NJA 2004 s. 646

Domskäl

Tingsrätten (i skuldfrågan ordf. rådmannen Maria Lockman och nämndemännen Ann-Mari Palvall, Inger Lindberg och, med undantag för brottsrubriceringen, Mats Olstedt samt i utvisningsfrågan Maria Lockman och Mats Olstedt) anförde i dom den 16 juni 2004, såvitt angår åtalspunkten 1:

Domskäl

De tilltalades inställningar

- - -.

Åtalspunkten 1

I.J. har erkänt gärningen. Han har dock ifrågasatt om koppleribrottet är att bedöma som grovt. Han har bestritt yrkandet om utvisning.

T.M. har underkastat sig ansvar för medhjälp till koppleribrott av normalgraden beträffande J. Han har bestritt yrkandet om utvisning.

B.M. har förnekat gärningen och bestritt yrkandet om utvisning.

Sakframställan

Åklagaren har till utveckling av åtalet anfört: Den aktuella brottsligheten avser såväl en seriebrottslighet som en kedjebrottslighet. Flera personer har samverkat i brottsligheten. De har därvid haft skilda uppgifter, men arbetat för ett gemensamt syfte, nämligen att tillägna sig ersättning för kvinnornas prostitution.

I.J. har tagit emot kvinnor från Ungern när de kommit till Sverige. Han har också haft den primära kontakten med sexköparna. Dessa kontakter har skett genomgående via mobiltelefonsamtal i stor omfattning. T.M. har haft i uppgift att ordna saker i Ungern för kvinnornas resor till Sverige. Han har ordnat flygbiljetter till vissa av kvinnorna och även med bil själv transporterat kvinnor från Ungern till Sverige. Han har också utfört transporter i Sverige till olika sexköpare. Han har dock inte själv haft kontakt med några sexköpare. B.M. har deltagit vid transporterna av kvinnor till olika sexköpare i Sverige. - - -.

I.J. har viss anknytning till Sverige och är någorlunda förankrad i det svenska samhället. Han har bott här under en längre tid och han har familj här. Han har dock sedan en tid tillbaka levt ihop med B.M. De har bott på ett flertal olika adresser i Stockholm. Under den nu aktuella tiden var de bosatta på Götgatan 24.

I samband med polisens spaning under slutet av september månad 2003 uppmärksammades att I.J. tog kontakt med personer via mobiltelefon och avtalade möten med dem. Misstankar uppstod om att dessa kontakter gick ut på att främja kvinnors prostitution. Telefonlistor togs in och beslut om telefonavlyssning av I.J:s mobiltelefon skedde. Polisspaningarna ledde till att polisen fick vetskap om att två kvinnor som skulle sälja sexuella tjänster skulle komma från Ungern till Sverige. Den 16 oktober 2003 ankom passagerarna med planet från Budapest till Stockholm. Två kvinnor kom i sällskap med varandra. De identifierades som A. och G. Kvinnorna talade med passkontrollanten som frågade dem hur länge de skulle stanna i Sverige och vad de skulle göra här. Den ena kvinnan berättade att de skulle hälsa på hennes kusin i några dagar och överlämnade ett mobiltelefonnummer som uppgavs gå till kusinens mobiltelefon. Passkontrollanten ringde telefonnumret och en person som uppgav sig vara I.J. svarade. Han sade att han fanns på Arlanda för att möta upp kvinnorna. Han sade också att kvinnorna under sin vistelse i Sverige skulle bo på adressen Frövigatan 16 i Bandhagen.

I.J. hämtade kvinnorna på Arlanda tillsammans med A.U. och den sist nämnde körde dem in till Stockholm. Vid denna tidpunkt fanns även G-a i Stockholm. De tre kvinnorna inhystes i A.U:s lägenhet på Safirgränd 24 i Solberga. Under perioden den 16 till den 28 oktober konstaterades att I.J. vid ett flertal tillfällen hämtade kvinnorna på Safirgränd 24 och körde dem till olika sexköpare. I samband därmed iakttogs även A.U. Ofta befann sig B.M. med i I.J:s bil. Den 23 oktober vid 23-tiden körde A.U. A. och G. till McDonald’s i Västberga. Där mötte en annan bil upp med ett antal personer i. A. och G. åkte sedan i väg i den ankommande bilen. I.J. hämtade dem senare på kvällen då de återigen körts till McDonald’s. Den 28 oktober 2003 återvände A., G. och G-a till Ungern.

Den 14 november 2003 sammanträffade I.J. och B.M. under en kort stund med en person vid namn M. i dennes lägenhet på Brådstupsvägen 3 i Mälarhöjden. Därefter åkte I.J. och B.M. till Djurgården där de sammanträffade med T.M. som samma dag i sin bil hade anlänt till Stockholm efter att ha färdats från Ungern till Sverige via Trelleborg. Resan till Sverige hade anordnats av I.J. tillsammans med T.M. Syftet var att T.M. skulle transportera hit kvinnor som skulle prostituera sig här. Med sig i sin bil hade han således tre ungerska kvinnor C., I. och J. De tre kvinnorna, I.J., T.M. och B.M. åkte därefter till Brådstupsvägen där T.M. och de tre kvinnorna kom att bo under sin vistelse i Stockholm. Kvinnorna kördes därefter dagligen av I.J. och T.M. till olika sexkunder. Med på dessa resor var även B.M.

Den 15 november 2003 körde I.J. två av kvinnorna i sin Volvo från Brådstupsvägen till Adolf Fredriks kyrkogata där I.A. har sitt kontor. T.M. körde dit ensam i sin Vento. Klockan 21.35 kom de fram och I.J. gick in i fastigheten tillsammans med I. och J. Efter en kort stund återkom I.J. och I. medan J. var kvar där till klockan 22.36 då I.J. och T.M. återkom med sina bilar och hämtade henne. Den 16 november begav sig I.J. återigen från Brådstupsvägen till Adolf Fredriks kyrkogata. Vid detta tillfälle lämnade han där av J. och C. Den 19 november lämnade I. och C. Sverige med morgonflyget till Budapest. Samma dag kördes J. på nytt av I.J., B.M. och T.M. till Adolf Fredriks kyrkogata. Efter ett par timmar hämtades hon upp av I.J. I.J., B.M. och T.M. fortsatte därefter att köra J. till olika sexköpare fram till den 25 november 2003 då de greps. I samband därmed skedde även en husrannsakan på I.A:s kontor. Därvid påträffades två påsar innehållande vitt pulver. Den ena påsen påträffades i I.A:s filofax och den andra var upptejpad på baksidan av en tavla. Efter analys av pulvret meddelade Statens Kriminaltekniska Laboratorium att påsarna innehöll sammanlagt 1,3 gram kokain.

