NJA 2016 s. 414

Rätt till ersättning för tidsspillan och utlägg till offentlig försvarare (I) respektive målsägandebiträde (II). Betydelsen av att en tingsrätt har flera tingsställen.

I

Ångermanlands tingsrätt

I ett brottmål vid Ångermanlands tingsrätt förordnades advokaten U.H. som offentlig försvarare för B.B. U.H. hade sitt kontor i Umeå. B.B. var bosatt i Örnsköldsvik. Tingsrätten har kansli med tingsställe i Härnösand, omkring 22 mil från Umeå, och ytterligare ett tingsställe i Örnsköldsvik, omkring 11 mil från Umeå. Huvudförhandlingen hölls i Härnösand.

Vid huvudförhandlingen begärde U.H. ersättning av allmänna medel för arbete samt för resekostnad och tidsspillan avseende resa mellan Umeå och Härnösand.

Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Anders Dahlin) anförde följande i ett beslut intaget i dom den 5 mars 2014.

Domskäl

- - -

Ersättning till offentlig försvarare och målsägandebiträde samt återbetalningsskyldighet

J.V. ska tillerkännas begärd ersättning. U.H. har begärt ersättning för kostnader hänförliga till att hans verksamhetsställe ligger långt från den ort där tingsrätten är belägen, vilket har motiverats med att förhandling i målet hade kunnat hållas vid tingsrättens tingsställe i Örnsköldsvik. Tingsrätten finner inte att denna omständighet i sig medför särskilda skäl för att tillerkänna ersättning för sådana merkostnader (21 kap. 10 § RB). U.H. ska därför tillerkännas ersättning motsvarande vad en lokalt verksam försvarare skulle fått. Mot hans kostnadsräkning i övrigt har tingsrätten inget att erinra. Vad som framkommit om B.B:s ekonomiska och personliga förhållanden medför att han ska återbetala viss del av kostnaderna för målsägandebiträde och försvar.

- - -

Domslut

U.H. tillerkändes ersättning av allmänna medel med 17 986 kr. Av beloppet avsåg 10 208 kr arbete, 3 510 kr tidsspillan, 671 kr utlägg och 3 597 kr mervärdesskatt.

Av kostnaden för målsägandebiträde och försvarare skulle B.B. till staten återbetala 5 000 kr.

Hovrätten för Nedre Norrland

U.H. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland. Han yrkade att han skulle tillerkännas hela den ersättning för tidsspillan och utlägg som han hade yrkat i tingsrätten, dvs. ytterligare 5 150 kr.

Justitiekanslern motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades.

Hovrätten inhämtade yttrande från Sveriges advokatsamfund.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ola Pettersson och Risto Stoorhöök samt tf. hovrättsassessorn Marlene Forsman, referent) anförde följande i beslut den 19 november 2014.

Skäl för beslutet

Enligt 21 kap. 10 § fjärde stycket RB krävs särskilda skäl för att en offentlig försvarare ska ha rätt till ersättning för merkostnader för tidsspillan och utlägg som har uppstått på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen.

Den fråga som hovrätten har att ta ställning till är om U.H., som bedriver sin verksamhet i Umeå, dvs. ca 22 mil från Härnösand där huvudförhandlingen har hållits, kan tillerkännas ersättning för tidsspillan och utlägg som orsakats av detta avstånd, med anledning av att tingsrätten även har ett tingsställe i Örnsköldsvik, som endast ligger ca 11 mil från hans verksamhetsort.

Hovrätten finner inledningsvis med hänsyn till att Härnösand ligger drygt fem mil från Sundsvall och drygt tio mil från Örnsköldsvik, att det inte kan vara fråga om ett mindre bebyggt område som avses i förarbetena till bestämmelserna (se prop. 2008/09:232 s. 22). Ett avstånd om 5-10 mil ska därför användas som utgångspunkt för när en offentlig försvarare ska anses bedriva sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen.

Av förarbetena till 21 kap. 10 § fjärde stycket RB, 5 § lagen om målsägandebiträde (motsvarande bestämmelse för målsägandebiträden) och 27 § andra stycket rättshjälpslagen framgår att den ort där domstolen är belägen avser den ort där den rättsliga angelägenheten huvudsakligen hanteras (se prop. 2008/09:232 s. 22). Enligt hovrättens mening har den rättsliga angelägenheten i målet huvudsakligen hanterats i Härnösand eftersom tingsrätten har sitt kansli där. Under dessa förutsättningar får således Ångermanlands tingsrätt även anses vara belägen i Härnösand. Det förhållandet att tingsrätten också har ett tingsställe i Örnsköldsvik, där en huvudförhandling eventuellt skulle kunna ha hållits på grund av målets anknytning dit, kan inte anses utgöra särskilda skäl för att en offentlig försvarare ska ha rätt till merkostnader för tidsspillan och utlägg enligt bestämmelsen. Den informationsskrift som tingsrätten skickat ut i september 2013 föranleder ingen annan bedömning. Då det inte heller i övrigt finns särskilda skäl att tillerkänna U.H. ytterligare ersättning för tidsspillan och utlägg ska hans överklagande avslås.

Ersättningsfrågan i målet är av prejudikatintresse. Det finns därför förutsättning att med stöd av 54 kap. 3 § andra stycket RB tillåta att hovrättens beslut får överklagas.

Slutligt beslut

Hovrätten avslår överklagandet.

Hovrätten tillåter att beslutet får överklagas.

Högsta domstolen

U.H. överklagade och yrkade att han skulle tillerkännas hela den ersättning för tidsspillan och utlägg som han begärt i tingsrätten.

