HFD 2011:46

Domskäl

Länsrätten i Södermanlands län (2005-12-21, ordförande Sohl) yttrade, efter att ha redogjort för tillämpliga lagrum i YGL, tryckfrihetsförordningen (TF), radio-_och_TV-lagen (1996:844) och lotterilagen samt vissa förarbeten och rättsfall: Länsrätten gör följande bedömning. - Av utredningen i målet framgår att TV4 i samband med en sändning den 24 oktober 2004 av en fotbollsmatch mellan de spanska fotbollslagen FC Barcelona och Club Atlético Osasuna förevisat dels sponsringsmeddelande för den utländska spelkoncernen Unibet Group Plc (Unibet), dels vid enstaka tillfällen under sändningen återgett s.k. liveodds, satta av företrädare för Unibet. Vidare framgår att företaget Unibets logotyp består av sju gröna cirklar innehållande ett ”play”-tecken samt bokstäverna U N I B E T i vitt och att företaget uteslutande bedriver verksamhet som enligt lotterilagens definition utgör lotteri. Spelverksamheten bedrivs av dotterbolag bl.a. över Internet på webbsidorna www.unibet.com och www.unibet.co.uk. Unibet och dess dotterbolag saknar tillstånd att anordna lotteri i Sverige. - Tillämpligheten av YGL - YGL har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. Av förarbetena och praxis följer att meddelanden av rent kommersiell karaktär faller utanför YGL:s tillämpningsområde. Allmänt kan konstateras att Unibet är ett privat, vinstdrivande företag som uteslutande bedriver verksamhet som har med spel och lotteri att göra samt att företaget bl.a. tillhandahåller sina kunder möjlighet att satsa pengar på utgången av olika sportevenemang. Den i målet aktuella fotbollsmatchen mellan FC Barcelona och Club Atlético Osasuna var ett sådant sportevenemang där vadslagningsmöjlighet bl.a. fanns via Unibets försorg. Unibets intresse av att sponsra den i målet aktuella sändningen får mot bakgrund härav huvudsakligen anses ha varit att bereda sitt varumärke och sina produkter marknadsutrymme. Vad gäller särskilt frågan om återgivande av firmalogotyp framgår det av förarbetena till radio-_och_TV-lagen att sponsringsmeddelanden i regel är att anse som reklam. Härav följer också att återgivandet av en sponsors logotyp kan vara av kommersiell natur. Det faktum att det i 7 kap. 8 § radio-_och_TV-lagen stadgas en skyldighet att återge sponsorns logotyp eller firma påverkar inte bedömningen om meddelandet skall anses vara reklam eller inte. Observeras bör i sammanhanget att det är sändningsföretaget själv som väljer sina sponsorer och att det står sändningsföretaget fritt att välja bort sådana sponsorer som inte anses möta vederbörliga krav. Vad gäller återgivandet av liveodds har TV4 bl.a. anfört att detta sker utan koppling till någon spelarrangör och därför inte kan anses vara av uteslutande kommersiell natur. Länsrätten finner dock att det utländska spelbolagets logotyp, som bl.a. består av företagets namn (Unibet) i sig indikerar att bolaget bedriver vadslagning och att förevisandet av denna logotyp före och efter den aktuella sändningen i kombination med att liveodds visas under matchen på ett naturligt sätt för tittarens tankar till Unibets verksamhet. Förevisandet av liveodds framstår för länsrätten som en viktig del för att locka presumtiva spelare till Unibet. TV4 har vidare anfört att återgivandet av liveodds är ett redaktionellt beslut som är betingat av ett informations- och underhållningsintresse. Oddsuppgifter kan visserligen ha tillgodosett visst begränsat informations- och underhållningsintresse, men detta intresse får, särskilt mot bakgrund av att TV4 endast förevisar oddsuppgifter från Unibet och det faktum att endast personer väl förtrogna med vadslagning fullt ut kan tillgodogöra sig informationen, anses direkt underordnat det kommersiella intresset. Länsrätten finner således att återgivandet av sponsringsmeddelande och förevisande av liveodds fyller ett rent kommersiellt syfte som inte omfattas av YGL:s skydd. Lotteriinspektionens föreläggande strider därför inte mot YGL. - Förhållandet mellan lotterilagen och radio-_och_TV-lagen - Lotterilagen tillämpas på lotterier som anordnas för allmänheten och är den generella regleringen av all lotteriverksamhet i Sverige. Radio- och TV-lagen innehåller föreskrifter om sändningar av ljudradio och tv-program. Granskningsnämnden har tillsyn över efterlevnaden av regler för sändningarnas innehåll både enligt de särskilda lagarna för ljudradio- och tv-sändningar till allmänheten och enligt avtal som slutits efter bemyndigande i radiolagen. Vilka lotterier som skall vara tillåtna och vilka förfaranden som kräver tillstånd eller kan medges undantag från förbud regleras inte i radio- och TV-lagen, utan i lotterilagen. Reklam för lotterier och likaså sponsring av företag som bedriver lotteriverksamhet omfattas däremot av radio-_och_TV-lagen. Radio-_och_TV-lagen förbjuder uttryckligen sponsring av vissa företag, bl.a. sådana som saluför alkohol och tobak. Det framgår dock inte att de begränsningar som följer av 7 kap. 9-10 §§ radio-_och_TV-lagen skulle vara uttömmande. Begränsningar bör således kunna ske även i andra regleringar, såsom lotterilagen. Prövning av frågan om visandet av sponsringsmeddelande och liveodds i en tv-sändning är förenlig med lotterilagen eller inte kan således ske utan att hinder följer av radio-_och_TV-lagen. - Främjande av i utlandet anordnat lotteri - Som följer av förarbetena kan ett otillåtet främjande av i utlandet anordnat lotteri enligt 38 § lotterilagen ske på olika sätt. Som redan nämnts indikerar Unibets namn i sig att bolaget bedriver vadslagning. Visandet av bolagets logotyp före och efter en tv-sänd fotbollsmatch i kombination med att liveodds visas under matchen gör det klart för tittaren att Unibet erbjuder möjlighet till vadslagning. Sammantaget får därför visandet av Unibets logotyp och liveodds under tv-sändningar anses utgöra en sådan annonsering som utgör ett otillåtet främjande enligt 38 § lotterilagen. Lotteriinspektionen har således haft fog för sitt beslut. Överklagandet skall avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (2007-11-14, Lindgren, Eke, referent, Tunudd) yttrade: Inledningsvis finner kammarrätten anledning att konstatera att de två dels-satserna i Lotteriinspektionens föreläggande är fristående från varandra och att det således inte endast är kombinationen av de två åtgärder som dels-satserna avser som TV4 förelagts att upphöra med. - Tillämpligheten av YGL - I målet uppkommer fråga om YGL är tillämplig avseende TV4:s förevisande av utländskt spelbolags logotyp i sponsringsmeddelanden respektive exponering av utländska spelbolags odds i samband med idrottsevenemang i TV4:s kanaler. - Kammarrätten i Stockholm har i dom den 15 maj 2007 i mål nr 781-06 bl.a. uttalat följande ifråga om TF:s syfte och dess förhållande till lotterilagen m.m. -

