Prop. 1981/82:146

om ändring i utlänningslagen (1980:376), m.m.

Prop. 1981/82: 146

Regeringens proposition 1981/82: 146

om ändring i utlänningslagen (1980: 376), m. m.;

beslutad den 11 mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

KARIN ANDERSSON

2 Allmän motivering

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdeparte- mentet upprättats förslag till

1. lag om ändring i utlänningslagen(1980:376),

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370).

3. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1981/82: 146 66

Lag om ändring i utlänningslagen (1980: 376)

utfärdad den

Härmed föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1980: 376) dels att 7, 8, 39, 50. 63, 67, 70, 72, 82. 83. 84, 90, 95. 96 och 99 5.5 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer. 38 a. 90 a, 99 a och 99 b åå samt närmast före 90 a så en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

75

Utlänningar som kommer till Sverige eller uppehåller sig här skall ha pass. om regeringen har förordnat om detta. Regeringen fö- reskriver vilka legitimationshand- lingar som får gälla som pass samt i vilka fall svenska myndigheter får utfärda pass för flyktingar eller and- ra utlänningar.

Utlänningar som kommer till Sverige eller uppehåller sig här skall ha pass, om regeringen har förordnat om detta. Regeringen fö- reskriver vilka legitimationshand- lingar som får gälla som pass samt i vilka fall svenska myndigheter får utfärda pass för flyktingar eller and- ra utlänningar. Efter regeringens bemyndigande får statens invand— rarverk föreskriva att vissa hand- lingar skall godtas som pass.

8 5

Vid inresa eller utresa skall en utlänning visa upp sitt pass för polismyn- digheten, om inte regeringen har föreskrivit annat. En utlänning skall vid inresa eller utresa även lämna de upplysningar som begärs av polismyn- digheten.

En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att efter kallelse av polis- myndighet personligen inställa sig hos myndigheten och lämna upplysning- ar om sin vistelse här. Om han inte efterkommer kallelsen. får han hämtas. På begäran skall utlänningen även visa upp sitt pass för polismyndighet eller polisman.

För utredning i samband med inresa eller utresa eller kallelse enligt andra stycket får utlänningen kvarhållas, dock inte längre än som är nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar, om inte beslut har meddelats om förvar enligt 50 eller 52 5.

I samband med inresekontrollfår en polisman undersöka bagageut- rymmen och övriga slutna utrym- men l bilar och andra transportme- del i syfte att förhindra, att utlän-

• Sida 79
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse

79

Föreslagen lydelse

ningar reser in i Sverige i strid mot bestämmelserna i denna lag eller i en författning. som har utfärdats med stöd av denna lag.

3835

Utan hinder av 38.55 andra stycket får en polismyndighet utvisa en utlänning som inte inom tre månader från itrresan har an- sökt om uppehållstillstånd. Beslut får inte meddelas senare än en vee- ka från det att utlänningen app- sökte eller anträffades av polismyn- digheten. Beslut får inte heller meddelas om det föreligger sådana omständigheter som enligt 33, 34 eller 35 5 andra meningen föranle- der att ärenden som avses där över- lämnas till statens invandrarverk.

Polismyndigheten skall skynd- samt anmäla atvisningsbeslutet till invandrari-'erket. Därvid tillämpas vad i 37 5 andra—fjärde styckena sägs om anmälan av avvisnings- beslut.

395

Om det inte föreligger särskilda skäl, skall utvisningsbeslutet för- enas med förbud för utlänningen att under en viss tid återvända till Sve- rige utan tillstånd av statens in- vandrarverk.

Om det inte föreligger särskilda skäl. skall uti-'isningsbeslut som meddelas av statens invandrarverk förenas med förbud för utlänningen att under en viss tid återvända till Sverige utan tillstånd av verket.

505

En utlänning får tas i förvar om det föreligger sannolika skäl för av- visning eller för utvisning enligt 38. 43, 47 eller 48 5 eller om det upp- kommer fråga om verkställighet av en sådan åtgärd eller av utvisning på grund av brott. Förvar beslutas av den myndighet som handlägger avvisnings- eller utvisningsärendet eller verkställighetsärendet. Beslut om förvar får dock meddelas endast om dct med hänsyn till utlänning- ens personliga förhållanden eller övriga omständigheter skäligen kan befaras att han kommer att hålla sig

En utlänning får tas i förvar om det föreligger sannolika skäl för av- visning eller för utvisning enligt 38. 43, 47 eller 48 5 eller om det upp- kommer fråga om verkställighet av en sådan åtgärd eller av utvisning på grund av brott. Förvar beslutas av den myndighet som handlägger avvisnings- eller utvisningsärendet eller verkställighetsärendet. Beslut om förvar får dock meddelas endast om det med hänsyn till utlänning- ens personliga förhållanden eller övriga omständigheter skäligen kan befaras att han kommer att hålla sig

• Sida 80
•  Original

Prop. 1981/82: 146 Nuvarande lydelse undan eller bedriva brottslig verk- samhet här eller om utlänningens identitet är oklar.

80 Föreslagen lydelse undan eller här begå brottpå vilket kan följa fängelse i ett är eller där- över eller om utlänningens identitet är oklar.

Om det bedöms tillräckligt. kan myndigheten under de förutsättningar som anges i första stycket i stället för att ta utlänningen i förvar ålägga utlänningen att på vissa tider anmäla sig hos polismyndigheten i orten eller föreskriva, att utlänningen skall lämna ifrån sig pass eller därmedjämställd legitimationshandling, eller föreskriva de andra villkor som behövs för att hålla utlänningen under uppsikt. Om utlänningen inte följer sådana före- skrifter, kan han tas i förvar.

635

En polismyndighets beslut om avvisning får överklagas av utlän- ningen. Detta sker genom att be- svär anförs h05 statens invandrar- verk.

En polismyndighets beslut om avvisning eller utvisning får över- klagas av utlänningen. Detta sker genom att besvär anförs hos statens invandrarverk.

Klagan över invandrarverkcts beslut som avses i första stycket förs hos regeringen genom besvär.

675

Beslut enligt 50. 5l eller 53 5 om att en utlänning skall tas i förvar eller hållas kvar i förvar får över- klagas av utlänningen utom då be- slutet har meddelats av regeringen.

Har beslutet fattats av en polis- myndighet. överklagas det hos länsrätten. Har beslutet fattats av statens ini-'andrarverk eller av en länsstyrelse. överklagas det hos kammarrätten. Länsrr'ittens eller kammarrättens beslut överklagas enligt bestämmelserna i förvalt- ningsprocesslagen (1971 : 291).

Klaga/1 får föras särskilt och är inte inskränkt till viss tid.

Beslut enligt 50. 51 eller 53 5 om att en utlänning skall tas i förvar eller hållas kvar i förvar får över- klagas av utlänningen. Klaga/z får föras särskilt och är inte inskränkt till viss tid.

Beslutet överklagas hos kammar- rätten. Kammarrättens beslut överklagas enligt bestämmelser- na i förvaltningsprocess/agen (197l:29l).

Har beslut som avses i första stycket fattats av regeringen. prö- var regeringsrätten på framställ- ning av utlänningen. om åtgärden skall bestå.

705

En utlänning som har rätt att överklaga ett beslut om avvisning eller ett beslut om utvisning enligt 38 eller 43 5 kan förklara att han avstår från att överklaga beslutet (nöjdförklaring).

En utlänning som har rätt att överklaga ett beslut om avvisning eller ett beslut om utvisning enligt 38. 38 (1 eller 43 5 kan förklara att han avstår från att överklaga beslu- tet (nöjdförklaring).

• Sida 81
•  Original

Prop. 1981/82: 146 81

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Nöjdförklaring avges inför länsstyrelse eller. i vittnes närvaro. inför polismyndighet eller styresmannen vid en kriminalvårdsanstalt eller före- ståndaren för ett häkte eller den som tjänstgör i stället för styresmannen eller föreståndaren. Nöjdförklaring som avser utvisning enligt 43 5 kan avges även inför länsrätt eller kammarrätt. Nöjdförklaringen får dock avges inför en annan myndighet än den som har meddelat beslutet endast om den som tar emot förklaringen har tillgång till en utskrift av beslutet eller ett bevis om vad det innehåller.

En nöjdförklaring kan inte återtas. Har utlänningen överklagar beslutet innan nöjdförklaringen avges, skall hans talan anses återkallad genom nöjdförklaringen.

Första—tredje styckena tillämpas även beträffande allmän domstols dom eller beslut i den del som avser utvisning på grund av brott. Nöjdför- klaring beträffande domen eller beslutet får dessutom avges inför den domstol som har meddelat domen eller beslutet eller inför allmän under- rätt.

725

Har frågan om verkställighet av ett beslut om avvisning enligt 28 el- ler 29 5 eller utvisning enligt 38 5 överlämnats till statens invandrar- verk enligt 85. 86 eller 89 5 och frn- ner invandrarverket att beslutet inte bör verkställas, får verket upp- häva beslutet eller besluta anstånd med verkställigheten. Frågor om upphävande av beslut som anges i denna paragraf eller anstånd med verkställigheten av ett sådant be- slut kan prövas av regeringen en- dast då invandrarverket med stöd av 695 har överlämnat verkstäl- lighetsärendet till regeringen eller då verkets beslut har överklagats enligt 90 5.

Har frågan om verkställighet av ett beslut om avvisning enligt 28 el- ler 29 5 eller utvisning enligt 38 5 överlämnats till statens invandrar- verk enligt 85. 86 eller 895 eller övertagits av invandrarverket en— ligt 90 a 5 och finner invandrarver- ket att beslutet inte bör verkställas. får verket upphäva beslutet eller besluta anstånd med verkställighe- ten. Frågor om upphävande av be- slut som anges i denna paragraf el- ler anstånd med verkställigheten av ett sådant beslut kan prövas av re- geringen endast då invandrarverket med stöd av 695 har överlämnat verkställighetsärendet till regering- en eller då verkets beslut har över- klagats enligt 90 5.

825

Avvisas en utlänning, som har kommit hit till riket med fartyg eller luftfartyg. får han föras tillbaka till fartyget eller luftfartyget. om detta skall avgå till utlandet omedelbart eller inom den närmaste tiden. Han får också sättas ombord på annat fartyg eller luftfartyg med samma innehavare. Vägrar fartygets eller luftfartygets befälhavare att ta emot utlänningen, får länsstyrelsen före- . lägga honom lämpligt vite.

6 Riksdagen 1981/82. [ saml. Nr 146

Avvisas en utlänning. som har kommit hit till riket med fartyg eller luftfartyg. får han föras tillbaka till fartyget eller luftfartyget. om detta skall avgå till utlandet omedelbart eller inom den närmaste tiden. Han får också sättas ombord på annat fartyg eller luftfartyg med samma innehavare. Vägrar fartygets eller luftfartygets befälhavare att ta emot utlänningen. får polismyndigheten förelägga honom lämpligt vite.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1981/82: l46

Nuvarande lydelse

Första stycket gäller även verk- ställighet av utvisning enligt 38. 43. 47 eller 48 5. om utlännningen har underlåtit att vid inresan visa upp sitt pass för polismyndigheten och Utvisningsbeslutet har meddelats inom sex månader efter inresan.

Föreslagen lydelse

Första stycket gäller även verk- ställighet av utvisning enligt 38. 38 a, 43. 47 eller 48 5, om utlän- ningen har underlåtit att vid inresan visa upp sitt pass för polismyndig- heten och utvisningsbeslutet har meddelats inom sex månader efter inresan.

Första och andra styckena gäller inte om fartyget eller luftfartyget skall avgå till ett land dit utlänningen enligt 77—80 55 inte får sändas.

835

Ett beslut om avvisning, som har meddelats av en polismyndighet vid utlänningens ankomst hit till riket eller inom en vecka därefter, skall verkställas utan hinder av att beslutet har överklagats. Detsamma gäller avvisningsbeslut som har meddelats när en utlänning. vars rätt att resa in i Sverige inte har prövats vid ankomsten, första gången har uppsökt eller anträffats av en polismyndighet eller inom en vecka därefter. Vad som nu har sagts gäller dock inte avvisningsbeslut som skall anmälas till statens invandrarverk enligt 37 5. Ett sådant beslut får, om inte utlänningen har avgett nöjdförklaring, verkställas först när invandrarverket har förklarat att verket inte övertar ärendet.

Ett beslut om utvisning. som en polismyndighet har meddelat. skall verkställas utan hinder av att beslu- tet har överklagats. om invandrar- verket efter anmälan enligt 38 a 5 andra stycket harförklarat att ver- ket inte övertar ärendet.

En dom eller ett beslut om utvisning får verkställas fastän domen eller beslutet inte har vunnit laga kraft, om utlänningen har avgett nöjdförkla-

ring.

845

Beslut om avvisning eller utvis- ning skall verkställas så snart det kan ske. Verkställigheten av av- visning samt utvisning enligt 385 ankommer på polismyndighet. Verkställigheten av utvisning i öv- rigt ankommer på länsstyrelse. I fråga om avvisning enligt 30 5 eller utvisning enligt 47 eller 48 5 får re- geringen förordna att verkställighe- ten skall ske genom annan myndig- hets försorg.

Beslut om avvisning eller utvis- ning skall verkställas så snart det kan ske. Verkställigheten ankom- mer på polismyndighet. I fråga om avvisning enligt 30 5 eller utvisning enligt 47 eller 485 får regeringen förordna att verkställigheten skall ske genom annan myndighets för— sorg.

905

Statens invandrarverks beslut i en verkställighetsfråga, vilken har

Statens invandrarverks beslut i ett verkställiglretsärende får över-

• Sida 83
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse

överlämnats till verket enligt 85 el- ler 86 5 får överklagas av utlän- ningen. Klagan förs hos regeringen genom besvär.

Föreslagen lydelse

klagas av utlänningen

] . om ärendet har överlämnats till verket enligt 85 eller 86 5. eller

2. om utlänningen annars i ären— det har anfört sådana omständig— heter som enligt invandrarverkets bedömning föranleder att ärenden som där avses överlämnas till ver- ket.

Klagan förs hos regeringen ge- nom besvär.

Skyldighet att anmäla vissa verkställighetsbeslut till statens in vandrarverk

90215

Har en utlänningförst i samband med verkställigheten av en polis- myndighets avvisningsbeslut anfört sådana omständigheter som avses i 85 eller 86 5, men har polismyn- digheten funnit att ärendet enligt angivna bestämmelser inte skall överlämnas till statens invandrar- verk. skall frågan om verkställighet skyndsamt anmälas till verket.

Invandrarverket skall därvid ge- nast besluta om verket skall överta ärendet eller inte. Ärendet skall övertas. om utlänningens påståen- de inte är uppenbart oriktigt, eller, i fall som avses i86 5, de åberopade omständigheterna inte kan lämnas utan avseende. Invandrarverket får ("ivan i annatfall överta ärendet, om det finns skäl till detta. Innan in- vandrarverket har fattat beslut fär vidare verkställighetsätgärder inte vidtas.

955

Till böter döms

1. en utlänning som uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet till- stånd och underlåter att ansöka om ett sådant tillstånd, eller

2. en utlänning som har anställ- ning eller bedriver verksamhet. som kräver arbetstillstånd, utan att han har ett sådant tillstånd.

Den som har en utlänning i sin tjänst, fastän utlänningen inte har

Till böter döms I. en utlänning som uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet uppe- hållstillstånd och utan att inom fö- reskriven tid ha ansökt om ett så- dant tillstånd.

2. en utlänning som har anställ- ning eller bedriver verksamhet, som kräver arbetstillstånd, utan att han har ett sådant tillstånd.

Den som har en utlänning i sin tjänst, fastän utlänningen inte har

• Sida 84
•  Original

Prop. 198l/82: l46

Nuvarande lydelse

föreskrivet arbets- eller anställ- ningstillstånd. döms till böter eller, när omständigheterna är försvåran- de. till fängelse i högst ett år.

84 Föreslagen lydelse

föreskrivet arbets- eller anställ- ningstillstånd. döms till böter eller, när omständigheterna är försvåran- de. till fängelse i högst ett år. Att dessutom en avgift utgår anges i 99 a—b 5.5.

965

Till böter eller. när omständighe- terna är försvårande. till fängelse högst sex månader döms

[. den som inte gör en sådan an- mälan som föreskrivs i en författ- ning som har utfärdats med stöd av denna lag.

2. den som i en sådan anmälan eller i ett ansökningsårende enligt denna lag eller enligt en författning. som har utfärdats med stöd av den- na lag, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift eller medvetet un- derlåter att tala om något förhållan— de av betydelse.

3. den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i strid mot föreskrifter i denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av lagen.

4. en utlänning som. i annat hän- seende än beträffande skyldighet att ha pass. visering, uppehållstill- stånd eller arbetstillstånd. över- träder bestämmelserna i denna lag eller vad som har föreskrivits med stöd av lagen. eller

5. en utlänning som försöker hindra verkställighet av beslut om hans avvisning eller utvisning.

Till fängelse i högst ett år eller. när omständigheterna är mildrande. till böter döms, utan hinder av förs- ta stycket,

1. den som hjälper en sådan ut- länning som avses i 30 5 första och andra styckena att komma in i Sve- rige, eller

2. en utlänning som försöker

Till böter eller. när omständighe- terna är försvårande. till fängelse högst sex månader döms

|. den som inte gör en sådan an- mälan som föreskrivs i en författ- ning som har utfärdats med stöd av denna lag.

2. den som i en sådan anmälan eller i ett ansökningsärcnde enligt denna lag eller enligt en författning. som har utfärdats med stöd av den- na lag. mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift eller medvetet un- derlåter att tala om något förhållan- de av betydelse.

3. den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i strid mot föreskrifter i denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av lagen,

4. en utlänning som. i annat hän- seende än beträffande skyldighet att ha pass, visering. uppehållstill- stånd eller arbetstillstånd, över- träder bestämmelserna i denna lag eller vad som har föreskrivits med stöd av lagen. eller

5. den som. ifråga om annan utlänning än make, barn, _l'örälder eller syskon. genom döljande av ut- länningen eller genom någon an- nan sådan åtgärd _l?'irsöker hindra verkställighet av beslut om dennes . avvisning eller utvisning.

Till fängelse i högst ett år eller. när omständigheterna är mildrande, till böter döms. utan hinder av förs- ta stycket.

1. den som hjälper en sådan ut- länning som avses i 30 5 första och andra styckena att komma in i Sve- rige. eller

2. den som försöker hindra verk-

• Sida 85
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse

hindra verkställighet av beSIut om avvisning enligt 30 5 eller utvisning enligt 47 eller 48 5.

85 Föreslagen lydelse

ställighet av beslut om avvisning enligt 30 5 eller utvisning enligt 47 eller 48 5.

För försök till brott som avses i första stycket 3 eller andra stycket ] döms till ansvar enligt 23 kap, brottsbalken .

995

Avvisas eller utvisas en utlän- ning. är han skyldig att betala kost- naden för resan till den ort, dit han sänds genom myndighets försorg. Detsamma gäller när en utlänning enligt 94 5 genom polismyndighets försorg förs till en plats, där han får vistas.

Avvisas eller utvisas en utlän- ning, är han skyldig att betala kost- naden för sin egen resa till den ort. dit han genom myndighets försorg sänds eller åläggs resa. Detsamma gäller när en utlänning enligt 945 genom polismyndighets försorg förs till en plats. där han får vistas.

Om en utlänning enligt 82 5 förs tillbaka till det fartyg eller luftfartyg med vilket han har kommit till Sverige eller sätts ombord på ett annat fartyg eller luftfartyg med samma innehavare, är innehavaren skyldig att titan ersättning av staten föra utlänningen ut ur Sverige.

Om en utlänning. som är anställd ombord på ett fartyg eller ett luftfartyg eller som utan tillåtelse har följt med detta. lämnar fartyget eller luftfarty- get under dess uppehåll i Sverige. och olovligen reser in i Sverige. är fartygets eller luftfartygets innehavare skyldig att svara för de kostnader som Uppstår för det allmänna för utlänningens uppehälle i Sverige under de närmaste tre månaderna och för hans utresa ur Sverige.

I fråga om ett fartyg med utländsk innehavare är befälhavaren och den som har anlitats för inklarering av fartyget skyldiga att på innehavarens vägnar svara för kostnader enligt tredje stycket, om det inte är uppenbart oskäligt.

99215

Har någon en utlänning i sin tjänst. fastän utlänningen inte har föreskrivet arbets- eller anställ- ningstillstånd. utgår en avgift. Av- giften skall påföras den fysiska el- ler juridiska person som utövar den verksamhet i vilken överträdelsen har begåtts.

Avgiften utgör för varje arbetsta- gare. som har anlitats utan att ha föreskrivet arbetstillstånd. hälften av det basbelopp enligt lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring som gällde när överträdelsen upp- hörde. Har överträdelsen pågått längre tid än tre månader, utgör avgiften för varje arbetstagare i stället hela basbeloppet. Avgiften får nedsättas eller efterges om sär- skilda omständigheter föreligger.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1981/82: 146 86

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

99b5

Frågor om avgift vid anställning utan föreskrivet tillstånd prövas av allmän domstol efter ansökan. som skall göras av allmän åklagare inom två är från den tidpunkt då överträdelsen begicks. I fråga om sådan talan gäller i tillämpliga de- lar vad i rättegångsbalken före- skrivs angående mål om ansvar för brott på vilket kan följa fängelse i högst ett år. Sedanfem år har för- flutit från tidpunkten för överträ- delsen. får avgift inte påföras. Av- gifterna tillfaller staten.

Avgiften skall betalas till länssty- relsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. Erin- ran om detta skall tas in i beslutet. Betalas inte avgiften inom denna tid, får den jämte restavgift. beräk- nad enligt 58 5 1 mom. uppbördsla- gen (l953:272), indrivas i den ord- ning som enligt nämnda" lag gäller för indrivning av skatt. Indrivnings- åtgärder får inte vidtas sedan fem år förflutit från det beslutet vann laga kraft.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1982. Har före ikraftträdandet besvär enligt 67 5 anhängiggjorts hos en läns- rätt, tillämpas äldre bestämmelser.

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1.928: 370)

utfärdad den

Härmed föreskrivs att 205 kommunalskattelagen (l928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

205

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkteri pen- ningar eller penningars värde (bruttointäkt) avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Att koncernbidrag. som icke utgör sådan omkostnad. ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 5 3 mom.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse

Avdrag må icke ske för: den skattskyldiges levnadskost- nader och därtill hänförliga utgifter, däruti inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva eller såsom pe- riodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

värdet av arbete. som i den skatt- skyldiges förvärvsverksamhet ut- förts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyl- diges barn som ej fyllt 16 år;

ränta å den skattskyldiges eget. i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital:

svenska allmänna skatter:

kapitalavbetalning å skuld: avgift enligt 8 kap. studiestödsla- gen (l973: 349);

avgift enligt lagen (l972:435) om överlastavgift;

avgift enligt lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olov- ligt byggande m. m.;

belopp. för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 & uppbördslagen (1953: 272):

avgift enligt lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen( 1978: 268):

förlust. som är att hänföra till ka- pitalförlust.

87

Föreslagen lydelse

Avdrag må icke ske för: den skattskyldiges levnadskost- nader och därtill hänförliga utgifter. däruti inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva eller såsom pe- riodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skatt- skyldiges förvärvsverksamhet ut- förts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyl- diges barn som ej fyllt 16 år;

ränta å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital:

svenska allmänna skatter: kapitalavbetalning å skuld: avgift enligt 8 kap. studiestödsla- gen (1973: 349):

avgift enligt lagen (1972: 435) om överlastavgift:

avgift enligt lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olov- ligt byggande m. m.;

avgift enligt utlänningslagen (I980:376)':

belopp. för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 & uppbördslagen ( 1953: 272): '

avgift enligt lagen (l976: 206) om felparkeringsavgift;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen(1978: 268):

förlust. som är att hänföra till ka- pitalförlust.

Denna lag träder i kraft den I juli 1982.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1971: 289) om allmänna förvaltnings- domstolar

utfärdad den

Härmed föreskrivs att 2 5 lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings- domstolar skall ha nedan angivna lydelse.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse

Regeringsrätten prövar ]. besvär över kammarrätts be- slut enligt förvaltningsprocesslagen (l97l: 29l ).

2. besvär över annat beslut i för- valtningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författning eller enligt instruktion för kammar- rätterna anföres hos domstolen.

88

Föreslagen lydelse

- &

Regeringsrätten prövar l. besvär över kammarrätts be- slut enligt förvaltningsprocesslagen(1971: 291).

2. besvär över annat beslut i för— valtningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författning eller enligt instruktion för kammar- rätterna anförcs hos domstolen.

3.fi'amställning enligt 67 S' utlän- ningslagen (I980:376).

Om regeringsrättens behörighet att pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid finns bestämmelseri 11 kap. 11 & regerings- formen.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1982.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1981/82: 146 89

Handläggning av ärenden angående avlägsnande av pre- sumtiva terrorister (Ds A 1981: 9)

Promemoria utarbetad inom arbetsmarknadsdepartementet

1 Lagförslag

Förslag till Lag om ändring i utlänningslagen( 1980: 376)

Härmed föreskrivs i fråga om utlänningslagen(1980: 376) dels att 36% skall upphöra att gälla, dels att 30. 32, 47, 52, 57—60. 62. 74 och 9655 skall ha nedan angivna lydelse.

305

En utlänning som kommer till Sverige skall avvisas. om det finns grun- dad anledning att anta att han tillhör eller verkar för en sådan organisation eller grupp som avses i andra stycket och om det dessutom med hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet eller i övrigt föreligger fara för att han här i riket medverkar till sådana handlingar som avses i det stycket.

I första stycket avses en organisation eller grupp som. med hänsyn till vad som är känt om dess verksamhet. kan befaras utanför sitt hemland använda våld. hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana gärningar här i riket.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1981/82: 146 90

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rikspolisstyrelsen upprättar en förteckning över utlänningar som skall avvisas enligt första stycket. Regeringen bestämmer vilka orga- nisationer eller grupper sorti därvid kommer ifråga.

32å

När en utlänning. som finns iden förteckning som anges i 305; tredje stycket och som saknar visering el- ler uppehållstillstånd, kommer till riket, skall polismyndigheten ()me- delbart besluta om avvisning av llo- nom utom i defall då ärendet skall överlämnas till regeringen enligt 36 5.

När det Itos polismyndigheten När en utlänning som kommer uppkommer fråga om avvisning en— till Sverige skall avvisas enligt 30 å, ligt 30.5 av annan utlänning än som skall polismyndigheten hänskjuta avses i första stycket, skall ärendet ärendet till statens invandrarverk hänskjutas till statens invandrar- som med eget yttrande överlämnar verk som med eget yttrande över- ärendet till regeringen. Vid ären- lämnar ärendet till regeringen. [ dets prövning hos regeringen skall ärenden som prövas av regeringen förhandling hållas. skall förhandling hållas.

Beslut om avvisning enligt 3055 skall förenas med förbud för utlän- ningen att återvända till Sverige. Därvid tillämpas bestämmelserna i 42 å .

36.5

Ärenden om avvisning enligt 325 första stycket skall hänskjutas till statens invandrarverk. om delföre- ligger sådana omständigheter som enligt 33 eller 345 föranleder att ärenden som avses där överlämnas till statens invandrarverk. Invand- rarverket skall med eget yttrande överlämna sådana ärenden till re— geringen.

475

En utlänning får utvisas ur riket. En utlänning får utvisas ur riket, om det föreligger sådana omstän- om det föreligger sådana omstän- digheter som anges i 30 åförsta och digheter som anges i 30 å. andra styckena.

Beslut om utvisning enligt första stycket meddelas av regeringen. ] sådana ärenden skall förhandling hållas. Yttrande skall inhämtas från

• Sida 91
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse

9l

Föreslagen lydelse

statens invandrarverk. om hinder inte möter på grund av att ärendet är

synnerligen brådskande.

525 När det inte finns tid att avvakta den handläggande myndighetens beslut om särskilda tvångsåtgärder mot en utlänning eller statens invandrarverks beslut enligt 515. får en polismyndighet tillfälligt ta utlänningen i förvar eller ställa honom under uppsikt enligt 50 5.

Skall ett ärende om avvisning en- ligt 365 överlämnas till regeringen. skall polismyndigheten ta utlän- ningen iförvar.

Även om de i 505 angivna förut- sättningarna inte föreligger. får po- lismyndigheten ta en utlänning i förvar eller ställa honom under uppsikt när frågan om avvisning skall överlämnas till regeringen en- ligt 325 andra stycket eller när det uppkommer fråga om att utvisa ho- ' nam enligt 47 5.

Även om de i 505 angivna förut— sättningarna inte föreligger. får en polismyndighet ta en utlänning i förvar eller ställa honom under uppsikt när fråga om avvisning skall överlämnas till regeringen en— ligt 325 första stycket eller när det uppkommer fråga om att utvisa ut- länningen enligt 47 5.

Anmälan om att en utlänning har tagits i förvar eller ställts under uppsikt enligt första eller andra stycket skall skyndsamt göras hos den myndighet som handlägger ärendet eller. i fall som anges i 51 5 hos statens invandrar- verk. Denna myndighet skall därefter omedelbart pröva om åtgärden skall bestå.

575

Förhandling skall hållas inför den myndighet som handlägger ärendet. Statens invandrarverk får dock be- sluta att en länsrätt eller länsstyrel— se skall hälla förhandling i ett ärende som verket handlägger. [ ärenden, som handläggs av rege- ringen. får det statsråd, som ansva- rar för ärenden enligt denna lag el- ler den tjänsteman som statsrådet bestämmer, besluta om förhandling och utse myndighet som skall hålla förhandlingen.

Förhandling skall hållas inför den myndighet som handlägger ärendet. Statens invandrarverk får dock be- sluta att en länsrätt eller länsstyrel— se skall hålla förhandling i ett ärende som verket handlägger samt därvid bestämma om annan än ut- länningen skall höras. ] ärenden. som handläggs av regeringen, får det statsråd. som ansvarar för ären- den enligt denna lag eller den tjäns- teman som statsrådet bestämmer. besluta om förhandling och bestäm— ma onz annan än utlänningen skall höras samt. där annat ej följer av andra stycket, utse domstol eller förvaltningsmyndighet som skall hålla förhandlingen.

I ärende om avvisning enligt 305 eller utvisning enligt 47 eller 485 skall förhandlingen hållas vid Stockholms tingsrätt. om det inte föreligger särskilda skäl mot det.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

585

När det behövs får den myndig- het som håller förhandlingen upp- dra åt en polismyndighet eller åt en särskilt utsedd person att vara all- mänt ombud vid förhandlingen.