Åklagaren har som muntlig bevisning i denna del åberopat vittnesförhör med J. och med polismännen L.L., C.O. och B.L. Som skriftlig bevisning har han åberopat fotostatkopior av passhandlingar, utskrift av avlyssnade telefonsamtal som även har spelats upp i samband med förhören med de tilltalade, spaningspromemorior, analysresultat av tömda telefoner med SIM-kort tagna i beslag från I.J. och videoprotokoll med foton.

De tilltalades berättelser

I.J. har närmare hörd över åtalet uppgett i huvudsak följande. Han har bott i Sverige i sexton år. Under denna tid har han dock också under kortare perioder varit bosatt i Ungern. Han har två barn som är födda och uppvuxna i Sverige. De bor i Huddinge tillsammans med sin mamma, dvs. hans före detta hustru. Han gifte sig med B.M. i april 2003. De hade dessförinnan känt varandra under cirka sex år. I februari 2003 var han i Ungern. Han är spelmissbrukare. Då han var i Ungern förlorade han mycket pengar på kortspel och fick därför stora skulder till olika personer. Dessa personer hotade honom och krävde mer pengar av honom än vad han kunde betala. I stället för att avbetala skulden kunde han hjälpa till att köra flickor till olika lägenheter i Stockholm och skaffa pojkvänner till dem. Det var en man som heter C-b som ordnade tjejerna i Ungern. C-b kontaktade honom och talade om vilka tjejer som skulle komma. Även tjejerna ringde till honom och bekräftade att de skulle komma.

Då han var i Ungern sålde han viss mark som tillhörde honom. Han fick för denna cirka 160 000 skr. Han återkom till Sverige i april månad 2003. Under året bodde han och B.M. på två eller tre adresser i Stockholmsområdet. De hade först en adress i Hagsätra. Sedan flyttade de till Götgatan 24 där de kom att bo under cirka två månader. De hade en hyreskostnad om 4 300 kr i månaden för lägenheten i Hagsätra. För lägenheten på Götgatan hade de en hyreskostnad om 8 300 kr i månaden. Dessutom hyrde han en lägenhet på Luntmakaregatan under två månader. Månadskostnaden för denna lägenhet uppgick till 10 000 kr. Han hade under sommaren 2003 under en månads tid arbete på ett bevakningsföretag och tjänade ett par tusenlappar. Dessutom äger han ett företag inom byggbranschen i Ungern som nu drivs av en kompanjon till honom. Han har en månadsinkomst från detta företag på cirka fyra- till femtusen svenska kronor. När han var i Sverige under år 2003 levde han och B.M. på de pengar som han hade fått när han sålde mark i Ungern och de inkomster som kom från hans företag i Ungern. Dock spelade han bort cirka 110 000 kr av dessa pengar. B.M. hade ingen inkomst.

Han är god vän med T.M. och har känt honom under cirka åtta till tio år. T.M. brukar importera bildäck från Tyskland till Ungern. De har diskuterat att även importera däck till Sverige. Deras avsikt var att starta ett gemensamt företag. De besökte därför sex eller sju olika däckhandlare då T.M. kom till Sverige. T.M. hjälpte honom att köpa flygbiljetter till kvinnorna som skulle komma hit. T.M. hade själv inga pengar så han skickade ned pengar till denne. T.M. kände till att kvinnorna skulle prostituera sig i Stockholm. Dessa flickor var prostituerade redan i Ungern och hade tidigare också varit prostituerade i andra länder. Den 16 oktober 2003 kom A. och G. till Stockholm. Det var T.M. som hade köpt flygbiljetterna hit till dem. I.J. hade skickat pengar till T.M. så att denne kunde ombesörja detta. Han betalade även pengar till T.M. för det arbete som denne lade ned för att flickorna skulle kunna komma hit. Han tror att det var T.M. som även köpte flygbiljetterna till G-a som var i Sverige under oktober månad 2003.

Han lärde känna A.U. för flera år sedan då de arbetade tillsammans på ett bygge. Han och A.U. åkte till Arlanda den 16 oktober 2003 för att hämta A. och G. A.U. var med på att de skulle bo hemma hos honom. Vid detta tillfälle bodde G-a redan där. Han betalade pengar till A.U. för att kvinnorna fick bo där. Han minns dock inte i dag hur mycket pengar han betalade. Han hämtade ofta kvinnorna vid A.U:s bostad och körde dem till olika sexköpare. B.M. åkte ofta med honom. Han uppfattade det som om hon var svartsjuk på kvinnorna och inte ville att han skulle vara ensam med dem. Det hände också att A.U. körde kvinnorna till olika adresser som han sade till honom att han skulle köra till. A.U. fick ersättning för bensinkostnaden av honom.

Han berättade för en av sina vänner att det fanns ungerska flickor här som ville festa. På så sätt spred sig ryktet. Det var ofta de olika sexköparna som ringde till honom. De överenskom då om tid och plats då han skulle lämna kvinnorna. Det var helt klart att männen skulle köpa sex av kvinnorna. Priset varierade, men oftast kostade det 1 000 kr för en timme. Pengarna överlämnades antingen till honom av någon av sexköparna eller av flickorna. Han tror även att han mottog pengar av A.U. som denne hade fått av sexköpare. Han hade en överenskommelse med kvinnorna om att han skulle lämna halva summan till dem. Kvinnorna arbetade för männen i Ungern. Han vet inte vad kvinnorna gjorde med sina pengar, men han tror att de skickade ned dessa till männen i Ungern. Han spelade bort sina på hästar och casino.

I november 2003 kom J., C. och I. hit. De hade åkt bil från Ungern tillsammans med T.M. Han hade sett till att pengar för resan lämnades till T.M. Pengarna kom antagligen från hans företag i Ungern. T.M. körde hit dem för att de skulle arbeta här. Det var T.M. som hade ordnat så att J. kom hit, medan det var C-b som hade ordnat de två andra kvinnorna. Därefter hade han blivit kontaktad av C. Det är riktigt att han och B.M. åkte till Djurgården för att hämta dem. T.M. och de tre kvinnorna bodde sedan på Brådstupsvägen i Mälarhöjden.

