NJA 2011 s. 67

Fråga om jämkning enligt 36 § avtalslagen i samband med kollektivavtal.

Borås tingsrätt

Fora AB förde vid Borås tingsrätt den talan mot Mandalay AB som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (rådmannen Eva Olsson) anförde i dom den 23 juni 2008:

Bakgrund

Svenskt Näringsliv, LO och PTK har förhandlat fram avtalsförsäkringar - AFA-försäkringarna, Omställningsförsäkringen och Avtalspension SAF-LO - som ingår i kollektivavtalen. Arbetsgivare som ingår kollektivavtal har en skyldighet att teckna försäkringarna, vilket sker hos Fora AB (Fora), som sedan förmedlar premien till respektive försäkringsbolag. Försäkringsavtal kommer till stånd genom att arbetsgivaren skickar in en försäkringsanmälan till Fora som sedan sänder en försäkringsbekräftelse till arbetsgivaren.

Mandalay AB (Mandalay), som driver frisersalong, träffade under hösten 1999 ett kollektivavtal med Handels avdelning 12 i Borås (Handels) för sina anställda. Försäkringsanmälan inkom till Fora den 15 september 2004, som då krävde att Mandalay skulle skicka in underlag för att försäkringspremier skulle kunna faktureras Mandalay för förfluten tid. Mandalay, som hade haft personalförsäkringar hos Länsförsäkringar, ansökte med anledning därav om senareläggning av tecknandet av försäkringar hos Fora till den 1 januari 2005. Försäkringsnämnden för arbetsmarknadsförsäkringar avslog Mandalays begäran i beslut den 27 oktober 2006.

Sedan Fora ansökt om betalningsföreläggande för utfående av försäkringspremierna för förfluten tid och Mandalay bestritt ansökningen har målet på Foras begäran överlämnats till tingsrätten.

Yrkanden m.m.

Fora har yrkat att tingsrätten skall förplikta Mandalay att till Fora utge 242 577 kr avseende premie, 2 414 kr avseende avräkningsränta, 2 846 kr avseende dröjsmålsränta, 862 kr avseende ränta för försenad anmälan, 500 kr avseende för sent inkommet debiteringsunderlag samt 160 kr avseende inkassokostnad och 640 kr avseende processkostnader i målet om betalningsföreläggande.

Mandalay har bestritt käromålet. Samtliga belopp har vitsordats såsom skäliga i och för sig.

Vad parterna anfört

Fora

Fora har åberopat följande rättsliga grund för sin talan.

Mandalay har genom att teckna kollektivavtal samt sända en försäkringsanmälan till Fora, som Fora har bekräftat, ingått ett försäkringsavtal med Fora. Debitering av premier sker enligt 14 § gemensamma försäkringsvillkor för AFA-försäkringarna och Avtalspension SAF-LO utifrån en årsvis fastställd procentsats. Under åren 2000-2004 har inte Mandalay inkommit med någon uppgift om årslönesumma och Fora har då avtalsenligt fastställt debiteringsunderlaget.

Mandalay

Mandalay har åberopat följande rättsliga grunder för sitt bestridande.

1. Mandalay har den 13 september 1999 eller den 29 september 1999 träffat avtal med Handels om att tilläggsförsäkringarna för personalen enligt kollektivavtalet skulle tecknas i viss omfattning hos Länsförsäkringar. Genom detta avtal har Mandalay blivit befriat från skyldigheten att teckna avtal hos Fora. Avtalet var inte till förfång för personalen.

2. I vart fall har förutsättningen för Mandalays vilja att teckna kollektivavtal varit att försäkringarna skulle tecknas på sätt som angetts. Denna förutsättning har Handels insett. Premier har avtalsenligt betalats till Länsförsäkringar och Länsförsäkringar har utbetalat ersättningar enligt försäkringsavtalet. Mandalay är därför inte bundet av villkoret om att teckna försäkringar hos Fora för förfluten tid.

3. Om tingsrätten skulle finna att ett avtal med Handels av det aktuella slaget inte befriar från skyldigheten att teckna försäkring hos Fora, är det villkoret med hänsyn till omständigheterna vid avtalets träffande och senare inträffade förhållanden oskäligt enligt 36 § avtalslagen och skall lämnas utan avseende. Oskäligheten består i att Mandalay under den aktuella tiden har fullgjort försäkringsavtalet med Länsförsäkringar och att om avtalsklausulen om försäkring hos Fora för den aktuella tiden därtill blir gällande blir arbetstagarna i princip dubbelförsäkrade. Det mellan parterna 2004 träffade försäkringsavtalet är accessoriskt till kollektivavtalet. Invändningen görs därför gällande även mot den retroaktiva delen av försäkringsavtalet.

