NJA 2004 s. 149

Fråga om en ritning som innehöll två bilder av en golvskiva åtnjöt upphovsrättsligt skydd. 1 § andra stycket lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Trelleborgs tingsrätt

Välinge Aluminium AB (Välinge) förde efter stämning å Perstorp Flooring AB (Perstorp) vid Trelleborgs tingsrätt den talan som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (rådmännen Hans Nilsson och Rune Håkansson samt tingsnotarien Krister Eiman) anförde i dom den 2 juni 1999:

Bakgrund

Välinge med ställföreträdaren D.P. har utvecklat ett system för läggning och mekanisk hopfogning av golvskivor. Målet avser frågor om upphovsrätt till en ritning av en sådan golvskiva, bilaga 1. Ritningen har utförts av D.P:s son T.P.

Yrkanden m.m.

Välinge har yrkat att tingsrätten fastställer

1. att Välinge jämlikt 1 § andra stycket lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) har upphovsrätt till ritningen enligt bilaga 1, innefattande förfoganderätt jämlikt 2 § sagda lag med uteslutande av Perstorp,

2. att Perstorp blivit ersättningsskyldigt gentemot Välinge jämlikt 54 § första och andra styckena upphovsrättslagen på grund av att Perstorp i strid mot 2 § sagda lag utnyttjat Välinges ritning enligt bilaga 1,

3. att Perstorp blivit ersättningsskyldigt gentemot Välinge jämlikt 54 § tredje stycket upphovsrättslagen på grund av att Perstorp begått intrång i upphovsrätten till ritningen enligt bilaga 1 genom att bryta mot föreskriften i 3 § första stycket sagda lag.

Perstorp har bestritt Välinges käromål i dess helhet.

– – –.

(Välinge ingav yttrande av professorn Marianne Levin av den 21 oktober 1996 med tillägg av den 30 december 1997. Perstorp ingav utlåtande av professorn Lars Pehrson av den 25 april 1997 med tillägg av den 26 mars 1998; red:s anm.)

Parternas talan

Käranden har till utveckling av sin talan anfört:

Grunder

Yrkande 1: Välinges ritning är ett litterärt verk enligt 1 § upphovsrättslagen. Välinge har ej medgivit Perstorp rätt att förfoga över verket på sätt sägs i 2 § sagda lag.

Yrkande 2: Perstorp har, på sätt nedan utvecklas, utan stöd i lag och utan Välinges tillstånd, framställt exemplar av Välinges ritning enligt bilaga 1 genom att kopiera den enligt bilaga 2 (här utesluten; red:s anm.) samt har gjort den tillgänglig för allmänheten genom att använda kopian i sin patentansökan nr 9500809-0. Detta utnyttjande har skett uppsåtligen eller i vart fall av oaktsamhet. Välinge är berättigat till vederlag samt ersättning för förlust och förfång.

Yrkande 3: Perstorp har uppsåtligen eller i vart fall av oaktsamhet underlåtit att ange T.P. som upphovsman eller Välinge som rättighetsinnehavare till ritningen enligt bilaga 2 såväl då den framställdes av Perstorp som då den av Perstorp gjordes tillgänglig för allmänheten genom patentförfarandet. I stället har Perstorp framställt sig som upphovsman. Detta innebär att T.P. åsamkats sådan skada som avses i 54 § tredje stycket upphovsrättslagen. T.P. har överlåtit skadeståndsanspråket härför till Välinge.

Välinges ritning, bilaga 1 till tingsrättens dom, intas här före fortsättningen av domens lydelse; red:s anm.

Välinges ritning

BILAGA 1

Bilagan utesluten här.

Sakframställning

Välinge ingav den 29 april 1994 PCT-ansökan nr SE94/00386 angående ett system för läggning och mekanisk hopfogning av byggnadsskivor. I ansökan inkluderas och åberopas ritningen enligt bilaga 1 utvisande en golvskiva sedd underifrån (fig. 4a) respektive uppifrån (fig. 4b), utformad i enlighet med en av Välinge gjord uppfinning varpå sökts patent i nämnda PCT-ansökan.

Ritningen kan vid första anblicken te sig enkel men för en fackman är det uppenbart att ritningen innehåller detaljer som är unika och som gör det i praktiken uteslutet att någon, oberoende av ritningen, skulle kunna självständigt framställa en identisk ritning. Den uppfinning som ritningen beskriver är av mycket praktisk och ekonomisk betydelse, vilket Perstorp som konkurrent till Välinge och Välinges licenstagare varit och är medveten om.

Välinge gav den 10 maj 1993 in till Patent- och Registreringsverket (PRV) en patentansökan för i princip samma uppfinning som ovannämnda PCT-ansökan avser. Svenskt patent meddelades den 17 oktober 1994. Utan att det enligt Välinges mening har någon avgörande betydelse för frågan om ritningen enligt bilaga 1 har påstått upphovsrättsligt skydd, åberopas nämnda svenska patent som ytterligare stöd för att sådant skydd föreligger.

