NJA 2018 s. 266

Domskäl

Tingsrätten (lagmannen Per Kjellsson, rådmannen Johan Nordegren och tingsfiskalen Ani Arevian) anförde i dom den 14 juni 2016 följande.

BAKGRUND

C.A. är amerikansk medborgare och antogs till utbildningen Analytical Finance (Utbildningen) som är ett kandidatprogram vid Mälardalens högskola i Västerås (MDH) med start höstterminen 2011. Utbildningen har bedrivits sedan 2001 och omfattar 180 högskolepoäng, vilket motsvarar tre års heltidsstudier. C.A. ansökte till Utbildningen den 5 december 2010 och fick ett meddelande per brev den 8 april 2011 att hon accepterats som student till Utbildningen. Till brevet bifogades en faktura för avgiften daterad den 11 april 2011, inbetalning av fakturan registrerades den 21 april 2011 och hon fick ett formellt antagningsbesked den 27 april 2011. Hon tog sin studieplats i anspråk då hon påbörjade Utbildningen den 29 augusti 2011.

Sedan höstterminen 2011 ska studenter från länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och Schweiz betala studieavgifter, som ska ge den svenska högskolan full kostnadstäckning för den studie- avgiftsfinansierade verksamheten i sin helhet. Avgiften, som slutligen fastställs av rektorn för MDH, var för C.A. 55 000 kr per termin. C.A. har betalat avgift för höstterminen 2011, vårterminen 2012, höstterminen 2012 och vårterminen 2013. Efter vissa avräkningar har hon tillhopa betalat 182 500 kr i avgifter. MDH har till C.A. återbetalat 11 688 kr avseende studieavgiften för kursen Microeconomics.

Under knappt fem terminer, från höstterminen 2011 till och med del av höstterminen 2013, uppnådde C.A. 46,5 godkända högskolepoäng inom Utbildningen och på MDH. Utöver detta har C.A. fått tillgodoräkna sig 34,5 högskolepoäng från studier utomlands. Således har C.A. sammanlagt uppnått 81 högskolepoäng inom Utbildningen. C.A. har framfört klagomål under februari 2013 avseende Utbildningen till MDH, Universitets- och högskolerådet samt till Student- och doktorand-ombudsmannen vid MDH. C.A. avbröt Utbildningen inför höstterminen 2013 eftersom hon var missnöjd med Utbildningens kvalitet. C.A. hade dessförinnan den 11 september via e-post från MDH fått besked om UKÄ:s beslut av den 6 september 2013 att ge Utbildningen det samlade om-dömet bristande kvalitet.

Universitetskanslerämbetet (UKÄ), som ansvarar för kvalitetssäkring av högskoleutbildning genom utvärdering och prövning av frågor om examenstillstånd, beslutade den 6 september 2013 att ge Utbildningen, i den del som skulle leda till kandidatexamen i ämnet matematik, det samlade omdömet bristande kvalitet. Fyra av fem examensmål hade inte uppnåtts och UKÄ ifrågasatte om MDH i fortsättningen skulle ha tillstånd att utfärda examen för huvudområdet matematik. Efter uppföljning och åtgärder från MDH:s sida beslutade UKÄ den 25 februari 2015 att inte dra in MDH:s examenstillstånd.

C.A. framställde den 18 september 2013 klagomål avseende Utbildningens kvalitet till MDH och begärde att MDH skulle återbetala studieavgifterna. Den 21 mars 2014 framställde hon ett formellt återbetalningskrav mot MDH. I ett motiverat beslut den 4 april samma år avslog MDH hennes krav. Beslutet kunde inte överklagas.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

C.A. har yrkat att tingsrätten ska förplikta Mälardalens högskola att till henne betala 170 812 kr, eller det lägre belopp som tingsrätten bedömer skäligt, jämte ränta - - -.

MDH har bestritt käromålet i dess helhet.

GRUNDER

C.A.

Förstahandsgrund

C.A. antogs till Utbildningen vid MDH med start höstterminen 2011. I samband med detta uppkom ett ömsesidigt förpliktigande avtal mellan C.A. och MDH. Genom avtalet får MDH, mot att C.A. betalade föreskrivna studieavgifter, anses ha åtagit sig att tillhan-dahålla en utbildning som uppfyller de kvalitetskrav och examensmål som följer av högskolelagen och högskoleförordningen. Utöver detta har MDH vid marknadsföringen av Utbildningen - på de sätt som framgår av programbladet, utbildningsplanen och informationen på MDH:s hemsida - lämnat uppgifter som förmedlat intrycket att Utbildningen uppfyller ovan angivna kvalitetskrav och examensmål.

C.A. har betalat föreskrivna studieavgifter. Utbildningen som MDH tillhandahållit har dock - på de sätt som framgår av bedömargruppens yttrande den 21 augusti 2013, UKÄ:s beslut den 6 september 2013 och MDH:s uppföljning av UKÄ:s beslut - inte uppfyllt ovan angivna kvalitetskrav och examensmål. Utbildningen har därmed avvikit från vad C.A. har haft rätt att kräva eller med fog har kunnat förutsätta. Den tjänst som avtalet avser har således varit behäftad med fel och MDH har gjort sig skyldig till avtals-brott. På grund av dessa fel, som har varit av väsentlig betydelse för C.A., har hon rätt att återfå de studieavgifter som hon har betalat.

