträffats hos henne vid husrannsakan d 18 jan 1991.

L.Ö. har i HD liksom vid TR:n och i HovR:n gjort gällande att pengarna kom från B.A:s bilfirma, att hon mottagit dem sent på kvällen d 17 jan 1991 och att hon förvarat dem i sin bostad under natten i avsikt att följande dag sätta in dem på ett bankkonto som tillhörde B.A.. Denna berättelse är osannolik och kan inte godtas.

Enligt HovR:ns i denna del lagakraftvunna dom innehade L.Ö. i början av febr 1991 olovligen 1 131 g amfetamin. Riksåklagaren har gjort gällande att beloppet om 100 000 kr utgör vederlag som hon erhållit vid försäljning av amfetamin ur samma parti. Han har emellertid inte angivit eller fört bevisning om något tillfälle då L.Ö. skulle ha överlåtit narkotika.

L.Ö. missbrukar sedan lång tid tillbaka amfetamin och hon har vid flera tillfällen dömts för narkotikabrott. Enligt egen uppgift, vilken inte vederlagts i målet, har hon dock aldrig dömts för överlåtelse av narkotika.

L.Ö. har inte på ett godtagbart sätt kunnat förklara sitt innehav av 100 000 kr. Vad som framkommit i målet utesluter emellertid inte att hon kan ha fått pengarna på annat sätt än genom försäljning av amfetamin. Andra förklaringar till innehavet är tänkbara. Åtalet mot L.Ö. för olovlig narkotikaförsäljning är vid sådant förhållande inte styrkt.

Utredningen i målet ger inte heller stöd för riksåklagarens i andra hand framförda påstående att de hos L.Ö. påträffade pengarna utgjort vederlag antingen för narkotika som hon avsåg att förvärva eller för narkotika som försålts av andra.

Vid denna prövning i ansvarsfrågan skall det L.Ö. ådömda fängelsestraffet nedsättas och yrkandet om förverkande lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. HD ändrar på så sätt HovR:ns domslut att åtalet för grovt narkotikabrott såvitt avser överlåtelse av amfetamin eller förvaring av vederlag för narkotika lämnas utan bifall, att fängelsestraffet för L.Ö. bestäms till 3 år samt att yrkandet om förverkande av 100 000 kr ogillas.

Kvarstaden avseende 100 000 kr hävs.