NJA 2006 s. 188

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Hans-Åke Nygren) anförde i dom den 10 juni 2002:

Yrkande m.m.

Under åberopande av 36 kap. 7 § BrB, 13 kap. 9 § BrB, 5 § och 20 § första stycket lagen (1985:426) om kemiska produkter samt 45 § första stycket 3 p. miljöskyddslagen (1969:387) - samtliga lagrum i deras lydelser före den 1 januari 1999 - har åklagaren yrkat att Hydro Agri AB åläggs företagsbot om minst 300 000 kr. Åklagaren har därvid anfört följande (texten här något redigerad).

På fastigheten Sjötullen 1:11 inom Köpings kommun driver Hydro Agri AB en industri för tillverkning av bl.a. salpetersyra, gödselmedel och tekniskt ammoniumnitrat. I tillverkningen används bland annat fosforsyra. En del av tillverkningen inom området sker i den s.k. NPK- fabriken. För sistnämnda del av verksamheten gällde att företaget som riktvärde endast fick släppa ut 2 kg fosfatfosfor per dygn som medelvärde för drifttiden under en månad. Som gränsvärde gällde att Hydro Agri AB inte via huvudavloppet fick släppa ut mer än 10 kg fosfatfosfor per dygn beräknat i medeltal per kalenderår. Bolaget hade också skyldighet att reglera processer och driva reningsutrustningar på ett sådant sätt att föroreningsutsläppen hölls på en så låg nivå som möjligt. Bolaget hade också skyldighet att utnyttja korttidsvärden för att fortlöpande begränsa föroreningsutsläppen från olika anläggningsenheter.

Under vecka 24 1998 genomförde bolaget ett revisionsstopp i anläggningen. Under pågående förberedelser för återstart genomfördes den 10 juni kl. 16.45-17.20 dessutom ett strömavbrott, varigenom bl.a. en cirkulationspump, P 404 B, i NPK-fabriken stoppades utan att återstartas. Fosforsyra läckte därigenom från en tank rymmande 150 kbm via cirkulationspump P 404 B och ner i en uppsamlingstank, V-410, som var försedd med en dräneringspump, P-405. Till följd av att pumpens luftventil var stängd startades inte pumpen när syranivån i tanken steg. Nivålarm i denna utlöstes, men resulterade inte i effektiva motåtgärder, varför tanken svämmade över. Fosforsyra rann ner på marken och via en dagvattenledning till det för hela anläggningen gemensamma huvudavloppet, som vid en punkt kallad D 7 var försedd med en pH-mätare. Den 10 juni kl. 22.37 registrerades vid D 7 en för hög syrakoncentration i det vatten som passerade denna punkt. Fortsatt utsläpp förhindrades inte. Den 11 juni omkring kl. 05.45 upptäcktes att starkt frätande fosforsyra runnit ut på marken och ner i dagvattenledningarna. Effektiva motåtgärder vidtogs då för att förhindra fortsatt utsläpp av fosforsyra.

Under tiden den 10-11 juni 1998 läckte från NPK-fabriken till huvudavloppet och vidare till Köpingsån och Mälaren sammanlagt ca 3 200 liter fosforsyra eller ca 1 270 kg fosfatfosfor.

Av oaktsamhet förorenade Hydro Agri AB på ovannämnt sätt Köpingsån och Mälaren på ett sätt som medfört eller kunnat medföra sådana skador på djur eller växter som inte är av ringa betydelse. Bolaget åsidosatte därigenom också dels sin skyldighet att driva anläggningen så att föroreningsutsläppen hölls på en så låg nivå som möjligt dels ock sin skyldighet att fortlöpande begränsa nämnda utsläpp samt att vid riktvärdesöverskridande vidtaga omedelbara och effektiva åtgärder för att förhindra fortsatt överskridande av riktvärdet.

Genom att på ovannämnt sätt av grov oaktsamhet hantera fosforsyra utan att vidtaga erforderliga försiktighetsmått till förhindrande av skador på människors hälsa eller i miljön åsidosatte bolaget de för kemikaliehantering gällande aktsamhetskraven.

Oaktsamheten bestod i att anläggningen inte var så beskaffad att 1) utsläpp från NPK-fabriken till huvudavloppet förhindrades, att 2) larmfunktionerna i NPK-fabriken var klara och entydiga så att omedelbara motåtgärder kom till stånd, att 3) personalen ej tillräckligt utbildats och instruerats i vikten av noggrannhet vid stopp och återstart av anläggningen, att 4) personalen ej underrättats om strömavbrottet och vad de då hade att iakttaga samt att 5) personalen ej heller instruerats i vikten av att omsorgsfullt undersöka varje tecken på överutsläpp för att förhindra varje form av överutsläpp från anläggningen.

