NJA 2021 s. 943
I ett aktieöverlåtelseavtal föreskrevs att köparna skulle överta ett borgensåtagande från säljaren när en viss omsättning i bolaget hade uppnåtts. Avtalet har ansetts innebära att köparna lojalt måste verka för att målet ska uppnås. Genom köparnas agerande kom i princip all omsättning att hamna utanför bolaget. Förfarandet har ansetts stå i strid med den lojalitet som köparna hade att visa.
Luleå tingsrätt
P.N. Holding AB förde vid Luleå tingsrätt den talan mot J.K. och M.N. som framgår av tingsrättens dom.
Domskäl
Tingsrätten (lagmannen Erik Graeske, rådmannen Stefan Lundstig och tingsfiskalen Jörgen Engvall) anförde följande i dom den 19 mars 2020.
BAKGRUND
Enligt ett aktieöverlåtelseavtal av den 11 juni 2015, sålde P.N. samtliga 500 aktier i bolaget Evonet AB till M.N. och J.K. med hälften vardera för en kr per aktie. Vidare övertog köparna hälften av en borgen på 800 000 kr som P.N. hade hos Handelsbanken. Vid tidpunkten var parterna medvetna om att Evonet AB:s egna kapital understeg hälften av det registrerade kapitalet och sålunda var likvidationspliktigt. Bolagets verksamhet var att bedriva konstruktion och försäljning av lagerhallar, s.k. Evohallar. En lagerhall kan i korthet sägas bestå av en stålkonstruktion och en PVC-duk samt diverse spännband, bultar o.dyl. och portar. Evonet AB köpte stål till sina hallar av ett polskt bolag, Rolstal, och PVC-dukar av Norrlands Hall & Kapell AB. Marknadsföring och montage av Evohallar mot slutkunder hade i tiden före köpet, som återförsäljare, skötts av svarandena genom de egenägda bolagen MSP Event AB och MSP Event OY. I köpet av Evonet AB ingick ett datoriserat affärssystem kallat Monitor, som hade tagits fram av bl.a. P.N. I Monitor kunde man lägga in, modulera och hantera beställningar av olika Evohallar utifrån kundernas önskemål. Kunder till Evonet AB bestod främst av olika industriföretag. I köpet av Evonet AB ingick även 50 procent av aktierna i företaget Malmhallen Norr AB, vars huvudsakliga verksamhet bestod i uthyrning av en stor transportabel industribyggnad som hade tagits fram av P.N. medan han ägde Erlandssons Industri AB. Vid tidpunkten för aktieöverlåtelsen hyrdes industribyggnaden av Northlands konkursbo. Sedan augusti 2016 hyr Malmhallen ut industribyggnaden till Kaunis Iron AB för 30 000 kr per månad. Den 6 juli 2016 överlät Evonet AB sina tillgångar, däribland aktierna i Malmhallen Norr AB, till ett närstående bolag genom en inkråmsaffär. Den 12 juli 2016 försattes Evonet AB, som efter överlåtelsen hade namnändrats till MSP Evohall AB, i konkurs på egen ansökan.
Målet handlar om huruvida M.N. och J.K. är skyldiga att enligt aktieöverlåtelseavtalet utge ersättning till P.N. för dels ett belopp motsvarande resterande borgen hos Handelsbanken och dels ett belopp motsvarande del av vinst vid Malmhallens uthyrning av den transportabla industribyggnaden. P.N. har överlåtit fordran enligt avtalet till kärandebolaget.
YRKANDEN M M
P.N. Holding AB har yrkat att M.N. och J.K. ska förpliktas att solidariskt med varandra till bolaget betala
1) skadestånd med 400 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 4 och 6 §§räntelagen från delgivning av stämning, den 7 mars 2018, tills betalning sker, samt
2) ersättning för hyresvinst med 135 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 4 och 6 §§räntelagen från samma tidpunkt som ovan tills betalning sker.
M.N. och J.K. har bestritt käromålet. Yrkad ränta har vitsordats liksom att beloppet 400 000 kr motsvarar vad som återstått av borgensåtagandet och att beloppet 135 000 kr motsvarar 12,5 procent av hyran för den transportabla industribyggnaden under tre år.
PARTERNAS TALAN
P.N. Holding AB
M.N. och J.K. har agerat i strid med parternas intention i aktieöverlåtelseavtalet genom att kreditera fakturor utställda på MSP Event AB och MSP Event OY, underlåta att fullfölja inneliggande kundorder och i stället omdirigera verksamheten i bolaget till andra närstående bolag. Hade de handlat lojalt enligt avtalet skulle Evonet AB:s omsättning ha uppnått och överstigit 10 milj. kr innan konkursen, varvid M.N. och J.K. varit förpliktade att enligt avtalet (punkt 10.6) lösa P.N. från det borgensåtagande om 400 000 kr som han senare infriat mot Handelsbanken. Beställningar från Rolstal och Norrlands Hall & Kapell AB visar att Evonet hade fått intäkter om totalt ca 17 milj. kr om verksamheten hade fortsatt bedrivas i det bolaget. Bara beställningarna på stål från Rolstal uppgick under perioden 3 juni 2015 – 22 juni 2016 till ca 9,9 milj. kr. M.N. och J.K. har genom sitt oaktsamma handlande orsakat en inom-obligatorisk skada när de inte löst P.N. från borgensåtagandet. Svarandena är därför enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer skyldiga att ersätta skadan med yrkat belopp. Det bestrids att parternas avtalsklausul om infriandet av borgensåtagandet är en nullitet.
Enligt aktieöverlåtelseavtalet (punkt 4.2) har P.N. rätt till 12,5 procent av vinsten på den totala hyresintäkten från Malmhallens i Norr AB uthyrning av den transportabla industribyggnaden under tre års tid. Med beaktande av att M.N. och J.K. avhänt Evonet AB aktierna i Malmhallen har hela beloppet förfallit till omedelbar betalning enligt punkt 4.3 i avtalet. Hyresavtalet började löpa augusti 2016. Beloppet har beräknats utifrån att industribyggnaden uthyrts för 30 000 kr per månad exkl. moms under tre år (30 000 kr × 36 mån. × 12,5 procent). Svarandena har inte redovisat några kostnader för uthyrningen av industribyggnaden, varför vinsten ska beräknas på sätt som görs gällande. Eftersom den transportabla industribyggnaden inte sålts ska någon avräkning med beloppet 1 580 000 kr inte göras enligt avtalet.