När det behövs får den myndig- het som håller förhandlingen upp- dra åt en polismyndighet eller åt en särskilt utsedd person att vara all- mänt ombud vid förhandlingen. All- mänt ombud skall alltid förordnas vid förhandling vid Stockholms tingsrätt enligt 5 75 andra stycket.

595

Utlänningen och andra personer. som skall höras. skall kallas till för- handlingen. Om utlänningen hålls i förvar. skall den myndighet som håller förhandlingen besluta om hans inställelse. Har kallelse till förhandlingen delgetts den som skall höras minst fyra dagar före förhandlingen och uteblir den kal- lade utan att ha anmält laga förfall. får myndigheten besluta om hämt- ning. Hämtning av någon annan än utlänningen får dock ske endast om det föreligger synnerliga skäl.

Utlänningen och andra personer. som skall höras, skall kallas till för- handlingen. Om utlänningen hålls i förvar. skall den domstol eller för- valtningsnryndiglret som håller för- handlingen besluta om hans instäl- lelse. Har kallelse till förhandlingen delgetts den som skall höras minst fyra dagar före förhandlingen och uteblir den kallade utan att ha an- mält laga förfall. får domstolen eller förvaltningsmyndig/teten besluta om hämtning. Hämtning av någon annan än utlänningen får dock ske endast om det föreligger synnerliga skäl.

605

Vid förhandlingen skall noga utredas de omständigheter som kan inver- ka på ärendets avgörande. Utlänningen skall få tillfälle att ange sin stånd- punkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.

Förhandlingen skall vara offent- lig, om utlänningen begär det och myndigheten inte anser att omstän- digheterna föranleder något annat.

I fråga om förhandling vid all- män domstol skall. i den mån annat inte följer av 57—59 5.5, 605 första och tredje styckena samt 6! och 62 5.5. i tillämpliga delar gälla be- stämmelserna am bevisupptagning utom huvudförhandling i brottmål.

Vid förhandling vid allmän dom- stol får. utöver vad som följer av 5 kap. 1 5 rr'ittegångsbalken. rätten förordna att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antagas att vid förhandlingen kommer att förebringas uppgift. för vilken hos domstolen gäller sekre- tess som avses i sekretesslagen (l980.'100). Förltandling vid för- valtningsmyndighet skall vara of-

• Sida 93
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fentlig, om utlänningen begär det och myndig/teten inte anser att ont- ständt'gheterna föranleder något annat.

62?

Frågan om ersättning eller för- skott prövas av den myndighet som håller förhandlingen. Närmare be- stämmelser om ersättning och för- skott meddelas av regeringen.

Frågan om ersättning eller för- skott prövas av den domstol eller förvaltaingsmyndighet som håller förhandlingen. Närmare bestäm- melser om ersättning och förskott meddelas av regeringen.

745

När regeringen upphäver ett beslut enligt 71 eller 725 eller medger en utlänning rätt att uppehålla sig här i riket trots ett utvisningsbeslut, får regeringen samtidigt meddela sådana föreskrifter om inskränkningar och villkor för utlänningens vistelse här i riket'som anges i 485 första stycket.

När verkställighet inte skall ske i fall som avses i 73 å. får regeringen meddela sådana föreskrifter som anges i första stycket. Detsamma gäller när ett beslut om avvisning eller utvisning i andra fall inte kan verkställas och det beträffande ut- länningen föreligger sådana om— ständigheter som anges i 305 första och andra styckena. I ärenden en- ligt detta stycke skall förhandling hållas.

När verkställigheten inte skall ske i fall som avses i 73 5, får rege- ringen meddela sådana föreskrifter som anges i första stycket. Det- samma gäller när ett beslut om av- . visning eller utvisning i andra fall

inte kan verkställas och det beträf- fande utlänningen föreligger sådana omständigheter som anges i 30å. I ärenden enligt detta stycke skall förhandling hållas.

96 å . Till böter eller, när omständigheterna är försvårande. till fängelse högst .sex månader döms

]. den som inte gör en sådan anmälan som föreskrivs i en författning som har utfärdats med stöd av denna lag.

2. den som i en sådan anmälan elleri ett ansökningsårende enligt denna lag eller enligt en författning. som har utfärdats med stöd av denna lag, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift eller medvetet underlåter att tala om något förhållande av betydelse,

3. den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i strid mot föreskrifter i denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av

lagen.

4. en utlänning som, i annat hänseende än beträffande skyldighet att ha pass. visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd. överträder bestäm- melserna i denna lag eller vad som har föreskrivits med stöd av lagen. eller

5. en utlänning som försöker hindra verkställighet av beslut om hans

avvisning eller utvisning.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse

Till fängelse i högst ett år eller. när omständigheterna är mildrande. till böter döms. utan hinder av förs- ta stycket.

1. den som hjälper en sådan ut- länning som avses i 30 åförsta och andra styckena att komma in i Sve- rige. eller

2. en utlänning som försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning enligt 30 5 eller utvisning enligt 47 eller 48 5.

För försök till brott som avses i första stycket 3 eller andra stycket 1 döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

94

F äreslagen lydelse

Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande. till böter döms. utan hinder av förs- ta stycket.

1. den som hjälper en sådan ut- länning som avses i 30 % att komma

-in i Sverige eller

2. en utlänning som försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning enligt 30 5 eller utvisning enligt 47 eller 48 5.

För försök till brott som avses i första stycket 3 eller andra stycket 1 döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

2 Inledning

Den internationella terrorismen har under senare tid föranlett allt flera stater att införa lagstiftning, som ger dem ökade möjligheter att bekämpa terroristverksamhet. På det internationella området har vidare antagits en rad instrument som syftar till att bekämpa den internationella terrorismen. För Sveriges del introducerades den särskilda terroristlagstiftningen är 1973. De materiella bestämmelserna har sedan dess undergått vissa bc- gränsade ändringar och återfinns numera i utlänningslagen (UtlL).

Vid terroristbestämmelsernas tillkomst bedömdes det som angeläget att presumtiva terrorister kunde avvisas vid gränsen av polismyndigheterna. Dessa fick därför rätt att under noggrant angivna förutsättningar meddela sådana beslut. Erfarenheterna har visat att denna möjlighet har ytterst begränsad praktisk betydelse och att avlägsnande av presumtiva terroris- ter genomgående sker genom beslut av regeringen. Det har mot den bak- grunden ansetts befogat att bättre anpasa gällande bestämmelser till den faktiska utvecklingen.

I fråga om förfarandet vid regeringens handläggning av terroristärenden bör understrykas. att UtlL:s terroristbestämmelser i viktiga hänseenden skiljer sig från de regler som gäller beträffande brottsbekämpning. Detta hänger främst samman med nödvändigheten av att kunna ingripa på ett så tidigt stadium som möjligt för att förhindra att terroristdåd kommer till stånd. UtlL:s bestämmelser om avvisning och utvisning i detta hänseende tar alltså sikte på utlänningar som på vissa angivna grunder kan antas begå terroristhandlingar i Sverige.

Mot den bakgrunden är det särskilt viktigt att själva förfarandet omgär- das med garantier för en rättssäker prövning av avlägsnandefrågan. Av bl. a. det skälet har beslutanderätten i alla praktiskt betydelsefulla fall lagts hos regeringen. Genom bestämmelser bl.a. om politiskt verkställighets- hinder, om hörande av statens invandrarverk (SIV), om förhandling och

• Sida 95
•  Original

Prop. 1981/82: 146 95

om rätt till offentligt biträde har statsmakterna ytterligare velat garantera rättssäkerheten i förfarandet.

Frågan om rättssäkerheten i handläggningen av terroristärenden har under den tid lagstiftningen gällt vid upprepade tillfällen tagits upp i riksda- gen och i den allmänna debatten. Kritiken har delvis gällt utformningen av de materiella bestämmelserna. I den delen lämnas frågan åt sidan i prome- morian. Kritiken har emellertid även tagit sikte på själva förfarandet och de bestämmelser som reglerar detta. Debatten har inte minst gällt det förhållandet att rikspolisstyrelsen (RPS). som anhängiggör avlägsnande- ärendet, oekså är den myndighet som håller förhandlingen i ärendet. Vi- dare har kritiserats att visst utredningsmaterial kan undanhållas den eller de berörda utlänningarna.

Det är självfallet av vikt att förfarandet i terroristärenden utformas så. att misstro mot handläggningen av dessa ärenden i möjlig mån undviks. Att sådan misstro inte alltid kan undanröjas är emellertid en konsekvens av terroristbestämmelsernas särskilda natur. I denna promemoria behandlas frågan om ändringar av förhandlings- och sekretessreglerna i terroristären- den och föreslås vissa ändringar i förfarandet.

3 Gällande terroristbestämmelser

Bestämmelserna i UtlL om avvisning eller utvisning av presumtiva terrorister innebär i huvudsak följande.

Enligt 30 5 första stycket UtlL skall en utlänning som kommer till Sveri- ge avvisas, om det finns grundad anledning att anta att han tillhör eller verkar för en organisation eller grupp som avses i paragrafens andra stycke och om det dessutom, med hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet eller i övrigt. föreligger fara för att han här i riket medverkar till sådana handlingar som anges i det stycket. Bestämmelsen avser enligt andra stycket en organisation eller grupp som. med hänsyn till vad som är känt om dess verksamhet. kan befaras utanför sitt hemland använda våld. hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana gärningar här i riket. Om det beträffande en utlänning som uppehåller sig i riket föreligger sådana omständigheter som nu har nämnts får han enligt 47 & utvisas. En förteckning över utlänningar som skall avvisas enligt 30 5 första stycket skall enligt samma paragrafs tredje stycke upprättas av rikspolisstyrelsen. Regeringen bestämmer vilka organisationer eller grupper som därvid kom- mer ifråga.

En utlänning som kommer hit och som uppfyller rekvisiten i 30 så skall alltså avvisas. Avvisning beslutas antingen av polisen eller av regeringen. Det bedömdes vid lagens tillkomst som angeläget att polisen fick möjlighet att omedelbart avvisa en presumtiv terrorist. Å andra sidan befanns det nödvändigt att en sådan ordning omgärdades med särskilda rättssäkerhets- garantier. Avvisning genom beslut av polis får därför ske endast om utlänningen finns upptagen på en särskild förteckning och dessutom saknar visering eller uppehållstillstånd. Som ytterligare förutsättning för avvis- ning genom beslut av polis gäller, att utlänningen inte gör invändningar av politisk art, dvs. att utlänningen inte påstår att han riskerar politisk förföl- jelse eller åberopar någon annan omständighet som avses i 33 eller 34 & UtlL. Utrymmet för polisens befogenhet att avvisa en presumtiv terrorist är alltså starkt begränsat. Brister någon av förutsättningarna. skall frågan i

• Sida 96
•  Original

Prop. 1981/82: 146 96

stället avgöras av regeringen. Lagen föreskriver att polismyndigheten skall hänskjuta ärendet till SlV. som med eget yttrande överlämnar ärendet till regeringen.

Den förut nämnda förteckningen över sådana utlänningar som polisen får avvisa upprättas av RPS. Det är emellertid regeringen som. med tillämpning av rekvisiten i 30 å andra stycket, bestämmer vilka organisa- tioner eller grupper som därvid kommer i fråga. Endast utlänningar som tillhör en av regeringen. angiven terroristgrupp eller terroristorganisation får av RPS tas med på förteckningen. För att en utlänning skall uppföras på förteckningen krävs vidare att han i övrigt uppfyller förutsättningarna i 30 5 första stycket. När regeringen beslutar i ett ärende om avvisning av en presumtiv terrorist är den däremot inte bunden av om utlänningen finns upptagen i förteckningen eller ens av om han tillhör någon av de grupper eller organisationer som enligt regeringens beslut ligger till grund för för- teckningen.

För det fall avvisningsärendet skall överlämnas till regeringen finns långtgående regler om förvarstagande genom beslut av polismyndighet (52 å andra stycket). I vissa fall skall utlänningen alltid tas i förvar. Det gäller när förhållandena är sådana att polisen skulle ha kunnat avvisa utlänningen. om denne inte hade åberopat politiska skäl. 1 övrigt får polisen ta utlänningen i förvar. även om de generella förvarsgrunderna inte föreligger.

Utvisning enligt 47 & UtlL får som nämnt ske. om det beträffande en utlänning som vistas här i riket föreligger sådana omständigheter som anges i 30 5 första och andra styckena. dvs. om de grundläggande rekvisi- ten för avvisning är uppfyllda. Utvisningsmöjligheten infördes med hänsyn till svårigheterna att hindra presumtiva terrorister att ta sig in i landet och med tanke på att sådana utlänningar redan vid lagens ikraftträdande kunde finnas i Sverige. Utvisning beslutas av regeringen. Någon förteckning är därför inte aktuell i detta sammanhang. Det saknar vidare avgörande betydelse om utlänningen tillhör någon sådan grupp eller organisation som ligger till grund för RPS" spärrförteckning. Avgörande är endast att de i 30 5 första och andra styckena angivna terroristrekvisiten är uppfyllda. Utvisningsbestämmelsen är tillämplig så snart utlänningen har kommit in i landet. I fråga om tvångsmedel — t.ex. tagande i förvar — gäller vanliga regler (50 5 första stycket). Ärendena angående utvisning av presumtiva terrorister anhängiggörs hos regeringen av RPS. SIV skall höras om inte hinder möter på grund av att ärendet är synnerligen brådskande. Förhand- ling skall äga rum.

Om en utlänning som har avvisats enligt 30 5 eller utvisats enligt 47 s i samband med verkställigheten av beslutet påstår att han riskerar politisk förföljelse eller åberopar någon annan sådan omständighet som anges i 85 eller 86 &. skall verkställighetsärendet i de fall som anges i dessa paragrafer hänskjutas till invandrarverket. Verket har också i detta fall att med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen.

En förutsättning för att den som har bedömts vara terrorist skall kunna avlägsnas ur landet på grund av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut är som tidigare har nämnts. att det inte föreligger något politiskt eller därmed jämställt verkställighetshinder. Enligt 73 s' skall sålunda regeringen för- ordna att beslut om avvisning eller utvisning tills vidare inte får verkställas om hinder mot verkställighet av beslutet möter på grund av bestämmelser— na i 77—80 55 UtlL (politiskt verkställighetshinder) eller om det annars föreligger särskild anledning att verkställighet inte bör äga rum. Har rege-

• Sida 97
•  Original

Prop. 1981/82: 146 97

ringen förordnat att verkställighet inte får ske. får regeringen enligt 74 & andra stycket meddela föreskrifter om inskränkningar och villkor för utlän- ningens vistelse i riket. I alla sådana ärenden skall förhandling hållas.

Av intresse i detta sammanhang är vidare lagen (1975: 1360) om tvångs- åtgärder i spaningssyfte i vissa fall (den särskilda spaningslagen). Enligt ] & första stycket spaningslagen skall en utlänning. som har avvisats eller utvisats som terrorist men beträffande vilken regeringen har förordnat att avvisnings- eller Utvisningsbeslutet tills vidare inte får verkställas. kunna bli föremål för viss kontroll och övervakning enligt 2—5 åå under sin vistelse i Sverige. Detsamma skall enligt 1 å andra stycket gälla, om det annars har meddelats ett inte verkställbart beslut om avvisning eller av- lägsnande i övrigt och regeringen har funnit att det beträffande utlänningen föreligger sådana omständigheter som anges i 30 & första och andra styck- ena samma lag. Den kontroll och övervakning som i nu nämnda fall skall kunna komma i fråga innebär — förutom sådana särskilda föreskrifter om inskränkningar och villkor för utlänningens vistelse i riket som får medde- las av regeringen enligt 74 å andra stycket UtlL — att utlänningen under vissa förutsättningar skall kunna bli föremål för vissa särskilda spaningsåt- gärder. I detta hänseende innebär spaningslagen följande.

Om det bedöms vara av betydelse för att utröna om en terroristorganisa- tion eller terroristgrupp planlägger eller förbereder någon åtgärd som inne- bär våld. hot eller tvång för politiska syften, får en utlänning som avses i l & spaningslagen underkastas husrannsakan. kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Av sådan utlänning får också tas fingeravtryck och fotografi (2 5). Det är polismyndigheterna som beslutar om nämnda åtgär- der. Om det finns synnerliga skäl kan en polismyndighet för samma ända- mål få tillstånd att dels ta del av samtal till och från telefonapparat som innehas eller kan antas komma att begagnas av utlänningen (telefonav- lyssning) och dels närmare undersöka. öppna eller granska post- eller telegrafförsändelse, brev. annan sluten handling eller paket som har ställts till eller avsänts från utlänningen och som påträffats vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos post-. telegraf-. järnvägs- eller annan befordringsanstalt (3 5). Frågan om tillstånd till en sådan åtgärd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av rikspolisstyrel- sen. Tillståndet skall meddelas att gälla en viss tid som dock inte får överstiga en månad (4 5).

4 Avvisning av presumtiva terrorister — överväganden och förslag

Under de åtta år som terroristbestämmelserna har varit i tillämpning har beslut om avvisning av en presumtiv terrorist meddelats i endast ett fall. Beslutet meddelades av en polismyndighet. [nte vid något tillfälle har fråga om avvisning i ett fall av aktuellt slag överlämnats till regeringen. Samtliga de terroristärenden som regeringen hittills har prövat har således handlagts som utvisningsärenden.

I förarbetena till terroristbestämmelserna underströks behovet av att kunna hindra en utlännings inresa. när det fanns skäl att anta att hans närvaro innebar risker för terrordåd i vårt land (prop. 1973: 37 s. 83). Tyngdpunkten i bestämmelserna synes vid den tidpunkten ha lagts på den föreslagna avvisningsbestämmelsen. Utvisningsbestämmelsen motivera- des med att en skärpt inresekontroll aldrig kan göras 100-proeentigt effek- 7 Riksdagen 1981/82. [ saml. Nr [46

• Sida 98
•  Original

Prop. 1981/82: 146 _ 98

tiv och med att presumtiva terrorister vid lagens ikraftträdande redan kunde tänkas finnas i Sverige. Den faktiska utvecklingen har således blivit en annan än den man förutsåg. Mot den bakgrunden kan övervägas, om inte avlägsnandebestämmelserna bör bättre anpassas till de faktiska förhål- landena. En sådan ändring kan gå ut på att polismyndighetens befogenhet att besluta om avvisning upphör. Ett mer radikalt grepp vore att upphäva de avvisningsbestämmelser som avser presumtiva terrorister och endast behålla de särskilda bestämmelserna om utvisning. Mot en sådan ordning kan emellertid riktas den principiella invändningen. att den innebär att den presumtive terroristen måste släppas in i landet innan åtgärder kan vidtas för hans avlägsnande från Sverige. I det följande förordas därför den mera begränsade ändringen.

Som framgått har polisens beslutsbefogenhet i terroristärenden omgär- dats med omfattande rättssäkerhetsgarantier, främst genom att utlänning- en måste finnas på en särskild av RPS upprättad spärrförteckning för att avvisning skall få ske genom polisens försorg. Det liggeri sakens natur att den som misstänker att han finns på förteckningen undviker att resa in under sin rätta eller sin tidigare använda identitet. Frånvaron av reguljär gränskontroll inom Norden minskar ytterligare avvisningsmöjlighetens be- tydelse. Det förefaller mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter som om bestämmelserna om rätt för polisen att avvisa presumtiva terrorister skulle kunna upphävas utan att beredskapen mot terroristdåd försvagas. I stället skulle då avvisningsfrågan alltid överlämnas — via SIV — till rege- ringen. Den ordningen föreskrivs redan nu för bl.a. de fall då polisen stoppar en utlänning som bedöms vara en presumtiv terrorist. men utlän- ningen inte finns på förteckningen. Upphävs polisens beslutsbefogenhet bortfaller behovet av den särskilda spärrförteckningen. Vidare bortfaller behovet av särskilda regeringsbeslut angående de grupper eller organisa- tioner som får läggas till grund för förteckningen.

Handläggningen av ett avvisningsärende skulle då bli denna. När en polismyndighet vid gränsen påträffar en utlänning som bedöms vara en presumtiv terrorist. dvs. uppfylla rekvisiten i 30 5 första och andra styck- ena, skall ärendet hänskjutas till SIV. Verket skall med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen. lnnan regeringen avgör ärendet skall förhandling hållas. Regeringen prövar liksom hittills ärendet med tillämp- ning av de allmänna terroristrekvisiten i 30 & första och andra styckena. Polismyndigheten får enligt 52 5 andra stycket tillfälligt ta utlänningen i förvar, även om förutsättningarna för förvarstagande i 50 & första stycket inte föreligger. Beslutet skall skyndsamt anmälas till regeringen som pröv- ar — enligt 50 å — om förvaret skall bestå.

Det förda resonemanget tar sin utgångspunkt i hur terroristbestämmel- serna faktiskt har kommit att tillämpas. Det skulle kunna invändas att detta är ett alltför snävt synsätt och att i bilden även bör vägas in frågan om nuvarande ordning. med polisens avvisningsbefogenhet och spärrförteck- ningen. kan antas ha en allmänt avhållande effekt i fråga om presumtiva terrorister. Det är självfallet mycket svårt att ha en säker uppfattning på den punkten. Det finns emellertid anledning att anta att den avhållande effekten är så begränsad att den inte i detta sammanhang bör tillmätas avgörande betydelse. En annan aspekt av intresse är den att regeringens beslut angående de organisationer eller grupper som får läggas till grund "för förteckningen även bildar underlag vid regeringens årliga redovisning till riksdagen om terroristbestämmelsernas tillämpning. Även om beslutet angående vilka organisationer som får läggas till grund för RPS” spärrför-

• Sida 99
•  Original

Prop. 1981/82: 146 . 99

teckning inte binder regeringen vid dess beslut om avvisning eller utvis- ning. kan beslutet ändå sägas markera regeringens inställning i fråga om olika ifrågakommande grupper. Särskilt avgränsningen gentemot i hemlan- det verksamma befrielserörelser är därvid viktig. Det är emellertid möjligt för regeringen att utan ett beslut med stöd av 30 å tredje stycket UtlL i önskvärd omfattning klargöra sin ståndpunkt. Sålunda ger t.ex. regering- ens beslut i överlämnade ärenden vägledning åt polismyndigheterna. Re- dovisningen till riksdagen kan vid behov avse de bedömningar av hithöran- de organisationer eller grupper som regeringen har gjort i redan prövade terroristärenden.

Mot bakgrund av det anförda föreslås ändring av bestämmelserna om avvisning av presumtiva terrorister. Förslaget föranleder ändring i 30. 32, 36, 47, 52. 74 och 96 55 UtlL.

6 De särskilda bestämmelserna i utlänningslagen

30.5

Som en följd av att polismyndigheternas befogenhet att avvisa presum- tiva terrorister upphävs, bortfaller behovet av den särskilda spärrförteck- ningen. Tredje stycket skall därför utgå.

325

Första stycket reglerar i första hand polismyndighetens rätt att avvisa en presumtiv terrorist. Stycket bör utgå.

Andra stycket. som blir nytt första stycke. har anpassats till den före- slagna ordningen att avvisningsbeslut i fråga om presumtiva terrorister endast får meddelas av regeringen.

Med en sådan ordning har det bedömts lämpligt att avvisningsbeslutet — liksom utvisningsbeslut enligt 475 — förenas med återreseförbud. En be- stämmelse om detta har införts i ett nytt andra stycke.

365 Paragrafen utgår som en konsekvens av att 325 första stycket upphävs.

47 & Ändringen är av redaktionell karaktär.

52 5 Ändringarna är en konsekvens av ändringarna i 32 och 3655.

579

I första stycket anges att det ansvariga statsrådet i förekommande fall får utse även en domstol att hålla förhandling. Därmed återinförs ett uttryck— ligt stöd i lag för ett sådant förordnande. Vidare anges att den handläggan— de myndigheten respektive det ansvariga statsrådet får besluta även om hörande av annan än utlänningen. Detta gäller redan nu (se 59 5). men det får anses lämpligt att klargöra att ett sådant beslut fattas av den som beslutar om förhandlingen. Motsättningsvis får anses följa att förhand— lingsmyndigheten inte efter eget skön får höra annan. Bestämmelsen hind— rar inte att förhandlingsmyndigheten aktualiserar frågan om förhör även med annan. Beslutanderätten får som hittills delegeras till en tjänsteman i departementet.

Av ändringarna i andra styr/ret följer att förhandling i ärende om avvis- ning eller utvisning av en presumtiv terrorist skall hållas vid Stockholms tingsrätt om det inte föreligger särskilda skäl mot det. Bestämmelsen är alltså inte absolut. Ett särskilt skäl kan vara att förhandling vid tingsrätten på grund av omständigheterna inte hinns med. I andra fall då förhandling skall hållas i utlänningsärende hos regeringen. får förhandlingen anförtros åt den domstol eller myndighet som är lämplig.

• Sida 104
•  Original

Prop. 1981/82:146 104

585

Paragrafen har kompletterats med en bestämmelse som innebär. att Stockholms tingsrätt alltid skall förordna allmänt ombud vid förhandling i ärenden om avvisning eller utvisning av en presumtiv terrorist. Regelmäs- sigt torde därvid böra utses en företrädare för rikspolisstyrelsen.

59 & Ändringarna är av redaktionell art.

605

Av andra stycket följer att förfarandet vid hörande aV' utlämningen väsentligen regleras i UtlL. Detsamma gäller vid hörande av annan person än utlänningen. Vid sidan av UtlL kommer emellertid i vissa hänseenden bestämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhandling i brottmål att bli tillämpliga. Så var fallet även enligt den tidigare bestämmelsen i UtlL om förhör vid allmän underrätt.

Den omständigheten att UtlL i vissa hänseenden. t.ex. beträffande rättens sammansättning. protokollföring samt ordning och säkerhet. re- plicrar på Rst bestämmelser torde inte medföra att 14 kap. 55 andra stycket sista meningen sekretesslagen (1980: 100) blir tillämplig. Som nämnts i annat sammanhang bör i detta hänseende gälla bestämmelserna i 14 kap. 5 5 första stycket och andra stycket första meningen.

Förutsättningarna för att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar regleras i tredje stycket. Med hänsyn till förhandlingens natur torde det vara lämpligt att i fråga om förhandling vid allmän domstol ansluta till den bestämmelse som nu gäller vid muntlig förhandling vid förvaltningsdom- stol. I fråga om förhandling vid annan myndighet behålls nuvarande ord- ning.

625 Ändringen är av redaktionell art.

74 och 96 55 Ändringarna är av redaktionell art.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1981/82: 146 105

I Betänkandet (Ds A I981:8) Ett särskilt utvisningsförfarande — Verkställighet och förvar - Straff och ansvar

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksdagens om- budsmän.justitiekanslern (JK). riksåklagaren (RÅ). Svea hovrätt. hovrät- ten för Västra Sverige. kammarrätten i Stockholm. kammarrätten i Jönkö- ping. domstolsverket. rikspolisstyrelsen (RPS). socialstyrelsen. statskon- toret, riksrevisionsverket (RRV). arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). statens invandrarverk (SIV). länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala. Östergöt- lands. Malmöhus, Göteborgs och Bohus. Skaraborgs samt Norrbottens län. länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON). ILO-kommittén. utred- ningen för översyn av frågor rörande invandringen och invandrarnas situa- tion i Sverige (A l980:04 - IPOK). Svenska kommunförbundet. Lands- tingsförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Landsorganisa- tionen i Sverige (LO). Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Sveri- ges advokatsamfund. Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges polis- chefer. Svenska Röda Korset. Svenska flyktingrådet. Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer (RIB), Spanska och Jugoslaviska riksförbun- den samt Riksförbundet internationella föreningen för invandrarkvinnor.

Yttranden har överlämnats. av riksåklagarna f rån överåklagarna i Stock- holms. Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt länsåklagarna ] Malmö- hus, Värmlands och Norrbottens län. av länsstyrelsen i Stockholms län från polisstyrelsen i Stockholms och Södertälje polisdistrikt. av länsstyrel- sen i Uppsala län från polisstyrelserna i Norrköpings. Linköpings, Motala och Mjölby polisdistrikt. av länsstyrelsen i Malmöhus län från polisstyrel- sernai Malmö och Helsingborgs polisdistrikt samt av länsstyrelsen i Norr- bottens län från polisstyrelserna i Haparanda. Luleå och Piteå polis- distrikt.

Yttrande har dessutom avgetts av Stockholms socialförvaltning.

] Ett särskilt utvisningsförfarande

Utlänningslagkommitténs förslag till ett förenklat utvisningsförfarande i fråga om utlänningar som inte inom tre månader från inresan har ansökt om uppehållstillstånd har under remissbehandlingen tilldragit sig stort intresse. Remissopinionen är starkt splittrad. Förslaget tillstyrks av JK. RÅ jämte överåklagarna i Göteborgs och Malmö polisdistrikt. kammarrät- ten [ Jönköping, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus. Malmöhus, Östergötlands och Norrbottens län samt ett antal [n)/issty- relser. Vissa remissinstanser har lagt fram längre gående förslag. Detta är

Prop. 1981/82:146 106

fallet med RPS. SIV och IPOK samt. i viss mån.med LO, Föreningen Sveriges polischefer och Stockholms socia[förvaltning. Något mer än hälf- ten av remissinstanserna har emellertid avstyrkt det föreslagna förfarandet och anslutit sig till den uppfattning som uttalas av reservanterna i kommit- tén. Det gäller beträffande JO. Svea hovrätt, hovrättenför Västra Sverige, kammarrätten i Stockholm. statskontoret. RRV. Svenska kommunförbtm- det, Sveriges advokatsmnjilnd. Sveriges domareförbund. Svenska Röda Korset. RIB. Svenska flyktingrådet samt Jugoslaviska och Spanska riks- förbunden.Socia[styrelsen hari princip ingen erinran mot förslaget. Styrel- sen vill dock framhålla att det - som reservanterna anför - finns skäl som talar för att den nuvarande ordningen bör behållas tills vidare.

De remissinstanser som pläderar för ett särskilt utvisningsförfarande menar i allmänhet att det - oavsett frekvensen av de tillståndsansökningar som görs först efter utgången av tremånadersperioden - från principiell synpunkt inte bör accepteras att en utlänning genom att underlåta ansökan i tid skaffar sig ett förmånligare prövningsförfarande. Även andra syn- punkter förs fram. I några yttranden framhålls att det föreslagna förfaran- ' det är eller kan göras tillräckligt rättssäkert. Vissa av de remissinstanser som tillstyrker förslaget menar vidare. att det får anses ha underordnad betydelse att UtlL genom denna nya bestämmelse blir mer svåröverskåd- lig.

