NJA 2012 s. 307

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Karin Jungerfelt) anförde i dom den 18 november 2009:

Domskäl

Skuldfrågan

Åtalen för grovt mutbrott och tjänstefel (A.L.N.), åtalen för grov bestickning (B.S. och A.S. beträffande åtalspunkten 4 samt J.E. beträffande åtalspunkten 5) - - -.

A.L.N. har när det gäller åtalspunkten 1 erkänt mutbrott av normalgraden. När det gäller B.E.Y. har hon godkänt 5 elever mot betalning

om 5 000 kr per elev, sammantaget 25 000 kr. Beträffande B.S. har hon godkänt högst 20 elever mot betalning om cirka 7 000 kr per elev, sammantaget cirka 140 000 kr. I förhållande till J.E. har hon godkänt 9 elever mot en betalning om 8 000 kr per elev, sammantaget 72 000 kr. Enligt hennes uppfattning har hon tagit emot sammanlagt maximalt 200 000 kr.

När det gäller A.B. har det förhållandet att hon godkänt hans körprov ingenting att göra med att han har uppfört en altan åt henne.

Hon har bestritt att hennes agerande äventyrat trafiksäkerheten eftersom hon aldrig godkänt någon vars körsätt hon bedömt som icke trafiksäkert. Inte heller beloppen som hon har mottagit motiverar att mutbrottet skulle vara att bedöma som grovt.

När det gäller åtalspunkten 2 har hon förnekat gärningen vad gäller A.B. och gjort gällande att denne hade intyg om fullgjord riskutbildning. När det gäller godkännandet av A.S. har hon erkänt att hon av oaktsamhet godkänt hans riskutbildning.

B.S. och A.S. har beträffande åtalspunkten 4 förnekat gärningarna.

J.E. har när det gäller åtalspunkten 5 erkänt bestickning av normalgraden. Han har vitsordat att han vid 5 tillfällen under hösten 2007 betalat A.L.N. 8 000 kr per elev, dvs. sammantaget 40 000 kr. I övrigt har han bestritt gärningspåståendet.

- - -.

Närmare hörda över åtalen har de tilltalade berättat i huvudsak följande.

A.L.N.: Hon blev trafikinspektör år 1998. Sedan år 1999 har hon också arbetat med fackliga frågor. Hon har alltid haft högre andel godkännande av körprov än övriga inspektörer på kontoret. Hon funderade över detta och hon genomförde samkörningar med kollegor som kvalitetssäkring utan anmärkning. Samkörningarna förekom regelbundet någon gång per år. Det var samma person som åkte med samtliga inspektörer för att få en uppfattning om det gjordes likartade bedömningar. Det är möjligt att man genomförde samåkningar även av andra skäl. Det fördes protokoll över samåkningarna, men dessa har inte återfunnits.

Det har inte förekommit några klagomål på henne som hon känner till. Hon har däremot fått positiva omdömen, bl.a. om att hon hade ett bra bemötande av eleverna som körde upp och att hon såg till att det var en bra stämning i bilen. Hennes ambition var att vara bra och rättvis; inte för snäll. Hon hade en lön om 24 700 kr per månad och arbetade mycket övertid.

Hon träffade B.E.Y. under sommaren 2004. Han följde med som tolk åt en elev som körde upp. Han gav henne sitt telefonnummer och de träffades för att äta middag. Han var trevlig och hon, som var nyseparerad, kände sig uppvaktad. Hon blev kär i honom. B.E.Y. var med på ytterligare en uppkörning. Det var en äldre man som A.L.N. inte hade tänkt godkänna, men hon gjorde det ändå. Hon fick dock inte betalt för det. Hon visste att B.E.Y. var gift och att hon godkänt hans hustrus körprov. Hon visste dock inte att det var hans fru när hon godkände provet.

Efter ett tag ville hon komma ifrån B.E.Y. Hon försökte dra sig undan när han ville vara med på körprov. Hon godkände dock ytterligare körprov och då mot betalning om 5 000 kr. Körprovet skedde i Kungälv. Det var första gången hon tog emot pengar. Dels gjorde hon det för B.E.Y:s skull, dels för att hon efter separationen hade dålig ekonomi. Hennes tanke var att det bara skulle ske en gång, men hon godkände sammantaget 5 elever mot betalning om 5 000 kr per elev i Kungälv under år 2004. Att hon genomförde många byten berodde på att hon bodde i Angered och det återkom personer som hon tidigare underkänt. Det förekom också att hon kände den som skulle köra upp och därför måste byta.

Hon valde själv år 2005 att arbeta vid Mölndalskontoret som inte genomförde körprov i Kungälv. Detta gjorde hon bl.a. för att komma bort från B.E.Y. och mutsituationen. Av samma orsak jobbade hon även på Irland under ett par månader. De hon godkände mot betalning körde bra och trafiksäkert. De hade dock ibland svårt att följa anvisningar och skulle kanske inte ha godkänts av andra inspektörer. Hon har dock inte godkänt någon som hon bedömt som trafikfarlig. Att de var villiga att betala 5 000 kr berodde nog på att de ville känna sig säkra på att klara uppkörningen. Hon sade till B.E.Y. att hon inte ville ha pengar i förskott eftersom hon skulle kunna komma att underkänna någon. Hon fick inte pengarna av eleverna utan av B.E.Y. Hon fick betalt efter varje uppkörning, sammantaget 25 000 kr som hon använde till en Thailandsresa.

B.E.Y. ringde henne under år 2005 och ville att de skulle fortsätta, vilket A.L.N. inte ville. B.E.Y. sade att maffian var efter dem och ville att de skulle genomföra 5 uppkörningar i Varberg. Hon tog de uppkörningarna. Tre av dessa elever körde bra helt utan anmärkningar och skulle ha godkänts av vilken inspektör som helst. De andra två hade bara problem med att följa anvisningar. Hon vet inte om de personer som hon godkände i Varberg var irakier. B.E.Y. var assyrier från Irak. Efter uppkörningarna i Varberg genomförde hon inte några fler körprov åt B.E.Y. och de hade endast telefonkontakt därefter. Hon tog inte betalt för körningarna i Varberg.

