NJA 2011 s. 267

Hovrätten har ogillat en i hovrätten väckt talan utan att utfärda stämning i målet. Högsta domstolen har meddelat dom utan att delge motparten överklagandet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

E.M. och J.-B.M. förde vid Hovrätten över Skåne och Blekinge den talan mot staten som framgår av hovrättens dom.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Bengt Sagnert samt hovrättsråden Hanserik Romeling, referent, och Jan E Ohlsson) anförde i dom den 20 december 2010:

Bakgrund

Avlidna E.L., mor till E.M., ägde fastigheten Skurup Hilma 18 i Skurups kommun. Fastigheten berördes av en fastighetsreglering, som avslutades vid Lantmäterimyndigheten genom beslut den 11 april 2003. Beslutet överklagades av E.L. till Malmö tingsrätt, fastighetsdomstolen (mål F 3550/03). I målet hade E.M. och J.-B.M. fullmakt att företräda E.L. Vid muntlig förberedelse i tingsrätten den 14 oktober 2003 träffades en överenskommelse mellan E.L., företrädd av J.-B.M., och motparten, Skurups kommun. Överenskommelsen innebar bl.a. att kommunen åtog sig att snarast teckna ett skriftligt avtal med E.L. avseende upplåtelse av lägenhetsarrende på kommunens fastighet Hilma 17. E.L. återkallade sitt överklagande och tingsrätten avskrev genom beslut samma dag målet från vidare handläggning.

Sedan E.L. överklagat avskrivningsbeslutet till hovrätten med yrkande om att beslutet skulle upphävas avslog hovrätten genom beslut den 14 april 2005 överklagandet. HD fann i beslut den 28 juni 2005 inte skäl att meddela prövningstillstånd.

Yrkanden i hovrätten

E.M. och J.-B.M. har yrkat ersättning av staten med 109 739 kr samt därutöver eventuellt skadestånd.

- - -.

Kärandenas grunder för sin talan

E.M. och J.-B.M. har sammanfattningsvis anfört bl.a. följande till stöd för sin talan. Någon förlikning träffades aldrig vid den muntliga förberedelsen, eftersom parterna inte kunde komma överens om tiden för lägenhetsarrendet. Att förslaget blev lägenhetsarrende berodde på sättet rådmannen ledde den muntliga förberedelsen. Han agerade svekfullt och förteg omständigheter enligt 30 § avtalslagen samt lät han dels otilllåtet villkora sitt domslut enligt 29 § avtalslagen, dels inte pröva vad E.L. i behörig ordning yrkat enligt 17 kap. 3 § RB. Rådmannens agerande framstår därför som trolöshet mot huvudman, dvs. att mot bättre vetande missbruka sin ställning i en rättslig angelägenhet.

Hovrättens domskäl

E.M:s och J.-B.M:s gemensamma talan mot staten innefattar ett påstående om att en rådman vid Malmö tingsrätt skulle ha gjort sig skyldig till brott i samband med en muntlig förberedelse, där J.-B.M. uppträdde som ombud för sin svärmor E.L. Deras framställning innefattar ingen laga grund till stöd för deras yrkanden i målet. Hovrätten meddelar därför dom i målet utan att stämning utfärdas. E.M:s och J.-B.M:s talan ska därvid ogillas.

Högsta domstolen

E.M. och J.-B.M. överklagade och yrkade att HD skulle bifalla käromålet.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Ulf Lundqvist, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom:

Domskäl

HD finner att överklagandet kan prövas utan delgivning med motparten (jfr NJA 1986 s. 117 och 2007 s. 125).

Skäl saknas till annan bedömning än den hovrätten gjort. Hovrättens dom ska därför fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens dom.

Domskäl

HD (justitieråden Dag Victor, Lena Moore, referent, Johnny Herre, Ingemar Persson och Martin Borgeke) meddelade den 12 maj 2011 följande dom:

Domskäl

E.M. och J.-B.M. väckte talan i hovrätten och yrkade ersättning av staten med visst belopp samt därutöver eventuellt skadestånd. Till stöd för sin talan åberopade de att en rådman vid en tingsrätt gjort sig skyldig till brott i samband med en muntlig förberedelse. Hovrätten, som fann att E.M:s och J.-B.M:s framställning inte innefattade laga grund till stöd för deras yrkanden i målet, har lämnat deras talan utan bifall utan att utfärda stämning.

Stöd för att hovrätt i tvistemål får meddela dom utan att stämning utfärdas finns i 53 kap. 1 § jämförd med 42 kap. 5 § RB. För tingsrätt finns motsvarande stöd direkt i 42 kap. 5 § och för HD i 57 kap. 1 § jämförd med 53 kap. 1 §. För enskilt åtal finns motsvarande bestämmelser i 47 kap. 5 §, 53 kap. 2 § och 57 kap. 1 §.

Samtidigt med att dessa bestämmelser infördes ändrades 50 kap. 8 § (och 51 kap. 8 §) andra stycket RB så att hovrätt, om ett överklagande var uppenbart ogrundat, fick meddela dom utan att delge motparten överklagandet (prop. 1983/84:78). Någon motsvarande bestämmelse infördes inte för HD:s del (se 55 kap. 8 §). HD har emellertid utan uttryckligt lagstöd tillämpat samma ordning och således meddelat dom utan att delge motparten överklagandet om det är uppenbart ogrundat. Detta har motiverats med att förarbetena till lagändringen inte innehåller något som tyder på att lagstiftaren skulle ha avsett att HD inte skulle ha en sådan rätt och att en annan ordning framstår som i sak omotiverad (se bl.a. NJA 1986 s. 117, NJA 2002 A 4 och NJA 2007 s. 125).

I samband med att nya regler för en modernare rättegång infördes i RB den 1 november 2008 (prop. 2004/05:131, prop. 2007/08:139, SFS 2005:683, SFS 2007:636 och SFS 2008:649) togs den redovisade bestämmelsen i 50 kap. 8 § RB bort (medan de i p. 2 redovisade bestämmelserna behölls oförändrade). De samtidigt införda reglerna om krav på prövningstillstånd i hovrätt innebär att det inte längre finns behov av en regel som medger att överklagandet avslås utan att motparten delges. Reglerna om krav på prövningstillstånd i HD ändrades inte. Om talan väckts i hovrätten är regleringen fortfarande den att det inte krävs prövningstillstånd i HD (54 kap. 9 §) och att målet ska avgöras av fem ledamöter (3 kap. 5 § första stycket 3).

Den för hovrättens del genomförda ändringen i 50 kap. 8 § RB motiverar inte att HD intar en annan ståndpunkt i frågan om möjligheterna att meddela dom utan att motparten delges överklagandet i fall då det är uppenbart ogrundat (jfr Peter Fitger, Rättegångsbalken, s. 55:15 f.).

På grund av det anförda och eftersom E.M:s och J.-B.M:s överklagande är uppenbart ogrundat ska dom meddelas utan att svaranden har delgetts överklagandet med föreläggande att svara.

Domslut

HD fastställer hovrättens dom.

HD:s dom meddelad: den 12 maj 2011.

Mål nr: T 462-11.

Lagrum: 50 kap. 8 § och 55 kap. 8 § RB.

Rättsfall: NJA 1986 s. 117 och NJA 2007 s. 125.