NJA 1992 s. 375

Svenska Handelsbanken förde efter stämning å Varbergs kommun vid Varbergs TR den talan som framgår av TR:ns dom.

TR:n lagmannen Norrsell, rådmannen Ekeroth, referent, och hovrättsassessorn Rosendahl anförde i dom d 6 maj 1988 bl a:

Yrkanden m m. I slutet av 1981 vidtogs av ett antal privatintressenter vissa inledande förberedelser för att i Varbergs kommun etablera ett sk lekland.

Under sommaren 1982 utarbetade Varbergs kommun (kommunen) stadgar för en stiftelse benämnd Sol & Bad (stiftelsen). Stiftelsen skulle enligt registreringsbeviset bedriva turist- och kurortsverksamhet.

Stiftelsen beslöt i jan 1983 att, tillsammans med bla privatintressenterna och markägare, teckna aktier i ett blivande bolag inom Leklandsprojektet, benämnt Leklandet i Varberg AB (Leklandsbolaget). Under sommaren 1983 framlades planer på att bilda ytterligare ett bolag (Servicebolag AB) med anknytning till Leklandsprojektet. Sistnämnda bolag kom sedermera att benämnas Himle Turist AB (Himlebolaget).

Under hösten 1983 förvärvade bl a stiftelsen aktier i Himlebolaget. Vissa ändringar genomfördes i projektet under hösten 1984, varvid stiftelsens ägarandel i Himlebolaget utökades till 55 procent. Samtidigt blev Himlebolaget moderbolag till Leklandsbolaget, se domsbilaga 1 och 2 (här uteslutna; red:s anm).

Svenska Handelsbanken (banken) beviljade i olika omgångar krediter till Himlebolaget och Leklandsbolaget. I juli 1985 belöpte sig bankens krediter till Himlebolaget till omkring 12 milj kr.

Den 12 mars 1985 undertecknade kommunstyrelsens ordförande A.H. och kommunens kanslichef H.O. ett till banken utställt dokument benämnt Letter of Intent, se domsbilaga 3.

Här intages domsbilaga 3, som har följande lydelse:

"Varbergs kommun

Tjänsteställe Datum

Kommunkansliet 1985-03-01

Handläggare

H.O.

kanslichef

LETTER OF INTENT Svenska Handelsbanken

GeKås Jätteland (f d Lek landet).

Kommunfullmäktige i Varberg har vid sammanträde 1982-10-19 beslutat "uttala att etablerande av projekt Leklandet inom Varberg för kommunens del skulle innebära ett betydande turistiskt värde. Etableringen skulle ge upphov till dels nya arbetstillfällen, dels ökad sysselsättning inom befintlig servicesektor. I sammanhanget kan speciellt nämnas projektets positiva betydelse för färjelinjen Varberg - Grenå."

Den helkommunala turiststiftelsen Sol & Bad bidrog till förverkligande av kommunfullmäktiges intentioner genom att hösten 1983 ingå som minoritetsdelägare i de bägge bolagen, Leklandet Varberg AB (reg nr 556234-0165) och Himle Turist AB (reg nr 556234-0157).

Under hösten 1984 utfördes finansiell rekonstruktion av Leklandet Varberg varefter Stiftelsen Sol & Bad är majoritetsägare av Himle Turist AB vilket bolag är moderbolag till Leklandet Varberg AB.

Vid etablerandet av Leklandet upprättades byggnadsplan för aktuellt markområde.

Nu upprättas byggnadsplan för angränsande markområde. Där avses att anläggas och etableras motell, rastplats, utställningsaktiviteter, viss handel m m när europaväg E6 är utbyggd som motorväg förbi området 1987/88.

Tidigare Leklandet kommer fr o m säsongen 1985 att marknadsföras under namnet Gekås Jätteland. Samverkan sker med Tjabo Försäljnings Handelsbolag Ullared (reg nr 916552-4605).

Anläggningen kommer inför säsongen 1985 att byggas ut för 15-20 miljoner kronor. Tidigare sommarlandsanläggningen kompletteras med bl a tivolidel, bilmuseum, vattenrutschbanor, internationell scen, hantverksaktiviteter, nya serveringsbyggnader, försäljningsaktiviteter, varuhjul, spelhus m m.

Vi har blivit informerade om att Ni beviljat Himle Turist AB och Leklandet Varberg AB krediter i form av lån för investeringsändamål 10-15 miljoner kronor jämte erforderlig rörelsekredit och har tagit del av kreditvillkoren.

Vi bekräftar härmed kommunens avsikt att genom stiftelsen Sol & Bad eller annat kommunalt organ vara och förbli majoritetsägare av Himle Turist AB under kreditens löptid. Sistnämnda bolag är även moderbolag för Leklandet Varberg AB.

Vi uttalar vidare att det är vår långsiktiga policy att Himle Turist AB skall drivas på sådant sätt att det kan fullfölja sina åtagande mot Er.

VARBERGS KOMMUN

(underskrift) (underskrift)

A.H. H.O.

Kommunstyrelsens ordförande kanslichef"

TR:ns domskäl fortsatte:

Leklandsbolaget försattes i konkurs d 27 sept 1985 och Himlebolaget d 4 okt 1985.

Banken har väckt talan mot kommunen och under åberopande av i första hand det utfärdade Letter of Intent och i andra hand reglerna om sk ansvarsgenombrott yrkat att kommunen skall ersätta banken med belopp som motsvarar bankens fordran gentemot Himlebolaget. Banken har därvid yrkat att TR:n förpliktar kommunen att till banken utbetala 12 608 574 kr 70 öre jämte ränta med 14 procent å 2 470 910 kr 70 öre, med 13 procent å 172 500 kr, med 14,75 procent å 950 000 kr samt ränta som med 4 procent överstiger riksbankens vid varje tid gällande diskonto å 8 400 000 kr, all ränta beräknad from d 5 okt 1985 tills betalning sker, varvid från räntebeloppet skall avräknas 1 733 063 kr 36 öre motsvarande bankens utdelning i Himlebolagets konkurs.

Kommunen har bestritt käromålet men vitsordat det yrkade kapitalbeloppet, räntebeloppen samt det belopp banken uppgett som utdelning i Himlebolagets konkurs som skäliga i och för sig.

- - -

Banken har som grund för käromålet anfört: Kommunen har till banken utställt ett dokument, som rubricerats "Letter of Intent", i utbyte mot och som säkerhet för en ökning av bankens finansiella engagemang i Himlebolaget. Dokumentets utformning och omständigheterna vid dess tillkomst samt kommunens handlande i övrigt innebär att kommunen iklätt sig skyldighet att ansvara för Himlebolagets förpliktelser gentemot banken. Dokumentet innefattar en betalningsutfästelse och har verkan såväl framåt som bakåt i tiden samt gäller som säkerhet för hela den lämnade krediten. I vart fall har kommunen varit skyldig att tillse att Himlebolaget kunnat fullfölja sina åtaganden mot banken enligt lånevillkoren. Så har ej skett. Det åligger därför kommunen att i enlighet med sina skyldigheter utbetala ett belopp till banken motsvarande bankens fordringar gentemot Himlebolaget. - Himlebolagets verksamhet har utgjort en integrerad och väsentlig del av kommunens turistverksamhet. Kommunen har, med iakttagande av de begränsningar som följer av kommunallagen samt lagen om vissa kommunala befogenheter inom turistväsendet, i allt väsentligt utnyttjat sina möjligheter att bedriva turistverksamhet samt främja turistväsendet genom stiftelsen och Himlebolaget. - Bolaget har såtillvida helt saknat självständigt affärsmässigt syfte som dess enda uppgift varit att via kommunalt engagemang utgöra instrument för ett projekt inom ramen för kommunens turistverksamhet. Bolaget har för sin förvaltning varit helt underställt kommunala beslut och kommunal ledning. I förhållande till bolagets verksamhet och hela turistprojektets omfattning och till kostnaderna för verksamhetens bedrivande samt till de uppenbara ekonomiska riskerna med verksamhet av ifrågavarande slag har bolaget varit underkapitaliserat. Verksamheten har således bedrivits under sådana förhållanden att kommunen, som majoritetsägare och projektets egentliga huvudman, trots valet av associationsform, ådragit sig direkt skyldighet att infria Himlebolagets åtaganden gentemot banken. - Stiftelsen har saknat rättskapacitet. Oaktat hur det förhåller sig härmed har ändock kommunen ådragit sig ansvar på grund av det sätt varpå stiftelsen upplösts.

Vid huvudförhandling i målet har banken i samband med slutanförande åberopat att kommunen i vart fall är skadeståndsskyldig mot banken på den grund att kommunen, trots att den varit skyldig därtill, "inte tillsett att Himlebolaget kunnat fullfölja sina åtaganden mot banken".

Kommunen har yrkat att bankens talan i vad den avser åberopad skadeståndsskyldighet skall avvisas, då fråga är om ändring av talan.

Som grund för sitt bestridande av käromålet har kommunen anfört: Den av banken åberopade handlingen, Letter of Intent, innefattar ingen utfästelse i följd varav kommunen skulle vara skyldig att infria Himlebolagets förpliktelser gentemot banken. Kommunen har vid dokumentets utfärdande uttryckligen angett att detta inte innefattade någon förpliktelse utan endast avsåg att, på bankens begäran, innehålla en redogörelse för faktiska förhållanden, vartill fogats ett uttalande om kommunens långsiktiga policy beträffande Himlebolagets framtida verksamhet. Banken har godkänt dokumentets innehåll och accepterat kommunens ståndpunkt i fråga om dokumentets oförbindande karaktär. Dokumentets uppgifter är i sak korrekta. Det må påpekas att det ur rättslig synvinkel inte föreligger någon skillnad vad avser den kommunala handläggningen av, å ena sidan, ärende rörande utfärdande av Letter of Intent av borgenskaraktär och, å andra sidan, ärende rörande utfärdande av ordinär borgen. - Därest TR:n skulle finna att handlingen i och för sig är av beskaffenhet att medföra ansvar för kommunen avseende Himlebolagets förpliktelser gentemot banken, påstås att banken likväl inte kan grunda något krav på dokumentet. Banken har varit fullt informerad om att kommunens högsta organ, kommunfullmäktige, fattat beslut om att kommunen inte skulle ikläda sig några ekonomiska förpliktelser för Leklandsprojektet. A.H. och H.O. har saknat behörighet att ikläda kommunen några betalningsförpliktelser för Himlebolagets lån. Banken har insett eller i vart fall bort inse detta. Banken var fastmer medveten om att utfärdandet av Letter of Intent inte föregåtts av något kommunalt beslut. Banken har således insett att A.H. och H.O., då de för kommunens räkning utfärdade handlingen, inte hade befogenhet att företa rättshandling av sådant slag som enligt bankens påstående nu föreligger. Banken, som således får anses ha varit i ond tro, kan därför ej heller göra rättshandlingen gällande mot kommunen. Därvid bör för övrigt beaktas att de ifrågavarande lånemedlen ej använts till nytta för kommunen.

