NJA 2015 s. 315
Erkännande och verkställighet av utländsk skiljedom. I ett skiljeförfarande har mejl om förfarandet skickats till skiljesvarandens e-postadress. Han har därmed underrättats om förfarandet i sådan ordning att han har fått tillfälle att utföra sin talan.
Svea hovrätt
Subway International B.V. (Subway) ansökte i Svea hovrätt om att hovrätten skulle erkänna och förklara en skiljedom mellan Subway och A.E. meddelad den 14 augusti 2012 vid International Centre for Dispute Resolution, New York, U.S.A. (ICDR), verkställbar i Sverige.
A.E. motsatte sig att skiljedomen erkändes och förklarades vara verkställbar i Sverige.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Kristina Boutz samt hovrättsråden Dan Öwerström och Gun Lombach, referent) anförde i beslut den 22 november 2013 följande.
Parternas talan
Parterna har till stöd för sin respektive talan anfört i huvudsak vad som anges nedan.
Subway
Parterna har avtalat om att skiljedomsbestämmelserna i United Nations Commission on International Trade Law (UNCITRAL) ska tillämpas på skiljeförfarandet. Subway och A.E. har ingått ett franchiseavtal, vari det är reglerat hur kommunikationen mellan Subway och A.E. ska ske. Den 10 april 2012, 23 maj 2012, 8 juni 2012 och 26 juni 2012 skrev ICDR brev till Subway och A.E. med information bl.a. om potentiella skiljedomare, vem som utsetts till skiljedomare, kallelse till sammanträde för muntlig förberedelse och att målet skulle avgöras på handlingarna. Dessa brev skickades till A.E. med e-post och med postförsändelser genom Federal Express samt i ett fall som rekommenderat brev genom United States Postal Service. Den 15 augusti 2012 skrev ICDR ett brev som informerade parterna om att skiljedom meddelats i målet, vilken skulle försändas till parterna genom däri beskrivet förfarande. Brevet skickades till A.E. med e-post och med postförsändelse genom Federal Express. Subway lämnade den 10 september 2012 in en ansökan om stadfästelse av skiljedomen hos The United States District Court for the District of Connecticut. Under denna rättegång skickades ett antal handlingar till A.E. genom Federal Express. Postförsändelserna signerades av namngivna personer, dock inte A.E., i receptionen i restaurangen på Hornsgatan. En av personerna som signerat försändelser är A.E:s hustru.
Subway har på ett avtalsenligt sätt skickat relevant information till A.E:s restaurang i Stockholm. Det måste anses vara A.E:s ansvar att kontrollera posten i restaurangen. Av det underlag som Subway åberopar framgår att A.E. har hållits underrättad om skiljeförfarandet och beretts möjlighet att utföra sin talan.
A.E.
Han har inte haft kännedom om skiljeförfarandet. Han har inte tagit del av någon av de handlingar som Subway har påstått har skickats till honom. Ingen av leveranserna har mottagits av honom. De försändelser som har signerats i receptionen i restaurangen har inte vidarebefordrats till honom.
Utredningen
Subway har åberopat skriftlig bevisning.
Hovrättens skäl
I 53 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande anges att en utländsk skiljedom som grundar sig på ett skiljeavtal erkänns och verkställs i Sverige om inte annat följer av vissa i lagen uppräknade bestämmelser. Enligt 54 § samma lag erkänns och verkställs inte en utländsk skiljedom i Sverige om den part mot vilken skiljedomen åberopas visar att denne inte i vederbörlig ordning har underrättats om tillsättandet av skiljeman eller om skiljeförfarandet eller av annan orsak inte har varit i stånd att utföra sin talan (andra punkten i bestämmelsen).
A.E. har till grund för att den aktuella skiljedomen inte ska erkännas och verkställas i Sverige anfört att han inte har underrättats om skiljeförfarandet.
Subway har hänvisat till bestämmelser i franchiseavtalet mellan parterna. Av franchiseavtalet, punkt 11, framgår bl.a. att parterna ska kommunicera med varandra skriftligen och att försändelsen ska skickas på visst sätt. Subway har emellertid inte ens påstått att bolaget har skickat en påkallelseskrift till A.E. Däremot har Subway påstått att ICDR har skickat handlingar till A.E. under skiljeförfarandet och har bl.a. åberopat dessa handlingar, Federal Express kvittenser på att de mottagit beställningar av leveransuppdrag, ett bevis på att en rekommenderad försändelse som ska ha skickats med United States Postal Service adresserats till A.E. samt kvittenser av försändelser som skickats till A.E:s restaurang efter skiljedomen. Subway har vidare påstått att parterna har avtalat att UNCITRAL:s bestämmelser om skiljedomsförfarande ska tillämpas. A.E. har inte invänt mot detta påstående och hovrätten utgår från att bestämmelserna i UNCITRAL ska tillämpas på det i målet aktuella skiljeförfarandet.
