NJA 2019 s. 271
Förhandsbesked till offentlig försvarare om ersättning för merkostnader. Frågor om särskilda skäl och om vilka omständigheter prövningen i högre rätt av ett överklagat positivt förhandsbesked ska grundas på.
Norrköpings tingsrätt
Advokaten T.M., som har sin verksamhet i Stockholm, förordnades av Norrköpings tingsrätt till offentlig försvarare för D.W., vilken hade anhållits som misstänkt för grovt narkotikabrott.
Tingsrätten (rådmannen Anders Heiborn) meddelade den 9 oktober 2018 på begäran av T.M. det förhandsbeskedet att sådana kostnader som uppstod på grund av att T.M. hade sin verksamhet långt från Norrköping omfattades av rätten till ersättning från staten.
Som skäl för sitt beslut anförde tingsrätten: Med hänsyn till det misstänkta brottets svårhetsgrad och betydelsen av att få den försvarare som man önskar under dessa förhållanden, finns det särskilda skäl att staten ska stå för de merkostnader som kommer av att T.M. har sin verksamhet långt från Norrköping.
Göta hovrätt
Justitiekanslern överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut. Som grund för yrkandet anförde Justitiekanslern bl.a. att enbart brottsmisstankarnas art och straffvärde inte kan leda till slutsatsen att det finns särskilda skäl för att staten ska stå för merkostnader, att det inte framkommit att det i Norrköping saknas försvarare med särskilda kunskaper på det aktuella rättsområdet och att det inte heller framkommit att T.M. skulle ha sådana särskilda insikter om ärendet som skulle kunna uppväga den förmodade kostnadsökningen.
T.M. motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades. Som grund för sin inställning anförde han i huvudsak att rätten att få välja advokat i en rättslig angelägenhet är en grundläggande princip i ett rättssamhälle, att D.W. var misstänkt för allvarlig brottslighet och riskerade ett långt fängelsestraff, att D.W. uttryckligen begärt att få T.M. som offentlig försvarare, att T.M. vidtar lämpliga åtgärder för att merkostnader ska begränsas i den mån det är möjligt, att merkostnaden ska ställas i relation till den totala försvararkostnaden i målet, att det är en förutsättning för att han ska åta sig uppdraget att rätten meddelar ett positivt förhandsbesked och att en ny försvarare i målet skulle leda till ytterligare kostnader som sannolikt skulle överstiga nu aktuella merkostnader.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Christer Ganelind, referent, Ulrik Lönnmyr och Magnus Mannerback) anförde i beslut den 7 november 2018 följande.
HOVRÄTTENS SKÄL FÖR BESLUTET
Enligt 21 kap. 10 § fjärde stycket RB får ersättning till offentlig försvarare endast om det finns särskilda skäl avse de merkostnader för tidsspillan och utlägg som uppkommer på grund av att försvararen har sin verksamhet långt från den ort där domstolen är belägen. T.M. får anses ha sin verksamhet på ett sådant avstånd från domstolen att denna bestämmelse är tillämplig. Frågan blir därför om det föreligger sådana särskilda skäl som avses i bestämmelsen.
Enligt förarbetena kan ledning för vad som utgör särskilda skäl hämtas från den praxis som utvecklats kring undantagssituationer där försvarare har förordnats trots att verksamheten varit belägen långt från domstolsorten. Det är bl.a. situationer där avståndet visserligen föranleder tidsspillan och utlägg i större omfattning men där omständigheter i övrigt medför att kostnaderna för försvaret inte blir avsevärt högre än för en försvarare på närmare avstånd. Så kan vara fallet t.ex. när det på orten inte finns någon med särskilda kunskaper på det aktuella området eller när försvararen redan är väl insatt i ärendet (se prop. 2008/09:232 s. 31). Den brottslighet som D.W. är misstänkt för kan inte anses vara av sådan beskaffenhet att särskild kunskap från försvararens sida är påkallad. Det har inte heller framkommit något som tyder på att T.M. skulle vara särskilt insatt i ärendet (när han utsågs till försvarare). Dessa omständigheter kan alltså inte anses utgöra sådana särskilda skäl som krävs för ett positivt förhandsbesked.