Hon träffade A.S. på ett gym i Angered hösten 2006 och de inledde ett förhållande. A.S. hade ett irakiskt körkort och behövde ett svenskt. De övningskörde och han körde bra. Hon bytte till sig hans uppkörning, men A.S. hade lätt klarat uppkörningen på egen hand med en annan inspektör. Hon vet inte om A.S. hade genomfört någon halkkörning. Hon kan inte minnas att han hade något intyg med sig. Hon minns inte heller att hon frågat efter intyg eller att han berättat för henne om att han gjort halkprovet. Hon har under utredningen antagit att han inte gjort det. Hon åsidosatte gällande regler när hon lät A.S. göra körprovet med henne. Man får inte köra upp med någon som man har ett förhållande med.

B.S. kände hon sedan tidigare då han arbetade som trafiklärare. De träffades på en persisk restaurang under våren 2007. Han visade henne ett protokoll från en uppkörning och berättade att den eleven sagt att denne betalat för körkortet. A.L.N. upplevde situationen som mycket jobbig och som om hon aldrig skulle bli fri från det som skett i Kungälv. Det var bara B.S. och A.L.N. som pratade. B.S. föreslog att de skulle ta betalt av elever. A.S. har vid något tillfälle frågat om A.L.N. hade tagit mutor eftersom han hört att det var någon på Vägverket som gjorde det, men han var inte med när hon och B.S. gjorde upp om uppkörningar mot betalning.

A.L.N. och B.S. kom överens om att hon skulle få 7 000 kr för ett godkänt körkort. Hon tror att B.S. för egen del tog 7 000 kr, men är inte säker på vilket belopp han tog ut av eleverna. Hon utförde mycket övertidsarbete under våren; det gällde både helger och ”sista minuten”-uppkörningar under facklig tid. När hon pratat med resursplaneraren som lade ut tiderna ringde hon till B.S, som i sin tur kunde ringa och boka in sina elever på de tider då A.L.N. skulle ha uppkörningar. Hon fick sedan B.S:s elevers namn och personnummer från honom. A.S. har inte varit med och bokat tider. Han har vetat om vad B.S. och A.L.N. sysslat med, men han har inte varit aktiv. Ibland har B.S. skickat lappar med namn och personnummer till henne via A.S, men de flesta kontakterna har varit mellan B.S. och A.L.N. Hon fick en extra telefon av A.S, vilket var bra eftersom hon inte kunde använda Vägverkets telefon. Telefonen var dock ej avsedd bara för mutaffärerna. Hon ordnade själv kontantkort. Vid något tillfälle har hon också fått kontantkort av J.E. Hon lade in telefonnummer till bl.a. B.S. under annat namn. Hon tror att B.S. hade namnet ”Jennifer”. Att hon gömde undan telefonen i polisbilen i samband med att hon greps beror på att hon var rädd att personnumren på eleverna skulle komma fram.

B.S. betalade henne för flera elever samtidigt. Det var klumpsummor. Betalningen skedde på olika ställen. Hon vet inte hur många gånger som hon fick betalt, men det var flera gånger. Det skedde i Gamlestan eller på en restaurang. Ibland lämnade A.S. pengar som han fått från B.S. till henne. Betalning skedde via A.S. vid några tillfällen. A.L.N. gav A.S. av dessa pengar, dels för att han skulle ha egna pengar, dels för att det var ”smutsiga” pengar som hon egentligen inte ville ha. Det var dumt att blanda in A.S, men han var inte delaktig på samma sätt som B.S. eller J.E.

A.L.N. tyckte det var bra att jobba övertidshelger eftersom hon behövde pengar. Eftersom det var långa köer så var alla inspektörer tvungna att arbeta övertid. När hon skulle jobba helg sade hon till resursplaneraren på fredag att lägga ut tider. Därefter kontaktade hon B.S. och senare även J.E. så att de kunde boka upp tider. Tiderna var dock tillgängliga för bokning för alla så det fanns ingen garanti för att just B.S:s och J.E:s elever skulle få tid för uppkörning. Genom att gå sent till resursplaneraren blev det lättare för B.S. och J.E. att komma åt tider. Att hon gick sent till resursplaneraren kunde också bero på att hon inte förrän sent fick klart om hon skulle ha dottern hos sig under helgen eller inte. Under år 2007 jobbade hon nog nästan varannan helg.

Varken B.S. eller J.E. hotade henne. Hon kände sig däremot pressad av situationen och av de personer som ville ha körkort. Hon visste att det hon gjorde var olagligt och fel. Hon var också rädd att någon skulle ange henne. Hon hade tänkt att prata med någon vid Vägverket men det blev aldrig rätt tillfälle. Det kändes som om det aldrig skulle ta slut om hon inte själv berättade det. Hon hade bestämt sig för att sluta den 18 mars 2008. Sista helgen som hon tog betalt för att godkänna körkort var alltså i februari. Den helgen var det ovanligt många elever. Hon vet inte hur många körkort som hon har godkänt mot betalning. Hon minns inte när B.S. gav henne betalt sista gången och vilket belopp det då rörde sig om. Sammanlagt kan det bara vara fråga om 20 elever från B.S. Det kan inte vara lägre antal än 15 elever. B.S:s elever körde regelmässigt bra och de hade klarat en vanlig uppkörning. Kanske ville de betala för att känna sig säkra.

Hon träffade J.E. under hösten 2007. Hon hade nog stött ihop med honom tidigare i samband med uppkörningar när han fungerat som tolk. Han gav henne sitt telefonnummer och efter att ha träffats i samband med arbetet några gånger ringde hon honom. Han sade då att han hade hört att hon lämnade ut körkort mot betalning. De kom överens om att hon skulle ta emot elever från honom. Det skulle främst vara kvinnor som hade det besvärligt med sina män och behövde körkort. Hon blev inte hotad eller pressad av J.E, men hon kände sig fast. Som delvis framgår ovan kom J.E:s elever till henne på samma sätt som B.S:s. Den sista helgen som hon körde vet hon inte om det var B.S:s eller J.E:s elever. Hon minns inte vem hon lagt in som ”Enya” i telefonen. Det var hennes idé att lägga in olika alias. Hon var rädd för att tappa telefonen och åka fast.

