NJA 1992 s. 631

(Jfr 1982 s 784)

Filmproducenterna Svenska Bilder AB försattes i konkurs vid Lunds TR d 17 okt 1990. Skådespelerskan A.S. yrkade med anledning härav hos kronofogdemyndigheten i Malmöhus län betalning enligt lönegarantilagen (1970: 741) för arvode.

Kronofogdemyndigheten (t f kronofogden Björverud) anförde i beslut d 26 febr 1991:

Av kronofogdemyndighetens utredning framkommer bland annat följande: A.S. var engagerad av bolaget för en dags uppdrag avseende en reklamfilm. Arvodet bestämdes till 2 199 kr. Engagemanget bestod i att A.S., vilken är skådespelerska, skulle vara speaker i en reklamfilm. Inspelningen ägde rum d 4 sept 1990.

Eftersom förhållandet mellan A.S. och bolaget måste anses vara av tillfällig natur och att hennes arbetsåtagande är begränsat till vissa uppgifter är hon inte att betrakta som arbetstagare i den mening som avses i 12 § förmånsrättslagen. Ersättning kan därför inte utgå ur lönegarantin.

A.S. anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle bifalla hennes vid kronofogdemyndigheten framställda begäran om betalning enligt lönegarantilagen. Till stöd härför anförde hon att hon som frilansande skådespelare arbetar utan fast anställning, att hon tar tillfälliga engagement och att hon behöver de uppdrag hon kan få. Hon tillade att det för videobolagen är en ekonomisk omöjlighet att fast anställa skådespelare och att bolagen anlitar olika skådespelare för olika arbeten de skall utföra.

HovR:n (hovrättslagmannen Hellners, hovrättsrådet Wikstrand, referent, och t f hovrättsassessorn Olsson) anförde i slutligt beslut d 11 juni 1991: Gränsdragningen mellan arbetstagare, å ena, samt uppdragstagare eller självständiga företagare, å andra sidan, har varit föremål för domstolsprövning i åtskilliga sammanhang. Av praxis på det arbetsrättsliga området får anses följa att mycket kortvariga eller tillfälliga uppdrag inte grundar ett anställningsförhållande. Den omständigheten att A.S. är frilansande skådespelare bör inte föranleda annan bedömning av frågan om vem som är att anse som arbetstagare i förmånsrättslagens (1970:979) mening. HovR:n anser sålunda, liksom kronofogdemyndigheten, att A.S. inte är berättigad till ersättning enligt lönegarantilagen.

HovR:n fastställer kronofogdemyndighetens beslut.

HovR:n har i ett annat mål (Ö 256/91) genom beslut d 26 april 1991 bifallit en begäran av en skådespelerska om betalning enligt lönegarantilagen för en dags arbete. På grund härav finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap 10 § 1 st 1 RB. HovR:n tillåter därför att beslutet överklagas.

HD

A.S. (ombud U.M.) anförde besvär och yrkade bifall till sin begäran om betalning enligt lönegarantilagen.

Riksskatteverket bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Ola Olsson, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. A.S. har anfört bland annat att Svenska Teaterförbundet, vilket förbund hon är medlem i, och Svenska Film- och Biografföreningen är överens om att förbundets medlemmar alltid skall betraktas som arbetstagare, varvid hon hänvisat till ett riksavtal mellan dessa båda organisationer avseende film- och videoinspelning. Hon har vidare anfört att korta anställningar på en till två dagar är mycket vanliga inom branschen.

Frågan om den part i ett avtal som utfört arbete är att anse som arbetstagare enligt 12 § förmånsrättslagen skall avgöras genom en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

A.S:s arbetsinsats för Filmproducenterna Svenska Bilder AB har varit begränsad till en dag. Det verkar vara så att hon under denna dag snarare fullgjort ett åtagande gentemot bolaget att utföra en bestämd arbetsuppgift - att vara speaker vid inspelningen av en reklamfilm - än stått till bolagets förfogande för arbetsuppgifter inom ramen för en anställning. Dessa förhållanden leder till bedömningen att A.S. inte har varit att anse som arbetstagare enligt förmånsrättslagen. Hon är därför inte berättigad till ersättning enligt lönegarantilagen.

Domslut

HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.

HD (JustR:n Vängby, Heuman, referent, Lind, Gad och Törnell) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. När det gäller att bedöma om A.S. har haft ställning av arbetstagare i förhållande till Filmproducenterna Svenska Bilder AB skall ledning hämtas i det s k civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Avgörande är därvid vad som kan anses vara avtalat mellan parterna (se NJA 1982 s 784).

A.S. har i målet åberopat avtal mellan Svenska Film- och Biografföreningen och Svenska Teaterförbundet, i vilket förbund hon är medlem. Avtalet gäller åren 1989 och 1990 och avser konstnärlig personal, bl a skådespelare, som anlitas för inspelning och efterbearbetning av film och video. Enligt avtalet föreligger ett anställningsförhållande mellan den konstnärliga personalen och den som anlitar dem. Också åtaganden av tillfällig eller kortvarig natur är anställning. Korta anställningar på en eller två dagar är, enligt vad som uppgetts, mycket vanliga inom branschen.

Filmbolaget och A.S. får antas ha varit ense om att ett anställningsavtal förelåg. A.S. har därför varit att anse som arbetstagare hos filmbolaget när hon d 4 sept 1990 utförde arbete åt bolaget. Hon är följaktligen berättigad till ersättning enligt lönegarantilagen.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD att A.S. har rätt till betalning enligt lönegarantilagen (1970:741) med 2 199 kr avseende lön.