NJA 2021 s. 182
När ett kompletteringsföreläggande inte behöver delges krävs det mer än ett påstående om att föreläggandet inte har kommit parten till handa för att laga förfall ska anses föreligga.
Ystads tingsrätt
Skånska Tak Entreprenad AB ansökte vid Ystads tingsrätt om stämning mot F.Ö.
Tingsrätten förelade Skånska Tak Entreprenad AB att ge in en i original undertecknad ansökan, undertecknad av behörig ställföreträdare för mål i domstol som inte är en löpande förvaltningsåtgärd.
Skånska Tak Entreprenad AB svarade inte.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Carina Wågnäs Blomkvist) anförde följande i beslut den 10 december 2019.
Skånska Tak Entreprenad AB:s ansökan om stämning är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång. Ansökan avvisas därför.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Skånska Tak Entreprenad AB överklagade tingsrättens avvisningsbeslut i Hovrätten över Skåne och Blekinge.
Hovrätten (hovrättsråden Lars Lindblad, Anette Ohlsson, referent, och Joakim Westerlund) avslog överklagandet i beslut den 31 januari 2020.
SKÄL FÖR BESLUTET
Av handlingarna i målet framgår att Skånska Tak Entreprenad AB (i det följande bolaget) ansökte om stämning mot F.Ö. vid Ystads tingsrätt för betalning för utfört takarbete samt att ansökan om stämning, som inte var i original, var undertecknad av den verkställande direktören M.P. Ansökan avvisades av tingsrätten efter att bolaget inte följt ett föreläggande att komplettera ansökan. Enligt kompletteringsföreläggandet skulle bolaget inge en i original undertecknad ansökan om stämning som skulle vara undertecknad av behörig ställföreträdare för mål i domstol som inte är en löpande förvaltningsåtgärd.
Bolaget har överklagat tingsrättens avvisningsbeslut. Som grund för sitt överklagande har bolaget anfört att bolaget inte fått del av tingsrättens kompletteringsföreläggande.
Enligt tingsrättens dagboksblad har kompletteringsföreläggandet skickats via e-post till bolaget. Det saknas skäl att ifrågasätta denna uppgift. Bolaget har angett samma e-postadress i såväl ansökan om stämning som i överklagandet och inget tyder på att bolaget inte fått föreläggandet.
Tingsrätten har inte ansett att M.P., såsom verkställande direktör, varit behörig att ansöka om stämning. Enligt hovrättens mening måste det emellertid betraktas som en löpande förvaltningsåtgärd att föra talan om betalning för utfört arbete av det slag som målet gäller. Följaktligen har stämningsansökan i denna del inte varit så ofullständig att det funnits skäl för avvisning. Däremot är hovrätten ense med tingsrätten om att en ansökan om stämning enligt 42 kap. 2 § RB ska vara egenhändigt undertecknad i original. Genom att bolaget inte följt tingsrättens föreläggande att inkomma med en sådan handling har det funnits skäl för tingsrättens avvisningsbeslut. Bolagets överklagande ska därför avslås.
Högsta domstolen
Skånska Tak Entreprenad AB överklagade och yrkade att HD skulle ändra hovrättens beslut och visa målet åter till tingsrätten för fortsatt behandling.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Karin Lundqvist, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
Punkterna 1–9 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1–8 i HD:s skäl.
Förutsättningar för laga förfall när det påstås att ett avgörande inte har kommit fram
Den som har missat den tid som gäller för t.ex. överklagande av en dom eller ett beslut och som hade laga förfall för att inte överklaga i tid kan ansöka om återställande av försutten tid och få en ny tid för att överklaga (58 kap. 11 § RB). Även vid prövningen av en ansökan om återställande av försutten tid ska alltså en prövning av om sökanden hade laga förfall göras.
Genom HD:s praxis är det klarlagt att när ett avgörande har expedierats med post ska ett påstående om att avgörandet inte kommit parten till handa godtas, under förutsättning att parten inte i förväg har underrättats om när avgörandet skulle meddelas och inte omständigheterna talar emot påståendet (se ”Den uteblivna försändelsen” NJA 2012 s. 435). Enligt rättsfallet ”Den uteblivna e-posten” NJA 2020 s. 186 ska samma princip gälla när en dom eller ett beslut har expedierats via e-post.
Bör bedömningen bli densamma i den ordinarie processen som i återställandefallen?
De omständigheter som kan utgöra laga förfall är desamma oavsett om det är fråga om återställande av försutten tid eller laga förfall inom ramen för den ordinarie processen. (Se 32 kap. 8 § RB.)