Justitiekanslern motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Ann-Sofie Bodin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Domskäl

Skäl

Bakgrund och frågan i HD

U.H. driver verksamhet som advokat med kontor i Umeå. I det nu aktuella fallet har Ångermanlands tingsrätt förordnat honom till offentlig försvarare i ett mål om misshandel m.m. Tingsrätten har sitt kansli med tingsställe i Härnösand, ca 22 mil från Umeå, och ytterligare ett tingsställe i Örnsköldsvik, ca 11 mil från Umeå. Huvudförhandling i målet hölls i Härnösand.

Vid huvudförhandlingen begärde U.H. ersättning för merkostnader avseende tidsspillan och utlägg hänförliga till att hans verksamhetsställe ligger långt ifrån domstolen. Han motiverade begäran med att förhandlingen hade kunnat hållas på tingsstället i Örnsköldsvik. När tingsrätten avgjorde målet tillerkändes inte U.H. ersättning av allmänna medel för sådan tidsspillan och sådana utlägg som föranletts av att hans verksamhetsställe ligger långt ifrån domstolen. Tingsrätten ansåg inte att den omständighet som U.H. hade anfört medförde att det förelåg särskilda skäl att tillerkänna honom ersättning för sådana merkostnader. U.H. överklagade beslutet till hovrätten som avslog överklagandet. Frågan i HD är om U.H. ska tillerkännas ersättning för merkostnaderna vid tingsrätten.

Rättsliga utgångspunkter

Bestämmelser om offentliga försvarares rätt till ersättning finns i 21 kap. 10 § RB. Enligt huvudregeln i första stycket har en offentlig försvarare rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ett undantag från denna huvudregel finns i fjärde stycket. Enligt den bestämmelsen får ersättningen endast om det finns särskilda skäl avse de merkostnader för tidsspillan och utlägg som har uppstått på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen. Av samma stycke följer att förhandsbesked ska lämnas i frågan om sådana merkostnader omfattas av rätten till ersättning. Sådant besked lämnas på begäran av den misstänkte eller den föreslagna offentliga försvararen. Enligt femte stycket får en offentlig försvarare inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av den misstänkte. Försvararen får dock förbehålla sig och ta emot skälig ersättning för tidsspillan och utlägg som enligt fjärde stycket inte omfattas av försvararens rätt till ersättning av allmänna medel.

Tidigare gällde att till offentlig försvarare skulle förordnas den som den misstänkte hade föreslagit, om det inte skulle medföra avsevärt ökade kostnader att anlita honom eller henne. Efter att dåvarande EG-kommissionen inlett ett överträdelseärende mot Sverige med anledning av motsvarande ordning i fråga om rättshjälpsbiträden, som kommissionen menade inskränkte den fria rörligheten för tjänster inom gemenskapen, togs den nämnda inskränkningen i den misstänktes rätt att välja försvarare bort (se prop. 2008/09:232). Syftet med den nya regleringen var att stärka den misstänktes möjligheter att välja offentlig försvarare. För att statens kostnadsansvar inte skulle påverkas begränsades samtidigt försvararens rätt till ersättning av allmänna medel, så att denna endast i undantagsfall omfattar de merkostnader för tidsspillan och utlägg som uppstår på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån domstolen.

Innebörden av de nya reglerna är att statens kostnadsansvar ska begränsas i samma utsträckning som tidigare med den skillnaden att bedömningen ska göras i ersättningsbeslutet och inte när den offentliga försvararen utses. För att upprätthålla förutsebarheten i systemet infördes samtidigt möjligheten för den misstänkte och den föreslagna försvararen att begära förhandsbesked i frågan om merkostnader omfattas av rätten till ersättning. Ett positivt förhandsbesked är bindande (a. prop. s. 25).

När det gäller frågan om en offentlig försvarare ska anses ha sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen konstaterade HD i rättsfallet NJA 2011 s. 291 att i vart fall en försvarare med verksamhet inom 10 mil från domstolen i tätbebyggda områden inte har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen. Detsamma ansågs gälla om verksamhetsorten ligger inom domstolens domkrets. HD hänvisade till de riktmärken för bedömningen som angetts i förarbetena (prop. 2008/09:232 s. 22 med hänvisning till prop. 2004/05:41 s. 23). I dessa nämns 20 mil som ett riktmärke för vad som kan anses utgöra verksamhet på avstånd i mindre tätbebyggda områden.

I rättsfallet NJA 2012 s. 914 slog HD fast att en schablon bör tillämpas när ersättningen till s.k. distansförsvarare bestäms. Schablonen innebär att ersättning för tidsspillan och utlägg utgår med samma belopp som en försvarare med verksamhet 10 mil från domstolsorten skulle ha tillerkänts när det är fråga om tätbebyggda områden och 20 mil när det är fråga om mindre tätbebyggda områden. Det sagda gäller dock inte om det faktiska utlägget är lägre eller tidsspillan är mindre.

När det gäller vad som utgör särskilda skäl kan enligt förarbetena ledning hämtas från den praxis som utvecklats kring de undantagssituationer där försvarare enligt tidigare ordning förordnats trots att han eller hon har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen. Det är fråga om situationer där avståndet visserligen föranleder tidsspillan och utlägg i större omfattning men där omständigheterna i övrigt medför att kostnaderna för försvaret inte blir avsevärt högre än för en försvarare på närmare avstånd. Så kan t.ex. vara fallet när det på orten inte finns någon med särskilda kunskaper på det aktuella området eller när försvararen redan är väl insatt i ärendet. Vid bedömningen bör merkostnaden ställas i relation till de totala försvararkostnaderna i målet (se prop. 2008/09:232 s. 23 och 31 f. och NJA 2011 s. 291). Det finns visst utrymme för domstolen att ta hänsyn också till andra omständigheter som har tillräcklig tyngd i det enskilda fallet (se NJA 2012 s. 262).