Välinges ovannämnda PCT-ansökan blev – till följd av att den tillämpliga 18-månadersfristen för offentliggörande räknas från den svenska patentansökan – offentlig som internationell publikation med nr WO94/26999 den 24 november 1994, varigenom Perstorp fick möjlighet att ta del av PCT-ansökan inklusive ritningen enligt bilaga 1. Perstorp har genom sitt ombud vitsordat att Perstorp ”studerat” Välinges ritning. Perstorps patentavdelning/Y.S. har tidigare likaledes meddelat att Perstorp ”studerat publikationen innan vår ansökan inlämnades. Detta har vi full rätt till”.

Perstorp ingav den 7 mars 1995 svensk patentansökan nr 9500809-0 innehållande ritningen enligt bilaga 2 som synes ha framställts genom fotokopiering av Välinges ritning enligt bilaga 1 sedan Perstorp först maskerat Välinges sifferbeteckningar och tillhörande streck och ersatt dessa med egna siffror och streck. Att så skett styrks bl.a. av att maskeringen på vissa ställen är ofullständig och på andra ställen är för omfattande samt av att Perstorps ritning innehåller detaljer, som är identiska med motsvarande element i Välinges ritning utan att sådana detaljer har någon betydelse för Perstorps patentansökan.

Perstorps ansökan har lett till svenska patentet nr 502 994 meddelat den 4 mars 1996. Härigenom har Perstorps ansökan blivit offentlig och därmed tillgänglig för allmänheten. Enligt Välinges uppfattning borde detta patent inte ha beviljats, varför Välinge har framställt invändning härom i patentförfarandet. Om PRV:s prövning skulle gå Välinge emot, avser Välinge att överklaga. Detta kan dock befaras dra avsevärt ut på tiden. Det är viktigt för Välinge att föra talan enligt föreliggande stämningsansökan såväl med tanke på ovissheten beträffande patentsituationen som det förhållandet att ritningen enligt bilaga 1 enligt Välinges mening åtnjuter självständigt skydd på upphovsrättslig grund.

Perstorp har ej på något stadium angett T.P. som upphovsman eller Välinge som rättsinnehavare till ritningen enligt bilaga 2. Perstorp har tvärtom i sin ansökan uttryckligen åberopat ritningen enligt bilaga 2 såsom utvisande en av Perstorp gjord uppfinning. Genom Perstorps förfarande har Välinges kunder och andra affärskontakter föranletts att tro att Perstorp – som är ett stort och välkänt företag – är upphovsman till den av Perstorp åberopade ritningen och den uppfinning ritningen beskriver, medan Välinge framstår som ”pirat”.

Välinges och Perstorps ifrågavarande produkter konkurrerar direkt med varandra. Marknaden, som till stor del är internationell, är mycket betydande.

Förutom att Perstorp har utnyttjat och kan befaras utnyttja Välinges ritning, vållar Perstorp Välinge förlust och förfång i form av bl.a.

(a) utebliven försäljning av licenser,

(b) reducerade marknadsansträngningar av Välinges befintliga licenstagare och återförsäljare och därmed minskade royaltyintäkter och försvagad goodwill samt

(c) kostnader för information till befintliga och potentiella licenstagare om de faktiska förhållandena rörande Perstorps patentansökan.

Perstorp ingav den 7 mars 1996 PCT-ansökan nr SE96/00291. Ansökan publicerades den 12 september 1996 under nr WO96/27719. Till ansökan hörde ritningar, bl.a. de som fig. 1 och fig. 2 betecknade. Även om dessa ritningar utgör två blad i stället för ett (såsom Perstorps ritning enligt bilaga 2) samt viss ändring gjorts i fig. 2 beträffande de streckade linjerna (jämfört med bilaga 2), innebär Perstorps förfarande att man fortsatt att utnyttja Välinges ritning enligt bilaga 1 och att bryta mot föreskriften i 3 § första stycket upphovsrättslagen, trots att Välinge i brev den 3 april 1996 hävdat upphovsrättsligt skydd. Därigenom har Perstorp, utöver utnyttjandet, vållat Välinge ytterligare förlust och förfång av det slag som beskrivs ovan under a–c. Perstorps handlande implicerar att man även beträffande Perstorps ritningar till ovan nämnda ansökan bestrider att de innebär utnyttjande eller intrång enligt Välinges yrkanden 1–3.

Det är mycket viktigt för Välinge att ovan påtalade förväxlingsrisker undanröjs och att Välinges därav betingade förluster och förfång bringas att upphöra snarast möjligt. Välinge har dessutom avtalsenliga skyldigheter gentemot licenstagare att tillse att så sker beträffande intrång i deras rätt att exklusivt använda Välinges förevarande uppfinning.

Svaranden har till utveckling av sin talan anfört:

Grunder

1. Perstorp grundar sitt bestridande av käromålet på att Välinges ritning inte är något litterärt verk enligt 1 § upphovsrättslagen. Ritningen uppfyller inte upphovsrättslagens krav på verkshöjd, dvs. att uppvisa ett tillräckligt mått av självständighet och originalitet, och åtnjuter därmed inte något upphovsrättsligt skydd.

2. För det fall tingsrätten skulle finna att Välinges ritning åtnjuter upphovsrättsligt skydd bestrider Perstorp käromålets yrkanden på den grund att Perstorp varken framställt exemplar av Välinges ritning eller gjort denna tillgänglig för allmänheten samt ej heller i strid med upphovsrättslagen på annat sätt utnyttjat denna.

