NJA 2020 s. 606

Ansökan om lagfart. Ett föreläggande att väcka talan ska ges bara om inskrivningsmyndigheten vid en samlad bedömning av den tillgängliga utredningen anser att det råder ovisshet om sökandens rätt.

E.B. och hennes son F.W.B. ansökte hos Lantmäteriet, fastighetsinskrivningen, inskrivningskontor Norrtälje (inskrivningsmyndigheten) om lagfart för fastigheten Norrtälje Väddö-Backa 2:40 med hälften vardera. Till grund för ansökningen åberopades gåvobrev från E.B:s far U.B.

E.B:s syster A.B. yttrade sig över ansökningen.

Lantmäteriet beviljade den 9 november 2017 lagfart enligt ansökningen.

Norrtälje tingsrätt

A.B. överklagade Lantmäteriets beslut i Norrtälje tingsrätt och yrkade att beslutet skulle upphävas.

Lantmäteriet samt E.B. och F.W.B. yrkade i första hand att tingsrätten skulle avvisa A.B:s överklagande, i andra hand att tingsrätten skulle avslå överklagandet.

Tingsrätten (rådmannen Mikael Gulliksson) anförde i beslut den 20 juni 2018 följande.

TINGSRÄTTENS SKÄL

En första fråga är om A.B. har ett sådant rättsligt intresse av ärendets utgång att hon har rätt att överklaga inskrivningsmyndighetens beslut trots att hon inte varit part i lagfartsärendet. Tingsrätten gör följande överväganden i den frågan.

Enligt 19 kap. 32 § första stycket JB får inskrivningsmyndighetens beslut i ett inskrivningsärende överklagas av den som beslutet rör, om det har gått honom eller henne emot. Under handläggningen av lagfartsärendet f ick A.B. utifrån i ärendet ingivna skrifter tillfälle att yttra sig enligt 19 kap. 16 § första stycket JB. Enligt den bestämmelsen ska, under vissa förutsättningar, den vars rätt berörs ges tillfälle att yttra sig.

Utifrån att inskrivningsmyndigheten gav A.B. tillfälle att yttra sig i lagfartsärendet får lagfartsbeslutet anses röra hennes rätt i sådan utsträckning att hon har behörighet att överklaga beslutet att bevilja lagfart ( jfr Welamson–Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen, Rättegång VI, 2013, s. 32 f. med där anmärkta rättsfall). Hennes överklagande ska alltså inte avvisas och inskrivningsmyndighetens, E.B:s och F.W.B:s yrkanden om detta ska avslås.

Inskrivningsmyndigheten får, om det råder tvist om sökandens rätt, enligt 19 kap. 16 § tredje stycket JB förelägga sökanden att inom viss tid väcka talan vid domstol. I så fall ska uppskovsbeslut meddelas. Inskrivningsmyndigheten meddelade inte sökandena något föreläggande om att väcka talan enligt 19 kap. 16 § tredje stycket JB. När det gäller frågan om skäl funnits att meddela ett sådant föreläggande och inte bevilja lagfart gör tingsrätten samma bedömning som inskrivningsmyndigheten. Inte heller med hänsyn till det som A.B. angett i tingsrätten har det funnits skäl för ett sådant föreläggande och förutsättningar för beviljande av lagfart har förelegat ( jfr rättsfallet NJA 2002 s. 613).

A.B:s överklagande ska således avslås.

TINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Tingsrätten, som avslår avvisningsyrkandena, avslår A.B:s överklagande. Inskrivningsmyndighetens beslut står därmed fast.

Svea hovrätt

A.B. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle undanröja Lantmäteriets beslut. Som grund för överklagandet g jorde hon i huvudsak gällande att gåvobrevet inte var giltigt då det stred mot givarens intentioner om att det skulle vara rättvist mellan hans barn. Att gåvan inte utg jorde förskott på arv och att den till hälften getts till givarens barnbarn stred mot en tidigare träffad överenskommelse om fördelningen av givarens fastigheter.

Lantmäteriet samt E.B. och F.W.B. bestred bifall till överklagandet. E.B. och F.W.B. anförde att gåvobrevet var giltigt och i överensstämmelse med givarens vilja.

