NJA 2012 s. 858

Domskäl

Tingsrätten (rådmännen Khennet Tallinger och Anette Ohlsson samt tingsnotarien Sara Boklund) anförde följande i dom den 25 september 2009.

Bakgrund

Å.N. och S.N. var från och med den 29 december 2003 till och med den 15 mars 2005 respektive från och med den 29 december 2003 till och med den 4 augusti 2004 ordinarie styrelseledamöter i Trollhotellen AB, 5564457421 (fortsättningsvis bolaget). Som ordinarie styrelseledamot i bolaget ingick även A.Fo. Bolaget hade tidigare varit registrerat som bl.a. Lågprisvaruhuset i Sorsele AB. Under perioden den 31 mars till den 3 juni 2004 köpte bolaget varor av Martin Olsson Restauranghandel AB (fortsättningsvis Martin Olsson) som emellertid aldrig betalades. Den 5 april 2005 försattes bolaget i konkurs av Skellefteå tingsrätt och i konkursbouppteckningen uppgavs Martin Olssons fordran som en oprioriterad, obetald leverantörsskuld. Martin Olsson erhöll inte någon utdelning i konkursen.

Tvistefrågan i målet är om Å.N. och S.N. i egenskap av styrelseledamöter i bolaget blivit personligen betalningsansvariga för bolagets skuld till Martin Olsson. Talan i målet riktades inledningsvis även mot A.Fo. som i en tredskodom den 2 april 2009 förpliktades att till Martin Olsson Restauranghandel AB betala 43 132 kr jämte ränta samt ersättning för rättegångskostnader - - -. Tredskodomen har vunnit laga kraft.

Yrkanden m.m.

Martin Olsson har i första hand yrkat att Å.N. och S.N., solidariskt med den i tingsrättens tredskodom av den 2 april 2009 förpliktigade A.Fo., till Martin Olsson ska betala 43 132 kr jämte - - - ränta - - -. I andra hand har Martin Olsson yrkat att Å.N. och S.N. solidariskt till Martin Olsson ska betala 38 418 kr jämte - - - ränta - - -. För det fall detta yrkande skulle bifallas har Martin Olsson yrkat att Å.N:s och S.N:s betalningsskyldighet ska åläggas att vara solidarisk med i tredskodomen förpliktigade A.Fo. upp till det i andra hand yrkade beloppet jämte ränta.

Å.N. och S.N. har bestritt käromålet men uppgett sig inte ifrågasätta storleken på fordrade belopp. Vidare har Å.N. och S.N. vitsordat sättet att beräkna ränta.

Parternas talan

Martin Olsson har som grund för sin talan åberopat följande. Bolaget, i vilket Å.N. och S.N. var ordinarie ledamöter, har köpt varor till ett belopp om 43 132 kr av Martin Olsson men inte betalt för dem. Den 5 april 2005 försattes bolaget i konkurs av Skellefteå tingsrätt. Martin Olssons fordran uppgavs i konkursbouppteckningen som en oprioriterad och obetald leverantörsskuld. Martin Olsson har inte erhållit någon utdelning i konkursen. Av räkenskapshandlingarna i konkursen och av konkursförvaltarens förvaltarberättelse framgår att mer än hälften av bolagets aktiekapital var förbrukat redan under verksamhetsåret 2001. Det förelåg därmed en skyldighet att genast upprätta, och låta bolagets revisor granska, en särskild kontrollbalansräkning, vilket emellertid inte gjordes. I årsredovisningarna för räkenskapsåren 2001 och 2002 skriver bolagets auktoriserade revisor A.Fä. att ”Bolaget är likvidationspliktigt enligt aktiebolagslagen 13 kap. 12 §. […] Genom att styrelsen inte har ansökt om att bolaget försätts i likvidation har även styrelseledamöterna påtagit sig samma solidariska ansvar som aktieägarna.” Enligt årsredovisningen från år 2003 återställdes det egna kapitalet genom en nyemission i bolaget som registrerades hos PRV den 31 mars 2004. Denna åtgärd är dock inte tillräcklig för att Å.N. och S.N. ska undgå personligt betalningsansvar eftersom ansvarsfrihet inträder först när en kontrollbalansräkning, upprättats, undertecknats av revisor och hänskjutits till bolagsstämma. Någon kontrollbalansräkning har i förevarande fall inte upprättats varför fråga uppkommer huruvida årsredovisningen för år 2003, förutsatt att man på bolagsstämman hänskjutit frågan om aktiekapitalets återställande, kan anses ersätta en sådan.

Avseende förstahandsyrkandet gör Martin Olsson gällande att en årsredovisning inte kan ersätta en kontrollbalansräkning och i andra hand, om tingsrätten skulle finna att så är fallet, att årsredovisningen i förevarande fall ändå inte kan ersätta en kontrollbalansräkning eftersom frågan om aktiekapitalets återställande inte hänskjutits till bolagsstämman den 4 maj 2004 vilket i sig är ett legalt krav för att styrelseledamöternas ansvar ska upphöra. Av protokoll fört vid extra bolagsstämma den 8 januari 2004 framgår att bolaget beslutade att inte upprätta någon kontrollbalansräkning eftersom bedömningen gjordes att det fanns full täckning för det egna kapitalet. Vid tidpunkten för den extra bolagsstämman hade årsredovisningen för år 2003 inte färdigställts och någon kontrollbalansräkning hade inte heller upprättats. Årsredovisningen behandlades inte heller såsom varande en kontrollbalansräkning på bolagsstämman den 8 januari 2004 varför det personliga betalningsansvaret kvarstår, både för bolaget och för styrelsen.

För det fall tingsrätten skulle finna styrkt att frågan om aktiekapitalets återställande hänskjutits till bolagsstämma den 4 maj 2004, menar Martin Olsson som grund för andrahandsyrkandet att styrelsen ändå kan göras ansvarig för de fordringar som uppkom fram till och med dagen före bolagsstämman. Detta då rättelse i fråga om försummelse genom upprättande och hänskjutande av kontrollbalansräkning till bolagsstämma inte har retroaktiv verkan varför samma sak då också gäller årsredovisningen för år 2003 för det fall denna kan anses ersätta en kontrollbalansräkning.

Å.N. och S.N. har som styrelseledamöter inte fullgjort sina plikter enligt 13 kap. 12 § aktiebolagslagen och de är därmed, enligt 13 kap. 17 § aktiebolagslagen solidariskt betalningsansvariga för Martin Olssons fordran som uppkom mellan den 31 mars 2004 och den 3 juni 2004 alternativt mellan den 31 mars 2004 och den 29 april 2004. Aktiebolagslagen innehåller en exculperingsregel för styrelseledamöter med innebörden att ledamöterna presumeras ha handlat med uppsåt eller oaktsamhet om motsatsen inte kan visas. Å.N. och S.N., som redan vid sitt inträde i bolaget hade tillgång till årsredovisningarna för åren 2001 och 2002, hade en skyldighet att undersöka bolagets ekonomiska ställning och de har inte visat att de inte varit försumliga.

Å.N. och S.N. har som grund för sitt bestridande åberopat följande. Varken Å.N. eller S.N. ingick i bolagets styrelse år 2001 då bristen i aktiekapitalet uppstod och kontrollbalansräkningen bort upprättas. De kan således inte svara för vad som hände under den tiden. Bolaget köptes via Öhrlings PricewaterhouseCoopers och det första som hände var att Å.N. tillsåg att aktiekapitalet återställdes vilket skedde i samband med att S.N. inträdde som styrelseledamot. Varken Å.N. eller S.N. har varit försumliga. S.N. ställde upp som styrelseledamot i bolaget men hade ingen insyn i dess göranden och låtanden och var heller aldrig aktieägare i bolaget. Att aktiekapitalet var förbrukat saknade han kännedom om. Huruvida frågan om aktiekapitalets återställande var uppe på bolagsstämman den 4 maj 2004 kan varken Å.N. eller S.N. erinra sig.

Bevisning

Martin Olsson har som skriftlig bevisning åberopat fakturor, utdrag ur konkursbouppteckning, förvaltarberättelse i Trollhotellen AB:s konkurs med bilagd årsredovisning för räkenskapsåret 2003, årsredovisningar för räkenskapsåren 2001 och 2002 samt protokoll fört vid extra bolagsstämma den 8 januari 2004.

Å.N. och S.N. har som skriftlig bevisning åberopat protokoll fört vid extra bolagsstämma den 8 januari 2004.

Å.N. och S.N. har åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själva samt vittnesförhör med A.Fä.

Å.N. har bekräftat de uppgifter som lämnats sakframställningsvis och härutöver gjort följande tillägg och förtydliganden. Under åren 2001-2003 var han inte styrelseledamot i bolaget och har därför inte någon kännedom om dess förehavanden under denna period. Han köpte bolaget genom A.Fä. på Öhrlings PricewaterhouseCoopers och bolaget uppgavs då vara tomt och utan skulder. A.Fä. uppmärksammade emellertid Å.N. och S.N. på att bolagets aktiekapital var förbrukat. Innan driften i bolaget sattes igång såg de därför till att återställa aktiekapitalet genom att göra en nyemission som registrerades hos PRV den 31 mars 2004.

S.N. har bekräftat de uppgifter som lämnats sakframställningsvis och härutöver gjort följande tillägg och förtydliganden. Anledningen till att han ingick i bolagets styrelse var att han kände Å.N. sedan tidigare och att denne ville att S.N. skulle sitta med på grund av hans erfarenhet inom restaurangbranschen. Han hade inget med driften av bolaget att göra. Att aktiekapitalet ökades tyckte han var bra eftersom bolaget då blev mer stabilt.

A.Fä. har uppgett i huvudsak följande. Det stämmer att han var involverad i affären när bolaget förvärvades av Å.N. och S.N. I samband med förvärvet samt firmaändringen av bolaget registrerades dessa båda i styrelsen. Å.N. köpte först bolaget och sålde det senare vidare till Trollheimen som i sin tur blev moderbolag till bolaget. Det var i slutet av år 2003 som de olika transaktionerna genomfördes och besluten därom togs i olika steg. Först beslutades om firmaändring och därefter om nyemission. Sistnämnda åtgärd var avsedd att ske till överkurs för att på så sätt göra det egna kapitalet intakt.

Domskäl

Enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385) i dess lydelse efter den 1 januari 2002 ålåg det styrelsen att ofördröjligen upprätta och låta en revisor granska en särskild balansräkning när det fanns särskilda skäl att anta att bolagets eget kapital understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet. Enligt fjärde stycket svarade styrelseledamöterna solidariskt för bolagets uppkommande förpliktelser om de underlät att fullgöra vad som ålåg dem enligt första stycket. Av fjärde stycket framgick vidare att en styrelseledamot undgick ansvar om han eller hon visade att underlåtenheten inte berodde på försummelse av honom. Motsvarande bestämmelser finns numera i 25 kap.aktiebolagslagen (2005:551). Av förarbetena till den nya lagen framgår att regleringen i sak är densamma som tidigare.

Av vad som anförts ovan följer att prövningen av frågan huruvida en styrelseledamot har ådragit sig personligt betalningsansvar ska ske i två led och där det första ledet tar sikte på frågan om det föreligger objektiva förutsättningar för personligt betalningsansvar. En sådan förutsättning är att bolagets eget kapital faktiskt understeg den kritiska gränsen. En annan förutsättning är att styrelsen underlåtit att upprätta en kontrollbalansräkning trots att det funnits skäl att anta att bolagets eget kapital understeg den ovan nämnda gränsen. För att en enskild styrelseledamot ska vara betalningsansvarig krävs emellertid därutöver att denne varit försumlig och det ankommer på honom eller henne att visa att så inte är fallet.

Av utredningen i målet, och då främst årsredovisningarna avseende verksamhetsåren 2001 och 2002, framgår inledningsvis att det egna kapitalet i bolaget redan år 2001 var förbrukat i sådan mån att det funnits skäl för styrelsen att genast upprätta en kontrollbalansräkning men att så inte skett. Martin Olsson har gjort gällande att Å.N. och S.N. med anledning av detta, som styrelseledamöter i bolaget, är personligt betalningsansvariga för bolagets skuld till Martin Olsson. Å.N. och S.N. har bestritt betalningsansvar under åberopande av att de inte ingick i bolagets styrelse då bolagets eget kapital understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet, att de tillsett att aktiekapitalet återställdes genom nyemission och att de inte varit försumliga.

Det är i målet ostridigt att Å.N. och S.N. från och med den 29 december 2003 till och med den 15 mars 2005 respektive från och med den 29 december 2003 till och med den 4 augusti 2004 var ordinarie styrelseledamöter i bolaget. Ostridigt är vidare att bolagets eget kapital återställdes genom en nyemission som registrerades hos PRV den 31 mars 2004 samt att bolaget, under perioden den 31 mars till den 3 juni 2004, köpt varor av Martin Olsson som aldrig betalats.

Av Å.N:s egna uppgifter har framgått att han och S.N., vid deras inträde som styrelseledamöter i bolaget, av A.Fä. uppmärksammades på att bolagets eget kapital var förbrukat samt att de i anledning därav beslutat att genomföra en nyemission. S.N. har visserligen uppgett att han saknade kännedom om att kapitalet var förbrukat men samtidigt vidgått att han ansåg det positivt att en nyemission gjordes eftersom bolaget då blev mer stabilt. Mot bakgrund härav finner tingsrätten visat att Å.N. och S.N. varit medvetna om situationen i bolaget samt att det, redan per den 29 december 2003, funnits skäl för dem att anta att bolagets eget kapital understeg den kritiska gränsen. Trots det har Å.N. och S.N., vilket framgår av protokoll från extra bolagsstämma den 8 januari 2004, beslutat att inte upprätta en särskild kontrollbalansräkning vilket de senast vid tidpunkten för denna stämma varit skyldiga att göra. Med hänvisning till den tid som därefter förflutit fram till dess årsredovisningen i förevarande fall upprättades, dvs. den 2 maj 2004, kan denna inte ersätta den kontrollbalansräkning som bort göras. Vid en sammantagen bedömning finner således tingsrätten att, även om det genom utredningen framkommit att Å.N. och S.N. agerat i anledning av bolagets dåliga ekonomi, deras agerande inte uppfyller aktiebolagslagens krav. De har enligt tingsrättens bedömning brutit mot lagens bestämmelser om att genast upprätta kontrollbalansräkning till följd varav de objektiva förutsättningarna för medansvar föreligger.

För att Å.N. och S.N. ska kunna undgå medansvar krävs då att de kan visa att de inte varit försumliga. Vid bedömningen av om en styrelseledamot varit försumlig finns det endast i undantagsfall utrymme för att ta hänsyn till sådana faktorer som exempelvis styrelseledamotens uppgifter i styrelsen eftersom det i princip får förutsättas att varje styrelseledamot har sådan kompetens att han eller hon kan bedöma om bolagets ekonomiska ställning har försämrats så mycket som anges i 13 kap. 2 § aktiebolagslagen. Varje styrelseledamot får vidare, oavsett arbetsfördelningen inom styrelsen, anses ansvarig för att styrelseuppdragets elementära uppgifter fullföljs (se prop. 1987/88:10 s. 68 ff.). Av den i målet åberopade skriftliga bevisningen är det som ovan anförts utrett att bolagets eget kapital understeg den kritiska gränsen redan under verksamhetsåret 2001. Detta förhållande har bolagets revisor särskilt framhållit i årsredovisningarna för verksamhetsåren 2001 och 2002. Anförda omständigheter föranledde emellertid varken Å.N. eller S.N. att vidta någon av de åtgärder som anges i 13 kap. 2 § första stycket aktiebolagslagen sedan de inträtt i styrelsen i december 2003. S.N. har, om sin roll i bolaget, anfört att han inte hade något med bolagets drift att göra. Han har dock inte ens påstått att han varit förhindrad att utföra sitt uppdrag som styrelseledamot och han har, utöver beslutet om nyemission, inte vidtagit någon åtgärd med anledning av bolagets ekonomiska situation. S.N:s passivitet kan mot bakgrund av vad som anförts ovan om vad som ankommer på en styrelseledamot inte anses vara ursäktad. På samma sätt förhåller det sig med Å.N., som enligt egna uppgifter erhållit information av A.Fä. angående bolagets ekonomi redan vid sitt inträde i styrelsen. Mot bakgrund härav har varken Å.N. eller S.N. visat att de inte varit försumliga.

Fråga är då när i tiden Å.N. eller S.N. kan anses ha varit försumliga och därmed utlöst sitt solidariska medansvar. HD har i rättsfallet NJA 1988 s. 620 uttalat att det solidariska betalningsansvaret får anses omfatta de av bolagets förbindelser som uppkommer efter det att en åtgärd skulle ha vidtagits. I doktrinen anses det att medansvarsperiodens början bör knytas till den tidpunkt när det handlande varigenom vederbörande hade undgått sitt medansvar sist skulle kunna ha utövats (Lindskog, Aktiebolagslagen, 12:e och 13:e kapitlet s. 227 och 237 ff., jfr Lindskog, Kapitalbrist i aktiebolag s. 85 och s. 146 ff.). Av utredningen i målet har framkommit att beslut fattats vid den extra bolagsstämman den 8 januari 2004 om att inte upprätta någon kontrollbalansräkning. Det sagda betyder att ansvarsperioden bör ha inträtt senast vid den tidpunkt då denna bolagsstämma hölls. Det får därmed även anses utrett att Martin Olssons fordringar på bolaget, som ostridigt är förfallna till betalning, uppkommit under medansvarsperioden. Sammantaget ska således Å.N. och S.N. åläggas att solidariskt utge i första hand fordrat belopp jämte ränta.

Domslut

Domslut

Å.N. och S.N. ska, solidariskt med den i tingsrättens tredskodom av den 2 april 2009 förpliktigade A.Fo., till Martin Olsson Restauranghandel Aktiebolag betala 43 132 kr jämte ränta - - -.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Marianne Lejman, Lena Serrander, referent, och Mats Loberg samt tf. hovrättsassessorn Caroline Rosengren) anförde följande i dom den 15 november 2010.

Hovrättens domskäl

De i målet tillämpliga reglerna om personligt betalningsansvar för styrelseledamöter är 13 kap.aktiebolagslagen (1975:1385) i dess lydelse efter den 1 januari 2002. De hänvisningar till olika bestämmelser som görs i det följande avser alltså 1975 års aktiebolagslag i den lydelsen. Motsvarande bestämmelser finns numera i 25 kap.aktiebolagslagen (2005:551).

Det handlingsmönster som föreskrivs i bestämmelserna innebär i huvudsak följande. När det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet ska styrelsen genast upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning (13 kap. 12 §). Om kontrollbalansräkningen visar att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, ska styrelsen snarast möjligt kalla till en bolagsstämma som ska pröva om bolaget ska gå i likvidation (13 kap. 14 §). Om styrelsen underlåter att följa det av lagen uppställda handlingsmönstret, blir styrelsens ledamöter solidariskt betalningsansvariga för de förpliktelser som uppkommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består. Ansvaret gäller inte den som visar att han eller hon inte varit försumlig. Vid underlåtenhet att upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning uppkommer personligt ansvar endast om bolagets eget kapital understeg hälften av bolagets registrerade aktiekapital vid den tidpunkt då styrelsen blev skyldig att upprätta kontrollbalansräkning. Ansvaret gäller inte om bolagets eget kapital hade stigit över denna gräns efter den angivna tidpunkten men innan kontrollbalansräkningen senast skulle vara upprättad (13 kap. 17 §).

Enligt NJA 2009 s. 210 ska, som tingsrätten angett, prövningen huruvida en styrelseledamot ådragit sig personligt betalningsansvar ske i två led. Det första ledet tar sikte på huruvida det föreligger objektiva förutsättningar för personligt betalningsansvar. Bevisbördan i denna del ligger på borgenären. Det andra ledet tar sikte på frågan om en enskild styrelseledamot varit försumlig. Det är styrelseledamoten som har bevisbördan för att han inte varit försumlig.

I målet är ostridigt att Å.N. och S.N. från och med den 29 december 2003 till och med den 15 mars 2005 respektive den 4 augusti 2004 var ordinarie styrelseledamöter i bolaget. Det är vidare ostridigt att mer än hälften av bolagets aktiekapital var förbrukat redan år 2001, att någon kontrollbalansräkning inte upprättats, att bolagets eget kapital återställdes genom en nyemission som registrerades hos Patent och registreringsverket den 31 mars 2004 samt att bolaget köpt varor av Martin Olsson under perioden den 31 mars 2004 till den 3 juni 2004 som inte betalats.

Handlingsplikten för styrelsen inträder när det finns skäl att anta att det egna kapitalet understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Handlingsplikten förutsätter att styrelseledamoten haft eller borde ha haft vetskap om de förhållanden som läggs till grund för misstankebedömningen.

Å.N. har känt till att bolaget var likvidationspliktigt när han inträdde i styrelsen. S.N. har uppgett att han saknade sådan kännedom. Det framgår av 2001 och 2002 års årsredovisningar att bolaget var likvidationspliktigt. S.N. borde därför ha haft vetskap om detta i samband med att han inträdde i styrelsen den 29 december 2003. Handlingsplikten inträdde således för dem båda vid sist nämnda tidpunkt.

I förevarande fall upprättades inte någon kontrollbalansräkning. Däremot återställdes det egna kapitalet genom nyemissionen. Av 13 kap. 17 § fjärde stycket framgår att en styrelseledamot kan freda sig från personligt betalningsansvar om det egna kapitalet, sedan skyldigheten att upprätta kontrollbalansräkning uppkommit, återhämtar sig till en nivå över den kritiska gränsen. Denna återhämtning måste dock ha skett före den tidpunkt då kontrollbalansräkningen senast skulle vara upprättad. Enligt författningskommentaren till bestämmelsen är det fråga om den förhållandevis korta period som löper från det att anledning att misstänka att det föreligger kritisk kapitalbrist uppkommer fram till dess att kontrollbalansräkningen senast skulle ha varit klar (prop. 2000/01:150 s. 100). Avgörande för periodens längd är hur lång tid styrelsen bör tillåtas ha på sig för att upprätta en kontrollbalansräkning. I förarbetena uttalas att det aldrig bör kunna bli fråga om en period om mer än någon eller ett par månader (prop. 2000/01:150 s. 49). Enligt propositionen framgår det motsatsvis av fjärde stycket i den angivna bestämmelsen att en styrelseledamot inte kan undgå personligt betalningsansvar för förpliktelser som uppkommer efter denna tidpunkt genom att visa att det egna kapitalet vid tidpunkten för förpliktelsens uppkomst hade återhämtat sig. Detta gäller även om det egna kapitalet blivit helt återställt (prop. 2000/01:150 s. 100 f.). Det anfördes i propositionen att det fanns anledning att upprätthålla handlingskravet, oberoende av utvecklingen av det egna kapitalet efter denna tidpunkt, eftersom det annars kunde finnas skäl för styrelsen att dröja med att upprätta en kontrollbalansräkning med förhoppning om att bolagets ekonomiska ställning skulle komma att förbättras och att en sådan ordning skulle stå i mindre god överensstämmelse med syftet med bestämmelserna. Styrelsen ansvarar alltså för sin underlåtenhet oberoende av om kapitalbristen läkts fram till dess att han eller hon vidtar de tidigare underlåtna åtgärderna eller till dess att ansvarsperioden definitivt upphör (prop. 2000/01:150 s. 50).

Den faktiska kapitalbristen i bolaget uppkom redan år 2001. Den dåvarande styrelsens handlingsplikt och därmed skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning inträdde i samband med uppkommen misstanke om kapitalbrist. Tidsfristen för att undvika personligt ansvar genom att läka kapitalbristen hade således löpt ut för den tidigare styrelsen långt innan Å.N. och S.N. inträdde som styrelseledamöter i bolaget.

Frågan är då om det funnits möjlighet för dem att - i egenskap av nytillträdd styrelse - undvika personligt betalningsansvar genom att i efterhand läka den uppkomna kapitalbristen.

Vad som gäller om utträdande respektive inträdande styrelseledamöters ansvar framgår inte av lagtexten. I förarbetena uttalas bl.a. att frågan bör bedömas med beaktande av ledamotens agerande i det enskilda fallet, att en lagreglering skulle riskera att bli alltför stelbent samt att frågan bör överlämnas till rättstillämpningen (prop. 2000/01:150 s. 44).

Stefan Lindskog behandlar i boken Kapitalbrist i aktiebolag, kommentar till kap. 25:13-20 ABL, ansvaret för tillträdande styrelseledamot och anför att ordningen numera får anses vara den att ansvarsgrunden är relaterad till styrelsen som bolagsorgan, vilket innebär att en tillträdande styrelseledamot inträder i den ansvarssituation som föreligger vid dennes tillträde. En rättelse eller ett försök till rättelse måste därför syfta till att vidta de åtgärder som styrelsen tidigare underlåtit. Om en tillträdande styrelseledamot kan visa att han varit aktsam med avseende på möjligheten till rättelse, ska han inte åläggas något ansvar. En konsekvens därav måste enligt Lindskog vara att en styrelseledamot inte ådrar sig något ansvar om han vidtar adekvat åtgärd för rättelse så snart efter sitt inträde att han inte kan anses ha varit oaktsam. Underlåter han det bör medansvar inträda från den tidpunkt då rättelse senast borde ha skett, om hans påkallande av rättelse hade efterkommits. Varje tillträdande styrelseledamot bör ges ett visst kortare tidsmässigt utrymme för att ta ställning till situationen (se a.a. s. 158 f.).

Bestämmelserna i aktiebolagslagen om styrelsens handlingsplikt och vad som uttalas i förarbetena till lagstiftningen måste enligt hovrättens mening ges den innebörden att den enda möjlighet till rättelse som förelegat för Å.N. och S.N. har varit att upprätta en kontrollbalansräkning och vidta därpå följande åtgärder. Någon möjlighet att vidta rättelse enbart genom återställande av det egna kapitalet har således inte förelegat eftersom denna möjlighet inte längre funnits för den avgående styrelsen. Objektiva förutsättningar för personligt betalningsansvar föreligger därför. Det förhållandet att en årsredovisning för år 2003 fanns i början av maj 2004 förändrar inte denna bedömning, vilket inte heller har gjorts gällande av Å.N. och S.N.

För att Å.N. och S.N. ska kunna undvika personligt ansvar krävs att de visat att de inte varit försumliga. En styrelseledamots ansvar bör enligt uttalanden i förarbetena bedömas utifrån det förhållandet att samtliga styrelseledamöter är skyldiga att hålla sig underrättade om förhållandena i bolaget (prop. 2000/01:150 s. 100). En styrelseledamot kan vara fri från ansvar exempelvis genom att reservera sig mot ett beslut att inte upprätta kontrollbalansräkning. En annan situation som kan frita en ledamot från ansvar är om denne har haft laga förfall, t.ex. på grund av sjukdom. Å.N. och S.N. har inte anfört någon annan omständighet till stöd för sitt påstående att de inte varit försumliga än att kapitalbristen redan varit läkt när förpliktelserna uppkom. Som ovan konstaterats kan denna omständighet inte frita dem från ansvar. Å.N. och S.N. kan således inte undgå ansvar för de i målet aktuella förpliktelserna. Det är inte tvist om det yrkande beloppet. Tingsrättens domslut ska därför fastställas.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Domskäl

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ann-Christine Lindeblad, referent, Göran Lambertz, Johnny Herre och Dag Mattsson) meddelade den 13 december 2012 följande dom.

Domskäl

Den rättsliga regleringen

Sakomständigheter och parternas positioner

Medansvarsprövningen ska göras i två led

Ansvarsperioden

Objektiva förutsättningar för nyinträdd styrelseledamots medansvar

De krav som kan ställas på en styrelseledamot, särskilt på den som är ny

Föreligger grund för ansvarsfrihet i detta fall?

Slutsats

Domslut

Domslut

Med ändring av hovrättens dom i själva saken ogillar HD Martin Olsson Restauranghandel Aktiebolags talan.