Det var T.M. som körde kvinnorna från Brådstupsvägen till hans bostad på Götgatan. Därifrån åkte de i två bilar och lämnade kvinnorna till olika kunder. Han körde i sin bil och T.M. körde med kvinnorna i sin bil. Ofta åkte B.M. med i hans bil. Kunderna hade han såsom tidigare varit i kontakt med på mobiltelefon och bestämt tid och plats för avlämning. Han erhöll då ofta pengar från kunden och den utvalda kvinnan följde med denne. I vissa fall erhöll kvinnan pengar av kunden som hon sedan lämnade till honom. Efter cirka en timme kom han, B.M. och T.M. tillbaka för att hämta kvinnorna.

Vid tre tillfällen under november månad körde han med kvinnorna till Adolf Fredriks kyrkogata där I.A. har sitt kontor. Kvinnorna kördes dit för att de skulle prostituera sig. Han kommer i dag inte ihåg vem som betalade honom pengar för kvinnorna. Det kan ha varit någon annan än I.A.

I genomsnitt hade kvinnorna en eller två sexköpare om dagen. Det var som flest på fredag- och lördagkvällar. Då flickorna började bråka med varandra orkade han inte längre hålla på med verksamheten utan hade tänkt att skicka hem dem och T.M. och därefter själv gå till polisen. Han såg därför till att I. och C. åkte hem, men T.M. och J. ville stanna kvar.

Han talade varken med T.M. eller med A.U. om att han var hotad av personer i Ungern och att han hade stora skulder. Han nämnde dock för dem att han hade vissa problem. En av flickorna berättade dock för T.M. vem som stod bakom verksamheten.

Han är helt säker på att B.M. inte hade kontakt med några sexköpare. Han tror inte heller att A.U. och T.M. hade det. Kvinnorna själva hade dock en del kontakter eftersom de lärde känna flera kunder.

Kvinnorna som kom hit var medvetna om vad de skulle göra. Oftast hade de själva tagit kontakt med honom och bett om hjälp med att resa till Sverige. Detta eftersom det är bättre betalt att vara prostituerad här än i Ungern. När kvinnorna väl hade kommit hit kunde de röra sig fritt. De bodde själva. De hade pengar, pass och flygbiljetter och kunde åka när de ville om de inte ville stanna kvar här längre. Det uppstod problem mellan tjejerna. De bråkade mycket och blev ovänner om någon fick flera kunder än någon annan. Han pratade aldrig med dem om att de skulle dansa i Sverige. Inte heller försökte han att ordna några dansjobb till dem.

- - -.

B.M. har närmare hörd över åtalet uppgett: Hon känner I.J. sedan flera år. De har bott tillsammans under cirka ett års tid. De är emellertid inte gifta med varandra eftersom den vigselakt de genomgick visade sig inte vara juridiskt bindande. De har en gemensam dotter som i dag är fyra år gammal. Hon har tidigare varit gift med I.J:s bror. Denne vill inte godta att det är I.J. som är pappa till hennes fyraåriga dotter som nu befinner sig i Ungern tillsammans med honom. Detta har lett till att förhållandena mellan henne och I.J:s familj är ansträngda.

Hon och I.J. kom till Sverige och Stockholm i april 2003. Först bodde de i ett par månader på Rådmansgatan. Under denna tid åkte I.J. till Ungern för att sälja del av den mark han äger där. Han var borta i cirka två veckor. När han kom hem igen sade han att han hade fått sex miljoner forinter för marken som han sålde.

Förhållandet mellan henne och I.J. var inte det bästa. Hon var svartsjuk på de kvinnor som kom hit och hon tyckte att han ägnade för mycket tid åt dem. Hon förstod inte varför de skulle vara här. Hon fick stryk av I.J. eftersom hon motsatte sig att kvinnorna var här. Hon kunde inte åka tillbaka till Ungern eftersom hon inte hade några pengar. Dessutom var I.J:s familj arg på henne. Han utnyttjar henne eftersom han vet att hon älskar honom mycket. Hon ringde till kvinnorna vid något tillfälle. Det var I.J. som sade till henne att hon skulle ringa eftersom han ansåg att hon hade gott inflytande på dem. Det var I.J. som talade om för henne vad hon skulle säga till dem. Hon har aldrig sett några pengar i rörelse. Det hände att hon frågade I.J. hur mycket pengar han hade fått då han sålde marken, men han sade då till henne att hon inte skulle blanda sig i hans angelägenheter. Hon frågade I.J. vad han hade med kvinnorna att göra. Han sade då åter igen till henne att hon skulle sköta sig själv. Hon insåg dock att I.J. tjänade pengar på kvinnornas prostitution.

I november kom ytterligare kvinnor till Sverige. Dessa kom i sällskap med T.M. Med i hans sällskap kom C. som hon redan kände. Hon kände till att C. hade prostituerat sig tidigare i andra länder. När hon nu kom till Sverige insåg hon vad hon skulle göra här. T.M:s mål var att syssla med sina däckaffärer i Stockholm. Han skulle importera tyska bildäck till Sverige.

Hon åkte med i I.J:s bil då denne körde kvinnorna till olika adresser och hämtade dem senare. Hon visste vad kvinnorna skulle göra på de olika adresserna. Hon har aldrig själv kört kvinnorna. Hon har aldrig talat med någon sexköpare. Hon var svartsjuk och rädd för att I.J. skulle vara otrogen. Därför åkte hon med I.J. i dennes bil.

Det var I.J. som försörjde henne. Hon har själv aldrig haft något arbete vare sig i Sverige eller någon annanstans. Hon misstänkte aldrig att de pengar som de levde på kom från kvinnornas prostitution. Hon antog att de pengar hon och I.J. levde på sedan han återkommit från Ungern var ersättning som han hade fått då han där sålde mark. Dessutom trodde hon att en del av pengarna kom från hans företag i Ungern.