Hovrätten (hovrättsrådet Henrik Matz, referent, och adjungerade ledamoten Angelica Jonsson) anförde i beslut den 14 mars 2019 följande.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

– – –

Hovrätten har att ta ställning till om sökandenas rätt till fastigheten är tvistig i den mening som avses i 19 kap. 16 § tredje stycket JB och om föreläggande om att väcka talan vid domstol därför borde ha meddelats sökandena innan beslut om lagfart fattades. För det fall hovrätten anser att sökandenas rätt inte är tvistig ska gåvohandlingens giltighet prövas. Ärendet ska prövas med utgångspunkt i den utredning som numera är tillgänglig (se NJA 2002 s. 613).

Lantmäteriets granskning av en lagfartsansökan är av formell natur. En lagfartsansökan kan avslås eller vilandeförklaras bl.a. om det är uppenbart att förvärvet är ogiltigt eller inte kan göras gällande (se 19 kap. 17 § och 20 kap. 6 och 7 §§ JB). Inskrivning av ett förvärv hindrar inte en efterföljande prövning vid domstol av förvärvets, och därmed inskrivningens, giltighet (se 19 kap. 40 § JB). Som utgångspunkt ska materiella tvistefrågor inte utredas och avgöras inom ramen för inskrivningsärendet. Det har dock ansetts vara av vikt att konflikter mellan en inskrivning och det materiella rättsläget såvitt möjligt förebyggs, med hänsyn till de rättsverkningar som en inskrivning medför. Mot bakgrund av detta har bestämmelsen i 19 kap. 16 § JB tillkommit (se prop. 1970:20, del B, s. 515–518, prop. 1999/2000:39 s. 156, prop. 2007/08:54 s. 46 f., NJA 2002 s. 613 och RH 2016:76).

Om det på grund av någon särskild omständighet f inns anledning att anta att det förvärv som sökanden åberopar är ogiltigt eller inte kan göras gällande eller att den sökta åtgärden på annat sätt skulle kränka någon annans rätt ska den vars rätt berörs ges tillfälle att yttra sig och, om det behövs, sammanträde hållas (se 19 kap. 16 § första och andra styckena JB). Genom kravet på förekomsten av en särskild omständighet säkerställs att kommunicering inte sker i opåkallat stor utsträckning. Syftet med hörandet är endast att konstatera om en tvist förekommer eller inte, däremot inte att det ska läggas fram utredning om de förekommande tvistefrågorna (se prop. 1970:20, del B, s. 515–518 och prop. 2007/08:54 s. 46 f.).

F inner inskrivningsmyndigheten att det råder tvist om sökandens rätt får sökanden föreläggas att inom viss tid väcka talan vid domstol, varvid uppskov kan meddelas. Följer sökanden inte ett sådant föreläggande får ansökan avvisas (se 19 kap. 14 § och 16 § tredje stycket JB).

Vad gäller den närmare innebörden av om tvist råder framgår av förarbetena till bestämmelsen att om den som har hörts i ärendet g jort invändningar mot ansökan bör inskrivning i regel inte få beviljas förrän sökandens rätt blivit fastställd i en rättegång. I sammanhanget framhålls att en lagfartsansökan bör kunna avslås omedelbart om det uppenbarligen framgår av vad som förekommit att förvärvet är ogiltigt eller inte får göras gällande (se prop. 1970:20, del B, s. 515).

Förarbetsuttalandet ger vid handen att det – för att sökandens rätt ska anses tvistig – som regel inte ställs högre krav på en invändning än att det av den inte uppenbarligen ska framgå att förvärvet är ogiltigt eller inte får göras gällande. Det framgår dock inte när denna utgångspunkt ska kunna frångås. Hovrätten anser inte att uttalandet kan tas till intäkt för att sökandens rätt undantagslöst ska anses tvistig enbart därför att någon som fått tillfälle att yttra sig enligt 19 kap. 16 § första stycket påstår det ( jfr NJA 1952 s. 638 och NJA 1963 s. 498).