En domstol bör anses belägen i kansliorten

Förarbetena ger inte någon närmare ledning för hur uttrycket ”den ort där domstolen är belägen” i 21 kap. 10 § fjärde stycket RB ska tolkas eller hur bestämmelsen ska tillämpas i de fall domstolen har flera tingsställen. Frågan berörs inte heller närmare i något av de nämnda rättsfallen. I motsvarande bestämmelse i fråga om bl.a. rättshjälpsbiträden och målsägandebiträden används i stället uttrycket ”den ort där den rättsliga angelägenheten huvudsakligen hanterats”, se 27 § andra stycket rättshjälpslagen (1996:1619), jfr 5 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

10.

Mot bakgrund av att domstolens personal är stationerad på tingsstället i kansliorten och den huvudsakliga verksamheten bedrivs där framstår det naturligt att en domstol, i den mening som avses i paragrafen, anses belägen i kansliorten. Vid tillämpningen av riktmärkena för vad som ska anses utgöra verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen bör alltså avståndet mellan försvararens verksamhetsort och domstolens kansliort utgöra utgångspunkt för bedömningen (jfr p. 6).

11.

Det nu sagda får till följd att en offentlig försvarare med verksamhet utanför domstolens domkrets men inom 10 mil från kansliorten när det är fråga om tätbebyggda områden och 20 mil när det är fråga om mindre tätbebyggda områden inte ska anses ha sin verksamhet långt ifrån domstolen. En sådan försvarare kommer alltså ha rätt till skälig ersättning av allmänna medel för tidsspillan och utlägg i enlighet med huvudregeln i 21 kap. 10 § första stycket RB oavsett om huvudförhandlingen hålls på tingsstället i kansliorten eller på annat tingsställe. När det gäller offentliga försvarare med verksamhet långt ifrån domstolens kansliort kommer däremot ersättning för tidsspillan och utlägg utgå med samma belopp som en lokalt verksam försvarare skulle ha tillerkänts, om det inte finns särskilda skäl.

Verksamhet nära ett tingsställe bör inte påverka rätten till ersättning

12.

Frågan är om det förhållandet att en offentlig försvarare har sin verksamhet nära ett tingsställe som ligger utanför domstolens kansliort kan anses utgöra särskilda skäl att tillerkänna försvararen ersättning för merkostnader avseende tidsspillan och utlägg i de fall huvudförhandlingen hålls i kansliorten.

13.

Ersättningens omfattning får antas i många fall ha avgörande betydelse för såväl den misstänktes önskemål om en specifik försvarare som försvararens möjlighet och intresse av att åta sig uppdraget. Att en domstol anses belägen i kansliorten innebär att det är först när det är bestämt att huvudförhandlingen ska hållas i kansliorten som det står klart att en försvarare med verksamhet långt ifrån kansliorten men nära ett annat tingsställe kan komma att ådra sig sådana merkostnader.

14.

Det är domstolen som utifrån en avvägning mellan bl.a. parters och vittnens intressen och arbetsorganisatoriska skäl avgör var en förhandling ska äga rum (se prop. 1969:44 s. 240). I brottmål kan det finnas anledning att ta hänsyn även till åklagarorganisatoriska omständigheter. Domstolens beslut kan inte överklagas särskilt. (Se Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken, suppl. 79, januari 2016, s. 1:26.)

15.

Bristen på förutsebarhet i den angivna situationen torde i och för sig kunna anses utgöra ett sådant förhållande som motiverar ett avsteg från huvudregeln att merkostnader inte ersätts av allmänna medel. Eftersom den misstänkte och den föreslagna offentliga försvararen kan begära förhandsbesked i frågan om merkostnader omfattas av rätten till ersättning har den omständigheten dock inte sådan tyngd att den i sig kan anses utgöra särskilda skäl.

16.

Det förhållandet att huvudförhandlingen hade kunnat hållas på ett tingsställe som ligger närmare den offentliga försvararens verksamhetsort bör alltså inte anses utgöra skäl att göra avsteg från huvudregeln att merkostnader för tidsspillan och utlägg inte ersätts av allmänna medel.

Bedömningen i detta fall

17.

U.H. bedriver verksamhet utanför Ångermanlands tingsrätts domkrets. Hans verksamhetsort ligger ca 22 mil från tingsrättens kansliort Härnösand, där huvudförhandlingen ägde rum. Som hovrätten funnit bör riktmärket för tätbebyggda områden tillämpas i detta fall. U.H. ska således anses vara verksam långt ifrån den ort där domstolen är belägen. Följden härav är att han endast har rätt till skälig ersättning för sådana kostnader för tidsspillan och utlägg som skulle uppstå även för en lokalt verksam försvarare om det inte finns särskilda skäl.

18.

U.H. har inte begärt något förhandsbesked i ersättningsfrågan. Han har i huvudsak anfört att tingsrätten borde ha hållit huvudförhandlingen i Örnsköldsvik på grund av målets anknytning dit. Som framgår ovan utgör inte domstolens val av tingsställe skäl att göra avsteg från huvudregeln att merkostnader inte ersätts av allmänna medel. Inte heller i övrigt har U.H. anfört någon omständighet som utgör särskilda skäl i den angivna meningen.

19.

HD anser därför i likhet med hovrätten att det inte har funnits särskilda skäl att låta ersättningen av allmänna medel omfatta de merkostnader för tidsspillan och utlägg som har uppstått på grund av att U.H. har sin verksamhet i Umeå.

