NJA 2006 s. 136

En revisor i ett aktiebolag vållade bolaget skada när han fullgjorde sitt uppdrag. Fråga om skadeståndet kan jämkas på grund av medvållande på bolagets sida.

Stockholms tingsrätt

Marknadsplan i Skandinavien Aktiebolag väckte vid Stockholms tingsrätt talan mot revisorn C.R. och yrkade förpliktande för denne att till bolaget utge 619 994 kr jämte ränta.

C.R. bestred yrkandet.

Bolaget försattes senare i konkurs med firma EM-Plan Aktiebolag. Konkursboet övertog bolagets talan.

Domskäl

Tingsrätten (rådmännen Catarina Walldén och Erland Hesslow samt tingsfiskalen Mattias Wittgren) anförde i dom den 4 december 2000 bl.a. följande.

Bakgrund

Marknadsplan i Skandinavien AB:s (Marknadsplan) verksamhet bestod i att inom egna lokaler hyra ut kontor samt i att erbjuda sina hyrestagare vissa servicetjänster som framför allt bestod i att hålla med en för alla gemensam receptionist. Receptionisten har varit Marknadsplans enda anställda. De hyresgäster som jämväl utnyttjat Marknadsplans servicetjänster har också tillsammans ägt samtliga aktier i Marknadsplan. Några företag har enbart hyrt kontor av bolaget och dessa har inte blivit delägare. Det förhöll sig också så att samtliga aktieägare kom att ingå i styrelsen för bolaget och det rådde därmed i stort sett identitet mellan aktieägarna och styrelsen även om det tidsmässigt kunde förekomma förskjutningar.

Verkställande direktör i Marknadsplan var från starten B.W. Denne fick från början ingen ersättning för sitt arbete men eftersom hans insatser i Marknadsplan kom att ta mer tid i anspråk än förutsatt begärde han så småningom att bli arvoderad. Det gick styrelsen med på. Någon fast lön bestämdes inte utan B.W. skulle fakturera sitt arvode. Det är kring detta arvode tvisten kretsar.

Revisor i Marknadsplan var C.R.

Marknadsplan har väckt skadeståndstalan mot såväl verkställande direktören B.W. som mot revisorn C.R. Sedan B.W. avlidit har målet mot honom skrivits av.

- - -

Grunder

Marknadsplan

C.R. har vid utförandet av sitt revisorsuppdrag i Marknadsplan genom vårdslöshet under tiden september 1993 till och med december 1996 vållat bolaget skada. Vårdslösheten har bestått dels i att C.R. brustit i sin granskning av bolagets årsredovisning och räkenskaper, dels i att hans revisionsberättelser saknar anmärkningar om att bolaget brustit i betalning av sociala avgifter, dels ock att han brustit i granskningen av B.W:s förvaltning. Denna vårdslöshet har medfört att bolaget drabbats av skada genom att B.W. utan hinder kunnat fakturera och till sig själv utbetala för höga arvoden liksom ersättning för kostnader som han inte varit berättigad till. - - - Exklusive mervärdesskatt uppgår dessa belopp sammantagna till 638 724 kr. Av detta utgör 41 370 kr ersättning för B.W:s kostnader och återstoden arvode. Rätteligen skulle B.W. ha erhållit ett arvode på 371 250 kr men ingen ersättning för kostnader. Mellanskillnaden, 267 474 kr, utgör Marknadsplans skada i denna del.

Marknadsplan har vidare avseende till B.W. utgivet arvode nekats avdrag för mervärdesskatt och dessutom påförts arbetsgivaravgifter med sammantaget 352 520 kr. Även detta utgör skada för bolaget.

C.R.

Överdebitering

C.R. bestrider att B.W. fakturerat och till sig själv utanordnat högre arvoden än han varit berättigad till. B.W. har fakturerat marknadsmässig ersättning bolaget till nytta. C.R. gör vidare gällande att B.W. har varit berättigad till ersättning för sina kostnader som även de varit till nytta för bolaget. Han bestrider därför att Marknadsplan lidit någon skada i dessa avseenden. Han har inte varit försumlig.