Av förarbetena framgår vidare att en rimlig utgångspunkt, av vad som utgör särskilda skäl, är att vid bedömningen ansluta till det synsätt som den dåvarande tillämpningen av begreppet "avsevärt ökade kostnader" vid förordnande av försvarare gav uttryck för (a. prop. s. 23). Hänvisningen till rättspraxis i förarbetena (a. prop. s. 11) visar att vid bedömningen av merkostnadernas skälighet i dessa fall hänsyn bör tas till sakens beskaffenhet och betydelsen för den tilltalade att få just den av honom begärda försvararen (se rättsfallet SvJT 1978 ref. s. 58) och att hänsyn ska tas till målets speciella karaktär (se rättsfallet RH 1988:58). Risken att mot sitt nekande dömas till ett långt frihetsstraff (fängelse på livstid) har i praxis utgjort tillräckliga skäl för att utse den försvarare som den tilltalade önskar trots avsevärt ökade kostnader (se rättsfallen NJA 1981 s. 1080 och 1985 C 36).
I detta fall riskerar D.W. att mot sitt nekande dömas till ett flerårigt fängelsestraff för grovt narkotikabrott. Trots att det är fråga om ett högt straffvärde är varken brottslighetens karaktär eller omständigheterna i övrigt så speciella att detta i sig kan anses utgöra särskilda skäl. Det förhållandet att T.M. numera satt sig in i målet och att ett positivt förhandsbesked varit en förutsättning för honom att han ska åta sig uppdraget som offentlig försvarare förändrar inte denna bedömning. Inte heller de övriga omständigheter som T.M. har angett kan förändra bedömningen. Hovrätten anser således att det inte föreligger sådana särskilda skäl som avses i 21 kap. 10 § fjärde stycket RB. Tingsrättens beslut ska därför ändras.
BESLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens beslut och lämnar det förhandsbeskedet att rätten till ersättning åt T.M. i målet inte omfattar eventuella merkostnader för tidsspillan och utlägg som föranleds av att han är verksam i Stockholm.
Enligt hovrätten fanns särskilda skäl för att tillåta att hovrättens beslut fick överklagas (54 kap. 3 § tredje stycket RB).
Högsta domstolen
D.W. och T.M. överklagade hovrättens beslut och yrkade att HD skulle fastställa tingsrättens beslut om förhandsbesked.
Justitiekanslern motsatte sig att hovrättens beslut ändrades. Sveriges advokatsamfund yttrade sig.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Johan Isaksson, föreslog i betänkande följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
1-2. Motsvarar i huvudsak punkterna 3-5 i HD:s beslut.
Frågan i målet
Frågan i målet är när det föreligger särskilda skäl för att lämna positivt förhandsbesked om att en offentlig försvarare har rätt till ersättning för merkostnader för tidsspillan och utlägg som uppstår på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen. Fråga uppkommer därmed vilka omständigheter som hänsyn ska tas till vid bedömningen av om särskilda skäl föreligger.
Rättsliga utgångspunkter
4-9. Motsvarar i huvudsak punkterna 6-10 i HD:s beslut.
Omständigheter som hänsyn kan tas till vid bedömningen av om särskilda skäl föreligger
Som uttalades i rättsfallet NJA 2012 s. 262 punkten 8 måste det vid bedömningen av om särskilda skäl föreligger finnas visst utrymme för att utöver de i förarbetena angivna exemplen också ta hänsyn till andra omständigheter som har tillräcklig tyngd i det enskilda fallet.
Sådana omständigheter kan vara sakens beskaffenhet och betydelsen för den enskilde att få den av honom eller henne begärda försvararen samt målets speciella karaktär. Mot bakgrund av att huvudregeln är att merkostnader för tidsspillan och utlägg inte ersätts och att utgångspunkten är att huvudregeln inte ska frångås om ett distansförordnande medför avsevärt ökade kostnader måste det dock vara fråga om omständigheter av särskild tyngd i det enskilda fallet. Exempel på en omständighet som kan beaktas bör vara att den misstänkte riskerar att dömas till fängelse på livstid (jfr NJA 1981 s. 1080 och NJA 1985 C 36 angående byte av offentlig försvarare). Det förhållandet att den misstänkta brottsligheten är av allvarligt slag och att den enskilde riskerar ett långt fängelsestraff behöver dock inte betyda att särskilda skäl föreligger.
