lagen.nu

NJA 2003 s. 31

Fråga om ett sådant tillhandahållande som avses i 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen av innehåll i ett register för automatisk databehandling kan utgöra en spridning i form av ett radioprogram enligt 1 kap. 7 § 2 st. tryckfrihetsförordningen.

P.A. och fyra andra personer väckte i särskilda mål vid Stockholms TR talan mot Pressens Bild AB och bolagets verkställande direktör H.K. De yrkade att H.K. skulle dömas för förtal eller, i andra hand, för förolämpning samt att bolaget och H.K. skulle åläggas att solidariskt utge skadestånd till dem. Till grund för sin talan åberopade de att Pressens Bild genom databaspublicering på Internet hade tillhandahållit artikeltexter i vilka de utpekades som brottsliga och klandervärda i sitt levnadssätt.

H.K. och Pressens Bild yrkade att käromålen skulle avvisas. Som grund för avvisningsyrkandena anförde de: Kärandenas talan avser yttranden i grundlagsskyddade medier. Den s.k. bilageregeln i 1 kap. 7 § 2 st. TF äger tillämpning på yttrandena. Det är fråga om spridning av skriftens innehåll i form av radioprogram eller en teknisk upptagning som avses i YGL. Om bilageregeln inte anses tillämplig kan 1 kap. 9 § 2 st. YGL vara tillämplig. Det är upp till domstolen att pröva detta självmant. Enligt såväl TF som YGL får talan avseende innehållet i yttranden och tryckta skrifter endast föras mot de i TF och YGL angivna rättssubjekten och enligt den i TF stadgade ordningen. Bestämmelsen i 1 kap. 3 § TF utgör i detta fall hinder för rättegång och kärandenas talan skall avvisas.

Kärandena bestred avvisning under påstående att varken TF eller YGL var tillämplig i målet.

Kärandena anförde vidare att frågan om bilageregelns tillämplighet var en sådan fråga som borde hänskjutas till HD:s prövning enligt 56 kap. 13 § RB. H.K. och Pressens Bild motsatte sig detta.

TR:n (chefsrådmannen Viksten) anförde i ett gemensamt beslut i målen d. 21 nov. 2001: Till att börja med konstaterar TR:n att förutsättningar saknas att enligt 56 kap. 13 § RB hänskjuta ifrågavarande fråga rörande rättegångshinder till HD:s prövning.

Enligt 1 kap. 3 § TF gäller att för missbruk av tryckfriheten får inte någon fällas till ansvar eller åläggas ersättningsskyldighet i annan ordning eller annat fall än som följer av TF. Bestämmelsen innebär hinder att uppta förfaranden som är att betrakta som brott mot tryckfriheten i annan ordning än som följer av TF med följd att yrkanden därom skall avvisas. Detsamma gäller även enskilda anspråk grundade på tryckfrihetsbrott. Avvisningsyrkandena är således att hänföra till invändningar om rättegångshinder och skall prövas snarast.

Kärandena har i huvudsaken gjort gällande att H.K., som är verkställande direktör i Pressens Bild, gjort sig skyldig till grovt förtal eller förtal - alternativt grov förolämpning eller förolämpning i det att Pressens Bild genom databaspublicering på Internet tillhandahållit artikeltexter som utpekat kärandena som brottsliga och klandervärda i sitt levnadssätt. De mot H.K. och Pressens Bild framställda yrkandena att de skall åläggas solidarisk skadeståndsskyldighet mot kärandena grundas på nämnda ansvarspåståenden.

