om följdlagstiftning till 1976 års reform beträffande tryckfriheten
Regeringens proposition
1977/78: 62
om följdlagstiftning till 1976 års reform beträffande tryckfrihe-
ten; beslutad den 3 november 1977.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN SVEN ROMANUS
Propositionens huvudsakliga innehåll
Riksdagen antog under år 1976 vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen
(TF). Reformen träder i kraft den 1 januari 1978. I propositionen föreslås
erforderlig följdlagstiftning. Enligt de nya reglerna i TF skall tillsynen över tryckfriheten överflyttas
från justitieministern till justitiekanslern. Regeringen skall emellertid fortfarande ha ett visst inflytande i åtalsfrågor. Bl. a. finns möjlighet att i lag göra
allmänt åtal för vissa tryckfrihetsbrott beroende av medgivande från
regeringen. I propositionen föreslås en särskild lag med föreskrifter som . innebär att denna möjlighet har utnyttjats. I lagen finns också andra bestämmelser som har samband med reformen. BI. a. införs en ordning som innebär att utlänningar under vissa villkor får vara ägare och utgivare av periodiska skrifter.
Ändringarna i TF innebär i övrigt bl.a. att åtal mot den som lämnar meddelande eller anskaffar uppgift för publicering i tryckt skrift skall prövas i tryckfrihetsmål, dvs. i princip av jury, i stället för som nu i vanlig brottmålsprocess. Med anledning härav föreslås i propositionen ändringar i
den lag som innehåller bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål. TF:s nya föreskrifter om meddelar- och anonymitetsskydd skall enligt
propositionen få motsvarigheter i radioansvarighetslagen, som efter mönster av TF reglerar yttrandefriheten i radio- och TV-program.
I Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 62
1¶Förslag till Lag med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område
Härigenom föreskrives följande.
13 Bestämmelse i denna lag som avser tryckt skrift eller tryckning av skrift äger motsvarande tillämpning på annan skrift, på vilken tryckfrihetsförord-
ningen är tillämplig, eller på mångfaldigande av sådan skrift genom
stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande.
28 Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott som avses i 7 kap. 4 § 1-7 eller 5 8 I
tryckfrihetsförordningen får väckas endast efter regeringens medgivande.
38 I fall som avses i 10 kap. 11 § andra stycket tryckfrihetsförordningen får befattningshavare av lägst fänriks grad taga tryckt skrift i förvar.
48 Den som här i riket framställer tryckt skrift är skyldig att under ett år, räknat från det skriften utgavs, bevara och efter anmodan av justitiekanslern tillhandahålla denne ett exemplar av skriften för granskning. Motsvarande skyldighet föreligger beträffande sådan utom riket framställd tryckt skrift som anges nedan under I eller 2 och som införes till riket.
Skyldigheten åvilar
1. i fråga om periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis finnes eller skall
finnas, den som här i riket är utgivare av skriften,
2. i fråga om skrift, som ej är periodisk och vilken är helt eller delvis avfattad på svenska språket, skriftens förläggare här i riket eller, om sådan förläggare ej finnes, den som har låtit utlämna skriften för spridning här.
I fall som avses i andra stycket 2 inträder ej skyldighet som där sägs, så länge endast enstaka exemplar av skriften har införts till riket.
Det åligger polismyndighet att på begäran biträda justitiekanslern vid anmodan enligt denna paragraf.
535 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 § dömes till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall skall ej dömas till ansvar.
I mål om ansvar för brott som sägs i första stycket är justitiekanslern åklagare. |
6& Utlänning får vara ägare till periodisk skrift som tryckes här i riket, om han har hemvist här. På de villkor som gäller för svensk medborgare får utlänning vara utgivare av periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis finnes
eller skall finnas.
78 Patent- och registreringsverket prövar ärenden rörande utgivningsbevis
för periodisk skrift samt mottager anmälningar beträffande utgivare av sådan skrift eller ställföreträdare för utgivare.
Uppfyller ansökan om utgivningsbevis icke vad som är föreskrivet om sådan ansökan och efterkommer sökanden ej föreläggande att inom viss tid
avhjälpa bristen, får ansökningen avvisas.
Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgift för ansökan i ärende rörande utgivningsbevis för periodisk skrift samt om avgift för utdrag ur register över periodiska skrifter.
8§ Talan mot slutligt beslut av patent- och registreringsverket i ärende rörande utgivningsbevis föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två månader från beslutets dag. Talan mot patentbesvärsrättens slutliga
beslut föres hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från
beslutets dag.
Denna lag träder i kraft den I januari 1978. Bestämmelserna 14 § första och fjärde styckena samt i 5 § skall tillämpas även beträffande tryckt skrift som
har utgått från tryckeri under år 1977. Skyldigheten föreligger i sådant fall under ett år, räknat från det skriften utgick från tryckeriet.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om
rättegången i tryckfrihetsmål
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål!
dels att i 128 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att 1-3, 7, 10, 11 och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 a och I b $$, av nedan
angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
18? Laga domstol i tryckfrihetsmål är Laga domstol i mål angående
tingsrätt, som är behörig att upptaga ansvar på grund av tryckfrihetsbrott tryckfrihetsmål i det län där tryck- genom periodisk skrift är tingsrätt som ningsorten är belägen: finnas i länet är behörig att upptaga tryckfrihetsflera tingsrätter med sådan behörig- mål i det län där skriftens utgivningsort
het, skall målet, om skriften tryckts är belägen. Mål angående ansvar på
inom domkretsen för behörig tingsrätt, grund av trvckfrihetsbrott genom an-
I Senaste Ivdelse av 12 3 1964:748. 2 Senaste tydelse 1970:765.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
upptagas av den tingsrätten och i annat nan skrift upptages av tingsrätt som är
fall av den av de behöriga tingsrät- behörig att upptaga tryckfrihetsmål i
terna, som är närmast tryckningsor- det län där den. som enligt & kap. ten. Finnes för periodisk skrift särskild tryckfrihetsförordningen har att svara utgivningsort, skall i fråga om rättens för skriften, har sitt hemvist. behörighet även den orten anses som tryckningsort.
Är skriften tryckt utom riket, skäll Finnes ej behörig domstol enligt vad
som tryckningsort anses den ort, där som sägs i första stycket, upptages den som låtit utlämna skriften för målet av tingsrätt som är behörig att spridning inom riket har sitt hem- upptaga tryckfrihetsmål i det län där vist. skriften är tryckt eller eljest mångfaldigad eller, om skriften är mångfaldigad utom riket, där den som låtit
utlämna skriften för spridning inom
Är vid talans väckande trycknings- riket har sitt hemvist. Är vid talans
orten ei känd eller är, om skriften väckande ej känt var skriften mång-
tryckts utom riket, ort som avses i faldigats eller var den, som låtit andra stycket belägen utom riket eller utlämna utom riket mångfaldigad ej känd. gälle som tryckningsort den skrift för spridning här i riket, har ort, där exemplar av skriften anträf- hemvist inom detta, upptages målet av fas. tingsrätt som är behörig att upptaga trycktrihetsmål i det län där exemplar
av skriften anträffas.
Finnas flera tingsrätter som enligt första eller andra stycket kunna vara behöriga skall målet, om den ort som grundar behörigheten är belägen inom domkretsen för en av tingsrätterna, upptagas av denna, och i annat fall av den av tingsrätterna som är närmast den orten.
lax
Tryckfrihetsmål angående ansvar på grund av brott enligt 7 kap. 38 tryckfrihetsförordningen, varigenom någon medverkat till tryckfrihetsbrott, upptages av tingsrätt, som är behörig i fråga om ansvar för tryckfrihetsbrottet. Vad nu sagts äger motsvarande
Nuvarande lIvdelse Föreslagen Ivdelse
tillämpning å tryckfrihetsmål angå-
ende ansvar på grund av brott enligt 7 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen, varigenom någon anskaffat uppgift eller underrättelse vars offentliggörande innefattat tryckfrihetsbrott för vilket han själv svarar enligt 8 kap. samma förordning.
Förekomma samtidigt vid tingsrätt tryckfrihetsmål angående tryckfrihets-
brott och tryckfrihetsmål angående
annat brott, som på sätt angives i första stycket har samband med tryckfrihetsbrottet, skola målen handläggas i en rättegång, om ej synnerliga skäl föranleda annat.
Tryckfrihetsmål angående ansvar på grund av annat brott enligt 7 kap.
3 § tryckfrihetsförordningen än som avses I första stycket upptages av tings-
rätt, som är behörig att upptaga tryckfrihetsmåli det län, där den mot vilken talan väckes har sitt hemvist. Saknar han känt hemvist inom riket, upptages målet av tingsrätt med behörighet att upptaga tryckfrihetsmål i det län, där brottet förövades eller där han gripits eller eljest uppehåller sig. Finnas flera tingsrätter som kunna vara behöriga, äger IN tredje stycket motsvarande tillämpning. Vad som är föreskrivet i rättegångsbalken angående laga domstol och förening av mål, när talan väckes mot flera, äger motsvarande
tillämpning i fråga om tryckfrihetsmål
som avses i detta stycke.
1bX
Åtal för brott, som äger samband med tryckfrihetsbrott eller brott enligt 7 kap. 3§ tryckfrihetsförordningen, må väckas vid den tingsrätt som äger
Nuvarande lIvdelse Föreslagen Ivdelse
upptaga åtal för det sist angivna brot-
tet, om rätten med hänsyn till utred-
ningen eller annan omständighet finner lämpligt, att åtalen upptagas av
samma domstol.
Tryckfrihetsmål, vari talan föres om ansvar, och annat brottmål må, utan hinder av att för målen samma rättegångsform ej är tillämplig, handläggas i en rättegång, om det på grund av målens samband med varandra skulle
vara till allvarlig olägenhet att målen handläggas i skilda rättegångar. Hål-
les huvudförhandling i rättegången inför jury. skall dock talan. som ej är att hänföra till tryckfrihetsmål, prövas enbart av rätten.
Fråga om förening av mål enligt andra stycket prövas av rätten på framställning av justitiekanslern. Över framställningen skall den tilltalade i
det mål, som ej är att hänföra till
tryckfrihetsmål, beredas tillfälle att vitra sig. Talan mot rättens beslut, varigenom mål förenats, föres särskilt. Mot beslut, varigenom framställning om förening av mål avslagits, må särskild talan föras av justitiekanslern.
I mål, som enligt andra stycket må
förenas med tryckfrihetsmål, är justi-
tiekanslern åklagare.
28!
I mål, vari talan föres om ansvar, I mål angående ansvar på grund av skall rätten vid förberedande be- tryckfrihetsbrott skall rätten vid för-
handling så snart ske kan utreda beredande behandling så snart ske
huruvida den tilltalade är ansvarig kan utreda huruvida den tilltalade för skriften samt, om så erfordras, enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen meddela beslut därom. är ansvarig för skriften samt, om så
erfordras, meddela beslut därom.
3 Senaste lydelse 1958:14.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
Vid målets beredande må rätten, Vid beredande av tryck/rihetsmål,
även då fråga är om allmänt åtal, vari talan föres om ansvar, må rätten, höra part eller annan så ock meddela även då fråga är om allmänt åtal, beslut i fråga om målets avvisande. höra part eller annan så ock meddela
För behandling av fråga som avses i beslut i fråga om målets avvisande. första stycket må huvudförhandling För behandling av fråga som avses i
utsättas; vid sådan förhandling eller första stycket må huvudförhandling vid huvudförhandling, som eljest utsättas: vid sådan förhandling eller
utsättes ehuru målet i övrigt ej är vid huvudförhandling, som eljest berett till huvudförhandling, skall utsättes ehuru målet i övrigt ej är rätten bestå av tre eller fyra lagfarna berett till huvudförhandling, skall
domare. rätten bestå av tre eller fyra lagfarna
domare. Om särskild talan mot beslut, vari- Om särskild talan mot beslut, varigenom rätten ogillat invändning av genom rätten ogillat invändning av
den tilltalade att han icke är ansvarig tilltalad att han enligt 8 kap. tryckfri-
för skriften, gälle vad i rättegångs- hetsförordningen icke är ansvarig för balken är stadgat angående invänd- skriften, gälle vad i rättegångsbalken
ning om rättegångshinder. är stadgat angående invändning om
rättegångshinder.
Vid målets beredande skall tillika Vid beredande av tryckfrihetsmål, bestämmas. huruvida skriftens brotts- vari talan föres om ansvar, skall tillika lighet skall prövas av jurv. bestämmas, om jury skall pröva huru-
vida brott föreligger.
Då jury skall medverka, skola vid Då jury skall medverka, skola vid sammanträde med parterna inför sammanträde med parterna inför rätten de åtgärder för juryns bildande rätten de åtgärder för juryns bildande vidtagas som i tryckfrihetsförord- vidtagas som i tryckfrihetsförordningen stadgas. Sedan målets bere- ningen stadgas. Sedan målets beredande slutförts, skall rätten utsätta dande slutförts, skall rätten utsätta
tid för huvudförhandling inför ju- tid för huvudförhandling. ryn.
Skall jury ej medverka, varde Tryckfrihetsmål, vari jury ej skall
målet, sedan beredandet slutförts, medverka, varde, sedan beredandet utsatt till huvudförhandling i den för slutförts, utsatt till huvudförhand-
brottmål i allmänhet gällande ord- ling i den för brottmål i allmänhet ningen. gällande ordningen.
Sedan förhandlingen inför juryn Sedan förhandlingen inför juryn
blivit förd till slut, skall rätten utan blivit förd till slut, skall rätten utan
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
uppskov till juryns besvarande uppskov till juryns besvarande skriftligen avfatta frågan, huruvida skriftligen avfatta frågan, huruvida skriften är brottslig efter det eller de brott föreligger efter det eller de lagrum som åklagaren eller målsä- lagrum som åklagaren eller målsä-
ganden funnit tillämpliga. Avser dta- ganden funnit tillämpliga. Föres let flera brott eller föranleder målets talan om ansvar för flera brott eller
beskaffenhet eljest flera frågor, skola föranleder måls beskaffenhet eljest de framställas var för sig. Innan flera frågor, skola de framställas var
frågorna till juryn slutligen avfattas, för sig. Innan frågorna till juryn
skall närvarande part beredas tillfälle slutligen avfattas, skall närvarande att yttra sig över desamma. part beredas tillfälle att yttra sig över
desamma.
10 § Då i mål, vari målsägande fört Då i mål, vari målsägande fört
talan, skriftens brottslighet prövats av talan, frågan huruvida brott föreligger jury, må, om omständigheterna för- prövats av jury, må, om omständig-
anleda därtill, förordnas att målsä- heterna föranleda därtill, förordnas ganden och den tilltalade skola bära att målsäganden och den tilltalade var sin rättegångskostnad. skola bära var sin rättegångskost-
nad.
H $ Dom skall meddelas senast söck- Dom i trvckfrihetsmål skall medde-
endagen efter det juryns svar till- las senast söckendagen efter det ställts rätten; vid avkunnande av Juryns svar tillställts rätten Finnes på dom erfordras ej att juryn är närva- grund av målets beskaffenhet rådrum rande. för domens beslutande eller avfat-
tande oundgängligen erforderligt, må
rätten dock besluta om anstånd
därmed i högst en vecka. Vid avkun-
nande av dom erfordras ej att juryn
är närvarande.
13 N
Vad i denna lag är stadgat om mål, Vad i denna lag är stadgat om
vari talan föres om ansvar, skall i tryckfrihetsmål, vari talan föres om
tillämpliga delar gälla beträffande ansvar, skall i tillämpliga delar gälla
mål, vari utan samband med åtal beträffande tryckfrihetsmål, vari utan talan föres om tryckt skrifts konfisk- samband med åtal talan föres om ering eller om enskilt anspråk; i mål skrifts konfiskering eller om enskilt om enskilt anspråk gälle dock följan- anspråk; i mål om enskilt anspråk
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
de särskilda bestämmelser. gälle dock följande särskilda bestäm-
melser.
Vid målets beredande skall utredas, huruvida anspråket enligt tryckfrihetsförordningen må göras gällande mot svaranden samt, om så erfordras, beslut därom meddelas. Om föreläggande för part att komma tillstädes och om verkan av parts utevaro gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående sak, varom förlikning ej är tillåten. Skall jury cj medverka, varde målet utsatt till
huvudförhandling i den för tvistemål i allmänhet gällande ordningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om rättegången i mål som före ikraftträdandet har
anhängiggjorts vid domstol.
3 Förslag till Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)
Härigenom föreskrives i fråga om radioansvarighetslagen (1966:756)
dels aut i 3 och 1088 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”rege-
ringen”.
dels att 1, 5 och 7-9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a X, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lIvdelse Föreslagen Ivdelse
Denna lag gäller yttrandefriheten i lhudradio- och televisionsprogram (radioprogram) som svenskt programföretag äger anordna med ensamrätt.
Bestämmelsen i 5 § andra stycket Bestämmelsen i 5 X andra stycket
är tillämplig även på meddelande för är tillämplig även på meddelande för offentliggörande i program som an- offentliggörande i program som an-
ordnas av utländskt programföretag. ordnas av utländskt programföretag
Bestämmelserna i 2 § första stycket samt anskaffande av uppgifter och
samt 4,5 och 7-9 §§ äro ej tillämpliga underrättelser för sådant offentliggöpå program eller del av program som rande. Bestämmelserna i 2 § första består i direktsändning av dagshän- stycket samt 4, 5 och 7-9 a §§ äro ej
delse eller av sådan gudstjänst eller tillämpliga på program eller del av offentlig tillställning som anordnas program som består i direktsändning
av annan än programföretaget. av dagshändelse eller av sådan guds-
tjänst eller offentlig tillställning som
Nuvarande lIvdelse Föreslagen Ivdelse
anordnas av annan än programföretaget. I frågor, som ej behandlas i denna lag eller i bestämmelse som meddelats
med stöd av lagen, gäller vad som föreskrives i annan författning.
Ansvar för yttrandefrihetsbrott i radioprogram eller för medverkan till
sådant brott får ej ådömas annan än den som är ansvarig enligt 4 §.
Den som lämnat meddelande för Den som lämnat meddelande för offentliggörande 1 radioprogram är offentliggörande i radioprogram eller
fri från ansvar, när ansvarsfrihet anskaffat uppgift eller underrättelse skulle ha förelegat om meddelandet för att offentliggöra den i radioprounder motsvarande förhållanden läm- gram eller för att lämna meddelande nats för offentliggörande i tryckt som nyss sagts är fri från ansvar och skrift. skadeståndsskyldighet. Om sådant
förfarande under motsvarande förhål-
landen skulle ha kunnat föranleda
ansvar eller skadeståndsskyldighet en-
ligt tryckfrihetsförordningen, md dock
dömas till ansvar eller skadestånds-
skyldighet.
78 Fråga som rör missbruk av yttrandefriheten i radioprogram bedömes efter samma grunder som gälla för bedömningen av missbruk av tryckfriheten enligt I kap. 4 X tryckfrihetsförordningen.
Den som är ansvarig för innehållet i radioprogram enligt 4 § första eller tredje stycket skall anses ha haft kännedom om innehållet och medgivit att programmet sändes.
I mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i radioprogram
får fråga ej väckas om vem som, utan att vara ansvarig för brottet elier
skadeståndsskyldig enligt denna lag, författat eller framställt programmet, framträtt i detta eller lämnat meddelande för offentliggörande i program-
met.
Fråga om vem som är ansvarig för
brott som avses i 5§ andra stycket
andra punkten får utan hinder av
tredje stycket i förevarande paragraf
handläggas i samma rättegång som
mål som anuives där.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bed
Mål om ansvar eller skadestånd Mål om ansvar eller skadestånd
eller om förverkande av egendom eller om förverkande av egendom
eller annan särskild rättsverkan på eller annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i radio- grund av yttrandefrihetsbrott i radio-
program upptages av Stockholms program upptages av Stockholms
rådhusrätt. Om det är lämpligt med tingsrätt. Om det är lämpligt med
hänsyn till utredningen, kostnader hänsyn till utredningen, kostnader
och andra omständigheter, kan så- och andra omständigheter, kan sådant mål upptagas även av annan dant mål upptagas även av annan rådshusrätt som är behörig att pröva tingsrätt som är behörig att pröva
tryckfrihetsmål. tryckfrihetsmål. Beträffande rättegången äga i övrigt 12 kap. och 14 kap. 1-3 §§ tryckfrihetsförordningen samt lagen den 22 april 1949 (nr 164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål, jämte anslutande föreskrifter, motsvarande tillämpning. De som äro jurymän för tryckfrihetsmål äro
behöriga att medverka även i mål som avses i denna paragraf.
Bestämmelserna i första och andra
styckena gälla även mål angående
ansvar eller skadeståndsskvldighet på
grund av brott som avses i 5 § andra
stvcket andra punkten och som ej
gäller det sätt på vilket uppgift eller
underrättelse anskaffats. Är fråga om
brott. varigenom någon anskaffat
uppgift eller underrättelse men ej
offentliggjort denna i radioprogram
eller meddelat den till annan för
sådant offentliggörande skall dock vad
nyss sagts gälla endast om det är
uppenbart att anskaltandet skett för
offentliggörande i radioprogram.
Allmänt åtal för yttrandefrihets- Allmänt åtal för yttrandefrihets-
brott i radioprogram väckes av justi- brott i radioprogram väckes av justi-
tiekanslern. Sådant åtal skall väckas tiekanslern. Sådant åtal skall väckas inom sex månader från det program- inom sex månader från det program-
met sändes. met sändes. Justitiekanslern är åkla-
gare även i annat mål som skall hand-
läggas i samma ordning som mål om
vitrandefrihetsbrott i radioprogram.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
pd Programutgivare, tjänsteman hos Programutgivare, den som är eller programföretaget eller annan som har varit anställd hos programförehar att raga befattning med radiopro- taget eller annan som har ragit befattgram eller med nyhetsmeddelande ning med radioprogram eller med
för sådant program får ej avslöja vem nyhetsmeddelande för sådant prosom författat eller framställt pro- gram får ej röja vad han därvid erfarit gram, framträtt i program eller om vem som författat eller framställt lämnat meddelande för offentliggö- program, framträtt i program eller
rande i program. Detta gäller dock ej lämnat meddelande för offentliggöom den vars namn avslöjas samtyckt rande i program, om ej
till detta eller om skyldighet att avslöja 1. denne har samtyckt därtill;
hans namn föreligger enligt lag. 2. i mål som sägs i 7 N tredje stycket
fråga är, huruvida den, mot vilken
talan föres, enligt denna lag är ansvarig för brottet eller är skade-
ståndsskyldig;
3. ifallsom avses i3 § andra stycket fråga är om sådant brott mot rikets säkerhet som angivesi7 kap. 3 v första stycket I tryckfrihetsförordningen; 4. ifallsom avses iå $ andra stycket fråga är om brott enligt 7 kap. 35 första stycket 2 eller 3 tryckfrihetsförordningen och rätten finner det erförderligt att vid förhandling uppgift lämnas, huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för brottet har lämnat meddelandet; 5. rätten av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift i saken lämnas vid vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran.
Brott mot denna paragraf bestraffas med böter eller fängelse i högst ett år. Åtal får väckas av åklagare endast om målsäganden angiver brottet till åtal.
Åklagare är justitiekanslern.
9as Myndighet eller annat allmänt organ får ej efterforska den som författat eller framställt radiopro-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
gram, framträtt i sådant program eller
lämnat meddelande för oftentliggö-
rande i radioprogram i vidare mån än
som erfordras för åtal eller annat
ingripande mot honom som ej står i
strid med denna lag. Får efterforsk-
ning förekomma, skall därvid beaktas
den i 9 första stycket angivna tvst-
nadsplikten.
För efterforskning i strid med första
stycket första punkten dömes till böter
eller fängelse i högst ett år. Åklagare är
justitiekanslern.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om rättegången i mål som före ikraftträdandet har
anhängiggjorts vid domstol.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa
skrifter
Härigenom föreskrives att I X lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
15!
