Partnerskap D. Abetänkande.

statsrådet Laurén Zl

Till Reidunn

Genom beslut den 10 januari 1991 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att dels göra en utvärdering av lagen 1987:813 om homosexuella sambor, dels överväga behovet av en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap, att utse en av ledamöterna att vara ordförande samt att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde kommittén.

Med stöd av bemyndigandet förordnades fr.o.m. den 11 mars 1991 som ledamöter i kommittén ledamoten av riksdagen Barbro Westerholm fp, ordförande, f.d. ledamoten av riksdagen Lennart Andersson s, samt ledamöterna av riksdagen Göte Jonsson m, Elisabeth Persson v, Margareta Winberg s och Rosa Östh c.

Fr.o.m. den 3 april 1991 förordnades som experter sociologen Benny Henriksson, överdirektören vid Socialstyrelsen, numera statssekreteraren Carl-Anders Ifvarsson, hovrättsassessom Lars Jansson och etnologen Pia Lundahl.

Carl-Anders Ifvarsson entledigades fr.o.m. den 7 oktober 1991 och som ytterligare experter förordnades fr.o.m. den 26 november 1991 hovrättslagmannen Lars-Göran Engström och fr.o.m. den 11 december 1991 byrâdirektören vid Socialstyrelsen Ingrid Åkerman.

Som ledamöter i kommittén förordnades fr.o.m. den 20 januari 1992 ledamoten av riksdagen Chatrine Pålsson kds och fr.o.m. den 28 januari 1992 ledamoten av riksdagen Arne Jansson nyd.

Den 12 oktober 1992 entledigades experterna Benny Henriksson och Pia Lundahl.

Sekreterare har varit hovrättsassessom Cecilia Gilljam fr.o.m. den 1 april 1991 t.o.m. den 9 augusti 1992 och hovrättsassessom Elisabeth Hägglund fr.o.m. den 1 november 1992.

Kommittén har antagit namnet Partnerskapskommittén Ju 1991:01. Härmed överlämnas betänkandet SOU 1993:98 Partnerskap.

Till betänkandet fogas en reservation av ledamöterna Göte Jonsson, Rosa Östh, Chatrine Pålsson och Arne Jansson.

Kommitténs uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm i november 1993

Barbro Westerholm

Lennart Andersson Göte Jonsson Elisabeth Persson

Margareta Winberg Rosa Östh Chatrine Pålsson

Arne Jansson

/Elisabeth Hägglund

Innehåll 5

Innehållsförteckning

Del A

Förkortningar

Sammanfattning ll

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary

Författningsförslag 41

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l Förslag till lag om partnerskap 41

. . . . . . . . . . . . . . .

2 Förslag till lag om sambor av samma kön

3 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken 45

. . . . . .

4 Förslag till lag om ändring i brottsbalken 47

. . . . . . .

1 Utredningsuppdraget

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Homosexuellas situation

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Inledning 51

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Homosexuella och samhället 52

. . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2.1 Kort bakgrund 52

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2.2 Synen homosexuella 54

. . . . . . . . . . . . . . .

2.2.3 Homosexuella och hälsofrâgor 55

2.3 Homosexuella relationer

2.3.1 Homosexuella parrelationer och sambo-

förhållanden

2.3.2 Lagen om homosexuella sambor

2.4 Homosexuella och barn

2.4.1 Inledning

2.4.2 Forskningsläge

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.4.3 Vârdnadsfrågor 59

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.4.4 Adoptionsfrágor 59

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.4.5 Insemination 61

2.4.6 "Styvbarnens" situation 62

. . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Homosexuellas krav pâ reformer 63

6 Innehåll

3 Hushállsgemenskap 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Inledning 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Statistiska uppgifter om olika former av hushålls-

gemenskap 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Kort om den rättsliga regleringen 66 . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 Gifta 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Sambor 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3 Homosexuella sambor 67 . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.4 Släktingar 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.5 Övriga 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Lagen om homosexuella sambor 69 . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Inledning 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Lagens innehåll 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Regler som endast gäller sambor av motsatt kön 71 . . . . . 4.4 Effekter av lagen 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Situationen i några andra länder 75 . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Inledning 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Danmark 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Lagstiftning om samboförhållanden m.m. 75 . . . . 5.2.2 Loven om registreret partnerskab 75 . . . . . . . . . 5.2.3 Kort historik om partnerskapslagens tillkomst 76 . 5.2.4 Partnerskapslagens tillämpning 77 . . . . . . . . . . 5.3 Norge 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 Lagstiftning om samboförhållanden m.m. 77 . . . . 5.3.2 Loven om registren partnerskap 77 . . . . . . . . . 5.3.3 Kort historik om paxtnerskapslagens tillkomst 78 . 5.4 Finland 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Island 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Nederländerna 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7 USA 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 överväganden och förslag 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Vårt förslag lag om partnerskap för homosexuella 81 - . . . 6.1.1 Allmänna utgångspunkter 81 . . . . . . . . . . . . . 6.1.2 Känslomässig trygghet 81 . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.3 Juridisk och ekonomisk trygghet 82 . . . . . . . . . 6.1.4 Jämlikhet, frihet och rättvisa 82 . . . . . . . . . . . 6.1.5 Attitydpåverkan 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.6 Andra gruppers behov av lagstiftning 85 . . . . . . 6.1.7 Olika tolkningar av bibeln 86 . . . . . . . . . . . . . 6.1.8 Grundvalarna för civilisationen 87 . . . . . . . . . . 6.1.9 Registrering 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.l.10 Juridiskt-tekniska svårigheter 92 . . . . . . . . . . . 6.1.11 Relationer till andra stater 93 . . . . . . . . . . . . . 6.1.12 Mänskliga rättigheter 93 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.13 Slutsatser 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Innehåll 7

6.1.14 Lagstiftningstekniken 96 . . . . . . . . . . . . . . .. 6.2 Partnerskapets innebörd 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Allmänna villkor för att ingå partnerskap 98 . . 6.2.2 Ett anknytningsvillkor 99 . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.3 Hindersprövning 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.4 Ingående av partnerskap 103 . . . . . . . . . . . . . . 6.2.5 Partnerskapsskillnad 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.6 Partnerskapets rättsverkningar 105 . . . . . . . . . . . 6.2.7 Bestämmelser som undantas 105 . . . . . . . . . . . . 6.2.8 Bestämmelser om gemensamt föräldraskap 105 . . . 6.2.9 Uppenbarligen könsrelaterade bestämmelser 108 . . 6.2.10 Vissa internationellt privaträttsliga bestämmelser 108

6.2.11 Upplysningsplikt 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.12 Terminologiska frågor 110 . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Värt förslag lag om sambor av samma kön 111 - . . . . . . . 6.3.1 Allmänna utgångspunkter lll . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Lagen 1987:813 om homosexuella sambor 111 . . 6.3.3 Lagens materiella innehåll 111 . . . . . . . . . . . . . 6.3.4 Konstlad befruktning och gemensam vårdnad 112 . 6.3.5 Socialrättsliga bestämmelser 113 . . . . . . . . . . . . 6.3.6 Jävsbestämrnelser 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.7 Slutsatser 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.8 Lagstiftningstekniken 114 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.9 Information om lagens existens och innehåll 115 . . 6.3.1O Terminologiska frågor 115 . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Övriga förslag 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Internationellt privaträttsliga konsekvenser av en panner-

skapslag 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Inledning 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Andra länders inställning 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Kort översikt över aktuella författningar 120 . . . . . . . . . . 7.4 Svenska domstolars och myndigheters handläggning 121 . . 7.4.1 Inledning 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.2 Svensk domstols behörighet 121 . . . . . . . . . . . . 7.4.3 Lagvalsfrâgan 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.4 Erkärmande av utländska avgöranden 123 . . . . . .

Ekonomiska konsekvenser 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Inledning 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Förslaget till lag partnerskap 125 om . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Förslaget till lag sambor kön 126 om av samma . . . . . . . . 8.4 Vår samlade bedömning 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Specialmotivering 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Inledning 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Förslaget till lag partnerskap 129 om . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Förslaget till lag sambor av samma kön 141 om . . . . . . . .

8 Innehåll

9.4 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken 142 . . . . . 9.5 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 144 . . . . . . . .

Reservation 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Direktiven 199126 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Socialstyrelsens förslag till lag om registrerat partnerskap 151

3 Den danska loven om registreret partnerskab 153 . . . . . . . 4 Dennorska loven om registren partnerskap 155 . . . . . . . . 5 Åktenskapets rättsverkningar inventering 159 - en . . . . . . 6 Äktenskapets rättsverkningar presentation 171 - en . . . . . .

Del B separat volym

Homosexuella parförhállanden och barn och homosexuella

föräldrar

Förkortningar 9

Förkortningar

AFL lagen 1962:381 om allmän försäkring AGL lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt BoU Riksdagens bostadsutskott BrB Brottsbalken Dir. Regeringens direktiv DL Datalagen 1973:289 EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EG Europeiska gemenskapema EFTA European Free Trade Association EKHO Ekumeniska gruppen för kristna homosexuella i Sverige FB Föräldrabalken FN Förenta Nationema IDL lagen 1937:81 om internationella rättsförhållanden rörande

dödsbo IP-rätt internationell privaträtt IÄL lagen 1904:26 1 vissa internationella rättsförhållanden

s. om

rörande äktenskap och förmynderskap JB Jordabalken KL Kommunalskattelagen 1928:370 LAF lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring LBL Landsforeningen for Bøsser og Lesbiske LU Riksdagens lagutskott NÄF förordningen 1931:429 vissa internationella rättsför-

om

hållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap PL förslag till lag om partnerskap prop. Proposition PRV Patent- och registreringsverket RB Rättegångsbalken RFSL Riksförbundet för sexuellt likaberättigande rskr. Riksdagens skrivelse SCB Statistiska centralbyrån SEVL lagen 1936:79 om erkännande och verkställighet dom

av

som meddelats i Schweiz SFL lagen 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt SIL lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk juristtidning YFL lagen 1954:243 om yrkesskadeförsäkring ÄB Ärvdabalken

ÄktB Äktenskapsbalken

.nr-x r.,J: I w .en x

få

en

7:;

Sammanfattning l 1

Sammanfattning

Vår grundinställning

Vårt ställningstagande har en ideologisk grund. Det bygger på tanken om alla människors lika värde och likhet inför lagen. Vi erkänner den homosexuella kärleken som likvärdig med den heterosexuella. Vi bejakar

inte förnekar kärleken mellan märmiskor. Kärlek viktig drivkraft

- är en för såväl personlig som samhällelig utveckling

Utifrån detta synsätt anser vi att det inte ankommer på samhället att ha synpunkter människors val av samlevnadsform. Samhällets uppgift bör i stället vara att underlätta inte förhindra för människor att leva i

- enlighet med sina egna önskemål och sin personlighetsinriktning, allt under förutsättning att detta inte skadar andra.

Vi vill tillgodose homosexuella pars önskemål om att tillgång till en värdefull ram för sina relationer som ett sätt att manifestera sin kärlek. Vi vill också tillgodose homosexuella pars behov av ekonomisk och juridisk trygghet i sina relationer. Vi vill skapa en ökad medvetenhet om, förståelse för och öppenhet till homosexualitet och homosexuella relationer. Vi anser att ett viktigt sätt att uppnå detta är att i största möjliga utsträckning juridiskt likställa homosexuell och heterosexuell samlevnad.

Vårt förslag

Inledning

Vi föreslår att det införs två nya lagar; en lag om partnerskap och en lag om sambor av samma kön. Den sistnämnda lagen är tänkt att ersätta lagen 1987:813 om homosexuella sambor. Vi föreslår också vissa följdändringar i äktenskapsbalken och brottsbalken. Förslagen är tänkta att träda i kraft samtidigt.

Lag om partnerskap

Vårt förslag till lag om partnerskap innebär att två personer av samma kön skall få möjlighet ingå partnerskap genom ett registreringsförfarande som i princip motsvarar förfarandet vid borgerlig vigsel. Partnerskapet innebär att alla bestämmelser som gäller för makar skall gälla även för partner med några undantag. Bortsett från dessa undantag kommer partner att få samma rättigheter och samma skyldigheter som makar såväl i förhållande till varandra som i förhållande till samhället.

Sammanfattning

Partnerskapet skall stá öppet för tvâ kön. Vi

personer av samma uppställer inga krav sexuell läggning, sexuellt samliv eller hushållsgemenskap. Partnerskapet är dock tänkt för homosexuella Äktenskaps-

par. hindren; underârighet, nära släktskap och bestående äktenskap, skall göras tillämpliga partnerskap. Vidare skall bestående partnerskap utgöra hinder mot såväl annat partnerskap som äktenskap. Med hänsyn främst till att ett svenskt partnerskap inte kommer att erkännas alla stater

av uppställer vi s.k. anknytningsvillkor; partnerskap skall

ingås endast om en av personerna antingen är svensk medborgare med hemvist i Sverige eller utländsk medborgare med hemvist här efter bosättning har

en som varat i minst två är.

Rättsverkningama av ett partnerskap föreslås huvudregel motsvara

som rättsverkningama av ett äktenskap. Detta innebär bl.a. att partner skall tillgång till samma system av egendomsordning gäller för äktenskap,

som ömsesidig försörjningsplikt, inbördes arvsrätt, möjlighet att förvärva den andre partnems efternamn enligt de bestämmelser för makar gäller i

som namnlagen 1982:670 och att samma regler kommer att gälla för partner som för makar vad gäller olika pensionsforrner, efterlevandeskydd, föräldrapenningförmâner och föräldraledighet samt olika bidragsforrner.

Vi föreslår tre undantag från denna huvudregel. Det första undantaget är bestämmelser

som ger upphov till gemensamt föräldraskap eller gemensam vårdnad om bam. Partner skall således inte få möjlighet att adoptera barn, varken gemensamt eller och inte

ensamma heller i form av s.k. styvbams- eller närstâendeadoption. Partner skall inte ges tillgång till insemination eller annan konstlad befruktning. Partner skall inte heller kunna utses att i egenskap av särskilt förordnade förmyndare gemensamt utöva vårdnaden om en underärig. Däremot omfattar inte detta undantag regler som gäller styvbamsrelationer. Exempelvis kommer bam till en av partnerna att anses som den andre partnems styvbam i arvsskattehänseende och vid tillämpning av olika bestämmelser om efterlevandeskydd. En partner får vidare samma ställning som en make när det gäller subsidiär underhállsskyldighet till styvbam.

Det andra undantaget är bestämmelser som gäller för makar

vars tillämplighet uppenbarligen är beroende av att makarna är av motsatt kön, i praktiken regler som ger särskilda ekonomiska förmåner gifta kvinnor eller änkor.

Det tredje undantaget är de internationellt privaträttsliga bestämmelserna i förordningen 1931:429 om vissa internationella rättsförhâllanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap.

Lag om sambor av samma kön

Vårt förslag till lag om sambor av samma kön innebär att två sambor

av samma kön, dvs. personer som i dag benämns homosexuella sambor, skall omfattas av i princip samtliga regler som gäller för en man och kvinna

en som lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Det innebär således att sambor, oavsett kön, skall i samma utsträckning omfattas

av bl.a. bestämmelser om pensioner, efterlevandeskydd, familjebidrag,

Sammanfattning 13

författningsreglerade tjänstegrupplivförsäkringar och olika jävsbestämmelser eller jävsliknande bestämmelser.

Från denna huvudregel föreslår vi undantag som motsvarar dem i förslaget till lag om partnerskap. Således skall tvâ sambor kön

av samma inte tillgång till konstlad befruktning eller i egenskap särskilt

av förordnade förmyndare kunna utses till gemensamma vårdnadshavare

om en underârig. De skall heller inte omfattas av bestämmelser

vars tillämpning uppenbarligen är beroende av att samborna är motsatt kön.

av

Övriga förslag

Vi föreslår vidare en ändring i äktenskapsbalken, i praktiken konse-

en kvens av vårt förslag till lag om partnerskap, som bl.a. medför att bestående äktenskap eller partnerskap utgör hinder mot att ingå äktenskap eller partnerskap.

Vi föreslår slutligen en ändring i brottsbalkens bestämmelse tvegifte

om som innebär att ett förfarande i strid mot nämnda äktenskaps- och partnerskapshinder kriminaliseras.

Våra överväganden

Känslomässig trygghet

Den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. Ett parförhållande mellan två kvinnor eller mellan två män företer typiskt sett stora likheter med ett parförhållande mellan en man och en kvinna. I dessa förhållanden finns samma känslor kärlek, omtanke, ömhet, vänskap,

av lojalitet och omsorg. Personer som lever i homosexuella parförhâllanden har samma känslomässiga behov av att såväl sig emellan som utåt visa dessa känslor och sin önskan att leva tillsammans i ett varaktigt och ömsesidigt förpliktande förhållande som personer som lever i heterosexuella parförhâllanden. Även begrepp kärlek och känslomässig

om som trygghet är vanskliga att diskutera i fömuftsmässiga termer tror vi att det skulle öka den känslomässiga tryggheten för många homosexuella par om de får möjlighet att i ett officiellt och lite mer högtidligt sammanhang förklara sin ömsesidiga kärlek och visa hur djup och betydelsefull deras relation är och att den måste tas på allvar.

Juridisk och ekonomisk trygghet

Flera av de regler som gäller för äktenskapet har tillkommit för att skapa ekonomisk och juridisk trygghet för makarna. De är en följd att makar

av ofta har en tätt sammanvävd ekonomi och behov av regler till skydd och hjälp för konfliktlösning. Vi menar att parterna i ett homosexuellt förhållande har samma behov av ekonomisk och juridisk trygghet. Vi

anser vidare att det är angeläget att tillgodose detta behov.

14 Sammanfattning

Det har anförts att detta kan tillgodoses andra sätt än genom en lagstiftning om partnerskap.

För sambor av samma kön, vad som i dag kallas homosexuella sambor, finns en lagreglering som delvis motsvarar den som gäller för sambor av motsatt kön. Den grundläggande lagregleringen, nämligen lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem omfattar båda dessa grupper. Denna lag ger sambor en viss grundtrygghet. Sarnbor har oavsett om de

är av samma eller motsatt kön möjlighet att avtalsvis och genom

testamentariska förordnanden ytterligare reglera de juridiska ramarna för sin samlevnad. De har dock inte möjlighet att på detta sätt åstadkomma en reglering som ens när det gäller deras inbördes förhållande motsvarar den som gäller för makar. Således kan ett förhållande motsvarande giftorättssystemet sannolikt inte åstadkommas avtalsvägen. Vår bedömning är således att homosexuella pars behov av ekonomisk och juridisk trygghet kan tillgodoses fullt ut endast genom en lag om partnerskap.

Jämlikhet, frihet och rättvisa

Genom vårt förslag skulle homosexuella få en vidare och värdefull juridisk ram för sin relation. De skulle också få en möjlighet att manifestera sin kärlek och sin vilja till livslång förening. Vårt förslag innebär att den homosexuella kärleken jämställs med den heterosexuella kärleken, homosexuella med heterosexuella, och sist men inte minst, minoriteten med majoriteten. Det innebär vidare att homosexuella får större frihet, motsvarande den för heterosexuella, att välja samlevnadsform. De som så önskar kan låta sin relation utvecklas till ett partnerskap. Vi anser således att vårt förslag kan öka jämlikheten och friheten vilket enligt vår uppfattning är ett starkt argument för partnerskapet.

Det har ibland anförts att en partnerskapslag som är förbehållen homosexuella par skulle innebära en positiv särbehandling av homosexuella.

Bortsett från ålders- slåktskapshinder finns det inte något som hindrar att två personer av olika kön ingår äktenskap varandra. Under förutsättning att i princip motsvarande villkor uppställs för att få ingå partnerskap, finns det inte heller något hinder för två personer av samma kön att under motsvarande förhållanden ingå partnerskap med varandra. Mot bakgrund härav anser vi att en möjlighet för homosexuella att ingå partnerskap inte kan anses som positiv särbehandling av homosexuella mer än vad möjligheten för heterosexuella att ingå äktenskap innebär positiv särbehandling av heterosexuella. Vi anser tvärtom att vårt förslag ökar rättvisan.

Attitydpå verkan

Vi anser också att vårt förslag skulle få en inte obetydlig attitydpåverkande effekt så sätt att det skulle leda till att homosexuella i större utsträckning blir synliga. Vidare anser vi att öppenheten till och acceptansen av homosexualitet, homosexuella och homosexuella sarnlevnadsförhål-

Sammanfattning 15

landen skulle öka. Allt detta är något som vi bedömer vara eftersträvansvärt och viktigt.

Om två homosexuella personer skulle få möjlighet att ingå partnerskap skulle de inför sin närmaste omgivning tillfälle att visa hur djup, allvarlig och värdefull deras relation är. Detta anser vi skulle öka omgivningens medvetande om homosexualitet och bidra till en öppnare attityd. Vi anser också att den acceptans av homosexualitet och homosexuella relationer som samhället skulle visa genom att i princip likställa homosexuell och heterosexuell samlevnad skulle påverka attitydemai en mer allmän bemärkelse, dvs. verka opinionsbildande.

Större förståelse och ändrade attityder har i sin tur positiva följder. På sikt skapas det utrymme för homosexuella. Fler skulle sannolikt våga bejaka sin homosexuella läggning, våga leva ett öppet liv och slippa den psykiska påfrestning som skuldkänslor, utanförskap och lögner för med sig. Färre skulle behöva falla undan för omgivningens och sina egna förväntningar på att de skall vara "normala", kanske gifta sig. Relationer som ändå inte kommer att hålla och som säkerligen är slitsarnrna för de inblandade skulle kunna undvikas.

Det är också troligt att denna attitydförändring skulle underlätta fasta och varaktiga förhållanden. Detta skulle dels ha ett värde i sig, dels kunna minska spridningen av hiv-smitta. Mot bakgrund av att en stor del av de nyupptäckta fallen av hiv har smittats genom heterosexuella kontakter skall vårt förslag dock inte övervärderas i smittspridningssammanhang. Fasta och varaktiga förhållanden är självklart ingen garanti mot hiv-smitta. Detta gäller såväl för heterosexuella som för homosexuella.

Andra gruppers behov av lagstiftning

Det har gjorts gällande att även andra grupper än homosexuella par är i behov av ytterligare reglering av sitt förhållande, främst människor som av andra skäl än att de har en kärleksrelation lever tillsammans i hushållsgemenskap.

Den mer exakta sammansättningen av dessa hushåll är oklar. Vi har, bl.a. av integritetsskäl, funnit det omöjligt att närmare undersöka dem.

Osäkerheten i detta avseende gör att det är vanskligt att uppställa regler som svarar mot de behov och önskemål om lagreglering som personer som lever i dessa hushåll kan ha. För att passa dessas skiftande karaktär kan en sådan lagreglering endast komma att omfatta vissa grundläggande rättigheter och skyldigheter och närmast få karaktären av en skyddslagstiftning liknande lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem. En sådan lagstiftning, som inte bygger registrering, ligger dock utanför vårt uppdrag.

Vi har således inte kunnat urskilja något behov av en partnerskapslagstiftning för andra än för homosexuella par. Såvitt vi känner till föreligger inte heller några önskemål från personer som lever i hushållsgemenskap att enbart av den anledningen kunna få ingå partnerskap.

16 Sammanfattning

Olika tolkningar av bibeln

I den debatt som har förts om en partnerskapslag avsedd för homosexuella samlevnadsförhållanden har argument framförts som har sin grund i bibeln. Dessa argument har oftast använts mot, men ibland även för en partnerskapslag.

Homosexualitet ses av somliga kristna som en avvikelse från den kristna skapelseordningen. I bibeln, särskilt i gamla testamentet, förekommer avsnitt som utan tvekan kan tydas till att homosexualitet är en synd och en perversitet.

Men i det kristna budskapet ligger å andra sidan kärlek och tolerans gentemot medmänniskoma. Kärleksbudskapet i förening med den negativa synen på homosexualitet ger emellanåt den inställningen att homosexuella skall omfattas av den kristna gemenskapen men att församlingen skall försöka återföra den homosexuelle till en etiskt försvarbar livsform. Ofta rekommenderas homosexuella att leva i vänskap och celibat.

Emellertid förekommer i kristna kretsar också den inställningen att kärleksbudskapet är överordnat det synsätt som en bokstavstolkning kan ge upphov till. Vidare tolkas bibeln av andra kristna så att något fördömande av homosexualitet inte kan läsas ut. Kärleksbudskapet och tanken om alla märmiskors lika värde inför Gud medför i dessa kretsar en acceptans av homosexualitet och ibland också ett agerande för partnerskapet.

Vi har ingen ambition att försöka avgöra vilken av dessa bibeltolkningar som kan anses mest korrekt. Detta är i huvudsak en fråga om tro hos den enskilde. Vi anser inte heller att religiösa aspekter bör vara avgörande för vårt ställningstagande. Denna uppfattning påverkas givetvis av att kyrkan eller andra religiösa samfund inte kommer att åläggas någon ceremoniell skyldighet vid ingående av partnerskap. Vi konstaterar dock att det kristna kärleksbudskapet står i överensstämmelse med vår inledningsvis redovisade grundinställning.

Grundvalarna för civilisationen

I debatten har framförts flera argument mot partnerskapet som troligtvis har sitt upphov i en oro för att partnerskap för homosexuella skulle medföra civilisationens, samhällets, upplösning. Det har exempelvis påståtts att partnerskapet förringar äktenskapets värde, förlöjligar traditionella samlevnadsformer, åstadkommer uppbrott från heterosexuella samlevnadsförhållanden, leder till allmän dekadens och ökad kriminalitet och genom den acceptans partnerskapet inrmebär förleder ungdomar till

- homosexualitet. Vi kan inte se något befogat i dessa påståenden utan ser dem närmast som ett utslag av den moraliska panik som kan uppstå i skeden av omvälvning och förändring.

Vi kan inte se att det finns någonting i partnerskapet som sådant som förringar äktenskapets värde eller förlöjligar traditionella sarnlevnadsformer. Äktenskapet och partnerskapet kan fungera oberoende varandra

av utan att värdet av det ena eller det andra påverkas.

Sammanfattning 17

Påståendet att partnerskapet skulle åstadkomma uppbrott från traditionel-

sarnlevandsförhållanden bygger den felaktiga tanken att homosexualitet har en så stark dragningskraft att partnerskapet skulle ett alternativ

vara till äktenskapet för heterosexuella personer.

Att partnerskapet skulle leda till allmän dekadens och ökande kriminalitet är påståenden som inte vilar någon seriös grund.

Att fler och fler homosexuella och homosexuella par träder fram tolkas ibland som ett tecken på att antalet homosexuella ökar. Ingenting talar dock för detta. Snarare är det stödet från homosexuellas organisationer och den ökande acceptansen i omvärlden som gör att alltfler homosexuella vågar ta steget ut i offentligheten och bli påtagliga, synliga. I den s.k. Speijerrapporten från 1971 konstaterades att homosexuella erfarenheter hos ungdomar inte ledde till homosexuell läggning och att det inte existerade några möjligheter att en ung människas heterosexuella läggning kunde påverkas i motsatt riktning genom homosexuella upplevelser. Ett påstående om att partnerskapet, direkt eller indirekt, skulle förleda ungdomar eller vuxna till homosexualitet har därför enligt vår mening inte någon

som helst grund.

Registrering

Det har vid flera tillfällen framförts synpunkter på lämpligheten av att registrera personer som homosexuella i ett offentligt register och påpekats att en sådan registrering skulle kunna strida mot bestämmelser i datalagen 1973:289, olika registerförfattningar, Europarådets konventionsbestämrnelser eller EG:s regelsystem.

En lag om partnerskap förutsätter att ingågna partnerskap registreras motsvarande sätt som ingågna äktenskap. Dessa uppgifter skulle förutsätta den enskildes samtycke i den meningen att de endast skulle avse personer som frivilligt har ingått partnerskap. En uppgift om att någon är partner skulle i folkbokföringsregister bedömas som en uppgift om civilstånd och i princip vara offentlig.

För att två personer skall få ingå äktenskap med varandra uppställs inga krav på att de haft, har eller avser att ha sexualliv med varandra. Ingen skulle nog komma på tanken att äktenskapsregistret innehåller uppgifter om någons sexualliv även om man åtminstone teoretiskt kan dra slutsatsen att de flesta personer som finns i äktenskapsregistret har eller har haft sexuellt samliv med varandra. Eftersom det inte heller för partnerskapets del uppställs krav sexuellt samliv, torde en uppgift om att någon är partner lika lite som en uppgift om att någon är gift kunna anses som en uppgift om någons sexualliv.

Ett register över ingågna partnerskap kommer vidare inte att innehålla uppgifter om homosexuella där för att de är homosexuella utan därför att de frivilligt- har ingått partnerskap. Registret kommer inte att innehålla,

eller ens syfta till att innehålla, alla homosexuella utan endast de som har valt att ingå partnerskap. Eftersom det inte uppställs något villkor om att personer som vill ingå partnerskap skall vara homosexuella kommer

18 Sammanfattning

registret, åtminstone teoretiskt, att kunna innehålla uppgifter även om heterosexuella personer.

Vi kan alltså inte se att en lag om partnerskap skulle innebära några komplikationer förhållande till ovan nämnda författningar eller intemationella instrument.

Vi är medvetna om att den förhållandevis öppna attityd till homosexualitet som nu finns i samhället kan ändras och att det finns en risk för att ett offentligt register över ingågna partnerskap kan komma att missbrukas. Vi menar dock att de flesta homosexuella är medvetna om den risken. Det har inom homosexuellas organisationer också skett en omsvängning under de senaste åren i det att man numera anser att denna risk är förhållandevis liten och att man är beredd att ta den för att uppnå en möjlighet att ingå partnerskap. Vi anser därför att det får ankomma dem som står inför valet att ingå partnerskap att väga denna risk mot de fördelar de anser att ett partnerskap kan innebära för dem.

Juridiskt-tekniska svårigheter

De som använder sig av argument om juridiskt-tekniska svårigheter med anknytning till en partnerskapslagstiftning utgår ibland från uppfattningen att det inte finns något behov av en lagstiftning som mycket få skulle använda sig av. Vi menar emellertid att även om det skulle finnas ganska få presumtiva partner kan det förhållandet inte ensamt tala mot partnerskapet.

En partnerskapslag har ansetts kunna vålla andra juridiska och adniinistrativa besvär av olika dignitet och omfattning. Internationellt ga problem till följd av att partnerskapet inte kommer att erkännas utomlands har nämnts. Problemen är helt klart en realitet men sedda i perspektivet av att vår sambolagstiftning inte heller har förutsättningar att erkännas överallt har argumentet liten bärkraft. I Danmark och även i Norge har man nöjt sig med att uppmärksamma dem som vill ingå partnerskap på att de inte kan förvänta sig att partnerskapet har någon funktion i rättsliga sammanhang utanför de länder som har partnerskap.

Vidare har nämnts att partnerskapet skulle kunna ge upphov till en ökad flyktingström, bl.a. genom skenpartnerskap. Några problem av den arten har enligt tillgängliga uppgifter inte uppstått i Danmark. Vid bedömningen om någon skall beviljas uppehållstillståndi Sverige på grund av anknytning till en i Sverige bosatt person jämställs gifta med sambor av såväl motsatt som samma kön. Av denna anledning har äktenskapet, och skulle därmed också partnerskapet få, liten betydelse för denna fråga. Sannolikt skulle därför skenpartnerskap inte vålla några problem i detta sammanhang.

Med tanke på att möjligheten till skenäktenskap sannolikt inte utnyttjas i någon större omfattning får inte heller de övriga eventuella problem som skulle kunna uppstå på grund av skenpartnerskap överdrivas.

Vi anser således att de juridiskt-tekniska eller administrativa problem som kan uppstå knappast kan förväntas bli så stora att detta skulle vara avgörande för frågan om man skall införa en partnerskapslag.

Sammanfattning 19

Mänskliga rättigheter

Såväl i FN :s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna i dess

som konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande frihetema finns uttalanden allas likhet inför lagen och förbud

om mot diskriminering i olika avseenden. I FN:s och Europarådets instrument finns vidare artiklar om rätten till skydd för privatlivet, rätten till skydd för familjelivet och rätten att bilda familj.

Vår slutsats är att vårt förslag, som inte uppställer några villkor

om sexuell läggning eller sexuell relation mellan parterna och undantar

som bestämmelser som ger upphov till gemensamt rättligt föräldraskap för homosexuella par, inte kan stå i strid mot de principer dessa

anses internationella instrument ger utryck åt. Snarare är det så lagstiftning

att en som i högre grad än nu likställer homosexuell och heterosexuell samlevnad skulle innebära ett närmande till intentionerna bakom dem.

Bestämmelser som undantas

Undersökningar visar att homosexuella har en lika stor längtan efter barn

heterosexuella. Även bland heterosexuella förekommer ofrivillig som barnlöshet i inte ringa omfattning. Det anses angeläget att hjälpa ofrivilligt barnlösa personer genom att möjliggöra exempelvis adoption och olika former av konstlad befruktning. En viktig utgångspunkt är dock att det inte finns någon av svensk rättordning godkänd idé "rätt till bam".

om en

En grundläggande förutsättning för att skall få adoptera är att

en person detta är till fördel för barnet. Insemination får utföras endast det kan

om antas att det blivande barnet kommer att växa under goda för-

upp hållanden. Såväl adoption som insemination är denna anledning

av kringgärdat av omfattande regler för att så långt möjligt tillgodose

som dessa krav. Frågan om även homosexuella par skall ges tillgång till dessa förfaranden kan således inte ses som en fråga om att likställa olika former av farniljebildningar. Vid detta avgörande kan inga andra hänsyn tas än vad är bäst för barnet. Även vid bedömningen två

som om personer av samma kön skall kunna förordnas gemensamt till vårdnadshavare för ett barn eller få tillgång till annan konstlad befruktning skall hänsynen till barnets bästa vara vägledande.

Det finns ingenting som tyder på att homosexuella skulle vara sämre som föräldrar än heterosexuella. Det finns också omfattande forskning som tyder på att bam som växer upp i homosexuella farniljebildningar inte skiljer sig från barn som växer upp i heterosexuella farniljebildningar. Denna forskning har dock mött viss kritik. Vi anser att så länge det inte råder någorlunda enighet bland forskare om vilka konsekvenser det kan ha för ett barn att växa uppi homosexuell farniljebildning, är det inte

en lämpligt att möjliggöra för homosexuella par att adoptera eller att ge dem tillgång till olika former av konstlad befruktning. Av samma skäl anser vi att ett homosexuellt par inte heller skall ges möjlighet att förordnas gemensamt till vårdnadshavare för barn.

20 Sammanfattning

Vi tror också att en lagstiftning som möjliggör gemensamt rättsligt föräldraskap för homosexuella par sannolikt skulle strida mot nuvarande värderingar i samhället. Eftersom en övervägande del av de underâriga

adopteras i dag kommer från främmande länder måste även bam som givarländemas inställning beaktas. Med tanke pâ de reaktioner som väckts utomlands i samband med adoptioner där det efter adoptionsbeslutet visat sig att adoptanten lever i ett homosexuellt förhållande kan vi utgå från att ett flertal länder skulle ställa sig negativa till adoption till två öppet homosexuella personer.

Det förekommer såväl i heterosexuella som homosexuella familjebildningar bam som bara har en rättslig förälder. Frågan om att trygga dessa barns rätt bör enligt vår uppfattning ses i ett större sammanhang och kan inte lösas genom adoption av en eventuell make eller partner.

Vi anser det emellertid vara angeläget att frågorna om adoption för homosexuella par, situationen för de barn som har endast en rättslig förälder och även för de barn som har tillkommit genom insemination inte glöms bort. Eftersom dessa frågor täcker ett vidare område än vårt uppdrag omfattar förordar vi att dessa frågor blir föremål för en särskild utredning.

Bortsett från bestämmelserna i lagen 1984: l 140 om insemination och i lagen 1988:711 om befruktning utanför kroppen finns ett fåtal bestämmelser vars tillämpning uppenbarligen förutsätter att makarna eller samborna är kön. Även dessa regler undantas i vårt förslag.

av motsatt Anledningen till detta torde inte behöva motiveras.

Upplysningsplikt

På grund av osäkerheten om hur främmande länder kommer att betrakta ett svenskt partnerskap bör Skattemyndigheten vid hindersprövningen upplysa om risken för att ett partnerskap inte blir gällande utomlands. Vi har dock inte funnit det nödvändigt med ett uttryckligt stadgande om detta.

Övrigt

I betänkandet refereras till en kunskapssarnrnanställning med titeln "Homosexuella parrelationer och barn och homosexuella föräldrar" som gjorts av kommitténs tidigare experter, etnologen Pia Lundahl och sociologen Benny Henriksson. Genom denna sammanställning har viktig kunskap homosexuella parrelationer och homosexuellt föräldraskap

om gjorts tillgänglig för kommittén. Kunskapssammanställningen är ett arbete för vilket författarna självständigt. Således står författarna själva för

svarar de slutsatser de drar av det material som de presenterar och de värderingar

de ger uttryck för. Sammanställningen är fogad till detta betänkande som som del B.

Summary 21

SUMMARY

Our basic attitude

Our standpoint has an ideological foundation, based as on human equality, both as between individuals and under the law. We acknowledge sexual love as equal in value to heterosexual love. We affirrn, we do not deny, love between persons. Love an important driving force of both personal and social development.

From this point of view we do not feel to be incumbent on society to have viewpoints concerning the way in which people choose to live together. Society’s tasks ought instead to be that of enabling people to live in accordance with their own preferences and personalities, not preventing them from doing so, so long as this does not cause harm to others.

We wish to accommodate the desire of homosexual couples for a valuable setting for their relations, as a way of manifesting their love. We also wish to accommodate the need of homosexual couples for economic and legal security in their relations. We wish to create greater awareness of, understanding for and openness concerning homosexuality and homosexual relations. One important way of achieving this, in our belief,

by establishing, as far as possible, legal parity between homosexual and heterosexual cohabitation.

Our recommendations

Introduction

We recommend the passing of two laws: a Partnership Act and a Unisexual Cohabitation Act. The latter intended to replace the Homosexual Cohabitants Act 1987:813. We also recommend certain consequential amendments to the Marriage Code and the Penal Code. Our recommendations are intended to take effect simultaneously.

Partnership Act

Under the Partnership Act which we propose, two persons of the same sex will be able to enter into partnership through a registration procedure which, in principle, corresponds to the procedure in a civil marriage ceremony. Partnership means that, with one or two exceptions, all the provisions applying to husband and wife will also apply to partners. Subject to those exceptions, partners will incur the same rights and

22 Summary

obligations as husband and wife, in relation both to each other and to the rest of society. Partnership will be open to two persons of the We make same sex. no stipulations concerning sexual inclination, sexual relations or a common household. Partnership intended, however, for homosexual couples. Impediments to marriage nonage, close kinship and existing - an marriage will also apply to partnership. Furthermore, existing - an partnership will constitute an impediment both to another partnership and to marriage. We stipulate qualifications of abode citizenship, mainly or because a Swedish partnership will not be recognised by all other states. Thus a partnership may only be entered into of the one persons a Swedish citizen domiciled in Sweden or a foreign citizen domiciled here and of at least two years residential standing. proposed that the legal consequences of a partnership should in principle correspond to the legal of marriage. Among other consequences a things this means that the parties will have to the system of access same property distribution as for marriage, they will have mutual duty of a economic provision, they will have mutual rights of inheritance, one partner will be able to assume the other partner’s under the surname husband and wife provisions of the Names Act 1982:670, and the same rules will apply to partners as to husband and wife concerning various pension benefits, safeguards for survivors, parent’s allowance benefits and parental leave and various other social benefits. T0 this main rule we recommend three exceptions. The first exception concerns provisions giving rise to joint parenthood or joint custody of children. Thus partners will not be able to adopt children, either jointly or singly, not even through what known as stepchild or next-of-kin adoption. Partners will not have to access insemination or other artificial conception. Nor will be possible for partners to be entrusted, as specially appointed guardians, with the joint custody of a minor. On the other hand this exception does not derogate from rules applying to stepchild relations. For example, children of one partner will be deemed the stepchildren of the other partner for purposes of inheritance tax and in the implementation of various provisions concerning safeguards for survivors. Furthermore, partner will have the a same status as a husband or wife regarding subsidiary maintenance obligations towards stepchildren. The second exception concerns other provisions applying to married couples and obviously dependent for their applicability on the spouses being of opposite sexes; in practice this means rules conferring special economic benefits on married women or widows. The third exception concerns the international provisions of private law contained in the Ordinance 1931:429 on certain international legal relations concerning marriage, adoption and guardianship.

Summary 23

Unisexual Cohabitation Act

Our proposals for a Unisexual Cohabitation Act imply that two cohabitants of the same sex, i.e. persons at present referred to as homosexual cohabitants, will in principle come under the same rules as apply to a man and woman living together in a quasi—marital relationship. Thus provisions, for example, concerning pensions, survivor’s safeguards, family allowances and statutory group life insurance for employees, as well as various provisions concerning challenge or disqualification, will apply equally to all cohabitants, regardless of sex.

To this main rule recommend exceptions corresponding to those in

we the proposed Partnership Act. Thus two cohabitants of the same sex will not have access to artificial fertilisation or be eligible, as specially appointed guardians, to become the joint custodians of a minor. Nor will they come within the scope of provisions whose applicability manifestly depends on the cohabitants being of opposite sexes.

Other recommendations

We also recommend an amendment to the Marriage Code, as a practical consequence of our proposed Partnership Act, implying among other things that an existing marriage or partnership constitutes an impediment to the contraction of marriage or partnership.

Finally we recommend an amendment to the bigarny provision of the Penal Code, making procedure at variance with the above—mentioned impediment to marriage and partnership a criminal offence.

Background

A short summary existing law

In the case of two persons who are married to each other, there are

statutory provisions governing relations between husband and numerous wife and their relations to the community at large. The marriage code, for example, includes provisions concerning property relations between husband and wife, concerning various restrictions on the disposal of property, the partition of marital property, on maintenance obligations

on and on divorce procedure. The Code of Inheritance includes provisions on the rights of inheritance of husband and wife and on the status of a surviving in the estate of the diseased spouse. Marriage also a

spouse significant consideration in the contexts of social insurance legislation, the pension system, tax legislation and the law of real property. Then again, various enactments contain provisions on challenge or disqualification which applicable to husband and wife. Finally, marriage a material

are consideration regarding the adoption of children, partly because joint adoption only possible by husband and wife.

In the of and woman living together in a quasi—marital

case a man relationship cohabitation "commonlaw marriage" provisions also

— or —

24 Summary

exist governing relations between them and their relations with the

community at large. No special act, such registration, needed in as order for these provisions to become applicable. The central enactment

here the Cohabitants Common Homes Act 1987:232. This very much a protective enactment and contains provisions imposing certain

restrictions on the right of disposal of the home, rules the common on taking over of the common home when commonlaw marriage a comes to an end, and rules on the partition of common property. There several are other enactments in which cohabitants equated with husband and wife. are In certain cases, though, the cohabitants must have been married each to other previously or had children together. An unmarried couple may not adopt conjointly. Like husband and wife, however, they do have access to those forms of artificial fertilisation which are sanctioned by Swedish law,

namely insemination and in vitro fertilisation.

There are also certain statutory provisions applying to two men or two women living together on a similar basis "homosexual cohabitants", - as the term now goes. Under the Homosexual Cohabitation Act l987:813,

cohabitants of the same sex come, for example, within the of the scope Cohabitants Common Homes Act 1987:232 and under certain, though

by no means all, of the provisions applying to cohabitants of opposite

sexes. Cohabitants of the same sex, for example, debarred from are certain forms of artificial fertilisation, nor are they covered by State group life insurance policies.

A short summary of the situation for homosexuals

At the present state of research impossible why people to say some become heterosexual and others homosexual. Researchers who have

studied these questions, however, that sexual disposition agree established, at the latest, during the earliest of childhood, after years which cannot be decisively altered through external conditioning. Many

attempts have been made to ascertain the number of who persons are homosexual. Studies of this kind, understandably, difficult are to carry out and the reliability of their findings to question. Quite simply, open nothing reliably known this point. on Until 1944, sexual relations between persons of the same sex, whether

men or women. were illegal in Sweden. When the prohibition was repealed, was replaced by minimum for homosexual relations a age between consenting individuals. That limit, however, higher than age was the one applying to the corresponding heterosexual relations. An amendment to the Penal Code in 1978 established the lower limit same age for both heterosexual and homosexual relations.

The question of homosexual right first came to be closely related by the

Swedish Riksdag parliament in 1973. On that occasion the Riksdag passed a statement the Council Legislation the effect that on to cohabitation by two of the from the viewpoint of persons same sex was, society, a perfectly acceptable form of cohabitation l973:LU20, 116. p.

Summary 25

This official view has subsequently been expressed several occasions on e.g. in Government Bill Prop. 1986/87:124, 43. p. In January 1978 a committee was appointed with the task, among other things, of codifying and presenting available scientific documentation on homosexuality and recommending measures aimed at eliminating residual discrimination of homosexuals. That committee presented its final report, entitled in Swedish "Homosexuals and Society" SOU 1984:63, in August 1984. The report contained a comprehensive account, for example, of homosexuality in a historical perspective, of various forms of discrimination of homosexuals, of the homosexual liberation struggle, of research into homosexuality and of homosexual relations, well as as an account of existing law in various fields relating to homosexuals. In its report the committee rejected the idea of homosexual marriage, referring to the solidly established values in the community concerning marriage as an institution for the formation of families by and The men women. alternative possibility was discussed of enabling homosexuals to report or register their relationship. Registration of this kind could be given legal effects corresponding to those applying to marriage. This idea also was rejected, however, on the grounds that the creation of legal a new institution referring solely to homosexuals would imply an unnecessary stigmatisation of a group of people in the community. Attention also was drawn to the risk of a system of this kind confirming existing prejudice. On the other hand the committee was in favour of homosexual cohabitation being equated, from a legal viewpoint, with what the legislation refers to as a quasi-marital relationship or suchlike. The report was widely circulated for comment, and the Minister moving the Government Bill Prop. 1986/87: 124 endorsed most of the committee’s opinions and proposed that the Cohabitants Common Homes Bill 1987:232 should also apply to homosexual relationships. This proposal was carried in the Riksdag debate, eventually resulting in the Homosexual Cohabitation Act 1987:8l3. Draft legislation on registered partnership submitted to the was Government in June 1990 by the National Board of Health and Welfare. This in turn was part of the reason for the Partnership Committee being appointed. Now that greater frankness has developed concerning sexual matters and many prejudices about homosexuality have been demolished most people are not negatively disposed towards homosexuals. anything they are indifferent. Many such people, however, take negative view of a homosexual behaviour. There also people who take negative view are a both of homosexuality such and of homosexual behaviour. They regard as homosexuality as something unnatural, perhaps frightening. This negative view may to some extent be due to persistent notion of homosexuals a as "sex maniacs", "deviants", of homosexuality being "catching" and of the possibility of people being "seduced" into homosexuality. To extent some this may be rooted in people’s fears of their homosexual fantasies. own Rejection, which to a great extent founded ignorance, on can assume various manifestations. for people, quite simply, ignore common to

26 Summary

the existence of homosexuality. Another way to express contempt for homosexuals and homosexuality in various connections songs, stories — and slang expressions. In various surveys has been assumed that about half of all homosexuals live in pair relationships and that a larger number still wish to be enabled to do so. These studies have various shortcomings, and so they hardly be termed representative. But they do enable one to claim, can with fair degree of assurance, that a large proportion of homosexuals a live in pair relationships. of impossible to generalise about homosexual pair course relationships. The difference between different homosexual relations as great the difference between heterosexual relations. Basically, as homosexual pair relations not all that different from heterosexual pair are relations, apart from the basic difference of the parties being of the same When interviewed, homosexual couples report approximately the sex. positive experiences and the problems as heterosexual couples. same same The differences presented in various studies have been presumed, anything, to be connected with the sex of the individual rather than with his being homo— heterosexual. One important difference compared with or heterosexuals, however, that homosexual couples have greater difficulty in preserving their pair relationship. This presumed to be due to the expectations and negative reactions of others around them, and also to homosexual couples not having social barriers to separation as as many heterosexual couples. There known to be children to up in homosexual family are grow structures. Many homosexuals have had heterosexual relations and become parents in the course of those relationships before becoming aware of or accepting their homosexuality. There also cases of persons on homosexual relations having children are with the intention of the child growing up in the homosexual relationship, in practice the child of the parties. This can happen as a result as common of both parties having relationship with somebody of the opposite one or a adopting single-handed undergoing insemination. The parties in the sex, or relationship, however, cannot obtain joint legal parenthood or joint custody

of a child. Research hitherto concerning homosexuals and children does not, to our knowledge, include study indicating differences between children any growing with homosexual parent or with a homosexual parent and his up a her partner and, the other hand, children growing up with one or or on two heterosexual parents with a heterosexual parent and that parent’s or partner. This research has been widely criticised as unreliable, above all because not representative. Other commentators have rejected this criticism, insisting that the research of acceptable scientific quality.

Homosexuals’ demands for reforms

Organisations of homosexuals have for a long time now being demanding that homosexual cohabitation be equated in every respect with heterosexual

Summary 27

cohabitation. In support of these demands they have pleaded both considerations of justice and the need for extensive legal regulation a more of homosexual pair relationships. They also maintain that equality of this kind would mean greater understanding and of homosexuals acceptance and homosexuality. They object to the Homosexual Cohabitation Act 1987:813 equating homosexual and heterosexual cohabitation only up to a certain point. They also demand the opportunity of simple to access more comprehensive legal provisions concerning homosexual a relationship, corresponding partly or wholly to the rules applying to husband and wife, i.e. legislation on "registered partnership". They have stressed that what they wish to achieve not just rights in relation to each other and society. They also wish to take upon themselves the obligations which a system of this kind would imply. Many of them also wish for the opportunity of joint parenthood through adoption and artificial fertilisation. Not all homosexuals, however, are in favour of legislation the a on lines of registered partnership. Certain of them refuse to accept a partnership which not fully equated with marriage and maintain that a second-rank arrangement will consolidate an opinion of homosexuals as being inferior to heterosexuals. Others feel that partnership based the a on rules of matrimony will, like marriage, be invitation to economic an dependence, suppressed conflicts etc. and, for this reason, are opposed to any such legislation. The great majority of homosexuals, probably in are favour of partnership legislation.

Our deliberations

Emotional security

The only unquestionable difference between homosexuals and heterosexuals that homosexuals are emotionally attracted by of persons the same sex. A typical pair relationship between two two women or men very similar to a pair relationship between and These a man a woman. relationships have the same feelings of love, consideration, tenderness, friendship, loyalty and care. Persons living in homosexual relationships have the same emotional need to show these feelings both between themselves and outwardly, and to show their desire to live together in a lasting and mutually binding relationship, as persons living in heterosexual pair relationships. Even though concepts like love and emotional security can hardly be discussed in rational terms, we believe that the emotional security of many homosexual pairs would be enhanced they had the opportunity, in an official and somewhat formal context, of declaring more their mutual love and showing how profound and important their relationship and that must be taken seriously.

Legal and economic security

Several of the rules applying to marriage have been made in order to create economic and legal security for husband and wife. They are a

28 Summary

of married couples often having a closely intertwined consequence

and needing rules for protection and assistance in the resolution economy of conflicts. We maintain that the parties in a homosexual relationship have the same need of economic and legal security. also our view that this need demands to be provided for.

has been argued that this could be done in other ways besides partnership legislation.

For cohabitants of the same sex referred to today as homosexual

— cohabitants there exists a legal order partly corresponding to that

— applying to cohabitants of opposite sexes. The basic statutory provisions, contained in the Cohabitants Common Homes Act l987:232, apply to both these That Act gives cohabitants a certain basic security.

groups. Cohabitants, whether of the same or opposite sexes, have the possibility, by agreement and through testamentary disposition, of further regulating the legal framework of their life together. But not possible for them by this to achieve an arrangement which, even as regards their

means mutual relationship, corresponds to that applying to husband and wife. Thus equivalent of the system of marital property rights probably

an carmot be achieved by written agreement. In our view, therefore, partnership legislation the only possible way of fully accommodating the need of homosexual couples for economic and legal security.

Equality, freedom and justice

Legislation of the kind are now proposing would give homosexuals a

we broader and valuable legal framework for their relationship. would also

opportunity of manifesting their love and their intention of give them an lifelong union. Our proposals imply equating homosexual love with heterosexual love, homosexuals with heterosexuals and, last but not least, the minority with the majority. means also that homosexuals would get greater liberty, equalling that of heterosexuals, in choosing their form of cohabitation. Those wishing to do so can allow their relationship to develop into partnership. We therefore believe that our proposals can

a augment equality and freedom, which in our opinion a strong argument in favour of partnership.

has sometimes been argued that partnership legislation reserved for homosexual couples would imply positive discrimination of homosexuals.

Apart from impediments of age and kinship, there nothing to prevent two of different from marrying. And, so long as essentially

persons sexes the conditions defined for entering into partnership, there

same are nothing to prevent two of the same sex from entering into

persons partnership with each other similar terms. This being so, we feel that

on the possibility of homosexuals entering into partnership cannot be termed positive discrimination of homosexuals, any more than the possibility of heterosexuals entering into matrimony amounts to positive discrimination of heterosexuals. On the contrary, we believe that our proposal means greater justice.

SOU 1993298 Summary 29

Attitude conditioning

We also believe that our proposals would have no small conditioning effect on attitudes, because they would make homosexuals more visible. Furthermore, we believe that openness towards and acceptance of homosexuality, homosexuals and homosexual cohabitation would increase. These are all things which we consider to be desirable and important.

two homosexual persons were to be enabled to enter into partnership, this would give them an opportunity of showing to those around them how profound, serious and valuable their relationship is. This, we believe, would make other people more aware of homosexuality and would contribute towards a more open attitude. We also believe that the acceptance of homosexuality and homosexual relations which society would show by, in principle, equating homosexual and heterosexual cohabitation would influence attitudes in a more general sense, exerting a formative effect on public opinion.

Greater understanding and modified attitudes will in turn have positive consequences. In the long term this would create scope for homosexuals. More people would probably have the courage to affirm their homosexual disposition, dare to live openly and be spared the mental strain entailed by feelings of guilt, alienation and falsehood. Fewer would need to give in to their own and other people’s expectations that they should be "normal" and perhaps get married. Relationships which will not last in any case and are doubtless a harrowing experience for those involved could be avoided.

also likely that this change of attitude would facilitate firm and lasting relationships. This would be valuable in itself and could reduce the spread of HIV infection. Our proposals should not be overvalued in the infection context, however, considering that a large proportion of newly discovered cased of HIV have resulted from heterosexual contacts. Firm and lasting relationships are of course no guarantee against HIV infection, and this goes for heterosexuals and homosexuals alike.

Need legislation for other groups

has been argued that other groups besides homosexual couples are also in need of further regulation of their relationships, above all people who share a household but not as lovers.

The more detailed structure of these households unclear. Partly for reasons of individual privacy, we have found impossible to investigate them more closely.

Uncertainty in this respect makes a hazardous undertaking to lay down rules corresponding to the needs and preferences which persons living in these households may have on the subject of statutory provisions. To suit the varying character of such households, statutory provisions of this kind can only be made to include certain basic rights and duties and

anything be given the character of protective legislation resembling the Cohabitants Common Home Act 1987:232. However, legislation of this kind, which not based on registration, beyond the scope of our remit.

30 Summary

Thus we have not been able to distinguish any need for partnership legislation for others than homosexual couples. Nor, to our knowledge, have persons living in a common household expressed any desire to be allowed to enter into partnership solely on this account.

Differing interpretations of the Bible

Biblically based arguments have been put forward in the debate

on a partnership law for homosexual cohabitation. Those arguments have mostly been used against, but sometimes in favour of, a partnership law.

Some Christians regard homosexuality ascontrary to the Christian order of creation. The Bible, and especially the Old Testament, includes sections which can definitely be taken to imply that homosexuality a sin and a perversion. But on the other hand, the Christian message implies love and tolerance towards one’s fellow beings. The gospel of love, combined with the negative view of homosexuality, sometimes leads to the view that homosexuals must be included in the Christian community but that the congregation must try to return the homosexual to an ethically justifiable way of life. Homosexuals are often recommended to live in friendship and chastity.

But the opinion also occurs in Christian circles that the gospel of love overrides the attitude which can result from literal interpretation. Then again, the Bible interpreted by other Christians in such a way that no condemnation of homosexuals can be read into it. In these circles, the gospel of love and the idea of universal human equality before God leads to an acceptance of homosexuality and, sometimes, to action in favour of partnership. We have no intention of trying to decide which of these Biblical interpretations can be deemed most correct. This mainly a question of individual belief. Nor do we feel that religious aspects should determine our standpoint. This view of course influenced by the fact that neither the Church nor other religious denominations will incur any ceremonial obligations in connection with entry into partnership. We note, however, that the Christian gospel of love agrees with the basic attitude which we began by stating.

The foundations of civilisation

In the course of debate, several arguments have been stated against partnership which probably stern from a fear that partnership for homosexuals would lead to the dissolution of civilisation, society. has been claimed, for example, that partnership belittles the value of marriage, makes a mockery of traditional forms of cohabitation, causes the break—up of heterosexual relationships, leaves to general decadence and a growth of crime and through the acceptance which partnership implies seduces

— — young persons into homosexuality. We can find no justification for these allegations. Instead we regard them more as an expression of the moral panic which can occur in times of upheaval and change.

SOU 1993298 Summary 31

We carmot see anything about partnership as such that belittles the value of marriage or ridicules traditional forms of cohabitation. Marriage and partnership can function independently of one another, without the value of either of them being affected.

The allegation of partnership leading to the abandonment of traditional forms of cohabitation based on the mistaken idea of homosexuality having such strong powers of attraction as to make partnership

an alternative to marriage for heterosexual persons.

There are no serious foundations for the allegations of partnership leading to general decadence and a growth of crime.

The fact of increasing numbers of homosexuals and homosexual couples coming forward sometimes taken as an indication that a number of homosexuals on the increase. But there nothing to support this. anything the support from organisations of homosexuals and growing acceptance by the community at large which are emboldening more and more homosexuals to step into the public light and become palpable, visible. In the so-called Speijer Report, published in 1971, was observed that homosexual experience among young persons did not lead to homosexual disposition and that there was no possibility of a young persons’s heterosexual inclination being swayed in the opposite direction by homosexual experiences. In our opinion, therefore, the allegation that partnership, directly or indirectly, traduces young persons or adults into homosexuality utterly groundless.

Registration

Viewpoints have been expressed on several occasions concerning the desirability of entering persons as homosexuals in a public register, and

has been pointed out that registration of this kind would be contrary to the provisions of the Data Act 1973:289, various register codes, the Convention provisions of the Council of Europe or the EC regulatory system.

Partnership legislation presupposes that partnerships entered into would be registered in the same way as marriages entered into. These data would require individual consent, in the sense that they would only refer to persons entering into partnership of their own free will. The recorded fact of somebody being a partner would, in a population register, be regarded as a statement of marital status and would in principle be public domain information.

In order for two persons to be allowed to marry each other, not stipulated that they must have had, must have or intend to have sexual relations together. Nobody would ever think of including particulars about somebody’s sexual life in the register of marriages, even though one can at least theoretically infer that most people in the register of marriages are or have been sexually active together. As there no stipulation of sexual relations for partnership either, the recorded fact of somebody being a partner would not seem, any more than the recorded fact of somebody being married, to constitute information about their sexual life.

32 Summary

Furthermore, aregister of partnerships will not include particulars about homosexuals because they are homosexuals but because they have, of their own free will, entered into partnership. The register will not contain, or even be meant to contain, all homosexuals, will only include those who have opted for partnership. As homosexuality not defined as a criterion for persons wishing to enter into partnership, the register, theoretically at least, can also include particulars of heterosexual persons.

Thus we cannot see that a partnership law would involve any complication relation to the above-mentioned statutory or international instruments.

We realise that the relatively open attitude towards homosexuality in society today can change that there a risk of a public register of partnerships being put to the wrong use. We believe, however, that most homosexuals are aware of this risk. There has in fact been a shift of opinion within homosexual organisations in recent years, in that today they regard this risk as comparatively slight and are prepared to take in order to have the opportunity of entering into partnership. We feel, therefore, that should be for the persons faced with the option of entering into partnership to balance this risk against the benefits which they believe partnership may offer them.

Technical legal difficulties

Those who employ arguments based on technical legal difficulties with reference to partnership legislation sometimes begin by assuming that there

no need for legislation which very few people would make use of. We maintain, however, that even the number of prospective partners were to be quite small, this in itself no argument against partnership.

A partnership law has been held capable of causing other legal and administrative difficulties of varying scope and importance. Reference has been made to international problems of private law resulting from the nonrecognition of partnership abroad. These are very real problems, but since our cohabitation legislation has little prospect of being universally recognised either, the argument carried little weight. In Denmark, and in Norway too, the authorities have made do with drawing the attention of persons wishing to enter into partnership to the fact that they cannot expect their partnership to be legally viable outside the countries where partnership exists.

has also been said that partnership could give rise to a growing influx of refugees, partly as a result of bogus partnerships. According to information available, no such problems have occurred in Denmark. In the assessment of residence permit applications in Sweden with reference to personal connection with a person domiciled in Sweden, married persons are equated with cohabitants of both the opposite and the same sex. For this reason, marriage has had little bearing on this question, and the same would be true of partnership. Bogus partnerships, therefore, would be unlikely to cause any problems in this connection.

Summary 33

Since the possibility of bogus marriage unlikely to be exploited on any considerable scale, the other problems which might possibly arise due to bogus partnerships should not be exaggerated either.

In our belief, then, the technical legal or administrative problems which can arise can hardly be expected to be of such magnitude as to have a decisive bearing on the introduction or otherwise of a partnership law.

Human rights

Both in the UN Declaration of Human Rights and in the UN Convention on Civil and Political Rights, as well as the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms, statements are made concerning universal equality before the law and the prohibition of discrimination in various respects. The UN and Council of Europe instruments also include articles on the right to safeguards for private life, the right to protection of family life and the right to form a family.

From this we conclude that our proposals, which do not define any criteria concerning sexual inclination or sexual relations between the parties and which exclude provisions capable of leading to shared legal parenthood for homosexual couples, cannot be deemed contrary to the principles theese international instruments give expression to. If anything, legislation doing more than at present to equate homosexual and heterosexual cohabitation would come closer to achieving the underlying intentions of those instruments.

Provisions excluded

Surveys have shown that homosexuals have just as strong a desire for children as heterosexuals. Among heterosexuals too, involuntary childlessness considerably widespread. Importance attached to helping involuntarily childless persons, for example by facilitating adoption and various forms of artificial fertilisation. One important principle, however,

that Swedish law does not know any concept of "entitlement to children".

One basic precondition for allowing a person to adopt that adoption must be to the child’s advantage. Insemination only permissible the future child will presumably have good conditions to grow up in. For this

both adoption and insemination are circumscribed by detailed rules, reason

to make the best possible provision for these requirements. Thus the so as question to whether homosexual couples should also have access to

as these procedures carmot be viewed matter of equating different ways

as a of forming family. This decision be based on no other considerations

a can but those of the child’s best interests. And consideration of the child’s best interest which must guide the decision to whether two persons of

as the be awarded joint custody of a child or be given access

same sex can to some other form of artificial fertilisation.

There nothing to suggest that homosexuals make worse parents than heterosexuals. And there great deal of research to suggest that children

a

34 Summary

growing up in homosexual families do not differ from children growing up in heterosexual families. That research, however, has come in for

a certain amount of criticism. In our view, failing a reasonable degree of consensus among researchers on the possible consequences to a child of growing up in a homosexual family, not appropriate for homosexual couples to be enabled to adopt or to be given access to various forms of artificial fertilisation. For the same reason we feel that should not be possible for homosexual couples to be made joint custodians of children.

We also believe that legislation permitting the sharing of legal parenthood by homosexuals would probably be variance with

at presentday values in society. Since an overwhelming proportion of the children below age who are adopted nowadays come from foreign countries, the attitude of the donor countries must also be taken into consideration. In view of the reactions provoked abroad in connection with adoptions when, subsequent to the adoption order, has become apparent that the adoptive parent living in a homosexual relationship, we can assume that several countries would object to a child being adopted by two overtly homosexual persons.

In both heterosexual and homosexual families there are cases of children having only one legal parent. In our opinion, the question of safeguarding the rights of these children should be viewed in a wider context and cannot be settled through adoption by a possible spouse or partner.

We are, however, anxious that questions concerning adoption by homosexual couples, the situation of children having only one legal parent and also the situation of children conceived by insemination should not be forgotten. Since these questions exceed the scope of our remit, we recommend that they be made the subject of a separate investigation.

Apart from the Insemination Act 1984:1140 and the In Vitro Fertilisation Act 1988:7l1, there are few statutory provisions whose implementation obviously presupposes husband and wife or cohabitants of opposite sexes. These rules are also excluded from our recommendations, for reasons which should be obvious.

Duty information

Since uncertain how Swedish partnership will be viewed by other countries, the taxation authority should, as part of the investigation for impediments, explain the risk of a partnership not being valid abroad. We have not found any need, however, for an expressed provision on this point.

Summary

Proposed legislation

Proposed Partnership Act

Be enacted as follows.

Chap. lEntering and dissolving of partnership

Partnership

Section 1 A partnership entered into by two persons of the same sex. Those who have entered into partnership with each other are partners.

Section 2 A partnership dissolved by the death of one partner or by partner divorce.

Impediments to partnership

Section 3 Partnership may only be entered into one of the persons either a Swedish citizen domiciled in Sweden or a foreign national domiciled here and of at least two years’ residential standing.

Section 4 Partnership may not be entered into one impediment exists corresponding to one of those set out in Chap. 2 of the Marriage Code.

The right to enter into partnership shall be determined according to Swedish law.

Examination for impediments to partnership

Section 5 Before partnership entered into, an examination shall be made for impediments to partnership.

36 Summary

Section 6 In the examination procedure, the provisions of Chap. 3 and Chap. 15 of the Marriage Code applying to the procedure for examination for impediments to marriage shall apply.

Pannership registration

Section 7 Partnership entered into through registration in the presence of relatives or other witnesses.

Section 8 The provisions of Chap. Section 2 of the Marriage Code also apply to partnership registration.

Section 9 A district court judge with judicial experience or a person appointed by the county administration qualified to be a registrar.

Section 10 Partnership registration shall also be subject to the provisions of Chap. Sections 7 and 8 of the marriage code and to prescriptions issued by the Government.

Decisions concerning partnership registration are contested by appeal as provided in Chap. 15, Section 3 and 4 of the Marriage Code.

As regards international relations concerning partnership registration, Chap. Sections 4-9 of the Act 1904:36, p. l on Certain International Legal Relations concerning Marriage and Guardianship shall apply.

Partnership divorce etc.

Section ll The provisions of Chap. 5 of the Marriage code also apply to partnership divorce.

Section 12 Legal proceedings concerning partnership divorce and proceedings filed in order to establish that a partnership exists or does not exist are partnership

Provisions concerning marital causes also apply to partnership causes. causes.

Section 13 A Swedish court may always take cognisance of partnership causes the partnership was entered into here.

Summary 37

Chap. 2 Legal consequences of partnership

Section 1 A partnership has the same legal consequences as a marriage, subject to the exceptions indicated in Section 2-4.

Provisions relating to marriage and spouses shall apply, mutatis mutandis, to partnerships and partners except where otherwise indicated by the rules of exception in Sections 2-4.

Section 2 Partners may neither jointly nor singly adopt children under Chap. 4 of the Code of Parenthood and Guardianship. Nor may partners be appointed,

as specially appointed guardians under Chap. 13, Section 8 of the Code of Parenthood and Guardianship, to exercise joint custody of a minor.

Section 3 Provisions which apply to husband and wife and whose applicability manifestly dependent on the spouses being of opposite sexes do not apply to partners.

Section 4 The provisions of the Ordinance 1931:429 on Certain International Legal Relations concerning Marriage, Adoption and Guardianship do not apply to partnership.

This Act enters into force on

Summary 39

Proposed Unisexual

Cohabitation Act

Be enacted as follows.

Section 1 The provisions applying with regard to a man and living together

a woman as cohabitants shall also apply to two men or two women living together under corresponding conditions, subject to the exceptions indicated in Sections 2 and

Section 2 The provision of Chap. 13, Section 8 of the Code of Parenthood and Guardianship concerning Joint Exercise of Custody of Minor not

a applicable to cohabitants of the same sex.

Section 3 Provisions whose applicability manifestly dependent the cohabitants

on being of opposite sexes are not applicable.

This Act enters into force on 2. Through this act the Homosexual Cohabitation Act

1987:813 repealed.

Författningsför. 41

. .

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om partnerskap

Härigenom föreskrivs följande. 1 kap. Partnerskaps ingående och upplösning Partnerskap 1 § Partnerskap ingås mellan två personer av samma kön. De som har ingått partnerskap med varandra är partner. 2 § Partnerskap upplöses genom den ena partnems död eller genom partnerskapsskillnad. Partnerskapshinder 3 § Partnerskap får ingås endast om en av personerna antingen är svensk medborgare med hemvist i Sverige eller utländsk medborgare med hemvist här efter en bosättning som har varat i minst två år. 4 § Partnerskap får inte ingås om det föreligger ett hinder som motsvarar något av dem som finns i 2 kap. äktenskapsbalken.

Rätten att ingå partnerskap prövas enligt svensk lag. Prövning av partnerskapshinder 5 § Innan partnerskap ingås skall prövas om det finns något hinder mot partnerskapet. 6 § Vid prövningen tillämpas de bestämmelser i 3 kap. och 15 kap. äktenskapsbalken som gäller för förfarandet vid prövning av äktenskapshinder.

42 Författningsför. . .

Partnerskapsregiszrering

7 § Partnerskap ingås genom registrering i närvaro släktingar eller av andra vittnen.

8 § Vid registreringen tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 2 § äktenskapsbalken på motsvarande sätt.

9 § Behörig att vara registreringsförrättare är lagfaren domare i tingsrätt eller den som länsstyrelsen har förordnar.

10 § För partnerskapsregistrering gäller i övrigt bestämmelserna i 4 kap. 7 och 8 §§ äktenskapsbalken samt föreskrifter meddelas som av regeringen. Beslut om förrättande av partnerskapsregistrering överklagas enligt bestämmelserna i 15 kap. 3 och 4 §§ äktenskapsbalken. Beträffande internationellaförhållanden rörande partnerskapsregistrering gäller 1 kap. 4 9 §§ lagen l904:26 1 vissa internationella rätts- - s. om förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Partnerskapsskillrzad m.m.

11 § Bestämmelserna i 5 kap. äktenskapsbalken gäller även för partnerskapsskillnad.

12 § Mål om partnerskapsskillnad och mål där talan förs om fastställelse att ett partnerskap består eller inte består är partnerskapsmål. Bestämmelser för äktenskapsmâl gäller även för partnerskapsmål.

13 § Partnerskapsmâl får alltid tas svensk domstol partupp av om nerskapet har ingåtts här.

2 kap. Partnerskapets rättsverkningar

1 § Ett partnerskap har samma rättsverkningar ett äktenskap med som de undantag som anges i 2 4 §§. - Bestämmelser med anknytning till äktenskap och makar tillämpas på motsvarande sätt för partnerskap och partner om inte undantagsreglema i 2 4 §§ ger anledning till annat. -

2 § Partner får varken gemensamt eller anta adoptivbarn ensamma enligt 4 kap. föräldrabalken. Inte heller får partner enligt 13 kap. 8 § föräldrabalken utses att i egenskap särskilt förordnade förmyndare av gemensamt utöva vårdnaden om en underârig.

Författningsför. 43

..

3 § Bestämmelser, som gäller för makar och vars tillämplighet uppenbarligen är beroende av att makarna är av motsatt kön, gäller inte för partner.

4 § Bestämmelserna i förordningen 1931:429 om vissa internationella rättsförhâllanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap gäller inte för partnerskap.

Denna lag träder i kraft den

44 Författningsför. sou 1993:98

..

2 Förslag till

Lag om sambor av samma kön

Härigenom föreskrivs följande. l § Vad som gäller i fråga om en man och en kvinna som lever tillsammans som sambor, skall tillämpas även på två män eller två kvinnor som lever tillsammans under motsvarande förhållanden med de undantag som anges i 2 och 3 §§. 2 § Bestämmelsen i 13 kap. 8 § föräldrabalken om gemensamt utövande av vårdnad om underårig är inte tillämplig sambor av samma kön. 3 § Bestämmelser vars tillämplighet uppenbarligen är beroende av att samboma är av motsatt kön, är inte tillämpliga.

Denna lag träder i kraft den 2. Genom lagen upphävs lagen 1987:813 om homosexuella sambor

Författningsför. 45

. .

3 Förslag till

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 3 kap. 3 § och 5 kap. 5 § äktenskapsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

4 §

Den som är gift får inte ingå nytt äkten- Den som är gift eller partner får inte skap. ingå nytt äktenskap.

3 kap.

3 §

Kvinnan och mannen skall vid hinders- Kvinnan och mannen skall vid hindersprövningen skriftligen försäkra heder prövningen skriftligen försäkra heder och samvete att de inte är släkt med och samvete att de inte är släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led varandra i rätt upp- och nedstigande led eller helsyskon. Har de inte tillstånd till eller helsyskon. Har de inte tillstånd till äktenskapet enligt 2 kap. 3 § andra styc- äktenskapet enligt 2 kap. 3 § andra stycket, skall deras försäkran också avse att ket, skall deras försäkran också avse att de inte är halvsyskon. de inte är halvsyskon.

De som begär hindersprövning skall De som begär hindersprövning skall på heder och samvete skriftligen uppge heder och samvete skriftligen uppge om de tidigare har ingått äktenskap. Den om de tidigare har ingått äktenskap eller som tidigare har ingått äktenskap skall partnerskap. Den tidigare har ingått

som styrka att äktenskapet har blivit upplöst, äktenskap eller partnerskap skall styrka om inte detta framgår av folkbokföringen att äktenskapet eller partnerskapet har eller av intyg från utländsk myndighet. blivit upplöst, inte detta framgår

om av

folkbokföringen eller av intyg från ut-

ländsk myndighet.

5 kap.

5 §

Om äktenskapet har ingåtts trots att Om äktenskapet har ingåtts trots att makarna är släkt med varandra i rakt makarna är släkt med varandra i rakt upp- och nedstigande led eller är helsys- upp- och nedstigande led eller är helsyskon, har var och en av makarna rätt till kon, har var och en av makarna rätt till äktenskapsskillnad utan föregående be- äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma gäller om äktenska- tänketid. Detsamma gäller om äktenskapet har ingåtts trots att någon av makarna pet har ingåtts trots att någon av makarna redan var gift och det tidigare äktenska- redan var gift eller partner och det tidipet inte har blivit upplöst.

46 Författningsför.

. .

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gare äktenskapet eller partnerskapet inte

har blivit upplöst.

Föreligger tvegifte, har var och en av Var någon av makarna gift eller partmakarna i det tidigare äktenskapet rätt att ner vid äktenskapets ingående, har var få detta upplöst genom äktenskapsskillnad och en av makarna eller partnerna i det utan föregående betänketid. tidigare äktenskapet eller partnerskapet

rätt att få detta upplöst genom äkten-

skapsskillnad eller partnerskapsskillnad

utan föregående betänketid.

I fall i första stycket kan I fall som avses i första stycket kan

som avses talan äktenskapsskillnad föras även talan om äktenskapsskillnad föras även

om

allmän åklagare. av allmän åklagare. av

Denna lag träder i kraft den

Författningsför. 47 ..

4 till

Förslag

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 § brottsbalken skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 1 §

Ingår den som är gift nytt äktenskap eller Ingår den är gift eller partner nytt som ingår ogift äktenskap med den som är äktenskap eller partnerskap, dömes för gift, dömes för tvegifte till böter eller obehörigt ingående äktenskap eller av fängelse i högst tvâ år. partnerskap till böter eller fängelse i högst tvâ år. Detsamma gäller annan, som ingår äktenskap eller partnerskap med den som är gift eller partner.

Denna lag träder i kraft den

Utredningsupp. 49

..

Utredningsuppdraget

Våra direktiv framgår av vad dåvarande chefen för Justitiedepartementet anförde vid regeringssammanträde den lO januari

1991 i samband med att departementschefen bemyndigades att tillkalla parlamentariskt

en sammansatt kommitté för att utvärdera lagen 1987:813 homosexuella sambor

om och att inom ramen för denna utvärdering även överväga behovet

av en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap. Direktiven Dir. 1991:6 finns intagna som bilaga 1 till detta betänkande.

Vi har i vårt arbete haft att beakta direktiven Dir. 1984:5 enligt vilka alla utredningsförslag skall kunna genomföras med oförändrade eller minskade resurser. Vidare har vi haft att beakta direktiven Dir. 1988:43 angående EG-aspekter i utredningsverksamheten.

Arbetet inleddes i april 1991 och pågick fram till juni 1992 då sekreteraren lämnade kommittén. Det återupptogs i november år

samma då ny sekreterare tillträdde.

En av våra uppgifter har varit att utvärdera lagen 1987:813

om homosexuella sambor, den så kallade homosexlagen. För detta ändamål har omfattande underhandskontakter tagits med domstolar, myndigheter, organisationer, advokater och privatpersoner.

Vi höll också i juni 1991 en hearing. Till denna hearing inbjöds personer som på olika sätt kommit i kontakt med homosexlagen. Det visade sig dock att dessa

personers erfarenhet av lagens tillämpning förhållandevis liten. Detta trots att

var många av dem, bl.a. företrädare för RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, har arbetat mycket med frågor berör homosexuella.

som Vi har därför gjort den bedömningen att det inte skulle vara meningsfullt att gå ut med en mer omfattande enkät eller liknande undersökning.

Vår andra uppgift har varit att överväga behovet av en partnerskapslag och, efter en inventering av äktenskapets rättsverkningar, bedöma vilka

av äktenskapets rättsverkningar som skall undantas i partnerskapslag.

en Arbetet med att inventera äktenskapets rättsverkningar visade sig

vara mycket omfattande eftersom dessa rättsverkningar är många, skiftande och återfinns inom ett flertal större rättsornråden. Vid inventeringsarbetet har vi gått tillväga i huvudsak följande sätt. Vi har med hjälp av olika sökord inom rättsdatasystemet funnit författningar som innehåller bestämmelser med anknytning till äktenskapet. En lista över samtliga dessa författningar finns intagna som bilaga 5 till vårt betänkande, "Äktenskapets rättsverkningar, en inventering I den utsträckning som vi har bedömt att bestämmelserna har varit av större intresse, antingen därför att de är av central betydelse eller därför att det finns anledning att undanta dem i en

50 Utredningsupp. . .

partnerskapslag, har vi redovisat dem utförligare i bilaga "Äktenskapets

rättsverkningar, en presentation". delar har vi vid detta inventeringsarbete också träffat I stora bestämmelser gäller för sambor. Dessa författningar och bestämmelsom redovisas också i nämnda bilagor. Någon särskild förteckning över ser bestämmelser gäller för sambor har vi dock inte upprättat. När vi som inventerade äktenskapets rättsverkningar farm vi ganska omgående de bestämmelser aktuella att undanta i en partnerskapslag. Med som var hänsyn härtill och till att bestämmelser för sambor typiskt sett är mindre omfattande än bestämmelser för makar farm vi inte anledning att göra en särskild inventering bestämmelser som gäller för sambor, motsvarande av inventeringen av äktenskapets rättsverkningar. Vid inventeringen äktenskapets skatterättsliga rättsverkningar har vi av konsult, kammarrättsassessom Christina Westerling. Christina anlitat en Westerling har utfört inventeringsarbetet i denna del och har granskat och godkänt kapitel 14 i bilaga "skatterättsliga regler". Enligt direktiven har vi haft att ta del av de erfarenheter som har gjorts i Danmark, det enda land då hade partnerskapslag. Kommittén har som en för detta ändamål bl.a. gjort studieresa till Köpenhamn och där träffat en företrädare för det danska Justitsrninisteriet, kultursociologen Henning Bech är verksam i Socialstyrelsens vetenskapliga råd i frågor om som homosexualitet samt företrädare för LBL, Landsforeningen for Bøsser og Lesbiske, den danska motsvarigheten till RFSL. Vi har vidare haft kontakter med andra länder, företrädesvis de nordiska, för att informera situationen där i fråga lagstiftning för samlevande. oss om om Kommitténs tidigare experter, etnologen Pia Lundahl och sociologen Benny Henriksson har för kommitténs räkning gjort en kunskapssammanställning, "Homosexuella parrelationer och bam och homosexuella föräldrar". Kunskapssarnmanställningen är publicerad som del B av vårt betänkande. I den utsträckning Pia Lundahl och Benny Henriksson som drar slutsatser det material de presenterar i denna sammanställning av som uttryck för olika värderingar, vill vi understryka att slutsatserna eller ger och värderingarna är författarnas egna och sammanställningen ett arbete för vilket författarna svarar självständigt. Socialstyrelsens vetenskapliga råd i barn- och ungdomspsykiatri, överläkaren Magnus Kihlbom, har gästat oss och redogjort för sin uppfattning homosexuella adoptivföräldrar. Psykologema Sune om som Innala och Kurt Emulf, verksamma vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs Universitet, har gästat och redogjort för sin forskning om oss homosexuella och barn. Vi har också fått del ett examensarbete som två av studerade vid nämnda institution, Åsa Andersson och Susanna Mollner Martinsson, har gjort. Arbetet, "En familj som andra" handlar om

homosexuellas föräldraskap.

Homosexuellas.

. ..

2

Homosexuellas situation

2.1

Inledning

Många, troligen övervägande flertalet, människor är uteslutande homosexuella eller heterosexuella i den bemärkelsen att de känslomässigt dras enbart till personer av samma respektive motsatt kön. Många människor känner dock under hela livet eller under vissa perioder eller

- - mer mindre dragning till såväl det egna som det motsatta könet. l vilken utsträckning denna känsloinriktning sedan tar sig uttryck i handlingar varierar mellan olika personer. När vi använder uttryck som homosexuella och homosexualitet syftar vi personer har känslomässig

som en dragning uteslutande till personer av det egna könet.

Homosexualitet är, som vi antytt ovan, inte bara rent sexuell

en dragning till personer av samma kön. Den omfattar även andra känslor än rent sexuella såsom kärlek, omtanke, ömhet, vänskap, lojalitet och omsorg. Den tar sikte inte bara på den rent fysiska attraktionen utan även

den psykiska. Även det kan tyckas självklart för de allra flesta finns

om det anledning att påpeka att homosexualitet inte är någon sjukdom. Den gär inte att "bota" och är heller inte smittsam. Den kan karaktärise-

snarast ras som en personlighetsinriktning. På forskningens nuvarande ståndpunkt går det inte att säga varför en del blir heterosexuella och andra homosexuella. De som forskat i dessa frågor är dock överens att sexuell

om läggning grundläggs senast under de tidiga bamaåren.

När man använder uttryck som homosexualitet och homosexuella syftar dessa begrepp ofta sexualiteten i snäv bemärkelse. Många homosexuella vänder sig av denna anledning mot uttrycket och vill hellre använda begreppen bögar och lesbiska. Ytterligare en anledning till detta är att såväl forskningen som debatten om homosexualitet i huvudsak har inriktat sig på manliga homosexuella varför uttrycket ofta förknippas med enbart dessa. Trots att vi anser att det finns visst fog för dessa synpunkter kommer vi att använda uttrycken homosexualitet och homosexuella eftersom dessa begrepp är vedertagna.

Homosexualitet har sannolikt funnits i alla samhällen och i alla tider. Under vissa perioder och i vissa samhällen har homosexualitet varit tillåtet och under andra perioder och i andra samhällen har homosexualitet varit förbjudet eller i vart fall tabubelagt. Det finns i dag länder där homosexuella relationer är straffbara, i vissa fall belagda med dödsstraff. Den officiella inställningen i Sverige, vilken kommit till uttryck vid ett flertal tillfällen, är att samlevnad mellan två parter kön är

av samma en ur

52 Homosexuellas. SOU 1993298 . ..

samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform bl.a. bet. l973:LU 20. Homosexualitet är ingenting som låter sig entydigt definieras. Delvis av denna anledning är det svårt att uppskatta hur många personer som är homosexuella. Det har utförts olika undersökningar för att få klarhet i detta. Sådana undersökningar är av naturliga skäl svåra att utföra och tillförlitligheten resultaten kan ifrågasättas. l de s.k. Kinseyrapportema av presenterades efter omfattande undersökningar i USA under 1940- och som 1950-talen drog slutsatsen att cirka fyra procent av männen och två man tre procent kvinnorna efter puberteten var uteslutande homosexuella av Kinsey m.fl., Mannens sexuella beteende, Stockholm 1949 och Kinsey m.fl., Kvinnans sexuella beteende, Stockholm 1968. Det är tveksamt om dessa siffror kan översättas till dagens svenska förhållanden. l en skrift utgiven Socialstyrelsen har man ansett det realistiskt att uppskatta av andelen homosexuella i Sverige till mellan fem och tio procent av befolkningen Homosexuellas rättigheter, Stockholm 1991. Vi har inte ansett att det ligger inom ramen för våra direktiv att på något ingående sätt undersöka och redogöra för homosexuellas mer situation. En sådan undersökning utfördes av den så kallade Homosexutredningen under 1980-talet och publicerades i betänkandet "Homosexuella och samhället" SOU 1984:63. Detta kapitel skall således inte ses som en fullständig och heltäckande redogörelse för homosexuellas situation utan mer som en allmän bakgrund till våra överväganden. För en mer ingående redogörelse för ämnet hänvisar vi till betänkandet "Homosexuella och samhället".

2.2¶Homosexuella och samhället

2.2. 1 Kort bakgrund

Fram till år 1944 var sexuella relationer mellan personer av samma kön, såväl mellan mellan kvinnor, förbjudna enligt svensk lag. När män som detta förbud upphävdes, ersattes det med en minimiålder för frivilliga homosexuella relationer. Denna åldersgräns var dock högre än den som heterosexuella förbindelser. År 1978 ändrades gällde för motsvarande brottsbalkens bestämmelser så nedre åldersgräns kom att gälla att samma för såväl heterosexuella som homosexuella förbindelser. homosexuellas rättigheter behandlades för första gången Frågan om ingående den svenska riksdagen år 1973. I detta sammanhang mera av godtog riksdagen ett uttalande lagutskottet att samlevnad mellan två av kön från samhällets synpunkt en fullt acceptabel personer av samma var samlevnadsform bet. 1973:LU20 116. Denna grundläggande officiella s. har därefter kommit till uttryck vid flera tillfällen bl.a. prop. syn 1986/87:124 s. 43. I januari 1978 tillsattes en kommitté med uppgift bl.a. att sammanställa och redovisa tillgänglig vetenskaplig dokumentation om homosexualitet och

Homosexuellas. 53

. ..

att föreslå åtgärder som syftade till att undanröja kvarvarande diskriminering av homosexuella. Kommittén överlämnade sitt slutbetänkande i augusti 1984, "Homosexuella och samhället" SOU 1984:63. Betänkandet innehöll en omfattande redovisning bl.a. av homosexualitet i ett historiskt perspektiv, olika former av diskriminering av homosexuella, den homosexuella frigörelsekampen, forskning om homosexualitet och om homosexuella relationer samt en redovisning av gällande rätt på olika områden som berör homosexuella. I betänkandet avvisade utredningen tanken på äktenskap mellan homosexuella. Man hänvisade till de grundmurade värderingar som farms i samhället om äktenskapet som en institution för familjebildning mellan man och kvinna. Som ett alternativ diskuterades att införa en möjlighet för homosexuella att anmäla eller registrera sitt förhållande. Till denna registrering kunde knytas rättsverkningar motsvarande dem som gäller för äktenskap. Man avvisade dock även denna tanke med motiveringen att ett tillskapande av ett nytt rättsinstitut som bara hänför sig till homosexuella framstår som ett onödigt utpekande av en grupp människor i samhället. Man pekade också på risken att ett sådant system skulle kunna befästa rådande fördomar. Däremot borde enligt utredningen homosexuell samlevnad från rättslig synpunkt jämställas med vad som inom lagstiftningen kallas äktenskapsliknande förhållande eller motsvarande uttryck.

Betänkandet blev föremål för en omfattande remissbehandling och i prop. 1986/87 :124 anslöt sig föredragande statsrådet i huvudsak till utredningens bedömning och föreslog att den då föreslagna lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem skulle göras tillämplig även på homosexuella förhållanden. Vid riksdagsbehandlingen tillstyrktes detta förslag och resulterade så småningom i lagen 1987:813 om homosexuella sambor, den s.k. homosexlagen. Enligt denna lag, som trädde i kraft den l januari 1988, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt ett antal uppräknade lagar och bestämmelser tillämpas även på två personer som bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande.

Riksdagen behandlade under 1989 och 1990 ett flertal motioner om att införa en lag om s.k. registrerat partnerskap för homosexuella. En sådan lag skulle möjliggöra för två homosexuella att registrera sitt förhållande och därigenom åstadkomma att flertalet av äktenskapets rättsverkningar blir tillämpliga på förhållandet. Riksdagen avslog dock motionerna.

I den proposition som följde på betänkandet "Homosexuella och samhället" föreslogs bl.a. att Socialstyrelsen skulle ges ett övergripande ansvar för samordningen av insatser för homosexuella prop. 1986/87: 124 s. 29. Genom beslut av regeringen den 10 december 1987 gavs Socialstyrelsen ett sådant ansvar. I uppdraget ingick även att i samråd med berörda myndigheter följa utvecklingen av homosexuellas situation och överväga i vilka former diskrimineringen av homosexuella kan motverkas av samhället. Det kan nämnas att Socialstyrelsens uppdrag under år 1993 övertogs av Folkhälsoinstitutet.

Inom ramen för sitt uppdrag presenterade Socialstyrelsen för regeringen i juni 1990 ett förslag till lagstiftning om registrerat partnerskap. Förslaget

54 Homosexuellas.

. . .

finns intaget som bilaga 2 till detta betänkande. Bl.a. med anledning härav tillsattes Partnerskapskommittén.

Under tiden som vår kommitté har arbetat med frågan har ytterligare motioner framlagts i riksdagen om införande av en lag om registrerat partnerskap. Riksdagen har dock avslagit dessa motioner med hänvisning till det pågående kommittéarbetet bl.a. bet. 1992/93:LU36.

2.2.2 Synen homosexuella

I takt med att öppenheten till sexualitet i allmänhet har blivit större och många fördomar om homosexualitet har raserats är de flesta människor inte negativa till homosexuella. De år snarare likgiltiga. Många av dessa är dock negativa till homosexuella beteenden. En del människor är negativt inställda såväl till homosexualitet som sådan som till homosexuella beteenden. De uppfattar homosexualitet som något onaturligt och kanske skrämmande. Den negativa uppfattningen kan i viss mån bero på att det fortfarande finns föreställningar om att homosexuella är "sexgalningar", "avvikande", att homosexualitet skulle "smitta" och att man kan "förföras" till homosexualitet. Den kan till viss del ha sin grund i en rädsla inför egna homosexuella fantasier. Avståndstagandet, som i stor utsträckning bygger

okunskap, kan ta sig olika uttryck. Vanligt förekommande är att man helt enkelt inte låtsas om att homosexualitet förekommer. Ett annat sätt är att i olika sammanhang, i visor, i historier och i slanguttryck, uttrycka förakt för homosexuella och homosexualitet.

Från kristet håll finns ingen enhetlig linje vad gäller inställningen till homosexuella och homosexualitet. Svenska kyrkans senaste officiella uttalande i frågan om homosexualitet härstammar från ett biskopsbrev år 1951. Beträffande innebörden i detta och utvecklingen fram till år 1984 hänvisas till "Homosexuella och samhället" SOU 1984:63 s. 57 ff.

Ärkebiskopen i Uppsala, Bertil Werkström, ett remissvar över

avgav detta betänkande efter hörande av övriga biskopar. I remissvaret anförde ärkebiskopen, med poängterande att han inte hade möjlighet att uttala sig på alla kyrkomedlemmars eller ens på alla prästers eller biskopars uppdrag, bl.a. att kyrkans bibeln grundade uppfattning var att det homosexuella beteendet stred mot skapelseordningen men att detta inte ger någon rätt att beröva homosexuella deras människovärde eller inskränker de krav som kärleken till medmänniskan ställer. Han anförde vidare att kristna homosexuella måste rekommenderas att leva i vänskap och celibat eftersom sexualiteten hör äktenskapet till.

Biskopens remissvar gav upphov till en omfattande debatt eftersom det, särskilt vad avsåg rekommendationen om celibat, för många framstod som ett steg tillbaka. En särskild samtalsgrupp tillsattes med uppgift att ånyo se över frågor om kyrkan och homosexuella. Gruppen bestod före-

av trädare för Svenska kyrkan och EKHO, Ekumeniska gruppen för kristna homosexuella i Sverige. Gruppen avlämnade 1988 sin rapport "En fråga om kärlek" Stockholm 1988. I denna rapport, som dock inte kan ses som ett officiellt uttalande från Svenska kyrkan, analyserade man olika bibeltexter för att finna ut vad bibeln sade om homosexualitet. Man fann

Homosexuellas. 55

...

att det inte fanns något ställe i bibeln där någon inställning till homosexualitet redovisades. Däremot ansåg man att bibelns budskap var klart fördömande när det gäller sexuellt utnyttjande, sexuell förnedring, kultisk prostitution, perverst leverne och falska anklagelser. Man redovisade också bibelns klara budskap om kärleken till nästan, omvårdnaden om medmänniskan, trohet i kärleksförhållanden och ansvaret för vårt sätt att leva.

Det skall poängteras att inte alla kristna drar samma slutsats som den som man har dragit i "En fråga om kärlek", nämligen att det inte finns någon i bibeln redovisad inställning till sexualitet.

Med anledning av en motion om kyrklig välsignelse för homosexuella, har det tillsätts ytterligare en arbetsgrupp inom Svenska kyrkan för att utreda homosexualitetens konsekvenser för kyrkans förkunnelse, undervisning och själavård. Arbetsgruppen planerar att avge sin rapport under våren 1994.