Andrahandsgrund

MDH har genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning orsakat C.A. ren förmögenhetsskada. Den skadeståndsgrundande handlingen har bestått i att MDH har antagit C.A. till en utbildning som - på de sätt som anges i förstahandsgrunden - inte uppfyllt de kvalitetskrav och examensmål som följer av högskole- lagen och högskoleförordningen. C.A. hade inte betalat studieavgifterna och påbörjat utbildningen om hon hade känt till dessa brister. C.A:s skada motsvaras av de studieavgifter som hon har betalat för Utbildningen.

Tredjehandsgrund

MDH har genom fel eller försummelse orsakat C.A. ren förmögenhetsskada. Den skadeståndsgrundande handlingen har bestått i att MDH - på de sätt som framgår av programbladet, utbildningsplanen och information på MDH:s hemsida - lämnat information om Utbildningen som förmedlat det felaktiga intrycket att Utbildningen uppfyllde de kvalitetskrav och examensmål som följer av högskolelagen och högskoleförordningen. MDH får därmed anses ha lämnat felaktiga upplysningar eller råd. På grund av dessa upplysningar eller råd beslutade sig C.A. för att påbörja Utbildningen och betala föreskrivna studieavgifter. C.A. hade inte gjort detta om hon hade känt till att Utbildningen inte uppfyllde angivna kvalitetskrav och examensmål. C.A. har haft särskild anledning att lita på den information som MDH lämnat eftersom den har ett direkt samband med myndighetens verksamhetsområde. C.A:s skada motsvaras av de studieavgifter som hon har betalat för Utbildningen.

MDH

Angående förstahandsgrunden

Något avtal har inte uppkommit mellan MDH och C.A. Det rättsförhållande som uppkommit mellan C.A. och MDH är av offentligrättslig natur. Betalning av studieavgift är ett utflöde av den myndighetsutövning som sker vid antagningen. För det fall ett avtal ska anses ha uppkommit har MDH i vilket fall inte brutit mot någon förpliktelse. Det föreligger inget kausalsamband mellan UKÄ:s granskning av examinationsrätten inom huvudämnet matematik och Utbildningen. Det föreligger heller inget kausalsamband mellan å ena sidan MDH:s egen analys, som avser bristerna i uppfyllelsen av examensmålen, och å andra sidan de kurser inom Utbild-ningen C.A. läst. Utbildningen C.A. gått har således inte varit behäftad med de brister UKÄ gjort anmärkning om. Det bestrids att flera av de brister UKÄ påtalat ens kan utgöra ett konkret fel i tjänst.

Angående andrahands- och tredjehandsgrunderna

MDH har inte förfarit felaktigt eller vårdslöst vid myndighetsutövning eller i övrigt. Det föreligger inte kausalitet mellan bristerna som framkom vid UKÄ:s granskning och Utbildningen som C.A. antagits till och genomgått. Det föreligger under alla förhållanden inte adekvat kausalitet mellan myn-dighetsutövningen, det vill säga antagningen, betalningen av studieavgiften samt examinationer och den skada C.A. påstår sig ha lidit. Det kan under alla omständigheter inte föreligga något kausalsamband mellan de avgifter som förfallit efter att C.A. påbörjat utbildningen, d.v.s. från vårterminen 2012 och framåt. Det har varit frivilligt för C.A. att fortsätta Utbildningen. Det bestrids att utbildningsplanen och programbladet utgör myndighetsutövning eller är att betrakta som en utfästelse. Det bestrids att MDH medvetet eller av försumlighet lämnat felaktiga uppgifter avseende Utbildningen i utbildningsplanen, programbladet och på hemsidan.

DOMSKÄL

Utredningen

Parterna har åberopat skriftlig bevisning. C.A. har åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv och vittnesförhör med L.R., vid utvärde-ringsavdelningen på UKÄ och som deltagit i utvärderingen som är aktuell i målet. MDH har åberopat förhör med partsakkunnige V.P., vid utvärde-ringsavdelningen på UKÄ.

Tingsrättens bedömning

Har C.A. och MDH träffat ett avtal?

En första fråga tingsrätten måste besvara är om C.A. och MDH träffat ett avtal som innebär ömsesidiga förpliktelser, eller om deras förhållande innebär myndighetsutövning från MDH:s sida och är rent offentligrättsligt.

Någon definition av begreppet myndighetsutövning finns inte i nu gällande förvaltningslag. Definitionen i 3 § 1971 års förvaltningslag anses fortfarande gälla (se Trygve Hellners och Bo Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 2007). Definitionen lyder "utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jäm-förbart förhållande.". Mälardalens högskola drivs som en stiftelse; huvudman är staten. Utbildningen avser leda till kandidatexamen. Beslut om antagning, examen, tillfällig avstängning och avskiljande och andra disciplinära åtgärder är reglerade i författning och är eller bär stark prägel av myndighetsutövning. Vidare ger UKÄ (och tidigare Högskoleverket) examenstillstånd till statliga högskolor och kan även dra tillbaka dessa om det finns brister i utbildningen. Högskoleutbildning har således tydliga offentligrättsliga inslag vad gäller förhållandet mellan student och högskola.

