NJA 2012 s. 262

Ersättning till en offentlig försvarare får, enligt 21 kap. 10 § RB, endast om det finns särskilda skäl avse de merkostnader för tidsspillan och utlägg som har uppstått på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen. Ett beslut som inte har formen av ett förhandsbesked men som innebär att det finns särskilda skäl för att ersätta merkostnader har inte ansetts binda högre instans, när den beslutar om ersättning för kostnader som har uppstått där.

Stockholms tingsrätt

Allmän åklagare väckte åtal vid Stockholms tingsrätt mot Y.M. för grov misshandel samt sexuellt ofredande och misshandel. På begäran av Y.M. förordnade tingsrätten advokaten M.J., som är verksam i Göteborg, till offentlig försvarare.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Henrik Lagergren) dömde den 7 mars 2011 Y.M. i enlighet med åtalet och bestämde påföljden till fängelse i två år, varjämte villkorligt medgiven frihet förklarades förverkad. Y.M. ålades vidare att betala skadestånd. M.J. tillerkändes yrkad ersättning av allmänna medel med 100 803 kr, varav 43 459 kr för tidsspillan och utlägg i samband med fyra resor tur och retur mellan kontoret och Stockholm.

Svea hovrätt

Y.M. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att åtalen och skadeståndsyrkandena skulle ogillas. I andra hand framställde han yrkanden angående påföljden.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Mona Wildig, Maj Johansson, referent, och Gunilla Lundholm) meddelade dom den 12 maj 2011. Tingsrättens dom ändrades endast så att fängelsestraffet bestämdes till ett år nio månader och ett skadeståndsbelopp sänktes.

M.J., som hade yrkat ersättning av allmänna medel med 43 952 kr, tillerkändes ersättning med 18 708 kr. Härom anförde hovrätten följande.

M.J. har yrkat ersättning för bl.a. 16 timmars tidsspillan med 17 120 kr och utlägg avseende tågresa och hotell med totalt 4 016 kr. Han är verksam i Göteborg. M.J. har som skäl för att han ska tillerkännas full ersättning för tidsspillan och utlägg anfört att han företrätt Y.M. i tidigare mål, att han haft kontakt med denne under fängelsetiden och att Y.M. känner särskilt förtroende för honom samt att målet gäller allvarlig brottslighet och att Y.M. riskerar ett långt fängelsestraff. M.J. har därtill anfört att tingsrätten genom att tillerkänna honom full ersättning för tidsspillan och utlägg måste anses ha slutligt avgjort frågan om han är berättigad till sådan ersättning i målet.

Enligt 21 kap. 10 § RB får ersättning till en offentlig försvarare endast om det finns särskilda skäl avse merkostnader för tidsspillan och utlägg som uppstått på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen. Möjlighet finns både för försvararen och dennes huvudman att begära förhandsbesked i frågan om sådana merkostnader omfattas av rätten till ersättning. Så har inte skett i detta fall. Att tingsrätten, utan närmare motivering, i samband med sin dom tillerkänt M.J. ersättning för merkostnader kan inte jämställas med ett förhandsbesked enligt nu nämnd bestämmelse.

Enligt hovrättens mening innebär vad M.J. anfört inte att det föreligger särskilda skäl för att tillerkänna honom ersättning för merkostnader för tidsspillan och utlägg på grund av att han är verksam i Göteborg. Han kan därför inte tillerkännas ersättning för utlägg och bör tillerkännas ersättning för tidsspillan motsvarande 2 timmar med anledning av de två besök han gjort på häktet i Flemingsberg.

Högsta domstolen

M.J. överklagade och yrkade att HD skulle helt bifalla hans yrkande i hovrätten om ersättning av allmänna medel för tidsspillan och utlägg. Han hemställde vidare att yttrande skulle inhämtas från Sveriges advokatsamfund.

Justitiekanslern motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Ylva Svensson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Domskäl

Skäl

M.J. förordnades vid tingsrätten till offentlig försvarare för Y.M. Förordnandet föregicks av en begäran från Y.M. om att få byta försvarare till M.J. Y.M. var åtalad vid Stockholms tingsrätt för grov misshandel, misshandel och sexuellt ofredande. M.J. är verksam i Göteborg. Y.M. dömdes i enlighet med åtalet till två års fängelse. Genom beslut i tingsrättens dom tillerkändes M.J. ersättning av allmänna medel för de merkostnader för tidsspillan och utlägg som uppstått på grund av att han har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen var belägen. Y.M. överklagade tingsrättens dom och M.J. företrädde honom i hovrätten. I hovrätten yrkade M.J. ersättning för de merkostnader för tidsspillan och utlägg som hade uppkommit där. Hovrätten har endast tillerkänt M.J. ersättning för tidsspillan motsvarande två timmar.