T.M. har närmare hörd över åtalet uppgett: Han lärde känna I.J. under år 1990 eller år 1991. De kommer från samma ort i Ungern. I.J. sade till honom att det i oktober månad 2003 skulle resa några bekanta till honom från Ungern till Sverige. I.J. bad honom om att skaffa flygbiljetter till hans bekanta, vilket han också gjorde. Han kommer i dag inte ihåg med full säkerhet om I.J. skickade pengar för biljetterna till honom.

Den 10 november 2003 körde han i sin bil från Ungern till Stockholm. Han och I.J. hade kommit överens om att de skulle driva affärer med bildäck. Han kommer inte ihåg om I.J. skickade pengar till honom för att företa resan. Han hämtade J. Hon sade till honom att hon skulle till Sverige för att arbeta som dansare. Han vet inte varför I.J. säger att det var han som ”ordnade” J. Det var I.J. som berättade för honom att även J. skulle följa med i bilen till Sverige.

Några timmar innan han skulle köra meddelade I.J. honom att även två andra kvinnor skulle åka med honom upp till Sverige. Dessa kvinnor, C. och I., skulle enligt I.J. besöka en bekant i Sverige.

Två till tre dagar efter att de hade anlänt till Sverige fick han vetskap om att det inte skulle bli något dansjobb för J. Han insåg i samband härmed också att kvinnorna ägnade sig åt prostitution i Sverige. Han reagerade inte särskilt när han förstod detta. Han hade egentligen ingenting att säga till om. Det är riktigt att han vid några tillfällen körde J. till I.J:s lägenhet på Götgatan och att de därifrån körde och lämnade J. på olika adresser. Det är också riktigt att han och I.J. återkom efter cirka en timme och hämtade henne. Även fast han förstod vad kvinnorna sysslade med fick han inget dåligt samvete och gjorde inte heller några moraliska överväganden utifrån sitt handlande. Han uppfattade det enbart som om han gjorde en tjänst åt och hjälpte en god vän. Då de transporterade J. var ofta även B.M. med i I.J:s bil. Han har inte fått några pengar av I.J. Han hade således inget ekonomiskt intresse i I.J:s verksamhet. Emellertid har I.J. vid något tillfälle tankat hans bil och vid något annat tillfälle laddat hans mobiltelefonkort. Han lämnade inte Sverige och åkte hem till Ungern. Detta eftersom han inte hade tillräckligt med pengar för att kunna göra det.

Han kände till att I.J. tyckte om att gå på casino, men han kände inte till att denne hade stora skulder. Inte heller visste han att I.J. var hotad av kriminella personer hemma i Ungern.

Han var inte helt säker på att I.J. gjorde någon ekonomisk vinst på kvinnornas prostitution, men han antog detta. Han var själv inte intresserad av att få del av någon ekonomisk ersättning. Han bodde tillsammans med kvinnorna i en lägenhet som I.J. hade ordnat och betalat. Under tiden han var i Sverige åt han och I.J. mat tillsammans om dagarna. Det var I.J. som betalade måltiderna. Han anser inte att han själv härigenom gjorde någon ekonomisk vinning av kvinnornas prostitution. I.J. bjöd honom på grund av gammal vänskap mellan dem.

- - -.

Vittnesförhör

J. har i vittnesförhör uppgett: Hon träffade en person i Budapest som hon tror hette T. Han sade att han hade en bekant i Stockholm som hade möjlighet att ordna så att hon kunde åka dit för att dansa på barer. Han sade att hon kunde dansa, men att hon också kunde acceptera något annat, dvs. att prostituera sig. T. tog därefter telefonkontakt med henne och sade att han senare skulle meddela tidpunkt då resan skulle bli av. Så småningom meddelade T. att T.M. skulle hämta henne. Emellertid kunde de inte resa omedelbart utan fick vänta en dag. Såvitt hon förstod berodde detta på att I.J. inte hade skickat pengar till T.M. så att resan kunde påbörjas. Hon hade fått information om att I.J. stod för resekostnaderna, men att hon efter sin ankomst skulle återbetala kostnaden för sin resa. De åkte först till Szolnok för att hämta två kvinnor till. Därefter fortsatte de direkt mot Stockholm. T.M. betalade allt under resan. Såvitt hon vet betalade han även för de två andra kvinnorna. Hon kände inte kvinnorna sedan tidigare, men trodde att de också skulle dansa på någon bar i Stockholm. De två kvinnorna satt i baksätet och talade, medan hon och T.M. satt i framsätet. Hon hörde därför inte vad kvinnorna talade om. Efter det att de hade åkt cirka tre fjärdedelar av färdsträckan hörde hon dock med ett halvt öra att det inte var snack om att kvinnorna hade något dansuppdrag och hon insåg de skulle prostituera sig i Stockholm. Resan tog två dagar. När de kom fram till Stockholm träffade hon I.J. och B.M. De åkte därefter och köpte fyra hopfällbara sängar och de kom alla fyra som hade anlänt till Stockholm att bo i samma lägenhet. Redan första dagen kördes hon till en bensinmack i Stockholm där två män väntade. Hon hade sex med den ene mannen medan den andra kvinnan som också hade körts dit gick i väg med den andre mannen. Hon kom i kontakt med männen genom I.J. I.J. ringde till lägenheten där de bodde och sade vilka kvinnor som skulle komma till hans bostad. T.M. körde dem då dit. Därifrån åkte de sedan gemensamt i väg i två bilar för att träffa någon kund. Efter en timme återkom de för att hämta dem. Hon träffade i genomsnitt en eller två män om dagen. B.M. var hela tiden med i I.J:s bil. Männen betalade pengar till I.J. och hon fick därefter pengar av denne. De hade överenskommit att hon och de andra kvinnorna skulle få hälften av vad männen betalade. Hon tror att I.J. fick femhundra kronor för en timme, varav hon sedan fick 250 kr av honom. Hon vet inte om T.M. också fick någon ersättning. Hon talade aldrig om pengar med honom. Inte heller fick hon några pengar av honom som betalning för att hon hade varit tillsammans med en klient. Hon hade ingen större kontakt med B.M. De talade vid något tillfälle med varandra. Efter cirka en vecka talade hon med henne om prostitutionsverksamheten. B.M. sade att hon borde försöka att ta två klienter på en gång. Hon svarade då att hon inte ville detta och att det var tillräckligt förfärligt att ha en. B.M. föreslog dock att hon skulle gå med på att ta två för pengarnas skull.