Kärandenas talan avser alltså brotten förtal och förolämpning samt skadestånd grundade på dessa brott. Enligt 7 kap. 4 § TF utgör brotten tryckfrihetsbrott om de begåtts genom tryckt skrift. Av 1 kap. 7 § 2 st. TF framgår att om ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av radioprogram eller en teknisk upptagning som avses i YGL skall programmet eller upptagningen jämställas med en bilaga till skriften i den utsträckning den i sådan form spridda versionen återger innehållet i skriften oförändrat samt anger hur innehållet har disponerats (bilageregeln). Det innebär i så fall att reglerna i 1-14 kap. TF, såvitt de gäller periodiska skrifter, skall tillämpas. Vidare är enligt 1 kap. 9 § YGL grundlagens föreskrifter om radioprogram tillämpliga också när en redaktion för en tryckt periodisk skrift eller för ett radioprogram, ett företag för yrkesmässig framställning av tekniska upptagningar eller en nyhetsbyrå med hjälp av elektromagnetiska vågor på särskild begäran tillhandahåller allmänheten upplysningar direkt ur ett register med upptagningar för automatisk databehandling under förutsättning att mottagaren inte kan ändra innehållet i registret (databasregeln).

Avgörande för om kärandenas talan ska upptas till prövning eller avvisas är mot den nu redovisade bakgrunden om ifrågavarande texter, som hållits tillgängliga i en databas hos Pressens Bild, faller under bilageregeln eller databasregeln eller faller utanför regleringen i grundlagarna. TR:n tar till att börja med upp frågan om bilageregeln skall tilllämpas.

Beträffande sakförhållandena rörande Pressens Bild och databasen i fråga är följande upplyst: Pressens Bild och AB Kvällstidningen Expressen ägs av Bonnier-koncernen. Pressens Bild är en särskild affärsenhet och handhar material publicerat i periodiska skrifter. På Expressens uppdrag hanteras bl.a. material som varit publicerat i Expressen. Besluten att publicera artiklarna i papperstidningen respektive elektroniskt i databasen, som benämns PressText, har i varje enskilt fall fattats av den vid publiceringstillfället utsedde ansvarige utgivaren för Expressen. Senast dagen efter utgivningen av en tryckt skrift sänds allt redaktionellt material, som varit föremål för publicering, från en tidningsredaktions server till en server hos Pressens Bild. Sändningen är elektronisk och består av komprimerade datafiler. Pressens Bild saknar rätt att göra ändringar i textinnehållet. I Pressens Bilds uppdrag, exempelvis för Expressen, ingår endast åtaganden av teknisk art. Textinnehållet ändras alltså aldrig. Däremot kan en särskild notering göras vid sidan om texten, exempelvis om det i efterhand förekommit att ett namn stavats fel. Tekniskt betingade skillnader förekommer vad avser sådant som layout, grafik, typsnitt och faksimil. Bilder förekommer inte i datafilerna. Hos Pressens Bild sker en konfiguration av översända datafiler, innan texterna görs tillgängliga i databasen PressText. Vid införandet av texter från Expressen förses varje text med en logisk märkning och identifiering i form av läsbar uppgift som anger när och var texten publicerades. Detta gör det möjligt att fastställa vem som varit ansvarig utgivare av texten. De texter som härrör från tidningen i fråga avskiljs i egna filer. Sökningen på ett samlat sätt kan ske uteslutande i textmaterial som varit publicerat i tidningen. Via Internetuppkoppling, som bl.a. skolor och bibliotek har mot databasen PressText, kan enskilda användare/läsare ta del av tillgängliga texter. Gränssnittet i PressText är så utformat att uppgift om bl.a. från vilken periodisk skrift texten härrör och i vilken sektion och sida i den periodiska skriften, som texten publicerats, alltid framgår. Användarna av PressText saknar möjlighet att påverka eller ändra databasens innehåll.