Till stöd för att viss prövning av en framställd invändning ska göras talar syftet med bestämmelsen och de möjligheter som f inns enligt 19 kap. 16 § första och andra styckena JB att utreda om en tvist överhuvudtaget föreligger. Inom den begränsade ram som gäller för prövningen av ett lagfartsärende anser hovrätten dock inte att det ankommer på inskrivningsmyndigheten att analysera och bedöma hållbarheten av de grunder som åberopas för påståendet om bättre rätt och möjligheterna till framgång i en rättegång vid domstol ( jfr RH 2001:56). Förutom att en sådan bedömning skulle grundas på bristfälligt underlag, eftersom utredning avseende tvisten i sak inte ska läggas fram vid en tillämpning av 19 kap. 16 § JB, kan det ifrågasättas vilken rättskraft ett sådant beslut skulle ha. Prövningen riskerar också att åsamka parterna rättegångskostnader som de inte kan få ersatta ( jfr NJA 2002 s. 613).

I förevarande fall har gåvogivaren genom sin förvaltare och E.B. och F.W.B. uppgett att fångeshandlingen är giltig. Även om det inte är uteslutet att någon av dem skulle kunna väcka talan mot någon annan än gåvo-givaren anser hovrätten inte att det som A.B. har anfört om bristande gåvoavsikt påverkar sökandenas rätt till fastigheten i sådan utsträckning att deras rätt kan anses tvistig i den mening som avses i 19 kap. 16 § tredje stycket JB. Inte heller det som A.B. i övrigt har anfört till stöd för sin talan medför att sökandenas rätt kan anses tvistig och att ett föreläggande därför borde ha meddelats.

Vad gäller förutsättningarna för beviljande av lagfart i övrigt delar hovrätten tingsrättens bedömning. Överklagandet ska därför avslås.

BESLUT

Hovrätten avslår överklagandet.

Hovrättsrådet Jens Wieslander var av skiljaktig mening från och med andra stycket under rubriken Skälen för beslutet och anförde för egen del följande.

Bestämmelsen i 19 kap. 16 § tredje stycket JB innebär en avvägning mellan å ena sidan intresset för förvärvaren av en fastighet att få lagfart på fastigheten och å andra sidan intresset av att beslutet om inskrivning överensstämmer med det materiella rättsläget. Ett beslut om avslag på lagfartsansökan, eller ett föreläggande till sökanden om att väcka talan för att fastställa förvärvets bestånd, kan få stora konsekvenser när det gäller möjligheterna för förvärvaren att säkerställa f inansiering och inskrivning av andra rättigheter som är kopplade till fastigheten. Omvänt kan en beviljad lagfart på motsvarande sätt orsaka skador och kostnader för den som har en rätt som påverkas av inskrivningsbeslutet.

Att inskrivningsmyndigheten omedelbart kan avslå lagfartsansökan i fall där invändningen har sådan styrka att det är uppenbart att förvärvet är ogiltigt eller inte får göras gällande – alltså utan att dessförinnan förelägga sökanden att väcka talan om förvärvets bestånd – framgår av förarbetena till bestämmelsen i dess äldre lydelse (se prop. 1970:20, del B s. 515). Detta ger emellertid ingen omedelbar ledning för bedömningen av den lägre tröskeln för en invändning, dvs. när tvist ska anses föreligga som bör föranleda ett föreläggande till lagfartssökanden enligt 19 kap. 16 § tredje stycket JB.

Av 19 kap. 16 § första stycket JB följer att inskrivningsmyndigheten ska ge den vars rätt berörs tillfälle att yttra sig, om det på grund av någon särskild omständighet f inns anledning att anta att det förvärv som sökanden åberopar är ogiltigt eller inte kan göras gällande eller på annat sätt skulle kränka någon annans rätt. Bestämmelsen tillämpas redan före det att en invändning har inkommit eller annars är känd för inskrivningsmyndigheten. Uttrycket särskild omständighet är avsett att hindra kommunicering i alltför stor omfattning. När inskrivningsmyndigheten väl har tagit ställning till att kommunicering ska ske bör en senare framställd invändning som regel innebära att inskrivning inte får ske förrän sökandens rätt blivit fastställd i rättegång (se a. prop. s. 516). Även i en sådan situation f inns det utrymme för att inskrivningsmyndigheten kan göra en viss materiell prövning av invändningens bärkraft (se NJA 1952 s. 638, NJA 2002 s. 613 och RH 2016:76, jfr RH 2001:56). Denna prövning bör dock inte vara alltför ingående.

