NJA 1994 s. 204

Ascometal S A, Paris, förde efter stämning å Söderhamns Utvecklings AB (SUAB) vid Bollnäs TR den talan som framgår av TR:ns dom. TR:n (f d tingsdomaren Dixelius och rådmannen Hansson) anförde i dom d 11 aug 1988:

Yrkanden m m. Söderhamns Utvecklings AB - nedan kallat SUAB - är ett av Söderhamns kommun helägt bolag, som bildades år 1980 med det huvudsakliga syftet att förvalta aktier i Ljusne Kätting AB. Detta bolag - i det följande kallat Ljusne Kätting - tillverkade ankarkätting i en fabrik i Ljusne. Det försattes i konkurs efter egen ansökan d 14 okt 1985,

Enligt avtal d 18 febr 1985 hade Ljusne Kätting av Bulten-Kanthal AB - nedan kallat Bulten-Kanthal - förvärvat samtliga aktier i Ramnäs AB - nedan kallat Ramnäs - som härigenom blev dotterbolag till Ljusne Kätting. Samtidigt åtog sig Ljusne Kätting borgensansvar gentemot Bulten-Kanthal för en skuld på ca 95 miljoner kr, som Ramnäs hade till Bulten-Kanthal för maskiner, lager mm. Även Ramnäs tillverkade kätting.

Ljusne Kätting skulle erlägga betalning för aktierna i Ramnäs, drygt 22 miljoner kr, genom att överlämna ett skuldebrev på samma belopp, Detta skulle sedan lösas genom att Bulten-Kanthat förvärvade aktier i Ljusne Kätting vid en till detta bolag riktad nyemission. Denna emission kom emellertid inte till stånd innan Ljusne Kätting försattes i konkurs.

Ramnäs berördes inte av Ljusne Kättings konkurs och aktierna i det bolaget har av konkursförvaltaren överlåtits till Bulten-Kanthal. Compagnie Francaise des Aciers Speciaux (Asfur) - i det följande kallat Asfur - tillverkade stål i Frankrike och levererade vid olika tillfällen stål som användes i Ljusne Kättings och Ramnäs kättingproduktion. En sådan stålleverans anlände till Ljusne d 13 okt 1985, alltså dagen innan Ljusne Kätting försattes i konkurs.

I ansökan om stämning, som delgavs SUAB d 3 mars 1986, yrkade Asfur att TR:n skulle förplikta SUAB att till Asfur som betalning för stålet utge 4 921 368 kr 50 öre jämte ränta enligt 6 § räntelagen från delgivningsdagen tills betalning sker.

Sedan Asfur genom fusion i dec 1986 uppgått i bolaget Ascometal (Societe anonyme), har Ascometal övertagit Asfurs i målet förda talan. SUAB har bestritt bifall till käromålet. SUAB har emellertid vitsordat skäligheten i och för sig av yrkat kapitalbelopp och yrkad ränta.

Domskäl.

Ascometal har såsom grund för käromålet i första hand hänvisat till ett av SUAB på engelska avfattat brev till Asfur dagtecknat d 27 sept 1985 av den lydelse som framgår av domebilaga 1. En svensk version av brevet utgör domebilaga 2. Ascometal har därvid gjort gällande att brevet utgjort en förutsättning för stålleveransen och att SUAB genom sin underlåtenhet att i enlighet med utfästelsen i brevet förse Ljusne Kätting med erforderliga medel för rörelsen ådragit sig skyldighet att betala Ascometal såsom Asfurs nuvarande rättsinnehavare hela den stålleverans som anlände till Ljusne d 13 okt 1985.

(Red:s anm. Brevet, domsbilaga 1, hade följande lydelse: Asfur

Attn: Mr P.F. Immeuble Ile de France Cedex 33920 70 Paris la defense 9 Dear Mr F.

This letter confirms that Söderhamns Utvecklings AB, a company owned by the community of Söderhamn is the owner of 33 % of the shares of Ljusne Kätting AB.

We have last month of July granred Ljusne Kätting a loan of 20 million SEK in order of improve the liquidity of the company.

Bulten Kanthal AB also holds 33 % of the shares of Ljusne Kätting AB. They granred Ljusne Kätting a loan of 20 million SEK at the same time for the same reason.

We, Söderhamns Utvecklings AB declare that we intent to support Ljusne Kätting AB also for the future, if it should be necessary.

Söderhamn september 27 1985

Yours sincerly

Söderhamns Utvecklings AB

K.E.N.

Managing director K.A.

Översättningen av brevet, domebilaga 2, hade följande formulering:

"Översättning

Asfur

Attn: Mr P.F. Immeuble Ile de France Cedex 33920 70 Paris la defense 9

Bäste mr F!

Denna skrivelse bekräftar att Söderhamns Utvecklings AB, ett företag som ägs av Söderhamns kommun, äger 33 % av aktierna i Ljusne Kätting AB.

l juli månad 1985 beviljade vi Ljusne Kätting AB ett lån av 20 milj SEK för att förbättra företagets likviditet.

Bulten-Kanthal AB äger också 33% av aktierna i Ljusne Kätting AB. De beviljade likaså Ljusne Kätting AB ett lån av 20 mkr SEK vid samma tidpunkt och av samma skäl.

Vi, Söderhamns Utvecklings AB, förklarar att vi avser att stödja Ljusne Kätting även i framtiden, om det skulle bli nödvändigt.

Söderhamn den 27/9 1985.")

I andra hand har Ascometal gjort gällande att SUAB är skadeståndsskyldigt mot Ascometal med yrkat belopp på grund av att SUAB gjort sig skyldigt till dolus alternativt culpa in contrahendo. Eftersom Asfur med fog befarade att betalning för stålpartiet riskerade att utebli var man p g a s k anteciperad mora berättigad att stoppa leveransen tills betalningen hade säkerställts. Brevet har varit en s k enuntiation, som varit avsedd att väcka tilltro till Ljusne Kättings betalningsförmåga, men vars innehåll varit grovt missvisande, dels med avseende på påståendet att Bulten-Kanthal lämnat Ljusne Kätting ett lån på 20 miljoner kr, dels i fråga om SUAB:s avsikt att stödja Ljusne Kätting. Brevets innehåll har föranlett Asfur att leverera det aktuella stålpartiet, för vilket betalning inte erhållits då Ljusne Kätting försattes i konkurs.

SUAB har till grund för sitt bestridande gjort gällande att brevet inte utgör hållbar grund för Ascometal att utfå den yrkade betalningen. Med brevet har SUAB inte avgivit någon bindande betalningsutfästelse till förmån för Ljusne Kätting. Uppgiften om Bulten-Kanthals lån till Ljusne Kätting är inte oriktig i sak och uttalandet att SUAB skulle stödja Ljusne Kätting var endast att betrakta som en prognos om vad som kunde ske i framtiden och var riktig i sak när brevet skrevs. Innehållet i brevet har inte föranlett Asfur att leverera stålet, eftersom ett giltigt avtal om stålleverans redan hade träffats när SUAB avgav brevet, som enligt de uppgifter SUAB erhållit skulle användas för att Asfur skulle erhålla exportkredit i Frankrike för kommande leveranser. Brevet kan därför inte medföra skadeståndsskyldighet för SUAB.