De sakförhållanden som nu redovisats har parterna vid muntlig förberedelse i målen vitsordat såsom i allt väsentligt ostridiga. I en tämligen omfattande skriftväxling som härefter vidtagit, trots försök från TR:n att förmå parterna att utan ytterligare tidsutdräkt slutföra sin talan i avvisningsfrågan, har dock viss osäkerhet uppstått kring i vad mån kärandeparterna kunnat vitsorda alla av svarandena lämnade uppgifter rörande sakförhållandena. Detta gäller bl.a. uppgifter i svaromålen om att Pressens Bild med tidningens "medgivande" avlägsnat de omstämda artiklarna från databasen. Dessa uppgifter och en uppgift i ett yttrande från svarandena att Pressens Bild efter godkännande av tidningen verkställt dessa åtgärder har gett upphov till osäkerhet hos kärandena, dels beträffande frågan om Pressens Bild självständigt ägt förfoga över databasen, dels vilka åtgärder för att avlägsna uppgifterna i databasen som företagits. TR:n konstaterar att svarandena hela tiden hävdat att Pressens Bild på Expressens uppdrag hanterat ifrågavarande material och inte ägt göra andra än tekniskt betingade ändringar i detta. Det har inte rått någon tvist mellan parterna om detta och om vilka ändringar som faktiskt företagits, däremot om den rättsliga innebörden av dessa. Mot bakgrund härav anser TR:n att den oklarhet som i av kärandena nu angivna avseenden föreligger inte inverkar på bedömningen av frågan om rättegångshinder och därför inte ytterligare bör få fördröja prövningen. Några andra oklarheter beträffande sakförhållandena, som kan inverka på denna prövning, föreligger heller inte.

På grund av vad som framkommit finner TR:n att det i detta fall är fråga om spridning av en periodisk skrift i sådan form som avses i YGL. Den i denna form spridda versionen återger innehållet i den ursprungliga texten oförändrat. De förändringar av teknisk art som skett i förhållande till de ursprungliga artiklarna innebär inte att innehållet i dessa förändrats. Det förhållandet att tidningen Expressen på det sätt som skett uppdragit spridningen av skriften till Pressens Bild kan inte heller medföra att bilageregeln inte skulle vara tillämplig. På grund av det anförda, och då vad som i övrigt framkommit i målen inte medför någon annan bedömning, finner TR:n att bilageregeln i 1 kap. 7 § TF är tillämplig på ifrågavarande texter. All den talan som riktas mot H.K. och Pressens Bild faller därför under bestämmelsen i 1 kap. 3 § TF och får endast föras i den ordning som följer av TF. Den av envar av kärandena förda talan bör därför avvisas såsom väckt i fel ordning.

Beslut Slut. TR:n avvisar den talan, ansvarstalan såväl som skadeståndstalan som envar av P.A. och övriga kärande fört mot H.K. och Pressens Bild.

P.A. och medparter överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle ändra TR:ns beslut och återförvisa målen till TR:n för prövning i sak.

HovR:n (hovrättslagmannen Karlstedt, hovrättsrådet Elserth och hovrättsassessorn Eriksson, referent) anförde i beslut d. 25 mars 2002: HovR:n instämmer i TR:ns bedömning och avslår överklagandena.

P.A. och medparter överklagade och yrkade att HD skulle med ändring av HovR:ns beslut undanröja TR:ns avvisningsbeslut.

H.K. och Pressens Bild bestred ändring. I andra hand yrkade de att HD skulle ogilla åtalen och de enskilda anspråken.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Söderlind, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Väckta käromål och åtal har inte grundats på påståenden om missbruk av tryckfriheten. Av 12 kap. 1 § 2 st. TF följer att det därmed saknas förutsättningar att handlägga målen som tryckfrihetsmål. Den eventuella tillämpligheten av TF på de förfaranden målen gäller rör alltså inte en fråga om processhinder utan en fråga om straff- och skadeståndsansvar och kan inte leda till att talan skall avvisas (se NJA 1999 s. 749 och 2002 s. 314).

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut undanröjer HD TR:ns beslut samt visar målen åter till TR:n för fortsatt behandling.

Skäl HD (JustR:n Thorsson, Lundius och Dahllöf) fattade följande slutliga beslut: Skäl. P.A. och medparter har väckt talan mot H.K. och Pressens Bild AB om ansvar i första hand för förtal som är grovt, alternativt förtal, och i andra hand för förolämpning som är att anse som grov, alternativt förolämpning. Till stöd för sin talan har de anfört att Pressens Bild inom ramen för ett affärsområde benämnt "PressText" med början d. 22 aug. 1996 och ännu fram till den dag stämningsansökningarna dagtecknats (d. 10 april 2002) tillhandahöll artikeltexter genom databaspublicering på Internet under adress "http//:www.prb.se" som innefattade uppgifter som utpekade dem som brottsliga och klandervärda i sitt levnadssätt. Uppgifterna var enligt dem ägnade att utsätta dem för andras missaktning. De har gjort gällande att det inte var försvarligt att lämna uppgift i saken; uppgifterna var inte sanna och det fanns inte heller skälig grund för dem.