Om tingsrätten skulle finna att B.W. fakturerat för höga belopp och att Marknadsplan därigenom lidit skada samt att C.R. varit försumlig, bestrider C.R. att adekvat kausalitet förelegat mellan försumlighet och skada.

Inget belopp kan vitsordas avseende den påstådda överdebiteringen.

Skatter och avgifter

C.R. vitsordar att han varit försumlig i denna del liksom att skatter och avgifter uppgått till yrkat belopp eller således 352 520 kr. Han vitsordar dock att kausalitet föreligger mellan hans försumlighet och skadan endast såvitt avser 187 128 kr.

Jämkning

Skulle tingsrätten finna att skada uppkommit som C.R. ansvarar för så bör jämkning ske till 0 kronor. Som skäl för jämkning åberopas omständigheterna i målet och då särskilt att Marknadsplans styrelse, vilken varit identisk med dess aktieägare, har känt till förhållandena utan att reagera och i vart fall brustit i vad gäller den interna kontrollen.

- - -

Domskäl

Marknadsplans skada

Tingsrätten konstaterade under denna rubrik inledningsvis att det var ostridigt i målet att B.W. från september 1993 till december 1996 hade fakturerat Marknadsplan och till sig själv utanordnat 638 724 kr. Tingsrätten fann på anförda skäl att han inte hade varit berättigad till ersättning med mer än 506 220 kr och att Marknadsplans skada i denna del sålunda uppgick till 132 504 kr. Vidare konstaterades att Marknadsplan i fråga om skatter och avgifter hade lidit skada uppgående till ett belopp om 352 520 kr.

C.R:s ansvar

Under denna rubrik anförde tingsrätten bl.a. följande.

Överdebiteringen

Enligt 15 kap. 1 § och 2 §aktiebolagslagen (1975:1385) är revisor som av oaktsamhet skadar bolaget skyldig att ersätta skadan.

B.W:s fakturor utgjorde stora utgiftsposter i Marknadsplans relativt blygsamma omsättning, vilken som högst uppgick till runt 1 700 000 kr. C.R. borde redan därför ha granskat fakturorna. Han borde därvid ha gjort klart för sig enligt vilka grunder B.W. debiterade arvode och kostnader och i det sammanhanget borde han med stöd av 10 kap. 7 § aktiebolagslagen ha tagit del av det ersättningsavtal som bolaget hade med B.W. Detta särskilt som B.W. själv attesterade sina fakturor, i den mån de överhuvudtaget attesterades, och som han även ombesörjde utbetalningarna. Det har inte varit tillräckligt att C.R., som han själv har uppgett, nöjt sig med de uppgifter som B.W. lämnat om det bakomliggande avtalet. Hans underlåtenhet att granska B.W:s ersättning har varit oaktsam. Underlåtenheten har lett till att B.W. till skada för Marknadsplan fortlöpande kunnat fakturera för höga arvoden. Därmed är C.R. skyldig att utge ersättning till bolaget.

- - -

Skatter och avgifter

C.R. har haft att i samband med granskningen av B.W:s fakturor även kontrollera huruvida arbetsgivaravgifter skulle utgå och huruvida bolaget var berättigat till avdrag för mervärdesskatt. Han har haft att påpeka eventuella tveksamheter. Hans underlåtenhet i dessa avseenden har varit vårdslös. Även i denna del är han skadeståndsskyldig. Det yrkade beloppet är vitsordat. - - - Tingsrätten finner att kausalitet föreligger mellan C.R:s vållande och hela skadebeloppet.

Jämkning

C.R. har för det fall att tingsrätten skulle finna att skadeståndsansvar föreligger yrkat att detta jämkas på grund av att styrelsen, och därigenom även aktieägarna, i Marknadsplan varit införstådd med förhållandena och i vart fall själv borde ha tagit ett större ansvar för att kontrollera sin verkställande direktörs förvaltning och arvodering.