När det gäller bestämmelserna om kommunikation i UNCITRAL ska enligt artikel 2 i UNCITRAL (i dess lydelse vid tiden för avtalet) en försändelse anses mottagen om den fysiskt har levererats till adressaten hos hans hemadress, affärsrörelse eller e-postadress. Om någon av dessa inte kan återfinnas efter rimlig efterforskning får leverans ske till den senast kända adressen. En försändelse ska anses mottagen den dag den levereras.
HD har i NJA 2010 s. 219 i ett ärende om erkännande och verkställighet av utländsk skiljedom haft att pröva om en part i vederbörlig ordning underrättats om skiljeförfarandet. HD har i avgörandet uttalat att de bestämmelser om erkännande och verkställighet av skiljedom som finns i lagen om skiljeförfarande och i New York-konventionen bör tolkas mot bakgrund av den allmänna strävan att underlätta verkställighet som konventionen ger uttryck för. HD har vidare anfört bl.a. följande. När det gäller en underrättelse som gäller själva det grundläggande förhållandet att ett skiljeförfarande ska inledas bör det upprätthållas ett principiellt krav på att den ska ha nått motparten. Om det inte framgår av skiljedomen eller på annat sätt att motparten har nåtts av underrättelsen eller om motparten i ett ärende om erkännande och verkställighet av skiljedomen kan lägga fram en utredning som reser beaktansvärt tvivel om att motparten har nåtts av underrättelsen, får det normalt anses föreligga hinder mot erkännande och verkställighet enligt 54 § 2 lagen om skiljeförfarande. Om det däremot framgår att motparten ändå har kunnat utföra sin talan i skiljeförfarandet, ställer sig saken annorlunda.
Av det anförda drar hovrätten slutsatsen att det måste ställas höga krav på en underrättelse om påkallande av ett skiljeförfarande. Utgångspunkten är att det är mottagarens intresse av att motta kallelsen som står i förgrunden. Det är också de överväganden som låg till grund för artikel 2 i UNCITRAL-reglerna. I annat fall ansåg författarna till bestämmelsen att den inte skulle vara förenligt med 1958 års New York-konvention (Travaux préparatoires: UNCITRAL Arbitration Rules [1976] A/CN.9/9/C.2/SR.2, 15 april 1976).
Av den aktuella skiljedomen framgår inte att en underrättelse om att ett skiljeförfarande ska inledas har nått A.E. Det som hovrätten därför har att pröva är om A.E. ändå ska anses ha kunnat utföra sin talan i skiljeförfarandet. Hovrätten har här att göra en helhetsbedömning (jfr Lindskog, Skiljelagen [Zeteo, 1 mars 2012] kommentaren till 54 §).
Av de åberopade handlingar som ska ha skickats till A.E. framgår att de skickades med e-post. Det framgår emellertid inte till vilken e-postadress de skickades och Subway har inte åberopat något av dessa e-postmeddelanden. Av Federal Express kvittenser framgår att Federal Express har tagit emot leveransuppdrag men inte hur uppdragen skulle utföras eller att de har utförts. Mottagningsbeviset på den rekommenderade försändelse som ska ha skickats med United States Postal Service har fyllts i av avsändaren men inte av mottagaren och det finns heller inte någon uppgift om att försändelsen har avlämnats för postbefordran.
Av den utredning som finns i målet framgår således att det inte finns något mottagningsbevis som har undertecknats av A.E. och inte heller några uppgifter från Federal Express eller United States Postal Service om att försändelsen nått adressaten. I målet uppkommer då frågan om den omständigheten att tre försändelser från ICDR bevisligen avsänts till adressatens korrekta adress också ska godtas som bevis om att de nått adressaten. Den principiella frågan har behandlats av HD i NJA 2007 s. 157. Rättsfallet gällde preskriptionsavbrott och HD anmärkte inledningsvis att beviskravet i sådana mål fick ställas högt och att den omständigheten att det är utrett eller ostridigt att ett enstaka brev avsänts till gäldenären normalt inte godtagits som tillräcklig bevisning om att gäldenären också mottagit brevet, trots att avsändandet i sig är ett starkt belägg för att försändelsen också nått adressaten. HD kom i det aktuella avgörandet fram till att om borgenären skickat ett flertal försändelser får möjligheten att inte åtminstone någon nått gäldenären anses vara försumbar, om ingen särskild omständighet till stöd för detta föreligger. Preskriptionsavbrott hade således skett.
