NJA 2003 s. 107

Allmän åklagare anförde i en ansökan till Göteborgs TR bl.a. följande. Det pågår förundersökning om misstänkta bedrägerier i Göteborg m.fl. platser. En okänd person har under januari 2001 bjudit ut begagnade lastbilar till försäljning genom radannonser i Göteborgs-Posten vari kunden uppmanats ringa ett telefonnummer. En sådan kund har efter att ha ringt det angivna numret betalat in en handpenning om cirka 30 000 kr till en okänd betalningsmottagare i Spanien. I utredningen finns uppgifter att ytterligare personer på samma sätt betalt förskott till samme betalningsmottagare. Efter att inga lastbilar hörts av har framkommit att angivna telefonnummer var s.k. kontantkort, omöjliga att spåra, att uppgivna namn och adresser inte stämde, och att betalningsmottagarna inte kunde efterforskas. Återstår den som satte in radannonserna i Göteborgs-Posten. - Uppgiften om vem som satte in annonsen i tidningen är en uppgift skyddad av 3 kap. 3 § 1 st. TF oaktat att uppgiften alls icke berör det av tryckfriheten skyddade området. Uppgift från tidningen om annonsörens identitet är av synnerlig vikt för den fortsatta utredningen i brottmålet. Om identiteten inte kan utrönas kan det begångna bedrägeriet inte utredas. En brottsutredning mot en bedragare är av väsentligt allmänt och enskilt intresse. Efterforskning av denne okändes identitet behövs för att fullfölja åtal och förundersökning mot denne. Sådana åtgärder är uttryckligen undantagna från efterforskningsförbudet i 3 kap. 4 § TF och berör inte - ens perifert - något av tryckfriheten skyddat intresse.

Åklagaren yrkade att TR:n skulle dels anordna vittnesförhör under förundersökning med Göteborgs-Postens stf. ansvarige utgivare K.A. till utrönande av vem som hade beställt och betalat annonserna dels förelägga Göteborgs-Postens Nya AB (GP) att tillhandahålla och förete skriftliga handlingar som kunde finnas på tidningen i anledning av beställning och betalning av annonserna.

K.A. och GP gjorde i yttrande över åklagarens framställning gällande att det inte, såsom krävs för åsidosättande av tystnadsplikten enligt 3 kap. 3 § 2 st. 5 TF, var av synnerlig vikt att uppgift om annonsörens identitet lämnades. Enligt dem saknades därför grund för bifall till åklagarens båda yrkanden.

GP överklagade och yrkade att HovR:n skulle med ändring av TR:ns beslut avslå åklagarens yrkande om föreläggande för GP att utge handlingar.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Fernqvist samt hovrättsråden Nilsson och Kragh Munck, referent) anförde i beslut d. 9 april 2002: De brottsmisstankar som ligger till grund för åklagarens begäran om editionsföreläggande avser brott av sådant slag att det enligt 3 kap. 4 § TF inte föreligger hinder mot att myndighet eller annat allmänt organ efterforskar identiteten på den person som är författare eller meddelare beträffande de annonser som varit införda i den tryckta skriften Göteborgs-Posten. Vid efterforskningen skall den i 3 kap. 3 § TF angivna tystnadsplikten beaktas.

Som TR:n konstaterat i sitt beslut omfattas i och för sig den uppgift som åklagarens ansökan tar sikte på av tystnadsplikten (meddelarskyddet) enligt 3 kap. 3 § TF. Detta innebär i förevarande fall att verksamma inom GP har tystnadsplikt i fråga om vad de där erfarit om meddelarens eller författarens identitet.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § TF är inte skyldig att förete skriftlig handling om dess innehåll kan antas vara sådant att han inte får höras som vittne därom. Av 36 kap. 5 § RB framgår att han får höras som vittne om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i 3 kap. 3 § TF. Där stadgas att tystnadsplikt inte gäller i fall som det förevarande i den mån domstol av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift om identiteten lämnas vid vittnesförhör eller vid förhör med part under sanningsförsäkran.