En avgörande skillnad mellan återställandefallen och de fall då en stämningsansökan har avvisats är att en part som inte överklagar i tid drabbas av rättsförlust eftersom rätten att få avgörandet överprövat går förlorad, medan en part som har fått sin stämningsansökan avvisad oftast har möjlighet att inkomma med en ny stämningsansökan. Även om det innebär att ny ansökningsavgift måste betalas är rättsförlusten förhållandevis liten. Det är också skälet till att delgivning av kompletteringsförelägganden inte behöver ske i de fall då det är möjligt att inkomma med en ny stämningsansökan.
Om enbart en uppgift om att ett kompletteringsföreläggande inte har mottagits godtas som laga förfall skulle det innebära att domstolarna skulle behöva delge kompletteringsförelägganden även när käranden inte riskerar någon större rättsförlust. Det har inte varit lagstiftarens avsikt. (Jfr prop. 1990/91:11 s. 53.) Mot denna bakgrund finns det skäl att se något annorlunda på det fallet att käranden invänder att ett kompletteringsföreläggande inte har mottagits jämfört med när motsvarande invändning framställs i ett ärende om återställande av försutten tid.
När ett föreläggande har skickats till en av käranden uppgiven e-postadress och något felmeddelande inte har mottagits bör man som regel kunna utgå ifrån att det har kommit fram. Enbart ett påstående om att föreläggandet inte har kommit fram bör inte vara tillräckligt för att parten har fullgjort sin bevisskyldighet om föreläggandet har avsänts på ett korrekt sätt till rätt adress.
Bedömningen i detta fall
Stämningsansökan har getts in elektroniskt och underskriften är alltså inte i original. Att stämningsansökan ska vara egenhändigt undertecknad innebär att den inte kan ges in digitalt. (Se prop. 1993/94:190 s. 121. Jfr även 33 kap. 1 a § RB som numera möjliggör digital stämningsansökan.) Det var alltså rätt av tingsrätten att skicka ett kompletteringsföreläggande till bolaget.
Av tingsrättens dagboksblad framgår det att föreläggandet har skickats med e-post till bolaget. Av handlingarna i målet framgår dessutom att kompletteringsföreläggandet har skickats med säker e-post till den e-postadress som bolaget har uppgett i stämningsansökan. Det får därför anses utrett att föreläggandet har skickats och att det har skickats till rätt e-postadress. (Jfr ”Den uteblivna e-posten” NJA 2020 s.186 p. 12.) Tingsrätten har inte mottagit något felmeddelande. Mot denna bakgrund saknas det tillräckligt stöd för slutsatsen att bolaget har haft laga förfall för att inte följa föreläggandet. Överklagandet ska alltså avslås.
HD:S AVGÖRANDE
HD avslår överklagandet.
Domskäl
HD (justitieråden Johnny Herre, Dag Mattsson, Malin Bonthron, referent, Eric M. Runesson och Stefan Reimer) meddelade den 29 mars 2021 följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
Skånska Tak Entreprenad AB ansökte om stämning med yrkande om att motparten skulle förpliktas att betala ett visst belopp för utfört arbete. Stämningsansökan var inte egenhändigt undertecknad. Tingsrätten skickade därför via e-post ett kompletteringsföreläggande till bolaget. I föreläggandet angavs att stämningsansökan kunde komma att avvisas om föreläggandet inte följdes. Någon komplettering inkom inte inom den tid som tingsrätten hade angett i föreläggandet. Ansökan avvisades.
Bolaget överklagade beslutet och anförde att det inte hade mottagit något kompletteringsföreläggande. Hovrätten har avslagit överklagandet.
Prejudikatfrågan
Prejudikatfrågan är om redan en invändning om att ett kompletteringsföreläggande inte har mottagits utgör tillräcklig bevisning för laga förfall.
Den rättsliga regleringen
En ansökan om stämning ska vara egenhändigt undertecknad av käranden eller ett ombud. Om ansökan inte är egenhändigt undertecknad, t.ex. därför att den har skickats till tingsrätten med e-post, måste tingsrätten begära att den bekräftas genom en egenhändigt undertecknad stämningsansökan. Ansökan ska avvisas om någon bekräftelse inte ges in. (Se 42 kap. 2–4 §§ och 33 kap. 2 a § RB, jfr 33 kap. 3 § tredje stycket i dess lydelse före den 1 januari 2021.)
När rätten ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det göras genom delgivning. Delgivning ska användas om det är särskilt föreskrivet eller om det med hänsyn till syftet med bestämmelsen om underrättelse framgår att delgivning bör ske, men bör i övrigt användas bara om det är påkallat med hänsyn till omständigheterna. (Se 33 kap. 3 a § RB, jfr 33 kap. 2 § i dess lydelse före den 1 januari 2021.)
Ett beslut om avvisning av en stämningsansökan innebär inte ett avgörande av själva saken. Normalt har parten möjlighet att återkomma med en ny framställning och då behöver delgivning av ett kompletteringsföreläggande inte ske. Man måste emellertid se annorlunda på situationen när parten av något skäl inte har den möjligheten, t.ex. i de fall där en viss tidsfrist hinner gå ut på grund av att talan avvisas eller om det finns risk för preskription. Delgivning bör då ske. (Jfr prop. 1990/91:11 s. 53.)
