NJA 2022 s. 249

Edition. Fråga om tillämpningen beträffande elektroniska handlingar av kravet på att handlingen ska innehas av den som editionsyrkandet riktas mot. Fråga också om en domstol i Sverige kan förelägga en part som är bosatt utomlands att förete en elektronisk handling.

Malmö tingsrätt

V.K.P. väckte talan mot sin far J.K. vid Malmö tingsrätt och yrkade att J.K. skulle förpliktas att utge underhållsbidrag till henne. J.K. bestred V.K.P:s yrkande. Han medgav dock att betala ett visst lägre belopp.

V.K.P. framställde också en begäran om edition och yrkade att tingsrätten skulle förelägga J.K. att inkomma med sina digitala årsopgörelser från Skattestyrelsen i Danmark för åren 2017, 2018 och 2019 samt sina selvangivelser/oplysningsskeman för motsvarande år. Som grund för sitt yrkande om edition anförde hon att det inte hade varit möjligt för henne att få fram uppgifter om J.K:s inkomstförhållanden och att handlingarna, för det fall editionsbegäran beviljades, åberopades till styrkande av att J.K. hade en för-värvsförmåga och utrymme för ett standardtillägg som uppgick till yrkat belopp.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Lena Peterson) anförde i beslut den 26 juni 2020 följande.

SKÄL FÖR BESLUTET

Enligt 38 kap. 2 § RB är den som innehar någon skriftlig handling, som kan antas äga betydelse som bevis, skyldig att förete den. Rätten har enligt 38 kap. 4 § samma lag möjlighet att förelägga denne att förete handlingen. Edition kan omfatta elektroniskt lagrad information, se Högsta domstolens beslut av den 2 april 2020 i mål Ö 2232-19 .

Tingsrätten påpekar inledningsvis att edition är en tvångsåtgärd. De handlingar som nu är föremål för yrkande om edition finns i Danmark. Av allmänna internationella rättsprinciper följer att en stat inte kan besluta om tvångsåtgärder på en annan stats territorium utan stöd i en bi- eller multilateral konvention. Det finns ingen sådan konvention som är tillämplig i nu aktuell situation. Det har dock i litteraturen framförts att ett editionsföreläggande gällande handlingar som befinner sig inom en främmande stats territorium inte innebär en kränkning av den främmande statens suveränitet om föreläggandet riktas mot en part och innebär att parten ska tillhandahålla handlingar i Sverige (se Westberg, 2010, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, s. 733 f.). Tingsrätten menar att denna möjlighet måste användas med stor försiktighet eftersom uppfattningen inte nödvändigtvis delas av andra stater. Dessa skulle därmed kunna uppfatta ett sådant föreläggande som en kränkning av den egna statens suveränitet. Eftersom det saknas konventionsstöd för ett editionsföreläggande får tingsrättens prövning därför begränsa sig till om det enligt svensk rätt finns förutsättningar för edition. Om så är fallet ska tingsrätten besluta om att ansöka om rättslig hjälp med bevisupptagning från Danmark. Det ankommer då på dansk domstol att fatta beslut om ett eventuellt editionsföreläggande.

Tingsrätten konstaterar att de efterfrågade handlingarna kan antas ha betydelse som bevis i frågan om J.K:s förvärvsförmåga och ekonomiska utrymme för standardtillägg. Frågan är då om J.K. kan anses inneha handlingarna.

Av de yttranden som V.K.P. lämnat in i målet framgår följande gällande deklarationsförfarandet i Danmark. Den som är deklarationsskyldig får i början av mars månad varje år tillgång till en digital årsopgörelse från Skattestyrelsen. Årsopgörelsen innehåller de uppgifter som är kända för Skattestyrelsen. Den deklarationsskyldiga har därefter möjlighet att under viss tid gå in och rätta årsopgörelsen. En sådan justering kallas oplysningsskema (tidigare selvangivelse).

Den som äger en handling eller som har rätt att bestämma hur den ska användas bör anses som innehavare (se Ekelöf m.fl., 2009, Rättegång, fjärde häftet, § 29 II B). Av V.K.P:s inlagor framgår att de efterfrågade handlingarna innehas av Skattestyrelsen. Att J.K. eventuellt har möjlighet att begära ut handlingarna innebär inte att han kan anses vara innehavare. V.K.P:s yrkande om edition ska därför avslås.