Från dessa offentligrättsliga inslag kan man skilja tillhandahållandet av själva undervisningen. Utbildning och undervisning innebär i allmänhet att någon tillhandahåller en arbetsprestation som kräver viss kunskap. Utbildning är således att betrakta som en tjänst. Detta visar sig i att det står var och en fritt att i privat regi mot betalning erbjuda utbildningar som liknar de som högskolor tillhandahåller. Sådana utbildningar står inte under statens tillsyn och leder inte till examen i högskolelagens mening. För kvalitetskraven har köparen/studenten att lita till avtalet och marknadsrättslig lagstiftning. Det finns enligt tingsrättens mening inte någon saklig skillnad mellan högre utbildning i privat regi eller statlig högskoleutbildning, vad gäller själva undervisningen; i så måtto är Utbildningen att betrakta som en tjänst som MDH tillhandahåller.

C.A. har enligt förordningen om anmälningsavgift och studieavgift vid universitet och högskolor, varit skyldig att betala avgift för sina studier. Högskolan ska enligt förordningen ta ut avgift för studierna, beräknad så att högskolan får full kostnadstäckning. Studenten måste betala avgiften senast vid den tidpunkt som högskolan bestämmer. Betalar inte studenten avgiften efter påminnelse ska högskolan stänga av studenten med omedelbar verkan till dess betalning sker. När studenten antas till utbildningen uppkommer således en skyldighet för denne att betala avgift enligt vad högskolan har bestämt. Förhållandet mellan C.A. och MDH präglas således av ömsesidighet - C.A. får åtnjuta tjänsten först då hon betalat. Tingsrätten delar inte MDH:s uppfattning att betalning av avgift endast är ett utflöde av myndighetsutövning vid antagningen.

I rättsfallet NJA 1998 s. 656, som rörde frågan om allmän domstol var behörig att pröva tvist om betalning av barnomsorgsavgif-ter, hade en förälder begärt återbetalning av avgiften eftersom kommunen inte uppfyllt sina skyldigheter i rättsförhållandet mel-lan parterna, bl.a. då det förekom mögel i daghemslokalen. HD fann att trots att det fanns starka offentligrättsliga inslag, uppstår ett ömsesidigt förpliktande avtal mellan kommunen och föräldrarna då en barnomsorgsplats tas i anspråk. I rättsfallet NJA 2008 s. 642 bekräftade HD att ett avtal om barnomsorg har principiell karaktär av ömsesidigt förpliktande avtal, trots att det offentligrättsliga inslaget sedan 1998 års fall stärkts genom införandet av maxtaxa. Då kommuner förutom att vara bundna av maxtaxan är skyldiga att erbjuda, och föräldrar berättigade till, barnomsorg, har högskoleutbildning enligt tingsrätten en högre grad av privaträttslig karaktär än barnomsorg. Tingsrätten anser mot denna bakgrund att det föreligger ett ömsesidigt förpliktande avtal mellan C.A. och MDH.

Tingsrättens bedömning kan sammanfattas sålunda. Även om statlig högskoleutbildning har offentligrättsliga drag, är själva undervisningen en tjänst.

Eftersom C.A. måste betala avgift för att få Utbildningen, bör rättsförhållandet mellan henne och MDH anses som ett ömsesidigt förpliktande avtal.

Vad har C.A. och MDH avtalat?

Avtal om högskoleutbildning är inte en särskilt reglerad avtalstyp och omfattas inte av t.ex. konsumenttjänstlagen, konsumentköplagen eller köplagen. När man ska bestämma vad som gäller rättsligt för ett sådant avtal är man därför hänvisad till allmänna avtalsrättsliga principer och analogier med t.ex. nyssnämnda lagar.

Ett avtalsförhållande kännetecknas av att parterna är överens om vilka prestationer som ska utföras. För C.A:s del var hennes prestation, sedan hon antagits, att betala studieavgift om 55 000 kr. Innehållet i den prestation som MDH är underkastad får bestämmas med ledning av dels hur programmet beskrivits i kursplanen och motsvarande information som varit tillgängligt för C.A. före antagningen, dels med det innehåll och den kvalitet som anges i lag och förordning.

C.A. har berättat för tingsrätten att en avgörande anledning till att hon påbörjade sina studier på MDH var att hon skulle gå Utbildningen och ta examen och att hon inte hade påbörjat studier på MDH för att gå enstaka kurser. Enligt tingsrättens uppfattning är denna uppgift trovärdig då det är svårt att tänka sig att en person skulle flytta från USA till Sverige för att betala för att läsa endast enstaka kurser vid MDH. Vidare har första fakturan från MDH uttryckligen avsett "tuition fees" för Analytical Finance.

Avtalet mellan C.A. och MDH har således inneburit att hon mot att betala föreskrivna avgifter skulle få möjlighet att ta en kandidatexamen inom programmet Analytical Finance med den kvalitet som följer av lag och förordningar.

Har MDH brutit mot avtalet?

Högskoleverket, vars nu aktuella uppgifter sedermera övertagits av UKÄ, gav under 2012 en bedömargrupp, som bestod av lärare och forskare vid universitet och högskolor, i uppdrag att granska utbildningar som leder till kandidat- eller masterexamen inom matematik och närliggande utbildningar. Bland annat granskades kandidatutbildningen i matematik vid MDH. Det framgår av ut-redningen, bl.a. MDH:s självvärdering i anledning av granskningen, att kandidatprogrammet Analytical Finance (dvs. Utbildningen), vid sidan av att läsa enstaka kurser, var det sätt på vilket en student kunde få kandidatexamen i matematik från MDH. Tingsrätten finner därför att det är klarlagt att UKÄ:s utvärdering omfattat Utbildningen. Underlaget för bedömningen var examensarbeten, självvärderingar från högskolorna samt redovisning från studenter och tidigare studenter. Bedömargruppens kvalitetsutvärdering gjordes utifrån de krav som ställs i högskolelagen och högskoleförordningen, närmare bestämt om utbildningarna leder till att studenterna uppnår målen i examensbeskrivningen. Utvärderingen genomfördes under år 2012 och 2013 och omfattade examensarbeten som i fyra fall lämnats in under hösten 2011 och i ett fall under sommaren 2012. Eftersom C.A. påbörjade Utbildningen höstterminen 2011, anser tingsrätten att utvärderingen och bedömningen avspeglar förhållandena då hon var inskriven.