Anträffas vid avdelning av krigs- Är riket i krig eller krigsfara och makten skrift, som mångfaldigats på anträffas vid avdelning av försvarsannat sätt än genom tryckpress, och makten skrilt, på vilken tryckfrihetsinnefattar dess spridande uppenbart förordningen ej äger tillämpning, och
sådan enligt lag straffbar uppvigling innefattar dess spridande uppenbart
att krigsman därigenom kan förledas sådan enligt lag straffbar uppvigling åsidosätta sin tjänsteplikt, må skrif- att krigsman därigenom kan förledas ten, efter beslut av befattningsha- åsidosätta sin tjänsteplikt, må skrif-
vare som enligt lag har bestraffnings- ten, efter beslut av befattningsharätt över personal vid avdelningen, vare som enligt lag har bestraffningstagas i beslag. Är fara i dröjsmål, må rätt över personal vid avdelningen,
I Senaste lydelse 1972:364.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
även utan sådant beslut åtgärd som tagas i beslag. Är fara i dröjsmål, må
nu sagts vidtagas av annan befatt- även utan sådant beslut åtgärd som ningshavare av lägst fänriks grad. nu sagts vidtagas av annan befatt-
Anmälan därom skall dock skynd- ningshavare av lägst fänriks grad.
samt göras hos befattningshavare Anmälan därom skall dock skyndsom först sagts; denne har att genast samt göras hos befattningshavare pröva, om beslaget skall bestå. som först sagts; denne har att genast
pröva, om beslaget skall bestå.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
5 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrives att 36 kap. 5 och 8 §§, 37 kap. 5 § samt 49 kap. 4 &
rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
36 kap. 58!
Ej må någon höras som vittne angående något, som han enligt lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla, med mindre den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker dänill.
Ej heller eljest må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska,
kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun, landstingskom-
mun, församling eller kyrklig samfällighet, eller deras biträiden höras angående något, som på grund av denna deras ställning förtrotts dem eller de i
samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill.
Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrotts honom, med mindre parten medgiver, att det må yppas.
Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än försvarare
skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke är stadgat
lindrigare straff än fängelse i två år.
Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst
I Senaste lydelse 1975:670.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något, som han vid hemligt skriftermål eller under därmed jämförliga förhållanden erfarit.
Att den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3§ tryckfrihetsförordningen eller .9§ — radioansvarighetslagen
(1966:756) i vissa fall må utan hinder
därav höras som vittne om förhållande SOm tystnadsplikten avser, därom stadgas i nämnda lagrum.
36 kap. 85 Rätten må förelägga den som skall höras som vittne att, innan han infinner sig för avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad vittnesförhöret gäller genom att granska för vittnet tillgängliga räkenskapsböcker, anteck-
ningar eller andra handlingar eller besiktiga plats eller föremål, om sådant kan
ske utan avsevärd olägenhet för vittnet. Om rätten enligt 3 kap. 3 § 5 tryckfrihetsförordningen eller 98 första stycket 35 — radioansvarighetslagen (1966:756) skall pröva huruvida någon, som är pliktig att hemlighålla uppgift som där avses, likväl må höras som vittne därom, inhämte rätten först, om ej särskilda skäl föranleda
annat, vitrande från företag, hos vilket
han har erhållit vetskap om uppgif-
ten.
37 kap. 5 Beträffande förhör med part under Beträffande förhör med part under sanningsförsäkran skall i övrigt vad i sanningsförsäkran skall i övrigt vad i 36 kap. 5 och 6 §§, 73 första stycket 36 kap. 5 och 6 §§, 7 § första stycket, samt 15—18 §§X är stadgat om vittnes- 8 andra stycket samt 15-18 §§ är förhör äga motsvarande tillämp- stadgat om vittnesförhör äga motning. svarande tillämpning.
49 kap. 4 8?
Talan mot underrätts beslut under Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt. om rättegången skall föras särskilt, om
2 Senaste lydelse 1972:430.
Nuvarande lIydelse Föreslagen lydelse
rätten rätten
I. avvisat ombud, biträde eller I. avvisat ombud, biträde eller försvarare; försvarare;
2. ogillat tredje mans yrkande att 2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rätte- få som intervenient deltaga i rättegången; gången;
3. förelagt part eller annan att 3. förelagt part eller annan att
förete skriftligt bevis eller att tillhan- förete skriftligt bevis eller att tillhan-
dahålla föremål för syn eller besikt- dahålla föremål för syn eller besiktning; ning eller ock enliet 3 kap. 3§ 5
tryckfrihetsförordningen eller 9 4 för-
sta stycket 5 radioansvarighetslagen
(1966:756) funnit det vara av synnerlig
vikt att där avsedd uppgift lämnas vid
vittnesförhör eller förhör med part
under sanningsförsäkran:
4. utlåtit sig angående ådömande 4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om av förelagt vite eller häkte eller om
ansvar för förseelse i rättegången ansvar för förseelse i rättegången
eller angående skyldighet för någon, eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient, att som ej är part eller intervenient, att
gottgöra i rättegången vållad kost- gottgöra i rättegången vållad kost-
nad; nad;
5. utlåtit sig angående ersättning 3. utlåtit sig angående ersättning
eller förskott av allmänna medel till eller förskott av allmänna medel till
målsägande eler angående ersätt- målsägande eller angående cersättning eller förskott till biträde, försva- ning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, rare, viltne, sakkunnig eller annan, som cj är part eller intervenient; som ej är part eller intervenient:
6. utlåtit sig i tvistemål angående 6. utlåtit sig i tvistemål angående
kvarstad, skingringsförbud eller an- kvarstad. skingringsförbud eller an-
nan handräckning eller i brottmål nan handräckning eller i brottmål angående häktning eller åtgärd, som : angående häktning eller åtgärd, som
avses I 25-28 kap.: eller avses i 25-28 kap.: eller
7. avslagit begäran om rättshjälp 7. avslagit begäran om rättshjälp eller om ersättning eller förskott till eller om ersättning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån, part. som åtnjuter sådan förmån, eller avslagit begäran om biträde eller eller avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag försvarare eller till sådant uppdrag förordnat annan, än part föreslagit. förordnat annan, än part föreslagit.
Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut, som avses i 1,2,
3 eller 7, åligge den som vill föra talan att. om beslutet meddelats vid
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag,
då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare
rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmilan rätteligen gjorts.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
6¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten
Härigenom föreskrives att 1, 4, 5 och 17 §§ lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
rn
Patentbesvärsrätten upptager som Patentbesvärsrätten upptager som
förvaltningsdomstol besvär mot be- förvaltningsdomstol besvär mot beslut av patent- och registrerings- slut av patent- och registrerings-
verket enligt vad som föreskrives i verket enligt vad som föreskrives i
patentlagen (1967:837), mönster- patentlagen (1967:837), mönster-
skyddslagen (1970:485), — varumiär- skyddslagen (1970:485), — varumärkeslagen (1960:644) och namnlagen keslagen = (1960:644), namnlagen (1963:521). (1963:521) och lagen (1977:000) med
vissa bestämmelser på tryvckfrihetsför-
ordningens område.
Patentbesvärsrätten har sitt kansli i patent- och registreringsverket.
Patentbesvärsrätten är domför med tre ledamöter. Fler än fyra får ej i annat fall än som sägs i 5 8 sitta i rätten.
[ patentmål skall minst två tekniskt kunniga ledamöter ingå i rätten och skall en ledamot vara lagfaren, om ej rätten finner att medverkan av lagfaren ledamot icke är behövlig.
I mål om mönster, varumärke eller I mål om mönster, varumärke, namn skall minst två lagfarna leda- namn eller utgivningsbevis för periomöter ingå i rätten. disk skrift skall minst två lagfarna
ledamöter ingår i rätten.
Åtgärd som avser måls beredande får i den omfattning domstolen bestämmer vidtagas av ledamot i domstolen eller av annan tjänsteman hos denna.
2 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 62
un Lr
Finner avdelning vid överlägg- Finner avdelning vid överläggning till avgörande av patentmål att ning till avgörande av patentmål att
målet celler viss fråga är av särskild målet eller viss fråga är av särskild
betydelse från principiell synpunkt, betydelse från principiell synpunkt.
får avdelningen förordna att målet får avdelningen förordna att målet eller, om det kan ske, den särskilda eller, om det kan ske, den särskilda frågan skall avgöras av domstolen i frågan skall avgöras av domstolen i
dess helhet. I mål om mönster, dess helhet. I mål om mönster,
varumärke eller namn får i motsva- varumärke, namn eller utgivnings-
rande fall avdelningen förordna att bevis för periodisk skrift får i motsva-
domstolens samtliga lagfarna leda- rande fall avdelningen förordna att
möter skall jämte avdelningen delta- domstolens samtliga lagfarna ledagå I avgörandet. möter skall jämte avdelningen delta-
ga I avgörandet.
178 I fråga om talan mot patentbe- I fråga om talan mot patentbesvärsrättens slutliga beslut finns be- svärsrättens slutliga beslut finns stämmelser i patentlagen (1967: bestämmelser i patentlagen (1967: 837), mönsterskyddslagen (1970: 837), mönsterskyddslagen (1970: 485), varumärkeslagen (1960:644) 485), varumärkeslagen (1960:644),
och namnlagen (1963:521). namnlagen (1963:521) och lagen
(1977:000) med vissa bestämmelser på
tryckftrihetsförordningens område.
Mot patentbesvärsrättens beslut, som ej är slutligt, får talan föras endast i
samband med talan mot beslut i själva målet. Talan får dock föras särskilt när rätten har
1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning om att hinder föreligger för talans prövning,
2. avvisat ombud eller biträde,
3. utdömt vite eller straff för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller
ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försummelse eller tredska,
4. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet.
Särskild talan som avses i andra stycket får föras av den som beslutet angår,
om det har gått honom emot. Talan föres genom besvär hos regeringsrätten.
Därvid äger bestämmelserna i 7§ förvaltningsprocesstagen (1971:291) motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna
för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift
dels att 3 § skall upphöra att gälla, dels att i 28 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18!
Av varje tryckt skrift, som fram- Av varje tryckt skrift, som framställts här i riket och här utgivits, ställts här i riket och här utgivits, skall boktryckaren från upplagan skall boktryckaren från upplagan avtaga och utan betalning till ettvart avtaga och utan betalning till ettvart av kungl. biblioteket samt universi- av kungl. biblioteket samt universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund och tetsbiblioteken i Uppsala, Lund, Göteborg avlämna ett exemplar Göteborg och Umed avlämna ett (biblioteksexemplar). exemplar (biblioteksexemplar).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
! Senaste lydelse 1961:25.
Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1977-09-29
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ahlmark, Romanus, Turesson, Antonsson, Mogård, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström
Föredragande: statsrådet Romanus
Lagrådsremiss med förslag till lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.;
1 Inledning
Riksdagen antog år 1976 förslag till grundlagsändringar angående tryckfriheten (prop. 1975/76:204, KU 1975/76:54, rskr 1975/76:394, KU 1976/77:1, rskr 1976/77:2, SFS 1976:955). Dessa ändringar, som berör ett stort antal bestämmelser i tryckfrihetsförordningen (TF), träder i kraft den I januari 1978.
De nya föreskrifterna i TF innebär bl. a. att vissa frågor skall regleras i vanlig lag. Massmedieutredningen (MMU)! har utrett dessa frågor och har avgett slutbetänkandet (Ds Ju 1976:18) Förslag till lag om tillämpning av vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen. Författningsförslaget bör fogas till protokollet som bilaga I.
Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), överbefälhavaren (ÖB), riksarkivet, kungl. biblioteket, forskningsbiblioteksrådet, patent- och registreringsverket, statens invandrarverk, Pressens samarbetsnämnd, Svenska bokförläggareföreningen, Svenska bokhandlareföreningen, Svenska tryckeriföreningen, Sveriges författarförbund samt Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS).
RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholms och Malmö åklagardistrikt samt länsåklagaren i Uppsala län.
Svenska bok handlareföreningen har förklarat sig dela de synpunkter som framförs i Sveriges bokförläggareförenings remissyttrande. KLYS har
I Ledamöter vid utredningsarbetets avslutande: bankkamreren Sven Gustafson. ordförande, riksdagsledamoten Nils Carlshamre, Gustaf Jonnergård samt riksdagsledamöterna Lisa Mattson, Olle Svensson och Bengt Wiklund.
instämt i Sveriges författarförbunds yttrande.
De nya reglerna i TF kräver ändringar i lagen (1949:164) med vissa
bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål (ändrad senast 1970:765).
Yttrandefriheten i radio- och TV-program regleras genom radioansvarig-
hetslagen (1966:756). Lagen bygger delvis på bestämmelser i TF, som har ändrats genom 1976 års reform. Det förutsattes i ärendet att ändringarna i TF i
tillämpliga delar skulle gälla också yttrande- och informationsfriheten i radiooch TV-program (prop. 1975/76:204 s. 39).
2 Den partiella reformen av tryckfrihetsförordningen
De år 1976 beslutade grundlagsändringarna angående tryckfriheten, som
träder i kraft den I januari 1978, innebär i korthet följande.
TF gäller i dag bara tryckta skrifter, dvs. skrifter som har framställts i tryckpress. I fortsättningen skall TF under vissa förutsättningar vara
tillämplig också på skrifter som har mångfaldigats genom stencilering, fotokopicering eller liknande tekniskt förfarande (1 kap. 5 8). Den som lämnar meddelande för offentliggörande i tryckt skrift skyddas
enligt gällande TF bl. a. genom regler om straffrihet. Det är sålunda tillåtet att meddela uppgifter i vilket ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift
bl.a. till skriftens författare eller utgivare, till tidningsredaktion eller till
nyhetsbyrå. Denna meddelarfrihet innebär att den som lämnar meddelandet i
regel inte kan straffas för sin handling enligt de bestämmelser som gäller i allmänhet, t. ex. i fråga om brott mot tystnadsplikt. Genom 1976 års ändringar i TF har införts ett skydd också för den som
anskaffar uppgift i avsikt att den skall publiceras. Frihet från straff skall gälla
om den som anskaffar en uppgift antingen själv tänker publicera den i tryckt skrift eller avser att meddela den vidare för offentliggörande i tryckt skrift till författare, utgivare etc. (1 kap. 1§ fjärde stycket). Men skyddet gäller inte själva tillvägagångssättet när uppgiften inhämtas: den som gör sig skyldig 1. ex. till inbrott får åtalas och dömas för gärningen efter vanliga regler (1 kap. 983).
Meddelarfriheten är som antytts inte undantagslös. Bestämmelserna i TF om vilka undantag som gäller har nu ändrats så att de fall, då en meddelare
kan ställas till ansvar. utgörs av vissa grova brott mot rikets säkerhet.
uppsåtligt brott mot förbud att lämna ut hemlig allmän handling samt uppsåtligt brott mot vissa tystnadsplikter (7 kap. 3 § första stycket i dess nya
lydelse). Den som anskaffar uppgift för publicering i tryckt skrift kan straffas
för samma grova brott mot rikets säkerhet (7 kap. 3 § andra stycket i dess nya lydelse).
Endast åtal för tryckfrihetsbrott — dvs. brott genom själva publiceringen —
prövas f. n. i tryckfrihetsmål, vilket innebär att JK är åklagare samt att målet handläggs av tryckfrihetsdomstol vari jury medverkar om parterna inte är överens om annat. De nya processuella reglerna i TF om åtal mot meddelare
innebär att hädanefter också sådant åtal skall prövas i tryckfrihetsmål. Även åtal mot den som anskaffar uppgift skall i fortsättningen behandlas i tryckfrihetsmål. Vissa begränsningar gäller dock i detta hänseende, bl. a. undantas åtal mot den som har anskaffat uppgift för publicering genom att begå t. ex. inbrott (12 kap. I $ andra stycket).
Den som lämnar meddelande för offentliggörande i tryckt skrift skyddas också genom regler om rätt ull anonymitet.
Anonymitetsskyddet innebär f. n. bl. a. att fråga om vem som är förfaltare eller meddelare i princip inte får väckas i mål som rör tryckfrihetsbrott. För att göra det möjligt att handlägga åtal mot meddelare gemensamt med åtal mot den som har publicerat den lämnade uppgiften i tryckt skrift har denna regel modifierats (3 kap. 2 § andra stycket TF i dess nya lydelse).
En annan komponent i anonymitetsskyddet är att den som har tagit befattning med skrifts tryckning eller med tryckt skrifts utgivning i regel inte får röja vem som är författare eller meddelare mot dennes vilja. Förutom att kretsen av personer med sådan tystnadsplikt nu har vidgats, har de undantag som gäller från tystnadsplikten inskränkts. Huvudregeln är att tystnadsplikten viker endast om mycket starka skäl talar för att någon hörs som vittne i saken (3 kap. 3 § TF i dess nya lydelse).
I praxis har ur meddelarskyddet hittills härletts ett förbud för offentliga tjänstemän att efterforska meddelare i de fall där denne inte kan ställas till ansvar för sitt meddelande. Detta efterforskningsförbud har nu skrivits in i TF (3 kap. 4 8 TF i dess nya lydelse). |
Tillsynen över att TF efterlevs överflyttas fr. o. m. den 1 januari 1978 från chefen för justitiedepartementet till JK, som samtidigt liksom f. n. skall vara åklagare i tryckfrihetsmål (9 kap. I $); Chefen för justitiedepartementet har hittills kunnat göra en politisk bedömning av frågan om åtal för tryckfrihetsbrott. En sådan bedömning förutsätter i fortsättningen att det i vanlig lag föreskrivs att regeringens tillstånd till allmänt åtal krävs i fråga om vissa wryckfrihetsbrott (9 kap. 2 X andra stycket TF i dess nya lydelse).
Med omläggningen av tillsynssystemet sammanhänger vissa andra ändringar i TF. De närmare bestämmelserna om skyldighet att tillhandahålla tryckt skrift för granskning och att leverera exemplar gratis till vissa bibliotek har utmönstrats ur TF för att i stället tas in i vanlig lag (4 kap. 4 § TF i dess nya lydelse). Skyldigheten att lämna s. k. granskningsexemplar av tryckt skrift till chefen för justitiedepartementet eller tryckfrihetsombud har avskaffats. Frågor om utgivningsbevis för periodiska skrifter, dvs. tidningar och tidskrifter, prövas f. n. av chefen för justitiedepartementet. Enligt de nya reglerna prövas sådana frågor av myndighet som anges i lag (5 kap. 4-6 samt 8 och 9 358 TF).
Enligt den nya ordningen får även utlänning vara ägare eller utgivare av periodisk skrift (5 kap. I och 2 §§ TF i dess nya lydelse). Vidare har en möjlighet införts för annan åklagare än JK att beslagta tryckt skrift, antingen hela den för spridning avsedda upplagan eller, i bevissäkringssyfte, enstaka
exemplar (10 kap. 2 och 14 §§). Slutligen har bestämmelserna om att militär
myndighet får ta tryckt skrift i förvar fått inskränkt tillämplighet (10 kap.
II 8). De ändringar som nu har berörts förutsätter att kompletterande
föreskrifter meddelas i vanlig lag.
De speciella ansvarighetsregler som gäller för tryckfrihetsbrott innebär att
endast en på formella grunder utpekad person svarar för tryckfrihetsbrott: i första hand i fråga om periodisk skrift utgivaren och annars författaren (8 kap. I och 5 §§ TF). Finns inte någon sådan ansvarig, övergår ansvaret på andra personer (8 kap. 2-4 38 och 6-9 §§ TF).
Ansvarighetsreglerna har i stort sett ändrats endast som en följd av att TF
fr. 0. m. år 1978 blir tillämplig också på andra skrifter än tryckta.
3¶Allmänt om följdlagstiftningen
Som framgår av vad jag har anfört inledningsvis kan följdlagstiftningen
delas upp i tre kategorier. Den första består av lagstiftning som behövs därför
att de nya reglerna i TF i vissa frågor hänvisar till vanlig lag. Den andra
kategorin utgörs av sådana lagändringar som föranleds av de nya reglerna i TF om rättegången i tryckfrihetsmål. Till den tredje kategorin hör följdändringar
i det regelsystem som reglerar yttrandefriheten i radio och TV. Vad beträffar den första kategorin innehåller MMU:s betänkande förslag
till en särskild lag med erforderliga bestämmelser. Förslaget upptar bestämmelser om skyldighet att hålla skrift tillgänglig för granskning, om arkivexemplar, om utlännings rätt att vara ägare eller utgivare av periodisk skrift,
om utgivningsbevis, om regeringens tillstånd till åtal för vissa tryckfrihetsbrott, om förundersökning angående dessa brott samt om beslag och tförvarstagande av skrift.
Av central tryckfrihetsrättslig betydelse är frågan om i vilken utsträckning regeringens medgivande skall krävas för allmänt åtal för tryckfrihetsbrott. F. n. åligger det chefen för justitiedepartementet att, själv eller genom ombud som förordnas av honom, vaka över att TF efterlevs (9 kap. I $ TF). Finner chefen för justitiedepartementet att allmänt åtal bör väckas för tryckfrihetsbrott, skall han anmäla saken till JK. Även utan sådan anmälan får JK enligt nuvarande ordning väcka åtal för tryckfrihetsbrott, som hör under allmänt
åtal (9 kap. 2§ TF). JK prövar självständigt frågan om åtal för tryckfrihetsbrott, men har justitieministern anmält en skrift till honom anses JK endast
ha att pröva om lagliga förutsättningar för åtal finns, inte om åtal är lämpligt. I
konsekvens härmed anses att självständigt åtal från JK:s sida bör komma i fråga endast beträffande brott som är av den beskaffenhet att justitieministerns prövning inte anses nödvändig (jfr prop. 1948:230 s. 182).
Enligt TF:s nya lydelse är det JK som vakar över att de grinser för tryckfriheten som anges i TF inte överskrids (9 kap. 1 §). JK är fortfarande ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrowt (9 kap. 2 § TF). Emellertid gäller att det i vanlig lag kan föreskrivas att allmänt åtal för trycktrihetsbrott får väckas
endast efter regeringens medgivande (9 kap. 2 § andra stycket TF i dess nya lydelse). Därigenom kan enligt motiven nuvarande praxis beträffande
förhållandet mellan chefen för justitiedepartementet och JK tillämpas i viss
utsträckning. Samtidigt skapas förutsättningar för en konstitutionell kontroll av tillsynen över TF:s efterlevnad (prop. 1975/76:204 s. 124). Det har förutsatts att förslag till lagreglering av JK:s åtalsrätt kommer till stånd före
den 1 januari 1978 (fr prot. 1976/77:23 s. 65 fM.
MMU:s förslag i fråga om regeringens tillstånd till allmänt åtal för tryckfrihetsbrott tar enligt Kommittén sikte på brott med politisk karaktär. Kommittén avvisar tanken på en generell regel om krav på åtalsmedgivande
för sådana brott såsom alltför allmänt hållen. I stället föreslås att åtalsmedgivande skall krävas för vissa uppräknade tryckfrihetsbrott. Uppräkningen
omfattar alla de tryckfrihetsbrott. beträffande vilka, enligt kommitténs mening, en politisk prövning kan ha en särskild betydelse, nämligen
högförräderi, krigsanstiftan, uppror, landsförräderi, landssvek, landsskadlig vårdslöshet, spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift. vårdslöshet
med hemlig uppgift. ryktesspridning till fara för rikets säkerhet och
uppvigling samt försök, förberedelse och stämpling till vissa av de angivna
brotten. Övriga tryckfrihetsbrott — hets mot folkgrupp, ärekränkningsbrotten
samt otillåtet offentliggörande av allmän handling som inte är tillgänglig för envar och brott mot tystnadsplikt — anser MMU mera sällan kräva en politisk bedömning. Kommittén föreslår därför inget krav på regeringens åtalsmed-
givande i fråga om dessa brott.
Remissinstanserna har godtagit MMU:s förslag i fråga om antalet av de tryckfrihetsbrott för vilka allmänt åtal skall kräva regeringens medgivande. Pressens samarbetsnämnd anser att regeringens åtalsprövning är särskilt
angelägen i fråga om brotten spioneri, obehörig befattning med hemlig
uppgift och vårdslöshet med hemlig uppgift. Sveriges författarförbund ser med tillfredsställelse på förslaget att regeringens medgivande till åtal skall omfatta alla de brott som kan uppfattas som ”politiska”. Förbundet uppfattar
förslaget som en bekräftelse på den tolkning förbundet själv har gett de antagna grundlagsändringarna, nämligen att dessa inte i något hänseende har
varit avsedda som en försvagning av den nu rådande tryckfriheten.
Som jag redan har nämnt förutsattes det i grundlagsärendet att det i vanlig lag skulle föreskrivas att allmänt åtal för vissa tryckfrihetsbrott skulle
förutsätta medgivande av regeringen. MMU:s princip för urvalet av de brott,
för vilka regeringens medgivande till åtal skall krävas, innebär att nuvarande praxis beträffande förhållandet mellan chefen för justitiedepartementet och JK alltjämt kan tillämpas i allt väsentligt. Förslaget ligger alltså väli linje med syftet med den nya grundtagsregeln angående regeringens åtalsmedgivande. Att en politisk bedömning kan ha särskild betydelse vid brott mot rikets
säkerhet ligger I öppen dag. Den s. k. IB-affären (jfr prop. 1975/76:204 s. 76) visade att brott som obehörig befattning med hemlig uppgift kan vara aktuella
i samband med samhällskritisk journalistik. En politisk prövning av åtalsfrågan är uppenbarligen angelägen i sådana fall. Som MMU har funnit är det också vid uppviglingsbrott ofta av värde med en politisk bedömning vid sidan av den juridiska.