3. För det fall tingsrätten skulle finna att Välinges ritning åtnjuter upphovsrättsligt skydd bestrider Perstorp käromålets yrkande nr 2 (i den del det avser 54 § andra stycket) och yrkande nr 3 dels på den grund att Perstorp ej uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjat Välinges ritning utan att detta utnyttjande skett i god tro, dels på den grund att utnyttjandet ej åsamkat Välinge förlust, lidande eller annat förfång.

Sakframställning

Välinge ingav den 29 april 1994 sin PCT-ansökan nr SE94/00386 omfattande en uppfinning avseende ett nytt system för att åstadkomma en fog längs angränsande fogkanter på två byggnadsskivor (innefattande golvskivor). Denna patentansökan blev offentlig den 24 november 1994. Perstorp studerade därefter noggrant Välinges patentansökan. Perstorp noterade därvid vissa brister. Bland annat gjorde Perstorp bedömningen att om underlaget för golvskivorna inte är helt plant eller om toleranserna hos golvskivorna och därtill hörande lister inte är tillräckliga, finns det stor risk för att golvet inte blir tätt samt att golvskivorna lätt kan glida isär och släppa från varandra. Perstorp beslöt därför att konstruera en egen golvskiva som ej var behäftad med nämnda brister.

Perstorp ingav den 7 mars 1995 svenska patentansökan nr 9500809-0. Den uppfinning patentansökan omfattar avser en golvskiva konstruerad på ett sätt som möjliggör läggning av golvskivan utan användande av lim. Uppfinningen saknar de brister som Välinges uppfinning har. Perstorps patentansökan ledde till svenska patentet nr 502994, meddelat den 4 mars 1996.

Perstorps uppfinning är väsentligt annorlunda än Välinges. Skillnaderna framgår i bild av de detaljerade fig. 3 och 4 till Perstorps patentansökan. Enligt Perstorps uppfinning fixeras golvskivorna mot varandra med bland annat kompletterande låsorgan såsom exempelvis nr 13 och 14 i fig. 3 till Perstorps patentansökan eller som nr 16 och nr 18 i fig. 4 till Perstorps patentansökan. Dessa delar fixerar golvskivorna så att de inte kan glida isär. Perstorps uppfinning utgör således en väsentlig förbättring i förhållande till Välinges uppfinning. Förutom genom att Perstorps uppfinning beviljats patent stöds sistnämnda påstående av att PRV i sin rapport om nyhetsgranskning av internationellt slag avseende Perstorps patentansökan, har angivit att Välinges PCT-ansökan nr SE94/26999 avser en skrift som definierar teknikens ståndpunkt och som inte anses vara av särskild betydelse för patenterbarheten hos Perstorps uppfinning.

Perstorp vitsordar att fig. 1 och 2 i Perstorps patentansökan såvitt avser de linjer som beskriver formen på golvskivan i princip utgör en avbildning av motsvarande figurer 4a och 4b i Välinges patentansökan. De golvskivor som ingår i Perstorps och Välinges respektive uppfinningar ser nämligen, om de återges uppifrån respektive underifrån i en schematisk ritning av aktuellt slag, i stort sett identiska ut. Däremot skiljer sig Perstorps och Välinges ritningar åt vad avser hänvisningssiffror och linjer till dessa. Vidare beskriver varken figurerna 1 eller 2 i Perstorps patentansökan något av de bärande momenten i respektive uppfinning. För att kunna bilda sig en uppfattning om vad respektive uppfinning avser måste man ta del av samtliga de ritningar som beskriver uppfinningen, särskilt de delar som innehåller de bärande momenten i respektive uppfinning, dvs. figurerna 3 och 4 till Perstorps patentansökan och fig. 1, 2, 3, 5, 6 och 7 till Välinges patentansökan samt därtill korresponderande delar av texten i respektive patentansökan. Detta gäller för såväl den ritningsläskunnige som den icke ritningsläskunnige.

Perstorp bestrider att Perstorp angivit sig som upphovsman till ritningarna i fig. 1 och 2 till Perstorps patentansökan. Perstorp har överhuvudtaget inte haft någon tanke på att ange någon upphovsman till de aktuella ritningarna eftersom Perstorp varit, och är, av uppfattningen att dessa ej åtnjuter upphovsrättsligt skydd.

Perstorp bestrider att Perstorps utnyttjande av Välinges ritning vållat eller vållar Välinge någon som helst förlust, lidande eller förfång. Således bestrider Perstorp att Perstorp vållat eller vållar Välinge förlust eller förfång genom utebliven försäljning av licenser, reducerade marknadsansträngningar av Välinges befintliga licenstagare och återförsäljare samt kostnader för information till befintliga och potentiella licenstagare.

Perstorps ritning har framställts på så sätt att Perstorp först kopierat Välinges ritning, därefter delat kopian på mitten och låtit respektive bild byta plats samt slutligen tagit bort Välinges hänvisningssiffror och försett ritningen med egna hänvisningssiffror. Perstorps ritning har således inte framställts genom en renodlad kopiering av Välinges ritning utan utgör en bearbetning därav. Perstorp bestrider således att Perstorp framställt ett exemplar av Välinges ritning.

Det är inte möjligt att överlåta de ideella rättigheterna till upphovsrättsligt skyddade verk, vilka alltid är knutna till fysiska personer och i konsekvens därmed bestrider Perstorp att det är möjligt att överlåta rätten att föra talan om intrång i sådana rättigheter.