Revisorn får visserligen sitt uppdrag av bolagets aktieägare vid bolagsstämman. Det betyder emellertid inte att revisorn endast har att bevaka aktieägarnas intressen. Revisorns granskning utgör även en garanti för borgenärerna att bolagets intressen inte blir åsidosatta. Redan av detta skäl är det uteslutet att jämka C.R:s ansvar.

- - -

Domslut

C.R. ålades att till konkursboet utge 485 024 kr jämte ränta.

Svea hovrätt

C.R. överklagade i Svea hovrätt och yrkade ogillande av konkursboets talan.

Konkursboet bestred annan ändring än att det utdömda kapitalbeloppet skulle sättas ned till - rätt räknat - 484 720 kr.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Åke Rehnström, hovrättsråden Karl Bergkvist och Karl Matz, referent, samt adjungerade ledamoten Karin Annikas) anförde i dom den 30 september 2003:

Domskäl

- - -

Hovrätten gör följande bedömning.

Hovrätten finner i likhet med tingsrätten det visat att konkursboet har lidit skada till följd av överdebitering och godtar tingsrättens beräkning av skadans storlek i detta avseende. Den skada som åsamkats boet med avseende på skatter och avgifter är ostridig till beloppet. Den sammanlagda skadan har alltså uppgått till den av tingsrätten fastställda summan minus en felräkning om 304 kr eller till 484 720 kr.

Hovrätten finner liksom tingsrätten, och på de skäl som tingsrätten anfört, att C.R. förfarit oaktsamt vid granskningen av såväl överdebiterade arvoden som av skatter och avgifter. Kausalitet föreligger i förhållande till hela skadebeloppet för skatter och avgifter. Skadeståndsskyldighet föreligger således beträffande hela det i målet aktuella skadebeloppet.

Hovrätten finner slutligen inte att sådana omständigheter är för handen att skäl till jämkning av det skadeståndsbelopp som C.R. befunnits skyldig att utge föreligger.

Sammanfattningsvis skall således C.R:s överklagande ogillas och tingsrättens dom - så när som på avdrag för felräknat belopp - fastställas.

Domslut

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på det sätt att kapitalbeloppet som C.R. har att utge till konkursboet uppgår till - rätt räknat - 484 720 kr.

Högsta domstolen

C.R. överklagade hovrättens dom och yrkade ogillande av käromålet. Till stöd för sin talan åberopade han ett yttrande av FAR och ett utlåtande av professor Erik Nerep.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan om det skadestånd som C.R. hade att utge skulle jämkas på grund av medvållande på bolagets sida. HD fann inte skäl att meddela prövningstillstånd såvitt avsåg de invändningar från C.R:s sida mot skadeståndsskyldighet som redovisades under rubrikerna Överdebitering samt Skatter och avgifter i tingsrättens dom, i följd varav hovrättens dom i den delen skulle stå fast. Frågan rörande prövningstillstånd beträffande målet i övrigt förklarades vilande.

C.R. yrkade härefter att HD skulle, med ändring av det meddelade beslutet om prövningstillstånd, i första hand bevilja prövningstillstånd för målet i dess helhet, i andra hand bevilja prövningstillstånd i frågan om det eventuella skadestånd som C.R. hade att utge skulle jämkas på grund av medvållande på bolagets sida samt vilandeförklara frågan om prövningstillstånd beträffande målet i övrigt.

HD tog upp C.R:s yrkande som en ansökan om resning och klagan över domvilla och meddelade den 24 maj 2005 följande beslut: C.R. har inte anfört någon omständighet som kan föranleda resning i målet eller visat någon omständighet som utgör domvilla. HD avslår därför resningsansökningen och klagan över domvilla.

Konkursboet bestred ändring i hovrättens dom.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Anna Flodin, föreslog i betänkande följande dom:

Domskäl

C.R. har, enligt hovrättens dom i den del denna har vunnit laga kraft, förfarit oaktsamt vid utförandet av sitt uppdrag som revisor i EM-Plan Aktiebolag. Hovrätten fann att C.R. därigenom hade vållat bolaget skada till ett belopp om 484 720 kr.