Det bestrids att P.N. i någon del handlat illojalt vid avtalsingåendet samt att avtalet är ogiltigt eller att det föreligger skäl för jämkning i någon del. P.N. Holding AB har vid huvudförhandlingen i målet vidare hävdat att svarandenas invändningar om diverse brister i Evonet AB under alla förhållanden ska lämnas utan avseende enligt avtalet punkt 12.1 då de inte i rätt tid framställt en rimlig specifikation av något anspråk.
M.N. och J.K.
Det bestrids att de har agerat illojalt. Evonet AB hade under inga omständigheter uppnått en omsättning om 10 milj kr. Det bestrids att de har erhållit någon ersättning från Malmhallen i Norr AB avseende den transportabla industribyggnaden och att Malmhallen har haft någon vinst vid uthyrningen av industribyggnaden. Det har heller inte funnits kapital i Evonet AB att betala till P.N. Det bestrids också att de har avhänt sig aktierna i Malmhallen på sätt som strider mot aktieöverlåtelseavtalet.
Under alla förhållanden ska enligt avtalet ett belopp om 1 580 000 kr avräknas från den ersättning P.N. kan ha rätt till i hyresersättning. Malmhallens kostnader för uthyrningen av industribyggnaden under perioden 2016-09—2017-08 uppgick till 678 738 kr och under perioden 2017-09—2018-08 till 688 576 kr. Bolagets avskrivningar av industribyggnaden beror på att byggnaden tidigare åsatts för högt värde.
I andra hand görs det gällande att aktieöverlåtelseavtalets klausul om övertagande av borgen och tilläggsköpeskillingsklausul inte kan göras gällande mot dem. P.N. har agerat illojalt vid förhandlingarna om avtalet genom att han känt till att samtliga tillgångar som påstods ingå i Evonet AB inte fanns och att skulderna var större än vad som uppgavs samt har underlåtit att upplysa om detta. Det skulle därför strida mot tro och heder att åberopa avtalet i dessa delar.
Om tingsrätten inte skulle finna att agerandet är så illojalt att det skulle strida mot tro och heder att åberopa avtalet i angivna delar, ska i vart fall klausulerna vid en samlad helhetsbedömning lämnas utan avseende eller jämkas till noll kr enligt 36 § avtalslagen.
I sista hand görs gällande att klausulen om borgensåtagandet har en utformning som innebär att den är en nullitet då klausulen för sin tillämpning förutsätter att Handelsbanken gjort en kreditprövning för byte av borgensman.
UTREDNINGEN I MÅLET
Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning, däribland har P.N. lagt fram utdrag över beställningar hos Rolstal samt ordererkännanden från Norrlands Hall & Kapell avseende perioden juni 2015 till juli 2016, som inhämtats genom editionsförfarande. Av dessa framgår att det sålts stål respektive dukar till Evonet AB, MSP Evohall AB och MSP Event AB och MSP Event OY under angiven period med belopp om sammanlagt 9 891 038 kr 20 öre (med snittkurs 2,30 kr för en polsk zloty) respektive 5 085 229 kr 54 öre.
– – –
DOMSKÄL
Av åberopade beställningar från Rolstal samt ordererkännanden från Norrlands Hall & Kapell i förening med övrig utredning samt vad P.N. redogjort för finner tingsrätten visat att Evonets årsomsättning med marginal skulle ha överstigit 10 milj. kr innan dess konkurs om M.N. och J.K. hade bedrivit verksamheten uteslutande i Evonet. Följden härav hade enligt punkt 10.6 i aktieöverlåtelseavtalet varit att P.N:s resterande borgen skulle ha övertagits av M.N. och J.K.
I och med avtalsingåendet har det uppkommit en allmän lojalitetsplikt för parterna att verka i enlighet med intentionerna i avtalet. Av utredningen är klarlagt att en grundläggande intention i avtalet, som också bägge parter måste ha varit införstådda med, har varit att verksamheten med konstruktion och försäljning av Evohallar skulle fortsätta ske i Evonet. Genom att M.N. och J.K. kort efter förvärvet av bolaget, enligt vad utredningen visat, omdirigerat verksamheten till andra bolag har man enligt rättens uppfattning agerat illojalt och därigenom handlat oaktsamt, varigenom man ådragit sig ett inomobligatoriskt skadeståndsansvar gentemot P.N. för den skada som handlandet orsakat.
Genom P.N:s uppgifter om syftet med klausulen om övertagande av borgen och M.N:s uppgifter i ett mejl av den 18 januari 2016 där han anger att om ett nytt avtal skrivs så är lösandet av borgen inget problem, finner rätten utrett att partsviljan tydligt varit den att P.N. skulle befrias från sitt borgensåtagande. Tingsrätten finner inte skäl till annan slutsats än att P.N. också hade blivit befriad från sitt borgensåtagande om M.N. och J.K. lojalt medverkat till detta i enlighet med avtalet. Skäl att anse att klausulen är ogiltig parterna emellan föreligger inte.
Bestämmelserna om reklamation och preskription under avsnitt 12 i avtalet avser det fall där köparen framställer ett anspråk mot säljaren. Detta kan inte, som käranden gjort gällande, anses medföra att M.N. och J.K. är förhindrade att som grund för bestridandet av P.N. Holding AB:s talan i målet anföra omständigheter som anknyter till brister i köpeobjektet. Genom vad M.N. och J.K. har lagt fram är det emellertid inte visat att P.N. handlat med sådan illojalitet att det skulle strida mot tro och heder att tillämpa klausulen om infriandet av borgensåtagandet. Det har inte heller visats föreligga skäl för att jämka klausulen eller lämna denna utan avseende.
På grund av det anförda och då det inte finns skäl att ifrågasätta att P.N. löst borgensåtagandet gentemot Handelsbanken finner rätten att M.N. och J.K. på grund av sitt handlande ådragit sig skadeståndsskyldighet med 400 000 kr i enlighet med vad P.N. Holding AB har gjort gällande. Käromålet i denna del ska således bifallas.
Vad gäller talan om ersättning för del av hyresvinsten gör tingsrätten följande bedömning. Det har inte framkommit skäl för att tolka avtalets punkt 4.3 på annat sätt än enligt sin ordalydelse, nämligen att M.N. och J.K. åtagit sig att inte medverka till att Evonet avhänder sig aktierna i Malmhallen Norr AB. Invändningen om att de haft rätt att överlåta aktierna till ett närstående bolag ska därför lämnas utan avseende. P.N. Holding AB har därmed rätt till ersättning för del av den eventuella vinst som uppkommit vid den nya uthyrningen av industribyggnaden under en tid av tre år. Även om M.N. och J.K. inte lagt fram någon utredning om kostnader hänförliga till just uthyrningen av den transportabla industribyggnaden kan det dock, mot R.E:s lämnade uppgifter om att det inte uppkommit någon vinst, inte anses visat att det uppstått en vinst motsvarande hyresbeloppet. Tingsrätten lämnar därför käromålet i denna del utan bifall.
