NJA 2020 s. 526

Mjöbäcks Entreprenad Aktiebolag och Å.B., tidigare styrelseledamot i Bofabriken AB, hade samarbetat i projekt gällande nybildning och ombildning av bostadsrätter. I dom den 10 mars 2014 förpliktade Göteborgs tingsrätt Bofabriken AB att till Mjöbäcks utge ett kapitalbelopp om 6 822 400 kr jämte ränta avseende ersättning för försäljning av bostadsrätter. Bofabriken AB förpliktades även att utge ersättning för Mjöbäcks rättegångskostnader med 200 000 kr jämte ränta enligt lag. Bofabriken AB försattes i konkurs den 17 september 2014.

Mjöbäcks väckte talan vid Varbergs tingsrätt mot Å.B. med följande yrkanden.

Å.B. bestred käromålet i dess helhet. Kapitalbelopp och räntor vitsordades som skäliga i och för sig.

I tingsrättens dom antecknades att Mjöbäcks i första hand åberopade följande grunder för sin talan.

Ansvarsgenombrott enligt 25 kap. 18 § aktiebolagslagen

Huvudgrund: Förplik­telsen för Bofabriken AB att betala Mjöbäcks 6 822 400 kr jämte ränta (punkten 1) och rättegångskostnader (punkten 2) uppkom i och med Göteborgs tingsrätts dom den 10 mars 2014.

Förpliktelserna för Bofabriken AB att betala Mjöbäcks för uppburna köpeskillingar har inte bokförts av Bofabriken AB. Tvärtom har Bofabriken AB låtit intäktsföra försäljningarna av Mjöbäcks bostadsrätter. Skuldförhållandet var tvistigt innan tingsrättens dom och får därför anses ha uppkommit genom tingsrättens dom. Förpliktelsen för Bofabriken AB att betala ränta och rättegångskostnader enligt tingsrättens dom uppkom genom domen.

När domen meddelades den 10 mars 2014 var det egna kapitalet i Bofabriken AB förbrukat till mer än hälften och var så fram till Bofabriken AB:s konkurs. Trots detta upprättades ingen kontrollbalansräkning för Bofabriken AB. Å.B. är således, i egenskap av ensam styrelseledamot i Bofabriken AB, personligt betalningsansvarig för Bofabriken AB:s förpliktelser enligt domen med stöd av 25 kap. 18 § aktiebolagslagen.

Alternativgrund: Förpliktelserna för Bofabriken AB att betala Mjöbäcks uppkom vid tidpunkten för respektive bostadsrätts försäljning.

Relevant tidpunkt enligt 25 kap. 20 a § aktiebolagslagen är dag för stämningsansökans registrering hos tingsrätten minus tre år, dvs. den 18 december 2012.

Med ett bokförande av skulderna till Mjöbäcks vid respektive bostadsrätts försäljning var det egna kapitalet i Bofabriken AB förbrukat till mer än hälften innan den 18 december 2012 och var så fram till bolagets konkurs. Eftersom bolaget inte agerat såsom anges i 25 kap. 18 § aktiebolagslagen har ett personligt ansvar för Å.B. uppkommit för alla skulder som uppkom den 18 december 2012 och därefter.

Efter den 18 december 2012 har alltså Å.B. ådragit sig ansvar för ränta enligt 6 § räntelagen på 6 822 400 kr från den 18 december 2012 till den 17 september 2014 samt för rättegångskostnader om 200 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 10 mars 2014 fram till den 17 september 2014.

– – –

Enligt tingsrättens dom åberopade Å.B. följande grunder för sitt bestridande.

Angående Mjöbäcks huvudgrund: Å.B. är inte personligt ansvarig för Bofabriken AB:s skulder till Mjöbäcks eller för räntor eller rättegångskostnader som Bofabriken AB ålades betalningsskyldighet för enligt domen från Göteborgs tingsrätt.

Förpliktelsen för Bofabriken AB att utge kapitalbeloppet uppkom vid tidpunkten för respektive försäljning av bostadsrätterna, dvs. under 2010 och 2011, och inte när domen meddelades den 10 mars 2014. Vid tidpunkten för förpliktelsens uppkomst förelåg ingen skyldighet för Bofabriken AB att upprätta en kontrollbalansräkning enligt 25 kap. 13 § aktiebolagslagen. Inte heller förelåg en sådan skyldighet den 10 mars 2014. Med anledning härav är styrelseledamoten Å.B. inte personligt ansvarig för Mjöbäcks fordran på Bofabriken AB.

Vad gäller Bofabriken AB:s förpliktelse att betala ränta och rättegångskostnader har Å.B. på samma skäl som ovan anförts, bestritt personligt betalningsansvar. Å.B. har vitsordat att förpliktelsen att betala ränta på rättegångskostnader uppkom i samband med att domen meddelades den 10 mars 2014 men har inte kunnat vitsorda att förpliktelsen att betala rättegångskostnader uppkom i samband med att domen meddelades. Rättegångskostnaderna ska vid en tillämpning av 25 kap. 18 § aktiebolagslagen istället anses ha uppkommit när kostnaderna för borgenärerna uppstått, vilket skett löpande vartefter det arbete som rättegångskostnaderna grundas på har utförts.

