NJA 2022 s. 730

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Alexander Ramsey) anförde i dom den 26 januari 2021 följande.

GRUNDER M.M.

Finansinspektionen

Överträdelse av förbudet mot marknadsmanipulation

– – –

Sanktionsavgiftens storlek

– – –

Frågan om preskription

Preskriptionstid för sanktionsavgift regleras genom lagen (2016:1306) om kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning (kom-pletteringslagen). Enligt denna får ett ingripande ske om sanktionsföreläggande har delgetts den som ingripandet riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. Då den aktuella överträdelsen ägde rum den 6 april 2018 och H.N. delgavs ett sanktionsföreläggande avseende överträdelsen den 31 oktober 2019 är överträdelsen inte preskriberad.

H.N.

Överträdelsen är ringa och ursäktlig

– – –

Sanktionsavgiftens storlek

– – –

Frågan om preskription

En sanktionsavgift enligt komplettringslagen är att betrakta som en straffrättslig sanktion. Brottsbalkens regler om preskription är därför tillämpliga och påföljd kan inte ådömas, med mindre än att den tilltalade har häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom två år. Finansinspektionen väckte talan i nu aktuellt mål den 4 september 2020, d.v.s. mer än två år efter den aktuella händelsen. Sanktionsavgiften är därför preskriberad.

DOMSKÄL

– – –

Utgångspunkter för prövningen

Allmänt om Finansinspektionens möjligheter att ingripa

I de fall då Finansinspektionen ingriper mot en överträdelse av förbudet mot marknadsmanipulation prövas det enligt 5 kap. 19 § första stycket komplette-ringslagen genom sanktionsföreläggande. Ett ingripande får enligt 5 kap. 14 § första stycket bara ske om sanktionsföreläggandet har delgetts den som ingri-pandet riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. Av 5 kap. 19 § tredje stycket framgår att om den som sanktionsförläggandet riktar sig mot godkänner föreläggandet gäller beslutet som ett domstolsavgörande som har vunnit laga kraft.

Finansinspektionen får, men är inte skyldig att, enligt 5 kap. 17 § komplette-ringslagen avstå från ingripande bland annat om överträdelsen är ringa eller ursäktlig. Uttrycket ”ringa” ska förstås som att det rör sig om bagatellartade överträdelser. Med begreppet ”ursäktlig” åsyftas t.ex. att det är uppenbart att överträdelsen begåtts av förbiseende (prop. 2016/17:22 s. 391).

Om ett sanktionsföreläggande inte godkänns inom den tid som anges i före-läggandet får Finansinspektionen enligt 5 kap. 21 § väcka talan vid Stockholms tingsrätt om att sanktioner ska beslutas. Enligt 6 kap. 3 § ska, om inget annat anges i nämnda lag, vad som i allmänhet är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för brott där det inte är föreskrivet svårare straff än böter gälla för talan.

Preskriptionstid för sanktionsavgifter som prövas vid Stockholms tingsrätt

Frågan om när preskription inträder för sanktionsavgift för vilken talan väckts vid Stockholms tingsrätt saknar vägledande avgöranden från högre rätt. Tingsrätten gör härvid följande överväganden.

Avgörande för när preskription av en sanktionsavgift inträder är om den ovan refererade bestämmelsen i 5 kap. 14 § kompletteringslagen ska betraktas som preskriptionsbrytande även när talan väckts i domstol. I den utredning som föregick kompletteringslagen föreslogs motsvarande bestämmelse ha den lydelsen att en ”sanktionsavgift får tas ut bara om beslutet, föreläggandet eller stämningsansökan har delgetts den som sanktionsavgiften riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen skedde” (SOU 2014:46, s. 476). Rege-ringen har i den slutliga formuleringen av 5 kap. 14 § kompletteringslagen uttryckligen frångått utredningens förslag att inkludera såväl ”beslutet” som ”stämningsansökan” i lagtexten. Omformuleringen motiverades med att den normala ordningen är att preskriptionsfristen för Finansinspektionens beslut om sanktion kan brytas vid en tidigare tidpunkt än vid själva beslutet. Tidsfristen bestämdes mot bakgrund av detta till två år och bryts när den sanktionen riktas mot delges ett sanktionsföreläggande. (Prop. 2016/17:22 s. 255 f.) Mot bak-grund av förarbetena till bestämmelsen finner tingsrätten att lagstiftarens avsikt varit att delgivning av ett sanktionsföreläggande inom två år efter överträdelsen ska ha preskriptionsbrytande verkan, även för det fall att vad som föreläggs i ett senare skede blir föremål för prövning i domstol.