Vid tre tillfällen blev hon körd till och lämnad på I.A:s kontor. Vid det första tillfället gick hon upp på kontoret i sällskap med I.J. Efter en kort stund gick I.J. och I.A. Efter en timme återkom I.A. och efter ytterligare ett par minuter återkom I.J. och T.M. Under tiden de var borta hade hon samlag med en av männen på kontoret. Vid det andra tillfället blev hon och en av de andra kvinnorna körda till kontoret. Även vid detta tillfälle följde I.J. med dem upp. Efter det att I.J. och I.A. därefter hade gått hade hon och den andra kvinnan samlag med var en av de två män som fanns kvar på kontoret. Klienterna överlämnade pengar till I.J. Vid tillfällena då pengarna överlämnades stod hon, I.J. och I.A. tillsammans. Vid det tredje tillfället blev hon ensam körd till kontoret. Klienten överlämnade pengar till I.J. och denne och I.A. gick därefter och hon hade samlag med den man som var kvar på kontoret.

Hon nämnde vid något tillfälle för I.A. att hon hade varit i Grekland och dansat. Denne nämnde då att han hade några barer och att hon fick komma dit och titta på dessa. Han erbjöd henne inte jobb på barerna.

Hon har tidigare prostituerat sig i Schweiz. Även vid det tillfället fick hon först under resan dit vetskap om vad hon skulle göra. Det är riktigt att hon ringde till en väninna då hon var i Sverige och sade till denna att hon borde komma hit och prostituera sig.

Tingsrättens bedömning

Inledning

Åklagaren har presenterat en omfattande utredning som haft sin upprinnelse i ett bedrivet spaningsarbete av I.J:s förehavanden från slutet av september månad 2003 fram till den 25 november 2003 då såväl I.J., B.M., T.M., A.U., som I.A. greps. Samma dag stoppades även J. som hörts som vittne vid huvudförhandlingen.

Åklagarens gärningspåståenden grundar sig i väsentliga delar på de uppgifter som I.J. och J. lämnat under förundersökningen och vid huvudförhandlingen. I.J. har i stor utsträckning erkänt gärningen och medgett att han vidtagit främjande åtgärder för att samtliga i målet sex aktuella kvinnor skulle kunna resa till Sverige för att prostituera sig.

Skuld

- - -.

J. har i vittnesförhör detaljerat berättat om sin vistelse i Sverige och beträffande frågan om vilken typ av tjänster som såldes trovärdigt berättat att hon endast hade samlag med män mot betalning. Hennes berättelse har präglats av eftertänksamhet och har framstått som återhållsam. Hennes uppgifter vinner också i övervägande avseenden stöd av den skriftliga bevisningen. Det saknas anledning att ifrågasätta hennes utsaga. Hennes berättelse bör därför ligga till grund för bedömningen av målet.

I.J. har i stor utsträckning erkänt gärningen och medgett att han främjat kvinnornas prostitution genom att se till att de transporterades till Sverige och sedan när de väl hade kommit hit transporterat dem till olika adresser efter att ha etablerat kontakter med sexköpare. Han har också vidgått att han mottagit ersättning och sedan fördelat pengarna. I.J:s erkännande vinner stöd av vittnesförhöret med J. och den av åklagaren åberopade bevisningen. Åtalet mot I.J. är därigenom styrkt. Åklagaren har gjort gällande att gärningen är att bedöma som grovt koppleri. Tingsrätten återkommer nedan med sin bedömning av brottets rubricering.

Genom B.M:s uppgifter har det framkommit att hon varit medveten om vad kvinnorna ägnade sig åt i Sverige. Hon har också insett att verksamheten innebar ekonomisk vinning för I.J. Hon har själv inte haft några inkomster under tiden utan har försörjts av I.J. och måste i vart fall ha haft anledning att anta att även hon erhållit ekonomisk vinning av prostitutionsverksamheten. Hon har själv berättat att hon åkt med i I.J:s bil då kvinnorna lämnades och sedan hämtades hos de olika sexköparna. Dessa uppgifter vinner även stöd av såväl I.J:s, T.M:s och J:s berättelser. Av de av åklagaren åberopade avskrifterna från telefonsamtalen framkommer att B.M. till viss del aktivt tagit del i verksamheten. Hon har i telefonsamtal uppmanat kvinnorna att se vackra ut och har också i ett telefonsamtal den 15 november uppmanat G-a att komma till Sverige och göra pengar. Därutöver har J. i vittnesförhör uppgett att B.M. uppmanat henne att överväga att ha två kunder på en gång med hänsyn till att detta skulle inbringa större intäkter.

Med hänsyn till de uppgifter som ovan framförts anser tingsrätten visat att B.M. tagit större del i verksamheten än vad hon under förhandlingen velat vidgå och att hon därigenom under den aktuella tiden främjat att de sex kvinnorna haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Tingsrätten återkommer nedan med sin bedömning av gärningens rubricering.

T.M. har underkastat sig ansvar för medhjälp till koppleri av normalgraden beträffande J. Redan genom T.M:s egna uppgifter är det visat att han, när det gäller i vart fall fem av de sex kvinnorna, vidtagit de åtgärder som åklagaren påstått, dvs. att införskaffa flygbiljetter för de två kvinnor som kom till Sverige under oktober månad 2003 och att han i november månad 2003 med bil transporterat de övriga två kvinnorna till Sverige. Dessa främjande åtgärder har varit en förutsättning för den prostitution som sedan kom att bedrivas i Sverige. T.M:s intresse av verksamheten framkommer också genom ett telefonsamtal 14 oktober 2003 mellan honom och I.J. då T.M. frågar I.J. om tjejerna ringt till honom och om de har biljetterna hos sig, vilket I.J. bekräftar. T.M:s främjande åtgärder har inte avslutats i Ungern utan fortsatt efter det att han kommit till Sverige med J., C. och I. då han tillsammans med I.J. och B.M. transporterat de tre nämnda kvinnorna till sexköpare här.