I det nu aktuella inskrivningsärendet gav Lantmäteriet A.B. tillfälle att yttra sig. A.B. invände, som hon får uppfattas, att E.B:s och F.W.B:s förvärv är ogiltigt bl.a. med hänvisning till att gåvan från U.B. inte speglar U.B:s rätta avsikter i fråga om fördelningen av egendom mellan A.B. och E.B. A.B. har i denna del särskilt pekat på att gåvan till E.B. och F.W.B. av den nu aktuella fastigheten inte innehåller något förbehåll om att den ska utgöra förskott på arv, ett förbehåll som har ingått i en tidigare gåvoöverlåtelse från U.B. till A.B. A.B. har också hänvisat till en tidigare överenskommelse om likabehandling från U.B:s sida när det gäller fördelningen mellan A.B. och E.B.

A.B:s invändning måste anses ta sikte på den påverkan som den nu aktuella gåvan kommer att få på den framtida fördelningen mellan henne och E.B. av kvarlåtenskapen efter U.B. Även om detta är en händelse som ännu inte inträffat måste A.B:s latenta arvsrätt anses berörd genom gåvan på ett sådant sätt som avses i 19 kap. 16 § JB. Innehållet i vad hon har åberopat om U.B:s bristande gåvoavsikt är inte sådant att hennes invändning kan lämnas utan avseende. Att A.B. ifrågasätter förvärvets giltighet innebär därför att det råder tvist om sökandenas rätt.

Det kan diskuteras vilka möjligheter E.B. och F.W.B. har att i förhållande till A.B. på ett rimligt sätt få sin rätt till fastigheten prövad i domstol. Lantmäteriet har i sitt beslut anfört att en fastställelsetalan mellan E.B. och F.W.B. å ena sidan och U.B. å den andra skulle vara meningslös eftersom den omedelbart skulle medges av U.B:s förvaltare. En talan om fastställelse av förvärvets bestånd bör emellertid med stöd av bestämmelserna i 13 kap. 2 § RB kunna föras av förvärvaren också mot någon annan än givaren, t.ex. överlåtarens framtida dödsbodelägare (se NJA 1993 s. 507 om möjligheten för en make att väcka talan mot den andra maken inför kommande bodelning). E.B. och F.W.B. bör alltså kunna föra en fastställelsetalen mot A.B. om att gåvoöverlåtelsen från U.B. till dem är giltig.

Mot bakgrund av det som nu sagts borde Lantmäteriet inte ha beviljat E.B. och F.W.B. lagfart. Lantmäteriet skulle i stället med stöd av 19 kap. 16 § tredje stycket JB ha förelagt E.B. och F.W.B. att inom viss tid väcka talan vid domstol. Såväl tingsrättens som Lantmäteriets beslut ska därför enligt min mening undanröjas och ärendet återförvisas till Lantmäteriet för fortsatt handläggning där. I den situationen ankommer det på Lantmäteriet att ta ställning till frågan om vilandeförklaring av lagfartsansökan enligt 19 kap. 17 § JB.

Högsta domstolen

A.B. överklagade hovrättens beslut och yrkade att HD skulle undanröja Lantmäteriets beslut och återförvisa målet dit för fortsatt handläggning.

Lantmäteriet, E.B. och F.W.B. motsatte sig ändring.

HD meddelade det prövningstillstånd som framgår av punkten 3 i HD:s beslut.

HD avg jorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Ulrika Stenström, föreslog i betänkande följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

Punkterna 1–4 motsvarar i huvudsak punkterna 1–3 i HD:s beslut.

Vad målet i HD gäller

5. Frågan i HD gäller när det ska anses råda tvist om en sökandes rätt till en fastighet och en inskrivningsmyndighet därför får förelägga sökanden att väcka talan vid domstol (19 kap. 16 § tredje stycket JB).