4. Det görs vidare gällande att Fora och dess uppdragsgivare i vart fall till vissa delar gör en obehörig vinst. Det gäller främst gruppsjukförsäkringen, omställningsförsäkringen och en del av tjänstegrupplivförsäkringen. Försäkringsgivarna blir i dessa delar överkompenserade. Varje arbetstagare får en samordning av sina försäkringsförmåner och man kan aldrig uppnå mer, när det gäller sjukförsäkring, än sin lön. Länsförsäkringar har redan kompenserat upp till samordningsreglerna för alla sjukfall som har anmälts under den aktuella tiden. Om avtalet blir stående blir arbetstagaren överkompenserad på ett sätt som hon inte kan tillgodogöra sig och arbetsgivaren blir belastad med en ytterligare kostnad. Samordning sker i samtliga fall där det är fråga om inkomstförlust. Man måste här också ta hänsyn till preskriptionsregler. Försäkringsfall skall anmälas inom en viss tid och de tiderna har gått ut, vilket innebär att Foras uppdragsgivare aldrig riskerar att få betala ut något i anledning av den retroaktiva delen av avtalet. Om anställningen upphör finns ett efterskydd som gäller i två år efter skadefallet. Det är inte säkert att Foras uppdragsgivare kommer att bli skyldiga att utge någon ersättning annat än när det gäller pensionsersättning. På grund av samordnings-, preskriptions- och preklusionsreglerna skall därför i vart fall halva yrkandet ogillas.

5. Fora har, med undantag för avtalspensionen, inte åtagit sig att leverera någon produkt som motprestation till sitt yrkande om ersättning för utebliven försäkringspremie.

Mandalay har till utveckling av sitt bestridande anfört i huvudsak följande.

Mandalay förvärvade frisersalongen Vivåga 1999. Bolaget hade sedan tidigare sin företagsförsäkring hos Länsförsäkringar och avtalade med dem vid övertagandet av salongen även om personalförsäkringar. Mandalay önskade också teckna kollektivavtal. Motpart var Handels avdelning 12 i Borås, som företräddes av A.-M.N. Ö.T., som företrädde Mandalay vid förhandlingarna, meddelade henne att en förutsättning för att han skulle teckna kollektivavtal var att han fick teckna försäkringarna för personalen i Länsförsäkringar och inte i Fora. A.-M.N. efterhörde med huvudorganisationen om det kunde göras ett undantag från kollektivavtalet och hon meddelade därefter Ö.T. att villkoret accepterades. A.-M.N. var ofta på salongen och diskuterade kollektivavtalets innebörd med personalen. H.N., försäkringsmäklare på Länsförsäkringar, informerade dem vid ett flertal tillfällen om sina rättigheter enligt försäkringen. Det hela löpte väl med anmälningar om olika skador med jämna mellanrum och utbetalningar från Länsförsäkringar när det var aktuellt. Under 2004 kontaktade H.N. Ö.T. och rekommenderade honom att teckna försäkring hos Fora i stället. Detta gjordes genom att en försäkringsanmälan lämnades in. Samtidigt lämnades en dispensansökan in för tiden fram till och med 2004. Ansökan behandlades av Försäkringsnämnden för arbetsmarknadsförsäkringar som avslog ansökan eftersom försäkringen TFA (trygghet vid arbetsskada) saknades hos Länsförsäkringar. Denna försäkring är en liten del av hela försäkringspaketet. Fora krävde betalning för hela den tid som Mandalay varit anslutet till kollektivavtal. Ett undantag i kollektivavtalet befriar från kravet att försäkring skall tecknas med Fora, under förutsättning att försäkring tecknas i något annat bolag.

Fora har genmält.