– – –
DOMSLUT
Tingsrätten förpliktade M.N. och J.K. att solidariskt med varandra till P.N. Holding AB betala 400 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen.
Hovrätten för Övre Norrland
M.N. och J.K. överklagade i Hovrätten för Övre Norrland och yrkade att hovrätten med ändring av tingsrättens dom skulle ogilla P.N. Holding AB:s yrkande om att de solidariskt med varandra skulle förpliktas att till bolaget betala skadestånd med 400 000 kr jämte ränta.
Även P.N. Holding AB överklagade. Bolaget yrkade att hovrätten med ändring av tingsrättens dom skulle förplikta M.N. och J.K. att till bolaget solidariskt betala 135 000 kr jämte ränta.
Parterna bestred varandras yrkanden och vitsordade yrkad ränta.
Domskäl
Hovrätten (hovrättspresidenten Erik Sundström, hovrättsrådet Jonas Brodin samt tf. hovrättsassessorerna Jakob Hermansson, referent, och Andreas -Forssén) anförde följande i dom den 25 september 2020.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Målet i hovrätten
Parterna har i hovrätten åberopat samma grunder och sakomständigheter som vid tingsrätten.
Hovrätten har tagit del av samma utredning som tingsrätten.
Parterna har i hovrätten kommit överens om de frågor som ska prövas i målet enligt en processlägesanalys som hovrätten upprättat. I enlighet med processlägesanalysen kommer hovrätten först att pröva frågan om P.N. Holding AB har rätt till skadestånd p.g.a. avtalsbrott och därefter om bolaget har en fordran på tilläggsköpeskilling avseende del av hyresvinst.
Skadestånd på grund av avtalsbrott
Frågan om Evonet AB:s eventuella omsättning
Hovrätten finner i likhet med tingsrätten att P.N. Holding AB, genom åberopade beställningar och ordererkännanden, visat att Evonets omsättning skulle ha överstigit 10 miljoner kr för det fall verksamheten uteslutande hade bedrivits i Evonet.
Är M.N:s och J.K:s agerande att bedöma som illojalt?
Aktieöverlåtelseavtalet innehåller ingen uttrycklig bestämmelse om lojalitet och frågan regleras inte heller av någon lagstiftning tillämplig på parternas avtal. Att avtalsparter har en plikt att agera lojalt mot varandra kan dock sägas utgöra en allmän rättsprincip. Omfattningen av lojalitetsplikten och dess konkreta innehåll varierar dock mellan olika avtalstyper och avtalsförhållanden. I slutändan är det omständigheterna i det enskilda fallet som är avgörande. Grundidén kan dock formuleras som så att en part i första hand får tänka på sig själv men om det inte kostar för mycket, ska parten vara aktiv till förmån för motparten. (Jfr Jori Munukka, Lojalitetsplikten som rättsprincip, SvJT 2010, s. 837 och Jan Ramberg och Christina Ramberg, Allmän avtalsrätt, 11 uppl. 2019, s. 38 ff.).
I förevarande fall har avtalsbestämmelsen om övertagande av borgen medfört att P.N. haft intresse av att Evonet, efter överlåtelsen, skulle fortsätta att drivas med målsättningen att gå med vinst. Detta måste även ha stått klart för M.N. och J.K. Under sådana förhållanden har M.N. och J.K. haft att iaktta en viss lojalitetsplikt gentemot P.N. Utan uttryckligt stöd i parternas avtal kan denna lojalitetsplikt inte vara alltför långtgående. Den närmare innebörden får anses vara att M.N. och J.K. haft att lojalt söka uppfylla P.N:s intresse så länge en sådan strävan, med hänsyn till vad parterna avtalat, varit affärsmässigt rimlig.
Det är P.N. Holding AB som har bevisbördan för att M.N. och J.K. agerat illojalt. Det är ostridigt att M.N. och J.K. krediterat fakturor utställda på närståendebolag, att de underlåtit att fullfölja inneliggande kundorder och att de omdirigerat verksamheten i Evonet till närståendebolag. Mot bakgrund av det aktuella avtalsförhållandet får utgångspunkten anses vara att ett sådant agerande är att bedöma som illojalt.
M.N. och J.K. har dock förklarat agerandet med att åtgärderna varit företagsekonomiskt rationella och nödvändiga. M.N. har bl.a. berättat att aktieöverlåtelsen genomfördes för att rädda en stor affär med LKAB, att intentionen var att Evonet skulle bli lönsamt men att det var i betydligt sämre skick än vad P.N. uppgett vid avtalsförhandlingen, att det p.g.a. Evonets ekonomiska ställning var nödvändigt att omdirigera verksamheten och att han förgäves försökte få P.N. att hjälpa honom att förstå Evonets skuldbörda och tillgångar.
M.N:s uppgifter får visst stöd av vad C.E. berättat om Evonets kreditvärdighet men framförallt av den e-postkorrespondens mellan M.N. och P.N. från januari 2016 i vilken M.N. ger uttryck för att läget är prekärt och att han behöver P.N:s hjälp för att lösa situationen.
Enligt hovrätten framgår det av M.N:s uppgifter, som alltså får stöd av e-postkorrespondensen mellan honom och P.N., att åtgärderna varit rationella utifrån den situation som förelegat. Vid en samlad bedömning av vad som framkommit kan agerandet, i avsaknad av en tydlig avtalsreglering i frågan, inte anses ha varit illojalt. P.N. Holding AB:s talan i denna del ska därför ogillas.
Tilläggsköpeskilling
Har Malmhallen i Norr AB gjort den hyresvinst som P.N. Holding AB påstår?
Det är ostridigt att P.N. Holding AB, enligt aktieöverlåtelseavtalet, har rätt till 12,5 procent av vinsten på den totala hyresintäkten från Malmhallen i Norr AB:s uthyrning av den transportabla industribyggnaden under minst tre års tid från tecknandet av nytt hyreskontrakt. Det är vidare ostridigt att ett nytt hyreskontrakt tecknades i augusti 2016.
P.N. Holding AB har hävdat att vinsten därefter uppgått till 30 000 kr per månad vilket ger bolaget rätt till en total ersättning om 135 000 kr ([30 000 × 0,125] × [3×12]).