Tryckfriheten sådan den garanteras i TF har till syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning (1 kap. 1 § andra stycket). Förordningen är exklusivt tillämplig i fråga om missbruk av den yttrandefrihet som sker genom meddelanden i tryckt skrift. TF avser dock inte att reglera sådant användande av det tryckta ordet som inte har något med yttrandefriheten att göra. - Det finns inte någon rättspraxis som rör frågan om TF:s tillämplighet på tidningspublicering av just oddsuppgifter. Högsta domstolen har dock i NJA 1961 s. 715 prövat frågan om TF är tillämplig avseende en tidnings införande av uppgift om vinstnummer i utländskt lotteri. I målet var chefredaktören för tidningen åtalad för brott mot lotteriförordningen, som innehöll den då gällande lotteriregleringen. Högsta domstolen hänvisade till att förseelse mot lotteriförordningen inte tagits med i den katalog över brott som kan beivras enligt TF (7 kap. 4 §) och att avsikten med detta har varit att förfaranden i strid med lotteriförordningen som sker genom tryckt skrift skall såsom inte berörande yttrandefriheten bedömas oberoende av TF. Mot bakgrund av detta fann domstolen att TF inte förhindrar en tillämpning av lotteriförordningen. - Högsta domstolens uttalanden i ovan nämnt avgörande kan tolkas som att alla förfaranden i strid med lotteriregleringen faller utanför TF:s syfte. Även i förarbetena till TF har uttryckts den uppfattningen att lotteriförordningen är tillämplig utan hinder av TF (se SOU 1947:60 s. 250). I förhållande till annan lagstiftning än den som gäller på lotteriområdet har Högsta domstolen i senare straffrättsliga avgöranden, där frågan om TF:s exklusivitet aktualiserats, emellertid gjort en bedömning i det enskilda fallet av huruvida den aktuella framställningen omfattas av förordningen eller inte (se NJA 1979 s. 602 och NJA 1999 s. 275). Samma utgångspunkt skall enligt kammarrättens uppfattning gälla även i mål som rör frågan om en framställning som påstås strida mot lotterilagen omfattas av syftet med TF. Det vill säga även i dessa fall skall den frågan besvaras med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. - Som tidigare nämnts syftar TF till att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Av förarbetena till TF framgår vidare att man i första hand velat skydda en fri nyhetsförmedling och en obeskuren politisk debatt (se SOU 1947:60 s. 120). Genom TF skyddas dock även material som endast avser att roa läsarna, även när det är av mer primitiv natur (se NJA 1999 s. 749). - Vad som omfattas av syftet med TF har ytterligare preciserats genom rättspraxis på så sätt att det slagits fast att förordningen inte gäller för vissa typer av framställningar. Framställningar som har ett rent ekonomiskt syfte, utan anknytning till yttrandefriheten, omfattas inte av TF. Som exempel kan nämnas ekonomiska brott, t.ex. bedrägeri, begångna genom tryckt skrift (se NJA 1900 s. 528 och NJA 1905 s. 364). Till denna kategori har i doktrinen även NJA 1961 s. 715 hänförts (se t.ex. Strömberg, Tryckfrihetsrätt, 2003, s. 45 och Warnling-Nerep, En orientering i tryckfrihet och yttrandefrihet, 2005, s. 64 f. Jfr dock Axberger, Tryckfrihetens gränser, 1984, s. 51). Vad gäller reklam i tryckt skrift har vidare genom praxis slagits fast att ingripanden mot reklamåtgärder kan ske utanför TF:s regler i fall då åtgärderna är av utpräglat kommersiell natur, dvs. att de vidtagits i kommersiell verksamhet och i kommersiellt syfte samt har rent kommersiella förhållanden till föremål (se t.ex. NJA 1999 s. 749). -