Från SUAB:s sida har vidare gjorts gällande att brevet avsänts endast under förutsättning att Bulten-Kanthal skulle lämna ett liknande brev. Breven skulle, såvitt SUAB visste, användas för kredit för kommande leveranser av stål till Ljusne Kätting. Asfur har varit medvetet om dessa omständigheter. Brevet kan därför inte tilläggas den betydelse Ascometal gör gällande i målet och kan således inte medföra skadeståndsansvar. - Det är vidare oskäligt att lägga brevet till grund för en annan sak än SUAB avsett, varvid Asfurs eventuella vetskap om SUAB:s avsikter saknar betydelse. I fall SUAB genom brevet ådragit sig en förpliktelse är denna ogiltig med tillämpning av 36 § avtalslagen.

Ascometal har till ytterligare utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande.

Coface är ett av franska staten ägt försäkringsinstitut, som försäkrar kreditförsäljningar till utlandet. Asfur hade tecknat försäkring för export till ett antal länder, däribland Sverige. Asfur hade fyra kunder i Sverige och för envar av dessa hade Coface satt ett "tak" för hur mycket som fick levereras på kredit inom försäkringen. Ljusne Kätting hade ett tak på 12 miljoner kr och Ramnäs ett på 7 miljoner kr. Enligt försäkringsbestämmelserna hade Asfur att varje månad meddela Coface försäljningar som skett föregående månad. Uppgifterna lades till grund för beräkningen av de premiebelopp Asfur skulle betala. Från kreditförsäkringen var undantagna dels Asfurs försäljningar till egna dotterbolag i utlandet, dels försäljningar som ägde rum mot förskottsbetalning eller oåterkalleliga remburser, som bekräftats i Frankrike. Om Asfur var tvunget att utnyttja försäkringen pga att kunden inte betalade, fick man själv stå för 20 procent av kreditbeloppet, medan Coface utbetalade 80 procent. Asfur var dessutom tvunget att självt svara för alla kostnader för indrivning och bevakning av fordringarna. I de fall försäkringstaket för en kund var uppnått, och Asfur skaffat sig säkerhet för betalningen på annat sätt, t ex genom en betalningsgaranti eller remburs, hade Coface ifall försäkringen beträffande den kunden togs i anspråk, rätt att av den på annat sätt säkrade betalningen tillgodogöra sig 80 procent. Det fanns även en bestämmelse med innebörd att om Asfur lämnade felaktiga uppgifter till Coface, uppsades genast hela försäkringen beträffande samtliga länder. - Asfur hade under en följd av år levererat specialstål till Ljusne Kätting men under år 1984 förekom ett uppehåll i leveranserna. Under den tiden anlitade Ljusne Kätting en engelsk leverantör. I juni 1985 beslutade Ljusne Kättings styrelse om en beställning av 2 500 ton stål från Frankrike. Asfur levererade detta stål under juli och aug 1985. I och med denna leverans hade Asfur utnyttjat sitt försäkringstak hos Coface beträffande Ljusne Kätting. I aug fick Asfur från Ljusne Kätting en förfrågan om leverans av ytterligare 2 500 ton stål i okt och nov. Asfur lämnade en offert men begärde även att fakturor på 12 miljoner kr, som förföll till betalning i okt, skulle betalas i förtid, eller att Asfur skulle erhålla en remburs. Asfurs försäljningschef P.F. besökte d 9 sept 1985 Ljusne Kätting, varvid man diskuterade kvaliteter, dimensioner, priser och dylikt. Det blev även klart att Ljusne Kätting inte kunde prestera förtidsbetalning eller remburs. Ett avtal om köp av 208 2 170 ton stål träffades successivt genom utväxlande av telex, skriftlig order från Ljusne Kätting och en skriftlig orderbekräftelse från Asfur. Från Asfurs sida begärde man att ordern skulle uppdelas på Ljusne Kätting och Ramnäs för att utnyttja försäkringsutrymmet för Asfur hos Coface. Detta skedde även, varvid 1095 ton stål beställdes av Ljusne Kätting och 1 075 ton av Ramnäs. Asfur förkortade vidare kredittiden från den vanliga tiden om 90 dagar till 60 dagar. Den 23 sept 1985 inträffade att Asfur genom franska ambassadens i Stockholm handelsavdelning fick veta att det i svensk press förekom rykten om ekonomiska svårigheter för Ljusne Kätting. Ett sammanträde mellan franske handelsattachen, P.F. och tre representanter från Ljusne Kätting ägde rum i Stockholm d 25 sept. Från Ljusne Kättings sida förnekades alla ekonomiska problem och det sades att SUAB och Bulten-Kanthal utlovat aktieägartillskott med 10 miljoner kr vardera. Från Asfurs sida krävde man, ifall kontant- eller förskottsbetalning av det beställda stålet inte kunde ske, att huvudaktieägaren i Ljusne Kätting skulle lämna en utfästelse om betalning beträffande då aktuella leveranser. I allt fall yrkades ett dokument, som på lämpligt sätt tryggade betalningen för de stålleveranser, vilka närmast stod i tur. När parterna skildes hade Ljusne Kättings representanter lovat att ta upp frågan om en skriftlig utfästelse i någon form med sin företagsledning. Det förekom även samtal mellan P.F. och Ljusne Kättings verkställande direktör H.E.. - Med telefax kom d 27 sept det i målet aktuella brevet från SUAB. Ett par dagar senare fick Asfur originalet tillhanda. Asfur uppfattade brevets innehåll som en garanti för betalning och detta föranledde Asfur att d 4 okt avsända det av Ljusne Kätting beställda stålpartiet till Ljusne Kättings representant i Gent, Belgien. Stålpartiet anlände sjövägen till Ljusne d 13 okt, samma dag som Ljusne Kättings styrelse beslutade begära att bolaget skulle försättas i konkurs. På grund av konkursen har betalning för stålpartiet uteblivit, liksom för andra stålleveranser. Asfur gör gällande att SUAB:s utfästelse i brevet att stödja Ljusne Kätting skall tolkas så, att SUAB tills vidare förpliktigat sig att ekonomiskt stödja Ljusne Kätting när det behövdes och att den bristande fullgörelsen av utfästelsen medför ersättningsskyldighet gentemot Asfur (Ascometal) på sätt som yrkats i målet. - Om fråga inte anses vara om en bindande ekonomisk utfästelse från SUAB:s sida görs det gällande att brevet fått missvisande innehåll dels i fråga om påståendet att Bulten-Kanthal lämnat ett lån på 20 miljoner kr till Ljusne Kätting, d v s att Ljusne Kätting erhållit ett kontant tillskott av 20 miljoner kr, vilket inte varit fallet, dels i fråga om SUAB:s avsikt att i framtiden stödja Ljusne Kätting ekonomiskt. Det missvisande innehållet har tillkommit uppsåtligt eller genom oaktsamhet från SUAB:s sida och har föranlett Asfur att leverera stålpartiet. Genom att brevet sålunda fått felaktigt innehåll är SUAB skadeståndsskyldigt gentemot Asfur (Ascometal), oavsett om något avtalsförhållande förelegat mellan Asfur och SUAB eller ej.