Det är P.N. Holding AB som har bevisbördan för att det uppstått en vinst vid Malmhallen i Norr AB:s uthyrning av lagerlokalen. Den årsredovisning som åberopats avser räkenskapsåret 2015-09-01—2016-08-31. Någon utredning som visar att det uppstått en hyresvinst i tiden därefter, dvs. från augusti 2016, har inte åberopats. Därutöver har R.E. vittnat om att så inte varit fallet. I likhet med tingsrätten anser hovrätten att P.N. Holding AB inte lyckats uppfylla sin bevisbörda. Bolaget talan i denna del ska därför ogillas.
– – –
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten ändrade tingsrättens dom i huvudsaken på så sätt att hovrätten ogillade käromålet.
Högsta domstolen
P.N. Holding AB, som efter hovrättens dom ändrade namn till PVC-hallen AB, överklagade och yrkade att HD skulle ändra hovrättens dom och förplikta J.K. och M.N. att till bolaget betala 400 000 kr och ränta.
J.K. och M.N. motsatte sig ändring av hovrättens dom.
Med utgångspunkt i hovrättens bedömning att Evonet AB:s omsättning skulle ha överstigit 10 miljoner kronor för det fall verksamheten uteslutande hade bedrivits i Evonet AB meddelade HD prövningstillstånd.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Malin Broman Lindfors, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Punkterna 1–8 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1–7 i HD:s domskäl.
Rättsliga utgångspunkter
Många avtal rymmer ömsesidiga rättigheter och skyldigheter och förutsätter därför en lojal samverkan mellan parterna under avtalstiden (se t.ex. NJA 2017 s. 203 p. 8).
Frågan om lojalitet i avtalsförhållanden i allmänhet regleras inte av någon lagstiftning i svensk rätt. Det finns emellertid flera lagbestämmelser som har sin grund i ett behov av lojalitet mellan avtalsparter. 4, 6, 9 och 32 §§avtalslagen kan nämnas som exempel på sådana allmänna avtalsrättsliga bestämmelser. Det finns även bestämmelser inom det kontraktsrättsliga området, t.ex. 5 och 7 §§ lagen (1991:351) om handelsagentur, 4 § kommissionslagen (2009:865) och 4 § konsumenttjänstlagen (1985:716).
Att avtalsparter har en plikt att agera lojalt mot varandra har även uttryckligt stöd i flera internationella regelverk som anger att avtalsparter ska agera ”with good faith and fair dealing” (se t.ex. CISG art. 7.1, Unidroit Principles art. 1.7 och PECL art. 1:201). PECL art. 1:202 anger dessutom att avtalsparter har en skyldighet att samarbeta i syfte att ”give full effect to the contract”.
Närmre om lojalitetsplikten i avtalsförhållanden
Lojalitetsplikten – några utgångspunkter
Lojalitetsplikten i avtalsförhållanden har inom doktrin beskrivits som en plikt att iaktta eller tillvarata motpartens intressen (se t.ex. Munukka, Lojalitetsplikten som rättsprincip, SvJT 2010 s. 837). Lojalitetsplikten har sin grund i tanken att båda parter i ett avtal ska få ut så mycket som möjligt av avtalsrelationen. Ett avtalsförhållande förutsätter därför att en part inte bara tillvaratar sitt eget intresse utan också är lojal och hjälper motparten (se Ramberg, Allmän avtalsrätt, maj 2019, Juno, s. 38 f.).
Lojalitetsprincipen kan beskrivas som en norm för att hantera motstående intressen (se Nazarian, Lojalitetsplikt i kontraktsforhold, 2007, s. 198). Dess funktion är att åstadkomma rimlighet i en avtalssituation där en ren tolkning och tillämpning av avtalet leder till ett orimligt resultat (se Munukka, Lojalitetsplikten som rättsprincip, SvJT 2010 s. 841 f.)
Kravet på att uppvisa lojalitet mot motparten i ett avtalsförhållande får anses utgöra en allmän rättsprincip. Den gäller i avtalsrelationer även om avtalet inte innehåller något uttryckligt villkor om att parterna ska visa varandra lojalitet.
Lojalitetspliktens omfattning i allmänhet
Omfattningen av lojalitetsplikten och dess konkreta innehåll kan variera. Kraven på lojalitet får bedömas med beaktande av avtalstypen, parternas nytta av och bakomliggande skäl för att ingå avtalet, samt parternas befogade förväntningar på motpartens prestation enligt avtalet. Huruvida en förväntning är befogad är beroende av bl.a. partsrelationen, graden av samarbetet och vilken grad av tillit som parterna kan förväntas ha. (Se Nazarian, Lojalitetsplikt i kontraktsforhold, 2007, s. 326 f.)
Eftersom lojalitetspliktens funktion är att åstadkomma rimlighet i en avtalssituation bör även avtalsparternas respektive prestationer tillmätas betydelse, såsom vilka åtgärder som en part vidtagit och vilka kostnader som en part ådragit sig (se Nicander, Lojalitetsplikt före, under och efter avtalsförhållanden, Juridisk tidskrift 1/1995-96, s. 35).
Det finns vissa faktorer som kan tala för skärpta krav på lojalitet. Som exempel kan nämnas att det är fråga om en varaktig avtalstyp som förutsätter en högre grad av samverkan. En annan faktor som kan vara lojalitetsskärpande är om det är ett långvarigt avtalsförhållande. Att avtalsrelationen är komplex eller att avtalsparterna befinner sig i en beroende- eller förtroendeställning gentemot varandra kan också innebära skärpta krav på lojalitet. (Se Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, 2007 s. 491 f.)
Lojalitetspliktens omfattning vid bolagsöverlåtelser med villkor om tilläggsköpeskilling
En tilläggsköpeskilling innebär att den fullständiga köpeskillingen inte betalas vid tillträdet utan slutregleras först senare. Tilläggsköpeskillingen vid bolagsöverlåtelser konstrueras många gånger så att utbetalning av den förutsätter att ett visst prestationsmått uppnås, t.ex. en viss intäkts- eller resultatnivå i bolaget.
En tilläggsköpeskilling vid bolagsöverlåtelser som kopplas till ett prestationsmått innebär en begränsning av köparens risk om det skulle visa sig att förvärvet inte blir framgångsrikt. Det innebär att säljaren i stället tar risken för att bolaget efter överlåtelsen inte presterar enligt förväntningar, i kombination med att säljarens möjlighet att påverka verksamheten då har minskat eller helt upphört.
Det ligger i sakens natur att det inte finns några garantier för att en sådan tilläggsköpeskilling kommer att utbetalas, eftersom det finns en risk för att prestationsmåttet inte uppnås. Eftersom säljaren befinner sig i en särskild riskposition och är beroende av köparens åtgärder krävs det emellertid att köparen inte vidtar dispositioner som syftar till att reducera tilläggsköpeskillingen eller försvårar beräkningen av den (se Holm, Den avtalsgrundande lojalitetsplikten – en allmän rättsprincip, 2004, s. 173, jfr Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, mars 2019, Juno, 1 kap. avsnitt 1.4.2). Köparen har i stället en skyldighet att verka för att det uppsatta prestationsmålet nås.