BESLUT

Tingsrätten avslår V.K.P:s yrkande om edition.

Tingsrätten meddelade den 7 december 2020 dom i målet om underhållsbidag.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

V.K.P. överklagade domen i Hovrätten över Skåne och Blekinge. Hon överklagade också tingsrättens beslut att avslå hennes editionsyrkande. Hon yrkade att hovrätten skulle bifalla hennes yrkande och förelägga J.K. att inkomma med sina digitala årsopogörelser från Skattestyrelsen i Danmark för år 2017, 2018 och 2019 samt sina eventuella selvangivelser/oplysningsskeman för motsvarande år. J.K. motsatte sig ändring av tingsrättens beslut.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Katarina Persson, referent och Karin Kjellgren samt tf. hovrättsassessorn Hampus Ekelund) anförde i beslut den 24 juni 2021 följande.

SKÄL FÖR BESLUTET

Såsom tingsrätten redogjort för följer det av 38 kap. 2 och 4 §§ RB att den som innehar någon skriftlig handling, som kan antas äga betydelse som bevis, är skyldig att förete handlingen och att rätten härvid kan förelägga innehavaren att göra detta. Denna skyldighet kan även avse elektronisk information. Tillhandahållandet av editionsobjektet kan även ske elektroniskt (se NJA 1998 s. 829 och NJA 2020 s. 373 punkterna 11–18).

Eftersom editionsplikten kan avse elektronisk information kan det även ingå i editionsplikten att utföra visst arbete för att sammanställa uppgifter ur enskilda handlingar, eller att upprätta handlingar utifrån befintlig information (se NJA 1998 s. 829 och prop. 2008/09:67 s. 102).

I likhet med tingsrätten konstaterar hovrätten att de utpekade elektroniska handlingarna kan antas ha betydelse som bevisning i frågan om J.K:s förvärvsförmåga och ekonomiska utrymme för standardtillägg. Handlingarna är även tillräckligt konkretiserade för att kunna ligga till grund för ett editionsföreläggande. Frågan är i stället om J.K. anses inneha de aktuella handlingarna.

I litteraturen har anförts att den som äger en handling, eller som har rätt att bestämma över eller kontrollera hur handlingen ska användas, anses vara innehavare av handlingen (se Ekelöf m.fl., Rättegång, fjärde häftet, 7u, s. 266 f. och Westberg, Peter, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, s. 590).

Innehavandekravet är enligt ordalydelsen i 38 kap. 2 § RB kopplat till vem eller vilka som anses ha besittning till den begärda handlingen eller informationen. Det är dock inget krav att editionssvaranden fysiskt innehar handlingen, utan det är tillräckligt att editionssvaranden på fysiskt eller jämförbart sätt har tillgång till handlingen, vilket i enlighet med vad som anförts ovan även kan avse elektronisk information. Omständigheten att någon annan – utöver editionssvaranden – har äganderätt eller förfoganderätt över handlingen utgör i sig inget hinder för edition under förutsättning att editionssvaranden alltjämt anses inneha handlingen. Det samma gäller om informationen som avses är konfidentiell eller annars av privat natur (se NJA 2020 s. 664 punkterna 10–13).

Editionsobjektet är i förevarande fall elektroniska handlingar som innehåller J.K:s inkomstuppgifter och som förvaras av Skattestyrelsen i Danmark. Det är klarlagt att de begärda handlingarna förvaras elektroniskt av Skattestyrelsen samt att J.K. har faktisk tillgång till dessa genom att han har rätt att när som helst ta del av dem. Genom detta har J.K. tillgång till de begärda handlingarna på ett sådant sätt som är jämförbart med ett fysiskt innehav. Han är därmed enligt 38 kap. 2 § RB att anse som innehavare av handlingarna. Den arbetsinsats som krävs av honom för att ta del av och lämna in handlingarna till hovrätten ryms inom editionsplikten.

Eftersom editionssvaranden i förevarande fall är part i målet och editionsobjektet kontrolleras av honom och kan överlämnas utan närmare medverkan från Skattestyrelsen – samt att detta ska tillhandahållas i Sverige – saknas det anledning att begära rättslig hjälp från Danmark i frågan (se Westberg, Peter, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, s. 730 ff.).

Då det inte framkommit något hinder i övrigt för J.K. att utlämna den begärda informationen ska han föreläggas att överlämna de begärda handlingarna i skriftlig form till hovrätten i enlighet med editionsyrkandet inom fyra veckor från att detta beslut vunnit laga kraft.