Domskäl

I målet har som skriftlig bevisning bl.a. åberopats de aktuella ritningarna bilagorna 1 och 2 samt handlingar som fogats till ovan nämnda patentansökningar.

D.P. har hörts under sanningsförsäkran och därvid bl.a. uppgett: Det är hans son T.P. som gjort alla ritningarna till golvskivorna. S.G. har biträtt med visst underlag till den aktuella ritningen i form av siffror.

På Välinges begäran har vittnesförhör hållits med T.P., Y.S. och G.M.

På Perstorps begäran har vittnesförhör hållits med S.G.

Vittnena har i för avgörandet väsentliga delar berättat följande.

T.P.: Han är civilingenjör från KTH med specialitet på träteknik. Han är uppfinnaren av den först patenterade golvskivan 1993 dvs. det svenska patentet. Det är han som stått för uppfinningen och fadern D.P. som tagit de strategiska besluten.

Golvskivan har inte ritats från en prototyp utan har under lång tid utarbetats i hans huvud och med hjälp av datorn. Han arbetade först med golvskivan sedd från sidan. Alla rättigheter han haft till golvskivan tillhör Välinge. Han tyckte även att det var bättre att Välinge drev frågan om hans ideella rätt. Det är han som gjort den aktuella ritningen. Sifferbeteckningarna har först gjorts av S.G. med penna varefter han har fört in dem på ritningen med datorn.

S.G.: Han är patentkonsult hos AWA-Patent med placering i Helsingborg. Han hade i huvudsak kontakt med D.P. om patentet till golvskivan. T.P. har han haft kontakt med beträffande några ritningar. Beskrivningen till patentansökan innehöll siffror som kopplade den till ritningen. S.G. fick nakna ritningar och förde in siffrorna på dem. T.P. lade sedan in siffror och linjer till dem på ritningen med datorn.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Genom förhören med D.P., T.P. och S.G. är det utrett att ritningen bilaga 1 framställts av T.P. för att inges tillsammans med en patentansökan. S.G. kan inte genom att han biträtt med siffror och deras ungefärliga placering på ritningen anses ha medverkat till ritningens utseende så att han är att betrakta som upphovsman till denna om sådan rätt skulle föreligga. T.P. har förklarat att han överlåtit sina rättigheter till ritningen till Välinge.

I NJA 1998 s. 563, som behandlar upphovsrätt till tekniska ritningar, lämnar HD inledningsvis följande redogörelse för gällande rätt:

Enligt 1 § upphovsrättslagen är litterära och konstnärliga verk föremål för upphovsrätt. Till litterära verk skall enligt paragrafens andra stycke hänföras bl.a. i teckning eller grafik utförda verk av beskrivande art. Även dessa verk måste, för att de skall vara upphovsrättsligt skyddade, kännetecknas av ett visst mått av individualitet och särprägel i förhållande till andra liknande verk. Utrymmet för en självständig utformning är dock i dessa fall vanligen mindre än när det gäller egentliga litterära verk. I förarbetena har uttalats att det här räcker med en viss distans från äldre verk av samma slag eller med andra ord en viss självständighet gentemot dessa (se NJA II 1961 s. 27). Det har också framhållits att det upphovsrättsliga skyddet för sådana verk är tämligen smalt och att det främst utgörs av ett skydd mot direkt avbildning (se Olsson, Upphovsrättslagstiftningen s. 43 och Bernitz m.fl. Immaterialrätt, 5 uppl. s. 33).

Det är inte den tekniska lösningen utan det sätt på vilket golvskivan beskrivits av T.P. på den aktuella ritningen som kan omfattas av upphovsrättsligt skydd. Prövningen avser således ritningens individualitet och särprägel i förhållande till andra liknande verk. Ritningen utvisar en golvskiva sedd dels ovanifrån, dels underifrån. Den innehåller information om golvskivans tekniska beskaffenhet och sifferhänvisningar. T.P. har fått göra vissa lämplighetsavväganden. Ritningen av en golvskiva ger emellertid inte någon större möjlighet till variation och de överväganden som gjorts har – upphovsrättsligt sett – inte varit av mera kvalificerad art. Det kan hållas för visst att om en grupp tekniker fått i uppdrag att envar genom en ritning åskådliggöra den tekniska lösningen avseende ovan- och undersidan av Välinges golvskiva och utfört ritningarna med modern datateknik dessa ritningar inte skulle skilt sig åt i någon nämnvärd utsträckning från ritningen enligt bilaga 1. Även om endast låga krav på verkshöjd skall ställas för en teknisk ritning anser därför inte tingsrätten att den ifrågavarande ritningen har tillräcklig individualitet och särprägel för att nå upp till kraven. Käromålet skall på grund härav helt ogillas.

Domslut

1. Käromålet ogillas

– – –.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Välinge överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade i själva saken att hovrätten skulle bifalla Välinges talan.

Perstorp bestred ändring.

Hovrätten beslöt att genom mellandom pröva frågan om Välinge jämlikt 1 § upphovsrättslagen har upphovsrätt till ritningen enligt bilaga 1 till tingsrättens dom, innefattande förfoganderätt jämlikt 2 § sagda lag med uteslutande av Perstorp.