Såsom förutsättning för ansvarsgenombrott torde enligt svensk rätt uppställas kravet att visst förfarande innefattar missbruk av bolagskonstruktionen. Detta missbruk anses böra vara av särskilt kvalificerad art, så att dotterbolaget i realiteten framstått såsom ett osjälvständigt verkställighetsorgan för aktieägarna. Vidare torde krävas att dotterbolaget, i samma illojala syfte, försetts med otillräcklig kapitalbas och ej getts möjlighet till egen kapitalbildning.

Himlebolaget har haft affärsmässiga syften, nämligen att äga och förvalta aktierna i Leklandsbolaget, att hyra ut anläggningstillgångar till Leklandsbolaget samt att vidareutveckla de delar av projektet som låg utanför Leklandsverksamheten. Dessa syften har varit självständiga såväl i förhållande till stiftelsen som till kommunen.

Kommunen bestrider att Himlebolaget med hänsyn till sin verksamhet varit underkapitaliserat. Himlebolaget har givits eget kapital i enlighet med bankens eget förslag, vilket förslag för övrigt står i överensstämmelse med de krav som ställdes från Utvecklingsfonden i Hallands Län (utvecklingsfonden). Bolaget har inte berövats möjlighet till egen kapitalbildning. Det har inte varit fråga om utsugning av Himlebolaget till förmån för aktieägare eller kommunen. Även om Himlebolaget skulle kunna anses underkapitaliserat äger banken med hänsyn till dess pådrivande roll vid bolagskonstruktion och finansiering inte gentemot kommunen åberopa sådant förhållande. I samband med att stiftelsen gick in i projektet gjordes klart att dess finansiella insats var begränsad till 50 000 kr motsvarande 25 procent av aktiekapitalet. Projektets finansiella uppläggning har bestämts av de privata intressenterna och deras långivare. Stiftelsens senare förvärv av aktiemajoriteten i Himlebolaget föranleddes uteslutande av bankens krav på att så skulle ske för att ytterligare lån skulle erhållas. Kommunen, som i varje läge avvisat alla krav på kapitalinsatser från kommunens sida, kan under inga omständigheter bära ansvar för det sätt varpå andra intressenter valt att finansiera bolagens verksamhet.

Tillämpning av reglerna om ansvarsgenombrott kan endast medföra ansvar för aktieägare i Himlebolaget. Även i det fall förutsättningar för ansvarsgenombrott skulle anses föreligga innebär detta att ansvaret åvilar stiftelsen såsom självständigt rättssubjekt och inte kommunen. Kommunen kan för övrigt ej göras ansvarig för stiftelsens förpliktelser såvitt nu är i fråga. - Frågan om stiftelsens ansvar för Himlebolagets förpliktelser kan för övrigt inte bli föremål för prövning, eftersom stiftelsen ej är part i målet.

Banken har i sin sakframställning angående det händelseförlopp som är av intresse lämnat följande redogörelse, vilken, där annat ej anges, lämnats obestridd av kommunen.

I dec 1981 kontaktades Varbergs kommun av några privatpersoner angående etablerande av ett sk lekland. Den 2 mars 1982 behandlades projektet för första gången i kommunstyrelsens arbetsutskott, som beslöt att förklara sig i princip positivt inställt till "projekt Leklandet". Det kommunala åtagandet i projektet skulle innebära kommunalt markförvärv och kommunala markarbeten i Himleområdet söder om Varberg upp till en kostnad av 5 milj kr. Arbetsutskottet beslöt d 11 maj 1982 att redovisa ärendet för kommunstyrelsen. Vid sammanträde i kommunstyrelsen d 13 maj 1982 yrkade A.H., dels bifall till föreliggande förslag till köpeavtal avseende förvärv av mark å fastigheten Spannarp 23:11 m fl, dels bifall till kommunala va- och markarbeten för anläggande av ett sk lekland intill ett belopp av 3 milj kr, dels ock att erforderliga medel för ändamålet intill ett belopp av 5 milj kr ianspråktogs ur allmänna investeringsfonden. Kommunstyrelsen beslöt med 13 ja-röster mot 2 nej- röster föreslå kommunfullmäktige besluta i enlighet med A.H:s förslag. Mot beslutet anförde S.B. skriftlig reservation. Vid samma tillfälle föreslog kommunstyrelsen - i enlighet med ett annat av A.H. framfört förslag - kommunfullmäktige besluta att bl a teckna kommunal borgen för anläggande av lek- och rekreationsparken Leklandet intill ett belopp av 2,5 milj kr.

Vid sammanträde d 15 juni 1982 - efter det att ärendet bordlagts i kommunfullmäktige d 18 maj 1982 - beslöt fullmäktige, med 24 röster för och 27 röster emot, att icke bifalla kommunstyrelsens förslag. Den 12 okt 1982 föreslog A.H. vid sammanträde i kommunstyrelsen, att styrelsen måtte föreslå kommunfullmäktige besluta, att etablerande av projekt Leklandet inom Varberg för kommunens del skulle innebära ett betydande turistiskt värde. Etableringen skulle ge upphov till dels nya arbetstillfällen, dels ökad sysselsättning inom befintlig servicesektor, varvid särskilt nämndes projektets positiva betydelse för färjelinjen Varberg-Grenå. Vidare föreslog A.H. att kommunstyrelsen måtte föreslå kommunfullmäktige besluta att bl a godkänna i ärendet upprättat köpeavtal mellan kommunen och två privatpersoner, avseende kommunalt förvärv av fastigheten Spannarp 25:20 (Björkgården) för en köpeskilling om 900 000 kr samt inventarier för 75 000 kr. Kommunstyrelsen beslöt - med 8 röster för och 7 röster emot - föreslå kommunfullmäktige besluta i enlighet med de av A.H. framlagda förslagen. Den 19 okt 1982 beslöt kommunfullmäktige i enlighet med kommunstyrelsens förslag.

Under sommaren 1982 hade inom kommunkansliet utarbetats förslag till stadgar för stiftelsen Sol & Bad. Enligt stadgeförslaget skulle stiftelsen ha till ändamål bl a att svara för viss angiven stugby-, turistbyrå- och kurortsverksamhet samt i övrigt främja turismens utveckling i kommunen. Av stadgeförslaget framgick bl a att stiftelsens ledamöter och suppleanter skulle utses av kommunfullmäktige, att stiftelsens tillgångar skulle utgöras av de medel kommunfullmäktige i Varberg anslagit samt att för det fall stiftelsen i framtiden skulle upplösas, dess tillgångar skulle helt tillfalla Varbergs kommun. Kommunstyrelsens personalutskott föreslog d 16 dec 1982 kommunfullmäktige besluta att H.O. skulle arbeta i viss utsträckning för stiftelsen. Den 21 dec 1982 antog kommunfullmäktige stadgarna för stiftelsen. Den 11 jan 1983 beslöt kommunstyrelsens arbetsutskott att hemställa att stiftelsen skulle "föreslå, alternativt vidtaga, åtgärder för förverkligande av det av fullmäktige för kommunen såsom värdefullt bedömda projektet Leklandet i Himle". Den 20 jan 1983 sammanträdde stiftelsens styrelse, varvid beslöts att stiftelsen skulle teckna aktier i det blivande Leklandsbolaget intill ett belopp av 200 000 kr under förutsättning att finansieringsfrågan slutligen löstes, att ärendet fick en formellt riktig behandling i byggnadsnämnden och hälsovårdsnämnden samt att nödvändigt kapital för ändamålet upplånades. Beslutet fattades med 4 (borgerliga) röster för och 3 (s-gruppen) röster, bl a S.B:s, emot. Den 25 jan 1983 beslöt kommunstyrelsen att H.O., som då utsetts till verkställande direktör i stiftelsen, skulle till cirka 25 procent arbeta för denna. Stiftelsen registrerades d 16 maj 1983.

Under tiden från d 11 mars till d 8 april 1983 var förslag till byggnadsplan utställt för bl a fastigheten Spannarp 25:20. Kommunen, som tidigare beslutat förvärva fastigheten, hade ännu ej fullföljt köpet. Vid sammanträde i kommunstyrelsen d 7 juni 1983 föreslog A.H., att förslag till byggnadsplan för Spannarp 25:20 m fl skulle överlämnas till kommunfullmäktige för antagande samt att byggnadsnämnden skulle erhålla i uppdrag att upprätta förslag till byggnadsplan för motell, rastplats och parkering för motellets och Leklandets behov. Kommunstyrelsen beslöt - med 8 ja-röster mot 6 nej-röster - i enlighet med A.H:s förslag. Den 21 juni 1983 beslöt kommunfullmäktige i enlighet med kommunstyrelsens förslag. Byggnadsplanen överlämnades sedan till LSt:n för fastställelse.

Utvecklingsfonden hade beslutat låna ut 500 000 kr till projektet under förutsättning att Leklandsbolaget kunde prestera ett eget kapital på 1 milj kr. För att tillföra Leklandsbolaget erforderligt aktiekapital bildades ett nytt bolag, Servicebolaget AB, med ett eget kapital på 400 000 kr. Meningen var att 50 000 kr skulle tillföras av envar av stiftelsen, Motell Björkäng AB, markägarna samt privatintressenterna. Resterande 200 000 kr skulle lånas upp. Styrelsen i stiftelsen beslöt vid sammanträde d 19 sept 1983 att, utöver de 200 000 kr för vilka styrelsen vid sammanträdet d 20 jan 1983 redan beslutat teckna aktier i Leklandsbolaget, teckna aktier i Servicebolaget AB (Himlebolaget) för 50 000 kr. Beslutet fattades med 4 röster mot 3. Den 17 okt 1983 fastställdes bolagsordning för Leklandsbolaget.