De tre i målet aktuella försändelserna har skickats under en tidsrymd av två och en halv månad från New York, USA, till Stockholm. Med beaktande av de höga beviskrav som bör ställas, anser hovrätten att det rör sig om så pass få försändelser att enbart bevis om avsändande inte kan godtas som bevis för att de även har nått adressaten. Sammanfattningsvis visar utredningen i målet att försändelserna i skiljeförfarandet inte får anses ha nått mottagaren och A.E. har därför inte kunnat utföra sin talan i skiljemålet. Att försändelser efter skiljedomen kan anses ha tagits emot av A.E. förändrar inte bedömningen.
Det ovan anförda innebär att det föreligger hinder mot att erkänna och förklara den aktuella skiljedomen verkställbar i Sverige. Subways ansökan om erkännande och verkställighet ska därför avslås.
Domslut
Hovrättens avgörande
Hovrätten avslår Subway International B.V:s ansökan om att den av International Centre for Dispute Resolution den 14 augusti 2012 meddelade skiljedomen ska erkännas och förklaras vara verkställbar i Sverige.
Högsta domstolen
Subway International B.V. överklagade och yrkade att HD skulle bifalla ansökan om erkännande och verkställighet av den av International Centre for Dispute Resolution, New York, den 14 augusti 2012 meddelade skiljedomen mellan parterna.
A.E. motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Annika Rygart Kjellander, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Domskäl
Skäl
Punkterna 1-4 motsvarar i huvudsak punkterna 1-4 i HD:s beslut.
Lagen om skiljeförfarande går i denna del tillbaka på New York-konventionen från år 1958 om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar. I samband med att konventionen införlivades med svensk rätt kommenterade lagstiftaren beviskravet på den part som gör gällande att det finns ett hinder för erkännande och verkställighet av nu aktuellt slag. Det framhölls då att parten med avvikelse från vad som är brukligt ska visa att den andra parten - alltså den part som har påkallat skiljeförfarandet - inte har fullgjort en underrättelseplikt eller liknande. Bedömningen var att beviskravet därför inte kunde ställas högt (prop. 1971:131 s. 37 och 39). Lagmotiven ger vid handen att det får betydelse också hur frågan om underrättelse har behandlats i skiljedomen (jfr NJA 1993 C 56 och NJA 1989 C 22).
Vad som i konventionen sägs om underrättelse ”i vederbörlig ordning” lämnar dock inte någon närmare vägledning om de krav som ska ställas på en underrättelse om skiljeförfarandet eller på en underrättelse om tillsättandet av skiljeman.
Punkten 7 motsvarar i huvudsak punkten 5 i HD:s beslut.
Har påkallelseskriften bevisligen nått svaranden uppkommer frågan om vilka krav som ska ställas på underrättelse i övrigt i skiljeförfarandet.
De bestämmelser om erkännande och verkställighet av skiljedom som finns i lagen om skiljeförfarande och i New York-konventionen bör tolkas mot bakgrund av den allmänna strävan att underlätta verkställighet som konventionen ger uttryck för (se NJA 2010 s. 219 och NJA 2003 s. 379 med hänvisningar). Det innebär bl.a. att reglerna om verkställighetshinder bör tolkas restriktivt. Av bestämmelserna följer inte att handlingar ska delges enligt de formella regler som gäller i civilprocesser.
Frågan huruvida en part har kunnat på ett erforderligt sätt föra sin talan i skiljeförfarandet bör besvaras efter en helhetsbedömning. Av betydelse bör vara i vad mån den invändande parten har på ett adekvat sätt försökt tillvarata sina intressen.
Har påkallelseskriften bevisligen nått svaranden men bestrider denne att han eller hon senare fått del av andra handlingar bör det ankomma på denne, som ju har bevisbördan för att hinder mot erkännande och verkställighet finns, att bevisa att han eller hon inte fått del av handlingarna. För att en ansökning om erkännande och verkställighet ska bifallas bör, mot bakgrund av bevisbördans placering, inte krävas att varje handling i skiljeförfarandet bevisligen levererats till den som motsätter sig ansökningen.
Det sätt för delfående av handlingar som parterna överenskommit i skiljeavtalet bör, mot bakgrund av den avtalsfrihet som gäller för skiljeförfaranden i allmänhet anses tillräckligt, så länge kommunikation i enlighet med skiljeavtalet uppfyller tillräckliga krav på rättssäkerhet (jfr Albert Jan van den Berg, Yearbook Commercial Arbitration 1996, s. 488, och Stefan Lindskog, Skiljeförfarande En kommentar, 2 uppl. 2012, s. 656 i not 56).