BESLUT

Med ändring av tingsrättens beslut förelägger hovrätten J.K. att senast inom fyra veckor efter att detta beslut vunnit laga kraft inge sina digitala årsopgörelser från Skattestyrelsen i Danmark för år 2017, 2018 och 2019 samt i förekommande fall sina selvangivel-ser/oplysningsskeman för motsvarande år till hovrätten.

Högsta domstolen

J.K. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla V.K.P:s editionsyrkande.

V.K.P. motsatte sig ändring av hovrättens beslut.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Malin Broman Lindfors, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

Punkterna 1–3 motsvarar i huvudsak punkterna 1–3 i HD:s skäl.

Vad målet gäller i HD

Målet i HD gäller innebörden av kravet i 38 kap. 2 § RB att handlingen ska innehas av den som ett editionsyrkande riktas mot. Målet aktualiserar även frågan huruvida editionsplikt för en part som är bosatt utomlands avseende en handling som finns utomlands, utgör bevisupptagning inom annan stats territorium med den följden att det förutsätter begäran om rättslig hjälp med bevisupptagning från utlandet.

Rättslig reglering

Skriftliga bevis

Punkten 5 motsvarar i huvudsak punkten 6 i HD:s skäl.

Edition

Punkterna 6 och 7 motsvarar i huvudsak punkten 5 i HD:s skäl.

Ett editionsföreläggande kan riktas endast mot den som innehar de handlingar som föreläggandet avser. Sökanden ska identifiera de handlingar som han eller hon vill få tillgång till. För att en begäran om edition ska bifallas krävs att den skriftliga handlingen kan antas ha betydelse som bevis.

Prövningen av ett editionsyrkande ska omfatta en avvägning mellan bevisningens relevans och motpartens intresse av att inte lämna ut uppgif-terna (se ”Loggfilerna” NJA 1998 s. 829). Till stöd för att ett yrkande ska ogillas kan sökandens motpart åberopa t.ex. att det krävs en omfattande arbetsinsats att ta fram materialet. Om rätten anser att handlingarna har bevisbetydelse krävs det dock att motparten kan anföra ganska starka skäl för att proportionalitetsprövningen ska utfalla till hans fördel (se Per Olof Ekelöf m.fl., Rättegång IV, 7 uppl. 2016, s. 269).

Innehav av en skriftlig handling i bestämmelsens mening

10.

Ordalydelsen av 38 kap. 2 § första stycket RB talar för att det är den som faktiskt innehar, eller i allmän mening har besittning till, en handling som ska anses inneha denna. Att någon innehar en handling förutsätter då inte mer än att personen på ett fysiskt eller jämförbart sätt har tillgång till den. Har någon på ett jämförbart sätt tillgång till elektroniska handlingar eller uppgifter får det normalt ses som ett innehav i bestämmelsens mening (se NJA 1998 s. 829).

11.

Omständigheten att någon annan – utöver editionssvaranden – har äganderätt eller förfoganderätt över handlingen utgör i sig inget hinder för edition under förutsättning att editionssvaranden alltjämt anses inneha handlingen (se ”Mötesanteckningarna” NJA 2020 s. 664 p. 10–13).

12.

Det har i doktrin hävdats att ägaren av handlingar inte ska kunna hindra ett editionsföreläggande genom att överlämna handlingarna till annan och påstå att yrkandet inte kan bifallas eftersom han inte längre är innehavare (se Lars Heuman, Editionsförelägganden i civilprocesser och skiljetvister, JT 1989–90, del 1 s. 23). Det har även hävdats att om ett bolag har material digitalt lagrat hos databasföretag, har bolaget en sådan kontroll över det digitala materialet att bolaget bör anses vara innehavare (se Per Olof Ekelöf m.fl., Rättegång IV, 7 uppl. 2016, s. 266 f., och Lars Heuman, Skyldighet för en part att lämna en förteckning över de skriftliga bevis han innehar, Vänbok Södermark, s. 218 f.). Detta synsätt får även stöd av NJA 2007 s. 309.

13.