20.

U.H. har därför endast rätt till skälig ersättning för sådana kostnader för tidsspillan och utlägg som skulle uppstå för en lokalt verksam försvarare. Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning än hovrätten har gjort beträffande ersättningsbeloppen. Hovrättens beslut ska därför fastställas.

Domslut

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

Domskäl

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Johnny Herre och Lars Edlund) meddelade den 25 maj 2016 följande beslut.

Skäl

Bakgrund och frågan i HD

U.H. driver verksamhet som advokat med kontor i Umeå. I det nu aktuella fallet hade Ångermanlands tingsrätt förordnat honom till offentlig försvarare. Tingsrätten har sitt kansli med tingsställe i Härnösand, cirka 22 mil från Umeå, och ytterligare ett tingsställe i Örnsköldsvik, cirka 11 mil från Umeå. Den tilltalade var bosatt i Örnsköldsvik. Huvudförhandling hölls i Härnösand.

Vid huvudförhandlingen begärde U.H. ersättning för bl.a. tidsspillan och utlägg avseende resa mellan Umeå och Härnösand. När tingsrätten avgjorde målet tillerkändes han ersättning svarande mot resa mellan Örnsköldsvik och Härnösand. Enligt tingsrätten fick kostnader och tidsspillan därutöver anses föranledda av att hans verksamhetsställe ligger långt ifrån domstolen. Tingsrätten godtog inte U.H:s argument att förhandlingen hade kunnat hållas på tingsstället i Örnsköldsvik. Hovrätten har avslagit hans överklagande.

Frågan i HD är om U.H. ska tillerkännas ersättning för tidsspillan och utlägg avseende hela resan till och från huvudförhandlingen i Härnösand.

Rättsliga utgångspunkter

Bestämmelser om förordnande av offentlig försvarare finns i 21 kap. 5 § RB. Paragrafen ger uttryck för principen om den misstänktes fria rätt till val av försvarare. I tidigare lydelse angavs att till offentlig försvarare skulle förordnas den som den misstänkte hade föreslagit, om det inte skulle medföra avsevärt ökade kostnader att anlita honom eller henne. Genom en lagändring som trädde i kraft år 2010 togs den inskränkningen bort (se prop. 2008/09:232). Det övergripande syftet med den nya regleringen var att stärka den misstänktes möjligheter att välja offentlig försvarare.

En offentlig försvarares rätt till ersättning regleras i 21 kap. 10 § RB. Enligt huvudregeln i första stycket har en offentlig försvarare rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. I anslutning till ändringen i 21 kap. 5 § om den misstänktes val av försvarare infördes en bestämmelse i 10 § fjärde stycket som något begränsar försvararens rätt till ersättning av allmänna medel. Försvararen har enligt denna bestämmelse inte rätt till ersättning för tidsspillan och utlägg som uppstår på grund av att han eller hon har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen annat än om det finns särskilda skäl. På begäran av den misstänkte eller den föreslagne offentlige försvararen ska förhandsbesked lämnas i frågan om sådana merkostnader omfattas av rätten till ersättning. Vidare gäller enligt paragrafens femte stycke att en offentlig försvarare inte får förbehålla sig eller ta emot ersättning av den misstänkte. Försvararen får dock förbehålla sig och ta emot skälig ersättning för tidsspillan och utlägg som enligt fjärde stycket inte omfattas av rätten till ersättning av allmänna medel.

I förarbetena till bestämmelserna uttalas att ett avstånd om 5-10 mil i tätbebyggda områden och 20 mil i mindre tätbebyggda områden kan tjäna som ett riktmärke för vad som kan anses utgöra verksamhet långt ifrån domstolen. Ett förordnande av en advokat inom den egna domkretsen borde dock inte anses som ett distansförordnande. (Se a. prop. s. 31.) HD konstaterade i rättsfallet NJA 2011 s. 291, med hänvisning till dessa förarbetsuttalanden, att en försvarare med verksamhet inom i vart fall 10 mil från domstolen i tätbebyggda områden inte har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen.

Av förarbetena framgår inte närmare var en domstol i detta sammanhang ska anses vara belägen. Det kan dock utläsas att avsikten var att de nya bestämmelserna om ersättning skulle anknyta till dittills gällande bestämmelser om offentlig försvarare respektive biträde enligt rättshjälpslagen (1996:1619), där möjligheten att förordna en viss föreslagen person ansågs avhängig avståndet mellan den föreslagnes verksamhetsort och den ort där den rättsliga angelägenheten huvudsakligen hanteras. Den ort där den rättsliga angelägenheten hanteras ansågs därvid, såvitt gäller offentlig försvarare, vara den ort där domstolen är belägen. (Se a. prop. s. 22.)

Inte heller rättegångsbalkens reglering om domstolsväsendet innehåller några entydiga bestämmelser om var en domstol ska anses belägen. I 1 kap. 5 § RB sägs att en tingsrätt ska ha sitt kansli på den eller de orter som regeringen bestämmer, att tingsrätten ska ha tingsställe på den eller de orterna och att tingsrätten också får ha tingsställe på annan ort som regeringen bestämmer. Enligt 6 § ska sammanträde för huvudförhandling hållas på tingsställe, om inte särskilda skäl talar för att sammanträde hålls på annan ort.

En tingsrätt bör normalt anses belägen där domstolen har tingsställen

10.

