NJA 2020 s. 373

Ett editionsföreläggande kan avse tillhandahållande i elektronisk form av elektroniskt lagrad information.

Mora tingsrätt

Idre Fjällrestauranger AB förde talan vid Mora tingsrätt mot Stiftelsen Idre Fjäll angående ersättning för bolagets förlust på grund av att stiftelsen hade sagt upp ett hyresavtal utan sakliga skäl. Stiftelsen bestred käromålet och g jorde gällande att det hade förelegat befogad anledning att upplösa hyresförhållandet.

Stiftelsen yrkade att tingsrätten genom editionsföreläggande skulle förplikta bolaget att senast två veckor från tingsrättens beslut tillhandahålla bolagets bokföring för de senaste sex räkenskapsåren, 2010/2011–2015/16, i SIE4-f iler genom att bolaget bifogade SIE4-f ilerna i e-postmeddelanden till rättens kansli eller kopierade över SIE4-f ilerna på ett USB-minne som lämnades över till rättens kansli. Stiftelsen yrkade vidare att bolaget skulle inkomma med det angivna vid äventyr av vite, alternativt att tillhandahållandet skulle ske genom Kronofogdemyndighetens försorg samt att sådant verkställande skulle få ske utan att beslutet hade vunnit laga kraft.

Som grunder för sitt yrkande anförde stiftelsen följande.

Stiftelsen har genom avtalet om omsättningshyra haft en långtgående rätt att kontrollera bolagets räkenskapsmaterial. Det framgår av hyreskontraktet mellan parterna att stiftelsen får ta del av bl.a. bolagets bokföring och deklarationer.

Hyreskontraktet mellan parterna begränsar inte heller stiftelsens rätt att ta del av bokföringen med hänsyn till företagshemligheter. Stiftelsen är i behov av SIE4-f ilerna eftersom dessa, till skillnad mot tidigare resultatrapporter som översänts, möjliggör för stiftelsen att kontrollera om alla intäkter och kostnader bokförts korrekt och till rätt enhet och därmed att kunna göra en mer precis och vederhäftig värdering av bolagets rörelse. SIE4-f iler är en absolut nödvändighet vid revisioner för att utföra kostnadseffektiva analyser och granskningar av ett företags räkenskaper. Stiftelsen har även anfört att SIE4-f iler är att anse som skriftlig handling eftersom innehållet är möjligt att skriva ut.

Bolaget bestred yrkandena i sin helhet och anförde att SIE4-f ilerna inte är att anse som skriftliga handlingar. SIE4-f iler innehåller uppgifter om ett bolags samtliga transaktioner för ett visst räkenskapsår och innehåller därmed onödigt mycket information för att göra en värdering av en rörelse. För en värdering utgör resultat- och balansrapporter tillräckligt underlag. Stiftelsen kan istället få möjlighet att ställa frågor och få svar med stöd av relevant underlag, alternativt kan stiftelsen få tillgång till bolagets redovisning för de aktuella räkenskapsåren efter påskrift om sekretessförbindelse. De handlingar som påstås äga betydelse som bevis är inte tillräckligt specif icerade eller identif ierade. SIE4-f ilerna innehåller företagshemlig information och ett utlämnande skulle medföra skada i konkurrenshänseende.

Tingsrätten (rådmannen Agneta Benner) anförde följande i beslut den 11 oktober 2018.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

Enligt 38 kap. 2 § första stycket RB är någon, som innehar en skriftlig handling som kan antas äga betydelse som bevis, skyldig att förete den. Genom en hänvisning i paragrafens andra stycke till 36 kap. 6 § samma balk behöver en handling vars företeende skulle innebära att yrkeshemlighet röjdes dock endast företes om synnerlig anledning förekommer därtill.

