NJA 1999 s. 275

Domskäl

TR:n (chefsrådmannen Åkerdahl och tingsfiskalen Lindström jämte nämnd) meddelade dom d 13 juli 1998.

C.F. förnekade i TR:n att han hade varit delaktig i tillkomsten av bilderna. Han påstod sig ha varit förvissad om att bilderna redan existerade när han sammanträffade med S.A. m fl d 6 jan 1998. TR:n fann visserligen utrett att bilderna utanför A.P:s och M.A:s bostad hade tagits d 6 jan och bilden utanför C.C:s bostad d 12 jan 1998. TR:n fann emellertid inte styrkt att C.F. hade insett eller misstänkt att bilderna hade tillkommit efter hans sammanträffande med S.A. m fl. Åtalet mot C.F. kunde därför inte vinna bifall.

Beträffande åtalet mot övriga tilltalade anförde TR:n i domskälen: S.A., G.H., D.P. och D.D. har erkänt vad åklagaren lagt dem till last i sin gärningsbeskrivning men de har förnekat uppsåt i förhållande till själva uppvisandet av bilderna.

Tydligt är att hotbildernas förevisande har varit ägnat att hos målsägandena framkalla allvarlig fruktan för egen och annans säkerhet och att denna grupp av tilltalade insett att bildernas uppvisande skulle ha denna effekt.

Denna grupp av tilltalade har gjort gällande som grund för bestridande av åtalet även att de med hänsyn till meddelarfriheten enligt 1 kap 1 § 3 st tryckfrihetsförordningen är straffria. De har genom att lämna fotorullarna till C.F. lämnat ett meddelande till en tidning för publicering.

Innan invändningen om straffrihet på grund av meddelarfrihet prövas behandlar TR:n vad det har för betydelse bortsett från meddelarfrihetsfrågan att S.A. och övriga i denna grupp vid tagandet av de hotfulla bilderna eventuellt inte vetat om eller ens misstänkt att bilderna skulle visas upp för målsägandena. De har som nyss framgått förnekat uppsåt i den delen. Frågan om de eller några av dem fått sådan vetskap eller misstanke efter det att bilderna tagits och överlämnats till C.F. saknar enligt rätten relevans. Det är den eventuella insikten eller misstanken vid tiden för fotograferingarna som är av betydelse.

Åklagaren har med sin gärningsbeskrivning funnit det tillräckligt att S.A. m fl haft uppsåt i förhållande till att bilderna skulle komma till målsägandenas kännedom. Han har på fråga från rätten förtydligat med tillägget "på något sätt". Rätten finner för sin del att det i ett fall som det förevarande inte behöver krävas mera än vad åklagaren angett. Det är oomtvistat att nu berörda tilltalade har haft som syfte att bilderna skulle publiceras. Därigenom har de även haft uppsåt att bilderna skulle komma till målsägandenas kännedom. Uppsåtskravet är alltså uppfyllt. Emellertid har gärningsbeskrivningen inte inriktats på den publicering som skett utan på det uppvisande som dessförinnan ägt rum inför publiceringen. Rätten menar att detta inte utgör hinder mot bifall till åtalet, de hotfulla bilderna har ju kommit till målsägandenas kännedom låt vara inte exakt på det sätt som S.A. m fl tänkte sig när de deltog i fotograferingen. Uppvisandet har ju skett som ett led i publiceringen.

Vad sedan gäller invändningen om straffrihet på grund av meddelarfriheten har rätten med full respekt för de grunder som bär upp meddelarfriheten svårt att se det berättigade i invändningen. Här har S.A. m fl visserligen inte själva fullbordat ett olaga hot; att ta hotbilder utanför någons bostad är i och för sig inte ett olaga hot. Men de tilltalade har som nyss angetts haft som uppsåt att de hotfulla bilderna skulle komma till målsägandenas kännedom, vilket också blivit fallet. Rätten anser att de tilltalade i detta fall lika litet som den som efter att ha begått ett brott meddelar detta till en tidning är förtjänta av straffrihet.

Av det anförda följer att S.A., G.H., D.P. och D.D. inte kan undgå ansvar.

Domslut

Domslut. TR:n dömde S.A. och D.D. enligt 4 kap 5 § 2 st och 17 kap 1 § BrB för olaga hot och hot mot tjänsteman till fängelse 8 mån resp skyddstillsyn samt G.H. och D.P. enligt 4 kap 5 § 2 st BrB för olaga hot till skyddstillsyn, beträffande den senare jämte samhällstjänst och föreskrift om nykterhetsvårdande behandling.

S.A., G.H. och D.P. ålades att solidariskt utge skadestånd till A.P. med 83 056 kr och till M.A. med 82 978 kr. S.A. och D.D. ålades att solidariskt tillsammans med den sjätte åtalade utge skadestånd till C.C. med 20 000 kr.