Jag delar också MMU:s uppfattning i fråga om vilka tryckfrihetsbrott som
skall kunna åtalas av JK utan regeringens medgivande. Beträffande otillåtet
offentliggörande av allmän handling som inte är tillgänglig för envar och brott
mot tystnadsplikt kan särskilt framhållas att de allvarliga fallen — de fall där en
politisk bedömning kan vara påkallad — vanligen dessutom utgör även annat tryckfrihetsbrott, t. ex. obehörig befattning med hemlig uppgift, för vilket sådant medgivande krävs.
I likhet med remissinstanserna godtar jag alltså MMU:s förslag i denna del.
En fråga som vållade debatt i samband med riksdagsbehandlingen av grundlagsstiftningsärendet var i vilken utsträckning annan åklagare än JK
skall kunna förordna om beslag på tryckt skrift. F. n. får endast chefen för
justitiedepartementet förordna om beslag på tryckt skrift (10 kap. 23 TF).
Visserligen kan han uppdra åt tryckfrihetsombud att meddela förordnande
om beslag, men något sådant uppdrag har inte lämnats. Beslag avser hela den
för spridning avsedda upplagen av tryckt skrift (jfr 10 kap. 8 § första stycket
TF) och har till syfte att säkerställa en kommande konfiskering av skriften.
Några regler om beslag i syfte att säkerställa bevisning i tryckfrihetsmål finns inte i gällande rätt. Skyldigheten att lämna granskningsexemplar innebär emellertid att åtminstone ett exemplar av skriften skall finnas tillgängligt för de myndigheter som har att ta ställning till olika frågor i samband med misstanke om tryckfrihetsbrott. Enligt 10 kap. 2 & TF i dess nya lydelse är det JK som skall förordna om
beslag på tryckt skrift. Rätten för chefen för justitiedepartementet att uppdra åt tryckfrihetsombud att förordna om beslag har ersatts av en möjlighet för riksdagen att genom lag bestämma att även allmän åklagare får förordna om beslag inom sitt verksamhetsområde.
Reglerna om skyldighet att avlämna granskningsexemplar av tryckt skrift har upphävts och ersatts med en bestämmelse om beslag i bevissäkringssyfte (10 kap. 14 8). Åtgärden får enligt bestämmelsen avse exemplar av skrift, vilket skäligen kan antas ha betydelse för utredning i tryckfrihetsmål. Bestämmelsen hänvisar till 10 kap. 2 § TF i fråga om vilka åklagare som får besluta om beslag.
MMU föreslår att behörighet för allmän åklagare att förordna om beslag
f.n. begränsas till att avse tryckfrihetsbrot som utgör uppvigling.
Kommittén förordar att samma befogenhet skall gälla i fråga om både beslag
av hel upplaga (10 kap. 2 § TF) och beslag av enstaka exemplar i bevissäk-
ringssyfte (10 kap. 14 8 TF). Remissinstanserna har genomgående godtagit förslaget. Endast mindre
jämkningar har förordats i några yttranden.
Enligt min mening bör möjligheten att delegera befogenheten att besluta om beslag till allmän åklagare användas mycket restriktivt. Endast om et särskilt behov av möjlighet till snabbt ingripande föreligger på något område bör delegering komma i fråga. Det synes tveksamt om det f. n. verkligen kan anses föreligga ett tillräckligt starkt behov av en delegationsregel. Det kan för övrigt ifrågasättas om några större praktiska fördelar är att vinna genom att låta även annan åklagare än justitiekanslern få möjlighet att förordna om beslag när fråga är om skrift som innefattar upppvigling. På grund härav är jag inte beredd att förorda någon delegationsregel. Skulle emellertid erfarenheterna framdeles visa att behovet skulle vara större än vad som nu kan förutses, får frågan övervägas på nytt.
Enligt gällande ordning skall i vanlig lag meddelas bestämmelser om skyldighet för boktryckare att lämna exemptar av tryckt skrift till bibliotek (4 kap. 7X fjärde stycket TF). Bestämmelser härom är meddelade i lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift (indrad senast 1961:25). Enligt denna lag skall av varje tryckt skrift, som har framställts och utgetts inom landet, utan betalning ett exemplar lämnas till vart och ett av kungl. biblioteket och universitetsbiblioeken i Uppsala, Lund och Göteborg.
Också enligt TF:s nya lydelse skall föreskrifter om skyldighet att lämna excmplar av tryckt och därmed jämställd skrift till bibliotek eller arkiv meddelas I vanlig lag (4 kap. 4 5 TF); MMU har föreslagit att två exemplar av varje tryckt skrift skall lämnas till kungl. biblioteket. Kommittén har av tidsskäl inte ansett sig kunna lägga fram förslag i fråga om exemplar till universitetsbiblioteken.
I slutet av år 1976 tillkallade chefen för utbildningsdepartementet efter regeringens bemyndigande en utredning (U 1977:01) om skyldighet att leverera biblioteksexemplar av tryckt svensk skrift m. m. Utredningen har nyligen lagt fram förslag till tag om pliktexemplar av skrift (Ds U 1977:12). Förslaget avser leveransplikt av exemplar såväl till kungl. biblioteket som till universitetsbiblioteken. Det är f. n. föremål för remissbehandling och kan leda till förslag till riksdagen tidigast under våren 1978.
Mot bakgrund av det anförda förordar jag efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet att frågan om skyldighet att lämna exemplar av tryckt skrift till bibliotek nu ges en provisorisk lösning.
MMU!:s förslag i övrigt har i stort sett godtagits av remissinstanserna. De erinringar som har framförts har endast gällt detaljer. Enligt min mening bör de föreslagna lösningarna i det väsentliga godtas. Som MMU har föreslagit bör erforderliga bestämmelser samlas i en särskild lag. Angående den närmare utformningen av bestämmelserna återkommer jag i specialmotiveringen.
Vad därefter gäller de båda andra kategorierna följdändringar får jag hänvisa till vad som anförs i specialmotiveringen.
Avslutningsvis vill jag erinra om att jag med stöd av regeringens beslut den
9 juni 1977 (Dir 1977:71) tillkallat en parlamentarisk Kommitté för att utreda frågan om en ny yttrandefrihetsgrundlag. Det ingår bland kommitténs uppgifter att se över det regelkomplex som tas upp i detta lagstiftningsärende. De lösningar som nu förordas får därför i viss mån ses som provisorier.
4 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1. lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.,
2. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål.
3. lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756), 4. lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter, 5. lag om ändring i rättegångsbalken, 6. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten,
7. lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift.
Det under 6 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för handelsdepurtementet.
Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.
5¶Specialmotivering
5.1 Förslaget till lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.
Den från tryckfrihetsrättslig synvinkel viktigaste bestämmelsen i den nya lagen är den angående de tryckfrihetsbrott. för vilka allmänt åtal kräver regeringens medgivande. Lagen har därför geus rubriken Lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m. Lagen innehåller betydligt färre paragrafer än MMU:s lagförslag. Detta beror i första hand på att några regler om biblioteksexemplar inte har tagits upp i departementsförslaget. Angående skälen härtill får jag hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen.
Enligt I $ utredningsförslaget skall med tryckt skrift i lagen avses sådan skrift som anges i I kap. 5 § TF. I departementsförslaget har bestämmelsen getts en avfattning som närmare ansluter till föreskriften i TF.
2§
I paragrafen anges vilka tryckfrihetsbrott som JK får åtala endast efter regeringens medgivande. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 3). Den motsvaras i MMU:s förslag av 13 §.
Vid sidan av den av MMU föreslagna bestämmelsen om åtalsmedgivande
finns i utredningsförslaget en paragraf (14 §) angående förundersökning i
sådant mål om tryckfrihetsbrott, i vilket regeringens medgivande krävs för
allmänt åtal. Paragrafen innebär att i de fall, där regeringens medgivande utgör förutsättning för allmänt åtal för tryckfrihetsbrott, JK får inleda endast
sådan förundersökning som behövs för att inhämta medgivandet samt att
förundersökningen skall nedläggas om regeringen inte lämnar åtalsmedgi-
vande.
JK riktar utförlig kritik mot bestämmelsen och förordar att den får utgå.
Han konstaterar bl. a. att någon motsvarande regel inte finns för andra fall där regeringens medgivande krävs (t. ex. 5 kap. 5 § och 18 kap. 8 § brottsbalken).
Om frågan lämnas oreglerad öppnas möjlighet till en mer flexibet handlägg-
ning.
Syftet med den föreslagna regeln är uppenbarligen att begränsa förundersökningens omfattning i de fall där regeringens medgivande krävs för åtal. Emellertid torde redan nuvarande bestämmelse i 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken innebära att förundersökning i mål om tryckfrihetsbrott
skall nedläggas om regeringen beslutar att inte lämna det medgivande som JK:s framställning avser. Enligt den bestämmelsen skall nämligen förunder-
sökning nedläggas om det inte längre finns anledning att fullfölja den. På
grund härav och då den föreslagna regeln skulle kunna erbjuda svårigheter vid tillämpningen har någon motsvarande bestämmelse inte tagits med i departementsförslaget.
38 I paragrafen ges regler om skrifts tagande i förvar. Enligt nuvarande lydelse av 10 kap. 118 TF får tryckt skrift, som anträffas vid avdelning av försvarsmakten och som uppenbart innefattar sådan enligt 7 kap. 4§ TF straffbar uppvigling att krigsman därigenom kan förledas att åsidosätta sin
tjänsteplikt, tas i förvar efter beslut av befattningshavare som enligt lag har
bestraffningsrätt över personal vid avdelningen. Beslutet gäller i avbidan på
förordnande om beslag. Är fara i dröjsmål, får även utan sådant beslut
åtgärden vidtas av annan befattningshavare av officers eller underofficers grad. Det kan nämnas att motsvarande bestämmelser om förvarstagande
finns i fråga om andra skrifter än sådana som har framställts genom
tryckpress. Dessa bestämmelser är meddelade i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter (ändrad senast 1972:364). Enligt lagen får beslut om förvarstagande vid fara i dröjsmål fattas av befattningshavare av lägst fänriks
grad. i
I TF:s nya lydelse anges inte vilken annan befattningshavare än bestraff-
ningsberättigad som får besluta om förvarstagande, om fara är i dröjsmål. I
stället skall i vanlig lag anges vilka befatiningshavare som får fatta sådant
beslut (10 kap. 11 § andra stycket TF).
MMU har föreslagit att befogenheten att i brådskande fall besluta om förvarstagande skall tillkomma befattningshavare av lägst fänriks grad (16 § utredningsförslaget). Förslaget har tillstyrkts av ÖB. Departementsförslaget överensstämmer i sak med MMU:s förslag.
4§
I paragrafen finns bestämmelser som rör skyldighet att för granskning bevara exemplar av tryckt och därmed jämställd skrift.
Gällande ordning m.m.
I 4 kap. 68 TF finns f. n. en föreskrift om att boktryckare är skyldig att under ett år förvara och på polismyndighets begäran för granskning tillhandahålla ett exemplar av alla tryckalster som har utgått från tryckeriet. Föreskriften har ersatts av en bestämmelse i 4 kap. 4 § TF i den lydelse som gäller fr. o. m. den I januari 1978. Enligt den nya bestimmelsen föreskrivs i lag om skyldighet att bevara exemplar av tryckt skrift för granskning. Här liksom i övrigt enligt TF:s nya lydelse gäller detsamma också annan skrift, som TF är tillämplig på. om annat inte anges (1 kap. 5§ TF i dess nya lydelse).
Bestämmelserna i 4 kap. TF avser skrift som har mångfaldigats här i landet. Beträffande skrift som har tryckts utomlands finns f. n. ingen motsvarande skyldighet. Liksom i fråga om skrift som är tryckt i Sverige gäller dock i fråga om skrift som är tryckt i utlandet fram will årsskiftet 1977/78 skyldighet att avlämna granskningsexemplar till chefen för justitiedepartementet eller tryckfrihetsombud (4 kap. 7 § och 13 kap. 48 TF). Av periodisk skrift, som trycks i utlandet och för vilken utgivningsbevis skall finnas eller ändå har utfärdats, skall granskningsexemptlar sålunda avlämnas enligt samma regler som gäller för skrift som är tryckt inom landet. Samma skyldighet finns också i fråga om tryckt skrift, som inte är periodisk, om skriften helt eller till någon del är avfattad på svenska språket och inte införs i endast enstaka exemplar. Skyldigheten åvilar i fråga om periodisk skrift utgivaren och beträffande annan skrift förläggaren eller, om förläggare inte finns, den som har låtit utlämna skriften för spridning här i landet.
Enligt 13 kap. 4 § TF i dess nya lydelse föreskrivs i vanlig lag om skyldighet att för granskning bevara exemplar av skrift, som har tryckts utom landet. Skyldighet att avlämna granskningsexemplar av utomlands tryckt skrift töreligger inte längre.
De skyldigheter att för granskning bevara tryckt skrift och att avlämna granskningsexemplar av sådan skrift, som f.n. gäller, är sanktionerade genom en ansvarsbestämmelse (4 kap. 8 TF). Straffskalan omfattar böter samt, om skriften har förklarats brottslig eller omständigheterna annars är
synnerligen försvårande, fängelse i högst ett år. Straffocstämmelsen upphör att gälla den 1 januari 1978.
MMU
I MMU:s förslag finns föreskrifter som rör skyldighet att hålla skrift tillgänglig för granskning i tre paragrafer (2-4 §§). Den första rör skrift som är
framställd här i landet. Den andra paragrafen behandlar utomlands framställda skrifter. I den tredje paragrafen upptas en ansvarsbestämmelse.
Beträffande skrift, som har tryckts här i landet. gäller enligt 2 § utredningsförslaget att den som här i riket framställer tryckt skrift, som är avsedd att
utges här, är skyldig att bevara ett exemplar av skriften ett år från utgivningen
och därunder hålla det tillgängligt för envar. Förslaget att envar skall ha rätt
att granska ett exemplar av skriften motiveras med att den särskilda
granskning genom justitieministern och tryckfrihetsombuden, som nu skall
upphöra, skall ersättas av en granskning genom allmänheten. För en sådan
granskning är det en förutsättning att alla som så önskar får tillgång till det som trycks här I landet.
MMDU har i 3 § utredningsförslaget tagit in föreskrifter om skyldighet att
bevara och för granskning tillhandahålla exemplar av skrift som har tryckts utomlands. Föreskrifterna saknar motsvarighet i gällande rätt men är utformade efter förebild av vad som nu gäller beträffande skyldighet att lämna granskningsexemplar av sådan skrift. Enligt 3 § skall skyldighet enligt 25 sålunda åvila också den som är utgivare av utomlands tryckt periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis skall finnas eller ändå har utfärdats. Vidare har kommittén föreslagit att sådan skyldighet skall föreligga beträffande utomlands tryckt skrift, som ej är periodisk och som utges här i landet, om skriften helt eller till någon del är avfattad på svenska språket och skriften inte införs endast i enstaka excmplar. I fråga om icke periodisk skrift skall skyldigheten åvila förläggaren eller, om förläggare inte finns, den som har låtit utlämna skriften för spridning inom landet.
Som 4 § i utredningsförslaget har MMU upptagit en ansvarsbestämmelse. Enligt denna skall den som åsidosätter skyldigheten enligt 2 eller 3 § dömas
till böter eller fängelse i högst eu år.
Remissyttrandena
Pressens samarbetsnämnd har tillstyrkt utredningsförslaget i denna del. MMU:s förslag i fråga om skrift, som har tryckts här i landet, har föranlett uttalanden av två remissinstanser. Svenska bokförläggareföreningen har i och för sig ingen erinran mot förslaget men framhåller vissa praktiska svårigheter vid tillämpningen. Svenska tryckeriföreningen är mera kritiskt inställd. Dels motsätter sig föreningen att granskning skall få förekomma av skrift som inte
har blivit utgiven, något som den föreslagna lagtexten kan ge intryck av. Dels
och främst är föreningen kritisk mot förslaget om rätt för envar att granska skrift. Föreningen framhåller att den som vill anmäla en skrift för tryckfrihetsmissbruk i allmänhet redan torde ha tillgång till ett exemplar av skriften. Antalet fall där det föreligger eu legitimt behov av att hos trycksaksframställaren granska skrifter synes därför inte vara stort. Föreningen anser vidare att bestämmelsen kan missbrukas. Risken för t. ex. industrispionage ökar. Möjligheterna för tryckerierna att hålla utgivna skrifter skilda från skrifter under produktion eller från skrifter som är sekretessbelagda är små, i vissa fall kanske obefintliga. Föreningen noterar bl. a. att det beträffande kontorsoffsetupplagor inte finns någon valfrihet och att dessa alltid faller under TF och granskningsbestämmelsen. Det är enligt föreningen inte rimligt att kräva att ett stort antal kontor, verkstäder, institutioner, organisationer etc. skall hålla exemplar av allt som trycks i kontorsoffsetpressar tillgängliga för granskning av ”envar”. Om det av någon anledning behövs en granskning kan man enligt föreningen ålägga allmänheten, pressen etc. att anmäla sina önskemål om granskning till polisen, som kan beordra framställaren att visa granskningsexemplar. Föreningen föreslår därför att 2 § utformas så att ett exemplar av allt som är utgivet skall göras tillgängligt för granskning på polismyndighets begäran.
MMU!:s förslag i tråga om skrift, som har tryckts utomlands, har kommenterats av Sveriges författarförbund, som anmärker att den av MMU föreslagna lagtexten är något oklar. Enligt förbundet bör i fråga om skyldigheten för utgivare att bevara och låta granska utomdands tryckt periodisk skrift anges att förpliktelsen åvilar den som är utgivare i Sverige av skriften.
Sveriges författarförbund har också tagit upp frågan om hur ansvarsbestämmelsen skall tillämpas såvitt gäller andra skrifter än tryckta. Enligt förbundet kan det antas att t. ex. stencilcrade skrifter ofta kommer till under sådana förhållanden att skyldigheten att bevara exemplar av skrifterna lätt blir förbisedd. Förbundets mening är att det under en övergångstid knappast kommer i fråga att utmäta straff för den händelse de ansvariga av ursäktlig försummelse underlåter att uppfylla sin arkiveringsplikt.
Föredraganden
I departementsförslaget har de bestämmelser som motsvarar 2 och 3 §§ i MMUs:s lagförslag upptagits i första stycket i 4 §. Bestämmelserna överensstämmer i sak med vad MMU har föreslagit. I eu avseende har dock departementsförslaget en mera begränsad räckvidd. Det gäller vem som skall ha rätt att granska skrift.
Den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 6 5 TF om skyldighet att bevara exemplar av tryckt skrift för granskning går tillbaka på ändringar i 1812 års TF vilka antogs åren 1940 och 1941. Den ursprungliga bestämmelsen tillkom i samband med att man från skyldigheten att utsätta uppgift om boktryckaren
undantog vissa tryckalster, s. k. tillfällighetstryck. Genom att boktryckaren
ålades att bevara ett exemplar även av sådana trycksaker blev det möjligt att
kontrollera vilket tryckeri ett tryckalster hade utgått från (prop. 1940:270 s. 33). Bestämmelsen bör också ses mot bakgrund av de samtidigt reformerade reglerna om ansvarighet för bl. a. boktryckare för innehållet i tryckt skrift.
Syftet med den nuvarande bestimmelsen i 4 kap. 6 & TF är sålunda inte i
och för sig att ge underlag för granskning av tryckt skrifts innehåll utan
närmast att ge möjlighet att fastställa vem som har tryckt skriften. Bestämmelsen har alltså hittills haft en annan funktion än den som MMU vill
ge motsvarigheten i sitt förslag, nämligen att ersätta det s. k. gransknings-
exemplar som nu avlämnas till justitiecministern och tryckfrihetsombuden. I sammanhanget bör framhållas att det s.k. granskningsexemplaret enligt
gällande rätt inte utgör allmän handling (2 kap. 7§ TF). Det är alltså inte tillgängligt för envar.
Frågan är nu om det finns skäl att genom den ordning MMU har förordat
söka förbättra förutsättningarna för en granskning genom allmänheten av tryckta skrifter. Enligt min mening måste en sådan granskning i och för sig vara ett oumbärligt inslag i kontrollen av TF:s efterlevnad. Emellertid synes den föreslagna ordningen erbjuda ganska begränsade fördelar när det gäller allmänhetens möjligheter att delta i denna granskning. Å andra sidan synes
förslaget kunna medföra ansenliga praktiska problem. Mot bakgrund av det
anförda har i departementsförslaget skyldigheten att tillåta granskning av här
i landet tryckt eller på annat sätt mångfaldigad skrift inte getts annan
omfattning än den har i dag. Som jag har framhållit förut (avsnitt 3) får de
lösningar som nu förordas i viss mån ses som provisorier. Skulle erfarenheterna visa att behov föreligger att ge vidgade möjligheter till granskning kan frågan tas upp till förnyat övervägande av den nyligen tillsatta yttrandefrihetsutredningen.
148 första stycket föreskrivs sålunda med utgångspunkt i gällande 4 kap.
6 STF. att den som här i riket framställer tryckt skrift är skyldig att under ett
år bevara och på polismyndighets begäran för granskning ullhandahålla ett
exemplar av skriften. Av denna avfattning följer att skyldigheten omfattar endast skrift som är utgiven — endast sådan skrift är enligt I kap. 6 § TF att anse som tryckt. Motsvarande begränsning av skyldigheten föreslås i fråga om utomlands tryckt skrift.
I sammanhanget bör understrykas att bestämmelsen om skyldighet att på
polismyndighets begäran för granskning tillhandahålla exemplar av tryckt skrift inte innebär att polisen på eget initiativ skall övervaka att TF efterlevs, vare sig i fråga om missbruk av tryckfriheten eller i fråga om ordningsför-
seelser. t. ex. underlåtenhet att ange tryckeri på tryckt skrift.
I andra stycket ges en ansvarsbestämmelse som motsvarar 4 § utredningsförslaget. I huvudsak överensstämmer departementsförslagets bestämmelse med nuvarande föreskrift i ämnet (4 kap. 8 § TF). Sålunda är liksom f. n. även oaktsamt åsidosättande av skyldigheten att bevara ett exemplar av tryckt
skrift straffbart. En nyhet i departementsförslaget i jämförelse med gällande rätt är föreskriften att i ringa fall ej skall dömas till ansvar. Genom denna föreskrift tillgodoses i sak de synpunkter som Sveriges författarförbund har
framfört angående den av MMU föreslagna bestämmelsen.
Beträffande straffmätningen kan framhållas att syftet med den nya
straffskalan inte är att åstadkomma någon skärpning. I normalfallen bör
sålunda liksom f. n. endast böter komma i fråga.
Slutligen finns i andra stycket en bestämmelse om att JK är åklagare i mål om brott mot första stycket. Också på denna punkt överensstämmer departementsförslaget med gällande ordning (9 kap. 2 3 andra stycket TF).
58 F.n. får enligt 5 kap. I S TF endast svensk medborgare eller svensk juridisk
person vara ägare till periodisk skrift. Enligt 2 X får endast svensk medborgare
vara utgivare av sådan skrift. Den nya ordningen innebär att även utlänning
får vara ägare eller utgivare av periodisk skrift. En förutsättning är dock att
föreskrifter härom meddelas i lag. Beträffande den närmare utformningen av bestämmelser i lag framhöll dåvarande departementschefen (prop. 1975/ 76:204 s. 153) att han ansåg det rimligt att utlänningar som är stadigvarande bosatta här i landet omfattas av bestämmelserna. — Enligt 5 kap. 2 TF gäller
f.n. att utgivare skall ha hemvist inom landet och att han inte får vara
omyndig eller i konkurstillstånd. Samma regel gäller också enligt paragrafens nya lydelse.
MMU har föreslagit en föreskrift att utlänning som har hemvist i riket kan
vara ägare till periodisk skrift och att utlänning kan vara utgivare av sådan skrift på samma villkor som gäller för svensk medborgare (10 § utredningsförslaget).
Förslaget har i allt väsentligt godtagits under remissbehandlingen. I förevarande paragraf upptas en bestämmelse som i sak överensstämmer med
utredningsförslaget.
68 I denna paragraf finns föreskrifter som rör utgivningsbevis för periodisk
skrift m. m.
