NJA 2000 s. 144

Stockholm City Show Room AB (SCSR) hyrde en lokal i Stockholm av Konsumentkooperationens Pensionsstiftelse (KP). SCSR betalade inte hela den avtalade hyran. KP ansökte därför om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten i Stockholm och yrkade förpliktande för SCSR att betala återstående hyresbelopp och genast avflytta från lokalen. Sedan målet överlämnats till Stockholms TR biföll denna KP:s talan genom tredskodom d 29 sept 1992.

Den 5 okt 1992 försattes SCSR i konkurs vid Stockholms TR. Den 29 okt 1992 ansökte SCSR om återvinning av tredskodomen. Konkursförvaltaren, som hade återlämnat nycklarna till lokalen till KP, förklarade att konkursboet inte hade för avsikt att inträda i rättegången. Den 21 sept 1994 meddelade TR:n dom i återvinningsmålet. TR:n undanröjde tredskodomen och ogillade KP:s talan. Domen överklagades av KP.

Den 30 nov 1994 ansökte SCSR hos kronofogdemyndigheten om särskild handräckning och yrkade att KP skulle förpliktas att bereda SCSR tillträde till hyreslokalen. Kronofogdemyndigheten biföll ansökningen men Stockholms TR undanröjde utslaget genom beslut d 13 sept 1995 och lämnade SCSR:s ansökan utan bifall under hänvisning till att det pågick rättegång mellan parterna om hyresrätten och därför var ovisst om den begärda handräckningen var lovlig. TR:ns beslut överklagades men Svea HovR fann i beslut d 19 okt 1995 inte skäl att meddela prövningstillstånd.

Den 8 nov 1995 meddelade Svea HovR dom med anledning av överklagandet av TR:ns dom d 21 sept 1994. HovR:n biföll KP:s betalningsyrkande men avvisade yrkandet om avflyttning eftersom det hade framställts för sent. HovR:ns dom vann laga kraft.

Den 1 dec 1997 avskrevs SCSR:s konkurs utan överskott. På bolagsstämma d 9 dec 1997 beslöts att bolaget skulle träda i likvidation, och d 10 febr 1998 utsåg Patent- och registreringsverket advokaten P.R. till likvidator.

SCSR hade d 26 maj 1997 på nytt ansökt hos kronofogdemyndigheten om särskild handräckning med yrkande att KP skulle förpliktas att bereda SCSR tillträde till hyreslokalen. Kronofogdemyndigheten avvisade SCSR:s ansökan i beslut d 22 juli 1997, men genom beslut d 19 dec 1997 undanröjde Stockholms TR avvisningsbeslutet och återförvisade målet till kronofogdemyndigheten. I nytt beslut d 21 jan 1998 lämnade kronofogdemyndigheten ansökningen om särskild handräckning utan bifall.

SCSR överklagade kronofogdemyndighetens beslut i Stockholms TR och yrkade bifall till sin ansökan om särskild handräckning.

KP yrkade i första hand att SCSR:s överklagande skulle avvisas. Som grund för sitt yrkande anförde KP att SCSR, eftersom dess konkurs hade avslutats, var upplöst och därför inte längre behörigt att vara part i ärendet. I andra hand yrkade KP att SCSR:s talan om särskild handräckning skulle avvisas och i tredje hand att det överklagade beslutet skulle fastställas.

KP överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle avvisa SCSR:s överklagande av kronofogdemyndighetens beslut, alternativt avvisa bolagets talan. För det fall att HovR:n inte skulle besluta om avvisning yrkade KP att HovR:n skulle fastställa kronofogdemyndighetens beslut d 21 jan 1998 att lämna ansökningen om särskild handräckning utan bifall.

SCSR bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Palmcrantz och Korfitsen, referent, samt hovrättsassessorn Lindstam) anförde i beslut d 14 juli 1998: KP har i första hand gjort gällande att SCSR:s ansökan skall avvisas, då bolaget inte längre är behörigt att vara part efter det att bolagets konkurs har avslutats utan överskott. SCSR har gjort gällande att bolaget har bevarat sin s k rättskapacitet genom att träda i likvidation. SCSR har vidare påtalat att Patent och registreringsverket har utsett en likvidator för SCSR i likvidation.

HovR:ns bedömning.

HovR:n har d 1 dec 1997 beslutat att SCSR:s konkurs skall avskrivas jämlikt 10 kap 1 § KL. Enligt 13 kap 19 § 1 st aktiebolagslagen är ett aktiebolag upplöst, om bolaget är försatt i konkurs och denna har avslutats utan överskott. Såsom fastslagits i rättspraxis, bl a NJA 1979 s 700, NJA 1982 s 820 I och II och NJA 1988 s 110, saknar ett på detta sätt upplöst aktiebolag rättskapacitet och därmed partshabilitet. Från denna huvudregel har det gjorts vissa undantag, bl a när ett bolag har klandrat konkursförvaltarens slutredovisning och yrkat skadestånd av förvaltaren (NJA 1979 s 700) och när ett bolag har överklagat själva konkursbeslutet (NJA 1988 s 110). Ett upplöst aktiebolag har dock inte tillerkänts någon rättskapacitet när bolaget har yrkat skadestånd eller ersättning för rättegångskostnader (NJA 1982 s 820 I och II).

Någon omständighet på grund varav i förevarande fall undantag skall göras från den förut nämnda huvudregeln föreligger inte. HD har i sina avgöranden prövat rättskapaciteten utifrån vilken talan bolaget har fört och därvid angett vissa undantag från den uppställda huvudregeln. Den omständigheten att bolaget har trätt i likvidation och en likvidator har utsetts föranleder inte till bedömningen att SCSR bevarat sin rättskapacitet. HovR:n finner att SCSR i likvidation saknar rättskapacitet. Ansökan om särskild handräckning skall därför avvisas.

Med undanröjande av TR:ns beslut d 31 mars 1998, varigenom KP ålades att bereda SCSR i likvidation tillträde till lokalen, avvisar HovR:n SCSR:s i likvidation ansökan om särskild handräckning.

SCSR i likvidation överklagade och yrkade att HD skulle upphäva HovR:ns avvisningsbeslut och bestämma att bolagets talan skulle tas upp av HovR:n.

KP (ombud advokaten Anders Angelstig) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Alvsing, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Enligt 13 kap 19 § 1 st aktiebolagslagen (1975:1385) skall ett aktiebolag som är försatt i konkurs vara upplöst när konkursen avslutats utan överskott. När detta har skett gäller enligt rättspraxis som huvudregel att bolaget inte längre kan vara part i rättegång. SCSR har emellertid, efter det att konkursen avslutats, trätt i likvidation och Patent- och registreringsverket har utsett likvidator. Bolaget har därmed återupplivats som juridisk person och kan sålunda åter uppträda som part i rättegång (jfr NJA 1999 s 237). HovR:ns beslut skall därför undanröjas och målet återförvisas till HovR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Magnusson, Svensson och Pripp) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Enligt 13 kap 19 § 1 st aktiebolagslagen (1975:1385) skall ett aktiebolag som är försatt i konkurs vara upplöst när konkursen avslutas utan överskott. När detta har skett gäller enligt rättspraxis som huvudregel att bolaget inte längre kan vara part i rättegång. Som anförs i rättsfallet NJA 1999 s 237 har emellertid vissa undantag från denna huvudregel ansetts böra tillåtas. I samtliga fall har det upplösta bolaget varit avfört från aktiebolagsregistret och alltså saknat den rättssubjektivitet som är förenad med en sådan registrering (jfr 2 kap 13 § aktiebolagslagen). Situationen är en annan i förevarande mål. SCSR har nämligen sedan konkursen avslutats trätt i likvidation, vilket antecknats i aktiebolagsregistret.

I 1999 års rättsfall behandlades den situation som är aktuell i förevarande mål, nämligen att ett aktiebolag, som upplösts enligt 13 kap 19 § 1 st aktiebolagslagen, är part i en dessförinnan påbörjad rättegång. HD uttalade att i den mån förutsättningar föreligger för att bolaget efter konkursens avslutande skall träda i likvidation, rättegången kan fullföljas av bolagets likvidator (jfr NJA II 1946 s 121) och fortsatte: "Ett beslut om likvidation i sådana situationer som nu avses måste - på samma sätt som när en nedlagd likvidation enligt 13 kap 16 § aktiebolagslagen återupptas efter bolagets upplösning - efter registrering medföra att bolaget återupplivas som juridisk person (jfr Rodhe, Aktiebolagsrätt, 18 uppl 1999 s 282)".

När ett aktiebolag efter avslutad konkurs trätt i likvidation och fått likvidationsbeslutet registrerat i aktiebolagsregistret har bolaget åter rättssubjektivitet och partshabilitet. Likvidationstillståndet begränsar emellertid bolagsorganens handlingsfrihet och därmed också bolagets partskapacitet på det sättet att de åtgärder som vidtas måste utgöra led i bolagets avveckling. Det kan exempelvis inte godtas att ett bolag i likvidation utnyttjas för indrivning av fordringar som inte uppstått i bolagets verksamhet utan förvärvats från annan.

Det är naturligtvis ett bekymmer att ett bolag i likvidation oftast har förlorat hela aktiekapitalet. Det innebär att den som dras in i en process mot ett sådant bolag riskerar att inte få betalt för sina rättegångskostnader om han vinner målet. Motsvarande hänsyn till den andra parten är ett av de skäl som ligger bakom den restriktivitet som har iakttagits i praxis när det gäller möjligheten för upplösta underskottsbolag att - utan att träda i likvidation - uppträda som part i rättegång (se bl a NJA 1988 s 374).

Det finns emellertid i svensk rätt inte något allmänt krav på att den som är part i en rättegång skall ha förmåga att ersätta motpartens rättegångskostnader och lagstiftaren har inte heller infört någon särregel med sådan innebörd för aktiebolag i likvidation.

Av intresse i detta sammanhang är att likvidatorn utses av Patent- och registreringsverket och inte av aktieägarna. Likvidatorn har att inom ramen för sitt uppdrag och med det ansvar som följer med detta ta ställning till om bolaget skall driva process eller ej. Därmed får man en viss garanti för att bolaget inte otillbörligt används för att driva processer på motpartens risk. De allmänna bestämmelserna i 18 kap 7 § RB om ställföreträdares och ombuds ersättningsskyldighet för motpartens rättegångskostnad vid försumlig processföring kan också verka återhållande för den som överväger att föra process genom ett bolag i likvidation.

SCSR har efter konkursens avslutande trätt i likvidation, vilket har registrerats i aktiebolagsregistret, och har därmed åter rättssubjektivitet och partshabilitet. HovR:ns beslut skall därför undanröjas och målet återförvisas till HovR:n för erforderlig behandling.