Den 3 okt 1983 hade Leklandsbolaget ett aktiekapital om 700 200 kr. Av beloppet hade privatintressenterna A.N., T.L. och G.T. tillskjutit 400 200 kr, Himlebolaget 100 000 kr och stiftelsen resterande 200 000 kr. Dessutom hade Himlebolaget tillskjutit 300 000 kr till Leklandsbolaget. Aktiekapitalet i Himlebolaget uppgick vid samma tidpunkt till 200 000 kr, varav 40 000 kr tillskjutits av A.N., T.L. och G.T., 50 000 kr av markägarna G.A. och I.L., 50 000 kr av Motell Björkäng AB samt 50 000 kr av stiftelsen. - - -

Den 1 nov 1983 tecknades ett joint venture-avtal mellan Motell Björkäng AB, A.N., G.T., T.L., I. och G.A., X. och K.L. samt stiftelsen. I avtalet redogjordes för bakgrunden och syftet med projekt Leklandet. Det antecknades att stiftelsen hade lovat att ekonomiskt bidra till ett förverkligande av Leklandet genom att teckna aktier i två olika bolag som skulle bildas för ändamålet, Himlebolaget och Leklandsbolaget. Enligt avtalet hade A.N., T.L. och G.T. optionsrätt till utgången av 1988 att förvärva Himlebolagets och stiftelsens samtliga aktier i Leklandsbolaget.

Den 10 nov 1983 upprättades av H.O. en promemoria, vilken delvis reviderades d 24 nov 1983. Anledningen därtill var att vissa problem uppkommit avseende stiftelsens verksamhetsavgränsning gentemot främst kultur- och fritidsnämnden, varför det övervägdes att inför säsongen 1984 vidta förändringar i ansvars- och befogenhetsfördelningen. Det framhölls att klarhet måste skapas om vilket kommunalt organ som skulle vara kontaktyta mot intressenter inom turistsektorn. Vidare antecknades att stiftelsen även fortsättningsvis skulle anlita kommunala nämnder och förvaltningar i samband med arrangemang och aktiviteter samt att först om tjänster icke kunde köpas internt inom kommunen skulle utomstående anlitas. Vidare betonades i promemorian att det var viktigt att stiftelsen i framtiden hade ekonomiska möjligheter till nya initiativ under löpande budgetår. "Eget kapital bör tillskapas. Detta är en förutsättning för framtida satsningar i turistiska projekt som Leklandet AB, Himle Turist AB, Getterötrafiken etc." Vidare framhölls under rubriken personalfrågor att samverkan mellan kommunstyrelsens personalutskott och stiftelsen under innevarande år fungerade på ett utmärkt sätt. Den 10 nov 1983 beslöt styrelsen i stiftelsen att föreslå kommunfullmäktige besluta - förutom att godkänna det förslag till framtida verksamhet som framgick av den upprättade promemorian - att stiftelsen för 1984 års verksamhet skulle erhålla ett bidrag från kommunen på 2 milj kr. Samma dag lämnade H.O. en lägesrapport till stiftelsens styrelse. Därvid rapporterades bl a att stiftelsens ordförande O.B. med vice ordföranden S.B. som suppleant ingick i styrelsen för såväl Leklandsbolaget som Himlebolaget samt att H.O. tillika var VD i Himlebolaget. Ärendet behandlades i kommunstyrelsens budgetutskott d 14 nov 1984, som beslöt att redovisa ärendet för kommunstyrelsen.

Vid sammanträde d 29-30 nov 1983 beslöt kommunfullmäktige att den av stiftelsen föreslagna ansvarsavgränsningen mellan stiftelsen och kulturnämnden, fritidsnämnden samt övriga kommunala nämnder och styrelser skulle tillämpas fortsättningsvis, att stiftelsen skulle beviljas bidrag med 2,3 milj kr för 1984 års verksamhet samt att vissa medel som kulturnämnden beviljats för verksamhet i Societetshuset och Societetsparken skulle överföras till stiftelsen.

Den 3 april 1984 föreslog kommunstyrelsen kommunfullmäktige att ur anslag till kommunfullmäktiges förfogande för oförutsedda behov i 1983 års budget skulle anvisas totalt 1,5 milj kr för täckande av dels redovisat underskott om 700 000 kr i stiftelsens bokslut 1983, dels kommunens ränta på avräkningsfordran om 400 000 kr och dels underskott avseende stiftelsens fastighetskostnader om 400 000 kr samt att stiftelsen under våren 1984 skulle redovisa alternativa förslag till reducering av framtida behov av kommunala driftsbidrag. Den 17 april 1984 beslöt kommunfullmäktige i enlighet med kommunstyrelsens förslag.

I sept-nov 1984 fick Leklandsbolaget likviditetsproblem i samband med att skatter och semesterlöner skulle betalas. Bolagets revisor kontaktades. Denne fann att bolaget behövde 1,5 milj kr för att klara överlevnaden under vintern. Antalet besökare under säsongen 1984 hade uppgått till endast cirka 77 000 personer. I detta sammanhang växte den sk Himleplanen fram. I kommunen fanns ambitiösa planer avseende projektet inför säsongen 1985. Det hade upprättats en byggnadsplan för angränsande markområden i avsikt att anlägga och etablera motell, rastplats, utställningsaktiviteter, viss handel m m. Tanken var därvid att man skulle expandera sig ur krisen. Kontakt togs med Gekås i Ullared, och Leklandet skulle marknadsföras under namnet Gekås Jätteland, varvid samverkan skulle ske med Tjabo Försäljningshandelsbolag, Ullared. Varbergs kommun hade planer på att placera en filial till turistbyrån i området. Man planerade dessutom att bygga ut anläggningen för 15-20 milj kr. Tidigare sommarlandsanläggning skulle kompletteras med bla tivolidel, bilmuseum, vattenrutschbanor, internationell scen, hantverksaktiviteter, nya serveringsbyggnader, försäljningsaktiviteter, varuhjul, spelhus m m. Planerna förutsatte en väsentlig utvidgning av bankens kredit till projektet. Mot bakgrund härav fördes diskussioner mellan företrädare för banken och A.H. och H.O. i deras egenskaper av såväl kommunstyrelsens ordförande och kanslichef som styrelseordförande respektive VD i Himlebolaget och för H.O:s del även VD i stiftelsen. Från början uppställdes som villkor för ytterligare kredit att Himlebolaget eller än hellre kommunen lämnade betryggande säkerhet. För bankens dittillsvarande kredit hade bolaget lämnat säkerhet i form av pantbrev i fastigheterna Spannarp 25:20 och 25:25 samt företagsinteckningar. Dessa säkerheter var ej tillräckliga för den kredit som bolaget önskade uppta, varför banken krävde ytterligare säkerhet. Kommunens medverkan ansågs av banken vara en nödvändig förutsättning. Enligt banken borde stiftelsen ha ett majoritetsansvar i Himlebolaget.

För att öka sina möjligheter att styra Himleplanen och på inrådan av banken köpte stiftelsen d 10 sept 1984 150 aktier i Himlebolaget av envar av A.N., T.L. och G.T. för 1 kr. Vidare köpte stiftelsen för 3 kr 150 aktier i Himlebolaget av makarna A. och L. samt Motell Björkäng AB. Samtidigt eller d 11 okt 1984 förvärvade Himlebolaget av A.N., T.L. och G.T. 2 502 aktier i Leklandsbolaget för 3 kr. Stiftelsens åtgärder godkändes av kommunfullmäktige i dec 1985. Sedan stiftelsen genom dessa transaktioner blivit majoritetsägare i Himlebolaget - - -, beviljade banken Leklandsbolaget en kredit om 750 000 kr. Under hösten 1984 höjdes aktiekapitalet i Leklandsbolaget med 816 000 km från 700 000 kr till 1 516 000 kr. Höjningen av aktiekapitalet skedde genom en riktad nyemission till Himlebolaget, som tecknade hela beloppet. Finansieringen ordnades genom en samtidigt beviljad kredit hos banken på 950 000 kr. Genom det erhållna lånet och nyemissionen fick Leklandsbolaget in likvida medel om 1 566 000 kr, vilket bedömdes täcka kostnaden för övervintringen säsongen 1984/1985.

Den 9 okt 1984 redogjorde H.O. inför stiftelsens arbetsutskott för de diskussioner som förts med representanter för Leklandsbolaget och Himlebolaget med anledning av problemen rörande kapitalbehov i Leklandsbolaget för 1985. Därvid framkom att H.O. d 11 okt 1984 för stiftelsens räkning hade från A.N., T.L., G.T., makarna A. och L. samt Motell Björkäng AB förvärvat 600 aktier till ett nominellt värde av 60000 kr för en köpeskilling på sammanlagt 6 kr. I protokollet från sammanträdet antecknades att förvärvet innebar att stiftelsen kom att inneha aktiemajoriteten i Himlebolaget och därigenom behärska utvecklingen i Himleområdet. Av protokollet framgår vidare att s-gruppen framförde åsikten att beslutet borde ha gått via styrelsen och förankrats bättre bland politikerna.

Den 6 nov 1984 beslöt styrelsen för stiftelsen att godkänna av O.B. och H.O. vidtagen åtgärd att erbjuda de båda kommunalråden A.H. och T.I. och deras respektive politiska grupper att ingå i styrelserna för Leklandsbolaget och Himlebolaget.

Den 12 nov 1984 fastställdes bolagsordning för Himlebolaget. Enligt bolagsordningen skulle bolaget bedriva verksamhet avseende främjande av turism och rekreation samt förvaltning av markområden och byggnader ävensom idka därmed förenlig verksamhet.

Den 21 nov 1984 beslöt en enhällig styrelse för stiftelsen att - i enlighet med önskemål från Himlebolaget - till detta bolag försälja stiftelsens aktieinnehav om 2 000 aktier i Leklandsbolaget för det nominella värdet 200 000 kr. - I protokoll samma dag antecknades att s-gruppen genom S.B. framfört sitt missnöje med den formella handläggningen av ärendet i samband med aktieaffären. Den 3 dec 1984 fattades beslut i Himlebolaget om förvärvet av aktierna.