I yttrande med anledning av genomfört uppdrag av den 31 januari 2013 redovisade bedömargruppen följande förslag till samlat omdöme:

"sammantaget visar underlagen på bristande måluppfyllelse när det gäller målet att visa kunskap och förståelse inom huvudområdet för utbildningen, inbegripet kunskap om områdets vetenskapliga grund, kunskap om tillämpliga metoder, fördjupad kunskap inom någon del av området samt orientering om aktuella forskningsfrågor, för målet om att söka, samla, värdera och kritiskt tolka relevant information i en problemställning samt att kritiskt diskutera företeelser, frågeställningar och situationer, för målet om att självständigt identifiera, formulera och lösa problem och att genomföra uppgifter inom givna tidsramar och slutligen för målet om att muntligt och skriftligt redogöra för och diskutera information, problem och lösningar i dialog med olika grupper. Underlagen visar på hög måluppfyllelse när det gäller att göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter. Den samlade bedömningen är att utbildningen håller bristande kvalitet."

Som nämnts inledningsvis under rubriken bakgrund, var alltså fyra av fem examensmål inte uppfyllda och UKÄ beslutade den 6 september 2013 att ge det samlade omdömet bristande kvalitet för utbildning som leder till kandidatexamen i matematik vid MDH. Omdömet bristande kvalitet innebar att UKÄ ifrågasatte MDH:s tillstånd att utfärda denna examen och att UKÄ efter upp-följning skulle ta ställning till om tillståndet skulle dras in.

Tingsrätten, som inte finner skäl att ifrågasätta UKÄ:s och bedömargruppens slutsatser, finner att Utbildningen inte stämt överens med vad som följer av avtalet mellan MDH och C.A. MDH har därmed inte tillhandahållit C.A. avtalad prestation utan har brutit mot avtalet.

Vad blir följden av MDH:s avtalsbrott?

Tingsrätten har ovan konstaterat att en student kunde få kandidatexamen i matematik från MDH antingen genom att bli antagen till och genomgå Utbildningen eller genom att läsa vissa enstaka kurser. Tingsrätten har vidare kommit fram till att avtalet inneburit att C.A. mot att betala föreskrivna avgifter skulle få möjlighet att ta en kandidatexamen inom Analytical Finance med den kvalitet som följer av lag och förordningar. Annorlunda uttryckt hade C.A. köpt plats på Utbildningen med möjligheten att ta en examen med viss kvalitet.

I det ovan nämnda rättsfallet NJA 2008 s. 642, uttalade HD att det är en grundläggande avtalsrättslig princip att den som inte får en avtalad prestation inte är skyldig att betala för den. Det som prövades i det målet var emellertid om föräldern var betalningsskyldig för barnomsorgsavgifter. I detta mål går C.A:s talan, vad gäller förstahandsgrunden, ut på att hon ska få tillbaka redan be-talda studieavgifter och är närmast att beteckna som en talan om prisavdrag på grund av fel. C.A. har inte åberopat att hon hävt avtalet.

Varken köplagen, konsumentköplagen eller konsumenttjänstlagen är som nämnts direkt tillämplig. I den rättsvetenskapliga litteraturen har anförts att det inte är helt klart om prisavdraget är en allmän avtalsrättslig princip eller om det endast kan göras gällande med stöd av uttrycklig lag (se Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, åttonde upplagan, s. 225 f. med hänvisningar).

Analogier med konsumenttjänstlagen, som med hänsyn till att det är fråga om en tjänst och till styrkeförhållandet mellan parterna kunde ha varit aktuella, är inte ändamålsenliga eftersom den lagens tillämpningsområde är arbete på och förvaring av annans egendom. Dessutom bygger konsumenttjänstlagens påföljdssystem - även vad gäller prisavdrag - på näringsidkarens skyldighet att avhjälpa, vilket passar mindre bra när det gäller utbildningstjänster.

I 38 § köplagen, stadgas att om köparen kräver prisavdrag, ska det beräknas så att förhållandet mellan det nedsatta och det avtalsenliga priset svarar mot förhållandet vid tidpunkten för avlämnandet mellan varans värde i felaktigt och avtalsenligt skick. I 28 § konsumentköplagen anges att prisavdraget ska bestämmas så att det "svarar mot felet". I förarbetena till konsumenttjänstla-gen förtydligas att prisavdraget ska bestämmas enligt samma principer som gäller enligt köplagen samt anges att det ligger i sakens natur att en sådan beräkning ofta måste ske på ett ganska schablonmässigt sätt (se prop. 1989/90:89 s. 126). Även vid fel i fastighet ska avdraget bestämmas enligt i princip samma proportionella metod, se 4 kap. 19 c § JB.

