RÅ 1993:15
Fråga huruvida synnerliga skäl enligt 6 kap. 4 § andra stycket utlänningslagen förelegat för att hålla utlänning i fortsatt förvar.
Statens invandrarverk beslutade den 17 oktober 1991 att avslå en ansökan av etiopiske medborgaren X om uppehållstillstånd m.m. och att avvisa honom enligt 4 kap. 1 § första stycket 1. och 2. utlänningslagen (1989:529). X förbjöds vidare att återvända till Sverige före den 1 november 1993 utan tillstånd av Invandrarverket. - Utlänningsnämnden avslog genom beslut den 30 april 1992 X:s överklagande. Den 4 juni 1992 avslog Invandrarverket en förnyad ansökan av X om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § utlänningslagen. - Polismyndigheten i Bollnäs beslutade den 17 juli 1992 om förvar av X. Som skäl till förvarsbeslutet antecknades att X avvikit från Orfaförläggningen den 25 maj 1992 med avsikt att slippa delgivning av avvisningsbeslut och verkställighet och att han anträffats den 16 juli 1992 i Märsta polisdistrikt samt att det kunde antas att han ånyo skulle avvika. Polismyndigheten fann med hänsyn till X:s personliga förhållanden och övriga omständigheter anledning att anta att han skulle komma att hålla sig undan. - Sedan Invandrarverket den 3 augusti 1992 beslutat att X skulle hållas i förvar, lämnade Kammarrätten i Jönköping genom dom den 10 augusti 1992 hans överklagande utan bifall. Invandrarverket beslutade härefter den 17 september 1992 att X skulle hållas kvar i förvar och kammarrätten lämnade i dom den 30 september 1992 hans överklagande utan bifall.
Invandraraverket (1992-11-17) beslutade att X skulle hållas kvar i förvar. Invandrarverket bedömde att det även fortsättningsvis fanns uppenbar risk för att X skulle komma att hindra verkställighet genom att hålla sig undan. Beslutet gällde t.o.m. den 17 januari 1993.
kammarrätten
I besvär hos kammarrätten yrkade X att Invandrarverkets beslut den 17 november 1992 skulle upphävas.
Kammarrätten i Jönköping (1992-11-26), Hessmark, Velinder, Davidson, referent) yttrade: Enligt 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen får en utlänning som fyllt sexton år tas i förvar bl.a. om fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning. Sådant beslut får enligt lagrummets andra stycke meddelas endast om det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige. Av 6 kap. 4 § andra stycket nämnda lag framgår att, om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats, får en utlänning hållas i förvar i högst två månader, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid. Enligt 6 kap. 5 § får en utlänning i stället för att tas i förvar ställas under uppsikt, om detta är tillräckligt. - Fråga har uppkommit om verkställighet av beslut om avvisning av X. Utredningen i målet visar att X alltjämt motsätter sig verkställighet av avvisningsbeslutet samt att han inte vill medverka till att resehandlingar utfärdas för honom. Verkställigheten av avvisningsbeslutet måste anses ha försvårats härigenom. Kammarrätten finner mot bakgrund härav och då det ej kan anses tillräckligt att X ställs under uppsikt, att synnerliga skäl för att kvarhålla honom i förvar föreligger. Invandrarverket har således haft fog för sitt beslut. - Kammarrätten lämnar besvären utan bifall.
I besvär hos Regeringsrätten fullföljde X sin talan. Till stöd för sin talan anförde X bl.a. följande. X saknar passhandling. Den etiopiska ambassaden har för svenska myndigheter klart uttalat sin inställning att man är beredd att utfärda resedokument för personer som kan göra troligt att de är etiopiska/eritreanska medborgare under förutsättning att dessa själva ansöker om ett sådant dokument - i realiteten alltså beslutar sig för att frivilligt medverka till avvisningen. Man har lika entydigt angivit att man ej är beredd att utfärda någon form av resedokument för personer som ej av fri vilja vill återvända till Etiopien/Eritrea. X kan inte tänka sig att medverka till ett frivilligt återvändande. Det finns ingen konkret flyktfara i X:s fall. Det främsta skälet att upphäva förvarsbeslutet är dock den tid som X vistats i förvar. Behandlingen av honom är djupt inhuman.
Invandrarverket avgav yttrande i målet av följande innehåll.