Sveriges frikyrkoråd yttrade sig också över "Homosexuella och samhället". l sitt remissvar anförde man att synen homosexualiteten i detaljer inte är enhetlig vare sig inom eller mellan de fria kristna samfunden. Man redovisade dock en gemensam grundinställning. Denna grundinställning innebär i stora drag att man tar avstånd från all diskriminering av homosexuella men att sambor av samma kön, i förhållande till andra människor som lever varaktigt tillsammans i andra former än äktenskap, inte heller skall särbehandlas positivt. Under hänvisning till skapelseordningen uttalade man vidare att man som kristen enligt den traditionella kristna synen skall ta avstånd från homosexuella förbindelser och att den som inte kan tänka sig heterosexuell samlevnad hänvisas till ett liv i avhållsamhet. Man poängterade dock att även homosexuella kan vara med i den kristna församlingen.

I den spontanremiss som Sveriges frikyrkoråd den 16 januari 1990 avgav över Socialstyrelsens förslag till lag om registrerat partnerskap, tog man avstånd från förslaget såsom innebärande en positiv särbehandling av homosexuella.

Statsmaktemas, genom riksdagen uttryckta, inställning är som inledningsvis nämnts att homosexuell samlevnad är ur samhällets synpunkt en fullt godtagbar sarnlevnadsform.

2.2.3 Homosexuella och hälsofrågor

Tidigare undersökningar har visat en tendens till att homosexuella män skulle vara överrepresenterade när det gäller sexuellt överförbara sjukdomar i allmänhet. Enligt vad vi har inhämtat från Venhälsan vid Södersjukhuset i Stockholm upphörde denna tendens vid slutet av 1970talet varför dagens officiella statistik, med undantag för den som förs om hivinfektion och aids, inte är uppbyggd med utgångspunkt från sexuell läggning. Det finns således idag inget belägg för påståendet att homosexuella oftare än heterosexuella skulle ha exempelvis gonorré eller klamydia.

Av den statistik som förts av Statens Bakteriologiska Laboratorium framgår att den hittills vanligaste smittvägen i Sverige av hivinfektion är

mellan homosexuella män Epid-aktuellt 1993 nr Statens Bakteriologiska Laboratorium.

januari 1991 inledde RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, ett projekt "Homosexuella och alkohol och andra droger". Under detta projekt har man bl.a. gått ut med en enkät om alkoholvanor till samtliga RFSL-medlemmar som har post. Bearbetningen och utvärderingen av denna undersökning är ännu inte färdig. Av en delrapport som har upprättats den 25 augusti 1993 framgår emellertid bl.a. följande.

Man skickade ut 3 552 enkäter och fick svar från l 739 personer dvs. Svarsfrekvensen låg på 49 procent. Fördelningen mellan kvinnor och män och den geografiska fördelningen överensstämde med RFSLzs medlemsuppgifter i stort. Den äldsta som svarade var född 1902 och den yngste var född 1975. Resultatet av undersökningen gav vid handen att de manliga svarspersonerna i genomsnitt drack nästan dubbelt så mycket som den genomsnittlige svenske mannen och de kvinnliga svarspersonerna

mer än dubbelt så mycket som den genomsnittliga svenska kvinnan. Således drack den manlige svarspersonen 8,02 liter och den kvinnliga 4,735 liter ren alkohol om året. Av den år 1987 av Hauge Irgens-Jensen publicerade undersökningen "Alkoholen i Norden" dricker den svenske genomsnittsmannen 4,96 liter och den svenska genomsnittskvinnan 1,94 liter ren alkohol per år. Enkätundersökningen visade vidare ett samband mellan konsumtion och inkomst på det sättet att den som tjänar mer dricker

mer. Man farm dock inte något, varken positivt eller negativt, samband mellan alkoholkonsumtionoch "öppenhet". Med öppenhet avses här homosexu-

en ell person som är öppet homosexuell. Man fann vidare att upplevda negativa konsekvenser av drickandet såsom att man ofta dricker än

mer vad man bestämde sig för när man började dricka, att doktorn eller ens vänner tycker att man ska skära ner eller sluta, att man gjort eller sagt saker som man ångrar när druckit, för att ska bli alkoholise-

man oro man rad, att man kör bil när druckit eller att råkat ut för någon

man man olycka när man varit påverkad var större bland dem som hade svarat på enkäten än hos personerna i den nordiska undersökningen. Ett undantag var dock att personerna i RFSL:s undersökning blev mindre bråkiga än genomsnittssvensken efter alkoholförtäring. Man farm vidare,

liksom man tidigare hade funnit i andra undersökningar, att det var ett fåtal som stod för en stor del av alkoholkonsumtionen.

I rapporten pekar man de svårigheter generellt finns när det

som gäller denna typ av undersökningar. Bortfallet är alltid stort och

personer tenderar ofta att underskatta sin konsumtion. Man kan också ifrågasätta "typiskheten" hos personer som svarar på enkäter det här slaget. Till

av just denna undersökning kommer att det är omöjligt att få fram

en "homosexuell Medelsvensson". Detta beror dels på att frågan är

om man homosexuell är en fråga om hur sig själv, dels att det är många

man ser som inte vågar svara en enkät som riktar sig till homosexuella, dels ock att alla homosexuella inte är representerade i undersökningen utan endast de som är medlemmar i RFSL.

Homosexuellas. 57

. ..

Det finns olika teorier om varför homosexuella är överrepresenterade när det gäller konsumtion av alkohol. Någon säker kunskap detta finns

om inte.

Under detta avsnitt vill vi också något beröra det förhållande att homosexuella, och då särskilt homosexuella kvinnor ofta är "osynliga". Med detta uttryck menar vi att omgivningen i allmänhet utgår från

att en person är heterosexuell vilket kan medföra komplikationer i olika sammanhang, inte minst inom sjukvården. Biträdande överläkaren vid kvinnokliniken vid Helsingborgs

lasarett, Elsa Lena Ryding, har skrivit en artikel om de svårigheter som homosexuella kvinnor kan möta i samband med gynekologiska undersökningar Nordisk sexologi 1992:10, 116

s. - 123.

2.3¶Homosexuella relationer

2.3.1 Homosexuella parrelationer och samboförhållanden

Kommitténs tidigare experter, etnologen Pia Lundahl och sociologen Benny Henriksson har gjort en kunskapssamrnanställning av stora delar

av den forskning som finns på området. Kunskapssammanställningen, "Homosexuella parrelationer och barn och homosexuella föräldrar" är publicerad som del B av vårt betänkande. Vi kommer därför att här endast kort redogöra för ämnet. De faktauppgifter redovisas i detta avsnitt

som är hämtade ur kunskapssarmnanställningen. Vi vill poängtera att de slutsatser som dras och eventuella värderingar som författarna uttryck

ger för i denna kunskapssammanställning, helt och hållet står för författarna själva.

I olika undersökningar har man antagit att cirka hälften alla

av homosexuella lever i parförhållanden och att fler ändå Önskar att få leva i ett parförhållande. Undersökningarna är behäftade med brister i olika avseenden varför det knappast kan hävdas att de är representativa. Med utgångspunkt från dessa studier kan man dock med ganska stor säkerhet hävda att en stor andel homosexuella lever i parförhållanden.

Det är naturligtvis omöjligt att generellt beskriva hur ett homosexuellt parförhållande ser ut. Skillnaden mellan olika homosexuella relationer är lika stor som skillnaden mellan olika heterosexuella relationer. I princip kan sägas att homosexuella parförhållanden inte är särskilt olika heterosexuella parförhållanden om man undantar den grundläggande skillnaden att parterna har samma kön. Intervjuade homosexuella par redovisar ungefär samma positiva upplevelser och problem som heterosexuella par gör. De skillnader som redovisats i olika studier har antagits ha samband

snarare med personens kön än med om han är homo- eller heterosexuell. En viktig skillnad i förhållande till heterosexuella är dock att homosexuella

par par har svårare att bevara sin parrelation. Detta förhållande antas bero på dels omgivningens förväntningar och negativa reaktioner, dels att homosexuella

58 Homosexuellas.

. ..

par inte har lika många sociala hinder mot en separation som heterosexuel-

par.

2.3.2 Lagen om homosexuella sambor

Lagen 1987:813 om homosexuella sambor trädde i kraft den l januari 1988. Enligt denna lag skall vad som gäller i fråga om sambor enligt ett antal uppräknade lagar och bestämmelser tillämpas även på två personer som bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande. Genom denna lag görs bl.a. lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem och ärvdabalken tillämplig sambor av samma kön. Lagen är en utpräglad skyddslagstiftning som ger sambor av samma kön en viss grundtrygghet, främst i samband med samboförhållandets upplösning. Den jämställer i ett flertal avseenden sambor av samma och motsatt kön. Någon fullständig jämlikhet råder dock inte. En utförligare redovisning av lagen återfinns i kapitel "Lagen om homosexuella sambor".

2.4¶Homosexuella och barn

2.4.1¶Inledning

Det är känt att det finns barn som växer upp i homosexuella familjebildningar. Många homosexuella har, innan de blivit medvetna om eller accepterat sin homsexualitet, haft heterosexuella förhållanden och har barn från dessa förhållanden.

Det förekommer också att personer i homosexuella förhållanden skaffar barn med avsikt att barnet skall växa upp i det homosexuella förhållandet, i praktiken parternas gemensamma bam. Detta kan ske genom att den

som

parten eller båda parterna i ett förhållande har en förbindelse med ene någon motsatt kön, ensam adopterar eller låter sig insemineras.

av Parterna i förhållandet har dock inte möjlighet att uppnå gemensamt rättsligt föräldraskap till eller gemensam vårdnad om ett bam. Ett homosexuellt par får inte adoptera gemensamt och har inte tillgång till de olika former av konstlad befruktning som i Sverige erbjuds heterosexuella par. I de fall som homosexuella par skaffar bam genom konstlad befruktning sker detta således utomlands eller privat väg. Det kan här nämnas att RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, har givit ut "Handbok för homosexuella föräldrar". Denna skrift innehåller bl.a. praktiska råd om hur man kan tillväga vid "privat" insemination.

2.4.2¶Forskningsläge

I "Homosexuella parrelationer och barn och homosexuella föräldrar", del B detta betänkande, finns en ingående redogörelse för forskning om

av homosexuella och bam. Vi hänvisar till denna sammanställning. Sammanfattningsvis kan sägas att det i dag, såvitt vi känner till, inte finns någon

Homosexuellas. 59

. ..

undersökning som pekar några skillnader mellan å ena sidan barn

som växer upp med en homosexuell förälder eller med en homosexuell förälder och dennes partner och å andra sidan barn som växer upp med eller två

en heterosexuella föräldrar eller med en heterosexuell förälder och dennes partner. Denna forskning har av många kritiserats som otillförlitlig främst därför att den inte är representativ. Andra har tillbakavisat denna kritik och hävdar att forskningen har acceptabel vetenskaplig kvalitet.

2.4. 3 Vårdnadsfrågor

Barn står under vårdnad av en eller båda sina biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar om inte vårdnaden har anförtrotts en eller två särskilt förordnade förmyndare. Endast makar kan anta adoptivbarn gemensamt 4 kap. 4 § FB. Om en person i ett homosexuellt förhållande har ett barn kan hans partner visserligen adoptera barnet, men en sådan adoption innebär att släktskapsbanden mellan barnet och de ursprungliga föräldrarna klipps av 4 kap. 8 § FB. Ett homosexuellt par har således inte möjlighet att genom adoption åstadkomma att vårdnaden om ett bam blir gemensam.

En av förutsättningarna för att två särskilt förordnade förmyndare skall kunna utses till vårdnadshavare för ett barn är att de är gifta med varandra eller bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden 13 kap. 8 § FB. Med uttrycket samboende under äktenskapsliknande förhållanden avses i detta sammanhang endast heterosexuell samlevnad. Ett homosexuellt par har således inte heller möjlighet att detta sätt uppnå gemensam vårdnad om ett bam.

I de fall där domstol har att ta ställning till vårdnadsfrågor skall rätten alltid förordna i enlighet med vad som kan anses vara bäst för barnet. Domstolen skall härvid göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter av betydelse. I svensk rättspraxis fastslogs redan 1955 principen att homosexualitet som sådan inte diskvalificerar någon som vårdnadshavare NJA 1955 s. 63.

2.4.4¶Adoptionsfrågor

Eftersom endast makar kan adoptera gemensamt kan ett homosexuellt par inte få gemensamma bam genom adoption. Det finns dock inget principiellt hinder för en homosexuell i ett par att adoptera ensam. Barnet blir då rättsligt sett adoptantens eget och paret har ingen möjlighet att genom s.k. närstående- eller styvbamsadoption åstadkomma ett gemensamt rättsligt föräldraförhållande.

För att någon skall få adoptera krävs att rätten lämnar tillstånd till adoptionen. Sådant tillstånd får, enligt 4 kap. 6§ FB, ges endast om adoptionen är till fördel för barnet och sökanden har uppfostrat bamet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen.

60 Homosexuellas.

. . .

En underårig får inte utan socialnämndens medgivande tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av hans föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om honom 25 § socialtjänstlagen 1980:620. Sådant medgivande föregås av en utredning av förhållandena i det enskilda hemmet. I de flesta fall av adoption av underårig krävs alltså även socialnämndens medgivande.

Kammarrätten i Stockholm har under 1992 prövat en fråga om medgivande enligt 25 § socialtjänstlagen där sökanden var homosexuell mål 4677-1992. De närmare omständigheterna var följande. Mannen levde i ett homosexuellt förhållande med en annan man och, såvitt kan anses framgå av kammarrättens dom, under ordnade sociala och ekonomiska förhållanden. Han ansökte om medgivande att ta emot ett utländskt barn för adoption. Såväl sociala distriktsnämnden som länsrätten och kammarrätten avslog hans ansökan. Man ansåg att mannen inte var lämplig att ta emot ett utländskt barn för adoption och hänvisade till de psykiska påfrestningar som ett barn som växer upp i ett homosexuellt förhållande kan komma att utsättas för i förening med den svåra situation som adoptivbarn från andra länder typiskt sett har. Vid målet i länsrätten inhämtades yttrande från Socialstyrelsen som i sin tur inhämtade yttrande från styrelsens vetenskapliga råd i bam- och ungdomspsykiatri och i utvecklingspsykologi. Såväl Socialstyrelsen som dess vetenskapliga råd redovisade uppfattningen att det inte kan anses vara till barnets bästa att adopteras av en ensamstående homosexuell eller ett homosexuellt par. Domen har överklagats till Regeringsrätten som meddelade prövningstillstånd i juni 1993 mål 6305-92.

Av kammarrättens dom kan utläsas att homosexualitet som sådan inte diskriminerar någon som adoptivförälder utan får anses som en av många omständigheter i den bedömning av vad som är till fördel för barnet.

I dag hävdas det knappast från sakkunnigt håll att barn till homosexuella föräldrar kan förledas till homosexualitet eller att det skulle föreligga en större risk att en homosexuell än en heterosexuell förälder skulle förgripa sig sexuellt mot barnet. Många sakkunniga anser sig dock inte kunna bortse från risken att det särskilt för adoptivbarn skulle innebära en påfrestning att växa upp i en homosexuell familjebildning. Denna påfrestning skulle närmast bero på omgivningens förväntade negativa reaktioner grund av att det i dag är ovanligt och knappast accepterat av allmänheten med öppet homosexuella barnfamiljer.

Frågan om rätten för homosexuella att adoptera togs upp i "Homosexuella och samhället" SOU 1984:63 s. 77 ff. Utredningen avvisade denna möjlighet efter följande överväganden. Man anförde att homosexuella vårdnadshavare i och för sig har samma förutsättningar som andra vårdnadshavare att ge uppväxande barn omvårdnad, omtanke och kärlek vilket talade för att tillåta adoption av homosexuella. Man fann emellertid att rätt till adoption av två personer av samma kön saknade förankring i det allmänna rättsmedvetandet och att det därför kunde innebära en större påfrestning för ett adoptivbarn att växa upp i en homosexuell än i en heterosexuell familjemiljö. Man pekade också det förhållandet att få

Homosexuellas. 61

. ..

givarländer skulle acceptera att dess medborgare skulle få adopteras av tvâ personer av samma kön.

I prop. 1986/87: 124 s. 40 instämde departementschefen i utredningens bedömning att det inte borde införas någon möjlighet för två personer av samma kön att adoptera gemensamt. Han anförde vidare beträffande närståendeadoptioner att behovet härav aktualiserades främst vid vårdnadshavarens död och att det redan enligt gällande rätt i en sådan situation var möjligt för en efterlevande samlevnadspartner att adoptera barnet.

I Socialstyrelsens förslag till lag om registrerat partnerskap undantogs möjligheten till gemensam adoption. Undantaget motiverades inte närmare.

2.4.5 Insemination

Insemination är en form av konstlad befruktning som innebär att sperma införs i en kvinna konstlad väg. Den sperma som används kan komma från antingen kvinnans man eller sambo eller från en annan man. I sistnämnda fall betecknas förfarandet som givarinsemination. Insemination får enligt 2§ lagen 1984:1140 om insemination utföras endast om kvinnan är gift eller bor tillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållanden. Ensamstående kvinnor liksom kvinnor som lever i homosexuella förhållanden, för vilka endast givarinsemination är aktuell, är således uteslutna från lagens tillämpning.

Den så kallade Inseminationsutredningen ansåg att möjligheten till insemination skulle begränsas till kvinnor som levde i äktenskap eller i en fast relation med en man. Utredningen anförde i sitt betänkande, SOU 1983:42, som skäl för denna ståndpunkt att ett barn behöver både en faders- och en modersgestalt för att ha de bästa förutsättningarna att växa upp under goda förhållanden. I prop. 1984/85:2 anförde föredragande statsrådet i denna fråga att inseminationsverksamheten i vart fall till att börja med skulle begränsas till de fall då det av olika anledningar brister i de naturliga förutsättningarna att nå ett havandeskap. Han anförde vidare att avsaknaden av forskning om situationen för de barn som har kommit till genom insemination talar mot att denna teknik används i andra fall än då barnen kan växa upp hos föräldrar av båda könen.

Både i samband med inseminationslagens tillkomst och senare har motioner framlagts som syftat till en ändring av lagen i detta avseende. Riksdagen har dock avslagit motionerna.

Lagen 1984:1140 om insemination straffbelägger vissa former av medverkan till insemination i strid mot lagen endast i de fall de sker vanemässigt eller för vinnings skull. Det är således inget som hindrar en ensamstående eller lesbisk kvinna att låta sig insemineras "privat" eller någon att medverka till sådan insemination om det sker vanemässigt eller i vinningssyfte. Det är också möjligt för en sådan kvinna att genomgå inseminationsbehandling utomlands. Man vet att privata inseminationer eller inseminationer i utlandet sker på ensamstående kvinnor eller kvinnor som lever i lesbiska förhållanden. I vilken utsträckning det sker är dock okänt. Vid de inseminationer som sker inom den svenska sjukvården fryses donationssperman i avvaktan på resultat av hiv-tester. Vid i vart fall

62 Homosexuellas.

. ..

privata inseminationer kan donators frihet från hiv-smitta knappast garanteras.

Vid inseminationer som utförs inom sjukvården skall kvinnans make eller den man hon sammanbor med skriftligen samtycka till inseminationen. En man som sålunda har samtyckt till insemination presumeras vara far till ett barn som tillkommit efter sådan insemination. Ett barn som har tillkommit efter privat insemination ensamstående eller lesbisk

en kvinna som vägrar att uppge spermadonatoms identitet kommer endast att ha en rättslig förälder.

2.4.6 "Styvbarnens" situation

Med styvbam avser vi barn som växer upp med den ene av sina biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar och den förälderns

make, eller sambo av samma eller motsatt kön som inte är barnets förälder, styvföräldem. Denna situation kan uppstå när den ene föräldern är avliden men också när föräldrarna har separerat eller kanske aldrig har levt tillsammans. Ett styvbamsförhâllande enligt vår definition kan således uppkomma i såväl heterosexuella som homosexuella förhållanden.

Om ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna och en av dem dör, tillkommer vårdnaden den andre föräldern. Om barnet står under endast den ene förälderns vårdnad och denne avlider, skall rätten anförtro vårdnaden den andre föräldern eller, om det är lämpligare, en eller två särskilt förordnade förmyndare. Om båda föräldrarna är avlidna utövas vårdnaden av barnets förmyndare. Detta framgår av 6 kap. 9 § FB.

l de situationer där det inte är aktuellt att vårdnaden skall tillkomma en av de urspungliga föräldrarna, antingen därför att båda är döda, den enda kända föräldern är död eller den överlevande av någon anledning inte är aktuell och där det finns en Styvförälder kan denne förordnas till förmyndare. En Styvförälder har dock inte i denna egenskap något automatiskt försteg som förmyndare och vårdnadshavare. Den avgörande bedömningen är här vad som är bäst för barnet.

Det förekommer att homosexuella par kommer överens om att skaffa barn tillsammans trots att barnet med nuvarande lagstiftning inte kan betraktas som parternas gemensamma. Rättsligt sett kan det innebära att barnet bara har en förälder trots att det kanske har tillbringat hela sin uppväxt tillsammans med det homosexuella paret och betraktar det som sina föräldrar.

Även i heterosexuella familjebildningar förekommer det att barn har endast en rättslig förälder och att det växer upp med denna förälder och en styvförälder. I händelse av den rättsliga förälderns frånfälle finns i dessa situationer ingen annan rättslig förälder som naturlig vårdnadshavare. Det är inte heller självklart att styvföräldem förordnas som förmyndare och vårdnadshavare även om detta sannolikt sker i övervägande antalet fall.

För ett heterosexuellt par där en av parterna är ensam rättslig förälder till ett barn finns möjlighet för den andre parten att adoptera barnet och

Homosexuellas. 63

. ..

så sätt "legalisera" ett faktiskt föräldraförhållande. Någon sådan möjlighet har dock inte ett homosexuellt par.

Enligt 6 kap. 15 § FB har ett barns vårdnadshavare ansvar för att barnets behov av umgänge med den andre föräldern och med annan som står barnet särskilt nära så långt som möjligt tillgodoses. Om barnets vårdnadshavare motsätter sig sådant umgänge kan rätten förordna om umgänge efter vad som är bäst för barnet. Med uttrycket "annan som står barnet särskilt nära" avses exempelvis barnets mor- eller farföräldrar, tidigare fosterföräldrar eller styvförälder. Även andra kan

personer omfattas av uttrycket. Det avgörande är barnets förhållande till personen. Någon principiell skillnad mellan den situationen att personen är tidigare styvförälder i ett heterosexuellt förhållande och styvförälder i ett homosexuellt förhållande föreligger inte.

Föräldrar har, oavsett vårdnadssituationen, skyldighet att efter förmåga bidra till barnets behov av ekonomiskt underhåll. En styvförälder är subsidiärt underhållsskyldig mot ett styvbarn endast om han är gift med eller har barn tillsammans med föräldern. Eftersom reglerna om bidragsförskott normalt garanterar varje barn en minimistandard, aktualiseras en styvförälders underhållsskyldighet främst när det gäller behov som ligger över denna standard. En subsidiär underhållsskyldighet för en styvförälder i en homosexuell familjebildning kan med nuvarande regler inte uppkomma.

2.5¶Homosexuellas krav på reformer

Från homosexuellas organisationer har sedan lång tid framförts krav att homosexuell samlevnad i alla avseenden skall jämställas med heterosexuell samlevnad. Som grund för dessa krav har anförs såväl rättviseskäl som att det föreligger ett behov av mer omfattande rättslig reglering av homosexuella parförhållanden. Man menar också att en sådan jämställdhet skulle innebära en ökad förståelse för och acceptans av homosexuella och homosexualitet. Man vänder sig mot att lagen 1987:813 om homosexuel-

sambor endast till viss del jämställer homosexuell och heterosexuell samlevnad. Man framför även krav att möjlighet att ett enkelt sätt få tillgång till en mer heltäckande rättslig reglering av ett homosexuellt förhållande, helt eller delvis motsvarande de regler som gäller för makar, dvs. en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap. Man har poängterat att vad man vill uppnå inte bara gäller rättigheter i förhållande till varandra och samhället. Man vill också ta på sig de skyldigheter i förhållande till varandra och samhället som ett sådant system skulle innebära. Många önskar också få möjlighet att genom adoption och konstlad befruktning kunna uppnå ett gemensamt föräldraskap.

Inte alla homosexuella är dock för en lagstiftning av typen registrerat partnerskap. Vissa vill inte acceptera ett partnerskap som inte fullt ut likställs med äktenskap och menar att ett andra rangens arrangemang befäster en uppfattning om att homosexuella inte skulle vara lika mycket

64 Homosexuellas.

. ..

värda som heterosexuella. Andra anser att ett partnerskap som bygger på äktenskapets regelverk liksom äktenskapet inbjuder till ekonomiskt beroende, undertryckta konflikter m.m. och motarbetar av den anledningen en sådan lagstiftning. De allra flesta homosexuella är dock sannolikt för en lagstiftning om partnerskap.

Hushâllsge. 65

. ..

3

Hushållsgemenskap

l Inledning

Begreppet hushåll används ofta i vardagsspråket utan att det finns särskild anledning att närmare undersöka vad som menas med det. Ett hushåll kan bestå av en eller flera personer. Med hushållsgemenskap vanligtvis

avses en förhållandevis varaktig gemenskap mellan två eller flera

personer som delar bostad och har ett visst mått av ekonomisk gemenskap och samarbete i vardagliga göromål. Denna definition är dock varken heltäckande eller uttömmande och ger heller inte underlag för några mer precisa antaganden om vilka personer det rör sig

om.

De personer som lever i hushållsgemenskap med varandra kan således vara äkta makar, sambor av samma eller motsatt kön, sambor

som sammanbor under vissa perioder, dvs. vad man ibland kallar helgbor eller delsbor, men också släktingar, vänner eller studiekamrater

som av praktiska eller andra skäl delar bostad. Omfattningen den ekonomiska

av gemenskap som personerna har varierar dels mellan dessa

grupper men också inom dem. Det förekommer således sarnboende makar ekonomi

vars är helt åtskild och också goda vänner sammanbor och har fullständigt

som sammanflätad ekonomi. Även samarbetet i vardagliga göromål kan variera, dels mellan olika hushåll, dels mellan olika tidsperioder i hushåll.

samma Skälen till att två eller flera personer bildar ett hushåll växlar också. De kan vara känslomässigt eller socialt betingade kan också

men vara grundade på praktiska överväganden såsom ekonomiska förhållanden och tillgången till bostäder på viss ort. Kombinationer dessa skäl är givetvis

av också tänkbara. Det är inte självklart att de personer som bildar ett hushåll har samma uppfattning om anledningen till att de har gemensamt hushåll. Vidare finns det stora variationer beträffande hur varaktig hushålls-

en gemenskap är tänkt att vara eller faktiskt är. De personkonstellationer

som utgör vad man vanligtvis avser med hushåll är således mycket olika.

3.2¶Statistiska olika former

uppgifter om av hushållsgemenskap

Statistiska centralbyrån, SCB, utför sedan 1975 årligen undersökningar som beskriver hushållens utseende, "Undersökningen av levnadsförhållanden", kallad ULF:en. ULF:en utförs i form av intervjuundersökningar och bearbetas i tvåårsintervaller. Antalet intervjupersoner är cirka 7 000

66 Hushållsge. . . .

och de är mellan 16 och 84 år. Intervjupersonema lämnar uppgifter om bl.a. vilka andra som bor i samma bostad, deras ålder, kön och personer eventuell släktskapsrelation till intervjupersonen. Av undersökningsmaterialet framgår inte samboende par är gifta och inte heller om de om barn finns i hushållet hos sammanboende par är gemensamma eller som partens. Syftet med eller anledningen till hushållsgemenskapen belyses ena inte alls i undersökningen och inte heller hur länge en hushållsgemenskap har varat. l de fall där intervjupersonerna redovisas som sammanboende, endast sammanboende av motsatt kön. I vilken utsträckning avses tillfrågade personer som är s.k. homosexuella sambor har uppgett att de är sammanboende eller ensamstående, icke ensamboende, är oklart. Undersökningen grundas intervjupersonernas egna uppgifter och de har

inte kontrollerats. Av SCB:s rapport 72 i serien Levnadsförhållanden för åren 1988 och 1989 framgår följande. Av samtliga personer i åldrarna 16 84 år har - 31,6 procent bildat familj med såväl make/maka eller sambo som egen barn i hushållet. Ensamstående med barn under 18 år i hushållet utgör 2,8 intervjupersonerna och 1,1 procent är ensamstående och lever procent av med enbart bam i hushållet. Sarnmanboende utan barn i hushållet vuxna uppgår till 31,3 procent. Andelen som bor med en eller flera personer från sin ursprungsfamilj, dvs. med föräldrar eller syskon är 10,6 procent. Det största flertalet dessa är 16 24 år. Av intervjupersonerna har 22,5 av procent angett att de är ensamstående utan barn. Av dessa är 21,8 procent ensamboende. Således uppgår andelen ensamstående personer som bor med eller andra än personer ur sin ursprungsfamilj, make/maka, annan sambo eller barn till 0,7 procent av intervjumaterialet.

3.3¶Kort om den rättsliga regleringen

3.3.1 Gifta

I äktenskapsbalken stadgas villkoren för att ingå äktenskap och hur vigseln tillgår. Det uppställs inget krav på att makar skall vara sammanboende eller de skall ha sexuellt samliv med varandra. Äktenskapsbalken att ett reglerar också villkoren för och förfarandet vid äktenskapsskillnad. För de är gifta finns ett omfattande regelsystem som reglerar personer som makarnas inbördes rättigheter och skyldigheter såväl under bestående äktenskap i samband med dess upplösning grund av äktenskapssom skillnad eller makens död. Äktenskapet har rättsverkningar inte bara ene makarna emellan utan också i förhållande till tredje man. En mer omfattande redogörelse för äktenskapets rättsverkningar återfinns i bilaga "Äktenskapets rättsverkningar, en presentation".

Hushállsge. 67

. ..

3.3.2 Sambor

I lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem avses med sambor

en ogift man och en ogift kvinna sammanbor under äktenskapsliknande

som förhållanden. Med äktenskapsliknande förhållanden enligt för-

avses arbetena en inte alltför kortvarig förbindelse, vari normalt ingår sexuellt samliv, gemensamt hushåll och bostad och ekonomi eller i

gemensam vart fall ekonomiskt samarbete prop. 1986/87:1 252. Lagen tillhandahåller

s. vissa regler till skydd för den svagare parten i ett samboförhâllande. Reglerna är långt ifrån lika ingående och omfattande de gäller

som som för makar men har sin förebild i motsvarande regler för makar. Även i andra författningar finns bestämmelser där det förhållandet att någon är sambo har betydelse.

3.3.3 Homosexuella sambor

l lagen 1987:813 om homosexuella sambor avses med homosexuella sambor två personer som bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande. När man skall avgöra om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande skall man beakta samma slags omständigheter som när man skall ta ställning till huruvida en man och en kvinna lever i ett äktenskapsliknande förhållande prop. l986/87:124 s. 48. Enligt denna lag skall vad som gäller i fråga om sambor enligt bl.a. lagen om sambors gemensamma hem tillämpas även de homosexuella samboma. För en närmare redogörelse för de regler som gäller för s.k. homosexuella sambor hänvisas till kapitel "Lagen om homosexuella sambor".

3.3.4 släktingar

I föräldrabalken finns bestämmelser som reglerar förhållandet mellan föräldrar och underäriga bam. Bestämmelserna förutsätter inte att föräldern och barnet bor tillsammans. För det fall ett vuxet barn bor tillsammans med en förälder, liksom när andra släktingar lever i hushållsgemenskap med varandra saknas särskild rättslig reglering.

3.3.5¶Övriga

För andra personer än de som angivits ovan och som lever tillsammans i hushällsgemenskap saknas särskild rättslig reglering.

Lagen om 69

4 om homosexuella sambor

Lagen

4.1

Inledning

Lagen 1987:813 om homosexuella sambor homosexlagen trädde i kraft den l januari 1988. Lagen medförde att sambor av samma och motsatt kön jämställdes rättsligt i vissa, men i alla, avseenden.

4.2¶Lagens innehåll

Homosexlagen består av en enda bestämmelse enligt vilken vad som gäller för sambor enligt vissa uppräkande lagar och bestämmelser, skall tillämpas även på två personer som bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande. Om någon av de uppräknade lagarna eller bestämmelserna förutsätter att samboma skall vara ogifta, gäller detta krav också de homosexuella samboma. Bestämmelsen hänvisar till följande lagar och bestämmelser:

Lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem, den sá kallade sam- bolagen. Denna lagstiftning har en utpräglad skyddskaraktär. Den innehåller bestämmelser om vissa inskränkningar i rätten att förfoga över det gemensamma hemmet, regler om Övertagande av den gemensamma bostaden när ett samboförhållande upphör och regler om bodelning. Bodelningsreglerna är dispositiva, dvs. de kan avtalas bort. Av prop. 1986/87: 124 framgår att det tyngst vägande argumentet för införandet av homosexlagen var att behovet av skyddslagstiftning till förmån för den svagare parten, motsvarande regleringen i sambolagen, var lika stort i homosexuella som i heterosexuella samlevnadsförhållanden.

Ärvdabalken. Denna hänvisning innebär bl.a. efterlevande sambo - att en i ett homosexuellt förhållande är dödsbodelägare i samma utsträckning som en efterlevande sambo i ett heterosexuellt förhållande.

Jordabalken och bostadsrättslagen 1991:614. Dessa hänvisningar medför att sambor av samma och motsatt kön jämställs bl.a. inom hyresoch bostadsrättslagstiftningen.

10 kap. 9 § rättegångsbalken, 6 § lagen 1946:807 om handläggning av domstolsärenden och 9 § rättshjälpslagen 1972:429. Dessa hänvisningar

70 Lagen om...

är närmast att betrakta som lagtekniska konsekvenser av bodelningsreglerna i sambolagen.

4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken. Hänvisningen innebär att samma äganderättspresumtion vid utmätning av lös egendom gäller för sambor av samma och motsatt kön samt för sarnlevande makar.

19 § första stycket, punkt l nionde stycket av anvisningarna till 31 § och punkt 3 a av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen 1928:370. Hänvisningama till dessa lagrum i kommunalskattelagen innebär att sambor av samma och motsatt kön likställs ur skattesynpunkt när det gäller privata pensionsförsälcringar och avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning. Samma regler gäller här för makar. Från den l januari 1994 omfattar hänvisningen även punkt 3 sjunde stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen. Sistnämnda hänvisning innebär att sambor av samma och motsatt kön likställs ur skattesynpunkt även när det gäller pensioner från pensionssparkonto. Även här gäller regler för

samma makar.

Lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt. Genom hänvisningen till denna lag beskattas en testamentslott från en sambo av samma kön efter samma förmånliga skattesats som en lott från en sambo av motsatt kön eller en make. Här finns också bestämmelser om beräkning av den andel som vid en eventuell bodelning mellan sambor med anledning av den enes död skall anses tillfalla den avlidnes sambo. Här fastslås vidare att för den egendom som en sambo har erhållit eller ska anses erhålla vid bodelning skall arvsskatt eller gåvoskatt inte erläggas.

Lagen 1981:131 om kallelse okända borgenärer. Hänvisningen jämställer sambor av samma och motsatt kön vad gäller rätten att ansöka om kallelse en avliden sambos okända borgenärer.

5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen 1970:988. Denna hänvisning tillkom efter homosexlagens ikraftträdande. Den har samband med den möjlighet sambolagen ger att till inskrivningsmyndigheten anmäla att en fastighet är gemensam bostad. Av intresse är att denna hänvisning tillkom först efter påpekande från lagrådet.

10 § insiderlagen 1990:1342. Även denna hänvisning har tillkommit efter homosexlagens ikraftträdande. Bestämmelsen föreskriver att ändringar i aktieinnehav skall anmälas för make och sambo till en person med insynsställning i ett aktiemarknadsbolag. Hänvisningen innebär att sambor av samma kön jämställs med ovan nämnda personer. Insiderlagen trädde i kraft i februari 1991. Homosexlagen nämndes inte i lagens förarbeten. Homosexlagens hänvisning till insiderlagen togs upp utan egentlig motivering i ett senare lagstiftningsärende prop. 1990/91: 142 om handel och tjänster värdepappersmarknaden, m.m. och trädde i kraft i augusti 1991.

Lagen om 71

l "Homosexuella och samhället" SOU 1984:63 föreslogs att en del ytterligare regler skulle göras tillämpliga sambor av samma kön, bl.a. bestämmelser om bostadsbidrag, familjebidrag och grupplivförsäkring bet. s. 17, 100 f och 244 246. I den proposition som föregick lagen anförde

departementschefen att konsekvenserna av utredningens förslag i dessa delar inte var närmare utredda och att ytterligare överväganden var erforderliga prop. 1986/872124 s. 44. Förslagen är i dessa delar inte genomförda. Emellertid har bostadsutskottet i betänkande föreslagit riksdagen att göra ett tillkännagivande om att bostadbidrag skall kunna utgå också till personer av samma kön utan beaktande av samlevnadsform bet. 1992/93:BoU2l. Den 2 juni i år biföll riksdagen betänkandet rskr. 1992/93:365. Det är emellertid oklart när en sådan ändring av reglerna för bostadsbidrag kan träda i kraft.

4.3¶Regler som endast gäller sambor av

motsatt kön

Först skall nämnas att det inför homosexlagens tillkomst inte var aktuellt att i lagstiftningshänseende jämställa sambor av samma och motsatt kön i någon mer allmän bemärkelse. Det man vid den tidpunkten huvudsakligen hade för ögonen var att göra sambolagen tillämpligpå homosexuella samlevnadsförhållanden.

Det finns således en hel mängd bestämmelser som gäller för sambor av motsatt men inte samma kön. I detta sammanhang kan anmärkas att när ordet sambo används i lagtext avser det, om inte annat anges, fall där en man och en kvinna lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Detta slogs fast bl.a. i prop. l986/87:l24 och man hänvisade till den betydelse ordet hade i allmänt språkbruk.

Förutom i föregående avsnitt nämnda regler om bl.a. grupplivförsäkring m.m. kan nämnas vissa jävsbestämmelser och jävsliknande bestämmelser.

En jävsbestämmelse kan genom exempel ange vilken personkrets den

och avsluta med ett allmänt begrepp som "närstående". Så är fallet avser t.ex. i fråga om vittnesjäv 36 kap. 3 § RB. Här sägs att en person som är eller har varit gift med en part eller som på visst sätt är släkt med en part "eller som på liknande sätt är parten närstående" inte är skyldig att vittna. bestämmelser uppmärksammades i "Homosexuella

Denna typ av och samhället" SOU 1984:63 s. 245. Man konstaterade att det var helt klart att närståendebegreppet omfattade bl.a. man och kvinna som lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden och tillade: "Uttalanden saknas om att parterna i ett homosexuellt samlevnadsförhällande omfattas av närståendebegreppet. Enligt vårt förslag kan två personer av samma kön sammanleva under äktenskapsliknande förhållanden. Det ligger dä i sakens natur att parterna även skall anses vara varandra närstående. Uttryckligt stadgande härom har inte ansetts erforderligt." Såvitt vi känner till har frågan inte prövats rättsligt men det finns anledning att anta att en domstol skulle göra samma bedömning som utredningen.

72 Lagen om...

Det finns emellertid bestämmelser med jävsliknande karaktär

som saknar närståendebegreppet och som omfattar sambor i den mening begreppet använts i lagstiftningen men inte uttryckligen personer av samma kön som sammanlever under motsvarande förhållanden. Ett exempel pâ detta finns i lagen 1987:464 om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. l denna lag föreskrivs att beslut om exempelvis nyemission av aktier i ett aktiemarknadsbolag börsbolag eller OTC-bolag skall fattas

visst kvalificerat sätt om företrädesrätt till teckning skall till bl.a.

ges styrelseledamöter och anställda i bolaget. Med styrelseledamöter och anställda jämställs bland andra make och sambo till en sådan I

person. prop. 1986/87:76 påpekas att ordet sambo har den betydelse det har i allmänt språkbruk, dvs. man och kvinna som lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.

Nedan följer ytterligare några exempel jävsliknande bestämmelser som i vart fall inte uttryckligen omfattar sambor av samma kön.

I bankrörelselagen 1987:617 finns ett förbud för en bank att på andra villkor än sådana som banken normalt ställer upp lämna kredit till eller ikläda sig garantiförbindelse för vissa personer i ledande ställning inom banken, vissa aktieägare och revisorer. Detta förbud gäller även för make eller sambo till sådan person 2 kap. 17 och 18 §§. förarbetena till dessa bestämmelser hänvisade man, såvitt gäller ordet sambo, till lagrâdets yttrande i prop. 1986/87:1 prop. 1986/87:12 s. 249, vilket innebär att man med uttrycket endast avsett sambor av motsatt kön.

I lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar finns bl.a. regler

om föreningsmedlemmars rätt att besluta om föreningens angelägenheter. I 7 kap. 1 § anges att denna beslutanderätt utövas föreningsstämman och att varje medlem har en röst om inte annat anges i stadgarna för föreningen. I 7 kap. 2 § anges att en medlems rätt vid föreningsstämman utövas av medlemmen personligen, av legal ställföreträdare för medlemmen eller genom ombud. Om föreningens stadgar inte föreskriver annat får arman än medlems make, sambo eller medlem inte ombud.

arman vara Samma inskränkning beträffande personkretsen gäller för medlems

en möjlighet att medföra ett biträde till föreningsstämman. I 1986/87:7

prop. s. 119 angavs att man med sambo avsåg med vilken medlemmen

person samrnanbor under äktenskapsliknande former.

Enligt lagen 1986:436 om näringsförbud får den har meddelats

som näringsförbud inte driva näringsverksamhet eller uppträda i bolagssarnrnanhang vissa uppräkande sätt. Han får exempelvis

enligt 7 § inte vara anställd i en verksamhet som drivs hans make eller den han

av som sammanlever med under äktenskapsliknande förhållanden.

Det finns även andra typer av bestämmelser där sambor och

av samma motsatt kön inte är jämställda i lagstiftningen. En utgör de två lagar

grupp som reglerar konstlad befruktning nämligen lagen 1984:1140

om insemination och lagen 1988:711 befruktning utanför kroppen.

om

Enligt lagen 1984:1140 om insemination förstås med insemination införande av sperma i en kvinna på konstlad väg. Insemination får utföras endast om kvinnan är gift eller bor tillsammans med under

en man äktenskapsliknande förhållanden.

Lagen 73

om ...

Förutsättningen för att en kvinnas ägg skall befruktas utanför hennes kropp och införas igen är, enligt lagen 1988:7l l om befruktning utanför kroppen, att kvinnan är gift eller sambo och att ägget befruktats med makens eller sambons sperma. spermadonation i samband med befruktning utanför kroppen får således inte förekomma.

4.4¶Effekter av

lagen

För att försöka utröna hur homosexlagen hittills har fungerat höll vi

en hearing i juni 1991. I samma syfte har ett antal underhandskontakter tagits med domstolar, myndigheter, organisationer, advokater och enskilda.

Enligt vad vi härvid har erfarit har homosexlagen endast i mycket begränsad omfattning tillämpats av domstolar och myndigheter. Vid advokatbyråer och liknande rådgivningsinstanser har ärenden som haft samband med homosexlagen varit något mer frekventa. Flera av ärendena har förlikts innan de har gått till domstolsprövning, ofta därför att en motpart, exempelvis en hyresvärd, fått klart för sig existensen av och innehållet i lagen.

Den allmänna meningen bland dem som vi har haft kontakt med är att lagen troligtvis har bidragit till att attityden till homosexuella under senare år har blivit mindre negativ och att lagens hänvisningar till sambolagen och dess följdlagstiftning ger ett visst skydd för den svagare parten vid upplösning av ett förhållande. Det har dock påtalats att lagens existens, mer än fem år efter dess ikraftträdande, är okänd för stora grupper även bland homosexuella.

Vad gäller kunskapen om lagens innehåll kan tilläggas att liknande erfarenheter har gjorts beträffande sambolagen vid den första etapp av ett utvärderingsarbete som nyligen utförts och som presenterats i rapporten "Sambolagen en utvärdering" Statskontoret 1993:24.

-

Situationen 75

5¶Situationen i andra länder

några

l Inledning

Lagregleringen i övriga länder av samlevnad utan äktenskap och relationer av olika slag varierar kraftigt. Två länder, Danmark och Norge, har lagar om registrerat partnerskap som i första hand är tänkta för fasta homosexuella relationer. I vissa länder, däribland Norge, finns särskild lagstiftning som reglerar förhållandet mellan personer som bor tillsammans utan att vara gifta. Många länder saknar samlad lagstiftning om sarnlevnadsförhållanden utom äktenskap men tillerkärmer samlevnad rättsverkningar i vissa fall, ofta inom social- eller skattelagstiftningen.

På flera håll pågår lagstiftningsarbete i syfte att reglera de olika utomäktenskapliga sarnlevnadsförhållanden och farniljebildningar som finns i dag. En sådan lagstiftning kan utgå från hushâllsgemenskap som sådan men kan också, i likhet med den svenska sarnbolagstiftningen, utgå från det förhållandet att två personer lever tillsammans under äktenskapsliknande eller motsvarande förhållanden.

Nedan följer en kort redogörelse för förhållandena i de nordiska länderna, i Nederländerna och i USA.

5.2¶Danmark

5.2.1 Lagstiftning om samboförhållanden m.m.

Någon generell lagstiftning som gäller samboförhållanden i allmänhet eller olika former av hushâllsgemenskap finns inte i Danmark. På en del enskilda områden finns regler som jämställer sambor med makar, exempelvis vad gäller arbetsskadeförsäkring.

5.2.2¶Loven om registreret partnerskab

I Danmark antogs våren 1989 en partnerskapslag, lov nr. 372 af 7. juni 1989 om registreret partnerskab. Lagen trädde i kraft den l oktober samma år. Enligt denna lag kan två personer av samma kön låta registrera sitt partnerskap. Lagen uppställer inget krav på att de två personerna har viss sexuell läggning, sexuellt samliv med varandra eller lever tillsammans. Lagen uppställer villkor som innebär att de som vill ingå registrerat partnerskap skall ha viss anknytning till Danmark. I 2 § andra

76 Situationen...

.

stycket föreskrivs således att registrering kan ske endast om minst en av parterna har hemvist i Danmark och danskt medborgarskap. När två personer har låtit registrera sitt partnerskap inträder vissa rättsverkningar. Dessa är, med vissa särskilt angivna undantag, identiska med de rättsverkningar som äktenskapet har. Således är den danska adoptionslovens regler om makar inte är tillämpliga registrerade partner. Inte heller kan registrerade partner gemensamt ha "forzeldremyndigheden" över barn. Vidare föreskrivs att bestämmelser i dansk lag som innehåller särskilda regler om den ena parten i ett äktenskap som har anknytning till dennes kön inte är tillämpliga registrerade partner. Slutligen undantas regler om makar och äktenskap i internationella överenskommelser. Loven om registreret partnerskab har ändrats vid ett tillfälle sedan den trädde i kraft.

, Denna ändring innebar att skyldigheten för präster att medla mellan registrerade partner togs bort. Lagen i dess nu gällande lydelse finns intagen som bilaga 3 till vårt betänkande.

5.2.3 Kort historik om partnerskapslagens tillkomst

Efter förslag av medlemmar av Socialdemokratiet, Socialistisk Folkeparti, Det Radikale Venstre och Venstresocialistema tillsattes den 21 november 1984 en kommission för att undersöka homosexuellas situation i samhället. Kommissionen skulle bl.a. föranstalta om undersökningar till belysande av homosexuellas juridiska, sociala och kulturella situation. Kommissionen skulle vidare föreslå åtgärder för att förbättra homosexuellas situation och som syftar till att undanröja diskriminering alla plan i samhället. Man skulle i detta sammanhang också föreslå bestämmelser om fasta samlevnadsförhållanden.

Kommissionen avgav i februari 1986 ett delbetänkande om homosexuel-

och arvsskatt nr. 1065/1986. Delbetänkandet lade grunden för ändringar i den danska loven om afgift af arv og gave vilka innebar att personer av samma kön som levde tillsammans under vissa närmare angivna förhållanden blev likställda med makar i arvsskattehänseende.

Kommissionen avgav sitt slutbetänkande, "Homoseksuelles vilkår" nr. 1127/ 1988 i januari 1988. En minoritet inom kommissionen ansåg att en lag om registrerat partnerskap för två personer av samma kön skulle införas. De som företrädde denna åsikt ansåg att det var ett väsentligt mål att likställa heterosexuella och homosexuella och att detta mål inte kunde uppnås utan att man införde en partnerskapslag. Minoriteten ansåg att man borde lagstifta de områden där det var möjligt om man ville förbättra homosexuellas villkor och därigenom demonstrera samhällets accept av homosexuella. Majoriteten avrådde från att införa någon form av registreringsordning för personer av samma kön. Som skäl härför anfördes bl.a. att man inte farm det konstaterat att det farms ett reellt behov av en sådan lagstiftning, att en partnerskapslag inte skulle hjälpa dem som av olika anledningar inte önskade registrera sig och att införandet av en lag om registrerat partnerskap inte var något ändamålsenligt sätt att uppnå en samhällelig accept av homosexuellas levnadssätt.

Situationen 77

Strax innan slutbetänkandet offentliggjordes lade ledamöter i Socialdemokratiet, Socialistisk Folkeparti och Det Radikale Venstre fram ett förslag i Folketinget om en lag om registrerat partnerskap. Lagförslaget blev, med vissa mindre ändringar, antaget vid den andra behandlingen av Folketinget.

v

5.2.4¶Partnerskapslagens tillämpning

Fram till och med årsskiftet 1992 hade totalt 1 276 partnerskap ingåtts varav 925 mellan män och 351 mellan kvinnor. Antalet upplösta partnerskap uppgick under samma period till 70. För tio av dessa saknas uppgifter om vilket kön partnema hade. Av resterande 60 upplöstes 43 partnerskap mellan män och 17 mellan kvinnor Danmarks statistik.

Inom kyrkan farms det motstånd mot att det ålåg präster att medla mellan registrerade partner. Under 1990 ändrades därför lagen så att denna skyldighet togs bort.

Såvitt är känt för oss har tillämpningen av den danska loven om registreret partnerskab inte vållat några komplikationer. Det har inte utförts någon utvärdering av lagen och någon sådan utvärdering är inte heller planerad.

5.3

Norge

5.3.1 Lagstiftning om samboförhâllanden m.m.

Norge saknade länge en lagstiftning som särskilt behandlade sammanboendes förhållanden. Sedan 1991 finns en lag om "husstandsfellesskap". Lagen innehåller regler av basal skyddskaraktär som träder in vid upplösning av en hushållsgemenskap. Den är tillämplig även hushållsgemenskap mellan fler än två personer. Lagens tillämpning förutsätter att parterna är ogifta, över 18 år och att de har bott tillsammans i minst två år eller har eller väntar bam tillsarmnans.

5.3.2 Loven om registren partnerskap

Den 1 augusti 1993 trädde loven om registrert partnerskap i kraft. Lagen är uppbyggd enligt samma modell som den danska partnerskapslagen. Möjligheten att ingå registrerat partnerskap står öppen för två personer av

kön under förutsättning att eller båda parter har hemvist i Norge samma en och minst en är norsk medborgare. I lagens 1 § anges att den är avsedd för homosexuella personer. Enligt vad vi har inhämtat är homosexuell läggning dock inget villkor för att få ingå registrerat partnerskap. Lagen innebär att alla regler som gäller makar också skall gälla för registrerade partner med undantag av rätten till vigsel och att adoptera barn. Lagen finns intagen som bilaga 4 till vårt betänkande.

78 Situationen...,

5.3.3 Kort historik om partnerskapslagens tillkomst

År 1985 föreslog Höyres och Arbejderpartiets medlemmar i Socialkomiteen regeringen att tillsätta en utredning för att utreda homosexuellas ställning och föreslå eventuella lagregler för registrerade homosexuellas samliv. Förslaget stöddes av Venstre och Senterpartiet. Med anledning härav tillsatte regeringen en utredning, "Husstandsfellesskapsutvalget", som enligt sina direktiv skulle utvärdera rättssäkerhet och trygghet för vuxna som levde samman i hushâllsgemenskap. Utredningen skulle föreslå eventuella ändringar i regelverket för personer som hade bott tillsammans under viss tid. Utredningen resulterade i loven om husstandsfellesskap. Utredningen anförde i sitt betänkande "Husstandfellesskap" NOU 1988: 12 att det i olika typer av hushâllsgemenskap kunde finnas en stark önskan om att etablera ett fast och förpliktande samliv, utan att äktenskap var ett aktuellt alternativ. Detta gällde i första hand homosexuella par. Man fann det emellertid vanskligt att, utifrån sina direktiv, föreslå regler som skulle möjliggöra att äktenskapets rättsverkningar blev tillämpliga på homosexuella parförhållanden. Majoriteten av ledamöterna ansåg att även om den föreslagna lagen skulle ge sambor av samma kön visst skydd, borde man överväga att införa regler som skulle ge längre gående rättigheter och skydd för homosexuella par som önskade ingå förpliktande samliv.

I juli 1992 presenterade regeringen ett förslag till partnerskapslag. Efter remissbehandling framlades i december 1992 en proposition, Ot.prp. nr. 32 1992-93 Om lov om registren partnerskap. Lagen antogs under våren 1993.

5.4 Finland

Den 21 mars 1991 tillsatte Justitieministeriet en kommission för att utreda familjebegreppet i lagstiftningen, "Familjekommissionen". Kommissionen skulle bl.a. utreda på vilket sätt rättigheter, förmåner och skyldigheter är bundna till individens ställning i familjen. Den skulle också utreda om det finns ett behov att förenhetliga det rättsliga familjebegreppet så att lagreglema förhåller sig neutrala till alla de olika sarnlevnadsformer som finns i dagens samhälle om inte ett annat förhållningssätt är speciellt motiverat.

I april 1992 framlade Familjekommissionen sitt principbetänkande l992:l2 där man bl.a. föreslog att två personer av samma kön skulle kunna registrera sitt partnerskap. Man föreslog även en sambolagstiftning med i princip samma konstruktion som den norska loven om husstandsfellesskap.

Med anledning av familjekommissionens principbetänkande tillsattes en beredning för att utarbeta en lagstiftning för personer som lever tillsammans i hushållsgemenskap. Beredningen förväntas slutföra sitt arbete någon gång under 1994. Någon lagstiftning motsvarande den danska eller

Situationen 79

norska partnerskapslagstiftningen är dock för närvarande inte aktuell i Finland.

5.5¶Island

Det finns ingen samlad lagstiftning i Island som reglerar samboförhållanden eller den situationen när personer bor tillsammans i hushållsgemenskap. Det finns dock i olika lagar bestämmelser om rättigheter och plikter för sambor av motsatt kön.

Man har tillsatt en kommitté om homosexuellas förhållanden. Kommitténs uppgift är att analysera homosexuella personers rättsliga, sociala och kulturella ställning och framlägga förslag till förbättringar och nödvändiga åtgärder för att undanröja diskriminering. Någon lagstiftning motsvarande de nordiska partnerskapslagama är dock för närvarande inte aktuell i Island.

5.6¶Nederländerna

I Nederländerna finns ingen lag som täcker alla situationer när ogifta personer sammanlever med varandra. Samboförhållanden kan dock få vissa effekter främst inom skatte- och sociallagstiftningen.

Under år 1991 tillsattes en kommitté för att försöka finna lösningar på de rättsliga problem som farms i anslutning till samboende utan äktenskap. Under våren 1993 framlade den nederländska regeringen, under hänvisning till vad kommittén föreslagit, ett förslag till lag om registrering av samlevnad för personer som inte har rättslig möjlighet att ingå äktenskap. Förslaget skiljer sig från de danska och norska lagarna såtillvida att möjligheten att registrera ett förhållande skall stå öppen inte bara för samboende personer av samma kön, utan även för andra samboende vuxna personer som inte har laglig möjlighet att ingå äktenskap med varandra, exempelvis en förälder och ett bam som bor tillsammans. Registreringen föreslås stå öppen för medborgare i Nederländerna och andra länder som är medlemmar i EG, förutsatt att de har hemvist i Nederländerna. För personer med annat medborgarskap föreslås ett krav på ett års hemvist i Nederländerna. Rättsverkningama av registreringen föreslås bli i huvudsak desamma som rättsverkningama av ett äktenskap. Registreringen skall dock inte kunna tillskapa eller påverka något rättsligt förhållande till den andre partnerns eventuella barn. Förslaget innehåller emellertid en möjlighet för parterna att uppnå gemensam vårdnad om en barn som en av dem har ensam vårdnad om.

80 Situationen...,

5.7 USA

I USA finns ingen nationell, för alla delstater gällande, lagstiftning motsvarande partnerskaps- eller sambolagstiftning.

I flera städer eller "counties", vilket närmast motsvarar våra län, samt i någon eller möjligen några delstater finns lagstiftning om "domestic partnership". Förutsättningarna för att ett "domestic partnership" skall anses föreligga varierar men i allmänhet krävs följande: Parterna skall bo tillsammans i ett ömsesidigt förpliktande förhållande som innefattar såväl en känslomässig som en ekonomisk relation. De skall vara ogifta, ha full rättshandlingsförmåga och får inte ha någon annan "domestic partner De får inte vara nära släkt och deras förhållande skall vara av viss varaktighet. I vissa fall krävs även ett registreringsförfarande.

Det uppställs i allmänhet inget krav på att parterna skall vara av samma eller motsatt kön men en förutsättning kan vara att de inte har laglig möjlighet att ingå äktenskap med varandra.

Rättsverkningarna av "domestic partnership" är samma som rättsverkningarna av äktenskap men är begränsade till den aktuella stadens, länets eller delstatens interna lagstiftning. "Domestic partnership" synes i praktiken få effekt huvudsakligen vad gäller offentligt anställdas och deras "domestic partners" förmåner när det gäller bl.a. rätt till ledighet vid dödsfall och sjukdom, fri eller subventionerad hälso- och sjukvård samt fri eller subventionerad tandvård.

Några mer omfattande rättsverkningar såsom en förmögenhetsordning motsvarande äktenskapets eller inbördes arvsrätt har således inte detta institut.

..

6 och

Överväganden förslag

6.1¶Vårt för

förslag - lag om partnerskap

homosexuella

6.1. 1 Allmänna utgångspunkter

Vårt ställningstagande har en ideologisk grund. Det bygger på tanken

om alla människors lika värde och likhet inför lagen. Vi erkänner den homosexuella kärleken som likvärdig med den heterosexuella. Vi bejakar

inte förnekar kärleken mellan människor. Kärleken viktig drivkraft

- är en för såväl personlig som sarnhällelig utveckling.

Utifrån detta synsätt anser vi att det inte ankommer på samhället att ha synpunkter på människors val av sarnlevnadsform. Samhällets uppgift bör i stället vara att underlätta inte förhindra för människor att leva i

- enlighet med sina egna önskemål och sin personlighetsinriktning, allt under förutsättning att detta inte skadar andra.

Vi vill tillgodose homosexuella pars önskemål om att få tillgång till en värdefull ram för sina relationer som ett sätt att manifestera sin kärlek. Vi vill också tillgodose homosexuella pars behov ekonomisk och juridisk

av trygghet i sina relationer. Vi vill skapa en ökad medvetenhet

om, förståelse för och öppenhet till homosexualitet och homosexuella relationer. Vi anser att ett viktigt sätt att uppnå detta är att i största möjliga utsträckning juridiskt likställa homosexuell och heterosexuell samlevnad. Vi föreslår därför att det införs en möjlighet för homosexella par att ingå partnerskap med varandra.

6.1.2¶Känslomässig trygghet

Den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. Detta konstaterande gjordes redan i betänkandet "Homosexuella och samhället" SOU 1984:63. Ett parförhållande mellan två kvinnor eller mellan två män företer typiskt sett stora likheter med ett parförhållande mellan en man och en kvinna. l dessa förhållanden finns samma känslor av kärlek, omtanke, ömhet, vänskap, lojalitet och omsorg. Personer som lever i homosexuella parförhållanden har samma känslomässiga behov av att såväl sig emellan som utåt visa dessa känslor och sin önskan att leva tillsammans i ett varaktigt och ömsesidigt förpliktande förhållande som personer som lever i heterosexuella parförhållanden. Vi anser att det bör införas en

. . .

för homosexuella tillgodose detta behov. Även möjlighet par att om begrepp kärlek och känslomässig trygghet knappast är något som går

som att diskutera i förnuftsmässiga termer tror vi att det skulle öka den känslomässiga tryggheten för många homosexuella par om de får möjlighet att

officiellt och lite högtidligt sammanhang förklara sin ömsesidiga i ett mer kärlek och visa hur djup och betydelsefull deras relation är och att den

måste tas allvar.

6.1.3 Juridisk och ekonomisk trygghet

Flera de regler gäller för äktenskapet har tillkommit för att skapa

av som ekonomisk och juridisk trygghet för makarna. De är en följd av att makar ofta har tätt sammanvävd ekonomi och behov av regler till skydd och

en hjälp för konfliktlösning. När vi talar juridisk och ekonomisk trygghet

om

vi främst de regler som träder in vid upplösning av ett förhållande, avser exempelvis bodelningsregler, arvsregler och regler om efterlevandepensio-

Äktenskapets regelnät har bl.a. till uppgift att underlätta den ner. ekonomiska uppgörelsen med maken eller i förekommande fall makens andra efterlevande. Äktenskapet har i dessa sammanhang också funktionen

utgöra ett bevis på relationens karaktär. Vi menar att parterna i ett av att homosexuellt förhållande har behov av ekonomisk och juridisk

samma trygghet och att även detta behov bör tillgodoses.

Det har anförts att ett homosexuellt behov av ekonomisk och

pars juridisk trygghet kan tillgodoses på andra sätt än genom en lagstiftning om

partnerskap.

För sambor kön, vad som i dag kallas homosexuella sambor,

av samma finns lagreglering som delvis motsvarar den som gäller för sambor av

en motsatt kön. Den grundläggande lagregleringen, nämligen lagen 1987:232 sambors gemensamma hem omfattar båda dessa grupper.

om Denna lag sambor en viss grundtrygghet. Sambor har oavsett om de

ger är eller motsatt kön möjlighet att avtalsvis och genom

av samma testamentariska förordnanden ytterligare reglera de juridiska ramarna för sin samlevnad. De har dock inte möjlighet att på detta sätt åstadkomma en reglering när det gäller deras inbördes förhållande motsvarar den

som ens

gäller för makar. Således kan ett förhållande motsvarande giftorättssom systemet sannolikt inte åstadkommas avtalsvägen. Vår bedömning är således att homosexuellas pars behov av ekonomisk och juridisk trygghet kan tillgodoses fullt ut endast genom en lag om partnerskap.

6.1.4 Jämlikhet, frihet och rättvisa

Begreppen jämlikhet, frihet och rättvisa behöver inte förklaras. Begreppen har ett värde i sig.

Med anledning den proposition som sedermera låg till grund för

av ändringar i giftermålsbalken prop. 1973:32, uttalade lagutskottet i sitt betänkande bl.a.: "Utskottet vill dock betona att en samlevnad mellan två parter kön är från samhällets synpunkt en fullt acceptabel

av samma sarnlevnadsforrn." bet. l973:LU2O s. 116. Formuleringen godtogs av

sou 1993:98 Överväganden. 83

..

riksdagen. Uttalandet äger fortfarande sin giltighet. Vi har redan slagit fast att i såväl homosexuella som heterosexuella relationer står känslor

som vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet och kärlek i förgrunden. Vi har också konstaterat att homosexuella relationer inte avviker från heterosexuella relationer i någon mer generell bemärkelse. De homosexuella lever

som i varaktiga relationer bör från denna synvinkel visas samma respekt

som heterosexuella i den situationen.

Genom en partnerskapslag skulle homosexuella få vidare och

en värdefull juridisk ram för sin relation. De skulle också en möjlighet att manifestera sin kärlek och sin vilja till livslång förening. Partnerskapet är ett sätt att jämställa den homosexuella kärleken med den heterosexuella kärleken, homosexuella med heterosexuella, och sist inte minst,

men minoriteten med majoriteten. Både jämställdshetsaspekter och rättviseaspekter kommer här in i bilden. En partnerskapslag skulle också innebära att homosexuella får större frihet, motsvarande den för heterosexuella, att välja sarnlevnadsform. De som så önskar kan låta sin relation utvecklas till ett partnerskap.

Det har ibland anförts att en partnerskapslag som är förbehållen homosexuella par skulle innebära en positiv särbehandling homosexuella.

Bortsett från ålders- släktskapshinder finns det inte något som hindrar att två personer av olika kön ingår äktenskap varandra. Under förutsättning att i princip motsvarande villkor uppställs för att få ingå partnerskap, finns det inte heller något hinder för två personer kön att under

av samma motsvarande förhållanden ingå partnerskap med varandra. Mot bakgrund härav anser vi att en möjlighet för homosexuella att ingå partnerskap inte kan anses som positiv särbehandling av homosexuella än vad

mer möjligheten för heterosexuella att ingå äktenskap innebär positiv särbehandling av heterosexuella.

Vi anser således att en partnerskapslag för homosexuella skulle Öka järnlikheten, friheten och rättvisan vilket är ett tungt vägande argument för en sådan lag.

6.1.5¶Attitydpåverkan

Vi tror också att en partnerskapslag för homosexuella skulle inte

en obetydlig attitydpäverkande effekt på så sätt att den skulle leda till att homosexuella i större utsträckning blir synliga. Vidare tror vi att öppenheten till och acceptansen av homosexualitet, homosexuella och homosexuella samlevnadsförhållanden skulle öka. Allt detta är något som vi anser vara eftersträvansvärt och viktigt.

Homosexuellas rörelser och organisationer har under lång tid kämpat mot de fördomar som finns om homosexualitet, för att homosexuella skall

samma rättigheter som heterosexuella och för att homosexuella överhuvudtaget skall bli synliga. l ett historiskt perspektiv har denna kamp varit framgångsrik i flera avseenden. Fortfarande finns dock många fördomar och oriktiga uppfattningar om homosexualitet kvar i samhället.

Om två homosexuella personer skulle möjlighet att ingå partnerskap skulle de inför sin närmaste omgivning tillfälle att visa hur djup,

. . .

allvarlig och värdefull deras relation är. Detta tror vi skulle öka omgivningens medvetande homosexualitet och bidra till en öppnare om attityd. Vi tror också att den acceptans av homosexualitet och homosexuelrelationer samhället skulle visa genom att införa en partnerskapslag som för homosexuella skulle påverka attitydema i en mer allmän bemärkelse, dvs. verka opinionsbildande. Lagstiftaren har utan tvekan stor uppgift i opinionsbildningsfrågor. en Han kan inte i alla frågor inskränka sig till att läsa av folkopinionen och rätta sig efter den. Han måste ibland före, vara spjutspets i opinionsbildningen. Det är nämligen tveklöst så att lagstiftarens åtgärder för det mesta har attitydpåverkande effekt till förmån för de värderingar som en lagstiftning uttryck för. En viktig begränsning är dock att lagstiften ger ningen inte får strida mot grundläggande värderingar eller vad som brukar kallas det allmänna rättsmedvetandet. En sådan lagstiftning kan i stället få en helt motsatt effekt än den åsyftade. De danska ämbetsmän och danska homosexuella som vi har träffat har ansett att partnerskapslagen i Danmark har haft en stor opinionsbildande effekt, medfört större förståelse för och acceptans av homosexualitet en och homosexuell samlevnad och en mer positiv attityd till homosexuella. Det har också sagts att homosexuellas inställning till sig själva och sin homosexualitet sarmolikt har påverkats i positiv riktning. Vi har tyckt märka att det under senare år bland allmänheten har oss vuxit fram ökad homosexuell samlevnad och av homosexen acceptans av ualitet i allmänhet. Det är inte osannolikt att lagen 1987:813 om homosexuella sambor har bidragit till denna attitydförändring. Vi anser att partnerskapslag för homosexuella par står i överensstämmelse med det en allmänna rättsmedvetandet under förutsättning att den utesluter möjligheten till gemensamt föräldraskap. Vi anser därför att en sådan lagstiftning skulle få den av oss åsyftade effekten. Större förståelse och ändrade attityder har i sin tur positiva följder. På sikt skapas det utrymme för homosexuella. Fler skulle sarmolikt våga bejaka sin homosexuella läggning, våga leva ett öppet liv och slippa den psykiska påfrestning som skuldkänslor, utanförskap och lögner för med sig. Färre skulle behöva falla undan för omgivningens och sina egna förväntningar att de skall "normala", kanske gifta sig. Relationer vara ändå inte kommer att hålla och som säkerligen är slitsamma för de som inblandade skulle kunna undvikas. Det är också troligt att denna attitydförändring skulle underlätta fasta och varaktiga förhållanden. Detta skulle dels ha ett värde i sig, dels kunna minska spridningen hiv-smitta. Mot bakgrund av att en stor del av de av nyupptäckta fallen hiv har smittats genom heterosexuella kontakter skall av partnerskapets roll dock inte övervärderas i smittspridningssammanhang. Fasta och varaktiga förhållanden är självklart ingen garanti mot hiv-smitta. Detta gäller såväl för heterosexuella som för homosexuella.

. .

6.1.6 Andra gruppers behov av lagstiftning

Det har gjorts gällande att även andra grupper än homosexuella par är i behov av ytterligare reglering av sitt förhållande, främst människor som av andra skäl än att de har en kärleksrelation lever tillsammans i hushållsgemenskap.

I kapitel "Hushållsgemenskap" har vi delat in personer som lever tillsammans i vad vi kallar hushållsgemenskap i fem olika kategorier; gifta, sambor av motsatt kön, sambor av samma kön, släktingar och övriga.

De personer som lever tillsammans i äktenskap omfattas av ett regelsystem som i förhållande till partnerskap är heltäckande. Något behov för dessa personer att ingå partnerskap torde därför inte föreligga.

För sambor av motsatt kön finns ett system av regler av i huvudsak skyddskaraktär. De par som önskar en mer omfattande reglering av sitt förhållande har möjlighet att ingå äktenskap med varandra, genom antingen kyrklig eller borgerlig vigsel. Även denna torde sakna

grupp behov av att kunna ingå partnerskap. Man kan visserligen tänka sig ett partnerskap som står öppet även för personer av motsatt kön och där rättsverkningarna av partnerskapet begränsas så sätt att de är fler än de som gäller för sambor men färre än de som gäller för makar. Exempelvis kan man låta de äktenskapets rättsverkningar som gäller makar emellan få motsvarande tillämpning på partner men utesluta sådana rättsverkningar som har anknytning till tredje man. Motsatsen är också tänkbar. Emellertid skulle en sådan konstruktion innebära att man tillskapade ett äktenskapsliknande system av lägre dignitet, ett sorts andra klassens äktenskap. En sådan utveckling vore enligt vår mening olämplig. Vi delar därvid den uppfattning som kom till uttryck i samband med tillkomsten av lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem prop. 1986/87:86 s. 66.

För huvuddelen av de personer som lever tillsammans med personer i sin ursprungsfamilj, dvs. föräldrar och underåriga barn, finns en såvitt vi kan bedöma tillfredsställande lagreglering.

Enligt för oss tillgängliga statistiska uppgifter, nämligen SCB:s Rapport 72 i serien Levnadsförhållanden för åren 1988 och 1989, lever mindre än en procent av Sveriges befolkning tillsammans med annan än make/maka, sambo, barn, eller personer i sin ursprungsfamilj. Även de personer som har redovisat att de är sammanboende och med enbart vuxna bam i hushållet eller ensamstående med enbart vuxna barn är få, 1,1 procent respektive 3,8 procent av undersökningsmaterialet.

Det mer exakta utseendet av dessa hushåll är oklar. Det skulle teoretiskt vara möjligt att undersöka dem närmare för att utröna deras sammansättning, anledningarna till deras uppkomst, deras tänkta och faktiska varaktighet samt eventuella behov av eller önskemål om lagreglering. Eftersom de statistiskt sett utgör en så liten grupp skulle en sådan undersökning emellertid bli mycket omfattande eller ge ett ur statistisk synpunkt otillfredsställande resultat. Dess genomförande skulle sannolikt också innebära komplikationer ur integritetssynpunkt. Vi har därför ansett en närmare undersökning ogenomförbar.

Osäkerheten beträffande dessa hushålls sammansättning m.fl. faktorer

. . .

gör att det är vanskligt att uppställa regler som svarar mot de behov och Önskemål om lagreglering som personer som lever i dessa hushåll kan ha. För att passa dessas skiftande karaktär kan en sådan lagreglering endast komma att omfatta vissa grundläggande rättigheter och skyldigheter och närmast få karaktären av en skyddslagstiftning liknande lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem. Det är exempelvis ytterst tveksamt det

om för denna heterogena grupp är önskvärt att ge en möjlighet att åstadkomma en egendomsordning motsvarande den som gäller för makar eller inbördes arvsrätt. Vi har inte kunnat urskilja något behov av en partnerskapslagstiftning för andra än för homosexuella par. Såvitt vi känner till föreligger inte heller några önskemål från personer som lever i hushållsgemenskap att enbart av den anledningen kunna ingå partnerskap.

Det kan säkerligen i många fall finnas behov av skyddslagstiftning även för personer som lever i hushållsgemenskap men inte omfattas lagen

av 1987:232 om sambors gemensamma hem. En skyddslagstiftning fyller emellertid inte sin funktion om den bygger frivillig registrering eller anmälan. De som skulle välja att registrera sin hushållsgemenskap skulle inte nödvändigtvis vara de som bäst behöver skyddsregler. En partnerskapslagstiftning som inte bygger registrering faller dock utanför värt uppdrag.

6.1.7 Olika tolkningar av bibeln

I den debatt som har förts om en partnerskapslag avsedd för homosexuella samlevnadsförhållanden har argument framförts som har sin grund i bibeln. Dessa argument har oftast använts ibland även för

mot, men en partnerskapslag.

Homosexualitet ses av somliga kristna som en avvikelse från den kristna skapelseordningen. I bibeln, särskilt i gamla testamentet, förekommer avsnitt som utan tvekan kan tydas till att homosexualitet är synd och

en en perversitet. Utifrån detta synsätt är homosexualitet ett brott mot Guds ord och betraktas också som något som strider mot naturen, i vissa kretsar

en sjukdom som kan botas. Konsekvensen av detta blir att samhället inte bör acceptera homosexuella relationer, i alla fall inte genom att införa partnerskap.

Men i det kristna budskapet ligger å andra sidan kärlek och tolerans gentemot medmärmiskoma. Kärleksbudskapet i förening med den negativa synen på homosexualitet ger emellanåt den inställningen att homosexuella skall omfattas av den kristna gemenskapen församlingen skall

men att försöka återföra den homosexuelle till en etiskt försvarbar livsform. Ofta rekommenderas homosexuella att leva i vänskap och celibat.

Emellertid förekommer i kristna kretsar också den inställningen att kärleksbudskapet är överordnat det synsätt bokstavstolkning kan

som en ge upphov till. Vidare tolkas bibeln av andra kristna så att något fördömande av homosexualitet inte kan läsas ut. Kärleksbudskapet och tanken om alla människors lika värde inför Gud medför i dessa kretsar

en acceptans av homosexualitet och ibland också ett agerande för partnerskapet.

. .

Vi har ingen ambition att försöka avgöra vilken av dessa bibeltolkningar som kan anses mest korrekt. Detta är i huvudsak en fråga om tro hos den enskilde. Vi anser inte heller att religiösa aspekter bör vara avgörande för vårt ställningstagande. Denna uppfattning påverkas givetvis av att kyrkan eller andra religiösa samfund inte kommer att åläggas någon ceremoniell skyldighet vid ingående av partnerskap. Vi konstaterar dock att det kristna kärleksbudskapet står i överensstämmelse med vår inledningsvis redovisade grundinställning.

6.1.8 Grundvalarna för civilisationen

I debatten har framförts flera argument mot partnerskapet troligtvis

som har sitt upphov i en oro för att partnerskap för homosexuella skulle medföra civilisationens, samhällets, upplösning. Det har exempelvis påståtts att partnerskapet förringar äktenskapets värde, förlöjligar traditionella sarnlevnadsfonner, åstadkommer uppbrott från heterosexuella sarnlevnadsförhållanden, leder till allmän dekadens och ökad kriminalitet och genom den acceptans partnerskapet immebär förleder ungdomar till

- homosexualitet. Vi kan inte se något befogat i dessa påståenden utan ser dem närmast som ett utslag av den moraliska panik som kan uppstå i skeden av omvälvning och förändring.

Under senare decennier har det i västvärlden pågått en ständig förändring av synen i många viktiga frågor. De traditionella sarnlevnadsformerna har ifrågasätts, skilsmässoma har ökat, auktoritetstron har minskat inom och utom familjen, religionens makt har minskat; uppräkningen kan förmodligen göras längre. Allt detta kan upplevas som ett hot, ett hot mot samhället och existensen. Homosexuella, som har funnits i alla tider men som länge var praktiskt taget osynliga, har under denna period trätt fram på ett annat sätt än tidigare och har blivit en påtaglig del av verkligheten. Det är inte osannolikt att de därigenom blivit en del av hotbilden, en del av det som av vissa människor tolkas som bevis på samhällets förfall. Denna känsla inför homosexualitet och homosexuella relationer är något som naturligtvis måste tas på allvar även om vi inte ser något berättigat i den. Till bilden hör de vanligt förekommande fördomama mot homosexuella, exempelvis att de är sexgalningar utan emotionella engagemang i sina relationer. Vi tror att en ökad kunskap om homosexualitet kan minska de negativa attitydema.

Homosexuell läggning är inte bara en erotisk dragning till en person av samma kön utan även en personlighetens inriktning mot en person av samma kön. Känslor som vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet och kärlek står i förgrunden i homosexuella relationer såväl som i heterosexuella. Homosexuella relationer kan inte sägas avvika från heterosexuella relationer i någon mer generell bemärkelse. De har funnits, finns och kommer alltid att finnas oavsett om samhället vill kännas vid dem eller inte.

Vi kan inte se att det finns någonting i partnerskapet som sådant som förringar äktenskapets värde eller förlöjligar traditionella samlevnadsformer. Äktenskapet och partnerskapet kan fungera oberoende av varanda

. . .

utan att värdet av det ena eller det andra påverkas.

Påståendet att partnerskapet skulle åstadkomma uppbrott från traditionel-

sarnlevnadsförhâllanden bygger på den felaktiga tanken att homosexualitet har en så stark dragningskraft att partnerskapet skulle ett alternativ

vara till äktenskapet för heterosexuella personer.

Att partnerskapet skulle leda till allmän dekadens och ökande kriminalitet är påståenden som inte vilar på någon seriös grund.

Frågan om varför en människa blir homosexuell har ägnats

stor uppmärksamhet. Inom forskningen har olika teorier ställts någon

upp men säker kunskap har inte nåtts. Man syns dock vara enig om att de faktorer som kan vara av betydelse för den sexuella läggningen inverkar mycket tidigt, senast under de tidigaste bamaåren, detta oavsett vilka faktorer det handlar om, och att den sexuxella läggningen därefter inte på något avgörande sätt kan ändras genom yttre påverkan. De forskningsresultat som finns motsäger påståendet om att barn växt i homosexuella

som upp miljöer oftare än andra barn själva visar sig homosexuella. I

vara "Homosexuella och samhället" s. 33 betonades att forskningen sammanfattningsvis innebär att man skall iaktta största försiktighet med att beteckna homosexualitet som en sjukdom eller avvikelse. Texten fortsätter:

allt större utsträckning går emellertid tendensen i riktning mot en "avpatologisering". Man betraktar homosexualitet sexuell

som en variationsform och inte som ett tecken ett bakomliggande sjukdomstillstånd. Som ett resultat av denna inställning har socialstyrelsen år 1979 utmönstrat begreppet homosexualitet ur sin klassifikation av sjukdomar." Det skall poängteras att Socialstyrelsens beslut fattades cirka fem år före det att betänkandet lades fram.

Att fler och fler homosexuella och homosexuella träder fram tolkas

par ibland som ett tecken på att antalet homosexuella ökar. Ingenting talar dock för detta. Snarare är det stödet från homosexuellas organisationer och den ökande acceptansen i omvärlden alltfler homosexuella

som gör att vågar ta steget ut i offentligheten och bli påtagliga, synliga.

I sammanhanget bör den s.k. förförelseteorin, som numera inte har särskilt många anhängare, beröras. Den innebär homosexuella

att upplevelser eller homosexuella handlingar i puberteten anses kunna leda till homosexualitet. I slutet av 1960-talet blev teorin föremål för holländsk

en undersökning, dokumenterad i den s.k. Speijerrapporten. l denna konstaterades att homosexuella erfarenheter hos ungdomar inte ledde till homosexuell läggning och att det inte existerade några möjligheter

att en ung människas heterosexuella läggning kunde påverkas i motsatt riktning genom homosexuella upplevelser.

Ett påstående om att partnerskapet, direkt eller indirekt, skulle förleda ungdomar eller vuxna till homosexualitet har därför enligt vår mening inte någon som helst grund.

6.1.9¶Registrering

I "Homosexuella och samhället" SOU 1984:63 övervägdes möjligheten att införa en registrering för homosexuella sådan föreslogs inte

men en

s. 99. Följande anfördes. "Oavsett vilka äktenskapets rättsverkningar

av som man tillägger det av oss angivna alternativet med ett anmälnings- eller registreringssystem är det svårt att komma ifrån att detta innebär ett nytt rättsinstitut, låt vara med helt eller delvis rättsverkningar

samma som äktenskapet. Ett sådant nyskapande som bara hänför sig till den homosexuella sarnlevnadsformen framstår som ett onödigt utpekande

av en grupp människor

i samhället och vi kan inte bortse från risken att ett system av den här skisserade innebörden kan befästa rådande fördomar. Ett registreringsaltemativ för enbart homosexuell samlevnad bör därför

redan av denna anledning inte genomföras". l motiveringen till Socialstyrelsens förslag till lag om registrerat partnerskap avfärdade det argumentet

man och uttalade: "Enligt socialstyrelsens uppfattning väger ett sådant argument lätt i jämförelse med det sociala behov någorlunda heltäckande

av en familjerättslig reglering av homosexuellas samlevnad utan tvivel

som föreligger." s. ll.

Det har även senare framförts synpunkter på lämpligheten att

av registrera personer som homosexuella i ett offentligt register och påpekats att en sådan registrering skulle kunna strida mot bestämmelser i datalagen 1973:289, Europarådets konventionsbestämmelser eller EG:s regelsys-

tem.

I datalagen 1973:289, DL, finns bestämmelser bl.a. får

om vem som inrätta och föra personregister, vilka uppgifter får registreras och

som under vilka förutsättningar sådana uppgifter får lämnas ut. Personregister enligt datalagen är register m.m. som förs med hjälp automatisk

av databehandling och som innehåller personuppgift, dvs. upplysning

som avser enskild person. Särskilda bestämmelser gäller för s.k. statsmaktsregister. Folkbokföringsregistren förs skattemyndighetema är

som av statsmaktsregister och de särskilda bestämmelser som blir tillämpliga på dessa register, förutom bestämmelser i datalagen, återfinns i folbokföringslagen 1991:481, lagen 1990: 1536 folkbokföringsregister och

om förordningen 1991:750 om folkbokföringsregister Ytterligare ett

m.m. statsmaktsregister är äktenskapsregistret. Särskilda bestämmelser för detta register finns i förordningen 1987: 1022 äktenskapsregistret.

om

Den som vill inrätta och föra ett personregister enligt datalagen måste anmäla sig hos Datainspektionen och få licens l § DL. Utöver licens krävs särskilt tillstånd om registret skall innehålla vissa känsliga uppgifter, bl.a. uppgift om någons sexualliv 2 § och 4 § 2 andra stycket DL. För statsmaktsregister krävs inte något särskilt tillstånd innan beslut fattas

men om att inrätta ett statsmaktsregister skall yttrande från Datainspektionen inhämtas om registret avses innehålla känsliga uppgifter 2 § och 4 §

a andra stycket DL. Yttrande skall även inhämtas om ett sådant statsmaktsregister skall utvidgas och utvidgningen är sådan att den kan jämställas med inrättandet av ett nytt register.

Äktenskapsregistret förs Statistiska centralbyrån, SCB. I detta finns

av uppgifter om ingågna och upplösta äktenskap, äktenskapsförord, gåvor mellan makar och bodelning

under äktenskap m.m.

De lokala folkbokföringsregistem

innehåller vissa uppgifter om personer som är eller har varit folkbokförda inom registerområdet. Dessa uppgifter

. . .

är bl.a. personnummer, nanm, civilstånd och make 6 § lagen 1990:1536 om folkbokföringsregister. Enligt l § förordningen 1990:750 om folkbokföringsregister skall det antecknas när någon ändring sker beträffande dessa förhållanden. En Vigselförrättare är därför enligt 4 kap. 8 § ÄktB skyldig att genast sända underrättelse om vigseln till den skattemyndighet som har gjort hindersprövningen. En domstol som har dömt till äktenskapsskillnad är enligt förordningen 1987: 1022 om äktenskapsregistret, skyldig sända in uppgifter om domen till SCB.

Det finns bestämmelser i datalagen om villkoren för att uppgifter i ett personregister skall få lämnas ut. I det allmännas verksamhet tillämpas dock inte dessa regler. Denna fråga regleras enligt ll § DL av sekretesslagen 1980:100.

Sekretesslagens bestämmelser innebär att uppgifterna i äktenskapsregistret och folkbokföringsregister är i princip offentliga. Sekretess gäller dock för en uppgift om enskilds personliga förhållanden under förutsättning att det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men av att uppgiften röjs 7 kap. 15 §. Det får anses osannolikt att en uppgift om någons civilstånd skulle kunna omfattas av sekretess.

Sverige har tillträtt Europarådets konvention 1980 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, den så kallade dataskyddskonventionen. Enligt denna konvention får vissa typer av uppgifter inte undergå automatisk databehandling om inte den nationella lagen ändamålsenligt skydd. Sådana uppgifter är bl.a. uppgifter om

ger någons sexualliv artikel 6.

År 1983 antogs Europarådet rekommendation till skydd för

av en personuppgifter används för forskning och statistik Recommendation

som No. R 83 10. Sverige har utan reservation godtagit rekommendationen. Rekommendationen är tillämplig på användningen av personuppgifter för vetenskaplig forskning och statistik oberoende av om uppgifterna förs manuellt eller med hjälp av automatisk databehandling.

Enligt rekommendationen skall respekten för den personliga intergriteten garanteras i varje forskningsprojekt som använder personuppgifter. Både allmänna och privata organ skall ha rätt att för egen forskning använda personuppgifter som de innehar för administrativa ändamål. Personuppgifter får lämnas ut för forskningsändamål om det sker med den enskildes samtycke eller i enlighet med andra i inhemsk lag angivna skyddsbestämmelser.

I Europarådets rekommendation 1981 om diskriminering av homosexuella, rekommenderas medlemsstater att tillse att alla specialregister över homosexuella förstörs Recommendation No. R 81 924.

EG-kommissionen antog i september 1990 ett förslag till direktiv om skydd för enskilda vid behandling personuppgifter och om det fria

av

sådana uppgifter. Förslaget har ändrats under 1992 och är under flödet av ytterligare omarbetning. Det nu aktuella förslaget 1992 års innehåller bl.a. ett förbud mot behandling av känsliga uppgifter artikel 8.1. Som känsliga uppgifter räknas bl.a. uppgifter om någons sexualliv. Från huvudregeln i artikel 8.1 medges undantag i artikel 8.2. Ett av undantagen

. .

innebär att känsliga uppgifter får behandlas den enskilde har givit

om samtycke till behandlingen. Förslaget till direktiv medlemsstaterna

ger möjlighet att göra ytterligare undantag.

En lag om partnerskap förutsätter inrättande ett personregister med

av motsvarande uppgifter som i äktenskapsregistret alternativt utvidgning

en av äktenskapsregistret. Uppgifterna i ett sådant register skulle förutsätta den enskildes samtycke i den meningen att de endast skulle avse personer som frivilligt har ingått partnerskap. En uppgift om att någon är partner skulle i folkbokföringsregister bedömas som en uppgift om civilstånd och i princip vara offentlig.

För att två personer skall få ingå äktenskap med varandra uppställs inga krav att de haft, har eller avser att ha sexualliv med varandra. Ingen skulle nog komma på tanken att äktenskapsregistret innehåller uppgifter om någons sexualliv även om man åtminstone teoretiskt kan dra slutsatsen att de flesta personer som finns i äktenskapsregistret har eller har haft sexuellt samliv med varandra. Under förutsättning att det inte heller för partnerskapets del uppställs krav sexuellt samliv, torde uppgift

en om att någon är partner lika lite som en uppgift att någon är gift kunna

om anses som en uppgift om någons sexualliv.

Det finns vidare en principellt viktig skillnad mellan ett partnerskapsregister och en specialregister över homosexuella. Ett partnerskapsregister kommer inte att innehålla uppgifter om homosexuella därför att de är homosexuella utan därför att de frivilligt har ingått partnerskap.

- - Registret kommer inte att innehålla, eller ens syfta till att innehålla, alla homosexuella utan endast de som har valt att ingå partnerskap. Om det inte uppställs något villkor om att personer som vill ingå partnerskap skall vara homosexuella kommer registret, åtminstone teoretiskt, att kunna innehålla uppgifter även om heterosexuella personer.

Om man jämför ett partnerskapsregister med äktenskapsregistret blir den haltande jämförelsen med specialregister över homosexuella än tydligare. Heterosexuella registreras inte i äktenskapsregistret därför att de är heterosexuella utan därför att de har valt att ingå äktenskap.

Vi kan alltså inte se att en lag om partnerskap skulle innebära några komplikationer i förhållande till ovan nämnda författningar eller internationella instrument. Vi noterar härvid att uppgifter med anknytning till partnerskap kommer att åtnjuta samma lagliga skydd som motsvarande uppgifter med anknytning till äktenskap.

Vi är medvetna om att den förhållandevis öppna attityd till homosexualitet som nu finns i samhället kan ändras och att det finns en risk för att ett offentligt register över ingågna partnerskap kan komma att missbrukas. Vi menar dock att de flesta homosexuella är medvetna om den risken. Det har inom homosexuellas organisationer också skett omsvängning under de

en senaste åren i det att man numera anser att denna risk är förhållandevis liten och är beredd att ta den för att uppnå möjlighet att ingå part-

en nerskap. Vi anser därför att det får ankomma dem som står inför valet att ingå partnerskap att väga denna risk mot de fördelar de att ett

anser partnerskap kan innebära för dem.

. . .

6. 1 10 Juridiskt-tekniska svårigheter

. De som använder sig av argument om juridiskt-tekniska svårigheter med anknytning till en partnerskapslagstiftning utgår ibland från uppfattningen att det inte finns något behov av en lagstiftning som mycket få skulle använda sig av.

Det finns ingen säker kunskap om hur många som är homosexuella, delvis beroende att begreppen homosexuell och heterosexuell inte låter sig definieras ett entydigt sätt. De uppskattningar som har gjorts av hur stor andel av befolkningen som har homosexuell läggning är av naturliga skäl osäkra och svårligen verifierbara. Det går förmodligen inte heller att fastställa hur många homosexuella som vill, vågar eller har möjlighet att leva i en fast relation. Detta är dessutom helt säkert beroende av omvärldens attityder, som varierar från tid till annan. Vanskligheterna i att försöka uppskatta hur många som kan tänkas vilja ingå partnerskap framgår klart. Vi menar emellertid att även om det skulle finnas ganska

presumtiva partner kan det förhållandet inte ensamt tala mot partnerskapet.

En partnerskapslag har ansetts kunna vålla andra juridiska och admini-

olika dignitet och omfattning. Internationellt privaträttslistrativa besvär av

problem till följd av att partnerskapet inte kommer att erkännas ga utomlands har nämnts. Problemen är helt klart en realitet men sedda i perspektivet att vår sambolagstiftning inte heller har förutsättningar att

av erkännas överallt har argumentet liten bärkraft. I Danmark och även i Norge har man nöjt sig med att uppmärksamma dem som vill ingå partnerskap på att de inte kan förvänta sig att partnerskapet har någon funktion i rättsliga sammanhang utanför de länder som har partnerskap.

Vidare har nämnts att partnerskapet skulle kunna ge upphov till en ökad flyktingström, bl.a. genom skenpartnerskap. Några problem av den arten har enligt tillgängliga uppgifter inte uppstått i Danmark. Vid bedömningen om någon skall beviljas uppehållstillståndi Sverige grund av anknytning till en i Sverige bosatt person jämställs i dag gifta med sambor av såväl motsatt som samma kön, se vår redogörelse i bilaga 6 kapitel 15. Av denna anledning har äktenskapet, och skulle därmed också partnerskapet få, liten betydelse för denna fråga. Sannolikt skulle därför skenpartnerskap inte vålla några problem i detta sammanhang.

Med tanke att möjligheten till skenäktenskap sannolikt inte utnyttjas i någon större omfattning får inte heller de övriga eventuella problem som skulle kunna uppstå på grund av skenpartnerskap överdrivas.

Det måste understrykas att den danska partnerskapslagstiftningen enligt uppgifter från företrädare för det danska justitsministeriet hittills inte har medfört några beaktansvärda negativa effekter av juridiskt-teknisk karaktär, befarade eller obefarade. De här aktuella argumenten mot partnerskapet är enligt vår uppfattning därför knappast av någon större betydelse.

..

6.1.11 Relationer till andra stater

Det befarades i Danmark att landet skulle förlora sitt anseende i världens ögon och få problem i relationerna till andra stater ett mer allmänt plan om partnerskapslagstiftning infördes. Så har det inte blivit. Tvärtom ses Danmark från en del håll i positiv bemärkelse som ett föregángsland. Vi har inte hört talas om några misståmningar i de mellanfolkliga relationerna.

1 12 Mänskliga rättigheter

.

Vi har under avsnitt 6.1.9, "Registrering", redogjort för några internationella instrument dataskyddsområdet m.m. I detta avsnitt ska vi behandla några andra folkrättsliga dokument och principer inom området för mänskliga rättigheter.