Tillräckligt precist yrkande

För att ett yrkande om edition ska kunna medges krävs att det avser en tillräckligt preciserad handling. HD har i rättsfallet NJA 1998 s. 590 (I) uttalat att den som vill få till stånd ett editionsföreläggande ska ange vilken handling som avses och vad som handlingen ska styrka. För det fall handlingen inte exakt kan identif ieras kan det räcka att parten anger att yrkandet avser en viss kategori av handlingar, eller alla handlingar som är av betydelse för ett noga beskrivet bevistema.

Stiftelsen har angett att den vill få del av bolagets bokföring i form av SIE4-f iler under en viss preciserad tidsperiod för att styrka hur bolagets rörelse ska värderas. Enligt tingsrättens mening är yrkandet tillräckligt precist för att det inte ska råda någon tvekan om vilka handlingar som avses.

Skriftlig handling

Stiftelsen har anfört att bokföringen ska lämnas över i SIE4-f iler som är en typ av textf iler som kan skrivas ut. bolaget har invänt att SIE4-f ilerna i sig inte innehåller några uppgifter eller information. Bokföringen som stiftelsen vill åt f inns inte på SIE4-f iler utan i bolagets bokföringsprogram.

SIE4 är en standard för överföring av ekonomiska redovisningsdata mellan datorsystem. SIE4-f iler används för att läsa ekonomiska redovisningsdata mellan olika datorsystem. SIE4-f iler innehåller datalagrade uppgifter om bolagets bokföring.

HD har i rättsfallet i NJA 1998 s. 829 uttalat att det inte möter hinder att en datalagrad uppgift lämnas ut om den genom utskrift kan framställas till skriftlig handling.

Tingsrätten har härvid uppfattat det som att bolaget inte använder sig av SIE4-f iler i sin redovisning. Oavsett vilket redovisningsprogram Bolaget använder kan SIE4-f iler användas för att läsa bokföringen i bolagets eller något annat bokföringsprogram. Sparad redovisningsdata kan skrivas ut och utgör därmed skriftlig handling som avses i 38 kap. 2 § RB. SIE4-f ilerna är därför att anse som skriftligt bevis.

Tillräcklig betydelse som bevis

Stiftelsen ha anfört att den vill genom granskning av bokföringen kontrollera huruvida bolaget värderat rörelsen korrekt för att därmed kunna bedöma storleken på ett eventuellt skadestånd. Bolaget har härvid anfört att det för detta ändamål räcker med att använda sig av resultat- och balansrapporter. Stiftelsen har påstått att resultat- och balansrapporter inte är tillräckliga för ändamålet eftersom det med dessa inte går att kontrollera om alla intäkter och kostnader bokförts korrekt och till rätt enhet. Syftet med att granska bokföringen är inte att göra en ytterligare revision av den utan endast att kontrollera huruvida bolagets förlust värderats korrekt.

Frågan är om det på annat, mindre ingripande sätt, går att värdera bolaget, än genom dess bokföring. Tvisten gäller skadestånd till följd av bolagets förlust som uppstått på grund av att stiftelsen sagt upp hyresavtal utan sakliga skäl. Bolaget har åberopat två värderingar till styrkande av det yrkade beloppet.

Enligt tingsrättens mening får bolagets bokföring under de angivna räkenskapsåren anses relevant för värderingen av bolagets rörelse och för framtida förluster som talan avser. Bokföringen får därmed anses ha tillräckligt bevisvärde.

Företagshemlig information

Nästa fråga tingsrätten har att ta ställning till är om bokföringen innehåller sådan information som gör att undantagsregeln i 38 kap. 2 § RB, som hänvisar till 36 kap. 6 § RB, kan anses tillämplig. Undantagsregeln i 36 kap. 6 § RB får anses tillämplig på sådan information som utgör företagshemlighet i dess betydelse enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Lagen ger skydd för sådana kunskaper som har betydelse för en näringsidkare i konkurrens på marknaden med de konkurrensmedel som är förenliga med kravet på en sund konkurrens. I detta ligger att hemligheten ska ha ett ekonomiskt värde för näringsidkaren. Bedömningen av om företagshemlighet föreligger ska ske utifrån uppgifternas betydelse för företaget som sådant.