Hydro Agri AB har på ovannämnt sätt i utövningen av näringsverksamhet grovt åsidosatt de särskilda skyldigheter som varit förenade med verksamheten och begått brott av allvarligt slag samt underlåtit att göra vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten.

På frågor från tingsrätten har åklagaren förklarat att det som görs gällande är dels att vållande till miljöstörning enligt 13 kap. 8 a § och 9 § andra stycket BrB begåtts, dels att brott mot lagen om kemiska produkter bestående i åsidosättande av den s.k. försiktighetsregeln i 5 § samma lag begåtts och dels att brott mot miljöskyddslagen bestående i åsidosättande av ett den 21 juni 1993 meddelat beslut av Koncessionsnämnden för miljöskydd begåtts.

Domskäl

Hydro Agri AB:s inställning

Hydro Agri AB (i fortsättningen benämnt bolaget) har tillbakavisat påståendena om förövade brott samt bestritt skyldighet att betala företagsbot. I händelse av att förutsättningar för att döma ut företagsbot skulle befinnas föreligga har bolaget gjort gällande att boten skall sättas väsentligt lägre än 300 000 kr.

Redogörelse för ostridiga fakta

Bolaget, som ingår i Hydrokoncernen, har en fabriksanläggning i Köping. I en del av anläggningen tillverkas syra (”syrafabriken”). I en annan del tillverkas gödselmedel och tekniska nitrater (”gödselfabriken” eller NPK-fabriken). I gödselfabriken används av bolaget inköpt fosforsyra. Fosforsyra är irriterande och - i vart fall i koncentrerad form - frätande, dock ej starkt frätande. Syran är inte klassad som miljöfarlig eller giftig av Kemikalieinspektionen. När fosforsyra kommer ut i vattendrag och liknande omvandlas den till fosfatfosfor, som har en gödande effekt på växtlivet.

Fosforsyran i gödselfabriken förvaras i en tank benämnd V-422. Syran brukar dock pumpas runt i ett system för att sediment inte skall bildas. Under rundpumpningen passerar syran en ventil, VB-107, och en pump, P-404 B. Under P-404 B finns av säkerhetsskäl ett uppsamlingsutrymme, V-410, som kallas för ”gropen”. Om gropen blir för full skall en annan pump, P-405, gå igång varvid syran i gropen återförs till tank V- 422. I gropen finns två larm, ett s.k. nivålarm och ett s.k. högnivålarm.

Allt dagvatten och annat flytande utsläpp från gödselfabriken och fabriksanläggningen i övrigt hamnar i Köpingsån. Innan gödselfabrikens utsläpp kommer ner i ån passerar det två larmade punkter, F1 och F2. Det passerar också - slutligen - en larmad punkt som kallas för D7. Sistnämnda larmpunkt är gemensam för hela anläggningen, vilket innebär att även utsläpp från syrafabriken passerar punkten.

Angående vad som sagts i de två föregående styckena, se bilaga 1 (vilken dock inte utvisar larmpunkterna F1 och F2). (Bilaga 1 här utesluten, red:s anm.)

Produktionen i bolagets anläggning stannar varje år av några dagar. Anledningen därtill är att bolaget vill kunna se över och reparera sina maskiner m.m. Under år 1998 ägde ett dylikt revisionsstopp rum vecka 24. Någon gång mitt på dagen den 10 juni började bolaget successivt att köra igång produktionen igen. Mellan kl. 16.45 och kl. 17.20 stängde man av någon anledning av strömmen till gödselfabriken. Någon gång strax före kl. 22.40 indikerades i larmpunkt D7 att pH-värdet i vattnet som gick ut i Köpingsån var onormalt lågt. De som arbetade i anläggningen för tillfället började undersöka vad som kunde vara förklaringen till det låga pH-värdet. Eftersom inga indikationer kommit från F1 eller F2 låg det nära till hands att misstänka att något inte var som det skulle i syrafabriken. I syrafabriken hittades också någon läcka som felaktigt antogs ha lett till larmet i D7. Den egentliga anledningen till larmet i D7 upptäcktes först kl. 06.45 morgonen därpå. Processingenjören C.H. såg då att fosforsyra trängde ut på asfalten på gårdsplanen genom ett galler och rann iväg. Upptäckten ledde till att omedelbara åtgärder vidtogs och att syrautsläppet stoppades. Då hade emellertid totalt omkring 3 200 liter syra redan hamnat i Köpingsån.