Från SUAB:s sida har i huvudsak anförts. Ett bindande muntligt avtal om den i målet aktuella stålleveransen träffades d 9 sept 1985. Asfur blev bundet av avtalet senast d 12 sept, då bolaget per telex sände en bekräftelse till Ljusne Kätting. När avtal redan träffats ringde Asfurs försäljningschef P.F. till Ljusne Kättings verkställande direktör, H.E., och bad att Bulten-Kanthal skulle utfärda ett brev till Asfur för att Asfur skulle kunna erhålla exportkredit i Frankrike för kommande leveranser. Asfurs begäran var föranledd av rapporter om att Nordfonden beslutat att inte tillskjuta 20 miljoner kr till Ljusne Kätting. Nordfondens beslut hade tagits d 21 aug. P.F. betonade att det inte var nödvändigt med ordet ekonomiskt stöd, utan att det räckte med en allmän formulering om stöd i allmänhet och att brevet kunde skickas till den franska handelsdelegationen i Stockholm. H.E. tog kontakt med Bulten- Kanthal angående Asfurs begäran. Bulten-Kanthal ville emellertid inte avge ett brev ensamt utan endast tillsammans med SUAB. Mellan SUAB, Ljusne Kätting och BultenKanthal överenskoms till en början att likalydande brev skulle utfärdas av SUAB och Bulten-Kanthal. Parterna var därvid ense om att breven endast skulle användas till Asfurs kreditförsäkring beträffande en stålleverans i nov. När det kom till kritan skickade emellertid BultenKanthal aldrig något brev av överenskommet slag och Asfur kunde inte lämna någon kredit för stålleveransen i nov. Man överenskom om kontant betalning men pga konkursen kom någon stålleverans i nov inte till stånd. - Enligt SUAB:s uppfattning innehåller brevet inte någon utfästelse eller enuntiation. Brevet har saknat betydelse för stålleveransen i okt, eftersom bindande avtal om denna redan hade träffats. Innehållet i brevet är därför inte skadeståndsgrundande. Brev av den här typen kan inte få retroaktiv verkan för redan ingånget avtal. Brevet förlorade vidare all betydelse när Bulten-Kanthal inte medverkade på avsett sätt. Asfur hade ju inte accepterat ett brev enbart från SUAB. - Vad beträffar andrahandsgrunden görs från SUAB:s sida gällande att varken dolus eller culpa in contrahendo föreligger, eftersom en rättsligt bindande förklaring som kan få ekonomiska konsekvenser inte avsänts. För att skadeståndsansvar skulle kunna inträda borde brevet vara att jämställa med en felaktig kreditupplysning, vilket det inte kan vara fråga om. Brevet har inte heller innehållit någon konkret oriktig uppgift. När brevet avsändes var det SUAB:s avsikt att gå vidare med stöd till Ljusne Kätting. Den förklaringen var allvarligt menad. Inte heller var påståendet att Bulten-Kanthal lämnat ett lån på 20 miljoner kr felaktigt. Förhållandet var det att när Ljusne Kätting förvärvade aktierna i Ramnäs från Bulten- Kanthal hade Ramnäs en skuld till Bulten-Kanthal för lager, inventarier mm. För denna skuld gick Ljusne Kätting i borgen. Bulten-Kanthal hade sommaren 1985 en fordran på Ramnäs på ca 95 miljoner kr. Eftersom Ramnäs inte hade några möjligheter att betala skulden åvilade den Ljusne Kätting. Detta var en kortfristig skuld som påverkade Ljusne Kättings likviditet. För att hjälpa Ljusne Kätting omvandlades 20 miljoner kr av denna kortfristiga skuld till en långfristig skuld genom ett formellt lån från Bulten-Kanthal till Ljusne Kätting. Det senare företaget fick därigenom ett likviditetstillskott genom att 20 miljoner kr omvandlades från kortfristig till långfristig skuld. - Även om brevet skulle anses innefatta en betalningsutfästelse föreligger icke skäl att ålägga SUAB betalningsskyldighet i målet. Brevet har utfärdats under förutsättning att även Bulten-Kanthal skulle utfärda ett liknande brev och att brevet skulle användas för kreditförsäkring avseende kommande leveranser. Detta har Asfur känt till och brevet har därför inte haft den betydelse Asfur gör gällande. Det måste vidare anses oskäligt att lägga brevet till grund för en annan sak än den avsedda utan att Bulten-Kanthal, som överenskommet var, stod vid sin del av avtalet. En eventuell utfästelse från SUAB:s sida i brevet kan med tillämpning av 36 § avtalslagen inte göras gällande mot SUAB. Asfurs eventuella vetskap om SUAB:s avsikter saknar därvid betydelse.

Förhör under sanningsförsäkran har hållits med H.F., K.E.N., vilka under år 1985 var styrelsens ordförande respektive verkställande direktör i SUAB, samt med K.A. som var styrelseledamot i såväl Ljusne Kätting som SUAB.

På Ascometals begäran har vittnesförhör ägt rum med advokaten K.S., som fram till sommaren 1985 var styrelseledamot i SUAB och som till en början varit ombud för SUAB i detta mål och därefter varit biträde åt SUAB:s nuvarande ombud, samt med P.F., som var exportchef hos Asfur och har samma befattning hos Ascometal. På Ascometals begäran har vittnesförhör hållits även med L.F., som år 1985 var vice verkställande direktör och ekonomidirektör i Bulten-Kanthal.

Vittnesförhör utom huvudförhandling har på Ascometals begäran vidare hållits med A.D. som hos Asfur var "administrativansvarig" för bl a Sverige och som arbetade tillsammans med P.F. i fråga om ståtleveranserna till Ljusne Kätting. I likhet med P.F. har hon samma arbetsuppgifter hos Ascometal.

På SUAB:s begäran har vittnesförhör hållits med A.B., som år 1985 arbetade på Ljusne Kätting med försäljning men även tidvis med inköp av råvaror.

På begäran av båda parter har vittnesförhör hållits med H.E., verkställande direktör i Ljusne Kätting från d 15 april 1985 till dess bolaget försattes i konkurs, och med M.A., som under år 1985 var anställd hos Ljusne Kätting som "area sales manager" och då bland annat sysslade med inköp av råvaror. Båda parter har dessutom åberopat omfattande skriftlig bevisning.

Vad angår den från kärandesidan åberopade förstahandsgrunden för kravet mot SUAB är självfallet formuleringarna i brevet - domebilaga 1 - av stor betydelse. Det ligger i sakens natur att man samtidigt måste noga beakta de omständigheter, under vilka brevet kommit till stånd.