Att köparen har en sådan skyldighet kan dock inte utgöra ett hinder för köparen att vidta företagsekonomiskt adekvata dispositioner beträffande det köpta bolaget (jfr Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, mars 2019, Juno, 1 kap. avsnitt 1.4.2 not 34). Efter en bolagsöverlåtelse kan det t.ex. inträda en allmän konjunkturnedgång. Bolagets försäljning kanske inte utvecklar sig på det sätt som prognostiserats. Att då vidta åtgärder för att komma till rätta med de ekonomiska problemen, vilket kan föranleda att prestationsmålet inte uppnås, kan inte ses som illojalt. Inte heller att lägga ned en verksamhet kan anses illojalt om det dessförinnan har gjorts seriösa försök att bedriva verksamheten.
Hur omfattande krav som bör ställas på försöken att bedriva verksamheten i syfte att uppnå det uppsatta prestationsmålet får avgöras efter en sammanvägd bedömning. Vid denna bedömning får särskilt beaktas bl.a. parternas nytta av och bakomliggande skäl för att ingå avtalet, parternas befogade förväntningar på motpartens prestation enligt avtalet, samt avtalsparternas respektive prestationer såsom vilka åtgärder som en part vidtagit och vilka kostnader som en part ådragit sig (jfr p. 15–16).
Möjligheten att göra gällande avtalsvillkor som berör tredje man
Ett avtal eller ett avtalsvillkor kan vara utformat så att dess fullgörande förutsätter medverkan av en tredje part. Ett avtal har dock primärt rättsverkningar mellan avtalsparterna, vilket innebär att ett avtal som förutsätter medverkan av en tredje part inte är bindande gentemot tredje part. Det innebär dock inte att avtalet eller villkoret inte gäller mellan parterna, såvida det inte förenats med ett förbehåll om att dess giltighet är beroende av att tredje part medverkar på det sätt som förutsätts.
Om ett avtalsvillkors fullgörande förutsätter medverkan av en tredje part, och tredje part vägrar att medverka, kan avtalsvillkorets fullgörande inte genomdrivas mellan parterna. Det är dock endast plikten att fullgöra avtalet in natura som faller bort. Den som bryter mot ett avtalsvillkor pga. tredje parts vägran att medverka, kan i stället bli skadeståndsskyldig om dennes motpart med fog utgått från att avtalet skulle kunna fullföljas. Om motparten däremot redan vid avtalsslutet bort förstå att avtalet aldrig skulle kunna genomföras finns inte något berättigat anspråk på att hållas skadeslös om avtalet inte fullgörs (se t.ex. NJA 1989 s. 614).
Bedömningen i detta fall
Kraven på M.N. och J.K. att agera för att uppnå det uppsatta omsättningsmålet
Det huvudsakliga vederlaget till P.N. bestod i att han skulle komma att befrias från sitt borgensåtagande vid uppnått omsättningsmål. För P.N. var således villkoret om övertagande av borgensåtagande vid uppnått omsättningsmål av central betydelse i aktieöverlåtelseavtalet. En grundläggande intention i aktieöverlåtelseavtalet, som båda parterna måste ha varit införstådda med, var därför att verksamheten med konstruktion och försäljning av industri- och lagerhallar skulle fortsätta ske i Evonet även efter aktieöverlåtelsen.
I och med överlåtelsen av aktierna förlorade P.N. allt inflytande i Evonet och därmed även möjligheten att påverka hur verksamheten bedrevs. Förutsättningen för att uppnå det uppsatta omsättningsmålet låg således utanför hans kontroll. Aktieöverlåtelseavtalet får mot denna bakgrund anses innefatta en skyldighet för M.N. och J.K. att försöka nå det uppsatta omsättningsmålet.
Omsättningen i bolaget kom att understiga det uppsatta målet till följd av åtgärder hänförliga till M.N. och J.K.. De har dock hävdat att dessa åtgärder var nödvändiga med hänsyn till att Evonet var i dåligt ekonomiskt skick.
Att Evonet hade dålig ekonomi var känt av båda parter. Båda parter var t.ex. medvetna om att Evonets egna kapital vid aktieöverlåtelen understeg hälften av det registrerade kapitalet och således var likvidationspliktigt.
Evonets dåliga ekonomi återspeglades dessutom i aktieöverlåtelseavtalet. Den kontanta köpeskillingen var t.ex. begränsad till 500 kr. Utöver det utgjorde övertagandet av borgensåtagandet i praktiken det enda vederlaget för P.N.
Trots vetskapen om de ekonomiska problemen i Evonet hade bolaget ett stort värde för M.N. och J.K. Verksamheten i Evonet var nämligen en förutsättning för att de två andra bolag som M.N. och J.K. ägde skulle kunna leverera industri- och lagerhallar i enlighet med ingångna kontrakt. Dessa två bolag riskerade omfattande viten vid förseningar och bristande leverans. Evonets ekonomiska problem och de risker för leveransproblem som det innebar, var således den huvudsakliga anledningen till att M.N. och J.K. överhuvudtaget ville förvärva bolaget.
M.N. och J.K. har dock hävdat att Evonet var i betydligt sämre skick än vad P.N. uppgett vid avtalsförhandlingen. P.N:s vägran att bistå med information om Evonets skuldbörda och tillgångar efter att bolaget överlåtits, gjorde dessutom den ekonomiska situationen ännu svårare, enligt M.N. och J.K.
M.N. och J.K. har, trots dessa anmärkningar om brister i Evonet, inte krävt en återgång av avtalet. M.N. och J.K. har i målet inte konkretiserat vilka utfästelser som P.N. ska ha gjort vid avtalsförhandlingarna och inte -heller preciserat på vilket sätt han brutit mot dessa. Vad gäller P.N:s agerande vid avtalsförhandlingarna kan det noteras att det t.ex. uttryckligen angavs i aktieöverlåtelseavtalet att inga garantier lämnades avseende aktierna i eller fordringarna på Malmhallen i Norr AB eller avseende värdet på bolagets immateriella anläggningstillgångar. M.N. och J.K. har vidare varit vaga i sina påståenden om på vilket sätt P.N., i strid med sina kontraktuella skyldigheter, vägrat att bistå med information efter överlåtelsen. Utredningen visar förvisso att P.N. i vart fall i januari 2016 krävde att M.N. och J.K. skulle överta borgensåtagandet för att han skulle vara villig att diskutera frågor rörande Evonet. Vid denna tidpunkt stod det emellertid klart att M.N. och J.K. hade börjat omdirigera verksamheten vilket kan förklara P.N:s bristande vilja att vara behjälplig.