I dec 1984 överlät envar av A.N., T.L. och G.T. till Himlebolaget aktier i Leklandsbolaget för det nominella värdet 49 900 kr.

A-C-S., som var kamrer i Himlebolaget, upprättade d 5 jan 1985 budgetutkast för verksamhetsåret 1985. Hon upprättade vidare - vid ungefär samma tidpunkt - "förslag till nyinvesteringar under 1985", vilka sammanlagt belöpte på 6 075 000 kr. I budgetutkastet hade räntekostnaderna beräknats med följande upplåning som underlag: checkräkningskredit Handelsbanken 700 000 kr, övrigt lån Handelsbanken 750 000 kr, lån från Himlebolaget 300 000 kr, utvecklingsfonden 500 000 kr, förvärv av Björkgården 2 400 000 kr, nyinvesteringar 6 000 000 kr, totalt sålunda 10 650 000 kr. Med anledning härav tog banken upp hela sitt engagemang till omprövning. De dittills beviljade krediterna hade legat inom ramen för vad bankens lokalkontor i Varberg kunnat bevilja. Det krävdes nu i stället en total limit om 11,5 milj kr. Det ankom på bankens regionkontor i Göteborg att pröva ansökningen om nya krediter.

Den 8 jan 1985 upprättades inom lokalkontoret rapporter om "Engagemang - ut- och inlåning" avseende Himlebolaget respektive Leklandsbolaget. Dessa utgjorde bilagor till den limitansökan som ställdes till regionkontoret i Göteborg och som utgjorde underlag för beslutet om höjning av kreditlimiten. Enligt limitansökan skulle limiten ökas med 10 088 000 kr. I ansökan angavs bl a pantbrev och företagsinteckningar som säkerhet för engagemangen. I en bokslutsanalys d 8 jan 1985, som upprättats av bankdirektören T.A. och som utgjorde en av bilagorna till limitansökningen, antecknades under rubriken "Säkerheter" längst ned på sidan och med fortsättning på baksidan:" Som synes är säkerheterna ej de bästa men kommunen lämnar ett «Letter of Intent». Samtidigt satsar Gekå:s sitt namn på projektet (detta vill han inte förstöra). Med detta engagemang har kommunens affärer ökat markant och kommer att öka ytterligare. Eng: Sol och Bad: medelinlåning under 1985 blir ca 4 mkr. För Varbergs kommun har vi placerat c:a 7 mkr på marknaden. Stiftelsen Hyresfastigheter inl. c:a 4,6 mkr. Kalkyl på förmedlingskrediter om 8,4 mkr. Garanti prov 1,75% - Kap. kostn. 0,6 + 0,25% i form. prov. = 1,4% = 118 kkr på 12 mån. Någon totalkalkyl är i nuläget svårt att upprätta."

Den 11 jan 1985 förmedlade banken till Himlebolaget ett antal notariatlån om sammanlagt 3 400 000 kr, för vilka banken gick i borgen såsom för egen skuld. Pengarna skulle användas för inköp av Björkgården samt för kommande investeringar jämte driftskostnader under säsongen 1985.

Den 23 jan 1985 utfärdade A.H. och H.O. såsom företrädare för "City and County of Varberg" ett sk Letter of Introduction. Brevet var avsett att användas av E.L. då denne som konsult i USA skulle anskaffa en del utrustning till Leklandet. Brevet har följande lydelse: "To whom it may concern. This is to advice that the City and County of Varberg are physically involved in the project known as: Gekås JÄTTELAND (Gekå Giant Playworld) now under construction."

Den 29 jan 1985 beslöt banken genom direktionen för Regionbanken Västra Sverige att bevilja ordinarie årslimit avseende Himle Turist-gruppen, Varberg, på 11 538 000 kr. I beslutet deltog bankdirektören I.H., som samma dag på limitansökan gjorde följande anteckningar: "Kommunen lämnar «letter of intent» som utbytes snarast mot borgen". - "TA 29/1-85 »Letter of intent» + spm 5-7 mkr intill dess vi får borgen av kommun."

I början av febr 1985 undertecknades ett samarbetsavtal mellan stiftelsen och Himlebolaget.

Den 23 febr 1985 presenterade A-C-S. en reviderad budget för Himlebolaget för perioden d 1 jan-31 dec 1985.

Inom ramen för den beviljade limiten utbetalade banken d 25 febr 1985 enligt en samma dag upprättad revers 1 000 000 kr.

I samband med bankens ökade kreditengagemang och omprövning härav diskuterades bl a ett sk Letter of Intent. Ett förslag härtill hade överlämnats av T.A. till H.O.. Den 1 mars 1985 undertecknade A.H. och H.O. ett av kommunen till banken ställt sk Letter of Intent, domsbilaga 3. Då hade banken redan utbetalt totalt (0,2 + 0,2 + 0,95 + 1 + 2,4=) 4,75 milj kr till Himlebolaget respektive (0,7 + 0,75 =) 1,45 milj kr till Leklandsbolaget. Därefter utbetalade banken d 18 mars 1985 2 milj kr till Himlebolaget och d 2 april 1985 ytterligare 2 milj kr.

Den 9 maj 1985 upprättade H.O. en promemoria avseende utredning av kommunens nämndorganisation.

Den 12 juni 1985 diskuterades vid styrelsesammanträde i Himlebolaget att göra Himlebolaget till ett helägt kommunalt bolag. Diskussionen togs upp efter det att H.O. "å det bestämdaste" hade poängterat att Himlebolaget med sitt lilla aktiekapital på 200 000 kr ej mäktade med att exploatera Himleområdet. Vid sammanträdet diskuterades tillika frågan om försäljning av aktierna i bolaget till någon utomstående stark intressent. Dagen före detta sammanträde hade man löst ut de privata intressenterna. Var och en av dessa fick därvid 100 000 kr som tilläggsköpeskilling för aktieöverlåtelsen d 11 okt 1984. A.N., som valde att stanna kvar och arbeta inom Leklandsbolaget, fick dock en tilläggsköpeskilling om endast 50 000 kr.

Den 29 maj 1985 utbetalade banken 1 milj kr till Himlebolaget.

Den 13 juni 1985 beslöt styrelsen i stiftelsen uppdra åt H.O. att verkställa en försäljning av stiftelsens aktier i Himlebolaget för en köpeskilling motsvarande lägst bokfört värde. Denna fråga hade tidigare aktualiserats av S.B..

Efter det att ärendet hade beretts i olika kommunala organ beslöt kommunfullmäktige d 18 juni 1985 att stiftelsen Sol & Bad skulle upphöra per d 31 dec 1985 och att en ny stiftelse skulle inrättas för turistverksamheten och Apelvikens Stugby.

Den 13 aug 1985 meddelade H.O. stiftelsens styrelse att A.N:s, T.L:s och G.T:s aktier om sammanlagt 50 st á 100 kr övertagits av stiftelsen.

Den 19 aug 1985 sände banken ett brev till Varbergs kommun med hemställan att kommunen i enlighet med Letter of Intent skulle tillse att den å Himlebolagets checkräkningskredit uppkomna övertrasseringen å 2196066 kr 40 öre "så snart som möjligt intäcktes".

Leklandsbolaget försattes i konkurs d 27 sept och Himlebolaget d 4 okt 1985. Den 26 nov 1985 behandlade kommunstyrelsen stiftelsens årsredovisning för 1984.

Den 17 dec 1985 beslöt kommunfullmäktige att den nyinrättade stiftelsen för turistverksamheten och Apelvikens stugby skulle benämnas Varbergs- turist.

Banken har härefter till närmare utveckling av sin talan anfört bl a följande.

Trots att kommunfullmäktige d 15 juni 1982, med frångående av arbetsutskottets och kommunstyrelsens förslag, beslutat att inte ställa kommunal borgen för projektets finansiering, har kommunen genom en rad åtgärder bidragit till och blivit direkt engagerad i planeringen och genomförandet av projektet. Detta har skett genom handläggning och beslut i kommunstyrelsen och dess arbetsutskott samt i kommunfullmäktige jämte byggnadsnämnden. Alla inblandade har uppfattat kommunen som en garant för projektet.

Kommunen har i egenskap av ensam kapitalgivare och förvaltare redan från början kontrollerat och styrt stiftelsens verksamhet. Sålunda har kommunen utarbetat stiftelsens stadgar och utsett samtliga ledamöter i stiftelsens styrelse. Då stiftelsen för sin medelsförvaltning varit beroende av kommunen och kommunens handlingsfrihet varit begränsad på grund av reglerna om kommunal kompetens, har även stiftelsen varit tvungen att agera inom tämligen snäva ramar. Stiftelsen har genom en mängd olika åtgärder och beslut deltagit i handläggningen av Leklandsprojektet. Stiftelsen har härvidlag endast utgjort ett kommunalt verkställighetsorgan utan förmåga att kunna "leva ett självständigt liv".

Även Himlebolagets verksamhet har utgjort en integrerad del av kommunens turistverksamhet. Detta grundar sig inte enbart på den personella gemenskapen utan även på syftet med verksamheten samt det sätt på vilket denna bedrivits. Sålunda har verkställande direktören, H.O., drivit bolagets verksamhet från kommunkansliet och bolagets telefonnummer har varit inordnade under kommunens växel. Vissa skrivelser från bolaget har skrivits på kansliets skrivautomater. Vidare har arbetsledare från kommunen och i vart fall beredskapsarbetare arbetat inom Leklandsområdet och kommunala avtal har åberopats vid upphandling av varor och tjänster.

Kommunen har väl tillgodosett sina intressen genom den personella gemenskap, som uppenbarligen förelegat mellan kommunen, stiftelsen och bolaget. Genom denna gemenskap har kommunen även haft en mycket god insikt i projektet och aktivt deltagit i planeringen och genomförandet av detta.

Genom bildandet och sammansättningen av bolagen och stiftelsen, syftet med verksamheten samt det sätt på vilket denna har bedrivits framgår att kommunen på intet sätt stått kvar vid sitt beslut d 15 juni 1982 att inte medverka i projektet. Kommunen har i stället på bred front och med öppna ögon varit till fullo delaktig i och ansvarig för såväl planeringen som genomförandet och sedermera försöken till avveckling av Leklandsprojektet.