Bedömningen av om den begränsningsregel som gäller för distansförsvarare ska tillämpas bör göras mot bakgrund av principen om den misstänktes rätt till fritt val av försvarare (se p. 4). Regeln ska därför tillämpas så att rättigheten får ett reellt innehåll oavsett den tilltalades ekonomiska förhållanden. Det innebär till en början att den geografiska gränsdragningen inte får sättas snävare än att den tilltalade har ett förhållandevis stort antal lämpliga advokater att välja mellan. Det innebär också att vid försvararvalet bör förutsättningarna vara så klara, att det är möjligt att förutse om försvararen har rätt till ersättning av allmänna medel eller om den misstänkte kan behöva betala eventuella merkostnader, typiskt sett för tidsspillan och extra kostnader för försvararens resor.

11.

Förarbetena ger som nämnts inte någon närmare ledning för hur uttrycket ”den ort där domstolen är belägen” i 21 kap. 10 § fjärde stycket RB ska tolkas i de fall då domstolen har flera tingsställen. Frågan berörs inte i något av de nämnda rättsfallen. Förarbetena och rättspraxis ger inte heller vägledning när det gäller motsvarande bestämmelser om ersättning till målsägandebiträde i 5 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde och 27 § andra stycket rättshjälpslagen. Med hänsyn till de likartade arbetsförhållanden som en offentlig försvarare respektive ett målsägandebiträde har i en brottmålsrättegång bör bedömningarna göras på samma sätt.

12.

En möjlig tolkning av uttrycket ”den ort där domstolen är belägen” är att det syftar på tingsrättens kansliort eller, som fortfarande gäller för ett par tingsrätter, kansliorter. De merkostnader som det är fråga om har dock inget samband med tingsrättens administration eller var tingsrättens skriftliga handläggning äger rum. I stället är det normalt sett de muntliga förhandlingarna i målet som medför att försvararen får kostnader för resor och drabbas av tidsspillan. Det är därför platsen för förhandling, och inte tingsrättens kansliort, som bör vara relevant vid prövningen av försvararens ersättningsanspråk i detta hänseende.

13.

Tingsrätten har att bestämma förhandlingsort utifrån vad som enligt domstolens bedömning är den lämpligaste av de tingsställen som i och för sig kan komma i fråga. Utfallet av denna bedömning kan många gånger vara svårt att förutse för den misstänkte och den tilltänkte försvararen när valet av försvarare ska göras. Den osäkerheten bör dock inte gå ut över den tilltalade. Som har framhållits i det föregående (se p. 10) ska den misstänktes valrätt beaktas på bl.a. så sätt att han eller hon så långt som möjligt ska kunna förutse om försvararen fullt ut har rätt till ersättning av allmänna medel.

14.

Det är en förutsebar och lätthanterlig ordning om den misstänkte och försvararen normalt kan utgå från den offentliga reglering som gäller, nämligen att förhandling kan komma att äga rum på något av de tingsställen som är aktuella. Vid tillämpning av 21 kap. 10 § fjärde stycket RB bör därför en tingsrätt anses vara belägen på de orter där den har tingsställe. Om domstolen vid förordnandet har bestämt på vilket tingsställe förhandling ska hållas eller om förhandlingsorten av andra skäl framstår som uppenbar, ska dock tingsrätten anses vara belägen på endast den orten.

15.

Det kan i och för sig påpekas att det finns möjlighet för den misstänkte eller den tilltänkte försvararen att begära förhandsbesked (se p. 5). Ett sådant besked ska dock enligt lagtexten avse frågan om en distansförsvarare är berättigad till ersättning för merkostnader och tidsspillan, och alltså inte huruvida det rör sig om en distansförsvarare eller inte. Behovet av förhandsbesked aktualiseras därför först vid överskridande av det schablonavstånd som tingsrätten tillämpar vid bestämmande av ersättningen (se p. 9).

Bedömningen i detta fall

16.

U.H. bedriver verksamhet utanför Ångermanlands tingsrätts domkrets. Hans verksamhetsort ligger ca 11 mil från tingsrättens tingsställe i Örnsköldsvik. Detta avstånd är ungefär detsamma som avståndet från Örnsköldsvik till tingsrättens kansliort Härnösand. Vid tillämpning av de riktlinjer som gäller för tätbebyggt områdes gräns får, med hänsyn till de lokala förhållandena, Umeå anses ligga inom tillämplig gräns för lokala försvarare verksamma i Örnsköldsvik.

17.

Mot bakgrund av det anförda har U.H. rätt till ersättning för tidsspillan och utlägg avseende hela resan mellan Umeå och Härnösand. Hans överklagande ska därför bifallas.

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut tillerkänns U.H. ytterligare 5 150 kr, varav 3 510 kr avser tidsspillan, 610 kr utlägg och 1 030 kr mervärdesskatt.

Referenten, justitierådet Sten Andersson, med vilken justitierådet Anders Eka instämde, var skiljaktig och anförde:

Bestämmelserna i 21 kap. 10 § fjärde stycket RB begränsar en distansförsvarares rätt till ersättning för tidsspillan och utlägg som hänför sig till resan mellan hans eller hennes verksamhetsort och domstolen. Bestämmelserna har utformats så att begreppet ”där domstolen är belägen” får en central betydelse. Begreppet kan tolkas på olika sätt. Det kan tolkas så att det alltid avser den eller de orter där domstolen har sitt kansli. Det kan också förstås som den ort där domstolens handläggning av målet huvudsakligen sker, i praktiken den ort där huvudförhandlingen äger rum. Den sistnämnda tolkningen ligger väl i linje med de uttalanden som gjordes i förarbetena. Den är också av andra skäl den mest naturliga; eftersom bestämmelsen avser att reglera försvararens rätt till ersättning för faktisk tidsspillan och faktiska utlägg i samband med resa, får det antas att lagstiftaren avsett den ort som försvararen faktiskt har rest till, dvs. den ort där domstolen håller huvudförhandlingen.