Enligt kammarrättens mening får de gränsdragningar som, enligt vad som angetts ovan, utvecklats i praxis avseende vad som omfattas av TF anses tillämpliga också i fråga om vad som omfattas av YGL, jfr t.ex. MD 2002:18. Frågan om en framställning som påstås strida mot lotterilagen omfattas av syftet med YGL skall enligt kammarrättens mening, i likhet med vad kammarrätten fann beträffande TF i nämnda mål, besvaras med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. - Förevisande av utländskt spelbolags logotyp i sponsringsmeddelanden respektive exponering av utländska spelbolags odds i samband med idrottsevenemang i TV4:s kanaler sker uppenbarligen i TV4:s kommersiella verksamhet och har rent kommersiella förhållanden till föremål. - Det förhållandet att det i radio-_och_TV-lagen stadgas en skyldighet för sändningsföretagen att uppge vem eller vilka som sponsrat ett program medför att förevisande av en logotyp i ett sponsringsmeddelande får anses ske i det primära syftet att uppfylla nämnda skyldighet i radio-_och_TV-lagen. Det övergripande syftet med förevisandet får anses vara att det, i enlighet med de regler som gäller, möjliggör mottagande av sponsorbidrag. Det övergripande syftet är således kommersiellt. Enligt kammarrättens mening måste rimligen det övergripande syftet med förevisandet vara avgörande för bedömningen av om förevisandet omfattas av YGL eller ej. I förevarande fall är det övergripande syftet kommersiellt och förevisandet av logotyp i sponsringsmeddelanden omfattas därför inte av YGL. - Exponerande av odds från ett utländskt spelbolag omfattas i och för sig av YGL när exponeringen inte sker i kommersiellt syfte utan för att tillgodose ett nyhets- eller underhållningsintresse (jfr kammarrättens dom i det ovan nämnda målet nr 781-06). I fall när odds från ett bolag visas i en sändning och det bolaget också sponsrar den aktuella sändningen måste dock förevisandet anses ske i kommersiellt syfte även om det inte vid själva förevisandet anges vilket företags odds som visas i sändningen. - Det dominerande intrycket av förevisandet av just det sponsrande bolagets odds är nämligen att förevisandet sker i syfte att behålla eller utöka sponsorintäkterna från det sponsrande bolaget. Vad TV4 uppgett om att det är ett redaktionellt beslut att förevisa odds kan, på grund av det intryck exponeringen ger i sammanhanget, därför inte ges avgörande betydelse i de fall det är sponsrande bolags odds som förevisas. Vad som sålunda anförts har enligt kammarrättens uppfattning motsvarande tillämpning när ett utländskt spelbolag som ingår i samma koncern som det bolag vars odds exponeras sponsrar sändningen och det sponsrande bolaget identifieras i sponsringsmeddelandet på ett sätt som uppenbart leder tittarnas tankar till det bolag vars odds exponeras.