Ovanstående sätt att bestämma prisavdrag får därmed enligt tingsrätten anses utgöra en i svensk rätt allmänt spridd regel när det gäller att bestämma prisavdrag vid fel (även om det bland vetenskapsmän råder oklarheter om det även är en allmän avtals-rättslig princip). Tingsrätten finner att denna regel, med det skön som lagstiftaren anvisat vad gäller konsumentförhållanden och trots att det är fråga om en immateriell tjänst, kan tillämpas analogivis på frågan om vilka följder MDH:s avtalsbrott ska få. Regelns tillämpning på frågeställningen innebär att tingsrätten ska bestämma prisavdragets storlek genom en jämförelse mellan Utbildningens värde i avtalat och i felaktigt skick. Att närmare bestämma en utbildnings värde är naturligtvis i närheten av omöjligt. Emellertid har Utbildningens kvalitet varit så bristfällig att MDH:s tillstånd att meddela examen kunde komma att dras in om bättring inte skedde. Under sådana omständigheter har det förelegat en stor risk för att C.A. inte skulle få någon examen även om hon fullföljde alla kurser som ingick i Utbildningen. Avtalet har inte avsett enstaka kurser. Felet i Utbildningen är därmed enligt tingsrättens mening så väsentligt att Utbildningen praktiskt taget saknade värde jämfört med vad som avtalats mellan MDH och C.A. Det spelar härvid inte någon roll att hon haft rätt att tillgodoräkna sig de högskolepoäng som hon uppnått på antingen Utbildningen eller annan högskoleutbildning. C.A. har därför rätt att som prisavdrag återfå hela det belopp hon betalat till MDH. Det är ostridigt att hon betalt hela det yrkade beloppet, 170 812 kr. C.A:s yrkande ska därför bifallas helt.

- - -

DOMSLUT

Tingsrätten förpliktar Mälardalens högskola att till C.A. betala 170 812 kr jämte ränta - - -.

Domskäl

Hovrätten (hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättslagmannen Staffan Lind, referent, och tf. hovrättsassessorn Maria Win-blad von Walter) anförde i dom den 6 april 2017 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Parterna har åberopat samma grunder och omständigheter som i tingsrätten samt utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i tingsrätten. Parterna är dock överens om att högskolan inte, som tingsrätten har utgått från, är en stiftelse utan att högsko-lan har staten som huvudman.

C.A. har i hovrätten förtydligat att hon i tingsrätten inte gjorde gällande marknadsföringen som framgick av programbladet som grund för talan. Utredningen är i övrigt densamma som i tingsrätten.

Har C.A. och högskolan träffat ett ömsesidigt förpliktande avtal?

Den inledande frågan som ska besvaras är om C.A. och högskolan genom att C.A. har antagits till programmet Analytical Finance och betalat studieavgifterna därmed har ingått ett ömsesidigt förpliktande avtal eller om rättsförhållandet dem emellan är av of-fentligrättslig natur.

Tingsrätten har redogjort för de inslag i utbildningen som är av offentligrättslig karaktär vad gäller förhållandet mellan studenten och högskolan. Hovrätten ansluter sig till tingsrättens redogörelse och bedömningar i dessa delar. Som framgår av parternas inställning i hovrätten har dock tingsrätten felaktigt utgått från att högskolan drivs som en stiftelse. Parterna är ense om att högskolan har staten som huvudman.

I likhet med tingsrätten anser hovrätten att de offentligrättsliga inslagen ska skiljas från tillhandahållandet av själva utbildningen och undervisningen. Utbildningen är, som tingsrätten också funnit, att se som en form av tjänst som högskolan tillhandahåller.

Eftersom C.A. inte var medborgare i en EES-stat eller Schweiz var hon skyldig att efter antagningen betala studieavgift för att få följa utbildningen (jfr 4 kap. 4 § högskolelagen, 1992:1434). Frågan om avgiftsskyldigheten för studenter som inte är medborgare i en EES-stat eller Schweiz skulle kunna innebära att dessa får rättigheter som i ett ömsesidigt förpliktande avtal har av lagstiftaren överlämnats till rättstillämpningen (jfr prop. 2009/10:65 s. 20). Tingsrätten har redogjort för innebörden av denna avgiftsskyldighet. Liksom tingsrätten konstaterar hovrätten att C.A. får följa undervisningen och utbildningen först då hon har betalat avgiften och förhållandet präglas därför av en ömsesidighet.

Tingsrätten har redogjort för avgörandena från HD rörande barnomsorg, NJA 1998 s. 656 (I) och NJA 2008 s. 642. HD fann att det, trots att det fanns starka offentligrättsliga inslag med bland annat offentlig tillsyn av verksamheten, skyldighet för kommunen att tillhandahålla tjänsten och s.k. maxtaxa, ändå uppstod ett ömsesidigt förpliktande avtal mellan kommunen och föräldrarna. Förhållandena i rättsfallen har stora likheter med förhållandena i målet mellan C.A. och högskolan. Som tingsrätten framhållit har förhållandena än starkare prägel av ömsesidighet genom att högskolan inte har en skyldighet att tillhandahålla utbildning till studenter som inte är medborgare i en EES-stat eller Schweiz samt då den studieavgift som måste betalas ska ge högskolan full kost-nadstäckning (jfr 6 § i förordningen, 2010:543, om anmälningsavgift och studieavgift vid universitet och högskolor). Ett sådant synsätt får också stöd i litteraturen (Bertil Bengtsson, Offentliga tjänster i civilrättsligt perspektiv, 2013, s. 122 ff.).