Inom detta område är två regelkomplex aktuella, nämligen FN:s och Europarådets konventioner och protokoll m.m. Sverige har ratificerat bl.a. FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter med dess fakultativa protokoll samt FN-konventionen om barns rättigheter. Sverige har vidare anslutit sig till Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter med dess åtta tilläggsprotokoll. Vid sidan av FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter finns också FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. I vart fall delar av denna deklaration anses ge uttryck för allmänna folkrättsliga principer.

Såväl i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som i dess konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande frihetema, finns uttalanden om allas likhet inför lagen och förbud mot diskriminering i olika avseenden.

I FN:konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter finns i artikel 26 ett allmänt diskrimineringsförbud. Där sägs att alla är lika inför lagen och har rätt till samma skydd av lagen utan åtskillnad av något slag. I FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna finns i artikel 7 ett liknande diskrimineringsförbud. Ytterligare ett diskrimineringsförbud finns i artikel 14 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

De olika diskrimineringsförbuden är svårtolkade. Allmänt kan sägas att för att man skall anse en behandling som diskriminerande skall man konstatera dels en skillnad i behandlingen av jämförbara fall dels att denna skillnad inte har objektiv och godtagbar grund.

En partnerskapslag som tillåter två personer av samma kön, i praktiken ett homosexuellt par, att registrera sitt förhållande och därigenom få tillgång till huvuddelen av ett system som tidigare har varit förbehållet personer som är gifta med varandra, innebär att partnema tar sig rättigheter och skyldigheter gentemot varandra men också i förhållande till samhället i övrigt. Även detta system i det enskilda fallet kan medföra

om försämringar för dem som ingår partnerskap, främst ur ekonomisk

. . .

synpunkt, ger förslaget som helhet homosexuella starkare ställning

par en än vad de har i dag.

En lag med denna konstruktion utesluter emellertid möjligheten för två personer av motsatt kön att ingå partnerskap med varandra. Vi

menar emellertid att det finns sakliga och godtagbara skäl för denna begränsning. Under förutsättning att villkoren för att ingå partnerskap i övrigt i princip motsvarar villkoren för att ingå äktenskap har personer av motsatt kön möjlighet att uppnå samma effekter som personer av samma kön

genom att ingå äktenskap med varandra. Som vi har utvecklat i avsnitt 6.1.6, "Andra gruppers behov av lagstiftning", vore det inte lämpligt att tillskapa ett system för personer av motsatt kön som vad beträffar rättsverkningarna företer stora likheter med äktenskapet. Vi anser således att de

personer som är utestängda från möjligheten att ingå partnerskap inte med fog kan hävda att de är diskriminerade.

Om rätten till skydd för privatlivet stadgas i artikel 17 i FN:konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och i artikel 8 i Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Denna rätt är mycket allmän och i den ingår skydd mot kränkningar av olika slag riktar sig

som mot den personliga integriteten. l rätten till skydd för privatlivet ingår bl.a. en allmän rätt att lämnas ifred när det gäller den verkligt privata sfären. I denna sfär ingår bl.a. sexuella relationer.

En partnerskapslag som inte uppställer några villkor om sexuell relation mellan partnema skulle knappast kränka skyddet för privatlivet. En sådan lag skulle snarare stå i överensstämmelse med intentionerna bakom detta skydd genom den möjlighet en sådan lag skulle ge enskilda att utveckla sitt privatliv i enlighet med sina egna önskemål.

Såväl i den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema som i FN:s konvention finns särskilda bestämmelser om rätt till skydd för familjelivet, artikel 8 respektive artikel 17. Liksom i fråga om rätten till skydd för privatlivet ger också rätten till skydd för familjelivet en rätt till skydd mot ingripanden från myndigheternas sida, alltså en rätt att lämnas i fred och att utveckla familjelivet i enlighet med familjemedlemmamas egna önskemål. Bestämmelserna innefattar också en skyldighet för staten att vidta positiva åtgärder till skydd för familjelivet.

Rätten att ingå äktenskap och bilda familj kan sägas ingå i den allmänna rätten till respekt för privat- och familjeliv. Den behandlas dock som en särskild rätt i de internationella instrumenten. Artikel 23 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter uttrycker således en rätt för giftasvuxna män och kvinnor att ingå äktenskap och bilda familj. I artikel 12 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema föreskrivs en rätt för vuxna män och kvinnor att ingå äktenskap och bilda familj i enlighet med de inhemska lagar som reglerar denna rättighet. I rätten att bilda familj får anses ingå en rätt att skaffa barn.

Varken denna rätt eller rätten till skydd för privat- och familjeliv är emellertid absolut. Dessa rättigheter kan inskränkas om det finns andra intressen som väger tyngre. Exempelvis anses nämnda stadganden inte

..

utgöra hinder mot att barn omhändertas för samhällsvård eller att föräldrar fråntas vårdnaden om sina barn eller deras umgängesrätt med barnen inskränks om tillräckligt starka skäl talar för en sådan åtgärd. I sammanhanget bör också nämnas FN:s konvention om barnets rättigheter, som fastslår principen barnets bästa i samband med adoption. Även i FN:s

om deklaration om rättsliga och sociala frågor vid adoption och fosterhemsplacering betonar man i artikel 5 att barnets bästa skall vara vägledande vid såväl adoption som fosterhemsplacering.

Vid en tolkning av rätten till skydd för familjelivet och rätten att bilda familj finns anledning att fundera över vilken definition av begreppet "familj " som bestämmelserna bygger på. Som familj måste i första hand räknas gifta makar och deras minderåriga bam. Men det skydd som i vart fall den Europeiska konventionen är inte begränsat till dessa fall. Även

ger relationerna mellan barn och föräldrar som inte är gifta med varandra och mellan man och kvinna som lever ihop i ett fast förhållande utan äktenskap åtnjuter konventionens skydd och detsamma gäller förhållandet mellan adoptivföräldrar och adoptivbarn. I fall av faktiskt samboende kan också ålderstigna föräldrar eller vuxna bam inbegripas i familjebegreppet och även relationen mellan små barn och deras farföräldrar och morföräldrar kan åtnjuta visst skydd.

Vi har inte kunna finna något stöd för att man i dessa konventioner med familj avsett även familjebildningar som består av två vuxna personer av samma kön. Såvitt vi känner till har inte något övervakningsorgan för konventionernas efterlevande gjort några uttalanden som tyder att begreppet familj skulle omfatta även sådana familjebildningar. Europeiska komrnissionen för mänskliga rättigheter uttalade i ett avgörande 15666/89 att såvitt gäller rättsligt föräldraskap kan ett homosexuellt par inte jämställas med en man och en kvinna som lever tillsammans. Vi anser det därför troligt att man i konventionerna sannolikt inte åsyftat andra än heterosexuella familjebildningar när det gäller skyddet för familjen.

Om man tolkar begreppet familj så att det inte innefattar homosexuella familjebildningar skulle en partnerskapslag inte alls beröra dessa stadganden.

Med en vidare tolkning av begreppet familj så att det omfattar även homosexuella familjer, innebär en partnerskapslag typiskt sett en förbättring av villkoren för homosexuella familjebildningar. Om man i en partnerskapslag undantar sådana bestämmelser som ger upphov till gemensamt rättsligt föräldraskap riskerar man inte heller att en sådan lag kommer i konflikt med de internationella instrument som reglerar frågan om barns rättigheter.

Det har ibland gjorts gällande att det är diskriminerande och en kränkning av rätten att bilda familj att inte tillåta två personer av samma kön att uppnå gemensamt rättsligt föräldraskap. Här skall erinras om att en behandling anses som diskriminerande endast om den innebär att lika fall behandlas olika och endast om denna särbehandling inte har en objektiv och godtagbar grund.

Med hänvisning till det ovan närrmda avgörandet från Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter 15666/89 kan par av samma och

. ..

motsatt kön inte likställas i dessa sammanhang. Även skulle

om man komma till motsatt ståndpunkt finns det goda skäl att hävda att en skillnad i behandling mellan par av samma och motsatt kön när det gäller adoption, konstlad befruktning och gemensam vårdnad har en objektiv och godtagbar grund, nämligen hänsynen till barnen.

Oavsett vilken bedömning man gör i dessa frågor kan vi dock konstatera att en lag om partnerskap som undantar bestämmelser som ger upphov till gemensamt rättsligt föräldraskap varken immebär någon utvidgning eller inskränkning i förhållande till vad som gäller i dag.

Vår slutsats är således att en partnerskapslag som undantar bestämmelser som ger upphov till gemensamt rättligt föräldraskap för partner inte kan anses diskriminerande eller stå i konflikt skyddet för familjelivet eller rätten att bilda familj.

13 Slutsatser

Slutsatsema av våra överväganden är således att det finns flera starka argument som talar för en partnerskapslag för homosexuella par och att de argument som talar mot en sådan lag har ingen eller jämförelsevis liten bärkraft. Vi har inte kunnat se att en sådan lag, med den utformning vi föreslår, skulle komma i konflikt med några grundläggande rättsprinciper eller ovan behandlade folkrättsliga instrument. Tvärtom menar vi att en sådan lag snarare innebär ett närmande till de principer om allas likhet inför lagen och förbud mot diskriminering som vi har redogjort för ovan.

Vi föreslår följaktligen att det införs en lag om partnerskap som innebär att två personer av samma kön skall kunna ingå partnerskap med varandra. Partnerskapets innebörd föreslås bli att i princip samma rättsverkningar skall följa av ett partnerskap som av ett äktenskap och samma bestämmelser skall gälla för partner som för makar. Från denna grundprincip föreslår vi vissa undantag. Dessa, varav det viktigaste är bestämmelser som ger upphov till gemensamt rättsligt föräldraskap, kommer att behandlas nedan. Bortsett från dessa undantag anser vi att partnerskapet skall särregleras i så liten utsträckning som möjligt i förhållande till äktenskapet.

14 Lagstiftningstekniken

Om man vill att partnerskapet skall ges flertalet av äktenskapets rättsverkningar finns det lagtekniskt i huvudsak tre vägar att gå.

En möjlighet är att använda sig av den uppräkningsteknik som valts i lagen 1987:813 om homosexuella sarnbor. En annan är att göra ändringar i respektive författning eller författningsrum. Slutligen kan man använda sig av den metod som kommit till användning i de danska och norska partnerskapslagarna, dvs. en teknik med huvudregel och undantagsbestämmelser.

Den lagstiftningsteknik, som finns i homosexlagen, emanerar från betänkandet "Homosexuella och samhället" SOU 1984:63 s. lOO f. Man utgick från två alternativ; ett där det särskilt angavs vilka lagar som skulle

. .

tillämpas på homosexuella samlevnadsförhållanden och ett där slog man fast att all lagstiftning som innehåller begreppet "äktenskapsliknande förhållanden" eller liknande tillämpas vid homosexuell samlevnad. Man farm att det förra alternativet var att föredra. Utredningen skriver: "Altemativet skapar fullständig klarhet i vilka lagregler som skall gälla vid homosexuell samlevnad och innebär en lagteknisk enkel metod att undvika rättsliga konsekvenser som, med hänsyn till den grundläggande skillnaden mellan hetero- och homosexuell samlevnad, kan framstå orimliga. Altematisom vet kan visserligen påstås innebära ett onödigt utpekande homosexuella av som en särskild grupp människor. Ett sådant påstående kan vid första en anblick sägas vara riktigt men man får i sammanhanget inte glömma bort att detta i så fall är en konsekvens av den grundläggande skillnaden mellan homo- och heterosexuell samlevnad och att det, även från homosexuellas sida, måste vara av intresse att olika lagregler så klar och entydig ges en innebörd som möjligt." Departementschefen delade den uppfattning som betänkandet gav uttryck för och föreslog alltså en särskild lag homosexuella sambor där de om tillämpliga reglerna räknades upp. Han menade prop. 1986/87: 124 44 s. att för en sådan lösning talade bl.a. att de berörda får en samlad bild av vilka regler som gäller för deras förhållande. Vidare menade han prop. s. 48 att lagens tillämpningsområde med den valda lagstiftningstekniken vid behov kunde utvidgas genom att ytterligare lagrum fogas till uppräkningen. Det är naturligtvis en fördel att partner utan större svårigheter direkt i kortfattad lagtext kan läsa sig till vad som gäller för honom eller henne. Emellertid saknar makar och sambor den möjligheten utan att det, såvitt vi har erfarit, framstår som ett stort problem. Med tanke det antal författningar eller författningsrum som man med denna teknik måste hänvisa till medför tekniken också att det blir svårt att upprätthålla ett krav på tydlighet och överskådlighet. Denna teknik innebär vidare en risk för att partner glöms bort vid annat lagstiftningsarbete. Vi menar sammanfattningsvis att det finns fördelar med denna lagstiftningsteknik att men nackdelarna, särskilt med hänsyn till den mängd bestämmelser som vårt förslag omfattar, överväger. Den andra tekniken som innebär att man gör ändringar i respektive författningsrum är kanske prinicpiellt sett att föredra. Den skulle medföra att man i varje aktuellt lagrum kan se om en bestämmelse gäller för äktenskap och partnerskap eller endast för ettdera. Det kan anses mindre lämpligt att det inte av ett författningsrum framgår för vem eller vilka det gäller utan att man måste till en arman lag som hänvisar till lagrummet. Detta är emellertid inget okänt fenomen i svensk lagstiftning. Den mängd författningsrum som vårt förslag omfattar gör att även denna teknik i praktiken är ogenomförbar. Även den tredje lagstiftningstekniken, typen huvudregel-undantag, har både för- och nackdelar. En fördel är att en lag som är uppbyggd enligt denna modell är överskådlig och man kan anknyta till befintlig familjerättslig praxis. Med en huvudregelsteknik eliminerar man risken för att bestämmelser som skall gälla för partner glöms bort vid lagstiftnings-

. . .

arbete. Tekniken öppnar dock för andra effekter av förbiseenden. Författningar, som inte är avsedda att gälla för partner, kan bli tillämpliga på denna grupp om lagstiftaren glömmer att göra undantag. Huvudregelstekniken tvingar emellertid lagstiftaren ett annat sätt att inse att homosexuell samlevnad är en realitet och att ta upp frågan till övervägande i varje enskilt ärende. Ur opinionsbildande synpunkt kan detta ha positiva effekter. Man kan också förmoda att risken för förbiseenden minskar med tiden, när de flesta har vant sig vid att se frågan belysas i lagförarbeten. Vad som ytterligare talar för en huvudregelsteknik är att då betonas mer likheterna än skillnaderna mellan homosexuella och heterosexuella förhållanden. Det finns också ett värde i att en svensk partnerskapslag har uppbyggnad som dess nordiska motsvarigheter. samma Vi har bedömt att den sistnämnda lagstiftningsmodellen är att föredra och har valt att utforma vårt förslag till partnerskapslag enligt denna. Detta beror således på rent lagtekniska överväganden och innebär inte som ibland har anförts att det är ett sätt att låta homosexuella par få ingå äktenskap.

6.2 innbörd

Partnerskapets

6.2.1 Allmänna villkor för att få ingå partnerskap

Enligt vår uppfattning skall partnerskapet i princip vara avsett för homosexuella par. Formellt skall det stå öppet för två personer av samma kön. Vi uppställer inte några krav på sexuell läggning, sexuellt samliv eller faktisk samlevnad för dem som vill ingå partnerskap. Sådana krav skulle dels innebära en icke önskvärd särreglering i förhållande till villkoren för att få ingå äktenskap, dels med all säkerhet strida mot olika regler till skydd för enskildas privatliv och integritet. De skulle sjävfallet också vara mycket svåra att kontrollera. I dessa delar motsvarar kraven för att ingå partnerskap kraven för att ingå äktenskap. Vi uppställer partnerskapshinder som motsvarar äktenskapshindren i 2 kap. äktenskapsbalken; underårighet, nära släktskap, bestående äktenskap och, efter följdändring i äktenskapsbalken, bestående partnerskap. Dessa äktenskapshinder motiveras att samlevnad av sociala eller medicinska av en skäl inte är önskvärd. Den är under 18 år får således inte ingå äktenskap utan tillstånd av som länsstyrelsen. Dispensansökningar för att ingå äktenskap är sällsynta och beviljas nästan uteslutande grund av att parterna har eller snart kommer att bam tillsammans. Hänsynen till utländska seder och bruk har också varit dispensskäl. Mot denna bakgrund är troligt att dispensmöjligheten endast i undantagsfall kan komma att utnyttjas för partnerskap. Vår strävan efter att partnerskapet i så liten utsträckning som möjligt skall sårregleras tillgodoses dock bäst om åldersregeln överförs i sin helhet. Äktenskap får inte ingås mellan dem som är släkt med varandra i rätt och nedstigande led eller är helsyskon. Halvsyskon får inte ingå upp-

sou 1993:98 Överväganden. 99

..

äktenskap med varandra utan tillstånd av regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer.

Bakom släktskapshindren mot äktenskap ligger kanske främst risken för nedärvning av sjukdomar och defekter. Detta visar sig att bara

genom biologiskt släktskap räknas. Ett adoptivbarn får alltså gifta sig med adoptanten eller med adoptantens biologiska barn. Synpunkter etisk

av natur gör sig emellertid också gällande. Farniljelagssakkunniga uttalade SOU 1972:41 s. 138 att dessa grunda sig eller mindre

synes en mer uttalad motvilja hos människan mot sexuella förbindelser med den som hon vuxit upp med och att sexuella relationer inom familj kan komplicera

en familjerelationema. Dispensmöjligheten för halvsyskon är främst avsedd att användas när parterna inte haft någon farniljegemenskap och kanske inte känt till varandras existens förrän i vuxen ålder.

Man kan bortse från den genetiska risken när det gäller homosexuella relationer. De etiska Synpunkterna gäller dock för homosexuella förhållanden i lika hög grad som för heterosexuella. Vi anser därför inte att det finns något skäl att konstruera släktskapshindret annat sätt för partnerskapet än för äktenskapet.

Den som är gift får inte ingå nytt äktenskap. Detta äktenskapshinder korresponderar med straffbestämmelsen om tvegifte i 7 kap. l § BrB. Enligt vårt förslag får gifta eller partner inte ingå äktenskap eller partnerskap utan att upplösa det tidigare äktenskapet eller partnerskapet.

6.2.2¶Ett anknytningsvillkor

För ingående av partnerskap bör dock tillkomma ytterligare ett villkor, ett anknytningsvillkor.

Den danska loven om registreret partnerskab innehåller ett krav att minst en av parterna har danskt medborgarskap och hemvist i Danmark. Skälet har angetts vara att man vill undvika att rent utländska par ingår registrerat partnerskap i Danmark utan att registreringen får någon betydelse i deras hemland.

I den norska loven om registrert partnerskap finns motsvarande anknytningsvillkor; minst en av partnema skall ha norskt medborgarskap och hemvist i Norge. I propositionen som föregick lagen uttalar man att det är "icke behov for at utenlandske borgere uten szerlig tilknytning til Norge skal kunne registrere et homoñlt partnerskap her i landet, ettersom en registrering inntil videre ikke vil noen rettsvirkning der paret er bosatt, bortsett fra i Danmark" Ot.prp.nr.32 1992-93 s. 30.

I det nederländska förslaget till en lag om registrering av samlevnad uppställs också ett anknytningsvillkor. Detta är dock betydligt vidare än de danska och norska villkoren. Möjlighet till registrering föreslås stå öppen för personer som har hemvist i Nederländerna under förutsättning att de är medborgare i Nederländerna eller i någon arman stat som är medlem i EG. För andra medborgare uppställs krav att de har haft hemvist i Nederländerna under ett år omedelbart före registreringen. Som skäl för att uppställa ett anknytningsvillkor har man angett att man vill undvika "registration tourism". Vi har erfarit att man har funnit att det skulle

kunna strida mot de diskrimineringsförbud som finns inom EG-rätten att inte jämställa medborgare i Nederländerna med medborgare i andra EGstater.

Ett partnerskap ingånget i Sverige kan för närvarande inte förväntas några rättsverkningar utanför Sverige, Danmark och Norge. Ett anknytningsvillkor är trots detta inte något som är nödvändigt och om man ändå vill ha ett sådant kan det konstrueras på många sätt och bygga på olika former av anknytning, faktisk eller formell. Villkoret kan riktas mot en av parterna eller mot båda. Det kan utformas så att man kräver viss anknytning för båda och dessutom en mer fast anknytning för en av dem.

Den bedömningen som man har gjort i Danmark och Norge att man

i den mån det är möjligt bör undvika att åstadkomma partnerskap som

inte får betydelse i partnernas hemland har sin giltighet också i Sverige. Ytterligare en anledning att uppställa ett anknytningsvillkor är att Sverige annars av andra länder skulle kunna bli betraktat som ett "partnerskapsparadis". Vi anser det därför lämpligt att ha ett anknytningsvillkor även i den svenska lagen. Villkoret bör skilja ut de par som typiskt sett inte har sin framtid i Sverige.

Ett anknytningsvillkor bör inte vara så snävt att man onödigtvis begränsar möjligheterna för par som så önskar att ingå partnerskap här. Ett homosexuellt par, som vill leva eller lever i Sverige men där den ene inte anses uppfylla ett anknytningsvillkor, kan ha goda skäl att vilja ingå partnerskap utan att det drar ut på tiden. Vi anser därför att det inte är nödvändigt att rikta anknytningsvillkor mot båda panema.

Vi anser att ett anknyningsvillkor bör utgå från svenskt medborgarskap. Eftersom den huvudsakliga avsikten med anknytningsvillkoret är att i möjligaste mån begränsa partnerskapslagens tillämpning till par som har för avsikt att bo i Sverige är ett svenskt medborgarskap ensamt inte tillräckligt som anknytningsfaktum. Medborgarskapet i sig säger inget om var personen faktiskt finns eller var han tänker slå sig ner. Kravet på medborgarskap bör därför kombineras med ett krav på faktisk anknytning till Sverige i form av hemvist.

Anknytningsvillkoreni de danska och norska lagarna bygger uteslutande

denna kombination. Därmed utestängs alla par bestående av två utländska medborgare. I Danmark lär det finnas ett visst missnöje med detta. Det finns naturligtvis utlänningar, som har bott länge i Danmark och som har en mycket fast anknytning dit utan att de kan eller vill bli danska medborgare. Även vid remissomgången i Norge framfördes kritik mot att anknytningsvillkoret var onödigt strängt.

Delvis mot bakgrund av denna kritik anser vi att man bör skapa möjligheter även för om man bara ser till medborgarskapet rent

- utländska par att ingå partnerskap i Sverige under förutsättning att en av parterna har en viss kvalificerad faktisk anknytning hit. Denna anknytning har vi konstruerat bosättning här under den senaste tvåårsperioden

som kombinerad med hemvist här vid prövningstillfället.

Vi har, mot bakgrund av att vi kan utgå från att ett svenskt partnerskap kommer att erkännas i länder som har motsvarande lagstiftning, övervägt att vid utformningen av anknytningsvillkoretjämställa svenskt medborgar-

sou 1993:98 Överväganden... 101

skap och hemvist i Sverige med medborgarskap och hemvist i stat

annan med lagstiftning om partnerskap. En sådan utformning skulle emellertid kunna få till följd att en person med hemvist i Norge eller Danmark

men som på grund av anknytningsvillkoreni de norska och danska lagarna inte får ingå partnerskap i sitt bosättningsland, skulle kunna ingå partnerskap här. En sådan ordning vore knappast lämplig. Vi menar dock att det finns anledning att ta upp överläggningar med de länder har lagstiftning

som om partnerskap för att överväga en eventuell gemensam utvidgning

av anknytningsvillkoren.

Frågan om ett anknytningsvillkor utformat enligt vårt förslag skulle strida mot EG:s och EES-avtalets principer om fri rörlighet är inte uttryckligen reglerad i de aktuella rättsaktema och har såvitt vi känner till inte prövats. Rättsläget är således oklart denna punkt.

EG syftar till en omfattande och varaktig ekonomisk integration mellan medlemsländerna. Den huvudsakliga uppgiften är enligt Romfördraget, som är ett av de grundläggande fördragen och en del av den primära EGrätten, att upprätta och vidmakthålla en gemensam marknad samt främja en gynnsam ekonomisk utveckling i medlemsstaterna och närmare förbindelser mellan medlemsländerna. Ett av de medel som skall användas för att uppnå detta är att mellan medlemsstaterna avskaffa hindren mot fri rörlighet för personer. Av denna anledning finns i artkel 7 i Romfördraget en grundläggande princip, den s.k. icke-diskrimineringsprincipen. Principen innebär att all särbehandling, i vart fall negativ särbehandling, på grund av nationalitet och som inte är sakligt grundad är förbjuden inom fördragets område. Diskriminering kan bestå i att liknande situationer behandlas olika eller att olika situationer behandlas på samma sätt. Diskriminering kan vara öppen eller dold. Regler som är så formulerade att de leder till en mindre gynnsam behandling av den som är medborgare i eller härrör från ett annat land är öppet diskriminerande. Dold diskriminering är det när till synes likabehandlande åtgärder ändå i praktiken får diskriminerande verkningar. En regel som t.ex. ställer särskilda krav på kunskaper i landets språk eller bosättning där kan innebära dold diskriminering.

Romfördraget kompletteras av olika rättsakter bl.a. förordning EEG nr 1612/68. Förordningen fastslår att icke-diskriminerings- eller likabehandlingsprincipen gäller bl.a. sociala, skattemässiga och fackliga förmåner.

Uttrycket sociala förmåner har kommit att få en mycket vidsträckt innebörd. Det omfattar alla sociala förmåner som utges till nationella arbetstagare på grund av deras status som arbetstagare eller enbart därför att de är bosatta inom medlemsstatens territorium.

Med anledning av att Sverige undertecknat det så kallade EES-avtalet mellan EG och EFTA:s medlemsstater antog riksdagen under hösten 1992 lagen 1992: 1317 om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområdet EES, den s.k. EES-lagen, jämte annan lagstiftning. Denna lagstiftning har ännu inte trätt i kraft.

Enligt artikel l i EES-avtalet är dess syfte att främja ett fortgående och balanserat stärkande av handeln och de ekonomiska förbindelsema mellan

102 överväganden... sou 1993:98

de avtalsslutande länderna på lika konkurrensvillkor och med respekt för samma regler, i avsikt att skapa ett homogent Europeiskt ekonomiskt samarbetsornråde.

Genom EES-lagstiftningen görs, i enlighet med bestämmelserna i EESavtalet, en stor del av EG-rätten till svensk författning. Detta gäller bl.a. diskrimineringsförbudet i artikel 7 i Romfördraget vilken motsvaras av artikel 4 i EES-avtalet och principen om personers fria rörlighet inklusive ovan berörda bestämmelser i förordning EEG nr 1612/68.

Det kan, mot bakgrund av den extensiva tolkning som EG-domstolen har gjort av begreppet social förmån, anses att rätten att ingå partnerskap skulle kunna ses som en social förmån. Vi har dock svårt att se att det anknytningsvillkor som vi föreslår skulle inverka menligt personers fria rörlighet. Även så skulle finns det enligt vår uppfattning ändå

om vara sakliga skäl för den särbehandling av svenska medborgare som vårt anknytningsvillkor innebär. Dessa skäl gör att en särbehandling inte måste betraktas som diskriminerande.

Avslutningsvis vill vi påpeka att ett anknytningsvillkor, hur strängt det än är, i praktiken aldrig kan garantera att ett i Sverige ingånget partnerskap i det enskilda fallet kommer att få några rättsverkningar för partnerna.

6.2.3¶Hindersprövning

I likhet med vad som gäller för äktenskap bör hindersprövning ske innan partnerskap ingås. Hindersprövning för partnerskap och eventuella överklaganden av beslut i samband därmed bör ske enligt samma regler som gäller för hindersprövning för äktenskap. Rätten att ingå partnerskap bör dock alltid prövas enligt svensk lag.

Huvudregeln i den svenska internationella privaträtten är att hindersprövning för äktenskap sker enligt lagen i det land där var och en är medborgare. Det har ansetts naturligt att lagen i det land till vilket de blivande makarna antas ha störst anknytning får vara bestämmande. Avsikten har också varit att i möjligaste mån undvika uppkomsten av s.k. haltande äktenskap, dvs. äktenskap som är giltiga i ett land men inte i ett annat. Den som vill ingå äktenskap har emellertid möjlighet att åberopa lagen i sitt hemvistland, han haft hemvistidär i två år. Eftersom vi, när

om vi föreslår en partnerskapslag, anser att förekomsten av haltande partnerskap inte skall tillmätas någon avgörande betydelse finns det knappast anledning att hinderspröva för ett partnerskap enligt utländsk lag jfr SOU 1987:18 avsnitt 8.4.1. I de länder som har eller kommer att införa en partnerskapslagstiftning kommer ett partnerskap som föregåtts av en hindersprövning enligt svensk lag med största säkerhet att erkännas.

6.2.4¶Ingående av partnerskap

Förfarandet vid partnerskapsregistrering föreslås motsvara förfarandet vid borgerlig vigsel.

Sverige har tillträtt 1962 års FN-konvention angående samtycke till, minimiålder för samt registrering av äktenskap. Enligt konventionen skall ett äktenskap inte anses i laga ordning ingånget utan båda kontrahenternas av fri vilja avgivna samtycke. Konventionen föreskriver att detta samtycke skall avges i vittnens närvaro och uppställer också en minirniålder för ingående av äktenskap. Konventionen kan inte anses direkt tillämplig på partnerskapsregistrering. Värt förslag uppfyller hur som helst konventionens krav i dessa avseenden.

Enligt l kap. 4 § lagen 1904:26 s. 1 om vissa internationella rättsförhällanden rörande äktenskap och förmynderskap, IÄL, skall vigsel inför svensk myndighet alltid ske enligt svensk lag. Motsvarande bör gälla för partnerskapsregistrering.

Enligt l kap. 5 och 6 §§ samma lag har regeringen inom vissa ramar tillagts rätt att utfärda bemyndiganden att förrätta vigsel utomlands enligt svensk lag och förrätta vigsel i Sverige enligt utländsk lag.

Med stöd av denna rätt har regeringen utfärdat bemyndiganden som innebär att med vissa diplomatiska eller konsulära tjänster eller med vissa prästerliga befattningar följer rätt att förrätta vigsel enligt svensk lag utomlands. I vissa fall är bemyndigandena begränsade exempelvis det sättet att vigselrätten endast gäller svenska medborgare. Regeringen har vidare utfärdat bemyndiganden som innebär att med vissa diplomatiska eller konsulära tjänster eller befattningar som präst följer rätt att förrätta vigsel här enligt utländsk lag. Även här är bemyndigandena i flera fall begränsade med avseende de blivande makarnas medborgarskap eller hemvist.

Det har framförts att homosexuell samlevnad i många länder är oacceptabel och i vissa fall straffbar varför det skulle vara olämpligt att tillåta svensk partnerskapsregistrering utomlands.

Med den praxis som hittills har gällt i fråga om bemyndiganden vad gäller vigslar torde det dock inte komma i fråga att utfärda registreringsbemyndiganden i stater vars lagstiftning inte erkänner partnerskap.

Mot denna bakgrund anser vi att också bestämmelserna i 1 kap. 5 och 6 §§ IÄL bör få motsvarande tillämpning vid partnerskapsregistrering.

I l kap. 7 och 8 §§ IÄL stadgas villkoren för att ett utomlands ingånget äktenskap skall erkännas i Sverige. Vi har inte funnit skäl att uppställa några andra kriterier för erkännande av ett utomlands ingånget partnerskap.

6.2.5¶Partnerskapsskillnad

Enligt vårt förslag skall i princip samma regler gälla för partnerskapsskillnad för äktenskapsskillnad. Konsekvenserna av detta blir bl.a. att

som partnema, om de är överens och ingen av dem varaktigt bor tillsammans

med och har vårdnaden om barn under 16 år eller de redan levt

om åtskilda i två år, kan pannerskapsskillnad omedelbart efter ansökan. Detsamma gäller om partnerskapet har ingåtts i strid mot vissa

partnerskapshinder. I andra fall skall partnerskapsskillnaden föregås

av betänketid.

Anledningen till att det i vissa fall krävs betänketid innan makar kan äktenskapsskillnad är att samhället vill motverka förhastade skilsmässor. En upplösning av en familj innebär nästan alltid påfrestningar främst

av ekonomisk men även känslomässig art för de berörda Särskilt

personerna. hänsynen till barnen gör att det är angeläget med stabila familjebildningar.

Det skulle kunna hävdas att samhället inte har ett lika starkt intresse

av att familjebildningar med ett partnerskap som ram har stabilitet

samma som familjebildningar inom ramen för äktenskap. Emellertid innebär ett uppbrott från ett förhållande där panama är kön typiskt sett

av samma samma ekonomiska och känslomässiga påfrestningar som ett uppbrott från ett förhållande som består av en man och kvinna. Det förekommer

en också att barn lever i homosexuella familjebildningar. En partnerskapsskillnad skulle typiskt sett för dessa barn väl så påfrestande

vara som en äktenskapsskillnad. Mot denna bakgrund vi att även reglerna

anser om betänketid vid äktenskapsskillnad skall göras tillämpliga vid partnerskapsskillnad.

Huvudregeln att samma regler skall gälla för partnerskapsmäl för

som äktenskapsmål bör gälla även i internationellt privaträttsliga sammanhang. Eftersom det ännu är fä länder som har lagstiftning partnerskap är det

om emellertid nödvändigt att göra undantag för bestämmelserna i förordningen 1931:429 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap, NÄF.

När det gäller svensk domstols behörighet att handlägga ett mål

om äktenskapsskillnad med internationell anknytning stadgas i 3 kap. 2 och 3 §§ IÄL äktenskapsmål får

att upptas av svensk domstol under vissa förutsättningar. Dessa förutsättningar är relaterade till anknytning

parternas till Sverige vid den tidpunkt när talan väcks vid domstol.

l de fall makarna är medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige är emellertid NÄF tillämplig. Denna förordning

grundar sig på 1931 års nordiska familjerättskonvention. I dessa fall är huvudregeln att ett yrkande om äktenskapsskillnad mellan medborgare i fördragsslutande stat får upptas endast av domstol i den stat där makarna har hemvist eller senast haft gemensamt hemvist 7 §. Bestämmelsen i NÄF innebär att det forum som där anvisas är exklusivt, dvs. det finns enligt denna bestämmelse bara en stats domstol får uppta ett visst mål

som om äktenskapsskillnad. Bestämmelsen är också tvingande vilket

innebär att svensk domstol skall avvisa ett yrkande äktenskapsskillnad det

om om enligt nämnda regel skall upptas i något de övriga nordiska länderna.

av

De internationellt privaträttsliga regler utpekar behörig domstol i

som mål om äktenskapsskillnad kan således medföra att svensk domstol inte är behörig att uppta en ansökan om äktenskapsskillnad mellan två makar. Detta innebär inga särskilda svårigheter eftersom makarna i sådant fall kan

till stånd en äktenskapsskillnad i ett annat land de har anknytning

som

..

till.

För partnerskapet är situationen en annan. Förutom Sverige kan endast Danmark och Norge för närvarande förväntas stå till

tjänst med partnerskapsskillnader. För att kunna garantera att partnerskap har ingåtts

som i Sverige också kan upplösas är det nödvändigt att ge svensk domstol behörighet att uppta en ansökan om partnerskapsskillnad även på den grunden att partnerskapet har ingåtts här.

6.2.6¶Partnerskapets rättsverkningar

Vär utgångspunkt är att vad som gäller för äktenskap och makar skall gälla även för partnerskap och partner. Vi har emellertid funnit anledning

att göra vissa undantag från denna grundprincip. Bortsett från dessa undantag skall de regler som gäller för makar och äktenskap tillämpas motsvarande sätt för partner och partnerskap.

Vi anser att de allra flesta bestämmelser gäller för äktenskapet är

som okontroversiella i den meningen att det är självklart att de skall omfattas av vårt förslag. Exempel härpâ är giftorättssystemet, makes arvsrätt, makars underhâllsskyldighet, bestämmelser efterlevandeskydd,

om skatterättsliga och socialrättsliga bestämmelser, jävsbestämmelser

samt olika bestämmelser i associationsrättslig lagstiftning.

I bilaga 5 finns en förteckning över författningar som innehåller bestämmelser med anknytning till äktenskap. Vi har varken ansett det meningsfullt eller möjligt att presentera samtliga dessa författningar närmare. I bilaga 6 finns en närmare redogörelse för vissa rättsomrâden där äktenskapet har betydelse. I slutet av varje avsnitt finns kort

en kommentar som anger i vilka fall en bestämmelse eller be-

en grupp stämmelser är avsedda att omfattas av partnerskapet.

6.2.7 Bestämmelser som undantas

Vid vär inventering av äktenskapets rättsverkningar har funnit tre typer av bestämmelser som vi anser bör undantas i en partnerskapslag; bestämmelser som ger upphov till gemensamt föräldraskap, bestämmelser som uppenbarligen tar sikte det förhållandet att ett äktenskap består

av en man och en kvinna samt vissa internationellt privaträttsliga bestämmelser.

6.2.8 Bestämmelser om gemensamt föräldraskap

Undersökningar visar att homosexuella har en lika stor längtan efter barn

heterosexuella. Även bland heterosexuella förekommer ofrivillig som barnlöshet i inte ringa omfattning. Det anses angeläget att hjälpa ofrivilligt barnlösa personer genom att möjliggöra exempelvis adoption och olika former av konstlad befruktning. En viktig utgångspunkt är dock att det inte finns någon av svensk rättordning godkänd idé "rätt till bam".

om en

En grundläggande förutsättning för att en person skall kunna få adoptera

. . .

är att detta är till fördel för barnet. Insemination får utföras endast om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden. Såväl adoption som insemination är av denna anledning kringgärdat av omfattande regler för att så långt som möjligt tillgodose dessa krav. Frågan om även homosexuella par skall ges tillgång till dessa förfaranden kan således inte ses som en fråga om att likställa olika former av familjebildningar. Vid detta avgörande kan inga andra hänsyn tas än vad är bäst för barnen. Även vid bedömningen två

som om personer av samma kön skall kunna förordnas gemensamt till vårdnadshavare för ett bam eller få tillgång till annan konstlad befruktning skall hänsynen till barnets bästa vara vägledande.

Det finns ingenting som tyder på att homosexuella skulle vara sämre som föräldrar än heterosexuella. Det finns också omfattande forskning som tyder att barn som växer upp i homosexuella familjebildningar inte skiljer sig från barn som växer upp i heterosexuella familjebildningar. Denna forskning har dock mött viss kritik. Kritikerna har gjort gällande bl.a. att urvalet av de föräldrar och barn som har undersökts inte är representativt. Det har också rests invändningar mot forskningens tillförlitlighet den grunden att man inte har har följt barnen under en tillräckligt lång tid varför störningar som kanske visar sig senare i livet inte redovisas i forskningen. Som framgår av "Homosexuella parrelationer och bam och homosexuella föräldrar", del B av vårt betänkande, har denna kritik tillbakavisats av olika forskare på området.

Vi att så länge det inte råder någorlunda enighet bland forskare

anser

vilka konsekvenser det kan ha för ett bam att växa upp i en homosexuom ell familjebildning, är det inte lämpligt att möjliggöra för homosexuella par att adoptera barn gemensamt eller att få tillgång till olika former av konstlad befruktning. Av samma skäl anser vi att två partner inte heller skall ges möjlighet att förordnas gemensamt till vårdnadshavare för bam.

Ytterligare argument för detta vårt ställningstagande är att en lagstiftning möjliggör gemensamt rättsligt föräldraskap för homosexuella par

som sannolikt skulle strida mot nuvarande värderingar i samhället.

Vårt resonemang kan angripas av främst två skäl. För det första föreligger det inget principiellt hinder för en ensamstående, homosexuell eller heterosexuell, att adoptera ett bam, för det andra finns det rent faktiskt ett antal barn som växer upp i familjebildningar som består av två vuxna av samma kön. Många av dessa barn har bara en rättslig förälder.

Av tillgänglig offentlig statistik SCB Statistiska meddelanden, serie S 43 framgår att antalet av svensk domstol beviljade adoptioner när adoptanten varit ensamstående under åren 1978 1985 uppgått till ett drygt

hundratal varje år. Någon motsvarande statistik för senare år finns inte sammanställd. Av statistiken framgår inte vilken ålder dessa adoptivbarn hade vid adoptionen eller vilken eventuell tidigare relation de haft till adoptanten. I denna grupp adoptioner torde dock finnas ett antal där adoptivbarnet varit underårigt och utan tidigare relation till adoptanten. I dessa fall, liksom i andra fall adoption, har domstolen kommit fram till

av att adoptionen är till fördel för bamet. Vid ensamadoptioner är det

förhållandet att adoptanten är ensamstående en av flera omständigheter som inverkar på den lämplighetsbedömning som alltid sker.

Det kan då tyckas att det generellt måste vara bättre för ett barn att ha två föräldrar än en, även om föräldrarna skulle vara av samma kön. Det är knappast heller konsekvent att tillåta adoption av en men inte två homosexuella personer.

Eftersom en övervägande del av de underåriga barn som adopteras i dag kommer från främmande länder måste dock även givarländemas inställning beaktas. Med tanke de reaktioner som väckts utomlands i samband med adoptioner där det efter adoptionsbeslutet visat sig att adoptanten lever i ett homosexuellt förhållande kan vi utgå från att ett flertal länder skulle ställa sig negativa till adoption till två öppet homosexuella personer. Om Sverige skulle inta en positiv hållning till adoption för partner finns det risk för att de flesta, för att inte säga alla, länder som nu är givarländer av adoptivbarn till Sverige skulle ställa sig mycket tveksamma till adoption av sina medborgare. Detta skulle då drabba alla de personer som vill adoptera utländska bam.

Det förhållandet att det idag finns ett antal barn som rent faktiskt växer upp med två personer av samma kön är enligt vår mening inget argument för att tillåta homosexuella par att adoptera gemensamt eller att fä tillgång till konstlad befruktning. Detta förhållande aktualiserar dock en annan fråga, nämligen den om styvbamsadoption.

Det finns, såväl i homosexuella som i heterosexuella familjebildningar, barn som av olika anledningar har endast en rättslig förälder. I vilken utsträckning det skulle vara till fördel för ett sådant bam att bli styvbarnsadopterat av den rättslige förälderns make eller partner beror förhållandena i det enskilda fallet.

l många fall skulle en sådan adoption kunna innebära försämringar för barnet, både ur ekonomisk och social synpunkt. Ett barn, vars ena förälder är avliden, skulle genom en styvbamsadoption av den andre förälderns make eller partner kunna miste om olika efterlevandeförmåner. Barnet skulle också förlora sin rätt till arv efter den avlidne förälderns släktingar. Man kan inte heller bortse från risken att barnets kontakter med den avlidne förälderns släktingar skulle försämras eller rent av helt skäras av genom en adoption, något som typiskt sett måste anses vara till nackdel för barnet. I det enskilda fallet skulle en styvbamsadoption i en sådan situation ändå kunna vara till fördel för barnet ur såväl ekonomisk som social och kanske även psykologisk synpunkt.

Det förekommer naturligtvis barn som aldrig haft mer än en rättslig förälder, nämligen barn till vilket faderskapet inte har fastställts. De barn som är adopterade av ensamstående personer har en liknande situation. Båda dessa typfall torde vara förhållandevis ovanliga.

En styvbamsadoption i någon av sistnämnda situationer skulle i många fall kunna öka barnets ekonomiska och sociala trygghet. Vi är emellertid inte övertygade om att möjligheten till styvbamsadoption av en make eller en partner är det lämpligaste eller mest effektiva sättet att trygga ens dessa bams rätt. Vi menar således att i den utsträckning det finns anledning att se över frågan om de barns situation som har endast en rättslig förälder,

. ..

bör detta göras i ett annat och större sammanhang.

Om rätt till styvbamsadoption för partner skulle införas öppnas också en möjlighet för adoption av barn som man inte från början har tänkt sig. En sådan rätt skulle nämligen innebära att ett barn som har blivit adopterat från ett annat land senare skulle kunna bli styvbarnsadopterat på så sätt att det får två rättsliga föräldrar av samma kön. Denna möjlighet skulle sannolikt väcka negativa reaktioner från givarlånder.

Ytterligare ett argument för att tillåta adoption och konstlad befruktning för partner är att detta sannolikt skulle minska omfattningen av privata inseminationer. Denna utveckling skulle i och för sig vara av godo med tanke på de risker det innebär med okontrollerad sperma. De frågeställningar som privata inseminationer aktualiserar är dock inte unika för homosexuella par. Vi anser att dessa frågor bör lösas i ett sammanhang.

Sammanfattningsvis innebär vårt förslag att partner inte skall ges möjlighet att adoptera gemensamt. En partner skall inte heller ges möjlighet att adoptera sin partners barn för att uppnå rättsligt gemensamt föräldraskap. I likhet med vad som gäller för en gift person skall en partner inte heller ensam kunna anta ett adoptivbarn. Partner skall vidare inte ges tillgång till konstlad befruktning eller kunna gemensamt vara vårdnadshavare för en underårig.

Vi anser det emellertid vara angeläget att frågorna om adoption för homosexuella par, situationen för de barn som har endast en rättslig förälder och de barn som har tillkommit genom insemination inte glöms bort. Eftersom dessa frågor täcker ett vidare område än vad vårt uppdrag omfattar förordar vi att de blir föremål för särskilda utredningar.

6.2.9 Uppenbarligen könsrelaterade bestämmelser

Det finns ett antal situationer där det förhållandet att en make har visst kön har självständig betydelse. Några av de mer centrala bestämmelserna av denna typ finns i lagen 1984:1140 om insemination och i lagen 1988:711 om befruktning utanför kroppen. Som nämnts i föregående avsnitt är det inte avsikten att dessa bestämmelser skall göras tillämpliga på partner.

Inte heller andra bestämmelser vars tillämpning uppenbarligen förutsätter att makarna är av motsatt kön är avsedda att omfattas av vårt förslag till partnerskapslag. Anledningen till detta undantag torde vara uppenbar. I specialmotiveringen till vårt förslag, kapitel framgår utförligare vilka bestämmelser som avses. Vi hänvisar till detta avsnitt.

6.2.1O Vissa internationellt privaträttsliga bestämmelser

Den svenska internationella privaträtten, IP-rätten, reglerar under vilka förutsättningar svensk domstol eller myndighet ska befatta sig med en fråga med internationell anknytning och enligt vilket lands lag frågan skall avgöras. lP-rätten reglerar också förutsättningarna för att utländska avgöranden skall erkännas eller verkställas här.

IP-rätten bygger till stor del praxis. Den är dock, i långt större

..

utsträckning än dess danska och norska motsvarigheter, författningsreglerad. Den lP-rättsliga lagstiftningen består dels av allmänna regler

som gäller i förhållande till alla stater, dels av regler som gäller i förhållande till vissa stater. De senare har tillkommit efter internationella överenskommelser och tar över de allmänna reglerna i den mån det föreligger en konflikt mellan systemen.

En sådan konventionsbaserad författning är förordningen 1931 2429 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap, NÄF.

Eftersom vår strävan är att i minsta möjliga mån särreglera partnerskapet anser vi att utgångspunkten bör vara att de IP-rättsliga bestämmelser som finns äktenskapsrättens område skall tillämpas även partnerskap.

Vi har inte funnit anledning att att göra något särskilt undantag från huvudregeln att partnerskapet skall ha samma rättsverkningar som äktenskapet och att samma bestämmelser skall gälla för partnerskapet som för äktenskapet när det gäller allmänna IP-rättsliga bestämmelser.

Det finns dock enligt vår mening såväl praktiska som principiella skäl till bör undanta tillämpningen NÄF partnerskap. Till

att man av att börja med kan konstateras att de allmänna IP-rättsliga regler som finns är en fullt tillräcklig reglering av de frågor som kan uppkomma.

Om NÄF skulle göras tillämplig partnerskap skulle vidare de forumbestämmelser som finns i 7 § i denna förordning kunna leda till att det i vissa fall skulle saknas behörig domstol för att avgöra ett mål om partnerskapsskillnad, vilket inte är godtagbart. Vidare konstaterar vi att den internordiska reglering finns i NÄF bildar

som en helhet och att tillämpningen av den förutsätter ömsesidighet. Eftersom alla nordiska länder ännu inte har lagstiftning om partnerskap brister därmed en viktig förutsättning.

I Danmark och Norge har man uppenbarligen gjort en liknande bedömning. I den danska Lov om registreret partnerskab undantas således internationella regler som grundar sig på internationella överenskommelser om inte medkontrahentema "tilslutter sig detta" 4 § fjärde stycket. Den norska lagen innehåller inget sådant undantag, men i förarbetena till lagen uttalar man att man anser att den konvention vilken NÄF är grundad inte gäller för registrerat partnerskap eftersom endast två av de konventionsslutande staterna har detta institut Ot.prp. nr. 32 1992-93 s. 35.

Det finns emellertid inte något hinder mot att uppta förhandlingar med Danmark och Norge i syfte att tillskapa ett system motsvarande NÄF för partnerskap.

Här skall tilläggas att det finns IP-rättslig reglering även andra områden än det äktenskapsrättsliga, exempelvis på det arvsrättsliga området. Denna reglering kommer att få betydelse även för partnerskapets del. Vilka konsekvenser detta kommer att medföra behandlar vi närmare i följande kapitel, "Intemationellt privaträttsliga konsekvenser

av en partnerskapslag". I nämnda kapitel kommer vi också att behandla bl.a. frågor om erkännande och verkställighet av olika utländska avgöranden som kan betydelse för partnerskapet.

110 överväganden... sou 1993:98

6.2.11¶Upplysningsplikt

På grund av osäkerheten om hur främmande länder kommer att betrakta ett svenskt partnerskap bör Skattemyndigheten vid hindersprövningen upplysa om risken för att ett partnerskap inte blir gällande utomlands. När vi har övervägt huruvida en sådan upplysningsskyldighet skall vara inskriven i lagen har vi noterat att man vid hindersprövning för äktenskap i vissa situationer kan förutse eller misstänka att ett äktenskap inte kommer att erkännas i en eller båda kontrahenternas hemland. Detta kan vara fallet när en utländsk medborgare begär hindersprövning enligt svensk lag under åberopande att han har hemvist här. I sådant fall föreskrivs att båda de blivande makarna, i samband med ansökan om hindersprövning, skall göras uppmärksamma risken för att äktenskapet inte blir giltigt i andra länder RSV:s Handbok i folkbokföring, 910301, s. 10. Någon i lag föreskriven sådan upplysningsplikt finns dock inte. Mot denna bakgrund torde det inte heller vara nödvändigt att införa en upplysningsplikti en lag om partnerskap.

6.2.12¶Terminologiska frågor

Det institut som vi nu föreslår skall införas har vi valt att benämna partnerskap. Institutet har dock tidigare i olika sammanhang benämnts registrerat partnerskap.

Uttrycke partnerskap har i dag knappast någon mer exakt betydelse, varken juridiskt eller i allmänt språkbruk. Uttrycket kan ge associationer såväl till olika bolagsformer som till andra former av gemenskap eller samarbete. Det kan därför anses olyckligt att använda ett sådant begrepp för ett institut som har så omfattande rättsverkningar och är av så stor betydelse för såväl de två kontrahentema som för tredje man.

För att kunna skilja ut det institut som omfattas av vårt förslag från andra former av gemenskap kan man antingen genom tillägget "registrerat" markera att det är en sårkskild sorts partnerskap som avses eller ge det en helt ny benämning.

Det finns enligt vår uppfattning goda skäl att även fortsättningsvis använda uttrycket "registrerat partnerskap" eftersom det i viss utsträckning har blivit inarbetat genom den offentliga debatt som har förts. Uttrycket anknyter också till Socialstyrelsens lagförslag och till de motsvarande nordiska lagarna.

Vi anser dock att tillägget "registrerat" i möjligaste mån bör undvikas eftersom det enligt vår uppfattning ger associationer till olika former av registering av homosexuella. Som vi ser det skulle det dock vara olyckligt att ge institutet en helt ny benämning utan anser att det finns anledning att anknyta till den terminologi som använts tidigare och som finns i Danmark och Norge. Vi har därför, trots de invändningar som kan resas mot att använda uttrycket "partnerskap" utan särskild precisering, valt att ge det institut vi föreslår namnet "partnerskap" och de personer som ingår

nu detta "partner". Det kan tilläggas att man numera i Danmark lär ha slopat tillägget "registrerad" i vardagligt tal.

6.3¶Vårt sambor

förslag - lag om av samma

kön

l Allmänna utgångspunkter

Mot bakgrund av vår tidigare redovisade inställning till olika samlevnadsformer och som en konsekvens av vårt förslag till lag om partnerskap anser vi att homosexuell och heterosexuell samlevnad bör i princip likställas även sambostadiet. Vi föreslår därför att lagen 1987:813 om homosexuella sambor ersätts av en ny lag, en lag om sambor av samma kön. Vårt förslag innebär att homosexuell och heterosexuell samlevnad likställs rättsligt i samma utsträckning som partner jämställs med makar.

6.3.2 Lagen 1987:813 om homosexuella sambor

Den kritik som riktats mot lagen 1987:813 om homosexuella sambor, den s.k. homosexlagen, har berört tre områden; lagens materiella innehåll, lagstiftningstekniken samt informationen om lagens existens och innehåll. Vi anser att det även finns anledning att ifrågasätta den valda terminologin.

Det har, bl.a. från homosexuellas organisationer, framförts önskemål om en utvidgning av homosexlagen eller ändringar i övrig lagstiftning på så sätt att homosexuell och heterosexuell samlevnad i större utsträckning jämställs i rättsligt avseende. Man har då åberopat det principiella uttalandet från år 1973 att samlevnad mellan två personer av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform bet. 1973:LU20 s. 116. Man har menat att det mot bakgrund av detta uttalande inte är konsekvent att särbehandla dessa olika samlevnadsformer.

Vid hearingen i juni 1991 framfördes kritik även mot lagstiftningstekniken.

Denna uppräkningsteknik påstods medföra en påtaglig risk för att homosexlagen "glöms bort" vid lagstiftningsarbete.

Det har vidare framförts kritik mot den bristande informationen om lagens existens och innehåll. Det har framhållits att det, även bland dem som känner till lagens existens, finns bristande kunskap om lagens innehåll och att det finns föreställningar såväl om att lagen ger ett mer omfattande skydd än vad som faktiskt är fallet som att den knappast ger något skydd alls.

6.3.3 Lagens materiella innehåll

I kapitel "Lagen om homosexuella sambor", finns en redogörelse för homosexlagen. Det är vår uppfattning att lagen fyller viktiga funktioner bl.a. vad gäller konfliktlösning och opinionsbildning och att den ger ett visst skydd parterna i ett förhållande. Detta gäller särskilt i den del den hänvisar till lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem, den s.k. sambolagen.

. . .

Enligt vad vi har erfarit har lagen hittills inte tillämpas i någon större utsträckning vid domstolar och myndigheter. Det finns dock anledning att anta att redan existensen av den innebär att konflikter kan förebyggas eller lösas innan de kommer till domstolars och myndigheters kännedom. Det förhållandet att lagen tillämpas i liten omfattning kan enligt vår uppfattning inte tas till intäkt för att den inte fyller någon funktion.

Frågan om sambolagen i sig fyller de funktioner som är avsedda finner vi inte anledning att in på eftersom denna fråga redan är föremål för utvärdering. Som ett första led i denna utvärdering har Statskontoret nyligen presenterat en rapport, "Sambolagen en utvärdering" Stats-

kontoret 1993:24. Vi har heller inte ansett att det legat i vårt uppdrag att gå in på frågan om några materiella ändringar bör göras i några av de andra lagar och bestämmelser som homosexlagen hänvisar till.

Vi har vid inventeringsarbetet med äktenskapets rättsverkningar även funnit en stor mängd bestämmelser som gäller för två personer av motsatt kön som lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden dvs. vad som brukar benämnas sambor, se bilagorna 5 och 6 till vårt betänkande. Vissa av dessa bestämmelser gäller även för sambor av samma kön.

Det är främst inom tre områden som homosexuell och heterosexuell samlevnad inte är likställd. Det första området är den lagstiftning som reglerar olika former av konstlad befruktning och möjlighet till gemensam vårdnad om barn. Ett annat område är det socialrättsliga området varmed avses bl.a. bestämmelser om pensioner, föräldraförsäkring, ersättning vid arbetsskada, familjebidrag, tjänstegrupplivförsäkringar och efterlevandeskydd. Vidare finns vissa jävsbestämmelser eller jävsliknande bestämmelser där sambor anses som så närstående att vissa effekter inträder. Exempel på vad vi kallar jävsliknande bestämmelser finns i avsnitt 4.3, "Regler som endast gäller sambor av motsatt kön".

6.3.4 Konstlad befruktning och gemensam vårdnad

De två lagar som reglerar konstlad befruktning är lagen 1984:1140 om insemination och lagen 1988:711 om befruktning utanför kroppen. En grundförutsättning för att insemination eller konstlad befruktning skall få utföras en kvinna är att hon är gift eller sammanbor med en man. Sambor av motsatt kön har således tillgång till dessa två förfaranden. Ensamstående kvinnor eller kvinnor som lever tillsammans med en annan kvinna, s.k. homosexuella sambor, är däremot uteslutna från dessa lagars tillämpning. Enligt 13 kap. 8§ andra stycket föräldrabalken kan två särskilt förordnade förmyndare utses gemensamt till vårdnadshavare för en underårig. En förutsättning för detta är dock att förmyndarna är gifta med varandra eller lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden, dvs. är sambor av motsatt kön. En redovisning av dessa bestämmelser finns i bilaga 6.

Av samma skäl som har anförts för partnerskapets del anser vi inte att det för närvarande är lämpligt att utvidga tillämpningen av dessa bestämmelser till sambor av samma kön.

6.3.5 Socialrättsliga bestämmelser

Vissa regler som gäller för sambor motsatt inte kön av men samma tar sikte på att sambor av motsatt kön typiskt sett ofta har har farniljeen funktion. Exempel på sådana regler är bestämmelser olika fonner om av pensioner, efterlevandeskydd samt föräldrapenningfönnåner och föräldraledighet. I bilaga 6 finns redogörelse för dessa bestämmelser. en Det förekommer dock även familjer som utgörs av två vuxna av samma kön och ett eller flera underåriga barn. Dessa barn kan visserligen inte vara parets gemensamma, varken biologiskt eller juridiskt. Rent faktiskt kan emellertid dessa familjer ha en sådan familjefunktion är motivet som till nämnda bestämmelser. Vi anser således att det inte finns något bärande skäl att undanta tillämpligheten denna typ bestämmelser på sambor av av av samma kön. Inte heller i övrigt finns enligt vår uppfattning anledning att undanta bestämmelser inom det socialrättsliga området.

3.6 Jävsbestämmelser

När det gäller Jävsbestämmelser eller jävsliknande bestämmelser anser vi att det framstår som inkonsekvent och mindre välbetänkt att vissa sådana bestämmelser omfattar sambor av motsatt kön i vart fall inte men, uttryckligen, även sambor av samma kön. Dessa två måste typiskt grupper sett anses lika jäviga i en viss situation. Även många jävsbestämmelser innehåller närståendebegrepp om ett som i och för sig torde omfatta sambor av samma kön anser vi, både ur principiell och praktisk synpunkt, att jävsbestämmelser och jävsliknande bestämmelser som omfattar sambor av motsatt kön borde uttryckligen omfatta även sambor av samma kön. Vidare kan vi inte se några bärande skäl till varför de i avsnitt 4.3 redovisade bestämmelserna i lagen 1987:464 om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m., bankrörelselagen 1987:617 eller lagen 1986:436 om näringsförbud inte skall omfatta även sambor av samma kön. Dessa betämmelser uppbärs, liksom de egentliga jävsbestämmelsema, av tanken på att förhindra att personer ska på ett otillbörligt sätt gynna närstående eller att ovidkommande hänsyn skall påverka beslutsfattande.

6.3.7 Slutsatser

Vårt förslag till lag om partnerskap innebär att partnerskapet med vissa särskilt angivna undantag skall samma rättsverkningar som äktenskapet. Mot bakgrund härav finner vi det ologiskt och inkonsekvent att inte i motsvarande mån jämställa samlevnad mellan två personer av motsatt kön med samlevnad mellan tvâ personer av samma kön. Vi menar dock att oberoende av om det införs en lag om partnerskap för homosexuella finns det inga skäl för att inte i princip jämställa homosexuell och heterosexell samlevnad på sambostadiet.

. .

En sådan jämställdhet skulle med all säkerhet få flera av de positiva konsekvenser som vi tror att en partnerskapslag skulle få; ökad juridisk och ekonomisk trygghet för homosexuella par som lever tillsammans, ökad jämlikhet och rättvisa samt en ökad medvetenhet om och förståelse för homosexualitet och homosexuella parförhållanden.

Vid vårt arbete med att inventera äktenskapets rättsverkningar har vi ganska omgående funnit de kategorier av bestämmelser som har varit aktuella att undanta i en partnerskapslag. Vi har vidare funnit att en lag

partnerskap enligt vår utfomining inte skulle stå i strid med grundom läggande rättsprinciper eller folkrättsliga bestämmelser.

Mot bakgrund härav och av att bestämmelser för sambor typiskt sett är mindre omfattande eller ingripande än bestämmelser med anknytning till äktenskapet, anser vi att vi utan särskild inventering av bestämmelser som gäller för sambor kan föreslå att homosexuell och heterosexuell samlevnad skall jämställas i samma utsträckning som vi föreslår att partnerskap skall jämställas med äktenskap.

Vi föreslår således, oberoende av om det införs en partnerskapslag, att homosexuell och heterosexuell samlevnad skall jämställas sambostadiet med följande två undantag. Två sambor av samma kön skall inte ges möjlighet att gemensamt ha den rättsliga vårdnaden om en underårig. Bestämmelser vars tillämplighet uppenbarligen är beroende av att samboma är av motsatt kön skall inte gälla för sambor av samma kön. Beträffande skälen för och innebörden av de tvâ grupperna av undantag hänvisar vi till motsvarande bestämmelser i vårt förslag till lag om partnerskap.

6.3.8¶Lagstiftningstekniken

I likhet med vad som gäller för en lag om partnerskap finns det i princip tre olika sätt att lagstiftningstekniskt åstadkomma att sambor av samma kön omfattas av en viss bestämmelse; att behålla den uppräkningsteknik som valts i homosexlagen och fylla på med nya författningar och lagrum, att göra ändringar i respektive författning eller författningsrum eller använda sig teknik i vårt förslag till lag om partnerskap, dvs. en

av samma som teknik huvudregel och undantagsbestämmelser. Fördelarna och

med en nackdelarna med de olika teknikerna är i princip samma som de som vi har redogjort för i avsnitt 6.1.l4.

Vi skäl som när det gäller vårt förslag till lag om

anser, av samma partnerskap, att den sistnämnda tekniken är att föredra även i vårt förslag till lag sambor samma kön. Ytterligare en fördel med denna teknik

om av är att det möjligen finns ett värde i att de av oss föreslagna lagarna är uppbyggda efter samma mönster.

..

6.3.9 Information om lagens existens och innehåll

Problemet med bristande kunskap om lagens innehåll är knappast unikt för homosexlagen. Detta problem föreligger sannolikt även beträffande andra lagar, inte minst lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem. I den tidigare nämnda rapporten "Sambolagen en utvärdering" Statskontoret

- 1993:24 har man konstaterat att många människor, även de som omfattas av sambolagen, i stor utsträckning har en felaktig uppfattning om dess innehåll.

Mot bakgrund av vad vi har erfarit om allmänhetens kunskap om homosexlagens existens och innehåll, anser vi att det under alla förhållanden finns ett behov av att informera betydligt mer i dessa frågor.

Detta skulle först och främst få en rent informativ effekt med direkt betydelse för dem som skall tillämpa lagen. Information skulle också göra lagens existens känd även bland människor som inte kommer i direkt kontakt med den vilket sannolikt, i vart fall på sikt, kan få till följd att fördomar om homosexuella och homosexualitet minskar och attityder till homosexuella förändras positivt. Vi anser att det finns anledning att påpeka att departementschefen redan i propositionen om de homosexuellas situation i samhället pekade på vikten av information om homosexuella och homosexualitet prop. l986/87:124 s. 24 ft.

10¶Terrninologiska frågor

Det har i ett flertal lagstiftningsärenden uttalats att med uttrycket sambor avses en man och en kvinna som lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Man har därvid hänvisat till den betydelse ordet har i allmänt språkbruk bl.a. prop. 1986/87 :124. För ett förhållande som består av två sammanboende personer av samma kön har man vanligtvis använt uttrycket homosexuella sambor. Vi anser att dessa begrepp är i viss mån missvisande och kommer nedan att redogöra för skälen till detta.

I takt med att öppenheten till homosexualitet blivit allt större och antalet personer som öppet lever tillsammans i ett kärleksförhållande med en person av samma kön blivit allt fler, är det enligt vår åsikt numera tveksamt om ordet sambor i allmänt språkbruk endast omfattar tvâ personer av motsatt kön.

Att som enligt gällande ordning beteckna två sammanlevande personer av motsatt kön som sambor och två sammanlevande personer av samma kön som homosexuella sambor är olyckligt också av det skälet att detta lätt ger intryck av att ett förhållande mellan två män eller mellan två kvinnor skulle vara uppbyggt runt sexualiteten i högre grad än ett förhållande mellan en man och en kvinna. Ett sådant antagande finns det enligt vår mening knappast stöd för.

Man skulle kunna använda begreppen heterosexuella respektive homosexuella sambor för att i de fall som behövs kunna skilja samboförhållanden som består av personer av motsatt respektive samma kön. Vi anser dock att även detta skulle vara olyckligt då det alltför starkt

116 Överväganden. sou 1993:98

. ..

betonar sexualiteten i ett förhållande. Sexualiteten torde i de flesta förhållanden vara en viktig del men är det inte i alla och är långt ifrån den enda ingrediensen.

Ytterligare ett alternativ är att använda uttrycket sambor för sammanboende oavsett kön och i förekommande fall ange att en viss bestämmelse är tillämplig endast om samboma är av motsatt respektive samma kön. Med sambor skulle då avses dels en man och en kvinna som lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden, dels två personer av samma kön som lever tillsammans under motsvarande förhållanden.

Fördelarna med sistnänmda alternativ är flera.

Uttrycket sambor är ett redan existerande begrepp som är välkänt för de allra flesta. Vi anser att detta begrepp i dag i allmänt språkbruk torde omfatta även s.k. homosexuella sambor. Vi har exempelvis noterat att man i farniljebidragsförordningen 1991:1492 använt uttrycket "sambor av samma eller motsatt kön" 6 §.

Enligt vårt förslag kommer den rättsliga skillnaden mellan dem som i dag benämns sambor och dem som benämns homosexuella sambor i princip att bestå endast vad gäller möjligheterna till konstlad befruktning och gemensam vårdnad om barn. Det finns således i de flesta fall inga praktiska skäl att ha kvar olika benänmingar.

Vi anser vidare att det ur opinionsbildande synpunkt finns ett värde i att inte i onödan göra en terminologisk skillnad mellan olika samboförhållanden. Detta markerar också den principiella inställningen att samboförhållanden är lika mycket värda oavsett vilket kön kontrahenterna har.

Vi anser således att uttrycket "sambor" även i juridiskt språkbruk borde kunna omfatta såväl personer som sarnrnanlever i heterosexuella som i homosexuella förhållanden.

6.4¶Övriga förslag

Vi föreslår också, i princip som konsekvenser av vårt förslag till lag om partnerskap, vissa ändringar i äktenskapsbalken och i brottsbalken.

Ändringarna i äktenskapsbalken innebär följ ande. Bestående partnerskap skall utgöra äktenskapshinder. Den skriftliga försäkran som de som vill ingå äktenskap skall avlägga vid hindersprövning skall omfatta även uppgifter om tidigare partnerskap. Vissa bestämmelser om rätt till äktenskapsskillnad när äktenskap har ingåtts trots att någon av makarna redan var gift utvidgas till att avse även den situationen när äktenskap har ingåtts trots att någon av makarna var partner. Efter hänvisning i lagen om partnerskap kommer motsvarande att gälla för partner.

Ändringen i brottsbalken innebär att kriminaliseringen av tvegifte i 7 kap. l § BrB utvidgas så att den överensstämmer med den ovan nämnda ändringen i äktenskapsbalken.

Internatio. 117

. . .

7¶Internationellt

privaträttsliga konsekvenser av en partnerskapslag

l Inledning

Vår strävan att särreglera partnerskapet i så liten utsträckning möjligt

som i förhållande till äktenskapet, medför att också de IP-rättsliga regler

som gäller för äktenskap och makar i största möjliga utsträckning bör bli tillämpliga på partnerskap och partner. I detta kapitel kommer vi att analysera IP-rättsliga konsekvenser av vårt förslag till lag partnerskap,

om PL, med denna utgångspunkt. Vi kommer dock först att beröra följderna av att vi inte kan räkna med att ett svenskt partnerskap kommer att erkännas i alla länder. Vi kommer därefter att presentera de svenska IPrättsliga författningar som är aktuella för partner. Slutligen kommer vi att redogöra för hur IP-regler om svensk myndighets behörighet, lagval

om och om erkärmande och verkställighet av utländska avgöranden skall tillämpas på frågor med anknytning till partnerskap.

Vi har redan i föregående kapitel behandlat vissa IP-rättsliga frågor, bl.a. när vi har redovisat våra överväganden såvitt avser utformningen

av ett anknytningvillkor vid ingående av partnerskap 6.2.2, tillämplig lag vid prövning av partnerskapshinder 6.2.3 och svensk domstols behörighet i mål om partnerskapsskillnad 6.25. De redan behandlade frågorna kommer vi därför inte att gå närmare in i detta kapitel.

Vi föreslår också att lagen 1987:813 om homosexuella sambor skall ersättas med en lag om sambor av samma kön. Det saknas uttrycklig IPrättslig reglering när det gäller sarnboförhållanden. Detta gäller såväl när samboma är av motsatt som av samma kön. Vårt förslag innebär således inga nya eller andra svårigheter än de redan finns.

som

7.2¶Andra länders

inställning

I dag är det endast Danmark och Norge har pannerskapslagstiftning.

som Vi bör kunna utgå från att ett svenskt partnerskap kommer att erkärmas i Danmark och Norge under i princip motsvarande förutsättningar som ett svenskt äktenskap erkänns där. Detta innebär bl.a. att ett svenskt partnerskap kommer att vara äktenskaps- och partnerskapshinder i Danmark och Norge och att dessa länder kommer att erkärma svensk part-

en nerskapsskillnad och även acceptera att ett svenskt partnerskap får rättsverkningar. Det kommer att fungera sätt för gifta.

samma som

118 Internatio.

. ..

Det är inte uteslutet att vissa andra länder kommer att erkärma ett partnerskap fullt ut och behandla det på väsentligen samma sätt som om man själv haft en lagstiftning om partnerskap.

Ett avståndstagande i andra länder kan ta sig olika uttryck och vara mer eller mindre långtgående. En variant kan komma att vara att man erkänner partnerskapet som rättsinstitut och att det ger rättsverkningar mellan partnema men att man inte ställer landets domstolar till förfogande för att åstadkomma en partnerskapsskillnad. Ett mer långtgående avståndstagande kan ta sig det uttrycket att man vägrar att medverka till att realisera rättsverkningar av ett partnerskap. l länder som intar en sådan attityd kan

ändå tänkas erkänna partnerskapet det sättet att man anser det man utgöra ett äktenskapshinder. I konsekvens härmed kan man då tänkas erkänna även en partnerskapsskillnad i den meningen att partnerskapet inte längre anses utgöra äktenskapshinder. Det mest långtgående avståndstagandet utgörs av ett fullt negligerande av partnerskapet vilket innebär att man helt jämställer en partner med en ogift person. Det kan även finnas andra varianter av avståndstagande än de nu nämnda.

Det är självklart av stor vikt för enskilda partner som flyttar utomlands eller som har egendom där att veta vilken ståndpunkt man kommer att inta till partnerskapet. Enligt vår bedömning går det inte att med tillförlitlighet uttala sig om detta. Det blir enbart fråga om spekulationer. Vad som är viktigt är att partner blir uppmärksammade på riskerna med att partnerskapet kan komma att vägras erkännande utomlands. Det går att genom avtal, testamente och andra rättshandlingar minska olägenheterna härav.

I detta sammanhang vill vi uppmärksamma vissa konventioner som omfattar förhållanden som rör partner.

De nordiska länderna har träffats överenskommelser på bl.a. det arvsrättsliga området. Med anledning härav har i Sverige utfärdats bl.a. lagen l935:44 om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare,

hade hemvist här i riket, m.m. och lagen 1935245 om kvarlåtenskap som efter hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge.

den som Avgöranden i Danmark, Finland och Norge som faller inom dessa två lagars tillämpningsområde erkärms och verkställs enligt lagen 1977:595

erkännande och verkställighet av nordiska domar pâ privaträttens om område.

I enlighet med dessa bestämmelser skall boutredning, bodelning och arvskifte efter i Norden bosatt nordisk medborgare äga rum i det land

en där den avlidne vid sin död hade hemvist och omfatta alla egendomsobjekt både inom och utom Norden. Domstolar och myndigheter i annat nordiskt land får då inte befatta sig med kvarlåtenskapen. Också eventuella tvister skall i princip upptas av domstol i det land där den avlidne hade hemvist.

Rätten till arv, rätt för make att sitta i oskiftat bo när bröstarvingar inte finns, underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen till arvinge eller efterlevande make, rätt för make boet utta egendom intill visst penningvärde, den

att ur s.k. basbeloppsregeln, och frågor med anknytning till testamente prövas

regel enligt lagen i det land där den avlidne vid dödsfallet hade som hemvist. Avgörande som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser

regel gälla i de övriga länderna. skall som

Intematio. 119

. . .

Konsekvenserna av den intemordiska arvsrättsliga regleringen blir att i de fall som en avliden partner hade hemvist i Finland eller i Island är svensk domstol och svenska myndigheter inte behöriga att befatta sig med de arvsrättsliga frågorna eller någon del av kvarlåtenskapen ens om den finns här. De arvsrättsliga frågorna skall prövas enligt finsk respektive isländsk lag. l dessa fall kan vi inte räkna med att rättsverkningama av partnerskapet kommer att beaktas.

Sverige har nyligen tillträtt 1988 års Luganokonvention mellan EG:s och EFTA:s medlemsländer. Konventionen är tillämplig privaträttens område med vissa närmare angivna undantag. Farniljerättslig underhållsskyldighet har inte undantagits från dess tillämpning. Konventionen reglerar såväl domstols behörighet som frågan om erkännande och verkställighet av avgöranden som faller inom dess tillämpningsområde. Den reglerar dock inte lagvalsfrâgan. Konventionen har hitills ratificerats av Sverige, Finland, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz och Storbritarmien. Andra EG/EFTA-stater väntas tillträda den inom den närmaste framtiden.

Till kategorin familjerättslig underhållsskyldighet får underhållsskyldighet till partner hänföras. Av de stater som hittills har tillträtt konventionen är det dock bara Norge som har partnerskapslagstiftning. Vi har anledning att utgå från att Norge kommer att anse konventionens bestämmelser tillämpliga även på frågan om underhållsbidrag till partner. Det innebär att norsk domstol kommer att anse sig behörig att ta upp tvister om underhåll i enlighet med bestämmelserna härom och att man kommer att erkänna och verkställa ett svenskt avgörande i en sådan fråga under förutsättning att villkoren härför är uppfyllda i övrigt.

Det är emellertid osäkert hur andra konventionsstater kommer att ställa sig till ett svenskt avgörande om underhållsbidrag till partner. Några stater kan tänkas erkänna och verkställa ett sådant avgörande. Andra stater kan dock inta den ståndpunkten att underhållskyldighet till partner inte är att anse som familjerättslig underhållsskyldighet och därför inte omfattas av konventionens bestämmelser. I Luganokonventionen finns också en s.k. ordre public-klausul artikel 27. Den ger konventionsstaterna möjlighet att vägra erkännande och verkställighet av ett avgörande som de i och för sig anser faller under konventionens tillämpningsområde om ett erkännande skulle anses uppebart oförenligt med grunderna för den statens rättsordning. Det är inte otänkbart att vissa konventionsstater skulle vägra att erkärma och verkställa en svensk dom om underhållsbidrag till partner under åberopande av ordre public.

Mellan Sverige och Schweiz har ingåtts en överenskommelse om erkännande och verkställighet av bl.a. vissa domar. De svenska bestämmelserna finns i lagen l936:79 om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz, SEVL. Lagen omfattar i princip alla civilrättsliga avgöranden.

I den utsträckning Luganokonventionen är tillämplig ersätter den reglerna i denna konvention.

På samma sätt som när det gäller Luganokonventionen är det osäkert om Schweiz kommer att erkänna och verkställa svenska avgöranden med

120 Internatio.

. . .

anknytning till partnerskap. Även i denna konvention finns möjlighet

en att vägra erkännande och verkställighet under hänvisning till principen

om ordre public artikel 4.

7.3¶Kort översikt över aktuella

författningar

Allmänna bestämmelser pâ äktenskapsrättens område finns i lagen 1904:26 s. 1 om vissa internationella rättsförhállanden rörande äktenskap och fönnynderskap, IÄL, och i lagen 1990:272 vissa internationella

om frågor rörande makars förrnögenhetsförhâllanden, nedan kallad 1990 års lag. Pâ arvsrättens område finns lagen 1937:81 om internationella rättsförhâllanden rörande dödsbo, IDL. De allmänna bestämmelserna gäller i förhållande till alla stater.

Förutom dessa allmänna betärnrnelser finns olika författningar som har tillkommit efter internationella överenskommelser. Dessa konventionsbaserade regler gäller i princip endast mellan konventionsstatema och tar över de allmänna bestämmelserna i den män det föreligger en konflikt mellan systemen.

Några av dessa författningar har vi redan berört; de internordiska arvsrättsliga lagarna, lagen 1977:595 om erkännande och verkställighet av nordiska domar privaträttens områden, lagen 1932:540 om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge, lagen 1992:794 med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen och lagen 1936:79 om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz, SEVL.

Mellan de nordiska länderna har träffats en överenskommelse på äktenskapsrättens omrâde. De svenska bestämmelserna finns i förordningen 1931:429 om vissa internationella rättsförhállanden rörande äktenskap, adoption och förrnynderskap, NÄF. Tillämpligheten denna förordning

av på partnerskap har uttryckligen undantagits i 2 kap. 4 § PL se avsnitt 6.2.10.

De nordiska länderna har träffat en särskild överenskommelse om indrivning av underhâllsbidrag till bl.a. make. Med stöd denna

av överenskommelse har utfärdats lagen 1962:512 om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge och kungörelsen 1962:514 ang. indrivning i Danmark, Finland, Island eller Norge av underhållsbidrag.

Sverige har också tillträtt Haag-konventionen den 2 okt. 1973 och på grund härav utfärdat lagen 1976:108 om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhällsskyldighet. De avgöranden som lagen omfattar är bl.a. domar om underhâllsbidrag till make.

Slutligen kan nämnas den konventionsbaserade lagen 1973:943 om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader.

7.4¶Svenska domstolars och

myndigheters handläggning

7.4. 1 Inledning

De typiska frågor som kan uppstå för svenska domstolars och myndigheters vidkommande är i vilken utsträckning är behörig att uppta

man en viss fråga med anknytning till partnerskap till behandling och, i de fall man är behörig, enligt vilket lands lag man skall pröva frågan. Det kan även bli aktuellt att ta ställning till erkärmande och verkställighet av utländska avgöranden som har anknytning till partnerskap.

7.4.2 Svensk domstols behörighet

Frågan om när svensk domstol är behörig att pröva en fråga med anknytning till partnerskap kommer knappast att vålla några komplikationer. De bestämmelser och den praxis som gäller för äktenskapets del kommer som huvudregel att tillämpas även på partnerskapet.

Svensk behörighet vid ingående av partnerskap anges i l kap. PL. Behörigheten i fråga om partnerskapsmål anges i samma kapitel genom en hänvisning till äktenskapsmål.

I övrigt är bestämmelser om svensk domstols behörighet i tvister som rör äktenskapet att anse som sådana bestämmelser med anknytning till äktenskap som skall tillämpas på motsvarande sätt för partnerskap om inte undantagsreglema ger anledning till annat.

I Luganokonventionen finns sådana regler vad gäller tvister om underhållsskyldighet. I 1990 års lag finns bestämmelser om svensk domstols behörighet i tvister om makars förmögenhetsförhållanden. Slutligen finns också behörighetsregler i NÄF, vilka dock undantas 2 kap. 4 § PL.

genom

I den mån bestämmelser om svensk behörighet saknas får rättspraxis i motsvarande äktenskapsrättsliga tvister tillämpas.

Konsekvensen av dessa bestämmelser för partnerskapets del blir att det alltid finns en behörig domstol för att pröva en ansökan om partnerskapsskillnad. Det torde också finnas en behörig domstol i Sverige för att avgöra andra frågor med anknytning till partnerskap i den utsträckning det finns ett befogat intresse av en svensk dom i saken.

7.4.3¶Lagvalsfrågan

I PL stadgas uttryckligen att svensk lag skall tillämpas frågan rätten

om att ingå partnerskap. Genom hänvisningen till äktenskapsmål i PL görs bestämmelserna i lÄL lagval vid äktenskapsskillnad tillämpliga.

om

Lagvalsregler i mål om underhåll till make regleras av praxis. Sådana regler finns, vad gäller mål om makars förmögenhetsförhållanden, i 1990 års lag. Genom 2 kap. 1 § PL kommer dessa lagvalsregler att få motsvarande tillämpning på partnerskapet vare sig man väljer att betrakta dessa

122 Internatio.

. . .

bestämmelser som rättsverkningar av äktenskap eller som bestämmelser med anknytning till äktenskapet. Lagvalsbestämmelsema i NÄF undantas genom 2 kap. 4 § PL.

Lagvalsregler finns också för arvsrättsliga situationer. Dessa regler blir utan särskild hänvisning i PL tillämpliga på arvsrättsliga frågor när den avlidne var partner.

I många fall innebär lagvalsreglema att den svenska domstolen skall tillämpa svensk lag. Så är i allmänhet fallet vid prövningen av förutsättningarna för pannerskapsskillnad 3 kap. 4 § första stycket IÄL, vid prövningen av rätten till atv efter en svensk medborgare l kap. l § IDL, vid prövningen av ett mål om partnerskapets fönnögenhetsrättsliga rättsverkningar när parterna har hemvist i Sverige 4 § 1990 års lag eller ett yrkande om underhållsbidrag när parterna har hemvist i här.

I en del fall kan parterna ha träffat avtal om att svensk lag skall vara tillämplig. Bestämmelserna i exempelvis 1990 års lag gör det möjligt för partner eller blivande partner att avtala om vilket lands lag som skall vara tillämplig deras förmögenhetsförhâllanden. Avtalet kan träffas före eller under bestående partnerskap och även inför en förestående bodelning och mellan en efterlevande partner och en avliden partners rättsinnehavare.

I dessa fall uppstår inga särskilda svårigheter.

I en del situationer kan emellertid en lagvalsregel utpeka en främmande rättsordnings regler som de som skall tillämpas. Om dansk eller norsk lag skall tillämpas enligt en sådan lagvalsregel innebär detta inte några andra problem än de som skulle ha uppstått i en motsvarande äktenskapsrättslig situation.

Om den utpekade rättsordningen är en rättsordning som saknar partnerskap kan man möjligen hävda att det saknas materiella regler för att lösa den uppkomna tvisten. Det finns emellertid ingen anledning att inte även i dessa fall anse att huvudregeln i 2 kap. l § PL gäller. Svensk domstol bör i konsekvens härmed tillämpa den utländska rättsordningens bestämmelser om motsvarande fråga för äktenskapets del.

Om således en av två utländska medborgare som är bosatta här och har ingått partnerskap med varandra avlider, skall rätten till arv efter den avlidne prövas enligt lagen i det land där han var medborgare l kap. l § IDL. I en process vid svensk domstol där den efterlevande partnern gör gällande sin arvsrätt i egenskap av partner bör svensk domstol kunna tillämpa den utländska rättordningens bestämmelser om makes arvsrätt.

Tillämpningen av en utländsk lag kan dock i vissa fall orsaka problem, nämligen när den utländska rättsordningens bestämmelser är könsrelaterade. Exempelvis kan det förekomma att utländska rättsordningar favoriserar kvinnan när det gäller bestämmelser om underhållsbidrag. I denna situation kan ledning hämtas av den principiella inställning som redovisas i 2 kap 3 § PL, dvs. att uppenbarligen könsrelaterade bestämmelser inte skall tillämpas på partnerskap. Det underhållsbidrag som döms ut till en partner kan, med ledning av denna princip, utgå efter en minimistandard, och således bestämmas efter de principer enligt vilka underhållsbidrag minst skall utges enligt den främmande rättsordningens regler. Hur denna och liknande frågor skall lösas får emellertid lämnas rättstillämpningen.

Intematio. 123

. ..

Vi vill framhålla att de nu påpekade svårigheterna inte är unika. Den svenska IP-rätten utgör inte något heltäckande system. Det är inte ovanligt att svenska domstolar i internationella sammanhang ställs inför tolkningsoch tillämpningsproblem därför att de materiella reglerna i en främmande rättsordning är annorlunda än de svenska eller därför att vissa rättsinstitut saknas i den främmande rättsordningen.

7.4.4 Erkännande av utländska avgöranden

I partnerskapslagen finns en uttrycklig föreskrift om erkännande av partnerskap hänvisning till IÄL.

genom

I övrigt får erkännandebestämmelser anses som bestämmelser med anknytning till äktenskap som skall tillämpas partnerskap.

Allmänna bestämmelser om erkännande av utländska äktenskapsskillnader finns i IÄL. Dessa bestämmelser kompletteras de konventions-

av baserade bestämmelserna i i 22 § NÄF och i lagen 1973:943

om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader. Vi har, på tidigare anförda skäl, valt undanta NÄF från tillämpning på

att partnerskap. Bestämmelserna i 1973 ärs lag kommer däremot att bli tillämpliga.

Sverige kommer i princip att erkänna partnerskapsskillnader som har meddelats i annat land.

Avsikten är att de närmare föreskrifter som finns meddelade i 1973 års lag och IÄL beträffande äktenskapsskillnader skall tillämpas även på partnerskapsskillnader.

Andra avgöranden som det kan bli aktuellt att ta ställning till är avgöranden om underhållsbidrag till partner, avgöranden om partnerskapets förmögenhetsrättsliga rättsverkningar och arvsrättsliga avgöranden. Huvudregeln beträffande erkännande och verkställighet av utländska avgöranden som inte gäller statusfrågor är att detta kräver uttryckligt författningsstöd.

Samtliga författningsbestämmelser om erkännande och verkställighet av avgöranden med anknytning till äktenskap skall tillämpas på motsvarande avgöranden med anknytning till partnerskap. Undantaget utgörs av bestämmelsen i 22 § NÄF.

Sådana bestämmelser finns i övrigt i lagen 1976: 108 om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet, lagen 1962:512 om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge, lagen 1992:794 med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen, SEVL, lagen 1977:595 om erkännande och verkställighet av nordiska domar privaträttens område och IDL.

Ekonomiska 125

8¶Ekonomiska konsekvenser

8.1

Inledning

De ekonomiska konsekvenserna av en partnerskapslag är svåra att överblicka. Detta beror på flera faktorer. En sådan är att det är oklart hur många par som kommer att vilja registrera sig. En annan är att den ekonomiska situationen för dem som kan tänkas ingå partnerskap är okänd varför det är osäkert hur bl.a. olika bidragsformer skulle påverkas. En partnerskapslag skulle enligt vår uppfattning sannolikt också få inte

en obetydlig attitydpåverkande effekt. De ekonomiska konsekvenserna

av denna effekt är svårbedömbara.

Även konsekvenserna av vårt förslag till lag om sambor av samma kön

i praktiken en utvidgning av lagen 1987:813 om homosexuella sambor - är svåra att bedöma.

8.2 till om

Förslaget lag partnerskap

Som inledningsvis nämnts är det oklart hur många par som kan tänkas ingå partnerskap. Det har gjorts olika antaganden om hur många personer i Sverige som är homosexuella och hur många av dem som lever i fasta parförhållanden. Dessa siffror är emellertid osäkra. Även hade

om man kunnat få fram tillförlitliga uppgifter om dessa gruppers storlek går det ändå inte att göra ett någorlunda säkert antagande om hur många som vill eller kan ingå partnerskap. Under de första tre månaderna som den danska loven om registreret partnerskab var i kraft, oktober december 1989, lät

totalt 324 par registrera sitt partnerskap. Under 1990 ingicks 428 pannerskap. Under de tre första åren av lagens existens ingicks totalt knappt l 500 partnerskap. Mot bakgrund av dessa uppgifter är det ett rimligt antagande att antalet ingågna partnerskap i Sverige skulle bli för-

av hållandevis begränsad omfattning.

Införandet av en partnerskapslag skulle komma att dra med sig vissa kostnader av engångsnatur. Vad vi närmast tänker på är den tekniska anpassning av folkbokföringen m.m. som en partnerskapslag skulle föra med sig.

Den ökning av de löpande administrativa kostnaderna som vårt förslag skulle föra med sig torde dock, med hänsyn till de förhållandevis få partnerskap som kan förväntas ingås varje år, vara försumbara. En del av

126 Ekonomiska.

. . .

dessa kostnader är hänförliga till hindersprövningen och registreringsförfarandet. Eftersom vi föreslår att samma regler och samma förfarande skall tillämpas som vid hindersprövning för äktenskap respektive för borgerlig vigsel torde en eventuell kostnadsökning avseende dessa områden ligga inom ramarna för den variation som kan finnas beträffande vigselfrekvensen.

Erfarenheterna från Danmark visar att, jämfört med äktenskap, förhållandevis partnerskap har upplösts genom partnerskapsskillnad, se avsnitt 5.2.4. Det är dock osäkert vilka slutsatser man kan dra av dessa uppgifter eftersom lagen har varit i kraft under så kort tid. Vi anser dock att det finns skäl att anta att en eventuell måltillströmrnning till domstolarna avseende sådana mål och ärenden skulle bli mycket måttlig.

Inför införandet av den s.k. homosexlagen uttalades farhågor för att domstolarnas arbetsbelastning skulle ökas i avsevärd omfattning på grund av de bodelningstvister m.m. som kunde bli aktuella som en följd av lagen. Erfarenheterna visar emellertid att så inte blev fallet. Det finns därför knappast anledning att anta att tvister i övrigt som har anknytning till partnerskap skulle bli särskilt frekventa.

När det gäller ekonomiska konsekvenser i övrigt av en partnerskapslag är det mycket svårt att göra ens kvalificerade gissningar. Dels är det, som tidgare nämnts, svårt att uppskatta hur många partnerskap som skulle ingås. Dels finns det inga officiella uppgifter om under vilka ekonomiska och sociala förhållanden som de personer lever, som kan förväntas ingå partnerskap.

Vårt förslag i den del det innebär att äktenskapets rättsverkningar kommer att bli tillämpliga även partner, kommer i vissa fall att medföra att de offentliga utgifterna minskar eller de offentliga inkomsterna ökar inom vissa områden. Ett sådant område är den allmänna pensioneringen. Å andra sidan finns områden där utgifter kan komma att öka. Ett

statens sådant område är efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringsontrådet. Sedan finns det vissa områden där det inte går att säga hur utfallet totalt sett kommer att bli eftersom detta beror på vilka ekonomiska villkor som personerna i fråga lever under. Ett sådant område är föräldraförsäkringen.

En partnerskapslag skulle sannolikt komma att medföra att öppenheten till homosexualitet och homosexuella ökar. Vidare kan en partnerskapslag komma att främja stabilare parförhållanden bland homosexuella. Dessa förhållanden skulle kunna få positiva hälsoeffekter. l vart fall sikt finns det därför anledning anta att såväl de offentliga utgifterna som har direkt samband med hälso- och sjukvård som mer indirekta kostnader i form av inkomstbortfall m.m. skulle minska som en följd av en partnerskapslag.

8.3¶Förslaget till lag om sambor av samma kön

Vårt förslag i denna del skulle inte komma att medföra några omedelbara kostnader eftersom förslaget inte förutsätter något administrativt för-

Ekonomiska 127

farande. Beträffande kostnadseffektema i övrigt föreligger

i princip samma osäkerhetsfaktorer som när det gäller effekterna av en partnerskapslag.

8.4¶Vår samlade

bedömning

Som framgått av tidigare avsnitt är det oerhört vanskligt att göra en tillförlitlig bedömning av de ekonomiska konsekvenserna av vårt förslag. Detta gäller såväl för de enskilda lagförslagen som för förslaget i dess helhet. Vår bedömning är dock att förslaget, både kort och i synnerhet

lång sikt, totalt sett skulle innebära offentliga besparingar antingen i form av minskade utgifter eller ökade inkomster.

speciaL... 129

9

Specialmotivering

1

Inledning

Värt förslag innebär att det införs en lag om partnerskap, PL, och lag

en om sambor av samma kön samt att vissa ändringar görs i äktenskapsbalken och brottsbalken. Lagen om sambor samma kön föreslås ersätta lagen 1987:813 om homosexuella sambor. Samtliga bestämmelser är tänkta att träda i kraft samtidigt.

9.2 till om

Förslaget lag partnerskap

Lagförslaget innehåller två kapitel. I det första finns bestämmelser om partnerskaps ingående och upplösning. I det andra finns bestämmelser om partnerskaps rättsverkningar. Vi har valt samma lagstiftningsteknik som finns i de danska och norska motsvarande lagarna, dvs. vi har i stor utsträckning hänvisat till motsvarande bestämmelser för äktenskap och gjort undantag från dessa bestämmelser i de fall där vi har ansett det nödvändigt eller lämpligt. Att vi har valt denna lagstiftningsteknik har flera skäl. Den huvudsakliga anledningen är att flertalet av de regler som gäller för äktenskap och makar föreslås gälla även för partnerskap och partner. Avsikten är också att den praxis som finns på äktenskapsrättens område skall kunna tillämpas på motsvarande frågor för partnerskapets del.

1 kap. Partnerskaps ingående och upplösning

Partnerskap

1 § Partnerskap ingås mellan två personer av samma kön. De som

har ingått partnerskap med varandra är partner.