Det lagakraftvunna avvisningsbeslutet har inte kunnat verkställas då X, som uppgav sig sakna pass vid inresan till Sverige, inte har medverkat till att få en passhandling utfärdad av sitt hemlands ambassad. Den etiopiska ambassaden har tidigare uttalat att man inte utan medgivande av X utfärdar passhandling för honom. I frågan om utfärdande av passhandling pågår för närvarande diskussioner mellan verket, Utrikesdepartementet och den etiopiska ambassaden.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1993-01-15, Wahlgren, Tottie, Ragnemalm) yttrade, efter att ha redogjort för de omständigheter som återgivits inledningsvis i första stycket och Invandrarverkets yttrande följande: Förutsättningarna för att ta en utlänning som fyllt 16 år i förvar regleras i 6 kap. 2 § utlänningslagen. I målet är den förvarsgrund som anges i första stycket under punkten 3 aktuell. Punkt 3 innebär såvitt här är av intresse att grund för förvar föreligger om fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om avvisning. Det fordras dock enligt 6 kap. 2 § andra stycket att det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige. Enligt 6 kap. 5 § gäller vidare att en utlänning kan under de förutsättningar som anges i 6 kap. 2 §, istället för att tas i förvar, ställas under uppsikt om detta är tillräckligt.
Enligt 6 kap. 4 § andra stycket utlänningslagen gäller som huvudregel att en utlänning inte får hållas kvar i förvar på någon av de här berörda grunderna mer än två veckor eller, om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats, två månader. Den föreskrivna tidsgränsen får överskridas endast om det finns synnerliga skäl för en längre tid. Vidare gäller enligt 6 kap. 8 § att ett förvar skall upphävas omedelbart om det inte längre finns skäl att hålla utlänningen i förvar.
Av de återgivna bestämmelserna framgår att en förlängning av den i 6 kap. 4 § andra stycket föreskrivna maximitiden för förvar kan komma ifråga endast under förutsättning att grund för förvar alltjämt föreligger enligt 6 kap. 2 §. Därutöver fordras att omständigheterna är sådana att det finns synnerliga skäl för en förlängning. I förarbetena har särskilt uppmärksammats det fallet att utlänningens identitet inte har kunnat fastställas. Enbart det förhållandet att identiteten är oklar bör enligt uttryckligt uttalande aldrig kunna anses innebära sådana synnerliga skäl som krävs för förvar i längre tid än två veckor. En annan omständighet som antagits vanligen medföra att kravet på synnerliga skäl är uppfyllt är att det föreligger en påtaglig risk för att utlänningen skall gå under jorden om han sätts på fri fot (Wikrén- Sandesjö, Utlänningslagen, 4 uppl. s. 220). Vid bedömningen har det självfallet också stor betydelse hur länge utlänningen redan har suttit i förvar. Som en övergripande princip gäller att förvarsinstitutet skall tillämpas restriktivt (se bl.a. prop. 1975/76:18 s. 130 och prop. 1981/82:146 s. 37. Se även RÅ 1991 ref. 8).
Utredningen ger stöd för bedömningen att det alltjämt föreligger sådana omständigheter som utgör grund för förvar enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen. Endast det förhållandet att X inte är beredd att hos Etiopiens ambassad själv ansöka om pass och därigenom medverka till ett frivilligt återvändande till Etiopien är emellertid inte tillräckligt skäl att ytterligare förlänga tiden för förvar. Inte heller i övrigt har sådana omständigheter förekommit i målet som talar för en sådan förlängning. Med hänsyn härtill och med beaktande av den långa tid som X redan hållits i förvar kan kravet i 6 kap. 4 § utlänningslagen på synnerliga skäl för att hålla honom kvar i förvar inte anses uppfyllt. Förvarsåtgärden bör ersättas med att han ställs under uppsikt.
Regeringsrätten ändrar kammarrättens dom och upphäver förvarsbeslutet.
X skall omedelbart försättas på fri fot.
Regeringsrätten förordnar att X skall stå under uppsikt med skyldighet för honom att två gånger i veckan anmäla sig hos polismyndighet. Regeringsrätten visar målet åter till Statens invandrarverk för bestämmande av den polismyndighet hos vilken X skall anmäla sig.
Regeringsråden Björne och Werner var av skiljaktig mening och anförde: I fråga om X föreligger ett lagakraftvunnet beslut om avvisning. X har hittills genom att vägra ansöka om pass från sitt hemland förhindrat verkställighet av beslutet. Det får emellertid förutsättas att verkställighet likväl kommer att ske inom en relativt nära framtid.
X:s vägran att medverka till att verkställigheten blir möjlig sammantaget med övriga omständigheter i målet ger enligt vår mening vid handen att det föreligger en påtaglig risk för att X, om han försätts på fri fot, kommer att hålla sig undan när verkställigheten skall äga rum. Synnerliga skäl att kvarhålla honom i förvar föreligger därför.
Vi fastställer kammarrättens domslut.