Utredning som vidtogs med anledning av det inträffade visade i korthet följande. När revisionsstoppet vidtogs hade ventil VB-107 felaktigt lämnats öppen. Fosforsyra rann därför ner från V-422 till pump P 404- B. Den pumpen stod inte emot trycket, utan släppte igenom syra till gropen (V-410). När nivån i gropen blev alltför hög satte pump P-405 inte igång eftersom en luftventil som satt på densamma felaktigt var stängd i stället för öppen. Resultatet blev att gropen så småningom började svämma över. Fosforsyran från gropen trängde ut på gårdsplanen utan att passera gödselfabrikens larmpunkter F1 och F2. Från gårdsplanen rann den vidare ner i en brunn och kom till slut att passera larmpunkt D7 innan den hamnade i Köpingsån. Flödet av syra på gårdsplanen gick inte eller var i vart fall mycket svårt att upptäcka under natten enär det då regnade kraftigt.

Bolagets verksamhet regleras bl.a. av ett den 21 juni 1993 meddelat beslut av Koncessionsnämnden för miljöskydd. Beslutet stipulerar, jämte annat, rikt- och gränsvärden i enlighet med vad som angetts av åklagaren. Riktvärdet får överskridas, men om överskridande sker uppkommer en skyldighet för bolaget att ”vidta sådana åtgärder att värdet kan hållas”. Gränsvärdet får inte överskridas. - Det utsläpp från bolaget som ägde rum den 10-11 juni 1998 innebar att riktvärdet överskreds. Trots utsläppet blev dock aldrig gränsvärdet (”årskvoten”) överskridet.

Bolagets anställda, förutom kontorspersonal och liknande, arbetar i skift i olika lag. Skiftbyte sker kl. 06.00, 14.00 och 22.00.

Utredning

Vittnesförhör har ägt rum med G.L., L.S., C.H., L-H.K. och L.W. (personer som i vart fall vid tidpunkten för den händelse som målet handlar om var anställda hos bolaget). Vidare har vittnesförhör ägt rum med I.N. (miljöinspektör vid Köpings kommun vid tidpunkten för händelsen). Diverse skriftligt material har också gåtts igenom.

Av det som uppgetts av de hörda antecknas här följande.

G.L.: Han arbetade vid bolaget under 31 år innan han nyligen fick pension. Han slutade som skiftbas. Alla som arbetar skift håller på med processövervakning och provtagningar. En person i skiftlaget fungerar som processledare, dvs. sitter i kontrollrummet och ger de andra order. Även processledaren har dock skiftbasen som chef. Bolagets anläggning i Köping hade det aldrig varit några större problem med; det var ”en pålitlig anläggning”. De anställda hade fått sin utbildning på plats och bolagsledningen fokuserade dem ständigt på säkerhetsfrågor. ”Ibland var det så noga med allting att det blev jobbigt.” Olika typer av checklistor fanns. Bl.a. fanns, även före år 1998, checklistor för åtgärder vid revisionsstopp. Vid återstart efter revisionsstopp är det väldigt stressigt. Många larm går - ”det pinglar och håller på hela tiden” - trots att det inte är några nödsituationer. Detta beror på att man ”håller på med anläggningen” och startar upp olika enheter successivt. Det skift som han basade över gick på kl. 06.00 den 11 juni 1998. Han vet därför inte riktigt hur det kom sig att utsläppet av fosforsyra kunde ske. Det skift som startade upp syrapumpningen skulle naturligtvis ha kontrollerat att luftventilen på pump P-405 verkligen var öppen. Den ventilen skall alltid vara öppen, även under revisionsstopp. Antagligen hade någon utfört ett arbete på pumpen och då tillfälligt haft ventilen stängd och sedan glömt att öppna den igen. Huruvida processledaren kunde se i kontrollrummet att ventilen stod i fel läge, vet han inte. Om man befinner sig nere vid pumpen är det dock lätt att se hur ventilen står. Larm i gropen medför att det i kontrollrummet kommer både en ringsignal och en blinkande ljussignal. Ringsignalen, som är tydlig, kan processledaren ”kvittera bort”, men ljussignalen är bestående. Det blinkande ljuset kan emellertid vid återstart efter revisionsstopp ”drunkna i panelen”. För processledaren ”blinkar det överallt”. Larm i gropen, i vart fall högnivålarmet, skall enligt befintliga arbetsbeskrivningar resultera i att någon går ner och tittar i gropen och kontrollerar att nivån där verkligen är för hög. Sannolikt var det ingen som under natten kontrollerade gropen. Måhända kontrollerade någon gropen, men missade att vidta åtgärder i syfte att få gropen tömd. Larmet vid D7 övervakas av syrafabriken. Om syrafabriken hör av sig till gödselfabriken och meddelar att pH-värdet vid D7 är för lågt är arbetarna på gödselfabriken i det närmaste ”helt strandsatta”, i vart fall om något internt larm på gödselfabriken inte gått. Arbetarna vet ju inte var de skall felsöka. De får ”leta successivt”. Gropen skall då kontrolleras.