Bolaget har anfört att offentliggörandet av bolagets bokföring, som skulle bli konsekvensen av ett bifall till yrkandet om edition, kan medföra skada i konkurrenshänseende genom den insyn i bolagets verksamhet som stiftelsen skulle få. Stiftelsen har invänt att SIE4-f ilerna inte innehåller företagshemliga uppgifter, att stiftelsen enligt hyreskontraktet har en omfattande rätt att ta det av bolagets bokföring, att för det fall att tingsrätten skulle anse att SIE4-f ilerna innehåller företagshemliga uppgifter har stiftelsen g jort gällande att det f inns synnerlig anledning att handlingarna lämnas ut, samt att vid bedömningen av synnerlig anledning handlingarnas betydelse som bevis ska ställas mot det företagsekonomiska värdet.

Av hyresavtalet mellan parterna, som åberopats av bolaget, framgår att stiftelsen har rätt att med fjorton dagars föranmälan genom vald revisor kontrollera bolagets bokföring, deklarationer m.m. samt även genomföra kassakontroller. Enligt tingsrätten kan i detta fall SIE4-f ilerna eller bolagets räkenskapsmaterial inte anses ha ett sådant skyddsintresse som företagshemlighet att editionsföreläggandet på den grunden ska kunna hindras.

Tingsrättens bedömning

Mot bakgrund av ovanstående f inner tingsrätten skäl att förelägga bolaget att förete ifrågavarande bokföring genom SIE4-f iler för de begärda räkenskapsåren.

Handlingarna ska överlämnas kopierade på ett USB-minne som ska inges till tingsrätten. Föreläggandet ska förenas med ett skäligt vite.

BESLUT

Idre Fjällrestauranger AB föreläggs vid vite om 50 000 kr att inom två veckor från det att bolaget fått del av detta beslut tillhandahålla bolagets bokföring för räkenskapsåren 2010/11–2015/16 genom att till tingsrätten inge SIE4-f iler för räkenskapsåren 2010/11–2015/16 kopierade på ett USB-minne.

Svea hovrätt

Idre Fjällrestauranger AB överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle avslå Stiftelsen Idre Fjälls yrkande om edition.

Stiftelsen bestred bolagets yrkande.

Hovrätten (hovrättslagmannen Cecilia Bergman, hovrättsrådet Christina Brobacke och tf. hovrättsassessorn Rezanne Marouf, referent) fastställde i beslut den 29 mars 2019 tingsrättens beslut.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

Hovrätten delar tingsrättens bedömning i fråga om Idre Fjällrestauranger AB:s editionsplikt enligt 38 kap. 2 § RB (processuell editionsplikt). Vad Idre Fjällrestauranger AB har anfört i hovrätten förändrar inte den bedömningen. Hovrätten kan även tillägga att editionsföreläggandet – vid en avvägning mellan utsikterna av vad Stiftelsen Idre Fjäll önskar bevisa samt Idre Fjällrestauranger AB:s intresse att inte behöva lämna ut handlingarna – framstår som proportionerligt (se NJA 1998 s. 829).

Stiftelsen Idre Fjäll har även åberopat editionsplikt enligt 38 kap. 3 § RB (materiell editionsplikt). Då den materiella editionsplikten utgör en alternativ grund till den processuella f inns det inte något skäl för hovrätten att pröva om det även f inns en materiell editionsplikt ( jfr Ekelöf, Heuman och Edelstam, Rättegång: Fjärde häftet, 7 uppl., s. 274).

Hovrätten noterar att Stiftelsen Idre Fjäll i tingsrätten yrkade att tingsrätten skulle förordna att editionsföreläggandet skulle få verkställas utan hinder av att beslutet inte vunnit laga kraft. Stiftelsen Idre Fjäll har dock inte begärt det i hovrätten. Hovrätten anser att det inte f inns skäl att pröva frågan utan att det yrkats.