Utöver sakens beskaffenhet och betydelsen för den enskilde att få den av honom eller henne begärda försvararen samt målets speciella karaktär måste det finnas visst utrymme för att hänsyn även kan tas till andra omständigheter som har tillräcklig tyngd i det enskilda fallet (jfr NJA 2012 s. 262 p. 8). Frågan är om en sådan omständighet kan vara att lägre rätt meddelat ett positivt förhandsbesked som den misstänkte och den offentlige försvararen inrättat sig efter och att försvararen därefter blivit väl insatt i ärendet.
Ett av lägre rätt lämnat positivt förhandsbesked kan innebära att en offentlig försvarare väljer att ta sig an uppdraget och att en lojalitetsplikt mot klienten uppstår som innebär att försvararen inte kan frånträda uppdraget enligt reglerna om god advokatsed (jfr punkten 3.6 i Sveriges advokatsamfunds vägledande regler om god advokatsed). Ett positivt förhandsbesked kan dock överklagas av Justitiekanslern och ändras av högre rätt (se dock begränsning i 54 kap. 3 § tredje stycket RB avseende överklagande till HD). Försvararen bör därför när han eller hon överväger att ta sig an uppdraget ta i beaktande att ett överklagande kan ske och att förhandsbeskedet kan komma att ändras. Av 21 kap. 10 § femte stycket RB framgår att det även finns en möjlighet för försvararen och den misstänkte sinsemellan att avtala om att den misstänkte och/eller försvararen ska stå för tidsspillan och utlägget som har uppstått på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen (se a. prop. s. 32).
Det förhållandet att den offentlige försvararen i en situation där ett positivt förhandsbesked ändras av högre rätt inte kan frånträda uppdraget på grund av reglerna om god advokatsed bör därför inte innebära att särskilda skäl enligt 21 kap. 10 § fjärde stycket RB alltid föreligger när lägre rätt meddelat ett positivt förhandsbesked. En motsatt lösning skulle innebära att rätten för Justitiekanslern att överklaga ett positivt förhandsbesked inte skulle fylla någon egentlig funktion.
Lagstiftarens intentioner med förhandsbesked var dock att skapa förutsebarhet för den misstänkte och den (föreslagna) offentlige försvararen. En lösning där försvararen tvingas villkora antagandet av uppdraget mot att den misstänkte ska stå för merkostnader om ett positivt förhandsbesked ändras av högre rätt kan i viss mån anses stå i strid med lagstiftarens intentioner om förutsebarhet.
En rimlig avvägning mellan intresset av att felaktigt lämnade positiva förhandsbesked ska kunna ändras efter överklagande och intresset av förutsebarhet för den misstänkte och försvararen är enligt HD att högre rätt vid prövningen av ett överklagande avseende ett positivt förhandsbesked tar hänsyn till att lägre rätt meddelat ett positivt förhandsbesked som den misstänkte och den offentlige försvararen kan ha inrättat sig efter och att försvararen vid den tidpunkten kan ha blivit väl insatt i ärendet.
Vid bedömningen av om särskilda skäl föreligger med hänsyn till att ett positivt förhandsbesked lämnats i lägre rätt som medfört att den offentlige försvararen blivit väl insatt i ärendet bör utgångspunkten vara att särskilda skäl i vart fall föreligger om det kan antas att den merkostnad för tidsspillan och utlägg som kan tänkas uppstå på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen inte är avsevärt högre än vad den totala försvararkostnaden i målet skulle bli om en ny försvarare skulle förordnas. Ett sådant synsätt får även anses ligga väl i linje med uttalandena i förarbetena om att undantag ska göras främst i de situationer där avståndet visserligen föranleder tidsspillan och utlägg i större omfattning men där omständigheterna i övrigt för med sig att kostnaden för försvaret inte blir avsevärt högre än för en försvarare på närmare avstånd (jfr a. prop. s. 31).
Bedömningen i detta fall
T.M. har sin verksamhet på sådant avstånd från Norrköping att inskränkningen i ersättningsrätten blir tillämplig. Följden av detta är att han endast har rätt till skälig ersättning för sådana kostnader för tidsspillan och utlägg som skulle uppstå för en lokalt verksam försvarare med verksamhet 10 mil från domstolen, om det inte finns särskilda skäl (jfr NJA 2012 s. 914).