L.S.: Han anställdes vid bolaget år 1976 och blev så småningom skiftbas. Det skiftlag som han basade över vid tidpunkten för utsläppet arbetade kl. 14.00-22.00 den 10 juni 1998. Skiftlaget ”började köra igång anläggningen”. Detta innebar ”mycket spring”. Processledaren och de andra hade radiokontakt med varandra. Arbetet innebar att många larm gick, vilket inte var anmärkningsvärt i sig. Under arbetet fick han aldrig besked om att det larmats i gropen. Hade det larmats där skulle processledaren ha talat om det för honom. Den 11 juni 1998 fick han beskedet att larm i gropen kom först efter kl. 22.00. Larm i gropen medför att processledaren får ljud- och ljussignaler i kontrollrummet. Ljudsignalen kan processledaren ”kvittera bort”, men ljussignalen finns kvar till dess nivån i gropen sjunkit. Vid larm i gropen skall någon gå ned och se till att pumparna P-404 och P-405 fungerar som de ska. Elavbrottet i gödselfabriken på eftermiddagen den 10 juni fick han inte reda på förrän den 11 juni. Anläggningens elverkstad skulle ha informerat honom om elavbrottet i förväg. Hade sådan information getts skulle han och de övriga i skiftlaget ha kontrollerat att ”allt stod rätt till” vad gällde ventiler m.m. Bolaget har alltid prioriterat miljöfrågorna i verksamheten. De anställda utbildas fortlöpande och olika checklistor uppdateras kontinuerligt.

C.H.: Han har varit anställd hos bolaget i snart 27 år. Han arbetar med utvecklingsarbete och tjänstgör endast dagtid. Han har inte något egentligt drifts- eller säkerhetsansvar. Han sköter inte anläggningen, men ”vet var sakerna sitter”. Den 10 juni 1998 fick han inga som helst indikationer på att något var fel. När han anlände till arbetsplatsen kl. 06.45 den 11 juni råkade han gå över den plats på gården där det finns ett galler i marken. Han såg då att vätska trängde upp genom gallret. Han gick iväg och tittade in i pumprummet och kunde då notera att fosforsyra rann från packboxen på pump P-404 B. Iakttagelsen gjorde att han drog slutsatsen att det var fosforsyra som kom upp genom gallret. Han kontaktade omedelbart skiftbasen G.L. i saken. Han och G.L. stängde tillsammans en handventil på sidan av P-404 B. Den ventilen var nämligen inte stängd. När den blev stängd slutade det att rinna syra. En av bolaget verkställd utredning gav vid handen att båda nivålarmen i gropen hade utlösts, men att detta skett vid en tidpunkt då anläggningen ”redan varit full av larm”. Vid återstart efter revisionsstopp kommer nämligen larm mycket ofta. Utsläppet i juni 1998 har lett till att ventilen på pump P-404 B blivit datoriserad och att ventilen på pump P-405 blivit inlåst. Vidare har gallret på marken tagits bort. Bolaget satsar hårt på utbildning av personalen och på miljöfrågor. Bolaget innehar ett s.k. ISO- 9000-certifikat.