Högsta domstolen

Idre Fjällrestauranger AB överklagade och yrkade att Stiftelsen Idre Fjälls editionsyrkande skulle avslås.

Med utgångspunkt i hovrättens bedömning att förutsättningarna för editionsföreläggande enligt 38 kap. 2 och 4 §§ RB i övrigt var uppfyllda meddelade HD prövningstillstånd i frågan om elektroniskt lagrad information – i elektronisk form – kan vara föremål för edition och, i så fall, om ett editionsföreläggande ska förenas med vite (38 kap. 5 § RB).

Målet avg jordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Evelina Säfwe, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

Punkterna 1–10 överensstämmer med punkterna 1–8 i HD:s skäl.

Kravet på att de handlingar som ska företes är skriftliga

11. Enligt ordalydelsen i 38 kap. 2 § RB omfattar regeln om editionsplikt endast skriftliga handlingar. Frågan är hur bestämmelsen förhåller sig till elektroniskt lagrad information som kan företes i fler framställningsformer än genom pappersutskrifter.

12. Det f inns andra områden där begreppet handling förekommer och där det numera inte råder någon tvekan om att elektroniska handlingar ingår i begreppet (se t.ex. prop. 1998/99:11 s. 55 f.). Av viss lagstiftning, t.ex. den som reglerar rätten att ta del av allmänna handlingar, framgår det uttryckligen (se 2 kap. 3 § TF). Vidare klarg jordes vid 2013 års revidering av förfalskningsbrotten i 14 kap. BrB att elektroniska handlingar under vissa förutsättningar utgör urkunder i lagens mening (se prop. 2012/13:74 s. 44 ff. och 68 ff.).

13. HD har i rättsfallet NJA 1998 s. 829 slagit fast att det förhållandet att uppgifter är ”lagrade på data” inte utgör hinder att utskrifter avseende uppgifterna görs till föremål för edition. Den efterfrågade informationen avsåg utdrag från vissa loggar och det begärdes i det fallet inte att materialet skulle visas upp i elektronisk form. Rättsläget när det gäller framställningsformen av elektroniskt lagrad information har diskuterats i den juridiska litteraturen (se bl.a. Lars Heuman, Editionsförelägganden avseende ADB-baserad information och proportionalitetsgrundsatsen, i JT 1999–2000, s. 152 ff., Lars Heuman, Processrätten och den digitala tekniken, i Festskrift till Peter Seipel 2006, s. 250, Lars Heuman, Skyldigheten för en part att lämna en förteckning över de skriftliga bevis han innehar, i Vänbok till Bertil Södermark 2009, s. 217 f., Lars Perhard, Något om elektronisk edition i tvistemål och skiljeförfarande, i JT 2007–08, s. 397 f. och 408, samt Peter Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, 2010, not 30 s. 405, not 42 s. 408 och s. 450 ff.).

14. HD har i rättsfallen NJA 1981 s. 791, NJA 1992 s. 307 och NJA 2015 s. 631 g jort analogiska tillämpningar av bestämmelser om informationsskydd som enligt sina ordalydelser endast omfattar skriftliga handlingar. Det har i de fallen varit fråga om inte endast en annan slags informationsbärare än papper utan även annan information än skrift. Avgörandet från 1981 gällde syn enligt 39 kap. 5 § RB av en f ilmupptagning. Genom en hänvisning i den bestämmelsen till 38 kap. 2 § RB får en skriftlig handling som är föremål för syn i vissa fall inte lämnas ut när den innehas av någon som har tystnadsplikt såsom vittne. Det sistnämnda lagrummet tillämpades analogt på f ilmupptagningen. HD g jorde i 1992 års rättsfall en motsvarande bedömning i fråga om ett videoband.