Beträffande dessa omständigheter är bl a följande ostridigt i målet. Ljusne Kätting hade från sommaren 1985 och fram mot slutet av samma år betydande inneliggande order på kätting, som gjorde bolaget beroende av stora stålleveranser. Vid denna tid var Asfur den mest intressanta stålleverantören för Ljusne Kätting. I juni 1985 gjordes en beställning på 2 500 ton stål från Asfur. Det beställda stålpartiet levererades i juli och aug månader 1985. I och med dessa leveranser hade Asfur nått det av Coface fastställda kredittaket på 12 miljoner kr vad avser Asfurs affärer med Ljusne Kätting. I aug 1985 fick Asfur från Ljusne Kätting en förfrågan om leverans av ytterligare 2 500 ton stål i okt och nov. Asfur lämnade en offert men begärde att fakturor på 12 miljoner kr, som förföll till betalning i okt, skulle betalas i förtid eller att Asfur skulle erhålla en remburs. Vid ungefär samma tid avslog Nordfonden en framställning om ekonomiskt stöd till Ljusne Kätting med 20 miljoner kr. Den 9 sept 1985 besökte Asfurs försäljningschef P.F. Ljusne Kätting på dess huvudkontor i Ljusne, varvid man diskuterade kvaliteter, dimensioner, priser och dylikt vad gällde kommande ytterligare stålleveranser från Asfur. Det blev i detta sammanhang klarlagt att Ljusne Kätting inte kunde prestera förtidsbetalning eller remburs. Genom utväxlande av telex, skriftlig order från Ljusne Kätting - dagtecknad d 17 sept 1985 och ankomststämplad hos Asfur d 24 sept 1985 - och skriftlig orderbekräftelse av Asfur - dagtecknad d 2 okt 1985 i rättad orderbekräftelse daterad d 8 okt 1985 - träffade Ljusne Kätting avtal med Asfur om köp av ytterligare 2 170 ton stål, varvid, för att Asfur skulle kunna utnyttja ett kvarstående kreditutrymme hos Coface för Ramnäs, beställningen uppdelades så att 1095 ton skulle avse Ljusne Kätting och 1 075 ton skulle avse Ramnäs. I båda fallen skulle Ljusne Kätting vara godsmottagare. Den 23 sept 1985 fick Asfur genom franska ambassadens i Stockholm handelsavdelning veta att i svensk press förekom rykten om ekonomiska svårigheter för Ljusne Kätting. Två dagar senare ordnades ett sammanträde på ambassadens handelsavdelning, varvid deltagare var franske handelsattachen i Stockholm, P.F. för Asfur och tre representanter för Ljusne Kätting: L.H., A.B. och H.P.. Vid detta tillfälle framfördes från Asfurs sida bl a önskemål om en form av "letter of support" eller "fettre de garantie" från huvuddelägarna i Ljusne Kätting, om förskotts- eller kontantbetalning ej kunde ordnas. Liknande resonemang torde någon dag senare per telefon ha förts mellan Ljusne Kättings verkställande direktör H.E. och P.F..

TR:n gör i denna del av målet följande konstateranden och bedömningar.

I det aktuella brevets - se domsbilaga 1 - första stycke bekräftas att SUAB, som ägs av Söderhamns kommun, är ägare av 33 procent av aktierna i Ljusne Kätting. I nästa stycke omtalas, att SUAB under senast förflutna juli månad beviljat Ljusne Kätting ett lån på 20 miljoner kr för att förstärka bolagets likviditet. I tredje stycket uppges att Bulten- Kanthal även innehar 33 procent av aktierna i Ljusne Kätting och att Bulten-Kanthal vid samma tid och i samma syfte beviljat Ljusne Kätting ett lån på 20 miljoner kr. I färde stycket slutligen uttalar SUAB "that we intent to support Ljusne Kätting AB for the future, if it should be necessary". Att märka är att brevet inte innehåller några reservationer för att brevet endast får åberopas i händelse ett i tillämpliga delar likalydande brev utfärdas av Bulten-Kanthal eller att brevet endast får åberopas av Asfur vid försök att utverka ytterligare kredit hos Coface i vad avser fortsatta affärer mellan Asfur och Ljusne Kätting.

Med hänsyn till de omständigheter under vilka brevet kommit till stånd och den utformning detta fått finner TR:n att Asfur haft fog för att uppfatta brevet som en försäkran gällande Asfur att SUAB tills vidare eller i vart fall för en tid av några månader framåt - i målet synes ostridigt att Ljusne Kättings ledning ännu dagarna omkring d 25 sept 1985 räknade med att mot slutet av året få balans i bolagets betalningar och även meddelade Asfur detta - skulle ekonomiskt stödja Ljusne Kätting, om det blev nödvändigt. Eftersom Asfur, såvitt utredningen ger vid handen - inte utan grund - befarade att Ljusne Kätting kunde komma i svårigheter med betalningen av den i tiden närmast liggande stålleveransen och då brevets formulering ej föranleder till annat, har Asfur varit i sin fulla rätt att i stället för att innehålla stålleveransen relatera utfästelsen i brevet till denna. Fastmera förekommer icke anledning till annat än att P.F:s uppgift i sitt vittnesmål är riktig, att mottagandet av det omtvistade brevet var en avgörande förutsättning för Asfur att medge leverans av det aktuella stålpartiet. Även om SUAB:s ledning - verkställande direktör och styrelse - eventuellt genom att delvis ha missförstått vad Asfur åsyftat med sin begäran om ett "letter of support" eller "lettre de garantie" vid tiden för brevets utfärdande ej insett att brevet kunde komma att åberopas på sätt som skett i målet, finner TR:n omständigheterna sådana, att SUAB ej kan undgå betalningsskyldighet. SUAB har icke - i enlighet med utfästelsen i brevet till Asfur med den tolkning av brevet som TR:n anser naturlig - givit Ljusne Kätting något ytterligare ekonomiskt stöd, i följd varav konkursen blev oundviklig d 14 okt 1985.

Det har vidare icke blivit styrkt att Asfur å sin sida insett eller bort inse att SUAB åsyftat att omgärda utgivandet av brevet med några avgörande begränsningar.

SUAB har vitsordat skäligheten i och för sig såväl i fråga om kapitalbelopp som ränta av vad Ascometal yrkat i målet och har även vitsordat att Asfur/Ascometal ej i någon form erhållit betalning för den aktuella stålleveransen.

Av angivna skäl och då SUAB icke visat sådana omständigheter föreligga i målet att tillämpning av 36 § avtalslagen kan leda till ekonomisk ansvarsbefrielse för SUAB finner TR:n att SUAB skall förpliktas att till Asfurs nuvarande rättsinnehavare Ascometal i huvudsaken utge det i målet yrkade beloppet jämte yrkad ränta därå.

SUAB fullföljde talan i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade att Ascometals talan skulle ogillas.

Ascometal bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Hegrelius Jonson, hovrättsrådet Ling, fd lagmannen, adj led Åkebring, referent, och f d hovrättslagmannen, adj led Sigfridsson) anförde i dom d 5 april 1991: HovR:ns domskäl. Ascometal har i HovR:n som grund för sin talan åberopat samma omständigheter som vid TR:n samt därutöver tillagt att SUAB ådragit sig skadeståndsskyldighet även på utomobligatorisk grund, enär bolaget vårdslöst i brevet d 27 sept 1985 lämnat uppgifter, som föranlett Ascometal att vidta de dispositioner, som orsakat Ascometal skada.

SUAB, som å sin sida vidhållit de för bestridandet vid TR:n anförda grunderna, har gjort gällande, att vad Ascometal anfört om skadestånd på utomobligatorisk grund utgör en ny omständighet, som inte åberopats vid TR:n och att denna omständighet därför inte bör få åberopas i HovR:n.

Ascometal har häremot bl a genmält att vad som i HovR:n anförts om utomobligatorisk skadeståndsskyldighet åberopats även under huvudförhandlingen vid TR:n samt att det åberopade förhållandet i vart fall inte kan anses som en ny grund.