Av de nu angivna tolkningarna framstår därför den senare som den mest naturliga.

Särskilt när en tingsrätt har flera tingsställen kan, i enskilda fall, en ordning som innebär att domstolen anses belägen på den ort där huvudförhandlingen hålls få otillfredsställande effekter. Så blir fallet om försvararen, när han eller hon åtog sig uppdraget, utgick från att huvudförhandlingen skulle hållas på ett visst tingsställe och att det därför inte skulle uppkomma några nämnvärda merkostnader; om huvudförhandlingen sedan likväl sätts ut på ett annat tingsställe, kan tingsrätten komma att neka honom eller henne ersättning för tillkommande tidsspillan och reseutlägg. Det kan synas tala för en tredje tolkning, nämligen att domstolen är belägen på samtliga domkretsens tingsställen.

En sådan tolkning innebär emellertid att den begränsning i rätten till ersättning, som lagstiftaren har velat åstadkomma genom regleringen, inte kommer att slå igenom på avsett sätt. Den innebär också att de avståndskriterier som anges i förarbetena kommer att tillämpas i förhållande till en ort som i det enskilda fallet inte behöver ha någon annan anknytning till det aktuella målet än att huvudförhandlingen skulle ha kunnat hållas där.

Till detta kommer att otillfredsställande effekter av det nyss angivna slaget kan undvikas genom en generös tillämpning av bestämmelserna om särskilda skäl. Dessa bestämmelser är visserligen i första hand avsedda att tillämpas i situationer där omständigheter i det enskilda fallet medför att kostnaderna för en distansförsvarare inte blir avsevärt högre än kostnaderna för en lokalt verksam försvarare (se a. prop. s. 23 och 31 f. och NJA 2011 s. 291). Av rättspraxis följer emellertid att det finns visst utrymme för domstolen att ta hänsyn också till andra omständigheter som har tillräcklig tyngd i det enskilda fallet (se NJA 2012 s. 262). Särskilda skäl att ge försvararen full ersättning för tidsspillan och reseutlägg får t.ex. regelmässigt anses föreligga om försvararen vid tidpunkten för förordnandet hade befogad anledning att anta att förhandlingen skulle äga rum på ett tingsställe inom en tiomilsradie från hans eller hennes verksamhetsort men tingsrätten sedan sätter ut målet till huvudförhandling på ett annat, för försvararen mera avlägset, tingsställe.

Mot den angivna bakgrunden bör domstolen i detta sammanhang alltid anses vara belägen på den ort där huvudförhandlingen hålls.

U.H:s rätt till ersättning ska alltså bedömas med utgångspunkt i att han har sin verksamhetsort i Umeå, medan Ångermanlands tingsrätt - av nyss angivna skäl - ska anses belägen där huvudförhandlingen hölls, dvs. i Härnösand. Avståndet mellan Umeå och Härnösand uppgår till ca 22 mil och överstiger därmed de riktmärken som har angetts i förarbeten och praxis.

U.H. har därför inte rätt till full ersättning för tidsspillan och utlägg annat än om det finns särskilda skäl.

Sådana särskilda skäl kan föreligga om omständigheterna i det enskilda fallet medför att kostnaderna för en distansförsvarare inte blir avsevärt högre än för en försvarare på närmare avstånd. Särskilda skäl av detta slag föreligger dock inte i U.H:s fall.

I detta mål aktualiseras också frågan om det finns särskilda skäl att ge U.H. full ersättning med hänsyn till att tingsrätten hade kunnat sätta ut målet till huvudförhandling i Örnsköldsvik. Det är tingsrätten som avgör i vilken utsträckning ett extra tingsställe ska utnyttjas. Så är fallet även om målet, såsom i förevarande fall, rör en person och en händelse med anknytning till orten för det extra tingsstället. Det förhållandet att Ångermanlands tingsrätt har ett extra tingsställe i Örnsköldsvik kan därför inte i sig anses utgöra särskilda skäl.

Särskilda skäl skulle i och för sig kunna föreligga om U.H. vid tidpunkten för förordnandet som offentlig försvarare hade anledning att utgå från att målet skulle sättas ut till huvudförhandling i Örnsköldsvik. Det har emellertid inte framkommit att tingsrätten lämnade honom några positiva besked med denna innebörd eller att han av annan anledning hade konkreta skäl att tro att förhandlingen skulle äga rum i Örnsköldsvik. I stället förefaller parterna vara ense om att endast ett förhållandevis mindre antal mål sätts ut till huvudförhandling i Örnsköldsvik. Det föreligger därför inte särskilda skäl av detta slag.

Med hänsyn till detta - och då tingsrätten inte hade meddelat något förhandsbesked i ersättningsfrågan - var det riktigt av tingsrätten att tillerkänna U.H. enbart en begränsad, schablonmässigt bestämd, ersättning för tidsspillan och utlägg. Överklagandet ska därför avslås.

II

Ångermanlands tingsrätt

I ett brottmål vid Ångermanlands tingsrätt förordnades advokaten U.H. som målsägandebiträde. Förhållandena var desamma som i referatet under I. U.H. hade alltså sitt kontor i Umeå. Tingsrätten har kansli med tingsställe i Härnösand, omkring 22 mil från Umeå, och ytterligare ett tingsställe i Örnsköldsvik, omkring 11 mil från Umeå. Huvudförhandlingen hölls i Härnösand.

Vid huvudförhandlingen begärde U.H. ersättning av allmänna medel för arbete samt för resekostnad och tidsspillan avseende resa mellan Umeå och Härnösand.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Johan Ahlberg) anförde följande i ett beslut intaget i dom den 11 februari 2014.