1. Det ifrågsätts inte att A.-M.N. haft behörighet eller befogenhet att teckna kollektivavtal. Enligt 4 § i de gemensamma försäkringsvillkoren skall dock avvikelser i kollektivavtalet från den rekommenderade utformningen av ett sådant avtal prövas av en försäkringsnämnd där LO, PTK och Svenskt Näringsliv finns representerade. Det är endast försäkringsnämnden som kan godkänna undantag från försäkringspaketet. Nämnden har avslagit Mandalays ansökan om detta. Skälen för avslaget har inte närmare angetts i beslutet. Vad som kan nämnas är att nämnden inte endast gör en formell prövning av innehållet i olika försäkringslösningar utan även bl.a. tar arbetsmarknadspolitiska hänsyn. Företrädaren för Handels har vidare endast sagt att det går bra att teckna försäkring hos Länsförsäkringar. Detta innebär inte någon befrielse från skyldigheten att teckna försäkring hos Fora. Det finns inte, i kollektivavtalets form, något träffat avtal som uttryckligen medger ett undantag från skyldigheten att träffa AFA-försäkringar eller Avtalspension SAF-LO.

2. Förutsättningen för ingåendet av kollektivavtalet är inte en fråga för Fora utan det är en fråga mellan Mandalay och Handels. Fora har inte varit part i tecknandet av avtalet. Det finns ett giltigt kollektivavtal varigenom Mandalay är skyldigt att teckna försäkringar genom Fora. Det bakomliggande rättsförhållandet får visserligen betydelse vid bedömningen, men det är Foras uppfattning att något befriande avtal inte träffats enligt resonemanget ovan under p. 1.

3. Beträffande jämkning enligt 36 § avtalslagen bestrids att ett centralt avtal skulle kunna jämkas i det aktuella avseendet och på den åberopade grunden.

4 och 5. Fora är inte ett vinstdrivande bolag. Bolaget administrerar endast försäkringslösningar och kan inte göra någon vinst. Vidare gäller försäkringarna för den anställde från det datum då kollektivavtal träffades. Även om en skada anmäls flera år efteråt är bolagen skyldiga att skadereglera. Skyddet gäller också retroaktivt. Det går alltså fortfarande att kräva ersättning för de aktuella åren. Preskriptionsinvändningen bestrids därmed. Frågan gäller inte heller huruvida det skall regleras några skador under den aktuella perioden, utan om att det finns en skyldighet att teckna aktuell försäkring hos Fora. Det är därmed inte heller så att Fora inte levererat någon produkt i enlighet med avtalet.

Bevisning

Fora har åberopat 4 § 2 st. i gemensamma villkor för försäkringen och försäkringsanmälan från Mandalay.

På Mandalays begäran har förhör under sanningsförsäkran ägt rum med Ö.T. och vittnesförhör med H.N.

Mandalay har vidare åberopat vad som stadgas i försäkringsvillkoren om vad som tidsmässigt gäller för att ansöka om ersättning enligt villkoren för respektive försäkring.

Domskäl

Tingsrätten behandlar till en början frågan om det i samband med att Mandalay och Handels ingick kollektivavtal 1999 har kommit till stånd ett för avtalsparterna bindande avtal om att bestämmelsen i kollektivavtalet om att Mandalay i egenskap av arbetsgivare var skyldig att teckna avtalsförsäkringar i Fora inte skulle gälla.

Ö.T. har uppgivit följande. Han träffade i anslutning till förvärvet av frisersalongen H.N. på Länsförsäkringar och fick då veta att han kunde försäkra personalen i Länsförsäkringar. H.N. presenterade innehållet i försäkringen för personalen, som var positivt inställda. Mandalay tecknade sedan avtal om försäkringen med Länsförsäkringar. Ungefär en månad senare träffade han den fackliga företrädaren A.-M.N. för att teckna kollektivavtal med Handels. När de gick igenom kollektivavtalet gjorde han klart att han inte ville teckna försäkring med Fora, eftersom han redan hade försäkring hos Länsförsäkringar. A.-M.N. frågade hur personalen ställde sig till det och han svarade då att de var positivt inställda. Hon talade också med personalen vid ett flertal tillfällen. Han träffade därefter A.-M.N. vid ett senare tillfälle och hon sade då att facket accepterade att han hade ett avtal med Länsförsäkringar. Det framgick att hon hade varit i kontakt med någon facklig företrädare i Stockholm. Han hade aldrig skrivit på kollektivavtalet om han inte hade fått ha sina försäkringar i Länsförsäkringar.