Angående Mjöbäcks alternativgrund: För det fall tingsrätten finner att förpliktelserna för Bofabriken AB att betala/redovisa likvida medel till Mjöbäcks uppkom i samband med att bostadsrätterna såldes under 2010 och 2011 har det personliga ansvaret för Å.B. preskriberats i och med att talan inte väckts inom tre år från förpliktelsens uppkomst. Å.B. har bestritt att det förelåg såväl befarad som faktisk kapitalbrist i Bofabriken AB i samband med att bolagets redovisningsskyldighet till Mjöbäcks uppkom och att skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning förelåg.

Vad gäller Bofabriken AB:s förpliktelse att betala ränta och rättegångskostnader till Mjöbäcks har Å.B. på samma skäl som ovan anförts bestritt personligt betalningsansvar. När det gäller förpliktelsernas uppkomst hänvisas till vad som ovan anförts.

Mjöbäcks gjorde även gällande med stöd av 25 kap. 18 § aktiebolagslagen att Å.B. var personligt betalningsansvarig för skulder uppkomna i Bofabriken Förvaltnings AB.

Vidare anförde Mjöbäcks som grunder för sina yrkanden att Å.B. var skadeståndsskyldig enligt fastighetsmäklarlagen och sysslomannareglerna i 18 kap HB. Mjöbäcks åberopade även skadeståndsskyldighet med anledning av brott.

Tingsrätten (rådmännen Gerd Möllers och Marie-Louise Eskilstorp samt tingsfiskalen Jannike Bjurenheim anförde följande i dom den 24 november 2017.

DOMSKÄL

– – –

Ansvarsgenombrott enligt 25 kap. 18 § aktiebolagslagen

Tidpunkt för den kritiska kapitalbristen

När det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet ska styrelsen genast upprätta och låta bolagets revisor granska en första kontrollbalansräkning. Om styrelsen underlåter det inträder en medansvarsperiod där styrelsens ledamöter solidariskt med bolaget svarar för de förpliktelser som uppkommer i bolaget under tiden därefter under förutsättning att bolagets eget kapital understeg hälften av bolagets registrerade aktiekapital vid den tidpunkt då styrelsens skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning uppkom. Medansvarsperioden upphör först när en kontrollbalansräkning som visar att det finns full täckning för aktiekapitalet granskats av revisor och lagts fram på bolagsstämma, då frågan om likvidation hänskjutits till domstol eller då likvidation har beslutats, eller när bolaget försätts i konkurs.

Det är Mjöbäcks som har bevisbördan för att det vid en viss given tidpunkt funnits skäl för styrelsen att anta att bolagets kapital understeg den kritiska gränsen, dvs. hälften av det registrerade aktiekapitalet. Mjöbäcks har också bevisbördan för att faktisk kritisk kapitalbrist förelegat vid den tidpunkt då styrelsens skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning uppkom. När det gäller det senare finns det anledning att ge Mjöbäcks en viss bevislättnad, se NJA 1988 s. 620 och NJA 1993 s. 484.

För det fall det konstateras att kapitalbrist förelegat vid en viss given tidpunkt, samt att det personliga ansvaret för Å.B. har inträtt, åligger det även Mjöbäcks att visa att förpliktelserna uppkommit under medansvarsperioden samt att betalningsskyldigheten inte har preskriberats.

Det är i målet ostridigt att någon kontrollbalansräkning i Bofabriken AB inte upprättats.

Mjöbäcks har gjort gällande att det egna kapitalet i Bofabriken AB var förbrukat till mer än hälften redan innan den 18 december 2012 och i vart fall när Göteborgs tingsrätts dom meddelades den 10 mars 2014. Mjöbäcks har inte angett någon specifik tidpunkt för när faktisk kritisk kapitalbrist skulle ha förelegat och skyldighet därmed inträtt för Bofabriken AB att upprätta en kontrollbalansräkning.

Det får anses utrett i målet att bostadsrätterna, varom det tvistats, såldes under 2010 och 2011, att Bofabriken AB då intäktsförde likviderna från försäljningarna och att någon motsvarande skuld till Mjöbäcks inte bokfördes. Årsredovisningen för 2010 visar att aktiekapitalet i Bofabriken AB var intakt. Mjöbäcks har gjort gällande att med ett bokförande av skulderna till Mjöbäcks så hade det egna kapitalet i Bofabriken AB till mer än hälften varit förbrukat. Å.B. har bestritt att han hade någon skuld till Mjöbäcks vid tidpunkten för och med anledning av bostadsrättsförsäljningarna. Någon utredning om det samarbete som förelegat när det gäller försäljningarna har inte presenterats. Även om Göteborgs tingsrätt i domen den 10 mars 2014 konstaterat att Bofabriken AB var skyldigt att utge försäljningslikviderna till Mjöbäcks har Mjöbäcks, enligt tingsrättens förmenande, inte förmått visa att omständigheterna var sådana att Å.B. i egenskap av styrelseledamot – vid tidpunkten för när bostadsrätterna försåldes – hade anledning att anta att en kritisk kapitalbrist förelåg i bolaget.