De faktiska förhållanden som Ascometal anfört till stöd för sitt påstående om skadeståndsskyldighet på utomobligatorisk grund är desamma som bolaget åberopat till stöd för ståndpunkten att SUAB gjort sig skyldigt till dolus alternativt culpa in contrahendo. Det nya påståendet ger endast uttryck åt en ny rättslig synpunkt på tidigare vid TR:n åberopade sakförhållanden. Påståendet kan därför ej anses innebära att Ascometal åberopat en ny omständighet till stöd för sin talan. Stadgandet i 50 kap 25 § 3 st RB i dess lydelse före d 1 sept 1989 är följaktligen ej tillämpligt. SUAB:s avvisningsyrkande skall därför lämnas utan bifall.

Till utveckling av sin talan i HovR:n har såväl Ascometal som SUAB lämnat redogörelser för sakförhållandena som för vardera sidans del i allt väsentligt överensstämmer med de redogörelser som antecknats i TR:ns dom.

I HovR:n har K.E.N., H.F. och K.A. ånyo hörts under sanningsförsäkran. Vidare har förnyade vittnesförhör hållits med H.E., A.B., M.A., L.F. och P.F.. Parterna har i HovR:n åberopat samma skriftliga bevisning som vid TR:n.

H.E. har i sitt vittnesmål bl a uppgivit: Ljusne Kätting hade stora inneliggande order på leveranser av ankarkätting. Ljusne Kätting, som tidigare haft affärsförbindelser med Asfur (numera Ascometal), köpte under år 1984 stål från England för sin tillverkning av kätting. Detta stål höll emellertid inte erforderlig kvalitet, vilket orsakade Ljusne Kätting problem och ersättningsleveranser. Bolaget återgick därför till att köpa stål från Asfur, vilket stål inte orsakat problem. Ljusne Kätting var för sin produktion av ankarkätting i stort behov av stålleveranser från Asfur. Han sammanträffade med P.F. första gången d 9 sept 1985 i samband med att P.F. besökte Ljusne. Det var vid tillfället tal om fortsatta stålleveranser. Det träffades en överenskommelse om en stålleverans om 2 170 ton i okt 1985. H.E. kände till att "taket" för Asfurs kreditförsäkring redan var nått och att oktoberleveransen inte kunde kreditförsäkras. H.E. lämnade P.F. en redogörelse för Ljusne Kättings situation. Bolaget kunde i framtiden räkna med stora kundfordringar. På grund av leveransförseningar hade bolaget emellertid likviditetsproblem. Det var i svenska pressen en del skriverier om bolagets problem och om att aktieägarna inte ställde upp för bolaget. - Den 25 sept 1985 sammanträffade tre representanter från Ljusne Kätting med P.F. på franska ambassaden i Stockholm. Ingen av dem nämnde efter mötet med P.F. att Asfur skulle ha begärt något skriftligt uttalande från aktieägarna i Ljusne Kätting. Troligen på kvällen d 25 sept 1985 ringde P.F. H.E. och bad, att H.E. skulle ordna så att Bulten-Kanthal skrev ett brev, som var ställt till P.F.. Denne skulle i sin tur skicka brevet till sitt exportkreditförsäkringsbolag. Brevet skulle innehålla att Bulten-Kanthal hade och även i framtiden skulle ha kvar sitt ägarintresse i Ljusne Kätting. P.F. nämnde uttrycket "letter of comfort". Brevet behövde inte ge uttryck för något ekonomiskt stöd utan skulle det räcka med uttrycket stöd. H.E. åtog sig att tala med Bulten- Kanthal. Han framhöll, att Bulten-Kanthal skulle kräva att även SUAB lämnade ett liknande brev. Det var P.F. inte så intresserad av, utan det för honom viktiga var att brevet kom från Bulten-Kanthal. Påföljande dag tog H.E. kontakt med Bulten-Kanthals verkställande direktör, som hänvisade till bolagets ekonomidirektör L.F.. Denne lovade att skicka ett brev. H.E. ansåg att även SUAB borde skicka ett brev. Han talade därför med K.A., som var ledamot i styrelsen för SUAB och överlämnade till denne ett förslag till brev. K.A. skulle se till att styrelsen tog upp brevet som ett ärende vid ett styrelsesammanträde samma dag, d 26 sept 1985. Dagen därpå hämtade H.E. brevet, som var underskrivet av K.E.N. och H.F.. H.E. lät omgående via telefax skicka brevet till P.F..

K.E.N., vilken rörande Ljusne Kättings ekonomiska situation berättat i huvudsaklig överensstämmelse med H.E., har därutöver bl a uppgivit: K.A., som var ledamot såväl i Ljusne Kättings som i SUAB:s styrelse, blev kontaktad av H.E.. Denne omtalade därvid att han behövde en skrivelse från SUAB. Det var fråga om en skrivelse tillsammans med Bulten-Kanthal. I skrivelsen skulle SUAB förklara att bolaget var berett att även i framtiden stödja Ljusne Kätting, om det skulle bli nödvändigt. Skrivelsen skulle tillställas Asfur. Skrivelsen skulle användas för att möjliggöra för Asfur att få exportkrediter för sina stålleveranser till Ljusne Kätting. Frågan behandlades vid ett sammanträde med SUAB:s styrelse på kvällen d 26 sept 1985. K.E.N. och H.F. skrev under det brev, som H.E. hade satt upp. Brevet överlämnades till H.E.. - Avsikten med brevet var att hjälpa Ljusne Kätting att få stålleveranser i framtiden. Bolaget var i en likviditetskris. Det var angeläget för sysselsättningen i kommunen att Ljusne Kätting kunde bestå. SUAB avsåg att vid behov stödja Ljusne Kätting med kapitaltillskott i form av lån så länge det rörde sig om likviditetsproblem.

H.F. har i allt väsentligt berättat i överensstämmelse med K.E.N.. Det kan tillika anmärkas, att K.A. i tillämpliga delar i allt väsentligt berättat i överensstämmelse med vad H.E. och K.E.N. uppgivit.

L.F. har i sitt vittnesmål uppgivit bl a: Han fick någon gång i sept 1985 en begäran om ett "letter of support" och ett utkast till brev. Han kunde inte erinra sig vem som framställde denna begäran. L.F. överlämnade handlingen till bolagets jurist. Denne meddelade, att han ansåg att bolaget inte skulle skriva under handlingen. L.F. kunde inte säga när eller hur lång tid det dröjde, innan bolaget fick detta besked från juristen. - Bulten-Kanthal lånade inte ut 20 miljoner kr till Ljusne Kätting. Det var tal om ett lån om 10 miljoner kr till Ljusne Kätting, vilket emellertid inte blev utav då Ljusne Kätting inte infriade vissa villkor, som Bulten-Kanthal ställde för lånet.