Med hänsyn till detta delar hovrätten tingsrättens bedömningar och ansluter sig till tingsrättens slutsats att rättsförhållandet mellan C.A. och högskolan är att anse som ett ömsesidigt förpliktande avtal.

Vad har C.A. och högskolan avtalat och har högskolan brutit mot sin del av avtalet?

Inledningsvis konstaterar hovrätten att tingsrätten kommit fram till att avtalsinnehållet har inneburit att C.A. efter att ha antagits och mot att betala studieavgifter skulle få möjlighet att ta en kandidatexamen inom Analytical Finance med den kvalitet som följer av lag och förordningar. Tingsrätten har sammanfattat detta med att C.A. hade köpt en plats på programmet Analytical Finance med möjlighet att ta en examen med viss kvalitet.

Tingsrättens formulering är något mer långtgående än vad C.A. har gjort gällande och som framgår av tingsrättens dom under rubriken Förstahandsgrund. Det som C.A. har gjort gällande är brister i kvaliteten i utbildningen och inte brister i kvaliteten i examen. Hovrätten utgår vid prövningen från det som C.A. i denna del har gjort gällande som grund för talan.

Parterna är överens om att C.A. antogs till programmet Analytical Finance och att hon har betalat de avgifter som högskolan har aviserat henne om. En fråga är då om det avtal, som även hovrätten har kommit fram till att parterna har ingått, omfattar hela utbildningen för programmet Analytical Finance eller, som högskolan gör gällande, endast den utbildning avseende de enstaka kurser som respektive terminsavgift omfattar. I denna fråga delar hovrätten tingsrättens värdering av utredningen och slutsatsen blir således att avtalet omfattar hela utbildningen Analytical Finance.

Nästa fråga som hovrätten har att ta ställning till är om avtalet innehåller åtaganden när det gäller kvaliteten på utbildningen.

C.A. har gjort gällande att högskolan i avtalet har åtagit sig att tillhandahålla en utbildning som uppfyller de kvalitetskrav och examensmål som följer av högskolelagen och högskoleförordningen. Hon har också gjort gällande att högskolan i sin marknadsfö-ring förmedlat intrycket att utbildningen håller dessa mål. Högskolan har motsatt sig att ett avtal skulle ha ett sådant innehåll.

HD har i 2008 års barnomsorgsfall uttalat att när innehållet i parternas förpliktelser i ett avtalsförhållande bedöms måste rättsförhållandets offentligrättsliga prägel beaktas. De offentligrättsliga inslagen bör då ge utslag i de avseenden där de har betydelse för den förpliktelse som är i fråga.

Som framgår ovan har C.A. gjort gällande att högskolans förpliktelse är att tillhandahålla utbildning av viss kvalitet. När det gäller frågan om kvalitet finns det offentligrättsliga inslag eftersom skolan är skyldig enligt lag att se till att utbildningens kvalitet håller hög nivå (1 kap. 4 § högskolelagen). En student har då enligt hovrättens mening rätt att utgå från att utbildning som lyder under högskolelagen håller de krav som lagen uppställer. En högskola som tillhandahåller en utbildning är bunden av högskolelagen vilket ger studenter fog för antagandet att utbildningen kommer att hålla den kvaliteten. En student ska alltså kunna lita på att utbildningar som lyder under högskolelagen håller i lagen fastställd kvalitet.

Hovrättens slutsats blir följaktligen att kvalitetskravet i högskolelagen är en del av innehållet i avtalet mellan C.A. och högskolan.

Har C.A. visat att högskolan inte har uppfyllt kvalitetskravet?

Det är C.A. som har att visa att kvaliteten i utbildningens innehåll avvek från högskolelagens kvalitetskrav. På det statliga högskoleområdet har tidigare Högskoleverket och numera Universitetskanslersämbetet uppgiften att utvärdera och granska utbildningar som leder till bland annat kandidatexamen.

En sådan utvärdering har gjorts för den kandidatutbildning i matematik som högskolan tillhandahöll under perioden 2011 till 2013. Hovrätten delar tingsrättens slutsats att utbildningen Analytical Finance omfattades av utvärderingen.

Slutsatserna av Universitetskanslersämbetets utvärdering med bedömargruppens yttrande som underlag samt de självvärderingar som högskolan gjorde med anledning av utvärderingen visar att utbildningen i flera avseenden inte nådde målet att till-handahålla utbildning av hög kvalitet.

Universitetskanslersämbetet använde den utvärderingsmetod som för den aktuella perioden var gängse för utvärderingar på högskoleområdet. Hovrätten konstaterar att utvärderingen direkt avser frågan om kvaliteten i den del av avtalsinnehållet som högskolan skulle tillhandahålla C.A. Utredningen och högskolans åtgärdsplan visar också att det har rört sig om brister under hela utbildningen i dess olika skeden. De förbättringsåtgärder som högskolan med anledning av utvärderingen vidtog får i viss mån anses bekräfta att bristerna förelåg. Det är i praktiken högskolan som har förutsättningar att ta fram underlag för att bedöma utbildningens kvalitet. Det kan inte krävas att C.A. ska ta fram ytterligare underlag för att styrka att högskolan har brutit mot kvali-tetskravet i avtalet. Hovrätten kommer således fram till att C.A. har visat att utbildningen inte höll den avtalade nivån, hög kvalitet. Hon har därmed visat att högskolan har brutit mot sin del av uppfyllelsen av avtalet.

Vilken följd får högskolans avtalsbrott?