Första stycket
I 5 kap. 4-6, 8 och 9 §§ TF finns f. n. detaljerade bestämmelser om anmälan av utgivare för periodisk skrift samt om utgivningsbevis för sådan skrift. I 4 § regleras skyldigheten att göra anmälan av utgivare och anmälningsförfarandet. Av 5 8 framgår att periodisk skrift inte får utges innan utgivningsbevis har meddelats. Vidare ges i paragrafen bestämmelser om utfärdande av
3¶Riksdagen 1977178. I saml. Nr 62
sådant bevis. I 6 § finns regler om återkallelse av utgivningsbevis. Föreskrifter om när och i vilken ordning ny utgivare skall utses och anmälas ges i
85, och i 98 finns regler om ställföreträdare för utgivare. Enligt dessa nu
gällande bestämmelser är chefen för justitiedepartementet behörig myndighet att mottaga anmälan om utgivare och ställföreträdare och att handlägga frågor om utfärdande och återkallelse av utgivningsbevis. Enligt den nya lydelsen av nämnda paragrafer i TF skall dessa arbetsuppgifter i stället ombesörjas av myndighet, som anges i vanlig lag.
MMU har föreslagit att patent- och registreringsverket skall vara den
myndighet som avses i 5 kap. 4-6, 8 och 9 §§ TF i dessa lagrums nya lydelse (11 § utredningsförslaget). Kommittén hänvisar därvid till att verket handlägger likartade ärenden enligt namnlagen (1963:3521, ändrad senast 1977:733), aktiebolagslagen (1975:1385, ändrad senast 1977:709), mönsterskyddslagen (1970:485, ändrad senast 1977:731) och varumärkeslagen
(1960:644, ändrad senast 1977:732). Kommitténs förslag har godtagits av remissinstanserna. Patent- och
registreringsverket anser att särskilt granskningen av periodiska skrifters titlar. vilken syftar till att hindra att i registret över sådana skrifter intas sinsemellan lätt förväxlingsbara titlar, ligger väl i linje med vad verket f. n. sysslar med
enligt namn-, firma- och varumärkeslagstiftningen. Verket framhåller
dessutom att tidnings- och tidskriftstitlar — i den mån de har erforderlig särprägel — kan registreras av verket som varumärken för sådana publikatio-
ner.
Även enligt min mening bör befattningen med ärenden angående utgivningsbevis för periodisk skrift m. m. överföras till patent- och registreringsverket. En bestämmelse härom har tagits in i första stycket. I denna fråga har jag samrått med chefen för handelsdepartementet.
Andra stycket
F.n. finns inga andra bestämmelser om hur man skall förfara om ansökan
om utgivningsbevis är ofullständig än den för ärenden hos förvaltningsmyndighet generellt tillämpliga 83 förvaltningslagen (1971:290). Enligt detta
lagrum skall myndighet vägleda den som har gett in en ofullständig
ansökningshandling ce. d., om bristen kan avhjälpas på ett enkelt sätt och
vägledningen behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt. Däremot finns det varken i TF eller i annan författning bestämmelser om vad som skall ske om cen brist i ansökningshandling inte avhjälps. Enligt nuvarande ordning torde därför ingen annan möjlighet finnas än att ta upp ansökningen i sak och
lämna den utan bifall.
Patent- och registreringsverket har under remissbehandlingen av MMU:s
förslag efterlyst föreskrifter om avskrivning av ansökan om utgivningsbevis,
när utfärdat föreläggande inte har efterkommits.
För egen del vill jag anföra följande. Kommer det in en ofullständig
ansökan om utgivningsbevis till patent- och registreringsverket, skall verket givetvis i första hand enligt 8 X förvaltningslagen vägleda sökanden så att bristen kan avhjälpas. Kan inte bristen avhjälpas på detta sätt bör verket kunna förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen. Som påföljd för underlåtenhet att efterkomma föreläggandet bör gälla att ärendet kan avvisas. En bestämmelse i enlighet med det sagda upptas i andra stycket.
Med tanke på den betydelse från tryckfrihetsrättslig synpunkt som ärenden
om utgivningsbevis har, förutsätter jag att patent- och registreringsverket kommer att tillgripa avvisning endast i undantagsfall. Det sagda har kommit till uttryck i lagtexten genom att påföljden för underlåtenhet att efterkomma föreläggande anges vara att ansökningen får avvisas.
Tredje stycket
Beslut av chefen för justitiedepartementet i ärenden angående utgivningsbevis för periodisk skrift kan inte överklagas. Om nu handläggningen av
dessa ärenden överflyttas på patent- och registreringsverket uppkommer
frågan, om talan mot verkets beslut i sådana ärenden skall kunna föras.
MMDU har föreslagit att talan mot slutligt beslut av patent- och registre-
ringsverket i ärende angående utgivningsbevis skall få föras genom besvär
hos verkets besvärsavdelning inom två månader från beslutets dag. Vidare har kommittén i sitt förslag upptagit en bestämmelse om att talan mot besvärsavdelningens beslut förs hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag (12 § utredningsförslaget). Förslaget har inte kommenterats av remissinstanserna.
MMU!:s förslag har upptagits i departementsförslaget med den ändring som
är nödvändig på grund av att verkets besvärsavdelning fr. o. m. den I januari 1978 kommer att omvandlas till en förvaltningsdomstol, patentbesvärsrätten
(prop. 1976/77:96, NU 1976/77:29, rskr 1976/77:237, SFS 1977:729-733).
De föreslagna reglerna om fullföljd av talan hos regeringsrätten innebär att - i likhet med vad som gäller bl. a. varumärkesmål — prövningstillstånd inte behövs för att regeringsrätten skall pröva besvären.
Av allmänna förvaltningsrättsliga principer får anses följa att beslut att meddela utgivningsbevis får rättslig verkan redan i och med att beslutet meddelas.
Ikraftträdande
Den nya lagen bör givetvis träda i kraft samtidigt med ändringarna i TF, dvs. den I januari 1978. Den enda övergångsbestämmelse — vid sidan av dem som är meddelade i samband med den partiella reformen av TF - som torde
behövas är en föreskrift som innebär att äldre bestänrmelser fortfarande skall gälla i fråga om skyldighet att för granskning bevara exemplar av skrift, som
har framställts före ikraftträdandet.
5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:164) om rättegången i tryckfrihetsmål
Den partiella reformen av TF har föranlett en ändring i I 3 lagen med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål om forum i mål angående tryckfrihetsbrotut och dessutom två nya paragrafer i lagen, I a och I b $$. De nya paragraferna angår forum i tryckfrihetsmål, som inte rör tryckfrihetsbrott, samt förening av tryckfrihetsmål med annat tryckfrihetsmål eller
vanligt brottmål. Med anledning av en framställning från Stockholms
tingsrätt föreslås dessutom en ändring i 11 8.
IN
Som huvudregel gäller f.n. enligt första stycket att laga domstol i tryckfrihetsmål är tingsrätt som är behörig att uppta tryckfrihetsmål i det län där tryckningsorten är belägen, dvs. i allmänhet tingsrätten i länets residens-
stad (se 12 kap. I $ första stycket TF). Finns det särskild utgivningsort för
periodisk skrift, skall även den orten anses som tryckningsort, när det är fråga om rättens behörighet. Kompletterande forumbestämmelser ges i andra och tredje styckena.
Under remissbehandlingen av MMU:s huvudbetänkande (SOU 1975:49) uttalade sig några remissinstanser i fråga om vilken domstol i första instans som borde vara behörig att ta upp mål om t. ex. ansvar för yttrande i tryckt skrift. Bland remissinstanserna förelåg enighet om att svarandens hemvist i princip borde bestämma valet av domstol. Dock ansågs i allmänhet att utgivningsorten för periodisk skrift borde vara utslagsgivande i fråga om yttranden i sådan skrift.
Enligt prop. 1975/76:204 (s. 118 f.) är bl. a. den fördelen förenad med att
bestämma laga domstol i mål om tryckfrihetsbrott efter tryckningsorten att
samma domstol får handlägga åtal för tryckfrihetsbrott oavsett vem i den tryckfrihetsrättsliga ansvarskedjan som är tilltalad i målet. Tryckningsorten saknar emellertid numera inte sällan varje knytning till skriftens innehåll eller till dess upphovsman. Nuvarande regler kan därför leda till mindre tillfredsställande resultat. En naturligare anknytningspunkt synes vara den tilltalades hemvist. Detta kan bli bestämmande för forum också i mål mot den som har anskaffat eller meddelat uppgift för publicering. I propositionen förordades att tryckfrihetsmål som huvudregel skall tas upp av tryckfrihetsdomstol i det län där den tilltalade har sitt hemvist. Vidare föreslogs bl. a. det undantaget att mål om tryckfrihetsbrott i periodisk skrift alltid skall tas upp av tingsrätt i det län där skriftens utgivningsort är belägen. Som utgivningsort
borde anses ort där tidningen eller tidskriften har sin huvudredaktion. Dessa ståndpunkter lämnades utan erinran av riksdagen.
Mot bakgrund av det anförda föreslås följunde huvudregler om forum i mål om tryckfrihetsbrott. Är det fråga om tryckfrihetsbrott genom periodisk skrift skall skriftens utgivningsort vara avgörande. Var en periodisk skrift har sin utgivningsort kan i allmänhet bestämmas med ledning av var huvudredaktionen är belägen. Det kan nämnas att utgivningsorten skall anges i ansökan om utgivningsbevis (5 kap. 5 i TFi dess nya lydelse). För tryckfrihetsmål som rör brott genom annan skrift är den tingsrätt behörig, som har att ta upp
tryckfrihetsmål i det län där den, som svarar för skriften enligt 8 kap. TF, har
sitt hemvist. Med hemvist åsyftas i första hand mantalsskrivningsort (jfr 10 kap. I $ rättegångsbalken). Regler av nu angivna innebörd har tagits in i ett första stycke i paragrafen. Av lagens 13 § följer att forumbestämmelserna är tillämpliga också i mål angående enskilt anspråk på grund av tryckfrihetsbrott eller angående enbart konfiskering av skrift.
Beträffande forum i andra tryckfrihetsmål än de som nu har behandlats
hänvisas till I as.
De föreslagna huvudreglerna om forum i mål om tryckfrihetsbrott kan inte tillimpas, om en periodisk skrift saknar utgivningsort här i landet eller om den som svarar för annan skrift inte har sitt hemvist här. För sådana fall
föreslås kompletterande forumregler i andra stycket. Dessa ansluter i sak nära till nuvarande forumregler.
I vissa fall finns i ett och samma län två tingsrätter som får ta upp tryckfrihetsmål (se kungörelse 1971:7). I tredje stycket ges därför föreskrifter om vilken av dessa tingsrätter inom ett län som är behörig att ta upp et mål om tryckfrihetsbrou. F. n. finns sådana föreskrifter i första stycket. De nya bestämmelserna föreslås utformade med utgångspunkt i de gällande föreskrifterna. Valet mellan tingsrätterna kan i fortsättningen inte avgöras efter tryckningsortens belägenhet. Det föreslås att behörig domstol i stället skall bestämmas efter var den ort är belägen, vartill den omständighet som grundar behörighet för tryckfrihetsdomstol hänför sig. Utgivningsorten för periodisk skrift eller hemvistet för den som svarar för annan skrift är alltså avgörande: mål om tryckfrihetsbrott skall sålunda tas upp av tingsrätt, inom vars domkrets den orten är belägen. För det fall orten inte är belägen inom tryckfrihetsdomstols domkrets, föreslås som reservregel att målet skall tas upp av den tingsrätt som är närmast den orten.
lad
Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser angående andra tryckfrihetsmål än mål om tryck frihetsbrott. alltså sådana mål som angår ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott enligt 7 kap. 38 TF i dess nya lydelse.
Som har nämnts förut förordades i prop. 1975/76:204 som huvudregel att tryckfrihetsmål skall tas upp av tingsrätt i det län där den tilltalade har sitt
hemvist. Vidare förordades bl. a. det undantaget att det måste tillses att mål mot den som är ansvarig för publiceringen av en viss uppgift och mot den som
har meddelat uppgiften till publicisten handläggs inför samma domstol. Lämpligen borde för sådant fall föreskrivas att målen skall anhängiggöras vid den domstol som enligt huvudregeln är rätt domstol i fråga om tryckfrihets-
brottet. Detta uttalande godtogs av riksdagen. Mot denna bakgrund före-
skrivs i första stycket att tryckfrihetsmål angående ansvar på grund av brott
enligt 7 kap. 3 § TF, varigenom någon har medverkat till tryckfrihetsbrott, skall tas upp av tingsrätt som är behörig domstol i tryckfrihetsmål angående tryckfrihetsbrottet.
De skäl som talar för den nu nämnda undantagsregeln motiverar också att
tryckfrihetsmål angående straffbart anskaffande av uppgift vars offentliggö-
rande innefattat tryckfrihetsbrott. tas upp av samma domstol som är behörig
beträffande tryckfrihetsbrottet. Det sagda gäller dock endast om uppgiften
anskaffats och publicerats av samma person. Första stycket har avfattats så
att även denna situation täcks av en undantagsregel. I regel bör mål som avses i första stycket handläggas gemensamt med mål om själva tryckfrihetsbrottet. En föreskrift härom ges i andra stycket. Enligt
föreskriften skall gemensam handläggning äga rum om inte synnerliga skäl föranleder annat. Undantaget är avsett i första hand för det fall att målet
beträffande en av flera tilltalade inte kan företas till avgörande inom rimlig
tid, ti. ex. på grund av att den tilltalade håller sig undan.
I tredje stycket ges föreskrifter om forum i tryckfrihetsmål som inte angår
tryckfrihetsbrott och som inte heller har det samband med mål om tryckfrihetsbrott som anges i första stycket. Som huvudregel gäller att sådant mål som avses i tredje stycket tas upp av tryckfrihetsdomstol i det län där den tilltalade har sitt hemvist. Saknar han känt hemvist inom landet, väcks talan vid tryckfrihetsdomstol i det län, där han annars skall svara i mål enligt
rättegångsbalken, dvs. i vanligt brottmål när talan förs om ansvar. I allmänhet
innebär detta att forum bestäms efter den ort, där brottet förövades (19 kap. I X rättegångsbalken).
Finns det i länet flera tingsrätter som är behöriga att ta upp tryckfrihetsmål,
äger enligt tredje stycket I $ tredje stycket motsvarande tillämpning. Behörig
blir alltså vanligen den tryckfrihetsdomstol, inom vars domkrets den tilltalades hemvist är beläget celler som är närmast den orten. För det fall att
talan i tryckfrihetsmål, som avses i tredje stycket, väcks mot flera föreslås slutligen gälla att rättegångsbalkens bestämmelser om laga domstol och förening av mål skall äga motsvarande. tillämpning. Detta innebär bl. a. att
åtal mot flera tilltalade kan väckas vid tryckfrihetsdomstol som är behörig att ta upp mål mot någon av dem (jfr 19 kap. 3 § rättegångsbalken) samt att målen i regel skall handläggas gemensamt, om de avser samma brott, och i annat fall om det är till nytta för utredningen (jfr 45 kap. 3§ rättegångsbalken).
Bestämmelsen gör det möjligt att förena tryckfrihetsmål enligt tredje stycket
med tryckfrihetsmål som avses i första stycket eller i I $. I så fall bestäms
forum av dessa lagrum.
Ib$
Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Den avser förening av mål, som inte är tryckfrihetsmål, med tryckfrihetsmål.
I prop. 1975/76:204 framhölls (s. 119 f.)att det kan inträffa att den tilltalade i
tryckfrihetsmål har begått brott som inte skall lagföras i tryckfrihetsmål men
som likväl har ett nära samband med brott som handläggs i sådant mål. Under remissbehandlingen har särskilt uppmärksammats det fallet att en uppgift
anskaffats för publicering genom gärning som utgör grovt brott mot rikets säkerhet men som samtidigt innefattar sådant förfarande, t. ex. inbrott, som är särskilt kriminaliserat. Ett separat åtal vid allmän domstol för det sätt varpå
uppgiften har anskaffats, kan ställa domstolen inför stora svårigheter. Så kan rätten t. ex. finna att det brott som har förövats genom förfarandet får anses ingå som ett led i det grövre brottet, över vilket tryckfrihetsdomstolen har att döma. Med tanke på sådana fall skulle det vara till fördel, om möjlighet kan
öppnas att i den rättegång, där tryckfrihetsmålet handläggs, behandla åtal
också för andra brott än dem som påkallar den särskilda processordningen.
I propositionen anfördes vidare att åtal för inbrott, olovlig avlyssning eller annat brott, varom var fråga, inte bör prövas av jury. Åtalen bör alltså, även om de handläggs tillsammans med tryckfrihetsmål. bedömas enbart av rätten. Denna består nu vid huvudförhandling inför jury av tre eller fvra lagfarna domare. Departementschefen var inte beredd att vid den tidpunkten
föreslå att rätten i tryckfrihetsmål alltid skall sammansättas med nämnd. Detta förhållande bör emellertid inte — framhölls det — utgöra absolut hinder mot att med tryckfrihetsmål förena vissa andra mål. Eftersom minsta möjliga avsteg bör göras från grundsatsen att lek män skall medverka vid prövningen av åtal. bör en möjlighet att tillsammans med tryckfrihetsmål handlägga åtal,
som inte avser brott som skall prövas av jury, begränsas till fall där ett särskiljande av målen skulle innebära att samma gärning blir föremål för två rättegångar eller annars medföra betydande processueclla olägenheter. Är brottet i fråga av allvarligare natur, bör det handläggas i vanlig rättegång inför nämnd. Det bör få ankomma på tryckfrihetsdomstolen att på framställning av den åklagare som för talan i det egentliga tryckfrihetsmålet, dvs. JK, bedöma om omständigheterna är sådana att gemensam handläggning är påkallad. Avslutningsvis aviserades förslag, som skulle läggas fram senare och som skulle innebära att möjlighet öppnas till gemensam handläggning i enlighet med det anförda. Vad som uttalades i propositionen lämnades utan erinran av riksdagen.
Förevarande paragraf har utformats i enlighet med de nu återgivna uttalandena vid den partiella reformen av TF. I första stycket föreskrivs
sålunda att med tryckfrihetsmål får förenas sådant mål om allmänt åtal för
brott. som cj skall handläggas som tryckfrihetsmål, om målen avser talan mot
samma person för samma gärning eller det annars på grund av målens
samband med varandra skulle vara till allvarlig olägenhet att målen handläggs i skilda rättegångar.
Exempel på fall där förening av mål kan komma i fråga därför att målen
avser samma person och samma gärning är när ansvarstalan förs mot någon därför att han i publiceringssyfte har gjort sig skyldig till grov obehörig befattning med hemlig uppgift och därvid anskaffat uppgifter genom inbrott. I övrigt kan skäl att förena mål föreligga när någon har anskaffat uppgift i annat syfte än att offentliggöra den i skrift, varpå TF är tillämplig, men senare använder den för publicering i sådan skrift eller när någon har lämnat samma meddelande både för publicering och för annat ändamål och härigenom har gjort sig skyldig till två brott. Över huvud taget bör man se till sambandet
mellan de olika brotten och till vilka fördelar ur processuell synvinkel som är
förenade med en gemensam handläggning.
Som framhölls i prop. 1975/76:204 måste man emellertid ta hänsyn till hur allvarligt det ”vanliga” brottet är. Det bör i regel inte komma i fråga att utan nämnd handlägga annat brottmål än tryckfrihetsmål, om påföljden i målet kan bli ett långvarigt frihetsberövande. Kan man räkna med att en gemensam påföljd för det vanliga brottet och det brott som beivras genom tryckfrihets-
målet inte skulle bli nämnvärt strängare än påföljden för sistnämnda brott
ensamt, bör målen emellertid kunna handläggas gemensamt.
Vid bedömningen av om två mål skall förenas måste hänsyn vidare tas till föreskrifterna i 3 kap. 2 5 TF i dess nya lydelse. Enligt dessa föreskrifter får i mål som rör tryckfrihetsbrott i princip fråga inte väckas om vem som är
författare eller meddelare eller utgivare av icke periodisk skrift. Från denna
huvudregel görs bl. a. det undantaget att fråga om vem som är ansvarig för brott enligt 7 kap. 3 § TF får handläggas i samma rättegång som mål om
tryckfrihetsbrott. De nu berörda föreskrifterna kan medföra att det vanliga
brottmålet inte kan handläggas gemensamt med mål om tryckfrihetsbrott, nämligen om det är fråga om å ena sidan ett mål som rör åtal mot meddelare enbart för det sätt varpå denne har anskaffat den uppgift han har lämnat vidare och å den andra sidan ett mål om tryckfrihetsbrott.
I andra stycket finns bestämmelser om hur fråga om förening av vanligt brottmål med tryckfrihetsmål skall prövas. Framställning om gemensam handläggning skall prövas av tryckfrihetsdomstolen. Det ankommer på JK
att göra en sådan framställning. Det innebär att om åtalsfrågan i det vanliga
brottmålet tillen början handläggs av allmän åklagare, denne skall överlämna
frågan till JK som bedömer, om förutsättningar för gemensam handläggning föreligger. Avslår tryckfrihetsdomstol framställning om förening av vanligt
brottmål med tryckfrihetsmål, kan särskild talan föras mot beslutet. Därvid gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken angående talan mot slutligt beslut (49 kap. 2 S rättegångsbalken).
I enlighet med vad som anfördes i prop. 1975/76:204 har i tredje stycket upptagits en regel om att mål, som inte är tryckfrihetsmål men handläggs i samma rättegång som sådant mål, skall prövas av rätten ensam. Jury
medverkar alltså inte. Vidare har föreskrivits att JK är åklagare i även annat mål som avses i denna paragraf än tryckfrihetsmål. Givetvis skall rätten pröva det vanliga brottmålet och tryckfrihetsmålet samtidigt. Någon uttrycklig föreskrift härom har inte ansetts nödvändig. Att rätten vid huvudförhandlingen inför jury består av tre eller fyra lagfarna domare framgår av 45.
2.3, 7, 10 och 13 88
På grund av att lagen fr. o. m. den 1 januari 1978 skall vara tillämplig också på andra mål än mål om tryckfrihetsbrott har vissa ändringar gjorts i 2 §. 35 första stycket samt 7, 10 och 13 §§. Till andra stycket i 3 § har dessutom lagts
en föreskrift om att till huvudförhandling vid samma tillfälle som huvud-
förhandling i mål med jury skall utsättas mål, i vilket jury inte skall medverka
men som skall handläggas i samma rättegång. Ändringen föranleder en
jämkning av ordalydelsen 1 tredje stycket.
115 Enligt gällande lydelse av förevarande paragraf skall dom meddelas senast söckendagen efter det juryns svar har tillställts rätten.
Enligt rättegångsbalken gäller följande i fråga om tid för meddelande av dom. När huvudförhandling i tvistemål har ägt rum, skall samma eller sist nästa helgfria dag överläggning hållas och, om det kan ske. dom beslutas och
avkunnas. Krävs på grund av målets beskaffenhet rådrum för domens beslutande eller avfattande, får rätten besluta anstånd därmed. Domen skall
dock, om inte synnerligt hinder möter, skriftligen avfattas och meddelas
inom två veckor efter förhandlingens avslutande (17 kap. 9 § rättegångsbal-
ken). Motsvarande bestämmelser gäller dom i brottmål. För att domen skall uppskjutas krävs dock att det oundgängligen behövs. Är den tilltalade häktad gäller vidare att domen skall meddelas inom en vecka. om inte synnerligt
hinder möter (30 kap. 7 § rättegångsbalken).
Stockholms tingsrätt har i skrivelse den 5 mars 1976 till justitiedepartementet hemställt om ändring i 11 8 1949 års lag. Tingsrätten erinrar om att det i 7 och 11 SS understryks att förfarandet skall bedrivas snabbt, vilket i och för sig är önskvärt. I fråga om tidpunkten för meddelande av dom är regleringen emellertid inte tillfredsställande. När juryn friat ger sig inga svårigheter till känna. Är juryns utslag däremot fällande, kan den tid som står till buds vara för kort för att de lagfarna domarna, som ju även har alt penetrera saken för eventuellt frikännande, i önskvärd utsträckning skall hinna beakta materialet och överlägga om domskäl och domslut. Enligt tingsrätten är det naturligt att i tryckfrihetsmåt samma regler gäller som i rättegångsbalken i fråga om tiden för meddelande av dom. När juryn friat kan rimligen något behov av rådrum inte föreligga. I mål med friande utgång skulle någon praktisk skillnad alltså inte uppkomma om rättegångsbalkens bestämmelser gällde på denna punkt.
Enligt min mening visar erfarenheten att rätten ibland vid fällande utslag av juryn kan behöva visst rådrum, innan domen kan meddelas. Behovet av rådrum kan komma att öka när tryckfrihetsdomstolarnas kompetens nu
utvidgas genom de nya bestämmelserna i TF och i denna lag. De nya reglerna
innebär att flera mål kan föreligga till avgörande samtidigt och att rätten i tryckfrihetsmål kan ställas inför nya och mera svårbedömda frågor än hittills,
t.ex. bevisvärderingsfrågor. På grund av det anförda förordar jag att möjligheterna tull anstånd med dom i tryckfrihetsmål vidgas något. På detta
område är det emellertid särskilt angeläget att domen meddelas utan onödigt
dröjsmål. Vidgningen bör därför gälla bara vid fällande dom och utformas på
det sättet alt samma tidsfrister skall tillimpas som de som gäller enligt
rättegångsbalken beträffande dom i brottmål där den tilltalade är häktad. Paragrafen har ändrats i enlighet med det anförda.