Bestämmelsen är en direkt översättning av motsvarande regel i äktenskapsbalken 1 kap. 1 § ÄktB. Genom bestämmelsen fastslås att partnerskap kan ingås utan krav pâ hushâllsgemenskap, sexuell relation eller sexuell läggning och att fler än två personer inte kan ingå partnerskap med varandra. Även partnerskapet således står öppet för goda vänner

om t.ex. eller avlägsna släktingar av samma kön, är det tänkt för homosexuella par.

130 Special.

. ..

2 § Partnerskap upplöses genom den ena partnerns död eller genom

partnerskapsskillnad.

Denna bestämmelse l kap. 5 § ÄktB.

motsvaras av

Partnerskapshinder

3 § Partnerskap får ingås endast om en av personerna antingen är

svensk medborgare med hemvist i Sverige eller utländsk

medborgare med hemvist här efter en bosättning som har varat

i minst två år.

Denna paragraf får anses vara en bestämmelse om svensk myndighets behörighet att förrätta partnerskapsregistrering. Av praktiska skäl, för att bedömningen av dess uppfyllelse skall ske inom ramen för hindersprövningen, har den konstruerats som ett partnerskapshinder. Bestämmelsen, som saknar motsvarighet för äktenskapets del, innebär att minst en av dem som vill ingå partnerskap skall ha viss anknytning till Sverige. Beträffande våra närmare överväganden vid utformningen av denna bestämmelse hänvisar vi till avsnitt 6.2.2, "Ett anknytningsvillkor".

Det torde i flertalet fall inte möta några problem att avgöra frågan om någons medborgarskap. I de fall en person har dubbelt medborgarskap torde han alltid kunna åberopa ett svenskt medborgarskap.

l 7 kap. 3 § lagen l904:26 s. l om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och fönnynderskap, likställs en statslös person med medborgare i den stat där han har hemvist eller, om han saknar hemvist, där han har sin vistelseort och politisk flykting med medborgare i den stat där han har hemvist. Denna likställdhetsregel bör komma till användning även vid prövningen av villkoren i förevarande paragraf.

Innebörden av begreppet hemvist kan variera beroende på i vilket sammanhang det används. Den definition av hemvistbegreppet, som år 1973 infördes i 7 kap. 2 § ovan nämnda lag, utformades för att komma till användning inom den internationella familjerätten. Definitionen anger att den är bosatt i viss stat skall anses ha hemvist där, om bosätt-

som en ningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande. Detta hemvistbegrepp, som är avsett att komma till användning även vid prövningen enligt 1 kap. 3 § PL, behandlas utförligt i bl.a. SOU 1987:18.

4 § Partnerskap får inte ingås om det föreligger ett hinder som

motsvarar något av dem som finns i 2 kap. åktenskapsbalken.

Rätten att ingå partnerskap prövas enligt svensk lag.

De äktenskapshinder som paragrafen hänvisar till är underârighet, nära släktskap, bestående äktenskap och, efter följdändring i äktenskapsbalken, bestående partnerskap. Dessa hinder har behandlats i avsnitt 6.2.

Special,... 131

Den som är under 18 år får inte ingå äktenskap utan tillstånd av länsstyrelsen i det län där den underårige har sin hemvist. För det fall den underårige saknar hemvist i Sverige, faktisk eller fonnell, saknas uttrycklig bestämmelse om vem som är behörig att pröva dispensen ansökan. Dispensansökan prövas i sådana fall regeringen Tottie, av Äktenskapsbalken och promulgationslag Stockholm 1990, 53. m.m., s. En dispensansökan om ingående partnerskap skall således prövas av av länsstyrelsen i det län där den underårige har sin hemvist eller, han om saknar hemvist i Sverige, av regeringen. En ansökan om att ingå partnerskap med ett halvsyskon prövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Vid denna prövning torde man kunna göra överväganden görs vid samma som en motsvarande prövning för ingående av äktenskap, och har sin grund som i de etiska synpunkter som redovisats i avsnitt 6.2.1. En partnerskapsregistrering blir giltig även ett pannerskapshinder om senare konstateras. Om det förelegat ett absolut släktskapshinder eller om någon av partnema var gift eller partner kan dock partnerskapet upplösas, jfr 5 kap. 5 § ÄktB. Av andra stycket i denna bestämmelse framgår att de i svensk lag angivna partnerskapshindren alltid skall tillämpas, således någon även om av de blivande partnema är utländsk medborgare avsnitt 6.2.3.

Prövning av partnerskapshinder

5 § Innan partnerskap ingås skall prövas det finns något hinder om mot partnerskapet.

6 § Vid prövningen tillämpas de bestämmelser i 3 kap. och 15 kap. äktenskapsbalken som gäller för förfarandet vid prövning av âktenskapshinder.

Den huvudsakliga innebörden av bestämmelserna är att hindersprövning för partnerskap och eventuella överklaganden beslut i samband därmed av sker enligt samma regler som gäller för hindersprövning för äktenskap. Detta innebär att hindersprövningen skall göras av Skattemyndigheten i det län där någon av parterna är folkbokförd eller, om ingen av dem är folkbokförd här i landet, i det län där någon av dem vistas. En begäran om hindersprövning skall göras av parterna gemensamt hos valfri skattemyndighet eller allmän försäkringskassa 3 kap. l § ÄktB. Den varken som är eller skall vara folkbokförd här i landet skall vid hindersprövningen om möjligt visa upp ett intyg av utländsk myndighet om sin behörighet att ingå partnerskapet 3 kap. 2 § första stycket ÄktB. Detta intyg behöver emellertid, eftersom hindersprövningen alltid skall ske enligt svensk lag, inte innehålla annat än uppgifter om ålder, civilstånd och släktförhållanden. Om det fordras särskilt tillstånd till partnerskapet på grund av underårighet eller nära släktskap skall sådant uppvisas vid hindersprövningen 3 kap. 2 § andra stycket ÄktB. Vid hindersprövningen skall parterna skriftligen avge en försäkran

132 Special.

. . .

3 kap. 3 § ÄktB. Enligt förordningen 1987:1015 försäkran vid

om hindersprövning, faställer Riksskatteverket formulär för den försäkran som blivande makar skall avge vid hindersprövning. Vårt förslag till lag om partnerskap sammantaget med den föreslagna ändringen i äktenskapsbalken innebär att nytt formulär får utarbetas för hindersprövning för äktenskap och för partnerskap.

Finner Skattemyndigheten att det inte finns något hinder mot partnerskapet, skall myndigheten begäran av parterna utfärda intyg om detta 3 kap. 4 § ÄktB. Detta beslut får överklagas hos länsrätten 15 kap. 2 § ÄktB.

I 15 kap. l och 4 §§ ÄktB finns bestämmelser handläggningen i

om länsstyrelsen av ansökan om dispens för ingående av äktenskap när en blivande make är underårig och hur ett sådant beslut överklagas. Dessa bestämmelser får motsvarande tillämpning vid en ansökan om dispens för ingående av partnerskap.

Någon särskild bestämmelse om förfarandet vid prövningen av anknytningsvillkoret har vi inte bedömt vara nödvändig. Typiskt sett framgår de uppgifter som behövs för prövningen av folkbokföringen. Om så inte skulle vara fallet får Skattemyndigheten begära kompletteringar av personen i fråga. Han eller hon har sedan att tillhandahålla begärda handlingar och upplysningar. Ett förfarande enligt dessa riktlinjer kan sägas följa av allmänna principer.

Partnerskapsregistrering

7 § Partnerskap ingås genom registrering i närvaro av släktingar

eller andra vittnen.

8§ Vid registreringen tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 2 §

äktenskapsbalken på motsvarande sätt.

Förfarandet vid partnerskapsregistrering föreslås motsvara förfarandet vid borgerlig vigsel. Parterna skall således vara samtidigt närvarande. De skall var för sig på fråga av förrättaren förklara att de samtycker till partnerskapet. Förrättaren skall därefter förklara att de är partner.

I förordningen 1987:1019 med närmare föreskrifter om vigsel som förrättas av domare eller särskilt förordnad Vigselförrättare, finns föreskrifter om vilka ord vigselförrättaren skall rikta till mannen och kvinnan. Motsvarande förordning bör utfärdas för partnerskapsregistrering.

9 § Behörig registreringsförrättare är lagfaren domare i

att vara

tingsrätt eller den som länsstyrelsen har förordnar.

Denna bestämmelse som är behörig att förrätta partnerskaps-

anger vem registrering. Den medför dock inte någon skyldighet att genomföra förrättningama. Vad gäller vigsel framgår skyldigheten att viga av under föregående paragrafer nämnda 1987 års förordning. Motsvarande förordningsregler behövs även för partnerskapet; detta för att garantera att

Special. 133

. . .

den som vill och har rätt att ingå partnerskap också skall få tillfälle att göra det.

10 § För partnerskapsregistrering gäller i övrigt bestämmelserna i

4 kap. 7 och 8 §§ äktenskapsbalken samt föreskrifter

som

meddelas av regeringen.

Beslut omförrättande av partnerskapsregistrering överklagas

enligt bestämmelserna i 15 kap. 3 och 4 §§ äktenskapsbalken.

Beträffande internationella förhållanden rörande partner-

skapsregistrering gäller 1 kap. 4 9 §§ lagen 1904:26 s. 1 om

-

vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap.

Hänvisningarna i första stycket innebär att registreringsförrättaren skall förvissa sig om att hindersprövning har skett inom fyra månader före den planerade partnerskapsregistreringen och att inget hinder har framkommit. Efter partnerskapsregistreringen skall registreringsförrättaren genast till partnema överlämna ett bevis om partnerskapsregistreringen och sända underrättelse om partnerskapsregistreringen till den skattemyndighet som har gjort hindersprövningen.

Regeringen medges här vidare rätt att utfärda behövliga föreskrifter för partnerskapsregistrering; se bl.a. motiveringen under föregående tvâ paragrafer.

Hänvisningen i andra stycket innebär att beslut av partnerskapsförrättare kan överklagas till länsstyrelsen vilkens beslut kan överklagas till kanunarrätten.

Hänvisningen i tredje stycket till l kap. 8 och 9 §§ i lagen 1904:26 s. 1 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap innebär att partnerskapsregistrering inför svensk myndighet sker enligt svensk lag samt att utomlands ingångna partnerskap erkänns här under vissa förutsättningar. Hänvisningen till 1 kap. 5 och 6 §§ i 1904 års lag innebär att regeringen får utfärda bemyndiganden att förrätta pannerskapsregistreringar utomlands enligt svensk lag och i Sverige enligt utländsk lag. Beträffande våra överväganden i sistnämnda avseenden hänvisar vi till avsnitt 6.2.4, "Ingående av partnerskap

Partnerskapsskillnad m.m.

1l § Bestämmelserna i 5 kap. äktenskapsbalken gäller även för part-

nerskapsskillnad.

Samma regler gäller för partnerskapsskillnad som för äktenskapsskillnad. Bestämmelserna innebär i korthet att partnema, om de är överens och ingen av dem varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under den partnems vårdnad eller om de redan levt åtskilda i två år, kan få partnerskapsskillnad omedelbart efter ansökan. Detsamma gäller om partnerskapet har ingåtts i strid mot vissa partnerskapshinder. I andra fall

134 Special.

föregås partnerskapsskillnaden av en betänketid på minst sex månader. När en dom partnerskapsskillnad vinner laga kraft är partnerskapet upplöst.

12 § Mål om partnerskapsskillnad och mål där talan förs om faststäl-

lelse att ett partnerskap består eller inte består âr partnerskapsmål. Bestämmelser för äktenskapsmál gäller även för partnerskapsmâl.

I 14 kap. ÄktB finns särskilda bestämmelser rättegången i äktenskaps-

om mål. Dessa rättegângsbestämmelser blir tillämpliga även på partnerskapsmål.

Även de allmänna internationellt privaträttsliga bestämmelserna

om äktenskapsmål, 3 kap. 1 5 och 10 12 §§ lagen 1904:26 s. 1 om

- vissa internationella rättsförhâllanden rörande äktenskap och förmynderskap, blir tillämpliga på partnerskapsmål. Betämmelsema i förordningen 1931:429 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap skall dock inte tillämpas. Detta framgår av 2 kap. 4 § PL. För våra närmare överväganden beträffande detta undantag hänvisar vi till avsnitt 6.2.10.

I 14 kap. 6 § ÄktB regleras domstolens underrättelseskyldighet till makarna i de fall betänketid behövs. Närmare föreskrifter om hur denna underrättelseskyldighet skall fullgöras finns i förordningen 1983:490 om skyldighet för domstol att lämna uppgifter beträffande äktenskapsskillnader m.m. I samma förordning finns bestämmelser om domstols underrättelseskyldighet när domstolen har avgjort ett mål varigenom ett äktenskap har upplösts eller en vigsel har förklarats ogiltig eller när en domstol har meddelat beslut att ett i främmande stat meddelat beslut om upplösning av ett äktenskap skall gälla i Sverige.

I förordningen 1987:1022 om äktenskapsregistret föreskrivs vidare en skyldighet för domstol att underrätta SCB om bl.a. vissa domar och beslut i äktenskapsmål.

Även nämnda förordningsbestämmelser får motsvarande tillämplighet

nu på partnerskap.

13 § Parmerskapsmdl får alltid tas upp av svensk domstol om part-

nerskapet har ingåtts här.

De internationellt privaträttsliga reglerna kan medföra att svenska domstolar inte är behöriga att skilja makar som gift sig i Sverige. Detta innebär inga särskilda svårigheter för makarna, eftersom de i sådant fall kan få en äktenskapsskillnad till stånd i ett annat land som de har starkare anknytning till.

För partnerskapet är situationen en annan. Förutom Sverige kan endast Danmark och Norge för närvarande förväntas stå till tjänst med partnerskapsskillnader. Bakgrunden till bestämmelsen är således att svensk lag måste garantera att partnerskap som ingåtts här också kan upplösas.

2 kap. Partnerskapets rättsverkningar

l § Ett partnerskap har samma rättsverkningar som ett äktenskap

med de undantag som anges i 2 4 §§.

-

Bestämmelser med anknytning till äktenskap och makar till-

lämpas på motsvarande sätt för partnerskap och partner om inte

undantagsreglerna i 2 4 §§ ger anledning till annat.

-

Första stycket av denna bestämmelse lägger grunden för partnerskapets innebörd. Bortsett från undantagen i följande paragrafer innebär det att alla äktenskapets rättsverkningar också skall gälla för partnerskapet.

Med äktenskapets rättsverkningar avses inte bara sådana som får effekt under äktenskapets bestånd utan också rättsverkningar som får betydelse i samband med att äktenskapet upplöses och därefter. Bestämmelsen inriktar sig inte enbart på rättsverkningar som framgår av lag utan också

sådana som emanerar från författningar av lägre dignitet.

Andra stycket i denna bestämmelse lägger fast huvudregeln att författningar eller delar av författningar som något sätt har samband med ett bestående eller upplöst äktenskap skall motsvarande tillämplighet på ett bestående eller upplöst partnerskap. Härmed avses även regler av mer eller mindre rent administrativ karaktär, exempelvis sådana som gäller domstolars, myndigheters och enskildas skyldigheter att lämna upplysningar i olika sammanhang.

Den valda lagstiftningstekniken innebär att i princip alla regler med anknytning till äktenskap ska tillämpas på partnerskap. Det saknas därför anledning att göra distinktioner mellan äktenskapets egentliga rättsverkningar och andra bestämmelser med anknytning till äktenskapet.

Vi har inte bedömt det vara möjligt att uttömmande ange exakt vilka bestämmelser paragrafen omfattar. I bilaga "Äktenskapets

som rättsverkningar, en inventering", finns ett antal författningar redovisade som innehåller bestämmelser med anknytning till äktenskap. l bilaga "Äktenskapets rättsverkningar presentation", finns redogörelse för

- en en några av de mer centrala bestämmelserna. l slutet på varje kapitel finns en kort kommentar där vi anger i vilken omfattning en viss effekt eller bestämmelse är avsedd att omfattas även av partnerskapet.

Tillämpningen av lagen 1987:232 om sarnbors gemensamma hem, sambolagen, är begränsad till de samboförhållanden där samboma är ogifta 1 §. Annorlunda uttryckt är en av äktenskapets rättsverkningar att bestående äktenskap utesluter sambolagens tillämpning. Av förevarande bestämmelse i PL följer att även det förhållandet att någon av parterna i ett samboförhållande är partner, utesluter tillämpningen av bestämmelserna i sambolagen på detta samboförhållande. Av l § i vårt förslag till lag om sambor av samma kön följer att sambolagen inte heller omfattar sambor av samma kön som år gifta eller partner.

Det finns även andra bestämmelser vars tillämpning sambor förutsätter att samboma är ogifta. lnte heller i dessa fall får satnboma vara partner. Här kan nämnas betämmelsema om hyra i jordabalken 12 kap. l § fjärde stycket JB, samtliga bestämmelser i ärvdabalken 3 kap. 7 §

136 Special.

. ..

fjärde stycket ÄB och bestämmelserna i lagen 1941:416 arvsskatt

om och gåvoskatt 3 a § AGL.

l 2 kap. 4 § äktenskapsbalken stadgas att den som är gift inte får ingå nytt äktenskap. Även bestämmelser är ett uttryck för rättsverk-

denna en

ning av äktenskapet, nämligen att bestående äktenskap är äktenskapshinder. I 7 kap 1 § brottsbalken kriminaliseras ett förfarande i strid mot nämnda stadgande.

Redan av PL följer således att bestående äktenskap eller partnerskap utgör äktenskaps- och partnerskapshinder. Även kriminaliseringen

av ett förfarande i strid mot nämnda hinder följer av PL. Det torde därför i och för sig inte vara nödvändigt med uttryckliga bestämmelser i äktenskapsbalken eller brottsbalken att vad som där gäller för makar även gäller för partner. Äktenskapsbalkens och brottsbalkens bestämmelser får emellertid anses så centrala att vi har bedömt det lämpligt med uttryckliga föreskrifter i dessa avseenden, se avsnitt 9.4 och 9.5.

På flera ställen i ÄktB registrering skall ske förhållanden

anges att av som har samband med rättsverkningama av ett äktenskap. Det gäller naturligtvis först och främst uppgifter om ingâgna och upplösta äktenskap

skall registreras inom folkbokföringen 18 kap. 5 § ÄktB. Bland som andra förhållanden eller handlingar som ska eller kan registreras kan nämnas äktenskapsförord, gåvor mellan makar, anmälan om bodelning under äktenskap och bodelningshandling 7 kap. 3 § tredje stycket, 8 kap. 1 § andra och tredje stycket, 9 kap. 1 § andra stycket och 13 kap. 6 § ÄktB. Dessa uppgifter in i äktenskapsregistret efter underrättelse från

tas tingsrätt 16 kap. 1 § ÄktB och förordningen l987: 1022 äktenskaps-

om registret. De nu nämnda bestämmelserna, liksom övriga bestämmelser i 16 kap. ÄktB reglerar förfarandet vid registreringsärenden, omfattas

som av förevarande bestämmelse.

Det finns ytterligare ett antal författningsreglerade register som innehåller uppgifter som har samband med äktenskap. Här kan nämnas det statliga person- och adressregistret SPAR, utsökningsregistret och skatteregister. Bestämmelser om dessa register finns dels i datalagen 1973:289, dels i olika registerförfattningar. I flera av dessa författningar anges att registren skall eller får innehålla uppgifter om en persons civilstånd eller make 3 § förordningen 1981:4 om det statliga personoch adressregistret, 4 § utsökningsregisterlagen l986:617 och 5 och 8 §§ skatteregisterlagen l980:343. Vad som i denna typ av författningar sägs om make ska gälla även partner.

1 flera författningar finns som nämnts begreppet "civilstând Ingenstans finns en definition av detta begrepp. Det får emellertid anses ligga i sakens natur att med "civilstånd" avses om en person är ogift, gift, frånskild eller änka/änkling. Även uppgift någon är eller f.d.

en om att partner partner får anses som en uppgift om civilstånd.

Hos många myndigheter finns blanketter där det förekommer eller skall fyllas i uppgifter om en persons civilstånd. Ett exempel är deklarationsblanketter. Ett annat är ansökningsblanketter av olika slag. Vi vill erinra om att dessa blanketter får omarbetas.

Självfallet är det inget som hindrar att man i vissa författningar som har

Special... 137

valör av förordningar i tydlighetens intresse ändrar texten med hänsyn till partnerskapet. Vi har ansett att denna fråga hör till sådana följdfrågor

som får närmare övervägas vid genomförandet av reformen.

2 § Partner får varken gemensamt eller ensamma anta adoptivbarn

enligt 4 kap. föräldrabalken. Inte heller får partner enligt

13 kap. 8 § föräldrabalken utses att i egenskap av särskilt för-

ordnade förmyndare gemensamt utöva vårdnaden

om en

underârig.

I paragrafen konstateras inledningsvis att partner inte har möjlighet att adoptera gemensamt. Därefter slås fast att partner inte heller får

en adoptera ensam. Här skall anmärkas att make kan få tillstånd att

en adoptera den andra makens barn samt att en make också i vissa andra situationer, nämligen när den andra maken är försvunnen, sinnessjuk eller sinneslö, kan tillåtas adoptera ensam. Enligt vårt förslag får emellertid

en partner aldrig ensam genomföra en adoption; alltså inte ens i form

av styvbamsadoption.

För partner kan således gemensam vårdnad om ett bam inte uppkomma med stöd av adoptionsbestämmelsema. Genom undantaget som hänför sig till 13 kap. 8 § föräldrabalken kan gemensam vårdnad inte heller uppstå genom att partnema i egenskap av särskilt förordnade förmyndare utses till vårdnadshavare. Något hinder enligt lag mot att en av partnema får vårdnaden om ett barn i egenskap av särskilt förordnad förmyndare föreligger dock inte.

3 § Bestämmelser, som gäller för makar och vars tillämplighet

uppenbarligen är beroende av att makarna är av motsatt kön,

gäller inte för partner.

Bestämmelsen i denna paragraf innebär ett generellt undantag för regler där makarnas eller de tidigare makarnas kön har avgörande betydelse. Undantaget berör huvudsakligen två grupper av regler, dels sådana, utöver dem som nämnts i föregående paragraf, som ger upphov till gemensamt föräldraskap och dels sådana, numera inte så ofta förkommande,

som ger ekonomiska förmåner gifta kvinnor eller änkor.

Inom den första gruppen hamnar reglerna om insemination och befruktning utanför kroppen. Här återfinns också de materiella reglerna om faderskapspresumtion.

Undantagsreglema i den förra och i den nu aktuella paragrafen innebär sammantaget att partner inte i något fall kan uppnå gemensamt föräldraskap till ett barn eller gemensam vårdnad.

Den andra gruppen bestämmelser som undantas genom denna paragraf är inte heller särskilt omfattande. Lagstiftaren har under senare decennier i takt med kvinnornas intåg arbetsmarknaden mönstrat ut de flesta bestämmelser av detta slag och i förekommande fall ersatt dem med könsneutrala regler. Exempelvis har änkepensionen inom den allmänna pensioneringen ersatts av efterlevandepension till make, som utgår till

138 Special.

. ..

efterlevande make oavsett kön. Som övergångsbestämmelsema är utformade, kan en efterlevande partner dock inte komma i fråga för änkepension enligt de gamla reglerna.

På området för arbetsskadeförsäkring, som genomgått en liknande reform, förhåller det sig något armorlunda. I första hand är tidpunkten för arbetsskadan enligt Övergångsreglema avgörande för om äldre regler skall

tillämpliga. Änkan till avlider i dag kan alltså, även vara en man som om äktenskapet har ingåtts efter ikraftträdandet av de nya reglerna, komma i åtnjutande av änkelivränta. Det kan inte uteslutas att övergångsregler även i andra fall kan åstadkomma att ånkeförmåner kan utgå efter äktenskap som ingåtts sedan förmånema egentligen har avskaffats. Paragrafen innebär att Övergångsreglema inte blir tillämpliga efterlevande partner och att nu gällande lagstiftning blir bestämmande för om eventuella efterlevandeförmåner kan utgå. Även arbetsskadan inträffar efter

om ikraftträdandet av de nya reglerna kan i vissa fall änkelivränta börja utgå. Det förutsätter emellertid att kvinnan var gift vid ikraftträdandet av de nya reglerna, vilket gör att partner inte kan komma i åtnjutande av änkelivränta med stöd av dessa övergångsregler.

Det kan nämnas att 19 § lagen 1988:589 om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter i dess nu gällande lydelse innehåller en särbestämmelse för änkor, som dock sannolikt kommer att sakna betydelse. Vårt förslag medför under alla förhållanden att särbestämmelsen inte skall tillämpas.

De änkeförmåner som utgår enligt nu gällande eller äldre bestämmelser upphör, liksom könsneutrala efterlevandeförmåner, regelmässigt när den efterlevande gifter om sig. Så som huvudregeln i vårt förslag är uppbyggd faller det sig helt naturligt att de könsneutrala efterlevandeförrnånerna upphör också när den efterlevande ingår partnerskap. Det är inte meningen att änkeförmånema skall behandlas annorlunda. En bestämmelse som säger att en änkeförmän upphör när änkan gifter om sig omfattas således inte av denna undantagsbestärnrnelse. Förmånen upphör alltså när änkan ingår partnerskap. I vissa fall kan änkeförmåner, som upphört på grund nytt äktenskap, återupplivas om det nya äktenskapet blir kortvarigt. Ett kortvarigt partnerskap får i sådana fall samma effekt.

Enligt lagen 1962:392 om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension kan hustrutillägg utgå till gifta kvinnor födda 1934 eller tidigare, som inte har fyllt 65 år. Tidsgränsema är fasta, vilket innebär att hustrutillägget kommer att vara utmönstrat efter utgången av 1999. Enligt huvudregeln skall äktenskapet ha varat i minst fem år för att hustrutillägg skall kunna utgå. Hustrutillägget kommer därför sannolikt att sakna all praktisk betydelse för partner, men reglerna undantas hur som helst genom förevarande paragraf.

En gift benämns i lagstiftningen oftast make. Make är då

person könsneutralt. Att en gift person i författningstext kallas maka är mer sällsynt och har ofta speciella skäl.

Förordningen 1985:728 krigsplaceringsprernie för flygförare i

om flygvapnet väcker i sammanhanget visst intresse. Utgångspunkten är att alla flygförare berörs förordningen, nämligen de som var anställda

som av

Special. 139

. ..

redan 1985, är män. Om flygföraren avlider i unga år har hans efterlevande maka i vissa fall rätt till krigsplaceringspremie som efterlevandeförmån. Det finns inte anledning att tro att efterlevande män skulle ha fömekats förmånen om det hade funnits kvinnliga flygförare. Förmånen torde alltså inte anses vara uppenbarligen beroende av att makarna är av motsatt kön och bör därför inte falla in under undantagsbestämmelsen. Detta medför att en flygförares efterlevande partner är berättigad samma förmåner som en flygförares efterlevande maka.

Här bör också nämnas vissa processuella bestämmelser vid s.k. negativ bördstalan. En man som grund av presumtionsregeln i l kap. 1 § FB anses som far till ett barn kan väcka talan mot barnet för att få faderskapspresumtionen upphävd. Är död kan bl.a. maka under

mannen mannens vissa förutsättningar väcka talan 3 kap. l § FB. Även barnet kan väcka talan i syfte. Är död kan talan i stället riktas

mot mannen samma mannen mot mannens maka eller andra arvingar 3 kap. 2 § FB. Att lagstiftaren har använt det icke könsneutrala maka har förklaringen att om mannen är gift så måste det vara med en kvinna. Undantagsregeln är inte avsedd att träffa dessa bestämmelser. Huvudreglema gäller och medför att marmens partner kan rikta talan mot barnet och barnet mot marmens partner.

I en del författningstexter har man valt uttryckssättet "make eller maka", bl.a. i förordningen 1984:936 om bidrag till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige. Särskilt när det gäller blivande makar eller tidigare makar används uttrycket "mannen och/eller kvinnan". Ett exempel på sistnämnda uttryckssätt återfinns i förordningen 1983:490 om skyldighet för domstol att lämna uppgifter beträffande äktenskapsskillnader m.m. Där föreskrivs bl.a. 3 a § att domstol skall underrätta skattemyndigheten i det län där mannen eller kvinnan är eller senast har varit folkbokförd om lagakraftvunnen äktenskapsskillnadsdom. Ett annat exempel är 8 kap. 1 § lagen 1962:381 om allmän försäkring. Här sägs: " Folkpension i form av efterlevandepension utgörs ..omställningspension och särskild efterlevandepension till en man eller kvinna, vars make avlidit". Bestämmelser av denna typ är inte avsedda att falla under undantagsbestämmelsen.

En annan bestämmelse värd att uppmärksamma finns i kommunalskattelagen 1928:370, anvisningarna till 46 § p. " eller om en kvinna levt tillsammans med sin man ..bedöms med ledning av föreskrifterna i 65 §." Såvitt kan bedömas är skrivsättet en kvarleva från förr. I den mån bestämmelsen i dag har någon betydelse torde den avse att klarlägga om makar levt tillsammans. Inte heller denna bestämmelse är avsedd att träffas av undantagsbestämmelsen i 2 kap. 3 § PL.

I 62 § lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt anges vad som i visst fall skall antecknas i bouppteckningsprotokollet. Enligt denna bestämmelse skall antecknas bl.a. "för gift kvinna jämväl hennes namn som ogift". Numera kan inte bara kvinnor byta nanm när de gifter sig utan också män. Hur bestämmelsen hanteras rent praktiskt är inte känt. Det mest logiska är att var och en som ändrat namn på grund av äktenskap anses omfattad av bestämmelsen. Om så är fallet får man utgå ifrån att den hanteras samma praktiska sätt när det gäller partnerskapet. Sannolikt

140 Special...

har bestämmelsen förlorat en hel del i betydelse sedan personnummer har kommit att användas för identifiering.

En del författningar anger att med barn eller avkomling avses även styvbam. Inte i någon av författningarna förekommer en definition av styvbamsbegreppet. Allmänt språkbruk ger inte någon entydig bild. De problem som kan uppstå grund härav hänför sig dock huvudsakligen till styvbam i samboförhâllanden. Vi kan här utgå ifrån det inte

- även om direkt framgår av respektive författnings ordalydelse att i vart fall ett

barn vars förälder är gift betraktas som styvbam till förälderns make; åtminstone så länge äktenskapet består. Huvudregeln vad gäller partnerskapets effekter är avsedd att innebära att ett barn vars förälder är partner betraktas som styvbam till den andra partnern. De eventuella kvalifikationer av styvbarnsförhållandet som respektive författning sedan kan ställa som krav exempelvis att barnet skall vara hemmavarande

- gäller givetvis sedan även styvbamet i familjen som består av två partner och barn.

Förutom regeln i 7 kap. 5 § föräldrabalken om subusidiär underhållsskyldighet i förhållande till makes barn finns en hel del bestämmelser som ger en förälders make rättigheter och skyldigheter, som har anknytning till makens barn. De är oftast uppbyggda så att föräldrars rättigheter och skyldigheter anges direkt medan styvföräldems anges med en regel av innebörd att med förälder likställs den som är gift eller i förekommande fall sambo med föräldern. Regler av denna typ vållar generellt sett inga särskilda problem när det gäller partnerskapet. De kommer att gälla på samma sätt för förälders partner som för förälders make. Reglerna återfinns huvudsakligen inom socialförsäkrings- och bidragssystemet.

Vad gäller lagen 1978:410 om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. kan följande uppmärksammas. Utgångspunkten i lagen är att bl.a. den som är gift med förälder har samma rättigheter som förälder. Avsikten är att motsvarande skall gälla även den som har ingått partnerskap med förälder.

Bortsett från den allmänna rätten till ledighet för vård av barn finns emellertid i 4 § andra stycket en särskild regel om ledighet i anslutning till ett barns beräknade eller faktiska nedkomst och för att amma ett bam. Denna bestämmelse hänför sig naturligtvis i sin helhet till barnets eller det blivande barnets mor. Eftersom detta inte sägs uttryckligen kan man teoretiskt tänka sig att moderns partner med stöd av bestämmelsen begär ledighet samband med barns födelse". En sådan begäran bör kunna avslås med hänvisning till undantagsbestämmelsen i 2 kap. 3 § PL.

Här skall även uppmärksammas den diskussion som har förts om en lagändring som skall förmå fäder att i större utsträckning utnyttja möjligheterna att vara föräldraledig. En eventuell sådan bestämmelse skulle också omfattas av undantagsregeln i denna paragraf.

4 § Bestämmelserna i förordningen 1931:429 om vissa internatio-

nella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap gäller inte för partnerskap.

Special,... 141

Enligt vårt förslag skall med några undantag alla bestämmelser som gäller för äktenskap och makar gälla även för partnerskap och partner. Detta gäller även internationelltprivaträttsliga bestämmelser, såväl allmänna som konventionsbaserade. Av skäl som vi har utvecklat i avsnitt 6.2.1O skall bestämmelserna i 1931 års förordning dock inte tillämpas i partnerskapsrättsliga sammanhang. Detta gäller även 7 § i nämnda förordning

som reglerar behörig domstol i mål om äktenskapsskillnad m.m. Någon uttrycklig erinran om att denna förordning inte skall tillämpas i mål

om partnerskapsskillnad har inte gjorts i 1 kap. ll § PL.

9.3 till om sambor kön

Förslaget lag av samma

Vårt förslag till lag i denna del är uppbyggt med samma lagstiftningsteknik som vårt förslag till partnerskapslag, dvs. med en inledande huvudbestämmelse och med undantagen i följande paragrafer. Förslaget bärs upp av tanken att sambor av samma kön skall jämställas med sambor av motsatt kön i den utsträckning som partner jämställs med makar.

Det förhållandet att en man och en kvinna lever tillsammans sådant sätt att vissa rättsverkningar inträder kan uttryckas olika vis. Här kan nämnas uttryck som sambor, varaktigt sammanboende, stadigvarande sammanboende och sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden. I lagen 1973:650 om medling mellan samlevande används uttrycket "man och kvinna som sammanlever eller sarnrnanlevt". I farniljebidragsförordningen 1991:1492 används uttrycket "sambor av motsatt kön".

I prop. l986/87:124 s. 48 och prop. l986/87:1 s. 252 anges vilka omständigheter som bör inverka på avgörandet huruvida två personer lever i ett sarnboförhâllande eller i en hushållsgemenskap av annat slag. Várt förslag är inte avsett att innebära någon ändring i detta avseende.

Genom lagen om sambor av samma kön kommer den s.k. homosexlagen att upphävas. De uppräknade lagar till vilka homosexlagen hänvisar kommer samtliga att omfattas av den nu föreslagna lagen.

1 § Vad som gäller i fråga om en man och en kvinna som lever till-

sammans som sambor, skall tillämpas även pa två män eller två

kvinnor som lever tillsammans under motsvarande förhållanden med de undantag som anges i 2 och 3 §§.

Denna bestämmelse är lagens huvudbestämmelse. Den anger att alla regler av olika dignitet men även praxis vad gäller personer av motsatt kön som lever eller har levt tillsammans som sambor skall tillämpas även på sambor av samma kön under motsvarande förhållanden.

Inte heller när det gäller denna lag är det möjligt att göra en fullständig uppräkning av de bestämmelser som avses. I bilaga "Äktenskapets rättsverkningar en presentation", finns några av dessa bestämmelser

beskrivna. Vi hänvisar till denna bilaga.

142 Special...

Det förekommer i andra författningar ett krav på att en sambo skall vara ogift. Som vi har berört i specialmotiveringen till 2 kap. l § PL innebär det även ett krav på att en sambo inte är partner. Samma krav kommer att gälla för sambor av samma kön. Detta följer av kravet att de skall leva tillsammans "under motsvarande förhållanden".

Det förekommer olika håll bestämmelser vars tillämpning förutsätter att tvâ sambor har varit gifta med varandra eller att de har eller har haft barn tillsammans. Bestämmelser av denna typ finns främst inom socialoch skattelagstiftningen. För dessa bestämmelsers tillämpning pä sambor av samma kön förutsätts att samboma tidigare har varit varandras partner.

2 § Bestämmelsen i 13 kap. 8 § föräldrabalken om gemensamt

utövande av vårdnad om underårig är inte tillämplig pá sambor

av samma kön.

Denna bestämmelse motsvarar ett av undantagen i 2 kap. 2 § PL. Det föreligger givetvis inte något lagligt hinder mot att en av parterna i ett förhållande får vårdnaden om ett bam i egenskap av särskilt förordnad förmyndare. Detta gäller oavsett vilket kön den andre parten har.

Det finns emellertid ingen anledning att göra något motsvarande undantag för bestämmelser om adoption. Enligt gällande rätt är det inte möjligt för andra än makar att adoptera gemensamt. Även så kallade styvbams- eller närståendeadoptioner är förbehållna makar.

3 § Bestämmelser vars tillämplighet uppenbarligen är beroende av

att samboma är av motsatt kön, är inte tillämpliga.

Denna bestämmelse motsvarar 2 kap. 3 § PL. Den kan, i likhet med motsvarande bestämmelse i PL, komma att välla vissa tillämpningsproblem. Det är inte heller beträffande detta undantag möjligt att uttömmande ange vilka bestämmelser som avses. Avsikten med bestämmelsen är dock att den skall tolkas samma sätt som dess motsvarighet i PL. Således undantas genom denna bestämmelse bl.a. regler om konstlad befruktning.

9.4 till om i

Förslaget lag ändring

äktenskapsbalken

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

4 §

Den som är gift får inte ingå nytt äkten- Den som är gift eller partner får int skap. ingå nytt äktenskap.

Special... 143

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

3 kap.

3 §

Kvinnan och mannen skall vid hinders- Kvinnan och mannen skall vid hindersprövningen skriftligen försäkra på heder prövningen skriftligen försäkra på heder och samvete att de inte är släkt med och samvete att de inte är släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led varandra i rätt upp- och nedstigande led eller helsyskon. Har de inte tillstånd till eller helsyskon. Har de inte tillstånd till äktenskapet enligt 2 kap. 3 § andra styc- äktenskapet enligt 2 kap. 3 § andra stycket, skall deras försäkran också avse att ket, skall deras försäkran också avse att de inte är halvsyskon. de inte är halvsyskon.

De som begär hindersprövning skall De som begär hindersprövning skall

heder och samvete skriftligen uppge på heder och samvete skriftligen uppge om de tidigare har ingått äktenskap. Den om de tidigare har ingått äktenskap eller som tidigare har ingått äktenskap skall partnerskap. Den som tidigare har ingått styrka att äktenskapet har blivit upplöst, äktenskap eller partnerskap skall styrka om inte detta framgår av folkbokföringen att äktenskapet eller partnerskapet har eller av intyg från utländsk myndighet. blivit upplöst, om inte detta framgår av

folkbokföringen eller av intyg från ut-

ländsk myndighet.

5 kap.

5 §

Om äktenskapet har ingåtts trots att Om äktenskapet har ingåtts trots att makarna är släkt med varandra i rakt makarna är släkt med varandra i rakt upp- och nedstigande led eller är helsys- upp- och nedstigande led eller är helsyskon, har var och en av makarna rätt till kon, har var och en av makarna rätt till äktenskapsskillnad utan föregående be- äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma gäller om äktenska- tänketid. Detsamma gäller om äktenskapet har ingåtts trots att någon av makarna pet har ingåtts trots att någon av makarna redan var gift och det tidigare äktenska- redan var gift eller partner och det tidipet inte har blivit upplöst. gare äktenskapet eller partnerskapet inte

har blivit upplöst.

Föreligger tvegifte, har var och en av Var någon av makarna gift eller partmakarna i det tidigare äktenskapet rätt att ner vid äktenskapets ingående, har var få detta upplöst genom äktenskapsskillnad och en av makarna eller partnerna i det utan föregående betänketid. tidigare äktenskapet eller partnerskapet

rätt att få detta upplöst genom äkten-

skapsskillnad eller partnerskapsskillnad

utan föregående betänketid.

I fall som avses i första stycket kan I fall som avses i första stycket kan talan om äktenskapsskillnad föras även talan om äktenskapsskillnad föras även av allmän åklagare. av allmän åklagare.

144 Special... SOU 1993298

Innebörden av bestämmelserna i dess ändrade lydelse är att bestående äktenskap eller partnerskap utgör äktenskapshinder och, efter hänvisning i 1 kap. 4 § PL, även partnerskapshinder.

De innebär vidare att uppgiftsskyldigheten vid hindersprövning för äktenskap omfattar tidigare ingånget äktenskap eller partnerskap. Efter hänvisningi 1 kap. 6 § PL omfattar uppgiftsskyldigheten vid hindersprövning för partnerskap samma förhållanden.

De innebär slutligen en utökning av rätten till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid till att avse även den situationen när någon av makarna är partner. Efter hänvisning i 1 kap. 11 § PL gäller motsvarande för partner som för make.

9.5¶Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

1 §

Ingår den som är gift nytt äktenskap eller Ingår den som är gift eller partner ny ingår ogift äktenskap med den som är äktenskap eller partnerskap, dömes gift, dömes för tvegifte till böter eller obehörig ingående av äktenskap ellt fängelse i högst två år. partnerskap till böter eller fängelse

högst två år. Detsamma gäller annat

som ingår äktenskap eller partnerska

med den som är gift eller partner.

Enligt 7 kap. 1 § BrB i dess nuvarande lydelse kriminaliseras vissa förfaranden äktenskapshindret i 2 kap. 4 § ÄktB. Ändringen i

i strid mot

innebär att motsvarande förfaranden i strid mot 2 kap. 4 §

brottsbalken

ÅktB i dess föreslagna lydelse kriminaliseras.

Reservation 145

Reservation

av ledamöterna Göte Jonsson m, Rosa Östh c, Chatrine Pålsson kds och Arne Jansson nyd

Vi delar inte maj oritetens uppfattning beträffande en ny äktenskapsliknande lag för homosexuella. Äktenskapslagstiftningen har tillkommit utifrån den åsikten föratt hållandet mellan en man och kvinna utgör naturlig för familjen en en ram som varande en av samhällets grundstenar. En lag baserad på den naturliga ordningen att det är relationen mellan och kvinna man som garanterar släktets fortbestånd och där barnen således intar framskjuten plats. en Äktenskapet mellan och kvinna är således unikt. Andra sarnlevnadsman former skall givetvis respekteras från samhällets sida och enligt vâr uppfattning finns det anledning att över vissa bestämmelser, framför allt se på det sociala trygghetsområdet, för människor delar hushållssom gemenskap på andra grunder än äktenskapets. Direktiven för partnerskapsutredningen omfattande. var Bl.a. skulle utredningen se över behovet ökad trygghet för människor lever av som tillsammans och på olika grunder delar hushållsgemenskap. Utredningen har dock inte fördjupat sig i denna vidare fråga, vilket vi beklagar. Majoriteten har i stället ensidigt inriktat arbetet, liksom införskaffandet av underlagsmaterial, på de homosexuellas situation. Del B detta av betänkande, "Homosexuella parrelationer och barn och homosexuella föräldrar" bestyrker detta. Majoriteten motiverar detta bl.a. med, "Såvitt vi känner till föreligger inte heller några önskemål från lever i hushållsgemenskap personer som att enbart av den anledningen kunna få ingå partnerskap". Inte heller vi har föreslagit någon partnerskapslagstiftning för denna utan grupp en översyn av gällande trygghetsbestärmnelser skilda områden. Många personer som delar hushållsgemenskap saknar möjlighet att via organisationer driva sina önskemål och detta hade i ännu högre grad motiverat utredningsinitiativ i frågan. Vi har som reservanter den uppfattningen att frågan förstärkt om trygghet för människor som stadigvarande delar hushåll ingående bör belysas. Frågan gäller således inte enbart homosexuella utan även andra former av sarnboende. Detta kan gälla syskon som bott tillsammans under en lång tid eller stadigvarande hushållsgemenskap baserad på lång vänskap. I många fall har oförutsedda händelser, såsom hastigt dödsfall, skapat stora problem för den efterlevande i sådan hushållsgemenskap. en Vi menar att en översyn gällande lagar och bestämmelser till förmån av för denna grupp människor delar hushållsgemenskap skall omfatta som

146 Reservation

såväl sociallagstiftningen, förmånstagarbegreppet i försäkringssanunanhang eller annan berörd lag. För att komma i åtnjutande av detta skall ansökan göras hos lämplig myndighet. Regeringen bör omgående i vederbörlig ordning utreda den frågan.

Det förslag till registrerat partnerskap för homosexuella som majoriteten föreslår ligger så nära äktenskapslagstiftningen möjligt. Även lagens

som utformning bestyrker detta. Trots ambitionen från majoriteten så har man ansett sig tvingad att viktiga punkter göra avsteg från äktenskapslagstiftningen. Detta gäller områden som berör barnen och ansvaret för barnen inom för lagstiftningen. Dessa avsteg är baserade den naturliga

ramen skillnaden i förutsättningar till bamalstring i heterosexuella och homosexuella relationer. Detta bestyrker vår grundinställning i frågan.

Vad gäller adoptionsrätten för homosexuella påvisar majoriteten dock

påtaglig osäkerhet. Trots att denna fråga enligt direktiven mycket väl en skulle kunna behandlas i denna utredning, så föreslår majoriteten nu att frågan rör adoption skall hänskjutas till arman kommande utredning

som

ett annat och större sammanhang."

Svårigheten när det gäller åktenskapsliknande lag för homosexuella

en kommer också till uttryck i den internationella lagstiftningen. Detta kan

gälla ekonomiska trygghetsfrâgor, rätten till medborgarskap eller t.ex. anhörigbegreppet i flyktinglagstiftningen. Här kan också stora problem uppstå vad gäller trovärdigheten beträffande uppgifterna om homosexualitet och därmed kan besvärliga integritetsproblem uppstå. Utredningen har inte tillräckligt belyst dessa problem.

Som framgår utredningen är inte heller alla homosexuella för en

av lagstiftning av typen registrerat partnerskap. Vissa kan inte acceptera det faktum att partnerskapslagen inte fullt ut jämställs med äktenskapet. Dessa kritiker betecknar partnerskapslagen som ett andra rangens arrangemang

befäster uppfattning att homosexuella inte skulle vara lika mycket som en värda. Andra åter att ett homosexuellt förhållande inte skall

anser formaliseras på grunder förhållandet mellan man och kvinna.

samma som Vi att just dessa problem löses inte genom majoritetens förslag.

menar

Det är angeläget att entydigt slå fast alla människors lika värde, i detta ligger också ett klart accepterande av människors olikhet. Det är enligt vår uppfattning sig möjligt eller önskvärt att försöka skyla över olikheten

vare genom otydlig likforrnighet i viss lagstiftning.

Bilaga I 147

Registrerat partnerskap, m.m.

Dir. 1991:6

Beslut vid regeringssammanträde 1991-01-10

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför.

Mitt förslag

En kommitté tillkallas för att dels göra utvärdering lagen

en av 1987:813 om homosexuella sarnbor, dels överväga lagstiftning

en om s.k. registrerat partnerskap.

Inledning

I januari 1978 tillkallade dåvarande chefen för Socialdepartementet

en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att undersöka de homosexuellas situation i samhället och att föreslå åtgärder för

att undanröja kvarvarande diskriminering av homosexuella. Kommittén,

som antog namnet utredningen om de homosexuellas situation i samhället, överlämnade i augusti 1984 betänkandet SOU 1984:63 Homosexuella och samhället. I betänkandet föreslogs olika åtgärder för att förbättra de homosexuellas situation.

När det gäller samlevnad mellan homosexuella avvisade utredningen möjligheten till äktenskap med tanke de grundmurade värderingarna om äktenskapet som en institution för familjebildning mellan och

man kvinna. En alternativ lösning som diskuterades inom utredningen innebar att rättsverkningar skulle knytas till anmälan eller registrering den

en av homosexuella samlevnaden. Ett sådant nyskapat institut ansågs emellertid olämpligt av det skälet att registreringen skulle hänföra sig bara till homosexuella och innebära att de utpekades i onödan. Däremot borde enligt utredningen homosexuell samlevnad från rättslig synpunkt jämställas med vad som inom lagstiftningen kallas äktenskapsliknande förhållande eller motsvarande uttryck.

I prop. 1986/87: 124 om de homosexuellas situation i samhället anslöt sig föredragande statsrådet till utredningens bedömning att det inte

var möjligt att införa bestämmelser två kön rätt

som gav personer av samma att ingå äktenskap med varandra. Även i fråga registrering

om av homosexuell samlevnad delade statsrådet utredningens uppfattning. Statsrådet erinrade om den i ett annat lagstiftningsärende föreslagna lagen om sambors gemensamma hem prop. 1986/87:1 och föreslog att denna lag skulle genom en särskild lag göras tillämplig på homosexuella samboförhállanden.

Vid riksdagsbehandlingen avstyrkte riksdagen motionsförslag att

om den familjerättsliga lagstiftningen i sin helhet skulle göras tillämplig

148 Bilaga I

homosexuella par men tillstyrkte den föreslagna rättsliga regleringen av homosexuell samlevnad LU 1986/87:28, rskr. 350.

l enlighet med riksdagens beslut utfärdades lagen 1987:813 om homosexuella sambor. Enligt denna lag skall vad som gäller i fråga om sambor enligt ett antal uppräknade lagar och bestämmelser tillämpas även på två personer som bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande. Bland de uppräknade lagarna ingår lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem. Den lagen innebär att, när ett samboförhållande upplöses, samboma får en giftorättsliknande rätt till delning av sådan egendom i det gemensamma hemmet bostad och bohag som har anskaffats för gemensamt begagnande. I fall då samboförhållandet upphör genom den ena sambons död skall den efterlevande sambon alltid ha rätt att erhålla så mycket av det gemensamma hemmet som har anskaffats för gemensamt begagnande så långt egendomen räcker att dess värde

- motsvarar två gånger basbeloppet enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring. För sådana sambor som önskar hålla isär sina ekonomiska förhållanden öppnas en möjlighet att avtala om att lagens delningsregler inte skall gälla i deras samboförhållande. En sambo får vidare under vissa förutsättningar rätt att överta den andra sambons bostad och bohag. Om sambo får överta sådan egendom, skall sambon i princip betala

en ersättning för den till den andra sambon.

Med anledning motioner prövade riksdagen våren 1989 frågan om

av att införa s.k. registrerat partnerskap för homosexuella. Riksdagen avstyrkte motionerna med hänvisning till att några nya omständigheter

borde föranleda ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida inte som hade framkommit 1988/89:LU22, rskr. 174.

Den 1 oktober 1989 trädde en lag om registrerat partnerskap i kraft i Danmark. Enligt den lagen kan tvâ personer av samma kön låta registrera sitt partnerskap. Registrering av partnerskap har med vissa undantag samma rättsverkningar som äktenskaps ingående. Undantag gäller bl.a. för rätten till gemensam vårdnad om barn och möjligheten att adoptera barn gemensamt.

Våren 1990 prövade riksdagen på nytt motionsyrkanden om att införa regler om registrerat partnerskap. I sitt av riksdagen godkända betänkande uttalade lagutskottet därvid bl.a. följande 1989/90:LU23: "Lagen om homosexuella sambor har nu kunnat tillämpas i något mer än två år och tiden kan vara mogen för en utvärdering av i vad mån lagstiftningen har medfört de fördelar för homosexuella som det var avsikten att de nya reglerna skulle ge dem. Utvärderingen bör också innefatta kartläggning andra frågor som de homosexuella i dag

en av upplever ett problem. Utskottet utgår från att en sådan utvärdering

som kommer till stånd i lämpligt sanmianhang. Frågan huruvida vi i Sverige skall införa regler registrerat partnerskap efter mönster av den

om lagstiftning har antagits i Danmark är däremot för tidigt väckt.

som Sedan länge har inom Norden rått rättslikhet i spörsmål med anknytning till familjerätten, och utskottet anser det angeläget att denna rättslikhet bevaras. Enligt utskottets mening är det angeläget att regeringen tar initiativ till överläggningar med övriga nordiska länder rörande

Bilaga I 149

möjligheterna till en lagstiftning på området i nordiskt samförstånd. I avvaktan utvecklingen i våra grannländer bör emellertid

frågan om svensk lagreglering vila."

Socialstyrelsen, som genom beslut regeringen den 10 december

av 1987 har getts ett övergripande ansvar för samordningen av insatser för de homo sexuella, har i en skrivelse till regeringen den 18 juni 1990 föreslagit en lagstiftning om registrerat partnerskap, byggd den danska lagen.

överväganden

Som riksdagen har framhållit kan det finnas anledning utvärdera

att nu lagen om homosexuella sambor. Det arbetet bör utföras parlarnen-

av en tarisk kommitté. Kommittén bör undersöka vilka effekter lagen har

som fått och bedöma om lagen fyller de funktioner som den är avsedd att ha eller om den i något eller några avseenden bör förändras. Inom ramen för arbetet med att utvärdera lagen om homosexuella sambor kan det vara lämpligt att också överväga behovet av en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap.

En grundläggande fråga är därvid vilket tillämpningsområde som en lagstiftning om registrerat partnerskap bör ha. Kommittén bör överväga om en sådan lag bör omfatta enbart homosexuella relationer eller om den istället bör utgå från någon form av hushållsgemenskap och i så fall vilken.

Socialstyrelsens förslag går ut på att ett registrerat partnerskap med vissa undantag skall få samma rättsverkningar som ett äktenskap har. För att man skall kunna bedöma vilka undantag som med en sådan utgångspunkt ter sig påkallade är det nödvändigt att inventera äktenskapets olika rättsverkningar. Någon mera fullständig genomgång av det slaget har inte föregått socialstyrelsens förslag. Det blir därför en viktig uppgift för kommittén.

Vid en sådan genomgång torde det civilrättsliga området framför allt familjerättsliga regler, däribland de som handlar om underhåll och arv, komma i blickpunkten. Inom straffrätten kan frågor exempelvis

om tvegifte få betydelse. Inom processrätten aktualiseras bl.a. reglerna om jäv för närstående personer. Detsamma gäller inom associationsrätten. Också inom arbetsrätten samt socialförsäkrings-, hyres- och skattelagstiftningen finns ett stort antal regler som tar sikte på äktenskaplig samlevnad och som alltså behöver övervägas i förevarande sammanhang.

Kommittén bör även analysera de internationellt privaträttsliga aspekter som ett system med s.k. registrerat partnerskap kan föra med sig. Likaså bör kommittén överväga om ett sådant system medför några komplikationer vad gäller Sveriges internationella åtaganden, särskilt inom området för familjerätt och mänskliga rättigheter.

Med hänsyn till att det är önskvärt med nordisk rättslikhet bl.a. familjerättens område, bör kommittén vidare ta del av de erfarenheter

150 Bilaga I

som har vunnits i Danmark och informera sig om situationen pâ det aktuella området i de andra nordiska länderna jämför 1989/90:LU23.

Kommittén bör utifrån detta ta ställning till om en lagstiftning om registrerat partnerskap bör införas i Sverige och vilken omfattning och inriktning som den i så fall bör ha. Kommittén bör även lägga fram förslag till behövlig rättslig reglering.

Övrigt

Som jag redan har nämnt bör utredningen bedrivas under parlamentarisk medverkan. Till utredningen bör också knytas sakkunniga och experter.

För utredningen gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 1984:05 och angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 1988:43.

Utredningsarbetet skall vara slutfört före utgången av maj 1992.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté omfattad av kommittéförordningen

-

1976:119 med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda dessa

frågor, att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

Justitiedepartementet

Bilaga 2

Socialstyrelsens Förslag till lag om registrerat partnerskap

§1. Två personer av samma kön kan låta registrera sitt partnerskap. De som har registrerat sitt partnerskap är registrerade partner.

Registrering

§2. Som villkor för registrering av partnerskap gäller bestämmelserna om äktenskapshinder i 2 kap äktenskapsbalken. Partnerskap kan registreras endast om någon av parterna är svensk medborgare eller har fast hemvist i riket.

Regeringen meddelar föreskrifter om villkorsprövningen och förfarandet vid registreringen.

Rättsverkningar

§3. Registrering av partnerskap har med de i 4 anförda undantagen samma rättsverkningar som ingående av äktenskap.

Bestämmelser i svensk lagstiftning som behandlar äktenskap och makar skall ges motsvarande användning för registrerat partnerskap och registrerade partner.

§4. Reglerna om gemensam adoption för makar i 4 kap föräldrabalken äger inte tillämpning registrerat partnerskap.

Bestämmelser i svensk lagstiftning, som innehåller särskilda regler om den ena parten i äktenskap med anknytning till partens kön, äger inte tillämpning pä registrerat partnerskap.

Bestämmelser i internationella överenskommelser och svenska författningar om internationella rättsförhållanden äger inte tilllämpning registrerat partnerskap, med mindre överenskommelsen handlar om registrerat partnerskap eller motsvarande rättsinstitut.

Upplösning

§5. Bestämmelser om äktenskapsskillnad äger motsvarande tilllämpning registrerat partnerskap.

Ikraftträdande m m

Lagen träder i kraft xxxxx 1990

Bilaga 3 153

7. juni 1989.

Lov om registreret partnerskab

VI MARGRETHE DEN AN DEN, af Guds Nåde Danmarks Dronning,

gør vitterligt: Foiketinget har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfwstet følgende lov:

§ To personer af samme køn kan lade deres partnerskab registrere.

Registrering

§ 2. /Egteskabslovens kapitel l og § 12 § 13, stk. l stk.

og og pkt., finder tilsvarende anvendelse registrering af partnerskab, jf. dog stk. 2.

Stk. Registrering af partnerskab kan kun ske, hvis begge parter eller en af dem har bopwl her i landet dansk stats-

og borgerskab.

Stk. Regler om fremgangsmåden ved registrering af partnerskab, herunder prøvelse af, om betingelseme for registrering er opfyldt, fastsättes af justitsministeren.

Retsvirkninger

§ 3. Registrering af partnerskab har med de i § 4 anførte undtagelser samme retsvirkninger som indgåelse af zegteskab.

Stk. Bestemmelser i dansk lovgivning, omhandler

som aegteskab og atgtefaller, skal anvendes tilsvarende registreret partnerskab og registrerede partnere.

§ 4. Adoptionslovens regler om zegtefmller finder ikke anvendelse på det registrerede partnerskab.

Stk. Myndighetslovens § 13, pkt., og § 15, stk.

om argtepar finder ikke anvendelse det registrerede partnerskab.

Stk. Bestemmelser i dansk lovgivning, der indeholder saerlige regler om den ene part i et xgteskab bestemt ved dennes køn, finder ikke anvendelse det registrerede partnerskab.

Stk. Bestemmelser i intemationale traktater finder ikke anvendelse på det registrerede partnerskab, medmindre medkontrahenteme tilslutter sig dette.

154 Bilaga 3

Opløsning

§5. /Egteskabslovens kapitel 4 og 5 og retsplejelovens kapitel 42 finder tilsvarende anvendelse opløsning af et registreret partnerskab, jf. dog stk. 2 og

Stk. /Egteskabslovens § 43, stk. og § 46 anvendes ikke ved Opløsning af et registreret partnerskab.

Stk. Uanset retsplejelovens § 448 c kan registrerede partnerskaber altid opløses her i landet.

Ikrafttraedelsesbestemmelser m.v.

§6. Loven trender i kraft den oktober 1989.

§7. Loven gaelder ikke for Fazrøeme og Grønland, men kan ved kongelig anordning helt eller delvis sattes i kraft for disse landsdele med de afvigelser, som de sazrlige fazrøske og grønlandske forhold tilsiger.

Givet Christiansborg Slot, den 7. juni 1989 Under Vor Kongelige Hánd og Segl MARGRETHE R.

/H. P. Clausen

Bilaga 4 155

30 apr. 1993 nr. 40

Lov om registrert partnerskap.

§1. T0 homofile kjønn kan sitt partnerskap

personer av samme

registrere, med de rettsvirkninger som følger av denne lov.

§2. Ekteskapslovens kapittel l gjelder vilkár for å inngâ

som

ekteskap, får tilsvarende anvendelse ved registrering part-

av nerskap. Ingen kan inngá partnerskap så lenge et tidligere registert partnerskap eller ekteskap består.

Ekteskapslovens kapittel 2 som gjelder prøving av ekteskaps-

vilkâr og kapittel 3 som gjelder vigsel, får ikke anvendelse ved

registrering av partnerskap.

Registrering av partnerskap kan bare skje dersom en av eller

begge partene har bopel her i riket, og minst en av dem har

norsk statsborgerskap.

Prøving av villkârene og fremgangsmâten ved registrering

av

partnerskap skjer etter regler fastsatt av departementet.

§3. Registrering av partnerskap har med de unntak følger

som av

§ samme rettsvirkninger som inngâelse ekteskap.

av

Bestemmelser i norsk lovgivning som omhandler ekteskap og

ektefeller gielder tilsvarende for registren partnerskap

og

registrerte partnere.

§4. Adopsjonslovens regler om ektefeller gjelder ikke for registren

partnerskap.

§5. Uavhengig av bestemmelsen i tvistemálsloven § 419 kan sak

a

om oppløsning av registrert partnerskap som er inngått her i

landet, alltid reises for norsk domstol.

§6. boven trer i kraft når Kongen bestemmer.

§7. Fra den tid loven trer i kraft, gjøres følgende endriger i andre

lover:

Straffeloven 22. mai 1902 nr. 10 endres slik:

§ 220 skal lyde:

Den som inngâr ekteskap i strid med ekteskapsloven §§ 3 eller eller

som inngâr partnerskap i strid med partnerskapsloven § 2 første ledd,

ekteskapsloven § eller partnerskapsloven § 2 første ledd armet

punktum, straffes med fengsel inntil 4 âr. Var ektefellen eller partneren

156 Bilaga 4

uvitende om at ekteskapet eller partnerskapet var inngâtt i strid med de nevnte reglene, kan han eller hun straffes med fengsel inntil 6 år. Med- Virkning straffes samme måte.

Med fengsel inntil 4 år straffes den, som bevirker eller medvirker til, at et ekteskap eller registren partnerskap, som grunn av de bednyttede former er ogyldig, inngâs med noen, som er uvitende om ugyldigheten.

§ 338 skal lyde:

Den som inngâr ekteskap eller partnerskap etter lov om registren partnerskap med tilsidesetting av de gjeldende bestemmelser om prøving av ekteskapsvilkårene eller prøving av vilkârene for registrering av partnerskapet, dispensasjon eller andre lovbestemte betingelser, eller som medvirker hertil, straffes med bøter.

2. Lov 4. juli 1991 nr. 47 om ekteskap endres slik:

§ 4 skal lyde:

Ingen kan inngâ ekteskap så lenge et tidligere ekteskap eller registren partnerskap består.

§ 7 første ledd bokstav e skal lyde:

e. Hver av brudefolkene skal erklaare skriftlig acre og samvittighet om han eller hun har inngâtt ekteskap eller registren partnerskap tidligere. I tillfelle skal det legges fram bevis for at det tidligere ekteskapet eller det registrerte partnerskapet er opphørt ved død eller ved skilsmisse, eller oppløst etter § 24.

Bevis for at den tidligere ektefellen eller den registrerte partneren er død, føres som regel ved attest fra en innenlandsk eller utenlandsk offentlig myndighet. Kan slik attest ikke skaffes, kan partene legge sine opplysninger og bevis fram for vedkommende skiftedommer, skifteloven § 8 andre første ledd. Hører skiftet ikke under norsk skifterett, kan spørsmålet bringes inn for skiftedommeren det stedet der ektskapsvillkårene prøves. Skifteretten avgjør ved kjennelse om bevisene skal godtas. Kjennelsen kan påkj ares av den som avgjørelsen går mot, Er bevisene godtatt, skal skifteretten melding til fylkesmannen, som kan påkjzere kjennelsen.

Bevis for att ekteskapet eller det registrerte partnerskapet er opphørt ved skilsmisse eller oppløst etter § 24, føres ved å legge fram bevillningen eller dommen med attest for at den er endelig. Hvorvidt en utenlandsk skilsmisse skal legges til grunn ved inngåelse av ekteskap her i landet, avgjøres av departementet etter reglene i lov 2. juni 1978 nr. 38 § 4.

i;

Bilaga 4 157

§ 7 første ledd bokstav j første ledd skal lyde:

Hver av brudefolkene skal stille en forlover som skal erklzere på

are og samvittighet at han eller hun kjenner parten, og opplyse parten

om tidligere har inngått ekteskap eller registren partnerskap

og om brudefolkene er beslektet slik som nevnt i §

§ 8 første, andre og tredje ledd skal lyde:

Den som har vzert gift eller vart part i et registren partnerskap tidligere må godtgjøre at boet i det tidligere ekteskapet eller det registrerte partnerskapet er overlatt skifteretten til behandling, eller legge fram erklaering fra den tidligere ektefelle eller tidligere partner eller arvingene om at det er innledet privat skifte.

Dette gjelder ikke dersom det fremlegges erklzering fra den tidligere ektefelle eller partner om at det i ekteskapet eller det registrerte partnerskapet ikke var formue som skulle deles, eller fra avdød ektefelles eller partners arvinger om at de samtykker i at gjenlevende beholder boet uskiftet.

Er det tidligere ekteskap eller registrerte partnerskap oppløst på armen måte enn ved død, og det er gått mer enn to år siden det ble oppløst, er det tillstrekkelig at den som vil inngâ nytt ekteskap opplyser at det er skiftet, eller at det ikke var noe å skifte mellom ektefellene eller partene.

Bilaga 5

ÄKTENSKAPETS RÄTTSVERKNINGAR,

EN INVENTERING

Denna bilaga upptar en förteckning över de författningar som vi har påträffat vid vårt arbete med att inventera äktenskapets rättsverkningar och bestämmelser med anknytning till äktenskapet.

Förteckningen innehåller författningar som vi har fått fram genom Justitiedepartementets rättsdatasystem genom att använda följande sökord: äktenskap, maka, make, hustru, änk, giftermål

och vigs med alla avledningar av dessa 0rd samt gifta och gift. Den innehåller också ett fåtal andra författningar av betydelse för äktenskapet men som inte innehåller något av sökorden. En del av författningarna presenterar vi utförligare i bilaga "Äktenskapets rättsverkningar, presentation". I den mån

en författningarna i redovisningen av inventeringen behandlas i betänkandet eller i bilaga 6 finns en hänvisning till det aktuella kapitlet.

Den valda inventeringstekniken är behäftad med följande svaghet. Den medför att bestämmelser som inte innehåller något av sökorden inte automatiskt fångas upp. De bestämmelser som man med denna teknik riskerar att inte med vid inventeringen kan indelas i två grupper.

Den första gruppen är vad vi kallar för hänvisningsparagrafer. En sådan paragraf innehåller inte något av sökorden men hänvisar till en arman bestämmelse som innehåller något av de av oss valda sökorden. Ett exempel en sådan hänvisningsparagraf är 39 kap. 5 § rättegångsbalken. För att med full säkerhet kunna fånga upp alla sådana hänvisningsparagrafer krävs att man manuellt går igenom alla gällande författningar, ett arbete som vi har bedömt som praktiskt ogenomförbart.

Den andra gruppen är sådana bestämmelser som innehåller andra i och för sig relevanta sökord. Exempel på sådana sökord är "familj "närstående" och "anhörig". Det är knappast någon tvekan om att en make tillhör dessa kategorier. Även sambor motsatt eller kön inbegrips i

av samma vissa fall i dessa begrepp. Vi har emellertid valt att begränsa antalet sökord till de inledningsvis nämnda av det skälet att vi redan med de valda sökorden har vi fångat upp en stor mängd författningar som även innehåller andra tänkbara sökord. En utvidgning av antalet sökord skulle därför få mycket liten praktisk betydelse.

Trots den ovan redovisade svagheten anser vi att den inventering som vi har gjort är tillfyllest för att kunna bedöma vilka bestämmelser med anknytning till äktenskapet som det finns anledning att undanta i en partnerskapslag.

Författningarna är inte uppställda efter någon särskild systematik. Datasökningen har utförts den 31 augusti 1993.

Bilaga 5

Religionsfrihetslag 1951:680 Kungörelse 1974: 152 om beslutad ny regeringsform Kungörelse 1974:153 om beslutad ny riksdagsordning Sekretesslag 1980: 100 bet. kapitel 6

- Departmentsförordning 1982: 1177 Sjölag 1891:35 s. 1 Lag 1960:729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk Lag l936:79 om erkännande och verkställighet av dom som meddelats

i Schweiz SEVL bet. kapitel 6 och 7

- Rättegångsbalk 1942:740 RB bet. kapitel 4 och bil. 6 kapitel 13

-

och 16 Lag 1946:807 om handläggning av domstolsärenden bet. kapitel 4 och

-

bil. 6 kapitel 16 Lag 1977:595 om erkännande och verkställighet av nordiska domar på

privaträttens område bet. kapitel 7

- Lag 1962:512 om indrivning i Sverige av underhâllsbidrag, fastställda i

Danmark, Finland, Island eller Norge bet. kapitel 7

- Kungl. Majzts protokollskungörelse 1971:1066 för de allmänna

domstolarna Rättshjälpslag 1972:429 bet. kapitel 4

- Lag 1974:752 om nordisk vittnesplikt m.m. Lag 1976: 108 om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande

angående underhållsskyldighet bet. kapitel 7

- Brottsbalk 1962:700 BrB bet. kapitel 6 och 9 samt bil. 6 kapitel 13

- Förordning 1979:572 med tingsrättsinstruktion Fastighetsbildningslag 1970:988 bet. kapitel 4 och 6 samt bil. 6

-

kapitel 9 Jordabalk 1970:994 JB bet. kapitel 4 och bil. 6 kapitel 9

- Fastighetsdatakungörelse 1974:1058 Aktiebolagslag 1975:1385 bil. 6 kapitel 17

- Lag 1980:1103 om årsredovisning m.m. i vissa företag bil. 6

-

kapitel 17 Lag 1985:658 om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället bil. 6

-

kapitel 9 Lag 1898:64 s. 10 om boskillnad

Lag 1904:26 s. 1 om vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap och förmynderskap IÄL bet. kapitel 7 och 9

- Lag 1920:406 om införande av nya giftermålsbalken Lag l927:77 om försäkringsavtal Lag 1928:280 angående införande av lagen om arv Lag 1931:155 angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser om

internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar Förordning 1931:429 om internationella rättsförhållanden rörande äkten-

skap, adoption och förmynderskap NÄF bet. kapitel 7 och 9

- Lag 1933:315 angående införande av lagen om boutredning och arvskifte Lag 1935:44 om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk med

borgare, som hade hemvist här i riket bet. kapitel 7

m.m. - Lag 1936:83 angående vissa utfästelser om gåva

Bilaga 5 161

Kungl. Maj :ts cirkulär 1942:664 till domstolarna i riket rörande adoption av finska bam Föräldrabalk 1949:381 FB bet. kapitel 3 och 9 bil. - samt 6 kapitel 5 och 6 Lag 1949:382 om införande föräldrabalken av Förordning 1949:661 skyldighet för domstol lämna uppgifter i mål om att och ärenden enligt föräldrabalken m.m. Kungörelse 1952:87 angáende äktenskapsregistret bet. kapitel 6 och 9 - Kungl. Majzts Förmyndarvårdskungörelse 1952:303 Ärvdabalk 1958:637 ÄB - bet. kapitel 4 och bil. 6 kapitel 7 Lag 1958:642 om blodundersökning m.m. vid utredning faderskap av Lag 1966:680 om ändring av vissa underhållsbidrag Statistiska centralbyräns kungörelser 1979:124, 1980270, 1981:185, l982:46, 1982:1281, 1984:1138, 1985:1039, 1986:1429, 1987:1343, 1988:1612, 1989:1074, 1990:1459, 1991:2046 och 1992: 1774 om procenttal för ändring av vissa underhållsbidrag Kungl. Majzts Kungörelse 1969: 123 om äktenskapscertifikat Lag 1971:796 om internationella rättsförhällanden rörande adoption bil. 6 kapitel 6 Lag 1973:943 om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader bet. kapitel 7 - Kungl. Maj :ts Kungörelse 1973:948 hindersprövning för vigsel inför om svensk Vigselförrättare utom riket Kungl. Majzts Kungörelse 1973:950 utredning angående frihet från om äktenskapshinder enligt lagen i främmande stat Förordning 1975:634 om tillämpning av lagen 1973 2943 erkännande om av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader Lag 1981:131 om kallelse på okända borgenärer bet. kapitel 4 - Narrmlag 1982:670 bil. 6 kapitel 8 - Förordning 1983:490 om skyldighet för domstol att lämna uppgifter beträffande äktenskapsskillnader bet. kapitel 9 m.m. - Förordning 1976:1121 om ersättning till vissa Överförmyndare, förmyndare och förvaltare Förordning 1985:728 om krigsplaceringspremie för flygförare i flygvapnet bet. kapitel 9 - Barnbidragsförordning 1986:386 Lag 1986:436 om näringsförbud bet. kapitel 4 och 6 samt bil. 6 kapitel 17 Tjänstledighetsförordningen 1984: 111 Förordning 1984:936 om bidrag till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige bet. kapitel 9 och bil. 6 kapitel 15 - Förordning 1984:1042 om pensionsvillkor för icke-svenska medborgare som är lokalanställda vid svenska utlandsmyndigheter bil. 6 kapitel 10 - Lag 1984:1095 om förlängt bidragsförskott för studerande bil. 6 kapitel 3 Lag 1984:1096 om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn bil. 6 kapitel 3

162 Bilaga 5

Lag 1984:1140 om insemination bet. kapitel 6 och 9 samt bil. 6 — kapitel 4 Lag 1982:352 om rätt till fastighetsförväxv för ombildning till bostadsrätt bil. 6 kapitel 9 - Försäkringsrörelselag 1982:713 Kommunalskattelag 1928:370 KL bet. kapitel 4 och 9 samt bil. 6 kapitel 14 Lag 1962:381 om allmän försäkring AFL bet. kapitel 9 samt bil. 6 kapitel 10 och 11 Rennäringslag 1971:437 Studiestödsförordningen 1973:418 Kungl. Majzts Förordning 1950:262 angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring Lag 1950:382 om svenskt medborgarskap bil. 6 kapitel 15 - Lag 1957:390 om ñskearrenden Lag 1962:392 hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till om folkpension bet. kapitel 9 och bil. 6 kapitel 10 - Lag 1972:262 om understödsföreningar bil 6. kapitel 17 - Kungl. Majzts kungörelse 1971:526 om efterlevande makes pensionsrätt enligt äldre statliga familjepensionsbestämmelser Äktenskapsbalk 1987:230 ÄktB bet. kap. och 9 samt bil. 6 kapitel 2 och 9 Konkurslag 1987:672 Lag 1987:788 om införande av äktenskapsbalken Förordning 1975: 1047 om Vigselförrättare i vissa fall Förordning 1987:1015 om försäkran vid hindersprövning bet. kapitel 9 Förordning 1987:1019 med närmare föreskrifter om vigsel som förrättas av domare eller särskilt förordnad Vigselförrättare bet. kapitel 9 - Förordning 1987:1021 om kungörelse enligt äktenskapsbalken Förordning 1987:1022 om äktenskapsregistret bet. kapitel 6 och 9 - Tullfrihetsförordning 1987:1289 Förordning 1988:244 om grupplivförsäkring för deltagare i arbetmarknadsutbildning m.fl. Förordning 1988:245 om grupplivförsäkring för doktorander Förordning 1988:246 om grupplivförsäkring för värnpliktiga m.fl. Kungl. Majzts förordning 1956:183 angående omreglering av vissa ersättningar grund statsunderstödd olycksfallsförsäkring för av fiskare Lag 1988:589 om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter bet. kapitel 9 Förordning 1988:1236 med instruktion för Socialstyrelsen Lag 1988:1321 om nordiska rättsförhâllanden rörande förvaltarskap enligt föräldrabalken m.m. Lag 1990:272 om vissa internationella frågor rörande makars förmögenhetsförhâllanden bet. kapitel 6 och 7 - Lag 1990:325 självdeklaration och kontrolluppgifter om

Bilaga 5 163

Lag 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt AGL bet. kapitel 4 och

-

9 samt bil. 6 kapitel 14 Lag 1990:773 om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig

vård av sjukt eller handikappat barn bil. 6 kapitel 10

- Förordning 1990:923 om personalförsörjning vid myndigheter inom

Försvarsdepartementets verksamhetsområde Rättshjälpsförordning 1979:938 Förordning 1990:1361 om lån till hemutrustning för flyktingar och vissa

andra utlänningar bil. 6 kapitel 15

- Förordning 1991:750 om folkbokföringsregister m.m. bet. kapitel 6

- Lag 1991:981 om värdepappersrörelse bil. 6 kapitel 17

- Förordning 1991 :1430 med bemyndigande för statens löne- och pensions-

verk att besluta i vissa pensionsärenden Utsökningsbalk 1981:774 bet. kapitel 4

- Lag 1992:288 om medlemsskap i icke-territoriella församlingar Gymnasieförordning 1992:394 Förordning 1992:1094 om avgifter vid kronofogdemyndighetema Lag 1992:1163 om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet EES bet. kapitel 6

- Förordning 1992:1167 om arbetstagares och egna företagares rätt att

efter avslutad verksamhet stanna kvar i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsomrádet EES bet. kapitel 6

-

Lag 1904:48 s.1 om samäganderätt Successionsordning 1810:0926 Lag 1984:531 om 1985 års folk- och bostadsräkning Lag 1979:84 om delpensionsförsäkring bil. 6 kapitel 10

- Lag 1947:529 om allmänna barnbidrag Uppbördslag 1953:272 Lag 1988:786 om bostadsbidrag bet. kapitel 4

- Lag 1989:329 om en folk- och bostadsräkning år 1990 Vallag 1972:620 Lag 1972:704 om kyrkofullmäktigeval Förordning 198124 om det statliga adress- och personregistret bet.

-

kapitel 9 Lag 1965:723 om erkännande och verkställighet av vissa utländska

domar och beslut angående underhåll till bam Lag 1980:1103 om årsredovisning m.m. i vissa företag bil. 6

-

kapitel 17 Lag 1985:367 om internationella faderskapsfrågor Förordning 1986:565 om särskilda omsorger om psykiskt utveck-

lingsstörda m.fl. Förbättringslâneförordning 1980:261 Lag 1981:49 om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Jordförvärvslag 1979:230 bil. 6 kapitel 9

- Lag 1978:410 om rätt till ledighet för vård av bam, m.m. bet. kapitel

-

9 och bil. 6 kapitel 11 Lag 1976:240 om förvärv av eldistributionsanläggning m.m.

164 Bilaga 5

Lag 1976:380 om arbetsskadeförsäkring LAF bet. kapitel 9 och bil.

-

6 kapitel 12 Lag 1972:114 med anledning av konventionen den 9 februari 1972

mellan Sverige och Norge om renbetning Lag 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring Lag 1944: 133 om kastrering Kungl. Majzts kungörelse 1944:285 med tillämpningsföreskrifter till lagen den 24 mars 1944 nr 133 om kastrering Lag 1952: 166 om häradsallmänningar Lag 1952:167 om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna Lag 1958:295 om sjömansskatt Lag 1962:382 angáende införande av lagen om allmän försäkring Lag 1975:1132 om förvärv av hyresfastighet m.m. bil. 6 kapitel 9

- Uppbördslag 1953:272 Bankrörelselag 1987:617 bet. kapitel 4 och 6 samt bil. 6 kapitel 17

- Lag 1987:621 om införande av ny banklagstiftning Lag 1987:667 om ekonomiska föreningar bet. kapitel 4 och 6 samt

-

bil. 6 kapitel 17 Konkursförordning 1987:916 Arbetsrättlig beredskapslag 1987:1262 Kungl. Majzts kungörelse 1962:394 med vissa bestämmelser rörande

ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m.m. Förordning 1988: 106 om tillämpning av en konvention den 29 juni 1987

mellan Sverige och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland om social trygghet

Lag 1988:711 om befruktning utanför kroppen bet. kapitel 6

-

och 9 samt bil. 6 kapitel 4 Förordning 1988:890 om bilstöd till handikappade Lag 1991:162 om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension

-

bil. 6 kapitel 10 Lag 1992:1368 om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom bil. 6

-

kapitel 9 Förvaltningslag 1986:223 bil. 6 kapitel 16

- Utsökningsregisterlag 1986:617 bet. kapitel 9

- Kungörelse 1962:514 angående indrivning i Danmark, Finland, Island

eller Norge av underhâllsbidrag bet. kapitel 7

- Lag 1970:995 om införande av nya jordabalken Lag 1935:45 om kvarlätenskap efter den som hade hemvist i Danmark,

Finland, Island eller Norge bet. kapitel 7

- Lag 1935:46 om tillsyn i vissa fall ä oskiftat dödsbo efter medborgare i

Danmark, Finland, Island eller Norge Lag 1937:81 om internationella rättsförhâllanden rörande dödsbo IDL

-

bet. kapitel 7 Lag 1949:382 om införande av föräldrabalken Kungl. Majzts kungörelse 1959:321 med närmare bestämmelser om

kungörande, varom i 16 kap. 2 och 3 §§ ärvdabalken stadgas Lag 1963:583 om avveckling av fideikommiss Lag 1967:531 om tryggande av pensionsutfástelse m.m.

Bilaga 5 165

Förordning 1986:259 om ersättning till följd sjukdom eller skada av som âdragits utom riket bil. 6 kapitel 12 - Förordning 1986:734 om tillämpning av en konvention den 27 maj 1985 mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater om social trygghet Förordning 1987:74 om förändring statliga personalpensioner under av åren 1960 1975 - Lag 1984:404 om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter bil. 6 kapitel 9 Förordning 1984:890 om bidrag till flyktingars från Sverige för resor bosättning i annat land bil. 6 kapitel 15 - Skatteregisterlag 1980:343 bet. kapitel 9 - Utsökningsförordning 1981:981 Förordning 1981 : 1284 om tillämpning av en konvention den 5 1981 mars mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge social om trygghet Lag 1979:611 om upphovsmannakonto Förordning 1977:580 om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Tanzania Lag 1947:576 om statlig inkomstskatt SIL bil. 6 kapitel 14 - Uppbördsförordning 1967:626 Studiestödsförordningen 1973:418 Kungl. Maj :ts Förordning 1941:417 angående införande av förordningen om arvsskatt och gåvoskatt Lag 1951:763 om statlig inkomstskatt ackumulerad inkomst Allmän tjänstepliktslag l959:83 Lag 1964:47 om krigshjälp Förköpslag 1967:868 bil. 6 kapitel 9 - Kungl. Majzts Börsordning 1969:546 Lag 1970:65 om Sveriges allmänna hypoteksbank och landshypoteksom föreningar Rennäringsförordningen 1971 :438 Förordning 1987:405 om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten Lag 1987:464 om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. bet. kapitel 4 och 6 samt bil. 6 kapitel 17 Föreningsbankslag 1987:620 Lag 1962:303 om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m.m. Förordning 1987:946 om tillämpningen nordisk överenskommelse av en om förmåner vid arbetslöshet Biskopsvalsförordning 1965:486 Lag 1987:1336 om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland Lag 1955:469 angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 nr 235 om försäkring för olycksfall i arbete m.m. Kungl. Majzts förordning 1950:295 om tillägg statsmedel å vissa av ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m.m. Lag 1988: 1463 om bidrag vid adoption av utländska barn Lag 1989:474 om tillfälligt sparande

166 Bilaga 5

Lag 1989:489 om beskattning av dödsbos skogskontomedel m.m. i vissa fall Utlärmingsförordning 1989:547 bil. 6 kapitel 15 - Lag 1989:899 om dubbelbeskattningsavtal mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige beträffande skatter på arv och gåva Lag 1989: 1007 om överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om folkbokföring Förordning 1990:927 om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. bil. 6 kapitel 15 - Begravningslag 1990: 1144 Taxeringslag 1990:324 Taxeringsförordning 1990: 1236 lnsiderlag 1990:1342 bet. kapitel 4 och 6 samt bil. 6 kapitel 17 - Lag 1990:1536 om folkbokföringsregister bet. kapitel 6 - Lag 1991:189 om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz Bostadsrättslag 1991:614 bet. kapitel 4 och bil. 6 kapitel 9 - Kommunallag 1991:900 Lag 1991:980 om handel med finansiella instrument bil. 6 kapitel 17 - Familjebidragsförordning 1991:1492 bet. kapitel 6 - Kyrkolag 1992:300 Sametingslag 1992:1433 Lag 1992:1610 om kreditmarknadsbolag Lag 1970:989 om införande av fastighetsbildningslagen Förordning 1979:830 statsbidrag till kommunalt bostadstillägg till om folkpension Förordning 1977:740 tillämpning av en konvention den 27 februari om 1976 mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om social trygghet Lag 1976:661 immunitet och privilegier i vissa fall om Allmän tjänstepliktslag 1959:83 Kungl. Majzts Kungörelse 1966:500 angående tillämpning av lagen den 20 mars 1964 nr 47 om krigshjälp Kungl. Majzts Kungörelse 1958:388 med vissa bestämmelser rörande taxering, uppbörd och folkbokföring under krigsförhállanden Namnförordning 1982:1136 bil. 6 kapitel 8 - Ridderskapets och adelns privilegier 1723: 1016 l Stadgar 1911:104 för Camegiestiftelsen Förordning 1983:22 tillämpning av en konvention den 2 juli 1982 om mellan Sverige och Nederländerna om social trygghet Förordning 1982:249 om tillämpning av en konvention den 4 januari 1980 mellan Sverige och Marocko om social trygghet Förordning 1981:208 tillämpning av en konvention den 30 juni 1978 om mellan Sverige och Turkiet rörande social trygghet Lag 1969:205 pensionstillskott bil. 6 kapitel 10 om - Lag 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd Förordning 1987:406 om arbetsmarknadsutbildning

l lz l

1993:98 Bilaga 5 167 SOU

Kungl. Majzts Förordning 1938:216 livräntetillägg av statsmedel om vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för

skada till följd av olycksfall i arbete Kungl. Majzts kungörelse 1921:410 angående förhöjning av vissa till i tjänst skadade arbetare med flera av statsmedel utgående statens livräntor m.m. Lag 1973:650 medling mellan sarnlevande om Lag 1964:143 bidragsförskott bil. 6 kapitel 3 om - Förordning 1985:73 undantag från svensk socialförsäkringslagstiftom ning vid arbete utomlands Lag 1977:265 statligt personskadeskydd bil. 6 kapitel 12 om - Lag 1977:267 krigsskadeersättning till sjömän bil. 6 kapitel 12 om - Lag 1947:577 statlig förmögenhetsskatt SFL bil. 6 kapitel 14 om - Folkbokföringslag 1991:480 bet. kapitel 6 - 1992:188 särskilt bidrag till ensamstående med barn Lag om Förordning 1987: 15 expeditionsavgifter vid utlandsmyndigheter om

ÄKTENSKAPETS RÄTTSVERKNINGAR

EN PRESENTATION

Innehållsförteckning

1 Inledning 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2¶Äktenskapsbalkens regler 177

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Egendomsordningen för makar 177 . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Rättshandlingar mellan makar 177 . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Underhåll 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Bodelning 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Kommentarer 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Föräldrabalkens regler vårdnad, förmynderskap, om underhállsskyldighet 181 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Inledning 181 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Föräldrar vårdnadshavare/förmyndare 181 som . . . . . . . . 3.3 vårdnadshavare/förmyndare 182 Annan som . . . . . . . . . .

3.4 God för underârig 182 man . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Umgängesrätt 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Underhâllsskyldighet mot barn 183 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 God annat skäl än underårighet 184 man av . . . . . . . . . . . 3.8 Förvaltarskap 184 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9 Gemensamma bestämmelser förmynderskap, godmanom skap och förvaltarskap 184 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bidragsförskott 185 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kommentarer 186 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Konstlad befruktning 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Inledning 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Insemination 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Befruktning utanför kroppen 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Kommentarer 188 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Fastställande faderskap 189 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Faderskapspresumtion 189 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Hävning faderskapspresumtionen 189 av . . . . . . . . . . . . . 5.3 Processuella frågor 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Kommentarer 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Adoption 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Inledning 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Verkningar adoption 193 av en . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3 Särskilt om gemensam adoption och styvbarnsadoption 194 . 6.4 Kommentarer 194 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Ärvdabalkens regler 195 7.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arv och testamente 195 7.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bestämmelser om dödsbo m.m. 195 7.3 . . . . . . . . . . . . . . . Dödförklaring 196 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Kommentarer 197 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Namnrätt 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Inledning 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Makars efternamn 199 8.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Makars mellarmamn 200 8.4 Barns efternamn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Mellarmamn för barn 201 8.6 Gârdsnarrm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7 Administrativa narnnförvärv 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.8 Kommentarer 202 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Fastighetsrätt 203 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Regler om lagfart, inskrivning och inteckning 203 . . . . . . . 9.2 Arrende 203 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Hyra 204 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Bostadsrätt 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5 Begränsningar i fastighetsägares rätt förfoga över en att

sin egendom 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6 Sammanläggning 207 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.7 Kommentarer 207 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Den allmänna pensioneringen 209 . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Inledning 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Folkpensioner i form ålderspension, förtidspension och av

sjukbidrag 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3 Tilläggspensioner i form ålderspension, förtidspension av

och sjukbidrag 211 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Barnpension 211 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5 Omställningspension och särskild efterlevandepension 212

. . 10.6 Särskilda folkpensionsförmâner 213 . . . . . . . . . . . . . . . . 10.7 Pensionstillskott 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.8 Hustrutillägg och särskilt kommunalt bostadstillägg till

folkpension 214 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.9 Särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård

av sjukt eller handikappat barn 215 . . . . . . . . . . . . . . . . 10.10 Delpensionsförsäkringen 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.11 Förordningen 1984: 1042 pensionsvillkor för ickeom

svenska medborgare som är lokalanställda vid svenska

utlandsmyndigheter 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.12 Kommentarer 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Föräldrapenningförrnánema och rätten till

föräldraledighet 219

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Inledning 219

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Föräldrapenning 219

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Tillfällig föräldrapenning 219

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Rätten till ledighet för vård av barn 220

. . . . . . . . . . . . . 11.5 Kommentarer 220

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Arbetsskadeförsäkringsomrâdet 221

. . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Inledning 221

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Efterlevandeskyddet enligt nu gällande regler i LAF 222

. . . 12.3 Efterlevandelivräntor enligt LAF:s äldre bestämmelser 223

. 12.4 Förordningen 1986:259 om ersättning till följd av sjuk-

dom eller skada som âdragits utom riket 224

. . . . . . . . . . 12.5 Kommentarer 224

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Straffrätt 225

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Tvegifte 225

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.2¶Åtalsregler 225

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3 Kommentarer 226

. . . . . . . . . . . . . . .- . . . . . . . . . . .

14 Skatterättsliga regler 227

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Inledning 227

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 lnkomstbeskattningen 227

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.3 Förmögenhetsskatt 230

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.4 Arvsskatt och gåvoskatt 230

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.5 Kommentarer 231

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15 Utliinningslagstifining m.m. 233

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 Uppehållstillstând m.m. 233

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2 Bidragsregler 233

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.3 Medborgarskap 234

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.4 Kommentarer 235

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16 Vissa processuella bestämmelser 237

. . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Domarjäv 237

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2 Jävsbestämmelser för andra personer 237

. . . . . . . . . . . . 16.3 Bestämmelser för vittne och part 237

. . . . . . . . . . . . . . . 16.4 Kommentarer 238

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17 Andra jävsbestämmelser och jävsliknande bestämmelser 239

17.1 Jävsbestämmelser 239

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Jävsliknande bestämmelser 239

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3 Näringsförbud 241

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.4 Kommentarer 242

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

ÄKTENSKAPETS RÄTTSVERKNINGAR,

EN PRESENTATION

1

Inledning

l bilaga "Äktenskapets rättsverkningar, en inventering", finns en fullständig förteckning över de författningar som vi har fått fram vid vårt inventeringsarbete. Vi har inte ansett det meningsfullt att närmare redogöra för innehållet i samtliga dessa författningar. Vi har emellertid valt att något utförligare redovisa de bestämmelser som är att anse som centrala rättsverkningar äktenskapet, de som kan komma att få större betydelse

av för partner och några de vi har funnit anledning att undanta i vårt

av som förslag till lag partnerskap. Denna redovisning följer nedan. I redovis-

om ningen framgår bestämmelse omfattar heterosexuell eller

även om en homosexuell samlevnad. För varje ämnesområde har vi kort kommenterat vårt förslag till de redovisade bestämrnelsernas tillämplighet partnerskap respektive sambor av samma kön.

2

Äktenskapsbalkens regler

2.1 för makar

Egendomsordningen

Grundläggande i den egendomsordning som gäller för makar är att varje make, så länge äktenskapet består, råder över sin egendom och svarar för sina skulder l kap. 3 § ÄktB. De s.k. râdighetsinskränkningarna 7 kap. 5 9 §§ ÄktB är undantag från grundprincipen och ger den ena maken

viss medbestämmanderätt vid förfoganden över den andre makens egendom, främst vad gäller den gemensamma bostaden och det gemensam-

ma bohaget.

Ytterligare utgångspunkt är att makarnas egendom är giftorättsgods

en

den inte har gjorts till enskild egendom 7 kap. l § ÄktB. Föreom kommer giftorättsgods i ett äktenskap innebär det att varje make har ett latent anspråk på hälften makarnas samlade giftorättsgods vilket anspråk

av aktualiseras i samband med bodelning. Makar eller blivande makar har möjlighet äktenskapsförord bestämma att egendom skall vara

att genom enskild. Egendom kan också göras enskild föreskrift vid gåva, i

genom testamente eller vissa förmånstagarförordnanden. Makar kan vidare

genom när helst under äktenskapet äktenskapsförord göra enskild

som genom egendom till giftorättsgods, dock endast i den mån det inte strider mot villkor i den handling vilken egendomen har blivit enskild.

genom Äktenskapsförord har numera bara funktionen att ange om egendom är enskild eller giftorättsgods. Någon överföring äganderätten till egen-

av domen kan inte längre ske på detta sätt.

2.2¶Rättshandlingar mellan makar

Av allmänna rättsgrundsatser följer att det råder avtalsfrihet mellan makar. Det finns inga särskilda hinder för makar att överföra egendom från den

till den andre köp eller byte. Vad som i allmänhet gäller ene genom t.ex. för avtalet i fråga gäller också för sådana avtal mellan makar.