Domskäl

- - -

Ersättning till offentlig försvarare och målsägandebiträde

Den av M.T. begärda ersättningen är skälig och ska tillerkännas henne.

U.H. har begärt ersättning för fem timmars tidsspillan (efter avdrag för en timme som ingår i taxan) samt utlägg motsvarande 42 mils resa med egen bil. Merkostnaderna i form av tidsspillan och utlägg är hänförliga till att hans verksamhetsort är belägen långt från orten där domstolen är belägen, med motiveringen att målet kunnat avgöras vid domstolens tingsställe i Örnsköldsvik. Normalt krävs särskilda skäl för att den typen av merkostnader ska ersättas av allmänna medel. Tingsrätten finner inte att den omständighet U.H. anfört medför att ersättning för merkostnader ska utgå. Tingsrättens lokaler i Örnsköldsvik är inte anpassade för häktade mål, varvid huvudförhandling i mål där någon person är häktad alltid genomförs i Härnösand. Han ska därför tillerkännas ersättning motsvarande vad ett lokalt verksamt målsägandebiträde skulle ha fått. Ersättning för en resa om 22 mil tur och retur till huvudförhandlingen samt tidsspillan om 3 timmar tur och retur till huvudförhandling, med avdrag för en timme som ingår i taxan, ska således tillerkännas U.H.

Domslut

U.H. tillerkändes ersättning av allmänna medel med 13 608 kr. Av beloppet avsåg 7 875 kr arbete, 2 340 kr tidsspillan, 671 kr utlägg och 2 722 kr mervärdesskatt.

Hovrätten för Nedre Norrland

Justitiekanslern motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades.

Hovrätten inhämtade yttrande från Sveriges advokatsamfund.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ola Pettersson och Risto Stoorhöök samt tf. hovrättsassessorn Marlene Forsman, referent) anförde följande i beslut den 7 november 2014.

Skäl för beslutet

Enligt 5 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde jämförd med 27 § andra stycket rättshjälpslagen (1996:1619) krävs särskilda skäl för att ett målsägandebiträde ska ha rätt till ersättning för tidsspillan och utlägg som uppstått på grund av att biträdet har sin verksamhet långt ifrån den ort där den rättsliga angelägenheten huvudsakligen har hanterats.

Den fråga som hovrätten har att ta ställning till är om U.H. som bedriver sin verksamhet i Umeå, dvs. ca 22 mil från Härnösand där huvudförhandlingen har hållits, kan tillerkännas ersättning för tidsspillan och utlägg som orsakats av detta avstånd, med anledning av att tingsrätten även har ett tingsställe i Örnsköldsvik som endast ligger ca 11 mil från hans verksamhetsort.

Hovrätten finner inledningsvis med hänsyn till att Härnösand ligger drygt fem mil från Sundsvall och drygt tio mil från Örnsköldsvik, att det inte kan vara fråga om ett mindre bebyggt område som avser i förarbetena till bestämmelserna (se prop. 2008/09:232 s. 22). Ett avstånd om 5-10 mil ska därför användas som utgångspunkt för när ett biträde ska anses bedriva sin verksamhet långt ifrån den ort där den rättsliga angelägenheten huvudsakligen har hanterats.

Den rättsliga angelägenheten har i målet huvudsakligen hanterats i Härnösand, eftersom tingsrätten har sitt kansli där. Av förarbetena till 5 § lagen om målsägandebiträde, 27 § andra stycket rättshjälpslagen och 21 kap. 10 § fjärde stycket RB (motsvarande bestämmelse för offentliga försvarare) framgår att den ort där domstolen är belägen avser den ort där den rättsliga angelägenheten huvudsakligen hanteras (se prop. 2008/09:232 s. 22). Under dessa förhållanden får således Ångermanlands tingsrätt även anses vara belägen i Härnösand. Det förhållandet att tingsrätten också har ett tingsställe i Örnsköldsvik, där en huvudförhandling eventuellt skulle kunna ha hållits på grund av målets anknytning dit, kan inte anses utgöra särskilda skäl för att ett målsägandebiträde ska ha rätt till merkostnader för tidsspillan och utlägg enligt bestämmelsen. Den informationsskrift som tingsrätten skickat ut i september 2013 föranleder ingen annan bedömning. Då det inte heller i övrigt finns särskilda skäl att tillerkänna U.H. ytterligare ersättning för tidsspillan och utlägg ska hans överklagande avslås.

Ersättningsfrågan i målet är av prejudikatintresse. Det finns därför förutsättning att med stöd av 5 § lagen om målsägandebiträde jämförd med 43 § andra stycket rättshjälpslagen tillåta att hovrättens beslut får överklagas.

Slutligt beslut

Hovrätten avslår överklagandet.

Hovrätten tillåter att beslutet får överklagas.

Högsta domstolen

U.H. överklagade och yrkade att han skulle tillerkännas hela den ersättning för tidsspillan och utlägg som han begärt i tingsrätten.

Justitiekanslern motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Ann-Sofie Bodin, föreslog i betänkande att HD skulle avslå överklagandet med en motivering som i sak överensstämde med motiveringen i betänkandet under I.

Domskäl

HD ( justitieråden Stefan Lindskog, Johnny Herre, Lars Edlund, Anders Eka och Sten Andersson, referent) meddelade den 25 maj 2016 följande beslut.

Skäl

U.H. driver verksamhet som advokat med kontor i Umeå. Ångermanlands tingsrätt förordnade honom till målsägandebiträde. Tingsrätten har sitt kansli med tingsställe i Härnösand, ca 22 mil från Umeå, och ytterligare ett tingsställe i Örnsköldsvik, ca 11 mil från Umeå. Målsäganden var bosatt i Örnsköldsvik. Huvudförhandling hölls i Härnösand. Den tilltalade var fram till och med huvudförhandlingen häktad.