Prövning av en lagfartsansökan

6. Om det på grund av någon särskild omständighet f inns anledning att anta att det förvärv som sökanden åberopar till stöd för en ansökan om lagfart är ogiltigt, eller inte kan göras gällande, eller att den sökta åtgärden på annat sätt skulle kränka någon annans rätt, ska inskrivningsmyndigheten ge den vars rätt berörs tillfälle att yttra sig och, om det behövs, hålla sammanträde. Om inskrivningsmyndigheten anser att det råder tvist om sökandens rätt får myndigheten förelägga sökanden att inom viss tid väcka talan vid domstol. Om sökanden inte följer föreläggandet, får inskrivningsmyndigheten avvisa ansökan. (Se 19 kap. 16 § JB.)

7. Prövningen av en lagfartsansökan är i huvudsak formell och består i allt väsentligt av en kontroll och granskning av om de ingivna handlingarna är i ordning; t.ex. att det f inns samtycke från make där sådant krävs, att man i rätt tid sökt eller fått eventuellt tillstånd etc. Även om inskrivningar bör stå i överensstämmelse med gällande rätt är granskningen dock ingen garanti för att formellt korrekta handlingar motsvaras av ett i verkligheten giltigt förvärv. (Se Folke Grauers, Fastighetsköp, 21 uppl. 2016, s. 296.) Inskrivning av ett förvärv hindrar inte heller en efterföljande prövning vid domstol av förvärvets giltighet (se 19 kap. 40 § JB).

8. I vissa fall blir det ändå aktuellt med viss materiell prövning. En lagfartsansökan bör t.ex. omedelbart kunna avslås om det uppenbarligen framgår av vad som förekommit att förvärvet är ogiltigt eller inte får göras gällande (se prop. 1970:20, del B, s. 515).

När råder det tvist om sökandens rätt?

9. Om den som hörts i ärendet g jort invändningar mot ansökan bör inskrivning i regel inte få beviljas förrän sökandens rätt blivit fastställd i rättegång. Sökanden bör lämpligen föreläggas att inom viss tid väcka talan vid domstol. (Se a. prop. s. 515.)

10. Bestämmelsen i 19 kap. 16 § tredje stycket JB innebär en avvägning mellan å ena sidan det faktum att inskrivningsmyndigheten ska upprätthålla en effektiv, snabb och rationell hantering av lagfartsansökningar för den enskilde och å andra sidan intresset av att beslutet om inskrivning överensstämmer med det materiella rättsläget ( jfr a. prop. s. 517).

11. Enbart den omständigheten att någon påstår sig vara ägare till den fastighet som lagfartsansökningen gäller eller att en sådan ansökan kränker dennes rätt innebär inte att sökandens rätt anses tvistig i lagens mening. I stället gäller att inskrivningsmyndigheten, inom den begränsade ram som gäller för den summariska handläggningen av ett lagfartsärende, har att göra en självständig rättslig bedömning av om de invändningar som framställts i lagfartsärendet är välgrundade och sådana att en rättegång är meningsfull. Så stor enkelhet och smidighet som möjligt bör eftersträvas ( jfr a. prop. s. 518).

12. För att en rättegång ska vara meningsfull krävs att utredningen visar att det föreligger oklarheter kring sökandens rätt. Endast en rättslig fråga får inte föranleda att saken hänskjuts till domstol. Hänskjutande ska i princip endast ske när saksammanhanget är oklart, dvs. när det krävs sådan närmare utredning i saken som inte kan ske i lagfartsärendet. Ett annat skäl till att en rättegång kan betraktas som meningsfull är om det föreligger en övervägande sannolikhet för att annan än sökanden har bättre rätt till fastigheten. I detta ligger också att det måste f innas en process att föra.

13. Ett beslut i ett lagfartsärende har dock inte någon materiell betydelse i förhållandet mellan parterna; den rättsliga bedömningen av om det råder tvist om sökandens rätt eller ej resulterar alltså inte i något rättskraftigt avgörande av själva äganderättsfrågan ( jfr 19 kap. 40 § JB).

14. Om inskrivningsmyndigheten under handläggningen – och vid beaktande av de invändningar som framställts – kommer fram till att en rättegång inte är meningsfull, ska ett föreläggande att väcka talan vid domstol inte meddelas.