P.F. har i sitt vittnesmål bl a uppgivit: Efter leveransen å 2 500 ton stål blev det fråga om ytterligare stålleveranser till Ljusne Kätting. P.F. blev inbjuden att personligen komma till Ljusne. Han besökte bolaget d 9 sept 1985. Han träffade H.E.. Denne talade om bolagets dåvarande situation och problem. Han framhöll bl a att bolagets aktieägare var beredda att bidraga med stora summor. Han gav en optimistisk bild av bolagets framtid. Under P.F:s besök träffades en potentiell överenskommelse om en stålleverans om 2 170 ton stål i okt 1985. Man var ense om mängd, pris, leveranssätt eller om väsentliga delar i en dylik leverans. P.F. blev därför inte förvånad när Asfur någon dag senare per telex erhöll en bekräftelse av en överenskommelse. Det var vanligt förekommande, särskilt vid större leveranser, att det efter en potentiell överenskommelse senare utväxlades en mer fullständig inköpsorder, som i sin tur bekräftades av Asfur. Bolaget hade sina kreditleveranser till Ljusne Kätting kreditförsäkrade hos Coface. Det fanns nu inte utrymme för ytterligare kreditförsäkring. P.F. förde på tal frågan om Ljusne Kätting kunde i förtid betala köpeskillingen på 12 miljoner kr eller någon del därav eller ordna med remburs. H.E. gick emellertid inte med på något av dessa förslag. P.F. var orolig för hur betalningen skulle säkerställas. Den 23 sept 1985 fick han ett telexmeddelande från handelsavdelningen vid franska ambassaden i Stockholm. Av meddelandet framgick att Ljusne Kätting enligt uppgifter i pressen hade stora finansiella problem. P.F. blev mycket orolig. Han bestämde sig för att sammanträffa med representanter för Ljusne Kätting på franska ambassaden i Stockholm. Den 25 sept 1985 träffade P.F. på ambassaden tre representanter för Ljusne Kätting. De lämnade en redogörelse för bolagets finansiella situation och framhöll att aktieägarna skulle hjälpa till med nya pengar. De presenterade marknaden för ankarkätting. De lämnade i stort sett en optimistisk bild av bolagets framtid. P.F., som sökte tro på vad som sades, ansåg, att han i allt fall borde ha någon dokumentation eller säkerhet. Han begärde därför att få ett garantibrev, lettre de garantie, från en eller flera av bolagets aktieägare. Han nämnde aldrig just Bulten-Kanthal. Han fick brevet via telefax redan d 27 sept 1985. Enär brevet kom så snabbt, har han inte därefter tänkt närmare på till vem och i vilken situation han framställde sin begäran. Han kan ha riktat sin begäran till någon av de tre representanterna från Ljusne Kätting antingen under sammanträffandet eller strax därefter. Det är också möjligt att han ringde H.E.. - P.F. uppfattade innehållet i brevet så att SUAB förpliktade sig att finansiellt hjälpa Ljusne Kätting med pengar. P.F. visade brevet för Asfurs finansavdelning och skickade även en brevkopia till Coface. Brevet, som saknade restriktioner och enligt hans uppfattning omfattade samtliga leveranser från Asfur, var avgörande för hans ställningstagande. Han beslöt att bekräfta den erhållna inköpsordern och att sända stålleveransen. Han hade uppfattningen, att han utan risk kunde leverera stålpartiet, då han genom brevet ansåg betalningen för detta tryggad.

HovR:n gör följande bedömning.

Avgörande för frågan om SUAB:s ersättningsskyldighet är vilken innebörd som skall ges brevet av d 27 sept 1985. - I sak kan konstateras att brevet innehåller - i fråga om faktiska upplysningar - uppgifter om att SUAB och Bulten-Kanthal, som uppges vara till lika delar aktieägare i Ljusne Kätting, vardera i juni 1985 lånat Ljusne Kätting 20 miljoner kr i likviditetsförstärkande syfte. SUAB uttalar vidare i brevet att man avser att även i framtiden stödja Ljusne Kätting "om det skulle bli nödvändigt".

I målet är ostridigt, att Ljusne Kätting vid tiden för brevets tillkomst hade likviditetsproblem, att Asfur begärt ett skriftligt uttalande från bolagets aktieägare, att brevet d 27 sept 1985 sändes till Asfur och att Asfur, som d 1 okt 1985 erhöll brevet i original, d 2 okt 1985 per telex bekräftade en av Ljusne Kätting d 17 sept 1985 översänd inköpsorder samt att stålpartiet avsändes d 4 okt 1985 till Ljusne Kättings representant i Gent och ankom till Ljusne d 13 okt 1985 eller samma dag som Ljusne Kätting beslöt att ansöka om bolagets försättande i konkurs, vilket ägde rum dagen därpå.

Varken brevets innehåll eller omständigheterna i övrigt utgör grund för att ge brevet den innebörden att SUAB därigenom på sådant sätt utfäst sig att förse I jusne Kätting med erforderliga medel för rörelsen att SUAB kan anses vara direkt betalningsskyldigt för Ljusne Kättings skuld till Asfur. Ascometals talan kan därför inte bifallas på den av bolaget i första hand åberopade grunden.

I målet har inte framkommit någon omständighet som ger anledning att ifrågasätta Asfurs påstående att brevet utgjort en förutsättning för stålleveransen d 4 okt. Med beaktande av brevets innehåll och den situation i vilken det tillkom är uppenbart att syftet med brevet varit att väcka tilltro till Ljusne Kättings betalningsförmåga. Uttalandet att SUAB tidigare samma år beviljat Ljusne Kätting ett lån på 20 miljoner kr för att stärka Ljusne Kättings likviditet, i förening med uttalandet om SUAB:s avsikt att även i framtiden stödja Ljusne Kätting "om det skulle bli nödvändigt", gör också brevet i hög grad ägnat att väcka sådan tilltro. Det måste vidare ha stått klart för SUAB att brevet var ämnat till att förmå Asfur att leverera ytterligare stål på kredit.

Objektivt sett måste Ljusne Kätting, då brevet avfattades, anses ha varit i en mycket bekymmersam ekonomisk situation. Detta illustreras främst av att bolaget - mindre än tre veckor efter det att brevet avfattades - på egen begäran försattes i konkurs. SUAB har antingen varit medvetet om Ljusne Kättings kritiska läge eller inte hållit sig underrättat om situationen.

Det kan visserligen inte anses visat att SUAB uppsåtligen lämnat oriktiga uppgifter om sina avsikter. Det måste emellertid i vart fall bedömas som oaktsamt av SUAB att i den angivna situationen reservationslöst förklara sig berett att i framtiden ytterligare stödja Ljusne Kätting "om det skulle visa sig nödvändigt", utan att ha tillräckligt underlag för att kunna bedöma om man hade någon reell möjlighet att fullfölja sin avsikt. På grund härav, och då SUAB inte visat fog för sitt påstående att Asfur varit medvetet om att brevet avsänts endast under förutsättning att ett motsvarande brev utställdes av Bulten-Kanthal, bör SUAB svara för den skada som åsamkats Asfur till följd av att detta bolag i förlitan på brevets innehåll fullgjorde den åsyftade stålleveransen.

Sådana förhållanden föreligger inte att 36 § avtalslagen är tillämplig.

Av anförda skäl och då någon tvist inte råder om skäligheten av fordrade belopp skall TR:ns domslut fastställas.

HovR:ns domslut. HovR:n - som lämnar Söderhamns Utvecklings AB:s avvisningsyrkande utan bifall - fastställer TR:ns domslut.

SUAB (ombud advokaten X.X.) sökte revision och yrkade att HD skulle ogilla Ascometals talan.

Ascometal (ombud advokaten B.S.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lindgren, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. Ascometal har i HD åberopat samma grunder och omständigheter som i HovR:n till stöd för sin talan.

SUAB har i HD förklarat att bolaget som grund för bestridande inte längre gör gällande att brevet utfärdats endast under förutsättning att Bulten-Kanthal skulle lämna ett liknande brev och att Asfur har varit medvetet om dessa omständigheter eller att den förpliktelse som SUAB kan ha ådragit sig genom brevet skulle vara ogiltig med tillämpning av 36 § avtalslagen. SUAB gör inte heller gällande att brevet enbart avsåg senare leveranser än den i målet aktuella.