I avsaknad av precisering och utredning kan det sammanfattningsvis inte anses visat att Evonet var i betydligt sämre skick än vad P.N. uppgett vid avtalsförhandlingen eller att den dåliga ekonomin berodde på eller förvärrades av P.N:s agerande efter aktieöverlåtelsen. Det innebär att det inte heller visats att P.N. handlade med sådan illojalitet att det skulle strida mot tro och heder att tillämpa klausulen om övertagandet av borgensåtagandet. Det har inte heller framkommit skäl för att jämka klausulen eller lämna den utan avseende. Vad M.N. och J.K. anfört om att parterna kan anses ha haft ett enkelt bolag saknar i sammanhanget betydelse.
M.N:s och J.K:s beslut att omdirigera verksamheten ska mot denna bakgrund göras med utgångspunkt i att ekonomin i Evonet var dålig men inte sämre än vad som rimligen kunde förväntas när överlåtelseavtalet ingicks.
Att inte nå ett omsättningsmål är fullt acceptabelt, om det är en följd av ekonomiskt och rationellt motiverade åtgärder. De åtgärder som vidtagits av M.N. och J.K. – att avbryta inneliggande kundorder och kreditera fakturor – är emellertid inte av ordinär karaktär. Agerandet ger närmast intrycket att Evonet frånhändes samtliga tillgångar av värde – såsom programmet Monitor som användes för att rita och planera industrihallarna samt de projekterade industrihallar som redan sålts – för att därefter lämnas åt sitt öde. Kort tid därefter försattes bolaget i konkurs. Konkursförvaltaren i Evonet angav i sin förvaltarberättelse att hans uppfattning var att den utförda kvittningen var återvinningsbar, att åtgärder därför hade vidtagits och att det återstod att se om en återvinningstalan skulle väckas.
Agerandet sammantaget medförde en indirekt vinst för M.N. och J.K. genom att deras två andra bolag försattes i en ekonomiskt fördelaktig situation. Denna fördelaktiga situation får anses ha uppkommit i vart fall delvis på bekostnad av P.N:s intressen.
Med hänsyn till att ekonomin i Evonet inte var sämre än vad som rimligen kunde förväntas kan det vid en sammantagen bedömning inte anses att M.N. och J.K. uppfyllde sin skyldighet att vidta seriösa försök att bedriva verksamheten och därmed försöka nå det uppsatta omsättningsmålet.
Denna bedömning innebär att M.N. och J.K. inte kan anses ha fullföljt sin skyldighet enligt aktieöverlåtelseavtalet på ett korrekt sätt. Som en följd av det blev P.N. tvungen att lösa borgensåtagandet gentemot Handelsbanken och drabbades därmed av en ekonomisk skada om 400 000 kr. M.N. och J.K. har, som utgångspunkt, genom sitt handlande ådragit sig skadeståndsskyldighet mot P.N. med motsvarande belopp. Innan skadeståndsskyldigheten kan fastställas definitivt måste det dock ske en prövning av invändningen om att det aktuella villkoret utgjorde en nullitet.
Möjligheten att göra gällande avtalsvillkor som berör banken
Fullgörande av villkoret om att M.N. och J.K. skulle överta borgensåtagandet förutsatte bankens godkännande av borgensövertagandet. Parterna hade gentemot banken inte kunnat framtvinga avtalsvillkorets fullgörande.
Det framkommer inget som talar för att P.N. inte hade blivit befriad från sitt borgensåtagande om M.N. och J.K. lojalt hade medverkat till detta i enlighet med avtalsvillkoret.
Om avtalsvillkoret mot förmodan inte hade kunnat fullgöras på avsett sätt, pga. bankens vägran att godkänna byte av borgensman, hade det emellertid endast varit plikten att fullgöra avtalsvillkoret in natura som hade fallit bort (jfr p. 24). Det finns nämligen inget som talar för att P.N. redan vid avtalsslutet borde ha förstått att villkoret aldrig skulle kunna genomföras. Villkoret var inte heller förenat med ett förbehåll om att dess giltighet var beroende av att banken medverkade på det sätt som förutsatts. P.N. hade därför med fog kunnat räkna med att M.N. och J.K. skulle kunna fullgöra villkoret. I en sådan situation hade i stället inträtt en skyldighet för M.N. och J.K. att betala skadestånd. Huruvida avtalsvillkoret har någon rättslig verkan mot banken saknar således betydelse för deras åtagande gentemot P.N.
Avslutande slutsatser
M.N. och J.K. har sammanfattningsvis ådragit sig skadeståndsskyldighet mot P.N. med 400 000 kr. Eftersom P.N:s fordran avseende skadestånd har övertagits av PVC-hallen ska M.N. och J.K. solidariskt betala skadestånd till PVC-hallen med 400 000 kr.
Hovrättens dom ska således ändras i huvudsaken och tingsrättens domslut fastställas.
– – –
DOMSLUT
HD ändrar hovrättens dom och fastställer tingsrättens dom.
– – –
Domskäl
HD (justitieråden Anders Eka, Kerstin Calissendorff, Svante O. Johansson, referent, Sten Andersson och Stefan Johansson) meddelade den 1 december 2021 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Evonet AB bedrev verksamhet i form av bl.a. konstruktion av transportabla industri- och lagerhallar. Bolaget ägdes av P.N. Marknadsföring och montage av hallarna sköttes av återförsäljare, bl.a. bolag som ägdes av J.K. respektive M.N.
P.N. sålde genom ett aktieöverlåtelseavtal i juni 2015 samtliga 500 aktier i Evonet till J.K. och M.N. Enligt avtalet skulle köparna betala totalt 500 kr på tillträdesdagen samt senare, och under vissa angivna förhållanden, bl.a. en tilläggsköpeskilling om 350 000 kr. Vidare skulle de på tillträdesdagen överta hälften av ett borgensåtagande om 800 000 kr som säljaren hade gentemot Handelsbanken. Slutligen åtog sig köparna att överta resterande del av borgensåtagandet när Evonets årsomsättning översteg 10 miljoner kronor eller när bolaget hade omsatt totalt 10 miljoner kronor räknat från tillträdesdagen. Omsättningen kom dock aldrig att överstiga det belopp som angavs i avtalet.