Av årsredovisningen för 2012 framgår att det egna kapitalet i Bofabriken AB vid tidpunkten den 31 december 2012 i princip var intakt. Enligt revisionsberättelsen till årsredovisningen, daterad den 8 januari 2014, har revisorn H.K. dock varken kunnat till- eller avstyrka att årsstämman fastställer balansräkningen eller resultaträkningen. Som skäl angavs bl.a. att det förelåg osäkerhet om värdet på stora delar av Bofabriken AB:s fordringar samt osäkerhet beträffande storleken på väsentliga skuldbelopp. Av revisionsberättelsen framgår vidare att ”Bolagets bokförda värde på andelar i koncernföretag överstiger eget kapital i bolaget. Någon vinstdrivande verksamhet som skulle kunna motivera övervärde finns för närvarande inte i bolagen” samt att osäkerheten om storleken på väsentliga delar av Bofabriken AB:s skulder var ”en allvarlig brist”. Inte heller hade årsredovisningen avlämnats inom lagstadgad tid. Av förvaltarberättelsen till Bofabriken AB:s konkurs framgår att ”verksamheten i Bofabriken AB under åren 2013 och 2014 bekräftade revisorns farhågor om att andelar/aktier och fordringar är övervärderade”. Konkursförvaltaren konstaterade härvid att styrelsen redan under 2013, men senast i januari 2014 då nämnda revisionsberättelse lämnats, borde ha upprättat en kontrollbalansräkning. Vidare framgår av förvaltarberättelsen att Bofabriken AB ”torde” ha varit på obestånd sedan den 31 december 2013.

Det är styrelsens ansvar att kontinuerligt ha kontroll över bolagets ekonomiska ställning. Å.B. har varit ensam styrelseledamot för Bofabriken AB. Han måste därmed senast i samband med undertecknandet den 8 januari 2014 av årsredovisningen för räkenskapsåret 2012, med anledning av innehållet i revisionsberättelsen, förstått att det fanns anledning anta att en kritisk kapitalbrist förelåg i bolaget och att skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning då förelåg.

Frågan är därefter om Mjöbäcks förmått visa att det vid denna tidpunkt förelåg en faktisk kritisk kapitalbrist i Bofabriken AB. Någon utredning därom, utöver vad som framgår av årsredovisning, revisionsberättelse och förvaltarberättelse saknas. Den omständigheten att Bofabriken AB vid utgången av 2013 ”torde” ha varit på obestånd talar i och för sig starkt för att faktisk kritisk kapitalbrist förelåg vid tidpunkten för när skyldigheten att upprätta kontrollbalansräkning inträdde, dvs. i januari 2014. Förvaltaren har dock inte med säkerhet kunnat ange obeståndstidpunkten och några säkra slutsatser av utredningen i övrigt går inte att dra om när obeståndet inträffade eller när faktisk kritisk kapitalbrist i bolaget förelåg. Tingsrätten anser därför inte att Mjöbäcks förmått styrka att det förelåg en faktisk kritisk kapitalbrist i Bofabriken AB vid tidpunkten för när skyldigheten för styrelsen i Bofabriken AB att upprätta kontrollbalansräkning uppkom. Personligt betalningsansvar för Å.B. har därmed inte inträtt. Mjöbäcks yrkanden under punkten 1 och punkten 2 kan därför inte vinna bifall på den åberopade grunden om medansvar i aktiebolagslagen.

– – –

Tingsrätten fann däremot att Å.B. var personligt betalningsansvarig för Bofabriken Förvaltnings AB:s skuld till Mjöbäcks.

Vidare fann tingsrätten på anförda skäl att Mjöbäcks talan inte kunde bifallas på grund av skadeståndsskyldighet enligt fastighetsmäklarlagen, enligt sysslomannareglerna i 18 kap. HB eller med anledning av brott.

DOMSLUT

Tingsrätten förpliktade Å.B. att solidariskt med Bofabriken Förvaltnings AB utge yrkat belopp jämte ränta till Mjöbäcks. Tingsrättens ställningstagande till yrkandena 1 och 2 återspeglas inte i domslutet.

Å.B. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle lämna Mjöbäcks Entreprenad Aktiebolags talan utan bifall.

Även Mjöbäcks Entreprenad Aktiebolag överklagade och yrkade att hovrätten skulle bifalla den talan bolaget förde vid tingsrätten.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

Mjöbäcks Entreprenad Aktiebolag överklagade och yrkade bl.a. att Å.B. solidariskt med Bofabriken AB skulle betala 6 822 400 kr respektive 200 000 kr jämte ränta till Mjöbäcks.

Å.B. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Med utgångspunkt i hovrättens bedömning att en medansvarsperiod (jfr 25 kap. 18 § aktiebolagslagen) började löpa för Å.B. den 8 januari 2014, meddelade HD prövningstillstånd i frågan om vid vilken tidpunkt en förpliktelse att betala rättegångskostnader skulle anses ha uppkommit. – Frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt skulle vila.

Betänkande