På grund härav skall således föreläggandet, vad gäller den del som avser odds, ändras på så sätt att det begränsas till att endast avse de utländska spelbolag som sponsrar den aktuella sändningen samt de utländska spelbolag - vilka ingår i samma koncern som det bolag vars odds exponeras - som sponsrar den aktuella sändningen och som i sponsringsmeddelandet identifieras på ett sätt som uppenbart leder tittarnas tankar till det bolag vars odds exponeras. - Förhållandet mellan lotterilagen och radio-_och_TV-lagen - Kammarrätten instämmer i länsrättens bedömning i denna del. - Lotterilagens förenlighet med EG-rätten - Regeringsrätten har i dom den 23 maj 2007 i mål nr 4048-06 bl.a. uttalat följande.

Regeringsrätten har tidigare prövat frågan om den svenska lotterilagstiftningen är förenlig med EG-rätten (RÅ 2004 ref. 95 och 96 samt 2005 ref. 54). I RÅ 2004 ref. 95 aktualiserades prövningen i samband med att ett bolag överklagade Lotteriinspektionens föreläggande enligt 38 § lotterilagen om att upphöra med förmedling av spel till ett engelskt spelbolag. Regeringsrätten konstaterade att nämnda bestämmelse och även den svenska lotterilagstiftningen i stort var oförenlig med EG-fördragets bestämmelser om frihet att tillhandahålla tjänster och att etablera sig på annan medlemsstats territorium. Huvudfrågan var därför om inskränkningarna i dessa friheter av särskilda skäl ändå kunde godtas. Regeringsrätten fann sammanfattningsvis att lotterilagstiftningen och dess tillämpning visserligen på olika punkter (bl.a. marknadsföringen och den statliga kontrollen) väckte frågor om förenligheten med de villkor som EG-domstolen ställt upp, men att det svenska systemet ändå totalt sett fick anses motsvara EG-rättens krav. Anledning saknades därför att av gemenskapsrättsliga skäl vägra tillämpning av lotterilagstiftningens bestämmelser. Regeringsrätten tillade dock i 2004 års fall att eftersom EG-domstolen överlämnat åt de nationella domstolarna att vid varje tillfälle pröva om den praktiska tillämpningen av medlemsstaternas reglering harmoniserar med gemenskapsrätten, utfallet kan komma att variera över tiden. - - - Regeringsrätten finner sammanfattningsvis att tillämpningen av lotterilagstiftningen inte på någon avgörande punkt har förändrats i sådan riktning att det svenska systemet totalt sett inte längre kan anses motsvara EG-rättens krav. Inte heller har nytillkommen praxis från EG-domstolen medfört att det svenska systemet bör betraktas annorlunda än tidigare. -

