RÅ 1993:102
Person som lever i homosexuellt förhållande har vägrats medgivande enligt 25 § socialtjänstlagen att i sitt hem ta emot utländskt barn i syfte att adoptera det.
Länsrätten i Stockholms län
C.N., som sammanlevde med en annan man i ett homosexuellt förhållande, ansökte om medgivande enligt 25 § socialtjänstlagen (1980:620) att i sitt hem ta emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det.
Sociala distriktsnämnden nr I i Stockholms kommun beslöt den 5 september 1990 att avslå C.N:s ansökan. Som skäl för beslutet anförde nämnden: Distriktsnämnden liksom utredaren är av den uppfattningen att vårt samhälle ej är moget för en acceptans av homosexuella som adoptivföräldrar. Barn i en sådan relation utsätts för en annorlunda situation som just adoptivbarn från andra länder inte bör utsättas för.
C.N. överklagade och vidhöll sin ansökan.
Länsrätten i Stockholms län inhämtade yttrande från Socialstyrelsen, som i sin tur inhämtade yttrande från Socialstyrelsens vetenskapliga råd i barn- och ungdomspsykiatri, professor M.C. och överläkare M.K., och i utvecklingspsykologi, docent P.N..
M.C. anförde bl.a. följande.
Forskning om adoptivbarn har också visat att barn till ensamstående adoptander är mycket starkt överrepresenterade bland de adopterade barn som i tonåren får uttalade och svåra beteendeavvikelser vilka kräver vård inom barn- och ungdomspsykiatrisk verksamhet. I det refererade fallet är det en ensamstående homosexuell man som söker adoptivbarn. Vid bedömningen av hans möjligheter att adoptera måste man således även väga in detta faktum då man överväger adoptionstillstånd. - Sammanfattningsvis anser jag inte att det finns någonting som talar för att en adoption av ett utländskt adoptivbarn antingen av en ensamstående homosexuell eller ett homosexuellt par skulle kunna anses vara till barnets bästa och det bör därför inte enligt min mening komma i fråga.
M.K. anförde sammanfattningsvis följande.
Samhället har ansvaret att för adoptivbarnet välja det föräldraskap, som kan bedömas innebära de bästa möjligheterna för barnets utveckling. Erfarenheter i barnpsykiatrisk och barnterapeutisk verksamhet talar för att adoptivbarn har ett svårare utgångsläge i psykologiskt avseende än andra barn. Sannolikt finns risk för att omständigheten att vara adopterad av två sammanlevande homosexuella män, eller två lesbiska kvinnor, skulle innebära svårigheter för adoptivbarnens psykiska utveckling i flera avseenden, oavsett dessa vuxnas ansvarskänsla, omsorg och kärlek eller andra egenskaper. Ett barn bör också få växa upp med en klar uppfattning om att barn inte kan komma till världen annat än genom en sexuell relation mellan man och kvinna. - Av dessa skäl bör enligt min mening barn inte adopteras av homosexuella vuxna, oavsett deras mänskliga kvaliteter i övrigt.
P.N. gjorde följande bedömning.
Kombinationen av att komma från ett annat land, vara avskuren möjlighet för kontakt med biologiska föräldrar och samtidigt vara barn till föräldrar med avvikande sexuell läggning måste sägas innebära ökad risk för att barnet i sin uppväxt på flera för den psykiska utvecklingen väsentliga områden frustreras i sina grundläggande behov av social samhörighet av orsaker som det själv inte har kontroll över. Detta ökar också risken för psykiska störningar hos barnet. Mot denna bakgrund är det undertecknades bedömning att man i dagens svenska samhälle i den aktuella saken inte bör tillstyrka en internationell adoption.
Socialstyrelsen anförde i ett den 30 april 1991 avgivet yttrande sammanfattningsvis följande.
Socialstyrelsen instämmer i den uppfattning som Socialstyrelsens vetenskapliga råd redovisat i sina yttranden, nämligen att det inte kan anses vara till barnets bästa att adopteras antingen av en ensamstående homosexuell eller ett homosexuellt par. En adoption måste ses ur barnets synvinkel och inte ses som en rättighet för vuxna. - Socialstyrelsen anser att sökandens besvär inte skall bifallas.
Länsrätten höll den 10 december 1991 muntlig förhandling i målet. Vid förhandlingen hördes psykologerna Kurt Ernuif och Sune Innala såsom sakkunniga på begäran av C.N. Ernuif uppgav därvid bl. a. följande. Studier rörande homosexuella fostrare och deras barn visade fina förhållanden mellan barn och föräldrar. Ingen studie hade funnit skillnad i psykopatologi hos barn till homosexuella fostrare vid jämförelse med barn till heterosexuella fostrare. Beträffande adoptivbarn hade han mycket svårt att se att det skulle föreligga någon skillnad mellan adoptivbarn och biologiska barn. Innala uppgav bl.a. att homosexualitet hos fostraren inte i sig innebar en extra påfrestning för barnet. - C.N. åberopade vidare ett yttrande den 12 februari 1992 från lektor H.B. vid Köpenhamns universitet. H.B. uttalade sammanfattningsvis att det föreliggande målet blivit värderat från ett ganska så snävt och isolerat psykologiskt-psykiatriskt perspektiv samt att forskningen inte gav stöd för avvisning av en adoptionsansökan med hänvisning till vederbörandes homosexuella orientering.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (1992-05-08, ordförande Meyer) yttrade: Enligt 25 § första stycket socialtjänstlagen krävs socialnämndens medgivande för att en underårig skall få tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av hans föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om honom. Är det fråga om att ta emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det, gäller enligt paragrafens tredje stycke att medgivandet skall inhämtas innan barnet lämnar sitt hemland. - I förarbetena till socialtjänstlagen (prop. 1979/80:1, del A, s. 319-320, 538-539) uttalas att socialnämnden vid prövningen bör bedöma hemmets allmänna lämplighet att ta emot barn för vård och fostran. Man får bedöma om hemmet och de blivande föräldrarna allmänt sett kan antas kunna ge ett barn god vård och fostran och i övrigt gynnsamma uppväxtförhållanden. - C.N., hävdar att sociala distriktsnämndens beslut är grundlagsstridigt p. g. a. att 25 § socialtjänstlagen inte anger att hänsyn får tas till att den sökande är homosexuell. Vid bedömningen om hemmets allmänna lämplighet måste hänsyn tas till en rad faktorer i de presumtiva adoptivföräldrarnas förhållanden, såsom ålder, hälsotillstånd, bostadssituation och inställning till barn. Av betydelse är också fritidsintressen, livsåskådning, relationer till släkten m.m. En sökandes sexuella läggning är givetvis ett led i bedömningen när den avviker från befolkningsmajoritetens sexuella läggning. Länsrätten finner inte sociala distriktsnämndens beslut grundlagsstridigt. - Av utredning företagen av socialsekreterare I.S. inför sociala distriktsnämndens beslut framgår bl.a. följande. C.N. bor tillsammans med sin manlige sambo i en sexrumslägenhet i Stockholms innerstad. De äger bostaden gemensamt. Båda är högskoleutbildade och har fasta anställningar. Bådas föräldrar och syskon bor i Stockholmsområdet och kontakterna beskrivs som goda. Erfarenhet av barn har båda fått som barn- och ungdomsledare och genom umgänget med barnfamiljer i bekantskapskretsen. -Prövningen enligt 25 § socialtjänstlagen avser normalt inte ett visst barn i förhållande till dess blivande föräldrar. Därför skall hemmets allmänna lämplighet att ta emot ett barn för vård och fostran bedömas. Därvid kan inte bortses från att ett utländskt adoptivbarn normalt har speciella behov och förutsättningar jämfört med ett barn uppvuxet i Sverige. - Överläkare M.K. uppger i yttrande till Socialstyrelsen bl.a.: "Flertalet adoptivbarn utvecklas väl och på samma sätt som andra barn. Som grupp har dock adoptivbarn, jämfört med icke adoptivbarn, oftare svårigheter som helt eller delvis beror på psykiska störningar i tidigaste barnaåren. I barnpsykiatrisk och barnterapeutisk verksamhet är det en känd erfarenhet att adoptivbarn visar följder av ett svårare psykologiskt utgångsläge än barn som växer upp med biologiska föräldrar. I litteraturen anges att man söker barnpsykiatrisk hjälp två till fem gånger oftare för adoptivbarn än för andra barn. Det verkar inte osannolikt att adoptivföräldrar är mera ambitiösa och benägna att söka experthjälp än andra föräldrar, men detta anses inte förklara mer än en liten del av adoptivbarnens övervikt i fråga om psykiatriska symptom. Störningarna uppfattas som uttryck för att vanliga svårigheter under den normala psykiska utvecklingen är intensifierade". - "Empiriska undersökningar, med olika grad av noggrannhet och generaliserbarhet, finns beträffande barn som tillbringat en del av sin uppväxt med en homosexuell förälder, i regel en lesbisk mor som lever samman med en annan lesbisk kvinna. Däremot saknas empiriskt material beträffande uppväxt hos homosexuell adoptivförälder." - M.C., professor i barn och ungdomspsykiatri, uppger i yttrande till socialstyrelsen bl.a. "Studier av utländska adoptivbarn har visat att barnen ofta i tonåren har en svår period, då de kämpar med starka identitetsproblem. Att vara adoptivbarn är att tillhöra en minoritet, ca 1000 barn kommer till Sverige varje år. Att vara adoptivbarn innebär alltid en speciell situation även om man inte avviker till utseendet från andra landsmän, eftersom frågor alltid väcks hos barnet om varför det övergivits av de biologiska föräldrarna, vilka dessa var, vilken typ av arv och livsstil de hade etc. Om barnet har ett avvikande utseende förstärks dessa identitetsfrågor och barnet måste ta ställning till konflikten mellan ett utseende som avviker från majoritetsbefolkningens och en inre känsla av att vara entydigt svensk." - Sociala distriktsnämnden har som skäl för sitt beslut anfört att vårt samhälle inte är moget för en acceptans av homosexuella som adoptivföräldrar. I betänkande av utredningen om homosexuellas situation i samhället (SOU 1984:63 s. 21) anförs: "Våra undersökningar har lett oss till slutsatsen att två förhållanden är avgörande för homosexuellas sociala situation. Det första är att tystnaden om homosexuella och homosexualitet är i det närmaste total. Homosexualiteten är inte en integrerad del av samhället; den saknas som en social och kulturell institution. Det andra förhållandet är att det existerar ett socialt förbud eller tabu mot homosexualitet. Detta tabu förstärks av att homosexualitet uppfattas som ren sexualitet, och av att kärlek uppfattas som något som bara kan uppstå mellan man och kvinna." - Länsrätten gör följande bedömning. - En förutsättning för medgivande att ta emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det är att förhållandena i det enskilda hemmet är sådana att barnet kan ges en god vård och fostran och i övrigt gynnsamma uppväxtförhållanden. Vid bedömningen skall endast adoptivbarnets bästa vara i blickpunkten. Medgivande enligt 25 § socialtjänstlagen är inte en mänsklig rättighet. I de fall medgivande inte lämnas kan det bero på sjukdom hos sökanden, ålder eller att sökandens situation är sådan att barnet inte kan erbjudas gynnsamma uppväxtförhållanden. - I kravet på gynnsamma uppväxtförhållanden måste inbegripas omgivningens attityder till familjebildningen. Utredningen om de homosexuellas situation i samhället framhöll i sitt betänkande att det existerar ett socialt förbud mot homosexualitet. Till grund för detta "förbud" ligger bl.a. icke homosexuellas attityder och fördomar gentemot homosexuella. Inställningen till homosexualitet torde inte ha genomgått någon avgörande förändring sedan utredningen gjordes. Ett barn som växer upp i ett hem med ett homosexuellt föräldrapar kommer dagligen att konfronteras med dessa attityder. Barnet utsätts därigenom för en avsevärd psykisk påfrestning. - Utländska adoptivbarn är överrepresenterade bland sökande till barnpsykiatarisk vård. I sin psykologiska utveckling har barnen att bearbeta det faktum att de lämnats bort av sina biologiska föräldrar. På grund av barnens bakgrund uppkommer ofta identitetsproblem, som förstärks om barnet har ett avvikande utseende. I psykologiskt hänseende har utländska adoptivbarn således en svårare situation. Att till detta lägga den psykiska påfrestning det innebär att växa upp med homosexuella adoptivföräldrar, innebär att risken för psykiska störningar hos barnet blir oacceptabelt stor. C.N. kan därför inte anses lämplig att ta emot ett utländskt barn för adoption. -
Besvären skall lämnas utan bifall. Vid denna utgång saknar länsrätten anledning att yttra sig rörande förmedlingssättet genom de angivna utländska organisationerna. - Länsrätten bifaller inte besvären.
C.N. fullföljde sin talan.
Kammarrätten i Stockholm, (1992-11-30, Sundin, Sundelin, Jonson, referent), som höll muntlig förhandling i målet, fann att vad som förekommit i målet inte medförde annan bedömning än den länsrätten gjort och ändrade därför inte den överklagade domen.
I besvär hos Regeringsrätten fullföljde C.N. sin talan.
Prövningstillstånd meddelades.
Sedan prövningstillstånd meddelats anhöll C.N. att muntlig förhandling skulle hållas i Regeringsrätten.
Regeringsrätten (1993-12-29, Wahlgren, Tottie, Bouvin, B. Sjöberg, von Bahr) yttrade:
Regeringsrätten finner inte att sådana omständigheter föreligger som enligt 9 § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) utgör skäl för muntlig förhandling.
Regeringsrätten finner på de av underinstanserna angivna skälen att medgivande inte kan lämnas till att ett utländskt barn i adoptionssyfte tas emot i C.N:s hem.
Regeringsrätten avslår yrkandet om muntlig förhandling.
Regeringsrätten fastställer kammarrättens dom.