Vad beträffar bankens engagemang i Leklandsprojektet bör följande anföras. Banken var intresserad av att få hand om de kassaflöden som stiftelseverksamheten generade. Det var också bankens förhoppning att projektet skulle leda till ett ökat samarbete mellan kommunen och banken i andra hänseenden. Det var därför naturligt för banken att medverka till en finansiering av projektet. Emellertid var kommunens medverkan och ägaransvar en nödvändig förutsättning för bankens deltagande. Banken var sålunda inte beredd att stödja ett fristående lekland med endast privata intressenter. Under hösten 1983, då parterna hade kommit överens om sina kapitalinsatser och leklandet organiserats i enlighet med förslag från bankdirektören H.B., som då var chef för bankens lokalkontor i Varberg, hade banken fullgoda säkerheter i form av företagsinteckningar och borgen av dåvarande markägare. Det var först under hösten 1984, då det stod klart att verksamheten inte erbjöd underlag för fulla avskrivningar, som nästa steg togs och den sk Himleplanen började växa fram. För att finansiera Himleplanen fördes diskussioner med banken angående en väsentlig utvidgning av bankens kredit till projektet. Med hänsyn till att det redan i detta skede framstod som klart att banken inte skulle erhålla realsäkerheter motsvarande det önskade kapitaltillskottet och då kommunalt huvudägaransvar naturligen var mest betryggande ur bankens synvinkel, var banken intresserad av att kommunen utökade sin ägarandel i projektet. Däremot byggde inte detta önskemål på att banken plötsligt tappat förtroende för de privata intressenterna. Banken hade hela tiden varit av den uppfattningen att kommunal medverkan var en nödvändig garanti för att banken skulle bidra till finansieringen av projektet. Det var mot bakgrund härav som banken ställde krav på en omorganisation, vilken sålunda kom att innebära att stiftelsen blev majoritetsägare i Himlebolaget och att detta bolag blev näst intill ensam aktieägare i Leklandsbolaget. Härigenom skapades också ett koncernliknande förhållande, varigenom det uppstod möjlighet för kommunen att flytta pengar mellan bolagen samt genom olika åtgärder minska riskexponeringen. Från början var det tänkt att Himlebolaget skulle vara ett servicebolag utan vinstsyfte. Bolaget fick emellertid därefter en helt annan roll genom att alla investeringar nu kom att göras i Himlebolaget.

I början av jan 1985 uppgick bankens kredit till Himlebolaget till 3 750 000 kr. Bankens säkerheter i form av pantbrev i fastigheterna Spannarp 25:20 och 25:25 samt företagsinteckningar å 5 milj kr utgjorde betryggande säkerhet för bankens dittillsvarande engagemang, inklusive det lån om 1 milj kr som lämnades i slutet av febr 1985. Banken var emellertid tvungen att kräva ytterligare säkerheter för att kunna bevilja kredit upp till den önskade total limiten om 11,5 milj kr. Banken ville därför ha ett mera konkret bevis på kommunens engagemang, varför frågan om kommunal borgen på nytt blev aktuell. Detta innebar inte någon förnyad säkerhetsbedömning från bankens sida utan var endast ett led i bankens önskan att såvitt möjligt uppfylla Himlebolagets kapitalbehov. Från kommunledningens sida ansågs kommunal borgen vara en politiskt alltför känslig fråga. A.H. framförde dock, att han garanterade att banken skulle erhålla en formell borgen så snart detta blev politiskt möjligt. I detta sammanhang diskuterades ett sk Letter of Intent. Det var en förutsättning för att banken skulle acceptera ett sådant brev, att detta fyllde samma funktion som en kommunal borgen. Banken uppfattade det slutligen utformade brevet, daterat d 1 mars 1985, som bindande i juridisk mening. Kommunen har utfärdat ett Letter of Intent även till andra borgenärer i Himlebolaget. I dessa brev saknas det sista stycket som finns i brevet till banken, där det sägs att det är kommunens långsiktiga policy att bolaget skall drivas på sådant sätt, att det kan fullfölja sina åtaganden mot banken. Det kan ifrågasättas varför kommunen lagt till detta sista stycke i bankens dokument i fall kommunen - som man gör gällande - med bankens vetskap endast velat åstadkomma en helt ofarlig och oförbindande handling. - H.O. underlät att diarieföra kommunens kopior av Letter of Intent och Letter of Introduction samt ett av advokaten G.R. avgivet yttrande till kommunen angående Letter of Intent.

Vad angår frågan om ansvarsgenombrott bör även följande framhållas. Himlebolaget har hela tiden haft ett begränsat antal aktieägare och har saknat självständigt affärsmässigt syfte, då bolagets enda uppgift varit att utgöra instrument för förverkligande av ett projekt inom ramen för kommunens turistverksamhet. Det förhållandet, att bolaget har haft olika organisatoriska syften, såsom att äga och förvalta aktierna i Leklandsbolaget samt att hyra ut anläggningstillgångar till Leklandsbolaget, påverkar inte denna bedömning. Ej heller påverkas denna bedömning därav att Himlebolaget även haft till uppgift att vidareutveckla de delar av projektet, som låg utanför Leklandsverksamheten. Bolaget har för sin förvaltning varit helt underställt kommunala beslut och kommunal ledning. Himlebolaget har varit underkapitaliserat genom sitt aktiekapital om 200 000 kr. I förhållande till bolagets verksamhet och hela turistprojektets omfattning och till kostnaderna för verksamhetens bedrivande samt till de uppenbara ekonomiska riskerna med verksamhet av ifrågavarande slag har bolaget varken haft tillräckligt grundkapital eller möjligheter till egen kapitalbildning i erforderlig omfattning. Bolaget var ej vinstbringande och hade inga möjligheter att bilda eget kapital utan risk att förbruka det redan befintliga kapitalet. Samtliga kapitalintensiva investeringar har gjorts i Himlebolaget. All inventarieanskaffning och alla anläggningstillgångar har införskaffats i detta bolag. I Himlebolaget drevs ingen operativ verksamhet och bolaget har i sin helhet varit beroende av den operativa verksamheten i Leklandsbolaget för att kunna betala räntor och amorteringar. Med den riskexponering, som leklandsverksamhet var utsatt för, borde bolaget redan från början haft en sådan kapitalbas att det i vart fall kunnat klara en längre tid än en säsong.

Någon giltig stiftelsebildning har ej kommit till stånd utan stiftelsen har i realiteten endast utgjort en kommunal turistnämnd. Stiftelsen har inte fått ett så preciserat ändamål att den utgör ett självständigt rättssubjekt. Några bestämda gränser avseende ansvar och kompetens mot andra kommunala organ har ej fastställts. Även om stiftelsen utgjort ett från kommunen åtskilt subjekt, är kommunen i egenskap av stiftare och förvaltare ansvarig för stiftelsens förpliktelser. Kommunfullmäktiges beslut om stiftelsebildning innebär ett överskridande av den kommunala kompetensen. Som tidigare framhållits har kommunen fullständigt kontrollerat och styrt stiftelsens verksamhet. Stiftelsen hade inte rätt att själv anställa personal. Stiftelsens stadgar innehåller ej något ändrings- eller avvecklingsförbehåll eller annat som kan åberopas som stöd för att vidta väsentliga förändringar i verksamheten. Trots detta har kommunfullmäktige beslutat att stiftelsen skulle upp höra per d 31 dec 1985. Ärendet har därvid i kommunfullmäktiges protokoll upptagits under rubriken "Nämndorganisationen i Varbergs kommun 1986-1988". I Sveriges kommunkalender 1983-1985 finns stiftelsen upptagen bland Varbergs kommuns övriga nämnder. Vidare är kommunen ansvarig mot stiftelsens fordringsägare på grund av det förfarande som använts vid upplösningen av stiftelsen. Det är tveksamt om upplösningsåtgärden över huvud taget är möjlig med hänsyn till den bristfälliga regleringen i stiftelsens stadgar. Någon ekonomisk uppgörelse har inte träffats med stiftelsens fordringsägare, vilket i vart fall är en tillräcklig omständighet för att grunda ansvar.

Kommunen har till utveckling av sin talan anfört bl a följande. A.N., T.L. och G.T. hade - innan de i slutet av 1981 tog kontakt med Varbergs kommun - försökt få även andra kommuner intresserade av ett leklandsprojekt. Man hade förgäves försökt förmå kommunerna att medverka genom förvärv av mark och utställande av kommunal borgen om 7-8 milj kr. Kontakterna med Varbergs kommun skedde inledningsvis med A.H. och H.O.. Kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen förklarade sig positiva till markanskaffning och till att bistå med kommunal borgen om 2,5 milj kr. Lämpligt markområde ansågs finnas i Himle i direkt anslutning till den framtida motorvägen. Frågan föranledde emellertid en livlig debatt i kommunfullmäktige, där det uppstod ett politiskt läger för och ett emot. Den 15 juni 1982 lämnade ett oenigt kommunfullmäktige kommunstyrelsens förslag till bl a kommunal borgen utan bifall. De politiska organens beslut blev mycket uppmärksammade i massmedia. Kommunfullmäktiges beslut medförde att frågan avfördes från den politiska dagordningen. De privata intressenterna arbetade emellertid vidare med projektet, nu utan anspråk på kommunal finansiering. Intressenterna, som tidigare haft kontakt med Varbergs sparbank - som nu inte längre var intresserad att delta som långivare - knöt i stället kontakt med Handelsbankens lokalkontor. Vidare togs kontakt med de enskilda markägarna i Himleområdet samt ägaren till Motell Björkäng. Sistnämnde ägare hade intresse av att få motellet placerat vid lämplig avfart från motorvägen. Fastigheten Spannarp 25:20 kom därvid att bli föremål för särskilt intresse, dels från intressenternas sida för att kunna använda den på fastigheten befintliga lokalen Björkgården dels ock från kommunens sida för att kunna bevaka att Björkgården inte utnyttjades för någon verksamhet som stred mot kommunens övergripande planering. Kommunen hade därutöver intresse av att Björkgården hamnade på "rätt sida" av den nya motorvägen. Med anledning härav tillfrågades kommunen av leklandsintressenterna om kommunen kunde förvärva fastigheten Spannarp 25:20 för att därefter genom arrendeavtal med intressenterna underlätta genomförandet av projektet. Kommunfullmäktige beslöt d 19 okt 1982 godkänna avtal om förvärv av fastigheten inklusive inventarier för 975 000 kr. Beslutet innebar ett steg framåt för leklandsintressenterna. Vid ungefär denna tidpunkt hade intressenterna även kontakt med utvecklingsfonden, som ansåg att det behövdes ett eget kapital om 1 milj kr för att klara "övervintringen" fram till säsongsstarten sommaren 1983. Tanken var att byggnation skulle färdigställas under vintern och våren 1982/1983. Finansieringsfrågorna måste dock först lösas och Handelsbanken blev alltmer engagerad.