Det finns inte skäl att i förevarande mål göra någon annan bedömning i frågan om lotterilagens förenlighet med EG-rätten än den Regeringsrätten sålunda gjort i nämnda mål. - Främjande av i utlandet anordnat lotteri - Enligt kammarrättens mening innebär såväl förevisande av utländskt spelbolags logotyp i sponsringsmeddelande som exponering av utländskt spelbolags odds för ett bolag som sponsrar de sändningar i vilka oddsen exponeras ett främjande av deltagande i utom landet anordnat lotteri. Denna bedömning grundar sig på att de utländska spelbolagen och dess verksamheter, genom att deras logotyp förevisas respektive deras odds exponeras, görs kända för tittarna och tittarna härigenom lockas att delta i de utländska spelbolagens lotterier. Detta främjande sker i yrkesmässig verksamhet och är otillåtet enligt 38 § lotterilagen. Lotteriinspektionen har således, med undantag för den begränsning som kammarrätten funnit skall ske på grund av YGL vad gäller exponeringen av odds, haft fog för sitt beslut. Överklagandet skall därför endast bifallas delvis. - Kammarrätten bifaller med ändring av länsrättens dom överklagandet delvis på så sätt att föreläggandet, vad gäller den del som avser odds, begränsas till att endast avse de utländska spelbolag som sponsrar den aktuella sändningen samt de utländska spelbolag - vilka ingår i samma koncern som det bolag vars odds exponeras - som sponsrar den aktuella sändningen och som i sponsringsmeddelandet identifieras på ett sätt som uppenbart leder tittarnas tankar till det bolag vars odds exponeras. - Överklagandet avslås i övrigt.

Domskäl

Högsta förvaltningsdomstolen (2011-06-22, Melin, Almgren, Dexe, Jäderblom) yttrade: Skälen för avgörandet.

Sponsringsmeddelande

YGL och radio- och tv-lagens regler om sponsring

Den första frågan i målet gäller i vilken utsträckning sponsringsmeddelanden faller inom YGL:s tillämpningsområde.

Yttrandefriheten enligt YGL syftar till att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av YGL (1 kap. 1 § andra stycket YGL). YGL är alltså exklusivt tillämplig i fråga om missbruk av det fria ordet som sker genom offentliggörande i medier som omfattas av lagen. YGL bygger på samma principer som TF (prop. 1990/91:64 s. 106 och 109). Rättsutvecklingen har klarlagt att TF:s exklusivitet enbart gäller missbruk av tryckfriheten såsom en art av yttrandefrihet (NJA 1979 s. 602). Enligt praxis anses således att ett meddelande som är lagstridigt i annat hänseende än som ett överskridande av gränserna för yttrandefriheten, t.ex. som ett led i ett bedrägligt förfarande, faller utanför TF:s särskilda regler om lagföring och straff. Ingripande kan således ske med stöd av regler i allmän lag. Det har också ansetts möjligt att i viss utsträckning ingripa med stöd av allmän lag mot meddelanden av kommersiell natur i tryckt skrift, men reklam anses inte generellt falla utanför YGL:s tillämpningsområde. I väsentliga hänseenden saknas varje utrymme för reglering, t.ex. i fråga om censur eller när det gäller det straffrättsliga ansvaret för yttrandefrihetsbrott (prop. 1990/91:64 s. 113).

Censurförbudet anses på tryckfrihetsområdet innebära att myndigheter inte har rätt att i förväg granska en näringsidkares tilltänkta annonsering i t.ex. dagstidningar. Förhandsgranskning av sådant som är avsett att framföras i t.ex. ett tv-program är inte heller tillåtet för myndigheter eller andra allmänna organ. I YGL uttrycks det så att det är otillåtet för allmänna organ att utan stöd i grundlagen på grund av det kända eller väntade innehållet i ett program förbjuda eller hindra dess offentliggörande eller spridning bland allmänheten (1 kap. 3 § första stycket). Det har däremot inte ansetts möta några tryckfrihets- eller andra yttrandefrihetsrättsliga hinder att en myndighet förbjuder att kommersiell reklam upprepas, om den strider mot marknadsföringslagen (prop. 2001/02:14 s. 31).

I praxis har den principen utvecklats att ingripanden mot reklamåtgärder kan ske utanför TF:s regler i fall då åtgärderna är av utpräglat kommersiell natur, dvs. när de vidtagits i kommersiell verksamhet och i kommersiellt syfte samt har rent kommersiella förhållanden till föremål (NJA 1975 s. 589). Vid oklarhet eller tveksamhet får, med hänsyn till TF:s ställning och de viktiga intressen som den avser att skydda, företräde ges åt förordningen (NJA 1999 s. 749). Vidare har ansvarstalan när det gäller annonsering för ett utländskt lotteri i en tidning ansetts kunna upptas och prövas trots att TF inte reglerar frågan (NJA 1961 s. 715).