Ikraftträdande
Ändringarna i lagen bör träda i kraft den 1 januari 1978, då de nya reglerna i
TF om bl. a. rättegången i tryckfrihetsmål blir tillämpliga. En föreskrift bör meddelas om att äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas i fråga om rättegången i mål som har anhängiggjorts vid domstol före ikraftträdandet.
5.3 Förslaget till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)
I radioansvarighetslagen regleras yttrandefriheten i radio/TV på ett sätt som svarar mot TF:s bestämmelser om tryckfriheten. I stor utsträckning hänvisar radioansvarighetslagen till TF. BI a. görs en hänvisning i fråga om meddelarfrihet och rättegång i mål om missbruk av yttrandefriheten i radio/ TV. I fråga om rättegång hänvisas också till lagen med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål. Radioansvarighetslagen innehåller vidare föreskrifter om anonymitetsskydd av samma slag som TF.
I prop. 1975/76:204 uttalades (s. 39) att de ändringar i TF, som då föreslogs
beträffande skrifter, i tillämpliga delar borde gälla också yttrande- och
informationsfriheten i radio- och TV-program. Detta uttalande godtogs av
riksdagen.
Mot bakgrund av det anförda har de ändringar i TF som gäller meddelar-
och anonymitetsskydd samt processordningen fått motsvarigheter i radioan-
svarighetslagen. Fem paragrafer föreslås ändrade, och i en ny paragraf, 9 a §, har upptagits ett uttryckligt förbud mot efterforskning av samma slag som det som har införts i TF.
IS
I andra stycket hänvisas till bestämmelsen i 5X andra stycket om meddelarfrihet. Eftersom denna bestämmelse föreslås ändrad så att den avser
också anskaffande av uppgifter och underrättelser för offentliggörande i
radioprogram, har motsvarande tillägg gjorts till andra stycket i förevarande paragraf. |
Enligt andra stycket är vidare bestämmelserna i 2 § första stycket samt 4, 5 och 7-9 §X inte tillämpliga på vissa radioprogram. Dessa bestämmelser rör bl. a. ensamansvaret för brott i radioprogram och anonymitetsskyddet. Till uppräkningen har fogats den nya 9 a X$.
5§
Enligt gällande lydelse av andra stycket är den som har lämnat meddelande för offentliggörande i radioprogram fri från ansvar, när ansvarsfrihet skulle ha förelegat om meddelandet under motsvarande förhållanden hade lämnats för offentliggörande i tryckt skrift.
Bestämmelsen har byggts ut så att den omfattar också den som har
anskaffat uppgift eller underrättelse för att offentliggöra den i radioprogram eller för att lämna meddelande för offentliggörande i sådant program (fr I kap. I $ fjärde stycket TF i dess nya lydelse). Vidare har i klargörande syfte
angetts att skadeståndsskyldighet för den som har anskaffat uppgift inte föreligger, om det inte enligt TF i motsvarande fall gäller cut skadeståndsan-
Svar.
78 I paragrafens tredje stycke finns föreskrifter om förbud mot att i mål om
yttrandefrihetsbrott i radioprogram väcka frågan om vem som. utan att vara
ansvarig för brottet eller skadeståndsskyldig enligt radioansvarighetslagen, författat eller framställt programmet, framträtt i detta eller lämnat meddelande för offentliggörande i programmet. Enligt 88 departementsförslaget skall mål mot den, som har meddelat eller anskaffat uppgift för offentliggörande i radioprogram, handläggas i samma ordning som mål om yttrandefrihetsbrott i radioprogram. Avsikten med förslaget är bl. a. att mål mot den som har meddelat en uppgift skall handläggas gemensamt med mål mot den som svarar för offentliggörandet av uppgiften. En nödvändig konsekvens av detta blir att frågan om vem som är meddelare kommer att behandlas samtidigt som talan på grund av yttrandefrihetsbrott i radioprogram. Frågan om vem som är meddelare kan också tänkas bli berörd. när den för ett radioprogram ansvarige åtalas, förutom för vttrandefrihetsbrott, för brott vid
anskaffandet av en offentliggjord uppgift. För de nu nämnda fallen har ett
förbehåll gjorts i fjärde stycket. Det har avfattats med 3 kap. 2 § andra stycket
TF i den nya lydelsen som förebild (jfr prop. 1975/76:204 s. 137 f.).
85 Bestämmelserna i paragrafen avser mål om yttrandefrihetsbrott i radioprogram, motsvarigheten till tryckfrihetsmål enligt nu gällande lydelse av TF. Med anledning av de nya reglerna i TF om processordningen i fråga om mål om ansvar eller skadeståndsskyldighet för den som meddelar eller anskaffar uppgift i publiceringssyfte har paragrafen tillförts ett nytt tredje stycke. Bestämmelserna där innebär att föreskrifterna i första och andra styckena gäller också i mål om ansvar och skadeståndsskyldighet på grund av brott som avses i 5 I andra stycket andra punkten. Från den särskilda processordningen har liksom i TF undantagits mål om brott. som avser det sätt på vilket uppgift eller underrättelse har anskaffats (jfr I kap. 9 8 3 TF). Vidare har undantag gjorts för mål om brott varigenom någon har anskaffat uppgift eller
underrättelse men cj offentliggjort den eller meddelat den till annan för offentliggörande, om det inte är uppenbart att anskaffandet har skett för
offentliggörande (jfr 12 kap. I 8 andra stycket TF i dess nya lydelse),
I fjärde stycket — som f. n. är paragrafens tredje stycke — har ett tillägg gjorts, enligt vilket JK är åklagare även i annat mål enligt radioansvarighetslagen än mål om yttrandefrihetsbrott i radioprogram. På grund av bestämmelserna i lagen (1975:1057) med instruktion för justitieombudsmännen kan även riksdagens ombudsmän ha befogenhet att vara åklagare, t. ex. om fråga är om åtal mot någon som står under JO:s tillsyn och som har brutit sin
tystnadsplikt genom att lämna meddelande för offentliggörande i radioprogram.
95 Paragrafens första stycke motsvarar de nya reglerna om tystnadsplikt i 3 kap. 3 § TF i den nya lydelsen och har utformats efter mönster av dem.
Jas
Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Första stycket har utformats efter mönster av den nya 3 kap. 4 3 TF och innehåller ett liknande efterforskningsförbud. I andra stycket upptas en bestämmelse om ansvar för eherforskning i strid med förbudet i första stycket (jfr 3 kap. 5 § andra stycket TF i dess nya lydelse). Slutligen har i andra stycket getts en bestämmelse om att JK är åklagare i mål om ansvar för olovlig efterforskning. Att även
riksdagens ombudsmän kan åtala sådant brott följer av lagen med instruktion
för justitieombudsmännen.
Ikraftträdande
Även ändringarna i radioansvarighetslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser bör dock fortfarande vara tillämpliga i mål som har anhängiggjorts vid domstol före nämnda dag.
Prop. 1977 /78:62 45
5.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa
skrifter
Lagen innehåller föreskrifter om beslag på skrift som inte är framställd genom tryckpress och som TF alltså f. n. inte är tillämplig på. Lagen är I
huvudsak utformad efter mönster av 10 kap. 11 § TF om förvarstagande av tryckt skrift. Bestimmelserna i TF har ändrats vid den partiella reformen av
grundlagsreglerna angående tryckfriheten. Motsvarande ändringar har gjorts
i F$. Beslagsreglerna blir härigenom tillämpliga endast vid krig eller krigsfara.
Tillämpligheten har dessutom begränsats till att bara avse andra icke tryckta skrifter än sådana som faller under TF:s nya tilliäimpningsområde.
5.5 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
36 kap. 6 a & och 37 kap. 5§
Enligt 3 kap. 3 X TF i den lydelse som gäller fr. o. m. den I januari 1978
föreligger tystnadsplikt för den som har tagit befattning med tillkomsten eller utgivningen av tryckt eller därmed jämställd skrift eller med framställning
som var avsedd att införas i sådan skrift och vidare för den som har varit verksam inom företag för utgivning av sådana skrifter eller inom företag för
yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska
skrifter. Tystnadsplikten omfattar vad han därvid har erfarit om vem som är
författare eller har lämnat meddelande enligt I kap. I 8 tredje stycket TF eller är utgivare av skrift som inte är periodisk. Emellertid finns vissa undantag
från tystnadsplikten. Ett av dessa är att rätten av hänsyn till allmänt eller
enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift i saken lämnas vid vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran (punkt 5). Motsvarande bestämmelser föresläs nu bli införda i 9 § första stycket 5
I grundlagsstiftningsärendet diskuterades (prop. 1975/76:204 s. 112) hur i
tveksamma fall frågan, huruvida vittnesplikt eller sanningsförsäkran skulle
få försteg framför den anonymitetsgrundande tystnadsplikten, skulle prövas. Enligt propositionen kunde bl.a. övervägas att genom cen föreskrift i rättegångsbalken ålägga rätten att före sitt ställningstagande i anonymitetsfrågan om möjligt inhämta yttrande från företag — tidning, nyhetsbyrå,
tryckeri, bokförlag — till vilket uppgiftslämnaren kunde vara knuten. I sammanhanget nämndes att förslag med liknande innebörd hade förts fram
av tystnadspliktskommittén (SOU 1975:102) i fråga om vissa andra tystnadsplikter som kunde komma i strid med vittnesplikten.
Ett förslag, byggt på vad tystnadspliktskommittén sålunda har förordat.
har nyligen lagts fram i departementspromemorian (Ds Ju 1977:1 och 11) Handlingssekretess och tystnadsplikt. I promemorian föreslås bl. a. att ien ny
paragraf, 36 kap. 6 a §. i rättegångsbalken införs en föreskrift om att rätten i vissa fall skall inhämta yttrande från myndighet, huruvida den som har varit
knuten till myndigheten bör få höras som vittne om uppgift som omfattas av sekretess.
Departementsförslaget är utformat i enlighet med den ordning som
anvisades I prop. 1975/76:204. Skyldigheten har begränsats till att avse fall, där det inte föreligger särskilda skäl som talar emot att yttrande inhämtas,
1. ex. därför att det är obehövligt att höra företaget eller att frist som gäller i mål mot häktad inte skulle kunna iakttas.
I 37 kap. 5 § har hänvisningen till 36 kap. kompletterats så att uppräkningen omfattar också den nya 36 kap. 6 a 8.
49 kap. 48
I prop. 1975/76:204 diskuterades (s. 112) hur i tveksamma fall frågan. huruvida vittnesplikt eller sanningsförsäkran skulle genombryta anonymitetsgrundande tystnadsplikt, skulle prövas. Därvid framfördes tanken att
man skulle öppna möjlighet för vittne eller part att särskilt överklaga beslut, varigenom underrätt hade funnit det vara av synnerlig vikt att tystnadsplikten till skydd för den tryckfrihetsrättsliga anonymiteten skulle stå tillbaka vid förhör inför domstol. I avvaktan på hovrättens prövning skulle enligt propositionen förhöret givetvis anstå.
Den i grundlagsstiftningsärendet förordade ordningen med särskild besvärstalan mot underrättens beslut i frågan, skulle uppenbarligen innebära
en viktig förstärkning av anonymitetsskyddet. De praktiska olägenheter som
kan vara förenade med en sådan ordning torde å andra sidan inte bli särskilt kännbara. Det föreslås därför att en möjlighet införs för vittne eller part att föra särskild talan mot beslut att tillåta beviset. Något behov av särskild talan mot beslut. vari rätten inte har tillåtit bevisningen, torde inte föreligga. I det fallet får talan föras i samband med överklagande av rättens slutliga avgörande i målet. Den förordade bestämmelsen har införts i 49 kap. 45 första stycket 3.
Det kan anmärkas att föreskrifterna i 49 kap. 4§ andra stycket om missnöjesanmälan och 11 § andra stycket om vilandeförklaring är tillämpliga på beslut som avses i punkt 3. Vidare kan framhållas att punkt 3 till följd av 54 kap. 33) äger motsvarande tillämpning beträffande talan mot hovrätts beslut.
Ikraftträdande
De nya bestämmelserna i rättegångsbalken föreslås träda i kraft samtidigt
med ändringarna i TF och radioansvarighetslagen.
5.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten
Enligt 6 § tredje stycket i den föreslagna lagen om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m., skall talan mot slutligt beslut av patent- och registreringsverket i ärende rörande utgivningsbevis föras genom besvär hos patentbesvärsrätten. Vidare föreslås att talan mot beslut av patentbesvärsrätten skall föras genom besvär hos regeringsrätten.
De föreslagna fullföljdsbestämmelserna kräver ändringar i 1, 5 och 17 5§
lagen om patentbesvärsrätten. I och 17 §§ har ändrats så att även den föreslagna lagen tas med bland de lagar som räknas upp i de båda paragraferna. I 58 har på motsvarande sätt mål om utgivningsbevis för periodisk skrift angetts.
5.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift
Lagen angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift har ändrats endast i den utsträckning det behövs för att nuvarande ordning i stort sett skall behållas.
F.n. föreligger enligt 1 § 1949 års lag leveransskyldighet gentemot kungl. biblioteket samt universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund och Göteborg. Enligt ett regeringsbeslut från år 1966 överlämnas det granskningsexemplar av tryckt skrift som chefen för justitiedepartementet eller tryckfrihetsombud nu erhåller till universitetsbiblioteket i Umeå. Skyldigheten att avlämna granskningsexemplar upphör emellertid den 1 januari 1978. För att universitetsbiblioteket i Umeå även i fortsättningen skall få ett exemplar av varje tryckt skrift har utredningen om skyldighet att leverera biblioteksexemplar föreslagit att leveransplikten skall omfatta också biblioteket i Umeå. Mot bakgrund av det anförda har universitetsbiblioteket i Umeå tagits med i uppräkningen i I 5 av de bibliotek som skall få biblioteksexemplar.
Enligt 38 åvilar leveransplikten den boktryckare som med stöd av nuvarande 4 kap. 5 § TF har låtit sätta ut uppgift om sitt boktryckeri på skrift, fastän skriften helt eller delvis har framställts på annat tryckeri. Efter 1976 års
ändringar i TF uttrycker 3 § inte annat än vad som numera ändå får anses
gälla (jfr prop. 1975/76:204 s. 148). Därför förordas att 3 § upphävs.
Ändringen i 1949 års lag föreslås träda i kraft den I januari 1978.
6¶Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
I. lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.,
2. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om
rättegången i tryckfrihetsmål,
3. lag om ändring i radioansvarighetstagen (1966:756).
4. lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter,
3. lag om ändring i rättegångsbalken,
6. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten,
7. lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift.
7¶Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Bilaga I
Utredningens
lagförslag
Förslag till Lag om tillämpning av vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen
Med stöd av 4 kap. 4 §, 5 kap. I, 2 och 4 §§, 9 kap. 2 § andra stycket, 10 kap. 2 S och II Sandra stycket samt 13 kap. 4 §tryckfrihetsförordningen förordnas som följer.
Allmän bestämmelse 18 Med tryckt skrift avses i denna lag sådan skrift som anges i I kap. 5 §
Om skyldighet att hålla trvckt skrift tillgänglig för granskning 28 Den som här i riket framställer tryckt skrift, som är avsedd att här utgivas,
är skyldig att bevara ett exemplar av skriften ett år från utgivningen och därunder hålla det tillgängligt för envar.
38 Skyldighet enligt 2 § skall också åvila den som är utgivare av utomlands
tryckt periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis skall finnas eller ändock
utfärdats.
Beträffande utomlands tryckt skrift, som ej är periodisk och som utgives
här i riket, skall skyldighet enligt 2 § föreligga om skriften helt eller till någon del är avfattad på svenska språket och skriften ej införes endast i enstaka exemplar. Skyldighet skall därvid åvila förläggaren eller, om förläggare ej finns, den som låtit utlämnda skriften för spridning inom riket.
48 Den som åsidosätter skyldighet enligt 2 eller 3 § dömes till böter eller fängelse i högst ctt år.
Om arkivexemplar 5§ Av varje i riket tryckt skrift som utgives här skall den som framställt
skriften utan ersättning avlämna två exemplar till kungl. biblioteket.
6 § Skyldighet att avlämna arkivexemptlar enligt 5 § skall också åvila den som är utgivare av utomlands tryckt periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis skall finnas eller ändock utfärdats. Beträffande utomlands tryckt skrift, som ej är periodisk och som utgives
4 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 62
här i riket, skall skyldighet att avlämna arkivexemplar enligt 5 § föreligga, om skriften helt eller till någon del är avfattad på svenska språket och skriften ej införes endast i enstaka exemplar. Skyldigheten skall därvid åvila förläggaren
eHer, om förläggare ej finns, den som låtit utlämna skriften för spridning inom
riket.
78 -Arkivexemplar skall lämnas för varje halvt kalenderår inom tre månader från halvårets utgång.
Arkivexemplar skall vara fullständiga och felfria samt i övrigt i samma skick som de för spridning avsedda exemplaren.
88 Vad i 5 och 658 föreskrives äger icke tillämpning på bild- och
tillfällighetstryck som avses i 4 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer äger också i andra
fall medgiva undantag från skyldighet enligt 5 eller 6 s.
98 Den som åsidosätter sin skyldighet enligt 5-7 §§ dömes till böter.
Om utlännings rätt
108 Utlänning, som har hemvist i riket, kan vara ägare till periodisk
skrift.
Utlänning kan vara utgivare av periodisk skrift på samma villkor som gäller för svensk medborgare.
Om utgivningsbevis 118 Myndighet som avses i 5 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen är patentoch registreringsverket.
12 § Mot slutligt beslut av patent- och registreringsverket i ärende angående utgivningsbevis föres talan genom besvär hos verkets besvärsavdelning inom två månader från beslutets dag.
Mot besvärsavdelningens beslut föres talan hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.
Om åtal 138 Justitiekansiern får ej utan regeringens medgivande väcka åtal för tryckfrihetsbrott som innefattar högförräderi, krigsanstiftan, uppror, landsförräderi, landssvek, landsskadlig vårdslöshet, spioneri. grovt spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift, grov obehörig befattning med
hemlig uppgift, vårdslöshet med hemlig uppgift, ryktesspridning till fara för rikets säkerhet eller uppvigling samt försök, förberedelse eller stämpling till
högförräderi, uppror, landsförräderi, landssvek, spioneri, grovt spioneri eller grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller försök eller förberedelse till obehörig befattning med hemlig uppgift.
148 I de fall som angives i 13 8 får justitiekanslern inleda endast sådan förundersökning, som erfordras för att inhämta medgivandet. Lämnar regeringen icke medgivande till åtal, skall förundersökningen nedläggas.
Om beslag m. m.
15 § Förordnande om beslag av tryckt skrift enligt 10 kap. 2 § eller av enstaka exemplar enligt 10 kap. 14§ tryckfrihetsförordningen får meddelas av
länsåklagare i fråga om skrift som innefattar uppvigling.
16 § Behörighet att taga skrift i förvar enligt 10 kap. 11 § andra stycket tryckfrihetsförordningen tillkommer befattningshavare av lägst fänriks
grad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. I stället för bestämmelserna i 24 §§ gäller i fråga om skrift som utgivits före den 1 januari 1978 fortfarande vad som tidigare kan vara föreskrivet.
Bilaga 2
De remitterade förslagen
1 Förslag till Lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.
Härigenom föreskrives följande. 15 Bestämmelse i denna lag som avser tryckt skrift eller tryckning av skrift äger motsvarande tillämpning på annan skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig, eller på mångfaldigande av sådan skrift.
28 Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott som avses i 7 kap. 48 1-7 eller 5 § I tryckfrihetsförordningen får väckas endast efter regeringens medgivande.
3§ I fall som avses i 10 kap. 11 § andra stycket tryckfrihetsförordningen får befattningshavare av lägst fänriks grad taga tryckt skrift i förvar.
48 Skyldighet att under ett år bevara och på polismyndighets begäran för
granskning tillhandahålla ett exemplar av tryckt skrift åligger
1. den som här i riket framställer sådan skrift,
2. utgivare här i riket av periodisk skrift, som har tryckts utom riket, och för vilken utgivningsbevis finnes eller skall finnas,
3. förläggare här i riket till skrift, som har tryckts utom riket och som ej är periodisk, eller, om sådan förläggare ej finnes, den som har låtit utlämna skriften för spridning här i riket, om skriften helt eller delvis är avfattad på svenska språket och skriften ej införes i endast enstaka exemplar.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot första stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall skall dock ej dömas till ansvar.
Åklagare är justitiekanslern.
5§ Utlänning får vara ägare till periodisk skrift som tryckes här i riket, om han har hemvist här. På de villkor som gäller för svensk medborgare får utlänning vara utgivare av periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis finnes eller skall finnas.
6 § Patent- och registreringsverket prövar ärenden rörande utgivningsbevis för periodisk skrift samt mottager anmälningar beträffande utgivare av sådan skrift eller ställföreträdare för utgivare.
Uppfyller ansökan om utgivningsbevis icke vad som är föreskrivet om sådan ansökan och efterkommer sökanden ej föreläggande att inom viss tid avhjälpa bristen, får ansökningen avvisas.
Talan mot slutligt beslut av patent- och registreringsverket i ärende
rörande utgivningsbevis föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två månader från beslutets dag. Talan mot patentbesvärsrättens slutliga
beslut föres hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från
beslutets dag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om skyldighet att för granskning bevara exemplar av tryckt skrift, som har framställts före ikraftträdandet.
2¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1949:164) med vissa bestämmelser
om rättegången i tryckfrihetsmål!
dels att 112 5 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 1-3, 7, 10, 11 och 13 58 skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 a och I b $$, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
182 Laga domstol i tryckfrihetsmål är Laga domstol i mål angående
tingsrätt, som är behörig att upptaga ansvar på grund av tryckfrihetsbrott tryckfrihetsmål i det län där trvck- genom periodisk skrift är tingsrätt som ningsorten är belägen: finnas i länet är behörig att upptaga tryckfrihetsflera tingsrätter med sådan behörig- måli det län där skriftens utgivningsort het. skall målet, om skriften tryckts är belägen. Mål angående ansvar på inom domkretsen för behörig tingsrätt, grund av tryckfrihetsbrott genom anupptagas av den tingsrätten och i annat nan skrift upptages av tingsrätt som är fall av den av de behöriga tingsrät- behörig att upptaga tryckfrihetsmål i terna, som är närmast tryckningsor- det län där den, som enliet 8 kap. ten. Finnes för periodisk skrift särskild tryckfrihetsförordningen har att svara utgivningsort, skall i fråga om rättens för skriften, har sitt hemvist. behörighet även den orten anses som
treckningsort.
Är skriften tryckt utom riket, skall Finnes ej behörig domstol enligt vad
som tryckningsort anses den ort, där som sägs i första stycket. upptages den som låtit utlämna skriften för målet av tingsrätt som är behörig att
I Senaste lydelse av 12 § 1964:748. 2 Senaste lydelse 1970:765.
Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse spridning inom riket har sitt hem- upptaga tryckfrihetsmål i det län där vist. skriften är tryckt eller eljest mångfaldigad eller, om skriften är mångfaldigad utom riket, där den som låtit
utlämna skriften för spridning inom
Är vid talans väckande trycknings- riket har sitt hemvist. Är vid talans
orten ej känd eller är, om skriften väckande ej känt var skriften mångtryckts utom riket, ort som avses i faldigais eller var den. som låtit
andra stycket belägen utom riket eller utlämna utom riket mångfaldigad
ej känd, gälle som tryckningsort den skrift för spridning här i riket, har ort, där exemplar av skriften anträf- hemvist inom detta, upptages målet av fas. tingsrätt som är behörig att upptaga tryckfrihetsmål i det län där exemplar
av skriften anträffas.
Finnas i län flera tingsrätter som enligt första eller andra stycket äro behöriga att upptaga tryckfrihetsmål, väckes talan, om den omständighet som grundar behörighet för tingsrätt hänför sig till ort inom domkretsen för en av tingsrätterna, vid den tingsrätten och i annat fall vid den av de behöriga tingsrätterna, som är närmast den orten.
las
Tryckfrihetsmål angdende ansvar 'på grund av brott enliet 7 kap. 3X tryckfrihetsförordningen, varigenom någon medverkat till tryckfrihetsbrott, upptages av tingsrätt, som är behörig domstol i tryckfrihetsmål angående tryckfrihetsbrottet. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning då trvckfrihetsmål angående ansvar på grund av brott enligt 7 kap. 3 4 tryckfrihetstörordningen, varigenom någon anskaf- Jat uppgift eller underrättelse vars offentliggörande innefattat tryckfrihetsbrott för vilket han själv svarar enligt & kap. samma förordning.