De allra senaste åren har det skett en påtaglig utveckling inom området för elektronisk lagring av informationen. Företag lagrar t.ex. sin affärsdata på externa servrar hos databasföretag. Privatpersoner hanterar dokument i s.k. moln-tjänster. Många privatpersoner får inte längre post, vare sig i pappersform eller via e-post, utan loggar i stället in i datasystem för att få del av t.ex. beslut från myndigheter. Detta sker i stor utsträckning utan att informationen skrivs ut eller laddas ned på den egna datorn, eftersom informationen kommer att finnas fortsatt tillgänglig. Både privatpersoner och företag hanterar alltså, och har tillgång till, information och uppgifter i stor omfattning utan att de själva innehar informationen på det sätt som tradit-ionellt förknippats med begreppet innehav.

14.

Innehavsbegreppet i editionspliktsbestämmelsen har vid flera tillfällen tolkats med beaktande av den tekniska utvecklingen (se t.ex. NJA 1998 s. 829 och ”SIE4-filerna” NJA 2020 s. 373 p. 13). En sådan tillämpning måste ske även fortsättningsvis. En editionssvaranden som har en ovillkor-lig rätt till och som på ett enkelt sätt kan få tillgång till viss information, t.ex. genom att logga in i ett datasystem, får därför anses ha tillgång till in-formationen på ett sådant sätt att det är jämförbart med ett fysiskt innehav.

Edition avseende handlingar i utlandet

Punkten 15 motsvarar i huvudsak punkten 14 i HD:s skäl.

16.

Företeende av handlingar (dvs. det som i Sverige utgör editionsplikt) utgör en form av bevisupptagning och omfattas således av den nu sagda utgångspunkten.

17.

Det har i doktrin hävdats att ett editionsföreläggande gällande handlingar som befinner sig inom en annan stats territorium inte innebär en kränkning av den andre statens suveränitet om föreläggandet riktas mot en part i rättegången och om handlingarna ska tillhandahållas i Sverige (se Peter Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, 2010, s. 733 f.). Det skulle då inte krävas att Sverige begär rättslig hjälp med be-visupptagning från utlandet.

18.

Det kan inte uteslutas att andra stater kan uppfatta ett sådant föreläggande som en kränkning av den statens suveränitet. En sådan uppfattning har sin grund i synsättet att ett fullgörande av editionsplikten inte endast utgörs av själva uppvisandet av handlingen utan även av den föregående aktivitet som krävs för att få tag på handlingen (jfr Peter Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, 2010, s. 723 och s. 731 f.). Om den föregående aktiviteten t.ex. består av att inhämta handlingen från en myndighet i den andra staten, kan ett editionsföreläggande indirekt anses be-röra myndigheten i den andra staten i så stor utsträckning att det endast kan ske efter en begäran om rättslig hjälp med bevisupptagning från utlandet.

19.

Möjligheten att rikta ett föreläggande mot en part som befinner sig utomlands avseende handlingar som finns utomlands måste därför användas med viss försiktighet.

Bedömningen i detta fall

Punkten 20 motsvarar i huvudsak punkten 22 i HD:s skäl.

21.

Det står mot denna bakgrund klart att J.K. vid någon tidpunkt har fått del av de aktuella årsopgörelserna från Skattestyrelsen, i elektronisk form och i pappersform. Det är även visat att J.K. har en ovillkorlig rätt och dessutom möjlighet att på ett enkelt sätt på nytt ta del av handlingarna från Skattestyrelsen genom att på egen hand logga in i det elektroniska systemet ”TastSelv”. Det faktum att J.K. inte har laddat ned de aktuella hand-lingarna på sin egen dator och att han vid någon tidpunkt kan ha gjort sig av med handlingarna i pappersform, kan därför inte med framgång åberopas som skäl för att han inte ska anses vara innehavare av handlingarna.

22.

Även övriga förutsättningar enligt svensk rätt för att besluta om ett editionsföreläggande är uppfyllda.

23.

J.K. har således vid någon tidpunkt fått del av de aktuella årsopgörelserna från Skattestyrelsen, i elektronisk form och i pappersform. Eftersom J.K. har en ovillkorlig rätt till och på ett enkelt sätt kan få tillgång till de aktuella årsopgörelserna från Skattestyrelsen, utan någon inblandning från Skattestyrelsens sida, kan ett editionsföreläggande riktat mot honom inte anses beröra den danska myndigheten i så stor utsträckning att det kan ak-tualiseras endast efter en begäran om rättslig hjälp med bevisupptagning från utlandet.

24.