15. Den vanligaste situationen när det blir aktuellt att förelägga sökanden att väcka talan vid domstol torde vara när överlåtaren förnekat att han överlåtit fastigheten. Sökanden föreläggs då, vid avvisningsäventyr, att väcka talan mot överlåtaren. Regelverket hindrar dock inte att sökanden föreläggs att väcka talan mot annan än överlåtaren.

16. Ett föreläggande om att väcka talan vid domstol bör innehålla en upplysning om vad talan ska avse, vem föreläggandet ska riktas mot, vid vilken domstol talan ska väckas samt fristen för talans väckande.

Bedömningen i detta fall

17. Inskrivningsmyndigheten har efter en omfattande kommunicering och utredning fattat beslut om lagfart. Innan beslutet fattades förklarade U.B., genom sin förvaltare, att han inte ifrågasätter gåvobrevets giltighet. Det får därmed inte anses råda någon oklarhet om sökandenas rätt.

18. Det föreligger inte heller övervägande sannolikhet att någon annan än sökandena har bättre rätt till fastigheten. På grund härav har det inte funnits skäl för inskrivningsmyndigheten att förelägga E.B. och F.W.B. att väcka talan i domstol.

19. Det saknas skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens beslut ska därför fastställas.

HD:S AVGÖRANDE

HD fastställer hovrättens beslut.

HD ( justitieråden Anders Eka, Dag Mattsson, referent, Eric M. Runesson, Stefan Reimer och Cecilia Renfors) meddelade den 7 juli 2020 följande slutliga beslut.

SKÄL

Bakgrund

1. E.B. och hennes son F.W.B. ansökte hos Lantmäteriet, som är inskrivningsmyndighet, om lagfart för en fastighet på Väddö utanför Norrtälje. Till grund för ansökningen låg ett gåvobrev enligt vilket E.B:s far, U.B., hade överlåtit fastigheten till dem.

2. Under handläggningen g jorde E.B:s syster A.B. invändningar mot ansökningen, huvudsakligen med hänvisning till att gåvobrevet inte gav uttryck för deras fars vilja att det skulle vara rättvist mellan barnen. Sedan inskrivningsmyndigheten hade gett A.B. tillfälle att också formellt yttra sig i ärendet, beviljade myndigheten den sökta lagfarten. Tingsrätten och hovrätten har lämnat A.B:s överklagande utan bifall.

3. HD har meddelat prövningstillstånd i frågan om inskrivningsmyndigheten på grund av A.B:s invändningar borde ha meddelat ett föreläggande för E.B. och F.W.B. att väcka talan vid domstol. Frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt har vilandeförklarats.

Inskrivningsmyndighetens prövning

4. Av 20 kap. 1 § JB framgår att den som med äganderätt har förvärvat fast egendom ska söka inskrivning av förvärvet (lagfart). Som princip har en lagfart inte betydelse för ett förvärvs giltighet utan ska endast legitimera en person som ägare till fastigheten, vilket får praktisk och rättslig betydelse i olika sammanhang.

5. Huvudregeln är att lagfarten inte hindrar att frågan om äganderätt prövas i domstol ( jfr 19 kap. 40 §). Med hänsyn till de rättsverkningar som är knutna till lagfarten är det samtidigt angeläget att denna stämmer överens med det verkliga rättsläget. Inskrivningsmyndigheten ska därför inte bara göra en rent formell granskning av de handlingar som har getts in utan också pröva de rättsliga förutsättningarna för att bevilja den sökta lagfarten.

6. Handläggningsformen vid inskrivningsmyndigheten sätter upp gränser för omfattningen av denna prövning. Vid utformningen av lagstiftningen har eftersträvats så stor enkelhet och smidighet som möjligt för handläggningen. Intresset av överensstämmelse mellan lagfarten och det verkliga rättsläget har fått vägas mot intresset av en effektiv, snabb och rationell hantering ( jfr prop. 1970:20 del B s. 517 f.).

7. Den reglering som gäller för prövningen f inns i 19 kap. 16 § och kan sägas bygga på olika steg i inskrivningsmyndighetens prövning.