P.A. och medparter har även framställt yrkanden om skadestånd och om skyldighet för Pressens Bild att vid fällande dom ta bort samtliga artikeltexter som påtalas i målen.

H.K. och Pressens Bild har gjort gällande i första hand att databaspubliceringen i PressText har utgjort en spridning av artiklar i tidningen Expressen och att den s.k. bilageregeln i 1 kap. 7 § 2 st. TF är tillämplig samt att den talan som P.A. och medparter väckt skall avvisas på grund av TF:s exklusivitet.

Enligt bilageregeln gäller att om ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett radioprogram eller en teknisk upptagning som avses i YGL, så skall i fråga om tillämpningen av 1-14 kap. TF programmet eller upptagningen jämställas med en bilaga till skriften i den utsträckning den i sådan form spridda versionen återger innehållet i skriften oförändrat samt anger hur innehållet har disponerats.

Vad som lagts Pressens Bild och H.K. till last är att bolaget från en webbplats på Internet tillhandahållit artikeltexter som tidigare varit publicerade i tidningen Expressen. Den påtalade publiceringen i PressText utgör inte någon sådan teknisk upptagning som avses i TF eller YGL. Frågan är därför i första hand om texterna spritts i form av ett sådant medium som i YGL avses med "radioprogram".

Någon definition av termen radioprogram ges inte i YGL. Av 1 kap. 1 § 3 st. YGL följer dock att vad som sägs i den grundlagen om radioprogram gäller förutom program i ljudradio också program i television och innehållet i vissa andra sändningar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor. I förarbetena anges som exempel på sändningar av sistnämnda slag sändningar via telefax och videotex (se prop. 1990/91:64 s. 108). Videotex är en teknik för överföring av text och bilder från databaser via TV-sändningar eller telenät.

Vidare sägs i 1 kap. 6 § 1 st. YGL att grundlagen är tillämplig på sändningar av radioprogram som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. Vad som avses med en sändning riktad till allmänheten är inte helt klart. Så till vida får det dock anses klart att det skall vara fråga om en sändning som riktar sig till vem som helst som önskar ta emot den. Att en sändning tillhandahålls mot abonnemang anses inte innebära att sändningen inte är riktad till allmänheten, om möjligheten att abonnera står öppen för envar (jfr SOU 2001:28 s. 197 och prop. 2001/02:74 s. 41). Däremot anses överföring av information inte vara riktad till allmänheten, om det är mottagaren som tar kontakt med sändaren och startar överföringen (jfr prop. 1990/91:64 s. 63 och 110, med hänvisning till prop. 1986/87:151 s. 164, och prop. 2001/02:74 s. 31 och 41).

För vissa sändningar som sker på mottagarens begäran innehåller YGL särskilda bestämmelser. I 1 kap. 9 § YGL, den s.k. databasregeln, sägs i paragrafens lydelse före d. 1 jan. 2003 att grundlagens föreskrifter om radioprogram skall tillämpas också när en redaktion för en tryckt periodisk skrift eller för radioprogram, ett företag för yrkesmässig framställning av tekniska upptagningar (före d. 1 jan. 1999 "ett företag för framställning av filmer eller ljudupptagningar") eller en nyhetsbyrå med hjälp av elektromagnetiska vågor på särskild begäran tillhandahåller allmänheten upplysningar direkt ur ett register med upptagningar för automatisk databehandling. Detta gäller dock inte, enligt samma paragraf, om den mottagande kan ändra innehållet i registret.