L-H.K.: Han har varit anställd vid bolaget sedan år 1975. Han är ansvarig för hälso- och miljösäkerheten och arbetar dagtid. Utsläppet av fosforsyra fick han vetskap om när han anlände till arbetsplatsen vid 08.00-tiden den 11 juni 1998. Han kom att leda den undersökningskommission som tillsattes med anledning av utsläppet. Utredningen gav vid handen att utsläppet pågick mellan kl. 22.00 (cirka) och 06.45 och att det berodde på ett antal samverkande faktorer. Den viktigaste faktorn var att återpumpningssystemet inte trädde i aktion såsom var tänkt eftersom tryckluft saknades. Avsaknaden av tryckluft berodde på att en ventil på pump P-405 var stängd. Det fanns ingenting som indikerade att den ventilen inte stod som den skulle. En annan viktig faktor var att ventilen VB-107 var öppen och möjliggjorde läckage. Kommissionen fick uppgifter som tydde på att larmen i gropen visserligen fungerade, men att ledningsfel eller jordfel medförde att de utlöstes för ofta vilket i sin tur ledde till att de inte togs på allvar. Såvitt kommissionen kunde förstå hade det skiftlag som tjänstgjorde då den elansvarige stängde av elen fått vetskap om elavbrottet i förväg och även lämnat sitt samtycke till avbrottet. Utsläppet av fosforsyra kan inte betecknas som farligt. Den enda effekt som kan förväntas av ett dylikt utsläpp är ökad algblomning. Fosfor är ett naturligt grundämne som finns i bl.a. Coca-Cola. Bolaget bedriver ett stort miljöarbete och tar varje dygn prover på avloppsvattnet på fyra olika ställen. En stor del av bolagets årliga fosforutsläpp är s.k. diffusa utsläpp, dvs. utsläpp som inte har sin grund i driften av verksamheten. Fosforsyra är den råvara som bolaget lägger mest pengar på. Den syra som släpptes ut i juni 1998 hade kostat ungefär 10 000 kr att köpa in. Utsläppet har medfört att bolaget gjort betydande investeringar för att förbättra anläggningens säkerhet. Måhända har 100 000 kr lagts ned på investeringar.

L.W.: År 1998 var han chef för gödselfabriken. Han fick reda på det aktuella utsläppet när han kom till arbetet på morgonen den 11 juni. Under revisionsstoppet var ventilen VB-107 inte öppen, utan stängd. I samband med återstart öppnades den, vilket var en onödig åtgärd eftersom fosforsyrasystemet inte var tänkt att användas på ett tag. Åtgärden var dock inte farlig i sig. Värre var att ventilen sedan inte blev stängd inför elavbrottet som den borde ha blivit. När ventilen P-405 stängdes känner han inte till. P-405 har ingen egen larmfunktion. Vid återstart efter ett revisionsstopp ”ligger flera larm på kö” och för den person som sitter i kontrollrummet är det tufft. Vissa personer har sagt att larmet i gropen gick igång under natten under det att andra sagt motsatsen. Såvitt han förstår synes larmet i gropen ha fungerat, men emellanåt utlösts utan anledning. Ett larm i gropen skall leda till att en person beger sig ner till gropen och undersöker om nivån i gropen verkligen är hög. En sådan undersökning tar uppskattningsvis 10-15 minuter. Om nivån är för hög skall det ombesörjas att återpumpning till tank V-422 sker. Bolaget, som ägnar mycket tid åt miljöfrågor och personalutbildning, har vidtagit ett flertal åtgärder med anledning av utsläppet i juni 1998. Bl.a. har nya känselkroppar för larmen i gropen installerats. Vidare har luftventilen på pump P-405 låsts och ventilen VB-107 gjorts om.

I.N.: Hon tjänstgjorde som miljöinspektör vid Köpings kommun åren 1990-1999 och hade då hand om bl.a. tillsynen av bolagets verksamhet. Kontakterna mellan henne och bolaget fungerade utan problem. Bolaget arbetade systematiskt med miljö- och säkerhetsfrågor. Bolagets anläggning, som var en farlig typ av anläggning, föreföll vara välskött. Hon kontaktades av bolaget så snart bolaget upptäckt att det släppt ut fosforsyra. Hon kontrollerade genast om något hänt i hamnbassängen i Köping, t.ex. om det fanns döda fiskar. Hon hittade emellertid ingenting konstigt. Hon och bolaget mätte gemensamt fosforhalten i de inre delarna av Mälaren under en tid. Fosforhalten var väldigt hög till en början, men den gick ned till normal nivå på ett par veckor. Anledningen till att nivån så fort blev normal var att det var en ovanligt kall och regnig sommar. På grund av kylan och regnet kunde någon algökning inte märkas under sommaren. Algökning hade annars varit att vänta. Bolagets utsläpp innebar ju en rejäl ökning av den höga dos fosfor som alltid kommer ut i de inre delarna av Mälaren, vilka räknas som ”övergödda”. Fosfor lagras till viss del på sjöbotten och kan ”ställa till det senare år”. Bolagets utsläpp har dock inte fått några påvisbara långsiktiga effekter. Vad gäller pH-värdet i Mälaren påverkades detta aldrig av bolagets utsläpp; syramängden var alltför liten i förhållande till vattenmängden.