Den brottslighet som D.W. är misstänkt för, dvs. grovt narkotikabrott och narkotikabrott av normalgraden, kan inte anses vara av sådan beskaffenhet att särskild kunskap från försvararens sida är påkallad. Det har inte framkommit något som tyder på att T.M. skulle ha varit väl insatt i ärendet när han förordnades till försvarare. Inte heller sakens beskaffenhet och betydelsen för den enskilde att få den av honom begärda försvararen eller målets karaktär medför - trots att den påstådda brottsligheten är av allvarlig beskaffenhet - att särskilda skäl föreligger.
T.M. hade varit förordnad som offentlig försvarare för D.W. i ca en månad när hovrätten ändrade tingsrättens beslut. Det kan därför förutsättas att T.M. blivit väl insatt i ärendet vid den tidpunkten. Den merkostnad som skulle uppstå på grund av att T.M. har sin verksamhet i Stockholm, 16 mil från Norrköping, hänför sig till tidsspillan och utlägg för 6 mils resa enkel väg (jfr NJA 2012 s. 914).
Om en ny offentlig försvarare förordnades skulle han eller hon behöva sätta sig in i ärendet vilket skulle medföra inte obetydliga kostnader. Det kan därför antas att den merkostnad för tidsspillan och utlägg som kan tänkas uppkomma på grund av att T.M. har sin verksamhet i Stockholm inte är avsevärt högre än vad den totala försvararkostnaden i målet skulle bli om en ny försvarare förordnades. Det föreligger därför särskilda skäl för att T.M:s rätt till ersättning ska omfatta de merkostnader för tidsspillan och utlägg som kan tänkas uppkomma på grund av att han har sin verksamhet i Stockholm. Hovrättens beslut ska därför ändras och tingsrättens beslut om positivt förhandsbesked ska fastställas.
Motsvarar punkterna 21 och 22 i HD:s beslut.
HD:S AVGÖRANDE
Med ändring av hovrättens beslut fastställer HD tingsrättens beslut om förhandsbesked.
Domskäl
HD (justitieråden Kerstin Calissendorff, Johnny Herre, Ingemar Persson, Lars Edlund och Stefan Johansson, referent) meddelade den 4 april 2019 följande slutliga beslut.
SKÄL
Vad målet i HD gäller
Ersättning till en offentlig försvarare får endast om det finns särskilda skäl avse de merkostnader för tidsspillan och utlägg som har uppstått på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen (distansförsvarare). På begäran av den misstänkte eller den föreslagna försvararen ska förhandsbesked lämnas i frågan om sådana merkostnader omfattas av rätten till ersättning. (Se 21 kap. 10 § fjärde stycket RB.)
Frågorna i HD är dels vad som kan anses utgöra särskilda skäl, dels vilka omständigheter prövningen i högre rätt av ett överklagat positivt förhandsbesked ska grundas på.
Bakgrund
D.W. anhölls den 6 oktober 2018 som misstänkt för grovt narkotikabrott i Norrköping. T.M., som bedriver advokatverksamhet i Stockholm, förordnades samma dag av Norrköpings tingsrätt till offentlig försvarare. Tingsrätten meddelade den 9 oktober ett positivt förhandsbesked, vilket innebar att de merkostnader för tidsspillan och utlägg som uppstår för T.M. på grund av att han är distansförsvarare omfattas av rätten till ersättning från staten.
Hovrätten ändrade den 7 november tingsrättens beslut och lämnade det förhandsbeskedet att rätten till ersättning åt T.M. inte omfattar de merkostnader för tidsspillan och utlägg som föranleds av att han är distansförsvarare.
Enligt hovrätten är den brottslighet som D.W. är misstänkt för inte av sådan beskaffenhet att särskild kunskap från försvararens sida är påkallad. Inget tyder heller på att T.M., när han utsågs till försvarare, skulle ha varit särskilt insatt i ärendet. Att T.M. efter tingsrättens beslut har satt sig in i ärendet och att ett positivt förhandsbesked varit en förutsättning för honom att åta sig uppdraget förändrar enligt hovrätten inte den bedömningen.