Åtalet mot C.F. och mot denne förd skadeståndstalan ogillades.

TR:ns dom överklagades av samtliga parter.

Åklagaren yrkade dels bifall till åtalet mot C.F. dels att G.H., D.P. och D.D. skulle dömas till fängelse.

S.A., G.H., D.P. och D.D. yrkade ogillande av åtalet och befrielse från skadeståndsskyldighet. S.A. yrkade i andra hand att påföljden mot honom skulle bestämmas till skyddstillsyn.

A.P., M.A. och C.C. biträdde åklagarens ändringstalan och yrkade dessutom höjning av de av TR:n utdömda skadeståndsbeloppen.

HovR:n (hovrättslagmannen Karlstedt, hovrättsrådet Ingrid Holmstrand, referent, hovrättsassessorn Stoican samt nämndemännen Kershinsky och Karin Karlsson) fann i dom d 14 okt 1998 i likhet med TR:n att åtalet mot C.F. inte kunde vinna bifall.

Beträffande åtalet mot S.A., G.H., D.P. och D.D. anförde HovR:n i domskälen: När det gäller S.A., G.H., D.P. och D.D. är det utrett att de medverkat till bilderna på sätt åklagaren påstått. Det kan visserligen inte anses visat att deras avsikt varit att bilderna skulle förevisas målsägandena på det sätt som skett. Tanken torde i stället ha varit att de skulle publiceras. Det får emellertid anses ställt utom varje form av tvivel att de varit helt likgiltiga i frågan om bilderna före publiceringen skulle komma att visas upp för målsägandena och att visshet om att så skulle ske inte skulle ha avhållit dem från att medverka vid tillkomsten av bilderna. De kan som TR:n funnit därför inte undgå ansvar. S.A. och hans kamrater har med hänvisning till bestämmelsen om meddelarfrihet i 1 kap 1 § 3 st tryckfrihetsförordningen gjort gällande att de likväl inte bör fällas till ansvar, men HovR:n kan inte finna att denna bestämmelse har någon relevans i nu förevarande situation.

HovR:n delar även TR:ns bedömning att de olaga hot som de tilltalade har gjort sig skyldiga till är att anse som grova brott.

Domslut. HovR:n ändrade TR:ns dom endast på det sättet att skyddstillsynen för D.D. förenades med samhällstjänst samt skadeståndsbeloppen bestämdes till för A.P. 103 056 kr, för M.A. 102 978 kr och för C.C. 46 000 kr.

S.A., G.H., D.P. och D.D. (offentliga försvarare advokaterna P.L:, M.S., P.D. och A.S.) överklagade och yrkade ogillande av åtalen samt befrielse från skadeståndsskyldighet. S.A. yrkade i andra hand att påföljden mot honom skulle bestämmas till skyddstillsyn med samhällstjänst. D.P. yrkade i andra hand att hans skadeståndsskyldighet skulle bestämmas till de av TR:n utdömda beloppen.

Riksåklagaren samt A.P., M.A. (ombud för båda advokaten C.B.) och C.C. (ombud advokaten T.R.) bestred ändring.

HD meddelade prövningstillstånd beträffande frågan, huruvida klagandena kunnat ådömas straff och skadeståndsskyldighet för olaga hot och hot mot tjänsteman utan hinder av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rätt att lämna meddelande för offentliggörande i tryckt skrift, och förklarade frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Tor Olsson, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. De ifrågavarande brotten har enligt åtalet bestått i att klagandena medverkat till tillkomsten av vissa för målsägandena hotfulla fotografier och att dessa, efter att ha överlämnats till journalisten C.F. vid Aftonbladet, av denne uppvisats för målsägandena. Av utredningen får anses framgå att bilderna lämnats till C.F. för publicering i tidningen i samband med artiklar om den nynazistiska organisationen NS Stockholm och att C.F. visat bilderna för målsägandena som ett led i publiceringen. Att bilderna tillhandahållits Aftonbladet för publicering gör att fråga uppkommer om den förda talan om ansvar och ersättning kan prövas utan hinder av tryckfrihetsförordningens (TF) bestämmelser.

Tryckfrihetens syfte är enligt TF att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Av förarbetena till TF framgår, att man i första hand velat skydda en fri nyhetsförmedling och en obeskuren politisk debatt. I nära samband med tryckfrihetens politiska uppgift anges stå dess betydelse ur en mera vidsträckt kulturell synpunkt såsom grundval för en allmän upplysning. Med tryckfriheten, som även gäller bild, sammanhänger friheten att lämna meddelanden för publicering i tryckt skrift. Denna s k meddelarfrihet innebär enligt TF att det står envar fritt att, med de begränsningar som anges i förordningen, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst med det angivna syftet till författare eller annan upphovsman till framställning i skriften, till skriftens utgivare eller redaktion eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter. Meddelarfriheten gäller oberoende av om meddelandet publiceras eller inte.