Hovrätten (hovrättsråden Lars Clevesköld, referent, Marianne Lejman och Torbjörn Nordenson samt hovrättsassessorn Gunilla Berglund) anförde i mellandom den 7 december 2001:

Domskäl

Välinge har som grund för sin talan med avseende på mellandomstemat angett: Ritningen enligt tingsrättens domsbilaga 1 är ett litterärt verk enligt 1 § 2 st. upphovsrättslagen. Ritningen uppfyller kravet på verkshöjd genom dess distans till äldre verk, genom att den uppfyller dubbelskapandekriteriet, genom dess självständighet och genom att den är en följd av intellektuellt arbete. Ritningens upphovsman, T.P., har överlåtit sin rätt till ritningen till Välinge eller till förmån för detta bolag eftergett sin rätt till ritningen. Välinge har inte givit Perstorp förfoganderätt över ritningen.

Perstorp har som grund för sitt bestridande med avseende på mellandomstemat anfört att ritningen inte utgör ett litterärt verk i upphovsrättslagens mening, eftersom den inte uppfyller kravet på verkshöjd.

Välinge har i hovrätten anfört i huvudsak följande. Det finns inget kvalitetskrav i upphovsrätten, men krav på viss originalitet och individualitet ingår i kravet på verkshöjd. Verkshöjdskravet påverkas inte av att ritningen var avsedd att ingå i en patentansökan, men kravet är mycket lågt ställt när det gäller verk av ifrågavarande art. En bild som föreställer endast en rektangel ligger under gränsen för kravet på verkshöjd, men en bild föreställande tre cirklar har i ett engelskt fall bedömts ligga över denna gräns. Det är missvisande att jämföra den i målet aktuella ritningen med t.ex. husritningar eller tekniska ritningar, på grund av de detaljföreskrifter som gäller för sådana och med det begränsade utrymme för skapande som finns i sådana sammanhang. T.P. var helt fri när han skapade ritningen, bortsett från de krav som följer av 23–25 §§ i patentföreskrifterna. Ritningen illustrerar ett mekaniskt hopfogningssystem. Den föreställer således inte en planka, en golvbräda eller en golvskiva. Vid tiden för ritningen fanns inget fysiskt exemplar av fogsystemet. Patentskriften förelåg inte heller, varför den inte kunde utgöra förlaga. Det är för övrigt osannolikt att patentskriften skulle ha lett en annan ritare till att utföra samma ritning. Ritningen är enkel men har varit föremål för en lång rad överväganden.

Perstorp har i hovrätten anfört i huvudsak följande. – Komplexiteten hos Välinges idé är inte avgörande. Själva ritningen är av enkel och grundläggande natur. Uppfinningen kan i huvudsak endast avbildas så som skett. Patentreglerna är visserligen inte så detaljstyrande som reglerna för byggnadsritningar, men det krävs att patentritningar är tydliga. Det finns endast få sätt att visa detaljerna eller att välja perspektiv. Att det vid tiden för ritningen inte fanns någon prototyp medförde inte ett större mått av självständigt skapande. En ritning är endast ett visuellt exempel på vad som är tänkt att bli en färdig produkt. T.P:s överväganden om fogsystemet är inte relevanta, liksom inte hans överväganden om hur man bäst illustrerar det ena eller det andra.

T.P. har hörts som vittne i hovrätten och därvid uppgivit i huvudsak följande. Han är civilingenjör i maskinteknik med inriktning på träteknologi. Han äger 25 procent av Välinge och har varit sysselsatt i företaget sedan år 1996 eller 1997. Han är uppfinnare till det patent i vars underlag ritningen använts. Han illustrerade sin uppfinning med hjälp av ritningen. Han har överlåtit sin rätt till Välinge. – För att skapa ritningen använde T.P. ett illustrationsprogram för datorbruk, Corel Draw. Detta är ett datordesignprogram som medger större illustrativ frihet än andra liknande program. Med ett sådant ritprogram kan man göra mer än vid teckning för hand. – Vid utförande av en ritning av detta slag måste man välja mellan en mängd olika alternativ. Som exempel kan nämnas att man måste välja ritningsteknik, objekt, byggelement, skivans form, dess dimensioner, låssystem, placering, utsträckning, ritningsvy, skala, del- eller helfigur, disposition, placering, orientering, detaljeringsgrad, utsmyckning, skuggning, linjebredd och linjetryck. Genom olika kombinationer av valmöjligheterna kan man åstadkomma 200 till 300 miljoner alternativa ritningar. – Ritandet är att uppfinna, att skapa lite i sänder. Ritningen var i detta fall inte en illustration av något som fanns klart i T.P:s tankar. Han gjorde efter hand ändringar i ritningen som följd av att hans idé ändrades men också till följd av estetiska överväganden. Han fick dessutom göra överväganden som hade att göra med hur idén skulle presenteras för patentmyndigheterna. Han har själv försökt att göra om ritningen likadan igen, men utan att lyckas.

På Välinges begäran har S.G. hörts på nytt i hovrätten. Han har därvid anfört att ritningsarbete med hjälp av datorritprogram ger en snyggare produkt jämfört med traditionell metod, att det är lättare att radera fel och att man kan sända ritningen med hjälp av e-post. Risken för dubbelskapande ökar emellertid inte enligt S.G:s uppfattning.