Från och med den 1 januari 2010 har 21 kap. RB ändrats. Tidigare gällde enligt 5 § andra stycket att till offentlig försvarare skulle förordnas den som den misstänkte föreslagit, om det inte skulle medföra avsevärt ökade kostnader att anlita denne eller särskilda skäl eljest föranledde annat. Efter lagändringen begränsas möjligheten att välja försvarare inte längre av kostnaderna. För att statens kostnadsansvar inte skulle påverkas ändrades samtidigt bestämmelsen i 10 § om försvararens rätt till ersättning av allmänna medel. Enligt nu gällande bestämmelse i 10 § fjärde stycket får ersättningen till försvaret endast om det finns särskilda skäl avse ersättning för de merkostnader för tidsspillan och utlägg som uppstår på grund av att försvararen har sin verksamhet långt från den ort där domstolen är belägen.

Ändringarna i 21 kap. RB innebär att frågan om förordnande av en viss person till offentlig försvarare har separerats från frågan om försvararen ska få ersättning av allmänna medel för de merkostnader som uppkommer till följd av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen. Den omständigheten att en person förordnas till offentlig försvarare är inte längre en garanti för att försvararen får ersättning av allmänna medel för de merkostnader som uppstått till följd av att försvararen är verksam på en avlägsen ort. För att även i fortsättningen möjliggöra förutsebarhet när det gäller statens kostnadsansvar för merkostnader gavs den misstänkte och den föreslagne försvararen möjlighet att begära förhandsbesked i frågan om merkostnader omfattas av rätten till ersättning, 21 kap. 10 § fjärde stycket andra meningen RB. För att en ordning med förhandsbesked ska fylla sitt syfte att skapa förutsebarhet anges i lagmotiven att ett positivt förhandsbesked är bindande (prop. 2008/09:232 s. 25). I lagmotiven anges inte uttryckligen att ett positivt förhandsbesked som meddelats av tingsrätten även binder hovrätten. För att uppnå syftet med förhandsbesked måste dock ett förhandsbesked som meddelats av tingsrätten också gälla i hovrätten.

Varken M.J. eller hans huvudman har begärt något förhandsbesked. M.J. fick dock genom beslut i tingsrättens dom ersättning för de merkostnader för tidsspillan och utlägg som uppstått på grund av att han har sin verksamhet på en avlägsen ort. Frågan är om hovrätten har varit bunden av tingsrättens beslut att låta statens kostnadsansvar omfatta merkostnader.

Ersättning till offentlig försvarare bestäms av varje instans för där utfört arbete, tidsspillan och utlägg. Frågan om en offentlig försvarare ska få ersättning av allmänna medel för merkostnader för tidsspillan och utlägg som uppstått på grund av att han eller hon har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen ska således prövas självständigt i hovrätten även om en försvarare tillerkänts sådan ersättning vid tingsrätten. Lagstiftaren har skapat ett undantag från denna ordning genom möjligheten att begära förhandsbesked. I det fall att det inte meddelats något positivt förhandsbesked innebär den nu gällande regleringen beträffande ersättning för merkostnader att en försvarare som tillerkänts sådan ersättning vid tingsrätten kan nekas ersättning för de merkostnader som uppkommer i hovrätten. Hovrätten kan göra en annan bedömning än tingsrätten av frågan om det finns särskilda skäl att låta statens kostnadsansvar omfatta merkostnader.

Hovrätten har således inte varit bunden av tingsrättens beslut att tillerkänna M.J. ersättning för de merkostnader för tidsspillan och utlägg som uppstått på grund av att M.J. har sin verksamhet på en avlägsen ort.

Nästa fråga är om det finns särskilda skäl att låta ersättningen till M.J. omfatta de merkostnader för tidsspillan och utlägg som har uppstått i hovrätten på grund av att han har sin verksamhet på en avlägsen ort. När det gäller vad som utgör särskilda skäl kan enligt förarbetena ledning hämtas från den praxis som utvecklats kring de undantagssituationer där försvarare enligt tidigare ordning förordnats trots att han eller hon har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen (prop. 2008/09:232 s. 31 f. och NJA 2011 s. 291).

M.J. har i denna del åberopat att han företrätt Y.M. i tidigare mål, att Y.M. känt särskilt förtroende för honom, att målet gällt allvarlig brottslighet, att Y.M. riskerat ett långt fängelsestraff och att han företrätt Y.M. vid tingsrätten. HD anser emellertid att varken den brottslighet som avsågs i åtalet mot Y.M. eller längden av det fängelsestraff som han ådömdes i tingsrätten innebär att den omständigheten att Y.M. känt särskilt stort förtroende för M.J., och att han tidigare hade företrätts av M.J., är särskilda skäl att ge M.J. ersättning för merkostnader. Inte heller den omständigheten att M.J. företrätt Y.M. vid tingsrätten är skäl att tillerkänna M.J. sådan ersättning.