Av utredningen i målet framgår att det är av verklig betydelse att åklagaren för utredningen om brott får tillgång till de uppgifter som kan finnas hos GP angående vem som ligger bakom den aktuella annonsen. Med hänsyn härtill och då det brott det är fråga om är av tillräckligt allvarligt slag för att det såväl av enskilt som allmänt intresse hade varit av synnerlig vikt att uppgift om identiteten lämnats vid ett vittnesförhör utgör tystnadsplikten inget hinder mot att förete de handlingar som är i fråga i de delar de avser vem som är författare av eller meddelare beträffande aktuella annonser. Det saknar därvid betydelse att förundersökningen ännu inte fortskridit så långt att vittnesförhör enligt 23 kap. 13 § 2 st. RB kan äga rum. På grund härav och då handlingarna kan antas ha betydelse som bevis finner HovR:n att TR:ns beslut skall stå fast, dock med den begränsningen att utlämnandet endast bör avse handlingarna i den del de innefattar uppgifter beträffande författarens eller meddelarens identitet.

HovR:n ändrar det överklagade beslutet på det sättet att utlämnandet endast skall avse handlingarna i den del de innefattar uppgifter om författarens eller meddelarens identitet. Utlämnandet skall ske inom en vecka från det att HovR:ns beslut har vunnit laga kraft.

GP överklagade med samma yrkande som i HovR:n.

Riksåklagaren bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bergkvist, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Målet rör frågan om förutsättningar föreligger för att genom ett editionsföreläggande under förundersökning medge undantag från den tystnadsplikt avseende en författares eller meddelares identitet som enligt 3 kap. 3 § TF åvilar anställda m.fl. som har tagit befattning med en sådan uppgift.

Den undantagsbestämmelse som aktualiseras är 3 kap. 3 § 2 st. 5 TF, enligt vilken tystnadsplikten inte gäller i den mån domstol av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift om en författares eller meddelares identitet lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran. I 3 kap. 3 § 3 st. TF finns en s.k. handlingsregel för domstolen, som tillkommit för att inskärpa intresset av att skydda massmediernas källor, se prop. 1990/91:64 s. 140. Enligt handlingsregeln skall rätten, vid förhör som avses i 2 st. 4 eller 5, noga vaka över att frågor inte ställs som kan inkräkta på tystnadsplikten utöver vad som i varje särskilt fall är medgivet.

Av 23 kap. 14 § RB framgår att åklagaren under förundersökningen kan hos rätten begära föreläggande att skriftligt bevis skall företes. I 38 kap. 2 § RB ges allmänna bestämmelser om förutsättningarna för att meddela editionsföreläggande. Dessa regler innebär bl.a. att en befattningshavare eller annan, som avses i 36 kap. 5 § RB, inte får förete skriftlig handling om dess innehåll kan antas vara sådant att han inte får höras som vittne därom. I 36 kap. 5 § RB ges föreskrifter om begränsningar i fråga om att höra vittnen som omfattas av tystnadsplikt. Enligt sjätte stycket får den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § TF höras som vittne om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det är föreskrivet där. Denna erinran lades till efter förslag av Lagrådet i samband med lagändringar som trädde i kraft d. 1 jan. 1978 (SFS 1977:1020; prop. 1977/78:62 s. 79 och 85). Eventuella konsekvenser av att hänvisningen i 38 kap. 2 § omfattar även detta stycke berörs inte i förarbetena.

Inte heller i förarbetena till 3 kap. 3 § TF har frågan om tystnadsplikten kan inskränkas genom ett editionsföreläggande berörts (SOU 1975:49 s. 118 och 274 ff., prop. 1975/76:294 s. 11 f. och 144, SOU 1990:12 s. 250 f. och 258 f. samt prop. 1990/91:64 s. 101 ff. och s. 139 f.).

Såväl lagtexten i TF som förarbetena förutsätter alltså att det endast är vid förhör inför domstol som undantag från tystnadsplikten kan medges. En otydlighet i lagstiftningen kan sägas föreligga på grund av ovan berörda hänvisning i RB. De i TF föreskrivna undantagen från den tystnadsplikt som avser att skydda författares och meddelares identitet bör emellertid inte utvidgas till att omfatta fall som inte täcks av bestämmelsens ordalydelse.

På grund av det anförda skall åklagarens yrkande avslås.