Vid huvudförhandlingen begärde U.H. bl.a. ersättning för tidsspillan och utlägg avseende resa mellan Umeå och Härnösand. När tingsrätten avgjorde målet tillerkändes U.H. ersättning svarande mot resa mellan Örnsköldsvik och Härnösand. Enligt tingsrätten var kostnader därutöver föranledda av att hans verksamhetsställe ligger långt ifrån domstolen. Tingsrätten godtog inte U.H:s argument att förhandlingen hade kunnat hållas på tingsstället i Örnsköldsvik och hänvisade bl.a. till att lokalerna i Örnsköldsvik inte är avpassade för mål där den tilltalade är häktad. Hovrätten har avslagit U.H:s överklagande.

Frågan i HD är om U.H. ska tillerkännas ersättning för tidsspillan och utlägg avseende hela resan till och från huvudförhandlingen i Härnösand.

Bestämmelser om förordnande av målsägandebiträde finns i 4 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde. I den paragrafen hänvisas till 26 § rättshjälpslagen (1996:1619). Den senare paragrafen ger uttryck för principen om den rättssökandes fria biträdesval. I paragrafens tidigare lydelse angavs att till rättshjälpsbiträde skulle förordnas den som den rättssökande hade föreslagit, om det inte skulle medföra avsevärt ökade kostnader att anlita honom eller henne. Genom en lagändring som trädde i kraft år 2010 togs den inskränkningen bort (se prop. 2008/09:232). Det övergripande syftet med den nya regleringen var att stärka den rättssökandes möjligheter att välja biträde.

Ett målsägandebiträde har rätt till ersättning enligt vad som följer av 27 § rättshjälpslagen i fråga om ersättning till rättshjälpsbiträde (5 § lagen om målsägandebiträde). Enligt huvudregeln i första stycket har ett rättshjälpsbiträde rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. I anslutning till ändringen i 26 § om den rättssökandes val av biträde infördes en bestämmelse i 27 § andra stycket som begränsar biträdets rätt till ersättning av allmänna medel. Biträdet har inte rätt till ersättning för tidsspillan och utlägg som uppstår på grund av att verksamheten bedrivs långt ifrån den ort där den rättsliga angelägenheten huvudsakligen hanterats annat än om det finns särskilda skäl. På begäran av den rättssökande eller det föreslagna rättshjälpsbiträdet ska förhandsbesked lämnas i frågan om sådana merkostnader omfattas av rätten till ersättning. Vidare gäller enligt 29 § att ett rättshjälpsbiträde inte får förbehålla sig eller ta emot ersättning av den rättssökande utöver vad som följer av 27 §. Rättshjälpsbiträdet får dock förbehålla sig och ta emot skälig ersättning för tidsspillan och utlägg som enligt 27 § andra stycket inte omfattas av rätten till ersättning av allmänna medel.

Samtidigt med ändringarna i 26 och 27 §§ rättshjälpslagen infördes en i huvudsak motsvarande reglering i fråga om offentlig försvarare (se 21 kap. 5 och 10 §§ RB). Den aktuella regleringen i rättshjälpslagen är således i princip identisk med vad som enligt rättegångsbalken gäller för offentlig försvarare.

HD har i ett avgörande denna dag i mål Ö 6101-14 kommit fram till att när det gäller en offentlig försvarares rätt till ersättning för tidsspillan och utlägg avseende resa, så ska en tingsrätt normalt anses belägen där domstolen har tingsställen. Också i det målet var U.H. klagande. Han ansågs på grund av att Ångermanlands tingsrätt har tingsställe i Örnsköldsvik inte som s.k. distansförsvarare och tillerkändes följaktligen ersättning för hela resan mellan Umeå och Härnösand.

De överväganden som ligger till grund för att en tingsrätt, när det gäller ersättningen till en offentlig försvarare, normalt ska anses belägen där domstolen har tingsställen, gör sig gällande även när det gäller ersättning till ett målsägandebiträde. Det finns dessutom starka skäl för att inte i det aktuella hänseendet tillämpa olika ersättningsprinciper.

10.

Mot bakgrund av det anförda har U.H. rätt till ersättning för tidsspillan och utlägg avseende hela resan mellan Umeå och Härnösand. Hans överklagande ska därför bifallas.

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut tillerkänns U.H. ytterligare 5 150 kr, varav 3 510 kr avser tidsspillan, 610 kr utlägg och 1 030 kr mervärdesskatt.

Tillägg

Justitieråden Anders Eka och Sten Andersson tillade för egen del.

Frågan om ersättning till ett målsägandebiträde i en situation av det nu aktuella slaget bör bedömas på samma sätt som motsvarande fråga om ersättning till en offentlig försvarare. Den senare frågan har tidigare i dag prövats i HD:s mål Ö 6101-14. I det målet var vi skiljaktiga och gjorde en annan bedömning än majoriteten. Det är emellertid naturligt att de principer som domstolen har lagt fast i mål Ö 6101-14 blir styrande vid efterföljande prövningar. I förevarande mål ansluter vi oss därför till övriga ledamöter.

HD:s beslut meddelade: den 25 maj 2016.

Mål nr: Ö 6101-14 (I) och Ö 6098-14 (II).

Lagrum: 21 kap. 10 § fjärde stycket RB, 5 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde, 27 § rättshjälpslagen (1996:1619).

Rättsfall: NJA 2011 s. 291, NJA 2012 s. 262 och NJA 2012 s. 914.