Enligt 1 kap 3 § TF gäller, att missbruk av tryckfriheten eller medverkan däri inte får medföra ansvar eller ersättningsskyldighet i annan ordning eller i annat fall än som anges i förordningen. Denna är sålunda exklusivt tillämplig beträffande missbruk av det tryckta ordet. TF:s exklusivitet gäller emellertid enbart missbruk av tryckfriheten som en form av yttrandefrihet. Innehållet i tryckt skrift som är brottsligt i annat hänseende än som ett överskridande av yttrandefrihetens gränser faller sålunda utanför TF:s område. Frågan om ingripande kan ske enligt allmän lag för brott begångna i tryckt skrift får därför i tveksamma fall bedömas med ledning av tryckfrihetens syfte. Vad gäller meddelarfriheten innebär det sagda, att ett publicerat meddelande som faller utanför TF:s område inte heller omfattas av meddelarfriheten och att detsamma får anses gälla beträffande ett opublicerat meddelande som om det skulle ha publicerats i ingiven form vore straffbart enligt allmän lag utan hinder av TF (jfr Eek, Nya Tryckfrihetsförordningen, 1948 s 95f och Axberger, Tryckfrihetens gränser, 1984 s 314ff).

Olaga hot mot tjänsteman finns inte bland de i 7 kap 4 § upptagna tryckfrihetsbrotten, den s k brottskatalogen. Fråga är då, om brotten likväl utgör missbruk av tryckfriheten när de begås genom tryckt skrift och klagandenas överlämnande av hotbilderna till Aftonbladet därför omfattas av meddelarfriheten.

Riksåklagaren har gjort gällande att klagandenas förfarande inte har med TF:s skydd för yttrandefriheten att göra. Till stöd härför har Riksåklagaren åberopat det yttrandefrihetsbegrepp som kommer till uttryck i 2 kap 1 § 1 regeringsformen (RF). I förarbetena till denna bestämmelse anfördes, att ett lämpligt sätt att belysa innebörden av RF:s yttrandefrihetsbegrepp var att ge exempel på straffbestämmelser som inte utgör begränsningar av den yttrandefrihet som RF skyddar samt att hit fick anses höra bl a BrB:s bestämmelser om olaga bot och bot mot tjänsteman (prop 1975/76:209 s 141). Det förhållandet att dessa bestämmelser sålunda ej ansetts utgöra begränsningar av yttrandefriheten i RF:s mening och därför fordra särskilt grundlagsstöd innebär emellertid inte något stöd för att brotten olaga hot och hot mot tjänsteman begångna i tryckt skrift inte skulle vara missbruk av tryckfriheten.

Av betydelse får däremot anses vara att olaga hot liksom hot mot tjänsteman knappt kan anses som en sådan gärning som i likhet med t ex bedrägeri eller svindleri genom tryckt skrift kan beivras med stöd av allmän lag därför att gärningen faller utanför det område som TF är avsedd att skydda. Från principiella utgångspunkter synes brotten, såsom Riksåklagaren antytt i målet och Justitiekanslern angett i promemoria till justitiedepartementet (se kommittédirektiven till utredning om mediegrundlagarna, Ju 1999:8), vara ett missbruk av tryck- eller yttrandefriheten och jämförbara med exempelvis förtal och uppvigling när de begås i tryckt skrift eller i annat grundlagsskyddat medium (jfr SOU 1947:60 s 251).

På grund av det anförda finner HD att brotten olaga hot och hot mot tjänsteman i tryckt skrift får anses utgöra missbruk av tryckfriheten och att den mot klagandena förda talan om ansvar och skadestånd därför inte kunnat prövas utan hinder av TF:s bestämmelser om meddelarfrihet.

Prövningstillstånd skall därför meddelas i målet i övrigt och talan mot klagandena avvisas.

Domslut. HD förklarar att S.A., D.P., G.H. och D.D. inte kunnat ådömas straff och skadeståndsskyldighet för olaga hot och hot mot tjänsteman utan hinder av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rätt att lämna meddelande för offentliggörande i tryckt skrift.

HD meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt. Med undanröjande av TR:ns och HovR:ns domar avvisar HD åtalet och den av A.P., M.A. och C.C. förda talan mot S.A., D.P., G.H. och D.D..

Domslut

Domslut. HD förklarar att S.A., D.P., G.H. och D.D. inte har kunnat ådömas straff och skadeståndsskyldighet för olaga hot och hot mot tjänsteman med hänsyn till tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rätt att lämna meddelande för offentliggörande i tryckt skrift.

HD meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt, upphäver TR:ns och HovR:ns domar i själva saken samt ogillar åtalen och skadeståndsyrkandena mot S.A., D.P., G.H. och D.D..

HD:s dom meddelades d 19 maj 1999 (mål nr B 4575-98).