Ett exempel på vad som anses tillåtet enligt TF är förbudet mot reklam för utländska lotterier som - genom att det inte anses gälla missbruk av tryckfriheten enligt 1 kap. 3 § TF - faller utanför TF:s exklusiva tillämpningsområde. Det anses emellertid vara mer tveksamt om det är förenligt med TF med generella förbud mot kommersiell reklam, t.ex. för vissa varor (prop. 1986/87:151 s. 53).

Vissa typer av kommersiella annonser är uttryckligen undantagna från såväl TF som YGL och kan förbjudas med stöd av lag. Det gäller annonser som används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror eller vid s.k. indirekt tobaksreklam eller om förbudet följer av en EU-rättslig förpliktelse och har meddelats till skydd för hälsa eller miljö (1 kap. 9 § 1-3 TF och 1 kap. 12 § första stycket YGL). Enligt YGL gäller dessutom att grundlagen inte hindrar föreskrifter i övrigt i lag om förbud mot kommersiell reklam i t.ex. tv-program eller om villkor för sådan reklam. Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för annan annonsering och sändning av sponsrade program (1 kap. 12 § andra stycket YGL).

Möjligheten till lagstiftning om förbud mot kommersiell reklam regleras således uttryckligen i YGL, till skillnad mot TF där detta bara framgår av en tolkning av grundlagen med hänsyn till dess syfte. Förklaringen till skillnaden ligger i att medgivandet till lagstiftning gäller förbud mot reklam såväl som reglering av reklamens villkor (prop. 1990/91:64 s. 113). Som exempel på regler om villkor för reklamen kan nämnas bestämmelser om annonstid och om när program får avbrytas av annonsering.

Regler om reklam och annan annonsering som är specifika för radio- och tv-sändningar infördes i 1996 års radio- och TV-lag. Syftet var att samla bestämmelserna om reklam i den radiorättsliga lagstiftningen och att åstadkomma en klarare uppdelning mellan radiorättsligt och marknadsrättsligt grundade regler. Sistnämnda regelverk avsåg lagarna om marknadsföring, tobak och marknadsföring av alkoholdrycker (prop. 1995/96:160 s. 107 f.). Lotterilagens främjandeförbud omnämndes inte i det sammanhanget.

Förhållandet mellan TF och reklam har inte helt klarlagts i lag eller praxis. Det har gjorts försök att utforma regler för att i TF klargöra räckvidden gentemot den kommersiella reklamen och flera utredningsförslag har lagts fram. Samtliga har dock blivit kritiserade. Den slutsats som har dragits hittills är att frågan om i vilken mån ingripanden mot reklam kan ske utanför TF:s ram ska fortsätta att vara oreglerad (prop. 1986/87:151 s. 49 och 54).

Högsta förvaltningsdomstolen har i RÅ 2010 ref. 115 I och II, som avser lotterilagens tillämplighet när det gäller publicering i dagspress av oddsuppgifter och annonser för utländska spelföretag, konstaterat att Högsta domstolens uttalanden i NJA 1961 s. 715 skulle kunna uppfattas som att alla förfaranden i strid med lotterilagstiftningen faller utanför TF:s syfte och att det finns visst stöd för en sådan tolkning i förarbetena till TF och i uttalanden i litteraturen. Av senare avgöranden (NJA 1979 s. 602 och NJA 1999 s. 275) kan den slutsatsen dras att huvudregeln numera får anses vara att en bedömning ska göras i det enskilda fallet av huruvida en framställning omfattas av TF eller inte.

Den nya radio-_och_tv-lagen (2010:696) gäller fr.o.m. den 1 augusti 2010. De bestämmelser om sponsring som är aktuella i målet är i allt väsentligt utformade på samma sätt som i 1996 års radio- och TV-lag. Enligt 5 kap. 5 § radio-_och_tv-lagen får program som inte är reklam inte otillbörligt gynna kommersiella intressen. När det gäller sponsring föreskrivs i 7 kap. bl.a. förbud mot sponsring av nyhetsprogram (1 §), förbud mot sponsring av program av tillverkare och försäljare av alkoholdrycker och tobaksvaror (2 §) och begränsningar när det gäller sponsring av läkemedelsföretag (3 §).