Bedömningen i detta fall
Det framgår inte av skiljedomen hur frågan om underrättelse av A.E. under skiljeförfarandet har behandlats.
A.E., som har bevisbördan för att hinder mot erkännande och verkställighet finns, har inte åberopat någon bevisning.
Subway har i HD åberopat ny bevisning, vilket bolaget är oförhindrat att göra (jfr NJA 1998 s. 225 och Lars Welamson och Johan Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen, Rättegång VI, 4 uppl. 2011, s. 127 f.). Av denna bevisning och den bevisning som bolaget åberopat redan i hovrätten, framgår till en början följande.
Subway skickade påkallelseskriften till A.E. i Stockholm genom FedEx Express. Försändelsen har levererats och vid leverans kvitterats av A.E. De höga krav som gäller för underrättelse om själva det grundläggande förhållandet att ett skiljeförfarande ska inledas är därmed uppfyllda (se p. 7 ovan).
Beträffande underrättelse om tillsättandet av skiljeman framgår visserligen inte att av ICDR upprättad skrivelse med information om namn på den skiljeman som preliminärt utsetts och om att parterna inom viss tid hade möjlighet att invända mot valet av skiljeman, faktiskt har levererats till A.E. I senare skrivelse från ICDR till parterna, vilken bevisligen levererats till A.E:s korrekta adress i Stockholm, bekräftades emellertid med hänvisning till den förstnämnda skrivelsen att den skiljeman som där angetts slutligt utsetts. Det framgår dock inte av den av FedEx Express utfärdade leveransbekräftelsen att någon viss person vid leverans mottagit försändelsen. Såvitt framgår av utredningen i ärendet uppställs i parternas avtal inte något krav på att försändelse avseende skiljeförfarandet ska ha mottagits av part personligen för att den ska anses levererad. Mot bakgrund av det anförda kan A.E. inte anses ha visat att han inte i vederbörlig ordning underrättats om tillsättandet av skiljeman.
Frågan är då om A.E. kan anses ha visat att förhållandena ändå varit sådana att han inte varit i stånd att utföra sin talan i skiljeförfarandet.
Av utredningen framgår att ytterligare handlingar under skiljeförfarandet har skickats till A.E. från Subway respektive från ICDR och levererats till A.E:s korrekta adress i Stockholm. Att försändelserna vid leverans har kvitterats av annan än A.E. saknar betydelse eftersom det varken enligt parternas avtal eller enligt reglerna i lagen om skiljeförfarande uppställs krav på att handlingar ska mottagas av part personligen. Bland annat har försändelse från ICDR med skrivelse till parterna om att målet skulle avgöras på handlingarna och att parterna förelades att komma in med yttrande och bevisning senast visst datum levererats till adressen. Vidare har av Subway upprättad justerad påkallelseskrift levererats till adressen. Den justerade påkallelseskriften har också bevisligen skickats till A.E. via e-post från ICDR.
Det framgår också av utredningen att ICDR vid i vart fall två ytterligare tillfällen under skiljeförfarandet skickat handlingar till den e-postadress till A.E. som Subway uppgivit i påkallelseskriften, och som A.E. dessutom i vart fall vid senare tillfälle bevisligen använt sig av. Vid sådant förhållande har det ålegat A.E. att ta del av det som skickats dit eller meddela ICDR och motparten att han inte önskade att kommunikation skedde till e-postadressen.
Slutligen framgår av utredningen att ytterligare försändelser under skiljeförfarandet dels har avlämnats till FedEx Express för befordran till adressen i Stockholm, men för vilken bevis om leverans från FedEx Express inte har getts in av Subway, dels enligt Subway skickats till adressen med vanlig postbefordran.
Av den skrivelse angående tillsättandet av skiljeman, som enligt ovan bevisligen levererats till A.E:s adress, framgick också att muntlig förberedelse i målet var bokad till viss dag och tid.
A.E., som bevisligen tagit emot påkallelseskriften, har inte på något sätt försökt tillvarata sina intressen i skiljeförfarandet. Han har tvärtom förhållit sig passiv och avstått från att utföra sin talan i skiljeförfarandet.
Med hänsyn till den allmänna strävan att underlätta verkställighet av utländska skiljedomar och mot bakgrund av vad som kommit fram i ärendet, kan A.E. efter en helhetsbedömning inte anses ha visat att han inte varit i stånd att utföra sin talan. Det finns därför inte hinder mot erkännande och verkställighet enligt 54 § 2 lagen om skiljeförfarande.
Något annat hinder mot erkännande och verkställighet har inte framkommit.