15. I rättsfallet NJA 2015 s. 631, som gällde en husrannsakan riktad mot en tidningsredaktion för att genom beslag komma åt ett elektroniskt lagrat fotograf i, tillämpade HD beslagsförbudet i 27 kap. 2 § RB analogt. Enligt den bestämmelsen får en skriftlig handling inte tas i beslag när den innehåller viss skyddad information. HD fann att beslagsförbudet omfattar även annan information än skrift och andra bärare av information än papper (p. 22–25 och 40), men fann avslutningsvis anledning att understryka att lagregleringen när det gäller denna typ av tvångsmedelsanvändning är otidsenlig (p. 43).

16. Frågan om anpassning av beslagsreglerna för uttrycklig tillämpning även på elektroniska handlingar har övervägts i flera omgångar och senast av Beslagsutredningen i betänkandet SOU 2017:100, Beslag och husrannsakan – ett regelverk för dagens behov. Inga sådana förslag har ännu lett till lagstiftning. Beslagsutredningen föreslår en anpassning till modern teknik även avseende reglerna om skriftligt bevis och edition. Enligt förslaget ska bestämmelserna i 38 kap. RB omfatta upptagningar i skrift som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Vidare föreslås att en sådan upptagning ska visas upp i den form som är lämplig med hänsyn till ändamålet med beviset och till om den även innehåller sådant som innehavaren inte får eller är skyldig att yppa eller som annars inte bör avslöjas. (Se SOU 2017:100, s. 89 f., 748–753 och 845 f.)

Edition kan innebära ett företeende i elektronisk form

17. När editionsplikten i 38 kap. 2 § RB kom till på 1940-talet fanns det inte någon anledning att överväga möjligheten av andra typer av informationsbärare än skriftliga handlingar ( jfr NJA II 1943 s. 497 ff.). Tekniken har utvecklats på ett sätt som inte då hade kunnat förutses av lagstiftaren. Skriftliga handlingar i traditionell mening har i stor utsträckning ersatts av elektroniskt lagrade handlingar. När det avseende elektroniska handlingar, på samma sätt som för skriftliga bevis, är innehållet som avses och inte dokumentet som sådant bör bestämmelsen ta sikte på vad för slags information det rör sig om och inte exkludera de nya slag av informationsbärare som den tekniska utvecklingen tillhandahåller ( jfr NJA 2015 s. 631 p. 23). En sådan tolkning ligger även i linje med International Bar Associations (IBA) regler om bevis¬upptagning i internationella skiljeförfaranden (se artikel 3.12 (b) i IBA Rules on the Taking of Evidence in International Arbitration från år 2010).

18. När det är innebörden av den begärda informationen som avses, och informationen består av språkliga tecken eller siffror, motiverar syftet bakom regelverket ( jfr p. 9) en extensiv tolkning av editionsplikten i 38 kap. 2 § RB. Genom att för en sådan tolkning begränsa informationsformen till skrift upprätthålls rättegångsbalkens systematik med bestämmelser om skriftlig bevisning i 38 kap. RB. Den i prövningstillståndet ställda frågan ska alltså besvaras på det sättet att edition kan avse ett tillhandahållande i elektronisk form av elektroniskt lagrad information.

19. HD f inner samtidigt anledning att betona vikten av att rätten vid sin prövning ser till att övriga förutsättningar för edition är uppfyllda, såsom kraven på att begärda handlingar är tillräckligt identif ierade och relevanta som bevis. Vidare bör vid en begäran om att få ta del av elek¬troniskt lagrad information i elektronisk form särskilt uppmärksammas att materialet kan innehålla skyddsvärd information. Det kan t.ex. avse personuppgifter som inte bör behandlas otillbörligt eller uppgifter i s.k. metadata som omfattas av reglerna till skydd för den tystnadsplikt som gäller för vissa yrkesgrupper. Med hänsyn till vad som ska bevisas men också till förekomsten av sådana skyddsvärda uppgifter som inte får eller bör avslöjas ligger det därför i proportionalitetsbedömningen att i det enskilda fallet välja en lämplig framställningsform. På så sätt upprätthålls en rimlig balans mellan parternas intressen och även i förhållande till övriga skyddsintressen.