T.M. har hävdat att han varken då han köpte flygbiljetter till A. och G. eller då han ankom till Sverige med J., I. och C. kände till att de skulle ägna sig åt prostitution här. Denna insikt erhöll han först sedan han hade anlänt till Sverige. I.J. har å sin sida hävdat att T.M. varit väl införstådd med vad kvinnorna skulle göra i Sverige eftersom det var känt att de levde som prostituerade hemma i Ungern och att de även hade ägnat sig åt prostitution i andra länder. Tingsrätten sätter tilltro till I.J:s uppgifter med hänsyn till vad T.M. uppgett i telefonsamtal med I.J. I telefonsamtal den 6 november 2003 med I.J. diskuterar T.M. tjejernas utseende och i ett samtal den 10 november nämner han att han skall åka och titta på en flicka och se i vilket skick hon är och hur hon ser ut. I samtal den 11 november bekräftar därefter T.M. att tjejen är bra och säger till I.J. att han inte åker i väg med något skräp.

De berättelser som lämnats av J., I.J. sammantaget med vad T.M. själv uppgett och den av åklagaren åberopade skriftliga bevisningen visar enligt tingsrättens bedömning att T.M. tillsammans med I.J. och B.M. ägnat sig åt en koppleriverksamhet där de av åklagaren påstådda kvinnorna utnyttjats för tillfälliga sexuella tjänster mot betalning.

Vad slutligen gäller åklagarens påståenden om att de tre tilltalade tillägnat sig viss del av ersättningen, för de av kvinnorna lämnade sexuella tjänsterna, fäster tingsrätten tilltro till J:s uppgifter vilka även bekräftats av I.J., att denne mottagit ersättning av sexkunderna och därefter lämnat ersättning till den kvinna som utfört den sexuella tjänsten. Genom deras uppgifter är det, som tidigare konstaterats klart att I.J. tillägnat sig ersättning för de sexuella tjänsterna. Även B.M. och T.M. måste med hänsyn till vad som framkommit genom den åberopade bevisningen ha varit intresserade av vad för inkomster verksamheten inbringade. De har även känt till att I.J. erhöll betalning från sexköparna. De har båda under sin vistelse i Sverige helt och hållet försörjts av I.J. Med hänsyn till vad som ovan angetts angående deras intresse av att verksamheten medförde att intäkter inkom till I.J. och till att de måste ha haft anledning att anta att I.J:s pengar kom från kvinnornas prostitutionsverksamhet, anser tingsrätten det vara ställt utom rimligt tvivel att även T.M. och B.M. tillägnat sig i vart fall viss del av ersättningen för utförda sexuella tjänster.

Brottsrubricering

Vad gäller frågan om koppleribrottet är att bedöma som grovt eller inte gör tingsrätten följande överväganden. Den verksamhet som I.J., T.M. och B.M. deltagit i har avsett sex olika kvinnor som samtliga vid olika tillfällen transporterats från Ungern till Sverige för att ägna sig åt prostitution här. Här har de ordnat bostad till dem. Kontakter har knutits med olika sexköpare som kvinnorna därefter har körts till och sedan efter cirka en timme hämtats och körts tillbaka till lägenheten. Tingsrätten finner visat att kopplerigärningen, såsom åklagaren påstått, ingått som ett led i en organiserad verksamhet och bedrivits i större omfattning. Ingenting har framkommit som tyder på att kvinnorna skulle ha blivit utsatta för något våld. Gärningen har visserligen avsett en begränsad tid, men mot bakgrund av vad som ovan anförts och att den avsett ett flertal kvinnor samt att J:s prostitutionsverksamhet kom att avslutas närmast av en tillfällighet anser tingsrätten att gärningen bör bedömas som grovt koppleri.

- - -.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde I.J., T.M. och B.M. enligt 6 kap. 8 och 9 §§ BrB för grovt koppleri till fängelse I.J. två år sex månader, T.M. två år och B.M. ett år. T.M. och B.M. vilka i motsats till I.J. saknade anknytning till Sverige, utvisades vidare ur riket och förbjöds att återvända hit före den 16 juni 2014.

Nämndemannen Mats Olstedt var i fråga om koppleribrottets rubricering av skiljaktig mening och anförde. I målet kan inte anses ha framkommit att I.J., T.M. och B.M. har främjat tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning i någon större omfattning, inte heller kan de anses ha hänsynslöst utnyttjat annan. Sammantaget anser jag därför att de bör dömas för koppleri av normalgraden. Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.

Nämndemannen Ann-Mari Palvall till vilken nämndemannen Inger Lindberg anslöt sig var i fråga om utvisning av I.J. av skiljaktig mening och anförde. Som majoriteten konstaterat skulle en utvisning av I.J. medföra att kontakten mellan hans barn i Sverige och honom i hög grad försvåras. Den brottslighet I.J. nu dömts för är emellertid så allvarlig att han ändå bör utvisas och förbjudas att återvända hit på tio år. Överröstade i denna del är vi i övrigt ense med majoriteten.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsrådet Bo Wiegert samt nämndemännen Margareta Toss och Evy Hellberg) anförde i dom den 25 augusti 2004:

Utredningen i hovrätten

I.J., T.M., A.U. och I.A. har hörts på nytt. De har i allt väsentligt berättat detsamma som vid tingsrätten. T.M. har dock både vid tingsrätten och här förnekat att han medverkat vid anskaffande av flygbiljetter för A. och G.

Vittnesförhöret med J. vid tingsrätten har spelats upp från band.

Åklagaren har åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.

Hovrättens domskäl

Skuld

I enlighet med tingsrättens i denna del i skuldfrågan icke överklagade dom skall I.J. dömas för koppleribrott. Hovrätten återkommer nedan till frågan om rubriceringen av brottet.

T.M. har även i hovrätten medgivit ansvar för medhjälp till koppleri beträffande J., men bestritt åtalet i övrigt.

Utredningen i hovrätten är densamma som vid tingsrätten, dvs. spaningspromemoria, telefonsamtal samt uppgifter från I.J. och J. förutom T.M:s egna. Eftersom I.J:s uppgifter i allt väsentligt stämmer överens med vad J. berättat och stöds av den skriftliga bevisningen anser hovrätten att det saknas skäl att göra någon annan bedömning än den tingsrätten gjort i fråga om T.M:s skuld. Att T.M. medverkat vid anskaffande av flygbiljetter för A. och G. framgår klart av I.J:s uppgifter i förening med de åberopade telefonsamtalen. T.M. skall alltså fällas till ansvar för koppleribrott i den utsträckning tingsrätten gjort.