Förekomma samtidigt vid tingsrätt
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse tryckfrihetsmål angående tryckfrihets-
brott och tryckfrihetsmål angående
annat brott, som på sätt angives i första stycket har samband med tryckftrihetsbrottet, skola målen handläggas i en rättegång, om ej svnnerliga skäl föranleda annat.
Tryckfrihetsmål angående ansvar
på grund av annat brott enligt 7 kap. 34 Itryckfrihetsförordningen än som avses I första stycket upptages av tingsrätt, som är behörig att upptaga tryckfrihetsmåli det län, där den mot vilken talan väckes har sitt hemvist eller, om han saknar känt hemvist inom riket, där han eljest har att svara i mål enligt rättegångsbalken. Finnas i länet flera behöriga tingsrätter. äger I1w tredje stvcket motsvarande tillämpning. Vad som är föreskrivet i rättegångsbalken angdende laga domstol och förening av mål, när talan väckes mot flera, äger motsvarande tillämpning i fråga om tryckfrihetsmål som avses i detta stycke.
ON
Med tryckfrihetsmål må förenas
sådant mål angående åtal för brott,
som ej skall handläggas som trvckfri-
hetsmål, om målen avse talan mot
samma person för samma gärning eller det eljest på grund av målens samband med varandra skulle vara till allvarlig olägenhet att målen handläggas i
skilda rättegångar. Fråga om målens förening prövas på
framställning av justitiekanslern av tingsrätt som är behörig att upptaga
tryckfrihetsmålet. Om särskild talan
mot beslut, varigenom rätten avslagit
sådan framställning, gäller vad i rätte-
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
gångsbalken är föreskrivet om talan
mot slutligt beslut.
Mål, som ej är tryckfrihetsmål men
handlägges i samma rättegång som
sådant mål. prövas enbart av rätten.
Åklagare är justitiekanslern.
28 I mål, vari talan föres om ansvar, I mål angdende ansvar på grund av
skall rätten vid förberedande be- tryckfrihetsbrott skall rätten vid förhandling så snart ske kan utreda beredande behandling så snart ske
huruvida den tilltalade är ansvarig kan utreda huruvida den tilltalade är
för skriften samt, om så erfordras, ansvarig för skriften samt. om så meddela beslut därom. erfordras, meddela beslut därom. Vid målets beredande må rätten, Vid beredande av tryck/rihetsmål.
även då fråga är om allmänt åtal, vari talan föres om ansvar. må rätten,
höra part eller annan så ock meddela även då fråga är om allmänt åtal.
beslut i fråga om målets avvisande. höra part eller annan så ock meddela
För behandling av fråga som avses i beslut i fråga om målets avvisande. första stycket må huvudförhandling För behandling av fråga som avses i utsättas; vid sådan förhandling eller första stycket må huvudförhandling vid huvudförhandling, som eljest utsättas; vid sådan förhandling eller
utsättes ehuru målet i övrigt ej är vid huvudförhandling, som eljest
berett till huvudförhandling, skall utsättes churu målet i övrigt ej är rätten bestå av tre eller fyra lagfarna berett till huvudförhandling, skall
domare. rätten bestå av tre eller fyra lagfarna
domare.
Om särskild talan mot beslut, vari- Om särskild talan mot beslut, varigenom rätten ogillat invändning av genom rätten ogillat invändning av den tilltalade att han icke är ansvarig tilltalad att han enligt 8 kap. tryckfriför skriften, gälle vad i rättegångs- hetsförordningen icke är ansvarig för balken är stadgat angående invänd- skriften, gälle vad i rättegångsbalken
ning om rättegångshinder. är stadgat angående invändning om rättegångshinder.
$
Vid målets beredande skall tillika Vid beredande av tryckfrihetismål,
bestämmas, huruvida skriftens vari talan föres om ansvar, skall tillika brottslighet skall prövas av jury. bestämmas, om frågan huruvida
brott föreligger skall prövas av jury.
3 Senaste lydelse 1958:14.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
Då jury skall medverka, skola vid Då jury skall medverka, skola vid sammanträde med parterna inför sammanträde med parterna inför rätten de åtgärder för juryns bildande rätten de åtgärder för juryns bildande vidtagas som i tryckfrihetsförord- vidtagas som i tryckfrihetsförordningen stadgas. Sedan målets bere- ningen stadgas. Sedan målets berc-
dande slutförts, skall rätten utsätta dande slutförts. skall rätten utsätta tid för huvudförhandling inför iu- tid för huvudförhandling inför juryn.
ryn. Till huvudförhandling vid samma till-
fälle utsättes ock mål, vari jury ej skall
medverka men som skall handläggas i
samma rättegång.
Skall jury cj medverka, varde Skall / annat fall jury ej medverka, målet, sedan beredandet slutförts, varde målet, sedan beredandet slut-
utsatt till huvudförhandling iden för förts, utsatt till huvudförhandling i brottmål i allmänhet gällande ord- den för brottmål i allmänhet gällande
ningen. ordningen.
sr
Sedan förhandlingen inför juryn Sedan förhandlingen inför juryn
blivit förd till slut, skall rätten utan blivit förd tull slut, skall rätten utan
uppskov till juryns besvarande uppskov till juryns besvarande
skriftligen avfatta frågan, huruvida skriftligen avfatta frågan, huruvida
skriften är brottslig efter det eller de brott föreligger efter det eller de
lagrum som åklagaren celler målsä- lagrum som åklagaren eller målsäganden funnit tillämpliga. Avser ganden funnit tillämpliga. Hand-
dtalet flera brott eller föranleder läggas vid huvudförhandlingen fler än
målets beskaffenhet eljest flera frå- ett mål eller avser dral flera brott eller
gor, skola de framställas var för sig. föranleder måls beskaffenhet eljest Innan frågorna ull juryn slutligen flera frågor, skola de framställas var avfattas, skall närvarande part berc- för sig. Innan frågorna till juryn das tillfälle att yttra sig över desam- slutligen avfattas, skall närvarande ma. part beredas tillfälle att yttra sig över
desamma.
10 N Då i mål, vari målsägande fört Då i mål, vari målsägande fört
talan. skriftens brottslighet prövats av talan, /rågan huruvida brott föreligger Jury, må, om omständigheterna för- prövats av jury, må, om omständig-
anleda därtill, förordnas att målsä- heterna föranleda därtill, förordnas
ganden och den tilltalade skola bära att målsäganden och den tilltalade var sin rättegångskostnad. skola bära var sin rättegångskost-
nad.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
11 N
Dom skall meddelas senast söck- Dom i tryckfrihetsmåt skall meddeendagen efter det juryns svar till- las senast söckendagen efter det ställts rätten; vid avkunnande av juryns svar tillställts rätten. Har dom erfordras ej att juryn är närva- juryn funnit brott föreligga och finnes rande. på grund av målets beskaftenhet
rådrum för domens beslutande eller
avfattande oundgängligen erforder-
ligt. må rätten dock besluta om
anstånd därmed i högst en vecka. Vid
avkunnande av dom erfordras cj att
juryn är närvarande.
135 N Vad i denna lag är stadgat om mål, Vad i denna lag är stadgat om vari talan föres om ansvar, skall i tryckfrihetsmål, vari talan föres om
tillämpliga delar gälla beträffande ansvar, skali i tillämpliga delar gälla
mål, vari utan samband med åtal beträffande sådant mål, vari utan
talan föres om /ryckt skrifts kon- samband med åtal talan föres om
fiskering eller om enskilt anspråk: i skrifts konfiskering eller om enskilt
mål om enskilt anspråk gälle dock anspråk: i tryckfrihetsmål om enskilt följande särskilda bestämmelser. anspråk gälle dock följande särskilda
bestämmelser.
Vid målets beredande skall utredas, huruvida anspråket enligt tryckfrihetsförordningen må göras gällande mot svaranden samt, om så erfordras, beslut därom meddelas. Om föreläggande för part att komma tillstädes och om verkan av parts utevaro gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående sak. varom förlikning ej är tillåten. Skall jury ej medverka, varde målet utsatt till huvudförhandling i den för tvistemål i allmänhet gällande ordningen.
Denna lag träder i kraft den I januari 1978. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om rättegången i mål som före ikraftträdandet har
anhängiggjorts vid domstol.
3 Förslag till Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)
Härigenom föreskrives i fråga om radioansvarighetslagen (1966:756) dels att i 3 och 10.58 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”rege-
ringen”,
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
dels aut 1,5 och 7-9 88 skall ha nedan angivna lydelse,
dels atvt i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a §, av nedan angivna lydelse.
IN
Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradio- och televisionsprogram (radioprogram) som svenskt programföretag äger anordna med ensamrätt.
Bestämmelsen i 5 § andra stycket Bestämmelsen i 5 § andra stycket
är tillämplig även på meddelande för är tillämplig även på meddelande för
offentliggörande i program som an- offentliggörande i program som anordnas av utländskt programföretag. ordnas av utländskt programföretag Bestämmelserna i 25 första stycket samt anskaffande av uppgifter och samt 4,5 och 7-9 §X äro ej tillämpliga underrättelser för sådant offentliggöpå program eller del av program som rande. Bestämmelserna i 28 första
består i direktsändning av dagshän- stycket samt 4, 5 och 7-9 a §§ äro ej
delse eller av sådan gudstjänst eller tillämpliga på program celler del av offentlig tillställning som anordnas program som består i direktsändning av annan än programföretaget. av dagshändelse eller av sådan guds-
tjänst eller offentlig tillställning som
anordnas av annan än programföre-
taget.
I frågor, som ej behandlas i denna lag eller i bestämmelse som meddelats med stöd av lagen, gäller vad som föreskrives i annan författning.
Ansvar för yttrandefrihetsbrott i radioprogram eller för medverkan till
sådant brott får ej ådömas annan än den som är ansvarig enligt 4 3.
Den som lämnat meddelande för Den som lämnat meddelande för offentliggörande i radioprogram är offentliggörande i radioprogram eller fri från ansvar, när ansvarsfrihet anskaffat uppgift eller underrättelse skulle ha förelevat om meddelandet för att offentliggöra den i radioprounder motsvarande förhållanden läm- gram eller för att lämna meddelande nats för offentliggörande i tryckt som nyss sagts är fri från ansvar och Skrift. skadeståndsskyldighet. Om gärningen
under motsvarande förhållanden skul-
le ha kunnat föranleda ansvar eller
skadeståndsskyldighet enligt tryckfri-
hetsförordningen, må dock dömas till
ansvar eller skadeståndsskyldighet en-
ligt vad som eljest är förskrivet.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse
78 Fråga som rör missbruk av yttrandefriheten i radioprogram bedömes efter samma grunder som gälla för bedömningen av missbruk av tryckfriheten
enligt I kap. 4 § tryckfrihetsförordningen. Den som är ansvarig för innehållet i radioprogram enligt 4 § första eller
tredje stycket skall anses ha haft kännedom om innehållet och medgivit att programmet sändes. I mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i radioprogram får fråga ej väckas om vem som, utan att vara ansvarig för brottet eller skadeståndsskyldig enligt denna lag. författat eller framställt programmet, framträtt i detta eller lämnat meddelande för offentliggörande i programmet. Fråga om vem som är ansvarig för brott som avses i 5§ andra stycket andra punkten får utan hinder av tredje stycket i förevarande paragraf handläggas i samma rättegång som mål som angives där.
Kod Mål om ansvar eller skadestånd Mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller om förverkande av egendom eler annan särskild rättsverkan på eller annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i radio- grund av yttrandefrihetsbrott i radioprogram upptages av Stockholms program upptages av Stockholms
rådhusrätt. Om det är lämpligt med tingsrätt. Om det är lämpligt med
hänsyn till utredningen, kostnader hänsyn till utredningen, kostnader och andra omständigheter, kan så- och andra omständigheter, kan sådant mål upptagas även av annan dant mål upptagas även av annan rådshusrätt som är behörig att pröva tingsrätt som är behörig att pröva tryckfrihetsmål. tryckfrihetsmål.
Beträffande rättegången äga i övrigt 12 kap. och 14 kap. 1-3 Så tryckfri-
hetsförordningen samt lagen den 22 april 1949 (nr 164) med vissa bestäm-
melser om rättegången i tryckfrihetsmål, jämte anslutande föreskrifter,
motsvarande tillämpning. De som äro jurymän för tryckfrihetsmål äro
behöriga att medverka även i mål som avses i denna paragraf.
Bestämmelserna i första och andra styckena gälla även mål angående ansvar eller skadeståndsskyldighet på grund av brott som avses i 534 andra stycket andra punkten och som ej
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
gäller det sätt på vilket uppgift eller
underrättelse anskaftats. Är fråga om
brott, varigenom någon anskaflat
uppgift eller underrättelse men ej
offentliggjort denna i radioprogram
eller meddelat den till annan för
sådant offentliggörande skall dock vad
Kyss sagts gälla endast om det är
uppenbart att anskaftandet skett för
offentliggörande i radioprogram.
Allmänt åtal för yttrandefrihets- Allmänt ätal för vttrandefrihetsbrott i radioprogram viäckes av justi- brott i radioprogram väckes av justitiekanslern. Sådant åtal skall väckas vuckanslern. Sådant åtal skall väckas inom sex månader från det program- inom sex månader från det programmet sändes. met sändes. Justitiekanslern är åkla-
gare även i annat mål som skall hand-
läggas i samma ordning som mål om
yviträndefrihetsbrott i radioprogram.
98 Programutgivare, tjänsteman hos Programutgivare eller tjänsteman programföretaget eller annan som som har varit verksam hos programföhar arr taga befattning med radiopro- retaget eller annan som har tagit gram eller med nyhetsmeddelande befattning med radioprogram eller för sådant program får ej avslöja vem med nyhetsmeddelande för sådant som författat eller framställt pro- program får ej röja vad han därvid gram, framträtt i program eller erfarit om vem som författat eller lämnat meddelande för offentliggö- framställt program. framträtt i prorande i program. Detta gäller dock ej gram eller lämnat meddelande för om den vars namn avslöjas samtyckt offentliggörande i program, om ej till detta eller om skyldighet att avslöja 1. denne har samtyckt därtill; hans namn föreligger enligt lag. 2. fråga är huruvida denne är
ansvariv för vitrandefrihetsbrott eller
skadeståndsskyldig enligt denna lag:
3. fråga är om brott som avses i 5 w
andra stycket andra punkten och som
angår rikets säkerhet:
4. fråga är om annat brott som
avses i SN andra stycket andra
punkten och rätten finner det erforder-
ligt att vid förhandling uppgift lämnas,
huruvida den som är tilltalad eller
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse skäligen misstänkt för brottet har lämnat meddelandet:
5. rätten av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift i saken lämnas vid vittnestörhör eller förhör med part under sanningsförsäkran. Brott mot denna paragraf bestraffas med böter eller fängelse i högst ett år.
Åtal får väckas av åklagare endast om målsäganden angiver brottet till åtal.
Åklagare är justitiekanslern.
Jay
Myndighet eller annat allmänt organ fär ej efterforska den som författar eller framställt radioprogram. framträtt i sådant program eller lämnat meddelande för offentliggörande i radioprogram i vidare mån än som erfordras för åtal eller annat ingripande mot honom som ej står i strid med denna lag. Får efterforskning förekomma, skall därvid beaktas den i 98 första stycket angivna tvstnadsplikten.
För eftertorskning i strid med första stycket första punkten dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Åklagare är justitiekanslern.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om rättegången i mål som före ikraftträdandet har anhängiggjorts vid domstol.
4¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa
skrifter
Härigenom föreskrives att I X lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter skall ha nedan angivna tydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
SJ
Anträffas vid avdelning av krigs- År riket i krig eller krigsfara och
makten skrilt, som mångfaldizats på anträffas vid avdelning av försvarsannat sätt än genom tryckpress, och makten skrift. på vilken treckfrihetsinnefattar dess spridande uppenbart förordningen ej äger tillämpning, och
sådan enligt lag straffbar uppvigling innefattar dess spridande uppenbart
att krigsman därigenom kan förledas sådan enligt tag straffbar uppvigling åsidosätta sin tjänsteplikt. må skrif- att krigsman därigenom kan förledas ten, efter beslut av befattningsha- åsidosätta-sin tjänsteplikt, må skrifvare som enligt lag har bestraffnings- ten, efter beslut av befattningsharätt Över personal vid avdelningen, vare som enligt lag har bestraffnings-
tagas i beslag. Är fara i dröjsmål. må rätt Över personal vid avdelningen, även utan sådant beslut åtgärd som tagas I beslag. Är fara i dröjsmål. må
nu sagts vidtagas av annan befatt- även utan sådant beslut åtgärd som
ningshavare av lägst fänriks grad. nu sagts vidtagas av annan befatt- Anmälan därom skall dock skynd- ningshavare av lägst fänriks grad.
samt göras hos beftattningshavare Anmälan därom skall dock skynd-
som först sagts; denne har att genast samt göras hos befattningshavare
pröva. om beslaget skall bestå. som först sagts: denne har att genast
pröva, om beslaget skall bestå.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
5¶Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrives i fråga om rättegångsbalken
dels att 37 kap. 5§ och 49 kap. 4 § skall ha nedan angivna lydelse,
dets avt i 36 kap. skall införas en ny paragraf, 6 a §, av nedan angivna
lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
36 kap. 6 av
Om rätten enligt 3 kap. 345 tryck-
frihetsförordningen eller 9 första
stycket 5 radioansvarighetslagen
(1966:756) skall pröva huruvida nå-
gon, som är pliktig att hemlighålla
uppgift som där avses. likväl må lämna
I Senaste lydelse 1972:364.
Nuvarande tydelse Föreslagen lydelse
uppgiften vid vittnesförhör, inhämte rätten först, om ej särskilda skäl föranleda annat. vttrände från företag, hos vilket han har erhållit vetskap om uppgiften.
37 kap. 58 Beträffande förhör med part under Beträffande förhör med part under sanningsförsäkran skall i övrigt vad i sanningsförsäkran skall i övrigt vad i
36 kap. 5 och 6 §§, 7 § första stycket 36 kap. 5-6 a 85. 73 första stycket
samt 15-18 §§ är stadgat om vittnes- samt 15—18 §§ är stadgat om vittnes-
förhör äga motsvarande tillämp- förhör äga motsvarande ullämpning. ning.
49 kap. 4 8! Talan mot underrätts beslut under Talan mot underrätts beslut under
rättegången skall föras särskilt, om rättegången skall föras särskilt, om rätten rätten
I. avvisat ombud, biträde eller 1. avvisat ombud, biträde eller försvarare: försvarare;
2. ogillat tredje mans yrkande att 2. ogillat tredje mans yrkande att
få som intervenient deltaga i rätte- få som intervenient deltaga i rättegången; gången: 3. förelagt part eller annan att 3. förelagt part eller annan att förete skrittligt bevis eller att tillhan- förete skriftligt bevis eller att tillhan-
dahålla föremål för syn eller besikt- dahålla föremål för syn eller besikt-
ning; ning eller ock enligt 3 kap. 3N 5
tryckfrihetsförordningen eller 9 § första stycket 5 radioansvarighetslagen (1966:756) funnit det vara av synnerlig vikt att där avsedd uppgift lämnas vid vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran;
4. utlåtit sig angående ådömande 4. utlåtit sig angående ådömande
av förelagt vite eller häkte eller om av förelagt vite eller häkte eller om
ansvar för förseelse i rättegången ansvar för förseelse i rättegången
eller angående skyldighet för någon, eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient, att som ej är part eller intervenient, att
gottgöra I rättegången vållad kost- gottgöra i rättegången vållad kost-
nad; nad;
I Senaste lydelse 1972:430.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
5. utlåtit sig angående ersättning 5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersätt- målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försva- ning eller förskott till biträde, försvarare, viltne, sakkunnig eller annun. rare, vittne, sakkunnig eller annan. som ej är part celler intervenient: som ej är part eller intervenient;
6. utlåtit sig i tvistemål angående 6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad, skingringsförbud eler an- kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller i brottmål nan handräckning eller i brottmål angående häktning eller åtgärd, som angående häktning eller åtgärd, som avses I 25-28 kap.: eller avses i 25-28 kap. eller
7. avslagit begäran om rättshjälp 7. avslagit begäran om rättshjälp eller om ersättning eller förskott till elter om ersättning eller förskott till part. som åtnjuter sådan förmån, part, som åtnjuter sådan förmån, eller avslagit begäran om biträde eHer eller avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag försvarare eller till sådant uppdrag förordnat annan, än part föreslagit. förordnat annan, än part föreslagit.
Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut. som avses i 1.2. 3 eller 7, åligge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje: försummas det, äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.
Denna lag träder i kraft den I januari 1978.
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten
Härigenom föreskrives att 1. 5 och 17 33 lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
Är
Patentbesvärsrätten upptager som Patentbesvärsrätten upptager som förvaltningsdomstol besvär mot be- förvaltningsdomstol besvär mot beslut av patent- och registrerings- slut av patent- och registreringsverket enligt vad som föreskrives i verket enligt vad som föreskrives i patentlagen —(1967:837). mönster- patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), varumär- skyddslagen (1970:485), — varumär-
5 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 62
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
keslagen (1960:644) och namnlagen keslagen — (1960:644), namnlagen (1963:521). (1963:521) och lagen (1977:000) om
medgivande till åtal för vissa trycktri-
hetsbrott m. m.
Patentbesvärsrätten har sitt kansli i patent- och registreringsverket.
in
Finner avdelning vid överlägg- Finner avdelning vid överläggning till avgörande av patentmål att ning till avgörande av patentmäl att målet eller viss fråga är av särskild målet ecHer viss fråga är av särskild betydelse från principiell synpunkt, betydelse från principiell synpunkt.
får avdelningen förordna att målet får avdelningen förordna att målet
eller. om det kan ske, den särskilda eller. om det kan ske, den särskilda
frågan skall avgöras av domstolen i frågan skall avgöras av domstolen i
dess helhet. I mål om mönster, dess helhet. I mål om mönster, varumärke e/ler namn får i motsva- varumärke, namn eller utgivningsrande fall avdelningen förordna att bevis för periodisk skrift får i motsvadomstolens samtliga lagfarna leda” rande fall avdelningen förordna att möter skall jämte avdelningen delta- domstolens samtliga lagfarna ledaga I avgörandet. möter skall jämte avdelningen delta-
ga I avgörandet.
I fråga om talan mot patentbe- I fråga om talan mot puatentbe-
svärsrättens slutliga beslut finns be- svärsrättens slutliga beslut finns
stämmelser i patentlagen (1967: bestämmelser i patentlagen (1967: 837), mönsterskyddsltlagen (1970: 837), mönsterskyddstagen (1970:
485), varumärkeslagen (1960:644) 485), varumärkeslagen (1960:644), och namnlagen (1963:521). namnlagen (1963:521) och lagen (1977:000) om medgivande till atal för
vissa trycktrihetsbrott m. m.
Mot patentbesvärsrättens beslut, som ej är slutligt, får talan föras endast i
sumband med talan mot beslut i själva målet. Talan får dock föras särskilt när
rätten har
1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning om att hinder föreligger för talans prövning,
2. avvisat ombud eller biträde.
3. utdömt vite eller straff för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller
ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försummelse eller tredska.
4, förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet.
Särskild talan som avses i andra stycket får föras av den som beslutet angår. om det har gått honom emot. Talan föres genom besvär hos regeringsrätten. Därvid äger bestämmelserna i 75 förvaltningsprocesstagen (1971:291) motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1949:166) angående skyldighet att
avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift
dels att 3 8 skall upphöra att gälla, dels avt 1 28 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att IS skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
Av varje tryckt skrift, som fram- Av varje tryckt skrift. som fram-
ställts här i riket och här utgivits. ställts här i riket och här utgivits.
skall boktryckaren från upplagan skall boktryckaren från upplagan avtlaga och utan betalning till ettvart avtaga och utan betalning tll ettvart av kungl. biblioteket samt universi- av kungl. biblioteket samt universitetsbiblioteken i Uppsala. Lund och tetsbiblioteken i Uppsala. Lund. Göteborg avlämna ett exemplar Göteborg och Umeå avlämna ett (biblioteksexemplar). exemplar tbiblioteksexemplar).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
I Senaste lydelse 1961:25.
Utdrag LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde
1977-11-02
Närvarande: F. d. justitierådet Edling, justitierådet Brundin, regeringsrådet Ericsson och justitierådet Nordenson. Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 29 september 1977 har regeringen på hemställan av statsrådet Romanus beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m., 2. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål, 3. lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756), 4. lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter, 5. lag om ändring i rättegångsbalken, 6. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten, 7. lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift. Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Göran Regner. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott
m. m.