Tingsrättens bedömning

Förutsättningarna för att ålägga en näringsidkare företagsbot framgår av 36 kap. 7 § första stycket BrB. Förutsättningarna är att brott begåtts i utövningen av näringsverksamheten, att brottsligheten har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten eller annars är av allvarligt slag och att näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Företagsbot skall tillgripas endast vid mera kvalificerad brottslighet och det är den samlade bilden av brottslighetens art och omfattning som skall vara avgörande för om brottsligheten skall anses innefatta ett grovt åsidosättande av särskilda skyldigheter eller annars anses vara av allvarligt slag.

Bolagets anläggning verkar rent allmänt ha varit säkert beskaffad med avseende på larm och liknande och de anställda, av vilka de flesta synes ha haft mångårig erfarenhet av verksamheten, tycks ha känt till förhållandevis väl hur saker och ting fungerade och vad som skulle göras i olika situationer. Icke desto mindre står det genom utredningen klart att flera misstag begicks under eller i anslutning till revisionsstoppet i juni 1998. Ventilen VB-107 lämnades öppen trots att den skulle vara stängd. Detsamma gäller ventilen på pump P-404 B. Ventilen på pump P-405 lämnades stängd trots att den skulle vara öppen. Larmen i ”gropen” V-410, vilka förefaller ha fungerat, ledde inte till att översvämningen i gropen förhindrades eller stoppades i ett tidigt skede. Inte heller pH-larmet i D7 ledde till att översvämningen åtgärdades. Beslutet att stänga av strömmen i delar av anläggningen aviserades inte av den elansvarige eller också var det så att den som mottog aviseringen inte förde den vidare till den/de som närmast berördes. Respektive misstag var inte ödesdigert i sig, utan utsläppet av fosforsyra i Köpingsån var en olycklig följd av att flera misstag kom på varandra.

Utredningen ger emellertid inte besked om vilka personer som gjorde sig skyldiga till misstagen och inte heller om varför eller under vilka närmare omständigheter misstagen begicks. Det är således förenat med vissa svårigheter att slå fast att några verkligen agerat oaktsamt. Även för det fall man skulle konstatera oaktsamma beteenden och därtill komma fram till att dessa beteenden inneburit att brott begåtts, kan det enligt tingsrättens mening inte komma i fråga att på den utredning som förebringats finna att några särskilda skyldigheter grovt åsidosatts. Inte heller kan eventuell brottslighet sägas ha varit av allvarligt slag.

På grund av vad som nu anförts skall åklagarens yrkande om att bolaget skall åläggas företagsbot ogillas.

Domslut

Domslut

- - -.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Gudmund Toijer, Henrik Runeson och Lars Dirke, referent) anförde i dom den 16 oktober 2003:

Hovrättens domskäl

Utredningen i hovrätten

Parterna har i hovrätten åberopat i huvudsak samma omständigheter som vid tingsrätten. De har också åberopat samma bevisning som vid tingsrätten. G.L., L.S., C.H., L-H.K., I.N. och L.W. har hörts på nytt.

Därutöver har ny bevisning åberopats i hovrätten. På åklagarens begäran har som vittnen hörts - angående händelserna den 10 juni 1998 - H.N., R.L., M.W. och N.D., samt - angående fosforsyrautsläppets effekter på miljön - L.L. och A.W. Bolaget har åberopat ett sakkunnigyttrande av professorn Lars Håkansson rörande utsläppets påverkan på miljön, och han har på bolagets begäran hörts som vittne om detta.

Hovrättens bedömning

Bedömning av utredningen

Som tingsrätten har funnit visar utredningen att utsläppet var en följd av flera misstag som begicks i samband med revisionsstoppet i juni 1998.