Vidare ges föreskrifter om sponsringsmeddelanden. Enligt 7 kap. 4 § ska ett sponsrat tv-program innehålla ett meddelande om vem som har bidragit till finansieringen av programmet. Meddelandet ska lämnas i början och/eller i slutet av programmet. Det finns alltså en ovillkorlig skyldighet att offentliggöra sponsringsmeddelanden i samband med att sponsrade program visas. Sponsringsmeddelandet ska innehålla sponsorns namn, logotyp eller annat kännetecken för sponsorn (7 §).

I förarbeten till radio-_och_tv-lagen anges följande (prop. 2009/10:115 s. 148).

Ett sponsringsmeddelande är normalt sett att betrakta som reklam i radio- och tv-lagens mening. Följaktligen är reglerna i radio-_och_tv-lagen om annonser med vissa undantag tillämpliga på ett sponsringsmeddelande. De motiv som ligger till grund för reglerna om sponsringsmeddelanden och reklammeddelanden skiljer sig emellertid åt. Det främsta syftet med ett sponsringsmeddelande är att informera om att ett utomstående intresse kan ha påverkat programinnehållet. Reklam däremot knyter inte an till ett visst program utan sänds fristående från programutbudet i övrigt.

I 17 kap. radio-_och_tv-lagen regleras sanktionsmöjligheter. Enligt 17 kap. 5 § första stycket 6 får den som inte följer bestämmelserna om sponsring i 7 kap. åläggas att betala en särskild avgift som fastställs enligt 17 kap. 6 §. Som en yttersta konsekvens kan sändningstillståndet återkallas om tillståndshavaren väsentligt brutit mot sponsringsbestämmelserna (18 kap. 2 § första stycket 1).

Skyldigheten enligt radio-_och_tv-lagen att sända sponsringsmeddelanden genomför EU:s tv-direktiv (Europaparlamentets och rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television). Enligt direktivet ska sponsrade tv-program uppfylla vissa krav, bl.a. måste programmen klart identifieras som sponsrade genom att sponsorns namn och/eller logotyp anges i början och/eller slutet av programmen (artikel 17.1 b).

Det övergripande syftet med att visa sponsringsmeddelanden får visserligen anses vara kommersiellt i den mening kammarrätten anger. Samtidigt finns det enligt radio-_och_tv-lagen en ovillkorlig skyldighet att sända sponsringsmeddelanden. Denna skyldighet har ett annat syfte, nämligen att säkerställa att allmänheten får upplysning om att programinnehållet kan ha påverkats av ett utomstående intresse. Mot den bakgrunden kan inte sponsringsmeddelanden anses ha rent kommersiella förhållanden till föremål. Sådana meddelanden faller därför inte utanför YGL:s tillämpningsområde.

Lotterilagens främjandeförbud

Frågan är härefter om det av Lotteriinspektionen utfärdade förbudsföreläggandet har ett sådant lagstöd som avses i 1 kap. 12 § andra stycket YGL.

Det framgår av förarbetena till YGL att vad som i första hand åsyftas med förbud mot reklam och villkor för reklam i tv-program är den samlade reglering som föreslogs i Radiolagsutredningens betänkande (SOU 1990:7) och som sedermera införlivades i 1996 års radio- och tv-lag (prop. 1990/91:64 s. 113 och prop. 1995/96:160 s. 108). Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening hindrar inte detta, eller avsaknaden i radio- och tv-lagstiftningen av uttryckliga hänvisningar till annan lag, att det också i andra lagar, t.ex. lotterilagen, kan finnas regler som är tillämpliga på reklam i tv-program.

Av 38 § lotterilagen följer att det inte är tillåtet att i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte främja deltagande i ett utom landet anordnat lotteri. Förbudet är straffsanktionerat (54 §).

Enligt 52 § lotterilagen får en tillsynsmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lotterilagen och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen ska följas. Ett sådant föreläggande eller förbud får förenas med vite.

Ett främjande av deltagande i ett lotteri har ansetts kunna ske genom annonsering eller annan spridning av meddelanden om lotteriet (NJA 1961 s. 715). Ett meddelande i ett tv-program om att ett visst spelföretag sponsrat programmet innebär ett främjande av deltagande i spelföretagets lotterier. Ett sponsringsmeddelande skulle därför i och för sig kunna omfattas av tillämpningsområdet för främjandeförbudet i 38 § lotterilagen.