Utbildningens brister är sådana att C.A. bör kunna använda sig av någon form av köprättslig sanktion gentemot högskolan. Frågan är om hon har rätt till prisavdrag.

En allmän utgångspunkt i konsumentförhållanden, som avtalet mellan C.A. och högskolan har likheter med, är att det finns en möjlighet att avhjälpa fel och brister. Av utredningen framgår dock att vid den tidpunkten då C.A. avbröt utbildningen och begärde ersättning i form av prisavdrag hade kvalitetsbristerna i utbildningen ännu inte avhjälpts. Denna fråga utgör således inte ett hinder för C.A. att begära ersättning i form av prisavdrag.

HD har i 2008 års barnomsorgsfall uttalat att det är en grundläggande avtalsrättslig princip att den som inte får en avtalad prestation inte är skyldig att betala för den. I det målet prövades om föräldern var betalningsskyldig för barnomsorgsavgifter för tid då kommunen inte hade tillhandahållit sin prestation. C.A:s talan går ut på att hon ska få tillbaka redan betalda studieavgifter på grund av att högskolan inte har tillhandahållit sin prestation. Den enda skillnaden mot de angivna fallen är att betalning har skett i förskott. Även i denna situation bör samma princip gälla, dvs. vid utebliven prestation är den andra parten inte betalningsskyldig. Med detta synsätt har enligt hovrättens mening C.A. rätt till prisavdrag på grund av att högskolan inte tillhandahöll utbildning av hög kvalitet.

I likhet med tingsrätten gör hovrätten bedömningen att den allmänna regeln om hur prisavdrag bör bestämmas i detta fall leder till att en jämförelse bör göras mellan utbildningens värde i avtalat och i felaktigt skick. Detta är givetvis en mycket svår jämförelse att göra.

Tingsrätten har kommit fram till att felet har varit så väsentligt att utbildningen praktiskt taget saknade värde för C.A., jämfört med vad som avtalats mellan henne och högskolan. Till grund för den bedömningen har dock tingsrätten lagt att utbildningens kvalitet har varit så bristfällig att högskolans tillstånd att meddela examen kunde komma att dras in och att det då förelåg en stor risk för att C.A. inte skulle få någon examen även om hon fullföljde alla kurser som ingick i utbildningen. Denna slutsats bygger på utgångspunkten att högskolan var en stiftelse. Parterna är dock ense om att det inte förhåller sig på så sätt, utan att högskolan har staten som huvudman. Detta leder till att C.A., även om högskolan förlorade sin examensrätt, ändå skulle ha rätt att få examen om hon uppfyllde förutsättningarna för detta (jfr 1 kap. 14 § högskolelagen).

Hovrätten gör med denna utgångspunkt bedömningen att C.A. i allt fall har haft viss nytta av den utbildning som hon har tagit del av under fyra terminer. Hon har dessutom tillgodogjort sig ett inte ringa antal högskolepoäng. Vid sådant förhållande, och då C.A. inte på något annat sätt visat att utbildningen praktiskt taget saknade värde för henne, kan prisavdraget inte bestämmas till hela det belopp som hon har betalat. Eftersom det inte är möjligt att bestämma ett exakt värde för utbildningen får en skälighetsbedömning göras. Enligt hovrättens mening framstår det som rimligt att i detta fall bestämma prisavdragets storlek till 50 procent av inbetalat belopp.

Slutsatsen av hovrättens bedömningar är att tingsrättens dom ska ändras på så sätt att högskolan ska återbetala hälften av det yrkade beloppet, dvs. 85 406 kr jämte ränta.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att Mälardalens högskola ska betala 85 406 kr jämte ränta - - -.

Hovrättsrådet Vibeke Sylten var av skiljaktig mening och anförde för egen del:

Jag delar majoritetens slutsats att ett ömsesidigt förpliktande avtal uppkommit mellan högskolan och C.A. Detta följer redan av den rättsutveckling som redogjorts för (se NJA 1998 s.656 I och NJA 2008 s. 642). Rättsförhållandet mellan högskolan och C.A. är alltså inte rent offent-lig­rättsligt.

De åberopade rättsfallen ger stöd för att civilrättsliga aspekter kan anläggas även på rättsförhållanden som i grunden är av offentligrättslig natur, såsom i detta fall. Jag gör dock inte samma tolkning av rättsfallens räckvidd och konsekvenser som majoriteten. Det första fallet från 1998 behandlar framförallt allmän domstols behörighet och besvarar inte alls frågan hur prövningen av förpliktelserna ska göras (jfr NJA 1983 s. 680). I 2008 års fall är att märka att prestationen - tillhandahållande av daghemsplats - helt hade uteblivit från kommunens sida. Att någon betalning då inte skulle erläggas ter sig följdriktigt. Skillnaden mot detta fall är dock betydande, där fel i form av en kvalitetsbrist görs gällande. Det bör noteras att i 2008 års fall uttalas att vid bestämmande av innehållet i parternas förpliktelser i ett avtalsförhållande av aktuellt slag måste rättsförhållandets offentligrättsliga prägel beaktas. Vidare sägs att de offentligrättsliga inslagen bör ge utslag i de avseenden där de har betydelse för den förpliktelse som är i fråga.