Förloppet har i huvudsak varit det följande. Någon gång under förmiddagsskiftet den 10 juni startades cirkulationspumpning av fosforsyran. Denna åtgärd hade inte samband med någon nära förestående användning av fosforsyra som råvara, utan vidtogs troligen för att undvika sedimentering i ledningarna. Det lag som gick på eftermiddagsskiftet kl. 14 informerades inte om att pumpen var igång och utgick felaktigt från att den var avstängd, eftersom fosforsyra inte skulle användas i produktionen den första tiden efter stoppet. När sedan elavbrottet genomfördes vid 17-tiden innebar det att pumpen stannade samtidigt som ventilen VB-107 fortfarande var öppen. Eftersom pumpen inte återstartades, en åtgärd som inte kunde göras från kontrollrummet utan måste ske manuellt, började fosforsyra läcka från pumpen. Fosforsyran rann ner i en spillgrop, där den ansamlades och svämmade över, eftersom den pump som fanns vid gropen felaktigt var avstängd. Någon gång vid tiden för nästa skiftbyte, kl. 22, utlöstes nivålarmen i spillgropen och utsläppet till avloppet började. Det förefaller ha funnits en viss tvekan hos personalen om larmen fungerade som avsett. Det vidtogs i vart fall ingen undersökning i spillgropen av anledningen till att larmen utlösts. Det tillträdande skiftlaget informerades inte om elavbrottet och utgick felaktigt från att ingen del av anläggningen ännu hade tagits i drift. Det larm som inkom kl. 22.40 från samlingspunkten D7 sattes inte i samband med det verkliga utsläppet, utan hänfördes felaktigt till en mindre läcka från syrafabriken. En bidragande orsak till detta var att det inte inkommit något larm från larmpunkterna F1 och F2, som var placerade i anslutning till avloppet från gödselfabriken. Fosforsyran passerade dock inte dessa larmpunkter.

Brott i utövningen av näringsverksamheten

Den första fråga som hovrätten har att besvara är om det - mot bakgrund bl.a. av det beskrivna händelseförloppet - har begåtts brott i utövningen av näringsverksamheten. Åklagaren har framfört tre brottspåståenden som samtliga bestritts av bolaget, nämligen vållande till miljöstörning enligt 13 kap. 8 a § och 9 § andra stycket BrB, brott mot 5 § och 20 § första stycket 1 lagen (1985:426) om kemiska produkter och brott mot 45 § första stycket 3 miljöskyddslagen (1969:387), allt enligt paragrafernas lydelse vid tiden för händelsen. Det kan anmärkas att de gärningar som påstås alltjämt är straffbelagda, men att regleringen numera finns i MB.

När det gäller frågan om brott mot lagen om kemiska produkter har förekommit, kan det enligt hovrättens mening inte komma i fråga att beteckna något led i det händelseförlopp som ledde till utsläppet som utslag av en grov oaktsamhet, vilket är en förutsättning för straffbarhet enligt 20 § första stycket 1.

Åklagarens påstående om brott mot miljöskyddslagen grundar sig på uppfattningen att bolaget av oaktsamhet åsidosatt villkor som gällt för verksamheten. Enligt beslut av Koncessionsnämnden för miljöskydd gäller som villkor för verksamheten att bolaget skall reglera processer och driva reningsutrustningar på ett sådant sätt att föroreningsutsläppen hålls på en så låg nivå som möjligt, att bolaget vid den kontinuerliga egenkontrollen av verksamheten skall utnyttja korttidsvärden för att fortlöpande begränsa föroreningsutsläppen från olika anläggningsenheter och att riktvärdet för utsläpp till vatten från NPK-fabriken av fosfatfosfor skall vara 2 kg per dygn. Beträffande den sistnämnda delen påstår åklagaren att bolaget inte har vidtagit omedelbara och effektiva åtgärder för att förhindra ett fortsatt överskridande av riktvärdet, eftersom utsläppet fortsatte under hela natten mellan den 10 och den 11 juni 1998 utan att några åtgärder vidtogs.

För att ett åsidosättande av ett villkor skall kunna medföra straffansvar, måste det av rättssäkerhetsskäl krävas att villkoret är så tydligt och precist utformat att en överträdelse av villkoret kan konstateras. De första två villkorspunkter som åklagaren har åberopat är inriktade på den fortlöpande driften av anläggningen och tar inte sikte på händelser av undantagskaraktär, såsom det nu aktuella utsläppet. Villkoren kan därför inte i detta fall sägas vara åsidosatta på ett straffbart sätt. Riktvärdevillkoret är dock av en annan karaktär, eftersom det tar sikte just på enskilda överskridanden. Som hovrätten ser saken har emellertid bolaget vidtagit adekvata åtgärder så snart utsläppet blivit känt för bolaget, vilket är just vad villkoret kräver. Det föreligger således inte någon överträdelse av den villkorspunkten heller.