Även om överskådligheten i lagstiftningen i någon mån synes gå förlo- rad. är det enligt RÅ angeläget att man i utlänningslagen inrymmer en möjlighet till ett snabbt förfarande beträffande utlänningar, som underlåter att i rätt tid ta kontakt med myndigheterna. Förslaget får enligt RÅ anses tillgodose rimliga krav på rättssäkerhet.

Kammarrätten i Jönköping framhåller att starka skäl talar för att inte låta de utlänningar som — i flertalet fall förmodligen fullt uppsåtligt- bryter mot bestämmelserna i utlänningslagen få rätt till ett i väsentliga delar annat prövningsförfarande än de som lojalt följer bestämmelserna. Kammarrät- ten anmärker att den som efter inresa stannar i Sverige under mer än tre månader får anses ha goda skäl att göra sig underrättad om de bestämmel- ser som gäller för hans uppehåll i riket. Förslaget möjliggör en snabb handläggning och får enligt kammarrättens mening efter vissa komplette- ringar anses uppfylla de krav på rättssäkerhet. som rimligen kan ställas. Beslutet bör kallas utvisning. Länsstyrelsen i Stockholms län pekar på att den illegala invandringen under senare år tycks ha ökat och i vissa fall verkar att ha satts i system. Några större svårigheter att illegalt ta sig in i landet torde heller inte föreligga, bl.a. beroende på att passkontrollen för Skandinavien i stor utsträckning sker utanför Sverige. Det av kommittén

"föreslagna utvisningsförfarandet kan enligt länsstyrelsen sannolikt verk- samt bidra till att stävja en ökad illegal invandring till landet.

RPS vill som nämnts gå längre. Enligt RPS är förslaget ett steg i rätt riktning. Polismyndighetens utvidgade möjlighet att avlägsna en utlänning

• Sida 107
•  Original

Prop. 1981/82: 146 ' 107

bör emellertid inte enbart inriktas på viseringsfria utlänningar som inte har ansökt om uppehållstillstånd inom tre månader från inresan utan också på viseringspliktiga utlänningar. som har rest in i landet med en vid inresan gällande visering men underlåter att ansöka om uppehållstillstånd innan giltighetstiden för viseringen har gått ut. Man bör således enligt RPS inte fästa avgörande avseende vid en tremånadersgräns utan i stället vid den tid utlänningen i det enskilda fallet har rätt att vistas här utan att ha eller ansöka om uppehållstillstånd.

Styrelsen fortsätter:

Den 1 april 1981 infördes i utlänningsförordningen bestämmelser med innebörd att uppehållstillstånd som regel skall vara ordnat före inresa i Sverige. En utlänning som ansöker om uppehållstillstånd efter inresan får sitt ärende prövat endast formellt. vilket normalt leder till att ett utvis- ningsbeslut meddelas. RPS ifrågasätter om inte också denna kategori bör omfattas av polismyndighetens utvidgade avlägsnandeförfarande. Det finns ingen anledning att utlänningen i en sådan situation skall tillåtas att i Sverige avvakta invandrarverkets och i förekommande fall regeringens beslut.

1 och för sig kan RPS godta att förfarandet kallas för utvisning. Styrelsen förordar emellertid att förfarandet kallas avvisning. För att RPS:s förslag skall kunna genomföras. fordras att tidsgränserna i avvisningsbestämmel- sen i 31 & UtlL - såväl en vecka som tre månader - slopas. Om utlänningen är inresebehandlad och ansöker eller anträffas först efter en vecka inne i landet. skall polismyndigheten kunna besluta om avvisning. om förutsätt- ningar därför enligt förslaget föreligger. oberoende av inresebehandlingen. Avvisningsbeslutet bör få verkställas utan hinder av anförda besvär efter- som annars ändamålet med polismyndighetens utvidgade avlägsnandemöj- lighet skulle förfelas. Verkställighet av ett avvisningsbeslut som är medde- lat därför att utlänningen har rest in i landet utan att ha uppehållstillstånd. bör dock enligt RPS:s mening inte kunna ske inom den tid utlänningen äger vistas här utan tillstånd.

RPS anser inte att någon utökad anmälningsskyldighet är nödvändig men vill ändå inte motsätta sig en sådan.

Enligt SIV:s uppfattning är allvarliga nackdelar förknippade med den sk tremånadersgränsen. Dess förekomst ger den enskilde anvisning hur den svenska utlänningslagen och handläggningsordningen skall kunna ut— nyttjas. Erfarenheten pekar på att överdrag av tremånadersgränsen nästan alltid sker medvetet. SIV anser det angeläget att problemen med denna gräns elimineras. Man bör inte kunna tillförsäkra sig en annan prövnings- procedur bara genom att hålla sig undan eller avstå från att kontakta myndighet under längre tid än tre månader från inresan.

SIV säger sig emellertid inte kunna ställa sig bakom den lösning som kommitténs majoritet föreslår. Majoritetsförslaget skulle medföra en till- krångling av utlänningslagstiftningen. Man skulle införa ett nytt utvisnings-

• Sida 108
•  Original

Prop. 1981/82: 146 108

institut och skapa ett särskilt regelsystem för ett förhållandevis begränsat antal ärenden. Bl.a. innebär förslaget den principiella nyheten. att utvis- ningsbeslut kan fattas av polisen och verkställas utan hinder av anförda besvär. Till nackdelarna bör enligt verket att tremånadersgränsen finns kvar.

Som en ytterligare invändning mot förslaget anför verket. att de beslut som skulle anmälas till SlV innefattar helt andra frågeställningar än dem för vilka anmälningsförfarandet infördes för en kort tid sedan. Anmälning- arna till SlV:s beredskap föranleder för närvarande bara en överprövning av polisens bedömning att ett påstående om risk för förföljelse av politisk art är uppenbart oriktigt eller kan lämnas utan avseende. Det kan enligt SlV ifrågasättas om det är lämpligt att utnyttjajourtjänsten för prövning av även helt andra frågor.

Mot den angivna bakgrunden avstyrker SIV att kommittéft'irslaget ge- nomförs. ! stället föreslår SlV att tremånadersgränsen för avvisning slo- pas. Samtidigt skall tillses att avvisningsinstitutet utformas så att det omfattar alla helt klara fall för avlägsnande av personer som stannar i Sverige utöver laglig tid att vistas här. Verket fortsätter:

De invändningar som kommit fram mot en ordning med möjlighet till avvisning utan tidsmässig begränsning är huvudsakligen av två slag. Den ena invändningen är av principiellt slag'. avvisning bör endast ske vid gränsen. Denna princip har emellertid redan brutits upp genom att avvis- ning tillåts under så lång tid som tipp till tre månader från inresan.

Den andra typen av invändningar mot avvisning efter längre tid än tre månader hänger samman med rättssäkerheten för utlänningarna. Behovet av rättssäkerhetsgarantier torde emellertid inte öka automatiskt med vis- telsetidens längd. SIV anser för sin del att tillräcklig rättssäkerhet kan åstadkommas inom ramen för nuvarande regler. även om tremånaders- gränsen slopas. När någon form av politiska skäl åberopas skall polisen få besluta om avvisning bara om skälen är uppenbart oriktiga eller kan lämnas utan avseende. Sådana beslut skall sedan ljuli 1980 alltid anmälas till SlV innan verkställighet får ske. Därvid kan också SlV:s jourtjänst utnyttjas.

Även om inga politiska skäl åberopas kan det naturligtvis i vissa fall vara stötande för rättskänslan att omedelbara avvisningar kan ske av personer som varit mer än tre månader i landet. Det kan exempelvis gälla fall av stark anknytning genom mycket lång vistelse. då det finns barn i ett förhållande eller då en kvinna är i framskriden graviditet. Det kan också röra sig om fall då någon visar att han på grund av något godtagbart skäl. t.ex. sjukdom, varit förhindrad att i tid uppsöka myndigheterna. Det skydd som behövs för sådana fall ges i 35 %& UtlL enligt vilken polisen är skyldig att till SIV överlämna ärenden'då polisen är tveksam om avvisningen bör ske trots att formell grund föreligger. Klara uttalanden bör göras från regeringens sida om tillämpningen av 35 å i dessa fall till vägledning för anvisningar som RPS i samråd med SIV bör utfärda för polismyndigheter- na rörande tillämpningen av denna paragraf.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1981/82:146 109

LO anser att kommittéförslaget är synnerligen välgrundat och utgör "ett bra instrument ur såväl rättvisesynpunkt som för framtida skiftande in- vandringstrender". Organisationen fortsätter:

LO vill samtidigt påpeka att samma orimlighet gäller för viseringspliktig utlänning som efter viseringstidens utgång uppehåller sig illegalt. ] betän- kandet har kommittén utan speciella motiv inte ansett sig vara beredd att föreslå förändring för denna grupp från nuvarande system.

LO anser att det särskilda utvisningsförfarandet borde omfatta även denna grupp. Ett sådant snabbare och enklare utvisningsförfarande skulle sannolikt även medföra den effekten att Statens lnvandrarverk ansåg sig kunna föra en generösare viseringspolicy. Det nuvarande tidsödande och kostnadskrävande utvisningsförfarandet leder sannolikt till en oönskad restriktivitet i viseringsärenden.

Föreningen Sveriges polischefer anser att principiella skäl talar för att under inga förhållanden låta den som uppsåtligen håller sig undan i mer än tre månader få rätt till prövning hos SIV av sitt ärende i motsats till den som lojalt följer gällande bestämmelser. Föreningen antar vidare att - om ingen lagändring vidtas - antalet utlänningar som gömmer sig i tre månader kommer att öka efterhand som kännedom sprider sig om förfarandets fördelar.

Enligt föreningens uppfattning bör de nya reglerna om utvisning gälla även för sådana viseringspliktiga utlänningar. som utan lov stannar kvar i landet efter viseringstidens utgång. Därmed skulle man uppnå att alla utlänningar - oavsett om de behöver visering eller ej - drabbas av samma utvisningsförfarande så snart de olovligen uppehåller sig i landet.

Även IPOK förordar att det särskilda utvisningsförfarandet ges ett vi- dare tillämpningsområde. Det avgörande bör enligt kommittén inte vara inom vilken tid utlänningen anmäler sig hos eller anträffas av polisen. titan om han eller hon har underlåtit att söka tillstånd från hemlandet enligt de regler som gäller enligt den nya utlänningslagen och som från den I april 198l bl.a. innebär att även uppehållstillstånd normalt skall ha sökts och beviljats före inresan i landet.

Förfarandet skulle därmed komma att generellt omfatta även sådana viseringsfria utlänningar som har inresebehandlats och som därför inte kan avvisas av formella skäl senare än en vecka från inresan. Det skulle vidare gälla viseringspliktiga utlänningar med visering för kortare tid än tre måna- der. Om ett förenklat avlägsnandeförfarande tillämpas även beträffande dessa grupper, bör dock enligt IPOK verkställighet inte få ske innan viseringsfri tid respektive viseringstid har löpt ut. om det är fråga om en bona ftde turist.

Kommittén fortsätter:

Det är enligt kommitténs mening angeläget att i alla situationer kunna träffa ett snabbt avlägsnandebeslut rörande en besökare som uppenbarli- gen inte har tillräckliga skäl för att få tillstånd och där det enligt gällande

• Sida 110
•  Original

Prop. 1981/82: 146 110

regler endast kan bli fråga om en formell prövning där man kostaterar att tillstånd inte sökts och beviljats före inresan och inte kan beviljas efter inresan. Det gäller inte minst den som fått visum för besök. Praxis när det gäller att bevilja visum för besök är i dag mycket restriktiv när det gäller medborgare i vissa länder. Det förekommer t.o.m. att visum vägras släk— tingar som vill övervara nära anhörigas bröllop eller begravning. Orsaken är att den som inte frivilligt lämnar landet vid viseringstidens utgång i dag inte på något enkelt sätt kan avlägsnas härifrån. Med ett förenklat avlägs- nandeförfarande i denna situation borde det också vara möjligt att tillämpa en mer generös praxis vid utfärdande av visum.

IPOK förutsätter emellertid samtidigt att det ordinära prövningsför- farandet alltid tillämpas i fråga om flyktingar och andra som har rätt att resa in för att stanna utan ett i förväg ordnat uppehållstillstånd.

I det följande diskuterar IPOK hur förfarandet skall regleras lagtekniskt. Man föreslår därvid att de nuvarande gränserna för avvisning - en vecka respektive tre månader - avskaffas. En sådan lösning sägs innebära ett enklare förfarande än det av Utlänningslagkommittén föreslagna särskilda utvisningsförfarandet där beslutet skulle anmälas till SIV innan det tick verkställas. Särskilda instruktioner erfordras för polisen angående de si- tuationer då överlämnande till SIV skall ske med stöd av 35 & UtlL.

Liknande synpunkter framförs av Stockholms socialförvaltning som även hänvisar till att det nuvarande långdragna förfarandet ger upphov till stora kostnader för samhället och leder till att utlänningar med tidsbegrän- sad rätt att vistas utanför sitt land ofta kommer. att överskrida den tiden innan beslutet i avlägsnandeärendet hinner fattas.

TCO säger sig i princip anse att ärenden av stor betydelse för en enskild person inte bör avgöras av en ensam befattningshavare. TCO vill därför i och för sig att invandrarpolitikcn får en regional organisation med särskilda lekmannanämnder som prövar och fattar besluten. TCO anser emellertid att det föreslagna särskilda utvisningsförfarandet kan vara försvarligt, om beslut fattas av den lokala parlamentariskt sammansatta polisstyrelsen i plenum.

En avvisande hållning intar som nämnts bl.a'. JO. Svea hovrätt och hovrätten för Västra Sverige. JO understryker att det praktiska problemet är begränsat och att förbättringar kan åstadkommas med gällande bestäm- melser. Härtill kommer att lagstiftningen kompliceras ytterligare.

Svea Hovrätt säger inledningavis att den metod som kommitténs majori- tet föreslår i och för sig kan förväntas medföra en något snabbare behand- ling, när ärendena väl kommit under polisens handläggning. Hithörande ärenden är enligt hovrättens mening förhållandevis okomplicerade, och någon anledning att från rättssäkerhetssynpunkt motsätta sig förslaget förekommer knappast. Hovrätten fortsätter emellertid:

Antalet ärenden som skulle komma att omfattas av ett sådant avlägsnan- deförfarande torde emellertid vara tämligen n'nga. Genom en ordning som den föreslagna skulle lagen också förlora i överskådlighet och systematik.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1981/82: 146 H 1

Även inom ramen för det nuvarande systemet torde nöjaktig skyndsamhet i ärendebehandlingen kunna uppnås. Med de krav på uppehållstillstånd redan vid inresan som numera finns och den summariska prövning statens invandrarverk skall företa i sådana ärenden bör handläggningstiden kunna göras kort. Vad gäller tidsutdräkten vid fullföljd torde denna i nu aktuella ärendetyper knappast motivera en särreglering. Förutom att ärendena är av enkel beskaffenhet är ju klaganden ofta tagen i förvar, vilket bör befrämja en snabb handläggning. Mot bagrund av det anförda anser hov- rätten, i likhet. med reservanterna, att det åtminstone i nuläget inte bör införas ytterligare ett avlägsnandeförfarande.

Hovrätten för Västra Sverige delar kommitténs mening att det förelig— gande problemet inte bör lösas genom att det öppnas möjligheter att avvisa en utlänning senare än tre månader efter inresan. En konsekvens av detta ställningstagande är enligt hovrätten att det eftersträvade avlägsnandein- stitutet inte heller får ges en reell karaktär av avvisningsförfarande. Hov- rätten säger sig också kunna ansluta sig till kommitténs uttalande att starka principiella skäl talar för att inte låta personer som bryter mot utlänningsla- gens bestämmelser utan vidare få rätt till ett annat prövningsförfarande än de som lojalt följer bestämmelserna. Efter en granskning av det föreslagna utvisningsförfarandet och en erinran om lämpligheten av att avvakta erfa- renheterna av ordningen med krav på uppehållstillstånd före inresan fort- sätter hovrätten:

Den reella vinsten med förslaget får därför" anses vara att utlänningen inte kan överklaga ett beslut av invandrarverket att inte överta ärendet och att polismyndighetens beslut om utvisning efter en sådan förklaring från invandrarverket kan verkställas utan hinder av att beslutet överklagats. Denna ordning synes emellertid betänklig ur rättssäkerhetssynpunkt. Vis- serligen inskränker förslaget inte utlännings möjlighet att få till stånd en överprövning av polismyndighetens utvisningsbeslut hos invandrarverket och slutligen regeringen men denna besvärsrätt framstår som ganska for— mell. då utlänningen redan förpassats ur landet och inte - enligt vad kommittén föreslår - skall kunna få offentligt biträde enligt rättshjälpsla- gen. Det föreslagna förfarandet kan mot denna bakgrund - låt vara att det enligt kommitténs mening skall avse endast helt klara fall - knappast anses väl förenligt med de anspråk på rättssäkerhet och rättsenlighet som bör ställas när prövningen gäller utvisning och inte endast avvisning. På grund av det anförda och med beaktande av vad reservanterna i övrigt anfört anser sig hovrätten inte kunna biträda kommitténs förslag om ett särskilt utvisningsförfarande.

Kammarrätten i Stockholm anser det självfallet vara otillfredsställande om en utlänning kan skaffa sig en förmånligare behandling genom att hålla sig undan i stället för att i föreskriven ordning söka tillstånd att uppehålla sigi riket. [ likhet med minoriteten anser emellertid kammarrätten. att det måste föreligga starka skäl innan ett så pass vidsträckt och summariskt institut för utvisning införs som det kommittén har föreslagit. Den rätt till

• Sida 112
•  Original

Prop. 1981/82: 146 113

obegränsad avvisning som förslaget innehåller strider enligt domstolen mot den internationellt vedertagna principen att avvisning endast skall ske vid gränsen. Till detta kommer att. om det nya institutet införs och dessutom förfarandet betecknas som utvisning. den redan svåröverskådliga lagstift- ningen ytterligare kompliceras. Även om det underlag som kommittén har presenterat rörande de nuvarande förhållandena är begränsat. ger det enligt kammarrättens mening närmast vid handen att missbruket hitintills inte har varit av någon större omfattning. Vidare anser kammarrätten att effekterna av ordningen med krav på uppehållstillstånd före inresan bör avvaktas under någon tid. innan ytterligare åtgärder vidtas.

Statskontoret framhåller att det måste föreligga mycket starka skäl för att skapa ytterligare ett avlägsnandeinstitut vid sidan av de nu existerande. Kommittén har enligt statskontoret i sitt betänkande inte visat att nuvaran- de regler missbrukas i en omfattning som motiverar det alternativa utvis- ningsförfarandet. Inte heller har kommittén anfört något annat tillräckligt starkt skäl för att man skall införa ett särskilt förfarande i vissa utvisnings- ärenden. Förslaget avstyrks därför. Om andra lösningar än de nuvarande bör prövas. så bör man enligt statskontorets mening i första hand pröva en återgång till de bestämmelser som gällde före den I juli l977. Även RR V anför att kommitténs undersökningar inte ger tillräckliga motiv för att utvidga polisens befogenheter till att fatta utvisningsbeslut och kan därför inte tillstyrka förslaget.

Sveriges advokatsamfimd konstaterar inledningsvis att nuvarande regler enligt kommitténs undersökning missbrukas av ett mycket begränsat antal personer - ungefär 3 % av fallen - som på så sätt skaffar sig en illegal vistelse i landet. Dessa torde för övrigt enligt samfundet till stor del utgöras av just de turkiska medborgare av assyriskt ursprung. vars invandring regleras genom ett särskilt invandringspolitiskt beslut. Samfundet av- styrker för sin del kommittémztioritetens förslag och ansluter sig helt till de av reservanterna framförda synpunkterna. l yttrandet understryks att det föreslagna förfarandet skulle innebära ett drastiskt avsteg från i övrigt gällande ordning utan att detta motiveras av förekommande missbruk. Den som söker tillstånd efter tremånaderstidens utgång behöver heller inte ha hållit sig undan medvetet utan kan ha en helt godtagbar förklaring för sitt handlande. Samfundet anser att förslaget inte erbjuder tillräckliga rättssä- kerhetsgarantier och fäster sig särskilt vid att verkställighet skall kunna äga rum utan hinder av anförda besvär och att möjlighet till rättshjälp genom offentligt biträde inte avsetts i dessa situationer. Bestämmelserna skulle vidare göra utlänningslagen ännu mer svåröverskådlig.

Advokatsamfundet fortsätter:

Som reservanterna påpekar aktualiserar majoritetens förslag också den känsliga frågan om polisens roll i utlänningsärendena. Som inledningsvis nämnts har tiden efter den nya utlänningslagens ikraftträdande varit för kort för att man skall kunna dra alltför vittgående slutsatser. Det har dock

• Sida 113
•  Original

Prop. 1981/82: 146 113

uppgivits, att invandrarverket i de fall där polisen gör anmälanjämlikt 37 s' - utlänningslagen. "övertagit ärendena i uppåt en tredjedel av fallen. Detta kastar starkt tvivel över polisens förmåga att till asylsökande flyktingars skydd rätt tillämpa gällande bestämmelser. Det är särskilt tolkningen av uttrycken ”uppenbart oriktigt" i 33 å och "kan lämnas utan avseende" i 34 å, som alltjämt synes vålla tolkningssvårigheter trots den omfattande debatt som förekommit. Till de starka principiella skälen mot att utvidga polisens beslutsfunktioner kan därför förmodligen också läggas negativa erfarenheter från praktiken.

Sveriges domareförbund menar att principiella synpunkter i och för sig talar för en ändring av gällande ordning. Den undersökning av de rådande förhållandena som kommittén har gjort ger emellertid enligt förbundets mening inte vid handen att missbruket är så stort att det motiverar ett så långtgående avsteg från gällande principer som förslaget innebär. Genom förslaget får nämligen polisen möjlighet att även besluta i frågor om avlägs- nande av utlänningar som har vistats en längre tid i landet. Förbundet anser att en sådan utvidgning av polisens befogenheter till ett område. inom vilket det hittills varit förbehållet invandrarverket och regeringen - samt i vissa fall domstol - att besluta, är diskutabel och bör ske endast om starka skäl talar därför. Sådana skäl har inte redovisats'i betänkandet. Till detta kommer att erfarenheterna av den tidigare lagändringen på området tycks tala för att de utlänningar som inte vill ge sig till känna för polisen kommer att med den nya ordningen hålla sig undan inte bara under tremå- naderstiden för att undgå omedelbar avvisning utan också under tiden därefter för att slippa omedelbar utvisning. Förbundet avstyrker därför förslaget.

Svenska flyktingrådet anser att förslaget är alltför starkt knutet till de övergående problemen med turk-assyrierna. Någon saklig grund för änd- ringen finns inte. Rådet fruktari likhet med advokatsamfundet att rättssä- kerheten skulle bli allvarligt lidande om ändringen genomfördes.Man säger ' att erfarenheterna från anmälningsförfarandet är dåliga och att SIV gene- rellt sett har ett dåligt beslutsunderlag i dessa fall.

Svenska Röda Korset framhåller att majoritetsförslaget till en lagändring ytterst bottnar i de långa handläggningstider. som fortfarande är för han- den i utlänningsärenden. Det är enligt organisationen otillfredsställande att angripa problemet med en lagstiftning. som återspeglar en negativ inställ- ning till asylsökande utlänningar och som inte kan bidra till att öka förtro- endet för svenska utlänningsmyndigheter. RIB fruktar att förslaget skulle leda till att vissa av de illegalt inresta kommer att av rädsla för avvisning hålla sig undan under mycket längre tider än hittills. En bestämmelse om ett särskilt utvisningsförfarande riskerar därför att ytterligare dramatisera frågan om avvisningar. Problemet med illegal invandring är enligt RIB:s uppfattning inte av den storleksordningen att det är nödvändigt med spe- cialbestämmelser av det slag som kommittén vill genomföra. I de aktuella

• Sida 114
•  Original

Prop. 1981/th 146 m

fallen är det viktigt att utlänningen snarast möjligt ger sig till känna för att få tillståndsfrågan prövad. Om en förändring skall göras av avvisningsinsti- tutct talar mycket för att polisens möjlighet att avvisa endast bör finnas under en kort tidsperiod efter inresan. för att motverka att utlänningar gömmer sig under lång tid. RIB stödjer den reservation som Kjell Öberg lämnat på denna punkt.

2 Verkställighetsfrågor

2.1 Förfarandet

Utlänningslagkommitténs förslag att frågan om verkställighet av avvis- ning i ett visst fall skall anmälas till SIV har genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Dessa har också anslutit sig till kommitténs allmänna uttalanden angående skyldigheten att överlämna verkställighetsärenden till verket samt till förslaget att RPS i samråd med SIV utarbetar verkställighetsföreskrifter.

Kammarrätten i Stockholm framhåller att en sådan ordning är ägnad att ytterligare stärka rättssäkerheten. Å andra sidan är det enligt kammarrät- ten klart att den något ökar möjligheterna att fördröja även avvisningsfall som är alldeles klara och därmed inbjuder till missbruk.Med hänsyn till rättssäkerhetsaspekterna vill kammarrätten dock inte motsätta sig att för- slaget genomförs. Samtidigt förordar kammarrätten att effekten av den nya ordningen följs upp. Om allvarligare missbruk ger sig till känna. bör över- vägas att på nytt tillåta att verkställighet i uppenbara fall får ske utan föregående anmälan till invandrarverket.

Kammarrätten i Jönköping säger sig inte ha något att erinra mot ett införande av den i 90 a & föreslagna ordningen. Därigenom erhålls ett förstärkt skydd för de utlänningar som först på verkställighetsstadiet av ett avvisningsbeslut åberopar sådana skäl, som avses i 85 eller 86 & UtlL. Av samma skäl som kommittén har anfört bör dock, enligt kammarrättens uppfattning, verkställighet av ett beslut om utvisning enligt det särskilda utvisningsförfarandet omfattas av anmälningsskyldigheten. Kammarrätten fortsätter:

När det gäller verkställighet av beslut om utvisning enligt 38, 40 eller 43 5 gör sig måhända inte samma skäl gällande för införande av anmäl- ningsskyldighet. eftersom avlägsnandeärendet i dessa fall handlagts av annan myndighet än polismyndigheten. Å andra sidan skall, enligt försla- get. verkställighet av beslut om utvisning enligt de sistnämnda paragrafer- na i fortsättningen handhas av polismyndigheten. Det saknas anledning förmoda att de problem. som enligt kommittén kan uppkomma vid verk- ställighet av beslut om avvisning. inte skulle kunna uppkomma vid verk- ställighet av ovannämnda former av utvisning. Med hänsyn till det anförda samt till de i betänkandet omnämnda strävandena efter en enkel utlän-

• Sida 115
•  Original

Prop. 1981/82:146 . 115

ningslag och en enhetlig praxis hos de verkställande myndigheterna finner sig kammarrätten böra föreslå att den föreslagna bestämmelsen i 90 a s' utvidgas till att omfatta även verkställighet av beslut om utvisning enligt 38. 38 a. 40 och 43 55.

RPS anser att anmälan i verkställighetsskedet skall ske även beträffande polisens utvisningsbeslut. [ detta sammanhang föreslår RPS vidare att den nuvarande skyldigheten att anmäla avvisningsbeslut begränsas till att avse beslut som får verkställas utan hinder av besvär.

SIV framhåller att den föreslagna skyldigheten att i vissa fall anmäla frågan om verkställighet av avvisning innebär en betydande ytterligare tillkrångling av lagstiftningen. Förslaget tillstyrks ändå eftersom det utgör en logisk komplettering till nuvarande regler om anmälningsskyldighet. Även SIV föreslår att anmälan av avvisningsbeslutet enligt 37 & UtlL skall gälla endast omedelbart verkställbara beslut. Verket förklarar sig vidare berett att medverka vid utformningen av generella verkställighetsföre- skrifter.

Vad gäller frågan om sådana föreskrifter föreslår Sveriges advokatsam- fund att RPS inbjuder ideella organisationer. såsom Rädda Barnen och Röda Korset. att bidra med synpunkter vid sammanställandet av föreskrif- terna. Svenska Röda Korset vill ytterligare understryka att det är nödvän- digt att verkställighetsmyndigheten uppträder med hänsyn och försiktig- het. Man uttalar förhoppningen att verkställande myndigheter visar samma förståelse för utlänningens situation som den som kommittén ger uttryck för. Verkligheten anges emellertid ofta vara en annan och kan ibland avspegla en i det närmaste total oförståelse för utlänningens situation. Organisationen vill emellertid framhålla att praxis för närvarande varierar mellan olika polismyndigheter. I detta sammanhang säger sig Svenska Röda Korset vilja fästa uppmärksamheten vid den ”i många avseenden otillfredsställande praxis, som utvecklats i sådana fall. när utlänningen ingivit läkarintyg om psykisk ohälsa". Svenska Röda Korset avser att vid ett senare tillfälle återkomma i frågan. Med anledning av ett uttalande av kommittén framhåller Svenska_flyktingrådel att det aldrig kan vara befogat att vid verkställighet bryta kontakten mellan föräldrar och barn.

2.2 Verkställighetsmyndighet

Det stora flertalet av remissinstanserna ställer sig positiva till förslaget att polismyndigheterna skall svara för verkställighet också av utvisning som har beslutats av domstol. Ett par länsstyrelser motsätter sig dock förslaget.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att överflyttningen av verk- ställighetsbcsluten till polismyndighet är ägnad att förkorta handläggnings- tiden och att den med hänsyn till polismyndighetens nuvarande befattning med verkställighetsärendena inte torde innebära några betänkligheter från

• Sida 116
•  Original

Prop. l98l/82: l46 llt»

rättssäkerhetssynpunkt. Liknande synpunkter framförs även av andra re- missinstanser som uttalar sig till förmån för förslaget. I några yttranden framhålls att länsstyrelserna i dag i praktiken följer polisens förslag röran- de verkställigheten.

I.ON tillstyrker förslaget. "eftersom man undviker onödig byråkrati utan att rättssäkerheten sätts åt sidan". Svenska Röda Korset tillstyrker förslaget med hänsyn till att onödig byråkrati undviks.

Länsstyrelsen i Östergötlands län säger att det stora flertalet av verk- ställighetsfallen redan tidigare har överförts från länsstyrelse till polismyn- dighet. vatför det tycks vara rationellt att i enlighet med förslaget överföra också verkställighet av utvisning med anledning av brott m.m. Länsstyrel- sen i Malmöhus län anser att handläggningen av de ifrågavarande verkstäl- lighetsärendena blir smidigare om beslutsfunktionen överförs från länssty- relse till polisstyrelse. Länsstyrelsen iSkara/Jorgs [än uttalar sig också till förmån för en överflyttning och tillägger. att riskerna för bristande likfor- mighet i handläggningen bör kunna minskas genom anvisningar och en väl anpassad utbildning av berörd personal inom polisdistrikten. Länsstyrel- sen vill understryka vikten av att sådan utbildning kommer till stånd.