Avtal om utbildningstjänst på högskolenivå mellan lärosätet och en utländsk student måste anses vara av eget slag. Även om det kan benämnas som ett ömsesidigt förpliktande avtal besvaras egentligen inte frågorna i målet med det konstaterandet. Avtalsfriheten är t.ex. i hög grad begränsad vad gäller avtalets innehåll. Avgiften är författningsreglerad och högskolan kan inte heller i fall av utebliven betalning vidta indrivningsåtgärder, utan påföljden är avstängning från utbildningstjänsten. Tjänsten som tillhandahålls är omgärdad av offentligrättslig lagstiftning, främst högskolelagen och tillhörande förordning med det rättsskydd som följer för studenten. Detta har betydelse för såväl bedömningen av avtalsinnehåll som bedömningen av eventuella avtalsbrott och dess konsekvenser.

I fråga om vad som kan sägas utgöra avtalsinnehåll delar jag majoritetens bedömning att avtalet får anses omfatta hela utbildningen Analytical Finance och att kvalitetskravet enligt högskolelagen får anses utgöra en del av avtalsinnehållet.

Nästa fråga är då om högskolan gjort sig skyldigt till avtalsbrott som kan medföra en kontraktsrättslig påföljd.

Vad gäller den bristande kvalitet som gjorts gällande är det enbart den utredning som Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har genomfört som är av direkt betydelse i målet.

Det ankommer, enligt min mening, inte på domstolen att avgöra om den metod som använts är ändamålsenlig, eller om de resultat som UKÄ kommit fram till är de riktiga i förhållande till lagens begrepp hög kvalitet. Hur uppdraget utförts eller hur tillsyn i allmänhet bedrivs är frågor som helt faller inom det offentligrättsliga området. Det är således ett faktum i målet att UKÄ gjort bedömningen att högskolans kandidatexamen i matematik hade bristande kvalitet, dvs. att högskolelagens krav inte uppfylldes. Frågan är i stället om och på vilket sätt detta resultat är relevant i den aktuella tvisten. Vid sidan av de självklara utgångspunkterna att utredningens syfte naturligtvis är ett annat än att påvisa avtalsbrott och att varje nedslag från en tillsynsmyndighet inte kan innebära grund för civilrättsliga påföljder, så måste utredningens innebörd när-mare analyseras.

Staten är huvudman för utbildningen och det har inte funnits någon risk att C.A. inte skulle få ut någon examen, trots resultatet från UKÄ. Det kan, enligt min mening, inte bortses från att utvärderingen inneburit en granskning av utbildningarnas resultat som till stor del grundats på i vilken utsträckning studenternas faktiska studieresultat motsvarade de förväntade studieresultaten. Avvikelserna härvidlag var det lärosäternas sak att analysera och åtgärda, om examinationsrätten inte skulle förloras. Så har också skett i detta fall.

C.A:s grund för sin talan utgörs av påstådd bristande kvalitet i den utbildning hon genomgått. Det förefaller mest närliggande att analogisera från konsumenttjänstlagen i detta fall, även om det är förenat med svårigheter.

Konsumenttjänstlagens utgångspunkter kan sägas vara en tjänst som består av engångsprestation, något som passar mindre väl in på utbildningstjänster på högskolenivå. Att betrakta högskolan som en näringsidkare eller studenten som konsument ter sig inte helt adekvat (jfr NJA 2013 s. 980). Den konstaterade bristen kan enligt min mening inte anses utgöra ett konkret fel i tjänsten. För detta borde krävas att C.A. visar att den genomgångna utbildningen för hennes vidkommande varit bristfällig och på vilket sätt. Det har hon inte gjort. Konsumenttjänstlagens regelverk förutsätter dessutom att näringsidkaren kan vidta rättelse när fel i en tjänst uppkommit. Överfört till aktuella förhållanden skulle i så fall de ansträngningar som högskolan gjort för att komma till rätta med de brister som framkommit i utredningen kunna betraktas som rättelse.

Det rättsliga utrymmet för att sätta ned avgiften i detta fall måste med redovisat synsätt anses vara ytterst begränsat. Det majoriteten angett som skäl för att inte nedsätta avgiften till noll anser jag vara skäl för att inte sätta ned avgiften alls. Även om utbildningen Analytical Finance konstaterats ha bristande kvalitet har åtgärder vidtagits för att vidmakthålla kvaliteten. Den utbildning som C.A. genomgått har inte visats vara värdelös och hon har kunnat tillgodoräkna sig de poäng hon erhållit och omregistrera sig för redan betalda kurser.

Högskolan har sammanfattningsvis inte gjort sig skyldig till avtalsbrott på ett sätt som kan medföra nedsättning av avgiften på kontraktsrättslig grund. Min slutsats av det sagda är att C.A:s yrkande om återfående av avgifter inte ska bifallas. Med ändring av tingsrättens dom ska käromålet såvitt avser förstahandsgrunden därför ogillas.

Överröstad i denna fråga saknar jag skäl att pröva övriga åberopade grunder för talan.

Domskäl

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Johnny Herre, Agneta Bäcklund, Lars Edlund, referent, och Malin Bonthron) meddelade den 17 april 2018 följande dom.

DOMSKÄL

Prejudikatfrågan

Bakgrund

Parternas grunder

Rättsförhållandet mellan en högskola och avgiftsskyldiga studenter

HD:s praxis

Finns det inslag av ett ömsesidigt förpliktande avtal?

Har högskolan begått avtalsbrott?

Vilken påföljd föranleder avtalsbrottet?

- - -

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens domslut på det sättet att det belopp som Mälardalens högskola förpliktas att betala till C.A. bestäms till 114 000 kr jämte ränta - - -.