Det finns således förutsättningar att bifalla V.K.P:s yrkande om edition. Vad gäller omfattningen av editionsföreläggandet saknas det dock utredning om huruvida J.K. har ingett oplysningsskeman för år 2017, 2018 och 2019. I avsaknad av sådan utredning kan J.K. endast föreläggas att inge sina digitala årsopgörelser för de aktuella åren.

25.

J.K:s överklagande ska därmed bifallas på så sätt att HD förelägger J.K. att endast inge sina digitala årsopgörelser från Skattestyrelsen i Dan-mark för år 2017, 2018 och 2019.

– – –

HD:S AVGÖRANDE

Med ändring av hovrättens beslut förelägger HD J.K. att senast fyra veckor efter att detta beslut meddelats till hovrätten ge in sina digitala årsopgörelser från Skattestyrelsen i Danmark för år 2017, 2018 och 2019.

– – –

Domskäl

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Johnny Herre, referent, Stefan Johansson, Cecilia Renfors och Johan Danelius) meddelade den 8 april 2022 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

V.K.P. väckte talan mot J.K., som är hennes far, om underhållsbidrag. Hon framställde också ett yrkande om edition och att tings-rätten sålunda skulle förelägga J.K. att förete sina digitala årsopgørelser från Skattestyrelsen i Danmark för 2017, 2018 och 2019 samt selvangivelse eller oplysningsskema för dessa år.

J.K. bestred editionsyrkandet och invände bl.a. att han inte hade handlingarna, att han saknade möjlighet att få tag på dem från Skattestyrelsen och att han därför inte kunde betraktas som innehavare av handlingarna.

Tingsrätten avslog yrkandet om edition och meddelade därefter dom i målet. Hovrätten har ändrat tingsrättens beslut i editions-frågan och förelagt J.K. att till hovrätten ge in sina digitala årsopgørelser från Skattestyrelsen i Danmark för 2017, 2018 och 2019 samt i förekommande fall selvangivelse eller oplysningsskema för dessa år.

Vad målet gäller i HD

Frågan i HD är vad som krävs för att en person ska anses inneha en elektronisk handling på ett sådant sätt som utgör en förutsättning för edition. Målet aktualiserar även frågan huruvida en domstol i Sverige kan förelägga en part som är bosatt utomlands att förete en elektronisk handling som finns utomlands.

Edition

Huvudregeln

Huvudregeln är att den som innehar en skriftlig handling, som kan antas ha betydelse som bevis, är skyldig att förete den (se 38 kap. 2 § RB). Editionsplikten är avsedd att vara av samma omfattning som skyldigheten för en part eller ett vittne att lämna muntliga uppgifter om handlingens innehåll (jfr NJA II 1943 s. 498). Plikten syftar till att den som är i behov av en handling som bevis ska få tillgång till handlingen, ytterst för att säkerställa att den enskilde kan komma till sin rätt.

Ett skriftligt bevis i den mening som avses i 38 kap. utgörs av en handling som uttrycker ett intellektuellt innehåll och som med avseende på det innehållet åberopas som bevis i rättegång (jfr Natanael Gärde m.fl., Nya rättegångsbalken, 1949, s. 526 och Per Olof Ekelöf m.fl., Rättegång IV, 7 uppl. 2016, s. 256).

Elektroniska handlingar

Det förhållandet att uppgifter är elektroniskt lagrade hindrar inte att utskrifter avseende uppgifterna görs till föremål för edition (se ”Loggfilerna” NJA 1998 s. 829). Det innebär att bestämmelserna om edition gäller även elektroniskt lagrade handlingar och uppgifter, liksom att det i ett beslut om edition kan föreskrivas att handlingarna eller uppgifterna ska tillhandahållas i elektronisk form (se ”SIE4-filerna” NJA 2020 s. 373 p. 13 och 14).

Föreläggandet

Om det finns en skyldighet att förete en handling som bevis, får rätten förelägga innehavaren att förete den (se 38 kap. 4 §). Editionsplikten begränsas principiellt sett inte av andras rättigheter till handlingen eller av åtaganden beträffande handlingen som innehavaren har gjort i förhållande till andra. Skulle någon annan ha äganderätt till eller förfoganderätt över handlingen, utgör det i sig inget hinder för edition så länge editionssvaranden kan anses inneha den. (Se ”Mötesanteckningarna” NJA 2020 s. 664 p. 11–13.)