Rubriken Lydelsen av rubriken är enligt lagrådets mening mindre lämplig, eftersom den tar direkt sikte på endast en — låt vara viktig — bestämmelse i lagen. Lagrådet föreslår, att rubriken får lyda: ”Lag med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område”.
IS
Även utan särskilt stadgande torde vara klart. att begreppen ”tryckt skrift” och ”periodisk skrift” i den nu föreslagna lagen har samma innebörd som i TF. Tvckan kan däremot råda om motsvarande skall kunna anses gälla beträffande uttrycket ”mångfaldigande”, som i TF har en mer inskränkt innebörd än ordet i och för sig anger. För tydlighetens skull bör enligt lagrådets mening slutorden i lagtexten — i överensstämmelse med ordalagen i
I kap. 55 första stycket TF i dess nya lydelse — lyda ”mångfaldigande av sådan skrift genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande”.
48 De ändringar i TF som träder i kraft den 1 januari 1978 innebär bl. a. att
chefen för justitiedepartementet inte vidare kommer att ha någon befattning med övervakande av TF:s efterlevnad. Den granskning av tryckta skrifter
som nu ankommer på justitieministern kommer således att upphöra. I konsekvens härmed upphör också den nu i 4 kap. 7.5 och 13 kap. 4 § TF stadgade skyldigheten för boktryckare att tillställa justitieministern eller av honom förordnat tryckfrihetsombud s. k. granskningsexemplar. Slutligen
kommer inte heller att finnas någon författningsreglerad befogenhet för justitieministern att i egenskap av övervakare av tryckfriheten anmäla tryckt
skrift till åtal genom JK. Däremot kommer regeringen att kunna göra sådan
anmiilan.
Enligt de nya bestämmelserna är det JK som har ullsyn över tryckfriheten.
I 9 kap. I S TF i dess nya lydelse stadgas sålunda, att JK har att vaka över att de gränser för tryckfriheten som anges i förordningen inte överskrids. Och liksom f. n. skall JK vara ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrott. TF i dess
nya lydelse innehåller däremot inte några uttryckliga bestämmelser om sådan
granskning av tryckt skrift som svarar mot den som f.n. sker genom
justitieministern och de av honom förordnade tryckfrihetsombuden. Att
någon form av granskning av tryckta skrifter har förutsatts skola äga rum
även i fortsättningen framgår emellertid av den nya bestämmelsen i 4 kap. 4 §
TF (jfr. 13 kap. 4 §), vari utsäges bl. a., att föreskrifter om skyldighet att bevara exemplar av tryckt skrift för granskning meddelas i lag.
Enligt MMU skulle de i TF tilltänkta lagbestämmelserna i princip stadga skyldighet för den som framställde tryckt skrift att bevara ett exemplar av
skriften ett år från utgivningen och därunder hålla det tillgängligt för envar: i MMU:s lagförslag upptogs bestimmelser härom, beträffande här i riket framställda skrifter i 2 § och beträffande vissa utom riket framställda skrifter i
3 §. I remissprotokollet förklarar föredragande statsrådet, att han ansluter sig till detta förslag utom i vad det avser att granskningsexemplaret skall
tillhandahållas envar: enligt föredraganden erbjöd den föreslagna ordningen
ganska begränsade fördelar när det gällde allmänhetens möjligheter att delta i granskningen men medförde den å andra sidan ansenliga praktiska problem. Föredraganden uttalar slutligen, att skyldigheten att tillåta granskning av tryckt skrift mot denna bakgrund inte hade getts annan omfattning i departementsförslaget än den har i dag.
Den föreslagna lagbestämmelsen stadgar, med ordalag hämtade från den
cfter år 1977 ej längre gällande föreskriften i 4 kap. 6 & TF, skyldighet att under ett år bevara och på polismyndighets begäran för granskning tillhan-
dahålla ett exemplar av tryckt skrift. Innebörden av denna bestämmelse är enligt lagrådets mening inte fullt klar. Varken lagtexten eller de uttalanden som har gjorts under förarbetena till ändringarna i TF eller i remissprotokollet ger ett entydigt besked om arten eller omfattningen av den granskning av tryckta skrifter som skall kunna ifrågakomma eller i frågan vilken eller vilka myndigheter som skall äga ta initiativ till eller utföra sådan granskning. Med hänsyn till att dessa frågor är av stor principiell betydelse är det enligt lagrådets mening angeläget att det genom den föreslagna lagstiftningen sker ett klarläggande i dessa hänseenden.
Till en början torde det kunna hållas för visst att det inte var grundlagstiftarens tanke att polismyndighet skulle tilläggas befogenhet att på eget initiativ företa en granskning från tryckfrihetsrättsliga synpunkter av tryckta skrifters innehåll. Det remitterade förslaget torde ej heller - även om lagtexten är oklar på denna punkt — avse att ge polismyndighet en sådan granskningsbefogenhet. Stöd för denna tolkning är bl.a. föredragande statsrådets uttalande, att bestämmelsen om skyldighet att på polismyndighets begäran för granskning tillhandahålla exemplar av tryckt skrift inte innebär att polisen på eget initiativ skall övervaka att TF efterlevs, vare sig i fråga om missbruk av tryckfriheten eller i fråga om ordningsförscelser, t. ex. underlåtenhet att ange tryckeri på tryckt skrift.
Mot bakgrunden av vad som förevarit i grundlagstiftningsärendet får det antagas ha varit tanken att den rätt att få tillgång till tryckta skrifter för granskning, som nu tillkommer chefen för justitiedepartementet, övertages av JK som ett led i hans allmänna uppgift att övervaka TF:s efterlevnad. Denna rätt för JK att få tillgång till tryckta skrifter bör enligt lägrådets mening komma till uttryck i den nu föreslagna lagen.
Det kan inte anses påkallat att JK berättigas att begära biträde av polismyndighet för att framtvinga ett tillhandahållande av viss skrift. Även kontrollen över att föreskrifterna om skyldighet att i tryckt skrift, som inte är att hänföra till bild- eller tillfällighetstryck, lämna uppgifter om vem som har tryckt eller mångfaldigat skriften och om ort och år för mångfaldigandet torde på tillfredsställande sätt kunna utövas av JK inom ramen för dennes allmänna tillsyns- och granskningsverksamhet.
I enlighet med vad som här har anförts förordar lagrådet, att i första stycket av 4 § tas upp bestämmelse om skyldighet att tillhandahålla JK ett exemplar av här i riket framställd tryckt skrift för granskning. Motsvarande föreskrifter beträffande utomlands framställd skrift bör bilda ett andra stycke av paragrafen; undantagsregeln beträffande skrift, som införts i endast enstaka exemplar, bör dock lämpligen tas upp i ett nytt tredje stycke av 45.
I samband härmed bör 4 § tredje stycket i departementsförslaget överföras till en särskild paragraf, betecknad 5§, i följd varav 5 och 6 83 i departementsförslaget bör erhålla beteckningarna 6 resp. 78.
Lagrådet förordar, att 4 och 5 §§ i den föreslagna lagen ges följande lydelse.
ål
”48 Den som här i riket framställer tryckt skrift är skyldig att under ett år, räknat från det skriften framställdes, bevara och efter anmodan av justitiekanslern tillhandahålla denne ett exemplar av skriften för granskning.
Beträffande sådan utom riket framställd tryckt skrift som anges nedan under I eller 2 och som införes till riket skall under eu år, räknat från det skriften infördes, motsvarande skyldighet åvila
1. i fråga om periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis finnes eller skall finnas, den som här i riket är utgivare av skriften,
2.1 fråga om skrift, som ej är periodisk och vilken är helt elter delvis avfattad på svenska språket, skriftens förläggare här i riket eller, om sådan förläggare ej finnes, den som har låtit utlämna skriften för spridning här.
I fall som avses i andra stycket 2 inträder ej skyldighet som där sägs, så länge endast enstaka exemplar av skriften har införts till riket.
5§ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 § dömes till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall skall ej dömas till ansvar.
I mål om ansvar för brott som sägs i första stycket är justitiekanslern åklagare.”
Ikraftträdande
I den föreslagna övergångsbestämmelsen föreskrivs att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla i fråga om skyldighet att för granskning bevara exemplar av tryckt skrift som har framställts före ikraftträdandet. Med ”äldre bestämmelser” torde åsyftas nu gällande stadgande i 4 kap. 6 § och därtill anslutande straffstadgande i 4 kap. 83 TF. Dessa grundlagsstadganden upphör att gälla vid utgången av år 1977 utan att några övergångsbestämmelser har meddelats. I fråga om dem som vid sagda tidpunkt är skyldiga att enligt dessa stadganden bevara exemplar av tryckalster behövs därför i anslutning till den nu föreslagna lagen en övergångsvis gällande regel. Enligt lagrådets mening bör en sådan regel för dessa fall föreskriva en skyldighet att bevara tryckt skrift enligt bestämmelserna i den föreslagna lagen. Detta innebär bl. a. att den tid under vilken fortsatt skyldighet att bevara tryckt skrift består bör räknas från det den har framställts och ej längre från det den har utgått från tryckeriet. Regeln bör dock avse endast skrift som har utgått från tryckeriet.
I enlighet med det anförda torde övergångsregeln kunna föreskriva att bestämmelserna i 4 § första stycket och 5 § denna lag — i den lydelse som lagrådet har förordat — äger tillämpning även beträffande tryckt skrift som har framställts i tryckpress under år 1977 och som har utgått från tryckeriet. Vid den straffrättsliga prövningen av fall då föreskriven skyldighet har åsidosatts blir därvid att beakta att straff för gärning, som anses ha företagits före den 1 januari 1978, i vissa fall skall bestämmas med tillämpning av äldre lag enligt de principer för strafflags tillämpning i tiden som har fastslagits i 5§ brottsbalkens promulgationslag.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål
Loch lass
Enligt 12 kap. 1§ andra stycket TF i dess nya lydelse hänförs till
tryckfrihetsmål ej endast mål angående ansvar eller enskilt anspråk på grund
av tryckfrihetsbrott utan även mål angående ansvar eller enskilt anspråk på
grund av brott som avses I 7 kap. 3§ TF (bl. a. brott av meddelare eller
anskaffare). I prop. 1975/76:204 gjorde föredragande statsrådet vissa utta-
landen angående vilka omständigheter som i olika fall bör grunda behörighet
för viss tryckfrihetsdomstotl att upptaga tryckfrihetsmål. I det lagförslag som
nu är föremål för lagrådets granskning har forumfrågorna lösts i enlighet med vad sålunda uttalats; reglerna om behörig domstol i tryckfrihetsmål angående tryckfrihetsbrott upptages i I $ och beträffande andra tryckftrihetsmål i I a 5.
Mot den reglering i sak som forumfrågorna sålunda erhållit har lagrådet ingen
erinran; på en punkt i förslaget vill lagrådet dock föreslå en ändring. Enligt tredje stycket i 1a§ skall där avsett tryckfrihetsmål, om den
misstänkte saknar känt hemvist inom riket, upptagas av tingsrätt, som är behörig att upptaga tryckfrihetsmål i det län där han har att svara i mål enligt
rättegångsbalken (RB). Innebörden av denna bestämmelse torde vara att ge
behörighet åt tryckfrihetsdomstol i det län, inom vilket den allmänna
underritt är belägen där den misstänkte enligt RB har att svara. Enligt lagrådets mening skulle dock genom en sådan hänvisning till RB regelsys-
temet för det undantagsfall att den misstänkte saknar känt hemvist i Sverige bli ganska invecklat. Lagrådet föreslår, att behörighet i detta fall tilläggs tryckfrihetsdomstol i det län, inom vilket den ort är belägen där brottet förövades eller — med tanke på brott som får anses vara begånget utomlands — där den misstänkte gripits eller eljest uppehåller sig. Att en sådan regel på grund av stadgandet i 13 § kommer att gälla även mål som avser endast enskilt anspråk torde ej möta betänkligheter.
Ib$
I samband med att i nyssnämnda proposition framlades förslag att-åtal enligt 7 kap. 385 TF mot den som meddelat eller anskaffat uppgift för publicering skulle handläggas i den för tryckfrihetsmål stadgade ordningen berördes även frågan om icke mål om ansvar för viss närstående brottslighet borde kunna upptagas till gemensam handläggning med tryckfrihetsmålet. Föredraganden uttalade sig för att möjlighet skulle öppnas till en sådan sammanföring av mål i de fall där ett särskiljande av målen skulle innebära att samma gärning blev föremål för två rättegångar celler att annars betydande processuclla olägenheter följde. Enligt föredragandens tanke skulle emellertid inte den gemensamma handläggningen innebära, att frågan om den tryckfrihetsmålet närstående brottsligheten bedömdes av juryn: prövningen i
denna del skulle vara förbehållen rätten.
Det till lagrådet nu remitterade lagförslaget bygger på dessa tankegångar. Någon närmare utredning angående behovet av den föreslagna lagstiftningen har emellertid ej skett, och ej heller har förslagets innebörd i förhållande till RB:s regler fått någon belysning i remissen. Det är dock tydligt, att förslaget är förenat med åtskilliga svårigheter. Dessa hänger uppenbarligen samman med att själva tryckfrihetsmålet som regel skall handläggas i särskild ordning — av tingsrätt, bestående av tre eller fyra lagfarna domare, och under medverkan av jury - medan mål angående den brottslighet i övrigt som anses böra bedömas i sammanhang med tryckfrihetsmålet enligt allmänna regler skulle ha handlagts i ordinär process, dvs. av en lagfaren domare med nämnd.
Enligt RB gäller den regeln (14:7 och 45:3), att mål för vilka gäller olika rättegångsformer ej kan förenas i en rättegång. En sådan regel har också hittills ansetts självklar; för att två mål skall kunna sammanföras till en processuell enhet måste formen för handläggningen - och därmed även rättens sammansättning — vara densamma. Är så ej fallet, måste för att en sammansmältning fullt ut skall kunna komma till stånd den ena processformen få segra över den andra. Av förklarliga skäl har man emellertid enligt förslaget inte velat låta åtalet för det ”vanliga” brottet prövas i den för tryckfrihetsmål stadgade ordningen. Uppgiften att pröva skuldfrågan i denna del är något helt främmande för den svenska juryn. I detta dilemma har man valt en mellanform: att sammanföra de båda målen till gemensam handläggning vid en och samma domstol — tryckfrihetsdomstolen — men låta prövningen ankomma beträffande tryckfrihetsmålet på rätten under medverkan av jury och beträffande brottsligheten i övrigt på enbart rätten, bestående av tre eller fyra lagfarna domare eller alltså i en sammansättning i brottmål som är okänd för vår nutida processordning.
Enligt lagrådets åsikt är denna lösning icke invändningsfri. Genom en förening av målen i den form som föreslagits vinnes icke fullt ut det egentliga syftet eller att få en enhetlig bedömning av målen till stånd; den möjligheten är inte utesluten att. i fall en och samma fråga är avgörande betydelse i båda måldelarna, frågan kan avgöras av juryn på ett och av rätten på ett annat sätt. Å andra sidan är det principiellt betänkligt att ett brottmål, enbart på den grund att det har samband med ett tryckfrihetsåtal, skall inordnas under en annan processform — och därtill en nyskapad sådan — än den för brottet eljest gällande. Värdet av den föreslagna lagstiftningen kan därför enligt lagrådets mening starkt ifrågasättas, i synnerhet som den antagligen skulle få tillämpning endast i sällsynta undantagsfall. Att i lagstiftningen infoga de tilltänkta nya processreglerna, som i ett viktigt hänseende bryter mot processordningen i Övrigt, torde vidare medföra åtskilliga lagtekniska problem, vilka inte kan överblickas utan närmare undersökning.
Skulle trots de framförda invändningarna den föreslagna ordningen anses böra genomföras, vill dock lagrådet föreslå en delvis annorlunda reglering än den förslaget innehåller. Till en början torde böra tillses, att den som är åtalad
6 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 62
för det brott som har samband med tryckfrihetsåtalet får tillfälle att påverka frågan om en förening av åtalen och därmed frågan om valet av processform. Beslut om förening av åtalen bör alltså cj få ske utan att han fått tillfälle att yttra sig. Vidare bör han få befogenhet att överklaga beslut varigenom mål
förenats.
Den remitterade lagtexten innehåller en föreskrift. enligt vilken fråga om
förening av tryckfrihetsmål med annat brottmål skall prövas av tingsrätt som är behörig att ta upp tryckfrihetsmålet. Där ges också en föreskrift om särskild talan mot rättens beslut. Av dessa föreskrifter, som inte har närmare kommenterats i remissprotokollet, torde kunna utläsas att beslut i fråga om
förening av målen avses kunna träffas av rätten redan innan åtal har väckts, dvs. medan förundersökning ännu pågår, i båda målen eller i något av dem.
Möjligheten för den tingsrätt som är tryckfrihetsdomstol att förordna om förening av målen förutsätter tydligen att den tingsrätten enligt RB:s regler är
laga domstol även beträffande det brottmål som äger samband med tryckfrihetsmålet.
I den allmänna brottmålsprocessen förutsätts att fråga, huruvida flera åtal
skall handläggas i en rättegång, inte kan prövas av rätten förrän åtalen har
väckts. Detta framgår av 45 kap. 3 § RB. Vidare gäller enligt en bestämmelse i samma lagrum — utöver det berörda kravet att samma rättegångsform skall
vara tillämplig — att åtal ej får förenas, med mindre åtalen har väckts vid
samma domstol och denna är behörig. Lagrådet hyser den bestämda
uppfattningen att, även om kravet beträffande rättegångsformen uppges,
övriga villkor, som RB uppställer för att förening av åtal skall få ske, likvälinte bör rubbas i detta sammanhang.
Vad gäller det principiella kravet att domstol, för att förening av åtal skall kunna komma till stånd vid domstolen, måste vara behörig beträffande samtliga åtalen medger RB:s forumregler att åtal, som har proccessucllt samband med varandra, i allmänhet kan handläggas gemensamt. I fall då de allmänna forumreglerna inte ger domstolen erforderlig behörighet är den
vanligen behörig med stöd av de särskilda bestämmelserna i 19 kap. 3 eller 6 § RB. Enligt dessa bestämmelser har domstol, som är behörig med avseende på
ett åtal, möjlighet att i där angivna fall ta upp även annat åtal, om visst samband råder mellan åtalen. Ordalagen i dessa bestämmelser motsäger inte en tolkning, enligt vilken de skulle kunna vinna tillämpning även i fall då där
föreskrivet samband finns mellan ctt tryckfrihetsåtal och annat åtal: som följd
av ett stadgande i 19 kap. 9 § första stycket RB skulle dock endast tingsrätt som är tryckfrihetsdomstol kunna bli behörig i fråga om båda åtalen. Dessa
bestämmelser har emellertid tillkommit utan tanke på att tryckfrihetsprocess och annan rättegång skulle behöva samordnas. Mot bakgrund av det sagda
bör till undanröjande av varje tveksamhet en särskild forumregel tas in i förevarande lag, lämpligen såsom en inledande bestämmelse i I bxX.
Den bestämmelse i paragrafen som anger när tryckfrihetsmål får förenas med annat brottmål bör i enlighet med det anförda utformas med utgångs-
punkt från att den i RB antagna principen, innebärande att rätten kan besluta i
fråga om sådan förening först när åtalen har väckts, gäller även här. Lagtexten
i förslaget torde vidare böra jämkas så att den, utan att ange något typfall, enbart kommer att innehålla den föreslagna allmänna föreskrift enligt vilken
förening av målen får ske. Det torde vara förutsatt i remissen att fråga om förening av målen skall tas
upp i tryckfrihetsmålet. Eftersom frågan enligt vad lagrådet förordar alltid skall prövas sedan åtal har väckts, blir rättens beslut alltid ett beslut under rättegången. Rätt till särskild talan mot beslut, varigenom mål förenats, torde
böra föreligga utan inskränkning. Har JK:s framställning däremot avslagits,
bör särskild talerätt tillkomma endast JK.
Itryckfrihetsmålär JK alltid åklagare. I den egenskapen har han att fullgöra vad som ankommer på åklagare redan under förundersökningen i målet. Praktiska skäl talar för att JK får en motsvarande ställning i mål som äger ett här avsett samband med tryckfrihetsmål. Han kan därvid ta befattning med
utredningen angående all den brottslighet som bör tas upp i ett sammanhang. En sådan samordning ger JK möjlighet att samtidigt ta ställning till de olika åtalsfrågorna och väcka åtalen. Bestämmelsen i förslaget angående JK:s
åklagarfunktion torde sålunda böra jämkas och ges den innebörden att JK är
åklagare i mål som äger sådant samband med tryckfrihetsmål att båda målen
må — enligt föreskriften i paragafen om förening av mål — handläggas i en rättegång. En sådan regel torde innebära att det i det enskilda fallet får
ankomma på JK och vederbörande allmänne åklagare att komma överens om huruvida det vanliga brottmålet bör övertas av JK redan på förundersök-
ningsstadiet. På grund av det anförda vill lagrådet — för den händelse möjlighet anses
böra öppnas att med tryckfrihetsmål förena annat brottmål — föreslå att I b $ får följunde lydelse. ”Ib8 Åtal för brott, som äger samband med tryckfrihetsbrott eller brott enligt 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, må väckas vid den tingsrätt som äger upplaga åtal för det sist angivra brottet, om rätten med hänsyn till
utredningen eller annan omständighet finner lämpligt, att åtalen upptagas av
samma domstol.
Tryckfrihetsmål, vari talan föres om ansvar, och annat brottmål må, utan
hinderav att för målen samma rättegångsform ej är tillämplig, handläggas i en
rättegång, om det på grund av målens samband med varandra skulle vara till allvarlig olägenhet att målen handläggas i skilda rättegångar. Sker huvudför-
handling i rättegången inför jury, skall dock talan, som ej är att hänföra till
trycktrihetsmål, prövas enbart av rätten.
Fråga om förening av mål enligt andra stycket prövas av rätten på
framställning av justitiekanslern. Över framställningen skall den tilltalade i det mål, som ej är att hänföra till tryckfrihetsmål, beredas tillfälle att yttra sig. Talan mot rättens beslut, varigenom mål förenats, föres särskilt. Mot beslut,
varigenom framställning om förening av mål avslagits, må särskild talan föras
av justitiekanslern.
I mål, som enligt andra stycket må förenas med tryckfrihetsmål, är
justitiekanslern åklagare.”
Bestämmelserna i I b $i det remitterade förslaget torde innebära, att sedan
beslut om förening av målen meddelats. de båda målen vid tillämpning av
såväl RB:s bestämmelser som stadgandena i 1949 års lag är att betrakta som
ett enda mål, självfallet dock med de modifikationer som följer av att det åtal som inte skall prövas enligt föreskrifterna om handläggning av tryckfri-
hetsmål prövas enbart av rätten.
Av det sagda följer, att bestämmelsen i andra stycket av nu förevarande paragraf om utsättande av tid för huvudförhandling blir, i fall då förening av
mål skett med stöd av I b 3. utan vidare tillämplig på målet i dess helhet, dvs. såväl det ursprungliga tryckfrihetsmålet som det därmed förenade vanliga
brottmålet. Under sådana förhållanden synes den föreslagna nya bestäm-
melsen i andra stycket tredje punkten av denna paragraf vara överflödig och närmast vilseledande. Lagrådet vill därför förorda att denna bestämmelse utgår. I samband därmed bör orden ”inför juryn” i andra stycket andra
punkten likaledes utgå.
En ändring av andra stycket i enlighet med det anförda påkallar en mindre jämkning i paragrafens tredje stycke, eftersom orden ”i annat fall”, i detta
stycke direkt hänför sig till tredje punkten i andra stycket. Lagrådet föreslår
därför, att inledningen till tredje stycket får lyda:
”Tryckfrihetsmål, vari jury ej skall medverka, varde, sedan beredan-
det --—".
IS
I det remitterade förslaget har intagits en regel som säger att, när juryn
funnit brott föreligga och rådrum är oundgängligen nödvändigt för domens beslutande och avfattande, tiden för domens meddelande kan förlängas med
högst en vecka. Regeln är avfattad efter mönster av bestämmelsen i 30 kap.
7 X RB i fråga om dom i brottmål när den tilltalade är häktad. Lagrådet har ingen erinran mot att en regel om anstånd införs och finner — på skäl som har anförts i remissen om det angelägna i att dom meddelas skyndsamt — parallelliteten med rättegången vid åtal mot häktad riktig.