M.J:s överklagande ska därför avslås.

Domslut

HD:s avgörande

HD, som inte finner skäl att inhämta yttrande från Sveriges advokatsamfund, avslår M.J:s överklagande.

Domskäl

HD (justitieråden Severin Blomstrand, Ann-Christine Lindeblad, Gudmund Toijer, referent, Ingemar Persson och Martin Borgeke) meddelade den 26 april 2012 följande beslut.

Skäl

Frågan i HD

1.

M.J. driver verksamhet som advokat med kontor i Göteborg. I det nu aktuella fallet har Stockholms tingsrätt utsett honom till offentlig försvarare i ett mål om grov misshandel m.m. När målet avgjordes vid tingsrätten fick han ersättning av allmänna medel även för sådan tidsspillan och sådana utlägg som hängde samman med att han har sin verksamhet i Göteborg. Brottmålet har prövats också av Svea hovrätt. I hovrätten ansågs det emellertid att M.J. inte hade rätt till någon ersättning för de merkostnader som hade uppstått där genom att han har sin verksamhet i Göteborg. Frågan i HD är om M.J. ska tillerkännas ersättning för merkostnaderna i hovrätten.

Rättsliga utgångspunkter

2.

Ersättning till en offentlig försvarare får endast om det finns särskilda skäl avse de merkostnader för tidsspillan och utlägg som har uppstått på grund av att han eller hon har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen. På begäran av den misstänkte eller den föreslagna offentlige försvararen ska förhandsbesked lämnas i frågan om sådana merkostnader omfattas av rätten till ersättning. Som ett undantag från vad som annars gäller får en offentlig försvarare på en ort långt från domstolen förbehålla sig och ta emot skälig ersättning av den misstänkte för tidsspillan och utlägg som inte omfattas av försvararens rätt till ersättning av allmänna medel. (Se 21 kap. 10 § fjärde och femte styckena RB; jfr de motsvarande reglerna i 26 §, 27 § andra stycket och 29 §rättshjälpslagen, 1996:1619.)

3.

Det är i beslutet om ersättning till den offentlige försvararen som domstolen har att ta hänsyn till de begränsningar som gäller för statens kostnadsansvar. Däremot ska kostnaderna inte påverka beslutet om vem som ska utses till offentlig försvarare (prop. 2008/09:232 s. 18 och 21 f.). Detta innebär en ändring av vad som gällde tidigare. Då skulle domstolen redan vid sitt förordnande väga in den merkostnad som kunde bli följden av att den offentlige försvararen var verksam på en annan ort. Domstolen kunde därför avvika från den misstänktes förslag till offentlig försvarare, bl.a. när det skulle föra med sig avsevärt ökade kostnader att anlita henne eller honom. När domstolen väl utsåg en offentlig försvarare från en annan ort, var det emellertid klart att skälig ersättning skulle betalas också för merkostnader som detta kunde leda till.

4.

Ett syfte med de nya reglerna är att det ska finnas ett större utrymme än tidigare att ta hänsyn till den misstänktes val av offentlig försvarare. Samtidigt skulle de ekonomiska konsekvenserna av reglerna kunna bli svåra att förutse för den misstänkte eller försvararen, om det under uppdragets gång var oklart i vilken utsträckning merkostnaderna skulle betalas av allmänna medel. Mot den bakgrunden infördes möjligheten att få ett förhandsbesked. Genom ett sådant besked ska den misstänkte och den föreslagna offentlige försvararen kunna bedöma de ekonomiska förutsättningarna för ett uppdrag. När någon av dem begär ett besked före domstolens förordnande, vilket framstår som det naturliga, kan den föreslagna offentlige försvararen med ledning av beskedet avgöra om han eller hon kan ta på sig uppdraget (a. prop. s. 18, 24 och 32).

5.

Förhandsbeskedet ska alltså göra det möjligt för den misstänkte och för den (föreslagna) offentlige försvararen att förutse om ersättningen av allmänna medel kommer att omfatta merkostnaderna. Ett positivt förhandsbesked är därför bindande vid den efterföljande prövningen av försvararens anspråk på ersättning (a. prop. s. 25). Domstolens slutliga prövning av vad som utgör skälig ersättning för uppdraget ska i sådana fall göras med den utgångspunkten att den offentlige försvararen har rätt till ersättning för de merkostnader som det långa avståndet mellan verksamhetsorten och domstolsorten för med sig. Det bör nämnas i sammanhanget att förhandsbesked kan överklagas på samma sätt som andra ersättningsbeslut, inte bara av den misstänkte och den (föreslagna) offentlige försvararen utan också av Justitiekanslern. Mot bakgrund av förhandsbeskedets syfte och utformning måste därför ett positivt besked anses vara bindande också vid den slutliga prövningen av ersättningen i högre rätt, om uppdraget som offentlig försvarare består där.