När det gäller gåvor mellan makar finns dock särskilda bestämmelser i 8 kap. ÄktB kommit till främst för att skydda givarens fordrings-

som

skenrättshandlingar med syfte att undandra egendom från ägare mot utmätning eller konkurs. Dessa bestämmelser redovisas nedan.

Allmänt sett är ett löfte att någon något till intet för-

om senare ge pliktande. En utfästelse gåva kan dock få verkan mellan löftesgivaren

om och mottagaren bl.a. utfåstelsen blivit dokumenterad skriftligen. Ett

om

löfte av en make att under äktenskapet något till den andre maken har ge dock aldrig någon verkan 8 kap. 2 § ÄktB. I allmänhet fullbordas en gåva och får verkan såväl i relationen givare/ mottagare som i relationen givare/dennes fordringsägare att genom egendomen lämnas över till mottagaren. En gåva mellan två makar blir enligt 8 kap. l § ÄktB emellertid gällande givarens fordringsägare mot först sedan den registrerats vid domstol. Innan registrering har skett kan egendomen alltså tas i anspråk av givarens fordringsägare vid utmätning och konkurs även om den har kommit i mottagarens besittning. Från kravet registrering görs undantag om gåvan är personlig en present vars värde inte står i missförhållande till givarens ekonomiska villkor. I vissa fall som regleras i 8 kap. l § tredje stycket ÄktB krävs, för gåvan skall att bli giltig mot givarens borgenärer, ytterligare åtgärder förutom denna registrering. Ett annat undantag från de allmänna reglerna om gåva finns i 8 kap. 3 § ÄktB. Detta lagrum innehåller ytterligare skyddsregel en till förmån för givarens fordringsägare som innebär att make har fått gåva en som en av sin make, under vissa förutsättningar kan göras ansvarig för den sistnämnda makens skulder.

2.3¶Underhåll

Som nämnts i avsnitt 2.1 råder varje make över sin egendom och svarar för sina skulder. Makar har dock underhållsplikt mot varandra. Bestämmelser härom finns i 6 kap. ÄktB. Enligt dessa bestämmelser skall makar, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll behövs som för att deras gemensamma och personliga behov skall tillgodoses. Om makarna varaktigt lever tillsammans fullgörs underhållsskyldigheten genom att varje make skjuter till medel i form av pengar eller andra förnödenheter eller bidrar med eget arbete med hus och hem. Om makarna lever åtskilda skall underhållsskyldigheten fullgöras genom att den maken ene betalar underhållsbidrag eller lämnar bohag till den andre maken att användas av denne. Om den ene maken, grund sjukdom eller bortovaro, inte kan av sköta sina angelägenheter och det saknas medel för familjens underhåll, får den andre maken under vissa förutsättningar lyfta den sjuke eller bortovarande makens inkomst och avkastning dennes egendom av samt kvittera ut banktillgodohavanden och andra penningmedel. Enligt huvudregeln är en rättshandling make företagit med stöd denna som en av rätt bindande för den sjuke eller bortovarande maken 6 kap. 4 § ÄktB. Efter äktenskapsskillnad svarar varje make enligt huvudregeln för sin försörjning. l vissa fall är dock den maken skyldig under viss tid ene att efter äktenskapsskillnaden bidra till den andres försörjning genom att betala underhållsbidrag 6 kap. 7 § ÄktB.

2.4¶Bodelning

Bestämmelser bodelning finns i 9 12 kap. ÄktB. Bodelning skall som

om regel ske när ett äktenskap upplöses genom äktenskapsskillnad eller ene makens död. Bodelning kan också, om makarna är överens om det, ske under bestående äktenskap utan att mål om äktenskapsskillnad pågår. Bodelning förrättas makarna tillsammans eller av den efterlevande

av maken och den avlidne makens övriga dödsbodelägare. Kan parterna inte komma överens, kan utomstående förordnas som bodelningsför-

en person rättare. Med vissa i 10 kap. 2 och 3 §§ ÄktB närmare angivna undantag, skall makarnas giftorättsgods ingå i bodelningen. Makama kan också vid bodelningen bestämma att viss enskild egendom skall ingå. Denna egendom skall då anses som giftorättsgods.

I 13 kap. ÄktB finns regler verkan av en bodelning. Här återfinns

om bl.a. regler till skydd för fordringsägare när en make vid bodelning har eftergivit sin rätt.

2.5¶Kommentarer

Enligt vårt förslag kommer vad som gäller för makar enligt avsnitten 2.1

- 2.4 att gälla även för partner.

3 Föräldrabalkens om vårdnad,

regler förmynderskap, underhållsskyldighet

m.m.

l Inledning

Ett bams föräldrar eller en av dem är i normalfallet vårdnadshavare för barnet. En vårdnadshavare har ansvar för barnets personliga förhållanden och skall bl.a. se till att barnet får omvårdnad, trygghet och god fostran. Vårdnadshavaren svarar också för att barnet i förhållande till utomstående får den tillsyn som behövs. Begreppet vårdnad innebär den rättsliga sidan av omvårdnaden m.m. Vårdnaden behöver inte vara kopplad till den faktiska omvårdnaden av barnet även om så oftast är fallet. Vårdnaden består så länge barnet är underårigt, dvs. till dess barnet fyllt 18 år. Om barnet gifter sig före 18 års ålder får barnet därigenom ansvaret för sin egen person och vårdnaden upphör 6 kap. 2 § första stycket FB. De allra flesta underåriga står således under någons vårdnad.

Underåriga är också omyndiga, dvs. de står under någons förmynderskap. Förmyndaren har kort sagt ansvaret för barnets ekonomiska angelägenheter. Vårdnad och förmynderskap följs i regel det viset att ett bams vårdnadshavare också är dess förmyndare. Förmynderskapet upphör inte om barnet gifter sig.

Både vårdnaden och förmynderskapet tillkommer alltså oftast föräldrarna eller en av dem. Domstol kan emellertid utse andra till förmyndare eller vårdnadshavare. En förmyndare kan, när så behövs, ersättas av en god man.

Vad som här och nedan sägs om föräldrar och barn avser i tillämpliga delar också adoptivföräldrar och adoptivbarn.

3.2¶Föräldrar som vårdnadshavare/ förmyndare

Ett barn står från födseln under vårdnad av båda föräldrarna om de är gifta med varandra. Den gemensamma vårdnaden består i princip även efter en äktenskapsskillnad. Om modern är ogift vid barnets födelse blir hon ensam vårdnadshavare. För det fall modern senare gifter sig med barnets far blir fadern från den tidpunkten vårdnadshavare tillsammans med modem. Avlider en av två föräldrar som båda är vårdnadshavare, tillkommer vårdnaden den andre föräldern ensam.

Vad sagts gäller enligt 6 kap. 3 § och 9 § första stycket FB

som nu automatiskt och utan särskilt förordnande. Enligt andra regler i samma kapitel kan en gemensam vårdnad upplösas av domstol så att vårdnaden fortsättningsvis tillkommer bara en av föräldrarna. Gemensam vårdnad för två föräldrar kan också uppstå genom domstols förordnande eller, om föräldrarna är överens och under vissa förutsättningar övrigt, genom ett enkelt anmälningsförfarande. Om en förälder som är ensam vårdnadshava-

dör, kommer den andra föräldern i första hand i fråga som vårdnadshare vare.

Fönnynderskapet följer enligt huvudregeln vårdnaden 10 kap. 2 § FB.

3.3¶Annan som vårdnadshavare/förmyndare

Ett barn kan inte ställas utan vårdnadshavare. Någon måste ha vårdnaden även föräldralösa bam och om barn, vars föräldrar inte är lämpliga

om

vårdnadshavare. Domstol skall i dessa fall anförtro vårdnaden en som eller gemensamt två särskilt förordnade förmyndare. Har avlidna föräldrar gett till känna ett önskemål om vem som skall förordnas skall särskild hänsyn tas till detta. Domstolen kan ge vårdnaden två förmyndare gemensamt endast under förutsättning att de är gifta med varandra eller lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden 13 kap. 8 § FB. Med lever tillsammans under äktenskapslik-

personer som nande förhållanden avses här endast personer av motsatt kön. Även i dessa fall följs förrnynderskapet och vårdnaden normalt åt. Inget hindrar dock att vårdnadshavaren befrias från förmyndaruppgiftema, som då måste läggas på någon annan till förmyndare förordnad person.

3.4¶God man för underårig

Det kan uppkomma situationer där förmyndaren typiskt sett har intressen

strider mot den underåriges. I ll kap. 2 § första stycket FB anges att som

god skall förordnas förmyndaren eller dennes make och den en man om underårige har del i oskiftat dödsbo. Den gode mannen skall därefter vårda den underåriges rätt i boet under boutredningen m.m. Förmyndaren har inte heller rätt att företräda den underårige i en rättegång där förmyndaren själv, hans make eller någon han företräder uppträder som part. Motsvarande gäller exempelvis vid ingående av avtal inom den angivna personkretsen. Även i dessa fall skall god man förordnas för den underårige ll kap. 2 § andra stycket FB, liksom i övriga fall när den underårige har intressen strider mot förmyndarens eller dennes makes intressen 11

som kap. 2 § sista stycket FB.

3.5

Umgängesrått

Ett barns vårdnadshavare har enligt 6 kap. 15 § FB ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare tillgodoses. Motsätter sig vårdnadshavaren umgänget kan domstol på begäran av den förfördelade föräldern besluta i umgängesfrågan.

Enligt samma lagrum skall vårdnadshavaren tillse att barnet får umgås med annan som står barnet särskilt nära. Det kan ligga i barnets intresse att kontakten med exempelvis en tidigare Styvförälder upprätthålls. Om vårdnadshavaren i ett sådant fall inte vill medverka kan styvföräldem dock inte själv begära domstolsprövning. Endast socialnämnden kan föra talan om umgängesrätt i denna situation.

3.6 mot barn

Underhållsskyldighet

Fram till dess barnet fyllt l8 år eller till den senare tidpunkt när barnet före 21 år ålder avslutar sin grundutbildning skall föräldrarna svara för barnets underhåll efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade förmåga. En förälder som inte bor tillsammans med barnet skall fullgöra sin underhållsskyldighet att betala

genom underhållsbidrag. Vid bedömning av underhållsbidragets storlek görs inledningsvis en beräkning av förälderns ekonomiska förmåga. Enligt 7 kap. 3 § FB får föräldern därvid förbehålla sig ett belopp för bl.a. makes underhåll under förutsättning att maken inte är självförsörjande och att det finns särskilda skäl för det, exempelvis hemmavarande barn i förskoleåldem eller brist på arbetstillfällen.

Med make jämställs annan som föräldern varaktigt bor tillsammans med om de har bam gemensamt. En makes eller sambos inkomster eller brist sådana påverkar underhållsbidragets storlek även på andra sätt. Föräldem har exempelvis rätt att göra förbehåll också för hemmavarande bam och skälig bostadskostnad. Storleken av förbehållen kan vara beroende av hur stor del hushållets

av kostnader andra hushållsmedlemmar kan beräknas stå för. Underhållsbidragets storlek kan således påverkas både av äktenskapet och andra sarnlevnadsförhållanden.

Ett utgående underhållsbidrag kan under vissa förutsättningar jämkas, bl.a. om ändring i förhållandena föranleder det 7 kap. 10 § FB. En ändring i den sociala situationen, exempelvis giftermål, med åtföljande ändring av de ekonomiska förhållandena kan motivera en sänkning eller höjning av underhållsbidraget.

Äktenskapet

har relevans för underhåll till bam i ytterligare ett sammanhang. Även den primära underhållsskyldigheten följer föräldraskapet

om har en styvförälder ett visst subsidiärt ansvar. I 7 kap. 5 § FB stadgas att den som varaktigt bor tillsammans med annans bam och med förälder som har vårdnaden om barnet är underhållsskyldig samma villkor som föräldern om han eller hon är gift med föräldern eller har eget bam tillsammans med denne; dock bara till den del barnet inte kan få underhåll

från den förälder som inte finns i hushållet. Eftersom barnet normalt är berättigat till bidragsförskott se avsnitt 3.10 avser styvföräldems underhållsplikt i förekommande fall främst att tillförsäkra barnet en nivå ovanför bidragsförskottsnivân.

3.7 God man av annat skäl än

underårighet

Även kan på grund sjukdom eller liknande behöva hjälp i olika

vuxna av angelägenheter. l den mån behovet inte kan fyllas på ett mindre ingripande sätt skall god man förordnas ll kap. 4 § FB. Förordnandet kan vara inskränkt exempelvis till att avse förvaltningen av viss egendom eller biträde i en angiven fråga. Genom godmansförordnandet fråntas den enskilde inte i något avseende rätten att själv bestämma över sin livsföring eller sina rättsliga eller ekonomiska angelägenheter. Utgångspunkten är att den gode mannen skall agera med samtycke från sin huvudman för dennes räkning. God man kan förordnas i vissa andra fall, exempelvis för bortovarande 11 kap. 3 § FB.

3.8¶Förvaltarskap

En vuxen persons tillstånd kan vara sådant han är så oförmögen att sköta alla eller vissa av sina angelägenheter att ett godmanskap inte är lösningen på problemen. Fram till 1989 kunde detta leda till att vederbörande omyndigförklarades och försågs med en förmyndare. Numera skall i dessa fall en s.k. förvaltare förordnas. Omyndigförklaringen ledde i princip till förlust av all rättslig handlingsförmåga. Förvaltarskapet är tänkt att vara flexibelt och skall anpassas till behovet i varje enskilt fall. Den viktigaste skillnaden i förhållande till godmanskapet är att huvudmannen inte själv har rätt att agera inom de områden förvaltarskapet omfattar.

3.9¶Gemensamma bestämmelser om

förmynderskap, godmanskap och

förvaltarskap

En domstol kan självmant ta upp frågor om förordnande och entledigande av förmyndare. Initiativet kommer dock vanligtvis utifrån. I 10 kap. 18 § FB ges bl.a. den underåriges make och närmaste släktingar rätt att göra ansökan. Samma gäller enligt 20 kap. 3 § FB ansökan om annan domstolens åtgärd vad gäller förmynderskap. Domstolens beslut får överklagas av var och en som har rätt att göra en ansökan.

Även ärenden förordnande och entledigande god samt

om av man om jämkning av ett godmansförordnande kan initieras av en make och de närmaste släktingarna till den hjälpbehövande ll kap. 15, 21 och

23 §§ FB. Oavsett hur förfarandet inleds skall maken och släktingarna i allmänhet beredas tillfälle att yttra sig 11 kap. 16 § andra stycket FB. Domstolens beslut kan överklagas av var och har rätt att göra

en som ansökan 11 kap. 27 § FB. I andra frågor om godmanskap har maken och de närmast anhöriga också talerätt 20 kap. 5 § FB. Motsvarande gäller i frågor om förvaltare och förvaltarskap.

Föräldrabalken innehåller en hel mängd bestämmelser förmyndares,

om gode mäns och förvaltares skyldigheter i olika hänseenden

och om tillsynen över deras verksamhet. De betämmelser har anknytning till

som äktenskap skall nedan kort beröras.

En förmyndare rekommenderas i 13 kap. 5 § första stycket FB att informera sig om den underâriges åsikt i angelägenheter av vikt om han fyllt 16 år. Är den underårige gift skall också maken beredas tillfälle

att yttra sig. Enligt andra stycket i samma lagrum gäller motsvarande för en god man och en förvaltare.

En underårig har när han fyllt 16 år rätt att ta del av de handlingar angående förmynderskapet som kan finnas hos Överförmyndaren. Samma rätt har den underâriges make och närmaste fränder 17 kap. 6 § FB. Bestämmelserna är tillämpliga också vad gäller godmanskap och förvaltarskap.

En föreskrift i 14 kap. 4 § FB ålägger en förmyndare att säga upp ett avtal om samrnanlevnad i oskiftat bo om en efterlevande make, som har deltagit i avtalet, gifter om sig. Motsvarande gäller för gode män och förvaltare.

Utan överförmyndarens samtycke får förrnyndaren i princip inte företa sig något med den underâriges fasta egendom. Innan Överförmyndaren fattar beslut i frågan skall han bereda den underâriges make och närmaste fränder tillfälle att yttra sig 15 kap. 15 § andra stycket FB. Bestämmelserna gäller även för godmanskap och förvaltarskap.

3.10¶Bidragsförskott m.m.

l avsnitt 3.6 har framgått att en förälder som inte bor tillsammans med sitt barn skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag. Rätten till bidragsförskott är en social förmån, som har samband med underhållsbidragsreglerna. Bestämmelserna finns i lagen 1964: 143 om bidragsförskott och i lagen 1984: 1095 om förlängt bidragsförskott för studerande.

Bidragsförskott enligt bidragsförskottslagen utgår längst till dess barnet fyllt 18 år. Lagen innehåller inte någon uttrycklig bestämmelse om att bidragsförskottet upphör om barnet gifter sig. Bidragsförskott utgår emellertid endast till barn som står under någons vårdnad. Eftersom vårdnaden upphör när ett bam ingår äktenskap kan bidragsförskott inte därefter lämnas.

Underhållsskyldigheten kan, som har framgått i avsnitt 3.6, utsträckas för viss skolutbildning efter det att barnet fyllt 18 år. I konsekvens med

detta har det, genom lagen 1984:1095 om förlängt bidragsförskott för studerande, införts en möjlighet att få bidragsförskott för vidare skolgång; dock längst till och med juni månad det år bamet fyller 20 år. Lagen om förlängt bidragsförskott för studerande innehåller en uttrycklig bestämmelse om att det förlängda bidragsförskottet inte lämnas om barnet har ingått äktenskap 4 §.

Bidragsförskottsreglema gäller givetvis även för adoptivbarn. Ett adoptivbarn som bor med bara en av sina två adoptivföråldrar är alltså berättigat till bidragsförskott samma villkor som andra bam. Ett barn som har adopterats av en ensamstående och bor tillsammans med denne har dock inte rätt till stöd enligt bidragsförskottsreglema, eftersom det i dessa fall inte finns någon ytterligare förälder som är skyldig att betala underhållsbidrag. Behovet av samhällsstöd har dock ansetts vara detsamma. Lagen 1984:1096 om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn ger barn som har adopterats av en ensamstående och utländska barn som med vederbörligt tillstånd kommit till Sverige för att adopteras av en ensamstående rätt till ett bidrag motsvarande bidragsförskottet. Lagen är inte tillämplig vid styvbamsadoptioner l §. Likt vad som gäller för bidragsförskott lämnas inte bidrag om barnet har ingått äktenskap 4 §.

1 1 Kommentarer

Enligt vårt förslag skall bestämmelser som ger upphov till gemensamt föräldraskap och gemensam vårdnad undantas. Undantaget omfattar emellertid inte bestämmelser om styvbamsrelationer. Detta innebär t.ex. att en partner skulle kunna bli subsidiärt underhållsskyldig till sin partners bam.

Vårt förslag innebär vidare att vårdnaden om ett barn upphör om bamet ingår partnerskap före 18 års ålder, att det erfordras god man för en underårig i de fall den underårige och hans förmyndares partner har motstridiga intressen, att partner har samma ställning som make i de avseenden som har behandlats i avsnitt 3.9 och att rätten till bidragsförskott och förlängt bidragsförskott upphör när ett barn som annars skulle ha rätt till dessa förmåner ingår partnerskap.

4¶Konstlad

befruktning

1

Inledning

Den svenska rättsordningen anvisar två sätt för befruktning på konstlad väg i syfte att avhjälpa ofrivillig barnlöshet nämligen insemination och befruktning utanför kroppen. Bestämmelserna finns i lagen 1984:1140 om insemination och i lagen 1988:711 om befruktning utanför kroppen.

4.2¶Insemination

Den grundläggande förutsättningen för att insemination skall få utföras är att kvinnan är gift eller bor tillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållanden. Därtill krävs att kvinnans make eller sambo genom sitt samtycke till inseminationen har förklarat sig beredd att ta sig det rättsliga faderskapet till det blivande barnet.

När det gäller insemination med sperma från kvinnans make eller sambo, s.k. makeinsemination, anses inga särskilda problem av medicinsk eller etisk karaktär uppkomma. Behörigheten att utföra denna typ av insemination är därför inte reglerad i lagen. Läget anses vara annorlunda vid givarinsemination, varför sådan insemination endast får utföras allmänna sjukhus och under överinseende av läkare med viss specialistkompetens. Läkaren skall, inför en givarinsemination, pröva om det med hänsyn till makamas eller sambomas medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att en insemination utförs.

Det är straffbart att utföra insemination i strid mot lagen eller att tillhandahålla sperma för sådan insemination; dock endast om det sker vanemässigt eller i vinningssyfte.

4.3 utanför

Befruktning kroppen

Liksom vid insemination är det en grundförutsättning att kvinnan är gift eller sammanbor med en man för att ett befruktat ägg skall få föras in i hennes kropp. Vidare krävs att maken eller den man hon sammanlever med har samtyckt till förfarandet. Varken spermadonation eller äggdonation är tillåtet i samband med befruktning utanför kroppen. Ägget

som förs in måste alltså vara kvinnans eget och det skall ha befruktats med makens eller den sammanboendes sperma. Verksamhet med befruktning

utanför kroppen får utan Socialstyrelsens tillstånd utföras endast på allmänna sjukhus.

Den som vanemässigt eller för att bereda sig vinning bryter mot de givna reglerna kan straffas.

4.4¶Kommentarer

Enligt vårt förslag till partnerskapslag och lag om sambor av samma kön skall det inte vara möjligt för två personer av samma kön att uppnå gemensamt rättsligt föräldraskap till ett bam. Varken lagen om insemination eller lagen om befruktning utanför kroppen föreslås därför bli tillämpliga för partner eller sambor av samma kön.

5¶Fastställande

av faderskap

5. l

Faderskapspresumtion

När ett barn har kommit till världen efter naturlig eller konstlad be-

fruktning skall faderskapet fastställas enligt regler i 1 3 kap. FB.

- -

Den man som är gift med barnets mor när barnet föds blir enligt presumtionsregeln i 1 kap. 1 § FB, att anse som bamets far. Modems civilstånd vid tiden för befruktningen tillmäts ingen betydelse. Mycket kan ha hänt under havandeskapet. Modern kan exempelvis ha skilt sig och gift sig med en ny man. Den nye maken blir i den situationen automatiskt barnets far i juridiskt hänseende. I de fall modern är änka och inte omgift när barnet föds, presumeras hennes avlidne make far till

vara barnet så länge befruktningen kan ha skett före dödsfallet. Utan initiativ från barnet eller den presumerade fadern undersöks inte om det rättsliga faderskapet överensstämmer med det biologiska.

Vid ett flertal tillfällen har motioner framlagts att

om faderskapspresumtionen skall gälla även vid samboförhållanden. Motionerna har dock avslagits se bl.a. bet. l992/93zLu22 och rsk. 1992/93:259.

Om insemination eller befruktning utanför kroppen med vederbörligt samtycke har utförts på en kvinna och det är sannolikt att ett barn har tillkommit vid den konstlade befruktningen anses den man som har avgett samtycke till den konstlade befruktningen som barnets far l kap. 6 och 7 §§ FB.

5.2

Hävning av faderskapspresumtionen

Presumtionsregeln åstadkommer, som benämningen talar inget annat

om, än ett antagande om sakernas tillstånd. Presumtionen är inte avsedd

upprätthållas under alla förhållanden. Den kan hävas dels på frivillig väg, dels genom domstols dom l kap. 2 § FB.

Hävning av presumtionen på frivillig väg kräver att en arman man än den presumerade fadern visst sätt har bekräftat att han är far till barnet. Bekräftelsen måste godkännas av modern, barnet eller företrädare för barnet som i denna situation inte kan vara barnets mor, den presumerade fadern och, om barnet är underärigt, även socialnämnden. Resultatet

av omgången blir att den man som har bekräftat faderskapet fortsättningsvis anses vara far till barnet.

Domstols medverkan till prövning av presumtionen kan i princip initieras bara av den presumerade fadern och av bamet. Resultatet av en för käranden framgångsrik process blir endast att presumtionen hävs, dvs. att den tidigare som far antagne mannen förklaras inte vara far till barnet. Faderskapet skall därefter om möjligt fastställas vanligt sätt; genom

- bekräftelse eller genom dom.

Enligt 1 kap. 6 och 7 §§ FB gäller bl.a. reglerna om hävande av faderskapspresumtion också när barnet med föreskrivet samtycke har kommit till efter konstlad befruktning. Det kan nämligen hända att barnet i själva verket inte kommit till genom den konstlade befruktningen utan genom samlag. Hävning kan då ske och faderskapet får fastställas vanligt sätt. I ytterligare en situation är det möjligt att få presumtionen hävd, nämligen om ett giltigt samtycke till den konstlade befruktningen inte anses ha förelegat.

5.3¶Processuella

frågor

Bestämmelserna om rättegången i mål om faderskap finns i 3 kap. FB. Äktenskapet har betydelse för kan initiera och för mot

vem som en process vem en process skall föras. Reglerna har samband med arvsrättsliga principer.

En presumerad far kan, som har framgått, väcka talan mot barnet om hävande av faderskapspresumtionen. Om barnet har avlidit skall talan väckas mot barnets arvingar 3 kap. l § första stycket FB. Med arvingar avses de som har rätt till arv efter barnet om faderskapspresumtionen består, dvs. de som blir lidande om talan bifalls. Någon gräns för när talan senast skall väckas har inte ställts upp. Ett avlidet bam kan således, innan talan väcks, ha hunnit gifta sig och efterlämna en make. En efterlevande make är arvsberättigad och ingår i kretsen av arvingar.

Den presumerade faderns arvingar kan efter dennes död ha intresse av att presumtionen hävs. Under vissa förutsättningar tillåts de, om de jämte eller näst efter barnet har rätt till arv efter den presumerade fadern, väcka talan om hävande av faderskapet enligt regler i 3 kap. l § andra och tredje styckena FB. Fadems efterlevande make tillhör alltid den taleberättigade kretsen.

Ett barn, som vill en domstol att häva en faderskapspresumtion, skall väcka talan mot fadern eller, om han är död, hans arvingar. En talan om fastställande av faderskap skall föras av barnet mot den tilltänkte fadern eller, om han är död, hans arvingar. I kretsen arvingar ingår, som sagt, alltid en efterlevande make, om sådan finns.

5.4¶Kommentarer

Av naturliga skäl och som en följd av att vi föreslår att partner eller två sambor av samma kön inte skall få tillgång till konstlad befruktning, får

de materiella reglerna om faderskapspresumtion inte någon betydelse för vårt förslag. Däremot innebär vån förslag att partner jämställs med make såvitt avser de processuella reglerna om vem som kan föra en talan

om hävande av en faderskapspresumtion och mot vem en sådan talan skall föras.

6

Adoption

l Inledning

övervägande antalet barn, adopteras svenska föräldrar, kommer

som av från främmande länder. I en del fall sker adoptionen i utlandet och blir automatiskt giltig i Sverige; se lagen 1971:796 om internationella rättsförhållanden rörande adoption. Ett svenskt adoptionsförfarande behöver då inte aktualiseras. l det följande talas bara om adoptioner som sker i Sverige.

Syftet med adoptionsinstitutet är att skapa ett rättsligt föräldraförhållande mellan adoptanten den som adopterar och adoptivbarnet. En adoption har omfattande följder för barnet och många i barnets omgivning. Adoptionsinstitutet kringgärdas därför av regler till skydd främst för barnet med också för de ursprungliga föräldrarna.

En adoption föregås således av en ingående utredning och prövning. Bestämmelser om adoption finns huvudsakligen i 4 kap. FB.

I dag är det vanligast att tvâ makar adopterar ett bam tillsammans eller att en av makarna adopterar den andres bam i avsikt att barnet skall bli deras gemensamma, s.k. styvbams- eller närstâendeadoption. Möjligheten att adoptera är emellertid inte reserverad för gifta Även ogifta män

par. eller kvinnor kan få anta ett adoptivbarn, dock inte gemensamt.

6.2¶Verkningar av en adoption

En adoption innebär kort och gott att adoptivbarnet i rättsligt hänseende, både inom familjerätten och annan lagstiftning, skall behandlas som adoptantens eget barn och att alla band med barnets biologiska släkt klipps av. Detta gäller dock inte när annat är särskilt föreskrivet. Inte heller gäller det när annat följer av rättsförhållandets natur. Vad som avses med den sistnämnda inskränkningen är speciella situationer, t.ex. att biologiskt släktskap, trots att en adoption ägt rum, kan vara ett äktenskapshinder.

Numera kan en giltig adoption inte hävas genom beslut av domstol. Verkningama av den första adoptionen upphör dock automatiskt om barnet adopteras nytt. Det kan anmärkas att barnets rättsliga anknytning till sitt biologiska ursprung skärs av redan vid den första adoptionen och att omadoptionen sker med utgångspunkt frán anknytningen till adoptivföräldrama. Verkningama av adoptionen upphör också om adoptanten gifter sig med adoptivbarnet 4 kap. 7 § FB.

6.3¶Särskilt om adoption och

gemensam

styvbarnsadoption

Bara makar kan genomföra en adoption gemensamt. En gemensam adoption medför att makarna blir att anse som barnets föräldrar. I föregående avsnitt har nämnts att verkningarna av en adoption upphör om adoptanten gifter sig med adoptivbamet. Ett förtydligande är på sin plats när det gäller gemensam adoption. Om ett barn har adopterats av två makar som sedan skiljer sig och den ena maken gifter sig med barnet, upphör adoptionens verkningar inte i förhållande till den andra maken och hans släktingar.

I den inte helt ovanliga situationen att en make för med sig ett barn in i ett äktenskap finns möjligheter att åstadkomma att barnet blir makarnas gemensamma. En styvbarnsadoption kan således genomföras av en make ensam, givetvis bara med vederbörligt samtycke bl.a. av den andra maken och om villkoren i övrigt är uppfyllda. Genom en styvbarnsadoption klipps de rättsliga banden av endast med den förälder som inte är gift med adoptanten medan anknytningen till adoptantens make består. Detta gäller även i fall där maken adopterar den andra makens adoptivbarn. En sådan andra adoption medför således inte att verkningarna av den första adoptionen helt upphör.

Det skall särskilt understrykas att äktenskapet, i andra fall än de som särskilt anges i 4 kap. 3 § FB, hindrar en gift person att ensam adoptera ett barn. Lagen säger nämligen att makar, utom i angivna undantagssituationer, inte får adoptera annat än gemensamt. De undantagssituationer som anges är fall när den andre maken vistas på okänd ort eller är sinnessjuk eller sinnesslö, när adoptionen avser den andre makens barn eller adoptivbarn eller eget barn.

6.4¶Kommentarer

Enligt vårt förslag skall partner varken gemensamt eller ensamma adoptera. Vi har dock inte funnit anledning att i övrigt undanta rättsverkningar av en adoption i vårt förslag till partnerskapslag. Om således en adoptivförälder ingår partnerskap med sitt adoptivbarn föreslås verkningarna av adoptionen att upphöra på samma sätt som verkningarna av en adoption upphör om en adoptivförälder ingår äktenskap med sitt adoptivbarn. Vidare föreslås biologiskt släktskap utgöra partnerskapshinder i samma utsträckning som det utgör äktenskapshinder, således oberoende av om adoption har ägt rum.

7¶Ärvdabalkens regler

7.1¶Arv och testamente

Närmaste arvingar på grund av släktskap är den avlidnes avkomlingar eller bröstarvingar 2 kap. l § ÄB. Hade den avlidne inga bröstarvingar går arvet till andra släktingar enligt en viss ordning föreskrivs i 2 kap.

som ÄB. Var emellertid den avlidne gift, tillfaller den avlidnes kvarlâtenskap

hans make, i vissa fall med undantag för bröstarvinges laglott 3 kap. l § första stycket ÄB. Även bröstarvinge har få

om en rätt att ut sin laglott, är efterlevande maken alltid berättigad att ur kvarlåtenskapen efter den först avlidne maken erhålla egendom till ett så stort värde, den

att tillsammans med egendom som den efterlevande maken erhåller vid bodelning eller utgör denne makes enskilda egendom, motsvarar fyra gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring

som gäller vid tiden för dödsfallet 3 kap. 1 § andra stycket ÄB. När den efterlevande maken i sin tur avlider, tillfaller den andel den makens bo

av som anses härröra från först avlidne maken till den först avlidne makens arvingar om sådana finns. I annat fall går hela arvet till den sist avlidne makens arvingar eller eventuellt make. De närmare bestämmelserna

nye härom finns i 3 kap. ÄB.

Ett testamente skall normalt bevittnas två Den är gift

av personer. som med testator får inte testamentsvittne 10 kap. 4 § ÄB.

vara

Ett testamente kan ibland vara oklart formulerat så att måste tolka

man det. Vid denna tolkning skall man försöka utröna vad testator avsett och vad som var hans vilja ll kap. 1 § ÄB. För att underlätta denna tolkning finns i ll kap. ÄB vissa presumtionsregler. En dessa regler, 11 kap.

av 8 säger att om någon testamenterat till förmån för sin make så skall förordnandet inte gälla äktenskapet är upplöst vid död eller

om testators om mål om äktenskapsskillnad pågår. Enligt lagrum skall ett

samma testamentariskt förordnande till en sambo inte gälla samboförhállandet

om har upplösts före testators död. Med sambo här, efter hänvisning i

avses lagen 1987:813 om homosexuella sambor både sambor motsatt och

av av samma kön.

En arvinge kan som huvudregel avsäga sig rätten till 17 kap. 2 §

arv ÄB. En bröstarvinge kan dock inte avsäga sig sin laglott med mindre han

avstått från den mot skäligt vederlag. Med vederlag till arvingen jämställs egendom som på visst sätt tillkommer arvingens make eller dennes avkomlingar 17 kap. 2 § ÄB.

7.2¶Bestämmelser om dödsbo m. m.

När en person avlider skall hans egendom förvaltas fram till dess arvskifte sker. Egendomen kan förvaltas antingen av dödsbodelägarna eller av en utomstående boutredningsman eller testamentsexekutor. dödsbodelägare hör bl.a. efterlevande make eller sambo Till kretsen av eller motsatt kön. Detta gäller dock inte när bodelning har skett av samma eller i de fall när bodelning inte skall ske, om dessa personer inte arvingar eller universella 18 kap. l § ÄB. samtidigt är testamentstagare Efterlevande make har rätt att få "nödigt underhåll" ur dödsboet under månader från dödsfallet 18 kap. 5 § andra stycket ÄB. tre Efter ett dödsfall skall enligt huvudregeln bouppteckning förrättas. Bouppteckningen skall inges till rätten för registrering. Till bouppteckningsförrättningen skall alla dödsbodelägare kallas. Även efterlevande make, sambo eller motsatt kön skall kallas till boupteckningsförav samma rättningen han inte är dödsbodelägare 20 kap. 2 § ÄB. även om Vid förrättningen skall såväl den avlidnes som den efterlevande makens tillgångar och skulder antecknas och värderas 20 kap. 4 § ÄB. Enligt bestämmelse skall i vissa fall även sambos egendom antecknas. samma Eventuellt äktenskapsförord angående förmögenhetsordningen skall intas i bouppteckningen 20 kap. 5 § första stycket ÄB. Efterlevande make respektive sambo av samma eller motsatt kön är skyldig att lämna uppgifter till bouppteckningen och är skyldig att i vissa fall bekräfta uppgifterna i bouppteckningen med ed 20 kap. 6 § ÄB. Från skyldigheten att förrätta bouppteckning görs undantag i de fall där den avlidnes tillgångar jämte hans andel av efterlevande makens giftorättsmindre omfattning och inte omfattar fast egendom eller gods är av tomträtt. l sådana fall räcker det med att socialnämnden ger in en dödsboanmälan till rätten 20 kap. 8 § ÄB. a Dödsbodelägare kan träffa avtal om att leva samman i oskiftat bo. Om efterlevande make som har deltagit i en sådan överenskommelse gifter en sig och de övriga dödsbodelägarna säger upp avtalet inom fyra om månader därefter, upphör avtalet att gälla tre månader efter uppsägningen. Detsamma gäller om en dödsbodelägare avlider och han såsom delägare i sitt dödsbo efterlämnar någon som inte är delägare i det första dödsboet 24 kap. 4 § AB.

7.3¶Dödförklaring

Under vissa i 25 kap. ÄB närmare angivna förutsättningar kan en bortovarande dödförklaras av domstol. Bl.a. den bortovarandes make är person behörig att göra ansökan dödförklaring. En person som samrnanlevt om med den bortovarande är inte i denna egenskap behörig att göra sådan ansökan. Görs sådan ansökan av annan än den bortovarandes make, en skall maken normalt yttra sig över ansökan innan den kan prövas 25 kap. 2 och 3 §§ ÄB.

7.4¶Kommentarer

Vårt förslag innebär inte någon ändring i förhållande till vad som gäller i dag för sambor av samma kön.

Vårt förslag till lag om partnerskap innebär att partner i alla avseenden som har behandlats i avsnitt 7.l 7.3 jämställs med make.

-

8¶Namrätt

l Inledning

Namnlagen 1982:670 reglerar bl.a. familjerättsliga förvärv av efternamn och mellarmanm. Dessa har sin grund i äktenskapet eller i en förälder/ bam-relation. I de flesta fall krävs en enkel anmälan, vanligtvis till Skattemyndigheten, för att ett eftemanm skall få antas enligt dessa regler. Anmälan måste emellanåt kompletteras med samtycke från andra inblandade. Ett uteblivet samtycke kan ibland ersättas av en domstolsprövning.

Begreppet efternamn kräver ingen förklaring. Mellannanm utgörs alltid av ett eftemamn, exempelvis makes eftemanm. Det bärs före efternamnet och är personligt, dvs. det kan inte föras vidare.

8.2¶Makars efternamn

Bestämmelser om makars efternamn finns i 9 och 10 §§. Inför vigseln måste de blivande makarna ta ställning till namnfrågan. De kan välja mellan att behålla sina respektive efternamn eller att anta ett av dem som gemensamt. Om en av kontrahentema har fått sitt efternamn genom ett tidigare äktenskap, bär ett s.k. giftasnamn, kan det namnet dock inte komma ifråga som gemensamt. Har båda giftasnamn kan namngemenskap således inte åstadkommas utan att någon av dem, vilket alltid är möjligt, tar tillbaka sitt namn som ogift. Valet av efternamn skall anmälas senast vid vigseln.

Valfriheten kvarstår under äktenskapet. Den make, som har behållit sitt eftemanm, kan med den andre makens samtycke byta sitt eftemarrm till det eftemamn maken bär vid tiden för nanmbytet. Inte heller i detta skede tillåts giftasnamn som gemensamt nanm. Namngemenskapen kan bringas att upphöra, oavsett när den uppstått, genom att den som bytt efternamn antar det efternamn han senast burit som ogift. Att återgå till ett tidigare giftasnamn är således inte möjligt.

Vissa ytterligare begränsningar finns i rätten att byta efternamn under äktenskapet. Begränsningama innebär bl.a. och i korthet dels att det inte är möjligt att gå över från ett av de ursprungliga namnen som gemensamt eftemanm till det andra, dels att en nanmgemenskap som har upphört inte kan återuppstå.

3¶Makars mellannamn

Mellannamn regleras i 24 Makar som har olika efternamn kan visa sin samhörighet genom ett mellannamn. En av dem men inte båda kan bära

- den andres efternamn som mellarmarrm med vederbörligt samtycke och under förutsättning att det inte rör sig om ett giftasnarrm. Möjlighet finns att börja bära mellannamn efter äktenskapets upplösning. Om äktenskapet upplösts genom den ena makens död kan den efterlevande utan samtycke anta mellarmarrm.

En make som har förvärvat den andra makens nanm får bära ett tidigare efternamn som mellarmamn. I detta sammanhang tänker man kanske i första hand på möjligheten att behålla anknytningen till den ursprungliga familjen. Mellannamnet kan emellertid mycket väl vara ett efternamn som förvärvats genom ett tidigare äktenskap och avsikten kan då vara att behålla namngemenskapen med bam i det äktenskapet. Även f .d. makes

en eftemanm kan antas som mellannarrm även om de f.d. makarna aldrig har haft gemensamt eftemanm. I det fallet krävs att den f.d. makens nanm inte är ett giftasnarrm och att han, om han är i livet, samtycker.

8.4¶Barns efternamn

Dessa regler finns i l 8 §§. Vad gäller barns eftemarrm finns en viss

automatik. Barn till föräldrar som har gemensamt efternamn, vilket i princip förutsätter att föräldrarna är gifta, får vid födseln det nanmet. Om föräldrarna har olika eftemanm får barnet det nanm som det senast födda syskonet bär. I andra fall bestäms barnets nanm genom anmälan. Anmälan kan avse endera av de eftemanm föräldrarna bär eller senast har burit som ogift. Skulle anmälan inte göras träder automatiken in igen och barnet får moderns namn. Detsamma inträffar om faderskapet inte har fastställts inom viss tid.

Vid adoption gäller i huvudsak motsvarande regler. Om anmälan krävs skall den ske i adoptionsärendet. En styvbarnsadoption får, vilket är naturligt, inte någon konsekvens i narnnhänseende. I andra adoptionsärenden kan domstolen besluta att barnet skall behålla sitt tidigare eftemanm.

Oavsett vilket eftemanm barnet har fått enligt nämnda bestämmelser kan byte senare ske till ett efternamn som någon av föräldrarna har vid tidpunkten för nanmbytet. I och med att det är tillåtet att byta till förälders giftasnamn kan barnet komma att bära en styvförälders namn under förutsättning att denne samtycker. Bytet kan också avse ett namn som någon av föräldrarna senast burit som ogift. Den förälder vars namn barnet bär har ett visst skydd mot för honom oönskade nanmbyten i det att domstolsprövning krävs om han inte samtycker till narrmbytet. Domstolspraxis har hittills varit restriktiv med att medge namnbyte.

Adoptivbarn har samma möjligheter till nanmbyte som biologiska barn. Fosterbarn har under vissa förutsättningar möjlighet att byta till fosterföräldrars eftemamn.

8.5¶Mellannamn för barn

Ett barn, som har fått ett eftemanm som bärs bara av en av föräldrarna, kan anta den andre förälderns efternamn som mellannarrm och det sättet visa samhörighet med båda sina föräldrar. Bestämmelser härom finns i 25

28 §§. Om namnet utgörs av förälderns giftasnamn, som har förvärvats efter barnets födelse, krävs samtycke från den förälderns make.

Adoptivbam har motsvarande möjlighet. Alternativen för adoptivbarn är dock fler grund av möjligheten att kombinera mellan adoptivföräldrars efternamn och adoptivbarnets eftemamn från tiden före adoptionen. Fosterbarn, som har antagit en av fosterföräldrarnas eftemamn, kan anta den andre fosterföräldems namn som mellannamn med dennes samtycke.

8.6¶Gårdsnamn

Bestämmelsen om s.k. gårdsnamn, 35 finns under rubriken Förnamn m.m. Den infördes för att försöka bevara en läng tradition grundad sedvänja. Med gårdsnamn menas ett namn som anger från vilken gård namnbäraren kommer. Det kan bäras före eller efter de ordinarie förnamnen.

Bestämmelsen tar sikte sådana gårdsnarnn som enligt gammal sedvänja används och fortfarande är i bruk. Den som vill använda gårdsnamnet måste vid anmälan kunna visa en verklig anknytning till namnet genom släktskap eller äktenskap. 1 första hand är ett gårdsnarnn tänkt för den som föds av föräldrar som använder namnet eller som gifter sig med någon som använder det.

8.7¶Administrativa namnförvärv

Regler om administrativa nanmförvärv finns i 11 14 §§. Ansökan hos

- Patent- och registreringsverket PRV om byte av eftemamn kan avse ett nybildat namn men också andra namn som inte kan förvärvas enligt de regler som presenterats tidigare. Bestämmelserna om namnbyte efter ansökan utgår enligt sin ordalydelse från att det är fråga om en ensam sökande. Av 5 § namnförordningen 1982:1136 kan utläsas att PRV får utfärda gemensamt namnbevis för makar samt för föräldrar och deras barn under 18 år. Här förutsätts alltså att ansökan kan göras av dessa personer gemensamt. I 1 § andra stycket nanmförordningen förutsätts att ansökan även i andra fall kan göras gemensamt. Det är oklart vilka fall som härmed avses men sambor torde inte kunna göra gemensam ansökan.

8 Kommentarer

Även inom namnrätten kommer enligt vårt förslag helt

partner att jämställas med make. Detta innebär bl.a. att partner kan anta sin partners efternamn som efternamn eller mellannamn under motsvarande förutsättningar som make kan anta sin makes eftemamn som efternamn eller mellannamn. Om en av partnema har barn kan detta bam anta förälderns partners eftemamn.

9

Fastighetsrätt

9.1¶Regler om och

lagfart, inskrivning inteckning

En make får inte utan den andre makens samtycke "avhända sig, låta inteckna, hyra ut eller annat sätt med nyttjanderätt upplåta fast egen-

s dom" denna egendom är giftorättsgods. 7 kap. 5 § ÄktB. Meningen

om med denna bestämmelse är att en make inte mot den andre makens vilja skall kunna företa dispositioner som äventyrar den andre makens giftorätt. Även make innehar fast egendom är dennes enskilda egendom,

om en som får maken enligt samma lagrum, med vissa särskilt angivna undantag, inte utan den andre makens samtycke vidta ovan nämnda åtgärder om den fasta egendomen utgör makarnas gemensamma bostad. Denna bestämmelse är tänkt som ett skydd för att den ene maken inte äventyrar makarnas gemensamma hem. Det gäller samma regler för tomträtt som för fast egendom.

I 17 § lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem, till vilken bestämmelse lagen 1987:813 om homosexuella sambor hänvisar, stadgas liknande inskränkningar i en sambos rätt att förfoga över fast egendom och tomträtt som utgör sambomas gemensamma hem.

l jordabalkens JB 21 och 22 kapitel finns regler om lagfart, inskrivning av tomträtt och inteckning. Här finns bl.a. föreskrifter om att makes, sambos eller homosexuell sambos samtycke skall inhämtas i vissa fall innan den sökta åtgärden kan beviljas. Dessa bestämmelser har tillkommit som en följd av reglerna om inskränkning i rätten att förfoga över fast egendom och tomträtt.

9.2¶Arrende

Bestämmelser om arrende finns i 8 11 kap JB. Arrende är upplåtelse av

jord till nyttjande mot vederlag. Det finns fyra olika typer av arrende; jorbruksarrende, bostadsarrende, anläggningsarrende och lägenhetsarrende. Skillnaderna mellan de olika typerna utgörs av de olika ändamål jorden upplåts för. Således är jordbruksarrende när jord upplåts till brukande. Bostadsarrende föreligger när jord upplåts för annat ändamål än jordbruk, arrendatom har rätt att uppföra eller bibehålla bostadshus och det inte är uppenbart att upplâtelsens huvudsakliga syfte är att tillgodose annat ändamål än att bereda bostad arrendatom och honom närstående. Anläggningsarrende föreligger när jord upplåts för annat ändamål änjordbruk

och arrendatom har rätt att för förvärvsverksamhet arrendestället uppföra eller bibehålla byggnad. Lägenhetsarrende föreligger när jord upplåts för annat ändamål än jordbruk och det inte är bostadsarrende eller anläggningsarrende.

Är jordbruksarrende, bostadsarrende eller lägenhetsarrende upplåtet för arrendatoms livstid, har efterlevande maken i vissa fall rätt att inträda som ny arrendator 8 kap. 6 § JB.

Avtal om jordbruksarrende kan sägas upp av jordägaren. Arrendatorn har trots detta normalt rätt till förlängning av avtalet. Denna rätt faller dock om jordägaren gör sannolikt att han själv, hans make eller avkomling skall bruka arrendestället 9 kap. 8 § JB.

Vid jordbruksarrende får arrendatom enligt huvudregeln inte överlåta arrenderätten utan jordägarens samtycke. Överlåtelse utan jordägarens samtycke får dock ske i vissa fall till arrendatoms make eller avkomling 9 kap. 31 § JB.

Enligt lagen 1985:658 om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället har en arrendator i vissa fall rätt att förvärva arrendestället. Detta förutsätter att det är fråga om antingen jordbruksarrende som omfattar bostad arrendatom eller bostadsarrende. För att kunna utnyttja denna rätt skall arrendatom göra en intresseanmälan till inskrivningsmyndigheten. Förhållandet antecknas i fastighetsboken för den aktuella fastigheten. Om sådan anteckning har gjorts får fastigheten inte inom viss tid därefter överlåtas till annan utan att den arrendator som gjort intresseanmälan först erbjuds att köpa fastigheten, s.k. hembud. Även hembudsskyldighet

om föreligger, får fastighetsägaren överlåta fastigheten utan hembud till arrendatom om överlåtelsen sker till bl.a. make eller avkomling.

9.3¶Hyra

Bestämmelser om hyra finns i 12 kap. JB. Hyra är avtal, genom vilket hus eller delar av hus upplåts till nyttjande mot ersättning.

En hyresgäst som hyr en bostadslägenhet har aldrig längre uppsägningstid än tre månader. Om hyresgästen avlider har dödsboet rätt att säga upp hyresavtalet inom kortare tid, nämligen en månad. Om två makar gemensamt hyr en lägenhet och den ene av dem avlider, har den efterlevande också rätt att säga upp avtalet inom en månad 12 kap. 5 § JB.

En huvudregel vad gäller hyra är att en hyresgäst inte får överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke. Undantag görs i vissa fall för överlåtelse till make 12 kap. 32 och 33 §§ JB.

Hyresavtal träffas vanligtvis för viss tid med rätt för hyresgästen efter hyrestidens utgång till förlängning av avtalet, s.k. besittningsrätt. Hyresgästen kan dock under vissa förutsättningar träffa överenskommelse med hyresvärden innebärande att han avstår från denna besittningsrätt. En sådan överenskommelse gäller dock mot hyresgästens make endast om denne har godtagit överenskommelsen 12 kap. 45 § JB.

Det finns vidare ett flertal bestämmelser i 12 kap. JB som ger en make skydd i olika situationer. Dessa bestämmelser avser besittningsrätt och prövning av hyresvillkor för bostadslägenheter 12 kap. 47 och 49-52 §§ samt 12 kap 55 a § 4 6 st JB.

- Vad som gäller för make enligt 12 kap. JB gäller även för sambor av samma eller motsatt kön.

9.4¶Bostadsrätt

En bostadrättsförening är en ekonomisk förening som har till ändamål att i föreningens hus upplåta lägenheter med bostadsrätt. Upplåtelse får endast ske till medlemmar i föreningen. Bestämmelserna återfinns i bostadrättslagen 1991:614.

Den som har förvärvat en bostadsrätt får inte vägras inträde i bostadsrättsföreningen om han uppfyller kraven i föreningens stadgar och föreningen skäligen bör godta honom bostadsrättshavare. Är den

som som har förvärvat bostadsrätten make till den tidigare innehavaren är möjligheten att vägra den nye innehavaren inträde i föreningen ytterligare begränsad 2 kap. 5 §.

Den som har förvärvat en andel i en bostadsrätt får också vägras inträde i föreningen. Detta gäller dock inte om två makar har förvärvat andelar på så sätt att de tillsammans innehar hela bostadsrätten 2 kap. 6 §.

Om en bostadsrättsförening har förvärvat en hyresfastighet för ombildning av hyresrätt till bostadsrätt får föreningen endast i vissa fall vägra hyresgäst medlemsskap i föreningen. Ett sådant fall är när hyresgästen inte var hyresgäst när bostadsrättsföreningen förvärvade fastigheten. Undantag från denna bestämmelser görs när hyresgästens make var hyresgäst vid förvärvstillfället och maken därefter övertagit hyresrätten 2 kap. 8 §.

En bostadsrättsförening kan med annan ingå avtal om att i framtiden upplåta en lägenhet med bostadsrätt, s.k. förhandsavtal. Den som tecknat sådant avtal får inte sätta annan i sitt ställe. Undantag görs dock för bl.a. make 5 kap. 6 §.

Om inte annat har bestämts i stadgarna kan en bostadsrättshavares make vara styrelseledamot eller suppleant utan att vara medlem i föreningen 9 kap. 12 §.

Vad som gäller för make enligt bostadrättslagen gäller även för sambor av samma och motsatt kön.

9.5 i en fastighetsägares rätt att

Begränsningar

förfoga över sin egendom

Det finns i detta sammanhang fem lagar nämligen jordförvärvslagen 1979:230, lagen 1975:1132 om förvärv av hyresfastighet m.m., förköpslagen 1967:868, lagen 1992: 1368 om tillstånd till vissa förvärv

av fast egendom och lagen 1982:352 om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt. Jordförvärvslagen reglerar fastigheter som är taxerade som lantbruksenhet. Enligt denna lag fordras tillstånd av länsstyrelsen eller av Statens jordbruksverk för överlåtelse av en fastighet som omfattas av lagen. Anledningen härtill är att man vill utöva viss kontroll över jordbruks- och skogsnäringen. Lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. reglerar fastigheter som är taxerade som hyreshusenhet. Enligt denna lag fordras tillstånd av hyresnämnd för överlåtelse av en fastighet som omfattas

av lagen. Anledningen härtill är att man vill undvika att personer är

som olämpliga som hyresvärdar förvärvar hyresfastigheter. Dessa båda lagar gäller som huvudregel dock inte om förvärvaren är gift med överlåtaren eller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av förvärvama är överlâtarens avkomling 3 § 5 jordförvärvslagen och 2 § 5 hyresförvärvslagen.

Förköpslagen reglerar kommuners förköpsrätt till fast egendom och tomträtt som av behövs för visst ändamål. En kommun kan utöva sin förköpsrätt under vissa förutsättningar. Den får dock

inte utövas om köparen är säljarens make och inte heller när köparen eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av köparna är säljarens avkomling 3 § 4.

Lagen om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom föreskriver att förvärvstillstånd skall sökas för förvärv av fast egendom som är taxerad som småhusenhet eller lantbruksenhet, förvärv av tomträtt som är taxerad som småhusenhet och samt upplåtelse eller förvärv av bostadsarrende utom i fall då jordägaren är staten eller kommun. Förvärvstillstånd behövs dock inte om förvärvaren är gift med en person som vid förvärvet har hemvist här i landet eller tidigare har haft hemvist här under sammanlagt minst fem är. Förvärvstillstånd behövs inte heller om förvärvaren är gift med överlåtaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av förvärvama är överlåtarens avkomling. Slutligen krävs förvärvstillstånd vid förvärv genom bodelning, arv eller testamente 1 och 2 §§.

Lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning av bostadsrätt reglerar en rätt för hyresgäster i ett hyreshus att förvärva fastigheten eller tomträtten för ombildning av hyresrätten till bostadsrätt. Denna lag stadgar att hyresgäster kan bilda en bostadsrättsförening vilken under vissa förutsättningar kan göra en intresseanmälan till inskrivningsmyndigheten att den önskar förvärva fastigheten eller tomträtten. Anmälan antecknas i fastighetsboken och gäller under två år. Under denna tid får fastigheten eller tomträtten inte överlåtas genom köp eller byte utan att den bostadsrättsförening som har gjort intresseanmälan först erbjuds att förvärva den, s.k. hembud. Överlåtelse får dock ske hembud förvärvaren är gift

utan om med överlåtaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlätarens avkomling 6 § 3.

6

Sammanläggning

l 12 kap. fastighetsbildningslagen 1970:988 finns bestämmelser om villkor för sammanläggning av fastigheter. Bestämmelserna gäller även del av fastighet som genom avstyckning eller klyvning bryts ut för sammanläggning. Allmänt gäller att sammanläggning får ske endast av fastigheter som har samme ägare och innehas med lika rätt. l 12 kap. 2 § finns ett undantag från denna huvudregel som innebär att fastigheter som ägs av makar var för sig under vissa förutsättningar får sammanläggas med varandra. I samma lagrum föreskrivs vidare att en fastighet som ägs av någon som är gift och är dennes giftorättsgods inte får sammanläggas med en fastighet som är samme makes enskilda egendom.

l lagen 1984:404 om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter föreskrivs ett undantag från skatteplikt vid förvärv av fast egendom nämligen vid förvärv från make om förvärvet sker i syfte att för sammanläggning åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden för makarnas fasta egendom 6 § l.

9.7¶Kommentarer

Vi har inte heller när det gäller fastighetsrättsliga frågor funnit anledning att göra något undantag i vårt förslag till pannerskapslag. Detta innebär att de förfoganderättsinskränkningar som gäller för make när det gäller fast och därmed likställd egendom föreslås gälla även för partner. Vidare föreslås partner inta samma ställning som make i alla nu behandlade sarmnanhang.

Vårt förslag till lag om sambor av samma kön innebär inte någon ändring i förhållande till vad som gäller i dag.

10¶Den allmänna

pensioneringen

10. 1

Inledning

Den allmänna pensioneringen enligt lagen 1962:381 allmän för-

om säkring AFL omfattar folkpension och tilläggspension. Inom båda dessa system utgår pension i form av ålderspension, förtidspension, sjukbidrag och efterlevandepension barnpension, omställningspension, särskild efterlevandepension och med stöd övergångsregler änkepension.

- av - Dessutom finns inom folkpensioneringen vissa särskilda förmåner: handikappersättning och Vårdbidrag. I särskilda

lagar finns regler om pensionstillskott, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg och särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension samt särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat bam. Enligt lagen l979:84 om delpensionsförsäkring kan delpension utgå till förvärvs-

en arbetande som trappar ner sitt arbete inför övergången till ålderspension.

Såväl folk- som tilläggspensioneringen är obligatorisk och omfattar i princip hela befolkningen. Folkpension utgår oberoende tidigare

av avgiftsbetalning eller förvärvsverksamhet och är avsedd att utgöra

en grundtrygghet i ekonomiskt avseende. Pensionen utges med enhetliga belopp utan anknytning till den försäkrades föregående inkomstförhållanden. Rätten till tilläggspension är däremot knuten till den försäkrades tidigare verksamhet. Tilläggspensionen relateras storleksmässigt till de arbetsinkomster som den försäkrade har haft under sin aktiva tid och för oreducerad pension krävs inkomster under ett visst minsta antal år.

Pensionssystemet har under åren genomgått många förändringar. Övergångsbestämmelser medför att de gamla reglerna under relativt

en lång tid framöver fortfarande kommer att tillämpas i vissa fall. Med hänsyn till syftet med inventeringen kommer regelsystemet i det följande att redovisas huvudsakligen utifrån hur det ut idag för den inte kan

ser som åberopa rätt till förmåner enligt äldre bestämmelser. Det kan tilläggas att det framtida pensionssystemet för närvarande är under utredning. Den så kallade Pensionsarbetsgruppen S 1991:14 skall enligt sina direktiv dir. 1991:102 utarbeta ett förslag till ett nytt system inom den allmänna pensioneringen.

Att en person är försäkrad enligt AFL är inte tillräckligt för att han skall ha rätt till de förmåner, som beskrivs i det följande. För varje förmån finns ytterligare regler under vilka specificerade

som anger mer förutsättningar förmånen kan utgå. Det skall också nämnas att Sverige har ingått en rad konventioner på socialförsäkringsområdet, rör rätten till

som

pension. Vidare kommer det så kallade EES-avtalet att betydelse för dessa förmåner.

10.2¶Folkpensioner i form av ålderspension, förtidspension och sjukbidrag

De bestämmelser som reglerar dessa förmåner finns huvudsakligen i 6 och 7 kap. AFL.

Storleken av en ålderspension, en förtidspension eller ett sjukbidrag inom folkpensioneringen kan under vissa förutsättningar påverkas av att pensionstagaren är gift. För att äktenskapet skall få effekt krävs emellertid att pensionstagaren lever tillsammans med sin make. Enligt 10 kap l § AFL likställs sålunda en gift pensionsberättigad, som stadigvarande lever åtskild från sin make, med en ogift pensionsberättigad. Samma lagrum

att med en gift pensionsberättigad likställs den som stadigvarande anger samrnanbor med annan, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn tillsammans.

Framställningen i detta avsnitt kommer i det följande endast att beskriva vad gäller för gift respektive ogift pensionstagare. Begreppet gift

som pensionstagare innefattar med hänvisning till de redovisade likställighetsreglerna dels gifta pensionstagare som lever tillsammans med sin make, dels sådana pensionstagare som lever i ett stadigvarande samboförhållande med en tidigare make eller med en förälder till pensionstagamas avlidna bam. Begreppet ogift innefattar alla andra pensionstagare.

En ogift pensionsberättigad, som tar ut hel ålderspension vid 65 års ålder får för år räknat 96 procent av basbeloppet. En gift pensionstagare får under vissa förhållanden ut ett lägre belopp. Detta inträffar i de fall maken uppbär ålderspension eller har uppnått 65 års ålder och i de fall maken är förtidspensionär. Ålderspension och hel förtidspension för maken medför att endast 78 procent av basbeloppet utgår. Detta innebär att två makar som båda har hel pension, tillsammans får ett lägre sammanlagt pensionsbelopp än andra som lever tillsammans. Två tredjedels eller halv förtidspension för maken medför att reduktionen blir i motsvarande mån mindre. Makereduktionen förklaras av att folkpensionen skall utgöra en ekonomisk grundtrygghet och att ett par, som bor tillsammans, normalt har mindre utgifter för hushållet än de hade haft om de bott var och en för sig. Ålderspensionens storlek påverkas inte av att pensionstagarens make är yrkesaktiv eller har andra inkomster än ålders- eller förtidspension.

Förtidspension kan utgå till försäkrade mellan 16 och 65 år om deras arbetsförmåga på grund av sjukdom eller liknande år varaktigt nedsatt med minst fjärdedel. Förtidspension utgår med samma belopp som ålders-

en pension. En ogift pensionstagare, som är helt pensionerad, får således för år räknat 96 procent av basbeloppet. En gift pensionstagare får ut ett lägre belopp, 78 procent av basbeloppet, om maken har ålders- eller hel förtidspension. Förklaringen till makereduktionen år densamma som för ålderspensionens del.

Sjukbidrag kan utgå i stället för förtidspension nedsättningen i om arbetsförmågan inte kan anses varaktig ändå kan antas bli bestående men under avsevärd tid. Sjukbidraget begränsas till viss tid men i övrigt gäller vad som är föreskrivet för förtidspension även sjukbidrag.

10.3 i form

Tilläggspensioner av ålderspension, förtidspension och sjukbidrag

Reglerna härom finns i 11 13 kap. AFL. Äktenskap eller samlevnads- förhållanden påverkar i sig inte ålderspension, förtidspension eller sjukbidrag inom tilläggspensioneringen. Dessa förhållanden kan dock indirekt ha betydelse på grund av bestämmelserna vårdår. om Storleken av ålderspensionen påverkas antalet tillgodoräknade av pensionspoäng och antalet förvärvsår. De grundläggande förutsättningarna för rätt till förtidspension och sjukbidrag är desamma inom tilläggspensioneringen som inom folkpensioneringen. Arbetsförmågan skall nedsatt vara med minst en fjärdedel. Det krävs därutöver att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år pensionsfallet inträffade. I 11 kap. 6 a § AFL anges förutsättningarna för tillgodoräknande av s.k. vårdår. Om en förälder har den faktiska vården ett biologiskt om barn, adoptivbarn eller fosterbarn i hemmet under än halva året och mer om föräldern grund av detta inte kan tillgodoräkna sig året som förvärvsår, kommer året ändå föräldern till nytta som vårdår i vissa pensionssamrnanhang. Med förälder likställs enligt 20 kap. 2 § andra stycket den med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor. Äktenskapet och på angett sätt kvalificerat samboförhållande har således den effekten att vårdår kan tillgodoräknas för vård av styvbarn.

10.4

Barnpension

Barnpension är en form av efterlevandepension som kan utgå såväl inom folkpensioneringen som inom tilläggspensioneringen. Bestämmelserna som reglerar dessa förmåner finns i 8 och 14 kap. AFL. Om en förälder eller båda avlider har ett bam under 18 år rätt till barnpension. Med barn avses biologiska barn eller adoptivbarn. Styvbarn ingår inte i bekretsen av rättigade barn. Barnpension i form av folkpension har dels garantinivå, dels en en grundnivå. För år räknat innebär garantinivån basbeloppet 40 procent av och grundnivân 25 procent av basbeloppet. Barnet garanteras detta sätt en viss basförsörjning som om båda föräldrarna är döda utgör 80 procent av basbeloppet. Pensionen trappas ner från garantinivån med hänsyn till eventuell tilläggspension men pension grundnivân utgår alltid. Barnpension i form av tilläggspension beräknas kvotdel den som en av förtidspension, som skulle kunna ha utgått till föräldern vid dödsfallet,

eller i förekommande fall som samma kvotdel av hans ålderspension. Om föräldern efterlämnar ett barn utgör kvotdelen 30 procent av den beräknade egenpensionen. För varje ytterligare barn ökas procenttalet med 20. Den sammanlagda summan delas därefter lika mellan barnen. Begränsningsregeln i 14 kap. 8 § AFL säger att högst 100 procent av egenpensionen kan utgå som efterlevandepension. Om flera bampensioner ensamma eller tillsammans med en efterlevandepension till make eller med make likställd sambo överstiger egenpensionen reduceras pensionema proportionellt. Denna begränsningsregel gör att barnpensionens belopp kan påverkas av det förhållandet att efterlevandepension utgår även till en efterlevande make eller sambo, som kan vara men inte nödvändigtvis år förälder till barnet. Redan då den avlidne efterlämnar fyra barn och en make eller sambo reduceras efterlevandepensionema från tilläggspensioneringen. Reduktionen blir större fler barnen är. Beroende förhållandena i det enskilda fallet kan denna reduktion i sin tur påverka storleken av barnpensionen från folkpensioneringen i intervallet mellan garantinivån och grundnivån.

Att en efterlevandepension som utgått till make eller sambo upphör kan på grund av begränsningsregeln innebära det omvända, nämligen att barnpensionen från tilläggspensioneringen ökar, vilket i sin tur och i det särskilda fallet skulle kunna medföra att folkpensionens barnpension minskar. En pension som utgår till efterlevande make eller sambo i form av förlängd omställningspension eller särskild efterlevandepension upphör, som kommer att framgå, bl.a. om den efterlevande gifter om sig.

10.5 och särskild

Omställningspension efterlevandepension

Dessa efterlevandeförmåner regleras inom den allmänna pensioneringen i 8 kap. och inom tilläggspensioneringeni 14 kap. AFL.

Efter en avliden som vid tiden för dödsfallet stadigvarande sammanbodde med sin make kan omställningspension och i ett senare skede

- särskild efterlevandepension utgå till maken. Dessa pensioner kan också utgå till en person, som vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med den avlidne, om parterna tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft barn tillsammans. I sambofallet krävs vidare att båda samboma vid dödsfallet var ogifta. För att beskriva denna personkrets talas fortsättningsvis i detta avsnitt endast om makar. Efterlevande, som har nått den allmänna pensionsåldem, har inte rätt till omställningspension eller särskild efterlevandepension.

Omställningspension kan utgå under vissa förutsättningar till efterlevande make och löper i första hand under en tid av ett år. Omställningspension kan i vissa fall utgå under längre tid. Om make som uppbär omställningspension gifter sig efter utgången av det första året, upphör dock denna pension. Med att den pensionsberåttigade gifter sig likställs att han sammanbor med någon som han varit gift med eller har eller har haft

barn med. Omställningspension från folkpensioneringen uppgår för år räknat till 96 procent av basbeloppet. Från tillägsspensioneringen utgår en kvotdel av den avlidnes beräknade egenpension. Om omställningspension betalas ut samtidigt med en eller flera bampensioner utgör kvotdelen 20 procent och pensionen kan också sättas ner med hänsyn till begränsningsregeln i 14 kap. 8 § AFL. I annat fall utgör kvotdelen 40 procent.

Särskild efterlevandepension är avsedd att vara ett särskilt skydd för en efterlevande make som sedan omställningspensionen upphört har svårt att försörja sig. Den kan utgå under begränsad tid och skall omprövas med jämna mellanrum. Någon definitiv tidsgräns, förutom den allmärma pensionsåldem, är dock inte angiven.

Villkoren för att särksild efterlevandepension skall tillerkännas en efterlevande är många. Av betydelse här är att det krävs att den efterlevande vid makens död hade rätt till omställningspension.

Hel särskild efterlevandepension utgår både när det gäller folkpensioneringen och tilläggspensioneringen med samma procentsatser av basbeloppet respektive den avlidnes egenpension som gäller för omställningspensionen. Begränsningsregeln i 14 kap. 8 § AFL berör även den särskilda efterlevandepensionen. Detta innebär att beloppet från tilläggspensioneringen kan reduceras om fyra barn eller fler uppbär barnpension.

Den särskilda efterlevandepensionen upphör senast när den efterlevande fyller 65 år. Den kan upphöra dessförinnan vid omprövning av förvärvsförmågan och vidare om den efterlevande får rätt till förtidspension eller vissa ersättningar grund av arbetsskada. Likt vad som gäller för omställningspension upphör den dessutom om den efterlevande gifter sig eller stadigvarande sannnanbor med någon som han har varit gift med eller har eller har haft barn med.

10.6¶Särskilda

folkpensionsförmâner

I 9 kap. AFL regleras två av de särskilda folkpensionsförmånema, handikappersättning och vårdbidrag.

Handikappersättning påverkas inte till sitt belopp eller på annat sätt av äktenskapet som sådant.

En förälder, som vårdar ett sjukt eller handikappat bam, kan i vissa fall

Vårdbidrag. Föräldrabegreppet innefattar biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar. Med förälder likställs enligt 20 kap. 2 § andra stycket AFL dessutom den med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft bam om de stadigvarande samrnanbor.

10.7¶Pensionstillskott

Eftersom folkpensionsbeloppen inte ensamma räcker för att trygga basförsörjningen utges pensionstillskott som ett komplement om inte tilläggspensionen fyller behovet. Bestämmelserna om pensionstillskott finns

i lagen 1969:205 om pensionstillskott. Pensionstagarens civilstånd och samlevnadsförhållanden saknar betydelse när det gäller pensionstillskott.

10.8¶Hustrutillägg och särskilt kommunalt

bostadstillägg till folkpension

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg är inkomstprövade särskilda folkpensionsförmåner, som kan utgå till vissa pensionärshushåll med, generellt sett, utpräglat svag ekonomisk ställning. Bestämmelserna om dessa tillägg finns i lagen 1962:392 om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Med anledning av hyreshöjningama i samband med den genomförda skattereformen har reglerna kompletterats av lagen 1991:162 om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension. Sistnänmda lag gäller till utgången av år 1993. Enligt prop. 1993/94:5 föreslås emellertid att giltighetstiden skall förlängas till och med 1994.

Hustrutillägg utgår under vissa förutsättningar till kvinnor födda 1934 eller tidigare, som inte fyllt 65 år. Tidsgränserna är fasta, vilket innebär att hustrutillägget om man bortser från förmåner beviljade på grund av

dispensregler kommer att vara utmönstrat efter utgången av 1999.

-

Att kvinnan är gift har, som framgår redan av benämningen, betydelse för rätten till hustrutillägg. Även i detta sammanhang finns emellertid likställighetsregler 9 § lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. En pensionsberättigad, som stadigvarande lever åtskild från sin make, räknas som ogift. Med gift pensionsberättigad likställs pensionsberättigad, som stadigvarande sarmnanbor med annan, med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft barn. Den fortsatta framställningen i detta avsnitt begränsas till att avse makar.

Äktenskapet skall enligt huvudregeln ha varat i minst fem år. Därutöver fordras att kvinnans make uppbär folkpension i form av förtidspension eller att han har uppnått den allmänna pensionsåldem och uppbär ålderspension. Hustrutillägget kan utgå först när kvinnan har fyllt 60 år om inte särskilda skål i det enskilda fallet talar för en lägre åldersgräns.

Rätten till kommunalt bostadstillägg är inte i grunden knuten till någon form av samlevnad. Bostadstillägg kan komma i fråga för var och en som uppbär folkpension i form av förtidspension eller som har fyllt 65 år och uppbär ålderspension. Eftersom tillägg också kan utgå till dem som uppbär hustrutillägg har emellertid äktenskaplig samlevnad och därmed likställda förhållanden betydelse för omfattningen av den berättigade personkretsen.

De som uppbär omställningspension eller särskild efterlevandepension från folkpensioneringen hör också till den berättigade kretsen. Detta betyder i sin tur att rätten till bostadstillägg för denna grupp är beroende av efterlevandepensionens bestånd. Som har framgått tidigare avsnitt 10.5 upphör rätten till förlängd omställningspension och särskild efterlevandepension bl.a. om pensionstagaren gifter sig.

Bara den som uppbär kommunalt bostadstillägg kan få det särskilda kommunala bostadstillägget. I den mån äktenskaplig eller dänned likställd

samlevnad har betydelse för rätten till kommunalt bostadstillägg påverkar den således också rätten till det särskilda tillägget.

10.9¶Särskilt till för

pensionstillägg folkpension vård av eller handikappat långvarig sjukt

barn

Genom lagen 1990:773 om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn kompenseras föräldrar som

grund av vården under lång tid har gått miste om förvärvsinkomster och därför fått låg tilläggspension eller ingen alls. Tillägget utges som ett komplement till folkpension i form av ålderspension och är avsett som en övergångslösning för dem som inte har kommit i åtnjutande av Vårdbidrag eller vårdarlön i någon form.

Med biologisk förälder eller adoptivförälder likställs bl.a. Styvförälder, nämligen den som varit gift med barnets förälder eller har haft bam med denne om de varaktigt bott tillsammans. Likställighetsregeln innebär ett krav på att äktenskapet eller det på angivet sätt kvalificerade samboförhållandet skall ha förelegat redan under vârdtiden.

Pensionstillägget kan utges till en förälder med minst sex s.k. vårdår. Ett vârdår är ett kalenderår under vilket föräldern vårdat barnet mer än halva året under förutsättning också att barnet under mer än halva året har fått hel förtidspension eller sjukbidrag jämte handikappersättning. Det bortses från kalenderår, för vilka föräldern uppburit förtidspension eller sjukbidrag eller har tillgodoräknats pensionspoäng. Sex vårdår ger ett tillägg om fem procent av basbeloppet för år räknat. För varje vårdår därutöver ökas tillägget med fem procent av basbeloppet. Tillägget utgår oberoende av en eventuell tilläggspension.

10.10¶Delpensionsförsäkringen

Förvärvsarbetande i åldern 60 64 år har möjlighet att minska arbetstiden

under de sista yrkesverksamma åren och få en viss del av inkomstbortfallet ersatt av delpension. Delpensionen reducerar till skillnad från förtida

uttagen ålderspension inte den ålderspension som pensionstagaren är

berättigad till från 65 års ålder. Reglerna om denna pensionsform finns i lagen l979:84 om delpensionsförsäkring.

Alla förvärvsarbetande, dvs. anställda, uppdragstagare och egenföretagare, omfattas i princip av lagens bestärmnelser. I vissa avseenden skiljer lagen dock mellan anställda och uppdragstagare å ena sidan samt egenföretagare å andra sidan. Så är fallet vad gäller kravet på arbetstidens minskning men också beträffande vad som utgör underlag för beräkningen av pensionens storlek.

Till gruppen egenföretagare räknas vissa anställda i fåmansföretag och fámansägda handelsbolag, nämligen företagsledare och deras makar. Med makar jämställs de som lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn. Således har äktenskapet eller därmed likställt samlevnadsförhållande effekter vad gäller delpensionsförsäkringen endast för den som är anställd i ett fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag och dessutom är gift eller sambo med företagsledaren. För definitioner av fåmansföretag, företagsledare hänvisas till

m.m. punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen 1928:370.

10.11

Förordningen 1984:1042 om

pensionsvillkor för icke-svenska

medborgare som är lokalanställda vid

svenska utlandsmyndigheter

Pensioneringen för de som omfattas av nämnda förordning skall i första hand ordnas enligt de regler som gäller i tjänstgöringslandet. Bedöms dessa regler inte vara godtagbara skall arbetstagarna omfattas särskilda

av pensionsvillkor, som anges i den rubricerade förordningen och är

som anpassade till förhållandena i tjänstgöringslandet.

Bland förmånema enligt förordningen finns familjepension. Sådan kan utgå till en efterlevande make och till barn, som inte fyllt 19 år. Storleken av familjepensionen för en ensamberättigad utgörs av ett visst procenttal av den avlidnes slutlön. Procenttalet har satts olika för olika länder och står i relation till antalet anställningsár. Summan ökas med 20 procent för varje ytterligare berättigad. Av slutsumman får den efterlevande maken, om sådan finns, 80 procent av vad som skulle ha utgått till en ensamberättigad. Resterande belopp fördelas lika mellan barnen. Rätten till familjepension upphör för den efterlevande maken han gifter sig.

om om

Äktenskapet är förutsättning för makepension skall kunna utgå.

en att Som har framgått påverkas bampensionens storlek negativt att

av makepension samtidigt utgår. Om den efterlevande maken ingår nytt äktenskap och makepensionen på grund härav upphör ökar bampensionen till sitt belopp.

10. 12 Kommentarer

Genom vårt förslag jämställs, med två undantag, partner med make och partnerskap med äktenskap vad gäller de redovisade bestämmelserna.

nu Reglerna om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension undantas genom 2 kap. 3 § i förslaget till lag partnerskap då de får

om anses vara uppenbarligen könsrelaterade.

Inom detta rättsområde finns som har framgått flera likställighetsregler; med make likställs den som sammanlever med den försäkrade han

om

tidigare har varit gift med sin sambo eller de har eller har haft barn tillsammans. Vårt förslag innebär att sambor av samma kön som tidigare har ingått partnerskap med varandra jämställs med partner. Även i de fall styvbamsrelationer har betydelse för de redovisade reglerna jämställs partner med make.

11 och

Föräldrapenningfömänerna

rätten till

föräldraledighet

1 l

Inledning

Föräldrapenningförmånema regleras huvdsakligen i 4 kap. lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL. Numera har äktenskapet och därmed jämställt samboförhållande betydelse endast för styvförälders rätt till föräldrapenning. Föräldrapenningförmånema utgår i form av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Föräldrapenningförmånema kompletteras av reglerna om rätt till föräldraledighet i lagen 1978:410 om rätt till ledighet för vård av barn, m. m. En Styvförälder, är gift

som eller lever i ett med äktenskap likställt samboförhållande med styvbamets förälder, har rätt till föräldraledighet för värd av barnet.

11.2

Föräldrapenning

Föräldrapenning utgår för närvarande som huvudregel under 450 dagar i samband med ett barns födelse och utges längst till dess barnet fyllt åtta år eller har avslutat det första skolåret. Föräldrarna har möjlighet att fördela dagarna mellan sig. Även adoption barn grundar i normalfallet

av rätt till föräldrapenning. Om en make adopterar den andre makens bam uppstår dock ingen särskild rätt till föräldrapenning.

Enligt 4 kap. 2 § första stycket AFL likställs med förälder bl.a. den med vilken förälder är eller har varit gift

eller har eller har haft barn, om de varaktigt bor tillsammans. En styvförälder kan således under vissa förutsättningar in i förälderns rätt till föräldrapenning.

11.3

Tillfällig föräldrapenning

Tillfällig föräldrapenning betalas ut i olika situationer när en förälder tillfälligt behöver vara ledig för att vårda ett sjukt barn, besöka barnets skola eller liknande.

Enligt 4 kap. 2 § andra stycket AFL likställs med förälder bl.a. den med vilken förälder är eller har varit gift eller har eller har haft bam. Denna regel överensstämmer med vad som gäller för föräldrapenningen. Vad gäller den tillfälliga föräldrapenningen likställs även den

som en

förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden. Jämfört med vad som gäller för föräldrapenningen är alltså kretsen av berättigade styvföräldrar större här.

11.4¶Rätten till för vård av barn

ledighet

Enligt lagen 1978:410 om rätt till ledighet för vård av barn, m. m. har en arbetstagare i egenskap av förälder under vissa förutsättningar dels rätt att vara helt ledig från anställningen till dess barnet blivit ett och ett halvt år,idels rätt att förkorta arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid under viss tid. För adoptivbarn kan rätten till ledighet kvarstå även efter det barnet fyllt ett och ett halvt âr. Lagens regler om anställningsskydd skyddar en förälder som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet mot uppsägning, avskedande eller försämring av anställningsförmåner eller arbetsförhållanden.

Med förälder avses biologisk förälder eller adoptivförälder. Enligt lagens 1 § likställs med förälder bl.a. den som stadigvarande sarnrnanbor med en förälder och som är eller har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern.

En arbetstagare har rätt till ledighet eller förkortning av arbetstiden i ytterligare två fall. Således föreligger sådan rätt under tid då arbetstagaren uppbär föräldrapenningförmån. Vidare har kvinnliga arbetstagare rätt till ledighet under viss tid i samband med beräknad eller faktisk nedkomst och för att amma bamet.

11.5¶Kommentarer

Genom vårt förslag till lag om partnerskap kan en partner i egenskap av styvförälder komma i åtnjutande av föräldrapenningförmänerna och rätten till ledighet för vård av barn. Med partner till en förälder likställs den som sammanlever med föräldern om de tidigare har ingått partnerskap med varandra.

Genom vårt förslag till lag sambor av samma kön kommer sambor av samma kön att jämställas med sambor av motsatt kön vad gäller rätten till tillfällig föräldrapenning.

Den särskilda rätten för kvinnlig arbetstagare att vara ledig i samband med barns nedkomst och för att amma ett barn hänför sig uppenbarligen till barnets mor. Den kan således inte, i motsats till övrig rätt till ledighet, fördelas mellan förälder och därmed likställd. Vårt förslag medför därför inte att en kvinna vars partner eller kvinnliga sambo har fött eller skall föda barn, skall omfattas av denna rätt till ledighet.

12

Arbetsskadeförsäkringsområdet

12. 1 Inledning

Försäkrade för arbetsskada enligt lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring LAF är i stort sett alla som förvärvsarbetar i Sverige samt en del arbetstagare som sänts utomlands för att arbeta där. Dessutom är vissa studerande som utsätts för särskilda risker i sin utbildning försäkrade.

Arbetsskadeförsäkringen bygger på principen att den som drabbas av en arbetsskada har rätt till full ersättning för det inkomstbortfall som skadan medför. Ersättning till den arbetsskadade utgår främst i form av sjukpenning eller livränta. Varken dessa förmåner eller den begravningshjälp,

utgår i samband med dödsfall, har anknytning till äktenskapet. Äktensom skapet och därmed likställt samboförhállande har däremot betydelse för de efterlevandelivräntor som kan utgå.

LAF trädde i kraft den l juli 1977. Efterlevandeskyddet reformerades samtidigt med efterlevandepensionema enligt AFL genom regler som trädde i kraft den l januari 1990. De äldre reglerna gäller fortfarande övergångsvis. I första hand är det tidpunkten för arbetsskadan inte för

dödsfallet som är avgörande för vilket regelsystem som kommer till an-

vändning. Nedan redovisas först de nu gällande reglerna om efterlevandeskydd enligt LAF och därefter de äldre. LAF ersatte lagen 1954:243 om yrkesskadeförsäkring YFL. Den hade i sin tur föregåtts av ett antal andra lagar som gav rätt till ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete eller vissa yrkessjukdomar. Dessa författningar tillämpas fortfarande i fråga om skador som inträffat under den tid då respektive lag gällde. Äktenskapets effekter på fönnånema enligt YFL överensstämmer i stort med vad som nedan redovisas beträffande förrnånema enligt LAF:s äldre regler. De författningar på området som föregick YFL redovisas inte här då de med hänsyn till syftet med framställningen torde vara av mycket litet intresse.

Bestämmelser om ersättning för personskada, som har uppkommit under bl.a. militärtjänst, civilförsvarstjänst, räddningstjänst eller vistelse kriminalvårdsanstalt, finns i lagen 1977:265 om statligt personskadeskydd. Enligt lagen 1977:267 om krigsskadeersättning till sjömän utgår ersättning vid tjänstgöring på svenskt fartyg för personskada som uppkommer utomlands till följd av krigsåtgärder och som inträffar under fritid eller på resa till och frän fartyget. Ersättning enligt de nämnda lagarna kan utgå bl.a. vid dödsfall. Därvid blir ersättningsreglema i LAF tillämpliga. Även dessa lagar hade föregångare, fortfarande tillämpas

som för skador som inträffade under den tid respektive lag gällde. Förmånema

enligt föregångarna överensstämde huvudsakligen med YFL:s bestämmelser.

Till författningama inom arbetsskadeförsäkringsomrádet kan också räknas förordningen 1986:259 om ersättning till följd av sjukdom eller skada som ådragits utom riket. Slutligen skall anmärkas att lagstiftningen

arbetsskadeområdet kompletteras av kollektivavtal arbetsmarknaden.

12.2

Efterlevandeskyddet enligt nu gällande

i LAF

regler

Vid dödsfall utgår förutom begravningshjälp barnlivränta samt om-

- ställningslivränta och särskild efterlevandelivränta

till make eller sambo av motsatt kön. Efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsälcringen har i huvudsak samma syfte som efterlevandepensionema enligt AFL och är uppbyggt efter samma mönster. Efterlevandelivräntoma samordnas med respektive efterlevandepension det viset att livräntoma betalas ut endast i den män de överstiger pensionema.

Personkretsen som kan komma i åtnjutande av barnlivränta är densarnma som gäller för barnpension. Styvbarn ingår således inte i den berättigade kretsen. Bamlivränta utgår med 40 procent av ersättningsunderlaget, dvs. i princip av den avlidnes egenlivränta eller sjukpenninggrundande inkomst vid tiden för dödsfallet upp till ett högsta belopp om 7,5 gånger basbeloppet. Finns fler bam än ett skall det sammanlagda livräntebeloppet höjas med 20 procent av ersättningsunderlaget för varje ytterligare barn och därefter fördelas lika mellan barnen.

En begränsningsregel motsvarande den i AFL finns i 5 kap. 11 § LAF, vilket innebär att högst 100 procent av ersättningsunderlaget betalas ut som efterlevandelivräntor. Överstiger livräntomas sammanlagda belopp ersättningsunderlaget sätts livräntoma ner proportionellt. Detta innebär bl.a. att storleken av bamlivräntan reduceras efterlevandelivränta

om samtidigt utgår till make eller sambo under förutsättning att antalet bamlivräntor är minst fyra. Skulle makelivräntan upphöra, exempelvis grund av att livräntetagaren gifter sig, ökar således i dessa fall bamlivräntomas belopp.

Under förutsättningar motsvarande dem som gäller inom den allmänna pensioneringen se avsnitt 10.5 utgår omställningslivränta och särskild efterlevandelivränta till den avlidnes make eller sambo. Omställningslivränta utgör 45 procent av ersättningsunderlaget om det inte finns något livränteberättigat barn. Omställningslivränta som utgår samtidigt med barnlivränta utgör 20 procent av ersättningsunderlaget och kan reduceras bl.a. grund av den ovan nämnda begränsningsregeln. För den särskilda efterlevandelivräntan gäller samma ersättningsnivåer.

Omställningslivränta och särskild efterlevandelivränta utgår längst till dess livräntetagaren uppnår den allmänna pensionsâldem. Den förlängda omställningslivräntan och den särskilda efterlevandelivräntan upphör bl.a.

om livräntetagaren gifter sig eller sammanbor med någon som han har varit gift med eller har eller har haft barn med.

12.3¶Efterlevandelivräntor LAF:s äldre

enligt

bestämmelser

En arbetsskada, som har inträffat före den l januari 1990 men som leder till döden först därefter, bedöms enligt äldre regler oavsett hur familjeförhållandena såg ut vid tiden för arbetsskadan. Ett äktenskap som ingås efter det att arbetskadan har inträffat kan alltså grunda rätt till efterlevandelivränta enligt de äldre bestämmelserna. Även arbetsskadan inträffar efter

om ikraftträdandet kan kvinnor födda 1944 eller tidigare ha rätt till änkelivränta enligt äldre regler under förutsättning att kvinnan vid ikraftträdandet av de nya reglerna var gift med eller stod i därmed likställt förhållande till den sedermera avlidne.

Efterlevandelivräntor utgår även enligt de äldre reglerna endast i den mån de överstiger efterlevandepensionema enligt AFL.

Enligt de äldre reglerna har styvbam rätt till barnlivränta. Efterlevande makes barn jämställs nämligen med eget barn och adoptivbarn om barnet stod under makens vårdnad vid dödsfallet. Om arbetsskadan inträffat före ikraftträdandet av de nya reglerna grundar äktenskapet oavsett när det

ingicks styvbamets rätt till barnlivränta.

-

Barnlivränta som utgår samtidigt med änkelivränta uppgår till 20 procent av ersättningsunderlaget. I andra fall utgör bamlivräntan till ett ensamt bam 40 procent av ersättningsunderlaget och för varje ytterligare barn tillkommer 20 procent av samma underlag. Det sammanlagda beloppet delas därefter lika mellan bamen. En begränsningsregel motsvarande den nuvarande medför att sammanlagt högst 100 procent av ersättningsunderlaget betalas ut i efterlevandelivräntor.

För att änkelivränta skall utgå krävs att änkan vid dödsfallet har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år eller att änkan har fyllt 36 år. Med änka jämställs dels kvinna som vid dödsfallet stadigvarande sammanbor med den avlidne och har varit gift med honom, eller har, har haft eller väntar barn med honom, dels kvinna som vid dödsfallet lever samman sedan avsevärd tid med den avlidne under äktenskapsliknande förhållanden.

Änkelivränta utgår med 45 ersättningsunderlaget bamliv-

procent av om ränta inte samtidigt utgår och i andra fall med 40 procent av samma underlag. Reduktion kan ske om änkan vid dödsfallet inte fyllt 50 år. Det kan nämnas att även en frånskild hustru, som uppbär underhållsbidrag från sin f.d. make, kan vara berättigad till livränta. l det fallet gäller dock i viss mån andra ersättningsregler.

Till skillnad från vad som är fallet enligt nu gällande regler löper änkelivräntan i princip vidare sedan änkan uppnått den allmänna pensionsåldern. Den samordning som sker från denna tidpunkt bl.a. med ålderspensionen från folkpensioneringen kan dock inverka.

Änkelivräntan upphör

om änkan gifter sig eller under avsevärd tid lever samman med en man under äktenskapsliknande förhållanden. Upplöses äktenskapet eller samboförhållandet

inom fem år livas änkepensionen upp på nytt.

12.4¶Förordningen till

1986:259 om ersättning följd av sjukdom eller skada som ådragits

utom riket

Föreskrifterna i den rubricerade förordningen gäller för vissa statligt anställda och SIDA-anställda, som vistas utomlands i samband med anställningen eller ett statligt uppdrag, och för medföljande makar till dessa arbetstagare. Vid invaliditet eller dödsfall grund av i förordningen angivna sjukdomar eller till följd av naturkatastrof, krig eller dylikt utgår engångsbelopp till den drabbade eller till dennes efterlevande.

Vid bestående fullständig invaliditet hos arbetstagaren utbetalas

en engångssumma om 75 000 kr till honom. Vid annan bestående nedsättning av arbetsförmågan betalas till arbetstagaren det lägre belopp

som svarar mot nedsättningen. För det fall arbetstagaren avlider utbetalas 75 000 kr till de efterlevande, främst till make och barn, för fördelning dem emellan.

Om arbetstagarens medföljande make drabbas av bestående fullständig invaliditet eller dör betalas 25 000 kr, eller om arbetstagaren har vårdnaden om barn ett högre belopp, till arbetstagaren. En mindre nedsättning av arbetsförmågan ersätts i förhållande till nedsättningen. Vid dödsfall kan den avlidnes barn få ersättning i de fall arbetstagaren inte längre är i livet.

Förordningen innehåller inte någon likställdhetsregel. Många av förordningens förmåner är helt avhängiga av att arbetstagaren är gift.

12. 5 Kommentarer

Vårt förslag innebär att partner jämställs med make och partnerskap med äktenskap vad gäller efterlevandeskydd enligt de nu gällande bestämmel-

i LAF Även likställighetsregeln kommer att tillämpas på serna motsvaran-

. de sätt för sambor som tidigare har varit partner. Vidare kan partnerskap grunda rätt till barnlivränta för styvbam enligt LAF :s äldre bestämmelser. Bestämmelserna om änkelivränta enligt de äldre bestämmelserna blir däremot inte tillämpliga.

Slutligen innebär vårt förslag att partner jämställs med make vid tillämpning av förordningen 1986:259 om ersättning till följd av sjukdom eller skada som ådragits utom riket.

13¶Straffrätt

13.1

Tvegifte

I 7 kap. 1 § brottsbalkenBrB stadgas att den som är gift och ingår nytt äktenskap gör sig skyldig till tvegifte. För tvegifte döms även den är

som ogift och ingår äktenskap med någon som redan är gift.

13.2¶Ätalsregler

I 20 kap. rättegångsbalken RB behandlas rätten till åtal och målsägande. En grundprincip är att åklagare skall väcka åtal för brott som faller under allmänt åtal om inte annat är stadgat. En annan princip är att åklagare inte får åtala för vissa brott, så kallade målsägandebrott. Från sistnämnda princip görs undantag när målsäganden har angett brottet till åtal eller åtal anses påkallat ur allmän eller annan synpunkt. En situation när åtal kan anses vara påkallat ur allmän synpunkt är när det är fråga åter-

om en fallssituation.

Har någon blivit dödad genom brott inträder vissa personer, däribland den avlidnes efterlevande make, i målsägandens rätt att väcka åtal och

brottet till åtal. Även när avlidit anledning har ange en person av annan bland andra hans efterlevande make som huvudregel rätt att inträda i den avlidne målsägandens rätt att väcka åtal eller ett brott till åtal

ange 20 kap. 13 § RB.

l 5 kap. 1och 2 §§ BrB behandlas brotten förtal och grovt förtal. Dessa brott får inte åtalas av annan än den som har blivit utsatt för brottet, målsäganden. Åklagare får dock åtala om målsäganden har angett brottet till åtal och åtal av särskilda skäl anses påkallat ur allmän synpunkt. Förtalsbrott kan emellertid begås även mot en avliden person. I sådant fall får åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, föräldrar eller syskon.

I 8 kap. BrB behandlas stöld, rån och andra tillgreppsbrott. I kapitel 9 behandlas bedrägeri och annan oredlighet samt i kapitel 10 förskingring och annan trolöshet. Alla dessa brott hör under allmänt åtal. För de brott som behandlas i nämnda kapitel, med undantag för de allra grövsta, gäller emellertid särskilda åtalsregler om ett sådant brott har begåtts mot gämingsmarmens make. Med make jämställs här bl.a. den som inte endast tillfälligt sammanbodde med gärningsmannen. I dessa fall får åklagaren väcka åtal endast om målsäganden, dvs. maken eller den sarnrnanboende,

har angett brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt 8 kap. 13 9 kap. 12 § och 10 kap. 10 § BrB. De brott som är undantagna från denna regel är grov stöld, rån, grovt rån, grovt bedrägeri, grov förskingring och trolöshet mot huvudman som är att anse som grov.

Ett brott kan begås av flera personer tillsammans. Så snart någon av flera medverkat till ett brott står i sådant förhållande till målsäganden

som

nämnda bestämmelser, skall åtalsreglema tillämpas som anges i ovan beträffande samtliga medverkande. Med medverkan likställs i detta avseende även häleri och häleriförseelse.

Om som har dömts för ett brott avlider, får bland andra hans

en person efterlevande make föra talan mot domen såvitt gäller frågan om den avlidne har begått den brottsliga gärningen 21 kap. 1 § RB.

13.3¶Kommentarer

Enligt vårt förslag blir det straffbart för en partner att ingå nytt partnerskap eller äktenskap utan att först upplösa sitt partnerskap samt för en gift att ingå partnerskap utan att först upplösa sitt äktenskap. Det

person blir också straffbart för att ingå partnerskap med någon som är

en person gift eller partner eller äktenskap med någon som är partner.

Vid tillämpning olika åtalsregler och bestämmelser om vem som i en

av viss situation är att målsägande föreslås partner bli jämställd med

anse som make.

14

Skatterättsliga regler

14. l

Inledning

De centrala skatterättsliga reglerna finns i kommunalskattelagen 1928:370 KL, lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt SIL, samt lagen 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt SFL. Kommunal inkomstskatt utgår för inkomst av näringsverksamhet och inkomst tjänst 17 § KL.

av Statlig inkomstskatt utgår för inkomst av näringsverksamhet, inkomst

av tjänst och inkomst av kapital 1 § andra mom. SIL. Statlig förmögenhetsskatt utgår med en viss andel av en persons beskattningsbara förmögenhet. Den statliga inkomstskatten förvärvsinkomster och den statliga förmögenhetsskatten är progressiv medan den kommunala inkomstskatten och den statliga inkomstskatten på inkomst av kapital är proportionell.

Inom skattelagstiftningen är det numera inte av så stor betydelse vilket civilstånd den skattskyldige har. Den år 1990/91 genomförda skatterformen medförde en stor förenkling av bl.a. inkomstbeskattningen makar

av och sambor. Eftersom alla kapitalinkomster numera beskattas med

en enhetlig proportionell skattesats spelar det inte sâ stor roll makarna

vem av som uppbär en viss kapitalinkomst. Det finns emellertid situationer där

en persons civilstånd kan ha betydelse i inkomstskatterättsli hänseende. Förmögenhet sambeskattas alltjämt till och med 1995 års taxering. Därefter kommer SFL att upphöra att tillämpas.

14.2

Inkomstbeskattningen

Det skatterättsliga äktenskapsbegreppet regleras i 65 § femte stycket KL. Av lagrummet framgår att med gifta jämställs de utan att gifta,

som, vara lever tillsammans om de tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft barn tillsammans.

Av 65 § första stycket KL framgår att som barn jämväl styvbarn

avses och fosterbam. Som styvbarn anses endast barn till den med vilken

person man är gift och som inte är ens eget.

65 § KL gäller som huvudregel även vid taxering till statlig inkomstskatt enligt hänvisning i 2 § första SIL.

mom.

Enligt 52 § första mom. KL och ll § första SIL skall vardera

mom. maken taxeras för sin inkomst. Denna fullständiga särbeskattning

av inkomster, dvs. att vardera maken beskattas för sin inkomst oberoende

av den andre makens inkomstförhållanden, infördes fr.o.m. beskattningsâret

1987. Enligt 52 § andra mom. KL och ll § andra mom. SIL skall makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, i fråga om taxering till kommunal och statlig inkomstskatt anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga.

l anvisningarna till 52 § KL, som efter hänvisning i ll § första mom. SIL gäller även vid taxering till statlig inkomstskatt, återfinns regler om inkomstfördelning mellan makar i de fall makarna har arbetat tillsammans i näringsverksamhet. Fördelningen av inkomster har, med hänsyn till progressiviteten, betydelse för skattesatsens storlek. Inkomstfördelningen skall därför ske på ett sätt som står i relation till makarnas respektive insats av arbete och kapital. Lagstiftningen skiljer mellan tvâ fall; medhjälparfallet och fallet med gemensam verksamhet.

Enligt andra stycket av anvisningarna till 52 § KL är i medhjälparfallet

maken på grund av sin ledande ställning i företaget i förhållande den ene till den andre maken att anse som företagsledare. Denne make anses ha drivit verksamheten och skall beskattas för inkomst från verksamheten om inte makarna begär att inkomstfördelning skall ske. Avgörande för inkomstfördelningen är den medhjälpande makens faktiska arbetsinsats. Telefonpassning och representation i bostaden bör inte beaktas även om det är en faktisk arbetsinsats.

Enligt femte stycket av anvisningarna till 52 § KL har vid gemensam verksamhet ingen make någon företagsledande ställning i förhållande till den andre maken. Båda eller ingen är företagsledare. lnkomstfördelningen mellan makarna godtas om den inte avviker från vad som skulle har varit naturligt mellan icke besläktade personer.

Ett annat fall i skattelagstiftningen där beskattning av makar behandlas är bestämmelsen i punkt 3 a av anvisningarna till 33 § KL som reglerar avdrag för kostnader vid dubbel bosättning. Avdrag kan bl.a. medges för dylika kostnader om den dubbla besättningen förorsakats av makes eller sambos förvärvsverksamhet. Avdraget avser inte bara makar i skatterättslig mening utan även sarnbor. Enligt punkt 6 första stycket lagen 1987:813 om homosexuella sambor, homosexlagen, är bestämmelsen tillämplig även på sambor av samma kön.

Av bestämmelsen i 19 § första stycket KL framgår att till skattepliktig inkomst räknas inte vad som vid bodelning har tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv testamente, fördel av oskift bo eller gåva. Denna bestämmelse är tillämplig även på sambor av samma kön.

I punkt l nionde stycket av anvisningarna till 31 § KL definieras begreppet efterlevandepension. Med efterlevandepension förstås bl.a. pension som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make, varmed i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade har varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden. Även denna bestämmelse är tillämplig sambor av samma kön.

Från den 1 januari 1994 införs en ny bestämmelse i anvisningarna till 31 § KL punkt 3 sjunde stycket. Enligt denna bestämmelse avses med efterlevandepension även pension som på grund av individuellt pensionssparande efter pensionsspararens död utbetalas till person med vilken den avlidne varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden. Bestämmelsen är tillämplig även på sambor av samma kön.

Bilaga 6. 229

Såväl 33 § som 19 och 31 §§ KL samt anvisningarna till dessa lagrum är tillämpliga även vid taxering till statlig inkomstskatt efter hänvisning i 2 § första mom. SIL.

Enligt punkt 5 av anvisningarna till 46 § KL och 4 § SIL medges avdrag för periodiskt understöd till make eller förutvarande make, sedan underhâllsskyldighet mellan makarna reglerats. Är utbetalningen avdragsgill skall mottagaren beskattas för det erhållna understödet i inkomstslaget tjänst. För avdragsrätt för periodiskt understöd till make fordras i princip söndring mellan makarna.

I 17 § och 18 § första mom. SIL och 70 § KL återfinns bestämmelser om skattskyldig som tillhör främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller om svensk medborgare som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent del gation hos mellanstatlig organisation m.m. Enligt dessa bestämmelser jämställs med sådan skattskyldig även denna persons make och underåriga barn.

En bestämmelse om särskilt grundavdrag för pensionärer finns i 48 § KL. Denna bestämmelse är tillämplig även vid den statliga inkomsttaxeringen efter hänvisning i 8 § SIL. I punkt 1 av anvisningarna till 48 § KL görs åtskillnad mellan gifta skattskyldiga och övriga. För gift skattskyldig som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, uppgår det särskilda grundavdraget

till 134 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen 1962:381 om allmän försäkring minskat enligt tredje stycket i samma lagrum. För övriga skattskyldiga uppgår avdraget till 151,5 procent av sistnämnda belopp. Avdrag med 151,5 procent av sistnämnda belopp tillkommer också gift skattskyldig, som under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension. Det särskilda grundavdraget kan dock i vissa fall bli mindre än ovan nämnda procentsatser enligt en begränsningsregel i samma punkt av anvisningarna.

Överlåts pensionsförsäkring genom bodelning, skall överlåtaren oavsett överlåtelsen under sin livstid i förvärvarens ställe vara skattskyldig för utfallande belopp, såvida han inte skulle ha varit berättigad till avdrag vid utgivande av periodiskt understöd till förvärvaren 53 § fjärde mom. KL och 6 § fjärde mom. SIL.

Lagen 1951:763 om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst möjliggör för en person att under vissa förutsättningar vid taxering till statlig inkomstskatt hänföra en inkomst som han har erhållit under ett beskattningsår till två eller flera beskattningsår. I punkt 1 av anvisningarna till 1 § finns en särskild bestämmelse när en make övertar bl.a. näringsverksamhet vid andre makens död. Bestämmelsen innebär att den efterlevande maken vid tillämpning av bestämmelserna om skatt på ackumulerad inkomst skall anses ha drivit verksamheten även under den avlidne makens livstid. Bestämmelsen gäller även dem som utan att vara gifta betraktas som gifta enligt 65 § KL.

14. 3 Förmögenhetsskatt

Lagen 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt, SFL, upphörde att gälla vid utgången av år 1991. Den tillämpas dock alltjämt, med vissa ändringar, fram till och med 1995 års taxering.

Av 1 § tredje stycket SFL framgår att med makar jämställs de som, utan att vara gifta, lever tillsammans om de tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft barn tillsammans. Av samma lagrum framgår att med barn avses jämväl styvbam och fosterbam.

Enligt 12 § första mom. SFL skall för makar som levt tillsammans under beskattningsåret, den skattepliktiga fömögenheten beräknas för vardera maken för sig. Motsvarande gäller för en skattskyldig och hans hemmavarande bam under 18 år. Om barnet inte är skyldigt att lämna självdeklaration för beskattningsåret, dvs. i princip i de fall när bamet inte har någon inkomst, räknas barnets förmögenhet in i förälderns skattepliktiga förmögenhet 8 § SFL.

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas dock gemensamt för makarna och för föräldrarna och underåriga hemmavarande bam och frågan om skatteplikt bedöms med hänsyn till den gemensamma beskattningsbara förmögenheten 12 § första mom SFL. Vid tillämpningen av denna bestämmelse undantas dock fosterbam enligt punkt 4 lagen 1991 :1850 om upphävande av lagen 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt.

Makar som under beskattningsåret levt åtskilda skall enligt 12 § andra mom. SFL i fråga om taxering till statlig förmögenhetsskatt anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga.

En motsvarande bestämmelse som de i 17 och 18 SIL samt 70 § första mom. KL återfinns i 18 § SFL.

14.4¶Arvsskatt och gåvoskatt

Efter hänvisning i homosexlagen skall vad som gäller för sambo i lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt AGL gälla även för sambo av samma kön.

1 princip skall den som erhåller egendom i arv, testamente eller gåva erlägga arvs- eller gåvoskatt förvärvet. Den egendom som make eller sambo erhåller vid bodelning är dock inte skattepliktig. Vid beräkningen av vilken andel i en avlidens dödsbo som skall anses utgöra det gods som en make eller sambo erhåller på grund av bodelning finns bestämmelser i 15 och 15 a §§ AGL. Dessa regler innebär att andelen skall beräknas i enlighet med bodelningshandling om sådan föreligger i skatteärendet och armars till hälften av makamas samlade giftorättsgods respektive hälften av sambornas behållna egendom.

När värdet av en arvs- eller testarnentslott har beräknats, skall ett grundavdrag göras för att komma fram till den skattepliktiga lotten. Grundavdraget är för make eller sambo 280 000 kr och för barn 70 O00

kr. Som barn räknas även styvbam och fosterbam. För övriga personer är grundavdraget 21 000 kr.

Pâ den sålunda framräknade skattepliktiga lotten beräknas därefter arvskatten. Skatten beräknas efter olika skatteklasser. Den skatteklass som tillämpas för make, sambo och barn är förmånligare än den som tillämpas för andra med undantag för vissa specialskattesubjekt. Även

personer gâvoskatt beräknas efter ovan angivna skatteklasser. Bestämmelserna om grundavdrag och skatteklasser finns i 28 § AGL.

14.5¶Kommentarer

Inom skatterätten föreslås partner bli helt jämställd med make. Vårt förslag innebär vidare att bestämmelser som i vissa fall jämställer sambor med makar skall tillämpas motsvarande sätt för sambor av samma kön.

15 m.m.

Utlänningslagstiftning

15.1¶Uppehållstillstånd

m.m.

l utlärmingslagen 1989:529 finnsbestämmelser om utlänningars inresa, utresa, vistelse och arbete i Sverige samt om rätten till asyl. Där regleras också under vilka förutsättningar en utlänning kan utvisas eller avvisas. Lagen innehåller inte några bestämmelser uttryckligen tar sikte

som makar eller äktenskap. Däremot kan det för rätten till uppehållstillstånd och arbetstillstånd ha beydelse om en utlänning söker sådant tillstånd

som är nära anhörig till en person som är bosatt i eller som annars har särskild anknytning till Sverige 2 kap. 4 6 §§.

-

Enligt tidigare principer skulle uppehållstillstånd regelmässigt beviljas för bl.a. make till svensk medborgare och utländsk medborgare som är bosatt i Sverige. Med äktenskap jämställdes samboende under äktenskapsliknande förhållanden och homosexuella förhållanden med heterosexuella. I förarbetena till utlärmingslagen anfördes att någon ändring av dessa principer inte var motiverad prop. 1988/89:86 64

s.

Under vissa i 4 kap. 7 § angivna förutsättningar kan en utlänning utvisas ur Sverige på grund av att han har begått brott. Vid prövningen

om utvisning i det enskilda fallet skall ske skall domstolen ta hänsyn till utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt till hur länge han har vistats i Sverige 4 kap. 10 §. Allmänt kan sägas att starkare anknytning

en utlänning har till Sverige desto starkare skäl krävs för att han ska utvisas. l detta sammanhang har det betydelse om utlänningen är gift eller sambo med en person som bor i Sverige.

Enligt 3 kap. 5 b § och 7 a § samt 4 kap. l § utlänningsförordningen 1989:547 gäller särskilda bestämmelser för makar till medborgare i en EES-stat som söker uppehålls- eller arbetstillstånd i Sverige.

15.2

Bidragsregler

Enligt förordningen 1990:927 om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. har en kommun under vissa förutsättningar rätt till statlig ersättning för mottagande av flyktingar och andra utlärmingar. För utlärmingar som en kommun har tagit emot före den 1 januari 1991 har kommunen rätt till ersättning för vissa kostnader. Ersättning lämnas för hjälp till utlänningar som har fått uppehållstillstånd i Sverige och har

som överförts hit med stöd av ett särskilt regeringsbeslut och för utlänningar

som har fått uppehållstillståndi Sverige med tillämpning av vissa angivna bestämmelser i utlärmingslagen. Ersättning lämnas också för hjälp till make eller maka till sådan utlänning under förutsättning att även maken eller makan har fått uppehållstillstånd 4 och 23 §§.

Enligt förordningen 1984:936 om bidrag till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige, får Statens invandrarverk i vissa fall besluta om bidrag av allmänna medel till en flykting för att bekosta bl.a. flyktingens makes eller makas resa till Sverige. Bidrag får lämnas även till resa för arman person som under längre tid under äktenskapsliknande förhållanden har samrnanlevt med flyktingen och, om det finns synnerliga skäl, till annan anhörig.

För vissa flyktingar som önskar lämna Sverige och bosätta sig i annat land, får Statens invandrarverk besluta om bidrag av allmänna medel för reskostnader, uppehälle under resan och de första dygnen i det nya bosättningslandet samt vissa andra kostnader. Bidrag får lämnas även till sådan flyktings make eller maka. Föreligger särskilda skäl får bidrag lämnas även till annan anhörig till flyktingen som lever i hushållsgemenskap med denne. Dessa bestämmelser finns i förordningen 1984:890 om bidrag till flyktingars resor från Sverige för bosättning i annat land.

Enligt uppgift från hanläggare vid Statens invandrarverk jämställs vid tillämpningen av samtliga dessa bidragsförfattningar äktenskap med såväl heterosexuella som homosexuella samboförhållandm.

Under vissa förutsättningar kan Centrala studiestödsnämnden bevilja lán till flyktingar och vissa andra utlärmingar, som inom ramen för det kommunala flyktingmottagandet för första gången tas emot i en kommun. Bestämmelser härom finns i förordningen 1991:1361 om lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar. Ett sådant lån får beviljas om utlärmingen har behov av pengar till hemutrustning. För det fall låntagaren sammanbor med make eller sambo skall lånet vara gemensamt för de sammanboende och de blir solidariskt betalningsansvariga för lånet. Det högsta lånebelopp som kan beviljas är beroende av antalet personer i hushållet och storleken av låntagarens och i förekommande fall hans makes eller sambos sammanlagda förmögenhet. För det fall ett sådant lån har tagits gemensamt av två makar eller därmed likställda, kan villkoren för återbetalningen av lånet påverkas av såväl utlänningens som hans makes eller sambos ekonomiska och personliga förhållanden.

Enligt denna förordnings § 2 avses med sambor endast sambor av motsatt kön.

15.3¶Medborgarskap

1 6 § lagen 1950:382 om svenskt medborgarskap uppställs vissa villkor för att en person skall kunna erhålla svenskt medborgarskap. Han skall vara minst 18 år, haft hemvist i Sverige under viss tid och ha fört en hederlig vandel. Är sökanden gift med svensk medborgare, kan han

en

beviljas svenskt medborgarskap även om han inte uppfyller nämnda

ovan krav.

15.4¶Kommentarer

Vi har inte funnit skäl att undanta någon av ovan nämnda bestämmelser i vårt förslag till lag om partnerskap och lag om sambor kön. För

av samma bl.a. frågan om uppehållstillstånd innebär vårt förslag inga konsekvenser eftersom makar och sambor av motsatt och samma kön i praktiken redan jämställs.

16¶Vissa bestämmelser

processuella

16. l Domarjäv

I 4 kap. 12 § rättegångsbalken stadgas att bland andra de som är eller har varit gifta med varandra eller de som liknande sätt är varandra närstående inte samtidigt fär sitta i rätten tillsammans som domare.

I 4 kap. 13 § rättegångsbalken anges att en domare är jävig att handlägga ett mål bland annat om han är eller har varit gift med en part eller är liknande sätt part närstående.

En liknande bestämmelse som den sistnämnda återfinns i ll § förvaltningslagen 1986:223. I 5 § lagen 1929: 145 om skiljemän hänvisas till det skyldskapsjäv som gäller för domare och i 41 § förvaltningsprocesslagen 1971:291 anges att jävsbestämmelsema i 4 kap rättegångsbalken gäller även inom förvaltningsprocesslagens tillämpningsområde. Lagen 1971:289 om allmänna förvaltningsdomstolar och lagen 1978:28 försäkringsöverdomstolen hänvisar till 4 kap. 12 §

om rättegångsbalken 28 § respektive 13 §.

Även vid handläggning domstolsärenden gäller ovan nämnda be-

av stämmelser i rättegångsbalken 11 § lagen l946:807 om handläggning av domstolsärenden.

16.2¶Jävsbestämmelser för andra

personer

Även beträffande andra aktörer i rättsordningen finns bestämmelser som

att de är jäviga när de är gifta med eller liknande sätt närstående anger

part. Här kan nämnas åklagare, rättegångsombud, rättegångsbiträde och en försvarare 7 kap. 6 12 kap. 4 och 22 §§ och 21 kap. 3 § RB samt tjänsteman hos kronofogdemyndigheten l kap. 4 § utsökningsbalken.

Jävsbestämmelsen för rättegångsbiträde gäller även för mâlsägandebiträde enligt hänvisning i 4 § lagen 1988:609 om mälsägandebiträde.

16.3¶Bestämmelser om vittne och part

Enligt 36 kap. 3 § rättegångsbalken är den som är eller varit gift med part eller på liknande sätt är part närstående inte skyldig att avlägga vittnesmål. Han kan välja att ändå vittna men får då enligt 13 § i samma kapitel, om det är fråga om brottmål, inte avlägga vittnesed. Ett vittne får vägra yttra

sig angående en omständighet, vars yppande skulle röja, att han förövat brottslig eller vanärande handling. Han är inte heller skyldig att yttra sig om han därigenom avslöjar att hans make eller någon som är honom liknande sätt närstående förövat sådan handling 36 kap. 6 § RB.

Dessa bestämmelser gäller när vittnesförhör äger rum vid allmän domstol men även, efter hänvisning i 25 § förvaltningsprocesslagen 1971:291, när vittnesförhör äger rum i regeringsrätten, kammarrätt, länsrätt och försäkringsöverdomstol.

Den som innehar en skriftlig handling eller annat föremål som kan antas äga betydelse som bevis är som regel skyldig att förete handlingen eller tillhandahålla föremålet för syn i en rättegång. Denna skyldighet gäller dock inte fullt ut för den som står i sådant förhållande till part som anges i 36 kap. 3 § rättegångsbalken 38 kap. 2 § och 39 kap. 5 § RB samt 20 och 21 §§ förvaltningsprocesslagen l971:291.

16.4¶Kommentarer

Inga av ovan nämnda bestämmelser har undantagit i vårt förslag. Vårt förslag torde inte innebära någon praktisk skillnad i förhållande till vad som gäller i dag; se vårt betänkande avsnitt 4.3.

17¶Andra och

jävsbestämmelser

bestämmelser

jävsliknande

17.1¶J ävsbestämmelser

Det finns i olika författningar bestämmelser som anger under vilka förutsättningar en person inte får inneha en viss befattning, exempelvis revisor i ett företag, eller delta i behandlingen av en sak grund av jäv. Dessa bestämmelser har tillkommit för att garantera att de personer som handlägger vissa frågor är opartiska och neutrala. De syftar också till att förhindra att en beslutsfattare eller liknande utsätts för otillbörliga påtryckningar.

I många av dessa jävsbestämmelser grundar det förhållandet att någon är gift eller sambo med en person som har viss ställning eller befattning jäv även för maken eller sambon.

I följande lagrum finns sådana exempel jävsbestämmelser. 10 kap. 4 § aktiebolagslagen 1975:1385, 8 kap. 7 § lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar, 3 kap. 5 § bankrörelselagen 1987:617, 10 kap. 5 § försäkringsrörelselagen 1982:713 och 4 kap. 4 § lagen 1980:1103 om årsredovisning m. m. i vissa företag.

17.2¶Jävsliknande bestämmelser

l aktiebolagslagen 1975:1385 finns en bestämmelse som förbjuder aktiebolag att, med vissa undanatag, lämna penninglån till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Detta låneförbud gäller även personer som är gifta med sådana personer eller är visst sätt besvågrade med dem 12 kap., 7 §. I samma paragraf finns också ett förbud för ett aktiebolag mot att lämna penninglån till en låntagare i syfte att låntagaren, hans make eller person som är på visst sätt besvågrad med honom skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern.

Ett låneförbud som gäller för vissa befattningshavares makar och andra närstående finns också i 26 § lagen 1972:262 om understödsföreningar.

Vid tillämpningen av båda dessa lagrum likställs äktenskapsliknande samlevnad med äktenskap om de sarnrnanlevande tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

I bankrörelselagen 1987:617 finns en bestämmelse som förbjuder en

bank att på andra villkor än sådana banken normalt ställer lämna

som upp kredit till eller ikläda sig garantiförbindelse för vissa personer i ledande ställning inom banken, vissa aktieägare och revisorer. Detta förbud gäller även för make eller sambo till sådan 2 kap. 17 och 18 §§.

person Liknande bestämmelser finns i bl.a. 12 kap. 12 § försäkringsrörelselagen 1982:713.

Lagen 1991:980 om handel med finansiella instrument reglerar vissa frågor om handel med aktier, obligationer och andra värdepapper. I 4 kap. l § föreskrivs en skyldighet för den har förvärvat eller överlåtit vissa

som aktier att anmäla förvärvet eller överlåtelsen till den börs eller auktoriserade marknadsplats där aktier i bolaget är noterade under förutsättning att förvärvaren genom transaktionen uppnår vissa andelar röstetalet för

av samtliga aktier i bolaget eller överlåtaren underskrider samma andelar. Vid bestämmelsens tillämpning skall enligt nästföljande paragraf överlâtarens och förvärvarens aktier likställas med aktier ägs bland andra

som av överlåtarens respektive förvärvarens make eller sambo.

I lagen 1991:981 om värdepappersrörelse finns bestämmelser om förutsättningarna för att få driva värdepappersrörelse och hur sådan

en rörelse skall drivas. Företag som av Finansinspektionen fått tillstånd att driva sådan rörelse, värdepappersinstitut, står under tillsyn av Finansinspektionen. Om det finns ett väsentligt samband mellan ett värdepappersinstitut och ett annat företag som handlar med finansiella instrument eller lämnar kredit mot säkerhet i finansiella instrument, får Finansinspektionen, enligt 6 kap. 3 § nämnda lag, besluta om att dessa företag skall lämna upplysningar om förhållandet mellan dem och den verksamhet

om som anknyter till värdepappersinstitutets verksamhet. Väsentligt samband skall enligt samma lagrum anses föreligga bland annat då de två företagen leds eller står under väsentligt inflytande av samma eller i huvudsak samma personer eller personer som genom släktskap eller äktenskap eller liknande förhållande är varandra närstående.

Insiderlagen 1990: 1342 innehåller bestämmelser förbud att handla

om med fondpapper på värdepappersmarknaden samt om skyldighet att anmäla innehav av fondpapper. l lagens 8 § anges vilka skall

personer som anses ha insynsställning i ett aktiemarknadsbolag. Med aktiemarknadsbolag

avses svenskt aktiebolag som utgivit aktier vilka är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats. Insysnsställning enligt nämnda lagrum har bland andra den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget eller äger aktier i denna omfattning tillsammans

med make eller sambo. En person med insynsställning eller hans make eller sambo får inte ha sina aktier i aktiemarknadsbolaget förvaltarregistrerade 8 § 3 stycket. Den har

som insynsställning i ett aktiemarknadsbolag skall med vissa undantag skriftligen anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till värdepapperscentralen 9 §. Vid tillämpningen av sistnämnda lagrum likställs aktier som ägs av make eller sambo med den anmälningsskyldiges egna aktier 10 §. Vad som gäller för sambo skall tillämpas även på sambo av samma kön efter hänvisning i lagen 1987:813 om homosexuella sarnbor.

Lagen 1987:464 om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m. gäller då aktiebolag, som enligt insiderlagen utgör aktiemarknadsbolag eller dotterbolag till sådant bolag, fattar beslut om nyemission

av aktier, emission av konvertibla skuldebrev, emission skuldebrev

av förenade med optionsrätt till nyteckning eller överlåtelse aktier eller

av skuldebrev av ovan nämnt slag som har utfärdats av ett bolag inom

samma koncern. Ett beslut om emission av ovan nämnt slag skall för att bli giltigt, ha fattats eller godkänts av bolagsstämman i det emitterande bolaget bl.

a. om styrelseledamot, suppleant, verkställande och vice verkställande direktör, anställda hos det emitterande bolaget eller armat företag inom samma koncern samt make eller sambo till dessa personer skall ha företrädesrätt till de emitterade värdepappema 4 §. Har ett aktiebolag emitterat sådana aktier eller skuldebrev som lagen omfattar med företrädesrätt till teckning för ett aktiebolag inom samma koncern krävs bolagsstämmobeslut för vidare överlåtelse av dessa värdepapper till

samma personkrets som anges i 5 § 6 §. Enligt 7 § får ett moderbolag inte heller i övrigt överlåta aktier i ett dotterbolag till ovan nämnda utan att

personer beslut om detta har fattats av bolagsstämman i moderbolaget. I vissa fall krävs även godkännande av eventuellt moderbolag till moderbolaget.

Enligt Kungl. Majzts Börsordning 1969:546 för Stockholms fondbörs skall den som är börsombud till Finansinspektionen redovisa varje affär i börspapper eller andra värdepapper där honom veterligen hans make är part 15 §. Sådan redovisningsskyldighet åligger också börsmedlem 17 §-

I lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar finns bl.a. regler

om föreningsmedlemmars rätt att besluta om föreningens angelägenheter. I 7 kap. 1 § anges att denna beslutanderätt utövas föreningsstämman och att varje medlem har en röst om inte annat anges i stadgarna för föreningen. I 7 kap. 2 § anges att en medlems rätt vid föreningsstämman utövas av medlemmen personligen, av legal ställföreträdare för medlemmen eller genom ombud. Om föreningens stadgar inte föreskriver annat får annan än medlems make, sambo eller annan medlem inte vara ombud. Samma inskränkning beträffande personkretsen gäller för medlems

en möjlighet att medföra ett biträde till föreningsstämman.

17.3

Näringsförbud

Den som i särskilt angivna avseenden har åsidosatt vad som ålegat honom som enskild näringsidkare kan tingsrätten meddelas närings-

av förbud. Har näringsverksamhet bedrivits juridisk kan näringsför-

av person bud meddelas personer som haft viss ställning i den juridiska personen. Bestämmelser härom finns i lagen 1986:436 om näringsförbud. Näringsförbud meddelas för viss tid och innebär vissa begränsningar för den som är underkastad nåringsförbud att driva rörelse, inneha vissa befattningar i bolag m. m. Det innebär också att han inte får anställd

vara eller ta emot återkommande en näringsverksamhet som drivs

av

bland andra hans make eller sambo. Han får inte heller vara anställd eller ta emot återkommande uppdrag i ett aktiebolag, bankaktiebolag, Sparbank, försäkringsbolag, handelsbolag, ekonomisk förening eller sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet där hans make eller sambo är ledamot eller suppleant i styrelsen 7 §.

17.4¶Kommentarer

Vi har inte funnit anledning att göra något särskilt undantag för ovan redovisade bestämmelser.

KUNGL. BlBL.

1993 l 1 3 0

- -

STOCKHOLM

Statens 1993

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

1.Stymings-ochsamarbetsformeri biståndet.UD 34.Förarprövare.K. 2.Kursplaner för grundskolan.U. 35.Reaktionmotungdomsbrott.DelA och B. Ju. 3. Ersättningför kvalitetocheffektivitet. 36.Lagomtotalförsvarsplikt.Fö.

Utformningavett nytt resurstilldelningssystemför 37.Justitiekanslern.EnöversynavJKzsarbetsuppgifter grundläggandehögskoleutbildning.U. m.m. Ju. 4. Statligt stödtill rehabiliteringavtortyrskadade 38.Hälso och sjukvården framtideni tre modeller.S.

flyktingar m. fl. 39.Engränsför ñlmcensuren.Ku. 5. Bensodiazepiner beroendeframkallandepsykofar- 40.Fri och rättighetsfrågor.Del A och B. Ju.

maka.S. 4l.Folk- ochbostadsräkningår 1990och i framtiden. Livsmedelshygienochsmåskaliglivsmedelsproduk- Fi. tion. Jo. 42.Försvaretshögskolor.Fö. 7. löneskillnaderochlönediskriminering. 43.Politik motarbetslöshet.A. Om kvinnor ochmänpå arbetsmarknaden.Ku. 44.Översyn tjänsteinkomstbeskattningen.Fi.

av Löneskillnaderochlönediskriminering.Om kvinnor 45.Trosabryter sig loss.Bytänkandeeller demokratins ochmänpå arbetsmarknaden.Bilagedel.Ku. räddning.C. 9.Postlag. K. 46.Vissakyrkofrágor. C. 10.Ennydatalag.Ju. 47.lonsekvenseravvalmöjligheterinomskola, 1 Socialförsäkringsregister.l S. barnomsorg,äldreomsorgochprimärvård. C. . 12.Vårdhögskolor 48.Kommunalaverksamheteri förvaltning ochi

egen

kvalitet utveckling huvudmarmaskap.U. kommunalaaktiebilag.Enjämförandestudie.C. - - l3.Ökad konkurrens järnvägen.K. 49.Ett år medbetalningsansvar.S.

14.EG och våragrundlagar.Ju. 50.Serveringsbestämmelser.S. 15.Svenskareglerför internationellomfördelningav 5l.Naturupplevelserutanbuller kvalitet att värna.

- en olja vid enoljekris. N. M. 16.Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- 52.Ersättningvid arbetslöshet.A.

kommissionensförslag.Fi. 53.Kostnadsutjämningmellankommuner.Fi. 16.Nya villkor for ekonomiochpolitik ekonomi 54.Utvisningpâ grundavbrott. Ku.

kommissionensförslag.Bilagor. Fi. 55.Det allmännasskadeståndsansvar.Ju. 17.Ägandet radioochtelevisioni allmänhetens 56.Kontrollen strategiskt

av över expon av känsligavaror. tjänst. Ku. UD. 18.AcceptansToleransDelaktighet.M. 57.Beskattning fastigheter,del lav l9.Kommunerna ochmiljöarbetet.M. Schablonintäkteller fastighetsskattFi.

- 20.Riksbankenochprisstabiliteten.Fi. 58.Effektivareledningi statligamyndigheter.Fi. 2l.Ökat personval.Ju. 59.Ny marknadsföringslag.C.

22.Vad är ett statsrådsarbetevärt Fi. 60.Polisensrättsligabefogenheter.Ju. 23.Kunskapenskrona. U. 61.Överföring HIV-smitta läkemedlet

av genom 24.Utlänningslagen enpartiell översyn.Ku. Preconativ.S.

- 25.Socialaåtgärderför jordbrukare.Jo. 62.Rättssäkerhetenvid beskattningen.Fi. 26.Handläggningen vissasäkerhetsfrågor.Ju.av 63.Personochparti Studieri anslutningtill

- 27.Mi1jöbalk. Del och2. M.1 Personvalskommitténsbetänkande 28.Bankstödsnämnden.Fi. ÖkatpersonvalSOU 1993:21. Ju. 29.Fortsatt refonneringavföretagsbeskattningen. 64.Frågorför folkbildningen.U. Del Fi. 65.Handlingsplanmotbuller. 30.Rättentill biståndinomsocialtjänsten.S. Handlingsplanmotbuller. Bilagedel.M. 3l.K0mmunemas roll alkoholomrádetoch inom 66.Lag införande miljöbalken.M.

om av missbrukarvården.S. 67.Slutförvaringavanväntkärnbränsle KASAMs

- 32.Ny anställningsskyddslag.A. yttrandeöver SKBsFUD-program92. M. 33.Åtgärder för att förberedaSverigesjordbruk och 68.Elkonkurrens

mednätmonopol.N. livsmedelsindustriför EG. Jo.

Statens 1993

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

69.Revisorernaoch EG. N. 70.Strategiför smáföretagsutveckling.N. 71 Organisationemasbidrag.C. . 72.Att inhämtasynpunkterfrånmedborgarna Det kommunalaomröstningsirtstituteti tillämpning.C. 73.Radikalaorganisationsförändringari kommuneroch landsting.C. 74.Kvalitetsmätningi kommunalverksamhet.C. 75.Vissamervärdeskattefrágorll. offentlig verksamhetm.m. Fi. 76.Verk.ställighetavfängelsestraff.Ju. 77.Kommunaltjânsteexportochinternationellt bislåndC. 78.Miljöskadeförsäkringeni framtiden. M. 79.Handeloch miljö mot enhållbar spelplan.M. - 80.statsförvaltningenochEG.Ju. 81.Översynavarbetsmiljölagen.A. 82.Frivilligt socialtarbete.Kartläggningoch kunskapsöversikt.S. 83.Statistikoch integritet,del l Skyddför uppgifter till denstatligastatistikenm.m. Fi. 84.Innovationerför Sverige.N. 85.Urspnmgochutbildning socialsnedrekryteringtill högrestudier. U. 86.Amningsvänligasjukhus för attskydda.stödjaoch främjaamning. 87.Beredskapslagringavolja. N. 88.Produktsäkerhetslagenoch EG.C. 89.Massflykttill Sverigeavasyl-ochhjälpsökande.Fö. 90.Lokaldemokratii utveckling.C. 91.Socialtjänstensroll i samhällsplaneringoch samhällsarbete. Enkunskapsöversiktochett dislcussionsunderlag.S. 92.Dencentralapolisorganisationen.Ju. 93.Várdenssvåraval. S. 94.Anpassadkontroll avbyggandet.M. 95.Ansvars~ochuppgiftsfördelninginomdetcivila försvaret.Fö. 96.Förändringari lönegarantisystemet.A. 97.Västsverigeoch Skåne regioneri förändring.C. - 98.Partnerskap.Ju.

Statens 1993

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Socialtjänstensroll i samhällsplaneringochsamhälls-

arbete. Enkunskapsöversiktochettdiskussionsdatalag.10 - En ny underlag.91

EG och våragrundlagar.14 Vårdenssvåraval. 93 Ökat personval.21

Handläggningenavvissasäkerhetsfrågor.26 Kommunikationsdepartementet

Reaktionmotungdomsbrott.Del A och B. 35 arbetsuppgifter Postlag.9 Justitiekanslern.En översynavJK:s Ökadkonkurrens järnvägen.13 m.m. 37 40 Förarprövare.34 Fri- och rättighetsfrågor.Del A och B.

Det allmännasskadeståndsansvar.55

Finansdepartementet

Polisensrättsligabefogenheter.60 Personochparti Studieri anslutningtill Nyavillkor för ekonomiochpolitik ekonomi- - - Personvalskommitténsbetänkande kommisionensförslag. 16

Ökatpersonvalsou 1993:21.63 Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- fängelsestraff.76 kommisionensförslag. Bilagor. 16 Verkställighetav StatsförvaltningenochEG. 80 Riksbankenochprisstabiliteten.20

Dencentralapolisorganisationen.92 Vad är ettstatsrådsarbetevärt 22

Partnerskap.98 Bankstödsnänmden.28

Fortsattreformeringavföretagsbeskattningen.

Utrikesdepartementet Del 2. 29

Styrnings-och samarbetsformeri biståndet.1 Folk- ochbostadsräkningår 1990och i framtiden. 41 Översynavtjänsteinkomstbeskattningen.44 Kontrollenöver exportavstrategisktkänsligavaror. 56 Kostnadsutjâmningmellankommuner.53

Försvarsdepartementet Beskattning fastigheter,av del I

Schablonintäkteller fastighetsskatt57 Lagomtotalförsvarsplikt.36 - Effektivareledningi statligamyndigheter.58 Försvaretshögskolor.42 Rättssäkerhetenvid beskattningen.62 Massflykt till Sverigeavasyl-ochhjälpsökande.89 Vissamervärdeskattefrågor11, offentligverksamhet Ansvars-och uppgiftsfördelninginom det civila m.m. 75 försvaret.95 Statistikoch integritet,del 1 Skyddför uppgiftertill - Socialdepartementet denstatligastatistikenm.m. 83

Statligtstödtill rehabiliteringavtortyrskadade Utbildningsdepartementet flyktingarm. fl. 4 Kursplanerför grundskolan.2 beroendeframkallandepsykofarmaka. Bensodiazepiner- Ersättningför kvalitet ocheffektivitet.

5 Utformningavett nytt resurstilldelningssystemför Socialförsäkringsregister.ll grundläggandehögskoleutbildning.3 Rättentill biståndinomsocialtjänsten.30 Vårdhögskolor Kommunernasroll alkoholområdetoch inom kvalitet utveckling huvudmannaskap.12 missbrukarvárden.31 - - - Kunskapenskrona. 23 Hälso-och sjukvårdeni framtiden tremodeller.38 - 64 Frågorför folkbildningen. Ettår medbetalningsansvar.49 Ursprungochutbildning socialsnedrekryteringtill Serveringsbestämmelser.50 - Överföring högrestudier. 85 avHIV-smitta genomläkemedlet

Preconativ.61 Jordbruksdepartementet Frivilligt socialtarbete.Kartläggningochkunskapsöversikt. 82 Livsmedelshygienochsmåskaliglivsmedelsproduktion.

Amningsvänligasjukhus för skydda,stödjaoch 6 - att främja amning. 86 Socialaåtgärderför jordbrukare. 25

Åtgärderför att förberedaSverigesjordbruk och

livsmedelsindustriför EG. 33

Statens 1993

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Arbetsmarknadsdepartementet Miljö- och naturresursdepartementet Ny anställningsskyddslag.32 AcceptansTolerans Delaktighet.18 Politik motarbetslöshet.43 Kommunernaoch miljöarbetet.19 Ersättningvid arbetslöshet.53 Miljöbalk. Del l och 2. 27 Översyn arbetsmiljölagen.81 Naturupplevelserutanbuller kvalitet attvärna. av - en Förändringari lönegarantisystemet.96 51 Handlingsplanmotbuller. Kulturdepartementet Handlingsplanmotbuller. Bilagedel.65 Löneskillnaderochlönediskriminering. Lagom införandeavmiljöbalken. 66 Om kvinnor ochmän arbetsmarknaden.7 Slutförvaringavanväntkämbränsle KASAMs - Löneskillnaderochlönediskriminering.Om kvinnor yttrandeöver SKBsFUD-program92. 67 ochmän arbetsmarknaden.Bilagedel.8 Miljöskadeförsâluingeni framtiden. 78 Ägandetavradiooch televisioni allmänhetenstjänst. Handeloch miljö mot enhållbarspelplan.79 - 17 Anpassadkontroll avbyggandet.94 Utlänningslagen enpartiell översyn.24 - Engränsför ñlmcensuren.39 Utvisning grundavbrott. 54

Näringsdepartementet Svenskaregler för internationellomfördelningavolja vid enoljekris. 15 Elkonkurrensmednätmonopol.68 Revisorernaoch EG. 69 StrategiFörsmäföretagsutveckling.70 Innovationerför Sverige.84 Beredskapslagring olja. 87av

Civildepartementet

Trosabryter sig loss.Bytänkandeeller demokratins räddning.45 Vissakyrkofrägor. 46 Konsekvenser valmöjligheterinom skola,av barnomsorg.äldreomsorgoch primärvård. 47 Kommunalaverksamheteri egenförvaltningoch i kommunalaaktiebilag.Enjämförandestudie.48 Ny marknadstöringslag.59 Organisationemasbidrag. 71 Att inhämtasynpunkterfrån medborgarna Det kommunalaomröstningsirtstituteti tillämpning. 72 Radikalaorganisationsförändringari kommuneroch landsting.73 Kvalitetsmätningi kommunalverksamhet.74 Kommunaltjänsteexportoch internationelltbistånd.77 Produktsäkerhetslagenoch EG. 88 Lokal demokratii utveckling. 90 Västsverigeoch Skåne regioneri förändring. 97 -

Innehållsförteckning

Inledning. Om källor, metoder 9 rn m . . . . . . . . . . . . . . . .

l Underlaget 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Något om de begrepp vi använder 13 . . . . . . . . . . . .

Teorier om sexualitet, homosexualitet, familj 15 . . . . . . . . . .

Homosexualiteter 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Social konstruktion 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Varför blir man homosexuell 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Samhälle/individ 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Psykoanalytiska teorier 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Interaktionistiskaidentitetsteorier 29 . . . . . . . . . . . . . 3.4 Nya utmaningar 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kärleksliv och familjekonstruktion 33 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Den homosexuella relationen som icke existerande och som borgerlig familjeform 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

III Homosexuella relationer 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vad är ett homosexuellt förhållande 41 . . . . . . . . . . . . . . . Sexualitet som kriterium för en homosexuell relation 42 . . . . . Emotionellt engagemang som kriterium för en homo-

sexuell relation 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sexuell identitet som kriterium för en homosexuell relation 43 . Brister i forskningen 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Forskning om homosexuella relationer 45 . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Tidigare studier om homosexuella relationer 46 . . . . . . . . . . . 2.2 Hur många lever i parförhállanden 48 . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Hur går det till att finna en partner 49 . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Var träffas man 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Önskemål partnern 49 om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Åldersskillnader 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Kopiera heterosexuella samlevnadsformer 51 . . . . . . . . . . .

2.5.1 Vänskapsrelationer 51

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Kvalitén i homosexuella relationer 52

. . . . . . . . . . . . . . . . .

2.6.1 Emotionell tillfredsställelse 52

. . . . . . . . . . . . . . . . .

2.6.2 Kär i sin partner 52

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.6.3 Det bästa i relationen 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.6.4 Hur länge varar relationerna 53

. . . . . . . . . . . . . . .

2.6.5 Hinder för separationer 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.7 Sexualitet .54

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.7.1 Sexuell tillfredsställelse i parrelationen 55

. . . . . . . . . .

2.7.2 Sexualfrekvens 55

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.7.3 Lesbisk sexualitet 56

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.8 Betydelsen av jämställdhet i homosexuella förhållanden 57

. . . .

2.8.1 Social exchange-teorier och homosexuella rela-

tioner 59

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.8.2 Andra faktorer av betydelse för maktbalansen i

homosexuella relationer 60

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.9 Bristen samhälleligt och institutionaliserat erkännande 60

. . .

2.9.1 Ceremonier 61

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.9.2 Vad använder man för begrepp 61

. . . . . . . . . . . . . .

2.9.3 Konflikter med familjemedlemmar 61

. . . . . . . . . . . .

2.9.4 Reaktionen från andra homosexuella vänner 61

. . . . . .

2.9.5 Juridiska konsekvenser 62

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

.10 Aids påverkan relationer bland homosexuella män 62

. . . . . 2.11 Rädslan för homosexuella relationer bland allmänheten 64

. . . .

12 Bristen psykologiskt stöd för homosexuella par 64

. . . . . . .

3 Sammanfattning, slutsatser 67

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Litteratur 69

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

IV Barn och homosexuella föräldrar 79

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning 79

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l l Homosexuella har redan barn 79

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Den homosexuella familjen 80

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 "Om det finns en vilja finns det också en väg" 80

. . . . . . . . .

2 De vanligaste argumenten 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Barnets bästa 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Tidigare utredningar 85

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Inseminationsutredningen 85

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Homosexuella och samhället 85

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Socialstyrelsens uppfattning 86

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3.1 Reaktionerna Socialstyrelsens utlåtande 86

. . . . . . .

4 Forskningen om barn och homosexuella föräldrar 87

. . . . . . . 4.1 Könsidentitet, sexuell identitet könsrollsbeteende 87

. . . . . .

4.2 Lesbiska mödrar 88

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Homosexuella fader 89

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Adoptionsfrâgan enligt utredningen om homosexuella och

samhället 89

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Adoptivbarnens utveckling 90

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Reaktioner från omgivningen 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 Komma-ut-processen 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8 Vårdnadstvister 92

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Forskningens tillförlitlighet enligt Socialstyrelsens

vetenskapliga råd 95

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Argument för och emot forskningens tillförlitlighet 95

. . . . . . 5.2 Socialstyrelsens vetenskapliga râds slutsats 96

. . . . . . . . . . . . 5.3 Betydelsen av avvikelse 97

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Skillnader i teori och praktik 98

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 En tolkning av forskningsresultaten 98

annan . . . . . . . . . . . . 5.6 Föreställningar homosexualitet 99

om . . . . . . . . . . . . . .

. . . 5.7 Kritik psykiatrikers och psykologers negativa inställ-

av

ning till homosexualitet 99

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8 Kritik mot forskningen från den homosexuella rörelsen 100

. . .

6 Avslutning 101

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Den moderna familjen i det moderna samhället lOl

. . . . . . . . 6.2 Den homosexuella identiteten i det moderna samhället 102

. . . 6.3 Konklusion 102

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Litteraturförteckning 103

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

I

Inledning. Om källor, metoder

m.m.

1

Underlaget

Denna kunskapssarnmanställning berör ett relativt nytt forskningsområde; den homosexuella familjen, homosexuella parrelationer samt barn och homosexuella föräldrar. Den allmänna familjeforskningen har till helt övervägande del hittills intresserat sig för nära relationer och parförhállanden mellan personer av olika kön Kelley et 1983 samt relationerna mellan föräldrar som man förutsätter är heterosexuella och deras barn.

Forskningen om homosexualitet har inte heller, tills helt nyligen, intresserat sig för parförhållanden. Traditionellt har forskningen

om homosexualitet varit upptagen av att försöka finna orsakerna till homosexualiteten. Man har lyft fram det som man uppfattat som det "perversa", det "sjukliga" eller det "neurotiska" och försökt förklara homosexualitetens etiologi med genetiska eller mentala störningar.

I en bibliografi över forskning om homosexualitet nyligen

som publicerades visade det sig att bara 36 vetenskapliga arbeten 5.000

av kunde klassas som forskning "homosexuella parförhållanden" Däremot

om

. fanns det 207 arbeten om "psykiatri" och "psykoterapi", "behandling" och liknande ämnesområden och 155 rapporter upplevelser lesbiska

om av kvinnor eller homosexuella män i fängelser Peplau 1991.

Den mesta homosexualitetsforskningen har inriktats på individuella faktorer och forskarna har inte sett, eller velat se, hur viktiga relationer är för homosexuella. Före 1970 försiggick den mesta forskningen

om homosexualitet på män som endera gick i terapi eller satt i fängelse

som Davidson 1982. När forskningen väl började intressera sig för manliga homosexuella relationer var det nästan bara den sexuella aspekten som togs upp, inte frågor om kärlek och samlevnadsformer. Man förutsatte, att homosexuella relationer var kortvariga "affärer" Berger 1990.

Ett relationellt perspektiv i forskningen om homosexualitet lyfter fram de känslomässiga relationerna mellan kön. Man

personer av samma intresserar sig för hur homosexuella relationer knyts i olika historiska skeden och hur olika kulturer och subkulturer organiserar stöd eller motstånd mot dessa relationer. Man intresserar sig för relationernas kvalitet och maktfördelningen mellan parterna och hur sexualiteten uttrycks i homosexuella relationer. Man har jämfört homo- och heterosexuella

relationer och man har kunnat fördjupa kunskaperna om könets betydelse för olika upplevelser av de nära relationerna.

För att få material till vår sammanställning har vi i första hand varit hänvisade till internationella studier. Detta av flera skäl. Det viktigaste är att forskningen om homosexualitet har varit mycket begränsad i vårt land. Det finns i sin tur många skäl till detta förhållande. Det har inte funnits någon medveten ambition från samhällets sida att satsa sådan forskning,

samma sätt som det exempelvis funnits när det gäller ungdomsforskning eller invandrarforskning. En annan anledning är att så beteendevetenskapliga forskare i Sverige intresserat sig för forskning om homosexualitetl. Detta håller gradvis att förändras, men fortfarande har Sverige, i jämförelse med många andra länder en mycket låg "profil l exempelvis Holland finns två tvärvetenskapliga universitetscentra som enbart sysslar med forskning om homo- och bisexualitet, dels i Utrecht och dels i Amsterdam.

Den mesta forskningen om homosexuella parförhållanden och homosexuella och barn har utan tvivel gjorts i USA. Det är osäkert om vi direkt kan överföra dessa erfarenheter till situationen för homosexuella i Sverige. Men vi tror att mycket av det som lyfts fram i dessa studier också har relevans för svenska förhållanden.

Vi har gått igenom en lång rad enskilda forskningsrapporter och sammanställningar av forskning om homosexuella par och homosexuella och barn. Vi har också, för att komplettera den bild vi därmed har fått fram, gjort sökningar i databasen Sociofile och där fått ytterligare material i form abstracts. Ytterligare en viktig källa har varit vetenskapliga

av tidskrifter som Journal of Homosexuality och Journal of the History of Sexuality, som ofta de senaste åren publicerat forskningsmaterial som både rör homosexuella relationer och homosexuella och bam.

ställdes till vårt förfogande har inte gjort det möjligt

De resurser som att göra en fullständig genomgång av de studier som rör vårt ämnesområde. Vi hoppas dock att materialet ska ge ytterligare underlag för den sk Partnerskapskommitténs behandling av frågan.

Inledningsvis ger vi en översikt över den moderna forskningen om homosexualitet. Många ställer sig frågan om hur homosexualiteten utvecklas hos den enskilde individen. Är homosexualiteten "medfödd" eller något som växer fram och formas under uppväxten Vi ska ge en mycket schematisk bild hur den homosexuella identiteten kan utvecklas i det

av moderna västerländska samhället, utifrån ett kunskapssociologiskt perspektiv. Eftersom vårt huvudämne är homosexuella relationer och homosexuel-

och barn kommer vi också inledningsvis att ge en kort introduktion till den moderna familjens situation samt likheter och olikheter med den homosexuella familjen.

l Med några få undantag, se till exempel Kurt Ernulf, Sune Innala, Lena Nilsson-Schönnesson psykologi, Per Arne Håkansson, Benny Henriksson, Mats Hilte, Sven-Axel Månsson sociologi, Don Kulick socialantropologi samt Göran Söderström och Fredrik Silverstolpe historia.

ll

Därefter ska vi närma oss vår huvudfrága, hur den homosexuella relationen ser ut. Vi ska jämföra forskning kring homosexuella och heterosexuella par och vi ska jämföra forskning om manliga homosexuella par och lesbiska par. Hur många homosexuella önskar egentligen att leva i parförhâllanden Vad menas med öppna respektive slutna parförhállanden Hur ser maktrelationema ut i heterosexuella parförhâllanden i jämförelse med homosexuella osv.

Därefter ska vi redovisa en sammanställning av den aktuella forskningen när det gäller vår andra huvudfråga, homosexuella och barn.

2 de vi använder

Något om begrepp

l rapporten använder vi för det mesta begrepp som homosexuell, homosexuella relationer, manliga homosexuella par, lesbiska, lesbiska par. Ibland använder vi begreppen bögar och lesbiska. Det ska då uppfattas som ett uttryck för det språkbruk som är vedertaget och accepterat inom den homosexuella kulturen.

Materialet kring homosexuella relationer har sammanställts av Benny Henriksson, medan avsnittet om barn och homosexuella föräldrar har sammanställts av Pia Lundahl.

Benny Henriksson:

Teorier om sexualitet,

homosexualitet, familj

1¶Homosexualiteter

Det är märkligt vilken stor betydelse som det moderna västerländska samhället lägger sexualiteten och hur man alla tänkbara sätt försökt lyfta fram sanningen om sexualiteten, menade den franske filosofen Michel Foucault 1980a. Ingen annan kultur verkar ha varit så besatt av att kategorisera, benämna och att försöka utröna orsakerna till den ena eller andra formen av sexualitet. Ingen annan kultur har lagt så stor vikt vid vem man ligger med, för att bestämma vem man är. Det vanligaste i en kulturell jämförelse är att andra saker bestämmer jaget.

Ett sätt att se på sexualiteten, som är mycket vanlig, är att framhäva det biologiskt givna, sexualiteten som "naturlig" och opåverkad av de sociala omständigheterna. Det är vanligt att man försöker förklara komplicerade helheter som sexualiteten med hänvisning till en slags inre sanning eller essens, ett universellt mönster organiserat av naturen själv. De som sett sexualiteten så har ofta känt respekt och rädsla för den. Man har talat om sexualiteten som den mest kraftfulla instinkten hos märmiskan. Sexualiteten blir enligt detta synsätt lätt farlig och en källa till mänskliga problem, en kraftfull pockande drift som bara kan hållas tillbaka genom en stark formell social kontroll och en strikt moral. I nyare sociobiologiska varianter har dessa teorier legat till grund för försök att legitimera skillnader mellan män och kvinnor, eller för att bevisa heterosexualitetens överlägsenhet över homosexualiteten.

Om man ser homosexualiteten som medfödd anser man troligen också att homosexuella människor ska respekteras eftersom de inte kan "hjälpa att de är som dom är".

I psykoanalytisk tappning, blir homosexualiteten en sammanjämkning av medfödda anlag och neurotiska störningar i den tidiga barndomen. Den homosexuelle styrs, enligt detta synsätt, av en drift eller instinkt, så stark att den många gånger är okontrollerbar.

Om vi betraktar sexualiteten som driftsstyrd och i grunden asocial så kommer vi att stödja en tät och auktoritär reglering av den. Om man utgår från denna blir det också naturligt misstro människor. Återstår

syn att behovet "att reglera och kontrollera sexualiteten. Denna syn har länge

dominerat vâr syn på sexualiteten. Den har grundat sig på tron på de förstörande och "svarta" krafterna i sexualiteten och att dessa krafter enbart kan kontrolleras genom klara moraliska regler inbäddade i en särskild uppsättning sociala institutioner: äktenskapet, heterosexualiteten, familjelivet och monogamin. Det här synsättet är djupt rotat i den kristna traditionen, men också i stora delar av den medicinska och socialvetenskapliga världen och har djupt påverkat vâr kultur och vårt lagsystem.

På senare âr har den fått nytt starkt stöd från två grupper som man kanske inte förväntat sig att finna samma barrikader, nämligen dels den ortodoxa feminismen som söker en nymoralistisk världssyn Luker 1988 och dels den nya högern, främst i USA och England, som söker återupprätta en strikt sexualmoral Weeks 1985.

Även "radikala" tänkare har uppfattat sexualiteten som en kraft som måste frigöras. De liberala ideologema, i motsats till de kontrollerande, ser sexualiteten som i grunden god och hälsosam, en positiv kraft i samhället, som har förtryckts av civilisationen eller i mer socialistiska varianter av kapitalismen. Exempel på forskare som förespråkat denna uppfattning är Wilhelm Reich 1930-talet och Herbert Marcuse på 1950talet. De såg sexualiteten som en i grunden positiv kraft som måste frigöras i alla sina former.

Dessa teorier hade ett mycket stort inflytande på dem som formulerade de sexualpolitiska strategiema på 1960- och l970-talen. Om vi, som de, betraktar sexualiteten som god, utvecklande och frigörande, så är vi troligtvis mindre intresserade av samhälleliga kontrollåtgärder gentemot sexualiteten. Men problemet både med den absolutistiska och den liberala traditionen är att de har en "essentialistisk" syn på sexualiteten. Sexualiteten uppfattas inte bara som en kraftfull energi som finns utanför och i motsatsställning till samhället, utan också, grund av detta, som en naturlig essentiell kraft som är inbyggd i personligheten. Den absolutistiska och den liberala uppfattningen om sexualiteten är närmast spegelbilder av varandra.

2¶Social konstruktion

Den franske filosofen Michel Foucault har haft ett mycket stort inflytande

det moderna tänkandet om sexualitet, homosexualitet och identitetsbildningen. Han, och en rad efterföljare, har argumenterat mot det essentialistiska synsättet Weeks 1985; Hocquenhem 1978; Katz 1976; Plummer 1981; Mclntosh 1968; dEmilio Freedman 1988; Bronski 1984.

De visar, med antropologiska och historiska exempel, att sexualiteten är en produkt av sociala och historiska krafter. Istället för att se sexualiteten som det mest naturliga inslaget i människans sociala liv, som i grunden ond eller god och som det mest motståndskraftiga mot kulturell förändring, betraktar de sexualiteten som en historisk och social konstruktion, möjlig att förändra och påverka.

Enligt detta synsätt år den sexuella identitetsbildningen en viktig del av socialisationen. Denna kan pågå livet ut. Som individer tar vi över vissa givna ramar; biologiska, kulturella traditioner, klassmedvetenhet, könsroller, familjehistoria med mera. Men vi har också möjligheter att utvecklas till alldeles unika individer och att tillsammans med andra skapa en identitet och en kultur.

Vår sexuella identitet är inget vi föds med, det är inget som kan skyllas på "ödet", den är resultatet av en lång och komplicerad social process där vi själva är medskapare. Det här sättet att se på sexualiteten lägger tyngdpunkten samhället och de sociala relationerna snarare än biologin eller de psykologiska stömingarna. De betydelser vi ger sexualiteten är socialt organiserade, understödda av en rad olika språk som försöker tala för vad sexualiteten är, vad den kan vara, eller vad

om oss den borde vara.

Foucault kritiserade framför allt den psykoanalytiska teorin för tanken att sexualiteten är en instinkt eller drift som förtryckts av samhället. Han visade att sexualiteten ägnades mycket stort utrymme under tider som vi betecknar som förtryckande, exempelvis den viktorianska eran. Ingen tid har varit så besatt av tankar och bekymmer kring sexualiteten som den, menade Foucault. Enligt Foucaults uppfattning är det i själva verket i den viktorianska eran som vi kan hitta rötterna till den moderna uppfattningen om sexualiteten.

Ett viktigt skede är de nya vetenskapemas framväxt vid mitten av 1800talet och deras intresse för sexualiteten. Sexologema fick oss att betrakta sexualiteten som en särskild del av det mänskliga beteendet, vars natur och utvecklingslagar måste avtäckas vetenskapligt.

Foucault å andra sidan såg sexualiteten som en kulturell och social företeelse som har karvats ut, isolerats, givits mening, värderingar, regler och hemligheter. Sexualiteten är inte ett uttryck för vår tillvaros innersta väsen utan en skapelse av vår historia och vår förståelse av världen. Den "konstruktivistiska" synen sexualiteten tar avstånd från uppfattningen att sexualiteten är naturligt given eller att den är en rebellisk kraft som behöver tämjas och kontrolleras av samhället eller moralen.

Sexualiteten står inte i motsatsställning till samhället. Den är inte en förtryckt kraft som måste släppas fri om vi ska kunna rädda vår civilisation. Intei heller är den en kraft som måste undertryckas för att den inte ska kunna förgöra vår civilisation. Sexualiteten är i grunden varken ond eller god. Den är vad vi bestämmer oss för att den ska vara. Sexualiteten är något som samhället producerar eller konstruerar på en mängd olika sätt. Men också produkten av vad vi själva som enskilda personer, medlemmar i sociala grupper eller rörelser skapar. Vi är inte fjättrade av samhällets strukturer, vi kan alltid skapa något nytt.

De formella regleringama av sexualiteten varierar från tid till tid och från kultur till kultur. De är beroende bland annat av religionens inflytande, statens roll samt förekomsten eller avsaknaden av moraliskt samförstånd som reglerar samlevnadsformema och de sexuella "avvikelserna". De politiska ideologiemas inblandning i sexualiteten finns det många exempel på. De senaste årens allt mer ökande intresse från den nya högern for sexualiteten, framför allt i USA och i England, kan tjäna som exempel på detta. Deras program är en stark mobilisering mot den sexuella frigörelsen och de grupper som stått för den. De utgör ett bra exempel på att det går att bedriva politisk mobilisering kring sexualiteten, eller med hjälp av sexualiteten. Det finns också många informella oskrivna regler. Ofta är de lika viktiga som de formella. Exempel detta är de traditionella sätten att reglera ungdomsfrieriema, eller att sätta upp regler för petting.

En del informella regler har karaktären av tabun Morin 1981. Tabun är förbud som är införlivade i samhället med en sådan styrka att de knappast ens kan diskuteras. De har ofta religiösa samband och är djupt förborgade i både det individuella och det kulturella undermedvetna. För att förstå hur sexualiteten konstrueras i samhället är det viktigt att analysera detta nät av kontrollmekanismer kring den.

Men sexualitetens historia är inte bara en historia av kontroll och regleringar. Det är också historien om oppositionen och motståndet mot dessa regleringar. Regleringar föder motståndskulturer. Ett grundläggande exempel på detta är de kvinnliga nätverk som skapades under industrialismens tidiga skede för att sprida kunskaper om preventivmetoder. Ett annat exempel är framväxten av homosexuella rörelser, en homosexuell identitet och en homosexuell kultur. Allt från förekomsten av homosexuella grupper i medeltidens Italien, bland engelska sjörövare i 1600-talets Karibien Burg 1983, förekomsten av homosexuella "samhällen" i England på 1800-talet till dagens homosexuella rörelser.

En huvudlinje i den nyare sexualhistoriska forskningen är hur makten att definiera sexualiteten övergått från religiösa instanser till världsliga.

Kyrkornas och prästemas makt att bestämma vad som är acceptabelt och tillåtet tas under 1800-talet mer och mer över av läkarna, psykologema, socialarbetama och välfärdsstatens tjänstemän.

De vita rockamas maktspråk hänvisar inte lika mycket, och åtminstone inte lika Öppet, till moraliska överväganden utan inriktar sig den rationella vetenskapliga "sanningen" om sexualiteten. l denna ingår att skilja ut det naturliga från det onaturliga och det hälsosamma från det ohälsosamrna. Ett viktigt steg i denna maktförskjutning är l800-talets mer förñnade kategoriseringar av de sexuella avvikelserna. Det är nu som den homosexuelle, med en egen personlighet, på allvar framträder. Homosexualiteten förändras från att ha varit en kategori av synd till en psykisk läggning. De homosexuella beträder arenan som art.

Homosexuella handlingar förekommer i snart sagt alla kulturer och har förekommit i de flesta historiska skeden. Men idén att det skulle existera något som skulle kunna kallas "den homosexuelle" eller en "homosexuell person", är ganska ny.

Sodomi ansågs inte som ett speciellt homosexuellt brott. Det var handlingen som sådan som fördömdes, inte utövarnas förrnenta personlighet. Från mitten av 1800-talet börjar vi dock skönja "den homosexuelle". Nu börjar man tillskriva den homosexuelle en speciell personlighet och man konstruerar allt mer komplicerade förklaringsmodeller till denna "nya" företeelse.

Var den homosexuelle en produkt av degeneration Födelseskador Barndomstrauman Var kanske rent av homosexualiteten också en naturlig variant eller var den trots allt en pervers deformation Skulle den tolereras i samhället eller skulle den kanske kunna botas med hjälp av medicin och psykologi

Sexologema uppfann inte den homosexuelle mannen eller den lesbiska kvinnan. De försökte snarare att påföra sitt medicinska och psykologiska språk på de många för dem oförklarliga företeelser, som de med stor

- iver iakttog i sitt dagliga arbete. Den sexuella handlingen blev så grunden för nya påförda identiteter den homosexuelle mannen, den lesbiska

kvinnan, transvestiten, den transsexuelle, pedofilen, sadomasochisten. På det här sättet ökade sexualitetens sociala, politiska och moraliska betydelse påtagligt.

Sá händer det som Sexologema minst av allt räknat med. Föremålen för kategoriseringama och regleringarna börjar utveckla en egen identitet som grundar sig dessa kategoriseringar. Man börjar "tala i egen sak". De "homosexuella" tar till sig den nya definitionen och börjar själva betrakta sig som homosexuella. I en fas i utvecklingen började homosexuella använda sig av sexologemas sjukdomsstämpel och argumentera för att "eftersom vi är sjuka måste vi också behandlas som sjuka och inte förfölj "

as .

Magnus Hirschfeldt gick ett steg längre och menade t att homosex-

ex uella rent biologiskt utgjorde ett tredje kön. Sådana var de "av naturen" och skulle därför inte diskrimineras, en tanke som den homosexuella rörelsen förde vidare Fout 1991. Homosexuella börjar kräva rättigheter som homosexuella.

Foucault ser framväxten av en speciell homosexuell identitet och kulturell gemenskap under mitten av 1800-talet och framåt som ett av de viktigaste exemplen på kulturellt motstånd mot de härskande samhälleliga normerna och mot försöken att kontrollera genom att kategorisera och "normalisera". Silverstolpe 1987 menar till och med att denna "intressemodell", dvs att det var homosexuella själva, som i första hand drev konstruktionen av en egen homosexuell identitet, mer än läkarnas kategoriseringsiver.

Att hävda en sexuell identitet i opposition mot den hävdvunna moralen erbjöd en flykt för individer som kände sig förtryckta för sin homosexualitet. När det positiva värdet av homosexualiteten öppet lyfts fram integreras andra aspekter av personligheten, istället för att "avvikelsen" betraktas som en korrigerbar felaktighet i en armars normal person.

Den homosexuella identiteten blev ett nytt sätt att brottas med omgivningens homofobi. Den skapade grunden för en ny gemenskap och nya rörelser. När väl gemenskapen definierats kunde den enskilde individen välja mellan att vara med eller att stå utanför. Homosexualiteten kunde nu öppet uttryckas i sexuella termer och behövde inte längre några etiska, litterära eller artistiska förklädnader som tidigare var så vanligt.

Det uppstod nya vänskapsgrupper av individer som föredrog sexuella kontakter med personer av samma kön. Dessa homosexuella och lesbiska gemenskaper förde i första hand samman individer kring icke-sexuella intressen där individerna ändå kunde uttrycka sin homosexualitet. Detta är början till den moderna homosexuella rörelsen.

Parallellt med denna utveckling finns också hela tiden mer eller mindre "underjordiska" träffställen, exempelvis parkerna och toalettema.

l nästa steg utvecklades den moderna homosexuella subkulturen med olika former av träffställen för homosexuella, exempelvis klubbar, barer och diskotek. Dessa blir mer öppna och offentliga. Från femtiotalet engagerade sig också dessa grupper i frågor om de homosexuellas rättigheter i samhället och bildade rörelser för sexuell frigörelse och likaberättigande3.

2 Välkänd tysk sexolog och pionjär när det gäller homosexuellas rättigheter. Instiftade det tyska sexualforskningsinstitutet.

3 SverigeI spelar Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, med lokalföreningar i de flesta större kommuner, en mycket viktig roll som en samlande kraft för att föra fram krav på likaberättigande, informera om homo- och bisexualitet, ordna träffställen m m. Förbundet bildades 1950.

Denna konsolidering kostade samtidigt det kamouflage som tidigare generationer homosexuella hade och öppnade därmed för nya attacker. Istället för att angripa en lös grupp individer, med perverterade komponenter i sitt beteende, kunde nu en hel homosexuell kultur förföljas.

3¶Varför blir man homosexuell

3.1¶Samhälle/ individ

Frågan om varför vissa människor i dagens västerländska samhälle utvecklar homosexuell identitet har upptagit manga; beslutsfattare,

en psykologer, föräldrar, lärare. Homosexuella själva har varit betydligt mindre intresserade denna fråga och istället hävdat att detta i första

av hand är ett problem för det heterosexuella samhället. "Vi bryr oss inte om varför vi är det, vi är intresserade att veta varför vi inte får vara det".

av

Sociologer brukar alltid hävda samspelet mellan samhälle och individ

samhälle och natur. Ibland har samhällsvetenskapen varit väl kritisk till det biologiska. Det är trots allt viktigt att inte glömma bort det biologiska när vi talar om kön och sexualitet Liljeström 1990. Det biologiska har försett

både med möjligheter och begränsningar. När det gäller sexualiteten oss verkar möjligheterna nästan vara obegränsade. De flesta människor har en "naturlig" biologisk förmåga att njuta av sexualitet, både med någon av motsatt kön och med någon samma kön. Det betonade till exempel

av Freud i sina arbeten. Men det säger självklart inget om varför vissa perso-

ofta i stark opposition mot sin närmaste omgivning och samhället i ner, stort, utvecklar en homosexuell identitet.

Frågan som vi bör ställa oss är närmast en av socialvetenskapens klassiska: Hur föds vi socialt som märmiskor, efter det att vi redan fötts biologiskt Hur blir vi de vi blir Sociologi borde handla mera om snedstrecket mellan individ/samhälle, har Johan Asplund sagt Asplund 1987.

Medicinen och beteendevetenskapen har excellerat i olika förklaringsmodeller som lyfter fram de individuella felen och bristerna hos den människa som blir homosexuell, eller hos hennes föräldrar. Det är fortfarande populärt att söka enkla orsaker till en homosexualitet som upplevs onaturlig och onormal. Det kan handla om att man lyfter

som fram sexuell misshandel eller incest i barndomen som en sådan orsak Andersson 1986, eller förenklade psykologiska resonemang om att homosexualitet beror på bristande modersrelationer eller bristande faders-

relationer lite beroende vad som är mest inne att tycka för tillfället.

Men det finns inga studier som kunnat "bevisa" varför vissa barn utvecklar denna förmåga och andra inte. Varje försök att påvisa att barn

växt med bara eller en pappa, eller som mobbats i som upp en mamma, skolan, eller allt annat som lyfts fram som hypoteser till homosexualitet har grusats av att det finns minst lika många andra studier som visar att samma grupper inte blir homosexuella Bell Weinberg 1978.

Förklaringsmodellema har varit olika, men det har varit gemensamma att man sökt efter fel, avsteg och avvikelser från det "normala". Problemet år att det som forskarna uppfattar som det "normala" inte alltid överensstämmer med det som personen i fråga eller "folk i allmänhet" ens uppfattar som det "normala". Ett annat problem är att begreppet "normal" är så tids- och kulturspeciñkt, så att det uppfattas normalt i som som ett samhälle kanske inte alls uppfattas som normalt i ett annat. Ett annat problem är fixeringen vid de negativa orsakerna. Folklivsforskaren Karin Lützen har vänt resonemanget. Tänk det om är så, menar hon, att det är övervägande positiva upplevelser eller - "magic moments" som gör att en person blir homosexuell. Tänk det - om är så att man blir homosexuell för att man "har lust till det" Lützen 1988. Bech 1989 är inne samma linje, han visar i sina levnadshistorieintervjuer med män att det finns ett otal varianter temat homo- eller bisexuell identitet, men att alla har det gemensamt att de involverade männen känner en "skamlös lust till Även Lützens "teori" är formulerad för visa hur normativa om mest att de traditionella psykoloanalytiska förklaringsmodellema har varit, den ger ändå en tankeställare. Tänk om det är så att homosexualitet varken har med medfödda genetiska brister eller psykologiska trauman att göra, utan rent av är något som en del människor väljer därför att dom vill det de Beauvoir 1949, 1973 Detta kullkastar inte bara de flesta psykologiska förklaringarna. Det kullkastar också mycket av resonemangen inom den homosexuella rörelsen. Åtminstone förr det vanligt hävda homosexuella ska var att att accepteras eftersom "vi inte kan rå för att vi är vi är, eftersom vi är som födda sådana".

3.2 teorier

Psykoanalytiska

Freuds sexualteori var för sin tid mycket radikal. Freud vid den var en homosexuelles vagga Hede 1989. Han har i allra högsta grad bidragit till konstruktionen av den homosexuelle, med en speciell psykologisk karaktär och erfarenhet. Freud kom samtidigt att inspirera lång rad praktiker en inom psykiatrikerkåren när det gäller att "behandla" den perversion han kallade homosexualitet. Lewes 1988 beskriver de sofistikerade sätt som efterkrigstidens psykiatriker använde för att "bota" den homosexuelle; lobotomi, kastrering, hormonbehandling, droger bl LSD och sist a men inte minst otaliga timmar på analyssoffoma se också Katz 1976. I sina värsta former har psykoanalytiker sjukdomsförklarat och till och med demoniserat den homosexuelle Dollimore 1991; Lewes 1988. Efterkrigstidens psykoanalytiker har inte bara missuppfattat Freud, utan bedriver också en mycket ideologiskt färgad forskning knappast har som något att göra med objektiv vetenskap. Deras empiriska underlag har oftast enbart bestått av patienter som sökt dem för att de velat ha hjälp med olika problem, bl a för att omgivningen inte velat acceptera dem. Lewes 1988.

De flesta psykoanalytiker i efterkrigstidens USA ansåg tvärtemot

- Freud att homosexualiteten var en mental sjukdom, en allvarlig störning

och att de homosexuella hade allvarliga begränsningar i sina personliga karakteristika. Edmund Bergler, en mycket inflytelserik psykoanalytiker, skrev på 50-talet att han visserligen inte hade något emot homosexualitet, men att homosexuella i grunden är beklagansvärda personer, fulla falsk

av aggressivitet, hemska när de får någon makt och att de hela tiden försöker trampa svagare personer Lewes 1988. En annan av de mest inflytelserika psykoanalytiska teoretikema var Caprio 1954 publicerade

som "Female Homosexuality: A Modern Study of Lesbian", där han beskriver lesbiska som avundsjuka, olyckliga, galna i saker, emotionellt ostabila, omogna, narcissistiska, sadomasochistiska, osäkra och att de alla lider av en rad olika hälsoproblem. Psykoanalytiker är överens om, skrev Caprio, att kvinnor som mot all förmodan skulle föredra ett homosexuellt liv framför ett heterosexuellt, lider av en speciell störning som gör att de inte förmår att knyta emotionella band till personer av det motsatta könet och inte förmår att ingå det "naturliga" heterosexuella samlivet Falco 1991.

En annan inflytelserik psykoanalytiker Sandor Feldman skrev 1956 i "Perversionsz Psychodynamics and Therapy" att han praktiker hade

som lärt sig att i stort sett alla homosexuella ville kunna ha sex med det motsatta könet och att man i terapin borde försöka utröna vad det var som gjorde dem oförmögna till den "normala" sexualiteten 1991.

Efter mycket hård press från den amerikanska homosexuella rörelsen tog det amerikanska psykologförbundet 1973 bort stämpeln "mental störning" från sin "Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders". Istället införde man beteckningen "ego-dystonisk homosexualitet som farms kvar i manualen till 1988. Under den kategorin kunde man diagnostisera alla som ett eller annat sätt inte kände sig "till freds" med sin sexuella orientering som "mentalt sjuka". Men det betyder i realiteten att man ändå definierar alla homosexuella som störda, menar Falco 1991. Det finns väl ingen homosexuell man eller kvinna inte grund

som av samhällets allmänna fördömande av homosexualiteten någon gång känt sig störd på grund av sin sexuella orientering.

1978 togs homosexualitet bort från Socialstyrelsens klassifikation över svenska sjukdomar, också i det fallet först efter hård från den

press svenska homosexuella rörelsen.

Svenska psykoanalytiker har i de flesta fall okritiskt anammat de amerikanska tankarna om synen på homosexualitet. Man har till exempel, på samma sätt som de amerikanska, "erbjudit" allehanda medel för att "bota" den homosexuelle; elchocker, lobotomi osv. Det har också varit mycket vanligt att man försökt "bota" den homosexuelle med psykoterapi. På 1930-talet skrev exempelvis Gunnar Nycander en bok i denna anda, "En sjukdom som bestraffas Nycander ansåg att homosexualiteten både kunde och borde "botas" och han anklagade dåtidens homosexualitetsforskare, framför allt Magnus Hirschfeldt, för att hans "propaganda" kunde "uppodla" homosexualiteten och att förbättringar av de homosexuellas ställning skulle komma att ske på bekostnad av den allmänna sedlighetsnivån Silverstolpe 1980.

Även i dag kvarstår mycket av detta tänkande. I den annars så rosade boken "Dynamisk psykiatri" av Johan Cullberg 1984, har författaren ett avsnitt kallat "Stömingar i sexualinriktning och könsidentitet". Hår inleder han med ett citat från en av Freuds mest centrala avsnitt om homosexualitet:

"Homosexualitet år förvisso inget att sträva efter men det är heller inget

att skämmas för, inget ont, inget nedvärderande, det kan inte klassificeras som en sjukdom, vi bedömer att det är en variation av sexualfunk-

tionema, som åstadkommits av en specifik hämning i den sexuella

utvecklingen"

Freud i ett brev till en amerikansk kvinna med en homosexuell son

som hon ville att Freud skulle "bota", 1935.

Men Cullberg drar inga slutsatser av sitt Freud-citat utan hemfaller själv till den "patologisering" av homosexualiteten, som står i strid med Freuds egna ursprungstexter, men som ändå dominerat psykoanalytisk teori under hela efterkrigstiden:

"Dåremot är det, enligt min uppfattning, svårt att med att betrakta

homosexualitet som en biologiskt normal sexualvariant, bl a eftersom

den utesluter reproduktionen, som år sexualitetens "överlevnadsmål".

l all seriös forskning om de homosexuellas uppväxtsituation liksom hos

varje homosexuell man som jag själv träffat det gäller även icke-

-

patienter har jag fått höra om en tidig problematik som senare lösts

-

ett homosexuellt sätt."

Sedan citerar Cullberg ett uttalande av Sandor Rado från 1949 som uttrycker att homosexualitet, visserligen inte är en sjukdom, men heller ingen normalvariant sexualitet. Den måste istället betraktas som en anpassning till en djup omedveten fruktan för det motsatta könet. "Det är en uppfattning som jag ansluter mig till skriver Cullberg 1984.

Denna uppfattning, att homosexuella skulle frukta det motsatta könet har grusats av otaliga studier, men lever ändå kvar som en seglivad myt både hos "folk i allmänhet" och hos många psykologiska "fackmän". Snarare pekar studierna att det är mycket vanligt med nära vänskapsrelationer mellan exempelvis homosexuella män och kvinnor eller lesbiska och

Cullberg är inte främmande för att "bota" homosexuella. Han menar visserligen att det är svårt, och att motivationen från patienten måste vara stark, liksom jagstyrkan. Han påstår vidare att olika undersökningar visat att en sådan psykoterapeutisk behandling har givit positiva resultat, speciellt i de fall där det finns en viss heterosexuell dragning dvs man har lyckats "omvända" homosexuella så att de "blivit" heterosexuella. Han redovisar dock inte källorna för dessa påståenden.

Psykoanalytiker efter Freud har lyft fram heterosexualiteten som det normala slutsteget i en utvecklingsprocess. Så såg Freud inte själv på saken. Heterosexualiteten är, enligt Freud, en form av begränsning av den polymorfa och bisexuella barnsexualiteten, homosexualiteten är en annan. Därför kan man inte heller hävda att heterosexualiteten är det "normala" tillståndet. Heterosexualiteten som det "normala" uttrycker snarare de

normativa idéer som framför allt amerikansk, men också svensk, psykoanalytisk teori, var så styrda av under efterkrigstiden och som bl a med antropologiska jämförelser visat sig vara ganska tunn som teori Herdt 1981, 1982, 1987, 1989; Dollimore fl°.

1991 m

Freud beskrev homosexualiteten som den viktigaste perversionen, men samtidigt fann han den så central i mänskligt psyke att han tvekade om att över huvud taget räkna den till perversionema Lewes 1988. Fastlåsningen hos många psykoanalytiker, som också märks hos Cullberg 1984 och Kihlbom 1991, vid sexualitet i reproduktionens tjänst som den enda "normala" sexualiteten, kommer från Freuds uppfattning om att frånvaron av den reproduktiva funktionen är det gemensamma för alla perversioner. Freud i "Three Essays", 1905. dagens samhälle skulle väl de flesta former av sexualitet, hetero- eller homosexualitet, om man vill hårddra Freud, kunna räknas till perversionema Dollimore 1991. Men Freud menade egentligen att perversionema handlade om ett överskridande av vissa gränser när det gäller vilka kroppsdelar som är involverade i den sexuella akten, eller med vem som handlingen utförs.

Enligt Freud har alla barn en medfödd bisexualitet. Den är en förutsättning för en framgångsrik socialisation och könsidentitet. Det betyder också att för att utveckla en heterosexualitet, så måste bisexualiteten perversionema överges, eller sublimineras. På samma sätt har också samhället "civiliserats" menade Freud, från en större öppenhet för perversionema till att de trycktes tillbaka och subliminerades i det "nomiala".

Freud menade uppenbarligen att man inte blir pervers, utan förblir det. Det betyder också att det är de sexuella perversionema inklusive homosexualiteten som är det av naturen givna. Det "normala" uppnås genom en process av ideligen undertryckande och subliminering av perversionema, en process som inte nödvändigtvis är framgångsrik. Det är intressant att notera att Freud, i motsats till de flesta utvecklingspsykologiska tänkare som tolkat hans skrifter, menade att den psykosexuella utvecklingen inte handlar om "växt" och "mognad", utan undertryckande och restriktioner. Ibland fungerar det inte, ibland fungerar det. Perversionerna dyker ändå upp senare i livet, det "normala" och "det perversa" finns alltså inom samma person och ofta skrämmer det oss.

Vissa former, eller grader, av perverst beteende, är närvarande hos "alla normala människor", menade Freud. Det finns inget absolut brott

4 För inga missförstånd ska finnas ska också betona psykologi och

att att psykoanalytisk teori också har använts flitigt inom det f d Sovjetunionen för att "bota" homosexuella. Trots ett mindre antal redovisade studier om hur homosexuella behandlades i Sovjetunionen står det ändå klart att de sovjetiska "behandlingarna" varit om möjligt ännu grymmare än i väst. Så sent som 1990 vittnade bådesovjetiska psykiatriker och homosexuella om sådanabehandlingsformer en internationell konferens i Tallin. En vanlig åtgärd, som dessutom de närvarande psykiatrikerna ansåg vara human och radikal, var att erbjuda homosexuella män könsbyte. Av den anledningen har det i Sovjetunionen genomförts ovanligt många könsbyten Veispak; Parikas, 1992.

mellan de "normala" och "de perversa", det är fråga om ett kontinuum. Alla gör vi någon gång ett homosexuellt objekt-val, även om det sker undermedvetet, menade Freud. Hos en del "spökar" denna "undermedvetna homosexualitet" så starkt att det leder till vad vi idag brukar kalla "homo-fobi", dvs en sjuklig rädsla för homosexualitet och homosexuella. Freud ger därmed ett värdefullt bidrag till förståelsen av de avståndstagande känslor som de flesta trots allt kärmer, och det hat som vissa känner, mot homosexuella.

Som brevet till modern ovan visar hade Freud en, speciellt för sin tid, mycket tolerant inställning till homosexuella personer. Han betonade att man inte skulle betrakta homosexuella som sjuka. Han motsatte sig att psykoanalysen skulle användas för att "bota" homosexuella. Han menade framför allt att det inte skulle gå, men han reagerade också etiskt mot sådana förslag. Han pekade på att många historiska, kulturellt kreativa personligheter, är homosexuella. Han betonade att det inte finns något i deras personlighet som är "sjukt", tvärtom.

Det som blivit mest känt som en "förklaring" till homosexualiteten hos Freud är utan tvivel det sk Oidipus-komplexet. Det handlar om en önskan om den ena förälderns död, den av samma kön, och en likaledes stark sexuell åtrå av föräldern av motsatt kön. Det är denna tanke som både hos Freud, men framför allt hos hans efterträdare, legat till grund för tanken om heterosexualiteten som det "nomala" och homosexualiteten som det "avvikande "

.

Både amerikanska och svenska psykoanalytiker har senare år i sin praktik tagit sig an de speciella frågor och problem som homo- och bisexuella kan ställas inför. Fokus har därvid skiftat från att försöka "bota" homosexualiteten till att försöka stödja den homosexuelle i hans/hennes vardagsliv. Man har uppmärksammat behovet av jagstöd, behovet av att få reda ut problematiska och skuldbelagda relationer med föräldrar och andra nära personer. Många har fått stöd att klara av rena trakasserier från omgivningen som bygger homofobi och fördomar.

Kristine Falco 1991 berättar i sin bok "Psychotherapy with Lesbian Clients. Theory into Practice" vilka problem som kommer upp i denna psykoterapi. Hon pekar till exempel på att många homosexuella intemaliserar samhällets eller massmedias öppna eller dolda uppfattningar om homosexuella.

Ofta handlar terapin i dessa sammanhang om hur man ska klara av att hantera både omgivningens negativa inställningar och den "intemaliserade homofobi" som finns hos många homosexuella. Detta är självklart en helt arman inställning än den tidigare redovisade.

Ännu idag är det många lesbiska och homosexuella med

män som rätta är mycket misstänksanuna mot psykoterapibehandling Falco 1991.

3.3¶Interaktionistiska identitetsteorier

Vi ska kortfattat som ett alternativ till de medicinska och psykologiska teorierna försöka beskriva hur den homosexuella identiteten kan utvecklas utifrån ett interaktionistiskt perspektiv. Vi ska genast säga att dessa teorier inte har ambitionen att säga "sarmingen" om den homosexuella identitetens tillblivelse, varken ur ett samhälleligt eller ett individuellt perspektiv Weeks 1991a,b5.

Att utveckla en identitet är en process som involverar ett aktivt socialt samspel med andra människor. Det är en process genom vilken individen försöker konstruera en trovärdig och acceptabel definition av sig själv.

En teori om hur utvecklingen av en individuell homosexuell identitet går till måste ta hänsyn till hur en person betecknar sig själv och hur andra viktiga medmänniskor ser personen. Hennes egna funderingar om vem hon är bygger dessutom på sådant som bara hon själv känner till, exempelvis sexuella fantasier och drömmar. Det handlar om hur individen i en aktiv process försöker skapa sig ett eget unikt jag och en mening med tillvaron. Individen förmedlar olika sätt sin egen syn sig själv till andra människor, som i sin tur tolkar det hon förmedlar och reagerar på det. Individen är själv med och formar sin identitet. Hon accepterar inte bara passivt andra människors beskrivning eller stämpling av henne. Hon är i allra högsta grad dess medskapare. Hon har en egen vilja.

Engagemang i sexuella handlingar tillsammans med andra av samma kön i barndomen eller i tonåren säger inget om personen i fråga är, eller blir, homosexuell. Och engagemang i heterosexuella handlingar säger egentligen inte heller något om huruvida personen i fråga är, eller blir, heterosexuell. Vidare kan en person lika väl anamma en homosexuell identitet i vuxen ålder som i tonåren. Det finns många exempel personer som "kommit ut" som homosexuella först i 35-40-årsåldem.

En ung kille eller tjej kan engagera sig tidigt i sexuella handlingar eller lekar med någon person av samma kön. Många berättar i intervjuer att de mycket tidigt "visste" att de var homosexuella. Men detta kan också vara ett sätt att konstruera en hållbar berättelse om hur man blivit homosexuell Plummer 1987. Personen behöver inte uppfatta sig som homosexuell förrän han har fått det bekräftat av andra för personen viktiga individer, s k signifikanta andra, kamrater, lärare eller bekräftat av signifikanta informationskällor, till exempel ungdomstidningar. Denna bekräftelse innebär bland annat att han lär sig att man över huvud taget kan beteckna individer som homosexuella, att han får ett språk för att göra det och att han får kunskaper om att det finns en uppsättning "orsaker" till att man kan beteckna en person som "homosexuell". Han får också information om hur homosexuella personer förväntas vara och bete sig.

5 Tankar kring symbolisk interaktion har framför allt utvecklats George

av Herbert Mead. Se exempelvis Blumer 1969 och Baldwin 1986 Tankar kring symbolisk interaktionism och utvecklingen av en homosexuell identitet har bland andra utvecklats av Weinberg 1983 och Plummer 1982, 1987.

Dessa "signifikanta andra" brukar i allmänhet vara personer som inte definierar sig som homosexuella, t ex heterosexuella vänner, föräldrarna eller andra vuxna. För dem som till exempel har föräldrar som är engagerade i extrema religiösa rörelser, är beteckningen homosexuell belastad med mycket negativa och stigmatiserande värderingar. När individen upptar dessa kunskaper upptar hon också, helt eller delvis, de värderingar som finns inneslutna i dem. Hon har därför ofta en tendens att också själv nedvärdera sina känslor och upplever att hon är en dålig människa eller att hon "innerst inne" inte alls är homosexuell. Det är i detta skede som de flesta vittnar om en stor osäkerhet. De brottas med att acceptera eller att motarbeta sina känslor och för många kan omgivningens reaktioner skapa stor ångest.

Det vanliga är att hon därefter, endera av en tillfällighet eller efter mer planerade aktiviteter, träffar andra homosexuella. Det sker kanske först i 18-25-årsåldem. Dessa ger henne bekräftelse att hon stämmer in i kategorin "homosexuell". De ger henne också uppfattningar och försäkringar om att detta att vara homosexuell är acceptabelt, eller åtminstone har positiva och önskvärda drag. De kan alltså ge henne en positiv omgivning där hon, kanske för första gången i sitt liv, inte behöver uppleva utstötthet eller avståndstagande för att hon är homosexuell.

Hon inkluderar dessa människor i sin värld av nya "signifikanta andra", tar till sig deras sätt att se på problemet och så utvecklas identiteten vidare. Från att ha haft misstankar kommer hon så småningom att själv beteckna sig som homosexuell. Många beskriver perioden som "den andra puberteten". Nu ökar troligen antalet sexuella kontakter med andra av samma kön och om de upplevs som positiva förstärker det självfallet identiteten.

Samtidigt kvarstår ofta en viss instabilitet eftersom personen troligen också i fortsättningen försöker bibehålla "signifikanta andra" i den heterosexuella världen som försöker påverka henne med sina uppfattningar om homosexualiteten.

Det vi beskrivit är en möjlig utveckling. Den kan självfallet ha många variationer och sidovägar. Det handlar inte om, som många utvecklingsteorier hävdar, en utveckling som följer vissa förutbestämda steg i riktning mot ett "moget" slutmål. Det finns många skönlitterära beskrivningar av denna utveckling och dess olika uttrycksformer White 1982.

Homosexuella träffställen och organisationer är mycket viktiga, inte minst för en någorlunda harmonisk utveckling av den homosexuella identiteten bland ungdomar som söker sådana kontakter. Homosexuella ungdomar som vi intervjuat berättar om hur viktig BHUS RFSL:s

ungdomsorganisation är för att kunna träffa andra ungdomar och utbyta

erfarenheter

6 Pågående studie om "Ungdom, sexualitet och könsroller" uppdrag av Socialstyrelsen, Barn- och ungdomsdelegationen, Ungdomskommittén samt Västerås kommun av: Institutet for sociala studier.

När en person börjar misstänka att hon är homosexuell, eller när hon börjar beteckna sig som homosexuell, utgår hon från den syn homosexualitet som är förhärskande i det samhälle hon lever i och bland dem hon mest umgås med. Det är sociala definitioner som berättar för medlemmama i ett samhälle eller en grupp vad som utmärker en speciell sons människa, t ex en homosexuell, i just den kulturen.

I det moderna västerländska "postmodema" samhället finns en mängd motstridiga definitioner och sociala uppfattningar om homosexualiteten. Det är därför inte lätt att "hitta hem" bland alla dessa uppfattningar. Skolan kanske inte ens har informerat om de mest grundläggande sakerna som rör homosexualiteten, allra minst om den homosexuella kulturen eller historien. Hur många läroböcker berättar om exempelvis Oscar Wilde eller Karin Boye som homosexuella Men kanske personen i fråga redan har mött representanter för de homosexuella organisationerna i skolan. Samtidigt har hon kanske hört de mest fördömande och känslomässiga reaktionerna i korridorsnacket, eller i idrottsföreningen: "Flator är äckliga". Hos "förstående" lärare kanske man finner de som "tycker synd om de stackars homosexuella", som utmålar lesbiska som "maskulina", "ensamma", "hemlighetsfulla", "översexualiserade och "överkänsliga" eller som förmedlar en bild av att det är "en fas som många ungdomar går igenom i utvecklingen till "normal" heterosexualitet". I den kommersiella ungdoniskulturen, inte minst reklamen och ungdomsmusiken möter hon kanske åter en mer liberal inställning. Det förekommer i många ungdomsmedier mer eller mindre öppet positiva homoerotiska bilder. I andra massmedia timer han kanske information som utmålar homosexuella som "orsak" till aids, osv.