Även SAF. LO och TCO tillstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län säger sig däremot inte kunna godta en överflyttning av verkställigheten till polismyndigheterna. i vart fall inte beträffande andra än nordiska medborgare. Länsstyrelsen säger sig under det år den nya UtlL har gällt inte ha fått den uppfattningen att domstolarna i någon större omfattning beaktar och utreder de politiska invändningarna. Det förekommer däremot att domstolen i sin dom anger att de politiska skälen mot utvisningen får prövas i verkställighetsärendet. Vidare kan det i många fall bli fråga om verkställighet beträffande utlänningar som har dömts till förvisning enligt den gamla utlänningslagen . ] dessa fall har domstolen över huvud taget inte haft att ta hänsyn till politiska skäl. Länsstyrelsen ställer sig därför tveksam till om det från rättssäkerhetssyn— punkt är lämpligt att sprida beslutsfunktionen i dessa ärenden från en myndighet per län till llera beslutsinstanser med den risk för varierande bedömning som detta medför. Länsstyrelsen anser inte att nuvarande handläggningsordning medför någon fördröjning av ärendet. Däremot är garantierna för rättssäkerhet för utlänningen större med denna ordning.

Om överföring av ifrågavarande ärenden kommer till stånd. vill länssty- relsen vidare ifrågasätta om länsstyrelserna alls bör ha någon befattning med ärenden enligt utlänningsfötfattningarna. Länsstyrelsen vill i så fall föreslå att bestämmelsen i 70 & utlänningslagen om nöjdförklaring inför länsstyrelse utmönstras och att den i 99 b & utlänningslagen föreslagna avgiften för olaga anställning av utlänning inbetalas förslagsvis till polis- myndighet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län kan från sin erfarenhet ej instämma i kommitténs synsätt. ] motsats till flertalet andra länsstyrelser

• Sida 117
•  Original

Prop. 1981/82:146 ll7

säger sig nämligen denna länsstyrelse sedan gammalt överlämna de rent praktiska frågorna om t.ex. transportvägar, tidsplan.bevakning eller ej till polismyndigheten, varför något formellt remissförfarandc mellan länssty— relsen och polismyndigheten ej har ansetts nödvändigt. Däremot har läns- styrelsen stundom haft att göra bedömningar angående exempelvis utvis- ning till annat land än hemlandet och framställningar från den utvisade och dennes anhöriga i frågor rörande själva utvisningen. [ sådana fall har länsstyrelsens konsulära kontakter, som vid denna länsstyrelse har gam- mal tradition. visat sig vara av största värde vid den fortsatta behandlingen "av ärendet i fråga. Länsstyrelsen är också av den uppfattningen att den har betydligt bättre resurser att tillgå än vad polismyndigheten med sin arbets- börda kan fördela för dessa ärendes handläggning. Länsstyrelsen av- styrker således att resterande verkställighetsärenden överflyttas till polis- myndigheten.

2.3 Utvidgad besvärsrätt i överlämnade verkställighetsärenden

Utlänningslagkommitténs förslag till besvärsrätt över SlV:s beslut i sådana verkställighetsärenden. i vilka utlänningen har gjort politiska in- vändningar. har i allmänhet inte kommenterats av remissinstanserna. För- slaget tillstyrks uttryckligcn av RPS, S! V . Sveriges adl-'okatsamfimd och Föreningen Sveriges polischefer.

RPS anför i sitt yttrande:

Vad som avses torde vara fall då polismyndigheten har överlämnat ärendet enligt 89 % UtlL, men det i ärendet har åberopats politiska skäl som av polismyndigheten har bedömts vara uppenbart oriktiga respektive kunna lämnas utan avseende. Därutöver torde kommitténs förslag ta sikte på det fallet att de politiska skälen åberopas hos invandrarverket först sedan polismyndigheten har överlämnat ärendet enligt 89 & UtlL. RPS tillstyrker förslaget men vill samtidigt understryka vikten av att avsikten därmed klart uttalas i såväl proposition som lagtext.

Hovrätten för Västra Sverige säger att den föreslagna paragrafens andra punkt inger vissa betänkligheter. Konsekvensen av bestämmelsen är näm- ligen att invandrarverket självt bestämmer om dess beslut skall få överkla- gas. Det innebär enligt hovrätten inte någon misstro mot invandrarverkets objektivitet, om man pekar på den principiella risken med en automatisk sammankoppling av den materiella prövningen och utlänningens fullföljds- möjligheter. Problem måste rimligen uppkomma t.ex. i fråga om var grän- sen går mellan uppenbart oriktiga och inte uppenbart oriktiga påståenden från utlänningens sida. som inte borde kunna undandras regeringens ställ- ningstagande.

• Sida 118
•  Original

Prop. 1981/82:146 us

3 F örvarsfrågor

3.1 F örutsättningarna för förvarstagande

Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat utlänningslagkommit— te'ns uttalanden och förslag angående förutsättningarna för förvarstagande.

SIV ansluter sig till förslaget att den befarade brottslighet som skall få ge anledning till förvar skall vara så allvarlig att fängelse i ett år eller mer kan följa. De övriga remissinstanserna som uttalar sig i frågan motsätter sig en sådan ändring. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att ett sådant krav skulle göra grunden i det närmaste oanvändbar. Den nuvarande regeln bör därför behållas och avse befarad brottslighet av icke obetydlig och bagatellartad beskaffenhet. Sveriges advokatsamfitnd hänvisar till att kommittén i de allmänna övervägandena berör den inte ovanliga situa- tionen att en utlänning tar sig in i landet i syfte att bortföra sitt barn utan att vara den legale vårdnadshavaren samt att kommittén därvid anger att straffet för olaga frihetsberövande är fängelse i lägst ett år. Samfundet vill emellertid påpeka, att. det brott som beskrivs i 7 kap. 4 & brottsbalken. dvs. egenmäktighet med barn. torde vara väl så ofta förekommande och att straffet där är satt till böter eller fängelse i högst sex månader. Det är därför tveksamt. om den föreslagna ändringen av utlänningslagens 50 & får av kommittén avsedd effekt i dessa fall. Föreningar: Sveriges polischefer pekar på att genom den föreslagna ändringen flera vanliga brott som t.ex. snatteri och förseelse mot lagen om tillfällig handel (vars syfte bl.a. är att motverka tillgreppsbrott) skulle bli undantagna. Det är enligt föreningen inte ovanligt att utlänningar ertappas med att tillgripa varor i butiker och varuhus och att utredningen visar att detta är ett led i systematiskt bedri- ven brottslig verksamhet. Det är därför mindre välbetänkt att genomföra föreslagen ändring även om denna grund för förvarstagande sällan an- vänds. Föreningen anför i detta sammanhang vidare sådana ändringar i bestämmelserna att det för att en utlänning skall få ställas under uppsikt endast krävs att uppsikten är erforderlig för ärendets handläggning. Där- igenom skulle man kunna vinna dels att antalet förvarstagande minskade, dels att det lindrigare uppsiktsinstitutet kunde användas i ökad utsträck- ning och resultera i färre undanhållanden.

] övrigt bör nämnas att Sveriges advokatsamjitnd på övriga punkter ansluter sig till kommitténs överväganden om de lagliga förutsättningarna för tagande i förvar och vikten av att de särskilda förvarsskälen verkligen uttryckligen konstaterats vara för handen i varje enskilt fall. Även Svenska jlyktingråa'et godtar i stort kommitténs bedömningar. Svenska Röda Kor- set säger att den kritik som framförs beträffande grunderna för förvarsta- ganden ibland har visat sig vara överdriven. Samtidigt kan emellertid konstateras att praxis är tämligen olikartad inom de olika polisdistrikten. På en del håll tycks enligt Svenska Röda Korset förekomma ett nära nog

• Sida 119
•  Original

Prop. 1981/82: 146 119

automatiskt tagande i förvar "utan hänsyn till om det verkligen finns skäl misstänka att vederbörande avser att missköta anmälningsplikt eller lik- nande". .

RPS säger sig inte kunna ansluta sig till kommitténs resonemang att det skall krävas "ganska starka skäl" för ett förvarsbeslut som är grundat på att fara för undanhållande skall anses föreligga. när utlänningen självmant uppsöker polismyndigheten för att ansöka om tillstånd. Polismyndighetens ställningstagande i förvarsfrågan skall enligt RPS grunda sig på omständig- heterna i varje särskilt fall och vara oberoende av hur utlänningen har kommit i kontakt med polismyndigheten. Den av kommittén nämnda om- ständigheten. att utlänningen saknar bostad. utgör naturligtvis i sig ingen grund för ett förvarstagande utan skall bedömas som en faktor bland andra. RPS anser att det av beslutet bör framgå varför det bedöms förelig- ga skäl att anta att utlänningen kommer att hålla sig undan.

3.2 Besvär över förvarsbeslut

Förslaget att genomgående överföra besvärsprövningen i fråga om för- varsbeslut till kammarrätten i Jönköping har i allmänhet godtagits. Några remissinstanser ställer sig emellertid avvisande med hänvisning till bl.a. det ibland långa avståndet till besvärsinstansen.

Kammarrätten i Stockholm tillstyrker förslaget bl.a. med hänvisning till att frekvensen av sådana mål är alldeles för låg i de övriga kammarrätterna för att tillräcklig erfarenhet av målområdet skall kunna vidmakthållas där. Kammarrätten iJÖnköping framhåller att besvärsordningen länsrätt - kam- marrätt - regeringsrätten-för de av polismyndighet fattade förvarsbesluten får betecknas som mindre rationell. Enligt kammarrättens erfarenheter överklagas länsrätts dom i anledning av besvär över polismyndighets för- varsbeslut mycket sällan. Detta förhållande torde väsentligen bero på att skyldigheten att ompröva förvarsbeslut ofta medför att utlänningen ej hinner begagna sig av sin besvärsrätt i mer än en instans innan det överkla- gade förvarsbeslutet ersatts av ett nytt sådant. Länsrätt blir således i praktiken ofta slutinstans. Detta får av flera skäl, bl.a. med hänsyn till det stora antalet länsrätter. betecknas som olyckligt, låt vara att flertalet av dessa mål handläggs av länsrätten i Stockholms län. Kammarrätten biträ- der därför förslaget att polismyndighets förvarsbeslut skall överklagas direkt till kammarrätt. Beträffande förslaget att kammarrätten i Jönköping skall bli ensam som första besvärsinstans anför kammarrätten följande:

Förtursmål är förhållandevis vanliga inom kammarrätterna. På grund av att samtliga kriminalvårdsmål - till ett antal för närvarande av omkring 900 mål per år - handläggs av kammarrätten i Jönköping är denna kammarrätt särskilt tyngd av förtursmål: av de till kammarrätten inkommande målen blir i det närmaste hälften förtursbetecknade. Förhållandet utgör av flera

• Sida 120
•  Original

Prop. 1981/82:146 120

skäl en belastning för domstolen och tanken att frekvensen av förtursmål skulle ytterligare höjas inger därför vissa betänkligheter. De för kommit- téns förslag åberopade skälen får emellertid anses ha en sådan tyngd att kammarrätten anser sig böra biträda förslaget även i denna del.

I anslutning till kommentarerna till instansordningen får kammarrätten vidare framhålla följande. Om polismyndighets beslut att avvisa eller utvisa någon efter anmälan om bcsltttet eller besvär däröver skall handläg- gas av statens invandrarverk samt besvär över ett beslut att utlänningen skall tas eller kvarhållas i förvar samtidigt är eller blir anhängigt i kammar- rätt. bör - för undvikande av processuella komplikationer - polismyndighe- ten eller invandrarverket älägg'as skyldighet att till kammarrätten anmäla att invandrarverket övertagit avvisnings- eller utvisningsärendet.

SIV framhåller att den föreslagna ordningen innebär en rationalisering och ger möjlighet till en mer likformig rättstillämpning.

Kritisk mot förslaget är bl.a. polisstyrelsen i Uppsala polisdistrikt. i den mån förfarandet vid kammarrätten i Jönköping kommer att vara muntligt. ställer polisstyrelsen sig mycket tveksam till detta förslagDen föreslagna nyordningen kommer i så fall att för polismyndigheterna innebära en mycket stor omgång. Polispersonal samt advokater m.fl. skulle då vid varje överklagat förvarsbeslut tvingas att resa till Jönköping med stor arbetsspillan och kostnad för statsverket som följd.En bristande enhet- lighet i praxis bör enligt styrelsen i stället kunna avhjälpas på annat sätt. Såvitt gäller behovet av en förenkling av besvärsordningen för förvarsbe- slut anser polisstyrelsen att en sådan förenkling visserligen kan vara befo- gad. Samtidigt understryks att den absolut inte bör gå ut över de regionala förvaltningsdomstolarna. som genom att vara nära tillgängliga möjliggör en både för det allmänna och den enskilde snabb och enkel besvärsprövning.

Även Föreningen Sveriges polischefer är tveksam till kommitténs för- slag att polisstyrelsens beslut skall överklagas hos kammarrätten i Jönkö- ping. Inga klagomål har såvitt föreningen känner till riktats mot länsrätter- nas kompetens och handläggning av dessa ärenden. Tvärtom torde länsrät- terna ha skaffat sig speciell erfarenhet och sakkunskap beträffande de tttlänningskategorier som är särskilt talrikt representerade i respektive län. Länsrätten i Stockholms län är sannolikt väl förtrogen med turkassyriernas levnadsmönster liksom länsrätten i Malmöhus län har stor erfarenhet av polska medborgare och utlänningar från Mellanöstern. Polismyndigheter- nas geografiska närhet till och nära förbindelse med den egna länsrätten med kortare resor och transporter talar även för länsrätten som besvärsin- stans.

3.3 Domstolsprövning av regeringens förvarsbeslut

Förslaget att regeringsrätten skall få överpröva regeringens förvarsbe- slut har tilldragit sig stort intresse. Svea hovrätt, som erinrar om Sveriges konventionsåtaganden på denna punkt. säger sig inte ha någon erinran mot

• Sida 121
•  Original

Prop. 1981/82: 146 121

förslaget. Kammarrätten i Jönköping framhåller att det för att Sverige skall kunna uppfylla konventionernas krav erfordras antingen att regering- en avhänds förvarsbesluten. så att dessa kan bli föremål för normal be- svärsprövning. eller att beslutanderätten delegeras till det ansvariga stats- rådet. vars beslut görs överklagbara. eller. slutligen. att möjlighet öppnas att få regeringens beslut i förvarsfrågor överprövade av domstol. Beträf- fande det första alternativet delar kammarrätten kommitténs uppfattning att det är opraktiskt och olämpligt att avlägsnandeärendet handläggs av en myndighet och förvarsfrågan av en annan myndighet. Delvis samma mate- rial skall ligga till grund för båda prövningarna och dessutom ingår i prövningen av förvarsfrågan att bedöma sannolikheten av att ett avlägs- nandebeslut kommer till stånd. Möjligheten att delegera beslutanderätten i förvarsfrågor till det ansvariga statsrådet är enligt kammarrättens mening inte förenlig med 7 kap. 31% regeringsformen. Kammarrätten hänvisar härvid till det av kommittén redovisade uttalandet av konstitutionsutskot- tet samt departementschefens uttalande i prop. 1973190 5. 184: "Det är emellertid uppenbart att-regeln om kollektiv beslutsform inte får kringgås på så sätt att ärenden förklaras vara departementschefsärenden. Principen måste vara att alla frågor som anses kräva ett ställningstagande från någon i regeringskretsen skall behandlas som ett regeringsärende." Kammarrät- ten säger sig med hänsyn till det anförda inte kunna förorda att förvarsfrå- gorna i regeringens avlägsnandeärenden delegeras till det ansvariga stats- rådet. Därvid återstår endast möjligheten att låta regeringens förvarsbeslut överprövas av domstol. Kammarrätten delar kommitténs uppfattning att konstitutionen inte lägger några formella hinder i vägen för en sådan lösning. Kammarrätten beaktar därvid särskilt att överprövningen vid domstol inte skulle innebära etablerande av någon ny lagprövningsrätt samt att de regeringsbeslut. som skulle överprövas. inte skulle tillhöra de rent normativa utan vara av i princip samma slag som de beslut som normalt fattas av lägre myndigheter. Under sådana omständigheter anser kammarrätten att betänkligheterna mot att på föreslaget sätt vidga de ringa möjligheterna att överpröva regeringsbeslut inte böra övervärderas. Kam- marrätten, som säger sig vara medveten om att överprövningsrätten blir något av en undantagsföreteelsc i svenskt rättsliv. förordar således att domstol ges möjlighet att överpröva regeringens beslut i förvarsfrågor. Såsom kommittén, och tidigare även lagrådet. föreslagit bör prövningen tillkomma regeringsrätten.

Domstolsverket framhåller att kommitténs förslag tycks innebära en statsrättslig nyhet av inte ringa principiell betydelse. I likhet med kommit- tén förordar domstolsverket en sådan lösning framför de alternativ som diskuteras i betänkandet. Den är emellertid inte invändningsfri. En obliga- torisk klagorätt låter sig till exempel inte förenas med regeringsrättens ställning som prejudikatinstans och kan möjligen föranleda även andra påpekanden från domstolens sida. Domstolsverket utgår från att dessa i så

• Sida 122
•  Original

Prop. 1981/82: 146 122 fall kommer fram i lagrådsbehandlingen. Även länsrätten i Malmöhus lätt anser att den av kommittén förordade lösningen. att regeringens beslut om förvarstagande skall ktrnna överprövas av regeringsrätten efter framställ- ning av utlänningen. är den bästa. Sveriges domareförbund understryker att det med hänsyn till våra konventionsåtaganden är nödvändigt att en utlänning. som har tagits eller kvarhållits i förvar genom beslut av regering- en. skall få möjlighet att få prövat om åtgärden skall bestå. Lämpligheten av den föreslagna överprövningen av regeringsrätten kan visserligen ifrå- gasättas. men förbundet anser att övervägande skäl talar för. att den lösning som komittén slutligen har stannat för är att föredra framför de alternativa lösningar som i övrigt har diskuterats. Förbundet tillstyrker alltså förslaget i denna del.

Adt'okatsanthuzdet tillstyrker den föreslagna besvärsrätten i förvarsfal- len och noterar med tillfredsställelse att vi därefter uppfyller våra konven- tionsåtaganden.

Några andra remissinstanser avstyrker emellertid förslaget. Kammar- rätten i Stockholm anser förslaget vara ”otillfredsställande från såväl stats- som förvaltningsrättsliga synpunkter”. ] syfte att man skall undgå en formell överprövning av regeringsrätten — för det fall besluten fattas av regeringen - antyder kammarrätten möjligheten att regeringen före sitt beslut inhämtar regeringsrättens yttrande. Kammarrätten säger sig emel- lertid främst vilja aktualisera frågan om inte den beslutanderätt. som nu faller på regeringen i utlänningsärendena. med fördel kan genomgående läggas på en fristående nämnd. Med en sådan ordning skulle regeringen och det ansvariga statsrådet befrias från en omfattande och tidsödande ärendegrupp. Det kan också enligt kammarrätten. mot bakgrund av de förhållandevis täta förändringarna i regeringens sammansättning under senare år. göras gällande att en särskild nämnd är ägnad att ge prövningen en större kontinuitet. Självfallet skulle nämnden kunna lägga ner mera tid på de enskilda ärendena än vad som med den nuvarande ordningen rimligt- vis är möjligt för vederbörande statsråd. Det sägs också kunna vara en fördel att ärendena handläggs av ett organ som inte är utsatt för samma ständiga press över ett brett register som en regering. Om nämnden får en domstolsliknande konstruktion torde det inte med hänsyn till Europaråds- konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihe- terna i och för sig vara nödvändigt att nämndens beslut skall kunna över- prövas. Möjlighet till besvär över nämnden i vissa fall skulle emellertid kunna införas.

SIV säger sig ha förståelse för att en ändring av gällande lag bör ske. främst med hänsyn till våra internationella åtaganden. En ordning som skulle innebära att SlV handlägger förvarsfrågorna i regeringens utlänningsärenden skulle enligt verket medföra stora olägenheter. Verket motsätter sig bestämt en sådan ordning. Kommittc'förslaget innebär enligt- SIV att handläggningsordningen för regeringens förvarsärenden blir tyngre

• Sida 123
•  Original

|») '.:J

Prop. 1981/82: 146 |

än för närvarande och tveksamhet kan råda beträffande det riktiga i att regeringens beslut överprövas på föreslaget sätt. SlV menar att betydande tids- och hanteringsvinster bör stå att vinna. om regeringens förvarsbeslut delegeras till det ansvariga statsrådet eller till departementstjänsteman. Med en sådan ordning framstår också överprövning av besluten hos rege- ringsrätten som naturligare. De huvudsakligen formella invändningar som finns bör vid enjämförelse väga relativt lätt. SIV förordar därför en sådan ordning. IPOK anser det vara "klart otillfredsställande" att regeringsrät- ten skall kunna överpröva regeringsbeslut. Det är därför enligt kommittén angeläget att undersöka möjligheterna att åstadkomma ett fungerande sy- stem som innebär att beslut om förvar ej fattas av regeringen.

3.4 Behandlingen av förvarstagna. Förvarslokalerna.

I fråga om behandlingen av de förvarstagna anför S r'eriges advokatsam- firm/:

Beträffande behandlingen av förvarstagen utlänning gäller i tillämpliga delar behandlingslagen och behandlingsförordningen (SFS 1976: 371 och 376). Enligt samfundets erfarenheter följs emellertid inte bestämmelserna i dessa lagar. Det vanliga är att utlänningen i strid med dessa bestämmelser förvaras i isolering med besöks- och telefonförbud samt under åtskiljande av man och hustru, föräldrar och barn. Sådant sker ofta Linder hänvisning till pågående utredning. Det är glädjande att kommittén i sina allmänna överväganden klart konstaterar att sådant förfarande är felaktigt. Det kan enligt samfundets mening inte nog understrykas att alla hinder mot be- handlingsbestämmelsernas tillämpning måste undanröjas vare sig de består av okunnighet hos polisens eller kriminalvårdens personal eller är av praktisk natur. Värdefulla förslag till praktiska lösningar har framlagts av kommittén.

I Svenska Röda Korsets yttrande framhålls bl.a. följande:

De särskilda bestämmelser som gäller för utlänningar i förvar måste till skillnad från vad som nu är fallet följas. samtidigt som de lättnader och förmåner vilka beviljas andra häktade och anhållna skall gälla även utlän- ningar. Folkproblemet bör därvid inte förbises. Den förvarstagne skall på sitt eget eller på ett annat språk som han förstår meddelas när rätt förelig- ger till offentligt biträde. Den rätten bör ges snarast möjligt och inte som nu först när mer än en vecka förflutit av förvarstiden.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län hälsar med tillfredsställelse det samarbe- te som kriminalvårdsstyrelsen och SIV bedriver i syfte att underlätta de förvarstagnas situation. Enligt länsstyrelsens mening bör dessa tillförsäk- ras minst sådana kurativa tjänster som tillkommer annan som omfattas av behandlingslagen.

Den fråga som mer än andra har engagerat remissinstanserna är den som gäller förvarslokalerna. Särskilt vad gäller barn och - i viss utsträckning -

• Sida 124
•  Original

Prop. 1981/82: 146 124

deras vårdnadshavare ställer remissinstanserna krav på sådana reformer. att förvaring i häkteslokaler upphör. Uttalanden av denna innebörd görs såväl från domstolshåll som av förvaltningsmyndigheter. länsstyrelser. polismyndigheter och organisationer.

Kanrnzorrt't'tten iJö/tköping säger sig vilja kraftigt understryka vikten av att särskilda förvarslokaler för barn och barnfamiljer så snart som möjligt anordnas. Vidare är kammarrätten av den bestämda uppfattningen att omedelbara åtgärder krävs för att förhindra att ensamma barn under 15 år. som tagits i förvar. placeras i häkten eller liknande lokaler. Även vad kommittén i övrigt anfört i rubricerade hänseenden får enligt kommittén anses förtjäna beaktande utan tidsutdräkt. Länsstyrelsen i Norrbottens län säger att den kritik som har" anförts beträffande förvaring av förvarstagna utlänningar inom kriminalvården i häkten och i polismyndighetens arrestcr är riktig. l avbidan på att andra förvarslokaler kan anordnas bör kritiken beaktas vid placeringen av förvarstagna. Det finns enligt länsåklagaren anledning peka på samarbetsmöjligheterna med de sociala myndigheterna.

Socialstyrelsen - som hänvisar till en av styrelsen år 1980 gjord framställ- ning till regeringen - understryker särskilt hur utomordentligt allvarlig situationen är när det gäller förvar av barn och/eller familjer med barn samt att skyndsamma åtgärder krävs. Socialstyrelsen anser att barn eller barnfa- miljer som tas i förvar med stöd av UtlL redan nu bör omhändertas på annat sätt än i häkte. Vidare delar socialstyrelsen kommitténs uppfattning att det bör föreskrivas att ensamma barn under 15 år inte skall placeras i häkte eller i liknande lokal.

i detta sammanhang pekar styrelsen också på vikten av att den personal som har hand om de förvarstagna respekterar deras religiösa och kulturella tillhörighet.

Enligt SIV:s uppfattning rör de angelägnaste frågorna förvar av barn. ungdomar och barnfamiljer. SlV delar i stort de synpunkter som kommit- tén för fram. t.ex. att största försiktighet krävs i fråga om förvarstagande av ensamma barn. Vidare bör undvikas att barn och ungdomar förvaras i häkten och arrester. Barn bör heller inte skiljas från båda föräldrarna mot dessas vilja. Självfallet kan SIV också ansluta sig till att man-för framtiden överväger att skaffa särskilda lokaler för förvarstagna utlänningar och att ansvariga myndigheter i avvaktan härpå undersöker andra alternativ än de som för närvarande tillämpas. Verket är berett att delta i detta arbete med kriminalvårdsstyrelsen och RPS. Verket fortsätter:

SIV beklagar att ULK inte framlagt konkreta lösningsförslag beträffan- de överhängande problem. framför allt i fråga om förvar av barn. Önskvärt vore att få en bättre kartläggning av problemens kvantitativa omfattning. vilka polisdistrikt som har särskilda svårigheter etc. SlV är medvetet om att barn och ungdomar som frihetsberövas enligt UtlL bara utgör en mycket liten andel av det totala antalet frihetsberövade barn och ungdo- mar. SIV ser det emellertid angeläget att en lösning av problematiken när

• Sida 125
•  Original

Prop. 1981/82: 146 , 125

det gäller förvar i utlänningsärenden inte onödigtvis fördröjs genom att kopplas till de vidare frågeställningarna.

I utlänningsärenden är förvar ofta kortvariga. kanske bara timmar. Pro- blem uppstår i regel först när barnfamiljer måste övernatta i förvar i flera dagar, kanske i veckor. Önskvärt vore ett samarbete mellan polisdistrikt. Enligt SIV:s uppfattning borde ett fåtal polisdistrikt. som relativt ofta har att ordna för förvarstagna. få tillgång till lokaler särskilt iordninggjorda för ändamålet och tillgängliga även för granndistrikten. Vid mer långvarig förvaring bör samarbete ske med socialvården i kommunen.

Flera länsstyrelser uttalar sig i frågan. Länsstyrelsen i Stockholms län menar att kriminalvårdsstyrelsen bör ges sådana resurser att den kan erbjuda ändamålsenliga lokaler utanför häktet där kraven på trygghet och säkerhet kan uppnås. Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

1 lag eller föreskrift bör anges att polismyndighet skall samråda med kommunens sociala organ om lämplig placering av förvarstagna utländska barn och barnfamiljer. Samplacering av föräldrar och barn borde kunna ske åtminstone på vissa barnavårdsinstitutioner med polismyndigheten som ansvarig för bevakningen. [ nu pågående institutionsplanering bör beaktas behovet av lämpliga placeringsmöjligheter beträffande förvarsta- gande av utlänningar med barn så att det ges möjligheter för de kommunala organen att redovisa lämpligare alternativ än häkten.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår i fråga om barn under 15 år att det i lag föreskrivs att de inte får placeras i häkte eller arrest. Ett undantag kan tänkas. Om det är nödvändigt att ta hel familj i förvar och förva- ringsfrågan för föräldrarna ej går att lösa på annat sätt. torde enligt länssty- relsen barnen fara mindre illa av att få vara tillsammans med föräldrarna. än att skiljas från dem. Kommitténs förslag om särskilda lokaler för förvar förefaller länsstyrelsen orealistiskt dels med hänsyn till antalet som tas i förvar. dels med hänsyn till ekonomiska förhållanden. Det torde däremot finnas goda möjligheter att genom lokala initiativ från polismyndigheten lösa problemet genom samarbete med kriminalvårdsstyrelsen. kommuner eller landstingskommuner. Samtliga förfogar över institutioner med vari- erande tillsyn.

Också flera polismy/rdigheter understryker vikten av att godtagbara förvarslokaler anordnas. Polisstyrelsen [ Södertälje polisdistrikt erinrar om att man disponerar en halv öppen avdelning på Hall. Styrelsen framhåller att en särskild lokal för förvaring av förvarstagna medför många fördelar. Eftersom inlåsning i cell inte behöver användas, innebär förvaringen inte ett större ingrepp i utlänningens frihet än vad som är nödvändigt för att säkerställa verkställighetsbcslutet. Familjemedlemmar kan vistas tillsam- mans utan att bevakningen av dem äventyras. Man undviker att utlänning- ar som skall avlägsnas ur landet förvaras tillsammans med brottsmiss- tänkta och andra av polisen tillfälligt omhändertagna. Även från ekono- misk synvinkel är särskilda lokaler för placering av förvarstagna utlänning-

• Sida 126
•  Original

Prop. 1981/82: 146 126

ar att föredra. Eftersom det i de flesta fall rör sig om hela familjer som utvisas samtidigt. erhålles inkvartering. utspisning och bevakning till ett lägre pris ijämförelse med inkvartering på hotell. En förutsättning är naturligtvis att befintliga resurser utnyttjas rationellt. Styrelsen fortsätter:

Polisstyrelsen har således goda erfarenheter av denna lösning av förva- ringsfrågan. och delar kommitténs uppfattning att förvarstagna utlänningar generellt bör placeras i särskilda lokaler. Emellertid kan knappast varje polisdistrikt i landet ha en sådan mängd ärenden att en dylik lösning är möjlig. varför förvaringen bland annat av ekonomiska skäl i sådant fall måste koncentreras till vissa polisdistrikt. I detta sammanhang vill polis- styrelsen peka på de svårigheter som uppstått i samband med verkställig- hetsärenden. där utlänningen förvarats i Södertälje polisdistrikt men verk- ställighetsbeslut och övriga beslut meddelats av ett annat polisdistrikt. Varje beslut. som berör den förvarstagne. föregås av kontakter mellan Södertälje polisdistrikt och behörig beslutsfattare i det distrikt som hand- lägger verkställighetsärendet. Åtskilliga personer begär tillstånd att besöka den förvarstagne. Förutom släktingar till denne förekommer representan- ter från massmedia. representanter från svenska och utländska organisa- tioner samt läkare som önskar företa undersökningar av den förvarstagne. Detta medför åtskilligt merarbete framförallt för vakthavande befäl i egen- skap av ansvarig arrestföreståndare. Polisstyrelsen anser därför att om särskilda lokaler skall tillhandahålla förvarstagna utlänningar. måste också en översyn av rutinerna för verkställighet av avlägsnandebeslut ske. så att det distrikt som förvarar utlänningen också meddelar verkställighetsbcslut och andra beslut som berör denne. En sådan förändring kräver med all säkerhet ökade personalresurser i det handläggande distriktet, emedan det innebär lättnader för andra polisdistrikt.