H.N. har uppgivit följande. Han träffade Ö.T. i augusti 1999 för att iordningställa företagsförsäkringen för Vivåga. I anslutning härtill frågade han Ö.T. om han hade kollektivavtal och denne sade då att han förde förhandlingar med Handels. Han upplyste då Ö.T. om att det var viktigt att tala om för facket vad som skulle gälla beträffande försäkringarna. De träffade ett avtal om försäkring för salongens personal den 17 augusti 1999. Ungefär fjorton dagar efter tecknandet hade han ett möte med Vivågas personal där han informerade om försäkringen. Ö.T. berättade för honom någon gång under september eller oktober att han hade tecknat ett kollektivavtal och att Handels hade accepterat hans försäkringslösning. Under 2004 ändrade Länsförsäkringar sin policy till att man skulle rekommendera Fora som försäkringsbolag för personalförsäkringar. Han kom då överens med Ö.T. om att bolaget skulle flytta sina försäkringar dit. Han, Ö.T. och A.-M.N. hade i anslutning härtill ett möte där A.-M.N. medgav att hon varit otydlig när det gällde försäkringsskyldigheten då kollektivavtalet tecknades. Hon sade att hon troligtvis hade svarat jakande då Ö.T. frågade om det gick bra att han tecknade försäkringar hos Länsförsäkringar. De stämde sedan av det hela centralt med Handels, som ville medverka till att Ö.T. inte skulle bli efterdebiterad.

Fora har invänt att det inte finns någon överenskommelse i kollektivavtalets form som medger undantag från skyldigheten att teckna försäkring i Fora.

Av 23 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet framgår att ett kollektivavtal förutsätter skriftlig form. Därtill kommer att det enligt 4 § i de gemensamma villkoren för avtalsförsäkringarna krävs att avvikelser från rekommendationerna angående sådana försäkringar skall godkännas av en särskild nämnd.

Enligt tingsrätten talar i och för sig de uppgifter som Ö.T. och H.N. har lämnat för att Mandalay och Handels muntligen har varit överens om att Länsförsäkringar skulle handha personalförsäkringarna. En sådan överenskommelse medför emellertid inte att någon giltig överenskommelse om avvikelse från kollektivavtalet har kommit till stånd. Invändningen härom kan därför inte bifallas.

Även om ett undantag från skyldigheten enligt kollektivavtalet angående avtalsförsäkringarna var avgörande för att Ö.T. skulle ingå kollektivavtalet för Mandalay har det inte åberopats några omständigheter som skulle medföra att Mandalay inte får stå risken för att förutsättningen för avtalet brister. Inte heller invändningen i denna del kan bifallas.

Mandalay har vidare gjort gällande att såväl kollektivavtalet som försäkringsavtalet är oskäligt med avseende på försäkringsskyldigheten för den i målet aktuella tiden enligt 36 § avtalslagen med hänsyn till omständigheterna vid avtalets träffande och senare inträffade förhållanden.

Tingsrätten godtar Mandalays uppgift att försäkringsavtalet, som bolaget har vidmakthållit med Länsförsäkringar, i allt väsentligt gav motsvarande förmåner för de anställda som avtalsförsäkringarna hos Fora. Detta skulle om bestämmelsen i kollektivavtalet tillämpas retroaktivt innebära dubbelförsäkring av de anställda för förfluten tid. Det får i och för sig i allmänhet anses befogat att iaktta försiktighet vid jämkning av ett villkor i ett kollektivavtal med tanke på att sådana villkor förhandlats fram av jämbördiga parter på arbetsmarknaden. Tillämpning av villkoret att vidmakthålla avtalsförsäkring hos Fora för den aktuella tiden får emellertid enligt tingsrätten i detta fall anses oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid avtalets tillkomst och senare inträffade förhållanden. Försäkringsavtalet skall därför jämkas på så sätt att det inte skall tilllämpas för åren 2000-2004. På grund av det anförda skall käromålet lämnas utan bifall.

Domslut

Käromålet lämnas utan bifall.

Hovrätten för Västra Sverige

Fora överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade bifall till sin talan vid tingsrätten.

Mandalay bestred ändringsyrkandet.

Hovrätten (hovrättslagmannen Åke Thimfors, referent, samt hovrättsråden Anna-Karin Karlbom och Ingrid Björck) anförde i dom den 1 december 2009:

Hovrättens domskäl

Parterna har åberopat samma grunder och bevis som vid tingsrätten, varvid Mandalay hänvisat till referaten av förhörsutsagorna i tingsrättens dom.