Hovrätten gör följande överväganden.

I målet är ostridigt att ritningen enligt domsbilaga 1 till tingsrättens dom har T.P. som upphovsman samt att dennes rätt till ritningen överlåtits till Välinge.

Den fråga som hovrätten inom ramen för mellandomstemat har att pröva är huruvida ritningen utgör ett sådant litterärt verk som enligt 1 § upphovsrättslagen omfattas av upphovsrätt. En prövning av detta slag görs enligt stadgad praxis genom en bedömning av om verkshöjden, det mått av skaparkraft som framträder i alstret, är tillräcklig för att medföra upphovsrätt (jfr Per Jonas Nordell, Rätten till det visuella, 1997, s. 49 f.). Uttryckt på ett annat sätt ligger det i själva ordet ”verk” ett krav på en viss självständighet och originalitet (jfr SOU 1956:25 s. 66, NJA II 1961 s. 12).

Ritningen utgör ett sådant litterärt verk, i form av ett i teckning eller grafik utfört verk av beskrivande art, som avses i 1 § andra stycket upphovsrättslagen. Kravet på en viss självständighet och originalitet upprätthålls i princip också beträffande dessa arbetsprodukter för att de skall omfattas av upphovsrätt (a. SOU s. 81, NJA II 1961 s. 27). Emellertid har kravet på verkshöjd i detta sammanhang inte alldeles samma innebörd som för de egentliga auktorverkens vidkommande. Skälet härtill är att utrymmet för en individuell särpräglad formgivning i dessa illustrationsfall är begränsat. Kravet på verkshöjd sätts därför lägre än i fråga om verk av annat slag. Det finns dock även i dessa fall en undre gräns där skyddet upphör: ett rent reproducerande, exempelvis ritning nära efter en förebild, grundar inte upphovsrätt (a. SOU s. 82, NJA II 1961 s. 27). Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till upphovsrättslagen anslöt sig Första lagutskottet till vad som anförts i de här återgivna förarbetsuttalandena (NJA II 1961 s. 34).

En ritning som endast avbildar någonting ur det som brukar benämnas det gemensamma formförrådet, exempelvis en cirkel eller en rektangel, ligger självfallet under gränsen för vad som krävs för upphovsrätt. Av de återgivna förarbetsuttalandena framgår vidare att även ritningar som är mer komplicerade än så kan sakna upphovsrätt. Det i förarbetena valda exemplet visar emellertid att det icke skyddade området mellan å ena sidan avbildningar ur det gemensamma formförrådet och å andra sidan beskrivande verk som skyddas av upphovsrätt är tämligen smalt. En ritning som är något mer än blott en avbildning nära efter en förebild bör därför i allmänhet anses omfattad av upphovsrätt.

Den ritning som T.P. utfört är mer komplicerad än ett blott återgivande ur det gemensamma formförrådet. Den är inte utförd som ett återgivande av en förebild ur verkligheten. I stället är den, oavsett det förhållandet att den skapats med hjälp av en dator, i sin helhet ett alster av T.P:s skaparkraft. Det sagda hindrar ändå inte att ritningen kan falla inom det oskyddade området närmast över återgivanden ur det gemensamma formförrådet. Ritningen har emellertid enligt hovrättens mening så många särdrag som måst bli föremål för individuella överväganden att den når över den tämligen låga gränsen för verkshöjd när det gäller verk av ifrågavarande art. Den omfattas därför av upphovsrätt.

Med upphovsrätten, vilken överlåtits till Välinge, följer att Välinge har sådan uteslutande förfoganderätt som följer av 2 § upphovsrättslagen.

Välinges talan med avseende på mellandomstemat skall därför bifallas.

– – –.

Omständigheterna är sådana att mellandomen bör få överklagas särskilt.

Domslut

Hovrätten förklarar, med ändring av tingsrättens domslut under punkt 1, att Välinge Aluminium AB jämlikt 1 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk har upphovsrätt till ritningen enligt bilaga 1 till tingsrättens dom, innefattande förfoganderätt jämlikt 2 § sagda lag med uteslutande av PERGO (Europe) AB, (tidigare Perstorps Flooring AB; red:s anm.)

Högsta domstolen

PERGO (Europe) AB, (Pergo), överklagade och yrkade att HD skulle fastställa att Välinge inte har upphovsrätt till den ritning som är fogad som bilaga 1 till tingsrättens dom.

Välinge Innovation AB (Välinge), tidigare Välinge Aluminium AB, bestred yrkandet.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Lennander, Regner, Victor, referent, Lindeblad och Wersäll) meddelade den 2 april 2004 följande dom:

Domskäl

Den 29 april 1994 ingav Välinge en PCT-ansökan angående ett system för läggning och mekanisk hopfogning av byggnadsskivor. I ansökan ingick ett antal ritningar genom vilka uppfinningen illustrerades, däribland den i målet aktuella ritningen som innehåller två bilder av en golvskiva sedd dels underifrån och dels uppifrån. Ansökan offentliggjordes som internationell publikation den 24 november 1994.

Frågan i HD är endast om ritningen omfattas av upphovsrätt enligt 1 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen).