Polisstyrelsen i Mjölby polisdistrikt instämmer i att det är olämpligt att förvarstagna. framför allt barn och ungdom. i vissa fall måste vistas i häktes- och arrestlokaler. Styrelsen konstaterar emellertid att polisen re- dan idag. när man tvingas fatta beslut om förvar. undersöker alternativa lösningar till häktesförvaring men att många lösningar tyvärr stupar på att det inte finns ekonomiska möjligheter till t.ex. bevakningspersonal.

En annorlunda erfarenhet redovisas av polisstyrelsen i Uppsala polisdi— strikt. Styrelsen säger att man inte har haft något generellt problem vid förvarstagande av barn och/eller familjer med barn inom Uppsala polisdi- strikt. Sådana förvarstaganden har hittills normalt lösts i samråd med de sociala myndigheterna. Polisstyrelsen bedömer det därför inte heller som nödvändigt att i framtiden inom varje distrikt anordna särskilda lokaler för förvarstagna utlänningar. Möjligen skulle det kunna finnas behov av någon central anläggning för särskilt svårlösta fall av förvarstagande.

TCO vill särskilt understryka vad kommittén framför om placering av förvarstagna barn i häkte. Barn borde överhuvudtaget inte få placeras i häkte. Häkte som förvaringsform är enligt TCO:s mening olämplig även för vuxna vid utvisningsärenden. Det är synnerligen viktigt att den idag högst otillfredsställande situationen får en omedelbar lösning.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1981/82: 146 127

Föreningen Sveriges polischefer anser att utlänningar som har tagits i förvar - i synnerhet familjer med barn - borde förvaras i för dem avpassade lokaler under kriminalvårdsstyrelsens tillsyn. Behovet av sådana lokaler borde beaktas vid varje ny- eller tillbyggnad av kriminalvårdsstyrelsens lokaler samt polishus/förvaltningshus. Föreningen tillägger:

Som en mera långsiktig lösning skulle man kunna tänka sig att länsvis eller för större regioner i anslutning till KVS anstalter bygga förläggningar. som anpassas efter utlänningarnas behov och som omfattar dels en sluten avdelning för förvarstagna. dels en "öppen" avdelning. där utlänningarna kan vistas i frihet men stå till förfogande för förhör och andra utredningar. Där kunde de även avvakta SlV:s beslut om deras vistelse i landet. Förmodligen kan engelska erfarenheter från t.ex. Heathrow Airport tjäna till ledning.

Svenska Röda Korset erinrar om att man tidigare har framfört kritik mot gällande ordning i fråga om förvarslokaler och behandlingen av de förvars- tagna (SRK:s rapport 1980). Kritiken är fortfarande aktuell och gäller särskilt familjer med barn eller ensamma barn. Även om dagens ekonomis- ka läge inte tillåter att nya lokaler iordningställes måste alternativ till de nu utnyttjade förvarslokalerna ordnas. Barn skall inte hållas i häkte. detta strider mot svensk tradition och mot internationella konventioner.

Stockholms socialnt'imnd anser att placering i häkten skall undvikas även när föräldrarna är tillsammans med barnen. Man kan tänka sig ett utökat samarbete med de sociala myndigheterna för att lösa placeringsfrå- gan.

RRV. slutligen. framhåller att det i dagens ekonomiska läge är orealis- tiskt att föreslå att helt nya lokaler byggs. När man nu börjar planera för sådana lösningar i framtiden bör det enligt RRV:s mening specificeras på vilken sikt och för vilken kapacitet denna planering skall genomföras. Det är annars oklart vilka ekonomiska konsekvenser förslaget innebär för framtiden.

4 Vissa andra tvångsåtgärder

Utlänningslagkommittén föreslår att polismyndigheterna i samband med inresekontroll får visitera bagageutrymmen m.m. i bilar. Förslaget har av remissinstanserna tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Överäklagoren i Stockholm menar att det med de bestämda avgränsningar som har skett i förslaget inte borde finnas hinder mot ett genomförande av förslaget. Det bör emellertid i anvisningar för polisen göras klart.att undersökning icke bör ske utan att det finns viss anledning att anta att det är fråga om illegal invandring.

• Sida 128
•  Original

Prop. 1981/82: 146 128

Kammarrätten i Stockholm tillstyrker att polisen vid inresekontroll ges rätt att undersöka utrymmen i bilar m.m. för att hindra olovlig inresa. Därmed ökas möjligheterna att avvisa en utlänning redan vid gränsen.

RPS stöder förslaget men föreslår samtidigt att rätten utvidgas att gälla även en särskilt förordnad passkontrollant. Detta skulle enligt RPS medfö. ra praktiska fördelar. eftersom det inte alltid finns polispersonal tillgänglig. En särskilt förordnad passkontrollant har redan idag givits vissa befogen- heter i 55. åUtlL. Även SIV uttalar sig till förmån för förslaget.

Polismyndigheten i Norrköpings polisdistrikt anser att samma befogen- het bör ges till tulltjänsternän som medverkar vid inresekontroll,

5 Straff och ansvarsbestämmelser

5.1 Anställning av utlänningar utan arbetstillstånd

Kommitténs förslag att införa en särskild sanktionsavgift vid anställning av arbetskraft i strid mot utlänningsförfattningarna har godtagits eller lämnats tan erinran av flertalet remissinstanser. Flera har emellertid av- styrkt förslaget. Det gäller bl.a. de båda hovrätterna och kammarrätten [ Stockholm.

RÅ erinrar om att han tidigare har avstyrkt en ordning med sanktionsav- gifter men framhåller att situationen idag ter sig annorlunda. Behovet av kraftfullare åtgärder mot illegala anställningsförhållanden har ökat. Som skäl för sådana åtgärder hari betänkandet bl.a. anförts. att konkurrensen snedvrids mellan arbetsgivare. som lojalt följer de bestämmelser som finns. och arbetsgivare. som anställer illegal arbetskraft. Likartade skäl betonas enligt RÅ alltmer vid krav på åtgärder mot missförhållanden inom olika näringsgrenar. För att åstadkomma en effektivisering av bestämmel- serna om arbetsgivarens ansvar för illegalt arbete bör därför i Utll. införas en möjlighet att eliminera denna vinst eller betydande del därav. Den i justitiedepartementets promemoria (Ds Ju 19813) Ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet föreslagna utvidgade förverkandemöjlighe- ten torde emellertid enligt RÄ vara mindre väl lämpad att eliminera vinster och besparingar i detta samanhang. Beräkningsgrunden för den föreslagna avgiften har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer som följts vid införande av sanktionsavgifter på andra områden. RÅ säger sig därför inte ha något att erinra mot införandet av en sanktionsavgift i enlighet med förslaget. En sådan antas också få en god preventiv effekt. RÅ tillägger att det i den i 99 b & föreslagna bestämmelsen bör tillfogas, att rättegångsbalkens regler om kvarstad och skingringsförbud skall ha tillämpning.

Överåklugarcn i Stockholm anser förslaget angeläget och i tillräcklig grad rättssäkert. Den bcräkningsgrund som har valts anges vara ägnad att leda fram till belopp som genomsnittligt sett motsvarar uppskattad vinst i

• Sida 129
•  Original

Prop. 1981/82: 146 [29

samband med överträdelser. Den regel som ger möjlighet till nedsättning och eftergift av avgift är emellertid alltför allmänt hällen. En precisering då ett sådant förfaringssätt kan komma i fråga sägs därför vara önskvärd.

Länsåklagaren i Malmöhus lätt framhåller att antalet fall av lagföring för illegal anställning är ganska stort. Oftast rör det sig om medborgare i ett nordeuropeiskt land som särskilt under sommaren kommer till Sverige och ägnar sig åt säsongarbete vid lantbruk. trädgårdsmästerier. fruktodlingar m.m. Vissa svårigheter har förekommit när det gäller att lagföra arbetsgi- varna. Således har man vid utresekontroll i Ystad ertappat många utlän- ningar. som med hänsyn till att de har mycket pengar uppenbarligen har arbetat illegalt i landet. De ertappade har inte kunnat eller Velat säga hos vem de har utfört arbete. I de fall anmälan gjorts av bl.a. lantarbetareför- bundet har efter spaning både arbetsgivare och arbetstagare kunnat lag- föras. Länsåklagaren anser att ytterligare sanktioner är nödvändiga, efter- som användandet av illegal arbetskraft är utbrett och i hög grad kopplat till utlänningars illegala vistelse i landet. Förslaget att införa s.k. sanktionsav- gifter är därför både önskvärt och riktigt. Särskilt bör betonas vikten av att avgiften sätts på sådan nivå att man erhåller en god preventiv verkan.

' Länsåklagaren [ Värmlands län antar att den brottspreventiva effekten ökar och tillstyrker därför förslaget.

Även kammarrätten iJänköpings [än ställer sig positiv till kommitténs förslag att införa en särskild avgift för de arbetsgivare som anställer utlän- ningar. som saknar föreskrivet arbets- eller anställningstillstånd. Kammar- rätten har heller inget att erinra mot det föreslagna systemet för avgiftens uttagande. Möjligen borde dock avgiften ytterligare relateras till den tid anställningen har varat. eftersom avgiften blir allt mindre kännbar för arbetsgivaren ju längre anställningen varar. Man kan enligt kammarrätten tänka sig att avgiften bestäms till ett halvt basbelopp såsom '"ingångsav- gift" samt därutöver till ett kvarts basbelopp för varje hel kalendermånad anställningen varat. Kammarrätten vill vidare förorda att eftergifts- och nedsättningsreglerna under det fortsatta lagstiftningsarbetet närmare kom- menteras för att underlätta uppnåendet av en så enhetlig praxis som möjligt. '

I statskontorets yttrande understryks att en sådan avgift har stora förde- lar. En avgift kan vara en både effektiv och för statsverket billig form av sanktion. Detta är ett sammanhang där en avgift enligt statskontorets mening är lämplig. AMS tillstyrker förslaget med motiveringen att hittills- .varande åtgärder inte räckt till. Enligt RRV.'.s* uppfattning är avgiften för . lågt satt för att göra brottet olönsamt. I genomsnitt torde en arbetsgivare kunna tjäna närmare ett basbelopp under en tremånadersperiod på att anställa en arbetstagare utan tillstånd. För att minska olaga anställning bör därför enligt RRV bötesbeloppen för den som anställer arbetskraft utan tillstånd sättas betydligt högre. Även SIV delar kommitténs bedömning att nuvarande straffbestämmelser är alltför lite avskräckande för att ha avsedd 9 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 146

• Sida 130
•  Original

Prop. 1981/82: 146 130

verkan när det gäller att komma till rätta med illegalt arbete. Förslaget tillstyrks därför. Länsstyrelsen i Skaraborgs län ansluter sig till förslaget med hänsyn till de betydande skadeverkningar som ett illegalt utnyttjande av arbetstagare utan arbetstillstånd innebär såväl för den legala arbets- marknaden i form av bl.a. snedvriden konkurrens som för den enskilde arbetstagaren i form av psykisk press och social otrygghet.

Bland de organisationer som uttalar sig positivt återfinns bl.a. LO och TCO. LO anför att de nuvarande sanktionsåtgärderna med endast bötesbe- lopp i kombination med den begränsade upptäcktsrisken har gjort det till en god ekonomisk affär för en arbetsgivare att utnyttja illegal arbetskraft. Därför har antalet anställda utan giltigt arbetstillstånd ökat och fenomenet spritt sig till ett flertal branscher inom främst storstadsområden. LO anser därför att kommitténs förslag om en straffavgift är ett nödvändigt instru- ment för att komma till rätta med detta ökande samhälls- och arbetsmark- nadsproblem. De föreslagna avgiftsbeloppen är dock enligt LO ett mini- mum för att paragrafen skall få den avsedda förebyggande effekten. Vidare anför organisationen att bestämmelsen. att avgiften får nedsättas eller efterges när särskilda omständigheter föreligger, måste tillämpas mycket restriktivt. Att skörd eller annan arbetsuppgift ej har kunnat anstå i avvak- tan på en tillståndsbehandling anges inte vara en sådan förmildrande om- ständighet. lnom exempelvis jordbruket kan man enligt LO i god tid planera skördeomfattning och tidpunkt med några dagars variation. TC O tillstyrker förslaget utan någon kommentar.

Sveriges domareförbund delar kommitténs uppfattning, att en särskild sanktion bör tillskapas för att stävja illegal anställning och kan för närva- rande godtaga förslaget i den utformning detta fått. Emellertid borde enligt förbundet en samordning ske med liknande sanktioner för underlåtenhet att inbetala skatt och sociala avgifter för utlänningar, eftersom sådan underlåtenhet i regel är förenad med illegal anställning av utlänningar. Kommitténs betänkande innehåller inte någon diskussion av hithörande problem. vilka förbundet berör även i sitt remissyttrande tilljustitiedepar- tementet över betänkandet Ds .lu 198123.

Stockholms socialförvaltning. slutligen. instämmer med kommittén men anser att straffavgiften kunde vara lite högre. Det anges vara tveksamt om en arbetsgivare anser att den ekonomiska chanstagningen är särskilt stor. om man räknar med den låga risken för upptäckt och svårigheten för myndigheterna att bevisa att arbetet varat mer än en mycket kort tid. Förvaltningen tillägger: '

Dock kan det i detta sammanhang påpekas att en utlänning utan uppe- hålls- och arbetstillstånd. bosatt i Stockholm. kan få en skattsedel utan svårighet. helt enkelt genom att begära detta på skattehuset. Enligt en tjänsteman på Riksskatteverket är det så på flera platser i landet, och beror på att myndigheterna har ansett det bättre att den tillståndslöse utlänning- en betalar skatt "om han nu ändå arbetar". Utlänningssektionen tror dock

• Sida 131
•  Original

Prop. 1981/82: 146 B!

att de flesta arbetsgivare som anställer en utlänning som uppvisar skattse- del och kanske talar utmärkt svenska är i god tro. Det finns ingen anled- ning att misstänka att en sådan utlänning saknar arbetstillstånd. Betalar arbetsgivaren dessutom in skatt och arbetsgivareavgifter bör det. enligt kommitténs förslag. finnas möjlighet till nedsättning eller slopande av straffavgiften. En arbetsgivare som medvetet anställer en utlänning utan arbetstillstånd betalar förmodligen inte in skatt och arbetsgivaravgift. Det är naturligtvis dessa sistnämnda "skumma" arbetsgivare som bör komma ifråga för den föreslagna straffavgiften. Att sedan skattemyndigheterna krånglar till situationen är bara att beklaga.

Svea hovrätt och hovrätten för Västra Sverige hör som nämnts till de remissinstanser som ställer sig avvisande. Svea hovrätt ifrågasätter beho- vet av en sådan ytterligare påföljd. I förslaget ligger enligt hovrätten en risk för att sanktionssystemet blir onödigt komplicerat. Hovrätten säger sig därför på förevarande material inte kunna tillstyrka förslaget. Kammarrät- ten i Stockholm säger sig inte ha någon anledning att betvivla att de nuvarande bestämmelserna brister i effektivitet. Det är dock enligt kam- marrätten inte klarlagt om detta förhållande har lett till mera omfattande missbruk. Av betänkandet framgår inte heller närmare inom vilka bran- scher eller vilka slags företag utländsk arbetskraft anStälls utan att tillstånd föreligger. Enligt vad kammarrätten har erfarit hör det till undantagen att . missbruk sker vid större. välrenommerade företag. Det förefaller sannolikt att de aktuella missförhållandena främst återfinns hos mindre seriösa ar- betsgivare. ofta med särskilt uttalat behov av tillfällig arbetskraft under vissa perioder. I sådana fall torde enligt kammarrätten åtminstone ekono— miska sanktioner bli ett slag i luften. Ytterligare undersökning föreslås beträffande naturen av det missbruk som nu förekommer och möjligheter- na av att i praktiken verkligen komma till rätta med det sanktionsvägen. Visar det sig att missbruket är av större omfattning. måste även enligt kammarrätten åtgärder vidtas exempelvis i enlighet med vad utredningen har förordat. Det anges dock vara önskvärt att frågan inte löses isolerat för detta begränsade område utan i ett större sammanhang. t.ex. i samband med det lagstiftningsärende som har aktualiserats genom bl.a. promemo- rian (Ds Ju 1981: 3) om ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksam- het. Under alla omständigheter måste även en del juridiska frågor. t.ex. rörande avgifternas ställning vid utmätning och konkurs. penetreras mera ingående än som har skett i betänkandet. Även öt-leråklagaren i Göteborg uttalar tveksamhet mot att införa ytterligare avgifter innan rättsläget har hunnit stabilisera sig beträffande denna typ av sanktioner och den preven- tiva effekten har kunnat utvärderas. Överåklagaren säger sig emellertid kunna i huvudsak godta utformningen men lämnar samtidigt vissa förslag till mindre justeringar av bestämmelserna."

Länsåklagaren [ Norrbottens län pekar på att anställning av s.k. svart arbetskraft kan bekämpas genom skattebrottslagen . Något behov av sank- tionsavgifter finns därför inte. De låga bötesstraffen som utdöms av dom-

• Sida 132
•  Original

Prop. 1981/82: 146 132

stolarna vid åtal mot arbetsgivare för brott mot utlänningslagen kan enligt länsåklagaren vara motiverade av de förhållanden under vilka anställning- en sker. Det framstår som väl drastiskt att införa en bestämmelse om en särskild rättsverkan av denna omfattning vid brott som i ett flertal fall framstår som rena ordningsförseelser. Även länsåklagaren i Malmöhus lätt ställer sig avvisande till förslaget.

Sveriges advokatsamjimd ifrågasätter om förslaget utgör en nödvändig utvidgning av sanktionssystemet. Om hittillsvarande lagstiftning inte visat sig tillräckligt effektiv torde detta enligt samfundets mening huvudsakligast bero på. att uppspårandet av sådana illegala anställningsförhållanden inte varit tillräckligt effektivt. Det anges därför vara tveksamt om en förstärk- ning av sanktionssystemet på papperet är ägnad att öka effektiviteten. Enligt SAF bör utgångspunkten vara att i möjligaste mån motverka före- komsten av illegalt arbete. Kommitténs förslag om införandet av en sank- tionsavgift är emellertid huvudsakligen motiverat av konfiskatoriska skäl. Syftet är att genom en eliminering av den vinst eller de besparingar som anställning av illegal arbetskraft kan ge upphov till tillförsäkra samhället en slags ersättning för de skadeverkningar som förekomsten av illegalt arbete medför. Föreningen ser det dock som viktigare att man genom förebyggan- de åtgärder söker motverka uppkomsten av illegalt arbete. Vad som enligt SAF i dagsläget främst brister är tillsynen över att gällande lagregler följs. Det kan inte antas att dessa brister avhjälps genom att man inför ytterligare en sanktionsform. Det av kommittén föreslagna systemet med en skyldig- het för arbetsgivaren att betala ett i förväg fastställt schablonbelopp enligt modellen för strikt ansvar måste enligt föreningen med nödvändighet föra med sig en onyanserad tillämpning vid de allmänna domstolarnas hand- läggning av avgiftspåföljden. Det ligger i den föreslagna avgiftspåföljdens utformning att de subjektiva elementen vid brottets begående träder i bakgrunden. Detta leder till att sanktionen kan slå oskäligt hårt och ojämnt ide enskilda fallen.

Ett par remissinstanser - som har lämnat förslaget utan erinran i sak - tar upp vissa tillämpningsfrågor. JK framhåller att man för att förebygga praktiska tolkningssvårigheter åtminstone motivledes bör klargöra om preskriptionsregeln i 99 b s avses skola tillämpas på samma sätt som preskriptionsreglerna i 35 kap. brottsbalken tillämpas beträffande s.k. perdurerande brott. Domstolsverket anför:

Betänkandet ger inte domstolarna någon klar ledning till vilka särskilda omständigheter som bör föranleda nedsättning eller eftergift av den sank- tionsavgift som skall påföras arbetsgivare som anställer arbetstagare utan föreskrivet arbetstillstånd. Av betänkandet framgår således inte om t.ex. sådana omständigheter som att arbetsgivaren inte haft möjlighet att få tag på annan arbetskraft eller att denne skulle ha åsamkats skada eller förlust i sin näringsutövning om inte arbetstagare utan föreskrivet arbetstillstånd anställts. t.ex. genom att växande gröda annars skulle ha ruttnat. Tvek-

• Sida 133
•  Original

Prop. 1981/82:146 133

samhet kan vidare föreligga om sådana omständigheter som att kollektiv- avtalsenlig lön utgått, att skatt och sociala avgifter erlagts. m.m. bör påverka bedömningen. Med hänsyn till avgiftens relativt höga belopp bör närmare klargöras vilka särskilda omständigheter som avses.

5.2 Påföljd vid hindrande av verkställighet

Det stora flertalet remissinstanser har ställt sig bakom förslaget att kriminalisera verksamhet i syfte att hindra verkställighet. Några remissin- stanser. bland dem kammarrätten i Stockholm. IPOK , Sveriges advokat- samfund, Svenska Röda Korset och Svenska flyktingrådet, har avstyrkt förslaget. De remissinstanser som har anslutit sig till kemmittéförslaget har i allmänhet förordat en utvidgning av undantagskretsen och inte sällan understrukit vikten av en varsam tillämpning.

RÅ framhåller att det. med hänvisning till att de personer som döljer utlänningar ofta handlar utifrån religiösa och ideologiska bevekelse- grunder. ofta har ifrågasatts om det är meningsfullt att kriminalisera ett dylikt förfarande. RÅ delar dock kommitténs uppfattning att övervägande skäl talar för en kriminalisering. En sådan bör kunna få en preventiv effekt. Den krets av närstående som undantas från ansvar har utan någon närmare motivering getts en snävare avgränsning än motsvarande undantag från straffbestämmelsen om skyddande av brottsling i 17 kap. ll' & brottsbal- ken. Då det inte synes föreligga några tyngre vägande skäl för en sådan åtskillnad. bör enligt RÅ bestämmelsen i förslaget angående ansvarsfrihet för vissa närstående utformas på samma sätt som motsvarande stadgande i 17 kap. 11 & tredje stycket brottsbalken . Även JK anser att undantagskret- sen i de båda fallen bör vara densamma.

JO säger sig kunna godta förslaget i sak. Svea hovrätt anser övervä- gande skäl tala för kriminalisering av en gärning som hindrar verkställighet av avlägsnandebeslut. Inom ramen för tillämpningen av straffbestämmel- serna finns möjlighet att ta de hänsyn som bedöms påkallade i vissa fall. Hovrätten för Västra Sverige delar kommitténs mening att en straffsank- tion bör införas mot dem som aktivt förhindrar att avlägsnandebeslut verkställs. Även om civil olydnad mot lagen kan befaras. bör man ej avstå från en lagstiftningsåtgärd som framstår som följdriktig. Bestämmelsen bör såsom kommittén har föreslagit kompletteras med regler om ansvarsfrihet för vissa närstående. Enligt hovrättens mening bör undantagen göras lika omfattande som i 17 kap. 11 & brottsbalken . inte minst med hänsyn till att vissa utländska nationaliteter har ett vidare familjebegrepp än det svenska.

Kammarrätten iJönköping anser i likhet med kommittén att skälen för kriminalisering överväger. Den omständigheten att vissa personer eller grupper av personer kan komma att uppleva sig som martyrer inger enligt domstolen visserligen en inte obetydlig olust. I en sådan situation ger emellertid bestämmelsen osökt anledning att aktualisera det förhållandet.

• Sida 134
•  Original

Prop. 1981/82: 146 134

att den som ogillar gällande lag eller tillämpningen av en sådan i ett demokratiskt rättssamhälle har möjligheten att inom laga ramar verka för en författningsändring. Kammarrätten delar vidare kommitténs uppfatt- ning att utlänningens närmaste anhöriga inte bör omfattas av den nya straffbestämmelsen. Med hänsyn till att i många utländska kulturer familje- och släktsammanhållningen är mera utvecklad än i Sverige ifrågasätter kammarrätten om inte kretsen av straffria anhöriga borde göras lika vid som i 17 kap. 11 & brottsbalken .

Socialstyrelsen tillstyrker förslaget men förordar att kretsen av anhöriga bör vidgas. eftersom de allra flesta av dem det här gäller är invandrare med andra. ofta mycket vidare släktbegrepp.

Även S! V anser övervägande skäl tala för att straff införs för personer som försöker hindra verkställighet av avlägsnandebeslut som har vunnit laga kraft. Nuvarande regler är enligt verket otillfredsställande, inte minst därför att organiserad verksamhet i vinningssyfte inte kan bestraffas. Sam- tidigt är SIV självfallet medvetet om problematiken när det gäller personer" som agerar av övertygelse eller medkänsla. Anledning till ingripanden i sådana fall bör dock minska. om statsmakterna genom att införalen straff- bestämmelse klart uttalar samhällets ståndpunkt i denna fråga. Inom ra- men för tillämpningen får enligt SIV bedömas vilken hänsyn som bör tas till motiven för handlingen. Generaldirektören och en ledamot avstyrker däremot kriminalisering. '

Länsstyrelsen i Malmöhus län, överåklagarna i Stockholm. Göteborg och Malmö samt Iänsåklagarna i Malmö och Värmlands län och ett antal polismyndigheter argumenterar likaså till förmån för en straffbestämmelse och. i allmänhet. för att undantagskretsen blir densamma som i 17 kap. 1 1 & brottsbalken. Överäklagaren i Göteborg anser en sådan 'straffbestäm— melse som kommittén har föreslagit vara påkallad. framför allt i preventivt syfte. De nu allt vanligare fallen där utlänningar under lång tid göms undan i avsikt att senare kunna få en omprövning av redan lagakraftvunna avlägs- nandebeslut kan förväntas minska genom den föreslagna bestämmelsen. Öt'eråklagaren [ Stockholm tillägger att de exempel som kommittén anger på fall då fängelse kan komma i fråga är sådana. att straffmaximum bör sättas högre. Vid jämförelse med 17 kap. 11 och 12 55 brottsbalken finner man där högre straffmaximum. Det är enligt överåklagaren'ej osannolikt att så allvarliga brott kan bli aktuella att behov av tvångsmedel i form av anhållande och häktning kan uppstå.

Även överäklagaren i Malmö anser att straffpåföljden bör ökas och anför:

Att t.ex. i organiserad form och mot betalning försöka hindra verkstäl- lighet av beslut om avvisning eller utvisning torde också i många fall framstå som mera straffvärt än vad en strafflatitud med sex månaders fängelse som maximum anger. Enligt min mening bör strafflatituden vid brott mot 96 % punkt 5 i föreslagen lydelse vidgas till att vid försvårande

• Sida 135
•  Original

Prop. 1981/82:146 . 135

omständigheter avse ett högre maximum än fängelse sex månader. Det kan vidare anmärkas att personella tvångsmedel (gripande, anhållande och häktning) som regel inte kan komma till användning om straffmaximum är sex månader. Detta förhållande kan i vissa fall väntas medföra betydande svårigheter från främst utredningssynpunkt.

Länsåklagarmyndigheten i Värmlands län påpekar att inget subjektivt rekvisit anges i 96 5. Det bör enligt myndigheten införas. För ansvar bör krävas uppsåt eller oaktsamhet.

Slutligen skall nämnas att LO och TCO godtar förslaget. RIB ställer sig visserligen tveksam till förslagen men anser ändå att det finns skäl att straffbelägga sådant handlande. om en person mot ekonomiskt vederlag gömmer en utlänning. I dessa fall handlar det om ett utnyttjande av en utsatt utlännings belägenhet. Ett sådant handlande är moraliskt oförsvar— bart och bör enligt RlB leda till sanktioner från samhällets sida.

Som nämnts tar å andra sidan ett antal remissinstanser avstånd från förslaget eller ställer sig tveksamma. Kammarrätten i Stockholm anser i likhet med kommittén att straff bör slopas för en utlänning som försöker hindra verkställighet av beslut om hans egen avvisning eller utvisning. Beträffande förslaget att straff skall införas för den som i övrigt försöker hindra att ett avlägsnandebeslut verkställs anför kammarrätten däremot:

Det är naturligtvis från allmän synpunkt inte godtagbart att genomföran- det av i laga ordning fattade beslut aktivt obstrueras på sätt som är aktuellt här. En straffreglering är därför motiverad av objektiva skäl. Man kan dock inte bortse från att åtgärderna ofta torde vidtas uteslutande på grund av ett - kanske i ett vidsträcktare perspektiv missriktat men dock - starkt humanitärt engagemang och att det därför är tveksamt om en straffsank- tion kommer att få avsedd verkan. Tvärtom kan risk föreligga att man. i syfte att fästa uppmärksamheten på vad vederbörande uppfattar som bris- tande humanitet. gärna tar på sig även ett kännbart straff. Kammarrätten ställer sig därför tveksam till förslaget.

Det bör enligt kammarrätten inte komma i fråga att undanta andra anhöriga än som anges i 17 kap. 11 & tredje stycket brottsbalken. Det ligger också ett värde i att ha ett enhetligt begrepp på dessa närliggande områden. Kammarrätten vill slutligen understryka att, om en straffregle- ring ändå införs i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag. det är väsentligt att den - med tillhjälp av bl.a. reglerna i 20 kap. 7 & rättegångsbalken - tillämpas med varsamhet.

Statskontoret tror inte att det föreslagna straffstadgandet skulle påverka inställningen eller handlandet hos de personer som det riktar sig emot. Förslaget är dessutom förenat med kostnader. Domstolshandläggningen i en eller flera instanser tillsammans med avtjänandet av eventuella ut- dömda fängelsestraff kommer att åsamka samhället kostnader. Eftersom det föreslagna straffstadgandets preventiva effekt kommer att vara ringa är

• Sida 136
•  Original

Prop. 1981/82:146 136

det enligt statskontoret tveksamt om dessa kostnader kommer att uppvä- gas av en motsvarande nytta. Förslaget avstyrkes därför.