Fråga i HD är om C.R:s skadeståndsansvar skall jämkas på grund av medvållande från bolagets sida. Den bestämmelse som skall tillämpas, 15 kap. 4 § aktiebolagslagen i dess lydelse före den 1 januari 1999, föreskriver att om någon är ersättningsskyldig enligt 1-3 §§, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

C.R. har som skäl för jämkning åberopat omständigheterna i målet och bl.a. gjort gällande att bolagets styrelse kände till förhållandet att bolaget orsakades skada utan att reagera samt att styrelsen har agerat försumligt genom att brista i kontrollen av bolagets förvaltning och organisation. Konkursboet har bestritt att bolagets styrelse har agerat försumligt och att det finns förutsättningar att jämka på grund av medvållande från bolagets sida. Konkursboet har därvid gjort gällande att det i egenskap av bolag och juridiskt subjekt inte kan åläggas ansvar för en eventuell försummelse från styrelsens sida. Vidare menar konkursboet att jämkning är utesluten med hänsyn till andra intressenter vars intressen bolaget skall skydda, bl.a. borgenärernas. Enligt konkursboet bör inte heller jämkning ske då C.R. har möjlighet att utkräva ett regressansvar av de övriga funktionärer som han anser bär ett solidariskt ansvar. Konkursboet har slutligen gjort gällande att det förhållande att C.R. har en ansvarsförsäkring talar emot att jämkning skall ske.

Enligt aktiebolagslagen ansvarar styrelsen för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter (8 kap. 6 § då gällande lag). Styrelsen skall vidare se till att organisationen av bokföringen och medelsförvaltningen innefattar en tillfredsställande kontroll. Detta sistnämnda ansvar kan inte delegeras till revisorn. Styrelsen skall även utöva noggrann tillsyn över att den verkställande direktören fullgör sina åligganden. Den verkställande direktören skall bl.a. leda bolagets verksamhet, sörja för en tillfredsställande organisation av verksamheten samt svara för att bolagets bokföring fullgörs i överensstämmelse med lag och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt.

Av utredningen i målet framgår att den överdebitering som den verkställande direktören gjort sig skyldig till uppgick till förhållandevis betydande belopp i förhållande till omsättningen i bolaget. Vidare är klarlagt att debiteringen stod i strid med de riktlinjer som styrelsen hade beslutat om. Någon kontroll av den verkställande direktörens debiteringar och hantering av arvodesfrågor fanns uppenbarligen inte. Debiteringen medförde också att gällande skatterättsliga regler inte iakttogs, varför bolaget påfördes arbetsgivaravgifter samt nekades tidigare avdragen mervärdesskatt. Vid angivna förhållanden får det anses klarlagt att bolagets företrädare har agerat försumligt vid fullgörande av sina uppdrag.

Därmed övergår domstolen till att bedöma om den försumlighet som ligger bolagets organ till last innebär att C.R:s skadeståndsansvar skall jämkas. Något hinder mot att jämka på grund av medvållande kan inte anses föreligga (jfr NJA 1998 s. 734). Att medvållandet, som i detta fall, ligger bolaget till last förändrar inte den bedömningen. Vidare är bolaget ansvarigt för sina företrädares handlande. Att ansvaret mellan de inblandade kan vara solidariskt hindrar inte att jämkning sker. Vid bedömningen av var och ens ansvar får hänsyn tas till graden och arten av de olika personernas medverkan (SOU 1941:9 s. 655). Att en revisor har en ansvarsförsäkring eller att bolaget har andra intressenter, exempelvis borgenärer, är omständigheter som inte utesluter jämkning i sig, men de kan självfallet inverka på bedömningen i det enskilda fallet.

Som underinstanserna har funnit har C.R. underlåtit att granska den verkställande direktörens fakturor och vad som legat till grund för dessa. Vidare har han inte kontrollerat de skattemässiga konsekvenserna av dessa transaktioner. Det sistnämnda får anses vara särskilt försumligt av en revisor som har till uppgift att granska ett bolags räkenskaper och bolagsorganens förvaltning. Den försumlighet som ligger bolagets företrädare till last är emellertid av sådan art och omfattning att C.R:s ansvar bör lindras. HD finner vid en bedömning av samtliga omständigheter i målet att C.R:s skadeståndsskyldighet bör jämkas till två tredjedelar.