Enligt de av arbetsmarknadens huvudorganisationer överenskomna gemensamma villkoren för de aktuella avtalsförsäkringarna gäller att om en arbetsgivare i kollektivavtal förbundit sig att teckna försäkring men sedan försummar detta debiteras premie av Fora från den tidpunkt då kollektivavtalet trädde i kraft. Villkoret är en följd av principen om kollektivavtalets genomslagskraft och som här innebär att försäkringsskyddet för de anställda gäller från dagen för kollektivavtalet oavsett när arbetsgivaren gör sin anmälan till Fora. En ordning med en sådan retroaktiv giltighet för försäkringen är numera lagfäst i 18 kap. 7 § och 20 kap. 7 §försäkringsavtalslagen (2005:104). (Se härom prop. 2003/04:150 s. 352 och 612.) Det är ostridigt att Mandalay under den tid som Foras krav på premiebetalning avser varit bundet av kollektivavtal som innehåller en förbindelse att teckna avtalsförsäkringarna.

I likhet med tingsrätten finner hovrätten att vad Mandalay åberopat angående avtal med Handelsanställdas förbund om tecknande av tillläggsförsäkringar hos Länsförsäkringar och om Mandalays förutsättning för ingående av kollektivavtal inte medför befrielse från den kollektivavtalsenliga skyldigheten att teckna försäkring hos Fora.

Såvitt gäller invändningen att kollektivavtalets villkor om tecknande av försäkring hos Fora är oskäligt noterar hovrätten att det praktiska utrymmet för att tillämpa 36 § avtalslagen på kollektivavtal enligt lagförarbetena är mycket begränsat (se prop. 1975/76:81 s. 114). Behovet av en sådan tillämpning anses normalt litet dels därför att kollektivavtalet är tillkommet vid förhandlingar mellan i huvudsak jämbördiga parter, dels därför att det på kollektivavtalsområdet finns ett fungerande tvistelösningssystem som gör det möjligt att nå materiellt tillfredsställande lösningar i de flesta fall. (Se härom Sigeman och Victorin i Festskrift till Jan Hellner, s. 587 ff. och s. 759 ff.)

För de kollektivavtalsgrundade försäkringarna är tvistelösningssystemet reglerat i de gemensamma villkoren för försäkringarna. Arbetsmarknadens parter har träffat överenskommelse om en särskild nämnd, Försäkringsnämnden för arbetsmarknadsförsäkringar, vars beslut kan angripas genom hänskjutning av tvisten till en särskild skiljenämnd, Skiljenämnden för arbetsmarknadsförsäkringar. Mandalay har fått till stånd en prövning av frågan om undantag från försäkringsplikten i Försäkringsnämnden för arbetsmarknadsförsäkringar men valt att inte hänskjuta tvisten till skiljenämnden. Med hänsyn till det sagda och till avtalsförsäkringarnas retroaktiva giltighet är omständigheterna inte sådana att det i detta fall finns anledning att frångå lagstiftarens utgångspunkt att 36 § avtalslagen inte ska tillämpas på villkor i kollektivavtal. Följaktligen kan inte heller en jämkning av de gemensamma försäkringsvillkor som arbetsmarknadens parter enats om komma i fråga.

Beträffande Mandalays allmänt hållna påståenden att Fora och dess uppdragsgivare vid Mandalays fullgörande av premiebetalning gör en obehörig vinst och att Fora inte åtagit sig att leverera en produkt som motprestation till fordrade premier ska framhållas att Fora inte är en försäkringsgivare utan ett organ som utan eget vinstintresse administrerar försäkringslösningar. Till detta ska läggas det redan omnämnda förhållandet att de försäkringar som Fora förmedlar gäller från samma datum som kollektivavtalet. Inte heller här behandlade invändningar leder därför till någon befrielse från den avtalade skyldigheten att betala försäkringspremier.

Hovrättens slutsats blir alltså att Foras yrkande i själva saken ska bifallas.

Hovrättens domslut

Med ändring av tingsrättens dom i huvudsaken förpliktar hovrätten Mandalay AB att till Fora AB betala 249 999 kr.

Högsta domstolen

Mandalay överklagade och yrkade att HD skulle, med ändring av hovrättens dom, fastställa tingsrättens dom.

Fora bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Stefan Mattsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom:

Domskäl

1. Målet gäller frågan om Mandalay i enlighet med vad som följer av kollektivavtal är skyldigt att betala försäkringspremier till Fora avseende åren 2000-2004.