Den unge pojke eller flicka som införlivar bilden av att han/hon är homosexuell lär sig också att använda samtliga dessa former av sociala definitioner av homosexualiteten. Det är ett komplicerat identitetsarbete som dessa ungdomar går igenom och som de för det mesta får mycket litet stöd från vuxenvärlden att klara av, eftersom vuxenvärlden nästan aldrig vill se, eller erkänna, att det finns ungdomar med homosexuella känslor i deras omedelbara närhet. Det är till exempel slående i de intervjuer med homosexuella ungdomar som vi genomfört hur omöjligt de anser att det har varit att över huvud taget diskutera sina känslor med sina föräldrar eller med lärare. En sådan öppenhet kommer för det mesta mycket senare i livet7.

Ett officiellt erkärmande från samhällets sida om att homosexuell samlevnad och relationer har lika värde som den heterosexuella, skulle utan tvivel kunna ge homosexuella ungdomar mindre skuldkänslor och ett större självförtroende.

7 Pågående studie Månsson, Sven Axel; Henriksson, Benny; Lundahl, Pia: "Fyra generationer homosexuella", med medel från SFR.

3.4¶Nya utmaningar

Interaktionismen, så som vi presenterat den ovan, har på många sätt revolutionerat synen både heterosexualitet och homosexualitet. Men den har inte lyckats förklara väsentliga delar i konstruktionen av homosexualiteten, varken ur ett samhällsperspektiv eller ett individperspektiv. Den har till exempel inte lyckats förklara de sexuella variationema, eller preferensema, inom de olika identitetema, eller "mångfaldens diskurs" som Foucault benämnde det. Även interaktionismen lyft fram samhällets

om stämplingstendenser har man haft svårt att lyfta in tankar om samhällsstruktur och samhällsauktoriteters maktutövande över sexualiteten. Inte heller har man kunnat till fullo teoretisera något av homosexualitetens kämfrågor, det upplevt manifesta draget, det ofrånkomliga hos subjektet. Man har inte till fullo lyckats förklara varför begäret har sådan psykologisk makt över oss och egentligen inte heller varför en ung kille eller tjej väljer objekt av samma kön, trots att det även i vårt samhälle betyder detsamma som att ikläda sig en "subversiv", "onaturlig" och "avvikande" roll.

Jeffrey Weeks den kanske främste nu levande teoretikern kring

homosexuell identitet och historisk konstruktion menar att det återstår

mycket tänkande och forskning innan vi bättre kan förklara sexualitetemas väsen Weeks l99la. Han menar också att vi måste jämka samman de redan berörda teorierna kring homosexualitet och homosexuella relationer. I en sådan vidareutveckling av tänkandet kring sexualitet och identitet kanske det mest utmanande ändå ligger i en del "postmodema" tänkare som framför allt utvecklat de psykoanalytiska teorierna. När man skakat av sig sin besvärande ballast från efterkrigstidens behandlingsambitioner kanske man kan låta några av de klassiska fallen "gå i ny terapi". En "reanalys" skulle exempelvis utgå från att familjen inte är en "naturlig" och "biologisk" enhet, utan en kulturell och social skapelse som är historiskt specifik, den skulle inte förutsätta heterosexualitetens "överlägsenhet", eller "naturlighet" i jämförelse med homosexualiteten, och den skulle slutligen inse att Oidipus-komplexet varken är en universell eller klasslös företeelse.

En sådan re-analys skulle vara öppen både för de otaliga psykologiska mekanismer som påverkar människans objektval, liksom de otaliga sociala och strukturella faktorer som påverkar utmejslandet av en människas livshistoria. Den skulle återupprätta snedstrecket mellan individ/samhälle.

4¶Kärleksliv och

familjekonstrulçtion

Antropologema och folklivsforskama beskriver hur den moderna familjen utmejslats de senaste århundradena. Det är inte speciellt länge sedan

som barnet, så som vi uppfattar det, "uppfanns" av det framväxande borgerskapet i Europa Ariês 1962. På samma sätt som borgerligheten triumferade som social klass, antogs också en helt ny syn på familj och barnuppfostran. Det blev den nya borgerlighetens syn barnuppfostran blev det

som gällande i lagarna, i utbildningssystemet och i det allmänna medvetandet. Det som inte passade in i detta uppfostringsideal, kom också att betraktas som problem som skulle "behandlas".

Det blev de problem som andra klassers familjer hade som blev föremål för de välmenande borgerliga männens och kvinnornas engagemang, först genom olika välgörenhetsinsatser och så småningom genom den nya välfärdsstatens sociala ingenjörer Donzelot 1979. Skolan blev den kanske viktigaste institutionen för den disciplinering av familjen som vidtog från den borgerliga klassens sida.

Som ett led i denna disciplinering lades dessutom allt större tyngd de "finare värdena i livet" och moralisk korrekthet, speciellt när det gällde sexuella frågor. Inte minst gällde det att markera gränserna gentemot de lägre klassernas mer ofina och omoraliska leverne. Homosexualiteten kunde utan svårigheter räknas in i detta. Samtidigt markerade den spirande arbetarrörelsen skillnader gentemot denna borgerliga klass. Det

man uppfattade som hotande kunde lätt definieras som "borgerlig dekadens och utifrån det skapades ñendebilder dit familj esönderfall, alkoholmissbruk och homosexualitet kunde hänföras.

Den borgerliga kvinnan skulle vara bäraren av den nya "känsligheten". Den var inom hemmets väggar som hon skulle komma att bli mest betydelsefull. Den borgerliga kämfarniljens och den hemmavarande kvinnans välsignelser skulle samtidigt predikas för den parallellt framväxande arbetarklassens familjer. Begreppet "förborger1igande"

är nog det som är mest relevant när man ser utgången av denna rörelse Berger

Berger 1983. Denna borgarklassens missionärsambitioner har dominerat utvecklingen i de flesta västerländska länder. Den finns parodiserad i otaliga romaner och 20-30-ta1sñlmer. Den finns i Sverige beskriven exempelvis i Ambjörnssons studie om nykterhetsrörelsen Ambjörnsson

3 Observera att vi här talar om ett sociologiskt begrepp och inte ett partipolitiskt. Samma tankar om vetenskapliggörandet av familjelivet finner också i socialistiska ideologier, se bl a Hirdman 1989.

1988 samt i Frykman/Löfgrens beskrivningar av det svenska folkhemmets utveckling 1979.

Under 1900-talet har en lång rad studier berört familjen som utsatt institution i det moderna och postmodema samhället. Inte minst har rädslan varit stor för familjens "upplösning" och rotlöshet. Det finns en ganska utbredd romantisering av "gamla tider" i denna forskning, menar Berger Berger, samtidigt som man också måste ta de förändringar av familjens roll allvar som redovisas i övergången från traditionellt till modernt samhälle. En klassisk studie är Thomas Znanieckis, 1918, 1984 som jämförde situationen för polska familjer som emigrerade till USA. De polska familjerna förde med sig mycket av de gamla familjetraditionema till det nya landet, men man kom snart att få uppleva hur det urbana samhället började verka upplösande familje- och släktskapsmönstren.

Flera forskare pekar också på hur familjen förändrades från en ekonomisk och produktiv allians till en mer känslomässig enhet som snarare byggde på ett frivilligt kontrakt upprättat mellan "frivilligt involverade vuxna". Parson Bales 1955.

Som en effekt av "förborgerligandet" av familjen kom barnuppfostran mer och mer att tas över av samhällets representanter, det blev en professionalisering av barnuppfostran. De sociala ingenjörema skulle "lägga livet till rätta" för människorna Hirdman 1989. De sociala och ekonomiska problemen individualiserades och en lång rad terapeutiska åtgärder riktades mot den moderna familjen, speciellt genom skolan, barnpsykologema och socialarbetama. I Sverige får barnavårdsnänmdema en stor makt att övervaka familjemas vardagsliv och ungdomars sexualliv Henriksson 1991.

Hirdman 1989 redogör för vetenskapliggörandet av den moderna familjen i trettiotalets Sverige och hur en ny och rationell, vetenskapligt förankrad syn familjens alla funktioner, inklusive sexualiteten introducerades. Ett av problemen var att svenskarna födde för barn, vilket var den viktigaste drivkraften bakom reformeringen av familjepolitiken. l "Kris-i befolkningsfrågan" målar makarna Myrdal upp den ideala familjen Myrdal Myrdal 1934. Här härskar renlighet, frisk luft, närande mat och ständiga läkar- och psykologkontroller. Barnen övervakas av utbildade barnpedagoger. Här ställs den professionelle fostraren mot amatören/ modern. Här redovisas ogenerat planer för en allt mer utbyggd kontroll av föräldrarna från de professionella uppfostramas och vårdar-nas sida.

l befolkningskommissionens och senare sexualutredningens visioner fanns inte utrymme för något så "irrationellt" som sexuella variationer. Man hade ambitionen att skapa en statlig sexualmoral som skulle uppmuntra till ett så sunt sexualliv att barnabristen avskaffades. Här gjorde man upp med den unkna gammalmodiga sexualmoralen, men det var ändå äktenskapet mellan man och kvinna som framstod som den enda godtagbara vetenskapligt rationella samlevnadsformen.

Samtidigt pågick en diskussion om möjligheten till sterilisering av olika "avvikande" personer. Sexualutredningen stödde tankarna att med sterilisering, lösa problemen med allt från psykopater till "moralisk

undermålighet av konstitutionell art". Till det räknades

senare utan tvivel "manifest homosexualitet

I rationaliseringen och vetenskapliggörandet av hela sarnhällsmönstret, inklusive uppfostran och utbildning, ligger också en ökad social kontroll Elias 1936. Detta kom även att gälla sexualiteten. Denna "civilisering" av sarnlivet, både när det gäller smak och beteende, är i högsta grad

en borgerlig produkt. Senare års utveckling av "familjeplanering" kan också ses som en effekt av denna rationalisering men samtidigt också dis-

en ciplinering och normalisering av livets samtliga områden, inte minst kroppen.

Familj eforskningen visar att familjen fortfarande spelar mycket viktig

en roll, att det inte skett några dramatiska försämringar familjebanden, att

av det inte har skett någon betydande isolering av familjen i det urbana samhället, att familjen inte förlorat sina funktioner, den för-

även om ändrats. Tvärtom kan man förvånas över den styrka och betydelse

som familjebanden fortfarande har i det västerländska samhället.

Det finns en stor kontinuitet i familjens roll i samhället. På många sätt har familjen till och med fått en mycket större betydelse, framför allt när det gäller att ge emotionell trygghet och säkerhet i en allt hotande

mer värld, "en trygg hamn i en hjärtlös värld" Lasch 1977. Samtidigt

som familjen "frigjordes" har den också blivit mer "hemmabunden". Denna "domesticering" av familjen i modern tid har varit mycket viktig.

Berger Berger kritiserar den "moraliska eliten", framför allt kvinnorörelsen och vänstern, för att inte ha förstått det starka engagemang som "gemene man" har i familjen och farniljebanden.

Människan är en social varelse, allt det vi kan och är, har utvecklats i samarbete med andra människor Blumer 1969. Denna sociala "sarming" är viktig för förståelsen av familjens betydelse. Familjerelationer, parrelationer, äktenskap är "signifikanta relationer" för att tala med interaktionistiskt språkbruk. Detta säger mycket än att den moderna

mer familjen "bara" skulle bygga på "romantik". Det västerländska samhället har utvecklat en speciell form av relation uttrycks förälskelse

som genom där de emotionella bindningarna är mer betydelsefulla än tidigare. Men definitionen av den man har en relation till som den mest signifikante andre i ens liv, går långt utanför den emotionella turbulens händer då

som man blir "förälskad", eller för den skull långt vidare än "vanlig kärlek".

Det moderna samhället präglas utan tvekan av en fragmentisering av sociala relationer. I det perspektivet är signifikanta andra oerhört betydelsefulla. Ens partner blir i bästa fall den viktigaste "signifikante andre" i ens liv, menar Berger Berger. Det är viktigt för den moderna människans emotionella och även fysiska välbefinnande att det åtminstone finns någon relation som är stabil och långvarig. Denna funktion kan, utan tvekan, den "modema" partnerrelationen spela. Det är i den fasta relationen som människor kan skapa en "egen värld".

De höga skilsmässosiffroma i det moderna samhället behöver inte nödvändigtvis tolkas som ett hot mot den moderna familjen, som eller ett

som tecken på att familjeinstitutionen är i upplösning, som den "moraliska högern" gör, menar Berger Berger. Många skiljer sig för att deras

äktenskap inte kan erbjuda den grundläggande sociala och emotionella trygghet som man hade väntat sig. Och många knyter nya relationer, som man åtminstone önskar ska "vara livet ut". Att människor skiljer sig så mycket som de gör i det moderna samhället behöver alltså inte betyda att de vänder äktenskapet eller familjelivet ryggen. Snarare har de höga så förväntningar på äktenskapet att de inte kan stå ut med att leva i förhållanden som inte uppfyller dessa förväntningar.

Liljeström 1990 belyser konflikten mellan bundenhet och frihet i den moderna familjen. Parförhållandet har fått en mindre bindande karaktär, allt fler väljer att bo ihop utan att gifta sig. Det har dessutom blivit enklare att skilja sig. Äktenskapet är ett uppsägbart kontrakt mellan tvâ individer.

60-talet betydde den stora vändpunkten för kvinnor och kvinnors möjligheter att få ökad kontroll över sina liv; gifta kvinnor fick möjlighet att försörja sig, nya preventivmedel samt rätten till abort gav skydd mot oönskade graviditeter och beslut om barn kunde bli ett led i de vuxnas planering.

De moderna preventivmedlen medförde en radikal påverkan både på ungdomssexualiteten och de sexuella förhållandena inom parrelationen. Den sexuella debuten sker tidigare, medan barnafödandet uppskjuts till allt högre åldrar.

Preventivmedelstekniken medverkade till erotikens och sexualitetens avskiljande från fortplantningen som i sin tur drastiskt ändrar förutsättningarna för parrelationer. När parterna inte har för avsikt att alstra barn, behöver de bara ta hänsyn till varandra och sina egna behov, menar Liljeström. Detta banar väg för en förväntan personlig tillfredsställelse, en beredskap till uppbrott och en mera villkorlig och mindre tålig kärlek, men det betyder också att kvinnan för första gången kan tillerkärmas en egen sexualitet.

Liljeström, liksom Berger Berger, menar att äktenskapet och parrelationen, intar en första rangens position bland viktiga identitets- och verklighetsbekräftande relationer i vår kultur. Äktenskapet som institution upprättar och underhåller en ordning och skyddar därmed mot kaos och ovisshet.

l dagens samhälle har individen lätt att försvinna i de stora organisationemas oöverskådliga och anonyma arbetsformer. Vi är hänvisade till att få mänsklig bekräftelse i den privata sfáren. Det blir allt mer viktigt att finna sig till rätta i en ogenomtränglig social verklighet. Parrelationen, hemmet, är den värld där man känner sig hemma, där individen i bästa

fall kan känna att han/hon är något och betyder något för andra.

-

För de flesta är det viktigt att markera denna viktiga händelse, genom speciella handlingar och riter. Vi offentliggör tvåsamheten och relationerna. Men denna rätt till offentliggörande gäller idag enbart den heterosexuella relationen.

5¶Den homosexuella relationen som

-

icke existerande och som

borgerlig familjeform

Det är symptomatiskt att inget av de större arbeten om familjen och familjelivet som vi studerat inför den här sammanställningen har kommenterat eller analyserat den homosexuella familjen. Det är som om homosexuella parrelationer och kärleksrelationer per definition inte hör hemma i forskning om familjen. Men är skillnaderna verkligen så stora

Förhållandet mellan homosexuella och farniljeinstitutionen har på många sätt varit problematisk. Många har sett homosexualiteten som ett hot mot familjen och som ett exempel familjelivets upplösning. Under hela 1900-talet har till exempel rädslan varit stor för att homosexuella ska "förföra" ungdomen. Homosexuella lärare har avskedats eller åtminstone fått antydningar om att de borde hålla tyst om sin homosexualitet.

De sociala myndigheterna har under långa tider engagerat sig i att framför allt motverka pojkprostitutionen, trots att detta är en företeelse som i internationell jämförelse är mycket liten i Sverige Borelius Nordin 1991. Vissa har till och med spåret ungdomsgkdamas tillkomst till denna kamp mot männens utnyttjande av smâpojkar Petersson 1987.

Och samtidigt är inte heller homosexuellas relationer til familjeinstitutionen alltid så kärleksfull. Många homosexuella vittnar om att de mött oförstående och fördomar från föräldrar. De moderna psykoanalytikema berättar om hur barn som upplever homosexuella känslor kan utsättas för ångest, skuldbeläggning och andra negativa bemötanden från vuxenvärlden Falco 1991 som förmodligen kan vara lika traumatiska som de som exempelvis Alice Miller beskriver i sina böcker Miller 1982. Barnen blir inte homosexuella p g a dåliga familjeförhållanden, menar Green 1987 utan de utsätts för dåligt bemötande p g a att de är homosexuella, eller i vart fall "annorlunda". Det är egentligen märkligt, menar Plummer 1987 1989, att så många barn med homosexuella tendenser, orkar

, framhärda och stå för sina känslor, trots den massiva negativa reaktion

eller tystnad som de oftast får från den egna familjen och andra vuxna

i samhället.

En lång rad sociala forskare har också, inte minst 60- och 70-talen, kritiserat den västerländska familjen pâ en rad punkter, bl a för dess svårigheter att hantera frågor om sexualitet och i synnerhet homosexualitet Weeks l991b. Weeks menar att många homosexuella gått i spetsen när det gäller att utveckla alternativa familjerelationer, exempelvis mer kollektiva sarnlevnadsformer. Det är en breddning av begreppet familj, där man

försökt undvika många av kämfamiljens maktrelationer och psykologiska problem, menar Weeks. Dessa bredare nätverk oftast bygger både på

som parrelationer och vänskapsrelationer har visat sig mycket viktiga, inte

vara minst i nuvarande aids-kris. I det amerikanska samhället där samhällets omhändertagande av sjuka har stora brister, har dessa nätverk ställt

upp på ett sätt som påminner om traditionella släktskapsmodeller. Man har till och med instiftat ett nytt begrepp för detta stöd, "buddying", alltså ungefär kompisstöd.

De homosexuella parrelationemas historia följer delvis andra stigar än den heterosexuella, men det finns också många likheter. Historikerna berättar om institutionaliserade former för både manliga och kvinnliga "homosexuella" relationer i traditionella samhällen, exempelvis i den amerikanska indiankulturen. Man har också beskrivit 1700-talets "romantiska vänskap" mellan kvinnor Faderman 1981. Andra har beskrivit förekomsten av kvinnliga relationer där "cross-dressing" existerade, dvs en av parterna klädde sig i manskläder. Dessa relationer var inte ovanliga

1800-talet och resulterade i vissa fall i äktenskap och familjeliv Lützen 1986.

Inom den feministiska rörelsen i det sena 1800-talets USA utvecklades vad som brukade kallas "Boston-äktenskap Dessa kvinnor valde kvinnor som livspartner och arbetade samtidigt för att förverkliga en feministisk vision av social rättvisa Butler 1990.

Under vissa tider har det varit lättare för homosexuella par att leva mer öppet. Under mellankrigsáren rapporteras om en mer utvecklad homosexuell subkultur och en större tolerans inför homosexuella parrelationer. Under kriget och 50-talet är det väl omvittnat om hur förföljelser av homosexuella tar sig mycket allvarliga former. Vi behöver bara påminna oss om att homosexuella, tillsammans med judar och zigenare och andra minoriteter sattes i koncentrationsläger Heger; Silverstolpe 1984, eller McCarthyismen i USA eller Hajby- och Keine-affärema med dess efterföljande förföljelser av homosexuella i Sverige Petersson 1987.

Men drömmen om att få möjligheter att få leva i parrelationer samma villkor som heterosexuella, har varit och är en viktig in-

- spirationskälla till den homosexuella rörelsens politiska verksamhet. Även om inte homosexuella haft samma lagliga möjligheter att ingå äktenskap, har frågan om att med olika ceremonier kunna berätta och kungöra för omgivningen hur viktig ens kärleksrelation är, varit mycket viktig. Den 12 juni 1970 "gifte" sig tvâ kvinnor, Neva Joy Heckman och Judith Ann Belew, i Los Angeles. Vigselförrättare var Pastor Troy Perry. Pastor Perry utfärdade också ett vigselbevis. Sedan dess har flera hundra liknande ceremonier ägt rum i USA, även om de inte tillerkänts samma juridiska rättigheter som heterosexuella äktenskap Butler 1990. Den stora betydelse som symbolhandlingama och ceremoniema utgör för homosexuella par, klargjordes också vid Partnerskapskommitténs besök i Köpenharrm.

Att homosexuella relationer kan vara mycket långvariga visar bl Susan

a E. Johnson i sin: Staying Power, Long Term Lesbian Couples Johnson 1991. Flera av de studerade paren hade varit tillsammans i över 30 år,

vissa i över 40. Att tankar om parrelationer och familjebildning är viktiga för homosexuella visar också de flesta studier som gjorts se nedan och Håkansson, 1987. Just begreppet familj har minst lika stor betydelse för homosexuella som för heterosexuella. Det kanske är värt att notera att begreppet "familj" ibland används för att uttrycka att någon är homosexuell, dvs "hör till familjen". Ofta talar homosexuella om "sin hustru" alternativt "sin man", "maken", "makan". Detta är ytterligare uttryck för vikten av parrelationer och olika ceremonier som knyter samman paret.

Många hävdar att den mest fundamentala skillnaden mellan den homosexuella familjen och den heterosexuella familjen är att den homosexuella inte kan "reproducera sig". Det skulle motivera en särbehandling, många. Men som vi ska se är detta ett löst

menar argument, eftersom många dels har egna barn med sig in i en homosexuell relation dels därför att så många homosexuella skulle vilja skaffa sig barn, endera insemination gäller förstås bara lesbiska eller genom

genom adoption.

Frågan det egentligen är någon större skillnad mellan den

är om homosexuella familjen och den heterosexuella. l genomgången av underlaget till den här sammanställningen har vi snarare slagits av likheterna än olikhetema.

Vi ska över till att mer i detalj redovisa nâgra av de viktigaste

nu

homosexuella parrelationer och homosexuella och barn. studierna om

:Wii

water;

Msmwazmørváim§Jnr:avwibmagáâwákaüaáaâm;mmasilnyggwtmvaw

mmiømxw ;wwølátmmmzâwâiâmga iQ-t

V QMMWRJGÄVWW iiaåliz :rf Müsásxm. . .. .

13 ;gsñgaxságwtasammmmxssüke wâumâdisáfiásáømâiâç;mamma;

i / V

gämxwáfzmnäxsxqaxmiáammmrmwsmmäü zwáá-âmáiiaxâáázzwöáfmøvür.im miøwmasüaââaürxzvwxüpâzgmütømâ uâmrrtav-:mimrmás

V 13mm maa xeinomawn :sumo :im TMRHERIOTEIGQnazsdiv vs

mbawmünmiümnéiiyáavraürøwmaânnma. Mir-vtmáüâñüfw: vyømgháän

ååh .aäüimâibzeiâålüâsâiülâêâüwbzâw wüåüfmâr SHRWQQSWWÄ . Mäáâwümfiziüåüâfâuxâäük

W3zsAå3@a:$uüä§t,zânzem i mambáge.assam;zmwas.szggsitbmdødméz

eemsá Wâüfálâlâaaâlâüflâüâbâ

sfäâfmnâiálâ mixa

w çrcat.pan.,gzssz.:aêzgiåédráác$:.;;:1f:,r; .miâqkw .

mhsmm§müiwgmm:g§sê§

.. , l .siiarjksamønsá m

axszaemwd

L

in; m kr ä: mmâøraádái mig. s: mmsäáz, j Måáaåáfteåákáäixk

. mad :samman: säwxmmd .smgitum m :mo

Pas .n AA; ,.

L talen"

ååiâåliaiä,xtléiäå§aâ,.5 remsa axiâiâz a näsa-x.âv-:Lø v . 143593; . h ECC;

s lgsü .fang,crâns.1ø5åg3åääfffåiiiåaiff. åVHöMfM-g":Huge Farm: Ffezsáåav: uxfäââiâåå m: wvaglyacséfxvtøm.www;swamâmnu ñåwrüaLxmu1:;a.êrâk;§zzz:eg3s: y . czcawømaaasgax ;varaná âêäâøâwazgiarzt; ;återtärna:iåiçiilsgáäåââ9åWliüâälügxxzräsi a iii., .. râzügbáveez:som êzaasmrwzçzmålaAän; L j siäêccmx Ivfsfiâáê. Kim ,sxüara .

läifviiåüii :äsciüiiê,ytäfiälti;äåhñf"° Q3;.Åxiw$201$isié3âii

här slät äåigäziivt par. åiåaigjüäsi4zä-.rzvçåigâ-Åâ.:småáåxzâit°rfñ:iizas§+iäåitkza.ifzimámáv hang/s, L A55;láläiâfrâiääâtâäiåfäåååááiáiâäkkm vannssa3y;s;$fäisår.ggêaz;w;§;gga L y ti, Jxpâgnstârü:c äüügärøggFaxar, âçeüzüaø: iáeáwázpmn âQäâl-i,Views xizxiimánmñåá. háfágiåu fpiâ§3i°øfâiåiaiaseliäü 341år, gwáswáäñ slim

III

Homosexuella relationer

1¶Vad är ett

homosexuellt

förhållande

Det är alltså först senare år som forskningen börjat intressera sig för det homosexuella paret, dess historia, likheter och skillnader mellan homooch heterosexuella par, likheter och skillnader mellan manliga och

par kvinnliga par osv. Betydelsen av kärleks- och parrelationer är

genomgående, t ex i levnadsberättelser med äldre homosexuella män och kvinnor som visat hur viktiga dessa har varit i deras liv Weeks 1991; Johnson l990°.

Vad menar vi då med ett homosexuellt förhållande, relation De

en flesta som studerat homosexuella relationer har menat att förhållandet måste ha pågått en viss tid. De som ingår i relationen bör också själva definiera sig som ett "par".

Andra har inkluderat personer som ansett att de har ett "allvarligt och pågående romantiskt/sexuellt förhållande till någon av samma kön". Andra har haft en bredare definition av förhållande och har exempelvis inte ställt krav på relationens längd eller graden av "allvarlighet" i förhållandet.

Peplau och Cochran 1990 betonar att det är viktigt i studier

av homosexuella relationer att inte använda det heterosexuella äktenskapet som enda modell eller standard. De förväntningar som finns heterosexuella relationer är inte nödvändigtvis relevanta när vi talar

om homosexuella relationer, även om det, som vi ska finns fler likheter än

se, olikheter.

Dessutom betonar Peplau Cochran att modeller som bygger på att personer av olika kön lever samman kan komma skam när studerar

man förhållanden där personer av samma kön lever Könsskillnaderna

samman. dominerar över skillnaderna mellan sexuell preferens. Det betyder i klartext att t ex manliga enkönade parrelationer i de flesta fall skiljer sig mer från lesbiska relationer än från heterosexuella, åtminstone i de flesta frågor.

°Framgår också tydligt av våra levnadshistorieintervjuer i projektet: "Fyra generationer homo- och bisexuella män och kvinnor".

Hur mycket homosexuella relationer "kopierar" eller liknar heterosexuella relationer eller inte är en öppen fråga, och är kanske inte heller den viktigaste att belysa. Däremot är det viktigt att vara öppen för att homosexuella relationer kan innebära andra saker än heterosexuella.

Det viktigaste när vi definierar relationer är att utgå från sådana förhållanden där två personer ett eller annat sätt är beroende av varandra och påverkar varandra Kelley et al, 1983. Kelley är mest intresserad av den nära relationen i dess många olika former. Det betyder att parterna umgås eller annat sätt påverkar varandra ett frekvent sätt. Det betyder också att påverkan är stark och intensiv positivt eller negativt och att den gäller många olika områden. Slutligen, menar Kelley, ska dessa nära relationer ha en relativt lång varaktighet. Inom dessa ramar ryms en lång rad olika former av nära relationer, så också relationer mellan personer av samma kön.

1.1¶Sexualitet som kriterium för en

homosexuell relation

Det är inte heller självklart vilka relationer som är "homosexuella" och vilka inte är det. De flesta är säkert överens om att den vanligaste

som formen homosexuella relationer är när två personer av samma kön lever

av ett liv tillsammans både inkluderar kärlek och sexualitet.

som

Men hur ska vi se två kvinnor som levat tillsammans i hela sitt liv,

uppenbarligen har en nära och varm vänskap, men som inte har haft som någon sexualitet tillsammans Hur ska vi se på två högskolestuderande,

delar studentlägenhet och som har en lång sexuell affär, men som som insisterar att de "inte är gay", utan "bara" tycker mycket om just den här personen Och hur vi två homosexuella mån som fortsätter att

ser leva tillsammans många år efter det att deras till en början passionerande sexualliv tillsammans har upphört och som nu har sina sexuella relationer utanför denna relation

Det har varit vanligt att menat att sexualitet är en viktig förut-

man sättning för att man ska kalla det en homosexuell relation. Lesbiska par

säger sig leva i ett "allvarligt" förhållande, anger också oftast att de som har med den de har förhållandet med. Peplau och Cochran 1990

sex som

till och med att detta är vanligare bland homosexuella par än bland anser heterosexuella. Samtidigt menar de att fokuseringen på sexualitet, som krav för att man ska kalla ett förhållande "homosexuellt", är problematiskt, bl därför att det är svårt att skilja mellan förhållanden som innebär

a sexualitet och förhållanden som inte gör det De Cecco och Shively 1984.

Vidare innebär fokuseringen sexualitet att man lätt bortser från andra aspekter homosexuell samlevnad som kan vara minst lika viktiga,

av såsom kärlek, att dela erfarenheter osv. Miller och Fowlkes 1980 betonar att senare års forskning kring lesbisk kärlek och lesbiska relationer börjar få ögonen för att den sexuella akten inte är den mest fruktbärande

upp utgångspunkten för denna forskning.

SOU 1993298 43

Även Fadennan 1981, 1984 har betonat

samma sak; för många lesbiska, speciellt de som betonar den radikala feminismen, är den sexuella aspekten många gånger relativt oviktig, när det gäller deras engagemang i den lesbiska livsstilen och i lesbiska relationer.

Det troliga är ändock att den homosexuella relationen också innehåller sexuella handlingar, men det är klokt att inte förutsätta det.

1.2¶Emotionellt engagemang som kriterium för en homosexuell relation

Ett viktigt element i den homosexuella relationen liksom i den hetero-

sexuella är den emotionella kvaliteten i relationen och upplevelsen

- av kärlek mellan de inblandade. Den historiska forskningen har påpekat att många förhållanden mellan kvinnor innehöll starka element av kärlek och emotionellt engagemang, utan att paret nödvändigtvis definierade sig

som lesbiska. Sexuella handlingar kan ha varit en del i dessa passionerade kärlekshistorier, men behöver inte ha varit det.

Fadennan 1981 tror att de flesta kärleksaffärer mellan kvinnor före 1900-talet inte innebar sexuella handlingar över huvud taget. Vi kan i det sammanhanget t ex påminna oss relationen mellan Selma Lagerlöf och Sophie Elkan och den passionerande brevväxling som den gav upphov till.

1.3¶Sexuell identitet som kriterium för

en

homosexuell relation

En arman fråga som tagits upp i samband med diskussionen om homosexuella relationer är parternas sexuella identitet. De flesta som studerat homosexuella relationer har enbart inkluderat

sådana där båda parterna identifierar sig som homosexuella. Men hur ska till exempel beteckna

man ett förhållande där två personer av samma kön lever tillsammans och har ett aktivt kärleksliv tillsammans, men där den partnern betecknar sig

ena som bisexuell eller till och med heterosexuell

De Cecco och Shively 1984 anser att det är problematiskt att bygga definitionen av homosexuella relationer enbart själv-

personernas identifiering. Denna identitet är framför allt påverkad ett amerikanskt

av -

men också nordeuropeiskt medelklasspräglat sätt att stämpla märmiskor - som homosexuella, bisexuella, lesbiska, heterosexuella

osv. Allt fler relationsforskare ifrågasätter sambandet mellan den personliga identiteten och upplevelser relationer med någon kön. De

av av samma Cecco och Shively 1984 har kritiserat det traditionella sättet att beskriva sexuella identiteter som en "essentialistisk del" av en märmiska, för evigt inkluderad inne i märmiskan, och som förutsätter att en person endera har relationer med någon av det könet eller med någon kön,

egna av motsatt eller möjligen med båda. Utifrån detta traditionella sätt är relationer

att se

med någon av samma kön, eller motsatt kön, ett uttryck för och en konsekvens av sexuell identitet. Men homosexualitet betyder, som vi sett, olika saker i olika kulturer, i olika subkulturer eller olika historiska skeden och den process där den enskilde införlivar en homosexuell identitet varierar också från individ till individ.

Det är säkert vanligast att enkönade par också identifierar sig som homo- eller bisexuella, men även andra mönster är möjliga. För en del kan upplevelsen av en nära relation med någon av samma kön få honom/henne att ifrågasätta hela sin personliga identitet och anta en ny identitet som bög eller lesbisk eller kanske som bisexuell. l andra fall kan relationen med någon av samma kön, uppfattas som helt irrelevant i förhållande till personens sexuella identitet.

Det är väl känt att man kan engagera sig i kärleksfulla relationer med någon av samma kön utan att definiera sig själv som homosexuell Tripp 1975. Förhållandet mellan sexuell identitet och relationer mellan personer av samma kön är alltså betydligt mer komplicerat än vad man kanske först tror.

1.4¶Brister i forskningen

Ett problem när det gäller forskningen om homosexuella relationer, och även i lagstiftningsarbetet, är att man inte utrett dessa konceptuella frågor. Hittills har forskningen alltför ensidigt inriktat sig sådana "par" som definierar/identifierar sig som homosexuella, men i framtiden måste forskningen, mer än hittills, också beröra exempelvis kärleksrelationer som är djupa och innerliga, men som kanske inte innehåller sexuella handlingar mellan partnema.

Det är viktigt att bredda frågeställningarna i forskningen. Det har till exempel varit vanligt att man begränsat sig till att jämföra erfarenheter i homosexuella relationer med erfarenheter i heterosexuella relationer. Men det kan också vara lika intressant att jämföra erfarenheter mellan olika grupper som lever i homosexuella förhållanden.

Exempel sådana grupper har t ex Adriane Rich 1980 studerat. Rich talar om ett parallellt kontinuum, för att beskriva olika former av intensiva förhållanden mellan kvinnor, som exempelvis grundar sig i att man söker varandras gemenskap mot manlig dominans osv. På samma sätt finns det en rad olika former för manlig homosocialitet, som är viktiga att studera när vi forskar kring homosexuella relationer.

2

Forskning om homosexuella

relationer

Relationsforskningens uppgift är:

l Att beskriva. Det är viktigt att få fram relevanta beskrivningar av hur olika former av relationer ser ut och framför allt beskriva den mångfald som finns, även när vi begränsar oss till det vi kallar "homosexuella relationer". När vi gör dessa beskrivningar

kan vi få fram vad det är som utmärker dessa relationer och beskriva variationen som finns mellan olika former av relationer.

En sådan beskrivning omfattar både formerna och intensiteten i interaktionen i relationen och partnernas uppfattningar och upplevelser av densamma; Vilken är den emotionella kvaliteten i relationen Hur ser sexualiteten ut och vilken mening och betydelse ges den i homosexuella manliga respektive kvinnliga förhållanden Hur vanligt är det att partnema delar på beslut Vilka problem uppstår i homosexuella relationer Förändras relationerna över tid ett "typiskt" sätt osv.

2 Att analysera. Vi kan också försöka förklara variationer och förändringar av homosexuella relationer genom att analysera sådana faktorer som kön, personliga värderingar och sociala normer som påverkar det "homosexuella paret"; Varför är vissa homosexuella förhållanden mycket lyckliga och emotionellt tillfredsställande för de inblandade, medan de för andra är en katastrof och fyllda med konflikter Varför lyckas vissa "homosexuella par" dela på makt och beslut, medan andra har en mycket ojämn maktfördelning Vad betyder skillnader

i ålder, inkomst, yrke osv, för det manliga respektive kvinnliga homosexuella paret Vilken inverkan har den homosexuella rörelsen haft på den homosexuella relationen Hur påverkar ett långvarigt homosexuellt förhållande en individs identitetsuppfattning och uppfattning om omvärlden/samhället

l 3 Att bygga teorier. Ett tredje mål för forskningen om relationer är att utveckla teorier om relationerna. Finns det exempelvis något att hämta från andra teoretiska ansatser när det gäller att förstå skillnader i makt i homosexuella förhållanden Hittills genomförd forskning homosexuella

om relationer har inte berört alla dessa aspekter. Mycket återstår, speciellt i de nordiska länderna. I Sverige har ännu mycket litet forskning gjorts som mer direkt tagit upp homosexuella parrelationer.

2.1¶Tidigare studier om homosexuella

relationer

Trots att forskningsområdet är relativt nytt, har det producerats en rad rapporter och vetenskapliga artiklar om homosexuella parrelationer, främst i USA.

1975 publicerade Clarence Tripp: The Homosexual Matrix, som blev något av ett standardverk när det gäller homosexualitet och homosexuella relationer. Tripp var en av Alfred Kinseys kollegor och starkt påverkad av Kinseyinstitutets arbetssätt och tankar kring sexualitet. Tripp lanserade tankar om komplementerande behov och distansering som en del av förklaringen till dynamiken inom hetero- och homosexuella par.

Med komplementering menade Tripp den spärmingsreduktion som ofta kan upplevas i heterosexuella relationer när de manliga och kvinnliga särdragen sammansmälter. Utan spänningen, menade Tripp kan individen riskera att förlora sitt intresse för relationen. De homosexuella paren måste därför finna andra tillvägagångssätt för att endera öka eller minska spänningen.

För att öka spärming, kan partnema distansera sig från varandra och undvika alltför stor närhet, till exempel genom att "hänga ute med pojkarna" respektive "flickoma" nån kväll då och då. En annan strategi kan vara att stå emot alltför mycket "komplementerande".

Ett av de största problemen för många homosexuella par är utan tvekan att partnema är av samma biologiska kön, vilket tenderar att minska möjligheterna till de spänningar som gör de flesta relationer dynamiska. Homosexuella par är därför tvungna att utnyttja mera kulturella i betydelsen icke biologiska distanseringssätt och motstånd mot komplementering för att deras förhållande ska bibehålla en viss spänning och utmaning. Det skulle alltså betyda att sociala, intellektuella och kulturella olikheter mellan individerna ett homosexuellt förhållande är viktigare och mer betydelsefullt för relationens bevarande än de är i heterosexuella förhållanden.

En stor enkätundersökning genomfördes i USA under 1970-talet som kom att ha stor betydelse för kunskaperna om homosexualitet men också om homosexuella relationer. Resultaten publicerades 1978 av Alan Bell och Martin Weinberg Homosexualities: A Study of Diversity Among Men and Women. Det banbrytande i deras studie var att de påvisade de stora skillnaderna som finns mellan olika grupper homosexuella och inte minst de stora skillnaderna mellan homosexuella män och kvinnor i synen på sexualitet, relationer osv. Bell Weinberg talar om att skillnaderna mellan homosexuella män och lesbiska kvinnor förmodligen är större än de mellan heterosexuella män och homosexuella män, och de mellan heterosexuella kvinnor och lesbiska kvinnor.

Bell Weinberg utvecklade en typologi över homosexuella par, och införde beteckningar som sedan kommit att bli ganska allmänt vedertagen. "Stängda" par closed couples och "öppna" par open couples är begrepp som härrör från om paren är monogama eller inte. De monogama

paren i studien rapporterade en något högre grad av tillfredsställelse i relationen jämfört med de mer öppna paren.

1978 publicerade Joseph Harry och William De Vall: The Social Organization of Gay Males som innehöll ett avsnitt om det "homosexuel-

äktenskapet". Författarna menade att homosexuella "äktenskap" i större utsträckning organiseras efter principen "bästa värmer" snarare än ett "kopierande" av det heterosexuella "man-hustru". De visade också att manliga homosexuella par i större utsträckning än heterosexuella och lesbiska par accepterade sexuella kontakter utanför relationen.

Den större jämlikhet som forskarna noterade inom homosexuella "äktenskap", i jämförelse med heterosexuella, förklarades utifrån "bästavän"-principen. Denna medförde att den traditionella frågan om manlig dominans, bekostnad av kvinnans inflytande, inte var lika relevant i dessa relationer.

1980 kom Mary Mendolas: The Mendola Report: A New Look at Gay Couples som tog upp både homosexuella mäns och lesbiska kvinnors parförhållanden och relationer. Mendola betonade vikten av att samhället stödjer dessa former av samlevnad. Hon menade också att eftersom homosexuella par inte kan tillskrivas traditionella och stereotypa könsroller, som bygger de biologiska olikhetema, har de homosexuella paren en större möjlighet att utveckla mer jämlika förhållanden, en sak som också andra forskare senare har visat.

1981 kom Charles Silversteins bok: Man to Man: Gay Couples in America. Boken beskriver de många variationema i manliga homosexuella relationer. Den bygger på personliga intervjuer och tar upp frågor kring männens barndomsrelationer till sina föräldrar, hur religionen har påverkat dem i deras sexuella attityder, och hur relationerna fungerar osv.

Silverstein delade upp männen i "dom som söker spärming" och "dom som bygger hem". De förra var mer sexuellt utåtriktade. Silverstein menade att båda grupperna har förmåga att bygga upp långvariga förhållanden om de kan lösa frågor som har med avundsjuka, beroende osv att göra.

1983 publicerades resultatet av ett stort sociologiskt projekt av Philip Blumstein och Pepper Schwartz; American Couples: Money, Work, Sex. Författarna jämförde heterosexuella äktenskap och homosexuella partner i långvariga relationer. De granskade exempelvis hur paren hanterade ekonomiska frågor, beroende av varandra och sexuella beteenden. Författarna konstaterade att likheten var stor mellan långvariga homo- och heterosexuella förhållanden i dessa frågor.

1984 publicerades David McWrithers och Andrew Mattisons: The Male Couple: How Relationships Develop, en studie som baserades på intervjuer med homosexuella manliga par. Man definierar ett slags sexstegs-teori för den manliga homosexuella relationen.

Författarna pekade bl a på att manliga homosexuella par har svårt att koppla samman sexualitet och kärlek, men menade samtidigt att sex "utanför relationen" i homosexuella parförhållanden inte behöver betyda att förhållandet upphör. Snarare, menade man, är toleransnivån större här

än bland heterosexuella par, vilket gör att det i mindre utsträckning blir ett problem.

2.2¶Hur många lever i

parförhållanden

En lång rad studier har bekräftat bilden av att homosexuella män och kvinnor önskar att leva i relationer. En av de viktigaste är Kinsey-institutets studie från 1978, då man frågade hur viktigt det är att ha en "pennanent relation till en annan homosexuell partner".

24 procent av de lesbiska och 14 procent av bögama svarade att det "var det viktigaste i livet", 35 procent av de lesbiska och 28 procent

av bögarna svarade att det var "mycket viktigt". Mindre än 13 procent av de lesbiska och 19 procent av bögarna svarade att "det inte alls var viktigt" Bell Weinberg 1978.

Andra studier har tittat på i vilken utsträckning som homosexuella faktiskt lever i parrelationer. Det visar sig då att omkring hälften av amerikanska homosexuella män lever i ett parförhållande Bell Weinberg 1978; Harry 1983; Jay Young, 1977; Pelau Cochran 1981. Harry 1983 menar att dessa siffror kan vara för låga. Ett problem är att studierna ofta utgår från och rekryterar intervjupersoner på olika barer och klubbar för homosexuella, som äldre homosexuella som "slagit sig till ro" med en partner kanske aldrig besöker. Det är över huvud taget nästan omöjligt att hävda att studier av den här sorten är representativa, eftersom det är hart när omöjligt att definiera den "homosexuella befolkningen"

.

l motsvarande studier av lesbiska anger i vissa studier upp till över 80 procent av de tillfrågade att de lever i en parrelation med en annan kvinna Bell Weinberg 1978; Jay Young 1977; Peplau et al., 1978; Raphael

Robinson 1980. Även Bell Weinberg 1978 fann att drygt 80 procent av de lesbiska,

som man intervjuade, levde tillsammans med en partner. De visade också att en stor majoritet av de intervjuade lesbiska kvinnorna ansåg att detta att leva tillsammans med en partner var mycket viktigt och något de värderade högre än exempelvis karriär.

Europeiska studier tyder på samma sak. l tyska studier, som redovisas av Håkansson 1987 framgår det att 58 procent av de tyska homosexuella levde i parförhållanden.

I en norsk undersökning gällde det 56 procent av kvinnorna, men bara 34 procent av männen Håkansson 1987.

I den svenska homosexutredningens undersökningar i början av 80-talet framkom samma mönster. 43 procent av männen svarade att de skulle vilja leva i ett fast förhållande och 48 procent gjorde det redan. Bland kvinnorna var parförhållanden ännu vanligare, 58 procent kvinnorna

av levde i parförhållanden Håkansson 1987.

Sammanfattningsvis kan sägas att stor andel homosexuella män och en kvinnor lever i parförhâllanden, och att ännu fler önskar leva tillatt sammans med någon i en fast relation.

2.3¶Hur går det till att finna

en partner

Längtan efter att ha en kärleksrelation sitter djupt i de flesta människor. Känslan av att "man inte är någon om inte någon älskar en" är lika stark bland homo- som bland heterosexuella. Sätten att söka sin livspartner eller sexualpartner eller både och har - - varierat mellan olika tidsskeden. 20-talets mer liberala syn homosexualitet gjorde att det fanns barer och klubbar i Stockholm där kunde man träffa någon av samma kön. 1930-50-talet innebar betydligt större hemlighetsmakeri med klubbar som tvingades under jorden p g a förföljelser från myndigheterna. På 60- och 70-talet utvecklades ånyo en homosexuell subkultur med diskotek, barer, bastuklubbar samt stark osv en utveckling av det homosexuella föreningslivet.

2.3.1 Var träffas man

I en amerikansk studie bland manliga homosexuella farm Berger par l990b att drygt 40 procent hade träffat sin partner homosexuell en bar. 10 procent sa att de hade träffat sin partner på arbetet, 9 procent i en homosexuell förening och 9 procent angav att de hade träffats på ett party. Andra platser som nämndes var: bokhandeln, teater-foajén, kyrkan, skolan, joggingspåret och träningslokalen. En del hade också träffats per kontaktannons. Trots dessa variationer av träffställen är det klart, menar Berger, att det fortfarande är pâ den homosexuella baren/klubben de flesta träffas. som Det vanligast sättet att knyta kontakter var att man själv, eller motparten, tog initiativet 52 procent. I andra fall 33 procent blev partnema introducerade för varandra av vänner. Detta understryker betydelsen som de homosexuella träffställena har. Många går dit ensamma för att träffa andra, eventuellt också en partner. Berger menar att det i heterosexuella kretsar är vanligare att vänner, exempelvis jobbet, introducerar varandra för presumtiva partner. Håkansson pekar också hur viktiga de homosexuella organisationerna är som mötesplatser för kommande parrelationer, exempelvis RFSLs utåtriktade verksamhet, den kristna ekumeniska EKHO gruppens aktiviteter eller den årliga sk frigörelseveckan, samlar mycket folk, som nämns som centrala mötesplatser.

2.3.2 Önskemål partnern om

Lee 1988 undersökte kontaktannonser där homosexuella män söker partner i den amerikanska "gaf-tidningen The Advocate. Annonserna

innehöll i allmänhet uppgifter om ålder, ras, önskemål om sexuella roller, socioekonomisk status osv. Nästan 50 procent av dem han undersökte befann sig i åldersintervallet 26-34 år, medan 24 procent befann sig under och 30 procent över denna åldersgrupp. I de flesta fallen man vilken ålder och vilka sexuella önskemål angav partnern skulle ha, ibland angavs också önskemål om utseende, kroppsliga företräden osv. I majoriteten kontaktannonsema kunde man finna ungefär samma av uttalanden sig själv och önskemål partnern, som i motsvarande om om heterosexuella kontaktannonser i andra medier. skilde sig mellan de manliga homosexuella kontaktannonserna Det som och de heterosexuella, var att heterosexuella var betydligt mer upptagna socioekonomisk status och partnems yrke och inkomster. Däremot av förekom det inte på sätt önskemål och vittnesmål om sexualroller samma i de heterosexuella kontaktannonserna. En förklaring till det kan vara att dessa förväntas givna på ett helt annat sätt för heterosexuella än bland vara homosexuella män och inte behöver uttalas. Skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella, när det gäller socioekonomiska och klassmässiga utgångspunkter, har också önskemål om uppmärksammats andra forskare. Homosexuella möter, ett annat sätt av än heterosexuella, med olika socioekonomisk status expersoner empelvis homosexuella barer och klubbar. Den sexuella orienteringen förenar från vitt skilda miljöer, raser, åldrar osv Lee 1988. personer

2.4¶Åldersskillnader

Lee diskuterar också den relativt stora betydelse som ålder tycks ha inom den manliga homosexuella subkulturen. De män som annonserade efter partner försökte hålla åldern, speciellt om de nått det "magiska" nere fyrtio-årsstrecket. Det förekom också att de framhöll att deras fysiska företräden gjorde att de såg "ungdomligare" ut. "42 år, men ser ut som 35". Denna "åldersñxering" är inte lika framträdande i de heterosexuella kontaktarmonsema, menar Lee. Inom den manliga homosexuella subkulturen återfinns ibland ett "grekiskt" mönster där och äldre män söker sig till varandra, menar yngre Lee, vilket del exempel på. Det är alltså inte "bara" äldre en annonser ger söker utan det är också förvånansvärt många unga killar som som yngre, medvetet söker äldra partner, menar Lee. Äldre homosexuella män inte "kommit ut" som homosexuella kan som ha problem; dels har de svårt att inför sin sociala omgivning stå för att de är homosexuella, dels har de svårt att stå för sin ålder i den homosexuella subkulturen. Detta kan också betyda del sarnlevnadsproblem inom en manliga homosexuella relationer. Över 80 procent medelålders och av äldre homosexuella män söker yngre partner, ofta betydligt yngre. Det betyder att i de fall då de också hittar en partner blir skillnaderna i livserfarenheter ganska stora och ibland svåra att leva med.

Harry 1982 diskuterar också bakgrunden till att åldersskillnader kan vara vanligare i manliga homosexuella förhållanden än i heterosexuella. Harry menar att man kan utkristallisera tre större historiska former för manliga homosexuella relationer; den latinamerikanska hårt

som styrs av könsroller "aktiva" män är inte homosexuella även de har med

om sex andra män, enbart "passiva" är det, den grekiska modellen kan sägas

som involvera mogna vuxna män och tonårskillar och så slutligen den

mer moderna västerländska formen av manlig homosexualitet med

mer åldersjärnlika partner där den homosexuella identiteten spelar stor roll.

en

Eftersom den moderna västerländska modellen i ett historiskt och antropologiskt perspektiv är ganska unik, är det inte att förvånas över

att även de andra modellerna fortfarande gör sig påminda, speciellt

i ett mångkulturellt västerländskt samhälle.

2.5 heterosexuella

Kopiera samlevnadsformer

Att ta sig en viss roll i en relation kan ha att göra med att man påtar sig redan existerande kulturella och sociala modeller för hur ska

man vara. När det gäller många relationer i samhället, exempelvis mellan heterosexuella gifta par eller mellan lärare och elever, existerar det relativt givna roller som de olika inblandade sig eller mindre

engagerar mer

Förekomsten av kulturella "råd" är inte lika givna för homosexuella parrelationer, de skiljer sig historiskt sett men också mellan olika kulturer. Studier har visat hur människor i allmänhet ofta tänker i stereotypa banor när de tänker homosexuella förbindelser. Man förväntar sig att det, exempelvis i lesbiska par, ska finnas "butch" och

en en "femme" och i manliga förhållanden, en "man" och "kvinna" Tripp

en 1975.

Men forskningen om homosexuella relationer har visat att homosexuella par i allmänhet tar avstånd från sådana traditionella heterosexuella mönster i relationen. Det är alltså ovanligt att exempelvis gör de

en person traditionellt "kvinnliga" sysslorna i hemmet och gör de traditionellt

att en "manliga", även om sådana homosexuella relationer också förekommer.

2.5. 1 Vänskapsrelationer

Om inte de homosexuella paren i första hand ser till det heterosexuella paret i sitt sökande efter modeller, vart vänder de sig då

Harry DeVall 1978 föreslår att man istället kan likna det homosexuella paret vid en modell som mera betonar nära Vänskapsrelationer, med tillägget att det homosexuella vänskapsparet också innehåller den romantiska attraktionen, det erotiska elementet och sexualiteten.

2.6¶Kvalitén i homosexuella relationer

Frågan om kvaliteten i den homosexuella relationen har varit en viktig del i forskningen om homosexuella relationer Bell Weinberg 1978; Mendola 1980; Silverstein 1981, Duffy Rusbult 1986; Jones Bates 1978; Kurdek Schmitt l986a, 1986b; Peplau, Padasky Hamilton 1982; Peplau et al., 1986.

Homosexuella par anser i allmänhet att deras förhållanden är positiva och tillfredsställande. De upplever inte heller mindre kvalitet i sina förhållanden än vad heterosexuella par gör. När det gäller att försöka mäta kärleken till, och hur mycket man tycker om, sin partner, kan man heller inte finna några skillnader mellan homosexuella och heterosexuella par Peplau 1988. Jämförelser med motsvarande heterosexuella par, dvs par i ungefär samma ålder, samma inkomstgrupper osv, visar ungefär samma grad av tillfredsställelse och problem som heterosexuella par.

Få studier har än så länge försökt att utröna vilka faktorer det är som är avgörande för att homosexuella par ska uppleva kvalitet och tillfredsställelse i sina relationer.

Berger 1990c menar att detta att man är känd som homosexuell bland signifikanta andra i ens omgivning ökar den homosexuella relationens kvalité. På motsvarande sätt upplever "dolda" homosexuella fler problem och mindre tillfredsställelse i sina relationer.

2.6.1 Emotionell tillfredsställelse

Kurdek Schmitt 1986a jämförde ett ganska stort antal heterosexuella, lesbiska och manliga homosexuella par, och farm egentligen inga skillnader när det gällde den emotionella tillfredsställelsen i relationen, med undantag för att de heterosexuella paren sa sig vara något mindre tillfredsställda på denna punkt, än de homosexuella paren.

2.6.2 Kär i sin partner

Peplau Cochran 1980 jämförde 50 lesbiska, 50 bögar, 50 heterosexuella män och 50 heterosexuella kvinnor, när det gällde deras upplevelser

nära relationer. De var i ungefär samma ålder med samma ekonomiska av bakgrund, utbildning och hade varit tillsammans ungefär lika lång tid. 60 procent sa att de var "kära" i sin partner, de flesta av de återstående 40 procenten svarade att de var "osäkra" på om de vara kära i sin partner eller inte. På de standardiserade "kärleks-skaloma", visade lesbiska och bögar vanligtvis en hög grad av kärlek till sin partner, vilket inkluderade starka känslor för den andre personen, omsorg, och intimitet. Men man farm inte några säkerställda skillnader mellan lesbiska par, manliga homosexuella par eller heterosexuella par när det gällde dessa frågor.

Nanda och Francher 1980 har visat hur långa homosexuella parförhållanden tenderar att över tid bli ganska lika heterosexuella förhållanden samt att skillnader mellan lesbiska och homosexuella män, som lever i

parförhållanden, i mångt och mycket är en spegel av samhällets olika förväntningar på män respektive kvinnor.

2.6.3 Det bästa i relationen

Peplau Cochran 1980 frågade vad de intervjuade ansåg vara "det bästa" med sin relation, liksom "det sämsta". De "bästa" sakerna handlade om sådana värden som "att ha någon bredvid sig när man vaknade på morgonen", "vi tycker om varandra, och verkar båda ut vad vi vill av förhållandet", "vi har ett mycket bra sexliv". De "sämsta" sakerna var bl a "min partner är alltför beroende av mig, emotionellt", "hennes moster bor hos oss". Inte heller i rapporterade problem och glädjeänmen kunde forskarna notera några egentliga skillnader mellan homo- och heterosexuel-

par.

2.6.4 Hur länge varar relationerna

Dailey 1979 visar, inte oväntat, att homosexuella par redovisar en något större svårighet än heterosexuella par när det gäller att bevara sina parrelationer. Den viktigaste orsaken, menar Dialey, är omgivningens förväntningar och negativa reaktioner.

Schneider 1986 jämförde hetero- och homosexuella par som bodde tillsammans sambopar. Det visade sig att lesbiska parförhållanden i allmänhet "överlevde" kortare tid, jämfört med heterosexuella och manliga homosexuella par.

2.6.5 Hinder för separationer

En skillnad mellan homosexuella och heterosexuella förhållanden är utan tvivel den att gifta heterosexuella par ser äktenskapet som ett större hinder när det gäller att avsluta en relation, i jämförelse med de som inte är gifta. Likaså är självklart närvaron av barn en "hindrande faktor", som kan betyda att parterna "arbetar mer" med relationen än om det inte farms några barn med i bilden. Självklart är det också så att sådana faktorer kan kvarhålla par i "tomma skal". Hur som helst så har homosexuella par, åtminstone i dagsläget, färre "barriärer" eller "hinder" mot att deras förhållanden bryts upp Duffy Rusbult 1986; Peplau Gordon 1983.

Duffy Rusbuld 1986 farm ett samband mellan förhållandenas varaktighet och det emotionella engagemang som parterna lägger i förhållandet, liksom känslan av att inte så lätt kunna finna en ny partner. Detta gäller för alla former av relationer, men a kvinnorna i både lesbiska och heterosexuella relationer rapporterade att de gjort större investeringar i förhållandet än männen, oavsett typ av relation.

Blumstein Schwartz 1983 följde ett stort antal lesbiska, heterosexuella "sambo-par" och manliga homosexuella par under en period 18 mån. När man började studien hade paren ungefär samma utgångspunkter när det gällde tiden tillsammans, förväntningar på sina relationer osv,

samtidigt som både lesbiska och bögar trodde att bögarnas relationer varade under kortare tid än andra gruppers. Resultaten visade emellertid att de lesbiska paren bröt upp i störst utsträckning, ungefär 20 procent av paren, därefter de manliga homosexuella paren, 16 procent, och för de heterosexuella samboparen var siffran 14 procent.

2.7¶Sexualitet

En av de vanligaste både vetenskapliga och folkliga myterna är att sexualiteten spelar den viktigaste rollen i homosexuella relationer. Samtidigt som man självfallet inte ska undervärdera sexualitetens betydelse i homosexuella relationer har man i de flesta studier funnit att det är andra förhållanden som a påverkar känslan av kvalitet och tillfredsställelse; såsom kärlek, engagemang och kamratskap som är ännu mer centrala.

En omdebatterad fråga i detta sammanhang är huruvida homosexuella par oftare utgör det vi kallat öppna par, jämfört med heterosexuella par. När det gäller homosexuella män är det tvivelsutan så, men när det gäller lesbiska är bilden en annan.

Vanligtvis uppfattas sexuell "otrohet" eller sexualitet utanför relationen i heterosexuella relationer som ett problem. Men när är vi diskuterar homosexuella relationer är det inte säkert att partnema upplever det det sättet. Peplau et 1978 visade till exempel att om lesbiska kunde tänka sig att ha sex utanför den primära relationen var det beroende deras personliga värderingar, inte om de var tillfredsställda eller otillfredsställda med den relation de redan hade.

I manliga homosexuella relationer upplevs ofta sexuell monogami som viktigt tidigt i en relation medan man blir mer sexuellt "öppen" längre relationen varar. Kanske är det till och med så, menade Harry DeVall 1978 att sexuell monogami gör manliga homosexuella långvariga relationer känsligare för uppslitande problem. Det är värt att notera att studien gjordes före aids.

Blumstein Schwartz 1983 farm att 75 procent av de heterosexuella gifta männen och 62 procent av de heterosexuella män som var "sambo" ansåg att monogami var viktigt i deras förhållande. Samma siffror för homosexuella män var 35 procent. När det gällde kvinnorna ansåg 84 procent av de gifta kvinnorna och 70 procent av de kvinnor som var "sambo " att monogami var viktigt och 71 procent av de lesbiska kvinnorna ansåg samma sak. Det ska även här noteras att denna studies datainsamling gjordes innan debatten om aids hade tagit fart i USA, vilket framför allt kan antas ha påverkat de manliga homosexuella männens uppfattningar.

Blumstein och Schwartz 1983 gav också indikationer på hur vanligt det var med icke monogama förhållanden. Här farms en klar skillnad mellan de homosexuella männen å ena sidan och de heterosexuella paren och de lesbiska paren å den andra. Medan 66 procent av de manliga homosexuella paren rapporterade att förhållandet hade varit icke monogamt

under de första tvâ åren, var samma siffra för de lesbiska paren 15 procent och mellan 13 och 15 procent för de heterosexuella paren.

McWirther Mattison 1984 rapporterade att samtliga homosexuella män som levde i förhållanden som varat mer än fem år, rapporterade minst ett tillfälle av förbindelse utanför parrelationen.

Orsakerna till dessa skillnader har också diskuterats. Framför allt har

pekat på faktorer som könsrollssocialisationen där män i allmänhet lär man sig att värdera sexuella variationer mer än kvinnor. De har också lättare att skilja mellan sexualitet och emotionellt engagemang. Men även faktorer som de armorlunda normer som förekommer inom den manliga homosexuella subkulturen, som uppmuntrar till sexuell öppenhet och slutligen de

åtminstone i amerikanska storstäder lättillgängliga miljöerna för tillfälliga

sexuella kontakter klubbar, barer, bastuklubbar osv kan förklara dessa skillnader Blumstein Schwartz 1983; McWirhter Mattison 1984; Silverstein, 1981.

2.7.1 Sexuell tillfredsställelse i parrelationen

De flesta studier tyder att det inte är någon större skillnad mellan horno- och heterosexuella par när det gäller sexuell tillfredsställelse inom parrelationen. Däremot ställs exempelvis homosexuella män som lever i

parrelation inför andra frågor, exempelvis att leva med hotet från aids, en frågan om man ska använda sig av säkrare sex-tekniker osv, som inte upplevs som lika relevanta bland heterosexuella par Bahr Weeks 1989.

Manliga homosexuella par upplever samtidigt större tillfredsställelse med sitt sexualliv än heterosexuella och lesbiska par i början av förhållandet. Däremot uppgav manliga homosexuella par mer sexuell otillfredsställelse i längre förhållanden, jämfört med heterosexuella par. Detta kompenserades dock med att de manliga homosexuella paren hade

sex "utanför" relationen än de heterosexuella paren Blumstein mer Schwartz 1983.

Flera studier har visat att homosexuella par liksom heterosexuella

- rapporterar hög grad av sexuell tillfredsställelse i sina förhållanden

en Pelau Cochran 1981; Peplau et al., 1986; Peplau et al. 1978.

Blumstein Schwartz 1983 farm att ungefär 70 procent av de tillfrågade, oavsett sexuell identitet, var tillfredsställda med sexuallivet i sina relationer. För alla gällde, kanske inte förvånande, att den

grupper sexuella tillfredsställelsen större, frekvent deras sexualliv var.

var mer Dessutom rapporterade de ansåg att initiativet till sex togs någorlunda

som jämlikt tillfredsställelse än de upplevde att det inte farms en sådan

mer som jämlikhet i förhållandet.

2.7.2 Sexualfrekvens

l studien "American Couples" jämfördes heterosexuella par, lesbiska par och bögpar när det gäller dessa frågor Blumstein Schwartz 1983. Vad det gäller sexualfrekvens fanns det stora variationer i materialet mellan

paren. Frekvensen avtar i allmänhet längre förhållandena och i varar viss mån också med högre ålder, oavsett typ av par. Kön är en viktig faktor när det gäller sexuell frekvens inom parförhållanden. Studierna har visat att oavsett längden på förhållandet, så har lesbiska par mindre sex tillsammans än där män är "inblandade". par Bland de par som Blumstein och Schwartz 1983 undersökte, och som varit tillsammans i minst två år, så hade 33 de lesbiska procent av paren sex tre eller fler gånger per vecka, bland de gifta heterosexuella paren hade 45 procent sex tre eller fler gånger vecka, bland heterosexuella per "sambo-paren" var siffran 61 procent och slutligen bland de manliga homosexuella paren var siffran 67 procent. Blumstein Schwartz anser att skillnaderna har att göra med skillnader i socialisationen, där mån traditionellt fostras "sexuellt aktivare" att vara än kvinnor. Men det kan också ha att göra med att kvinnor lägger större vikt vid icke genitala aktiviteter, dvs de definierar sexualitet och framför allt intimitet med ett bredare register än vad männen gör. Andra har pekat på vilka svårigheter lesbiska par kan ha när det gäller att överskrida det som uppfattas som ett "korrekt" sätt att ha Det finns så många sex. föreställningar om kvinnlig sexualitet och hur den bör genomföras i ett lesbiskt förhållande att det kan försvåra initieringen och genomförandet av sexualiteten Nichols 1990.

2.7.3 Lesbisk sexualitet

Vissa studier har presenterat den lesbiska sexualiteten som "problemfri", eftersom den inte påverkas av den manliga. Andra, exempelvis som Nichols 1990 har presenterat en mer sammansatt bild. Toder 1978 anser att "denna attityd, att alla lesbiska har ett fantastiskt sexualliv hela tiden, är en av de mer populära och destruktiva finns i den lesmyter som biska världen". Nichols 1990 menar att lesbiskas lägre sexuella frekvens i långa förhållanden har mer att göra med de lesbiska kvinnornas status som kvinnor än att de är homosexuella. Nichols har i flera arbeten fört långt gående resonemang om orsakerna till att de lesbiska kvinnornas sexualitet skiljer sig från andra gmpper. Hon att kvinnor, till skillnad menar mot män, fostras till att hålla tillbaka sin sexualitet och att den enbart tillåts inom kärleksförhållanden. Kvinnors lust misstänkliggörs både av omvärlden och av kvinnor själva. Det har dessutom, inte minst inom den feministiska rörelsen, vuxit fram regler för under vilka förhållanden och på vilket sätt sex kan tillåtas. Ensamstående lesbiska har mindre ofta och färre olika än sex partner vad homosexuella män har Bell Weinberg 1978; Jay Young, 1979. De stora skillnaderna, påpekade Bell Weinberg, går inte mellan homooch heterosexuella utan mellan mån och kvinnor. Homosexuella män har utvecklat en sexuell "utlevelse" inte inkluderar kvinnornas "dämsom mer pande" inverkan. Dessa mönster har delvis, bara delvis, förändrats men av aids.

Samtidigt har det visat sig att lesbiska kvinnor redovisar större en tillfredsställelse med sexualiteten än heterosexuella kvinnor Coleman, Hoon Hoon 1983; Master Johnson 1979. Master Johnsson anser att det kan ha att göra med att de sexuella tekniker, lesbiska ofta som använder, skiljer sig från de som förekommer i heterosexuella förhållanden. Den lesbiska sexualiteten är mindre genital och orgasmfokuserad samt mindre fokuserad på vaginal penetration. Den lesbiska sexualtekniken är, förståeligt nog, mer ägnad att tillfredsställa kvinnors behov och önskemål, jämfört med den i heterosexuella relationer. Kvinnor som lever i lesbiska parrelationer redovisar också färre sexuella problem än vad kvinnor i heterosexuella relationer gör.

2.8¶Betydelsen av jämställdhet i homosexuella

förhållanden

Makt i förhållanden handlar om en persons möjligheter att igenom sin vilja genom att påverka den andra Forskningen på detta område personen. har studerat homosexuella förhållanden med avseende på maktbalans i relationerna och de specifika medel parterna har till förfogande för som att påverka sin partner och utöva makt. De homosexuella par som upplever sin relation jämställd är som mer tillfredsställda än de par som inte upplever sin relation så Harry 1984; Kurdek Schmitt l986a; Peplau et al., 1982. Samtidigt visar forskningen mycket litet samband när det gäller olikheter i ålder, utbildning, yrke, rastillhörighet och tillfredsställelse osv i relationen när det gäller homosexuella Kurdek Schmitt l986a; par 1987; Peplau et. 1983, Peplau 1986. Det förefaller viktigare med vara samstämrnighet t ex när det gäller någorlunda likartade uppfattningar i olika frågor, än att man är lika när det gäller demografiska karakterismer tika Kurdek Schmitt 1987; Peplau et al., 1982. Allmänt, Harry menar 1982, utmärks de "modema" homosexuella att försöker paren av man uppnå en relativt stor sarnstämmighet när det gäller sådana faktorer som jämlikhet makt och ålder. De flesta lesbiska och bögar värderar jämställdhet i sina förhållanden högt. Peplau Cochran 1980 visade till exempel att både lesbiska, bögar, heterosexuella män och heterosexuella kvinnor värderade jämställdhet när det gäller inflytande och makt i sina relationer högt, men att kvinnorna oavsett om de var lesbiska eller heterosexuella, värderade denna aspekt av sitt samliv högre än männen. 92 procent de undersökta av homosexuella männen och 97 de undersökta lesbiska kvinnorna procent av ansåg, när studien gjordes, att deras förhållande bör "exakt lika" vara ur makthänseende. Det betyder inte att lika många också ansåg att deras förhållanden levde upp till denna målsättning. 59 procent av de lesbiska intervjupersonerna, 39 procent av de homosexuella männen, 48 de heterosexuella procent av

kvinnorna och 40 procent av de heterosexuella männen rapporterade att deras relationer var "exakt jämställda" när det gällde inflytande och makt.

Lynch Reillys 1990 fann att 90 procent av de lesbiska paren ansåg att partnema skulle ha lika mycket att säga till om i relationen. När det gällde deras uppfattningar om den aktuella maktdelningen i relationen uppgav 45 procent av paren att båda partnema hade lika mycket att säga till om, medan 55 procent av paren upplevde att det fanns en obalans i maktfördelningen i relationen. I den senare gruppen förekom det att båda hade samma uppfattning när det gällde vem som hade mest att säga till om, men det förekom också att de var oeniga om den saken.

Peplau et 1982 har också undersökt den allmänna tillfredsställelsen i lesbiska relationer. Känslan av tillfredsställelse hade mer att göra med vilken typ av relation man hade, än med individuella egenskaper/brister hos de inblandade.

Studier visar att lesbiska relationer har gjort det möjligt för många kvinnor att kombinera en hög grad av autonomi och känslomässigt engagemang, vilket många kvinnor önskar Peplau et 1978. Likaså förefaller lesbiska förhållanden på många sätt vara mer jämställda än heterosexuella förhållanden, när det gäller inflytande och makt i relationen Blumstein Schwartz 1983; Brooks 1981; Caldwell Peplau 1984; Tanner 1978.

Även andra studier har visat att lesbiska parförhållanden oftast utmärks

större jämställdhet när det gäller beslutsfattande och delad ekonomi av en Lynch Reilly 1985/86. De olikheter som kunde noteras mellan paren kunde inte förklaras utifrån olikheter i ålder, inkomst, utbildning, yrke, ekonomiska tillgångar, eller antal år som man levt tillsammans.

Detta betyder emellertid inte att det inte finns problem även i lesbiska förhållanden när det gäller inflytande och makt. Sådana faktorer som homofobi, sexism, könsrollssocialisation, myter om lesbisk sexualitet, ideologiska skillnader inom den lesbiska gruppen osv påverkar de lesbiska förhållandena Brown 1986; Califia 1980; Loulan 1984; Mendola 1980; Moses Hawkins, 1982; Riddle Sang 1978; Toder 1978; Ohnstad 1985.

2.8.1 Social exchange-teorier och homosexuella relationer

Det är vanligtvis den partner som har de största resurserna, dvs pengar, utbildning och status, som också har störst makt i förhållandet sk social exchange-teorier. Flera studier har försökt att testa dessa teorier på olika typer av förhållanden.

Harry DeVall 1978 studerade 243 homosexuella män från Detroit. Ungefär 60 procent sa att beslutsfattandet i deras förhållanden delades lika. 24 procent att de personligen hade mer inflytande jämfört med

sa motparten och 15 procent angav att den andra partnern hade mer att säga till Man undersökte också betydelsen av sådana faktorer som pengar

om. som en resurs och farm att den partner som hade en relativt större tillgång till pengar också hade mer att säga till om i förhållandet.

I en senare studie fann Harry 1984 att mer än 65 procent de män

av som levde i ett förhållande vid undersökningstillfället saatt beslutsfattandet var lika. Maktfördelning hörde samman med skillnader i inkomster,

men också ålder; män som hade en högre inkomst och äldre hade i

var allmänhet mer att säga till om. Samma resultat har också Blumstein Schwartz 1983 kommit fram till. De betonade speciellt inkomsten

som den viktigaste faktorn när det gällde vem som hade mest att säga till

om i ett förhållande. Detta gällde i alla typer av förhållanden, utom i lesbiska förhållanden.

Manliga homosexuella par hade svårast att komma till rätta med olikheter i inkomst. För män är yrke och inkomst ofta viktigt både när det gäller självidentiñering och när det gäller vilken makt man har i

en relation. I heterosexuella relationer balanserades ojämlikhet på detta område av den gemensamma uppfattningen att mannen har ansvar för att ekonomiskt ta hand om sin familj. Men i manliga homosexuella relationer finns inget sådant uttalat ansvar, vilket gör att de flesta homosexuella män känner sig otillfredsställdai sin relation om en av partnema har ett större ekonomiskt utrymme än den andre.

Samma dilemma fann man när det gällde yrke och karriär. Homosexuella män som levde i parförhållande hade svårast att acceptera sina partners karriärutveckling, om den var "bättre" eller snabbare än den egna. Många homosexuella män upplevde det också extra svårt att

som vara tävlande på arbetet och samtidigt omtänksam hemma. Någorlunda samma utbildning är alltså viktigare för tillfredsställelse i relationen för manliga homosexuella par jämfört med exempelvis lesbiska kvinnor.

McWirhter Mattison 1984 bekräftade denna bild. De gjorde en djupintervjustudie med manliga homosexuella par som levt tillsammans under en lång tid medellängden för paren var 8 år. En av förutsättningarna för en långvarig relation var att paren var någorlunda lika när det gällde både ekonomi, utbildning och sexuella förväntningar.

Lynch Reillys studier gav inte stöd för hypoteserna om att lesbiska par som är lika när det gäller makt och inflytande också är lika när det gäller sådana faktorer som ålder, inkomst, utbildning och ekonomiska tillgångar, liksom motsatsen att de par som upplevde olikheter i maktfördelning också skulle vara olika på andra områden, som ålder och inkomst. Slutsatsen från Lynch och Reillys studie blir alltså att maktdelning i lesbiska förhållanden inte på samma sätt kan förklaras med hjälp

av faktorer som ålder, inkomst, utbildning osv.

Blumstein Schwartz 1983 menar att det är män som traditionellt har lärt sig, genom sin roll framför allt på arbetsmarknaden, att pengar är det samma som makt och som för med sig dessa erfarenheter till hemmet. De farm att detta samband, pengar makt, inte alls var lika adekvat i lesbiska förhållanden. Blumstein Schwartz 1983 drog slutsatsen av sina studier att lesbiska par, till skillnad från exempelvis heterosexuella

par, inte använder sig av inkomstskillnader när det gällde att etablera dominans i sina relationer.

2.8.2 Andra faktorer av betydelse för maktbalansen i

homosexuella relationer

"Principen om minsta intresse" i relationen har också betydelse för maktbalansen. Det betyder att mer beroende en av partnema är, mer "intresse" personen har av förhållandet, desto mindre makt tenderar personen att ha.

Caldwell Peplau 1984 ansåg sig få stöd för den teorin när det gäller lesbiska förhållanden. Bland de kvinnor som menade att båda partnema var lika mycket engagerade i förhållandet rapporterade 72 procent lika mycket inflytande. Bland de kvinnor som rapporterade ett ojämlikt engagemang rapporterade 82 procent att den minst engagerade partnern hade mest inflytande.

Blumstein och Schwartz 1983 ansåg att just maktobalans var ett av de viktigaste skälen till att de lesbiska och manliga homosexuella förhållandena upplöstes, medan denna faktor inte hade samma effekt vad det gäller gifta heterosexuella par.

En del studier har försökt identifiera de speciella strategier som används inom lesbiska respektive manliga homosexuella par för att påverka sin partner. Falbo Peplau 1980 fann inga skillnader mellan heterosexuella och homosexuella par i detta avseende. Kön spelade en roll, men bara i heterosexuella förhållanden. Heterosexuella kvinnor hade en större benägenhet att dra sig tillbaka eller att visa negativa känslor, medan heterosexuella mäns strategier mera präglades av förhandlingar och resonerande. När det gällde homosexuella par skilde sig inte kvinnor och män samma sätt utan strategiema var relativt lika.

2.9¶Bristen samhälligt och institutionaliserat

på

erkännande

Homosexuella par har inte, som sina heterosexuella motsvarigheter, någon möjlighet att sanktionera sina relationer, till exempel genom giftemiål. Därför, menar Berger 1990 har en sådan sak som att "flytta ihop" en speciellt viktig symbolisk betydelse för många homosexuella. Trots att över hälften av alla homosexuella par väljer att inte flytta ihop, så kan just detta för många andra vara en viktig symbolhandling. En del forskare har pekat på att många kastar sig in i relationer, av just denna anledning, utan att riktigt tänka igenom om man passar ihop McWirther

Mattison 1984.

En fjärdedel av paren i Bergers 1990 studie flyttade ihop redan inom en månad. Medelvärdet för tiden mellan det att man först träffades till det att man flyttade ihop var i Bergers studie 4 månader. Berger menar att detta kan vara en av förklaringama till att en stor del av de manliga homosexuella relationerna snabbt tar slut.

2.9. 1 Ceremonier

Berger fann också att en del par försökte markera inför omgivningen att en relation etablerats med hjälp av speciella ceremonier. Drygt tio procent angav att de hade haft någon form av ceremoni för att markera sin relation. Denna form av ceremonier kommer troligen att öka, menar Berger, i takt med att exempelvis kristna homosexuella grupper ökar.

2.9.2 Vad använder man för begrepp

Frånvaron av sociala normer för homosexuella relationer påverkar också de begrepp som paren och andra använder för att beskriva parrelationen. I USA betecknar de flesta homosexuella par varandra som "lovers". I Bergers studie av manliga homosexuella par Berger 1990 använde 62 procent av paren denna terminologi. Ungefär 22 procent använde beteckningen "partner" och cirka 16 procent använde beteckningar som "boyfriend" eller bara "friend".

Svenska motsvarigheter skulle vara "pojkvän", "sambo", "vän", "partner", men det finns inga studier som klargör vad som är vanligast förekommande.

2.9.3 Konflikter med familjemedlemmar

Flera studier har pekat att bristen på stöd från familjemedlemmar är en viktig stressfaktor för de homosexuella paren Silverstein 1977. Men i Bergers studie l990a visade det sig att de flesta föräldrar och släktingar faktiskt kunde klassas som stödjande. I några fall förekom det dock att familjerna var väldigt avståndstagande och i några fall att de inte kände till förhållandet. Konfliktema handlade ofta om dubbla lojaliteter mellan å ena sidan förhållandet och å andra sidan familjen. Att dölja sitt förhållande för familjen kan i sig innebära en stor stressfaktor.

En del studier har försökt bedöma vilka reaktioner den, vanligtvis heterosexuella, närmaste omgivningen ger den homosexuella relationen. Utifrån partnemas egna uppskattningar angav 68 procent i Bergers studie l990a att släktingarna reagerade positivt och vänligt, 17 procent angav att släktingarna inte visste om parets existens, 7 procent angav att släktingarna var toleranta, även om de inte stödde det hela och 7 procent angav att släktingarna misstyckte eller var negativa till relationen.

2.9.4 Reaktionen från andra homosexuella vänner

Berger 1990 rapporterar att det inte alltid är så att andra homosexuella värmer helt ställer upp relationen. Ett sätt att "behålla" positiva karnratrelationer kan vara att välja värmer som själva lever i relationer. 71 procent av intervjupersonerna angav att de flesta av parets vänner också levde i ett parförhållande.

2.9.5 Juridiska konsekvenser

Även det, bortsett från regleringen i "homosexlagen", inte finns några

om juridiska konsekvenser för homosexuella par som lever tillsammans, försöker ändå många att själva ombesörja en mer omfattande juridisk reglering av sitt förhållande.

I Bergers studie 1990a av manliga homosexuella par, angav ungefär hälften att de hade gjort upp ett testamente, men bara några få, 14 procent, angav att de hade gjort upp ett "sambo"- eller "relations"-avtal.

2.10¶Aids relationer bland

påverkan på

homosexuella män

Flera studier pekar förändringar gentemot mer traditionella moralattityder bland homosexuella män som en effekt av aids.

Detta har också varit ett av syftena uttalat eller inte med den

- officiella hiv-förebyggande informationen i de flesta länder.

Flera forskare har dock ifrågasatt detta förenklade samband. Det finns också ett motstånd mot att ensidigt inordnas i heterosexuella nomtmönster, menar exempelvis Kyle 1989. Det främsta uttrycket för det är de stora informationsinsatser som de homosexuella organisationerna själva genomfört för att informera om säkrare sex.

Cohen 1991 visar att beteendeförändringar i form av minskat antal partner och en övergång till säkrare sex-former bland män som har sex med män, påbörjades redan mycket tidigt i epidemin. De mest drastiska nedgångarna när det gäller årligt antal anmälda fall av hiv-infektion bland homo- och bisexuella män sker redan mellan 1982 och 1985 San Francisco, 1984-1985 London och 1985-1987 Amsterdam. Det visar bl a vilken stor betydelse som de homosexuella organisationerna och aidshjälps-organisationema hade redan från början i epidemin, när de flesta regeringar ännu så länge inte ens hade påbörjat sin informationsverksamhet, menar Cohen.

En bidragande orsak till att homo- och bisexuella män har anammat säkrare sex-regler är en stark identitet och möjligheter till gemenskap inom den homosexuella "världen", menar Cohen. Men när det gäller att förklara orsakerna till fortsatt osäker sex, blir bilden mycket mer sammansatt. De män som av olika skäl inte har tillgång till den homosexuella "världen", har svårare att anamma säkrare sex, menar till exempel Pollak 1989. Prieur 1989 visar att det finns många symboliska hinder för säkrare sex, till exempel det emotionella värde man lägger in i att "ge sin partner någonting" i en sexuell relation. För många kan exempelvis kondomer, speciellt i fastare förhållanden, upplevas som ett konstlat hinder för sådan intimitet och kärlek. Kondomerna blir så att säga snarare en metafor för aids än ett skydd mot Jones 1992.

Berger 1990b pekar att parrelationer visserligen innebär färre antal partner, vilket i sig kan minska risken att träffa en sexualpartner som

är smittad, men att det också i allmänhet innebär mer osäker sex. Nästan 70 procent av männen i Bergers studie som hade ett förhållande till en annan man, sa att de aldrig använde kondom, 4 procent använde kondom ibland. Dessa låga siffror när det gäller säkrare sex inom fasta relationer är oroande för det hiv-preventiva arbetet. Flera av paren kan ha försökt att "försäkra sig" att inte någon av partnema är hiv-smittade genom att ta ett hiv-test. Problemet är dock att hiv-testet inte kan tas som en intäkt för att en person inte är smittad eftersom det kan ta mellan 6 och 36 månader mellan smittotillfälle och att antikroppar utvecklas.

Men Berger menar att det nog snarare är så att många par har den uppfattningen att detta att leva i ett fast förhållande i sig skyddar mot infektion och hiv-virus. Paren har många gånger svårt att förstå hur inkubationstider, tid för utveckling av antikroppar osv fungerar Morgan

Curran 1986.

Cohen 1991 pekar att längre ett förhållande varar desto mer angeläget kanske det känns att uttrycka intimitet och kärlek i förhållandet och desto troligare är det att även om förhållandet startade med säkrare sex, så kommer man att övergå till osäker sex.

Monogarni har varit något av det mest kontroversiella ämnena inom manliga homosexuella relationer. Om man ser till studier som genomfördes före aids, dvs före mitten 80-talet, så kan man säga med ganska stor säkerhet att monogami eller sexuell "trohet" åtminstone inte var

- den viktigaste normen i manliga homosexuella relationer Bell Weinberg 1978; Jay Young 1979; Saghir Robins 1973.

Andra studier visade att många manliga homosexuella par började sina relationer med "trohet", men rörde sig mot mer "öppna relationer" längre relationen varade Harry 1984; McWirther Mattison 1984; Saghir

Robins 1973. Harry 1984 gick så långt att han menade att just sexuell "öppenhet" var något av kännnemärket för manliga homosexuella relationer och som gjorde att många av dem varade så länge som de gjorde.

Aids kom på många sätt att påverka denna bild. De flesta studier har visat att homosexuella män har ändrat sina sexuella vanor i och med aids. Dels har man i allmänhet skurit ner på antalet sexuella partner och dels har man i stor utsträckning övergått till säkrare sex-tekniker Bradford 1986; Feldman 1985; Kayal 1986; McKusick Coates Horstman 1985; McKusick Horstman Coates 1985; McKusick et al. 1985.

McKusick et al. 1985 visade att män som redan levde i parförhållanden hade en större benägenhet att minska på sina sexuella relationer utanför förhållandet än homosexuella män som inte levde i förhållanden. Det är osäkert vilken effekt detta haft smittspridningen av hiv, eftersom andra studier har visat mycket litet samband mellan antalet sexuella partner och hiv-smitta.

Har aids inneburit ett ännu större intresse för att leva i fasta och monogama relationer bland homosexuella män än vad som kunde redovisas före aids Berger 1990b har försökt besvara den frågan. Han farm att av de 83 homosexuella manliga par han undersökte ansåg över 96 procent att de var monogama. Undersökningen genomfördes 1987, då debatten och rädslan för aids var mycket stor. Berger menar att denna siffra skiljer sig

mycket från tidigare undersökningar som gjordes före aids och visade

som på mycket större frekvens av sk öppna relationer exempelvis Moses Hawkins 1982. En anledning till att Berger fick en så hög siffra är

nog också att urvalet i hans studie är gjord på medlemmar i förening för

en homosexuella par. De män, som tagit steget att gå med i sådan före-

en ning, var med all sannolikhet också mer relations-orienterade och kanske också mer traditionella när det gäller sina sexuella mönster.

Intresset för att leva i parrelationer bland homosexuella män har alltså ökad genom hotet från aids, men det är mycket tveksamt om man ska använda den smittförebyggande effekten i argumentationen för ett lagstiftat partnerskap mellan homosexuella. Den främsta anledningen till detta är att parförhållanden inte självklart innebär ett mer riskfritt sexualliv. Vissa studier pekar, som vi sett, snarare på motsatsen.

2.11¶Rädslan för homosexuella relationer bland

allmänheten

Det finns fortfarande en stor rädsla bland allmänheten för homosexuella relationer och för att de ska ges "för stor" legitimitet från samhällets sida. West 1988 menar att detta beror på att många fortfarande tror att sådana relationer är skadliga för "samhället", för "ungdomen" osv.

Testa, Kinder, Ironson 1987 har studerat hur förväntningarna hos allmänheten är heterosexuella, respektive homosexuella relationer och förhållanden. I allmänhet uppfattade man de homosexuella relationerna som mindre "kärleksfulla" än de heterosexuella. Man trodde också i allmänhet att homosexuella par kände mindre tillfredsställelse med sina relationer än vad heterosexuella par gjorde.

I detta sammanhang ska nämnas den mycket omfattande forskning som gjorts om s k homofobi, dvs en "avvikande" rädsla och hat mot homosexuella. Det mesta av denna forskning finns sammanfattad i De Cecco ed. 1985: Homophobia in the American Society.

2.12¶Bristen stöd för

på psykologiskt

homosexuella par

Flera psykologiskt inriktade forskare har påpekat att det inte finns någon beredskap utanför de homosexuella organisationerna för psykologiskt stöd och rådgivning till homosexuella par, samma sätt som det finns för heterosexuella par Gartrell 1984.

En annan gren av denna forskning har intresserat sig för vilken beredskap samhället har för att stödja de kvarlevande i en homosexuell relation vid dödsfall. Detta har blivit ett mycket akut problem i samband med den pågående aids-epidemin. Oftast koncentrerar sig de stödjande instansema de närmaste familjemedlemmama, utan att förstå möjligheten

att det också kan ha funnits en relation till någon av samma kön. Inte bara samhällets olika stödjande institutioner har svårt att ställa upp med relevant stöd, utan också andra institutioner som kyrkan osv har svårt att erbjuda någon relevant hjälp Doka 1987.

3 slutsatser

Sammanfattning,

Även forskningen homosexuella parrelationer är relativt finns

om om ny, det vissa kunskaper från den som är viktiga för kommitténs fortsatta arbete. Homosexuella förhållanden är, liksom för övrigt heterosexuella, mycket olika. Det finns en bredd och en mångsidighet i relationerna som måste beaktas, men i stort kan vi säga att homosexuella parförhållanden inte är speciellt olika heterosexuella förhållanden. De homosexuella paren redovisar ungefär samma positiva upplevelser och problem som de heterosexuella. Den viktigaste faktorn som särskiljer olika typer av parrelationer är snarare kön. Så skiljer sig till exempel lesbiska par mer från manliga homosexuella par än från heterosexuella.

Det är viktigt att betona att de flesta homosexuella vill leva i parförhâllanden. Grovt räknat gör också hälften redan det, lesbiska kvinnor i högre grad än homosexuella män. Dessa par redovisar att deras förhållanden betyder mycket för dem, de anser i allmänhet att förhållandet har god kvalitet, både när det gäller mer emotionella faktorer och när det gäller sexuallivet. På några punkter skiljer sig homosexuella par från heterosexuella. Medan heterosexuella lägger större vikt vid socioekonomiska faktorer och yrke när det gäller att välja partner, betyder inte dessa faktorer lika mycket i homosexuella relationer.

Även homosexuella par betonar att det är viktigt att symboliskt kunna "offentliggöra" sin relation, många ordnar någon form av ceremoni, trots att det ännu inte finns något av samhället sanktionerat "äktenskap".

De flesta homosexuella par stämmer ganska väl in i de farniljemönster som existerar i det västerländska samhället, dvs den "borgerliga" kämfamiljen.

Det finns ingenting i forskningen kring homosexuella par, som på något sätt skulle motsäga ett förslag om en lagstiftad möjlighet till registrerat partnerskap. Tvärtom skulle detta utan tvivel betyda mycket för många som idag lever i parförhållanden eller som kommer att göra det i framtiden.

7 7Tr ,.%-

Izaajaajuia 8

çgnêmasüngrgxuxsâ á

mi .ga :vinster: nä tanoizáziñisq iâT$Ux320Jnäd um ;xsgâzaêâxáewvát:nu :m: amarvn zrxäsaimmozi m agåxr-âivn: .rrsoa ma: :m: wqsxvuux saziv :eb ,KüâäiâjfüsâizüfälâiiIghvö nä mcazáxl .15 naiansllñdäül siåauxaaczmolri .5131113 mm: snwasmissisz:å zsxigibiaggxxáxi:nr: :30 bbmd m: 221x017JnG .siiáo :aisxgm nabmsüiazhöhsq sålaazxsaomod m: egna iv rm nns: i 513112,zaxxssd 33mm: mass; aiåauxazømød 3G ,nabsusêsårhiii sliøuxaeowsxszi sáalo vüaiaoqe rä :mä 9b :noe maldmq :bo xaalavalqqu svisizoq mama :magen: maivobsu m wrgwg:sumo xeüiziazäa IHVJSÃKTstarsgitøiiv :vad .siiczuxsatruaxvd 23m m; sxaidztsi vieqmsxa 5151-312tailixa §2 .uüøl 31mm: u mnnimlmmq

.zzüauxsamarsá rast nä zsq sålsøuxsaorzxad532mm nåt -Eêømâmq i avs am.-siiøuxsmmnd .email 913ns axx-amdns :gixáfø 1%ret 373611i 101mm sylaidaa ,Jah nsbsn mañiñd 520430låg isnxááwrzotrê .animal uabnsüfirixöâ antar: m; mzáuobcn mg saa-JG .zzâimsliauxszomod nä 531g img usd iabmsêiårâaö m: Iarüxiâmüs 2 wtrzrm 9b .rn-ab xöä zsiajm "aabyjmi xeäiäg 15h mändar.: 1330133 slianomnz-s mn xsåfñg vsb itä abåd ,üaiiiáøfá -xaacnswd náfl Isq siiassxaaomod gta malin xxmlnuq sugs-Ez: .saviåisuxszM aäaimonoalsaiaoa hiv :z-Iiv :emma Iagggñl siåáumanxaiad nshsM .siiøu smb mm aabyisd ,Iarmsq sijiáv m: :antag :ab 11år:aim :iom 73101153

.isnoixslox nllwxaâomod s 331mm: sam 131mm annual nlaiiodmxga zgixzüv :é :ab wnøwd silsuxsemicá navÄ

ns m; mg um: ,mammas vs mm :regim :sumo agnåm .noixsm nia "szöggiuxrzfno"

Fqazlamnlñ" :ázsnominna :summa w; 103m: asmñ små mmä :ab ns mzuömøijixmä ab i ni Iiâv sølanagasmmäv; m; snauxaeomod sms ed "sgihagwod" nab :vb ,xallñxlmza siaämixêw-azeeävvsb i umzaiyø mosa

.nsijimslxrxäx

mysa mos: .mq sibuxozomod gnin usggninalaxo i gnimsgxri annñ 190 Iaxømaigsz få: Jsdgiliöan bsñmgsi aa :nu 33mm ne 5332:0511:Elmia :ma sgnsâm 13531333x5111sbyssd lsviv: man: smb elina monâv .qmlaftsmmçg i :ab 516g na :mimmi maa :om: rsabnaâirâxiüöimq i xa-xsi gsbi maa

.mbimmft

L

Litteratur

Ambjömsson, Ronny 1988: Den skötsamme arbetaren, Carlssons.

Andersson, Lena 1986: "Homosexualitet kan bero på incest", Dagens Nyheter, 20 februari.

Ariés, Philippe 1962: Centuries of Childhood Social History of

- Family Life, Knopf, New York. På svenska: 1982: Bamdomens historia, Gidlunds.

Asplund, Johan 1987: Det sociala livets elementära former, Korpen.

Bahr, James, M.; Weeks, Gerald R 1989: "Sexual Functioning in a Nonclinical Sample of Male Couples", American Journal of Family Therapy; 17, summer, 110-127.

Balwin, John D 1986: George Herbert Mead, A Unifying Theory for Sociology, Masters of Social Theory no Sage Publ 1986.

Bech, Henning 1989: Mellem Maend, Tideme Skifter.

Bell, Alan P och Weinberg, Martin, S 1979: Homosexualities. A Study of Diversity Among Men and Women. Mitchell Beazley, London.

Berger, Brigitte; Berger, Peter 1983: The War over the Family, Penguin Books.

Berg Cross, Linda 1988: "Lesbians, Family Process and Individuation", Journal of College Student Psvchotheranv; 1988, 97-112.

Berger, Raymond, M. 1990a: "Passingz Impact on the Quality of Same-Sex Couple Relationships", in Social-Work; 1990, 35, July, 328-332.

Berger, Raymond, M. 1990b: "Men Together: Understanding the Gay Copu1e", Journal of Homosexuality, 19, pp 31-49.

Berger, Raymond, M. 19900: "Impact on the Quality of Same-Sex Couple Relationships", Social Work, 35, July, pp 328-332.

Bjurström, Erling; Henriksson, Benny: 1988: Heterosexualiseringen av hiv/aids-diskursen, Sociologisk forskning, 2-3, pp 29-45.

Blumer, Herbert 1969: Symbolic Interactionism. Perspective and Method, University of California Press.

Blumstein, P. Schwartz, P. 1983: American Couples. Money, work, sex, William Morrow, N Y.

Borelius, Ulf; Nordin, Kerstin 1991: Sex för pengar på mäns vis. Om homosexuell mansprostitution i Göteborg, Meddelanden från Göteborgs stad centrum, Cityenheten, 1991:1, Lägesrapport från projektgruppen hs mansprostitution.

Boswell, John 1980: Chrisitianity, Social tolerance and Homosexuality, University of Chicago Press.

Bradford, J .B. 1986: Reactions of Gay Men to AIDS: A Survey of Self-Reported Change, Doctoral disseration, Virginia Commonwelth University.

Brooks, V.R. 1981: Minority Stress and Lesbian Women, D C Health, Lexington, MA

Bronski, Michael: Culture Clash, The Making of Gay Sensibility, South End Press 1984.

Brown, L.S. 1986: "Confronting Intemalized Oppression in Sex Therapy with Lesbians", Journal of Homosexuality, 12, 3/4, pp 99-107.

Burg, B R 1983: Sodomy and the Perception of Evil, English Sea Rovers in the Seventeenth-Century Carribean, N Y University Press.

Butler, Becky ed. 1990: Ceremonies of the Heart. Celebrating Lesbian Unions, The Seal Press.

Caplan, Pat red 1987: The Cultural Construction of Sexuality. Tavistock, London.

Califia, P. 1980: Sapphistry, Naiad Press, Tallahassee, FL.

Cardell, M.; Finn, Marereck, 1981: "Sex-role Identity, Sexrole behavior and satisfaction in Heterosexual, Lesbian, and Gay Male Couples", Psychology of Women Ouarterly, pp 488-494.

Caldwell, M.A. Peplau, L.A. 1984: "The Balance of Power in Lesbian Relationships", Sex Roles, 10, pp 587-600.

Coleman, E.; Hoon, P. Hoon, E. 1983: "Arousability and Sexual satisfaction in Lesbian and Heterosexual Women", Journal of Homosexuamy, 19, 58-73.

Cotton, Wayne, L. 1975: "Social and Sexual Relationships of Lesbians", Journal of Sex Research; 1975, 11, May, 139-148.

Cullberg, Johan 1984: Dynamisk psykiatri i teori och praktik,

- Natur och Kultur.

Dailey, Dennis 1979: "Adjustment of Heterosexual and Homosexual Couples in Pairing Relationships: An Exploratory Study", Journal of Sex Research; 1979, 15, May, 143-157.

Davidson, G.C. 1982: "Politics, Ethics and Therapy for Homosexuality", in: Paul, W; Weinrich, J.D.; Gonsiorek, J.C.; Hotvedt, M.E. eds.: Homosexuality: Social, Psychological, and Bilogical Issues, Sage, Beverly Hills, CA.

Davis, M. Kennedy, E. L. 1986: "Oral History and the Study of Sexuality in the Lesbian Community: Buffalo, New York, 1940-1960", Feminist Studies, 12, pp 7-26.

de Beauvoir, Simone 1949, 1973: Det andra könet, Geber, Stockholm.

De Cecco, P. Shively, M. G. 1984: "From Sexual Identity to Sexual Relationships. A Contextual Shift", Journal of Homosexuality, 2/3, 1-26.

De Cecco, John P. ed. 1985: Homophobia in American Society: Bashers, Baiters Bigots

DEmilio, John 1983: Sexual Politics, Sexual Communities, The Making of a Homosexual Minority in the United States 1940-1970, The University of Chicago Press.

DEmilio, John och Freedman, Estelle B 1988: Intimate Matters. A History of Sexuality in America. Harper Row, New York.

Doka, Kenneth, 1987: "Silent Sorrow: Grief and the Loss of significant Others", Death Studies; 1987, 11, 455-469.

Dollimore, Jonathan 1991: Sexual Dissidence. Augustine to Wilde, Freud to Foucault, Clarendon Press, Oxford.

Donzelot, 1979: The Policing of Families, Panthenon Books, New York.

Duberman, Martin; Vicinus, Martha; Chauncey, George 1990: Hidden from History. Reclaiming the Gay Lesbian Past. The Meridian Books.

Duffy, M. Rusbult, C. E. 1986: "satisfaction and Committment in Homosexual and Heterosexual Relationships", Journal of Homosexuality, 12, pp 1-24.

Elias, Nobert 1936: The Civilizing Process, Supra.

Evans Arthur 1978: Witchcraft and the Gay Counterculture, Fag Rag Books.

Faderman, Lilian 1981: Surpassing the Love of Men, William Morrow, New York.

Fadennan, Lilian 1984: "The "new gay" lesbians", Journal of Homosexuality, 3/4, 85-95.

Falbo, T. Peplau, L.A. 1980: "Power Strategies in Intimate Relationships", Jornal of Personality and Social Psychology, 38, pp 618-628.

Falco, Kristine, L. 1991: Psychoterapy with Lesbian Clients. Theory into Practice, Brunner/Mazel, NY.

Feldman, D.A. 1985: Altering Sexual Behavioir for Disease Prevention, paper presented at the 1985 Annual Meeting of the Rural Social Society, New York, NY.

Forssman, L., Paas, M. 1976: "De få vara tacksamma att vi ge dem arbete".

Fout, John C. 1992: "Sexual Politics in Wilhelmine Germany: The Male Gender Crisis, Moral Purity and Homophobia", Journal of the Histog of Sexuality, Jan 1992, pp 388-421. The University of Chicago Press.

Frykman, J., Löfgren, O. 1979: Den kultiverade människan, Liber.

Foucault, Michel 1980a: Sexualitetens historia Viljan att veta. Gidlunds, Stockholm.

Foucault, Michel 1986: Sexualitetens historia 2. Njutningarnas bruk. Gidlunds, Stockholm.

Foucault, Michel 1987: Sexualitetens historia 3. Omsorgen om sig. Gidlunds, Stockholm.

Gagnon, John H och Simon, William 1973: Sexual Conduct. The Social Sources of Human Sexuality. Aldine, Chicago.

Gagnon, John H 1977: Human Sexualities. Scott Foreman, Illinois.

Gagnon, John H och Simon, William 1984: "Sexual Scripts" i Society nr 22/1.

Gartrell, Nanette 1984 "Isues in Psychotherapy with Lesbian Women", Work in Progress; 83-04, 1-12.

Gilmour, R., Duck, S. eds., 1986: The Emerging Field of Personal Relationsships, Lawrence Erlbaum, Hillsdale, NJ.

Green, R. 1978: "Sexual identity of 37 children raised by homosexual or transsexual parents". American Journal of gsychiatgy, 135 6.

Green, R. 1982: "The best interset of the child with lesbian

a mother". Buletin of the AAPL, 10 1.

Green, Richard 1987: The Sissy Boy Syndrome and the Development of Homosexuality.

Greenberg, David F 1988: The Construction of Homosexuality. University of Chicago Press, Chicago.

Halperin, David M 1990: One Hundred Years of Homosexuality. Routledge, London.

Harry, DeVall, W. B. 1978: The Social Organization of Gay Males, Praeger, N Y.

Harry, Joseph 1982: "Decision Making and Age Differences among Gay Male Couples", Journal of Homosexualig; 1982, winter, 9-21.

Harry, Joseph 1983: "Gay Male and Lesbian Relationships", in: Macklin, E. Rubin, R. eds.: Contemporg Farnilies and Alternative Lifestyles: Handbook on Research and Theog, Sage, Beverly Hills,

pp 216-234.

Harry, 1984: Gay Couples, Praeger, New York.

Hays, D., Samuels, A. 1989: "Heterosexual womens perception of their marriges to bisexual or homosexual men". Journal of Homosexuality, 18 l-2.

Hede, Dag 1989: "Sigmund Freud. En ved den homosexuelles vugge", Lambda Nordica, 3/4.

Heger, Heinz; Silverstolpe, Fredrik 1984: Fångarna med rosa triangel. Homosexualitet i Tredje riket, Författarfcârlaget.

Henriksson, Benny 1989: am what I am. My own special creation" i Lambda Nordica nr

Henriksson, Benny 1991: Att skapa sin ungdom. Om det svåra samspelet mellan frihet och kontroll, Glacio Bokförlag, Stockholm.

Henriksson, Benny 1992: Sexuella förhandlingar, etnograñsk studie bland män som har sex med män, RFSL.

Herdt, Gilbert H. 1981: Guardians of the Flutes, Idioms of Masculinity, McGraw-Hill, N.Y.

Herdt, Gilbert H red 1982: Rituals of Manhood. Male Initiation in Papua New Guinea. University of California Press, Berkeley.

Herdt, Gilbert H, 1987: The Sambia: Rituals and Gender in New Guniea, Holt, Rinehart Winston, N.Y.

Herdt, Gilbert H red 1989: Gay and Lesbian Youth. Harrington Park Press, New York.

Hinde, R., A., 1979: Towards Understanding Relatiouships, Academic Press, London.

Hirdman, Yvonne 1989: Att lägga livet till rätta studier i svensk

folkhemspolitik, Carlssons.

Hoeffer, B. 1981: "Childrens acquisition of sex-role behavior in lesbian-mother families", American Journal of Orthopsychiatry, 51 3.

Hocquenhem, G. 1978: Homosexual Desire, Allison Busby, London.

m;

Håkansson, Per Arne 1987: Längtan och livsfonn. Homosexuellas situation i ett heterosexuellt samhälle, doktorsavhandling, Sociologiska institutionen, Lunds Universitet.

Innala, S., Ernulf, K. 1990. Forskning homosexuella föräldrar:

om Hur barnen uppfostras betyder mest. PsykologTidningen, 17.

Jay, K.; Young, A. 1977: The Gay Report: Lesbians and Gay Men Speak out About Sexual Experiences and Life Styles, Summit Books, New York.

Jones, R. W. Bates, E. 1978: "Satisfaction in Male Homosexual Couples", Journal of Homosexuality, pp 217-224.

Jones, J.W. 1992: "Discourses on the AIDS in West Germany", Journal of the History of Sexuagy, pp 439-468.

Katz, Jonathan 1976: Gay American History, Avon Books Kayal, P.M. 1986: Healing Maladaptive Sexual Behavior,

paper presented at the 1986 Convention of the Society for the Study of Social Problems, New York, NY.

Kelley, H. H., 1983: "Love and Commitment", in: Kelley, H. H. et al.: Close Relationships, W. H. Freeman, New York.

Kelley, H. H.; Berscheid, E.; Christensen, A.; Harvey, J h.; Huston, T. L.; Levinger, G.; McClintock, E.; Peplau, L.A. Peterson, D. R. 1983: Close Relationships, W. H. Freeman, New York.

Kollock, P.; Blumstein, P. Schwartz, P. 1985: "Sex and Power in Interaction: Conversational Privileges and Duties", American Sociological Review, 50, pp. 34-46.

Kurdek, L. A. Schrnitt, P. 1986a: "Relationship Quality of Partners in Heterosexual Married, Heterosexual Cohabiting, Gay, and Lesbian Relationships", Journal of Personality and Social Psychology, 51, pp 711-720.

Kurdek, L. A. Schrnitt, P. 1986b: "Relationship Quality of Gay Men in Closed or Open Relationships", Journal of Homosexuality, 12, pp 85-99.

Kurdek, Lawrence A.; Schrnitt, Patrick 1987: "Partner Homogamy in Married, Heterosexual Cohabiting, Gay, and Lesbian Couples", Journal of Sex Research; 1987, 23, May, 212-232.

Kurdek, L.A. Scmitt, J .P. 1988; "Relationship Quality of Gay Men in Closed or Open Relationships", Journal of Homosexuality. refereras i Berger, 1990.

Kyle, Garland Richard 1989: "AIDS and the New Sexual Order", Journal of Sex Research; 1989, 26, May, 276-278.

Lasch, Christopher 1977: Haven in a Heartless World. The Family Besieged, Basic Books.

Lee, John Alan 1988: "Forbidden Colors of Love: Patterns of Gay Love and Gay Liberation", in: De Cecco, John ed.: Gay Relationships, pp 11-32, Harrington Park Press.

Lee, John, Alan 1989: "Invisible Men: Canadas Aging Homosexuals. Can They Be Assimilated into Candas "Liberated" Gay Communities", Cadadian Journal on Aging, Spring,

pp 79-97.

Lewes, Kenneth 1988: The Psychoanalytic Theory of Male Homosexuality, Quartet Books, London, New York. Liljeström, Rita 1990: "Med ankarparet som utkikspunkt", Liljeström, Rita; Kollind, Anna-Karin: Kärleksliv och föräldraskap, Carlssons, Stockholm. Loulan, 1984: Lesbian sex, Spinsters Ink., San Fransisco. Lützen Karin 1986: Hvad hjertet begaerer. Kvinders Kaerlighed til kvinder, Tiderne Skifter. Lützen, Karin 1988: At pröve lykken. 25 Lesbiske Livshistorier, Tiderne skifter. Lynch, Jean M.; Reilly, Mary Ellen 1985-86: "Role Relationships: Lesbian Perspectives", Journal of Homosexuality; 1985-86, 12, winter, 53-69. Lynch, J .M Reilly, M.E. 1990: "Power-Sharing in Lesbian Pannerships", Journal of Homosexuality, 19, pp 1-28. Luker, Kristin 1988: Sex, Social Hygiene and The State: The Double-Edged Sword of Social Reform, paper, Center for the Study of Law and Society, Institution of Sociology, University of California. Martin, D. Lyon, P. 1983: Lesbian Women, Bantam Books, NY. Masters, W.; Johnson, V. 1979: Homosexuality in Perspective, Little Brown, Boston. Mclntosh, Mary 1968: "The Homosexual Role", Social Problems, 16 Fall, 1968, pp 182-192. McKusick, L.; Wiley, J.A.; Coates, T.J.; Stall, R.; Saika, G.; Morin, S.; Charles, K.; Horstman, W.R.; Conant, M.A. 1985: "The AIDS Behavioral Research Project", Public Health Report, 100, pp 622-629. McKusick, L.; Coates, T.J. Horstman, W. 1985: Report from the AIDS Behavioural Research Project: HTLV-HI Transmitting Behavior and Desire for HTLV-III Antibody Testing in San Fransisco Men at Risk for AIDS, prepared for the San Fransisco AIDS Foundation under Contract to the Public Health Department of the City and Country of San Fransisco. McKusick, L. Horstman, W. Coates, T.J. 1985: "AIDS and Sexual Behavior Reported by Gay Men in San Fransisco", American Journal of Public Health, 75, pp 439-495. McKusick, L.; Wiley, J.A.; Coates, T.J.; Stall, R.; Saika, G.; Morin, S.; Charles, K.; Horstman, W. Conant, M.A. 1985: "Reported Changes in Behavioral Research Project", Public Health Reports, 100, pp 622-629. McWirhter, D. P. Mattison, A. M. 1984: The Male Couple, Englewood Cliffs. Mendola, M 1980: The Mendola Report, Crown, New York. Morgan, W.M. Curran, J .W. 1986: "Acquired immunodeñciency syndrome: current and future trends", Public Health Reports, 101, September-October, pp 459-465. Morin, Jack 1981: Anal Pleasure Health, Down There Press. Moses, A.E. Hawkins, R.O. Jr. 1982: Counseling Lesbian Women and Gay Men, MO: C.V. Mosby, St Louis.

Myrdal, Alva; Myrdal, Gunnar 1934: Kris i befolkningsfrågan, Stockholm.

Månsson, Sven-Axel; Hilte, Mats, 1990: Mellan hopp och förtvivlan. En studie om hiv och homosexualitet. Studentlitteratur, Lund.

Nanda, Serena; Francher, Scott 1980: "Culture and Homosexuality: A Comparison of Long Term Gay Male and Lesbian Relationships", Eastern Anthropologist; 1980, 33, Apr-June, 139-152.

Nichols, Margeret 1989: "Lesbisk sexualitet frågor och teorier",

- Lambda Nordica, 3/4, RFSL/Glacio Bokförlag

Nichols, Margeret 1990: "Lesbian Relationships: Sexuality and gender Issues", in: McWirther, David, P.; Sanders, Stephanie, A.; Reinisch, June, Machover: Homosexuality/Heterosexuality, Concepts of Sexual Orientation, The Kinsey Institute Series, Oxford University Press, Oxford.

Ohnstad, Anbjörd 1985: "Osynliga kärleksförhállanden analys

- en av lesbiska parförhállanden", Kvinnovetenskaplig tidskrift, 28-38.

pp

Ortner, Sherry, B.; Whitehead, Harriet 1981: Sexual Meanings. The Cultural Construction of Gender and Sexuality. Cambridge University Press, Cambridge.

Parsson, Talcot; Bales, Robert, et al. 1955: Family, Socialization and Interaction Process, Free Press.

Peiss, Kathy och Simmons, Christina red 1989: Passion Power. Sexuality in History. Temple University Press, Philadelphia.

Peplau, L. A.; Cochran, S,; Rook, K.; Padesky, C. 1978: "Women in Love: Attachment and Autonomy in Lesbian Relationships", Journal of Social Issues, 34, pp 7-27.

Peplau, Lititia, Anne; Cochran, Susan, D. 1980: Sex Differences in Values Concerning Love Relationships, paper presented at the armual meeting of the Americal Psychological Association, Montreal, Canada.

Peplau, Lititia, Anne; Cochran, Susan, D. 1981: "Value Orientations in the Intimate Relatioonsships of Gay Men", Journal of Homosexuality,

pp l-19.

Peplau, Letitia-Anne; Padesky, Christine; Hamilton, Mykol 1982: "satisfaction in Lesbian Relationships", Journal of Homosexuality; 1982,

winter, 23-35.

Peplau, L., A.; Gordon, S. L. 1983 "The Intimate Relationships of Lesbians and Gay Men", in: Allgeier, E. R. McCormick, N. B. eds.: The Changing Boundaries: Gender Roles and Sexual Behavior. Mayñeld, Palo Alto.

Peplau, Lititia, Anne; Cochran, Susan; Mays, V. M. 1986: Satisfaction in the Intimate Relationships of Black Lesbians, paper, Washington.

Peplau, Lititia Anne 1988: "Research on Homosexual Couples: An Overview", in: De Cecco, John: Gay Relationships, Harrington Park Press.

Peplau, Lititia Anne; Cochran, Susan D. 1990: "A Relationship Perspective on Homosexuality", in: McWhirter, David P.; Sanders, Stephanie A.; Reinisch, June Machover: Homosexuality/Heterosexuality.

76 ,

Concepts of Sexual Orientation, The Kinsey Institute Series, Oxford University Press.

Peplau, Letitia Anne 1991: "Lesbian and Gay Relationships", in: Weinrich, James, D.; Gonsiorek, John, C.: Homosexuality. Research Implications for Public Policy, Sage.

Petersson, Stig-Åke 1987: Bara bögförtrycket blomstrade. Samhällets åtgärder mot den s k kriminiella homosexualiteten i Stockholm under l950-talet.

Plummer, Ken red 1981: The Making of the Modern Homosexual. Hutchinson, London.

Plummer, Ken 1982: "Symbolic Interactionism and Sexual Conduct. An Emergent Perspective", in: Brake, M. ed.: Human Sexual Relations, Penguin Books.

Plummer, Ken 1987: Beyond Childhood. Organising "Gayness" in Adult Life. Stencil. International Conference Homosexuality Beyond Disease, Amsterdam, 10-12 December 1987.

Plummer, Ken 1989a: "Unga homosexuella i England" i Lambda Nordica nr

Pollak, M. 1989: AIDS Prevention Activities and Their Impact on Attitudes and Behaviour: The Case of French Homo and Bisexuals, report prepared for WHO/GPA, Geneva.

Prieur, Annick 1988: Kjaerlighed mellom menn i aidsens tid, Pax, Oslo.

Ramsey, J.; Latham, D. lindquist, C. U. 1978: Long Term Same-sex Relationsshios: Correlates of adjustment, paper, American Psychological Association, Toronto, Canada.

Raphael, S. M.; Robinson, M. K. 1980: "The Older Lesbian: Love Relationships and Friendship Patterns", Alternative Lifestyles, pp 207-230.

Reilly M.E. Lynch, J .M. 1986: Power Sharing in Lesbian Partnerships, University of Thode Island, Kingston.

Renzetti, Claire, M 1988: "Violence in Lesbian Relationships: A Preliminary Analysis of Causal Factors", Journal of Interpersonal Violence; 1988, Dec, 381-399.

Rich, Adrienne, 1980: "Compulsory heterosexuality and lesbian experience", Signs, Journal of Women and Culture and Society, pp 631-660.

Riddle, D.I. Sang, B. 1978: "Psychotherapy with Lesbians", Journal of Social Issues, 34, pp 84-100.

Ross, M.W. 1983: "Societal relationships and gender role in homosexuals: A crosscultural comparison". Journal of sex research, 19 3-

Saghir, M.T. Robins, E. 1973: Male and Female Homosexuality: A Comprehensive Investigation, Williams and Wilkins, Baltimore.

Schneider, Margaret S 1986: "The Relationship of Cohabiting Lesbian and Heterosexual Couples: A Comparison", Psychology of Women Quarterly; 1986, lO, Sept, 234-239.

Silverstein, C 1977: A Family Matter: A Perents Guide to Homosexuality, Mc Graw-Hill, N. Y.

Silverstein, C. 1981: Man to Man: Gay Couples in America, William Morrow, N. Y.

Silverstolpe, Fredrik 1980: En homosexuell arbetares

memoarer. Järnbruksarbetaren Eric Thorsell berättar, Förlaget Barrikaden.

Silverstolpe, Fredrik 1987: Benkert not Doctor. On the

was a Nonmedical Origin of the Homosexual Category in the Nineteent Centery, paper: International Scientific Conference on Gay and Lesbian Studies, December 15-18, Free University Amsterdam.

Tanner, D.M. 1978: The Lesbian Couple, D.C. Health, Lexington, MA

Testa, Ronald J Kinder, Bill N lronson, Gail 1987: "Heterosexual Bias in the Perception of Loving Relationships of Gay Males and Lesbians", Journal of Sex Research; 1987, 23, May, 163-172.

Thomas, William Znaniecki, Florianl984: The Polish Peasant in Europe and America, University of Illinois Press, Urbana. Ursprungligen publicerad 1918-1920.

Toder, N. 1978: "Couples: The Hidden segment of the Gay World", Journal of Homosexuality, pp 331-343.

Toder, N. 1978: "Sexual Problems of Lesbians", in: Vida, G. ed.: Our Right to Love, Englewood Cliffs, NJ: Prentice-Hall.

Tripp, C. A. 1975: The homosexual matrix, Signet, New York. Troiden, Richard R 1988: Gay and Lesbian Identity. A Sociological

Analysis. General Hall, Dix Hills.

Tuller, N. 1978: "Couples: The hidden sement of the world",

gay Journal of Homosexuality, 3 4.

Vance, Carole 1989: Social Construction. Theory, Problems in the History of Sexuality, in: Altman, D. ed.: Which Homosexuality. Gay Mens Press, London.

Veispak, Teet; Paarikas, Udo eds. 1992: Sexual Minorities and Society. The Changing Attitudes Toward Homosexuality in 20th Centery Europe, Dep of History, University of Estonia.

Vicinus, M. 1984: "Distance and Desire, English Boarding-school friendships", Signs: Journal of Women in Culture and Society,

pp 600-622.

Waterman, Caroline; Dawson, Lori; Bologna, Michael 1989: "Sexual Coercion in Gay Male and Lesbian Relationships: Predictors and implications for Support Services" Joumal-of-Sex-Research; 1989, 26, Feb, 118-124.

Weeks, Jeffrey 1981: Sex, Politics and Society. The Regulation of Sexuality Since 1800. Longman, London.

Weeks, Jeffrey 1985: Sexuality and its Discontents. Meaning, Myths och Modern Sexualitites. Routledge Kegan Paul, London.

Weeks, Jeffrey 1986: Sexuality, Tavistock Publ, London. Weeks, Jeffrey 1990: Coming Out. Homosexual Politics in Britain

from the Nineteenth Centery to the Present. Quartet Books, London.

Weeks, Jeffrey 199la: "Discourse, desire and Sexual Deviance: Some Problems in History of Homosexuality", in: Weeks, Jeffrey, Against

a Nature, Rivers Oram Press, London. Weeks, Jeffrey 1991b: "Pretended Family Relationships", in: Weeks, Jeffrey, Against Nature, Rivers Oram Press, London. Weeks, Jeffrey; Porter, Kevin ed. 1991: Between the Acts, Lives of Homosexual Men 1885-1967, Routledge. Weinberg, M S och Williams, C J 1974: Male Homosexuals. Their Problem and Adaptations. Oxford University Press, Oxford. Weinberg Thomas S 1983: Gay Men, Gay Selves, The Social Construction of Homosexual Identities, Irvington Publ. West, D. J 1988: "Homosexuality and Social Policy: The Case for a More Informed Approach", Law and Contemporg Problems; 1988, 51, winter, 181-199. White, Edmund 1982: A Boy°s Own Story, Picador. Wolf, D.G. 1980: The Lesbian Community, University of California Press, Berkley.

Pia Lundahl:

IV Barn och föräldrar

homosexuella

1

Inledning

Homosexuellas rättsliga och sociala situation har avsevärt förbättrats under de senaste decenniema. En fråga har emellertid helt skjutits sidan i reformarbetet och det gäller den om barn och homosexuella föräldrar.

Många som annars stöder arbetet att undanröja kvarvarande diskriminering mot homosexuella upplever ett känslomässigt motstånd till att samhället skulle sanktionera det homosexuella föräldraskapet. Adoptionsoch inseminationslagstiftningen, som utesluter enkönade par, ifrågasätts därför i ringa utsträckning och när det sker är det framför allt

av intresseföreningar för homosexuella.

1.1¶Homosexuella har redan barn

Det är viktigt att redan inledningsvis poängtera att homosexuella redan har barn ggg att homosexuella redan skaffar barn. Diskussionen

om barn och homosexuella föräldrar har nämligen ofta en tendens att utgå från att frågan helt och hållet är hypotetisk.

Undersökningar visar att lesbiska kvinnor har samma längtan efter barn som heterosexuella kvinnor Kirkpatrick 1981. I amerikansk

m en undersökning uppgav homosexuella män t 0 m en större längtan efter barn än lesbiska kvinnor Tuller, 1978.

I en svensk undersökning Håkansson, 1984 framkom att 65 procent av de lesbiska kvinnorna och 30 procent av de homosexuella männen haft heterosexuella relationer under någon period i livet. I amerikanska studier har man funnit att mellan en tredjedel och hälften av de lesbiska kvinnorna varit gifta och att ungefär hälften av dessa förbindelser lett till bam. I andra amerikanska studier har man funnit att uppskattningsvis en femtedel av de homosexuella männen varit gifta. Mellan fjärdedel och hälften

en av dessa förbindelser har lett till barn Kirkpatrick, 1987; Bell Weinberg, 1978; Miller, 1979.

1.2¶Den homosexuella familjen

Den homosexuella familjen skapas huvudsakligen på tre sätt. För det första genom att barn medförs från tidigare heterosexuella relationer. Denna familjeform är jämförbar med den heterosexuella styvfamiljen, men med den grundläggande skillnaden att den homosexuella styvfamiljen i princip saknar rättslig status och socialt erkärmande. För det andra genom att paret gemensamt skaffar barn, framför allt genom adoption eller insemination. För det tredje genom att paret både har bam från tidigare heterosexuella relationer och barn som skaffats inom den nya relationen Clunis Green, 1988.

I amerikansk undersökning om långvariga, lesbiska relationer

en Johnson, 1990 hade 40 procent av paren bam, varav 12 procent hade skaffat barn inom sin relation.

l en undersökning Anderson, 1987-88 diskuteras om homosexuella pars längtan efter barn kan sammanhänga med ett behov av att få sin relation legaliserad i samhället. Författaren konstaterar att försöken att adoptera inte haft någon större framgång men att rättssystemet samtidigt påverkats av dem. Den traditionella synen familjen, utifrån ett heterosexuellt perspektiv, omprövas nu och kriterier som beroende, ansvarstagande och kvalité i relationen har kommit att spela en allt större roll.

1.3 "Om det finns en finns det också en

vilja Väg"

Rubriken är hämtad intervjubok med lesbiska mödrar Hanscombe

ur en

Forster, 1982. I boken intervjuas lesbiska kvinnor som på olika sätt funnit väg att få barn. Det betyder insemination" och adoption, men

en också tillfälliga sexuella kontakter, i avsikt att bli gravid.

° I Sverige är det inte möjligt för ett homosexuellt par att adoptera gemensamt. I praktiken är det också omöjligt for ensamstående homosexuella att adoptera, även om det förekommer. Homosexuella adoptanter kan accepteras, om än med stora svårigheter, i de länder där en stor del av forskningen om barn och homosexuella föräldrar utförts. I USA får i princip homosexuella par inte adoptera. Men barn med olika fysiska eller psykiska skador, som på grund därav är svårplacerade, kan ibland erbjudas homosexuella par. Det förekommer dock att par

kön även får adoptera "friska" barn. i av samma

l förhållandena i England. Inseminationerna har i de flesta

Boken tar upp fallen utförts av läkare på sjukhus.

Genomgående i denna bok, liksom i andra med samma tema, är att om lesbiska kvinnor vill ha barn så finns det alltid en väg att nå därhän. Samhällets försök att förhindra det blir inget än slag i luften. Någon annat verklig möjlighet att hindra kvinnor från att skaffa barn finns inte. Däremot kan förstås samhället utesluta lesbiska mödrar olika sätt via lagstiftningen. De bam som lesbiska kvinnor skaffar privat insemination börjar genom nu uppmärksammas, framför allt massmedias intresse. På genom samma sätt som med den homosexuella styvfarniljen är det grundläggande problemet med denna familjebildning att samhället inte i något avseende erkänner den sociala föräldern. Det betyder till exempel att den sociala föräldern inte har möjlighet att stanna hemma för vård sjukt barn, vilket av heterosexuella styvföräldrar kan Eriksson, 1991. Den biologiska mamman behandlas istället som ensamstående med barn oavsett den faktiska familjesituationen.

Z Detta gäller förstås även heterosexuella kvinnor utan en relation med en man.

B Kanske det t o m är såatt homosexuella är är mindre "känsen grupp som lig" för hinder. Sedan gammalt finns en tradition inom den homosexuella rörelsen att själv skapa sin tillvaro, oavsett om det gäller träffpunkter, rådgivningar, egna informationscentraler o s v. Om inte lagstiftningen lesbiska möjlighet till ger insemination då skapar rörelsen själv former För hur det kan lösas, t ex genom annonser i gaytidningar där man kan nå kontakt med donatorer. Om man inte vill behöver de "heterosexuella" inrättningarna över huvud inte taget användas. Genom privata, eller av rörelsen, förmedlade kontakter kan den havande kvinnan behandlasav homosexuella barnmorskor, gynekologer På o s v. samma sätt diskuteras det redan inom rörelsen att starta föräldrakooperativa daghem för barn till homosexuella föräldrar. Detta stöds också av Pagelow 1980 som menar att lesbiska utvecklar beteenden som förefaller vara svar olika upplevelser av motstånd. Genomgående i dessa beteenden är en hög nivå av oberoende och självständighet som kan balansera de svårigheter som man upplever.

4 I de flesta fall görs dessainseminationer i samarbete mellan donatorn och kvinnan. Därmed strider de inte mot lagen som säger att insemination får ske vanemässigt eller för vinning skull. Ur samhällets sätt att se är detta över huvud taget inte fråga om insemination. Men rent tekniskt är det den valda befruktningsmetoden. I Sverige förfaller det idag vara vanligast att det lesbiska paret väljer en spermadonator som också tar aktiv del i omhändertagandet barnet och är känd av som biologisk pappa.Men det finns även rad variationer där andra såväl en vuxna kvinnor som män kan vara engagerade "medföräldrar". som

2 De

vanligaste argumenten

Det främsta argumentet för en lagstiftning som undantar homosexuella från möjlighet till adoption och insemination är att samhället ska till

se barnets bästa. Principiellt anses detta inte vara förenligt med att växa

upp med homosexuella föräldrar.

Vidare dominerar ett utvecklingspsykologiskt tänkande som utgår från att ett barn behöver både en moders- och fadersgestalt för att kunna utvecklas under bästa fömtsättningar.

Slutligen sägs att barn inte är en rättighet och att den nuvarande lagstiftningen därför inte heller kan ses som diskriminerande gentemot homosexuella.

Det främsta argumentet mot lagstiftningen är att forskningen idag visar att barn till homosexuella föräldrar inte utvecklas aimorlunda än barn till heterosexuella.

Vidare framhålls att homosexuella redan har bam och att dessa barn har samma rätt, som heterosexuellas barn, att erkännas av samhället och att vara stolta över sina föräldrar.

Slutligen sägs att den nuvarande lagstiftningen faktiskt är diskriminerande eftersom den inte anpassats efter de nya forskningsresultaten.

2.1¶Barnets bästa

"Barnets bästa" har emellertid i praktiken inte alltid gällt, inte i

ens senare års lagstiftningsarbete. Andra intressen har istället kommit att väga tyngre. Särskilt tydligt är detta i inseminationsutredningen.

lnserninationsutredningen gjorde gällande att det var just barnets bästa som stod i fokus. Andra intressen skulle ses som sekundära i förhållande till detta. Samtidigt innehöll utredningen en rad ställningstaganden

som faktiskt såg till andra intressen än barnets, framför allt mannens rätt.

Ett exempel på detta är att man trots ett framhållande av barnets rätt till sitt ursprung inte inkluderade en rimlig möjlighet till detta i lagstiftningen. Donatorema registreras visserligen och ska avslöjas barnet så önskar,

om men detta kräver att föräldrarna berättar tillkomsten.

om

I en enkätundersökning som redovisades i utredningen avsåg endast ett av 95 par att berätta för sitt barn att det tillkommit insernination.

genom Trots detta ansågs. det varken i utredningen eller i propositionen

som lämpligt att reglera detta i lag. l synnerhet den sociala förälderns "fadems" utsatta situation talade emot det med andra ord vägde

- mannens rätt tyngre än barnets.

"Genomgående teman i debatten är alltså familjens bästa och faderns

bästa. Genomgående är också att fadersmyten skall upprätthållas,

mannens ofruktsamhet ses som ett allvarligt nederlag och bör omgärdas

med största möjliga sekretess" Nordberg, 1986 s 30.

Aven i synen på de kvinnor, som utredningen föreställde sig kunde

komma att utanför lagstiftningen var barnets bästa frånvarande. Istället framträdde en uttalat repressiv inställnin

iñegalt.

"Om en kvinna efter lagens ikraftträdande skaffar ett in-

serninationsbarn bör hon enligt vår uppfattning ta konsekvenserna av

detta. Något bidragsförskott bör alltså inte utgå för dessa fall" SOU

1983:42 s 145.

Det kan förefalla konsekvent att samhället inte erkänner den homosexuella familjen inte önskar denna fonn av familjebildning. Problemet är

om man dock att denna hållning är nästintill omöjlig att upprätthålla om man hävdar att barnets bästa alltid ska sättas främst. Ett indraget bidragsförskott kan rimligen aldrig vara förenligt med barnets bästa.

3¶Tidigare utredningar

Frågan om barn och homosexuella föräldrar har berörts i två statliga utredningar, båda i början av 1980-talet. Dels i den redan nämnda utredningen om insemination SOU 1983:42, och dels i utredningen om homosexuellas situation i samhället SOU 1984:63.

1¶Inseminationsutredningen

I utredningen om insemination konstaterades att forskningen inte pekade på några skillnader mellan barn till homo- respektive heterosexuella föräldrar. Utredningen ansåg emellertid att insemination lesbiska inte borde tillåtas då det stred mot vissa grundläggande principer som utredningen menade skulle ligga till grund för möjlighet till insemination. Dessa var i korthet: hänsynen till barnets bästa, ett barns behov av både en mor och far och slutligen att insemination ska betraktas som ersättning för samlaget när mannen är ofruktsam SOU 1983:42.

De principiella ståndpunktema som utredningen redovisar tyder på att möjligheten till insemination för lesbiska kvinnor, eller heterosexuella kvinnor som lever i en relation, rimligen inte kan ha utretts förutsättningslöst. Utredningens syn på insemination som en ersättning för samlaget, vid mannens ofruktsamhet, förefaller ha blivit ett praktiskt redskap för att utesluta icke önskvärda grupper i den nya lagstiftningen.

3.2¶Homosexuella och samhället

Även i utredningen homosexuellas situation i samhället SOU 1984:63

om konstaterades att man inte kunnat påvisa några skillnader mellan barn till homo- respektive heterosexuella föräldrar. Detta gällde oavsett om man studerat så disparata frågor som barnens könsidentitet eller deras relationer till kamratgruppema. Enligt utredningen fanns inte heller någon principiell skillnad mellan homo- och heterosexuella när det gäller lämplighet och kompetens som föräldrar.

3.3¶Socialstyrelsens uppfattning

Idag är forskningen om bam och homosexuella föräldrar betydligt bredare än när de ovan nämnda utredningarna kom. Ett 80-tal studier varav hälften empiriska finns tillgängliga Emulf Innala, 1991:1. Dessa studier visar samstämmigt att barn till homosexuella föräldrar utvecklas på samma sätt som barn till heterosexuella. Föräldrarnas sexuella orientering påverkar inte barnet negativt. Ändå är motståndet fortfarande mycket

stort till att ändra existerande lagstiftning.

Man kan till och med säga att möjligheterna för homosexuella att skaffa barn försämrats. Socialstyrelsen avgav nämligen våren 1991 ett utlåtande i frågan om homosexuellas möjlighet till adoption där man fastslog att inte heller ensamstående homosexuella borde fâ adoptera.

3.3.1 Reaktionerna Socialstyrelsens utlåtande

Socialstyrelsens ställningstagande väckte en kraftig reaktion bland homosexuellas organisationer. Man menade att Socialstyrelsens vetenskapliga råd ett ovetenskapligt sätt ogiltigförklarat aktuell forskning till förmån för en traditionellt negativ syn på homosexualitet.

Vidare menade man att Socialstyrelsen, som har till sin uppgift att verka mot kvarvarande diskriminering av homosexuella, genom sitt ställningstagande medverkade till att befästa negativa attityder.

5 Bakgrunden var att en man ansökt om tillstånd för framtida adoption. Ansökan avslogs av socialnämnden med hänvisning till mannens homosexualitet. Mannen överklagade beslutet till länsrätten som begärde ett yttrande i ärendet av Socialstyrelsen.

16Socialstyrelsen grundade sitt utlåtande yttranden från styrelsens vetenskapliga råd i barn- och ungdomspsykiatri: professor Marianne Cederblad, överläkare Magnus Kihlbom, samt docent Pär Nygren. Samtliga tre avrådde principiellt från att homosexuella, såväl ensamstående möjlighet att

som par, ges adoptera barn.

4 om barn och

Forskningen

homosexuella föräldrar

I utredningen om homosexuella och samhället bifogades en genomgång

forskningsläget om barn och homosexuella föräldrar. Man konstaterade av att mycket lite gjorts inom omrâdet men att det som fanns publicerat entydigt visade att barn till homosexuella föräldrar inte visade några skillnader i förhållande till heterosexuellas bam. Forskningsresultaten dementerade även rad negativa föreställningar kring att växa upp med

en homosexuella föräldrar.

"För att ytterst kortfattat summera genomgången av vetenskaplig

litteratur homosexuellas barn så kan vi säga att litteraturen inte ger

om

belägg för att barn till homosexuella skulle uppvisa någon typ av stör-

ningar eller avvikelser som inte också visas av bam till heterosexuella

vårdare. Vad gäller vårdarna själva blir min slutsats att det är andra

faktorer än sexualinriktningen som är väsentliga vid uppfostrandet av

barn. Några belägg för att skillnader skulle finnas i dessa faktorer

mellan homosexuella och heterosexuella finns inte heller i den veten-

skapliga litteraturen" Jalmert, 1981 s 322.

4.1¶Könsidentitet, sexuell identitet

könsrollsbeteende

Magnus Kilhbom diskuterar i Socialstyrelsens utlåtande framför allt hur bam påverkas homosexuella föräldrar i fråga om könsidentitet, sexuell

av identitet och könsrollsbeteende Kilhbom, 1991. I samtliga fall redovisar han att forskningen inte pekar på nâgra skillnader mellan barn till homorespektive heterosexuella föräldrar. Inget i forskningen tyder heller att barn till homosexuella "blir" homosexuella.

När det gäller könsrollsbeteende redovisar Kilhbom emellertid "en mindre avvikelse". l undersökning Green, 1986 fann man att flickor

en med lesbiska föräldrar "oftare ville bära pojkkläder och leka som pojkar". Men forskarna menade att detta inte kunde tolkas som att mödramas

homosexualitet haft något "menligt inflytande döttrarnas utveckling ".

Samtliga äldre barn i undersökningen berättade erotiska fantasier som om hade enbart heterosexuella sådana. Även i andra studier än de Kihlbom redovisar finner barn till man att homosexuella 1 genomgår samma sexuella utveckling barn till som heterosexuella, 2 får en traditionell sexuell identitet i utsträcksamma ning som bam till heterosexuella, 3 väljer könstypiska aktiviteter osv Green, 1978; Green m 1986; 1-loeffer, 1981; Pruett, 1985. Några skillnader har inte heller noterats mellan barn till homo-

respektive heterosexuella när det gäller psykiska problem Kirkpatrick, 1987. Barnens funderingar om sin uppväxtmiljö samt deras föräldra- och familierelationer överensstämmer även de med heterosexuellas barn Golombok m 1983; Huggins, 1989; Miller, 1979. Kurt Emulf och Sune Innala, två psykologer inriktat sig på forsksom ning om bam och homosexuella föräldrar, föräldrarnas menar att sexuella orientering inte förefaller ha någon betydelse för om barnen utvecklar psykiska eller sociala problem Emulf Innala, 1991:1; Emulf Innala, 1991:2; Innala Emulf, 1990.

4.2¶Lesbiska mödrar

I studier där homo- och heterosexuella mödrar jämförts har funnit man stora likheter oavsett om man studerar beteende under graviditeten, sätt att umgås med barnen, uppfostringsmetoder eller livsstil Kirkpatrick, 1982; Golombok m 1983; Kweskin Cook, 1982. Moderskap, och inte

7 Givetvis kan man också diskutera vad "ändrat könsrollsbeteende" egentligen

innebär. Kvinnor och män västvärlden uppvisari rad olika könsrollsbeteenden, en beroende på ålder, utbildning osv. Det ställer sig över huvud svårt taget att definiera ett manligt respektive ett kvinnligt könsrollsbeteende. Frågan om hur könsrollsbeteende intemaliseras tyder dessutom i senare forskning på att det omgivande samhället har betydligt större betydelse än vanligtvis föreställer man sig. I en undersökning Ross, 1983 jämfördes homosexuella i Sverige män och Australien. I det australiensiska samhället med en rigid könsrollssyn och en mer antihomosexuell hållning, karaktäriserades homosexuella män av mer feminina beteenden än homosexuella män i det mer jämställda Sverige. Dessa olikheter fanns oberoende av skillnader i de undersökta männens attityder i förhållande till sina föräldrar. Forskarnas slutsats blev att i samhällen, liknande det australiensiska, blir den traditionella, heterosexuella modellen den enda som anses passande även i den homosexuella parrelationen medan mer jämställda samhällen utrymme för ger andra modeller för könsrollsbeteende.

sexuell orientering, är den mest påfallande faktorn i båda gruppemas identiteter Kirkpatrick, 1987. Miller m 1981 fann dock en mindre säker socioekonomisk situation för ensamstående lesbiska mödrar i förhållande till ensamstående heterosexuella mödrar, men man farm samtidigt mycket stark orienteen ring barnet och dess utveckling. Skillnader som noterats mellan homo- och heterosexuella mödrar är att de lesbiska förefaller amma sina barn längre. Likaså har lesbiska mödrar ofta mer tillfredställande relationer med sina före detta makar än vad de heterosexuella mödrarna har. Lesbiska kvinnor inkluderar också män i sina barns liv mer regelbundet än ensamstående heterosexuella kvinnor Kirkpatrick m 1981; Kirkpatrick, 1987. Det lesbiska paret har armars i jämförelse med såväl ensamstående lesbiska som ensamstående heterosexuella mödrar, generellt större ekonomiska och emotionella resurser för att ett rikt familjeliv till sina ge bam. Att vara två vuxna ger möjligheter till uppmärksamhet och mer omsorg, som är till gagn för barnen Kirkpatrick, 1987. I undersökningar som jämfört hemmiljön i heterosexuella respektive homosexuella familjer finner man heller inga skillnader Fishel, 1983. Man kan notera att Belgien omvärderat sin lagstiftning så att den numera även inkluderar möjlighet till insemination för lesbiska kvinnor. Bakgrunden till denna omvärdering är just de resultat forskningen om barn och homosexuella föräldrar gett Brewaeys m 1989.

4.3¶Homosexuella fäder

I studier där homo- och heterosexuella fäder jämförts timer man också stora likheter mellan grupperna oavsett studerar hur de hanterar om man problem med barnen, ser på barnuppfostran eller är intima med sina barn Harris Turner, 1985-1986; Keating Brigman, 1986. Skillnader som noterats är att homosexuella fäder i några studier visat större "självkänsla i fadersrollen" än heterosexuella män Bozett, 1989. En vanlig föreställning är att homosexuella män i allmänhet skulle ha ett sexuellt intresse för barn. Undersökningar visar emellertid att homosexuella män, proportionellt sett, står för mindre andel en av förförelse och incest än heterosexuella män Miller, 1979.

4.4¶Adoptionsfrâgan enligt utredningen om

homosexuella och samhället

I utredningen om homosexuella och samhället menade att det inte man fanns några hinder för ensamstående homosexuella att adoptera. Man ansåg inte heller att homosexualiteten i sig skulle ha någon betydelse för prövningen jfr "3.3 Socialstyrelsens uppfattning":

"Det finns däremot inte något hinder för en ogift person, således inte

heller för homosexuella, att adoptera om de formella och materiella kraven är uppfyllda" SOU 1984:63 s 78.

Även i samband med frågan närstående adoptioner tog utredningen

om upp frågan om homosexuella som föräldrar. Inte heller här ifrågasattes homosexuellas lämplighet. Tvärtom framhöll man att hänsyn bör tas till barnets bindning vid den sociala föräldern om den biologiske föräldern avlider.

"Vi vill dock fästa uppmärksamheten att man, där den sökande är en

efterlevande "social förälder", vid prövningen inte bortser från de

känslomässiga bindningar som kan finnas mellan barnet och den "socia-

la" föräldem" SOU 1984:63 s 78.

Utredningen menade emellertid att gemensam adoption inte borde tillåtas på grund risken för dubbel stigmatisering dels genom att komma från

av en arman kultur, dels av att leva med homosexuella föräldrar.

4.5¶Adoptivbarnens utveckling

I Socialstyrelsens utlåtande kom, utöver frågan om dubbel stigmatisering, även adoptivbarnens känsliga utveckling att tala emot homosexuella som adoptivföräldrar. Men Socialstyrelsens vetenskapliga råd farm samtidigt inte någon enighet kring riktigheten att adoptivbarn oftare än andra barn utvecklar olika psykiska problem.

Magnus Kihlbom stödjer teorin om att adoptivbarn i större utsträckning än andra barn har en mer komplicerad psykisk utveckling, vilket leder till

rad problem för barnet och adoptivföräldrarna. Detta innebär, enligt en honom, att särskilda krav måste ställas på adoptivföräldrarna Kilhbom, 1991.

Det andra vetenskapliga rådet, Marianne Cederblad, framhåller likt Kilhbom de problem adoptivbarn ofta har och att detta ställer speciella krav på föräldrarna Cederblad, 1991. Cederblad har däremot efter sitt utlåtande för Socialstyrelsen publicerat en studie om adoptivbarnens välbefinnande. l denna timer hon att adoptivbarnen inte skilier sig från andra bam i dessa frågor Cederblad m fl, 1993.

Det tredje rådet, Pär Nygren, menar tvärtom att psykiska störningar normalt inte förekommer som konsekvens av utebliven kontakt med de biologiska föräldrarna Nygren, 1991.

Oavsett adoptivbarnens psykiska utveckling kan man givetvis ifrågasätta rådens utgångspunkt att homosexuella principiellt inte skulle kunna motsvara de särskilda krav som man ställer.

Man kan också ifrågasätta tanken att erfarenheten av att vara homosexuell enbart skulle nackdel som adoptivförälder. Ur ett kulturellt

vara en perspektiv borde snarare erfarenhet av social stigmatisering vara en

tillgång i relationen till adoptivbarn, vilka p g a sin hudfárg eller utseende, sarmolikt själva kommer att erfara någon form av stigmatisering.

4.6¶Reaktioner från

omgivningen

Studier om hur barn till homosexuella upplever omgivningens reaktioner

föräldrarnas homosexualitet visar att de i allmänhet upplevs

som mindre problem i jämförelse med de alldagliga problem som barn och tonåringar erfar Barret Robinson, 1990; Kentler, 1989; Leick Nielsen, 1973.

Det finns heller inget stöd för att barn till homosexuella föräldrar skulle utsättas för mobbning eller liknande p g a föräldrarnas homosexualitet Fishel, 1983.

4.7¶Komma-ut-processen

Magnus Kilhbom diskuterar också i Socialstyrelsens utlåtande hur barnen reagerar information om förälderns homosexualitet. Kilhbom menar att det stora utrymme som denna fråga getts i forskningen avslöjar

en svårighet i den homosexuella familjen Kilhbom, 1991.

Det stämmer också att frågan om att "komma-ut"° har getts stor

uppmärksamhet i studier om barn och homosexuella föräldrar Kirkpatrick, 1987; Baptiste, 1987; Dunne, 1987. Allmänt sett visar dessa studier att homosexuella som lever "öppet" med sin homosexualitet mycket sällan möter negativa reaktioner från omgivningen samt att de psykiskt sett mår bättre än homosexuella som "väljer" att dölja sin homosexualitet.

På samma sätt visar undersökningar att homosexuella föräldrars öppenhet i förhållande till sina barn är av stor betydelse för förälderbarnkontakten. Det som homosexuella föräldrar upplever tala emot att berätta, är främst rädslan för att avvisas av bamet. Men även om det innebär en kalkylerad risk att berätta för sina bam framhålls fördelarna i de gjorda undersökningarna. Framför allt handlar det om att hemligheter och undvikanden påverkar intimiteten mellan föräldrar och barn Miller, 1979; Strommen, 1989; Fishel, 1983; Bozett, 1980; Schulenburg, 1985.

Studierna visar också att barnens attityder, efter att föräldrar berättat om

18Det är värtatt notera att det vetenskapliga råd som Socialstyrelsen tillsatt för att förse sig med kunskaper om homosexualitet, kultursociologen Henning Bech vid universitetet i Köpenhamn, över huvud taget inte fick möjlighet att yttra sig i frågan.

9 "Komma-ut" är en vanligt förekommande beteckning for den process som dels angår accepterandetav ens homosexuella känslor, dels ensförhållningssätt till att berätta om sin homosexualitet för familj, vänner, arbetskamrater osv.

sin homosexualitet, i allmänhet är positiva. Lite förenklat skulle man kunna uttrycka det som att barnen är mer intresserade av sin egen relation till föräldrarna än av deras sexuella orientering Johnson, 1990; Schulenburg, 1985; Hays Samuels, 1989.

Bam kan också förberedas för ett berättande genom att föräldern "lär" det, och ger det, en rollmodell för tolerans gentemot individuella olikheter Bozett, 1980.

Barnets ålder förefaller också vara av stor betydelse. Ju tidigare föräldrarna berättar desto bättre. En anledning härtill är att risken för problem minskar om barnen inte intemaliserat samhällets negativa attityd till homosexualitet. Denna intemalisering är relativt etablerad redan i 11- 12 årsåldem Schulenburg, 1985.

4.58¶Vårdnadstvister

Ytterligare en sak bör här påpekas. l USA, där de flesta undersökningar om barn och homosexuella föräldrar gjorts, råder en i jämförelse med svenska förhållanden annorlunda rättslig situation. I samband med skilsmässor kan homosexuella föräldrar, i många stater, enkom p g a sin homosexualitet förlora vårdnaden sina barn. Riskerna med

om en vårdnadstvist skapar en problematisk situation när föräldrarna ska fatta beslut att berätta om sin homosexualitet for sina bam. Rädslan för

om vårdnadstvister är också mycket påtaglig i litteraturen, vilket till viss del förklarar uppmärksamheten kring komma-ut-processen i den aktuella forskningen. Detta saknar sin motsvarighet i Sverige och öppenhetsproblematiken är därmed, åtminstone i denna fråga, "enklare" i Sverige.

I enligt med det ovan sagda visar också de amerikanska studierna att öppenhetsproblematiken framför allt är förknippad med barn från tidigare heterosexuella relationer. Viljan till öppenhet blir i dessa fall bland annat beroende av hur relationen till den före detta maken/makan är. Men samhällets inställning är heller inte oväsentlig. Det finns exempel på vårdnadstvister där den homosexuelle föräldern fråntagits vårdnaden i strid med både den före detta makens vilja och barnets Payne, 1978.

I några studier har de frågor som brukar aktualiseras i

homosexuella föräldrar skulle ha ett kompensatoriskt beteende förhållande till sina barn, att homosexuella fäder skulle utsätta sina bam för sexuella övergrepp och att homosexualiteten allmänt sett innebär en negativ påverkan i barnens utveckling. Man kan säga att föräldrarnas sexuella orientering betraktas som den mest betydelsefulla aspekten i hela deras livsstil och att denna anses ogynnsamt påverka föräldrautövandet, ett för barnen

2° I Sverige fastslog högsta domstolen redan 1955 att homosexualitet i sig inte är ett skäl för att fråndömas vårdnaden.

skadligt sätt. Samtidigt har dessa föreställningar inte bekräftats i någon av de studier som gjorts Miller, 1979; Lewin, 1981.

m Ww5.wñaJi

5¶Forskningens tillförlitlighet enligt

råd

Socialstyrelsens vetenskapliga

Diskussionen kring forskningen om bam och homosexuella föräldrar har i stor utsträckning kommit att gälla om resultaten kan tas till intäkt för att den homosexuella familjen erbjuder en tillfredställande uppväxtmiljö. Kritikdiskussionen har alltså huvudsakligen kommit att handla om forskningens tillförlitlighet.

Magnus Kilhbom menar trots de positiva resultat som han redovisar att dessa inte kan tas till intäkt för att den homosexuella familjen erbjuder en tillfredsställande uppväxtmiljö. Kihlbom motiverar detta med att det finns olika brister i undersökningsmetoderna som minskar tillförlitligheten i resultaten Kilhbom, 1991.

Pär Nygren menar däremot att de gjorda undersökningarna om barn och homosexuella föräldrar har acceptabel vetenskaplig kvalitet.

"Pâ detta omrâde är tillgänglig forskning förhållandevis entydig;

befintli aempiriska studier med acceptabel vetenskaplig kvalitet ger inte

belägg ör att en homosexuell läggning hos föräldrarna i sig självt skulle

innebära större risker för psykiska besvär jämfört med barn med

föräldrar som har en heterosexuell läggning" Nygren, 1991 s 2.

Marianne Cederblad intar däremot den motsatta hållningen. Hon framhåller dels att någon entydig uppfattning om orsakerna till homosexualitet saknas, dels att de undersökningar som finns om barn till homosexuella föräldrar:

" inte heller ge någon entydig bild beträffande de skador som eventu-

. ..

ellt kan uppstå p g a den avvikande sexualiteten i familjen och den

avvikande parbildningen" Cederblad, 1991 s l.

5.1¶Argument för och emot forskningens tillförlitlighet

Vi ska se närmare pá den kritik som framförs mot forskningen om bam och homosexuella föräldrar och hur denna bemöts.

De främsta argumenten mot forskningens tillförlitlighet är: att undersökningarna endast skulle gälla bam som är födda i

en heterosexuell relation med fortsatt kontakt med båda de biologiska föräldrarna. att stickprovsundersökningama inte skulle vara representativa då de undersökta familjerna i stor utsträckning rekryterats via homosexuellas intresseorganisationer. att data saknas om familjer där föräldrarna intar extrema positioner vad det gäller maskulinitet feminitet.

att studierna huvudsakligen gjorts i USA och att dessa resultat inte automatiskt äger giltighet under svenska förhållanden. att barnen kan ha konflikter pâ ett omedvetet plan som först med tiden kommer till uttryck genom olika störningar.

Kurt Ernulf Sune Innala 1991 :l bemöter kritiken med:

att nyare studier har inriktat sig just på de barn, som från födseln växt upp med homosexuella föräldrar. heller dessa barn skiljer sig från heterosexuellas bam. att fullständig representativitet med stickprovsundersökningar är ett allmänt problem inom psykologin. Det finns emellertid inte någon anledning att tro "att det skulle finnas en grundläggande skillnad i familjedynamik mellan de familjer, där någon är medlem i en homosexuell intresseorganisation och de familjer där ingen är det". att anledningen till att data saknas om extrema positioner när det gäller maskulinitet femininitet är att detta är mycket ovanligt,

åtminstone bland homosexuella individer. att forskningen om barn och homosexuella föräldrar visserligen huvudsakligen gjorts i USA, men det finns även studier från Europa England, Danmark, Tyskland och Belgien tillgängliga. Det finns å andra sidan ingen anledning att tro att skillnaderna är särskilt stora mellan olika länder i västvärlden. att de studier som gjorts just fokuserat omedvetna konflikter, och att metoder som syftar till att mäta sådana använts. Homosexuellas bam uppvisar inte heller i dessa studier några skillnader i jämförelse med heterosexuellas barn Kirkpatrick m 1981; Green, 1978; Green, 1982; Green m 1986; Leick Nielsen, 1973; Pruett, 1985; Steckel, 1987.

5.2 räds slutsats

Socialstyrelsens vetenskapliga

Ett problem när det gäller Socialstyrelsens vetenskapliga räds bedömning är deras grundläggande inställning till homosexualitet. Om man som de utgår ifrån att homosexuella i allmänhet har en negativ självuppfattning blir slutsatsen också att barnen kommer att få identifikationsproblem.

Om man på samma sätt utgår ifrån att bam till homosexuella automatiskt riskerar att svårigheter med kärleksrelationer och framtida föräldraskap, enkom p g a föräldrarnas homosexualitet, blir slutsatsen självklart att barn inte bör växa upp med homosexuella föräldrar.

Rådens bedömning av homosexuellas lämplighet adoptivföräldrar

som utgår till stor del från en traditionell syn på homosexualitet. En

syn som "reflexmässigt" behandlar homosexuella som i grunden psykiskt störda se

a Kilhboms och Cederblads utlåtande men också vår tidigare diskussion om psykoanalytisk teori och praktik.

Kilhboms slutsats blir inte oväntat att:

"Sannolikt finns risk för att omständigheten att vara adopterad två

av

sammanlevande homosexuella män, eller två lesbiska kvinnor, skulle

innebära svårigheter för adoptivbarnens psykiska utveckling i flera

avseenden. Kilhbom, 1991 s 9.

Nygrens slutsats grundar sig däremot framför allt de sociala konsekvenserna och risken att barnen utsätts för dubbel stigmatisering genom att leva med homosexuella föräldrar. Hans slutsats blir att adoptivbarn med homosexuella föräldrar löper större risk att utveckla psykiska problem

av allvarlig karaktär än heterosexuellas adoptivbarn.

Varken Nygren eller Kilhbom redovisar några undersökningar

som stöder deras resonemang. Däremot redovisar de rad studier

en som motsäger deras slutsatser.

Det bör samtidigt poängteras att Kilhbom och Nygren når fram till sina slutsatser mycket olika sätt. Kilhbom utgår från ett utvecklingspsykologiskt resonemang där det är de homosexuella föräldrarna i sig som utgör risken för psykiska störningar hos barnen. Nygren däremot stöder sig framför allt ett sociologiskt perspektiv och lyfter fram det omgivande samhällets inställning. Ett resonemang som liknar det i utredningen om homosexuellas situation i samhället.

5.3 av avvikelse

Betydelsen

Nyckelordet i Cederblads yttrande är avvikande.

"Att växa upp i en homosexuell familj är en ytterst avvikande vår

markering uppväxtsituation för ettbam, även då detta är biologiskt

barn till någon av kontrahenterna. Aven om inte forskning visat att en

sådan uppväxtsituation innebär starkt ökade risker för ett barn

kan

man inte dra slutsatsen att samhället bör medverka till att skapa en sa

avvikande vår markering uppväxtsituation Cederblad, 1991 s l.

Cederblads utlåtande skiljer sig också från de tvâ övriga genom en öppet negativ inställning. Det tydligaste exemplet detta är hennes inställning till forskningen om bam och homosexuella föräldrar.

"Eftersom adoptivbarnen ändå får kämpa med sin outsider-känsla och

sin identitetsosäkerhet, vore det inte till barnets bästa att lägga

ytterligare en avvikande uppväxtsituation till de avvikande drag i

uppväxten som är en ofrånkomlig del av att bli adopterad. Oavsett vad

forskning om homosexuellas biolo iska barn ger för resultat vår

markering kan det därför vara örenligt med att skapa bästa

möjliga uppväxtbetingelser att välja en homosexuell familj / /

Sammanfattningsvis anser jag inte att det finns någonting som talar för

att en adoption av en ensamstående homosexuell eller ett homosexu-

ellt skulle kunna anses vara till barnets bästa och bör därför inte en-

par

ligt min mening komma i fråga" Cederblad, 1991 s 2.

5.4¶Skillnader i teori och praktik

Bortsett från ifrågasättandet av den aktuella forskningens tillförlitlighet är den huvudsakliga invändningen mot homosexuella föräldrar att ett barn behöver både en moders- och fadersgestalt för att utvecklas under de bästa förutsättningar.

Sune Innala Kurt Emulf hävdar att denna ståndpunkt faktiskt inte har något stöd i empiriska undersökningar. Orsakerna till skillnaden mellan vad teorin säger och praktiken visar kan enligt dem ha flera förklaringar. Kanske tillfredställer barnen sitt behov av kontakt med den frånvarande biologiska föräldern något annat sätt. Men, menar Innala Emulf, det kan också vara så att:

"Viktiga grundpostulat i den psykodynamiska teorin behöver revideras

i takt med nya forskningsresultat. Denna väg har valts av ledande

moderna psykoanalytiker i USA" Emulf Innala, 1991:1 s 8.

Jalmert menar också i utredningen om homosexuella och samhället att forskningen i fråga om fadersfrånvaro är mycket delad och att resultaten av de gjorda undersökningarna är så motsägande och motstridiga att inga som helst säkra slutsatser kan dras av dem Jalmert, 1981.

5.5¶En annan tolkning av forskningsresultaten

Innala och Emulfs slutsats av forskningen om barn och homosexuella föräldrar blir att:

"Entydiga forskningsresultat visar att homosexuella män och lesbiska

kvinnor kan vara utmärkta föräldrar och att barnens sexuella identitet

intepåverkas av föräldrarnas sexuella orientering. Risken för stigma-

tisenng från en oförstående omgivning tycks vara relativt liten, och den

är vanligtvis ett litet problem för homosexuellas bam jämfört med

vanliga alldagliga problem. Ingenting tyder att en förälders homosex-

ualitet skulle innebära särskilda svårigheter för ett adoptivbarn eller

ogynnsamt påverka dess psykiska utveckling /.../ Den metodologiska

kritiken mot dessa forskningsresultat utgår oftast från psykodyna-

misk/psykoanalytiskutvecklingsteorioch intuitivalekmannapsykologiska

betraktelsesätt. De empiriska resultaten medför att dessa teorier behöver

kompletteras " Emulf Innala 1991:1, s 1.

5.6 om homosexualitet

Föreställningar

Innala Emulf menar också att inställningen till barn och homosexuella föräldrar grundar sig en rad föreställningar om homosexualitet som saknar stöd i modern forskning Friedman, 1988; Pillard, 1988. Grundläggande för dessa föreställningar är att homosexualitet, trots att det avförts som sjukdomsbegrepp, fortfarande uppfattas som en psykisk störning se t ex Carlberg, 1989; Dolimore, 1991; Lewis, 1988. Detta är förstås viktigt eftersom en uppfattning om homosexualitet som uttryck för en psykisk störning självklart ger svårigheter att acceptera de positiva forskningsresultaten om barn och homosexuella föräldrar.

5.7¶Kritik av och

psykiatrikers psykologers negativa inställning till homosexualitet

Psykiatrikers och psykologers attityder till homosexualitet drabbar homosexuella olika sätt. I en undersökning Baptiste, 1987 kritiseras psykoterapeuter för att de inte gjort sig medvetna om och bearbetat sina förutfattade meningar och föreställningar om homosexualitet. Dessa drabbar till exempel homosexuella familjer som söker farniljerådgivning när de pga terapeutemas inställning inte kan få relevant rådgivning.

Sheppard 1985 kritiserar amerikanska psykiatrikerkåren för att den inte ger stöd till lesbiska mödrar i vårdnadstvister, trots att homosexualitet är avfört som sjukdomsbegrepp sedan 1973. Lesbiska mödrar erbjuds helt enkelt inte samma konstitutionella skydd och stöd som andra minoritetsgrupper. I grunden, menar Sheppard, beror det att homosexualitet betraktas som ett fritt och felaktigt val, till skillnad från de grupper som diskrimineras pga ras, kön eller födelsestatus.

Det faktum att det inom yrkeskårer, som arbetar med människor, förekommer fördomar och negativa attityder diskuteras i ringa grad. l ett omtalat fall i USA där en fosterhernsplacering omprövades pga fosterföräldrarnas homosexualitet visade en genomgång av fallet att åtgärderna från socialtjänsten enbart grundades homofoba attityder, utan något kliniskt eller empiriskt stöd Uhl, 1986-87.

2 Det är t ex Carlberg som Kilhbom hänvisar till när han utvecklar sitt resonemang om homosexuella som i grunden psykiskt instabila.

5.8¶Kritik mot forskningen från den

homosexuella rörelsen

Forskningen om barn och homosexuella föräldrar mottages huvudsakligen positivt av den homosexuella rörelsen. Men kritik förekommer, framför allt från radikala och feministiska delarna och gäller en rad frågor. För det första menar man att forskningen idag i för stor utsträckning är inriktad

att ge svar på de heterosexuellas frågor. Därmed fokuseras också forskningen faktorer som gör det möjligt att jämföra homo- och heterosexuellas barn. Istället borde man, menar kritikerna, visa större intresse för det som är unikt med att växa upp med homosexuella föräldrar, samt

vägledning för att skapa alternativa familjeformer. ge

För det andra menar man att forskarna bidrar till en negativ "nonnalisering" av den "homosexuella familjen". Man kritiserar bland annat tanken pá att homosexuella bara skulle vara lämpliga som föräldrar om de uppfostrar sina bam enligt de traditionella könsrollema. Kritikerna efterlyser istället forskning om familjer där föräldrarna medvetet försöker skapa alternativa värdesystem till den sexism, rasism och homofobi som råder i samhället Pollack Vaughn, 1987.

22Denna ståndpunkt intar även del forskare idag, t Kirkpatrick.

en ex

6¶Avslutning

Vi föreställer oss gärna att de kategorier vi omger oss med är essentiella och universella. Dit hör bland annat relationen mellan män kvinnor och

könsrollema. Men även vår uppfattning om familjen, dess betydelse och utseende uppfattas på samma sätt. Dessa kategorier är emellertid kulturella konstruktioner som sett olika ut under olika perioder i historien, bland annat utifrån då gällande ekonomiska och sociala behov.

,

Folklivsforskaren Karin Lützen har lyft fram det drag av sentimentalitet som kommit att omgärda den borgerliga familjen och då i synnerhet i förhållande till barnen. En rad faror i barnens utveckling, som föräldrar skulle vara uppmärksamma på, formulerades tidigt. I synnerhet gällde det alla former av atypiska könsrollsbeteenden och frågor som berörde området sexualitet. Man kan notera att det a är dessa "traditionella" faror som också framhålls i argumenten mot homosexuellas lämplighet och kompetens som föräldrar.

6.1¶Den moderna i det moderna

familjen

samhället

I det moderna samhället erbjuds den enskilde individen ett visst utrymme för att skapa sitt liv efter egna önskemål. Detta är en markant skillnad mot tidigare perioder då individen framför allt skapat sitt liv i enlighet med samhällets konventioner.

Förändringar i förhållandet mellan könen, kvinnans frigörelse, urbaniseringen, en friare syn sexualiteten, ifrågasättande av tidigare auktoritetssymboler osv är alla väsentliga orsaker till att tidigare institutionaliserade former för socialt liv har förändrats.

Familjens betydelse har också förändrats genom att kvinnans ekonomiska beroende av mannen minskat. Därmed har också hennes möjligheter att bryta upp ur ett äktenskap ökat. Viktigt är också att den sociala kontrollen minskat genom urbaniseringen. Sammantaget har dessa förändringar lett till en mångfald av olika familjeformer. I dag representerar till exempel den skilda, ensamstående mamman med bam en socialt accepterad farniljeform men bara för några decennier sedan var förhållandet helt armorlunda. Inte heller de kvinnor som väljer att föda ett barn, utan att leva tillsammans med en man, behöver uppleva någon stigmatisering.

6.2¶Den homosexuella identiteten i det

moderna samhället

Homosexuellas önskan att förverkliga sin längtan efter barn är också ett resultat av denna samhälliga förändring. Ständigt pågår en växelverkan mellan utvecklandet av den homosexuella identiteten och samhällets utveckling Lützen, 1985. l synnerhet i barnfrågan är detta tydligt. För bara något decennium sedan ansåg homosexuella i allmänhet att det var uteslutet att skaffa barn som homosexuell. Idag integreras denna möjlighet i den homosexuella identiteten. Givetvis sammanhänger detta med förändringar som att den sociala kontrollen minskat och att förebilder för olika former av familjebildningar är synliga i samhället idag.

6.3 i Konklusion

Utifrån genomgång och tolkning av forskningen om barn och homosexuella föräldrar framträder två diametralt olika ståndpunkter. Dessa ståndpunkter kan uppfattas som olika uppfattningar om forskningens vetenskapliga tillförlitlighet alltså, om resultaten ska ses som tillräckliga eller otillräckliga

för att överblicka homosexuellas lämplighet som föräldrar.

Men motsättningen kan också ses som ett exexmpel en grundläggande skillnad i den vetenskapliga teoribildningen där den traditionella utvecklingspsykologin, som uppfattar homosexualiteten som en avvikelse och psykisk störning se bl a Carlberg, 1989 möter en mer omdanad syn på individens psykiska utveckling.

Dessa två ståndpunkter väljer också olika tyngdpunkter. För den negativa är det homosexualiteten HOMOSEXUELLA föräldrar, för den

positiva är det föräldraskapet homosexuella FÖRÄLDRAR.

-

Utan tvekan avvisar det psykiatriska och psykologiska etablissemanget i Sverige idag tanken på homosexuella som föräldrar. Däremot är det viktigt att poängtera att denna vetenskap, likt andra, präglas av olika teoribildningar som också gör olika tolkningar. Det psykiatriska och psykologiska etablissemanget presenterar alltså inte en absolut och objektiv bild av verkligheten utan endast en tolkning av densamma. Givetvis gäller detsamma för de forskare som accepterar slutsatserna av forskningen om barn och homosexuella föräldrar.

Vi har utöver forskningssammanställningen om barn och homosexuella föräldrar försökt att peka på att frågan också ingår i ett större sammanhang där en förändrad syn på könsrollema och familjen är väsentlig. Frågan om homosexuella föräldrar behandlas armars oftast enbart som en psykologisk fråga, men den är också i allra högsta grad en kulturell och sociologisk påminnelse om att samhället oavbrutet förändras i riktning mot mångfald, oavsett om det gäller könsroller, farniljebildning eller sexuell identitet.

Litteraturförteckning

Anderson, L. 1987-1988: "Property rights of same-sex couples: Toward a new deñnation of family". Journal of family law, 26 2.

Baptiste, D.A. 1987: "Psychotherapy with gay/lesbian couples and their children in "step-families": a challenge for marriage and family therapists", Journal of Homosexuality, 14 1-2.

Barret, L.R., Robinson, B.E. 1990. Gay fathers.

Bell, Alan P och Weinberg, Martin, S 1979: Homosexualities. A Study of Diversity Among Men and Women. Mitchell Beazley, London.

Bozett, F.W. 1980. "Gay Fathers: How and why they disclosure their homosexuality to their children". Family relations, 29 2.

Bozett, F.W. 1989. "Gay fathers: A review of the literature". Journal of Homosexuality, 18 1-2.

Brewaeys, A., Olbrechts, H., Devroey, P., Van Steirteghem, A.C. 1989. "Counselling and selection of homosexual couples in fertility treatment". Human Regroduction, 4 7.

Carlberg, G. 1989. Dynamisk utvecklingspsykologi. Cederblad, M. 1991. Socialstyrelsens yttrande över adoptionsan-

sökan. Individ- och familjeenheten, Lund.

Cederblad, M 1993: "God psykisk hälsa hos utländska adoptivbarn", Läkartidningen, vol 90, 1993:16.

Clunis, D.M., Green, G.D. 1988. Lesbian couples.

Dollimore, Jonathan 1991: Sexual Dissidence. Augustine to Wilde, Freud to Foucault, Clarendon Press, Oxford.

Dunne, E.J. 1987: "Helping gay fathers to come out to their children", Journal of Homosexuality, 14 1-2.

Eriksson, S. 1991: "Föräldrapenning för homosexuellal". Kom Utl, 1991:6.

Emulf, Innala, S.M. 199l:1: Yttrande över adoptionsansökan. Länsrätten i Stockholms län.

Emulf, K., Innala, 199l:2. Homosexuella män och lesbiska kvinnor som föräldrar: En sammanfattning av aktuell forskning. Nordisk Sexologi, 9.

Fishel, A.H. 1983: "Gay Parents". Issues in health care of women, 4 2-3.

Friedman, R.C. 1988. Male homosexuality: A Contemporary psychoanalytic perspective.

Golombok, S., Spencer, A., Rutter, M. 1983: "Children lesbian and single-parent households: Psychosexual and psychiatric appraisal". Journal of Child Psychology and Psychiatg, 24 4.

Green, R. 1978: "Sexual identity of 37 children raised by homosexual

transsexual parents". American Journal of psychiatgy, 135 6. or

Green, R. 1982: "The best interset of the child with a lesbian mother". Buletin of the AAPL, 10 l.

Green, R., Mandel, J.B., Hotvedt, M.E., Gray, J., Smith, L. 1986: "Lesbian mothers and their children: A comparison with solo

parent heterosexual and their children". Archives of sexual Behavior, 15 2.

Hanscombe, G.E. Forster, 1982: Rocking the Cradle: Lesbian

, mothers a challenge in family living.

-

Harris, M.B., Turner, P.H. 1985-1986: "Gay and lesbian parents". Journal of Homosexualig, 12 2.

Hays, D., Samuels, A. 1989: "Heterosexual perception of

womens their marriges to bisexual or homosexual men". Journal of Homosexuality, 18 1-2.

Hoeffer, B. 1981: "Childrens acquisition of sex-role behavior in lesbian-mother families", American Journal of Orthogsychiatg, 51 3.

Huggins, S.L. 1989: "A comparative study of self-esteem of adolescent children of divorced lesbian mothers and divorced heterosexual mothers", Journal of Homosexualig, 18 1-2.

Håkansson, P.A. 1984: Det okända och förbjudna: Undersökningsrapport. SOU 1984:63.

Innala, S., Ernulf, K. 1990. Forskning homosexuella föräldrar:

om Hur barnen uppfostras betyder mest. PsykologTidningen, 17.

Jalmert, L. 1981. Homosexuellas barn. SOU 1984:63. Johnson, S.E. 1990: Staying power: Long term lesbian couples,

Naiad Press.

Keating, B., Brigman, K. 1986: "Baseline information about homosexual fathers". Sociology and social research, 70 4.

Kentlcr, H. 1989: Leihväter: Kinder branchen Väter.

Kilhbom, M. 1991: Socialstyrelsens yttrande över adoptionsansökan, Individ- och familjeenheten, Socialstyrelsen.

Kirkpatrick, M., Smith, C., Roy, R. 1981: "Lesbian mothers and their children: A comparative survey American Journal of Orthopsychia

gg, 51 3.

Kirkpatrick, M. 1982: "Lesbian mother families". Psychiatric Annals, 12 9.

Kirkpatrick, M. 1987: "Clinical implications of lesbian mother studies". Journal of Homosexuality, 14 1-2.

Kweskin, S.L., Cook, A.S. 1982: "Heterosexual and homosexual mothers self-described sex-role behavior and ideal sex-role behavior in children". Sex Roles, 8 9.

Leick, N., Nielsen, 1973: Om lesbiska familier: En undersögelse.

Lewin, E. 1981: "Lesbianism and mothershood: Implications for childs custody". Human Organization, 40 l.

Lewis, S.G. 1979: Sudays Women: A Report Lesbian Life

on Today, Beacon Press, Boston.

Lützen, K. 1985: "Den normala onormala kvinnan". Kvinnovetenskaplig tidsskrift, 4.

Lützen Karin 1986: Hvad hjertet begaerer. Kvinders Kaerlighed til kvinder, Tideme Skifter.

Lützen, Karin 1988: At pröve lykken. 25 Lesbiske Livshistorier, Tideme skifter.

Miller, B. 1979: "Gay fathers and their children". The Family Coordinator, 28.

Miller, P. Y. Fowlkes, M. R. 1980: "Social and Behavioral Constructions of Female Sexuality", Signs: Journal of Women in Culture and Society, 783-800.

Miller, J.A., Jacobsen, R.B., Bigner, J.J. 1981. The childs environmentfor lesbians vs. heterosexual mothers: A neglected area of research. Journal of Homosexuality, 7 l.

Pagelow, M.D. 1980: "heterosexual and Lesbian Single Mothers: A Comparision of Problems, Coping and Solution", Journal of Homosexuali- LL 5 3.

Payne, A.T. 1978: "The law and the problem parent: Custody and parental rights of homosexual, mentally retarded, menatally ill and incarcerated parents", Journal of family law, 16 4.

Pillard, R.C. 1988: "Sexual orientation and mental disorder", Psychiatric Annals, 18 1.

Pollack, S., Vaughn, 1987. Politics of the heart. Pruett, K.D. 1985: "Oedipal conñgurations in young father-raised

children", Psychoanalvtic Studv of the Child, 40.

Nordborg, G. 1986: "Rätten att föda". Kvinnovetenskaglig tidskrift, 4-

Nygren, P. 1991: Socialstyrelsens yttrande över adoptionsansökan. Individ- och familjeenheten, Socialstyrelsen.

Ross, M.W. 1983: "Societal relationships and gender role in homosexuals: A crosscultural comparison". Journal of sex research, 19 3-

Schulenburg, 1985. Gay parenting.

Sheppard, A.T. 1985: "Lesbian Mothers II: Long nighvsjoumey into day", Womens rights law reporter, 8 4.

SOU 1983:42, Utredning om barn genom insemination SOU 1984:63. Utredning om homosexuellas situation i samhället

Steckel, A. 1987: "The best interests of the child with a lesbian mother." Bulletin of the AAPL, 10 1.

Strommen, E.F., 1989. "Youre a what": Family member reactions to the disclosure of homosexuality, Journal of Homosexuality, 18 1-2.

Tuller, N. 1978: "Couples: The hidden sement of the gay world", Journal of Homosexuality, 3 4.

Uhl, B.A. 1986-1987: "A new issue in foster parenting gay", Journal of family law, 25 3.

KUNGL. BIBL.

1993 -11 3 0

-

STOCKHOLM

Statens 1993

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Lstymings- och samarbetsformeribiståndet.UD 34.Förarprövare.K. Kursplanerför grundskolan.U. 35.Reaktionmotungdomsbrott.Del A och B. Ju. Ersättningför kvalitet ocheffektivitet. 36.Lagomtotalforsvarsplilct.Fö. Utformningavett nytt resurstilldelningssystemfor 37.Justitiekanslem.EnöversynavJK:s arbetsuppgifter grundläggandehögskoleutbildning.U. m.m. Ju. 4. Statligtstödtill rehabiliteringavtortyrskadade 38.Hälso-och sjukvårdeni framtiden tremodeller. S. flyktingar m. fl. S. 39.Engränsför filmcensuren.Ku. 5.Bensodiazepiner beroendeframkallandepsykofar- 40.Fri- ochrättighetsfrågor.DelA ochB. Ju. maka.S. 41 Folk- och bostadsrâkningår 1990och i framtiden. . 6.Livsmedelshygienochsmåskaliglivsmedelsproduk- Fi. tion. Jo. 42.Försvaretshögskolor. Fö. 7. böneskillnaderochlönediskriminering. 43.Politik mot arbetslöshet.A. Om kvinnor ochmän arbetsmarknaden.Ku. 44.Översyn tjänsteinkomstbeskattningen.Fi. av Löneskillnaderochlönediskriminering.Om kvinnor 45.Trosa bryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins ochmän arbetsmarknaden.Bilagedel.Ku. räddning.C. 9. Postlag.K. 46.Vissakyrkofrågor. C. l0.En nydatalag.Ju. 47.Konsekvenser valmöjligheterinom skola,av l l Socialförsäkringsregister.S. barnomsorg,äldreomsorgochprimärvård. C. . 12.Vårdhögskolor 48.Kommunalaverksamheteriegenförvaltningoch i kvalitet utveckling huvudmannaskap.U. kommunalaaktiebilag. Enjämförandestudie.C. - - - 13.Ökadkonkurrens järnvägen.K. 49.Ett år medbetalningsansvar.S. 14.EG och våragrundlagar.Ju. 50.Serveringsbestämmelser. 15.Svenskaregler for internationellomfördelningav 51.Naturupplevelserutanbuller enkvalitet att värna. olja vid enoljekris. N. M. 16.Nyavillkor för ekonomiochpolitik ekonomi- 52.Ersättningvid arbetslöshet.A. kommissionensförslag. Fi. 53.Kostnadsutjämningmellankommuner.Fi. 16.Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- 54.Utvisning grundavbrott. Ku. kommissionensförslag. Bilagor. Fi. 55.Det allmännasskadeståndsansvar.Ju. 17.Ägandet radio ochtelevisioni allmänhetens 56.Kontrollenöver export strategisktkänsliga av av varor. tjänst.Ku. UD. 18.AcceptansToleransDelaktighet.M. 57.Beskattningavfastigheter,del l l9.Kommunemaoch miljöarbetet.M. Schablonintäkteller fastighetsskattFi. - 20.Riksbankenoch prisstabiliteten.Fi. 58.Effektivareledning i statligamyndigheter.Fi. 21.Ökat personval.Ju. 59.Ny marknadsföringslag.C. 22.Vadär ettstatsrådsarbetevärt Fi. 60.Polisensrättsligabefogenheter.Ju. 23.Kunskapenskrona. U. 6l.Överföring av HIV-smitta genomläkemedlet 24. Utlånningslagen enpartiellöversyn.Ku. Preconativ.S. - 25.Socialaåtgärderför jordbrukare.Jo. 62.Rättssäkerhetenvid beskattningen.Fi. 26.Handläggningen vissasäkerhetsfrågor.Ju.av 63.Personochparti Studieri anslutningtill - 27.Miljöbalk. Del l och2. M. Personvalskommitténsbetänkande 28.Bankstödsnärrmden.Fi. ÖkatpersonvalSOU 1993:21. Ju. 29.Fortsattreformeringavföretagsbeskattningen. 64.Frågorför folkbildningen.U. Del Fi. 65.Handlingsplanmotbuller. 30.Rättentill biståndinom socialtjänsten.S. Handlingsplanmot buller. Bilagedel.M. 3l.Kommunemasroll alkoholområdetochinom 66.Lag om införandeavmiljöbalken.M. missbrukarvården.S. 67.Slutförvaringavanväntkåmbränsle KASAMs - 32.Ny anställningsskyddslag.A. yttrandeöver SKBs FUD-program92. M. 33.Åtgärderför att förberedaSverigesjordbruk och 68.Elkonkurrensmednätmonopol.N. livsmedelsindustriför EG. Jo.

Statens 1993

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

69.Revisorernaoch EG. N. 70.Strategiför småföretagsutveckling.N. 71 Organisationemasbidrag.C.

. 72.Att inhämtasynpunkterfrån medborgarna Det

-

kommunalaomröstningsirtstitutetitillämpning. C. 73.Radikalaorganisationsförändringari kommuneroch

landsting.C. 74.Kvalitetsrnåmingi kommunalverksamhet.C. 75.Vissamenvärdeskattcfrágor offentlig

ll, -

verksamhetm.m. Fi. 76.Verkställighetavfängelsestraff.Ju. 77.Kommunaltjänsteexportochinternationellt

biståncLC. 78.Miljöskadeförsäkringeni framtiden.M. 79.Handeloch miljö mot enhållbarspelplan.M.

- 80.statsförvaltningenoch EG. Ju. 81 Översyn arbetsmiljölagen.A.

. av 82.Frivilligt socialtarbete.Kartläggningoch

kunskapsöversilct.S. 83. Skyddför uppgifter

Statistikoch integritet. del l -

till den statligastatistikenm.m. Fi. 84.innovationerför Sverige.N. 85.Ursprungochutbildning socialsnedrekryteringtill

-

högrestudier. U. 86.Amningsvänligasjukhus för att skydda,stödjaoch

-

främja amning. S. 87.Beredskapslagring olja. N.av 88.Produktsäkerhetslagenoch EG. C. 89.Massflykt till Sverigeavasyl-ochhjålpsökande.Fö. 90.Lokal demokrati i utveckling.C. 91.Socialtjänstensroll i samhällsplaneringoch

samhällsarbete. Enkunskapsöversiktochett

diskussionsundcrlag.S.

92.Dencentralapolisorganisationen.Ju. 93.vårdenssvåraval. S. 94.Anpassadkontroll avbyggandet.M. 95.Ansvars-ochuppgiftsfördelninginom det civila

försvaret.Fö. 96.Förändringari lönegarantisystemet.A. 97.Västsverigeoch Skåne regioneri förändring.C.

- 98.Partnerskap.Ju.

Statens 1993

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Socialtjänstensroll i samhällsplaneringochsamhälls-

arbete. Enkunskapsöversiktochettdiskussions- En datalag.10 ny underlag.91 EGochvåragrundlagar.14 Vårdenssvåraval. 93 Ökat personval.21

Handläggningenavvissasäkerhetsfrágor.26 Kommunikationsdepartementet

Reaktionmotungdomsbrott.DelA och B. 35 arbetsuppgifter Postlag.9 Justitiekanslern.En översynavJKzs Ökadkonkurrens järnvägen.13 m.m. 37 Förarprövare.34 Fri- ochrättighetsfrågor.Del A ochB. 40

Det allmännasskadeståndsansvar.55

Finansdepartementet

Polisensrättsligabefogenheter.60 Personochparti Studieri anslutningtill Nyavillkor för ekonomiochpolitik ekonomi- - - Personvalskommitténsbetänkande kommisionensförslag. 16

ÖkatpersonvalSOU 1993:21. 63 Nyavillkor för ekonomiochpolitik ekonomi- - Verkställighetav fängelsestraff.76 kommisionensförslag. Bilagor. 16

statsförvaltningenoch EG. 80 Riksbankenochprisstabiliteten.20

Dencentralapolisorganisationen.92 Vad ärett statsrådsarbetevärt 22

Partnerskap.98 Bankstödsnämnden.28

Fortsattreformeringavföretagsbeskattningen.

Utrikesdepartementet Del 29

Stymings-ochsamarbetsformeribiståndet.1 Folk-ochbostadsräkningår 1990ochi framtiden.41 Översyn tjänsteinkomstbeskattningen.44 Kontrollen över exportavstrategisktkänsligavaror. 56 av Kostnadsutjärrtrtingmellankommuner.53

Försvarsdepartementet Beskattningav fastigheter,del I

Schablonintäkteller fastighetsskatt57 Lagomtotalförsvarsplikt.36 - Effektivareledningi statligamyndigheter.58 Försvaretshögskolor.42 89 Rättssäkerhetenvid beskattningen.62 Massflykttill Sverigeavasyl-ochhjälpsökande. Vissamervärdeskattefrágorll, offentligverksamhet Ansvars-ochuppgiftsfördelninginomdet civila m.m. 75 försvaret. 95 Statistikochintegritet,del Skyddför uppgiftertill 1 -

Socialdepartementet denstatligastatistikenm.m. 83

Statligtstödtill rehabiliteringavtortyrskadade Utbildningsdepartementet flyktingar m. fl. 4 Kursplanerför grtmdskolan.2 Bensodiazepiner beroendeframkallandepsykofarmaka. - Ersättningför kvalitet ocheffektivitet. 51 Utformningavett nytt resurstilldelningssystemför Socialförsäkringsregister.11 gnmdläggandehögskoleutbildning.3 Rättentill biståndinom socialtjänsten.30 Vårdhögskolor Kommunernasroll påalkoholområdetochinom kvalitet utveckling huvudmannaskap.12 missbrukan/ården.31 - - - 38 Kunskapenskrona. 23 Hälso-och sjukvårdeni framtiden tremodeller. - Frågorför folkbildningen.64 Ett år medbetalningsansvar.49 Ursprungochutbildning socialsnedrekryteringtill Serveringsbestämmelser.50 - Överföring högrestudier.85 avHIV-smitta genomläkemedlet

Preconativ.61 Jordbruksdepartementet Frivilligt socialtarbete.Kartläggningoch kunskapsöversikt. 82 Livsmedelshygienoch småskaliglivsmedelsproduktion.

Amningsvänligasjukhus för skydda stödjaoch 61 - att främja amning. 86 Socialaåtgärderför jordbrukare.25 Åtgärderför attförberedaSverigesjordbruk och

livsmedelsindustriför EG. 33

Statens 1993

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Arbetsmarknadsdepartementet Miljö- och naturresursdepartementet Ny axiställningsskyddslag.32 AcceptansToleransDelaktighet.18 Politik motarbetslöshet.43 Kommunernaoch miljöarbetet.19 Ersättningvid arbetslöshet.53 Miljöbalk. Del och2. 27l Översynavarbetsmiljölagen.81 Naturupplevelserutanbuller enkvalitet att värna.

- Förändringari lönegarantisystemet.96 51

Handlingsplanmotbuller. Kulturdepartementet Handlingsplan buller. Bilagedel.65

mot Löneskillnaderochlönediskriminering. Lagom införandeavmiljöbalken. 66 Om kvinnor ochmanpå arbetsmarknaden.7 Slutförvaringavanväntkåmbränsle KASAMs

- Löneskillnaderochlönediskriminering.Om kvinnor yttrandeöver SKBsFUD-program92. 67 ochmän arbetsmarknaden.Bilagedel.8 Miljöskadeförsäkringeni framtiden. 78 Ägandet radioochtelevisioni allmänhetenstjänst. Handeloch miljö motenhållbar spelplan.79

av - 17 Anpassadkontroll avbyggandet.94 Utlänningslagen enpartiell översyn.24

- Engränsfor ñlmcensuren.39 Utvisning grundavbrott. 54

Näringsdepartementet Svenskareglerför internationellomfördelningavolja vid enoljekris. 15 Elkonkurrensmednätmonopol.68 RevisorernaochEG. 69 Strategiför småföretagsutveckling.70 Innovationerför Sverige.84 Beredskapslagring olja. 87av

Civildepartementet

Trosabryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins räddning.45 Vissakyrkofrågor. 46 Konsekvenser valmöjligheterinom skola,av barnomsorg,äldreomsorgochprimärvård. 47 Kommunalaverksamheteri egenförvaltningoch i kommunalaaktiebilag.Enjämförandestudie.48 Ny marknadsföringslag.59 Organisationemasbidrag. 71 Att inhämtasynpunkterfrån medborgarna Det

kommunalaomröstningsinstitutetitillämpning.72 Radikalaorganisationsförändringari kommuneroch landsting.73 Kvalitetsmätningi kommunalverksamhet.74 Kommunaltjänsteexportoch internationelltbistånd.77 Produktsäkerhetslagenoch EG. 88 Lokal demokratii utveckling. 90 VästsverigeochSkåne regioner förändring.i 97

-