Det anförda innebär att Subways överklagande ska bifallas och att skiljedomen ska erkännas och förklaras vara verkställbar i Sverige som en svensk domstols lagakraftägande dom.
Domslut
HD:s avgörande
HD ändrar hovrättens beslut och förklarar att den av International Centre for Dispute Resolution, New York, den 14 augusti 2012 meddelade skiljedomen mellan Subway International B.V. och A.E. ska erkännas och får verkställas i Sverige som en svensk domstols lagakraftägande dom.
Domskäl
HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ella Nyström, Gudmund Toijer, Svante O. Johansson och Lars Edlund, referent) meddelade den 2 juni 2015 följande beslut.
Skäl
Subway och A.E. ingick den 2 juni 2010 ett franchiseavtal enligt vilket A.E. skulle driva en Subway-restaurang i Stockholm. Efter det att tvist med anledning av avtalet hade uppstått meddelade International Centre for Dispute Resolution, New York, den 14 augusti 2012 skiljedom i ett skiljeförfarande mellan parterna. Skiljetvisten avgjordes utan att A.E. deltog i förfarandet.
Subway har ansökt om att skiljedomen ska erkännas och verkställas i Sverige. A.E. har invänt att han inte har haft kännedom om skiljeförfarandet och att han därför inte har kunnat utföra sin talan.
Hovrätten har avslagit Subways ansökan.
Enligt 53 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande erkänns och verkställs i Sverige en utländsk skiljedom som grundar sig på ett skiljeavtal, om inte annat följer av 54-60 §§. Huvudregeln är således att en utländsk skiljedom ska erkännas och verkställas här. Enligt 54 § 2 erkänns och verkställs en utländsk skiljedom inte i Sverige, om den part mot vilken skiljedomen åberopas visar att denne inte i vederbörlig ordning har underrättats om tillsättandet av skiljeman eller om skiljeförfarandet eller av annan orsak inte varit i stånd att utföra sin talan. I 55 § anges vissa hinder som ska beaktas självmant av domstol.
HD uttalade i rättsfallet NJA 2010 s. 219 att det av rättssäkerhetsskäl måste ställas höga krav på en underrättelse som gäller själva det grundläggande förhållandet att ett skiljeförfarande ska inledas (påkallelseskriften) och att det bör upprätthållas ett principiellt krav på att en sådan underrättelse ska ha nått motparten. HD anförde vidare att om det inte framgår av skiljedomen eller på annat sätt att motparten har nåtts av underrättelsen eller om motparten kan lägga fram en utredning som reser beaktansvärt tvivel om att motparten har nåtts av underrättelsen, får det normalt anses föreligga hinder mot erkännande och verkställighet enligt 54 § 2 lagen om skiljeförfarande. Om det däremot framgår att motparten ändå har kunnat utföra sin talan i skiljeförfarandet, ställer sig saken enligt HD annorlunda.
Subway har i HD gett in och åberopat åtskillig ny bevisning för att visa att A.E. nåtts av påkallelseskriften och senare handlingar i skiljeförfarandet. Något hinder mot att åberopa ny bevisning finns inte (jfr Lars Welamson och Johan Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen, Rättegång VI, 4 uppl. 2011, s. 127 f.).
Bland annat har Subway åberopat utredning som visar att mejl om förfarandet har skickats till en e-postadress som innehåller A.E:s namn. A.E. har visserligen uppgett att han inte använder sig av e-post och alltså inte fått några mejl om förfarandet, men av utredningen framgår att han själv har använt e-postkontot vid senare tillfälle. Det som A.E. har anfört ger därför inte anledning till antagande att han skulle ha saknat kännedom om översänd e-post rörande skiljeförfarandet. Redan av detta förhållande ska A.E. anses ha underrättats om förfarandet i sådan ordning att han har fått tillfälle att utföra sin talan i skiljeförfarandet (jfr 2010 års rättsfall).
Mot nu angiven bakgrund finner HD att vad A.E. anfört inte utgör hinder mot erkännande och verkställighet av skiljedomen. Det föreligger inte heller något annat hinder mot att bifalla Subways talan. Subways överklagande ska därför bifallas.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut erkänner HD den av International Centre for Dispute Resolution, New York, den 14 augusti 2012 meddelade skiljedomen mellan Subway International B.V. och A.E. samt förklarar att domen får verkställas i Sverige som en svensk domstols lagakraftägande dom.
HD:s beslut meddelat: den 2 juni 2015.
Mål nr: Ö 6354-13.
Lagrum: 54 och 55 §§ lagen (1999:116) om skiljeförfarande.
Rättsfall: NJA 2010 s. 219.