Då kommunfullmäktige d 21 dec beslöt att inrätta stiftelsen Sol & Bad, hade stiftelsens tillkomst inget med Leklandet att göra. Stiftelsen hade inrättats för att sköta kommunens kurortsverksamhet och turistverksamhet, vilka båda grenar av tradition var av stor omfattning i Varberg. Sålunda skulle stiftelsen, såsom framgår av dess stadgar, bl a svara för verksamheten vid Apelvikens stugby, turistbyrån, kurortsverksamheten, campingplatser m m. Stiftelsen hade - vilket vidare kan utläsas av stadgarna - en styrelse bestående av sju ledamöter, egen medelsförvaltning samt egen kassa- och redovisningsfunktion. Dess verksamhet granskades av en särskilt utsedd revisor, och dess tillgångar hölls noggrant avskilda från kommunens eller andra rättssubjekts tillgångar. Styrelsen höll egna protokoll förda sammanträden. Styrelsens firma tecknades av styrelsen i dess helhet, av minst två styrelseledamöter eller av en ledamot jämte annan av styrelsen utsedd person. Stiftelsens årliga räkenskaper sammanställdes i fullständigt bokslut, och årsredovisningar upprättades regelbundet. Stiftelsens organisation genomgick efterhand en översyn, varvid klargjordes vissa verksamhetsavgränsningar mot kommunala nämnder och organ. Stiftelsens verksamhet avvecklades per d 31 dec 1985, varvid viss verksamhet övertogs av Varbergs turistbyrå och en del av Varbergs Kurort. Stiftelsen upphörde emellertid inte att existera utan finns alltjämt med en viss egen förmögenhetsmassa. Stiftelsens styrelse har haft sammanträde d 20 febr 1986 och d 14 dec 1987.

Handelsbankens lokalkontor i Varberg bedrev under åren 1982- 1984 en relativt liten verksamhet. Bankens inlåning omfattade endast cirka 5 procent av inlåningsmarknaden i Varberg. Lönsamheten hade varit dålig ett antal år på grund av kreditförluster. Utifrån relationen mellan in- och utlåning fastställde riksbanken vissa limitregler. Banken hade "trångt" på utlåningssidan, varför det var av vikt att få nya inlåningskunder. Banken var sålunda starkt intresserad att få ta hand om de kassaflöden, som kommunen genererade, vilka var av storleksordningen 190 milj kr under 1982, 250 milj kr under 1983 och 255 milj kr under 1984. Motell Björkäng AB var redan en betydelsefull kund i banken. Av dessa skäl var det av intresse för banken att understödja tillkomsten av Leklandsprojektet och banken var därför en av aktörerna som drev projektet framåt.

Då kommunstyrelsens arbetsutskott d 11 jan 1983 beslöt att hemställa att stiftelsen skulle föreslå, alternativt vidtaga, åtgärder för förverkligande av Leklandsprojektet hade detta drabbats av avsevärda förseningar. Det var därför i stället fråga om att få igång verksamheten till sommarsäsongen 1984. Stiftelsen, som ansåg sig fri att kunna gå in i projektet, beslöt därför vid styrelsemöte d 20 jan 1983 att teckna aktier i det blivande Leklandsbolaget intill ett belopp av 200 000 kr. H.B. presenterade i juni 1983 vid ett möte på banken ett förslag i form av en skiss till" Leklandet med Servicebolag", varvid det för första gången presenterades en bolagskonstruktion med mer än ett bolag. Förslaget innebar bl a ett ökat ekonomiskt engagemang för privatintressenterna med 400000 kr och för stiftelsen med ytterligare 50000 kr. Förslaget gick vidare ut på att det egna kapitalet i "Servicebolaget AB" skulle uppgå till 200 000 kr och i Leklandsbolaget till 1 milj kr, vilket var det belopp som utvecklingsfonden tidigare hade krävt. Syftet med Himlebolaget var att driva den kringverksamhet i form av handel, rastplats, turistbyrå och dyl, som ej skulle ankomma på Leklandsbolaget. Vidare skulle Himlebolaget arrendera mark för att tillgodose Leklandsbolagets och Motell Björkängs behov av parkeringsplatser samt med vägverket träffa avtal om skötsel av rastplatser och sanitär anläggning. Leklandsbolagets verksamhet skulle bestå i lek- och rekreationsverksamhet jämte serverings- och försäljningsverksamhet i anslutning härtill. Under hösten 1983 hade banken ett ekonomiskt engagemang i projektet som avsåg 200 000 kr i Himlebolaget och 700 000 kr i Leklandsbolaget samt därutöver krediter till de privata intressenterna jämte garantier till markägarna. Bankens säkerhet var väsentligen företagsinteckningar och banken var hela tiden väl medveten om att någon kommunal borgen inte kunde erhållas. När väl finansieringen var i hamn tecknade parterna d 1 nov 1983 ett "Avtal om joint Venture".

Det var banken som introducerade de två av banken beställda lagerbolagen, Himlebolaget och Leklandsbolaget, vars ursprungliga bolagsordningar ändrades så att de skulle passa in i projektbilden.

Himlebolaget köpte i början administrativa tjänster av stiftelsen och hyrde kontor av stiftelsen genom särskilt upprättat hyresavtal. I nov 1984 anställde bolaget en egen kamrer. Bokföringen sköttes hela tiden utan anmärkning och dess verksamhet var avskild från såväl stiftelsen som från kommunen och Leklandsbolaget. Bolaget höll regelbundna styrelsesammanträden.

Leklandet öppnades för allmänheten d 26 maj 1984. I aug kom de första rapporterna om att besöksfrekvensen var sämre än man räknat med. En av revisionsbyrån Reveko AB utarbetad resultatrapport visade att det förelåg risk för obestånd och att kapitalbehovet för Leklandsbolaget uppgick till 1 630 000 kr. Förhandlingar om ytterligare krediter inleddes därför med banken. Banken hade vid denna tidpunkt förlorat förtroendet för de privata intressenterna och ställde därför som krav dels att dessa blev utlösta dels att stiftelsen gick in som majoritetsägare i Himlebolaget. Banken hade önskemål om att stiftelsen skulle bli ensamägare, vilket emellertid inte accepterades av övriga aktieägare. Banken spelade en aktiv roll vid omstruktureringen av ägarförhållandena. Sedan bankens villkor accepterats, lämnade banken ett lån om 750 000 kr till Leklandsbolaget. För att finansiera en nyemission i Leklandsbolaget lånade banken vidare ut 950 000 kr till Himlebolaget.

Inför säsongen 1985 lanserades den sk Himleplanen för att öka anläggningens attraktionskraft och projektets lönsamhet. I samband därmed fördes diskussioner bl a med G.K. vid Gekås i Ullared och med A.M., ägare till Kvantum i Varberg. Banken fäste stor vikt vid kontakterna med G.K.. Några ekonomiska utfästelser gjordes dock aldrig från Gekås sida. I detta skede aktualiserades ånyo förvärvet av Björkgården, vilket kommunfullmäktige fattat beslut om tidigare, men som på grund av delvis ändrade planer inte hade lett till något förvärv. Fastigheten, som tidigare kunnat förvärvas för 900 000 kr, betingade nu ett pris av 2,4 milj kr. Därutöver behövdes ytterligare 6 milj kr för andra typer av investeringar för att få projektet lönsamt. Den 11 jan 1985 utbetalade banken genom sin nye kontorschef T.A. 2,4 milj kr till Himlebolaget. Det formella beslutet fattades först d 29 jan 1985, då ärendet föredrogs på bankens regionkontor i Göteborg. Som säkerhet fanns pantbrev i fastigheten.

I samband med ytterligare krediter upprättade banken i jan 1985 en rad olika handlingar. Den 8 jan upprättades av T.A. en bokslutsanalys över Himlebolaget, varvid angavs att total limiten behövde ökas till 11,5 milj kr mot att banken erhöll ökad inlåning från kommunen. I de handlingar, betecknade "Engagemang - ut- och inlåning", som upprättades samma dag angavs inget om att något sk Letter of Intent skulle utfärdas. I de av T.A. upprättade limitansökningarna d 8 jan anges säkerheten i form av pantbrev respektive företagsinteckningar men inget är antecknat under rubriken "Säkerheter" om att borgen skulle lämnas. Samma dag har T.A. värderat företagsinteckningarna i Himlebolaget och Leklandsbolaget till 3 milj kr respektive 614 000 kr. Den 23 febr 1985 upprättade A-C-S. en budget för Leklandsbolaget respektive en för Himlebolaget samt förslag till nyinvesteringar under 1985. Dessa handlingar var väl bekanta för banken, som sålunda kände till vilka investeringar som skulle göras, prognoser för 1985, besöksfrekvenser osv. I slutet av febr 1985 hade banken beviljat krediter till dels Himlebolaget om 4 750 000 kr mot säkerhet bestående enbart av företagsinteckning samt pantbrev i Björkgården dels ock till Leklandsbolaget om 1 450 000 kr mot säkerhet endast i företagsinteckning.