Allmänt om distansförsvarare
En försvarare som har sin verksamhet mer än 10 mil eller - i mindre tätbebyggda områden - 20 mil från domstolen eller utanför domstolens domkrets anses ha sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen. Ersättningen får då avse de merkostnader som på grund av avståndet har uppstått för tidsspillan och utlägg endast om det finns särskilda skäl. På begäran av den misstänkte eller den föreslagna försvararen ska förhandsbesked lämnas i frågan om sådana merkostnader omfattas av rätten till ersättning. En distansförsvarare får i förhållande till den misstänkte förbehålla sig och ta emot skälig ersättning för tidsspillan och utlägg som inte omfattas av rätten till ersättning av allmänna medel. (Se 21 kap. 10 § fjärde och femte styckena RB och NJA 2011 s. 291 p. 4.)
Syftet med ett förhandsbesked är att den misstänkte och den föreslagna offentlige försvararen ska kunna bedöma de ekonomiska förutsättningarna för uppdraget. Försvararen kan med ledning av beskedet avgöra om han eller hon är villig att ta på sig uppdraget. Ett positivt förhandsbesked är därför bindande vid den efterföljande prövningen av försvararens anspråk på ersättning. Ett förhandsbesked kan dock överklagas på samma sätt som andra ersättningsbeslut, inte bara av den misstänkte och den offentlige försvararen utan också av Justitiekanslern. (Se prop. 2008/09:232 s. 25 och NJA 2012 s. 262 p. 4 och 5.)
När en distansförsvarare inte har rätt till ersättning för merkostnader tillämpas en schablon. Ersättning för tidsspillan och utlägg utgår med samma belopp som en försvarare med verksamhet 10 mil eller, i mindre tätbebyggda områden, 20 mil från domstolsorten skulle ha tillerkänts. Det gäller dock inte om de faktiska kostnaderna är lägre. (Se NJA 2012 s. 914 p. 7-10.)
Särskilda skäl
När det gäller vad som utgör särskilda skäl uttalas i förarbetena sammanfattningsvis följande. Det bör finnas ett visst om än begränsat utrymme att få ersättning av allmänna medel för merkostnader. Frågan om vad som utgör särskilda skäl lämpar sig mindre väl för lagreglering och bör därför överlämnas till rättstillämpningen. Ledning kan hämtas från den tidigare praxis som utvecklats kring de undantagssituationer där försvarare förordnats trots att han eller hon har sin verksamhet långt ifrån domstolsorten. Det är i huvudsak fråga om situationer där avståndet visserligen föranleder tidsspillan och utlägg i större omfattning, men där omständigheterna i övrigt för med sig att kostnaden för försvaret inte blir avsevärt högre än för en försvarare på närmare avstånd. Så kan vara fallet t.ex. när det inte finns någon på domstolsorten med särskilda kunskaper på det aktuella området eller när försvararen redan är insatt i målet. (Se a. prop. s. 23 och 31 f.)
Det finns ett visst utrymme för domstolen att ta hänsyn också till andra omständigheter som har tillräcklig tyngd i det enskilda fallet (se NJA 2012 s. 262 p. 8 och NJA 2017 s. 652 p. 8).
Sådana omständigheter kan vara att sakens beskaffenhet eller målets speciella karaktär motiverar ett särskilt hänsynstagande till betydelsen för den misstänkte att få den av honom eller henne begärda försvararen. Att det finns ett visst utrymme för domstolen att ta hänsyn till denna typ av omständigheter innebär att det krävs något alldeles särskilt för att de ska kunna medföra en rätt att få merkostnader ersatta av allmänna medel. Enbart det förhållandet att brottsligheten är av allvarligt slag och att den misstänkte riskerar ett långt fängelsestraff bör i allmänhet inte anses utgöra ett sådant undantagsfall som kan föranleda bedömningen att det föreligger särskilda skäl.
Prövningen i högre rätt av ett överklagat positivt förhandsbesked
Förhandsbesked är oavsett utgång möjliga att överklaga på samma sätt som beslut om ersättning i övrigt (se p. 7). Försvararen måste därför ta i beaktande att Justitiekanslern kan överklaga och få till stånd en ändring av ett positivt förhandsbesked.