Radio- och tv-lagens förhållande till lotterilagen

Av det som anförts om radio-_och_tv-lagen och lotterilagen framgår att den ovillkorliga skyldigheten att offentliggöra sponsringsmeddelanden i tv-program och förbudet att främja deltagande i utländska lotterier kan vara oförenliga.

TV4 skulle visserligen, som Lotteriinspektionen hävdat, kunna följa föreläggandet genom att avstå från att sända program som sponsrats av någon som saknar tillstånd för sin spelverksamhet i Sverige. Ett sådant avstående skulle kunna innebära en inskränkning av yttrandefriheten så som den uttrycks i 1 kap. 1 § första stycket YGL i tv-sändningar. Det måste vidare beaktas att skyldigheten enligt radio- och tv-lagen att sända sponsringsmeddelanden syftar till att ge allmänheten möjlighet att kritiskt granska innehållet i program. Det är ett sätt att säkerställa grundlagens ändamål enligt 1 kap. 1 § andra stycket YGL. Vid en avvägning mellan de aktuella bestämmelserna i lotterilagen och radio-_och_tv-lagen ska därför radio- och tv-lagens skyldighet att sända sponsringsmeddelanden generellt ges företräde.

Det återstår att ta ställning till om utformningen av sponsringsmeddelandet är sådan att förbudsföreläggandet ändå kan godtas.

Det finns flera alternativa sätt att i ett sponsringsmeddelande ange vem sponsorn är, nämligen genom att visa sponsorns namn, logotyp eller annat kännetecken. Det är givetvis tänkbart att t.ex. en sponsors logotyp eller kännetecken innefattar ett så entydigt reklambudskap att meddelandet endast bör innehålla sponsorns namn för att undvika att lotterilagens främjandeförbud ska vinna tillämpning. Så är emellertid inte fallet i detta mål.

Härtill kommer att föreläggandet är generellt utformat och avser förbud för TV4 att i sina sändningar i sponsringsmeddelande förevisa utländskt spelbolags logotyp. Det inbegriper således såväl meddelanden beträffande vilka radio- och tv-lagens bestämmelser äger företräde som meddelanden som, möjligen, skulle kunna träffas av lotterilagens främjandeförbud.

Högsta förvaltningsdomstolen finner att förbudsföreläggandet inte är förenligt med ändamålet med YGL och radio- och tv-lagens föreskrifter. Det uppfyller inte heller de krav som ställs på utformningen av ett förbud enligt lotterilagen. Föreläggandet ska därför upphävas i den delen.

Exponering av odds

Förbudsföreläggandet avser även exponering av utländska spelbolags odds i samband med tv-sända idrottsevenemang. Det har föranletts av att TV4 i samband med sådana sändningar förevisat oddsuppgifter från Unibet. Förevisandet har obestritt skett utan att Unibets namn har angetts i något annat sammanhang än i sponsringsmeddelandet. Förevisandet har av TV4 uppgetts vara betingat av informations- och underhållningsvärdet och vara TV4:s eget redaktionella beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen gör följande bedömning.

Inget rörande det sammanhang som oddsuppgifterna presenterats i, eller det sätt på vilket presentationen skett, tyder på annat än att dessa utgjort redaktionellt material. Det får likväl antas att förevisandet av dem haft en kommersiell betydelse för Unibet. Det berättigar emellertid inte till slutsatsen att förevisandet är att anse som kommersiell reklam enligt 1 kap. 12 § andra stycket YGL.

Begreppet kommersiell reklam får inte ges en så vid tolkning att möjligheten att förbjuda sådan reklam riskerar att motverka ändamålet med yttrandefriheten enligt YGL. Sådant redaktionellt material som nu aktuella oddsuppgifter, som måste anses vara av underhållnings- och informationskaraktär, kan inte anses utgöra kommersiell reklam även om förevisandet också tjänar ett kommersiellt syfte. Föreläggandet ska därför upphävas även i denna del.

Domslut

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens och länsrättens domar samt Lotteriinspektionens förbudsföreläggande den 22 mars 2005, dnr 681/2004.

Föredraget 2011-04-06, föredragande Öjemark, målnummer 7800-07