Tvisten mellan parterna har sin upprinnelse i det förhållandet att Asfur, som förhandlade med Ljusne Kätting om en större stålleverans och tvekade om bolaget skulle fullfölja affären och leverera stålet, vände sig till Ljusne Kätting med en begäran om att Ljusne Kättings huvudaktieägare skulle lämna en skriftlig förklaring att de stödde Ljusne Kätting. Sedan SUAB lämnat en sådan förklaring i brev har Asfur avsänt det beställda stålpartiet men blivit utan betalning eftersom Ljusne Kätting gick i konkurs.

Brevet, som i original är skrivet på engelska, är dagtecknat d 27 sept 1985 och ställt till Mr P.F. vid Asfur. I brevet sägs att SUAB, som ägs av Söderhamns kommun, äger 33 procent av aktierna i Ljusne Kätting och att SUAB underjuli månad beviljat Ljusne Kätting ett lån på 20 miljoner kr för att förbättra bolagets likviditet. I brevet sägs vidare att Bulten-Kanthal AB också äger 33 procent av aktierna i Ljusne Kätting och att BultenKanthal vid samma tidpunkt och av samma skäl likaså beviljat Ljusne Kätting ett lån om 20 miljoner kr. Brevet avslutas med att SUAB förklarar att bolaget avser att stödja Ljusne Kätting även i framtiden om det skulle bli nödvändigt.

Uttalanden av detta slag hör till en typ av förklaringar som i svenskt juridiskt språkbruk saknar vedertagen beteckning men som särskilt på engelska har ett flertal olika benämningar såsom "letter of responsibility", "letter of comfort" och "letter of awareness". Kännetecknande för en sådan förklaring, som oftast avges av ett moderbolag till ett dotterbolags kreditgivare, är att den inte innefattar något uttryckligt borgensåtagande men ger uttryck för i vart fall en medvetenhet från moderbolagets sida om den ifrågavarande krediten till dotterbolaget, och dessutom, beroende på de formuleringar som kan komma till användning, kan innehålla en mer eller mindre markerad avsikt att vid behov stödja dotterbolaget under kredittiden.

Såsom HD konstaterat i rättsfallet NJA 1992 s 375 har frågan om vilka rättsverkningar förklaringar av detta slag skall tilläggas i olika situationer varit livligt diskuterad i den svenska rättsvetenskapliga litteraturen. De svårigheter som här kan möta sammanhänger med att sådana förklaringar ofta utmärks av en viss vaghet eller tvetydighet som inte sällan kan förutsättas vara åsyftad. HD ansåg med hänvisning till doktrinen att det inte kunde råda någon tvekan om att skadeståndsskyldighet enligt allmänna principer kan uppkomma för det fall att utställaren skulle ha vållat skada genom att lämna sådana felaktiga upplysningar om faktiska förhållanden eller genom att lämna felaktiga upplysningar om sina avsikter eller sin inställning för framtiden, som var oriktiga redan när förklaringen avgavs. Var uppgifterna riktiga när de lämnades kan utställaren, sade HD, tänkas ådra sig en upplysningsskyldighet för det fall förhållandena skulle ändras. Den fråga som främst kan förutsättas ge upphov till tvister är i vad mån en för framtiden bindande utfästelse skall anses ha lämnats eller ej i förklaringen. Sådana frågor får, sade HD, för svensk rätts del lösas enligt vanliga principer för avtalstolkning, varvid inte bara olika nyanser i förklaringens ordalydelse utan också omständigheterna vid dess tillkomst och vad som kan utrönas om parternas avsikter kan få betydelse.

Alla grunder, som Ascometal har anfört i målet, bygger på att brevets innehåll har utgjort en förutsättning för stålleveransen. Ascometal har i första hand anfört att brevet innehåller en utfästelse att förse Ljusne Kätting med erforderliga medel för rörelsen och att SUAB, som underlåtit att uppfylla utfästelsen, därmed ådragit sig skyldighet att ersätta Ascometal såsom Asfurs nuvarande rättsinnehavare för hela stålleveransen. Ascometal har i andra hand gjort gällande att brevet, som har varit avsett att väcka tilltro till Ljusne Kättings betalningsförmåga, har varit grovt missvisande, dels såvitt rör påståendet att Bulten-Kanthal lämnat Ljusne Kätting ett lån om 20 miljoner kr, dels i fråga om SUAB:s avsikt att stödja Ljusne Kätting och att SUAB därigenom ådragit sig skadeståndsskyldighet på grund av dolus alternativt culpa in contrahendo. Ascometal har slutligen påstått att SUAB ådragit sig skadeståndsskyldighet även på utomobligatorisk grund enär SUAB av vårdslöshet lämnat sådana uppgifter i brevet att det föranlett Asfur att sända stålleveransen.

Vad angår omständigheterna vid brevets tillkomst framgår av utredningen i målet att H.E. författat både den engelska och svenska versionen av brevet. Brevet diskuterades på SUAB:s styrelsemöte d 26 sept 1985 och styrelsen beslöt att SUAB skulle avge en stödförklaring, som skulle tillställas Ljusne Kättings franska stålleverantör och användas för att erhålla exportkredit i Frankrike. Tanken var i och för sig att Bulten- Kanthal skulle avge samma förklaring. Brevet, som undertecknades av SUAB:s verkställande direktör K.E.N. och styrelseledamoten K.A. lämnades enligt utredningen i målet dagen därefter till H.E., som omgående lät skicka brevet till P.F. via telefax. SUAB:s styrelseordförande H.F., K.E.N. och K.A. - den senare styrelseledamot också i Ljusne Kätting - har i HovR:n omvittnat att de känt till att brevet skulle användas för exportkrediter. Det är ostridigt i målet att Ljusne Kätting hade likviditetsproblem vid tidpunkten för brevets tillkomst och företaget hade vid styrelsemöte d 24 sept 1985 beslutat att begära lån om 10 miljoner kr vardera hos SUAB och Bulten-Kanthal. Frågan behandlades på SUAB:s styrelsemöte d 26 sept 1985, varvid som skäl för framställningen om lån angavs att Ljusne Kättings likviditet kraftigt försämrats på grund av leveransförseningar, kvalitetsstörningar och en allmän diskussion om företagets kreditvärdighet. SUAB, som ansvarade för brevets utformning, har alltså låtit utfärda brevet, trots att SUAB hade kännedom om Ljusne Kättings ekonomiska svårigheter och dessutom insåg eller bort inse att brevet skulle användas för att förmå Asfur att på kredit leverera det stål, som Ljusne Kätting var i stort behov av för sin produktion.