Bedömningen i detta fall

20. Hovrättens beslut har inneburit en skyldighet för Idre Fjällrestauranger AB att tillhandahålla viss bokföring genom att till tingsrätten inge SIE4-f iler för aktuella räkenskapsår kopierade på ett USB-minne. Det är innebörden av den begärda informationen, bestående av språkliga tecken och siffror, som avses. Med en extensiv tolkning av 38 kap. 2 § RB kan en sådan elek¬troniskt lagrad information – i elektronisk form – vara föremål för edition.

21. Ett föreläggande bör i detta fall förenas med ett skäligt vite. Genom det partiellt meddelade prövningstillståndet har HD godtagit hovrättens bedömningar i övrigt. Hovrättens beslut var således riktigt. Överklagandet ska därför avslås.

HD:S AVGÖRANDE

HD förklarar att edition kan avse ett tillhandahållande i elektronisk form av elektroniskt lagrad information.

HD avslår överklagandet. Hovrättens avgörande står därmed fast, med tillägget att Idre Fjällrestauranger AB ska uppfylla editionsföreläggandet i Mora tingsrätts beslut inom två veckor från HD:s beslut.

HD ( justitieråden Kerstin Calissendorff, Agneta Bäcklund, Dag Mattsson, Cecilia Renfors, referent, och Johan Danelius) meddelade den 2 april 2020 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1. Mellan Idre Fjällrestauranger AB och Stiftelsen Idre Fjäll pågår vid Mora tingsrätt en tvist om skadestånd med anledning av att stiftelsen sagt upp ett hyresavtal med bolaget.

2. I oktober 2018 beslutade tingsrätten att förelägga Idre Fjällrestauranger vid vite om 50 000 kr att inom två veckor från det att bolaget fått del av beslutet tillhandahålla bolagets bokföring för räkenskapsåren 2010/11–2015/16 genom att till tingsrätten inge SIE4-f iler för räkenskapsåren, kopierade på ett USB-minne. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.

Frågan i HD

3. Med utgångspunkt i hovrättens bedömning att förutsättningarna för editionsföreläggande enligt 38 kap. 2 och 4 §§ RB i övrigt är uppfyllda har HD meddelat prövningstillstånd i frågan om elektroniskt lagrad information – i elektronisk form – kan vara föremål för edition och, i så fall, om ett editionsföreläggande ska förenas med vite.

Rättsliga utgångspunkter

Skriftliga bevis

4. Bestämmelserna om skriftliga bevis f inns i 38 kap. RB. I 1949 års kommentar till rättegångsbalken angavs att ett skriftligt bevis utgörs av en handling som i skrift (språkliga tecken, siffror) uttrycker ett tankeinne-håll och som med avseende på det innehållet åberopas som bevis i rättegång (se Natanael Gärde, Nya rättegångsbalken, 1949, s. 526). Med ett skriftligt bevis avses således skriftens innebörd, dvs. det intellektuella innehållet (se Per Olof Ekelöf m.fl., Rättegång IV, 7 uppl. 2009, s. 256).

Edition

5. Enligt 2 § första stycket är huvudregeln att den som innehar en skriftlig handling som kan antas ha betydelse som bevis är skyldig att förete den.

6. I 2 § andra stycket f inns det regler till skydd för bl.a. förtroligheten mellan närstående och för den tystnadsplikt som gäller för vissa yrkesgrupper. Av tredje stycket följer att ett editionsföreläggande inte kan meddelas beträffande minnesanteckningar eller andra sådana uppteckningar som är avsedda uteslutande för personligt bruk, om det inte f inns synnerlig anledning att handlingen företes.