HD finner inte skäl att bevilja prövningstillstånd i målet i övrigt.

Domslut

HD ändrar på så sätt hovrättens dom att det belopp som C.R. har att utge till EM-Plan Aktiebolags konkursbo bestäms till 323 146 kr jämte ränta.

HD meddelar inte prövningstillstånd beträffande målet i återstående delar. Hovrättens dom skall därmed stå fast i dessa delar.

Domskäl

HD (justitieråden Svensson, Lennander, referent, Lundius, Virdesten och Skarhed) meddelade den 27 mars 2006 följande dom:

Domskäl

Enligt hovrättens i denna del lagakraftvunna dom har C.R. vållat bolaget skada till ett belopp om 484 720 kr. Den fråga som nu skall besvaras är om det skadestånd som C.R. har att utge skall jämkas på grund av medvållande på bolagets sida.

Aktiebolagslagens bestämmelser om organledamöternas skadeståndsansvar innebär att bl.a. en styrelseledamot, verkställande direktör eller revisor som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget, skall ersätta skadan (det interna ansvaret). Detsamma gäller när skadan vållas aktieägare eller annan genom överträdelse av aktiebolagslagen m.m. (det externa ansvaret). Skadeståndet kan emellertid jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheterna i övrigt. Om flera skall ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem. Vad någon av dem har utgivit i skadestånd får återkrävas av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. (15 kap.1, 2 och 4 §§aktiebolagslagen, 1975:1385, i dess lydelse vid den i målet aktuella tiden. Motsvarande bestämmelser finns numera i 29 kap.1, 2, 5 och 6 §§aktiebolagslagen, 2005:551.)

En revisor har till uppgift att granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver. Ett huvudsyfte med granskningen av förvaltningen är att klarlägga om styrelseledamot eller verkställande direktör har gjort sig skyldig till åtgärd eller försummelse som kan föranleda skadeståndsskyldighet. Med den uppgift en revisor har måste man räkna med att om en revisor genom försumlig granskning ådragit sig skadeståndsansvar så har också styrelsen och verkställande direktören medverkat till skadan, eftersom det är dessa bolagsorgan som upprättar årsredovisningen, organiserar bokföringen och svarar för förvaltningen.

C.R. har till stöd för sin invändning att hans skadeståndsskyldighet skall jämkas på grund av medvållande på bolagets sida till följd av övriga bolagsorgans - särskilt styrelsens - försummelse, anfört att denna ståndpunkt vilar på teorin om bolagets ansvar för ledningspersonernas vållande och på principerna om passiv identifikation.

Ett aktiebolags ansvar för vållande av dess organledamöter kan föreligga i två olika former. När ett skadeståndsanspråk grundas på vållande av en organledamot i dennes egenskap av organ för bolaget gäller det s.k. organansvaret (se t.ex. Hellner & Johansson, Skadeståndsrätt, 6 uppl. 2000, s. 149 f. och Bengtsson & Strömbäck, Skadeståndslagen, 2002, s. 54 och 78). Detta ansvar innebär att ledamotens vållande tillräknas bolaget som dess eget (ansvar för eget vållande). Organledamotens uppträdande kan därvid medföra att bolaget både kan bli skadeståndsskyldigt och få vidkännas jämkning av sin egen rätt till skadestånd till följd av medvållande. När ett skadeståndsanspråk grundas på ett vållande som ledamoten snarare har gjort sig skyldig till i sin egenskap av arbetstagare gäller reglerna om principalansvar (ansvar för annans vållande). Principalen och arbetstagaren ses härvid som en enhet i förhållande till den som drabbas av skada och principalen blir skadeståndsskyldig på grund av arbetstagarens vållande. I ett fall där arbetstagaren och tredje man vållat principalen skada får principalen vidkännas jämkning av sitt skadestånd eftersom arbetstagaren varit medvållande till skadan (passiv identifikation). När aktiebolagets organansvar eller principalansvar har aktualiserats kan bolaget i sin tur kräva ersättning av den försumlige organledamoten eller arbetstagaren för den skada som denne orsakat bolaget (se härom t.ex. prop. 1972:5 s. 433 och 564, bl.a. angående regeln i 4 kap. 1 § skadeståndslagen, 1972:207, om arbetstagares skadeståndsansvar).