När delgivning inte ska ske har det i rättspraxis ansetts tillräckligt utrett att en försändelse har expedierats på ett korrekt sätt om det på domstolens dagboksblad eller i domstolens digitala målhanteringssystem har antecknats att expediering har skett och om det saknas anledning att anta att försändelsen inte var korrekt adresserad (se bl.a. ”Den uteblivna försändelsen” NJA 2012 s. 435 p. 5 och ”Den uteblivna e-posten” NJA 2020 s. 186 p. 12).
Om det är sannolikt att den som inte har fullgjort något i rättegången har laga förfall för sin underlåtenhet, ska underlåtenheten inte leda till någon påföljd. Laga förfall är när någon genom avbrott i den allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet, som inte bort förutses eller rätten annars finner utgöra giltig ursäkt, har hindrats att fullgöra det som har ålegat henne eller honom. (Se 32 kap. 6 § första stycket och 8 § RB.)
Laga förfall vid invändning om att en handling inte har kommit fram
En parts invändning om att han eller hon inte har fått en av rätten utsänd handling behandlas som en invändning om laga förfall. För en sådan invändning har parten bevisbördan. Eftersom det är förenat med avsevärda svårigheter och i de flesta fall omöjligt att i efterhand prestera fullt bevis för att en försändelse som har avsänts inte har kommit adressaten till handa, har beviskravet för att så har skett generellt satts lågt (se t.ex. ”Advokatens försändelse” NJA 1998 s. 60 och NJA 2000 C 32).
När ett mål eller ärende har avgjorts på handlingarna och parten inte i förväg har underrättats om när avgörandet skulle meddelas, har rättssäkerhetsskäl ansetts föranleda att inte ens ett lågt beviskrav bör ställas upp. I stället har slagits fast att ett påstående om att avgörandet inte har kommit parten till handa ska godtas, om inte omständigheterna talar emot påståendet. Detta gäller oavsett om expediering av avgörandet har skett med post eller via e-post. (Se ”Den uteblivna försändelsen” p. 7–10 och ”Den uteblivna e-posten” p. 13–16.)
Laga förfall vid invändning om att ett kompletteringsföreläggande inte har kommit fram
En part som har fått en stämningsansökan avvisad har som nämnts oftast möjlighet att inkomma med en ny stämningsansökan. Parten riskerar i dessa fall inte mer än att behöva betala en ny ansökningsavgift. Det är av det skälet som delgivning av kompletteringsförelägganden inte anses behöva ske i de fall då det är möjligt att inkomma med en ny stämningsansökan (se p. 6).
Om redan en parts uppgift om att ett kompletteringsföreläggande inte har mottagits skulle godtas som laga förfall, kan det medföra att domstolarna ser det som nödvändigt att delge kompletteringsförelägganden även när käranden inte riskerar någon annan rättsförlust än att betala en ny ansökningsavgift. En sådan utveckling är inte önskvärd.
För sådana kompletteringsförelägganden som inte behöver delges bör därför gälla det generella beviskrav som har ställts upp vid uppgift om att en handling inte har tagits emot (se p. 9). Det krävs således inte mycket bevisning för att uppgiften ska godtas men det krävs något mer än ett påstående.
Det finns skäl att se annorlunda på sådana kompletteringsförelägganden som av rättssäkerhetsskäl bör delges. Det kan förekomma att det inte framgår för tingsrätten – eller av något skäl inte uppmärksammas – att delgivning borde ske. Om detta har inträffat och stämningsansökan därefter avvisas handlar det om samma typ av rättsförlust som när en part går miste om möjligheten att överklaga ett avgörande. I en sådan situation bör därför gälla att en uppgift om att kompletteringsföreläggandet inte har kommit parten till handa ska godtas, om inte omständigheterna talar emot påståendet.
Bedömningen i detta fall
Stämningsansökan var inte egenhändigt undertecknad. Tingsrätten hade därför anledning att skicka ett kompletteringsföreläggande. Det har inte framkommit att det förelåg några omständigheter som gjorde det nödvändigt att delge kompletteringsföreläggandet.
Föreläggandet har skickats med säker e-post till den e-postadress som bolaget hade uppgett i stämningsansökan och tingsrätten har inte mottagit något felmeddelande. Det får därför anses utrett att föreläggandet har expedierats på ett korrekt sätt.
Bolaget har uppgett att kompletteringsföreläggandet inte har kommit fram. Enbart ett påstående om att föreläggandet inte har kommit bolaget till handa är i detta fall inte tillräckligt som bevisning för att bolaget har haft laga förfall. Överklagandet ska alltså avslås.
HD:S AVGÖRANDE
HD avslår överklagandet.