6.

Möjligheten att begära förhandsbesked är den av lagstiftaren anvisade vägen för den misstänkte och den (föreslagna) offentlige försvararen att få ett för försvararuppdraget bindande besked om ersättning för merkostnaderna. Förhandsbeskedet bör uppfattas som ett avgränsat undantag från huvudregeln att varje instans prövar vilken ersättning den offentlige försvararen ska få för arbete, tidsspillan och utlägg där. Domstolens beslut om ersättning för merkostnader bör alltså inte binda högre rätt när det inte finns något positivt förhandsbesked. Högre rätts prövning ska därför i sådana fall innefatta ett ställningstagande i frågan om det finns särskilda skäl att låta merkostnaderna där betalas av allmänna medel.

Bedömningen i detta fall

7.

Tingsrätten har inte lämnat något bindande förhandsbesked som ger M.J. rätt till ersättning för den tidsspillan eller de utlägg som har uppstått genom att hans verksamhet bedrivs långt från domstolsorten. Något förhandsbesked hade heller inte begärts. Att tingsrätten biföll hans yrkande om ersättning också i denna del är en annan sak. Det har därför varit en uppgift för hovrätten att fullt ut pröva de anspråk på ersättning som M.J. framställde där.

8.

Frågan är då om det vid en sådan prövning har funnits särskilda skäl att låta ersättningen omfatta merkostnaderna i hovrätten. Lagtexten i 21 kap. 10 § fjärde stycket RB lämnar inte någon ledning om vilka skäl som kan läggas till grund för ett avsteg från huvudregeln att merkostnaderna inte ersätts av allmänna medel. Innebörden av de nya reglerna är dock tydligen att statens ansvar för kostnaderna ska begränsas i samma utsträckning som tidigare, med den enda skillnaden att bedömningen ska göras i ersättningsbeslutet och inte när den offentlige försvararen utses. Undantag ska göras främst i situationer där avståndet visserligen föranleder tidsspillan och utlägg i större omfattning - jämfört med den totala försvararkostnaden - men där omständigheterna i övrigt för med sig att kostnaden för försvaret inte blir avsevärt högre än för en försvarare på närmare avstånd. Exempelvis skulle det kunna vara fråga om att det inte finns någon på domstolsorten med särskilda kunskaper på ett rättsområde av betydelse för målet eller att en föreslagen offentlig försvarare från en ort som ligger långt från domstolen redan är insatt i målet (se a. prop. s. 23 och 31 f. och NJA 2011 s. 291). Det måste dock finnas ett visst utrymme för domstolen att ta hänsyn också till andra omständigheter som har tillräcklig tyngd i det enskilda fallet.

9.

M.J. har åberopat bl.a. att han har haft tidigare kontakter med den person som var misstänkt i nu aktuellt fall och försvarat honom i andra mål. Dessa förhållanden kan dock inte jämställas med nyss angivna exempel, och brottmålet var inte av sådant slag att det kan motivera ett avsteg från huvudregeln att merkostnaderna inte ersätts av allmänna medel. M.J. har visserligen utsetts till offentlig försvarare efter byte och i en situation där det var motiverat med en skyndsam handläggning. Det finns dock inte något stöd för att anta att han har varit förhindrad att begära ett förhandsbesked i ersättningsfrågan. Inte heller i övrigt har M.J. anfört någon omständighet som utgör särskilda skäl i den nu angivna meningen.

10.

HD anser därför i likhet med hovrätten att det inte har funnits särskilda skäl att låta ersättningen av allmänna medel omfatta de merkostnader för tidsspillan och utlägg som har uppstått på grund av att M.J. har sin verksamhet i Göteborg.

11.

M.J. har därför rätt enbart till en skälig ersättning för sådana kostnader för tidsspillan och utlägg som skulle uppstå för en lokalt verksam försvarare. Hovrätten har beslutat att ersättning ska betalas för den tidsspillan som har föranletts av att M.J. har besökt den misstänkte i häktet. Det finns inte stöd för att tillerkänna honom någon ytterligare ersättning som avser tidsspillan eller utlägg. Överklagandet ska alltså avslås.

Domslut

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

HD:s beslut meddelat: den 26 april 2012.

Mål nr: Ö 2733-11.

Lagrum: 21 kap. 10 § RB.

Rättsfall: NJA 2011 s. 291.