Under febr 1985 gjorde banken en förnyad bedömning av sitt engagemang. T.A. och H.O. hade ett sammanträffande på banken. T.A. krävde antingen att kommunen skulle tillhandahålla ytterligare spärrmedel eller att stiftelsen eller kommunen skulle gå i borgen. H.O. avvisade bestämt kravet. Detta möte ledde sedan till sammanträdet på regionkontoret i Göteborg d 7 mars 1985. Inför detta möte skedde ett " förmöte" på lokalkontoret i Varberg mellan H.O. och T.A. d 1 mars 1985. Vid detta möte överlämnade T.A. ett förslag till Letter of Intent, dagtecknat samma dag. Denna handling har ej gått att återfinna. H.O. upprepade att kommunen inte kunde ikläda sig några bindande betalningsförpliktelser samt förklarade att han skulle kontakta advokaten G.R. för att förvissa sig om att det nu överlämnade förslaget inte innebar någon bindande förpliktelse. Härefter hade H.O. per telefon kontakt med G.R., som därvid påtalade att förslaget till brevet borde ha en mera "uppmjukad utformning". H.O. gjorde därefter enligt G.R:s anvisningar vissa justeringar i det förslag som han fått av T.A..

I mötet d 7 mars deltog I.H., som då var bankens rörelsechef för Västra Sverige, T.A., H.O. och A.H.. H.O. redogjorde för Himleplanen. I.H. framförde bankens önskemål om kommunal borgen, varvid H.O. och A.H. upprepade att sådan inte kunde komma i fråga. H.O. presenterade sin variant av Letter of Intent, vilket hade samma innehåll som det brev som slutligen undertecknades av honom och A.H.. Från bankens sida förklarades att man skulle låta bankens jurister granska förslaget. Mötet avslutades med att I.H. gav klartecken till krediten. Den 18 mars 1985 utbetalade banken 2 milj kr till Himlebolaget och ytterligare 3 milj kr d 3 april 1985. I slutet av mars återkom T.A. per telefon till H.O. och uppgav att banken accepterade utformningen av brevet men att banken "måste ha något" som säkerhet. Först i slutet av april 1985 undertecknades brevet och överlämnades till banken.

I april 1985 besökte T.A. anläggningen i Himle. Han uppgav därvid att banken var missnöjd med att som säkerhet för lånen endast ha pantbrev och företagsinteckningar. Banken önskade förstärka sin säkerhet genom att omvandla vissa byggnader på ofri grund till fast egendom. Vid detta tillfälle uppgick Leklandsprojektets krediter till omkring 8,8 milj kr. Den 29 maj 1985 utbetalades ytterligare 1 milj kr till Himlebolaget.

Under sommaren 1985 stod det klart att Leklandets intäkter inte motsvarade förväntningarna, varför ytterligare krediter behövdes. Vid denna tidpunkt växte planer fram på att överlåta hela verksamheten. Problemet var emellertid att hitta någon köpare. Den 4 juni 1985 gjorde banken en värdering av sina företagsinteckningar i Himlebolaget och Leklandsbolaget. Banken upptog därvid anskaffningsvärdet för maskiner och inventarier till 9 milj kr i förstnämnda bolag, vilket skall jämföras med att samma egendom cirka 5 månader tidigare upptagits till endast 4,6 milj kr. Försäljningsvärdet för samma egendom uppskattades per d 4 juni 1985 till 7 milj kr. Handelsbankens engagemang i Himlebolaget uppgick då till 10 704 000 kr, vilket framgår av en av banken upprättad handling benämnd "Engagemang - ut- och inlåning". I denna handling gjordes ingen anteckning om Letter of Intent under rubriken säkerhetsspecifiktion.

I juli 1985 framlades vid ett möte på regionkontoret i Göteborg en rapport om att Himlebolaget var i behov av ytterligare krediter om ca 3 milj kr. Banken förklarade då att en sådan kredit förutsatte kommunal borgen eller spärrmedel. Den beviljade krediten vid detta tillfälle belöpte sig till 12 788 399 kr 75 öre avseende Himlebolaget respektive 1 450 000 kr avseende Leklandsbolaget. Detta framgick av de engagemangs- och säkerhetsrapporter som banken upprättade d 21 juli 1985. I dessa rapporter uppgavs inget om Letter of Intent som säkerhet. Den 9 juli 1985 utfärdades ett "internt meddelande" från T.A. till I.H.. Meddelandet åtföljdes av en limitansökan som upprättats d 8 juli 1985. Av meddelandet framgick tydligt att T.A. var väl införstådd med de överväganden som gjorts i Himlebolaget. Den 23 juli 1985 översände I.H. ett internt meddelande till kamreren T.O., vari bl a under rubriken "Läge juli i framhölls "Spärrmedel 5-7 mkr intill dess banken fått kommunens borgen har inte genomförts" samt " Himle turists checkkonto är övertrasserat ca 2 mkr. Beviljat av kontoret trots att limit saknas." T.O. gjorde d 29 juli 1985 bl a följande anteckning på sitt exemplar av meddelandet från I.H.: "Villkor. Pant förskr pb i nyköpt fast. Letter of intent skall gälla. Varb kommun sätter in 10 mkr på SHB. - Limit 10,1+5 mkr."

- I aug 1985 gav banken slutligt besked att några ytterligare lånemedel ej kunde komma i fråga. Den 4 okt 1985 ingavs ansökan om konkurs för bl a Himlebolaget. Samma dag upprättade banken en handling benämnd "Engagemang - ut- och inlåning." I denna handling upptogs för första gången Letter of Intent under rubriken säkerhetsspecifikation.

Vittnesförhör har på bankens begäran ägt rum med bl a T.A., I.H. och S.B..

Kommunen har påkallat vittnesförhör med bl a A.H., H.O., H.B., T.O., S.L., O.B. och G.R..

Parterna har åberopat en omfattande skriftlig bevisning.

Banken har åberopat ett av bl a professorn Carl Martin R undertecknat sakkunnigutlåtande. På kommunens begäran har chefsjuristen vid Svenska Kommunförbundet Curt R hörts som sakkunnigt vittne.

Domskäl. Efter en inledande, synnerligen utförlig redogörelse för vittnesutsagor av T.A., I.H. och S.B., vilka samtliga hörts på begäran av banken samt för vittnesutsagor av A.H., H.O., H.B., T.O., S.L., O.B. och G.R., vilka samtliga hörts på begäran av kommunen, fortsatte TR:n att redovisa sina domskäl sålunda:

TR:n har först att pröva kommunens avvisningsyrkande.

Bankens åberopande av skadeståndsskyldighet för kommunen innefattar endast påstående om viss rättsföljd i anslutning till vad banken i första hand anfört som grund för käromålet. Då fråga således inte är om sådan ändring av bankens talan, som avses i 13 kap 3 § RB, skall kommunens avvisningsyrkande lämnas utan bifall.

TR:n har härefter att avgöra huruvida den åberopade handlingen Letter of Intent, domsbilaga 3, kan föranleda betalningsskyldighet för kommunen på sätt banken i första hand gjort gällande.

I handlingen framhålls inledningsvis kommunens intresse av projektet Leklandet. Vidare beskrivs byggnadsplanerna för markområdena samt redogörs för den under hösten 1984 genomförda finansiella rekonstruktionen, varigenom stiftelsen blev majoritetsägare i Himlebolaget. TR:n konstaterar att dessa uppgifter inte är felaktiga i sig.

I handlingen, som är utfärdad på Varbergs kommuns papper i kommunens namn och ställd till Svenska Handelsbanken, har kommunstyrelsens ordförande och kommunens kanslichef bekräftat kommunens avsikt att "genom stiftelsen Sol & Bad eller annat kommunalt organ vara och förbli majoritetsägare av Himle Turist AB under kreditens löptid". Vidare har samma kommunrepresentanter uttalat att "det är vår långsiktiga policy att Himle Turist AB skall drivas på sådant sätt att det kan fullfölja sina åtagande mot Er".

En strikt tolkning av handlingens ordalydelse kan enligt TR:ns uppfattning inte leda till bedömningen att kommunen iklätt sig en rättsligt bindande betalningsförpliktelse för Himlebolagets skulder till banken. Ordalydelsen kan inte heller tolkas så att kommunen på annat sätt åtagit sig att svara för att Himlebolaget fullgjorde sina skyldigheter mot banken.

Frågan är då om handlingens utformning i förening med andra av banken åberopade omständigheter kan anses grunda ansvar för kommunen på sätt banken hävdat. Genom utredningen har banken inte visat att det föreligger sådana omständigheter att handlingen kan läggas till grund för krav mot kommunen på den av banken i första hand åberopade grunden, som innefattar även skadestånd på grund av kontraktsbrott.

I fråga om den av banken i andra hand åberopade grunden gör TR:n följande överväganden.

Enligt 1 kap 1 § aktiebolagslagen svarar delägare i ett aktiebolag ej personligen för bolagets förpliktelser. Från den nu angivna huvudregeln att det är bolaget som ensamt har ansvar för sina åligganden finns vissa i bl a samma lag angivna undantag, vilka dock saknar direkt intresse för detta mål. Härutöver anses emellertid enligt doktrin och praxis att ägaransvar för bolagets skuld kan med stöd av allmänna rättsgrundsatser utkrävas i vissa situationer utan att något avtalsliknande förhållande föreligger. Betalningsansvaret anses då kunna åläggas på grund av sk ansvarsgenombrott. I det av betalningsansvarskommittén i okt 1987 avgivna betänkandet Ansvarsgenombrott m m (SOU 1987:59) föreslås vissa ändringar i aktiebolagslagen, varigenom principen om ansvarsgenombrott lagfästs. I betänkandet framhålls att lagförslaget inte innefattar några genomgripande förändringar i gällande rätt.

I det av banken åberopade sakkunnigutlåtandet av R m fl - i fortsättningen benämnt utlåtandet - vilket avgetts i juni 1987 och innan betalningsansvarskommitténs betänkande blev offentligt, görs en genomgång av doktrin och praxis. Vad gäller svensk rättspraxis får för detta mål rättsfallet NJA 1947 s 647 anses vara av störst intresse. Såsom sammanfattning av rättspraxis anförs i utlåtandet följande.

Gemensamt för de olika rättsfallen kan sägas vara, att bolaget har ett mycket begränsat antal delägare samt har drivit en verksamhet, som kan anses osjälvständig i förhållande till delägarnas egen verksamhet. Syftet med bolaget är snarare att tillgodose delägarnas direkta intressen än att uppnå vinst inom företaget. Bolaget kan vidare anses som underkapitaliserat i förhållande till storleken av de fordringsanspråk, som kan komma att uppstå. Det kan för svensk rätts del diskuteras, som förhållandena dessutom måste framstå som ett för fordringsägarna klart illojalt arrangemang. En intressant fråga är om illojalitetskravet skulle vara starkare i inomobligatoriska än i utomobligatoriska förhållanden. Svensk rättspraxis ger ännu inte något klart svar på den frågan.