I 1 § första stycket upphovsrättslagen görs en skillnad mellan litterära verk och konstnärliga verk. Avsikten har emellertid inte varit att ett verk skall hänföras till endast en av dessa bägge kategorier. Ett litterärt verk kan således åtnjuta skydd även som konstnärligt verk. Till litterära verk räknas enligt andra stycket bl.a. i teckning eller grafik utförda verk av beskrivande art. Välinge har som grund för sin talan uttryckligen endast hänfört sig till andra styckets bestämmelse om litterära verk. En följd av detta är att frågan om ritningarna skulle kunna åtnjuta skydd som konstnärligt verk inte är föremål för domstolens prövning.

Den i målet aktuella ritningen har ingått i en patentansökan. En sådan ansökan, inklusive däri ingående ritningar och andra illustrationer, kan i sig åtnjuta skydd enligt upphovsrättslagen som ett litterärt verk. I fall där någon annan har utnyttjat en del eller delar av ett sådant större verk kan frågan om detta utgjort ett intrång i upphovsrätten vålla särskilda problem (jfr NJA 1995 s. 256 och NJA 1998 s. 563). Frågan i detta mål är emellertid endast om ritningen åtnjuter skydd som ett självständigt verk.

Kraven för upphovsrättsligt skydd kommer i lagtext till uttryck endast genom orden ”skapat” och ”verk”. Av lagens förarbeten (se SOU 1956:25 s. 66) framgår att detta har sin bakgrund i att det ansetts ligga i sakens natur att det inte är möjligt att annat än i allmänna ordalag ange vad som skall vara avgörande för gränsdragningen mellan vad som skall och inte skall åtnjuta skydd enligt lagen. Som grundläggande kriterium anges i förarbetena att fråga skall vara om en produkt som ”höjt sig till en viss grad av självständighet och originalitet”. I förarbetena (a.a. s. 81) betonas vidare att regleringen i andra stycket inte är någon särregel utan att kraven på viss självständighet och originalitet i princip gäller även för sådana produkter. Samtidigt uttalas att kraven i dessa fall inte har alldeles samma innebörd som för ”de egentliga auktorverkens vidkommande” men att det dock fordras ”en viss distans från äldre verk av samma slag”.

Som sammanfattande beteckning på kraven för skydd har i doktrinen, efter tysk förebild, termen verkshöjd lanserats. Termen har därefter vunnit insteg i lagstiftningsarbete och rättspraxis (se t.ex. prop. 1988/89:85 s. 27 f., prop. 1993/94:109 s. 23 ff. samt NJA 1996 s. 712, NJA 1998 s. 563 och NJA 2002 s. 178). Verkshöjdsbegreppet har utsatts för kritik av vissa författare. Kritiken kan dock inte anses vara av sådant slag att den kan ge anledning att avstå från att använda termen som just en sammanfattande beteckning på kraven för att skydd skall föreligga.

Av stor betydelse för bedömningen av om ett verk kan anses åtnjuta skydd eller med andra ord ha tillräcklig verkshöjd är vad som upphovsrättsskyddet är avsett att omfatta och vad det inte omfattar. I lagens förarbeten kommer detta till uttryck främst genom uttalanden om vad som inte omfattas av skydd. Det framhålls sålunda att det är klart att upphovsmannarätten inte omfattar ”vad som skulle kunna kallas verkets innersta kärna, dess ämne, motiv eller idé, och icke heller de tankar, erfarenhetsrön eller uppgifter om fakta som däri framläggas” (SOU 1956:25 s. 68). I linje därmed framhålls också att ”vetenskapliga framställningar skyddas endast i den litterära form, i vilken de framlagts” (a.a. s. 65) och, såvitt angår 1 § andra stycket, att ”teknisk avbildning skyddades endast som avbildning, som resultatet av själva ritningsarbetet” (a.a. s. 82). Det saknar betydelse för dessa avgränsningar av skyddet att det som inte omfattas av skydd kan ha krävt ett omfattande arbete (jfr a.a. s. 67).

Att skyddet är begränsat på det sätt som framgår av de citerade uttalandena innebär också att eventuell självständighet eller originalitet i de hänseenden som inte omfattas av skyddet saknar betydelse för bedömningen av om tillräcklig verkshöjd föreligger.

Den ritning som målet avser består av två rektangulära figurer med vissa kompletterande linjer längs rektanglarnas kort- och långsidor. På ritningen finns dessutom siffror med streck till olika delar av figurerna. Det har inte gjorts gällande i målet att siffrorna med tillhörande streck skulle grunda någon upphovsrätt. Figurerna är enkelt utförda utan inslag som kan anses ge uttryck för någon individuell särprägel. För det fall att figurerna endast utgjort en avbildning av en existerande golvskiva måste det anses att ritningen ligger klart under även de förhållandevis låga krav på verkshöjd som ansetts gälla för produkter av den art som avses i 1 § andra stycket (jfr NJA 1998 s. 563).

I sin processföring har Välinge emellertid lagt vikt vid att ritningen inte var någon avbildning av en existerande golvskiva och att någon sådan inte heller framställts efter det att ritningen färdigställts. Ritningen var därför enligt Välinges uppfattning inte någon teknisk ritning utan en illustration av ett föredraget utförande av en idé. Välinge har också betonat att ritningen inte framställts endast i efterhand som illustration till den färdiga idén utan att ritningsarbetet ingått som ett led i en interaktiv process under utvecklandet av idén.