2. Fora har i HD som ny omständighet åberopat att Mandalays medlemskap i Sveriges Frisörföretagare tog sin början den 29 oktober 1999. Mandalay har vitsordat omständigheten. HD finner att Fora ska tillåtas att åberopa den nya omständigheten.

3. I och med att Mandalay var medlem i Sveriges Frisörföretagare under åren 2000-2004 har bolaget varit bundet av kollektivavtalet på grund av medlemskapet i denna arbetsgivarorganisation (26 § lagen [1976:580] om medbestämmande i arbetslivet). Vad som förevarit mellan Mandalay och företrädare för Handels avdelning 12 i Borås saknar betydelse för denna bundenhet och någon jämkning enligt 36 § avtalslagen kan följaktligen inte komma i fråga. Mandalay kan inte heller vinna framgång med de övriga grunderna för sitt bestridande redan av de skäl som hovrätten angett. Mandalay är således skyldigt att betala försäkringspremierna till Fora.

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens domslut.

HD (justitieråden Dag Victor, Stefan Lindskog, referent, Lena Moore, Johnny Herre och Martin Borgeke) meddelade den 11 april 2011 följande dom:

Domskäl

1. Fora administrerar försäkringar som arbetsgivare enligt kollektivavtal är skyldiga att ha. Sådana försäkringar tecknas hos Fora, som också uppbär premier för dessa.

2. Mandalay är ett frisörföretag. Bolaget är medlem i Sveriges Frisörföretagare.

Att så är fallet har Fora gjort gällande redan i en inlaga till tingsrätten. Det rör sig alltså inte, som ifrågasatts av Mandalay, om en omständighet som förts in i målet först i HD.

3. För medlemmar i Sveriges Frisörföretagare gäller ett kollektivavtal med Handelsanställdas förbund. Av kollektivavtalet följer en skyldighet för arbetsgivare att teckna avtal hos Fora i enlighet med vissa försäkringsvillkor. Enligt § 15 i försäkringsvillkoren debiteras arbetsgivare som förbundit sig att teckna försäkringsavtal men försummar att göra det, premie från den tidpunkt då kollektivavtalet trädde i kraft.

4. Fora har yrkat att Mandalay, som inte tecknat försäkring hos Fora, ska förpliktas att till Fora för vissa försäkringar (AFA-försäkringar och Avtalspension SAF-LO) betala premier avseende åren 2000-2004 jämte ränta och avgifter enligt villkoren.

5. Mandalay har bestritt Foras yrkande och invänt bl.a. att bolaget efter en överenskommelse med Handelsanställdas förbund, avdelning 12 i Borås (Handels Borås), tecknat försäkring hos Länsförsäkringar i stället för hos Fora.

6. Fora har inte ifrågasatt att Mandalay från Handels Borås fått beskedet att det går bra att teckna försäkring hos Länsförsäkringar. Ett besked av den innebörden ger enligt HD uttryck för att en motsvarande försäkring inte behövde tecknas hos Fora. Som Fora har påpekat har emellertid Handels Borås inte genom beskedet befriat Mandalay från den kollektivavtalsenliga skyldigheten att teckna försäkring hos Fora. Det följer redan av att formkravet i 23 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) inte har iakttagits.

7. Mandalay har vidare gjort gällande att skyldigheten att teckna försäkring enligt vad som följer av kollektivavtalet på grund av de föreliggande omständigheterna ska jämkas enligt 36 § avtalslagen på så sätt, att bolaget befrias från skyldigheten att betala försäkringspremier i enlighet med Foras yrkande.

8. Utrymmet för att med stöd av 36 § avtalslagen jämka ett villkor i ett kollektivavtal får anses vara mycket begränsat (prop. 1975/76:81 s. 114). Det beror på den ordning varigenom ett kollektivavtal tillkommer (jfr Tore Sigeman, 36 § avtalslagen och arbetsrätten, Festskrift till Jan Hellner, 1984, s. 587 ff.). Till det kommer att ett kollektivavtal i allmänhet omfattar stora grupper av arbetsgivare och än fler arbetstagare, varför en jämkning skulle få effekter liknande dem som inträder vid en lagändring.

9. Mandalay har inte anfört något som skulle kunna föranleda en jämkning av det aktuella kollektivavtalsvillkoret som sådant. Det är för övrigt tveksamt om Mandalay skulle ha varit berättigat att föra en sådan talan. Mandalays jämkningspåstående får emellertid anses ta sikte på det individuella rättsförhållande som till följd av kollektivavtalet uppkommit mellan Mandalay och Fora.