I förarbetena har även observerats (prop. 2016/17:22 s. 102 f.) att de admi-nistrativa sanktionsavgifterna kan anses ha straffrättslig karaktär enligt Euro-peiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund-läggande friheterna (EKMR). Tingsrätten delar denna bedömning. Att sankt-ionsavgifter har straffrättslig karaktär medför att tingsrätten har att bedöma dessa enligt de straffrättsliga principer som kan härledas ur EKMR. Av särskild betydelse är kravet på uttryckligt lagstöd för straffrättsliga sanktioner, den så kallade legalitetsprincipen, vilken kan härledas ur artikel 7.

Legalitetsprincipen innebär bland annat att tillämpningen av en straffrättslig bestämmelse inte till nackdel för den tilltalade får utsträckas över vad dess ordalydelse medger (analogiförbudet). Legalitetsprincipen hindrar dock inte att en straffbestämmelse tolkas enligt vedertagna grundsatser så att dess rätta mening utröns. (Se exempelvis NJA 2018 s. 1103 p. 11–13.)

Tingsrätten har därmed att bedöma om lagstiftarens avsikt, utan att göra våld på språket, framgår ur kompletteringslagens ordalydelse. Av lagtexten framgår att Finansinspektionen har två år på sig att delge ett beslut om sanktionsföre-läggande, att ett sanktionsföreläggande innebär att den som ingripandet riktas mot föreläggs att inom viss tid godkänna ett beslut om ingripande och att Fi-nansinspektionen får väcka talan vid Stockholms tingsrätt om sanktionsföre-läggandet inte godkänts inom denna tid. Då ett sanktionsföreläggande till-sammans med föreläggande om viss tid att inkomma med godkännande kan överskrida två år framgår av ordalydelsen att Finansinspektionen bemyndigas att väcka talan vid Stockholms tingsrätt mer än två år efter överträdelsen, under förutsättning att sanktionsföreläggandet delgivits inom två år. Tingsrätten finner därför att lagstiftarens avsikt, att delgivning av sanktionsföreläggande har preskriptionsbrytande verkan, ryms inom lagens ordalydelse.

För det fall ett sanktionsföreläggande om sanktionsavgift delgivits inom den i 5 kap. 14 § stadgade tiden preskriberas sanktionsavgiften först då så kallad absolut preskription inträder. I avsaknad av regler om absolut preskription i kompletteringslagen tillämpas, i enlighet med 6 kap. 3 § kompletteringslagen, brottsbalkens regler. En sanktionsavgift enligt kompletteringslagen kan jäm-föras med den straffrättsliga påföljden böter (se prop. 2016/17:22 s. 94 och jfr a.a. s. 103). Enligt 35 kap. 6 § p. 1 BrB får påföljd för brott som endast kan ge böter inte dömas ut för det fall den misstänkte inte har häktats eller erhållit del av åtal när fem år förflutit sedan överträdelsen. Även om Finansinspektionen inom två år efter överträdelsen delgett sanktionsföreläggandet får således sanktionsavgift inte dömas ut för det fall den misstänkte inte erhållit stämningsansökan inom fem år efter överträdelsen.

Förbudet mot marknadsmanipulation

Av artiklarna 12.1 a och 15 i MAR framgår att utförandet av en transaktion, läggandet av en handelsorder eller annat beteende som ger eller kan förväntas ge falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris på ett finansiellt instrument är marknadsmanipulation och otillåtet. Det räcker således att transaktionen, när den genomfördes, kunde förväntas ge falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris. Det krävs inte uppsåt eller oaktsamhet för att en överträdelse ska kunna konstateras. Huruvida transaktionen genomförts med uppsåt eller oaktsamhet kan dock, i begränsad ut-sträckning, påverka graden av ansvar vid fastställandet av sanktionen. Från förbudet mot marknadsmanipulation har i MAR gjorts ett undantag för fall det är visat att transaktionen utförts av legitima skäl och stämmer överens med godtagen marknadspraxis som fastställts i enlighet med artikel 13 MAR.

En överträdelse av förbudet mot marknadsmanipulation kan medföra att Finansinspektionen ingriper eller att åklagaren inleder en förundersökning.

Sanktionsavgiftens storlek

– – –

Omständigheter i det aktuella fallet

Har sanktionsavgiften preskriberats?

H.N. har på värdepappersmarknaden i Stockholm den 6 april 2018 handlat aktier i bolaget Acosense AB. H.N. delgavs ett sanktionsföreläggande avseende handeln den 31 oktober 2019, drygt ett och ett halvt år efter överträdelsen. Finansinspektionen ansökte den 4 september 2020 om stämning vid Stock-holms tingsrätt i rubricerat mål. H.N. delgavs stämningen den 10 september 2020, d.v.s. nästan två och ett halvt år efter den påstådda överträdelsen.

H.N. har således delgivits sanktionsföreläggandet inom två år efter överträ-delsen i enlighet med 5 kap. 14 § kompletteringslagen, med preskriptionsavbrott som följd. Han har vidare delgivits stämningsansökan inom fem år efter överträdelsen i enlighet med 35 kap. 6 § BrB. Sanktionsavgiften har således inte preskriberats.

Ska H.N. betala en sanktionsavgift?

H.N. har vidgått att han genomfört den aktuella transaktionen på sätt som har gjorts gällande av Finansinspektionen, vilket också stöds av utredningen i övrigt.

Några legitima skäl för transaktionen har inte framkommit. Vad H.N. anfört om att överträdelsen är att betrakta som ringa påverkar inte bedömningen.

H.N. ska därför betala en sanktionsavgift.

Sanktionsavgiftens storlek

Tingsrätten fann på anförda skäl att sanktionsavgiften skulle bestämmas till ett lägre belopp än det som normalt tillämpas vid marknadsmanipulation genom handel med små volymer. Avgiften bestämdes till 50 000 kr.

DOMSLUT

Betalningsskyldighet till staten

H.N. ska betala en sanktionsavgift om 50 000 kr.

Domskäl

Hovrätten (hovrättspresidenten Anders Perklev, hovrättslagmannen Camilla Olsson och hovrättsrådet Daniel Thorsell, referent) anförde i dom den 11 februari 2022 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

H.N. har i hovrätten anfört bl.a. följande. Finansinspektionen har väckt talan vid tingsrätten med stöd av 5 kap. 21 § lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning (kompletteringslagen). Enligt 6 kap. 3 § kompletteringslagen ska, om inte annat föreskrivs i lagen, för talan enligt 5 kap. 21 § gälla vad som i allmänhet är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för brott där det inte är föreskrivet svårare straff än böter. Brottsbalkens regler är därför tillämpliga. Påföljd kan enligt 35 kap. 1 § första stycket 1 BrB inte ådömas med mindre än att den tilltalade har häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom två år när det för brottet inte kan följa svårare straff än fängelse i ett år. Preskription har inträtt då det har gått närmare två och ett halvt år från händelsen till dess att Finansinspektionen väckte åtal vid Stockholms tingsrätt.

Finansinspektionen har i hovrätten anfört bl.a. följande. Bestämmelsen i 5 kap. 14 § kompletteringslagen reglerar preskription, både vad avser Finansinspektionens möjligheter att ingripa genom sanktionsföreläggande och i situationer då Finansinspektionen har väckt talan vid tingsrätten. Bestämmelsen i 6 kap. 3 § kompletteringslagen innebär att rättegångsbalkens processuella bestämmelser om bötesmål är tillämpliga. Den innebär inte att brottsbalkens materiella bestämmelser om preskription ska tillämpas. Det är inte möjligt att tillämpa 35 kap. BrB, inte ens analogt, eftersom frågan om preskription är reglerad i kompletteringslagen. Den aktuella överträdelsen ägde rum den 6 april 2018. H.N. delgavs ett sanktionsföreläggande avseende överträdelsen den 31 oktober 2019. Överträdelsen är således inte preskriberad.

Hovrätten gör följande bedömning.

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att delgivning av ett sankt-ionsföreläggande inom två år från överträdelsen enligt 5 kap. 14 § komplette-ringslagen har preskriptionsbrytande verkan även när talan senare väcks om att sanktion ska beslutas enligt 5 kap. 21 § samma lag. Om inte annat föreskrivs i kompletteringslagen ska för en sådan talan gälla vad som i allmänhet är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för brott där det inte är föreskrivet svårare straff än böter (6 kap. 3 § kompletteringslagen). Härmed avses att talan ska handläggas enligt bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket det inte kan följa svårare straff än böter (prop. 2016/17:22 s. 395). Bestämmelsen avser alltså vilka processuella regler som ska tillämpas och innebär inte att de materiella reglerna om preskription i brottsbalkens 35:e kapitel blir tilllämpliga. Inte heller analogivis är brottsbalkens preskriptionsbestämmelser tillämpliga.

Eftersom den aktuella överträdelsen ägde rum den 6 april 2018 och H.N. delgavs ett sanktionsföreläggande den 31 oktober 2019 är överträdelsen inte preskriberad. H.N. ska därför betala en sanktionsavgift. Vad H.N. anfört i övrigt föranleder ingen annan bedömning. Något skäl att ytterligare sänka sankt-ionsavgiftens storlek har inte framkommit.

Tingsrättens dom ska därför inte ändras.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.