Ett förhandsbesked skiljer sig emellertid från andra ersättningsbeslut. Syftet med ett sådant besked är att skapa förutsebarhet såväl för den misstänkte som för den offentlige försvararen (se a. prop. s. 25). Beslutet är ofta avgörande för att en distansförsvarare ska välja att ta sig an uppdraget. Det kan i flertalet fall antas att klienten inte har möjlighet att ersätta en distansförsvarare för de merkostnader som inte ersätts av allmänna medel (jfr p. 6). Den lojalitetsplikt som uppstår mot klienten i och med förordnandet innebär dock att försvararen sällan kan frånträda uppdraget (jfr punkten 3.6 i Sveriges advokatsamfunds vägledande regler om god advokatsed).
Mot denna bakgrund bör prövningen i högre instans av ett överklagat positivt förhandsbesked grundas på de omständigheter som då är aktuella. Om distansförsvararen vid tidpunkten för prövningen i högre rätt har satt sig in i ärendet och de totala kostnaderna för försvaret inte kan förväntas bli avsevärt högre än de redan upplupna kostnaderna tillsammans med kostnaderna för en ny försvarare, bör det positiva förhandsbeskedet bestå. Det gäller oavsett om det inte funnits tillräckliga skäl för tingsrätten att meddela det positiva förhandsbeskedet. Vad nu sagts kan emellertid inte anses utgöra ett särskilt skäl för att i högre rätt ändra ett negativt förhandsbesked som meddelats av tingsrätten.
Bedömningen i detta fall
T.M. har sin verksamhet långt ifrån Norrköping.
D.W. är misstänkt för bl.a. grovt narkotikabrott och är häktad. Brottsligheten är inte av sådan beskaffenhet att särskild kunskap från försvararens sida är påkallad, och det har inte framkommit något som tyder på att T.M. var väl insatt i ärendet när tingsrätten förordnande honom till offentlig försvarare och meddelade det positiva förhandsbeskedet. Det förelåg inte heller några andra omständigheter som kunde föranleda att det fanns särskilda skäl för att staten ska stå för de merkostnader som uppkommer på grund av att T.M. är distansförsvarare.
Vid tidpunkten för hovrättens prövning hade T.M. varit förordnad som offentlig försvarare för D.W. i ca en månad. Det kan förutsättas att T.M. då hade blivit väl insatt i ärendet.
Den merkostnad som typiskt sett uppstår på grund av att T.M. har sin verksamhet i Stockholm, 16 mil från Norrköping, hänför sig till tidsspillan och utlägg för 6 mils resa enkel väg (jfr p. 8).
Om en ny offentlig försvarare skulle ha förordnats vid tidpunkten för hovrättens beslut skulle han eller hon ha behövt sätta sig in i ärendet, vilket skulle medföra inte obetydliga kostnader. Det kan därför antas att den merkostnad för tidsspillan och utlägg som kan tänkas uppkomma på grund av att T.M. har sin verksamhet i Stockholm inte är avsevärt högre än vad den totala försvararkostnaden i målet skulle bli om en ny försvarare skulle ha förordnats vid tidpunkten för hovrättens beslut.
Det finns därför särskilda skäl för att T.M:s rätt till ersättning ska omfatta de merkostnader för tidsspillan och utlägg som kan tänkas uppkomma på grund av att han har sin verksamhet i Stockholm. Hovrättens beslut ska således ändras och tingsrättens beslut om positivt förhandsbesked fastställas.
T.M. har begärt ersättning för sitt arbete som offentlig försvarare i HD. I en offentlig försvarares uppdrag ingår att bevaka den misstänktes intressen i fråga om rätt till offentlig försvarare (jfr NJA 1983 s. 736 och NJA 2001 s. 351). Detta får anses omfatta att bevaka den misstänktes intressen i fråga om förhandsbesked angående merkostnader för en offentlig försvarare.
T.M. ska tillerkännas ersättning för sitt arbete som offentlig försvarare i HD. Den begärda ersättningen är skälig.
HD:S AVGÖRANDE
Med ändring av hovrättens beslut fastställer HD tingsrättens beslut om förhandsbesked.