Även J.E. skickade SMS till henne med namn och personnummer. De träffades också och då gav han henne i stället lappar. De bodde båda två i Angered. Pengarna fick hon i garaget i Angered och en gång hemma hos J.E. Hon hade ingen annan relation till B.S. eller J.E. än körkortsaffärerna. Även J.E:s elever var duktiga på att köra. Hon vet inte varför de ville betala för att få körkort när de kunnat klara en vanlig uppkörning. Hon uppskattar att hon hade 8-10 elever från J.E., men det kan också vara som J.E. säger, dvs. 5 elever.

När det gäller den statistik som åklagaren har åberopat är den snedvriden och omfattar för kort tidsperiod. Hon har alltid haft en högre godkännandeandel än de andra inspektörerna. Hon hade inte bara högre andel godkända irakier utan även en generellt högre andel godkända prov. Kanske blev det allmänt känt att hon hade en hög godkännandeandel liksom att hon körde mycket helger och ”sista minuten” och att många elever därför bokade in tider då. Det var ju inte bara B.S:s och J.E:s elever som bokades. Hon vill inte bli dömd för mer än vad hon faktiskt har gjort. Det förekom att hon underkände både B.S:s och J.E:s elever. I dessa fall fick hon inte betalt.

När det gäller A.B:s uppkörning måste denne ha visat ett intyg om att han genomgått och blivit godkänd vid halkkörningen annars hade hon inte skrivit så. Hon vet inte om han faktiskt genomgått någon halkkörning. Under utredningen antog hon att han inte gjort det. När det gällde A.S. kan hon ha missat att skriva att det fanns ett intyg. - - -.

Hon har svårt att minnas och redogöra för de samtal som framgår av åklagarens sammanställningar av telefonlistor. Hon tog upp med både B.S. och J.E. att hon inte ville hålla på längre. Hon upplevde att de var pressade från sitt håll och att det var många som var beredda att betala för att få körkort. Att det var många av deras elever de sista helgerna kan bero på att hon ville ha pengar som A.S. skulle få för att kunna ta lastbilskörkort. Sammantaget kan hon inte ha tagit emot mer än 200 000 kr i mutor, men hon är inte säker på beloppen utan det kan vara mindre än så. För pengarna har hon rest en del, hon har köpt diskmaskin, kyl och frys och hon har lånat ut eller gett bort en del till A.S. Det är svårt att veta exakt eftersom hon hela tiden även fått sin lön och periodvis övertidsersättning. Hon har inte haft några särskilt dyra vanor. Hon har försökt gå igenom sin ekonomi för att klara ut hur mycket pengar det är fråga om och vad de använts till, men det har varit svårt. Hon har handlat mycket kontant för mutpengarna. Den sammanställning som gjordes under utredningen kan ha brister. Det är uppskattningar som har gjorts. Det kan vara fråga om mindre pengar än vad som framgår där.

- - -.

B.S.: Han kom till Sverige från Irak som 19-åring år 1980 och har bott i Göteborg i stort sett hela tiden. Han är kusin med bröderna A.S. och A.B. samt gift med deras syster. B.S. har haft olika arbeten. Han har genomgått trafiklärarutbildning i Karlsborg och arbetade som trafiklärare på Guldhedens Trafikskola i 2 år mellan den 1 juli 2003 och den 1 juli 2005. Det var under den perioden som han kom i kontakt med A.L.N. B.S. arbetade även som trafiklärare på Burgårdens gymnasium och bjöd in A.L.N. som föreläsare där.

B.S. slutade på trafikskolan eftersom han kom i konflikt med ägarna. Han hade planer på att tillsammans med andra starta en egen trafikskola, men de fick problem med finansieringen. Hans tidigare arbetsgivare spred ut rykten om att B.S. arbetade svart. B.S. fortsatte att vara handledare, men de ändrade reglerna för handledarskap år 2006 gjorde detta besvärligt eftersom det var ett krav att handledaren måste gå en kurs om 3 timmar för varje elev. Han fortsatte dock att ha elever som han handledde från baksätet. De flesta elever som han handledde hade redan irakiskt körkort. Även om det inte är samma krav för att få körkort i Irak kunde de köra bil.

Efter att B.S. slutat som trafiklärare hade han inte längre kontakt med A.L.N. Av en tillfällighet träffade han henne tillsammans med A.S. på en persisk restaurang i början av år 2007. B.S. hade fått höra att A.L.N. tog betalt för att godkänna körkort. Killen som berättade det visade ett protokoll och B.S. såg att det var A.L.N. som hade godkänt uppkörningen. B.S. blev ledsen och besviken när han såg det. Det gick rykten redan år 2004 om att någon på Vägverket sålde körkort. Han fick då ett samtal från en person som hette B.E.Y. som frågade om B.S. hade några elever som behövde bli godkända. Det skulle kosta 13 000 kr. Denne B.E.Y. uppgav att han kunde ordna körkort till sådana som annars inte skulle bli godkända. B.E.Y. nämnde inte A.L.N.

På restaurangen kunde B.S. tala ensam med A.L.N. och han berättade då vad han hade fått höra. A.L.N. sade att hon hade slutat med detta. År 2007 var situationen pressad för Vägverket och det var långa köer. B.S. klagade på detta och A.L.N. sade att hon brukade jobba över och skulle kunna säga till honom när hon gjorde det så att han skulle kunna skicka elever till de tiderna. Det var dock inte fråga om att betala A.L.N. något. Hon skulle inte heller veta vilka elever som han skickade. Hon ringde B.S. när hon visste om hon skulle jobba ”sista minuten” eller helg och så kunde han boka upp tider. Det var svårt att komma fram på telefonen och det var många som ville boka tider. Skulle man boka över nätet krävdes förutom uppgift om personnummer även en särskild behörighetskod som ges i samband med körkortstillståndet. B.S. har bokat maximalt 10 elever hos A.L.N. Han tappade sin mobil när han var på fisketur i Oman. Han visste då att polisen sökte honom.

A.L.N. var en mycket bra trafikinspektör och hade den bästa statistiken på Vägverket. Hon såg till att det blev en bra stämning i bilen och att eleven slappnade av. På det sättet körde eleven också bättre. A.L.N. hade också en förmåga att se helheten i körningen. Hon var bättre än andra inspektörer. B.S. har aldrig betalt A.L.N. något. Han förstår inte varför hon berättar som hon gör. Det finns inget otalt mellan dem. Kanske är hon rädd för B.E.Y. och vill därför skylla en del på B.S.

B.S. känner J.E. sedan 1980-talet då de spelade fotboll ihop. De slutade umgås på 1990-talet för att återigen ta upp kontakten när B.S. började arbeta som trafiklärare. J.E. hade en verksamhet där han ordnade resor till halkbanor på andra orter eftersom det fungerade dåligt i Göteborg. Dels var det långa köer, dels bemöttes utlänningar dåligt. B.S. kände inte till att J.E. skulle ha betalat A.L.N. för att hon skulle godkänna hans elever. B.S. har som sagt själv inte betalat något. Kanske ville A.L.N. hjälpa honom och hans elever att få uppkörningstider eftersom B.S. är kusin till A.S. Han har aldrig pressat A.L.N. för att få tider.

A.S.: Han kom till Sverige från Irak år 2003 och fick uppehållstillstånd år 2006. Han har nu en anställning som lastbilschaufför. Han är bror till A.B. och kusin till B.S. Han träffade A.L.N. i mitten av år 2007 på ett gym. Han kände henne inte när han körde upp för personbil. Det var en slump att det var hon som hade hans uppkörning den 18 december 2006. Varför det var ett byte av inspektör vet han inte. Uppkörningen gick bra och han blev godkänd. Han har kört bil i sitt hemland sedan 13-14 års ålder och hade irakiskt körkort. Halkbaneprovet hade han gjort i Stockholm i september eller oktober 2006. Natten innan provet sov han över hos en vän, M. Han minns inte om han åkte bil eller tåg. Han har varit i Stockholm även i andra sammanhang cirka 5 gånger. Eftersom han tappat sin mobil har han inget nummer till M. Det var också M. som bokat tiden och som körde A.S. till halkbanan. A.S. klarade halkkörningen och fick ett intyg om detta. Han betalade strax under 2 000 kr för halkprovet. Intyget hade han med sig vid uppkörningen och visade för A.L.N.

A.S. vet inte exakt när han träffade A.L.N. under år 2007. Han vet inte heller när de av en tillfällighet träffade B.S. på restaurangen. Han och A.L.N. hade ett förhållande och han var mycket hos henne. Att A.S. sagt annorlunda i förhören beror på det dåliga förhörsklimatet. Förhörsledaren var mycket otrevlig och till slut ville han inte prata längre. Han upplevde förhörsledaren som rasistisk och att hon försökte tvinga fram ett erkännande. Han kände inte till samarbetet mellan B.S. och A.L.N. Inte heller visste han att A.L.N. godkänt elever mot betalning. A.S. vet inte vem B.E.Y. är, men han har hört rykten om att han kunde ordna körkort mot betalning. A.S. känner inte J.E.

Mobiltelefonen tappade han samma dag som polisen kom hem till honom. A.B. ringde honom och berättade att polisen sökte honom. På vägen hem råkade han tappa telefonen. Han har inte gömt den eller kastat den. Eftersom A.L.N:s telefon fick något virus gav han henne en telefon. A.S. är inte ”Petra” i A.L.N:s telefonbok och han vet inte vem det är. Förhållandet med A.L.N. tog slut i samband med polisens ingripande. A.S. har inte lämnat några pengar till A.L.N. från B.S. Han förstår inte varför A.L.N. berättar som hon gör. De har inget otalt med varandra.

A.S. fick köpa en bil på avbetalning av A.L.N. Han fick också mat och logi av henne under deras förhållande. A.L.N. har också köpt vissa saker till honom. De har varit på semester tillsammans. Han minns inte vem som betalade, men han hade själv med sig 4 000-5 000 kr.

Vid teoriprovet för lastbil den 20 juni 2007 var A.L.N. den som höll i provet. Han har gjort provet vid fler tillfällen. A.L.N. var provförrättare endast vid ett tillfälle och vid det tillfället blev han inte godkänd. Han vet inte varför namnteckningslistan inte stämmer med placeringen i salen. Han hade inga problem med körkortet för personbil. Det var dock svårare med körkort för lastbil och han har ringt Vägverket i stor utsträckning i anledning av detta. Många gånger kom han bara till en telefonsvarare.

- - -.

J.E.: Han kom från Irak till Sverige år 1985. Han fick jobb på SKF och flyttade därför till Göteborg. År 1991 tog han körkort för buss och lastbil. Han har spelat och jobbat mycket med irakisk fotboll. Han jobbade på Göteborgs spårvägar som serviceman och sedan som bussförare. År 1998 blev han utsatt för ett knivöverfall och har inte kunnat arbeta sedan dess. Han har dock på olika sätt försökt hjälpa sina landsmän bl.a. som handledare eller tolk i samband med körkortstagning. När de nya reglerna för handledare kom år 2006 slutade han dock att vara handledare. Han har hjälpt några att boka tider hos Vägverket och han har hjälpt en del med bokningar och skjuts till halkbanan i Eksjö.

Han känner B.S. från fotbollen - de spelade i samma lag. J.E. känner dock inte A.S. eller A.B. A.L.N. känner han genom att han har åkt med både henne och andra inspektörer som tolk vid uppkörningar. Första gången han åkte med A.L.N. var hösten 2007. Han kan inte minnas att han åkt med henne tidigare. Han lämnade henne sitt telefonnummer och hon kontaktade honom varefter de träffades. De kom överens om att hon skulle hjälpa till. Han erbjöd henne pengar och de kom överens om en viss summa. De hade inte så många affärer ihop. Han vet inte varför han vände sig till A.L.N. Han känner till B.E.Y. och han har hört rykten om vad B.E.Y. gjort. B.E.Y. hade dock inte sagt något om A.L.N. Det var en slump att J.E. frågade just henne.

J.E. minns dåligt det som hänt. Han har dåligt minne på grund av medicineringen efter överfallet. A.L.N. skulle få 8 000 kr i betalning per godkänd elev. J.E. hjälpte irakier som redan hade irakiska körkort. Han tog inget betalt av sina landsmän, men ibland fick han gåvor av dem. De var angelägna om att få sina svenska körkort eftersom de behövde dem för att få jobb. Han och A.L.N. var överens om att hon skulle kontakta honom när hon hade tider. Han har skickat sammanlagt 5 elever till henne, samtliga under hösten 2007. Det var 4 män och 1 kvinna. Dessa har hon godkänt och fått betalt för. Betalningen skedde i Angered. Han skickade elevernas personnummer till A.L.N. med SMS så att hon skulle veta vem hon skulle godkänna. Han skulle betala 8 000 kr per elev till A.L.N, men en av dem kunde bara betala 6 000 kr. Det var nog så att han behöll 2 000 kr per elev. Fyra av dem betalade honom alltså 10 000 kr och en 8 000 kr. A.L.N. fick således sammantaget 38 000 kr av honom.

Han har gett ett SIM-kort till A.L.N. som han fått vid en gratisutdelning. Han hade flera mobiltelefoner. Någon av telefonerna hade han köpt begagnad vid Ullevi. Han hade en mobiltelefon för sina kontakter med A.L.N, men han minns inte vilken.

J.E. är sjukpensionär. Han får cirka 14 000 kr i pension. Hans hyra uppgår till 2 200 kr. Han har en gammal bil och en nyare BMW som han köpt på avbetalning för 128 000 kr. Den har han tillsammans med sin dotter och lånet kostar 3 200 kr per månad.

Han betalade inte för någon elev under år 2008. Däremot hade han och A.L.N. en del kontakter, men dessa resulterade inte i några affärer.

Härefter redogör tingsrätten för den åberopade muntliga och skriftliga bevisningen.

Tingsrätten gör följande bedömning

Åtalen enligt åtalspunkten 1 (A.L.N.), åtalspunkten 4 (B.S. och A.S.), åtalspunkten 5 (J.E.) - - -.

Tingsrätten konstaterar inledningsvis att av den omfattande skriftliga bevisning som åklagaren har åberopat framgår bl.a. att A.L.N. har genomfört körprov med både en högre andel och ett större antal irakiska medborgare än andra inspektörer. Bevisningen visar även att hon haft en högre eller mycket högre andel godkända medborgare från Irak än de övriga inspektörer som redovisats i statistiken. Dessa uppgifter liksom de uppgifter som vittnet U.R. har lämnat gör att det enligt tingsrättens mening finns mycket som talar för att A.L.N:s verksamhet med att ta betalt för att godkänna körkort har varit av betydligt större omfattning än vad hon själv har berättat om. Det bör dock påpekas att det av utredningen framgår att A.L.N. har haft en allmänt sett högre godkännandefrekvens. Det är vidare så att åklagarens bevisning till stora delar är generell och inte tar upp några konkreta fall genom vilka A.L.N. skulle ha gjort sig skyldig till mutbrott. Med beaktande av det höga beviskrav som gäller i brottmål anser tingsrätten därför att A.L.N. inte kan anses skyldig till mutbrott i den omfattning som åklagaren har påstått.

A.L.N. har erkänt att hon har gjort sig skyldig till mutbrott i viss omfattning. När det gäller hennes uppgifter konstaterar tingsrätten att hon gett ett intryck av att under huvudförhandlingen ha sökt både tona ner sin egen liksom övriga åtalades skuld i och omfattningen av mutaffärerna. I vissa fall har hon i någon mån tagit tillbaka en del av det som hon inledningsvis har erkänt. Hennes uppgifter har dock i allt väsentligt varit desamma och innehållit sådana detaljer och kringomständigheter att de av tingsrätten i huvudsak bedöms som både trovärdiga och tillförlitliga. De får också i vissa delar stöd av vad andra tilltalade i målet har berättat. I detta mål får även bedömningen av A.L.N:s uppgifter om sin egen brottslighet avgörande betydelse för de övriga tilltalade i målet. Det har inte heller framkommit någon anledning för A.L.N. att beskylla någon av övriga åtalade för något som de inte gjort. Sammanfattningsvis anser således tingsrätten att A.L.N:s uppgifter i den mån de stöds av annan utredning kan ligga till grund för tingsrättens bedömning.

När det gäller den del av gärningen i åtalspunkten 1 som avser att A.L.N. har tagit emot mutor från B.E.Y. för att godkänna dennes elever anser tingsrätten således att A.L.N:s erkännande och uppgifter om att hon mot betalning om sammantaget 25 000 kr godkänt 5 elever kan läggas till grund för tingsrättens bedömning. Åtalet mot A.L.N. är i den delen styrkt med angiven begränsning av antal elever och sammantaget belopp.

När det gäller åtalet mot B.S. (åtalspunkten 4) kan konstateras att han har vitsordat flera av de faktiska omständigheterna. Han har dock gjort gällande att han aldrig har betalt något till A.L.N. och att det endast varit fråga om 10 elever som han bokat hos henne. Tingsrätten sätter dock tilltro till A.L.N:s uppgifter om hur hon, efter att ha blivit konfronterad av B.S. med uppgifter om att hon tidigare hade tagit emot mutor, började godkänna hans elever mot betalning. Hon har också ingående beskrivit hur de praktiskt gick tillväga. När det gäller antalet elever anser tingsrätten att det av A.L.N:s uppgifter, som stöds av övrig bevisning, framgår att det inte kan vara fråga om ett lägre antal än 15 elever. Sammantaget anser tingsrätten att det är styrkt att B.S. betalt i vart fall för 15 elever med 7 000 kr per elev, vilket innebär sammantaget 105 000 kr. Åtalet mot honom är alltså styrkt med angiven begränsning.

Vad därefter gäller åtalet mot A.S. i samma åtalspunkt konstaterar tingsrätten att hans uppgifter om när han och A.L.N. skulle ha träffats inte stämmer med vare sig A.L.N:s eller B.S:s uppgifter. Tingsrätten finner genom deras uppgifter utrett att A.L.N. och A.S. hade träffats redan när A.S. körde upp för personbil i december 2006. Vidare anser tingsrätten att A.L.N:s uppgifter om hans delaktighet är av sådan karaktär att de kan läggas till grund för bedömningen. Annat är dock enligt tingsrätten inte visat än att hans roll i verksamheten varit mer begränsad än den som B.S. haft. Han är dock enligt tingsrättens mening att betrakta som gärningsman avseende samma antal elever och samma belopp som tingsrätten funnit styrkt beträffande B.S. Åtalet mot A.S. är således med angiven begränsning styrkt. Att han inte varit lika aktiv som B.S. får avspegla sig i straffmätningen.

Denna bedömning innebär vidare att tingsrätten också finner det styrkt att A.L.N. har av B.S. och A.S. tagit emot mutor avseende 15 elever med ett sammantaget belopp om 105 000 kr på sätt som åklagaren har påstått i åtalspunkten 1.

Beträffande åtalet mot J.E. (åtalspunkten 5) kan konstateras att han har erkänt att han skickat fem elever till A.L.N. som hon godkänt och att han i fyra fall betalt 8 000 kr och i ett fall 6 000 kr. A.L.N. har vid huvudförhandlingen uppgett att det enligt hennes uppfattning var fråga om 8-10 elever som J.E. skickade till henne, men att det också kan vara så som J.E. berättar. Att det skulle vara fråga om enbart fem elever, fyra män och en kvinna, motsägs dock av A.L.N:s uppgifter att det skulle vara fråga om 8-10 elever, mestadels kvinnor, som kom från J.E. Vad A.L.N. har berättat om deras kontakter och sättet för bokning och betalning talar också för att antalet varit högre än de 5 elever som J.E. har erkänt liksom den omständigheten att hon vid huvudförhandlingen erkänt att hon godkänt 9 elever. Vad som ytterligare stödjer att det varit fråga om ett större antal än 5 är också den mer generella bevisningen som tingsrätten redovisat ovan. Tingsrätten finner därför utrett att det varit fråga om minst 8 elever som i alla fall utom ett har betalt 8 000 kr, dvs. sammantaget 62 000 kr, som J.E. gett till A.L.N. som muta för godkända körprov. Tingsrätten finner även genom de telefonkontakter som varit mellan J.E. och A.L.N. visat att deras affärer pågick även under inledningen av år 2008. Åtalet mot honom är således styrkt med den redovisade begränsningen av belopp och antal elever. Denna tingsrättens bedömning innebär även att det är styrkt att A.L.N. har tagit emot 62 000 kr i mutor av J.E. på sätt som åklagaren gjort gällande i åtalspunkten 1.

- - -. Tingsrätten anser således sammantaget att det inte är ställt utom rimligt tvivel att A.B. gratis har uppfört en altan åt A.L.N. - - -. Denna bedömning leder även till att den delen avseende åtalet för mutbrott mot A.L.N. i åtalspunkten 1 som avser A.B. ska ogillas.

När det gäller rubriceringen avseende mutbrott gör tingsrätten följande överväganden.

A.L.N. var tjänsteman vid en statlig myndighet. Hon har tagit emot mutor i sin tjänsteutövning upprepade gånger under en lång tid. Hon har systematiskt åsidosatt de rutiner som ska garantera att det ska vara en slump vem som tjänstgör som trafikinspektör vid ett körprov. Det är också så att ett körkort är en viktig handling.

När det gäller frågan om hennes agerande har utgjort en fara för trafiksäkerheten gör tingsrätten följande bedömning. A.L.N. har under huvudförhandlingen lämnat uppgifter om att hon godkänt elever som inte skulle ha godkänts av andra inspektörer, men förnekat att någon av dem varit en fara för trafiksäkerheten. Som exempel har hon angett att de haft svårt att följa anvisningar. Tingsrätten utgår från att de regler som är uppställda för att elever ska bli godkända vid ett körprov har tillkommit av trafiksäkerhetsskäl. Andra trafikanter har enligt tingsrätten rätt att räkna med att den som har körkort vid tillfället för körprovet har haft de föreskrivna kunskaperna för att bli godkänd, bl.a. att kunna följa anvisningar. Dessutom har A.L.N. under förundersökningen även angett att hon bl.a. godkänt elever som inte kunnat backa felfritt. Till detta kommer uppgifterna som U.R. lämnat om hur vissa av A.L.N:s uppkörningar gick till den helgen i februari 2008 som de bevakades liksom de uppgifter som B.S. lämnat om vad den person som påstod sig heta B. uppgett för honom, nämligen att B. kunde ordna körkort åt sådana som annars inte kunde bli godkända. Det framstår också för tingsrätten som svårförståeligt att eleverna som skulle köra upp var beredda att betala så mycket om de körde tillräckligt bra för att ändå ha blivit godkända. Sammantaget anser tingsrätten således visat att A.L.N:s agerande har varit en fara från trafiksäkerhetssynpunkt, vilket får anses vara en försvårande omständighet vid rubriceringen av brottet.

Hon har också mottagit ett sammantaget avsevärt belopp i mutor. Även om det mottagna beloppet i sig inte kvalificerar gärningen att bedömas som grov, anser tingsrätten mot bakgrund av vad som anförts ovan att det mutbrott som A.L.N. har gjort sig skyldig till är att bedöma som grovt.

När det gäller rubriceringen av de bestickningsbrott som B.S., A.S. och J.E. har gjort sig skyldiga till kan i stort sett samma överväganden göras. Även i dessa fall bör brotten rubriceras som grova brott.

Åtalet avseende tjänstefel (A.L.N., åtalspunkten 2)

A.L.N. har erkänt tjänstefel av oaktsamhet i förhållande till A.S., men i övrigt förnekat gärningen. Under förundersökningen lämnade hon delvis andra uppgifter som åberopats av åklagaren. Bl.a. berättade hon om att A.B. inte hade genomfört halkprov trots att det protokollet beträffande honom var rätt ifyllt och det inte fanns några misstankar i förhållande till honom. Hon hade enligt tingsrättens bedömning inte några skäl att berätta om detta om det inte varit på det sättet. Hon har inte heller vid huvudförhandlingen kunnat ge någon godtagbar förklaring till varför hon berättade som hon gjorde. Hennes uppgifter om att varken A.S. eller A.B. hade genomfört halkprov stöds också av den skriftliga bevisningen där det i uppkörningsprotokollen anges beträffande båda att intyg krävs. Till detta kommer även de kontroller som vittnet M.-L.H. genomförde för att se om de genomfört godkända halkprov. Både A.S. och A.B. har lämnat uppgifter om provtillfällena där flera av uppgifterna inte har gått att kontrollera eller dessa har varit vaga och obestämda. Tingsrätten anser att det mot bakgrund av dessa omständigheter är ställt utom rimligt tvivel att varken A.S. eller A.B. hade genomfört föreskriven riskutbildning i form av godkända halkprov. A.L.N. ska därför dömas för tjänstefel enligt åtalet.

- - -.

Påföljdsfrågan

A.L.N.

Det saknas anteckningar i belastningsregistret av betydelse för påföljdsfrågan i målet.

- - -.

A.L.N. döms genom denna dom för mutbrott, grovt brott och tjänstefel. Tingsrätten bedömer att straffvärdet för den brottslighet som A.L.N. har befunnits skyldig till uppgår till 2 år. Brottens art och det samlade straffvärdet gör att annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga. Tingsrätten beaktar vid straffmätningen att A.L.N. har förlorat sitt arbete som trafikinspektör och även att hon medverkat i utredningen. Fängelsestraffets längd bestäms därför till 1 år 6 månader.

B.S.

B.S. förekommer inte i belastningsregistret.

- - -.

B.S. döms genom denna dom för bestickning, grovt brott. Tingsrätten anser att brottets straffvärde och art gör annan påföljd än fängelse utesluten. Fängelsestraffets längd bör bestämmas i enlighet med brottets straffvärde som enligt tingsrättens bedömning uppgår till 1 år.

A.S.

A.S. förekommer inte i belastningsregistret.

- - -.

A.S. döms genom denna dom för bestickning, grovt brott. Tingsrätten anser att främst brottets art gör annan påföljd än fängelse utesluten. Fängelsestraffets längd bör bestämmas i enlighet med brottets straffvärde som enligt tingsrättens bedömning uppgår till 6 månader.

J.E.

J.E. förekommer inte i belastningsregistret.

- - -.

J.E. döms genom denna dom för bestickning, grovt brott. Tingsrätten anser att framför allt brottets art, men även dess straffvärde, gör annan påföljd än fängelse utesluten. Fängelsestraffets längd bör bestämmas i enlighet med brottets straffvärde som enligt tingsrättens bedömning uppgår till 10 månader.

Frågorna om förverkande och kvarstad

- - -.

Enligt 36 kap. 1 § BrB ska utbyte av brott förklaras förverkat om det inte är uppenbart oskäligt. Pengar som mottagits som muta utgör enligt tingsrätten ett typiskt exempel på sådant utbyte som avses i paragrafen. Som tingsrätten funnit styrkt under skuldfrågan uppgår det belopp som A.L.N. har mottagit som mutor till 192 000 kr. Ett förverkande av detta belopp är inte uppenbart oskäligt. - - -.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde A.L.N. för mutbrott, grovt brott, enligt 20 kap. 2 § 1 st. BrB och tjänstefel enligt 20 kap. 1 § 1 st. BrB till fängelse 1 år 6 månader.

A.L.N. förpliktades att såsom förverkat värde av utbyte av brott utge 192 000 kr till staten.

J.E., B.S. och A.S. dömdes för bestickning, grovt brott, enligt 17 kap. 7 § BrB. Påföljden bestämdes för J.E. till fängelse 10 månader, för B.S. till fängelse 1 år och för A.S. till fängelse 6 månader.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ola Olsson och Christina Fleur, tf. hovrättsassessorn Maria Arnell och två nämndemän) anförde i dom den 29 juni 2010:

Hovrättens domskäl

Utredning

När det gäller de överklagade gärningarna har hovrätten tagit del av samma bevisning som tingsrätten och i det sammanhanget spelat upp videoupptagningarna av förhören vid tingsrätten med A.L.N., J.E., B.S., A.S., - - -.

Skuld

A.L.N. har anfört att hon är mycket osäker på de uppgifter hon har lämnat om hur många körkortselever hon godkänt mot betalning och att hennes uppgifter därför måste ställas mot bl.a. de uppgifter som lämnats av de medtilltalade. Mot den bakgrunden konstaterar hovrätten - liksom tingsrätten - att A.L.N. under huvudförhandlingen gett ett intryck av att söka tona ner sin egen och övriga tilltalades skuld och omfattning av mutaffärerna.

När det gäller åtalet mot B.S. anser hovrätten det bevisat att han mutat A.L.N. för att hon skulle godkänna de körkortselever som han anvisat till henne. A.L.N. har - trots det som sagts i föregående stycke - under förhöret med henne med bestämdhet uppgett att det inte kan vara färre än 15 elever som kom från B.S. Hovrätten instämmer därför i tingsrättens bedömning att det är bevisat att han har betalat för i vart fall 15 elever med 7 000 kr per elev, sammanlagt 105 000 kr.

Hovrätten kommer till samma slutsats som tingsrätten även i fråga om A.S:s skuld. Han är således att betrakta som gärningsman avseende samma antal elever och samma belopp som B.S.

J.E. har erkänt att han mutat A.L.N. för att hon skulle godkänna fem körkortselever. A.L.N. har uppgett att det enligt hennes uppfattning var fråga om åtta till tio elever som kom från honom, men att det kan vara som J.E. säger. Även om hovrätten i och för sig delar tingsrättens uppfattning att bevisningen talar för att det har rört sig om fler elever än vad J.E. har medgett kan det inte anses ställt utom rimligt tvivel att så är fallet. Hovrätten anser därför att J.E. ska dömas för att ha betalat A.L.N. för fem elever med totalt 38 000 kr.

Det ovan sagda innebär att det även är bevisat att A.L.N. har tagit emot mutor för 25 körkortselever med ett sammantaget belopp om 168 000 kr.

Avseende åtalet mot A.L.N. för tjänstefel beträffande A.B. gör hovrätten inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort. Avseende åtalet för tjänstefel beträffande A.S. har tingsrättens dom inte överklagats och ska därför stå fast.

Rubricering

I bestämmelsen rörande mutbrott i 20 kap. 2 § BrB ges inte någon närmare vägledning för när ett brott ska anses vara grovt. Enligt förarbetena är de högsta straffsatserna förbehållna mutor i samband med myndighetsutövning eller annan viktig offentlig verksamhet. I sådana fall förutsätts att den mutade har en ställning som är i särskilt behov av integritetsskydd, att denne har begått eller haft för avsikt att begå en pliktstridig handling eller orsakat stor skada. Ingen av dessa omständigheter medför emellertid att gärningen måste bedömas som grov. Andra omständigheter av betydelse är om gärningen rört mycket stora belopp, skett systematiskt eller i stor omfattning (se Mutbrott, SOU 2010:38 s. 69).

Som tingsrätten har anfört var A.L.N. tjänsteman vid en statlig myndighet. Hon har tagit emot mutor i sin tjänsteutövning upprepade gånger under en lång tid. Hon har systematiskt åsidosatt de rutiner som ska garantera att det ska vara en slump vem som tjänstgör som trafikinspektör vid ett körprov. Till detta kommer att ett körkort är en viktig handling. Dessutom är det enligt hovrättens mening visat att A.L.N:s agerande har utgjort en fara för trafiksäkerheten. Slutligen är det belopp som hon har mottagit i mutor betydande.

Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att det mutbrott som A.L.N. har gjort sig skyldig till är att bedöma som grovt.

När det gäller rubriceringen av de bestickningsbrott som B.S., A.S. och J.E. har gjort sig skyldiga till kan konstateras att vars och ens brottslighet rör ett lägre belopp och en kortare tidsperiod än A.L.N:s mutbrott. De har inte heller - till skillnad från A.L.N. - innehaft någon förtroendeställning.

Det är emellertid enligt hovrättens mening visat att det är de som har tagit initiativet till det brottsliga upplägget och att de därmed förmått A.L.N. att ta emot mutor i sin tjänsteutövning. Deras agerande har således varit av avgörande betydelse för att de krav som ur trafiksäkerhetssynpunkt uppställts för att få körkortsbehörighet satts ur spel. De omständigheter som gör A.L.N:s mutbrott så allvarligt återspeglas på B.S:s, A.S:s och J.E:s bestickningsbrott. Den brottsliga verksamheten har även vad gäller dem pågått under en icke oväsentlig tidsperiod och de summor de har betalat till A.L.N. har inte varit obetydliga. Hovrätten instämmer därför i tingsrättens bedömning att även bestickningsbrotten bör rubriceras som grova brott.

Påföljd

Hovrätten godtar tingsrättens bedömning av straffvärdet beträffande de gärningar som A.L.N., B.S. och A.S. har gjort sig skyldiga till. Den omständigheten att A.L.N. nu frias från att ha tagit emot mutor i tre fall påverkar inte straffvärdet av hennes brottslighet.

Varken bestickningsbrotten eller mutbrotten är generellt av en sådan art att fängelsepåföljder måste följa på brotten. I detta fall anser dock hovrätten att omständigheterna är sådana att brotten är av en art som gör att en annan påföljd än fängelse är utesluten. Det fängelsestraff som tingsrätten har dömt ut för A.L.N., B.S. och A.S. ska därför stå fast.

Beträffande J.E. anser hovrätten att de tre fall av bestickning som han nu frias från har betydelse för straffvärdet av hans gärningar. Hovrätten bestämmer straffet till åtta månaders fängelse.

Förverkande

Det belopp som A.L.N. har befunnits motta i mutor uppgår till 168 000 kr. Hovrätten sänker därför förverkat värde av utbyte av brott till det beloppet.

Domslut

Domslut

Hovrätten ändrade tingsrättens dom beträffande A.L.N. endast på så sätt att A.L.N. förpliktades att såsom förverkat värde av utbyte av brott betala 168 000 kr samt beträffande J.E. på så sätt att fängelsestraffets längd bestämdes till 8 månader. Beträffande B.S. och A.S. fastställdes tingsrättens dom.

Domskäl

HD (justitieråden Ella Nyström, referent, Lena Moore och Göran Lambertz) meddelade den 11 maj 2012 följande dom.

Domskäl

Brotten

Rubricering av mutbrottsligheten

Rubricering av bestickningsbrottsligheten

Påföljder

Prövningstillstånd rörande målet i övrigt

Domslut

Domslut

HD meddelar inte prövningstillstånd i de delar frågan därom har förklarats vilande.

HD fastställer hovrättens domslut såvitt gäller A.L.N., J.E. och B.S.

Med ändring av hovrättens domslut såvitt avser A.S. dömer HD honom med tillämpning av 17 kap. 7 § andra stycket samt 23 kap. 4 och 5 §§ BrB för medhjälp till bestickning, grovt brott, och bestämmer påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst 120 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd hade fängelsestraffets längd bestämts till fyra månader.