I juli 2016 överlät Evonet, genom en s.k. inkråmsaffär, samtliga sina tillgångar till bolag som ägdes av köparna. Kort därefter försattes Evonet i konkurs efter egen ansökan. Säljaren betalade 400 000 kr till banken i enlighet med sitt resterande borgensåtagande och krävde köparna på motsvarande belopp. Kravet överläts sedermera på ett bolag som efter hovrättens dom har namnändrats till PVC-hallen.
Parternas talan
PVC-hallen väckte talan och krävde ersättning av köparna bl.a. för att säljaren hade behövt infria sitt resterande borgensåtagande. Till stöd för talan gjorde bolaget gällande följande. Köparna agerade i strid med aktieöverlåtelseavtalet genom att kreditera fakturor utställda av Evonet på andra bolag som ägdes av köparna, underlåta att fullfölja inneliggande kundorder i Evonet och i stället omdirigera verksamheten till andra bolag som ägdes av köparna. Om köparna inte hade agerat på det sättet skulle Evonets omsättning ha uppnått och överstigit 10 miljoner kronor före konkursen, vilket hade inneburit att köparna hade varit skyldiga att överta resterande del av borgensåtagandet. Köparnas agerande var illojalt och oaktsamt och orsakade skada för säljaren motsvarande det infriade borgensåtagandet om 400 000 kr.
Köparna anförde till bestridande av talan följande. Evonet hade under inga omständigheter uppnått en omsättning om 10 miljoner kronor. De agerade lojalt och det var i stället säljaren som var illojal genom att dels före aktieöverlåtelsen lämna osanna uppgifter om tillgångar och skulder i Evonet, dels inte bistå köparna med sådan information som var nödvändig för att försöka ordna upp situationen i bolaget efter det att den dåliga ekonomiska situationen hade uppdagats. Med beaktande av säljarens illojalitet skulle det strida mot tro och heder att åberopa klausulen om borgensövertagandet och den kan därför enligt 33 § avtalslagen inte göras gällande. Alternativt ska klausulen lämnas utan avseende eller jämkas till noll enligt 36 § avtalslagen. Klausulen är dessutom utformad på ett sådant sätt att den är en nullitet, eftersom den förutsätter att banken skulle ha godtagit att köparna övertog det resterande borgensåtagandet.
Vad målet i HD gäller
HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i hovrättens bedömning att Evonets omsättning skulle ha överstigit 10 miljoner kronor för det fall verksamheten även fortsättningsvis uteslutande hade bedrivits i Evonet.
Målet gäller om köparna har haft en skyldighet att lojalt verka för att uppnå den omsättning som skulle utlösa det avtalade åtagandet att överta säljarens resterande borgensåtagande och om de i så fall har ådragit sig skadeståndsskyldighet genom att åsidosätta denna skyldighet.
Rättsliga utgångspunkter
Lojalitet i avtalsförhållanden
Olika typer av mellanmän har sedan lång tid haft en lagfäst skyldighet att agera lojalt i avtalsförhållandet med huvudmannen, en s.k. lojalitetsplikt. Men även i vissa andra rättsförhållanden finns en sådan skyldighet föreskriven i lag. Exempel på lagar som innehåller mer eller mindre uttryckliga regler om lojalitet är 18 kap. 3 och 4 §§ HB, 4 § konsumenttjänstlagen (1985:716), 5 och 7 §§ lagen (1991:351) om handelsagentur, 4 § kommissionslagen (2009:865) samt 6 § konsumentkreditlagen (2010:1846).
Det har i den juridiska litteraturen tidigare funnits en viss återhållsamhet inför en allmän princip om lojalitet i avtalsförhållanden. Under senare tid har synsättet emellertid förändrats och det har framhållits att det finns en lojalitetsplikt även utanför de lagreglerade fallen (se t.ex. Anders Holm, Den avtalsgrundande lojalitetsplikten, 2004; Erika P. Björkdahl, Lojalitet och kontraktsliknande förhållanden, 2007; Jori Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, 2007, samt Jan Ramberg och Christina Ramberg, Allmän avtalsrätt, 11 uppl. 2019, avsnitt 1.4.6).
Även i rättspraxis har lojalitetsaspekter i olika sammanhang tillmätts betydelse i relationen mellan parterna. Rättsfallet ”Överförmyndaren” NJA 2012 s. 1095 rörde frågan huruvida ett avtal om fastighetsöverlåtelse hade kommit till stånd. HD framhöll (se p. 16 och 21 i avgörandet) att det kunde sättas i fråga om inte allmänna principer om culpa in contrahendo kan leda till ett visst skadeståndsansvar för en part som inte agerar med tillbörlig lojalitet mot motparten, och det oberoende av om köpet blir av eller inte.
I rättsfallet ”Ränteskruven” NJA 2005 s. 142 hade HD att tolka en klausul som enligt sin ordalydelse gav en leasegivare rätt att ensidigt avgöra om en ändring av leasingavgiften var befogad med hänsyn till ändringar i ett visst ränteläge. HD framhöll att det fick ankomma på lease-givaren att tillämpa klausulen på ett lojalt och konsekvent sätt. Rätten att höja leasingavgiften vid en ränteuppgång motsvarades således av en skyldighet att sänka avgiften vid en räntenedgång.
Också i situationer där avtalsbrott förekommit har betydelsen av att parterna agerar lojalt uppmärksammats. I ”Kravmjölken” NJA 2017 s. 203 p. 8 uttalade HD att många avtal, särskilt sådana som gäller under längre tid och som rymmer ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, förutsätter en lojal samverkan mellan parterna under avtalstiden. I det sägs ligga bl.a. att parterna har en skyldighet att i vissa för avtalet väsentliga delar lämna varandra upplysningar eller klargöra sin uppfattning i olika avseenden. Det gäller enligt domstolen även i situationer då den ena parten gör sig skyldig till ett avtalsbrott. (Jfr även ”Restaurang Pelé” NJA 2002 s. 630, ”Skogssällskapet” NJA 2017 s. 1195 p. 15 och ”Leksaksaffären i Vimmerby” NJA 2018 s. 171 p. 10 och 14.)
Som framgår av de redovisade rättsfallen förutsätts alltså i rättstillämpningen att parter i en avtalssituation många gånger har en skyldighet att visa viss lojalitet mot varandra. Något uttryckligt stöd i lag eller avtal behöver således inte finnas för att en lojalitetsplikt ska föreligga.
Omfattningen av lojalitetsplikten
Även om en lojalitetsplikt således kan föreligga mellan parter i ett avtalsförhållande är dess omfattning och innehåll svår att närmare ange. En skyldighet att agera lojalt kan förklaras av att ett avtal syftar till att vardera parten genom samverkan ska uppnå en gynnsammare position och därför bör utgå från parternas rimliga förväntningar på hur avtalet ska genomföras.