Ett föreläggande ska innehålla uppgift om var och hur handlingen ska tillhandahållas. För att tvinga fram en fullgörelse kan rät-ten i föreläggandet bestämma vite. Följs inte föreläggandet kan rätten utsätta ett nytt, högre vite eller besluta att handlingen ska ställas till förfogande genom Kronofogdemyndighetens försorg. (Se 38 kap. 5 §.)

Övriga krav

10.

Ett editionsföreläggande förutsätter, förutom innehav, att sökanden kan identifiera handlingen, att handlingen kan antas ha betydelse som bevis och att partens intresse av att få tillgång till handlingen till följd av bevisningens relevans väger tyngre än motpartens intresse av att inte lämna ut den (se ”Loggfilerna” NJA 1998 s. 829 samt ”Fakturorna och editionen” NJA 2014 s. 651 p. 7–11).

Närmare om innehavskravet

11.

Endast den som innehar en handling kan föreläggas att förete den. Det utgör inte en förutsättning att parten äger handlingen. Kravet på innehav innebär inte mer än att personen på ett fysiskt eller jämförbart sätt har tillgång till handlingen genom att i allmän mening ha handlingen i sin besittning. Det räcker alltså med att personen har kontroll över handlingen genom att ha en förfoganderätt till den och därmed kan bestämma hur handlingen ska användas (jfr Ekelöf m.fl., a.a., s. 266 f., Peter Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, 2010, s. 590 och Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken, december 2021, Juno, kommentar till 38 kap. 4 §). Detta stämmer också väl överens med innehavskravet i International Bar Associations (IBA) regler om bevisupptagning i internationella skiljeförfaranden , där det för innehav räcker med att handlingen är i partens ”possession, custody or control” (se artikel 3).

12.

Företag och privatpersoner lagrar ofta handlingar hos databasföretag eller hanterar handlingar på andra sätt i s.k. molntjänster, dvs. IT-tjänster som tillhandahålls över internet. Många får inte längre post, vare sig i pappersform eller via e-post, utan loggar i stället in i datasystem för att få del av exempelvis beslut från myndigheter. Detta sker i stor utsträckning utan att informationen skrivs ut eller sparas på den egna datorn. Utvecklingen har alltså inneburit att förvaring av en fysisk handling hos en person numera ofta er-satts av förvaring hos tredje man – en myndighet eller företag – i elektronisk form; skrivbordslådan med lås har alltså bytts ut mot elektronisk förvaring där tillgången bestäms av koder vid inloggning.

13.

För att innehavskravet ska vara uppfyllt i de fall där handlingen finns i elektronisk form i en molntjänst, extern databas eller liknande bör det normalt vara tillräckligt att editionssvaranden har en på lag eller avtal grundad ovillkorlig rätt till handlingen och kan få tillgång till informationen t.ex. genom inloggning (jfr Ekelöf m.fl., a.a., s. 266 f. och Lars Heuman, Skyldighet för en part att lämna en förteckning över de skriftliga bevis han innehar, i Vänbok till Bertil Södermark, 2009, s. 218 f.).

Edition avseende handlingar i utlandet från en part som är bosatt utomlands

14.

Utgångspunkten är att en domstol i staten där rättegången äger rum bara kan komma åt bevisning i en annan stat om den staten har godkänt det, antingen genom en internationell överenskommelse eller i det enskilda fallet. Om en officiell representant för en stat, t.ex. en domare, bedriver bevisupptagning på plats inom en annan stats område utan ett sådant godkännande utgör det typiskt sett en kränkning av den andra statens suveränitet. Rätten till bevisupptagning för en domstol är därför för svensk del begränsad till sådan upptagning som kan ske i Sverige.

15.

Regler om bevisupptagning i utlandet finns i 1970 års Haagkonvention om bevisupptagning i mål och ärenden av civil och kommersiell natur. Mellan EU:s medlemsländer (förutom Danmark) tillämpas EU:s bevisupptagningsförordning . Även mellan de nordiska länderna har det ingåtts en överenskommelse om bevisupptagning .

16.

Syftet med regelverken är att – med respekt för staternas suveränitet – underlätta möjligheterna att komma åt bevisning som finns i en annan stat än där rättegången pågår. De internationella regelverken kompletteras i Sverige bl.a. av lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol och lagen (2003:493) om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.

17.