10. Att kollektivavtalet som sådant inte kan jämkas utesluter inte jämkning i ett enskilt rättsförhållande vars innehåll bestäms av kollektivavtalet. Det kan t.ex. tänkas att för en viss anställd särskilda omständigheter föranleder att vad som med anledning av kollektivavtalet gäller i det enskilda anställningsförhållandet framstår som oskäligt. Åtminstone i den utsträckning som parterna på det ena eller andra sättet hade kunnat förfoga över vad som gäller dem emellan bör i det läget jämkning kunna ske, och då utan att den särskilda restriktivitet som skulle ha gällt om motsvarande jämkningsfråga hade aktualiserats beträffande kollektivavtalet som sådant behöver iakttas. En annan sak är att utrymmet för att genom individuella avtal förfoga över vad som följer av ett tillämpligt kollektivavtal är begränsat (märk bl.a. 26 och 27 §§ MBL).

11. Det sagda ligger väl i linje med att 36 § avtalslagen i fråga om avtalsinnehåll är ett fundamentalt yttersta och tvingande rättsskydd för den enskilde avtalsparten. Här kan också erinras om att jämkning av ett avtalsvillkor som flutit in i avtalsförhållandet på grund av en dispositiv lagregel inte kan anses utesluten (jfr SOU 1974:83 s. 140 ff. och justitierådet Torgny Håstads tillägg i NJA 2010 s. 467). Det saknas skäl för att inte motsvarande ska gälla när ett rättsförhållande hämtar sitt innehåll ur ett kollektivavtal.

12. Vad som nu sagts om jämkning i det individuella rättsförhållandet bör gälla också för Mandalays skyldighet att teckna försäkring hos Fora. Därvid märks att enligt § 18 i de tillämpliga försäkringsvillkoren ska tvister rörande försäkringsskyldigheten avgöras av skiljenämnd. En skiljenämnd vars behörighet grundas på avtal kan avgöra endast sådana frågor som parterna förfogar över (1 § lagen, 1999:116, om skiljeförfarande). En domstol måste då - när såsom i detta fall någon invändning mot domstolens sakliga behörighet inte gjorts - kunna pröva ett yrkande om att skyldigheten ska jämkas (på samma sätt som en skiljenämnd hade kunnat göra, om den hade haft att pröva frågan). Vid den prövningen finns det i princip inte skäl att tillämpa 36 § avtalslagen på ett sätt som avviker från vad som gäller för avtalsförhållanden i allmänhet.

13. Frågan är då om de av Mandalay anförda omständigheterna kan föranleda att det skulle vara oskäligt att upprätthålla den omtvistade skyldigheten att teckna försäkring med därav föranledd skyldighet att erlägga de omtvistade försäkringspremierna.

14. Centralt för Mandalays talan är beskedet från Handels Borås. Det beskedet saknar dock avtalsverkan. Att då genom jämkning åstadkomma en motsvarande verkan kan inte komma i fråga.

15. Ett ytterligare åberopat jämkningsmoment är den merkostnad som följer med dubbla försäkringar. Det förhållandet kan dock inte i sig utgöra ett tillräckligt skäl för jämkning. Om nämligen en arbetsgivare som tecknade försäkring i annan ordning än vad han var skyldig att göra enligt kollektivavtalet skulle jämkningsvis befrias från den skyldigheten, skulle det i praktiken innebära att han hade valfrihet i försäkringshänseende.

16. När det gäller beskedet från Handels Borås sammantaget med kostnaden för den försäkring som tecknats med anledning av detta, står det naturliga rättsskyddet att finna på skadeståndsrättens område. Bestämmelsen i 36 § avtalslagen bör då inte tillämpas.

17. Inte heller vad Mandalay i övrigt har anfört - bl.a. att ett upprätthållande av den kollektivavtalsenliga skyldigheten för en arbetsgivare att teckna försäkring hos Fora rubbar den fria konkurrensen - kan föranleda jämkning av det omtvistade avtalsvillkoret.

18. I fråga om de andra grunder som Mandalay anfört till stöd för sitt bestridande gör HD ingen annan bedömning än hovrätten. Mandalay är således skyldigt att betala försäkringspremierna till Fora.

19. Hovrättens domslut ska följaktligen fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD:s dom meddelad: den 11 april 2011.

Mål nr: T 13-10.

Lagrum: 36 § avtalslagen samt 23, 26 och 27 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.