Även om koppleriverksamheten varit förhållandevis väl organiserad har den endast pågått under en begränsad tid, nämligen den 16-den 28 oktober och den 14-den 25 november 2003. Vid varje period medverkade högst tre kvinnor, som enligt uppgift var och en hade i genomsnitt 1-2 kunder per dag. Verksamheten kan följaktligen inte sägas ha bedrivits i någon större omfattning. Inte heller har det i målet gjorts gällande att kvinnorna skulle ha varit utsatta för någon form av olaga tvång, vilseledande eller annan otillbörlig påverkan. Vid en samlad bedömning anser hovrätten att koppleribrottet visserligen är allvarligt men att gärningen inte når upp till vad som bör bedömas som grovt brott. Tingsrättens dom skall ändras i enlighet härmed.

- - -.

Påföljd

Straffvärdet för det koppleribrott som ligger I.J. till last ligger nära minimistraffet för grovt brott. Straffet för T.M. bör sättas något lägre med hänsyn till att han beträffande A. och G. måste anses ha medverkat i mindre mån och till att han utvisas ur riket.

Hovrättens domslut

Hovrätten dömde med ändring av tingsrättens dom I.J. enligt 6 kap. 8 § BrB för koppleri till fängelse ett år tio månader.

I fråga om T.M. ändrade hovrätten endast på det sättet tingsrättens dom att T.M. dömdes enligt 6 kap. 8 § BrB för koppleri till fängelse ett år sex månader.

Referenten, hovrättsrådet Ingela Halvorsen, och tf. hovrättsassessorn Ulrika Björne var skiljaktiga och ansåg att koppleribrottet skulle rubriceras som grovt med följande motivering: Utredningen i målet visar att den verksamhet I.J. och T.M. bedrivit i Sverige varit tämligen väl organiserad. Flickor har rekryterats i Ungern och T.M. har träffat i vart fall ett antal av dem för att bilda sig en uppfattning om dem innan de fick resa till Sverige. De har assisterats med flygbiljetter eller körts hit i bil av T.M. Resan har således i alla fall varit ordnad för dem. Väl här har de inkvarterats och försetts med vad de behövt för sitt uppehälle genom I.J:s eller T.M:s försorg. Utredningen visar inte entydigt om de fråntagits sina pass och därigenom betagits möjligheten att återvända hem, när de så önskade, men det förekommer uppgifter som visar att I.J. i vart fall inte var främmande för denna begränsning av deras rörelsemöjligheter.

G., A., J., I., C. och G-a har inte varit de första flickor I.J. tagit till Sverige för att arbeta för honom i den prostitutionsverksamhet han bedrev här. Av J:s uppgifter framgår att hon ringt till en väninna i Ungern för att få henne att komma till Sverige för att prostituera sig, när de två flickor som kommit till Sverige samtidigt med henne inte fungerade så bra i verksamheten. Det kan alltså antas att de flickor, som omfattas av åtalet, inte heller var de sista I.J. planerat att utnyttja och att verksamheten skulle ha fortsatt om den inte kommit att avbrytas genom polisens ingripande. Antalet flickor sysselsatta i verksamheten har således inte varit ringa.

Den ekonomiska omfattningen av verksamheten framgår inte av utredningen. Av J:s uppgifter kan vissa slutsatser dras utifrån antalet kunder hon sagt sig ha haft och de priser I.J. betingat sig. En sådan uppskattning synes visserligen ge vid handen att verksamheten inte varit särskilt lönande, men såväl I.J. som hans hustru och T.M. förefaller att ha försörjt sig genom verksamheten och J. har varit beredd att fortsätta och till och med rekommendera sina väninnor att komma hit, varför det måste antas att verksamheten i vart fall ”gått runt”.

Vid en samlad bedömning av de koppleribrott som I.J. och T.M. gjort sig skyldiga till finner vi - även med beaktande att verksamheten pågått under en begränsad tid - att de ingått som ett led i en organiserad verksamhet som bedrivits i större omfattning. De måste därför bedömas som grova. I.J. och T.M. skall därför dömas för grovt koppleri och tingsrättens dom fastställas i den delen.

Överröstade i denna fråga är vi i övrigt ense med majoriteten.

Domskäl

HD (justitieråden Thorsson, Victor, Lindeblad, Calissendorff och Widebeck, referent) meddelade den 22 november 2004 följande dom:

Domskäl

HD har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har Riksåklagaren med stöd av bestämmelsen i 45 kap. 5 § tredje stycket RB justerat åtalet på så sätt att tiden för gärningen i första stycket av gärningsbeskrivningen utökats till att avse ”under tiden oktober och fram till den 25 november 2003” samt att ”Ungern” tillagts som plats för förövandet. I tredje stycket har vidare den ändringen gjorts att påståendet att brotten ”ingått som ett led i en organiserad verksamhet som bedrivits i större omfattning” utbytts mot att brotten ”utgjort en organiserad verksamhet som bedrivits i större omfattning”.

Eftersom Riksåklagaren har överklagat hovrättens dom endast beträffande brottsrubricering och påföljd och då justeringen när det gäller tid och plats för brotten innebär en utvidgning av ansvarspåståendet skall justeringen i dessa delar på grund av bestämmelserna i 51 kap. 23 a § och 55 kap. 15 § RB beaktas endast under förutsättning att det föreligger något sådant s.k. genombrottsrekvisit som avses i dessa bestämmelser (jfr NJA 1999 s. 25).

Av hovrättens dom framgår att hovrätten, i enlighet med hur åklagaren där utvecklade sin talan, lagt omständigheter som ligger utanför den i hovrätten åberopade gärningsbeskrivningen till grund för den fällande domen. Detta får anses vara ett sådant fel som utgör ett genombrottsrekvisit enligt de nyss berörda bestämmelserna. Något hinder föreligger därför inte mot att pröva åtalet i enlighet med det utökade gärningspåståendet.

