NJA 2013 s. 333
En tilltalad har dömts för brott. I samband med att högre rätt avskriver målet sedan den tilltalade avlidit, ska rätten självmant pröva beslut om förverkande.
Örebro tingsrätt dömde den 31 augusti 2011 K.J. för olovlig körning, grovt rattfylleri, narkotikabrott, brott mot knivlagen och brott mot vapenlagen till fängelse 6 månader samt ålade honom att betala avgift enligt lagen om brottsofferfond. Med stöd av 7 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott förklarade tingsrätten en från K.J. i beslag tagen personbil förverkad. Tingsrätten beslutade även om förverkande av en kniv och ammunition som hade tagits i beslag.
Göta hovrätt
K.J. överklagade i Göta hovrätt och yrkade frikännande samt ogillande av yrkandena om förverkande. Hovrätten ändrade i dom den 15 februari 2012 tingsrättens dom endast på det sättet att fängelsestraffet sattes ned till 4 månader.
Högsta domstolen
K.J. överklagade hovrättens dom och yrkade att han inte skulle bli dömd till en frihetsberövande påföljd samt att den i beslag tagna personbilen inte skulle förverkas.
Under målets handläggning i HD avled K.J.
Riksåklagaren anförde i yttrande att rätten i ett fall som detta borde kunna ta upp frågan om förverkande ex officio samt att det sedan K.J. hade avlidit inte fanns något berättigat skäl för förverkande av personbilen.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Ulrika Ahlsén, föreslog i betänkande följande beslut.
Domskäl
Skäl
Tingsrätten dömde K.J. för bl.a. grovt rattfylleri och olovlig körning till fängelse sex månader. K.J:s i beslag tagna personbil med registreringsnummer BJG 283 förklarades samtidigt förverkad enligt 7 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Efter överklagande av K.J. satte hovrätten ned fängelsestraffets längd till fyra månader men ändrade inte tingsrättens dom i övrigt.
K.J. överklagade hovrättens dom enbart såvitt avsåg påföljden och beslutet om förverkande av personbilen. K.J. har under handläggningen av målet i HD avlidit. Eftersom överklagandet inte gällde frågan om skuld har K.J:s efterlevande inte rätt att överta talan enligt 21 kap. 1 § andra stycket RB (se bl.a. NJA 2012 s. 521). Eftersom möjligheten att verkställa brottspåföljden bortfallit ska påföljden undanröjas. Också förpliktelsen att betala en avgift enligt lagen om brottsofferfond ska undanröjas. Den fråga som återstår att pröva i HD är om K.J:s dödsfall innebär att rätten ex officio ska ta ställning till beslutet om förverkande av den i beslag tagna personbilen.
Förverkande är en särskild rättsverkan av brott. Begreppet särskild rättsverkan är inte närmare definierat. Av 1 kap. 8 § BrB följer emellertid att det är en rättsverkan, en författningsreglerad följd av ett brott, som inte är vad lagen kallar brottspåföljd och som inte heller utgörs av skyldighet att betala skadestånd. Domstol anses ha att ex officio pröva frågan om förverkande hos den åtalade, om inte annat är stadgat (se bl.a. prop. 1981/82:142 s. 56 f., NJA 2008 s. 861 samt Nils Jareborg och Josef Zila, Straffrättens påföljdslära, 2 uppl. 2007, s. 55). Det saknas bestämmelser som särskilt reglerar prövningen av beslut om förverkande sedan klaganden avlidit under processen. Det mest ändamålsenliga och rimliga synes vara att rätten även i sådant fall ex officio har att pröva frågan om förverkande.