I det remitterade förslaget har införts vidgade möjligheter till förening av mål, vilket innebär bl. a. att tryckfrihetsmål och vanligt brottmål kan komma att förenas. I RB förutsätts. utan att det uttryckligen anges, att i mål som har förenats i en rättegång gemensam dom skall meddelas. Detta framgår bl. a. av
att i balken endast anges vissa fall. då undantag får göras från denna princip. I mål som handläggs vid tingsrätt som är tryckfrihetsdomstol kan enligt det
remitterade förslaget domen komma att avse åtal för såväl tryckfrihetsbrott eller brott enligt 7 kap. 3 I TF som annat brott. Domen kan sålunda komma alt i skilda delar grunda sig liksom hittills på både friande och fällande uttalanden av juryn, men den kan också komma att till viss del avse brottslighet till vilken juryn ej har tagit ställning. Det sagda föranleder lagrådet att föreslå att undantagsregeln får tillämpas generellt i sådana fall där det är oundgängligen nödvändigt med uppskov.
Förslaget till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)
9 och 9 a §§
Rörande de föreslagna nya bestämmelserna om tystnadsplikt i 9 X första stycket radioansvarighetslagen (RAL) har föredragande statsrådet i remissprotokollet uttalat. att bestämmelserna motsvarar de nya reglerna om tystnadsplikt i 3 kap. 3 § TF och att de har utformats efter mönster av dessa. I övrigt har bestämmelserna lämnats utan kommentar.
Vad först angår själva den grundläggande bestämmelsen om tystnadsplikt finns i och för sig ingen anledning till erinran mot den utvidgning av personkretsen som förslaget innebär. Från terminologisk synpunkt kan det emellertid ifrågasättas om uttrycket ”tjänsteman” lämpligen bör behållas. Sedan RAL:s tillkomst har tjänstemannabegreppet i svensk rätt fått ett
förändrat innehåll. I lagstiftning som rör den offentliga verksamheten är
begreppet på väg att uumönstras. Mot den bakgrunden vill lagrådet för sin del förorda, att den personkrets som nu avses med ”tjänsteman” i stället anges med uttrycket ”den som är eller har varit anställd hos programföretaget”.
Lagrådet vill vidare föreslå, att själva tystnadspliktsbestämmelsen tas upp i två särskilda punkter i ett första stycke, varvid i första punkten regleras tystnadsplikten för den nyss angivna personkategorin, under det att motsvarande tystnadsplikt för dem som tagit befattning med visst radioprogram eller nyhetsmeddelande behandlas i andra punkten. De undantagsregler som i det remitterade förslaget har tagits upp i första stycket under punkterna 1-5 bör då tagas upp i ett nytt andra stycke. Av skäl som lagrådet kommer att ange senare blir det i förevarande paragraf inte behov av något stadgande motsvarande det nuvarande andra stycket.
Från rätts- och lagtekniska synpunkter går de föreslagna reglerna om undantag från tystnadsplikten inte helt fria från invändningar. Bestämmelserna ger inte alldeles entydiga besked om sin innebörd och räckvidd. De synes delvis ge utrymme för tolkningar som inte har varit avsedda. Åtminstone i vissa hänseenden kan en motsvarande kritik riktas mot bestämmelsernas motsvarighet i 3 kap. 3 § TF. Då det å andra sidan får anses angeläget att den sakliga överensstämmelsen mellan undantagsreglerna i sistnämnda lagrum och de nu ifrågavarande reglerna i RAL som eftersträvas
också återspeglas i en nära formell överensstämmelse, finner lagrådet att
förslaget i denna del i princip bör godtagas. För att en full saklig överens-
stämmelse skall uppnås bör dock reglerna enligt lagrådets mening under-
kastas vissa redaktionella jämkningar. Lagrådet förordar i enlighet med det anförda att paragrafen får följande lydelse.
"98 Den som är eller har varit anställd hos programföretaget får ej röja vad
han i sin verksamhet inom företaget erfarit om vem som författat eller framställt program. framträtt i program eller lämnat meddelande för offent-
liggörande i program. Motsvarande tystnadsplikt åligger programutgivare och envar annan, som har tagit befattning med tillkomsten eller sändningen
av radioprogram eller nyhetsmeddelande för sådant program. Vad i första stycket säps skall dock ej gälla. om
1. den vilkens identitet röjes samtyckt därtill;
2. i mål som sägs i 7 § tredje stycket fråga är, huruvida den, mot vilken talan föres, enligt denna lag är ansvarig för brottet eller är skadeståndsskyl-
dig;
3. i fall som avses i 5 § andra stycket fråga är om sådant brott mot rikets säkerhet som angives i 7 kap. 3X första stycket 1 tryckfrihetstförordningen;
4. ifall som avsesi5 § andra stycket fråga är om brott enligt 7 kap. 3 § första
stycket 2 eller 3 tryckfrihetsförordningen och rätten finner det erforderligt att
vid förhandling uppgift lämnas, huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för brottet har lämnat meddelandet;
5. rätten av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift i saken lämnas vid vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran.”
I nuvarande 95 finns en straffbestämmelse som säger att brott mot
paragrafen bestraffas med böter eller fängelse. Åtal får väckas endast efter angivelse av målsäganden; åklagare är JK.
I brottsbalken (BrB) ersattes den 1 januari 1976 bestämmelsen i 20 kap. 3 § om brott mot tystnadsplikt som begåtts av ämbetsman med en ny straffbestämmelse. Denna föreskriver, utan angivande av personkrets. ansvar för var och en som uppsåtligen eller av oaktsamhet yppar vad han till följd av lag eller annan författning är pliktig hemlighålla. I samband därmed upphävdes de straffbestämmelser rörande brott mot tystnadsplikt som fanns i olika specialförfattningar och som genom den nya ansvarsregeln blev överflödiga. I
fråga om RAL anförde föredragande statsrådet följande (prop. 1975:78 s. 149). |
I 9 8 radioansvarighetslagen (1966:756) finns en bestämmelse om förbud för den som har att ta befattning med radioprogram att avslöja vem som har författat eller framställt program m. m. Förbudet är förenat med straffansvar
och har motsvarighet i 3 kap. 5 X tryckfrihetsförordningen. Ändring av dessa
båda straffbestämmelser bör anstå tills andra ändringar i tryckfrihetsförord-
ningen på sätt jag senare återkommer till aktualiseras.
Efter förslag i prop. 1975/76:204 ändrades straffbestämmelsen i 3 kap. 5 § TF så att den i 3 kap. 3 § förordningen upptagna tystnadsplikten straffsanktionerades i överensstämmelse med 20 kap. 385 BrB. Att en fristående
straffbestämmelse behölls i förordningen torde ha betingats bl. a. av dennas
karaktär av grundlag.
Lagrådet finner att brott mot tystnadsplikt som åligger någon enligt RAL nu bör regleras på samma sätt som vid den allmänna översynen av 20 kap.
BrB. Såsom har skett i andra liknande fall bör alltså själva straffbestämmelsen utgå ur RAL. Bestämmelserna som rör åtal bör däremot kvarstå i lagen.
eftersom dessa har ett delvis annat sakligt innehåll än de allmänna bestämmelserna i 20 kap. 5 8 BrB.
I den föreslagna 9 a § har intagits en straffbestämmelse rörande otillåten
efterforskning. Även här finns en särskild regel om åtal. Det synes lämpligt
att sammanföra lagens regler om straff och åtal i en gemensam paragraf.
Härvid torde utan olägenhet lagen kunna ges nya paragrafnummer i en följd
från och med 9 5.
Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
Bestämmelserna om vittne i 36 kap. RB vilar på grundsatsen att envar är
skyldig att avge vittnesmål inför domstol. Enligt kapitlet gäller vissa
inskränkningar i vittnesplikten. Bestämmelserna i 5 § första stycket reglerar sålunda uppkommande konflikter mellan vittnesplikten och i lag eller annan författning föreskriven tystnadsplikt. Från systematisk synpunkt vore det önskvärt, om i anslutning till dessa också upptogs vad 3 kap. 3 5 TF och 9 8 RAL innehåller om att endast i den mån där anges den där stadgade tystnadsplikten skall vika för vittnesplikten. Med hänsyn till TF:s karaktär av grundlag och till att RAL även i systematiskt hänseende nära ansluter till denna är det emellertid befogat att detta frågekomplex regleras separat. Enligt lagrådets uppfattning bör det emellertid i 36 kap. RB göras en erinran om undantagsstadgandena i 3 kap. 3 § TF och 9 & RAL. En sådan erinran kan lämpligen tas upp som ett nytt sjätte stycke i 36 kap. 5 & RB och därmed till följd av hänvisningen i 37 kap. 5 3 få avseende även på partsförhör. Den kan
ges följande lydelse. ”Au den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 9 § radioansvarighetslagen (1966:756) i vissa fall må utan hinder därav
höras som vittne om förhållande som tystnadsplikten avser. därom stadgas i nämnda lagrum.”
36 kap. 6 a N och 37 kap. 5X
Den i 36 kap. 6 a § föreslagna bestämmelsen om skyldighet för domstol att i
fall. då den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 S TF eller 9 § RAL skall höras som vittne om förhållande som tystnadsplikten avser, inhämta yttrande från
företag, hos vilket den som skall höras har fått kännedom om förhållandet, ger inte lagrådet anledning till någon saklig erinran. Lagrådet vill emellertid
förorda att stadgandet förs in som ett nytt andra stycke i8 X av kapitlet i stället
för att tagas upp i en helt ny paragraf. Om detta godtages, bör den föreslagna hänvisningen i 37 kap. 5 § anpassas härefter.
49 kap. 48
Enligt RB gäller som huvudregel, att särskild talan inte får föras mot beslut.
varigenom part eller annan förelagts att vid viss påföljd fullgöra något i
rättegången. Sålunda föreligger inte rätt till talan mot beslut, varigenom någon förelagts att vid vite fullgöra sin vittnesplikt. Enligt 49 kap. 8 § tredje stycket RB äger emellertid den som är missnöjd med beslutet att i samband
med särskild talan mot beslut, varigenom föreläggandet tillämpats, påkalla
prövning av dess giltighet. Vad nu sagts innebär t. ex. att, om rätten i fall som avses i 36 kap. 5 § första stycket RB funnit ett vittne vara skyldigt att vittna trots honom eljest åvilande tystnadsplikt, beslutet inte kan särskilt överklagas av vittnet; först när fråga uppkommer om att utdöma ett vite som
rätten ålagt vittnet för att förmå honom att fullgöra sin vittnesplikt, kan vittnet föra särskild talan mot beslutet härom. I remissen föreslås nu, att denna reglering skall brytas när det gäller beslut,
varigenom rätten enligt 3 kap. 3 § 5 TF eller 9 § första stycket 5 RAL funnit det vara av synnerlig vikt att uppgift lämnas vid vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran. Mot beslutet skulle enligt förslaget särskild talan vara tillåten: lagrådet utgår från att en sådan talerätt skall tillkomma endast den persom som skall höras.
Skäl för att bereda beslut av denna art en särställning i jämförelse med andra beslut om hörande av vittne eller part har inte framlagts i remissen i vidare mån än att ordningen med en särskild besvärstalan ansetts skola innebära en förstärkning av det tryckfrihetsrättsliga anonymitetsskyddet. Enligt lagrådets mening kan det emellertid inte hävdas, att den tryckfrihetsrättsliga anonymiteten är mer skyddsvärd än den enskildes intresse av att de förtroenden han lämnat sin läkare eller advokat icke yppas eller statens intresse av att dess anställda ej röjer förhållanden som i det allmännas intresse skall hållas hemliga. Härtill kommer att det inte är vittnet — eller parten som
skall höras under sanningsförsäkran — utan den som åtnjuter anonymitetsskyddet som är bärare av intresset att tystnadsplikten upprätthålls mot uppgiftsplikten i rättegången och att därför vittnets — resp. partens — personliga intresse i saken kan lämnas åt sidan. Avgörande skäl talar alltså för
att, även när det gäller den tryckfrihetsrättsliga tystnadsplikten, rättens bedömning av konflikten med uppgiftsplikten i rättegång skall godtagas och att — när fråga är om vittnesförhör-bedömningen får dragas under högre rätts
prövning först när tvångsmedel verkligen måste tillgripas. Med hänsyn till det anförda avstyrker lagrådet förslaget till ändring i 49 kap.
4Y RB.
Lagrådet vill tillägga att om förslaget ändock skulle anses böra genomföras, det torde böra närmare undersökas om inte motsvarande reglering bör ske i andra processrättsliga lagar som t. ex. förvaltningsprocesslagen och lagen om patentbesvärsrätten.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten
I och 17 §§
Om rubriken till den föreslagna lagen om medgivande till åtal för vissa
tryckfrihetsbrott m. m. ändras i enlighet med lagrådets förslag, bör lydelsen av dessa paragrafer anpassas därefter.
45 Liksom i mål om mönster, varumärke eller namn bör i mål om utgivningsbevis för periodisk skrift minst två lagfarna ledamöter ingå i rätten. Paragrafens tredje stycke bör kompletteras i enlighet härmed.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1977-11-03
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson. Mogård, Olsson, Dahlgren.
Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Johans-
son, Friggebo
Föredragande: statsrådet Romanus
Proposition om följdlagstiftning till 1976 års reform beträffande tryckfriheten
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till
1. lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.,
2. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål, 3. lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),
4. lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter, 5. lag om ändring i rättegångsbalken, 6. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten,
7. lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Förslaget till lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott
m. m.
Jag har ingen erinran mot lagrådets förslag i fråga om rubriken till den nya lagen och i fråga om tillägget till / +.
Vad beträffar 4 4 vill jag erinra om att den tryckfrihetsrättsliga reform som beslöts år 1976 innebär att tillsynen över tryckfriheten skall flyttas över från
justitieministern till justitiekanslern. Enligt 9 kap. I $ TF i dess nya lydelse har JK sålunda att vaka över att de gränser för tryckfriheten som anges i förordningen inte överskrids. Reformen innebär också att det särskilda
övervakningssystemet med tryckfrihetsombud avskaffas utan att ersättas
I Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 29 september 1977.
med något annat system. Som skäl för detta anfördes under förarbetena bl. a.
att det nuvarande systemet var förenat med åtskilliga brister och att tillsynen torde kunna fungera väl så effektivt genom massmediernas inbördes bevakning samt anmälningar från polis och allmänhet (SOU 1975:49 s. 307, prop. 1975/76:204 s. 84 f, 123 f). Innebörden av reformen i denna del är att JK skall övervaka tryckfriheten och att den erforderliga granskningen av skrifter skall utföras — förutom av honom själv — av i första hand allmänheten (jfr Ds Ju 1976:18 s. 16). Att polismyndighet inte skall ha någon befogenhet att på
eget initiativ företa en granskning från tryckfrihetsrättsliga synpunkter framgår av 9 kap. 2 § första stycket TF och uttalanden i 1976 års proposition
(prop. 1975/76:204 s. 123 f). En erinran om detta har dessutom tagits in i remissprotokollet. Det remitterade förslaget har utformats från dessa utgångspunkter.
Enligt min mening kan det vara av visst värde att JK kan påkalla biträde av
polismyndighet när han vill ha tillgång till en skrift. Därigenom vinner man en viss garanti för att skriften verkligen tillhandahålls och att detta sker utan dröjsmål. Mot denna bakgrund har 4 § avfattats efter mönster av gällande 4
kap. 6 § TF. Givetvis innebär den valda avfattningen inte — lika litet som 4
kap. 68 TF i dag — att polismyndigheten ges befogenhet att använda tvångsmedel.
Med hänvisning till det anförda är jag inte beredd att i sak frångå förslaget i denna del. Såsom MMU har föreslagit bör utgångspunkten för tidberäkningen vara utgivningsdagen. Vidare bör 4§ omarbetas redaktionellt, i
huvudsak efter de linjer lagrådet har förestagit. Bestämmelserna bör härvid delas upp på två paragrafer betecknade 4 och 5 §§. I fråga om 6 + i det remitterade förslaget föreslår jag att bestämmelserna där om avgifter i tryckfrihetsärenden.
F.n. utgår avgift för expeditioner beträffande tryckfrihetsärenden enligt expeditionskungörelsen (1964:618, omtryckt 1976:383, ändrad senast 1977:131). Avgift utgår bl. a. för utgivningsbevis för periodisk skrift och bevis om ändring av periodisk skrifts titel samt för utdrag ur registret över periodiska skrifter. Eftersom expeditionskungörelsens bestämmelser om avgift inte gäller expedition som utfärdas av bl. a. patent- och registreringsverket (1 § kungörelsen), bör bestämmelser om avgift för expedition i tryckfrihetsärenden inte längre meddelas i expeditionskungörelsen utan i
annan regeringsförfattning.. Detta förutsätter att riksdagen bemyndigar regeringen att meddela erforderliga föreskrifter. Bemyndigandet bör avse
avgifter i ärenden om utgivningsbevis och avgift för utdrag ur registret över
periodiska skrifter.
För patent- och registreringsverket gäller att kostnaderna för dess verk-
samhet skall täckas av de avgifter verkets kunder erlägger (fr prop. 1976/
77:100 bil. 14 s. 63). Den principen bör gälla också för de nya uppgilter som
verket föreslås få. Jag vill framhålla att nu ifrågavarande avgifter givetvis inte bör sättas högre än att intäkterna därav svarar mot verkets kostnader för
handläggningen av de nya ärendena.
Medelsbehovet tör de arbetsuppgifter som skall överföras från justitiedepartementet till patent- och registreringsverket kan beräknas till 100 000 kr. för perioden den 1 januari-den 30 juni 1978, vilket motsvarar två biträdestjänster samt omkostnader för dem. Jag räknar med att motsvarande besparing skall bli möjlig inom det anslag som har fastställts för justitiedepartementet för innevarande budgetår.
Jag har i den nu behandlade frågan samrått med chefen för handelsdepartementet. Jag har därvid inhämtat att denne avser att föreslå regeringen att
patent- och registreringsverket för budgetåret 1977/78 får överskrida förslags-
anslaget E1. Patent- och registreringsverket med 100 000 kr.
Föreskrifterna i 68 i det remitterade förslaget bör delas upp på två paragrafer. Med anledning av att 4 § 1 det remitterade förslaget bör delas upp på två paragrafer, 4 och 5 §§, bör de paragrafer som ersätter 6 § betecknas 7 och 8 55.
Vad lagrådet har föreslagit i fråga om övergångsbestämmelserna bör i huvudsak godtas.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål
Vad lagrådet har föreslagit i fråga om / a Y bör godtas.
Lagrådet har funnit förslaget till / bY förenat med åtskilliga svårigheter. Man pekar bl. a. på regeln enligt rättegångsbalken (14:7 och 45:3) att mål för
vilka gäller olika rättegångsformer inte kan förenas i en rättegång. Lagrådet anför vidare bl.a. att värdet av den föreslagna lagstiftningen kan starkt ifrågasättas, i synnerhet som den antagligen skulle få tillämpning endast i sällsynta undantagsfall.
Enligt min mening finns inte anledning att räkna med att den föreslagna ordningen skall leda till några särskilt svårbemästrade problem. Att man i vissa avseenden är hänvisad till lösningar som är delvis nya är i och för sig inget skäl att avstå från att avhjälpa brister i nuvarande ordning.
Utan tvivel kan situationer inträffa då nuvarande ordning kan ställa
domstolarna inför stora svårigheter. Jag kan hänvisa till det exempel som anfördes I grundlagstiftningsärendet (prop. 1975/76:204 s. 119). En lösning av den typ som det remitterade förslaget innehåller torde ge möjlighet till en
enhetlig bedömning i flertalet fall. Att dessa fall i och för sig inte kan beräknas
bli särskilt många är ingen avgörande invändning mot förslaget. Över huvud taget är ju tryckfrihetsmålen och de därmed sammanhängande målen tillsammans en mycket liten målgrupp. Jag ser alltså ingen anledning att
avstå från en lösning efter förslagets riktlinjer. När det gäller den närmare utformningen av lösningen är olika vägar framkomliga. Lagrådet har här förordat en delvis annorlunda reglering än den
departementsförslaget innehåller. I och för sig är skillnaderna mellan förslagen ganska obetydliga. Då emellertid vad lagrådet har förordat ansluter något närmare till rättegångsbalkens regelsystem vill jag inte motsätta mig lagrådets alternativ.
Med den av lagrådet föreslagna lydelsen av I b $ får det tillägg till 3 Y andra stycket som gjorts i det remitterade förslaget anses överflödigt. Jag föreslår
därför att det får utgå. Därvid bör tredje stycket i paragrafen jämkas på sitt lagrådet har föreslagit.
I fråga om // Xx förordar jag att möjligheten till anstånd vidgas i enlighet med lagrådets förslag.
I övrigt bör vissa redaktionella ändringar vidtas i det remitterade försla-
get.
Förslaget till lag om ändring i radioansvarighetstagen (1966:756)
I fråga om 5N andra stycket förordar jag en mindre redaktionell jämk-
ning.
Jag har ingen erinran i sak mot de förtydliganden som lagrådet har förordat beträffande 9 X första stvcker i det remitterade förslaget. Bestämmelsen i fråga bör dock redigeras i enlighet med vad som har skett i det remitterade förslaget.
Tillräckliga skäl att i detta sammanhang göra ändringar i 9 § andra stycket föreligger inte. Frågan torde få övervägas i samband med det fortsatta arbetet
på en ny vurandefrihetsgrundlag.
Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
Lagrådet förordar alt en erinran om att bestämmelserna i 3 kap. 3 § TF och 9 § radioansvarighetslagen innebär att den som har tystnadsplikt i vissa fall ändå får höras som vittne skall tas upp i ett nytt sjätte stycke i 36 kap. 5 8. Jag vill inte motsätta mig det förslaget. Inte heller har jag något att erinra mot att bestämmelsen i 36 kap. 6 a § i det remitterade förslaget förs in som ett nytt andra stycke i 36 kap. 85. Till följd därav bör en jämkning ske i 37 kap. 54.
Förslaget till ändring i 49 kap. 4 XY avstyrks av lagrådet. Därvid åberopas att det enligt rättegångsbalken som huvudregel gäller att särskild talan inte får
föras mot beslut, varigenom part eller annan förelagts att vid viss påföljd
fullgöra något i rättegången. Enligt lagrådet kan det inte hävdas att den tryckfrihetsrättsliga anonymiteten är mer skyddsvärd än övriga intressen som rättegångsbalkens förbud mot att någon hörs som vittne skall skydda.
Lagrådet finner avgörande skäl tala för att rättens bedömning skall godtas i
fråga om vittnesplikten för dem som har tystnadsplikt enligt TF och radioansvarighetslagen lika väl som i fråga om annan tystnadsplikt och att överprövning skall ske först sedan tvångsmedet har tillgripils.
Enligt min mening föreligger starka skäl att förstärka anonymitetsskyddet på det sätt som har skett i det remitterade förslaget. Ett särskilt skäl att här införa speciella garantier mot att tystnadsplikten bryts är att det på detta område i stor utsträckning överlämnats till domstolarna att dra upp de närmare gränserna för tystnadsplikten. När det gäller andra tystnadsplikter är
intressekonflikten löst redan i lagstiftningen. Vad lagrådet har anfört bör alltså inte leda till att det remitterade förslaget frångås.
Något praktiskt behov av att i förevarande sammanhang ta upp frågan om en motsvarande reglering bör införas i andra processrättsliga lagar föreligger
inte.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten
De av lagrådet förordade ändringarna i förslaget bör göras. Jag har i denna fråga samrått med chefen för handelsdepartementet.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden lagt fram.
FN 44
ON eeeeredereerereer rer rear rr ere ers ere rs rr sr ers es 44
(SF EN 44
Ikraftträdande sosse esseressrererrr rss ses ss sets 44
5.4 — Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:165) angående
beslag å vissa SKIiflef...ssoossoserrrere res s sr s sas sa
36 kap. 6 a § och 37 Kap. S Nosssossess ss sss ess ses sea 510: IE EN
IkraftträdanNCe .ooossosesesesssrrserrrrerrr rs r ere rss ert
5.6 Förslaget ull lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrältell s.osssssssssssesresrrse reses ess ot 5.7 — Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:166) angående
skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt SKriff sosoosssorserrerererrerrrr reser rr reser 47
6 Hemställål s...ssssosssrsererrereersrre rer rr rr rs ss ss ss ess 47 7 oo BeSlUtoosssoseeerrrrererererrr rr rer rr re rr ser r skr reses ss 48 Bilaga I Utredningens lagförSläg..sssssssssesrererrrsr ris esse ra 49 Bilaga 2 De remitterade förSlägen. ssssssssssrrererrrr rr rr resta 52
Utdrag av lagrådets protokoll 1977-11-02...ssssssssesssrs or s sera 68
InnehållsförtecCKkNiNg —.sssoossssserreersesserrer ers er rss ss es sta 87
GOTAB Stockholm 1977 56423