Till grund för åtalet såvitt avser T.M:s åtgärder i Ungern har åklagaren påstått bl.a. att denne någon gång före den 16 oktober 2003 anskaffat flygbiljetter till de två kvinnor som den dagen flög från Ungern till Stockholm. T.M. har förnekat detta. Utredningen på den punkten utgörs främst av I.J:s uppgifter. Denne har inför HD uppgivit att han tror att anskaffandet av biljetter gick till så att han skickade pengar till T.M. varefter denne köpte biljetterna och gav dessa till kvinnorna, men att det är möjligt att biljetterna kom i kvinnornas besittning utan inblandning av T.M. Åklagaren har vidare åberopat inspelning och utskrift av ett telefonsamtal mellan I.J. och T.M. den 14 oktober 2003. Av detta framgår att T.M. frågar I.J. om kvinnorna har biljetterna hos sig. HD konstaterar att utredningen är otillräcklig för slutsatsen att T.M. anskaffade biljetterna till kvinnorna. Då åklagaren inte har påstått att T.M. på något annat sätt begått koppleri beträffande dessa två kvinnor och ytterligare en kvinna som nämns i gärningsbeskrivningen skall han i den delen frikännas från ansvar.

Åklagaren har vidare påstått att T.M. begått koppleri genom att han i Ungern anordnat en bilresa till Stockholm för tre av kvinnorna. T.M. har förnekat att han vid tidpunkten för anordnandet av resan kände till att syftet med kvinnornas resa var att de skulle prostituera sig i Stockholm. Genom I.J:s uppgifter och av polisen inspelade telefonsamtal mellan I.J. och T.M. framgår emellertid att T.M. kände till detta.

HD ansluter sig i övrigt till hovrättens bedömning av i vilken utsträckning de tilltalade skall fällas till ansvar. De skall således dömas för koppleribrott enligt följande.

För det första har I.J. främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att kvinnorna G., A. och G-a haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning under tiden den 16-28 oktober 2003. Främjandet har bestått i att I.J. anordnat och bekostat kvinnornas resor från Ungern till Stockholm, att han bokat och förmedlat sexköpare och att han med bil transporterat kvinnorna till olika sexköpare. Det ekonomiska utnyttjandet har bestått i att I.J. tillägnat sig viss del av ersättningen för utförda sexuella tjänster.

För det andra har I.J. och T.M. gemensamt och i samförstånd främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att kvinnorna J., I. och C. haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, J. under tiden den 14-25 november 2003 och I. och C. under tiden den 14-19 november 2003. Främjandet har bestått i att I.J. och T.M. anordnat och I.J. bekostat kvinnornas resa från Ungern till Stockholm, att I.J. bokat och förmedlat sexköpare och att han och T.M. med bil transporterat kvinnorna till olika sexköpare. Det ekonomiska utnyttjandet har bestått i att I.J. och T.M. tillägnat sig viss del av ersättningen för utförda sexuella tjänster.

Riksåklagaren har gjort gällande att brotten är att anse som grova eftersom de utgjort en organiserad verksamhet som bedrivits i större omfattning. Riksåklagaren har tillagt bl.a. följande. Verksamheten, som bedrevs yrkesmässigt, krävde rekrytering av kvinnor i Ungern, transport av dem till Sverige, mottagande och inkvartering av dem här samt kontakter med och transporter till sexköpare. Kvinnorna var särskilt utsatta; de kom från ett fattigt land och var i Sverige beroende av de tilltalade, eftersom de inte kunde tala svenska och inte hitta i Stockholm. Varje kvinna hade i genomsnitt en till två kunder per dag. Om verksamheten inte hade avbrutits genom polisingripande hade den fortsatt.

Vid bedömande av om koppleri är grovt skall enligt 6 kap. 9 § andra stycket BrB särskilt beaktas om den som har begått gärningen främjat tillfälliga förbindelser mot ersättning i större omfattning eller hänsynslöst utnyttjat annan. I rättsfallet NJA 1976 s. 202 uttalade HD om den aktuella lagregeln i dess tidigare, något annorlunda lydelse att den inte var så att förstå att den rent kvantitativa bedömningen av den brottsliga verksamheten nödvändigtvis skulle vara ensamt utslagsgivande; också andra omständigheter vid eller kring brottet måste tas i betraktande och en samlad värdering ske av alla de faktorer som kan inverka på frågan om brottet är grovt eller ej.

I förarbetena till bestämmelsen i nuvarande lydelse anges i huvudsak följande (se NJA II 1984 s. 164). Bedömningen av i vilka fall koppleri är att anse som grovt skall ske enligt samma kriterier som tidigare. Ett sätt att hänsynslöst utnyttja annan kan vara att begagna sig av eller åstadkomma drogberoende hos en kvinna för att förmå henne att prostituera sig till vinning för gärningsmannen. Ett annat sätt kan vara att utsätta henne för misshandel i syfte att få henne att inleda eller fortsätta en verksamhet som prostituerad.

Av utredningen framgår inte annat än att verksamheten pågått under relativt kort tid och att frekvensen av prostitutionskontakter under de perioder som sådana förekommit inte varit påtagligt hög. Den verksamhet som åtalet avser kan mot bakgrund härav inte anses ha varit av större omfattning. Annat har inte heller framkommit än att de utnyttjade kvinnorna frivilligt och utan påtryckning rest till Sverige i syfte att ägna sig åt prostitution; några sådana omständigheter som kan anses innebära att gärningsmannen hänsynslöst har utnyttjat annan har inte visats i målet. Sett endast utifrån dessa omständigheter kan det inte anses föreligga skäl att bedöma koppleriet som grovt.

Även under sådana förhållanden kan det emellertid inte uteslutas att koppleri, som åklagaren påstått, är att bedöma som grovt med hänsyn till planering, organisation och yrkesmässighet (jfr 6 kap. 12 § BrB). I likhet med vad annars gäller vid bedömningen av brotts grovhet är detta emellertid beroende av vad åklagaren konkret visat i målet. Utredningen här ger inte stöd för att den åtalade verksamheten präglats av någon högre grad av organisation eller att den annars skulle ha planerats som en yrkesmässig verksamhet. Något klart stöd för att avsikten varit att koppleriverksamheten skulle fortsätta har inte heller framförts. Som målet här föreligger till bedömning kan det därför inte anses ha visats föreligga tillräckliga skäl för att bedöma brotten som grova.

I fråga om fängelsestraffens längd godtar HD hovrättens bedömning när det gäller I.J. Eftersom T.M. i HD döms för endast en del av den påstådda brottsligheten, bör hans fängelsestraff sättas ned.

Domslut

Domslut

HD ändrar hovrättens domslut endast på så sätt att påföljden för T.M. bestäms till fängelse ett år två månader.