Av brevet kan sammanfattningsvis utläsas att två av Ljusne Kättings huvudaktieägare, SUAB och Bulten-Kanthal, lånat ut 40 miljoner kr för att förbättra Ljusne Kättings likviditet, det vill säga i praktiken för att förbättra möjligheterna för Ljusne Kätting att klara sina betalningar. SUAB:s förklaring, att bolaget även i framtiden avser att stödja Ljusne Kätting om det skulle bli nödvändigt har avgivits bara ett par månader efter likviditetstillskottet och kan i detta sammanhang inte syfta på något annat än Ljusne Kättings likviditet. Ett s.k. letter of comfort innehåller ofta information om förhållandet mellan moderbolag och dotterbolag samt uttalanden avsedda att stödja dotterbolagets kreditvärdighet. Brevet från SUAB går längre än så i det att det utöver stödförklaringen ger exempel på hur huvuddelägarna lämnat stöd till Ljusne Kätting. Genom brevet får SUAB därför, åtminstone i förhållande till Asfur, med hänsyn till omständigheterna anses ha tagit på sig ett ansvar för Ljusne Kättings kapitalförsörjning i vart fall för så lång tid som omfattas av betalningsvillkoren för den aktuella stålleveransen.

Brevet har enligt utredningen i målet tillkommit i ett läge, där P.F. har tvekat om han för Asfurs räkning skulle fullfölja affären och sända stålleveransen på grund av vad han fått reda på om Ljusne Kättings finansiella problem och mot bakgrund av att det inte fanns möjlighet att kreditförsäkra leveransen hos Conface, samt att brevet har varit avgörande för hans beslut att skicka stålpartiet. På grund härav och med beaktande av vad ovan anförts om omständigheterna vid brevets tillkomst och SUAB:s ansvar för Ljusne Kättings kapitalförsörjning, bör SUAB anses skyldigt att ersätta Ascometal för den uteblivna leveransen. HovR:ns domslut skall därför, såvitt rör själva saken, fastställas.

HD (JustR:n Vängby, Sterzel, Munck, referent, Nilsson och Thorsson) beslöt följande dom: Domskäl. I målet aktualiseras i främsta rummet frågan om den rättsliga betydelsen av brevet d 27 sept 1985 från SUAB till Asfur. I nämnda brev har SUAB - utöver upplysning om sitt eget och Bulten-Kanthal AB:s aktieinnehav i Ljusne Kätting och om lån som SUAB och Bulten-Kanthal lämnat Ljusne Kätting - förklarat att SUAB avsåg att stödja Ljusne Kätting även i framtiden, om det skulle bli nödvändigt.

Den avsiktsförklaring från SUAB:s sida som brevet i enlighet härmed innehöll erbjuder exempel på en i både svensk och utländsk juridisk litteratur uppmärksammad typ av förklaringar, som med en engelsk term ofta betecknas "letters of comfort" men som även har andra benämningar. Som framhållits i rättsfallet NJA 1992 s 375 är det kännetecknande för en sådan förklaring - ofta avgiven av ett moderbolag till en dotterbolagets kreditgivare - att den utan att innefatta något uttryckligt borgensåtagande ger uttryck för i vart fall en medvetenhet från moderbolagets sida om den ifrågavarande krediten till dotterbolaget och dessutom, beroende på de formuleringar som kommit till användning, kan innehålla en mer eller mindre markerad avsikt att vid behov stödja dotterbolaget under kredittiden. I enlighet med vad HD utvecklat i det nämnda rättsfallet får frågan i vad mån en förklaring av detta slag skall anses innefatta en för framtiden bindande utfästelse lösas enligt vanliga principer för avtalstolkning, varvid inte bara olika nyanser i förklaringens lydelse utan även omständigheterna vid dess tillkomst och vad som kan utrönas om parternas avsikter kan få betydelse.

Angående omständigheterna i förevarande fall är till en början klarlagt att brevet tillkom i ett läge då Ljusne Kätting hade likviditetsproblem och Asfur med kännedom om dessa hade begärt ett skriftligt uttalande från bolagets aktieägare. Först sedan brevet hade kommit Asfur till handa avgav Asfur d 2 okt 1985 orderbekräftelse beträffande det i målet aktuella stålpartiet och lät härefter d 4 okt 1985 avsända partiet till Ljusne Kätting. Det får anses ostridigt att Asfur, oavsett om bolaget redan före orderbekräftelsen d 2 okt 1985 hade åtagit sig skyldighet att leverera stålpartiet, skulle ha varit berättigat att innehålla leveransen, om bolaget inte hade erhållit brevet från SUAB.

I målet får genom bl a styrelseprotokoll från SUAB och Ljusne Kätting anses visat att SUAB vid den tidpunkt då brevet tillkom hade för avsikt att lämna visst ytterligare ekonomiskt stöd till Ljusne Kätting. SUAB har i HD uppgett att bolaget ändrade sin inställning, sedan det konstaterats att Ljusne Kättings likviditetssvårigheter övergått i en insolvenssituation. Ascometal har vid utvecklingen av sin talan i HD särskilt framhållit att SUAB inte lämnade Asfur någon uppgift om en ändrad inställning.

Vad Ascometal i första hand har anfört som grund för sin talan får anses innebära att SUAB har att svara för betalningen av stålleveransen i okt 1985 antingen till följd av ett direkt åtagande i brevet eller också i form av skadestånd på grund av bristande uppfyllelse av ett åtagande gentemot Asfur att lämna stöd åt Ljusne Kätting.

SUAB har i HD frånfallit vad bolaget tidigare åberopat med hänvisning till bristande förutsättningar och 36 § avtalslagen samt förklarat att SUAB numera inte heller gör gällande att brevet tog sikte på en senare leverans än oktoberleveransen.

Den avsiktsförklaring som har kommit till uttryck i brevet kan inte tilläggas den betydelsen att SUAB åtagit sig någon omedelbar betalningsskyldighet för Ljusne Kättings ifrågavarande skuld till Asfur. Inte heller kan SUAB genom brevet anses ha garanterat att Ljusne Kätting skulle fullgöra sina förpliktelser mot det franska bolaget.

Vid bedömningen av frågan om SUAB i övrigt åtagit sig någon förpliktelse gentemot Asfur genom att utfärda brevet får beaktas att brevet kom till i omedelbar anslutning till stålleveransen i okt 1985 och att det som HovR:n anfört saknas anledning att ifrågasätta uppgiften att brevet på Asfurs sida utgjorde en förutsättning för denna leverans. Brevet har gett Asfur fog för att räkna med att SUAB inte under den tid som omfattades av betalningsvillkoren för oktoberleveransen - åtminstone ej utan föregående underrättelse till Asfur i sådan tid att bolaget kunnat innehålla leveransen - skulle frångå sin i brevet uttalade avsikt att vid behov stödja Ljusne Kätting i annat fall än om förhållandena ändrades på ett sätt som inte rimligen kunnat tas i beräkning när brevet utfärdades. SUAB lämnade emellertid inte något stöd åt Ljusne Kätting efter brevets tillkomst trots att behov därav förelåg, och SUAB har inte visat att något ändrat förhållande inträtt som bolaget inte hade bort räkna med när det utfärdade brevet. Utredningen ger ej heller underlag för antagande att ett ekonomiskt stöd från SUAB:s sida av det slag som Asfur med hänsyn till brevets avfattning haft anledning att förvänta skulle ha saknat betydelse för Ljusne Kättings möjlighet att betala för oktoberleveransen. Vid dessa förhållanden måste SUAB anses ha ådragit sig skyldighet att ersätta den skada som vållats Asfur genom att Asfur efter Ljusne Kättings konkurs ej erhöll betalning för stålpartiet.

På grund av det anförda och då Ascometal numera inträtt i Asfurs rätt är SUAB, som domstolarna funnit, skyldigt att utge ersättning till Ascometal med det omstämda beloppet jämte ränta.