Enligt IPOK-s uppfattning har kommittén anfört starka skäl såväl för som mot ett straffbeläggande av medhjälp vid hindrande av verkställighet. Till skillnad mot kommitten finner dock lPOK att skälen mot att straffbe- lägga sådan medhjälp väger över. De flesta som hjälper utlänningar att hålla sig undan torde göra det av starka ideella skäl och de är själva säkerligen i allmänhet fast övertygade om att deras handlingssätt är mora- liskt riktigt. Det är därför enligt IPOK inte sannolikt. att risken för straff skulle avhålla dem från att gömma undan någon. Risken är i stället att de själva medvetet söker martyrskap för att väcka opinion och medlidande. En bidragande orsak till att så många i dag tycks vara beredda att ställa upp och hjälpa till att gömma undan utvisningshotade antas vidare vara att det i så många fall visat sig att det lönat sig. dvs. vederbörande har till sist fått stanna här. Om chansen vore mindre att få stanna sedan man hållit sig undan en längre tid skulle heller inte så många vara gömda.

Även länsåklagaren i Norrbottens län ställer sig tveksam. Någon upp- gift om antalet fall som kommer i fråga har inte lämnats. Avgörande bör enligt länsstyrelsen vara om sådan verksamhet förekommer i så många fall att det motiverar en utvidgning av straffbestämmelsen eller om möjlighet föreligger att komma till rätta med problemet på annat sätt. Sveriges advokatsamjimd anser att "bestämmelsen bör ges en generösare utform- ning". Svenska Röda Korset. Svenska flyktingrådet samt Spanska och Jugoslaviska riks/?irltttnden tar bestämt avstånd från förslaget. Svenska Röda Korset anser det vara "direkt uppseendeväckande". Stockholms socia/jörvaltning avstyrker likaså förslaget.

5.3 Brott i samband med f'lyktings inresa

Kommitténs överväganden angående en generös användning av på- följdseftergift och åtalseftergift när det gäller vissa brott av flyktingar i samband med inresan har fått ett blandat mottagande. '

SIV ansluter sig till kommitténs uppfattning att en flykting inte bör straffas i berörda situationer. 'Verket anser till skillnad från kommittén att lagstiftningen bör ändras för att man skall nå det önskade syftet. Den som har använt falsk handling för att komma undan förföljelse bör inte straffas för detta. Straffriheten bör enligt SIV bara gälla för en flykting som tagit sig till Sverige direkt från hemlandet med användande av falsk handling. Den flykting som har använt falsk handling för att från ett tredje land ta sig hit bör däremot inte vara straffri. även om avlägsnande härifrån inte är möj- ligt. lnte heller bör straffrihet komma i fråga för den flykting som använder den falska handlingen i andra syften än att undfly förföljelse. Några andra remissinstanser. bland dem LO och TCO. tillstyrker kommittéförslaget utan särskilda kommentarer. En ofta återkommande uppfattning är att - som också kommittén menar - lagstiftningsåtgärder bör anstå.

• Sida 137
•  Original

Prop. 1981/82:146 137

Kammarrätten i Jönköping fruktar att en särskild straffrihetsbestäm- melse för flyktingar, som brukar falska handlingar vid inresa i Sverige. skulle komma att medföra ökat bruk av falska resedokument. En sådan utveckling är inte önskvärd och kammarrätten biträder därför kommitténs uppfattning att en sådan bestämmelse inte bör införas.

Flera juristinstanser uttalar sig kritiskt mot förslaget.

RÅ anför sålunda:

I betänkandet har beträffande de fall där flyktingar i samband med inresan till Sverige gör sig skyldiga till förfalskningsbrott eller missbruk av urkund uttalats. att det finns starka skäl för domstolarna i fall. där inte särskilda försvårande omständigheter föreligger. att använda påföljdsefter- gift liksom för åklagarna att meddela åtalsunderlåtelse. Kommittén har inte föreslagit någon lagreglering med särbestämmelser för flyktingar i berörda hänseenden utan förklarat att man borde avvakta därmed för att se om utvecklingen ledde till en mindre restriktiv hållning än nu är fallet. Mot kommitténs rekommendation kan göras erinringar både av saklig och mer principiell karaktär. För att påföljdseftergift skall kunna komma i fråga gäller. att det skall föreligga synnerliga skäl. Ätalsunderlåtelse med stöd av 20 kap. 7 5 första stycket 3. vilket är det lagrum. som närmast torde vara tillämpligt. meddelas beträffande brott. där mycket speciella skäl talar för att påföljd inte är erforderlig. Båda instituten skall sålunda tillämpas'med stor restriktivitet. Högsta domstolen har i ett mål (NJA 1979. s 335). där omständigheterna varit sådana. som kommittén avser med sin rekommen- dation, inte funnit anledning att meddela påföljdseftergift. Hos riksåkla- garen har endast ett sådant fall varit föremål för prövning. Denne bedömde därvid inte omständigheterna vara sådana. att åtalsunderlåtelse kunde komma i fråga. Kommitténs rekommendation synes också såvitt avser tillämpningen av institutet påföljdseftergift stå i strid med de uttalanden. som gjorts i denna fråga i samband med brottsbalkens tillkomst. Ett tidi- gare framlagt förslag om att i bestämmelsen om påföljdseftergift skulle anges vissa omständigheter. som särskilt borde beaktas. befarades kunna medföra. att bestämmelsen tillämpades i alltför stor omfattning. En tillämpning enligt betänkandet av instituten påföljdseftergift och åtalsun- derlåtelse kan tänkas få likartade konsekvenser.

Svea hovrätt delar såtillvida kommitténs mening att någon särreglering inte bör införas. Med anledning av kommitténs uttalande om den rättsliga behandling som enligt kommittén bör följa på brott av aktuellt slag vill hovrätten betona. att förfalskningsbrott är allvarlig brottslighet inte enbart i vårt land utan även internationellt sett. Det förhållandet att sådana brott i vissa fall med hänsyn till omständigheterna ändock kan uppfattas som mindre klandervärda kan - liksom vid hindrande av verkStällighet av av- " lägsnandebeslut - i den grad som finns påkallat i varje särskilt fall beaktas inom ramen för tillämpningen av straffbestämmelserna. Att såsom kom- mittén förordar tämligen generellt förutskicka straffrihet för nu aktuella beteenden anser hovrätten olämpligt.

Kammarrätten i Stockholm uttalar betänksamhet mot en del av kommit- téns resonemang. I första hand åsyftar domstolen kommitténs uttalanden

• Sida 138
•  Original

Prop. 1981/82: 146 138

om att användningen av ett förfalskat pass inte skulle vara något allvarli- gare brott om det endast sker för att underlätta inresan i riket. Detta kan enligt kammarrätten i och för sig vara riktigt i alldeles klara fall. Man måste emellertid ha klart för sig att ett förfalskat pass är en handling som lätt kan användas för att möjliggöra allvarliga förmögenhetsbrott. Det gäller därför att inte utan vidare efterge påföljd endast på grund av ett påstående om att syftet med förfalskningen blott är att passet skulle användas för att möjlig- göra inresa till riket.

[ sitt yttrande anför överåklugaren i Stockholm följande:

Passhandling. resedomument eller liknade handling upprättas av myn- digheter. De tjänar som bevismedel. Genom att straffbelägga förfalskning eller missbruk av dessa bevismedel har man velat skydda samhällsintresset av att kunna lita på dem. Nu aktuella handlingar har bl.a. stor betydelse för gränskontrollen. Utlänningslagstiftningen ger möjlighet för alla utlänning- ar. som kan betraktas som flyktingar. att erhålla det skydd som vår rättsordning kan erbjuda. Då risken för upptäckt av brott i samband med inresa är liten bör förfalskning av bevismedel och missbruk av dem av brottspreventiva skäl beivras. Man får inte heller bortse från att det kan vara så att det finns grupper vilka arbetar efter ett väl uppbyggt system och låter passhandlingar bli föremål för omsättning både innanför och utanför landet i syfte att hjälpa utlänningar att illegalt ta sig in i Sverige. Det torde endast i undantagsfall förekomma att brott i den aktuella situationen bör bli föremål för åtalsunderlåtelse.

6 Vissa andra frågor '

6.1 Hämtning till förhör

Några remissinstanser tar upp frågan om vidgade möjligheter att hämta en utlänning till förhör hos polisen. RPS anser att det. till skillnad från nu. bör finnas en möjlighet att utan föregående kallelse hämta en utlänning. om det finns anledning tro. att utlänningen inte kommer att hörsamma en kallelse. Rättegångsbalkens bestämmelser om hämtning till förhöri brott- mål skulle kunna vara vägledande för införandet av en liknande bestäm- melse i utlänningslagen . Det är enligt RPS av stor vikt att denna hämt- ningsmöjlighet införs för de fall då polismyndigheten har fått sådan känne- dom om utlänningen. att det måste anses meningslöst eller medföra svårig- heter för anträffandet att skicka en kallelse. Samma synpunkt framförs av polismymligheten i Norrköpings polisdistrikt.

6.2 Offentligt biträde åt förvarstagna

SIV menar att det från rättssäkerhetssynpunkt är angeläget att man undersöker förutsättningarna för att förordna offentligt biträde tidigare än

• Sida 139
•  Original

Prop. 1981/82:146 139

vad som nu är fallet för utlänningar som har tagits i förvar. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att majoriteten av utvisningsfallen enligt 40 och 43 åå UtlL är nordiska medborgare och att verkställigheten ofta skall ske med mycket kort varsel. Att i dessa fall utse offentlig försvarare vid tagande i förvar anges vara obefogat och kunna förorsaka onödiga kostna- der.

6.3 Rätten att stanna i Sverige på grund av anknytning

Riksförbundet internationella föreningen för inr-'andmrkvinnor efterly- ser ett särskilt prövningsförfarande för anknytningsfallen. Man framhåller att när kvinnan har varit i landet mindre än två år men har blivit misshand- lad eller psykiskt trakasserad och därför väljer att skiljas eller att flytta ifrån sin man så bör hon inte riskera utvisning för att anknytningen upphör. Speciell hänsyn bör tagas när kvinnan kommer från sådana länder där hennes sociala situation som "förbrukad" kvinna är svår - och där en förpassning till hemlandet innebär att kvinnan utelämnas till en total för- nedring.

II Departementspromemorian (Ds A 1981:9) Handläggningen av ärenden angående avlägsnande av presumtiva terrorister

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av JK. RÅ. Svea hovrätt, RPS. SIV. länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län. Stockholms tingsrätt. SAF. LO och Svenska flyktingrådet.

1 Avvisning av presumtiva terrorister

Flertalet remissinstanser ansluter, sig till förslaget att regeringen ensam skall besluta om såväl avvisning som utvisning av presumtiva terrorister. JK säger dock för sin del att några egentliga skäl inte har anförts för att lägga beslutanderätten i alla terroristärenden hos regeringen. De remissin- stanser som tillstyrker förslaget menar i övrigt i allmänhet att en befogad anpassning av lagreglerna har skett till den utveckling som faktiskt har ägt rum. Överåklagaren i Stockholm tror inte att frekvensen av avvisning genom polisens försorg skulle komma att öka i framtiden. RPS anser att styrelsen ensam bör ha initiativrätt hos regeringen när det gäller terrorist- ärenden. Även avvisningsärenden bör alltså anhängiggöras av RPS och inte av SIV. Verket bör enligt RPS bara yttra sig i verkställighetsfrågan.

Som skäl för sitt avstyrkande anför RÅ att det av flera skäl är angeläget att presumtiva terrorister kan avvisas snabbt och helst redan vid gränsen. Att polisens avvisningsmöjlighet har utnyttjats så lite är inte i sig något skäl

• Sida 140
•  Original

Prop. 1981/82: 146 140

för en ändring av bestämmelserna. Aktiviteten från olika terroristgruppers sida kan snabbt ändras och det är därför för tidigt att dra slutsatser att polisens avvisningsrätt kan avvaras. Nuvarande lagstöd kan visa sig bc- hövligt. Liknande synpunkter anförs av länsåklagaren (' Uppsala län. SIV anser inte att något bärande skäl har anförts för förslaget. Det är enligt verket angeläget att beslut kan fattas omedelbart vid gränsen.

En lång rad remissinstanser har understrukit att polisen även efter det att avvisningsbefogenheten har avskaffats har behov av föreskrifter eller direktiv bl.a. angående vilka grupper av utlänningar som faller under terroristbestämmelserna. Den nuvarande ordningen med beslut av rege- ringen enligt 30 & tredje stycket UtlL och en spärrförteckning måste i vart fall ersättas med något annat. RPS ifrågasätter om det inte måste finnas lagstöd för regeringens direktivrätt i dessa fall.

I några yttranden framhålls värdet av det föreslagna återreseförbudct. Några remissinstanser ifrågasätter om inte överträdelse borde straffsank- tioneras.

2 Förhandling i terroristärenden

Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget. Åtskilliga framhåller att goda skäl har anförts för en reform. RPS framhåller emellertid med skärpa att någon befogad invändning inte kan riktas mot det sätt på vilket förhand- ling sker i dag. Styrelsen vill dock inte motsätta sig den föreslagna ändring- en.

Några remissinstanser framför synpunkter på enskildheter i förslaget. JK säger sålunda att bestämmelserna bör förtydligas så att det framgår att allmänt ombud skall medverka även om förhandlingen undantagsvis för- läggs utanför Stockholms tingsrätt. RÅ understryker behovct av att över- låta förhandlingen till annan allmän underrätt i mycket brådskande situa- tioner. RPS och Stockholms tingsrätt anser att det allmänna ombudets funktion och befogenheter bör preciseras. En tidsfrist för hållande av förhandling föreslås av en remissinstans.

En lång rad remissinstanser ställer sig tveksamma till det sätt på vilket sekretessfrågan har lösts. Någon anvisning på andra lösningar ges emeller— tid inte. Man understryker att frågan kräver ytterligare överväganden.

3 Övrigt

RPS föreslår i sitt yttrande en rad mera generella ändringar i terrorist- bestämmelserna. Således föreslås att man för att markera bestämmelser- nas extraordinära natur samlar dem i ett avsnitt i lagen. Vidare föreslås att handläggningen i regeringskansliet överförs från arbetsmarknadsdeparte-

• Sida 141
•  Original

Prop. 1981/82: 146 141

mentet till justitiedepartementet. Straffet för medhjälp till inresa och till hindrande av verkställighet bör enligt RPS skärpas. Slutligen föreslås att den särskilda spaningslagen får vidgad tillämpning. RPS förordar att lagen blir tillämplig när fråga uppkommer om utvisning av presumtiva terroris- ter. RPS bör ensam få ta initiativ till beslut om användning av lagen och detta först sedan Stockholms tingsrätt prövat frågan. '

• Sida 142
•  Original

Prop. 1981/82: 146

De remitterade lagförslagen

] Förslag till

142

Föreslagen lydelse

Lag om ändring i utlänningslagen (l980:376)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (l980:376) dels att 36 å skall upphöra att gälla, dels att 7. 8, 30. 32. 36. 47. 50, 52, 57. 58. 59. 60. 62, 67, 72. 74. 82. 84. 90. 93. 95, 96 och 99 åå skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer. 90 a. 99 a och 99 b 55 samt närmast före 90 a å en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

7å

Utlänningar som kommer till Sverige eller uppehåller sig här skall ha pass. om regeringen har förordnat om detta. Regeringen fö- reskriver vilka legitimationshand- lingar som får gälla som pass samt i vilka fall svenska myndigheter får utfärda pass för flyktingar eller and- ra utlänningar.

Utlänningar som kommer till Sverige eller uppehåller sig här skall ha pass. om regeringen har förordnat om detta. Regeringen el- ler. efter regeringens bemyndi- gande, statens invandrarverk före- skriver vilka legitimationshandling- ar som får gälla som pass. Rege- ringen förordnar vidare om i vilka fall svenska myndigheter får utfär— da pass för flyktingar eller andra utlänningar.

Så

Vid inresa eller utresa skall en utlänning visa upp sitt pass för polismyn- digheten. om inte regeringen har föreskrivit annat. En utlänning skall vid inresa eller utresa även lämna de upplysningar som begärs av polismyn-

digheten.

En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att efter kallelse av polis- myndighet personligen inställa sig hos myndigheten och lämna upp- lysningar om sin vistelse här. Om han inte efterkommer kallelsen. får han hämtas. På begäran skall utlän- ningen även visa upp sitt pass för polismyndighet eller polisman.

För utredning i samband med in- resa eller utresa eller kallelse enligt

En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att efter kallelse av polis- myndighet personligen inställa sig hos myndigheten och lämna upp- lysningar om sin vistelse här. Om han inte efterkommer kallelsen, får han hämtas. Kan det med hänsyn till utlänningens personliga förhål- landen eller övriga omständigheter skäligen befaras att han ej skulle efterkomma en kallelse. får utlän- ningen hämtas atan föregående kallelse. På begäran skall utlänning- en även visa upp sitt pass för polis- myndighet eller polisman.

För utredning i samband med in- resa eller utresa eller kallelse eller

• Sida 143
•  Original

Prop. 1981/82:146

Nuvarande lydelse

andra stycket får utlänningen kvar- hållas, dock inte längre än som är nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar, om inte be- slut har meddelats om förvar enligt 50 eller 52 å.

143

Föreslagen lydelse

hämtning enligt andra stycket får utlänningen kvarhållas, dock inte längre än som är nödvändigt och inte i något fall längre än sex tim- mar. om inte beslut har meddelats om förvar enligt 50 eller 52 å.

I samband med inresekontrollfår en polisman undersöka bagageut- rymmen och övriga slutna utrym- men i bilar och andra transportme- del i syfte att förhindra att utlän- ningar reser in i Sverige i strid mot bestämmelserna i denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av denna lag. Om inrese- kontrollen sker under medverkan av tal/myndighet eller med biträde av särskilt förordnad passkontrol- lant. skall tulltjänsteman/ten eller passkontrollanten ha samma befo- genhet."

30å

En utlänning som kommer till Sverige skall avvisas. om det finns grun- dad anledning att anta att han tillhör eller verkar för en sådan organisation eller grupp som avses i andra stycket och om det dessutom med hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet eller i övrigt föreligger fara för att han häri riket medverkar till sådana handlingar som avses i det

stycket.

I första stycket avses en organisation eller grupp som, med hänsyn till vad som är känt om dess verksamhet. kan befaras utanför sitt hemland använda våld. hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana gärningar här i riket.

Rikspolisstyrelsen upprättar en förteckning över utlänningar som skall avvisas enligt första stycket. Regeringen bestämmer vilka orga- nisationer eller grupper som därvid kommer ifråga.

32å

När en utlänning, somfinns iden förteckning som anges i 30 55 tredje stycket och som saknar visering el- ler uppehållstillstånd. kommer till riket, skall polismyndigheten ome- delbart besluta om avvisning av ho- nom utom i de fall då ärendet skall överlämnas till regeringen enligt 36 .å.

• Sida 144
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse

När det hos polismyndigheten uppkommerfråga om avvisning en- ligt 30 9' av annan utlänning än som avses i första stycket, skall ärendet hänskjutas till statens in- vandrarverk som med eget yttrande överlämnar ärendet till regeringen. I ärenden som prövas av regering- en skal/förhandling hållas.

144 Föreslagen lydelse

Uppkommer fråga om att en ut- länning som kommer till Sverige .skall avvisas enligt 30 &. skall po- lismyndigheten genast överlämna ärendet till regeringens avgt'irande. [ ärendet skall förhandling hållas. Yttrande skall inhämtas från sta- tens invandrarverk, om det inte mö- ter hinder på grund av att ärendet är synnerligen brådskande. Rege- ringen fär dock utan föregående förhandling eller hörande av sta- tens invandrarverk besluta att icke avvisa utlänningen enligt 30 #,.

Beslut om avvisning enligt _30 # skall förenas med jörbndför inlän- ningen att återvända till Sverige under en viss tid eller utan tidsbe- gränsning. [ beslutet skall utlän- ningen upplysas mn vilken dag som förbudet upphör att gälla.

Regeringenfär meddela närmare föreskrifter med riktlinjer för polis- myndigheternas prövning av frå- gan om ett ärende skall överlämnas till regeringens avgörande enligt första stycket.

36%

Ärenden om avvisning enligt 32 ä' första stycket skall hänskjutas till statens invandrarverk. om det föreligger sådana omständigheter som enligt 33 eller 34 &? föranleder att ärende/1 som avses där överläm- nas till statens invandrarverk. ltt- vandrarverket skall med eget ytt- rande överlämna sådana ärenden till regeringen.

47.5

En utlänning får utvisas ur riket. om det föreligger sådana omstän- digheter som anges i 30 5 första oclt andra styckena.

En utlänning får utvisas ur riket. om det föreligger sådana omstän- digheter som anges i 30 5.

Beslut om utvisning enligt första stycket meddelas av regeringen. I sådana ärenden skall förhandling hållas. Yttrande skall inhämtas från statens invandrarverk, om hinder inte möter på grund av att ärendet är

synnerligen brådskande.

• Sida 145
•  Original

Prop. 1981/82: 146 [45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

50 5

En utlänning får tas i förvar om det föreligger sannolika skäl för avvis- ning eller för utvisning enligt 38, 43. 47 eller 48 lå eller om det uppkommer fråga om verkställighet av en sådan åtgärd eller av utvisning på grund av brott. Förvar beslutas av den myndighet som handlägger avvisnings- eller utvisningsärendet eller verkställighetsärendet. Beslut om förvar får dock meddelas endast om det med hänsyn till utlänningens personliga förhållan— den eller övriga omständigheter skäligen kan befaras att han kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet här eller om utlänningens identitet är oklar.

Om det bedöms tillräckligt. kan myndigheten under de förutsättningar som anges i första stycket i stället för att ta utlänningen i förvar ålägga utlänningen att på vissa tider anmäla sig hos polismyndigheten i orten eller föreskriva, att utlänningen skall lämna ifrån sig pass eller därmed jämställd legitimationshandling. eller föreskriva de andra villkor som behövs för att hälla utlänningen under uppsikt. Om utlänningen inte följer sådana före- skrifter. kan han tas i förvar.

I ärenden som handläggs av re- . geringen får beslut i frågor som rör särskilda tvångsåtgärder meddelas av det statsråd, som ansvarar för ärenden enligt denna lag.

525

När det inte finns tid att avvakta den handläggande myndighetens beslut om särskilda tvångsåtgärder mot en utlänning eller statens invandrarverks beslut enligt 51 &. får en polismyndighet tillfälligt ta utlänningen i förvar eller ställa honom under uppsikt enligt 50 &.

Skall ett ärende om avvisning en- ligt 36 å" överlämnas till regering- en, skall polismyndigheten ta utlän- ningen iförvar. Även om de i 50 & angivna förutsättningarna inte före- ligger. får polismyndigheten ta en utlänning i förvar eller ställa honom under uppsikt när frågan om av- visning skall överlämnas till rege- ringen enligt 32 å andra stycket el- ler när det uppkommer fråga om att utvisa honom enligt 47 5.

Även om de i 50 & angivna förut- sättningarna inte föreligger. får en polismyndighet ta en utlänning i förvar eller ställa honom under uppsikt när fråga om avvisning skall överlämnas till regeringen en- ligt 32 åförsta stycket eller när det uppkommer fråga om att utvisa ut- länningen enligt 47 5.

Anmälan om att en utlänning har tagits i förvar eller ställts under uppsikt enligt första eller andra stycket skall skyndsamt göras hos den myndighet som handlägger ärendet eller. ifall som anges i 51 5, hos statens invand- rarverk. Denna myndighet skall därefter omedelbart pröva om åtgärden skall bestå.

575

Förhandling skall hållas inför den myndighet som handlägger ärendet. Statens invandrarverk får dock be-

10 Riksdagen 1981/82. [ saml. Nr 146

Förhandling skall hållas inför den myndighet som handlägger ärendet. Statens invandrarverk får dock be-

• Sida 146
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse

sluta att en länsrätt eller länsstyrel- se skall hålla förhandling i ett ärende som verket handlägger. I ärenden. som handläggs av rege- ringen, får det statsråd. som ansva- rar för ärenden enligt denna lag el- ler den tjänsteman som statsrådet bestämmer. besluta om förhandling och utse myndighet som skall hålla förhandlingen.

l46

Föreslagen lydelse

sluta att en länsrätt eller länsstyrel- sc skall hålla förhandling i ett ärende som verket handlägger samt därvid bestämma om andra än ut- länningen skall höras. I ärenden. som handläggs av regeringen. får det statsråd. som ansvarar för ären— den enligt denna lag eller den tjäns- teman som statsrådet bestämmer. besluta om förhandling och bestäm- ma om andra än utlänningen skall höras samt. där annat ej följer av andra stycket. utse domstol eller förvaltningsmyndighet som skall hålla förhandlingen.

I ärenden om avvisning enligt 30 5 eller utvisning enligt 47 eller 48 & skalljörhandlingen hållas vid Stockholms tingsrätt. om det inte föreligger särskilda skäl mot det.

585

När det behövs får den myndig- het som håller förhandlingen upp- dra åt en polismyndighet eller åt en särskilt utsedd person att vara all- mänt ombud vid förhandlingen.

När det behövs får den myndig- het som håller förhandlingen ,upp— dra åt en polismyndighet eller åt en särskilt utsedd person att vara all- mänt ombud vid förhandlingen. All- mänt ombud skall alltid förordnas vid förhandling i ärenden om av- visning enligt 30 5 eller utvisning enligt 47 eller 48 55.

595

Utlänningen och andra personer, som skall höras, skall kallas till för- handlingen. Om utlänningen hålls i förvar, skall den myndighet som håller förhandlingen besluta om hans inställelse. Har kallelse till förhandlingen delgetts den som skall höras minst fyra dagar före förhandlingen och uteblir den kal- lade utan att ha anmält laga förfall. får myndigheten besluta om hämt- ning. Hämtning av någon annan än utlänningen får dock ske endast om det föreligger synnerliga skäl.

Utlänningen och andra personer. som skall höras. skall kallas till för- handlingen. Om utlänningen hålls i förvar, skall den domstol eller för- i'altningsmyndighet som håller för— handlingen besluta om hans instäl- lelse. Har kallelse till förhandlingen delgetts den som skall höras minst fyra dagar före förhandlingen och uteblir den kallade utan att ha an- mält laga förfall. får domstolen eller förvaltningsmyndigheten besluta om hämtning. Hämtning av någon annan än utlänningen får dock ske endast om det föreligger synnerliga skäl.

• Sida 147
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse

147

Föreslagen lydelse

605

Vid förhandlingen skall noga utredas de omständigheter som kan inver- ka på ärendets avgörande. Utlänningen skall få tillfälle att ange sin ständ- punkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.

Förhandlingen skall vara offent- lig, om utlänningen begär det och myndigheten inte anser att omstän- digheterna föranleder något annat.

I fråga om förhandling vid all- män domstol skall. i den mån annat inte följer av 57-59 samt 6] och 62 $&" i tillämpliga delar gälla be- stämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhand/ing i brottmål.

Utöver vad som följer av 5 kap. I 15 rättegångsbalken får rätten för- ordna attförhandlingen skall hållas inom stängda dörrar. om det kan antas att det vid förhandlingen kommer attförebringas uppgift. för vilken hos domstolen gäller sekre- tess som avses i sekretesslagen (1980:100).

Förhandling vid förvaltnings- myndighet skall vara offentlig. om utlänningen begär det och myndig- heten inte anser att omständighe- terna föranleder något annat.

625

Frägan om ersättning eller för- skott prövas av den myndighet som håller förhandlingen. Närmare be- stämmelser om ersättning och för- skott meddelas av regeringen.

Frågan om ersättning eller för- skott prövas av den domstol eller fört'altningsmyndighet som håller förhandlingen. Närmare bestäm- melser om ersättning och förskott meddelas av regeringen.

675

Beslut enligt 50, 51 eller 53 5 om att en utlänning skall tas i förvar eller hållas kvar i förvar får över— klagas av utlänningen utom då he- slutet har meddelats av regeringen.

Har beslutet fattats av en polis- myndighet, överklagas det hos länsrätten. Har beslutet fattats av statens invandrarverk eller av en länsstyrelse, överklagas det hos kammarrätten. Länsrättens eller kammarrättens beslut överklagas enligt bestämmelserna i förvalt- ningsprocesslagen (1971 :291).

Beslut enligt 5.0. 5l eller 53 5 om att en utlänning skall tas i förvar eller hållas kvar i förvar får över- klagas av utlänningen. Klagan får föras särskilt och är inte inskränkt till viss tid.

Beslutet överklagas hos kammar- rätten. Kammarrättens beslut överklagas enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (l97lz29l).

• Sida 148
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse

Klagan får föras särskilt och är inte inskränkt till viss tid.

148

Föreslagen lydelse

Om ett beslut som avses iförsta stycket harfattats av regeringen el- ler av det statsråd som ansvarar för ärenden enligt denna lag, prövar regeringsrätten på framställning av utlänningen. om åtgärder: skall be- stå.

725

Har frågan om verkställighet av ett beslut om avvisning enligt 28 el- ler 29 5 eller utvisning enligt 38 5 överlämnats till statens invandrar- verk enligt 85, 86 eller 89 5 och fm- ner invandrarverket att beslutet inte bör verkställas. får verket upp- häva beslutet eller besluta anstånd med verkställigheten. Frågor om upphävande av beslut som anges i denna paragraf eller anstånd med verkställigheten av ett sådant be- slut kan prövas av regeringen en- dast då invandrarverket med stöd av 69 5 har överlämnat verkstäl- lighetsärendet till regeringen eller då verkets beslut har överklagats enligt 90 5.

Har frågan om verkställighet av ett beslut om avvisning'enligt 28 el- ler 29 5 eller utvisning enligt 38 5 överlämnats till statens invandrar- verk enligt 85. 86 eller 89 5 eller övertagits av invandrarverket en- ligt 90 a 5 och finner invandrarver- ket att beslutet inte bör verkställas. får verket upphäva beslutet eller besluta anstånd med verkställighe- ten. Frågor om upphävande av be- slut som anges i denna paragraf el- ler anstånd med verkställigheten av ett sådant beslut kan prövas av re- geringen endast då invandrarverket med stöd av 69 5 har överlämnat verkställighetsärendet till regering- en eller då verkets beslut har över- klagats enligt 90 5.