När det sedan gäller påståendet om vållande till miljöstörning har åklagaren gjort gällande att bolaget förorenat Köpingsån och Mälaren på ett sätt som medfört eller kunnat medföra sådana skador på djur eller växter som inte är av ringa betydelse. Detta har bolaget bestritt, och för sin del hävdat - med stöd i Lars Håkanssons uppgifter - att utsläppet endast påverkat Galten (den del av Mälaren där Köpingsån mynnar) mycket marginellt och under kort tid.

Det framgår att höga halter av fosfor uppmättes kort tid efter utsläppet och nära utsläppspunkten, men att dessa halter till följd av den stora utspädningen snart återgick till normala värden. Det har inte gått att påvisa några omedelbara negativa effekter för miljön som kan kopplas till utsläppet, t.ex. i form av fiskdöd eller påtagligt ökad algtillväxt. Detta innebär dock inte, enligt hovrättens mening, att utsläppet saknat betydelse från miljösynpunkt. Utredningen visar att det finns ett betydande miljöintresse av att hålla fosforutsläppen i Mälaren och dess tillflöden på en så låg nivå som möjligt, och bolagets utsläpp - även om det sett över en längre tid har inneburit ett begränsat tillskott - motverkar på ett påtagligt sätt detta intresse. Utsläppet måste därför sägas ha orsakat en betydande olägenhet i miljön. Det har dessutom kortsiktigt varit av så stor omfattning att det har förelegat en beaktansvärd risk för inte obetydliga skador på djur och växter. De objektiva förutsättningarna för brottet vållande till miljöstörning föreligger därmed. Och enligt hovrättens bedömning har det händelseförlopp som beskrivits ovan och som lett till utsläppet präglats av en serie felgrepp och missbedömningar som var för sig och sammantagna måste betecknas som oaktsamma.

Det sagda medför att hovrätten finner det utrett att brottet vållande till miljöstörning har begåtts i utövningen av bolagets näringsverksamhet. Brottsligheten innebär att viktiga samhällsintressen har satts åt sidan och är därför av allvarligt slag (jfr prop. 1985/86:23 s. 64).

Övriga förutsättningar för företagsbot

Såvitt framkommit har bolaget haft väl fungerande rutiner och säkerhetssystem för den normala driften. Dessa system har dock inte i tillräcklig utsträckning anpassats till förhållandena i samband med ett stopp av anläggningen, trots att revisionsstoppen har varit regelbundet återkommande i bolagets verksamhet. Så har det t.ex. tydligen varit oklart huruvida det var önskvärt att starta cirkulationspumpning av fosforsyran utan samband med en användning av syran i processen. Det har också gått att i praktiken omöjliggöra ett utsläpp som det skedda genom relativt enkla tekniska åtgärder, som också har blivit utförda efter händelsen till en förhållandevis begränsad kostnad. Bolaget kan därför inte anses ha gjort vad som skäligen kan krävas för att förebygga brottsligheten. Förutsättningarna för att ålägga bolaget företagsbot är därmed uppfyllda. Det är inte uppenbart oskäligt att ålägga företagsbot.

Företagsbotens storlek

Vid bestämmandet av beloppet skall enligt 36 kap. 9 § BrB särskild hänsyn tas till brottslighetens art, omfattning och förhållande till näringsverksamheten. Enligt 10 § får boten under vissa förutsättningar efterges eller sättas lägre än vad som bort ske med tillämpning av 9 §. Hovrätten, som inte finner skäl att efterge eller sätta ned boten, beaktar att det varit fråga om en enstaka, men likväl allvarlig händelse i samband med ett årligen återkommande stopp i driften och att bolaget genast vidtagit åtgärder för att förhindra ett upprepande. Hovrätten bestämmer företagsboten till 200 000 kr.

Hovrättens domslut

- - -.

Nämndemännen Olle Wärmlöf och Håkan Sjögren var skiljaktiga och anförde: Utsläppet har inte orsakat några direkta miljöskador. Vi menar att utsläppet visserligen har orsakat olägenhet i miljön, men att det inte har varit fråga om en betydande olägenhet. Det innebär att vi till skillnad från majoriteten inte anser att brottet vållande till miljöstörning har förekommit i utövningen av bolagets näringsverksamhet. Det saknas därmed förutsättningar att ålägga bolaget företagsbot. I övrigt är vi ense med majoriteten.