Att sådana verk, bl.a. tekniska ritningar, som avses i 1 § andra stycket framställs utan att det finns någon färdig i sinnevärlden existerande förebild torde inte vara ovanligt utan tvärtom ofta förekommande. Så kan exempelvis vara fallet när ritningen syftar till att ge anvisningar för tillverkningen av olika produkter (jfr NJA 1998 s. 563). Det upphovsrättsliga skyddet avser emellertid som sagt inte den idé som ligger bakom en ritning utan som ovan citerats endast ritningen ”som resultatet av själva ritningsarbetet”. Att någon färdig förebild inte förelegat är därför inte i sig avgörande för bedömningen av om upphovsrättsligt skydd föreligger. Det avgörande är om ritningen som sådan kan sägas ha den självständighet och originalitet som krävs för skydd.

I sin processföring har Välinge vidare hänfört sig till det s.k. dubbelskapandekriteriet och åberopat den mängd av variationsmöjligheter som har funnits för att illustrera den idé som patentansökan avsåg. Välinge har pekat på 49 olika punkter som var och en lämnat utrymme för olika val för hur illustrationen av idén kunde utformas vilket sammantaget medfört ett närmast astronomiskt stort antal variationsmöjligheter. Detta innebär enligt Välinge att möjligheten till dubbelskapande är utesluten och att ritningen därför åtnjuter skydd.

I likhet med termen verkshöjd har dubbelskapandekriteriet introducerats i doktrinen och där uppnått en förhållandevis bred acceptans som hjälpregel för vad som krävs för upphovsrättsskydd eller med andra ord för att verkshöjd skall anses föreligga enligt upphovsrättslagen. Under senare tid har kriteriet dock utsatts för kritik från flera håll (se t.ex. Nordell, Dubbelskapande i teori och praktik, NIR 1995 s. 630). Kriteriet har formulerats på olika sätt men innebär i princip att skydd förutsätter att verket har en sådan självständighet och originalitet att risken för att någon annan oberoende av verket skulle kunna framställa ett överensstämmande eller liknande verk framstår som minimal.

Kriteriet har efterhand vunnit visst insteg i lagstiftningsarbete (se t.ex. prop. 1988/89:85 s. 27) och rättspraxis. I tre av HD:s avgöranden kan ett dubbelskapandekriterium sägas ha tillmätts en viss betydelse. I NJA 1995 s. 256 och NJA 1998 s. 563 beaktas således risken för dubbelskapande vid bedömningen av om skydd förelegat. Kriteriet synes emellertid inte ha tillmätts någon självständig betydelse för bedömningen utan framstår inte som mer än just en hjälpregel för bevisbedömningen. Också i NJA 2002 s. 178 berör HD frågan om oberoende dubbelskapande. Frågan behandlas dock i det fallet inte i samband med prövningen av om upphovsrättsligt skydd förelegat utan först efter det att det fastslagits att sådant skydd förelåg och också efter det att domstolen konstaterat att det objektivt sett förelåg ett intrång i skyddet. Mot bakgrund härav och hur talan i målet fördes får det antas att frågan om dubbelskapande i det fallet endast avsåg huruvida det förekommit något sådant utnyttjande av verket som berättigar till ersättning enligt 54 § första stycket upphovsrättslagen.

Att alster som kan antas bli föremål för ett oberoende dubbelskapande inte uppfyller kraven på verkshöjd torde knappast vara kontroversiellt. Ett dubbelskapandekriterium torde också kunna vara till hjälp när det gäller att avgränsa ett verks skyddsområde. Däremot kan det inte i sig ge svar på frågan om kravet på verkshöjd är uppfyllt. Med de utgångspunkter från vilka Välinge fört sin argumentation i målet skulle kravet på verkshöjd i det närmaste försvinna. Det kan i sammanhanget noteras att Välinge som ett argument för att någon risk för dubbelskapande inte förelegat bl.a. anfört att den person som gjort ritningen inte själv ansett sig kunna utforma den på samma sätt om han skulle göra om den igen. Det får anses uppenbart att svensk rätt inte innebär att verkshöjd skall bestämmas med tillämpning av ett dubbelskapandekriterium på det sätt som Välinge hävdat.

Vad Välinge gjort gällande i målet om att ritningen inte utgjort avbildning av en existerande golvskiva och att någon risk för dubbelskapande inte förelegat ger, mot bakgrund av vad som nu sagts, inte anledning till någon annan bedömning av ritningens skydd enligt upphovsrättslagen än den som redovisats i det föregående, utifrån utgångspunkten att fråga endast varit om en avbildning av en existerande golvskiva. Det måste således anses att ritningen ligger klart under även de förhållandevis låga krav på verkshöjd som anses gälla för produkter av den art som avses i 1 § andra stycket. Välinges talan skall därför lämnas utan bifall.

Domslut

Med ändring av hovrättens dom förklarar HD att Välinge Innovation AB inte har upphovsrätt enligt 1 § upphovsrättslagen till ritningen enligt bilaga 1 till tingsrättens dom.

– – –.

HD:s dom meddelad: den 2 april 2004.

Mål nr: T 218-02

Lagrum: 1 § andra stycket lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Rättsfall: NJA 1998 s. 563 och NJA 2002 s. 178..