Efter en bedömning av i vad mån sådana faktorer som "Begränsat antal aktieägare, Underkapitaliserat, Osjälvständig verksamhet, Det kommunalrättsliga inslaget, Illojalt handlande samt Insikt" har betydelse för frågan om kommunen till följd av reglerna om ansvarsgenombrott skall svara för Himlebolagets skulder till banken, lämnas i utlåtandet följande avslutande synpunkter:

Genom analysen ovan har vi visat att civilrättsliga principer om ansvarsgenombrott gör det möjligt att ålägga kommunen ansvar för skulderna i den koncernliknande företagsgrupp som bildats för Leklandsprojektet. Vårt ståndpunktstagande grundas bl a på att stiftelsen och Himlebolaget inte har utrustats med ett egenkapital, som svarar mot den ekonomiska omfattningen och de stora riskerna i det nystartade projektet. - Vidare har stiftelsen inte fått ett så preciserat ändamål att den utgör ett självständigt rättssubjekt. Kommunen får därför ses som den egentliga aktieägaren i Himlebolaget. - De tre enheterna, kommunen, stiftelsen och Himlebolaget, har dessutom haft samma syfte för sin verksamhet, att främja turismen och rekreationen inom kommunen. Det har också visat sig att kommunens, stiftelsens och Himlebolagets verksamhet för Leklandsprojektet i praktiken varit gemensam och nära nog helt integrerad. Samma personer har återfunnits på de ledande posterna i de olika enheterna. - Det kommunalrättsliga inslaget i bilden gör det än mera motiverat att bortse från stiftelsebildningen samt ålägga kommunen ansvar för Himlebolagets skulder enligt principen om ansvarsgenombrott. Bl a har kommunen ett finansiellt ansvar för kommunala företag, som går längre än enligt civilrättens regler. I praktiken tar kommunerna på sig ansvar för de skulder i kommunala företag, som företagen inte själva klarar av. - Slutligen skall det betonas att det här rör sig om en kommun som byggt upp en hel företagsgrupp för ett projekt, som slutligen misslyckats. Det bör inte vara lättare för en kommun att undgå ansvar mot projektets fordringsägare om man bildar flera - osjälvständiga - enheter för verksamheten än om man bildar en.

I betänkandet SOU 1987:59 föreslås att ansvarsgenombrott skall kunna ske om en aktieägare begagnat sitt inflytande över bolaget på ett gentemot borgenärerna otillbörligt sätt. Regeln kompletteras med en bestämmelse om att ansvar inte skall inträda i annat fall än då bolagets ekonomiska underlag varit uppenbart otillräckligt i förhållande till verksamhetens art och omfattning samt till förutsebara risker. Underkapitalisering bedöms alltså vara en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för ansvarsgenombrott. Som en ytterligare inskränkning föreslås att en aktieägare inte behöver svara för förpliktelser som uppkommit genom bolagets avtal med en borgenär, om aktieägaren gjort vad på honom ankommer för att upplysa borgenären om bolagets ekonomiska förhållanden.

Då det gäller frågan huruvida Himlebolaget varit underkapitaliserat har kommunen invänt att frågan uteslutande skall bedömas utifrån förhållandena då bolaget bildades samt hävdat att det egna kapital som då stod till bolagets förfogande var tillräckligt. TR:n finner att kommunens invändning bör beaktas på så sätt att betalningsskyldighet för kommunen i vart fall inte kan anses föreligga för de krediter som banken lämnat Himlebolaget fram till den omorganisation som innebar att stiftelsen blev majoritetsägare i Himlebolaget och detta bolags verksamhet väsentligt förändrades. För tiden därefter får däremot Himlebolaget anses ha haft en kapitalbas som var uppenbart otillräcklig för bolagets nytillkomna verksamhetsinriktning. Även övriga av banken åberopade omständigheter beträffande kommunens reella inflytande över Himlebolagets verksamhet och bolagets avsaknad av ett självständigt affärsmässigt syfte utgör i sig skäl att överväga betalningsansvar för kommunen.

Av avgörande betydelse måste emellertid enligt TR:ns mening vara följande. Banken har hela tiden varit väl medveten om samtliga de faktorer som från bankens sida åberopats till stöd för påståendet om ansvarsgenombrott. Då det gäller bolagskonstruktion och finansiering har det i själva verket varit så att det varit banken som mer eller mindre tagit initiativet. Även därefter har banken haft närmast full insyn i bolagets ekonomiska angelägenheter. Bankens ställning som borgenär skiljer sig sålunda på ett avgörande sätt från vad som gäller för den som saknat anledning att undersöka bolagets möjligheter att stå för sina förpliktelser enligt ingångna avtal på grund av t ex det sätt på vilket bolagets verksamhet utåt presenterats. Dessutom har banken som kreditgivare haft särskilda möjligheter att ställa krav på fullgoda realsäkerheter eller garantier som villkor vid kreditgivningen (jfr SOU 1987:59 s 134). Det förhållandet att banken, antingen såsom ett uttryck för medvetet risktagande eller på grund av missbedömning av vilken rättsverkan som tillkom det utfärdade Letter of Intent, underlåtit att kräva tillfredsställande säkerhet för lämnade krediter, bör ej vid angivna förhållanden rimligen medföra att banken kan få betalt för sin fordran på grund av reglerna om ansvarsgenombrott.

På grund av det anförda skall käromålet lämnas utan bifall.

- - -

Banken fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade bifall till sin talan vid TR:n.

Kommunen bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Fernqvist och rådmannen Bärthel, referent) anförde i dom d 26 jan 1990:

Banken (ombud advokaterna Y.Y. och B.N.) sökte revision och yrkade att HD skulle bifalla käromålet.

Kommunen (ombud advokaten C.L.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Gladh, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande dom:

Domskäl.

Parterna har åberopat samma grunder som i HovR:n. Banken har därutöver, för det fall att det i målet aktuella Letter of Intent bedöms inte innebära en juridiskt förpliktande utfästelse, yrkat skadestånd med fordrat belopp på den grunden att kommunen handlat vårdslöst vid utfärdandet av handlingen och därigenom vållat banken skada. Banken har hänvisat till följande omständigheter, vilka läggs kommunen till last som vårdslöst förfarande i samband med att banken övervägde om ytterligare kredit skulle beviljas:

1) kommunen har försäkrat att Himlebolaget skulle drivas av kommunen på ett sådant sätt att det skulle kunna fullgöra sina skyldigheter, vilket förmått banken att medge ytterligare kredit;

2) kommunen utlovade och utfärdade Letter of Intent, trots att den inte avsåg att svara för de åtaganden som återfinns i handlingen;

3) kommunen hade inte tillräckligt utrett om man hade möjlighet att stå för utfästelsen;

4) kommunen utlovade att Letter of Intent skulle utbytas mot kommunal borgen vid senare tillfälle.

Omständigheterna under 1-4 har enligt banken tidigare åberopats i målet antingen som rättsfakta eller som bevisfakta; det har inte ålegat banken att ange i vilken av dessa egenskaper som omständigheterna åberopades.

Av handlingarna i målet framgår inte att banken till grund för sin talan i underrätterna åberopat de omständigheter som anförs under 2-4 ovan. Enligt 55 kap 13 § RB skall därför bankens talan avvisas till den del den grundas på nu angivna omständigheter. Det som banken åberopat under 1) ovan har däremot sådant samband med bankens talan i övrigt att hinder inte, vare sig enligt 13 kap 3 § eller 55 kap 13 § RB, föreligger att pröva yrkandet i denna del.

Banken har gjort gällande att Letter of Intent innefattar en utfästelse av kommunen att svara för Himlebolagets skulder eller i vart fall att tillse att Himlebolaget erhöll sådana resurser att bolaget självt skulle kunna infria sina förpliktelser. I HD har banken till stöd för yrkandet om skadestånd på grund av sistnämnda omständighet, tillagt att kommunen av vårdslöshet åsidosatt sin skyldighet.

Vid bedömningen av Letter of Intent måste stor betydelse tillmätas det förhållandet att dokumentet tillkom som ett svar på bankens begäran om ytterligare säkerhet för krediterna till Himlebolaget. Under sådana omständigheter talar starka skäl för att tolka uttalandet om kommunens policy som en rättsligt bindande förklaring i fråga om kommunens handlande. Vid bedömningen måste dock även beaktas kommunens invändning om att A.H. och H.O. inte hade för avsikt att utfärda någon borgen eller liknande utfästelse och att det dessutom aldrig varit avsett mellan parterna i målet att handlingen skulle innefatta ett för kommunen bindande åtagande.

Oavsett vilken närmare innebörd som skall ges åt Letter of Intent är det, såsom HovR:n funnit, uppenbart att samma kommunala behörighetsregler måste tillämpas i fråga om ett sådant åtagande som banken åberopar som i fråga om kommunal borgen i allmänhet. Det ankommer således på kommunfullmäktige att besluta om åtaganden av sådant slag. Detta måste banken ha insett.

Frågan om ett åtagande i Letter of Intent i anledning av krediter till Himlebolaget har inte behandlats av kommunfullmäktige. Handlingen diariefördes inte heller hos kommunen. Utredningen visar inte att kommunen, vare sig i samband med handlingens tillkomst eller senare, eftergivit det författningsmässiga kravet på beslut av fullmäktige. Banken, som inte ägnat den kommunala beslutsordningen någon uppmärksamhet, har inte haft fog för en annan uppfattning. Såsom HovR:n funnit kan banken således inte göra gällande något anspråk mot kommunen på grund av handlingen.

Av det anförda följer att banken måste ha insett att Letter of Intent inte var bindande för kommunen. Grund för skadestånd på grund av vårdslöshet vid utställande av handlingen finns därför inte.

HD delar domstolarnas bedömning av frågan om ansvarsgenombrott.

Mot bakgrund av det anförda skall HovR:ns domslut fastställas.

HD (JustR:n Nyman, Jermsten, Törnell, Munck, referent, och Nilsson) beslöt följande dom: