NJA 2000 s. 69

Allmän åklagare yrkade vid Trelleborgs TR ansvar å R.L., född 1955, för varusmuggling enligt följande gärningsbeskrivning: R.L. har d 4 okt 1997 till riket via Trelleborg utan att ge det tillkänna för tullmyndigheten uppsåtligen till riket infört 154 liter spritdrycker för vilket tull eller annan avgift skulle ha erlagts. 1 § 1 st varusmugglingslagen (1960:418) åberopades.

Förverkande av i beslag tagna spritdrycker yrkades.

R.L. överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle bedöma gärningen som försök till brott mot privatinförsellagen och ogilla åtalet. För det fall HovR:n fann att han skulle dömas för varusmugglingsbrott, yrkade R.L. att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom i kombination med böter eller en begränsad samhällstjänst.

Åklagaren bestred ändring.

Vid huvudförhandlingen i HovR:n justerade åklagaren åtalet och förklarade att hon yrkade ansvar endast för försök till varusmuggling. HovR:n (hovrättslagmannen Borgeke, hovrättsrådet Clevesköld, tf hovrättsassessorn Täcklind, referent, samt nämndemännen Karlsson och Olsson) anförde i dom d 15 mars 1999: Domskäl. I HovR:n har förnyade förhör ägt rum med R.L. och S.M.. De hörda har lämnat väsentligen samma uppgifter som antecknats i TR:ns dom, med följande ändringar eller tillägg.

R.L.: På tulltjänstemannens fråga i tullen i Trelleborg svarade han att han varken avsåg att sälja spriten till någon restaurang eller någon privatperson. På fråga vad han skulle ha spriten till uppgav han "det löser sig när jag kommer hem". Det är emellertid möjligt att han vid förhör svarade otydligt på frågor som ställdes till honom eftersom han var trött och hade migrän.

S.M.: Han har inget minne av att R.L. vid förhör uppgav att spriten var avsedd för privat bruk. Om så hade varit fallet skulle han ha delgivit R.L. misstanke om brott mot privatinförsellagen.

HovR:n finner på de av TR:n anförda skälen styrkt att spriten inte varit avsedd för R.L:s privata bruk. R.L. har därför inte haft rätt att föra in spriten i landet, jämför 4 kap 2 § alkohollagen (1994:1738), vilket R.L. måste ha förstått. Då brottet inte kommit till fullbordan men fara härför förelegat skall R.L. dömas för försök till varusmuggling.

TR:n har dömt R.L. för fullbordat smugglingsbrott. Att HovR:n bedömer gärningen endast som försök till varusmuggling är inte av beskaffenhet att påverka brottets straffvärde. Lika med TR:n finner HovR:n att straffvärdet av brottsligheten motsvarar fängelse två månader.

R.L:s brott är av sådan art att en prövning enligt 30 kap 4 § BrB leder till att påföljden bör bestämmas till fängelse. Frågan är då om sådan påföljd ändå kan underlåtas.

Vid en i målet företagen personutredning har Kriminalvårdsmyndigheten Mariestad, Frivården Skövde, gjort bedömningen att R.L. är lämplig för samhällstjänst. R.L. har samtyckt till att ådömas samhällstjänst.

HovR:n, som finner att de allmänna förutsättningarna för villkorlig dom i 30 kap 7 § 1 st BrB är uppfyllda, ansluter sig till bedömningen att R.L. är lämplig för samhällstjänst. På grund härav och då brottets art och straffvärde inte medför hinder härför finns det särskilda skäl att bestämma påföljden för R.L. till villkorlig dom, som alltså bör förenas med en föreskrift om samhällstjänst.

Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle HovR:n ha fastställt den av TR:n bestämda strafftiden, två månader. Med beaktande härav bör samhällstjänsten omfatta 60 timmar. Det finns inte anledning att därjämte döma till böter.

Riksåklagaren överklagade och yrkade att påföljden skulle bestämmas till fängelse.

R.L. (offentlig försvarare advokaten Staffan Uvabeck) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen Nils Rekke).

HD (JustR:n Gregow, Munck, Westlander, Blomstrand och Lundius, referent) beslöt följande dom: Domskäl. I enlighet med HovR:ns dom har R.L. gjort sig skyldig till försök till varusmuggling. Målet i HD gäller frågan om R.L. skall dömas till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst eller om påföljden skall bestämmas till fängelse.

Varusmugglingsbrott avseende spritdrycker i de mängder varom nu är fråga får anses utgöra brottslighet av sådan art att det föreligger en presumtion för att påföljden skall bestämmas till fängelse. Ett krav för att presumtionen skall kunna brytas är att det föreligger särskilda skäl att välja en inte frihetsberövande påföljd. Detta utesluter inte att styrkan av presumtionen varierar beroende på brottslighetens karaktär i det särskilda fallet och omständigheterna kring brottet. Att det varit fråga om en avsevärd mängd spritdrycker, att smugglingen varit ett led i organiserad brottslighet eller att den varit särskilt noggrant planlagd är sådana omständigheter som typiskt sett stärker presumtionen för fängelse.

Den nya lagstiftning som trädde i kraft d 1 jan 1999 innebar att systemet med samhällstjänst blev permanent och utvidgades. Enligt de nya reglerna kan rätten som särskilda skäl för villkorlig dom i stället för fängelse beakta om den tilltalade samtycker till att domen förenas med föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift är lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter.

Såsom HD framhållit i tidigare avgöranden (se t ex domar i målen B 1330-99 och B 2286-99, båda meddelade d 5 jan 2000)1 innebär den nya lagstiftningen, som skapat förutsättningar för att ge en villkorlig dom större skärpa, inte att villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst mer eller mindre generellt skall ersätta fängelse i de fall då förutsättningar för villkorlig dom i övrigt föreligger men denna påföljd tidigare inte ansetts kunna komma i fråga på grund av brottets art.

En följd av den nya lagstiftningen är att domstolen vid varusmugglingsbrott avseende spritdrycker måste göra en bedömning i det enskilda fallet om förutsättningar föreligger för att bestämma påföljden till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. Vid denna bedömning är det normalt omständigheterna vid brottet som får avgörande betydelse.

Av utredningen i målet framgår att R.L. försökt föra in 220 flaskor om tillhopa 154 liter spritdrycker när han kom från Tyskland. Omständigheterna är inte allvarligare än att förutsättningar för villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst föreligger.

Det saknas särskild anledning att befara att R.L., som tidigare är ostraffad, kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Han har samtyckt till att en villkorlig dom förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift får bedömas vara lämplig med hänsyn till hans person och övriga omständigheter.

HovR:ns domslut skall således fastställas.