Av det sagda följer att jämkning på grund av medvållande på den skadelidandes sida i och för sig kan ske även i aktiebolagsrättsliga förhållanden. Här kan också hänvisas t.ex. till rättsfallen NJA 1998 s. 734 och 1960 s. 243, som båda gällde skada som bolagsorgan - revisor respektive styrelse - hade vållat en extern skadelidande, och NJA 1926 s. 185, som gällde frågan om ett aktiebolags rätt till försäkringsersättning för skada som styrelseledamot hade orsakat uppsåtligen. Att märka är emellertid att inget av dessa exempel avser en organledamots interna ansvar gentemot bolaget.

För att reglerna om medvållande på aktiebolagets sida vid organansvar och principalansvar överhuvudtaget skall bli aktuella, fordras att det finns ett tredje intresse involverat. Syftet med reglerna om passiv identifikation är att få en lämplig riskfördelning mellan skadevållaren och den skadelidande; den skadelidande skall inte komma i en bättre ställning när någon för vilken han ansvarar har varit medvållande, än då han själv har varit det. I det interna förhållandet där endast principalen och arbetstagaren är involverade, och där det är arbetstagaren som vållat principalen skada, uppkommer inte frågan om passiv identifikation. På motsvarande sätt gäller att aktiebolagets organansvar inte aktualiseras i en situation där endast bolaget och organledamoten är berörda och där det är organledamoten som vållat bolaget skada. Det förhållandet att det är två eller flera organledamöter som är skyldiga till bolagets skada medför ingen skillnad, när det endast är fråga om det interna ansvaret mot bolaget.

När två eller flera organledamöter har vållat bolaget skada vid fullgörandet av sitt uppdrag, tillhandahåller aktiebolagslagen i stället den jämkningsmöjlighet som angavs inledningsvis (15 kap. 4 § i 1975 års aktiebolagslag vid den i målet aktuella tiden, numera 29 kap. 5 § i 2005 års aktiebolagslag). Vid den bedömning som skall göras enligt denna jämkningsregel kan hänsyn bl.a. tas till de plikter som åvilat envar av de medverkande på grund av hans organställning och till graden och arten av de olika personernas medverkan. (Se t.ex. Stenbeck, m.fl., Aktiebolagslagen, 6 uppl. 1970, s. 497 ff. och af Sandeberg, Aktiebolagsrätten, 2006, s. 263.) Härutöver bör också möjligheten att rikta regresstalan mot andra ansvariga organledamöter beaktas. Om t.ex. styrelsens medlemmar och revisorerna är solidariskt ansvariga för samma skada, och styrelsens medlemmar beviljas ansvarsfrihet, berövas revisorerna inte därigenom sitt eventuella regressanspråk mot de styrelsemedlemmar som skulle ha varit ersättningsskyldiga mot bolaget, ifall ansvarsfrihet inte hade beviljats dem (Taxell, Ansvar och ansvarsfördelning i aktiebolag, Åbo 1963, s. 220; jfr Kedner m.fl., Aktiebolagslagen, del II, 5 uppl. 1996, s. 272).

På grund av det anförda skall frågan om det skadestånd som C.R. har att utge skall jämkas på grund av medvållande på bolagets sida besvaras nekande.

Domslut

HD förklarar att det skadestånd som C.R. har att utge inte skall jämkas på grund av medvållande på bolagets sida.

HD meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens dom står därmed i alla delar fast.

HD:s dom meddelad: den 27 mars 2006.

Mål nr: T 4088-03.

Lagrum: 29 kap.1, 2, 5 och 6 §§aktiebolagslagen (2005:551).

Rättsfall: NJA 1998 s. 734, NJA 1960 s. 243 och NJA 1926 s. 185.