745

När regeringen upphäver ett beslut enligt 71 eller 72 5 eller medger en utlänning rätt att uppehålla sig här i riket trots ett utvisningsbeslut. får regeringen samtidigt meddela sådana föreskrifter om inskränkningar och villkor för utlänningens vistelse här i riket som anges i 48 5 första stycket.

När verkställighet inte skall ske i fall som avses i 73 5. får regeringen meddela sådana föreskrifter som anges i första stycket. Detsamma gäller när ett beslut om avvisning eller utvisning i andra fall inte kan verkställas och det beträffande ut- länningen föreligger sådana om- ständigheter som anges i 30 äförs- ta och andra styckena. I ärenden enligt detta stycke skall förhandling hållas.

När verkställighet inte skall ske i fall som avses i 73 5. får regeringen meddela sådana föreskrifter som anges i första stycket. Detsamma gäller när ett beslut om avvisning eller utvisning i andra fall inte kan verkställas och det beträffande ut- länningen föreligger sådana om- ständigheter som anges i 30 .5. l ärenden enligt detta stycke skall förhandling hållas.

825

Avvisas en utlänning. som har kommit hit till riket med fartyg eller luftfartyg, får han föras tillbaka till

Avvisas en utlänning, som har kommit hit till riket med fartyg eller luftfartyg. får han föras tillbaka till

• Sida 149
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse

fartyget eller luftfartyget, om detta skall avgå till utlandet omedelbart eller inom den närmaste tiden. Han får också sättas ombord på annat fartyg eller luftfartyg med samma innehavare. Vägrar fartygets eller luftfartygets befälhavare att ta emot utlänningen. får länsstyrelsen före- lägga honom lämpligt vite.

149 Föreslagen lydelse

fartyget eller luftfartyget. om detta skall avgå till utlandet omedelbart eller inom den närmaste tiden. Han får också sättas ombord på annat fartyg eller luftfartyg med samma innehavare. Vägrar fartygets eller luftfartygets befälhavare att ta emot utlänningen. får polismyndigheten förelägga honom lämpligt vite.

Första stycket gäller även verkställighet av utvisning enligt 38, 43. 47 eller 48 5, om utlänningen har underlåtit att vid inresan visa upp sitt pass för polismyndigheten och Utvisningsbeslutet har meddelats inom sex må- nader efter inresan.

Första och andra styckena gäller inte om fartyget eller luftfartyget skall avgå till ett land dit utlänningen enligt 77-80 55 inte får sändas.

845

Beslut om avvisning eller utvis- ning skall verkställas så snart det kan ske. Verkställigheten av av- visning samt utvisning enligt 38 5 ankommer på polismyndighet. Verkställigheten av utvisning i öv- rigt ankommer på länsstyrelse. I fråga om avvisning enligt 30 5 eller utvisning enligt 47 eller 48 5 får re- geringen förordna att verkställighe- ten skall ske genom annan myndig- hets försorg.

Beslut om avvisning eller utvis- ning skall verkställas så snart det kan ske. Verkställigheten ankom- mer på polismyndighet. I fråga om avvisning enligt 30 5 eller utvisning enligt 47 eller 48 5 får regeringen förordna att verkställigheten skall ske genom annan myndighets för- sorg.

905

Statens invandrarverks beslut i en verkställighetsfråga. vilken har överlämnats till verket enligt 85 el- ler 86 5, får överklagas av utlän- ningen. Klagan förs hos regeringen genom besvär.

Statens invandrarverks beslut i ett verkStällighetsärende får över- klagas av utlänningen om ärendet har överlämnats till verket enligt 85 eller 86 ,5 eller om ärendet har över- lämnats på annan grund eller över- tagits enligt 90 as" och utlänningen i ärendet har anfört omständighe- ter som enligt 85 eller 865 skal/för- anleda att ärenden som där avses överlämnas till verket.

Klagan förs hos regeringen ge- nom besvär.

• Sida 150
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse

9021

150

Föreslagen lydelse

Skv/dighet att anmäla fråga om verkställighet till statens invandrar- verk 5

Om en utlänningfirst i samband med verkställigheten av en polis- myndighets at'visningsbeslut har anfört sådana omständigheter som avses i85 eller 86 å och polismyn- digheten vid sin prövning finner att verkställighetsärendet enligt an— givna bestämmelser inte skall över- lämnas till statens invandrarverk, skall frågan om verkställighet skyndsamt anmälas till verket.

lin-'andrarverket skall därvid ge- nast besluta om verket skall överta ärendet eller inte. Ärendet skall övertas. om utlänningens påståen- de inte är uppenbart oriktigt eller. i fall som avses i 86 55, de åberopade omständigheterna inte kan lämnas utan avseende. Int-'andrarverket får även i annat fall överta ärendet, om det finns skäl till detta. Innan in— vandrarverket har fattat beslut i fråga om övertagande får vidare verkställigllelsåtgärder inte vidtas.

93.5

Om en utlänning, som har utvi- sats med förbud för honom att un- der en viss tid återvända till Sveri- ge. återvänder utan att vara berätti- gad till detta. skall ntvisningsbeslu- tet verkställas på nytt.

Om en utlänning. som har avvi- sats eller utvisats med förbud för honom att under en viss tid åter— vända till Sverige. återvänder utan att vara berättigad till detta. skall beslutet verkställas på nytt.

955

Till böter döms

]. en utlänning som uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet till- stånd och underlåter att ansöka om ett sådant tillstånd. eller

2. en utlänning som har anställ- ning eller bedriver verksamhet, som kräver arbetstillstånd, utan att han har ett sådant tillstånd.

Den som har en utlänning i sin tjänst. fastän utlänningen inte har föreskrivet arbets— eller anställ- ningstillstånd, döms till böter eller.

Till böter döms

I. en utlänning som uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet till- stånd och utan att inom föreskrivet: tid ha ansökt om ett sådant till- stånd. eller

2. en utlänning som har anställ- ning eller bedrivcr verksamhet. som kräver arbetstillstånd. utan att han har ett sådant tillstånd.

Den som har en utlänning i sin tjänst. fastän utlänningen inte har föreskrivet arbets- eller anställ- ningstillstånd. döms till böter eller,

• Sida 151
•  Original

Prop. 1981/82: l46

Nuvarande lydelse

när omständigheterna är försvåran- de, till fängelse i högst ett år.

15l

Föreslagen lydelse

när omständigheterna är försvåran- de. till fängelse i högst ett år. Ifrå- ga om påförande av en särskild av- gift gäller 99 a-b 5.6.

965

Till böter eller. när omständighe- terna är försvårande. till fängelse högst sex månader döms

|. den som inte gör en sådan an- mälan som föreskrivs i en författ- ning som har utfärdats med stöd av denna lag.

2. den som i en sådan anmälan eller i ett ansökningsårende enligt denna lag eller enligt en författning. som har utfärdats med stöd av den- na lag. mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift eller medvetet un- derlåter att tala om något förhållan- de av betydelse.

3. den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i strid mot föreskrifter i denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av lagen,

4. en utlänning som, i annat hän- seende än beträffande skyldighet att ha pass. visering. uppehållstill- stånd eller arbetstillstånd. över- träder bestämmelserna i denna lag eller vad som har föreskrivits med stöd av lagen. eller

5. en utlänning som försöker hindra verkställighet av beslut om hans avvisning eller utvisning.

Till fängelse i högst ett år eller. när omständigheterna är mildrande. till böter döms. utan hinder av förs- ta stycket.

1. den som hjälper en sådan ut- länning som avses i 30 & första och andra styckena att komma in i Sve- rige. eller

2. en utlänning som försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning enligt 30 å eller utvisning enligt 47 eller 48 5.

Till böter eller, när omständighe- terna är försvårande. till fängelse högst sex månader döms

[. den som inte gör en sådan an- mälan som föreskrivs i en författ- ning som har utfärdats med stöd av denna lag.

2. den som i en sådan anmälan eller i ett ansökningsårende enligt denna lag eller enligt en författning. som har utfärdats med stöd av den- na lag. mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift eller medvetet un- derlåter att tala om något förhållan- de av betydelse,

3. den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i strid mot föreskrifter i denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av lagen. eller

4. en utlänning som. i annat hän- seende än beträffande skyldighet att ha pass. visering. uppehållstill- stånd eller arbetstillstånd, över- träder bestämmelserna i denna lag eller vad som har föreskrivits med stöd av lagen.

Till fängelse i högst ett år eller. när omständigheterna är mildrande. till böter döms. utan hinder av förs- ta stycket.

1. den som hjälper en sådan ut- länning som avses i 30 & första och andra styckena att komma in i Sve- rige,

2. den som försöker hindra verk- ställighet av beslut om avvisning enligt 30 få eller utvisning enligt 47 eller 48 5. eller

3. den som genom att dölja en utlänning eller genom (ilman sådan åtgärd försöker hindra verkstäl-

• Sida 152
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lighet av beslut om avvisning enligt 28 eller 29 _Q' eller utvisning enligt 38, 40 eller 43 så, såvida gärningen harft'irövats i vinningssyfte.

För försök till brott som avses i första stycket 3 eller andra stycket ] döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

99.5

Avvisas eller utvisas en utlän- ning. är han skyldig att betala kost- naden för resan till den ort. dit han sänds genom myndighets försorg. Detsamma gäller när en utlänning enligt 94 & genom polismyndighets försorg förs till en plats. där han får vistas.

Avvisas eller utvisas en utlän- ning. är han skyldig att betala kost- naden för sin egen resa till den ort. dit han genom myndighets försorg sänds eller åläggs resa. Detsamma gäller när en utlänning enligt 94 & genom polismyndighets försorg förs till en plats. där han får vistas.

Om en utlänning enligt 82 & förs tillbaka till det fartyg eller luftfartyg med vilket han har kommit till Sverige eller sätts ombord på ett annat fartyg eller luftfartyg med samma innehavare. är innehavaren skyldig att utan ersättning av staten föra utlänningen ut ur Sverige.

Om en utlänning. som är anställd ombord på ett fartyg eller ett luftfartyg eller som utan tillåtelse har följt med detta, lämnar fartyget eller luftfarty- get under dess uppehåll i Sverige. och olovligen reser in i Sverige. är fartygets eller luftfartygets innehavare skyldig att svara för de kostnader som uppstår för det allmänna för utlänningens uppehälle i Sverige under de närmaste tre månaderna och för hans utresa ur Sverige.

I fråga om ett fartyg med utländsk innehavare är befälhavaren och den som har anlitats för inklarering av fartyget skyldiga att på innehavarens vägnar svara för kostnader enligt tredje stycket. om det inte är uppenbart oskäligt.

99 a %

Har någon en utlänning i sin tjänst. fastän denne inte har före- skrivet arbets- eller anställningstill- stånd, utgör en särskild avgift. Av- giften påförs den som utövade den verksamhet i vilken överträdelsen begicks.

För. varje utlänning som avses i första stycket utgör avgiften hälf- ten av det basbelopp enligt lagen ( [962.381 ) om allmän försäkring som gällde när överträdelsen upp- hörde. Har överträdelsen pågått under längre tid än tre månader. utgör avgiften för varje utlänning i stället hela basbeloppet. Avgiften får nedsättas eller efterges, om sär- skilda omständigheterföreligger.

• Sida 153
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse

l53

Föreslagen lydelse

99b5

Frågor om påförande av avgift enligt 99 a _5 prövas av allmän dom- stol efter ansökan. som skall göras av allmän åklagare inom två år ef"— ter det att överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan gäller i till- lämpliga delar bestämntelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff" än böter och om kvarstad i brottmål.Sedan fem år harförflutit efter det att ("ii-vertrt'idelsen upphör- de. får avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten.

Avgiften skall betalas till länssty- relsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Betalas inte avgiften inom denna tid. får den jämte restavgift, som beräknas enligt 58 ä' 1 mom. uppbördslagen ( 1 953272 ). indrivas i den ordning som enligt nämnda lag gäller för indrivning av skatt. Indrivningsåtgärder får dock inte vidth sedan fem år har förflutit från det beslutet vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1982.

1. Har före ikraftträdandet besvär enligt 67 & anhängiggjorts hos en länsrätt, tillämpas äldre bestämmelser. 2. I fråga om ansvar för gärning som har begåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3. Bestämmelsernai 99 a och 99 b åå tillämpas endast i fråga om överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

• Sida 154
•  Original

Prop. 1981/82: 146 154

2 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 20 % kommunalskattelagen (1928z370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 %*

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibe- hållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (brut- tointäkt), som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Att koncernbidrag, som inte utgör sådan omkostnad. ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 5 3

mom.

Avdrag får inte göras för: den skattskyldiges levnadskost- nader och därtill hänförliga utgifter. såsom vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk ut- betalning till person i sitt hushåll;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 &;

värdet av arbete. som i den skatt- skyldiges förvärvsverksamhet ut- förts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyl- diges barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för- värvsverksamhet;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning på skuld; avgift enligt 8 kap. studiestödsla- gen (1973: 349):

avgift enligt lagen (1972: 435) om överlastavgift;

avgift enligt lagen (1976: 666) om påföljder och ingripande vid olov- ligt byggande m. m.;

belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 & uppbördslagen (1953: 272);

' Senaste lydelse 1981: 388.

Avdrag får inte göras för: den skattskyldiges levnadskost- nader och därtill hänförliga utgifter. såsom vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk ut- betalning till person i sitt hushåll:

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 &:

värdet av arbete. som i den skatt- skyldiges förvärvsverksamhet ut- förts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyl— diges barn som ej fyllt 16 år:

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för- värvsverksamhet;

svenska allmänna skatter:

kapitalavbetalning på skuld: avgift enligt 8 kap. studiestödsla— gen (1973: 349);

avgift enligt lagen (l972:435) om överlastavgift:

avgift enligt lagen (1976: 666) om påföljder och ingripande vid olov- ligt byggande m. m.:

avgift enligt 99 a 5 utlänningsla- gen (l980:376):

belopp. för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 & uppbördslagen (1953: 272);

• Sida 155
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Nuvarande lydelse

avgift enligt lagen (1976: 206) om fclparkeringsavgift:

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen(1978: 268);

ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bi- drag som avses i punkt 7 av anvis- ningarna till 24 &:

kapitalförlust m.m. i vidare mån än som får ske enligt 36 ä.

1 55 Föreslagen lydelse

avgift enligt lagen (_1976: 206) om felparkeringsavgift;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen(1978: 268);

ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bi- drag som avses i punkt 7 av anvis— ningarna till 24 5;

kapitalförlust m.m. i vidare mån än som får ske enligt 36 5.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1982.

• Sida 156
•  Original

Prop. "1981/82: 146

3 Förslag till

156

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen ( 1971:289) om allmänna förvaltnings- domstolar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

')

..

Regeringsrätten prövar

1. besvär över kammarrätts be- slut enligt förvaltningsprocesslagen(1971:291),

2. besvär över annat beslut i för- valtningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författning eller enligt instruktion för kammar- rätterna anföres hos domstolen.

Om regeringsrättens behörighet att pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid finns bestämmelseri 11 kap. 11 & regeringsformen .

Föreslagen lydelse 51

Regeringsrätten prövar

1. besvär över kammarrätts be- slut enligt förvaltningsprocesslagen(1971:291).

2. besvär över annat beslut i för- valtningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författning eller enligt instruktion för kammar- rätterna anföres hos domstolen.

Om regeringsrättens behörighet att pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid finns bestämmelser i 11 kap. 11 & regeringsformen. I 67 & tredje stycket utlänningslagen(l980:376) finns vidare bestämmelser om att regeringsrätten i vissa fall prövar amförvarsbeslut skall bestå.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

' Senaste lydelse 1975: 680.

• Sida 157
•  Original

Prop.l98l/82:146 157

Utdrag LAGRÄDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-02— 1 5

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Reuterswärd, justitierådet Palm.

Enligt lagrådet den 4 februari 1982 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 28 januari 1982 har regeringen på hemstäl- lan av statsrådet Andersson beslutat inhämta lagrådets yttrande över för- slag till

1. lag om ändring i utlänningslagen(1980: 376).

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomsto- lar.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsrådet Gerhard Wik- rén.

Föredragningen inför lagrådet har påbörjats vid en tidpunkt då lagförsla- gen ännu inte erhållit slutlig utformning. Vissa inom lagrådet framförda jämkningsförslag av väsentligen lagteknisk eller redaktionell natur har därför kunnat beaktas i de förslag som genom remissen överlämnats till lagrådet.

Förslagen föranleder följande yttrande.

Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen(1980: 376) 32 &

Lagrådet föreslår, i förtydligande syfte, att i lagtexten markeras att det är i ärendet hos regeringen som förhandling skall hållas. Första stycket av 32 & föreslås få följande lydelse.

"Uppkommer fråga om att en utlänning som kommer till Sverige skall avvisas enligt 30 &, skall polismyndigheten genast överlämna ärendet till regeringens avgörande. lnnan regeringen avgör ärendet skall förhandling hållas och, om det inte möter hinder på grund av att ärendet är synnerligen brådskande, yttrande inhämtas från statens invandrarverk. Regeringen får dock utan föregående förhandling eller hörande av statens invandrarverk besluta att icke avvisa utlänningen enligt 30 5."

505

Med hänvisning till vad som anförs vid 67 & föreslår lagrådet att tredje stycket ges följande lydelse. ”I ärenden som handläggs av regeringen får det statsråd som ansvarar

• Sida 158
•  Original

Prop. 1981/82: 146 158

för ärenden enligt denna lag. för tid intill dess regeringen avgör ärendet. meddela beslut i frågor som rör särskilda tvångsåtgärder."

56å

l paragrafen föreskrivs att 57—62 åå skall tillämpas när förhandling skall hållas enligt bestämmelse i utlänningslagen. Enligt andra meningen i para- grafen skall detsamma gälla när det annars finns anledning att hålla för- handling i ärende enligt lagen hos regeringen. statens invandrarverk eller länsstyrelse.

Om de föreslagna ändringarna i 82 och 84 åå utlänningslagen genomförs kommer länsstyrelsens befattning med ärenden enligt lagen att inskränkas till mottagande av nöjdförklaring enligt 70 å. Därtill kommer att regeringen enligt 84 å kan förordna länsstyrelse att verkställa beslut om avvisning enligt 30 å eller utvisning enligt 47 eller 48 å. I intetdera fallet torde det bli' aktuellt med förhandling i ärendet hos länsstyrelsen. Lagrådet förordar därför den ändringen av paragrafen att länsstyrelse får utgå bland de i lagrummet uppräknade myndigheter. som har anledning hålla förhandling enligt lagen.

605:

Den nu gällande generella bestämmelsen i 60å sista stycket om när förhandling enligt utlänningslagen skall vara offentlig inskränks enligt för- slaget till att gälla enbart förhandling vid förvaltningsmyndighet. För för- handling vid allmän domstol föreslås i andra och tredje styckena uttryck- liga föreskrifter med anknytning till vissa bestämmelser i rättegångsbalken. Härigenom regleras även andra frågor. såsom om rättens sammansättning. protokollföring m.m. Däremot lämnas det fall att förhandling hålls vid förvaltningsdomstol oreglerat. Bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen är nämligen inte. som torde ha förutsatts i remissen, utan särskild före- skrift tillämpliga på det slag av förhandling, som regleras i 56—62 åå Ufr 45 å). Lagrådet förordar. att en hänvisning till förvaltningsprocesslagen tas in i författningstexten. BestämmelSerna som rör allmän domstol kan därvid lämpligen föras samman till ett stycke. Den förordade nya regeln bör därmed bli ett tredje stycke av förslagsvis följande lydelse.

"Förhandling vid förvaltningsdomstol skall. om annat inte följer av 57— 59 åå samt 61 och 62 åå, ske med iakttagande i tillämpliga delar av vad som föreskrivs rörande muntlig förhandling vid sådan domstol."

67.5

I denna paragraf. som handlar om klagan över beslut om förvar. föreslås ändringar i två skilda hänseenden. Det föreslås sålunda dels att länsrätt inte längre skall vara besvärsinstans beträffande polismyndigheternas be- slut om tagande eller kvarhållande i förvar och att besvären över dessa beslut i stället skall gå direkt till kammarrätt. dels att utlänning skall ges

• Sida 159
•  Original

Prop. 1981/82: 146 ' 159

möjlighet att få motsvarande beslut av regeringen prövade av regeringsrät- ten.

I anslutning till det förstnämnda förslaget redovisar departementschefen under avsnitt 2.4.2 vissa överväganden som leder till att, samtidigt som kammarrätt blir första besvärsinstans i fråga om alla förvarsbeslut av förvaltningsmyndighet, handläggningen av ifrågavarande besvärsmål kon- centreras till en enda kammarrätt, nämligen kammarrätten i Jönköping. I anslutning till förslaget om överprövning av regeringens beslut föreslås att — genom en ändring i 50 å — det för utlänningsärenden ansvariga statsrå- det skall bemyndigas meddela beslut i frågor om särskilda tvångsåtgärder i ärende som är anhängigt hos regeringen. Även sådana beslut, i den mån de innefattar tagande eller kvarhållande i förvar, skall enligt 67 å förslaget kunna prövas av regeringsrätten på framställning av utlänningen.

Förslaget till ändrad besvärsordning för överklagande av polismyndighe- ternas beslut om tagande eller kvarhållande i förvar innebär en avvikelse från annars gällande principer både i det hänseendet att länsrätterna över- hoppas som besvärsinstans och att besvären skall prövas av en och samma kammarrätt. oavsett till vilken kammarrätts domkrets polismyndigheten annars hör. Lagrådet finner det i och för sig principiellt tveksamt att beträffande de överprövande instanserna koncentrera vissa typer av mål till en av flera till sitt syfte likvärdiga domstolar. Önskemål om större enhetlighet i praxis kan inte vara ett motiv för en sådan åtgärd. De prak- tiska skäl som har angetts i remissen när det gäller att i detta fall samman- föra besvärsmålen får emellertid anses övertygande och lagrådet vill därför inte motsätta sig att förslaget genomförs. Beträffande den lagtekniska lösning av frågan som förslaget innehåller vill lagrådet dock framhålla följande.

Reformen syftar som nämnts till att besvären skall prövas av en och samma kammarrätt. oavsett vilken polismyndighet som meddelat förvars- beslutet, och vidare till att besvärsprövningen skall ske av den kammarrätt som enligt allmänna domkretsregler har att pröva besvär över invandrar- verkets beslut. Den föreslagna lagtexten anger icke någon av dessa två väsentliga förutsättningar för avsteget från sedvanlig besvärsgång. Av motiveringen framgår att regeringen avser att genom ändring i förordning- en (1977: 397) om kammarrätternas domkretsar tillse, att de nämnda två förutsättningarna kommer att föreligga. Från lagstiftarens synpunkt synes det emellertid riktigare att ge lagtexten en sådan utformning att den bättre täcker reformens huvudinnehåll. Till saken hör att det framstår som tvek- samt hur långt regeringens förordningsmakt på detta område sträcker sig (RF 8: 13 och ll:4).

Lagrådet föreslår att det i 67 å anges. att besvär som nu är i fråga skall anföras hos den kammarrätt som har att överpröva motsvarande beslut av statens invandrarverk.

Förslaget om befogenhet för statsråd att avgöra förvarsbeslut och om

• Sida 160
•  Original

Prop. 1981/82: 146 160

överprövning hos regeringsrätten av regeringens eller statsrådets beslut i dessa frågor föranleder följande synpunkter och förslag av lagrådet.

Förslaget i denna del är betingat av att Sverige konventionsenligt åtagit sig att föranstalta om att den som berövats sin frihet genom arrestering eller annars skall ha rätt att inför domstol påfordra att lagligheten av frihetsberövandet prövas. En behörighet för domstol att ta ställning till fortbeståndet av ett beslut av regeringen innebär, såsom också föredragan- den anfört i remissprotokollet, en principiell nybildning, även om rege- ringsrätten enligt regeringsformen redan tillagts befogenhet att pröva bc- ståndet av regeringens beslut inom ramen för resningsinstitutet. Lösningen får emellertid accepteras om Sverige skall kunna uppfylla sina angivna konventionsenliga förpliktelser. Lagrådet har också i tidigare sammanhang föreslagit en sådan ordning (se prop. 1975/76: 18 s. 201). Förslaget i vad därigenom utlänningen ges rätt att få regeringens beslut om förvar prövade av regeringsrätten tillstyrks alltså.

Förslaget att vederbörligt statsråd skall erhålla bemyndigande att med- dela beslut i frågor om särskilda tvångsåtgärder, när ett ärende enligt utlänningslagen handläggs av regeringen, är däremot ägnat att väcka vissa betänkligheter från konstitutionell synpunkt. Som redovisats i remisspro- tokollet bygger regeringsformen på principen att regeringsärcnden avgörs av regeringen som ett kollektiv vid regeringssammanträde och att s.k. ministerstyre inte är tillåtet. Denna princip har starkt betonats vid rege- ringsformens tillkomst (se prop. l973z90 s. 184). 1 ett fåtal speciella fall borde det dock. förklarade föredragande departementschefen i grundlags- propositionen, liksom tidigare vara möjligt att i särskild författning förläg- ga den formella beslutanderätten hos en departementschef. En särställning i det avseendet intog enligt föredraganden beslut som hörde till beredning- en av regeringsärenden och beslut som gällde administrationen inom ett departement. Vad som sålunda slagits fast i samband med tillkomsten av regeringsformen har understrukits ytterligare genom riksdagens beslut i anslutning till konstitutionsutskottets betänkande 1976/77:44 mcd anled- ning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendcnas handläggning. ] betänkandet, till vilket fogats en ingående redovisning av rådande praxis i fråga om statsrådcns beslutanderätt. framhöll utskottet. att principen om kollektivt beslutsfattande inom regeringen inte borde urholkas genom alltför vidsträckta bemyndiganden till enskilt statsråd. Liksom hittills borde därför enligt utskottet enskilt statsråd utom i vissa undantagsfall endast ges beslutanderätt i frågor som hade samband med departementsadministrationen och beredningsarbetet i vid mening.

Om det blir aktuellt att besluta om särskilda tvångsåtgärder medan ett ärende är under beredning i regeringskansliet kan det givetvis vara prak- tiskt att beslutet fattas av det ansvariga statsrådet. Beslut är i sådant fall ofta så brådskande att beslut av regeringen inte utan olägenhet kan avvak- tas. Ett beslut av statsrådet i ett sådant läge kan också anses tillhöra

• Sida 161
•  Original

Prop. 1981/82: 146 16l

beredningen av ärendet i vidsträckt mening. Det kan enligt lagrådets upp- fattning inte anses möta något konstitutionellt hinder att vederbörande statsråd — som tillagts en liknande befogenhet i 75 & utlänningslagen — får rätt att besluta i sådana fall. Förvarsbeslut av statsrådet enligt sådant bemyndigande bör såsom föreslagits kunna prövas av regeringsrätten på framställning av utlänningen.

Läget är ett annat när det gäller beslut om förvar i anslutning till att regeringen avgör avlägsnandefrågan. Beslut i sådana fall kan rimligen inte hänföras till beredningen av ärendet utan får uppenbarligen anses utgöra ett slutligt avgörande i ett regeringsärende. Fråga uppkommer då om undantag ändå kan och bör göras från principen att regeringsärcnde skall avgöras kollektivt av regeringen.

Redogörelsen i konstitutionsutskottets angivna betänkande för fall. då statsråd enligt grundlag eller lag har bemyndigats att besluta i regerings- ärende, visar att antalet sådana fall är ringa. Bortsett från beslut. som kan hänföras till beredning av ett ärende. synes ett gemensamt drag för dessa fall vara att det föreligger något till beslutsfattandet anknutet praktiskt skäl. särskilt av tidsmässig natur. som gör det lämpligt att statsrådet meddelar beslut utan att regeringens beslut behöver avvaktas. Det må i sammanhanget anmärkas att i fråga om utlämnande av allmän handling. som förvaras i regeringskansliet. statsrådet enligt 2 kap. l5 å tryckfrihets- förordningen närmast intar en ställning som självständig myndighet, vars beslut kan överklagas till regeringen. [ övriga här aktuella fall fattar stats- rådet det slutliga avgörandet.

Den situationen att statsrådet enligt det föreslagna bemyndigandet fattar beslut om tvångsåtgärder i anslutning till ett regeringsbeslut i en avlägsnan— defråga företer föga likhet med de fall. då statsråd enligt den ovan nämnda redovisningen har fått befogenhet att besluta i regeringsärende. Ett sådant beslut om tvångsåtgärder hör intimt samman med utgången i regeringens avlägsnandebeslut och utgör i realiteten närmast en del av detta. Förslaget står vidare inte i god överensstämmelse med bestämmelserna i utlännings— lagen (50 och 54 åå) att den myndighet som handlägger avlägsnandeärende — i aktuellt fall således regeringen — skall pröva om tvångsåtgärder skall tillgripas eller skall bestå. Förslaget innebär ju inte heller att frågan om tvångsåtgärder inte kan beslutas av regeringen kollektivt.

Enligt lagrådets uppfattning står den föreslagna anordningen att statsråd skall få besluta om säkerhetsåtgärder i avlägsnandeärenden inte väl i överensstämmelse med regeringsformens bestämmelser om formerna för fattande av regeringsbeslut. till den del förslaget omfattar statsrådsbeslut som meddelas i anslutning till att regeringen avgör sådant ärende. Lagrådet kan inte tillstyrka förslaget i denna del.

Med hänvisning till det anförda föreslår lagrådet dels den ändring som angetts ovan vid 50 &. dels att 67 & får följande lydelse.

”Beslut enligt 50. 51 eller 53 % om att en utlänning skall tas i förvar eller

ll Riksdagen I98l/82. I Saml. Nr 146

• Sida 162
•  Original

Prop. 1981/82: 146 162

hållas kvar i förvar får av utlänningen överklagas genom besvär till kam- marrätten om beslutet fattats av en polismyndighet, statens invandrarverk eller en annan förvaltningsmyndighet. Behörig är i samtliga fall den kam- marrätt som har att överpröva beslut av statens invandrarverk. Förvalt- ningsdomstols beslut får överklagas av utlänningen enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen(1971: 2.91).

Klagan får föras särskilt och är inte inskränkt till viss tid.

Om ett beslut som avses i första stycket har fattats av regeringen eller av det statsråd. som ansvarar för ärenden enligt denna lag. prövar regerings- rätten på framställning av utlänningen, om åtgärden skall bestå."