En förutsättning för en tillämpning av databasregeln i 1 kap. 9 § YGL är att en mottagare på begäran tillhandahålls upplysningar direkt ur en databas. Enligt paragrafen skall grundlagens föreskrifter om radioprogram tillämpas vid ett sådant tillhandahållande. Detta måste förstås så att YGL:s föreskrifter om radioprogram inte gäller direkt enligt 1 kap. 1 § 3 st. YGL och att alltså en överföring av aktuellt slag inte är ett radioprogram i YGL:s mening. Eftersom bilageregeln förutsätter att spridning sker i form av ett sådant radioprogram som avses i YGL innebär databasregeln således enligt sin ordalydelse att ett tillhandahållande enligt databasregeln inte faller in under bilageregeln. Särskilt med hänsyn till att flera olika konsekvenser av ett motsatt synsätt, t.ex. frågan om preskription, framstår som outredda (jfr prop. 2001/02:74 s. 78 f., 2001/02:KU 21 s. 51 ff.), saknas anledning att tolka regeln utöver dess ordalydelse.

Vid denna bedömning saknas anledning att ta ställning till frågan om Pressens Bild skall anses ha utgjort ett organ för ägaren till tidningen Expressen.

I målet kvarstår ytterligare frågor att pröva, däribland frågan om databasregeln är tillämplig på det påtalade tillhandahållandet av artiklarna i PressText. Det bör ankomma på TR:n att pröva dessa frågor.

Beslut HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut undanröjer HD TR:ns beslut samt visar de överklagade målen åter till TR:n för fortsatt behandling.

JustR Munck och referenten, JustR Pripp, var av skiljaktig mening på sätt framgår av följande yttrande: Vi instämmer med majoriteten t.o.m. det stycke i skälen som börjar med orden "För vissa sändningar" och slutar med orden "innehållet i registret". Därefter anför vi följande.

En förutsättning för en tillämpning av databasregeln i 1 kap. 9 § YGL är att en mottagare på begäran tillhandahålls upplysningar direkt ur en databas. Enligt paragrafen skall grundlagens föreskrifter om radioprogram tilllämpas vid ett sådant tillhandahållande. Detta kan uppfattas så att YGL:s föreskrifter om radioprogram inte gäller direkt enligt 1 kap. 1 § 3 st. YGL och att alltså en överföring av aktuellt slag inte är ett radioprogram i YGL:s mening.

Å andra sidan bör också beaktas att lagstiftaren med bilageregeln har skapat ett system där det tryckfrihetsrättsliga ensamansvaret för innehållet i en periodisk skrift ligger på en och samma person, oavsett om skriften i sin helhet eller delar av denna sprids i tryckt version eller som ett radioprogram så som denna term får förstås enligt 1 kap. 1 § 3 st. YGL. För bilageregeln är det relevant att ägaren till den periodiska skriften har ett bestämmande inflytande över spridningen, både vad gäller innehåll och tid. Ett sådant inflytande har enligt databasregeln den som på begäran tillhandahåller möjligheten för en mottagare att till sig få översänt innehåll i en webbsida. Sammantaget får det mot bakgrund av vad som nu sagts anses mest förenligt med det ensamansvar som eftersträvas i bilageregeln att tolka denna så att den omfattar också ett tillhandahållande enligt databasregeln av innehållet i hela eller delar av en periodisk skrift (jfr SOU 2001:28 s. 107 och där gjord hänvisning till SOU 1997:49 s. 112. Jfr även Wennberg m.fl., Yttrandefrihetsgrundlagen, 2 uppl., 1999 s. 86). En sådan tolkning kan inte anses strida mot ordalagen i de aktuella reglerna.

Den i målet påtalade publiceringen av artikeltexter får därför anses ha skett i form av ett radioprogram som avses i YGL.

HD:s beslut meddelades d. 29 jan. 2003 (mål nr Ö 1497-02).

Metadata

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 2007 s. 309: Tidningsartiklar som ingått i en databastjänst har ansetts ha tillhandahållits allmänheten av tidningens redaktion och därigenom vara omfattade av den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § första stycket...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation