NJA 2012 s. 968

När någon döms till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst ska ett frihetsberövande med anledning av brott som prövas genom domen inte beaktas vid bestämmande av antalet timmar samhällstjänst.

Göteborgs tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Göteborgs tingsrätt åtal mot K.Z. enligt följande gärningsbeskrivning.

1. Misshandel och olaga hot

K.Z. har någon gång under tiden den 1 januari 2010 till och med den 9 september 2010 på Lillekärr Norra i Göteborg uppsåtligen tillfogat S.Z., född 2001, smärta och rodnad genom att utdela ett flertal slag med ett bälte på dennes kropp. Vidare har K.Z. hotat S.Z. genom att uttala hot med innebörd ”nästa gång blir det värre” eller liknande. Hotet har varit ägnat att hos S.Z. framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person.

2. Olaga hot

K.Z. har den 9 september 2010 i Göteborg hotat S.Z. genom att uttala hot med innebörd ”nästa gång som du inte är snäll så slår jag dig med bältet” eller liknande. Hotet har varit ägnat att hos S.Z. framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Stefan Lönqvist) fann i dom den 18 oktober 2010 att åtalet var styrkt och dömde K.Z. för misshandel och olaga hot enligt 3 kap. 5 § och 4 kap. 5 § första stycket BrB till fängelse 2 månader. Av ett till domen fogat avräkningsunderlag framgick att K.Z. hade varit berövad friheten som anhållen eller häktad under tiden från den 21 september 2010 till och med den 18 oktober 2010.

Hovrätten för Västra Sverige

K.Z. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet, i andra hand bestämma påföljden till en icke frihetsberövande sådan.

Åklagaren yrkade anslutningsvis att hovrätten skulle skärpa fängelsestraffet.

Hovrätten (hovrättsrådet Bengt von Reis, f.d. hovrättsrådet Claes Lindskog, tf. hovrättsassessorn Carolina Granlund, referent, och två nämndemän) ändrade i dom den 6 april 2011 tingsrättens dom på så sätt att hovrätten bestämde påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst 75 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse 2 månader ha dömts ut.

Högsta domstolen

K.Z. överklagade och yrkade att antalet timmar samhällstjänst skulle sättas ned så att antalet motsvarade fängelse en månad.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Ulrika Ahlsén, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Skäl

Bakgrund m.m.

Punkterna 1-2 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1-3 i HD:s dom.

Beräkningen av antalet timmar samhällstjänst

3.

Samhällstjänst är inte en självständig påföljd utan utgör en tilläggssanktion inom ramen för villkorlig dom eller skyddstillsyn. Av 27 kap. 2 a § första stycket BrB framgår att en föreskrift om samhällstjänst ska avse skyldighet att utföra oavlönat arbete i lägst fyrtio och högst tvåhundrafyrtio timmar. Enligt andra stycket ska rätten när den meddelar en föreskrift om samhällstjänst i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut om fängelse i stället hade valts som påföljd. Förhållandet mellan antalet timmar samhällstjänst och längden av det alternativa fängelsestraffet är inte reglerat i lag. Skälet för denna ståndpunkt är enligt förarbetena att en sådan reglering på ett olyckligt sätt skulle binda upp domstolarna vid bestämmandet av påföljden i det enskilda fallet. Det avgörande bör i stället vara om påföljden i dess helhet framstår som en tillräckligt ingripande reaktion på brottet med beaktande av den dömdes personliga förhållanden och vilken grad av ingripande som påföljden innebär utöver samhällstjänsten, t.ex. i form av böter, övervakning eller behandling. Som utgångspunkt för beräkningen angavs att minimiantalet 40 timmar skulle motsvara en månads alternativt fängelsestraff och att antalet timmar därefter skulle ökas med 20 för varje ytterligare månads alternativt fängelsestraff upp till 240 timmar, motsvarande 11 månaders fängelse (se prop. 1997/98:96 s. 92 f.).

4.

Med hänsyn till att villkorlig dom i sig är en mindre ingripande påföljd än skyddstillsyn har praxis när påföljden bestäms till villkorlig dom utvecklats så att 50 timmars samhällstjänst motsvarar en månads fängelse och att 75 timmars samhällstjänst döms ut, om det alternativa fängelsestraffet uppgår till två månader (se NJA 2000 s. 256 och Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, 2 uppl. 2012, s. 350 ff.). I praxis har antalet timmar samhällstjänst i hög grad kommit att fastställas enligt tumregeln.

Undanröjande av villkorlig dom och avräkning av tid för frihetsberövande

5.

Om den dömde inte iakttar vad som åligger honom eller henne enligt den villkorliga domen får domstolen enligt 27 kap. 6 § första stycket 3 BrB undanröja den villkorliga domen och bestämma annan påföljd för brottet. Enligt tredje stycket ska domstolen vid påföljdens bestämmande beakta vad den dömde undergått till följd av en föreskrift om samhällstjänst. Om fängelse väljs som ny påföljd bör fängelsestraffets längd således kortas om den dömde redan hunnit fullgöra en inte obetydlig del av den föreskrivna samhällstjänsten.

6.

I 19 a § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid finns bestämmelser om obligatorisk avräkning av tid för frihetsberövande. Av bestämmelsen framgår att tid för frihetsberövande under vissa förutsättningar ska avräknas från fängelsestraffet när någon döms till fängelse på viss tid eller om domstolen med tillämpning av 34 kap. 1 § första stycket 1 BrB har bestämt att ett tidigare utdömt fängelsestraff ska avse ytterligare brott. Av andra stycket i paragrafen framgår att motsvarande avräkning ska göras när domstolen undanröjer en villkorlig dom eller en skyddstillsyn och i stället dömer till fängelse på viss tid. Bestämmelserna kompletteras av regler om fakultativ avräkning i 33 kap. 6 § BrB. Reglerna innebär att domstolen i motsvarande situationer får bestämma att fängelsepåföljden ska anses helt verkställd, om den tid som den utdömda påföljden överstiger frihetsberövandet med är ringa. Vid utdömandet av böter eller ungdomstjänst får domstolen bestämma att påföljden ska anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet. Någon motsvarande bestämmelse finns inte vid utdömande av villkorlig dom eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.

Billighetsskälen i 29 kap. 5 § BrB

7.

Vid straffmätningen ska, utöver brottets straffvärde, enligt 29 kap. 5 § BrB i skälig omfattning beaktas olika omständigheter med anknytning till den tilltalades person, hans handlande efter brottet och andra följder än rent straffrättsliga som brottsligheten har fått (billighetsskäl). I paragrafen anges i åtta punkter olika omständigheter som vid straffmätningen ska beaktas i skälig omfattning utöver brottets straffvärde. Det är omständigheter av högst skiftande slag och den åttonde punkten innehåller en öppen hänvisning till ”annan omständighet … som påkallar att den tilltalade får ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar”. Att en tilltalad har varit föremål för häktning är en omständighet som kan beaktas under åttonde punkten (jfr Borgeke, a.a. s. 208 f.). Av 30 kap. 4 § framgår att omständigheterna även ska beaktas vid påföljdsvalet som skäl för lindrigare påföljd än fängelse. Något generellt svar på frågan i vad mån omständigheterna främst är av betydelse för straffmätningen eller för påföljdsvalet torde inte kunna ges.

När ska frihetsberövande beaktas?

8.

Vid beräkningen av antalet timmar samhällstjänst finns visst utrymme för att ta hänsyn till vilken grad av ingripande som påföljden i sin helhet innebär. För det fall frihetsberövande skulle tillåtas att påverka antalet timmar samhällstjänst i sänkande riktning finns emellertid en risk för att den dömde vid en undanröjandesituation skulle komma att dubbelkompenseras i fall där den nya påföljden bestäms till fängelse. Samtidigt som frihetsberövandet ska avräknas från fängelsestraffets längd enligt 19 a § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid ska straffets längd jämlikt 27 kap. 6 § tredje stycket BrB reduceras om den dömde utfört en inte obetydlig del av samhällstjänsten. Om frihetsberövandet inte hade beaktats vid straffmätningen i ursprungsdomen skulle antalet timmar samhällstjänst varit fler och den dömde skulle i relation till det utfört en mindre del av vad som ålagts honom eller henne. Regleringen av när ett frihetsberövande ska avräknas ger även tydlighet och stadga åt systemet samt borgar för en enhetlig praxis. Det finns därför goda skäl för att ett beaktande av frihetsberövande bör anstå till dess en undanröjandesituation eventuellt inträffar. Något hinder mot att väga in frihetsberövande som skäl för en lindrigare påföljd än fängelse finns dock inte.

Bedömningen i detta fall

9.

Frihetsberövandet som föregått domen bör inte påverka antalet timmar samhällstjänst. HD instämmer i bedömningen att påföljden bör bestämmas till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst 75 timmar. Om fängelse hade valts som påföljd skulle strafftiden ha bestämts till 2 månader. Hovrättens domslut bör därför fastställas.

Domslut

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens domslut.

Domskäl

HD (justitieråden Ella Nyström, Lena Moore, Ingemar Persson, Svante O. Johansson, referent, och Lars Edlund) meddelade den 20 december 2012 följande dom.

Skäl

Frågan i HD

1.

K.Z. ska i enlighet med hovrättens i dessa delar inte överklagade dom dömas för misshandel och två fall av olaga hot. Hovrätten har bestämt påföljden till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst 75 timmar. I domen har hovrätten angett att fängelse två månader skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd.

2.

Med anledning av misstanke om brott, som prövats i målet, har K.Z. varit berövad friheten som anhållen och häktad från den 21 september till den 18 oktober 2010.

3.

K.Z. har anfört att den tid han var frihetsberövad ska beaktas när antalet timmar samhällstjänst bestäms. Riksåklagaren har motsatt sig att så sker. Huvudfrågan i HD är sålunda om frihetsberövandet ska påverka antalet timmar samhällstjänst.

Den rättsliga regleringen

4.

Samhällstjänst är inte en självständig påföljd utan utgör en föreskrift till villkorlig dom eller skyddstillsyn. Av 27 kap. 2 a § första stycket BrB framgår att en föreskrift om samhällstjänst ska avse skyldighet att utföra oavlönat arbete i lägst fyrtio och högst tvåhundrafyrtio timmar. Enligt andra stycket ska rätten, när den meddelar en föreskrift om samhällstjänst, i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd.

5.

Förhållandet mellan antalet timmar samhällstjänst och längden av det alternativa fängelsestraffet är inte reglerat i lag. Skälet är enligt förarbetena att en sådan reglering på ett olyckligt sätt skulle binda upp domstolarna vid bestämmandet av påföljden i det enskilda fallet (se prop. 1997/98:96 s. 92 f.). De allmänna reglerna om straffmätning ska därför som utgångspunkt tillämpas såväl när alternativstraffet bestäms som när antalet timmar samhällstjänst fastställs. Det avgörande bör då vara om påföljden i dess helhet framstår som en tillräckligt ingripande reaktion på brottet med beaktande av den dömdes personliga förhållanden och vilken grad av ingripande som påföljden innebär utöver samhällstjänsten, t.ex. i form av böter, övervakning eller behandling. I praxis har ansetts att samhällstjänst som förenas med villkorlig dom bör bestämmas till ett något högre antal timmar än om den valda påföljden är skyddstillsyn. För villkorlig dom har sålunda 50 timmars samhällstjänst ansetts motsvara ett alternativstraff på fängelse en månad och 75 timmars samhällstjänst ett alternativstraff på fängelse två månader (NJA 2000 s. 256 och Martin Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, 2 uppl. 2012, s. 350 ff.).

6.

Vid straffmätning och påföljdsval ska hänsyn även tas till s.k. billighetsskäl. Rätten beaktar då, utöver brottets straffvärde, i skälig omfattning bl.a. om någon omständighet föreligger som påkallar att den tilltalade får ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar (se 29 kap. 5 § första stycket 8 och 30 kap. 4 § BrB). En omständighet som, särskilt vid påföljdsvalet, kan beaktas i detta sammanhang är att den tilltalade har varit anhållen eller häktad (Borgeke, a.a., s. 208).

7.

Iakttar den dömde inte vad som åligger honom eller henne enligt en villkorlig dom får domstolen enligt 27 kap. 6 § första stycket 3 BrB undanröja den villkorliga domen och bestämma annan påföljd för brottet. Enligt tredje stycket ska domstolen vid påföljdens bestämmande bl.a. beakta vad den dömde undergått till följd av en föreskrift om samhällstjänst. Om fängelse väljs som ny påföljd bör fängelsestraffets längd således kortas i förhållande till det angivna alternativstraffet, om den dömde redan hunnit fullgöra en inte obetydlig del av den föreskrivna samhällstjänsten.

8.

I detta sammanhang bör även reglerna om tillgodoräknande av frihetsberövande uppmärksammas. Av 19 a § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. framgår att tid för frihetsberövande under vissa förutsättningar ska avräknas från fängelsestraffet - anses verkställt i anstalt - om någon har dömts till fängelse på viss tid. Av andra stycket i paragrafen framgår att motsvarande avräkning ska göras när domstolen har undanröjt en villkorlig dom eller en skyddstillsyn och i stället dömt till fängelse på viss tid.

9.

Bestämmelserna om obligatorisk avräkning av anhållande och häktningstid kompletteras med regler om fakultativ avräkning i 33 kap. 6 § BrB. Reglerna innebär att domstolen i vissa situationer får bestämma att fängelsepåföljden ska anses helt verkställd, om den tid som den utdömda påföljden överstiger frihetsberövandet med är ringa. Sådan avräkning får t.ex. ske om en villkorlig dom eller skyddstillsyn undanröjs och påföljden i stället bestäms till fängelse på viss tid. Om någon döms till böter eller ungdomstjänst får domstolen bestämma att påföljden ska anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet. Någon motsvarande bestämmelse om avräkning finns inte om påföljden bestäms till villkorlig dom eller skyddstillsyn som förenas med en föreskrift om samhällstjänst.

10.

I förarbetena till 1973 års regler om tillgodoräknande av frihetsberövanden diskuterades om avräkning över huvud taget skulle ske när en villkorlig dom eller skyddstillsyn undanröjs, detta med hänsyn till att domstolen i en del fall ansett sig kunna välja en sådan påföljd just på grund av frihetsberövandet och att den dömde därigenom i viss mening redan fått tillgodoräkna sig frihetsberövandet. Departementschefen stannade för att ett frihetsberövande i en sådan situation inte ska anses konsumerat om den villkorliga domen eller skyddstillsynen sedermera undanröjs och annan påföljd, oftast fängelse, väljs. Departementschefen ansåg att det visserligen ligger nära till hands med en fakultativ avräkning men förordade, med hänsyn till kravet på en likformig behandling, en regel om obligatorisk avräkning. Vidare framhölls att avräkning av frihetsberövande som föregått en villkorlig dom eller skyddstillsyn inte bör kunna aktualiseras förrän påföljden undanröjs. Även i de fall en skyddstillsyn förenas med fängelse enligt 28 kap. 3 § BrB ska avräkning ske först i samband med ett eventuellt undanröjande, eftersom domstolen normalt har funnit särskilda skäl tala för att skyddstillsynen ska förenas med fängelse. Av motsvarande skäl bör inte heller avräkning ske från böter som ådömts tillsammans med villkorlig dom eller skyddstillsyn förrän ett eventuellt undanröjande blir aktuellt. (Se prop. 1972:146 s. 46 f., se även s. 55.)

11.

Det sagda leder till att ett frihetsberövande kan beaktas som skäl för att över huvud taget välja en icke frihetsberövande påföljd. Om den villkorliga domen eller skyddstillsynen undanröjs ska avräkning ske av frihetsberövandet mot den nya påföljden. Att därutöver beakta frihetsberövandet när antalet timmar samhällstjänst bestäms bör inte komma i fråga.

Bedömningen i detta fall

12.

Den brottslighet som K.Z. dömts till ansvar för har som domstolarna funnit ett straffvärde motsvarande fängelse två månader. Hovrätten har bedömt att påföljden kan stanna vid villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. I enlighet med vad som anförts ovan bör det frihetsberövande som föregick den villkorliga domen inte beaktas vid beräkningen av antalet timmar samhällstjänst. Överklagandet ska således lämnas utan bifall och hovrättens domslut fastställas.

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD:s dom meddelad: den 20 december 2012.

Mål nr: B 2224-11.

Lagrum: 27 kap. 2 a § och 6 §, 29 kap. 5 §, 30 kap. 4 § och 33 kap. 6 § BrB, 19 a § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

Rättsfall: NJA 2000 s. 256.