8. Om det på grund av någon särskild omständighet f inns anledning att anta att det förvärv som sökanden åberopar är ogiltigt, eller inte kan göras gällande, eller att den sökta åtgärden på annat sätt skulle kränka någon annans rätt, ska inskrivningsmyndigheten enligt paragrafens första stycke ge den vars rätt berörs tillfälle att yttra sig. Om det behövs, kan myndigheten också hålla ett sammanträde för att utreda frågan. Vid sammanträdet kan enligt andra stycket sökanden och andra berörda utveckla sin inställning. Syftet med sammanträdet är att konstatera om en tvist kan anses föreligga eller inte, däremot inte att lägga fram utredning om tvistefrågorna. Om myndigheten anser att det råder tvist om sökandens rätt, får den enligt tredje stycket förelägga sökanden att inom viss tid väcka talan vid domstol. Följer sökanden inte föreläggandet, får myndigheten avvisa ansökningen.

Förutsättningarna för ett föreläggande att väcka talan

9. Som framgår av 19 kap. 16 § första stycket JB är det en grundläggande förutsättning för att inskrivningsmyndigheten ska gripa in att det på grund av någon särskild omständighet f inns anledning att anta att en lagfart på något sätt skulle kränka någon annans rätt. Det måste ha framkommit något särskilt i ärendet som gör att det f inns skäl för myndigheten att misstänka att en lagfart i enlighet med ansökan inte skulle stämma överens med det verkliga rättsläget.

10. Ett föreläggande för sökanden att väcka talan får enligt paragrafens tredje stycke ges om inskrivningsmyndigheten efter kommunicering enligt första stycket anser att det råder tvist om sökandens rätt. Av lagtexten följer att det är fråga om en självständig prövning, där myndigheten ska beakta samtliga omständigheter i den utredning som f inns tillgänglig i inskrivningsärendet.

11. Utredningen i inskrivningsärendet måste ge stöd för att det föreligger en reell tvist om sökandens rätt till fastigheten för att ett föreläggande om att väcka talan ska ges. Endast det förhållandet att en invändning görs mot en ansökan om lagfart innebär inte att det kan anses föreligga tvist om sökandens rätt. Det ankommer på inskrivningsmyndigheten att bedöma om invändningen framstår som hållbar med hänsyn till omständigheterna. En invändning om sökandens rätt som myndigheten bedömer sakna fog ska inte leda till ett föreläggande att väcka talan. Ett föreläggande ska ges bara om myndigheten vid en samlad bedömning av den tillgängliga utredningen anser att det råder ovisshet om sökandens rätt.

12. När en invändning inte kan lämnas utan avseende kan det innebära att sökandens rätt framstår som oviss ( jfr NJA 1952 s. 638). En prövning ska dock alltid göras utifrån samtliga omständigheter och med beaktande av de förutsättningar som f inns att göra en bedömning i lagfartsärendet. Som regel bör ett föreläggande ges bara om sakförhållandena framstår som oklara, inte för att den rättsliga bedömningen kan vara föremål för delade meningar. Vid prövningen måste också beaktas att en rättegång kan innebära tidsåtgång och kostnader för parterna.

Bedömningen i detta fall

13. A.B. har utvecklat skälen för att gåvobrevet enligt henne inte ger uttryck för U.B:s vilja och hänvisat till vissa handlingar, bl.a. ett dokument benämnt ”ångra gåva” som denne har undertecknat.

14. U.B. har numera förvaltare. I lagfartsärendet har förvaltaren förklarat att det inte f inns några invändningar mot gåvobrevet. Redan med beaktande av detta förhållande kan det – utifrån den bedömning som kan göras i inskrivningsärendet – inte anses råda ovisshet om E.B:s och F.W.B:s rätt till fastigheten. Som hovrätten har funnit föreligger det därmed inte en tvist om deras rätt som motiverar ett föreläggande om att väcka talan.

15. Överklagandet ska alltså lämnas utan bifall. Det saknas skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens beslut ska därför fastställas.

HD:S AVGÖRANDE

HD, som inte meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt, fastställer hovrättens beslut.