Avtalsförhållandet innebär mot bakgrund av det anförda att en part med omsorg, dvs. efter bästa förmåga, ska respektera även de intressen som motparten har till följd av avtalet. Vilka krav som kan ställas på en parts lojalitet måste avgöras efter en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. På vilket sätt och med vilken styrka olika omständigheter påverkar lojalitetspliktens närmare innehåll kan alltså inte anges i en för alla fall gällande princip.
I lojalitetsplikten ligger ett krav på att parterna måste verka för att avtalet genomförs i enlighet med dess villkor. Utgångspunkten är att en part då måste avhålla sig från att vidta handlingar som medför risk för att motparten drabbas av skada. Särskilt gäller detta i situationer där en part har ett rättsligt, kunskapsmässigt eller ekonomiskt övertag. Detta hindrar inte att det i vissa situationer får godtas att en part vidtar för parten ekonomiskt rationella dispositioner, även om det kan få vissa negativa effekter för motparten.
Vid bedömningen av hur långt lojalitetsplikten sträcker sig för en part måste agerandet ställas i relation till motpartens rimliga förväntningar. Avtalet i sig, omständigheterna kring avtalets tillkomst och senare inträffade förhållanden får då stor betydelse.
Vad som nu har sagts kan även få aktualitet vid en parts passivitet när det gäller att lojalt uppfylla sina avtalade skyldigheter.
Bedömningen i detta fall
Den aktuella avtalsklausulen
Köparnas åtagande att överta resterande del av säljarens borgensåtagande finns intaget i klausul 10.6 i aktieöverlåtelseavtalet. Klausulen har följande lydelse.
När bolagets årsomsättning övergår 10 000 000 sek eller när bolaget omsatt totalt 10 000 000 sek från tillträdesdagen (tillträdesdagen beräknas som omsättning 0 sek), skall köparen överta resterande borgen i Handelsbanken för lån […].
Avtalsklausulen är giltig
Utredningen ger inte stöd för att omständigheterna vid avtalets tillkomst var sådana att det enligt 33 § avtalslagen skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa avtalsklausulen. Inte heller ger utredningen stöd för att omständigheterna är sådana att klausulen ska jämkas eller lämnas utan avseende med stöd av 36 § avtalslagen. Klausulen innebär ett åtagande för köparna att under vissa förutsättningar överta resterande borgen från säljaren. Huruvida den har någon rättslig verkan mot banken är utan betydelse för köparnas åtagande gentemot säljaren.
Klausulen utgör således avtalsinnehåll mellan parterna.
Innebörden av klausulen
Avtalet föreskriver inte någon uttrycklig skyldighet för köparna att driva verksamheten vidare i Evonet. Det anges enbart en skyldighet för köparna att överta det återstående borgensåtagandet när den angivna omsättningen i Evonet har uppnåtts. Likväl måste klausulen anses bygga på en gemensam uppfattning hos avtalsparterna om att verksamheten skulle drivas vidare i Evonet. Om köparna inte skulle ha någon som helst skyldighet att verka för att omsättningsmålet uppnås framstår klausulen som tämligen innehållslös för säljaren. Det framgår också av utredningen att parterna var inställda på att verksamheten i Evonet både kunde och skulle drivas vidare.
Klausulen måste mot den angivna bakgrunden förstås så att den innefattar en skyldighet för köparna att lojalt eftersträva det uppsatta omsättningsmålet. Parterna har därför enligt avtalet haft att efter bästa förmåga verka för att bolaget uppnådde detta.
Köparna har agerat i strid mot klausulens innebörd
Ett skäl till att koppla övertagandet av borgensåtagandet till ett omsättningsmål får antas ha varit att begränsa köparnas risk om det skulle visa sig att förvärvet inte blev framgångsrikt. Säljaren fick därmed bära en risk för att bolaget efter överlåtelsen inte gav det utfall som förväntades. Samtidigt förlorade säljaren, sedan aktierna hade tillträtts, möjligheten att i någon reell mening påverka verksamheten. Detta ställde särskilda krav på köparna att agera så att avtalet genomfördes på ett lojalt sätt.
Parterna var vid avtalstidpunkten medvetna om att Evonet var likvidationspliktigt och att ekonomin i bolaget var minst sagt bekymmersam. Köparna får mot denna bakgrund anses ha varit fria att vidta åtgärder för att bolaget skulle kunna drivas vidare på ett ekonomiskt sunt sätt. Den aktuella klausulen uteslöt inte heller att köparna, om det visade sig vara företagsekonomiskt nödvändigt, avvecklade bolagets verksamhet.
De åtgärder som vidtogs var radikala. Det är ostridigt att köparna krediterade fakturor utställda på bolag som var närstående till dem, att de underlät att fullfölja inneliggande kundorder och att de omdirigerade verksamheten i Evonet till närstående bolag. Det kapitaltillskott som köparna enligt aktieöverlåtelseavtalet skulle tillföra Evonet kom inte heller till stånd.
De dispositioner som köparna vidtog ska bedömas med beaktande av att säljaren vid överlåtelsen var medveten om bolagets bekymmersamma ekonomiska läge och därför måste ha varit införstådd med att det var nödvändigt att vidta åtgärder för att komma till rätta med bolagets svårigheter. Genom köparnas agerande kom emellertid en mycket stor del av omsättningen att hamna utanför Evonet. De vidtagna åtgärderna var mycket långtgående. De ger bilden av att köparna, i en strävan att skydda den verksamhet som drevs i närståendebolagen, agerade utan att ta hänsyn till Evonets – och därmed säljarens – intressen. Åtgärderna motverkade direkt det mellan parterna förutsatta omsättningsmålet. Köparna har inte visat att åtgärderna var företagsekonomiskt nödvändiga.
Av det anförda följer att köparna inte efter bästa förmåga har verkat för att omsättningsmålet skulle uppnås. De har därmed åsidosatt den lojalitetsplikt som avtalet innefattade.
Avslutande slutsatser
Som en förutsättning för domstolens prövning gäller att omsättningen skulle ha överstigit 10 miljoner kronor för det fall verksamheten uteslutande hade bedrivits i Evonet (se p. 6). När så inte skedde ledde det till att säljaren fick infria återstående del av borgensåtagandet. Köparna har därmed genom att inte uppfylla sina förpliktelser gentemot säljaren blivit skadeståndsskyldiga med ett belopp motsvarande det infriade borgensåtagandet.
Hovrättens dom ska således ändras i huvudsaken och tingsrättens domslut fastställas.
– – –
DOMSLUT
HD ändrar hovrättens dom och fastställer tingsrättens dom.