7. Editionsplikten är avsedd att vara av samma omfattning som skyldigheten för en part eller ett vittne att lämna muntliga uppgifter om handlingens innehåll ( jfr NJA II 1943 s. 498). Plikten syftar till att den som är i behov av en skriftlig handling som bevis ska få tillgång till handlingen. Ytterst handlar det om att säkerställa att den enskilde ska kunna komma till sin rätt.

8. Om någon är skyldig att förete en skriftlig handling som bevis får rätten förelägga honom eller henne att förete handlingen (4 §). Rätten ska i editionsföreläggandet ange var och hur handlingen ska tillhandahållas och kan förena föreläggandet med vite. Om det anses lämpligare kan rätten förordna att handlingen ska tillhandahållas genom Kronofogdemyndighetens försorg (5 §).

9. Det förhållandet att uppgifter är elektroniskt lagrade hindrar inte att utskrifter avseende uppgifterna görs till föremål för edition. Ett visst arbete med att ta fram begärd information utgör inte skäl mot edition. En intresseavvägning mellan informationens relevans och motpartens intresse av att inte lämna ut den ska göras. (Se ”Loggf ilerna” NJA 1998 s. 829.)

10. Frågan om edition och elektroniskt lagrad information har diskuterats i den juridiska litteraturen. En vanligt förekommande uppfattning är att bestämmelserna i 38 kap. RB bör kunna inrymma en tolkning av innebörden att en part eller annan kan föreläggas att förete elektroniskt lagrad information i elektronisk form. Den informationsbehövande parten bör då i princip få del av informationen på samma villkor som innehavaren av informationen. Det framhålls att ett tillhandahållande i elektronisk form kräver ställningstaganden till ett antal nya frågor, bl.a. vilket format som ska användas och hur man ska se på den överskottsinformation, t.ex. metadata (data om data), som kan f innas i den elektroniskt lagrade informationen. (Se bl.a. Lars Heuman, Editions-förelägganden avseende ADB-baserad information och proportionalitetsgrundsatsen, i JT 1999–2000, s. 152 ff., Lars Perhard, Något om elektronisk edition i tvistemål och skiljeförfarande, i JT 2007–08, s. 397 f. samt Peter Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, 2010, s. 408 f. och s. 450 ff.)

Edition kan innebära ett företeende i elektronisk form

11. Enligt ordalydelsen i bestämmelserna i 38 kap. RB omfattar editionsplikten endast skriftliga handlingar. Frågan är hur bestämmelserna förhåller sig till information som är lagrad elektroniskt och som alltså kan företes i andra framställningsformer än utskrifter på papper.

12. Det har i rättsfallet ”Loggf ilerna” slagits fast att ett editionsföreläggande kan avse uppgifter som är lagrade elektroniskt. Rättsfallet kan inte anses innefatta något ställningstagande i frågan om det också är möjligt att besluta om ett editionsföreläggande som går ut på att information ska tillhandahållas i elektronisk form, då det inte hade begärts av editionssökanden.

13. När editionsplikten kom till på 1940-talet fanns det inte någon anledning att överväga möjligheten av andra slag av informationsbärare än skriftliga handlingar. Skriftliga handlingar i traditionell mening har numera i stor utsträckning ersatts av elektroniskt lagrade handlingar. Vidare f inns uppgifter som är lagrade i annan form än vad som i allmänhet uppfattas som en handling och som kan ha betydelse som bevis. Som HD utgick från i ”Loggf ilerna” omfattar bestämmelserna om edition även elektroniskt lagrade handlingar och uppgifter (i det fallet rådata i form av statusloggar).

14. Mot den nu angivna bakgrunden bör det i ett beslut om edition som avser elektroniskt lagrade handlingar och uppgifter kunna föreskrivas att de ska tillhandahållas i elektronisk form.

15. Rättegångsbalken gör en åtskillnad mellan skriftliga handlingar som på grund av sitt innehåll har betydelse som bevis och handlingar som har betydelse som bevis på annat sätt. I det senare fallet kan handlingen bli föremål för syn enligt bestämmelserna i 39 kap. Även beträffande elektroniskt lagrade handlingar och uppgifter kan rättegångsbalkens åtskillnad behöva göras.