Frågan är emellertid om en svensk domstol behöver använda något av dessa instrument, när en part yrkar att en annan part ska förete en elektronisk handling som finns utomlands. Ett editionsföreläggande kan då i någon mening sägas få en extraterritoriell räckvidd. Men det är då främst fråga om en faktisk och inte en rättslig effekt av föreläggandet.

18.

Det är klart att om en editionssvarande i Sverige kan få tillgång till den elektroniska handlingen därför att svaranden har en på lag eller avtal grundad ovillkorlig rätt till handlingen, saknar det principiellt betydelse om den faktiska lagringen sker i Sverige eller utomlands.

19.

När det däremot är fråga om en editionssvarande som är bosatt i utlandet och handlingen finns utomlands, kan rätten för den svenska domstolen att utfärda ett editionsföreläggande vara begränsad. Domstolen måste emellertid anses ha rätt att utfärda ett editionsföreläggande i vart fall när editionssvaranden också är part i rättegången och föreläggandet avser att svaranden ska förete handlingen vid den svenska domstolen (jfr Westberg, a.a., s. 733 f.).

20.

Som framgår av 38 kap. 5 § får rätten tillhålla den som ska förete handlingen att fullgöra sin skyldighet vid vite. Några hinder mot ett vitesföreläggande för att påverka editionssvarandens beteende i utlandet genom att där skaffa sig direkt tillgång till en elektronisk handling finns normalt inte, eftersom ett sådant föreläggande ska fullgöras i Sverige. Det förutsätter dock att editionssvaranden inte föreläggs att i utlandet bryta mot de där gällande lagarna. (Jfr Michael Bogdan och Michael Hellner, Svensk internationell privat- och processrätt, 9 uppl. 2020, s. 435 f. och prop. 1983/84:78 s. 59 f.)

21.

En domstol kan emellertid inte besluta att handlingen ska ställas till förfogande genom Kronofogdemyndighetens försorg. Skulle en sådan eller liknande verkställighetsåtgärd aktualiseras är domstolen i stället hänvisad till regelverken om bevisupptagning i utlandet (se p. 15 och 16).

Bedömningen i detta fall

22.

Följande är utrett om den danska regleringen om årsopgørelse, oplysningsskema och selvangivelse. I början av varje år mottar Skattestyrelsen upplysningar om föregående års inkomster och tillgångar från bl.a. arbetsgivare och banker. Dessa uppgifter sammanställs av Skattestyrelsen i en årsopgørelse som görs tillgänglig för den skattskyldige i det elektroniska systemet ”TastSelv” eller i pappersform. Den skattskyldige kan därefter göra rättelser i årsopgørelsen om någon uppgift är felaktig eller ofullständig. I vissa situ-ationer behöver den skattskyldige till Skattestyrelsen ge in ett oplysningsskema (tidigare selvangivelse). Åtkomst till TastSelv-systemet och kommunikation med Skattestyrelsen kan ske med hjälp av NemID (som närmast motsvarar det svenska BankID) eller en s.k. TastSelv-kode.

23.

Det står mot denna bakgrund klart att J.K. vid någon tidpunkt har fått del av årsopgørelser från Skattestyrelsen för de aktuella åren. Det är även klarlagt att J.K. har en ovillkorlig rätt och dessutom möjlighet att på ett enkelt sätt på nytt ta del av handlingarna från Skattestyrelsen genom att på egen hand logga in i det elektroniska systemet utan någon inblandning från Skattestyrelsens sida.

24.

Den omständigheten att J.K. inte har de aktuella handlingarna på sin egen dator eller i pappersform medför därför inte att han inte ska anses inneha handlingarna. Ett editionsföreläggande riktat mot honom – och som innebär att han ska ge in handlingarna till en svensk domstol – kan inte heller anses beröra den danska myndigheten på något sådant sätt att det krävs en begäran om rättslig hjälp med bevisupptagning från utlandet.

25.

Det finns således förutsättningar att bifalla V.K.P:s yrkande om edition. Det saknas dock utredning om huruvida J.K. till danska myndigheter har gett in oplysningsskema eller selvangivelse för 2017, 2018 och 2019. I avsaknad av sådan utredning kan J.K. inte föreläggas att förete sådana handlingar.

BESLUT

HD ändrar hovrättens beslut på så sätt att J.K. föreläggs att senast fyra veckor efter HD:s beslut till hovrätten ge in sina digitala årsopgørelser från Skattestyrelsen i Danmark för 2017, 2018 och 2019.