K.J:s personbil förverkades med stöd av 7 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Enligt den bestämmelsen får fordon som använts vid brott enligt samma lag förklaras förverkat om det behövs för att förebygga fortsatt sådan brottslighet och förverkandet inte är oskäligt. Syftet med att införa bestämmelsen var att komma åt de fall där föraren genom upprepade brott eller på annat sätt visat en uppenbar hänsynslöshet och det med hänsyn härtill fanns en överhängande risk för återfall (prop. 1986/87:81 s. 5 f.). Ett beslut om förverkande enligt bestämmelsen har således ett uteslutande brottsförebyggande syfte. Med anledning av K.J:s dödsfall har syftet med förverkandet förfallit och ett förverkande synes därför inte längre vara påkallat. Beslutet om förverkande av personbilen ska därför undanröjas och beslaget hävas samt personbilen utlämnas till dödsboet efter K.J.
Mot bakgrund av det anförda ska målet i HD avskrivas.
Domslut
HD:s avgörande
Se HD:s beslut.
Domskäl
HD (justitieråden Ella Nyström, Göran Lambertz, Johnny Herre, Svante O. Johansson, referent, och Dag Mattsson) meddelade den 8 maj 2013 följande slutliga beslut:
Skäl
Tingsrätten dömde K.J. för olovlig körning, grovt rattfylleri, narkotikabrott, brott mot knivlagen och brott mot vapenlagen till fängelse sex månader. K.J:s i beslag tagna personbil med registreringsnummer BJG 283 förklarades samtidigt förverkad enligt 7 § lagen om straff för vissa trafikbrott. Vidare förklarades i beslag tagen ammunition och en kniv förverkad (jfr 9 kap. 5 § vapenlagen och 5 § lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål). Efter överklagande av K.J. satte hovrätten ned fängelsestraffets längd till fyra månader och ändrade i övrigt inte tingsrättens dom.
K.J:s överklagande avser inte frågan om han har begått de åtalade gärningarna. K.J:s efterlevande har därför inte rätt att överta talan enligt 21 kap. 1 § andra stycket RB. Eftersom brottspåföljden inte längre kan verkställas, ska den undanröjas. (Jfr bl.a. NJA 2012 s. 521.)
Förpliktelsen att betala avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond faller bort vid den dömdes dödsfall (se 2 § nämnda lag jämförd med 35 kap. 7 § andra stycket BrB). Den ska därför undanröjas.
Den fråga som återstår att pröva i HD är om K.J:s dödsfall medför att rätten även ska ta ställning till besluten om förverkande.
Förverkande av egendom är en särskild rättsverkan av brott. Rätten ska självmant pröva frågan huruvida förverkande ska ske hos den åtalade, om inte annat är stadgat (se bl.a. prop. 1981/82:142 s. 56 f. och NJA 1976 s. 315). Det saknas bestämmelser som särskilt reglerar prövningen av beslut om förverkande sedan klaganden avlidit under processen. Det som anförts bör leda till att rätten även i ett sådant fall självmant prövar frågan om förverkande.
K.J:s personbil förverkades med stöd av 7 § lagen om straff för vissa trafikbrott. Enligt den paragrafen får ett fordon som har använts vid brott enligt samma lag förklaras förverkat om det behövs för att förebygga fortsatt sådan brottslighet och förverkandet inte är oskäligt. Ett beslut om förverkande enligt bestämmelsen har alltså uttryckligen ett brottsförebyggande syfte (se prop. 1986/87:81 s. 5 f.). Eftersom K.J. har avlidit bör något förverkande inte ske. Beslutet om förverkande av personbilen ska därför undanröjas och beslaget hävas.
Övriga förverkanden är lagligen grundade. Det är inte oskäligt att förverkande sker. Besluten ska därför stå fast.
Målet i HD ska avskrivas.
Domslut
HD:s avgörande
HD undanröjer
dels den bestämda påföljden,
dels förverkandet av den i beslag tagna personbilen samt
dels skyldigheten att betala en avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.
Beslaget av personbilen ska inte längre bestå.
HD avskriver målet från vidare handläggning.
HD:s beslut meddelat: den 8 maj 2013.
Mål nr: B 1278-12.
Lagrum: 21 kap. 1 § RB, 7 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 9 kap. 5 § vapenlagen (1966:67) samt 5 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.
Rättsfall: NJA 1976 s. 315 och NJA 2012 s. 521.