16. När det är fråga om edition genom tillhandahållande av handlingar eller uppgifter i elektronisk form bör det särskilt uppmärksammas att materialet i andra avseenden än som gäller för pappershandlingar kan innehålla skyddsvärd information vid sidan av det som är av intresse för editionssökanden. Det kan avse uppgifter i s.k. metadata om vem som har upprättat eller ändrat ett dokument eller vem som har tagit del av dokumentet. I många fall går det att dölja eller ta bort sådan information. Om det inte är möjligt får det prövas – inom ramen för den avvägning mellan bevisningens relevans och motpartens intresse av att uppgifterna inte kommer till någon utomståendes kännedom – om edition ändå kan ske. Prövningen kan också leda till att det som efterfrågas ska tillhandahållas i pappersform.

17. Det ligger inom ramen för rättens ställningstagande till var och hur editionsplikten ska fullgöras att bedöma i vilken form elektronisk information ska lämnas, bl.a. på vilket medium och i vilket format. Som utgångspunkt bör ett tillhandahållande ske i det format som innehavaren själv lagrar informationen i. Ett tillhandahållande bör också kunna ske i ett format som är vedertaget för lagring, användning eller överföring av information av det slag som det är fråga om. Att det krävs ett visst arbete av innehavaren av informationen att ta fram den och överföra den på ett lämpligt medium och ett lämpligt format utgör inte ett hinder mot edition ( jfr p. 9).

18. Den i prövningstillståndet ställda frågan ska alltså besvaras på det sättet att edition kan avse ett tillhandahållande i elektronisk form av elektroniskt lagrad information.

Bedömningen i detta fall

19. HD:s prövning ska göras med utgångspunkt i hovrättens bedömning att förutsättningarna för editionsföreläggande enligt 38 kap. 2 och 4 §§ RB i övrigt är uppfyllda. Det domstolen nu ska pröva är därmed om bolaget är skyldigt att tillhandahålla den begärda bokföringen i elektronisk form och om det ska ske genom att SIE4-f iler för aktuella räkenskapsår ges in till tingsrätten.

20. Stiftelsen har anfört att f ilformatet SIE4 har betydelse på det sättet att det förenklar överföringen och analysen av den stora mängd data som editionen avser.

21. Bolaget har invänt bl.a. att den efterfrågade informationen inte f inns i dessa f iler, att SIE4-f ilerna gör det möjligt att skapa ny information och laborera med bokföringen samt att ett tillhandahållande av information i elektronisk form inte bör kunna föreläggas utan ett klart stöd i lag.

22. Av utredningen framgår att SIE är en vedertagen f ilstandard för överföring av redovisningsdata mellan olika redovisnings-, deklarations- och analysprogram. Standarden f inns i fyra varianter för olika ändamål där SIE4 innehåller en komplett redovisning för ett räkenskapsår och inkluderar alla transaktioner under året.

23. Det framgår också av utredningen att bolaget vid behov använder SIE4-f iler för att överföra data mellan olika program.

24. Av det som anförts ovan följer att bolaget kan åläggas att tillhandahålla den information som begäran om edition avser i elektronisk form. Bolaget har inte anfört några skäl som gör att det inte bör ske ( jfr p. 16). Det bolaget har anfört utgör inte heller skäl emot att den ska tillhandahållas i f ilformatet SIE4.

25. Som domstolarna funnit bör föreläggandet förenas med ett skäligt vite. Bolaget bör uppfylla editionsföreläggandet på det sätt som anges i Mora tingsrätts beslut. Det bör ske inom två veckor från HD:s beslut.

26. Det sagda innebär att överklagandet ska avslås och att hovrättens avgörande står fast, med det nu angivna tillägget.

HD:S AVGÖRANDE

HD förklarar att edition kan avse ett tillhandahållande i elektronisk form av elektroniskt lagrad information.