99aå

Genom denna paragraf och 99 b .5. som är nya. införs särskilda avgifter som sanktion när någon har utlänning i sin tjänst fast denne inte har föreskrivet arbets- eller anställningstillstånd. Förslaget har utarbetats med ledning av innehållet i en inom justitiedepartementet upprättad prome— moria, benämnd Ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet (Ds Ju 1981: 3). I denna promemoria föreslås vissa ändringar i 36 kap. brotts- balken, avseende förverkandepåföljd. Därjämte framläggs i promemorian vissa principer för hur sanktionsavgifter bör vara utformade. 1 lagrådsre- miss den 21 januari 1982, vilken f.n. är under behandling på en av lagrådets avdelningar. har regeringen framlagt förslag till ändring i brottsbalken m.m. i huvudsak på grundval av övervägandena i departementspromemo- rian. Regeringen hari remissprotokollet anslutit sig till de principer röran- de sanktionsavgifter, som utformats i promemorian.

Vid sin granskning av förslaget att införa särskilda avgifter som påföljd inom utlänningslagstiftningens område har lagrådet funnit övertygande skäl ha anförts för en sådan reform. Lagrådet har inte något att erinra mot förslaget i princip men vill anföra följande angående dess närmare utform- ning.

Av den allmänna motiveringen framgår att avgiften är att se som en sanktion, inte mot viss verksamhet utan mot att kravet på arbetstillstånd m.m. åsidosatts. Bestämmelsen är ett komplement till straffbestämmelsen i 95 å andra stycket utlänningslagen, enligt vilken bestämmelse den som har en utlänning i sin tjänst. fastän utlänningen inte har föreskrivet arbets- eller anställningstillstånd. dömes till straff. I motsats till vad som enligt allmänna regler gäller i fråga om straff är den föreslagna sanktionsavgiften avsedd att kunna påföras inte bara fysisk person utan även juridisk person. Den föreslagna sanktionsbestämmelsen vinner enligt lagrådets mening i tydlighet om i första stycket ordet ”någon" byts ut mot "fysisk eller juridisk person”.

Vidare synes den i andra meningen av samma stycke gjorda hänvisning- en till ”den verksamhet i vilken överträdelsen begicks" inte erforderlig i detta sammanhang. En sådan hänvisning ingår ej heller i 95 5. Vad som

• Sida 163
•  Original

Prop. 1981/82: 146 . 163

sägs i departementschefens specialmotivering om förhållandena vid över— låtelse måste ändå gälla. Lagrådet föreslår således att första stycket av 99 a 5 får följande lydelse. "Fysisk ellerjuridisk person som har utlänning i sin tjänst. fastän denne inte har föreskrivet arbets- eller anställningstillstånd, skall erlägga en sär- skild avgift."

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 164
•  Original

Prop. 1981/82: 146 164

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-1 1

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo. Dahlgren, Åsling, Söder. Johansson, Wirtén, An- dersson, Boo. Petri. Eliasson. Gustafsson. Elmstedt. Tillander, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Andersson

Proposition om ändring i utlänningslagen(1980: 376), m. m.

] Lagförslagen

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande över förslagen till

1. lag om ändring i utlänningslagen(1980: 376),

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3. lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomsto- lar.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget till ändring i utlänningslagen ( I 980.'376)

50 och 67 55 i det remitterade förslaget innefattar vissa ändringar som syftar till att bättre anpassa utlänningslagen (UtlL) till bestämmelserna i bl.a. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläg- gande friheterna m.m. I 505 föreslås att beslut i fråga om särskilda tvångsåtgärder i utlänningsärenden hos regeringen får meddelas av enskilt statsråd. Av 67 & följer att regeringsrätten, i fall då ett sådant beslut har meddelats av regeringen eller statsrådet, på framställning av utlänningen prövar om åtgärden skall bestå. Det har i förslaget förutsatts att regeringen endast undantagsvis skulle besluta i frågor om tvångsåtgärder i utlännings- ärenden. Av betydelse för regeringens ställningstagande var vidare bl. a.. att regeringen förutsattes inom en nära framtid komma att upphöra att vara allmän besvärsinstans i utlänningsärenden och att hanteringen av tvångs- medelsfrågorna i det sammanhanget skulle prövas på nytt.

Lagrådet har godtagit att det för utlänningsärendena ansvariga statsrådet beslutar om tvångsåtgärder under ärendets beredning i regeringskansliet. Däremot har lagrådet sagt sig icke kunna tillstyrka, att den prövning av frågan om tvångsåtgärder, som enligt 54å UtlL skall ske när ärendet

• Sida 165
•  Original

Prop. 1981/82: 146 165

avgörs. delegeras till ett statsråd. Förslaget att låta regeringsrätten på framställning av utlänningen pröva fortbeståndet av regeringens och stats- rådets förvarsbeslut har tillstyrkts av lagrådet.

För egen del villjag. efter samråd med chefen förjustitiedepartementet. anföra följande. Sedan regeringen i samband med beslutet om lagrådsre- missen tog ställning i hithörande frågor (2.4.3) har bl.a. tidsplanen för ställningstagandet till en ändrad besvärsordning kommit att förskjutas. Hithörande frågor torde komma att bli föremål för nya överväganden först efter det att invandrarpolitiska kommittén (A 1980: 04) har avlämnat sitt betänkande angående riktlinjer för invandringen och närliggande frågor som rör handläggningsordningen. Någon minskning av antalet utlännings- ärenden i regeringskansliet kan därför knappast förutses för de närmaste två åren. Med hänsyn härtill och till de synpunkter som lagrådet har framfört förordarjag att de i lagrådsremissen intagna förslagen modifieras i vissa hänseenden.

Delegeringen av beslutanderätten till enskilt Statsråd bör, som lagrådet har föreslagit. avse endast tiden intill dess regeringen avgör ärendet. Bc- sluten bör under detta skede normalt alltid fattas av statsrådet. Som redan angetts bör utlänningen kunna påkalla regeringsrättens prövning av frågan om ett av statsrådet beslutat förvar'stagande skall bestå. Genom en sådan ordning tillgodoses de förut nämnda konventionskraven, såvitt avser be- slut som meddelas under ärendets handläggning.

Sådana beslut om tvångsåtgärder som meddelas i samband med att utlänningsärendet avgörs bör emellertid, liksom hittills. meddelas av rege- ringen. Därmed kommer frågan huruvida regeringens förvarsbeslut skall kunna överprövas av regeringsrätten i ett annat läge. Som jag har anfört i det remitterade förslaget. ter det sig främmande för vårt rättssystem att införa en ordning. som leder till att regeringens beslut annat än undantags- vis kommer under regeringsrättens prövning. ljämförelse med den ordning som jag förordade i lagrådsremissen kommer regeringen nu att få besluta om tvångsåtgärder i ett förhållandevis större antal fall. Under sådana omständigheter är jag inte beredd föreslå att regeringsrätten på framställ- ning av utlänningen skall pröva förvarsbeslut som regeringen har medde- lat. Vad jag nu har anfört bör komma till uttryck genom att ordet "rege- ringen" utgår i sista stycket i den av lagrådet föreslagna lydelsen av 67 & tredje stycket. Av samma paragraf framgår därefter motsättningsvis att regeringens beslut om förvarstagande inte kan överklagas eller i övrigt med stöd av UtlL göras till föremål för domstolsprövning. Därmed uppkommer på nytt frågan hur de nämnda konventionskraven skall tillgodoses.

Enligt min mening kan frågan lösas på det sättet att regeringens beslut om förvarstagande ges en mycket kort varaktighet. När ärendet har över- gått till verkställighetsmyndigheten är det enligt 50 & UtlL denna som har att bedöma om utlänningen skall hållas i förvar. Verkställighetsmyndighe- ten har ju också de största möjligheterna att bedöma om tvångsåtgärder 12 Riksdagen I98I/82. ! saml. Nr 146

• Sida 166
•  Original

Prop. 1981/82: 146 166

alltjämt behövs under verkställighetsskedet. Den myndighetens förvars- beslut kan av utlänningen överklagas till kammarrätten.

Mot denna bakgrund förordar jag att regeringens förvarsbeslut begrän- sas i tiden på sådant sätt. att verkställighetsmyndigheten i ett tidigt skede får anledning att fatta beslut i förvarsfrågan. En lämplig gräns bedömerjag vara fyra dagar. Jag förordar alltså att i 54 & införs en ny regel av innebörd att regeringens beslut vid ärendets avgörande om att hålla kvar en utlän- ning i förvar inte skall gälla längre än fyra dagar från beslutets dag. Av redan gällande bestämmelser följer. att vcrkställighetsmyndigheten har ansvaret för tillämpningen av förvarsbestämmelserna sedan frågan om verkställighet har uppkommit (50 5 första stycket och 54 å andra stycket UtlL). En erinran om detta bör fogas till den nya bestämmelsen. Som jag nämnde nyss kan utlänningen överklaga verkställighetsmyndighetens be- slut till kammarrätten.

I anslutning till 67 5 har lagrådet föreslagit vissa ytterligare justeringar. bl.a. i syfte att i lagtexten klargöra att det är kammarrätten i Jönköping som prövar besvär över beslut om förvar som har meddelats av en förvalt- ningsmyndighet. Jag godtar vad lagrådet har anfört.

[ fråga om 60 Q' har lagrådet föreslagit en uttrycklig bestämmelse, enligt vilken förhandling vid förvaltningsdomstol — om annat inte följer av UtlL:s bestämmelser — skall ske med iakttagande i tillämpliga delar av vad som föreskrivs om muntlig förhandling vid sådan domstol. Med hänsyn till den tveksamhet som annars skulle kunna uppstå är ett sådant klarläggande lämpligt. Jag godtar därför förslaget.

De ändringar som genomförs i 60 ? medför att det vid allmän domstol och förvaltningsdomstol kommer att gälla samma regler om offentlighet vid förhandling enligt UtlL.

Lagrådet har i övrigt föreslagit vissa ändringar, huvudsakligen i förtydli- gande syfte. i 32 5. 56 och 99 a åå. Jag godtari allt väsentligt förslagen i dessa delar.

Övriga lagförslag

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.

2 Internationella bestämmelser m. m.

Frågor rörande utländska medborgares och i synnerhet utländska ar- betstagares ställning i invandringslandet har, med aktiv svensk medver- kan, behandlats i flera internationella organisationer. Internationella normer i form av konventioner och rekommendationer har antagits av bl. a. internationella arbetsorganisationen (ILO) och Europarådet. Sverige har tillträtt Europarådets konvention om migrerande arbetstagares rätts-

• Sida 167
•  Original

Prop. 1981/82: 146 167

ställning (prop. 1977/78: 162. AU 1977/78: 33. rskr 1977/78: 252) men ännu ingen av ILO-konventionerna på området.

Internationella arbetskonferensen antog år 1975 bl.a. konventionen (nr 143) om missbruk i samband med migration och om främjande av migre- rande arbetstagares likställdhet med avseende på möjligheter och behand- ling. Konventionen är uppdelad i en första del om missbruk i samband med migration, en andra del om likställdhet i fråga om möjligheter och behand- ling och en tredje del som innehåller slutbestämmelser. Enligt art. 16 i konventionen kan en stat som tillträder denna genom en förklaring utesluta endera dell eller del 11 från sitt godkännande.

Som jag anförde i samband med beslutet om remiss till lagrådet (2.8) bör frågan om tillträde till konventionen nu tas upp. Konventionstexten bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga. .

Konventionen nr 143 med tillhörande rekommendation (nr 151) före- lades riksdagen genom regeringens proposition 1975/76: 126. I denna åter- finns en redovisning av konventionens innehåll och överensstämmelse med då gällande lagstiftning samt de yttranden som avgavs under remiss- behandlingen. Jag ber att få hänvisa till denna. Föredragande statsrådet anförde i propositionen (s. 32) att han ansåg det viktigt att undersöka möjligheterna att undanröja eventuella hinder mot ratifikation av konven- tionen, i synnerhet såvitt gällde dess del 1 om missbruk i samband med migration, men att han vid det tillfället inte var beredd att ta ställning i ratilikationsfrågan utan avsåg att senare återkomma till denna. Till de frågor som dessförinnan krävde utredning hörde den av statens invandrar- verk och lLO-kommitte'n ifrågasatta överensstämmelsen mellan utlän- ningslagens bestämmelser (numera 99 få) om skyldighet för en avvisad eller utvisad utlänning att bekosta hemresan samt konventionens art. 9 mom. 3. Vidare borde klarläggas innebörden av konventionens art. 9 mom. 1 och dess krav på likställdhet med avseende på social trygghet som grundar sig på tidigare anställning.

Dittills vidtagna åtgärder för att undanröja ratifikationshinder redovi- sades av dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet i prop. 1976/ 77:60 (s. 14—18) vartill jag får hänvisa. I propositionen konstaterades att vissa hinder hade avlägsnats men att hinder mot ratifikation alltjämt kvar- stod. Detta berodde främst på bestämmelsen i utlänningslagen. att utlän- ning som avlägsnas är skyldig att betala kostnaden ”för sin befordran till den ort. dit han sänds genom myndighets försorg". Även ifråga om Iikställdhetskravet i art. 9 mom. 1 kvarstod tvekan.

Det först nämnda ratifikationshindret undanröjs nu genom den ändring som jag föreslår i fråga om 99 & UtlL. Jag hänvisar till vad jag tidigare har anfört i denna del i samband med beslutet om lagrådsremissen (2.8). ILO- kommittén har i sitt yttrande över utlänningslagkommitténs betänkande anfört. att inget. ytterligare ratifikationshinder kvarstår. Jag vill vidare nämna att den oklarhet som tidigare rådde i fråga om de svenska bestäm-

• Sida 168
•  Original

Prop. 1981/82: 146 168

melsernas förenlighet med art. 9 mom. ] numera har undanröjts. ILO:s expertkommitté för granskning av tillämpning av konventioner och rekom- mendationer har nämligen förklarat. att kravet i art. 9 mom. 1 på likställd- het med avseende på rättigheter som grundar sig på tidigare anställning. tar sikte på förhållandet mellan invandrare och illegalt inresta och inte på förhållandet mellan de senare och svenska medborgare.

Även enligt min mening kan Sverige numera tillträda ILO-konventionen (nr l43). förutsatt att godkännandet begränsas till del 1 av konventionen. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av behovet av effektiva åtgärder för att komma till rätta med illegal invandring förordar jag. efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet. att Sverige ansluter sig till ILO- konventionen (nr I43). med förbehåll för konventionens del ll. eftersom tidigare konstaterade hinder mot ratifikation av denna del kvarstår.

3 Kostnadsfrågor

Jag bedömer. i likhet med kommittén (betänkandet s. 167— l70). att de framlagda förslagen sammantagna inte medför några kostnadsökningar för staten.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

dels att — med förbehåll för del ll av konventionen — godkänna ILO- konventionen (nr l43) om missbruk i samband med migration och om främjande av migrerande arbetstagares likställdhet med avseende på möj- ligheter och behandling..

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 169
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Convention (No. 143) concerning migrations in abusive conditions and the promotion of equal- ity of opportunity and treatment of migrant workers.

The General Conference of the Interna- tional Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Sixtieth Session on 4 June 1975. and

Considering that the Preamble of the Con- stitution of the International Labour Organi- sation assigns to it the task of protecting "the interests of workers when employed in coun- tries other than their own”. and

Considering that the Declaration of Phila- delphia reaffirms, among the principles on which the Organisation is based. that ”labour is not & commodity". and that ”poverty anywhere constitutes a danger to prosperity everywhere". and recognises the solemn ob- ligation of the ILO to further programmes which will achieve in particular full employ- ment through "the transfer of labour. includ- ing for employment . .

Considering the ILO World Employment Programme and the Employment Policy Con- vention and Recommendation, 1964, and emphasising the need to avoid the excessive and uncontrolled or unassisted increase of migratory movements because of their nega- tive social and human consequences; and

Considering that in order to overcome un- derdevelopment and structural and chronic unemployment, the governments of many countries increasingly stress the desirability of encouraging the transfer of capital and technology rather than the transfer of work- ers in accordance with the needs and re- quests of these countries in the reciprocal in- terest of the countries of origin and the coun- tries of employment, and

Considering the right of everyone to leave any country, including his own, and to enter his own country, as set forth in the Universal Declaration of Human Rights and the Inter- national Covenant on Civil and Political

169

Bilaga

(Översättning)

Konvention (nr 143) om missbruk i samband med migration och om främjande av migre- rande arbetstagares likställdhet med avseende på möjligheter och behandling

lntemationella arbetsorganisationens all- männa konferens. som av styrelsen för internationella arbetsby- rån sammankallats till Geneve och där sam- lats den 4juni 1975 till sitt sextionde samman- träde, som hänvisar till att internationella arbetsor- ganisationen enligt inledningen till dess stad- ga har uppgiften att skydda ”i utlandet sys- selsatta arbetstagares intressen". som hänvisar till att Philadelphiadeklaratio- nen bland de principer på vilka intemationel- la arbetsorganisationen grundar sig framhål- ler att ”arbetet inte är en vara" och att "fat- tigdomen var den än förekommer är ett hot mot allas välstånd” och erkänner organisa- tionens högtidliga förpliktelse att främja pro- gram som är ägnade att åstadkomma full sys- selsättning särskilt genom "överföring av ar- betskraft. inberäknat migration för syssel- sättning . . .", som hänvisar till ILO:s världsprogram för sysselsättning och 1964 års konvention och rekommendation om sysselsättning och fram-

håller nödvändigheten av att undvika en överdriven och okontrollerad eller icke un- derstödd ökning av migrationsrörelsema på grund av deras negativa sociala och mänskli- ga konsekvenser. som vidare hänvisar till att regeringarna i många länder i syfte att övervinna underut- veckling och strukturell och kronisk arbets- löshet allt mera framhåller önskvärdheten av att uppmuntra överföring av kapital och tek- nologi snarare än överföring av arbetskraft med hänsyn till dessa länders behov och krav och i ursprungslandets och sysselsättnings- landets ömsesidiga intresse. som hänvisar till rätten för var och en att läm- na vilket som helst land, inberäknat sitt eget, och att resa in i sitt eget land, såsom den är fastslagen i den allmänna förklaringen om de mänsklig rättigheterna och i det lntemationel-

• Sida 170
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Rights, and

Recalling the provisions contained in the Migration for Employment Convention and Recommendation (Revised). 1949, in the Pro- tection of Migrant Workers (Underdeveloped Countries) Recommendation. 1955, in the Employment Policy Convention and Re- commendation. 1964, in the Employment Service Convention and Recommendation. 1948. and in the Fee- Charging Employment Agencies Convention (Revised). 1949. which deal with such matters as the regulatibn of the recruitment. introduction and placing of migrant workers. the provision of accurate information relating to migration. the' imini- mum conditions to be enjoyed by migrants in transit and on arrival the adoption of än ac- tive employment policy and international col- laboration in these matters, and '

Considering that the emigration of workers due to conditions in labour markets should take place under the responsibility of official agencies for employment or in accordance with the relevant bilateral or multilateral agreements, in particular those permitting free circulation of workers. and

Considering that evidence of the existence of illicit and clandestine trafficking in labour calls for further standards specifically aimed at eliminating these abuses, and

Recalling the provisions of the Migration for Employment Convention (Revised), 1949, which require ratifyin Members to apply to immigrants lawfully within their territory treatment not less favourable than that which they apply to their nationals in respect of a variety of matters which it enumerates. in so far as these are regulated by laws or regula- tions or subject to the control of administra- tive authorities. and

Recalling that the definition of the tenn ”discrimination" in the Discrimination (Employment and Occupation) Convention, 1958, does not mandatorily include distinc- tions on the basis of nationality. and

Considering that further standards, cover- ing also social security. are desirable in order to promote equality of opportunity and treat- ment of migrant workers and, with regard to matters regulated by laws or regulations or subject to the control of administrative au- thorities. ensure treatment at least equal to that of nationals. and

170

la fördraget om medborgerliga och politiska rättigheter.

som erinrar om de bestämmelser i konventio- nen och rekommendationen om migrerande arbetare (reviderade 1949), i rekommendatio- nen om skydd för migrerande arbetare (un- derutvecklade länder) (1955). i konventionen och rekommendationen om sysselsättning (1964). i konventionen och rekommendatio- nen om offentlig arbetsförmedling (1948) och i konventionen om avgiftskrävande arbets- förmedlingsbyråer (reviderad 1949). som be- handlar sådana frågor som rekrytering och mottagande av migrerande arbetstagare och deras placering i arbete. tillhandahållande av korrekt information angående migration. de minimiförmåner som de migrerande skall åt- njuta under resan och vid ankomsten, infö- rande av en aktiv sysselsättningspolitik samt det internationella samarbetet i dessa frågor. som finner att emigration av arbetstagare på grund av förhållanden på arbetsmarknaden bör äga rum under övervakning på de officiel- la arbetsförmedlingsorganens ansvar eller i enlighet med hithörande bilaterala eller multi- laterala överenskommelser, särskilt de som tillåter arbetstagares fria rörlighet, som finner att den påvisade förekomsten av lagstridig och hemlig handel med arbetskraft påkallar nya normer som särskilt inriktas på undanröjande av dessa missbruk, som erinrar om de bestämmelser i konventio— nen om migrerande arbetare (reviderad 1949), som kräver att ratificerande medlems- stater skall ge immigranter, som lagligen vis- tas inom deras territorium, en behandling som inte är mindre förmånlig än den behand- ling de ger sina egna medborgare med avse- ende på olika angelägenheter, vilka där upp- räknas, i den mån dessa angelägenheter reg- leras genom lagstiftning eller är underkastade administrativa myndigheters avgörande, som erinrar om att definitionen av uttrycket ”diskriminering" i konventionen om diskri- minering (anställning och yrkesutövning) (1958) icke obligatoriskt innefattar åtskillna- der med hänsyn till nationalitet, som finner att ytterligare normer, som även avser social trygghet, är påkallade för att främja likställdhet i fråga om möjligheter och behandling för migrerande arbetstagare samt. då det gäller angelägenheter som regleras ge- nom lagstiftning eller är underkastade admi-

• Sida 171
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Noting that, for the full success of action regarding the very varied problems of mi- grant workers, it is essential that there be close co-operation with the United Nations and other specialised agencies, and

Noting that. in the framing of the following standards, account has been taken of the work of the United Nations and of other spe- cialised agencies and that, with a view to avoiding duplication and to ensuring appro- priate co-ordination, there will be continuing co-operation in promoting and securing the application of the standards, and

Having decided upon the adoption of cer- tain proposals with regard to migrant work- ers, which is the fifth item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of an international Con- vention supplementing the Migration for Employment Convention (Revised), 1949, and the Discrimination (Employment and Oc- cupation) Convention, 1958, . adopts this twenty-fourth day of June of the year one thousand nine hundred and seventy— five the following Convention, which may be cited as the Migrant Workers (Supplementary Provisions) Convention, 1975:

Part 1. Migrations in Abusive Conditions Article I '

Each Member for which this Convention is in force undertakes to respect the basic hu- man rights of all migrant workers.

Article 2

1. Each Member for which this Conven- tion'is in force shall systematically seek to determine whether there are illegally em- ployed migrant workers on its territory and whether there depart from, pass through or arrive in its tenitory any movements of mi- grants for employment in which the migrants are subjected during their journey, on arrival or during their period of residence and cm-

171

nistrativa myndigheters avgörande, garantera dem en behandling som är minst lika gynn- sam som den som kommer landets medborga- re till del, som konstaterar att fullständig framgång för åtgärder med avseende på de migrerande ar- betstagarnas mycket skiftande problem förut- sätter en intim samverkan med Förenta natio- nerna och andra specialiserade organ,

som konstaterar att vid utformningen av föl- jande normer hänsyn har tagits till Förenta nationernas och andra specialiserade organs verksamhet och att. i syfte att undvika dub- belarbete och säkerställa lämplig samord- ning, ett fortlöpande samarbete skall äga rum för att främja och säkeställa efterlevnaden av normerna, som beslutat antaga vissa förslag angående migrerande arbetstagare, vilken fråga utgör den femte punkten på konferensens dagord- ning. och som beslutat att dessa förslag skall taga formen av en intematinell konvention som kompletterar konventionen om migrerande arbetare (reviderad 1949) och konventionen om diskriminering (anställning och yrkes- utövning) (1958),

antager denna den tjugofjärde dagen i juni månad är nittonhundrasjuttiofem följande konvention, som kan nämnas 1975 års kon- vention om migrerande arbetstagare (till- läggsbestämmelser): '

Del. I. Missbruk i samband med migration Artikel I

Varje medlemsstat för vilken denna kon- vention är gällande förpliktar sig att respekte- ra alla migrerande arbetstagares grundläggan- de mänskliga rättigheter.

Artikel 2

1. Varje medlemsstat för vilken denna konvention är gällande skall systematiskt sträva att fastställa om det finns illegalt an- ställda migrerande arbetstagare inom dess territorium och om det förekommer någon migration av arbetssökande från, genom eller till dess territorium, varvid de migrerande un- der resan, vid ankomsten eller under den pe- riod då de vistas och är sysselsatta i landet ut-

• Sida 172
•  Original

Prop. 1981/82: 146

ployment to conditions contravening relevant international multilateral or bilateral instru- ments or agreements, or national laws or re- gulations.

2. The representative organisations of employers and workers shall be fully con- sulted and enabled to fumish any information in their possession on this subject.

Article 3

Each Member shall adopt all necessary and appropriate measures, both within its juris- diction and in collaboration with other Mem- bers— .

a) to suppress clandestine movements of migrants for employment and illegal employ- ment of migrants, and

b) against the organisers of illicit or clan- destine movements of migrants for employ- ment departing from, passing through or ar- riving in its tenitory, and against those who employ workers who have immigrated in ille- gal conditions, in order to prevent and to eliminate the abuses referred to in Article 2 of this Conven- tion.

Article 4

In particular, Members shall take such measures as are necessary, at the national and the international level, for systematic contact and exchange of information on the subject with other States, in consultation with representative organisations of employ- ers and workers.

Article 5

One of the purposes of the measures taken under Articles 3 and 4 of this Convention shall be that the authors of manpower traf- ficking can be prosecuted whatever the coun- try from which they exercise their activities.

Article 6

]. Provision shall be made under national laws or regulations for the effective detection of the illegal employment of migrant workers and for the definition and the application of

172

sätts för förhållanden som står i strid med till- lämpliga internationella multilaterala eller bi- laterala instrument eller avtal eller nationell lagstiftning.

2. De representativa arbetsgivar— och ar- betstagarorganisationema skall till fullo kon- sulteras och ges möjlighet att tillhandahålla de informationer i frågan som de förfogar över.

Artikel 3

Varje medlemsstat skall vidtaga alla erfor- derliga och lämpliga åtgärder, såväl inom ra- men för sin egen jurisdiktion som i samarbete med andra medlemsstater,

a) för att hindra hemlig migration och ille- galt sysselsättande av migrerande;

b) mot dem som organiserar lagstridig eller hemlig migration för arbete från. genom eller till dess territorium och mot dem som syssel- sätter arbetstagare som har invandrat på olagligt sätt, i syfte att hindra och undanröja de missbruk som avses i artikel 2 i denna konvention.

Artikel 4

Medlemsstaterna skall särskilt vidtaga er- forderliga åtgärder på nationell och interna- tionell nivå för systematisk kontakt och sy- stematiskt utbyte av informationer i denna fråga med andra stater i samråd med repre- sentativa arbetsgivar- och arbetstagarorgani- sationer.

Artikel 5

De åtgärder som företas i enlighet med ar- tiklarna 3 och 4 i denna konvention skall bland annat syfta till att upphovsmännen till handel med arbetskraft kan lagföras oavsett från vilket land de utövar sin verksamhet.

Artikel 6

1. I enlighet med nationell lagstiftning skall åtgärder vidtagas för att effektivt uppda- ga illegalt sysselsättande av migrerande ar- betstagare och för att bestämma och tillämpa

• Sida 173
•  Original

Prop. 1981/82: 146

administrative. civil and penal sanctions, which include imprisonment in their range. in respect of the illegal employment of migrant workers, in respect of the organisation of movements of migrants for employment de- fined as involving the abuses referred to in Article 2 of this Convention. and in respect of knowing assistance to such movements. whether for profit or otherwise.

2. Where an employer is prosecuted by vir- tue of the provision made in pursuance of this Article, he shall have the right to fumish proof of his good faith.

Article 7

The representative organisations of em- ployers and workers shall be consulted in re- gard to the laws and regulations and other measures provided for in this Convention and designed to prevent and eliminate the abuses referred to above, and the possibility of their taking initiatives for this purpose shall be re- cognised.

Article 8

1. On condition that he has resided legally in the territory for the purpose of employ- ment, the migrant worker shall not be re- garded as in an illegal or irregular situation by the mere fact of the loss of his employment, which shall not in itself imply the withdrawal of his authorisation of residence or, as the case may be, work permit.

2. Accordingly, he shall enjoy equality of treatment with nationals in respect in particu- lar of gurantees of security of employment, the provision of alternative employment. re- lief work and retraining.

Article 9

l. Without prejudice to measures designed to control movements of migrants for em- ployment by ensuring that migrant workers enter national territory and are admitted to employment in conformity with the relevant laws and regulations, the migrant worker shall. in cases in which these laws and regula- tions have not been respected and in which his position cannot be regularised, enjoy equality of treatment for himself and his fami-

173

administrativa. civilrättsliga och straffrättsli- ga påföljder. däri inbegripet fängelsestraff . då det gäller olagligt sysselsättande av migreran- de arbetstagare. organiserande av migration för arbete som innebär sådant missbruk. som avses i artikel 2 i denna konvention. samt av- siktlig medverkan till sådan migration i vinst- syfte eller annorledes.

2. Då en arbetsgivare lagföres i samband med åtgärder som vidtages i enlighet med denna artikel, skall han ha rätt att anföra be- visning för att han handlat i god tro.

Artikel 7

Representativa arbetsgivar- och arbetsta- garorganisationer skall konsulteras beträffan- de lagstiftning och andra åtgärder som avses i denna konvention och syftar till att hindra och undanröja ovan berörda missbruk, och de bör medges möjlighet att taga initiativ i detta syfte.

Artikel 8

1. Under förutsättning att den migrerande arbetstagaren lagligen vistats i landet för att arbeta skall han icke anses befinna sig i en il- legal eller irreguljär situation enbart för att han förlorat sin anställning. något som icke i och för sig skall medför att hans uppehållstill- stånd eller eventuella arbetstillstånd indra- ges.

2. Han skall följaktligen åtnjuta likställd- het i fråga om behandling med landets med- borgare. särskilt då det gäller garantier för anställningstrygghet, beredande av alternativ sysselsättning, beredskapsarbete och om- skolning.

Artikel 9

1. Utan förfång för åtgärder, som syftar till att kontrollera migration för arbete genom att säkerställa att migrerande arbetstagare anlän- der till landets territorium och erhåller an- ställning i överensstämmelse med tillämplig lagstiftning, skall den migrerande arbetstaga- ren i fall då denna lagstiftning icke efterlevts och då hans ställning icke kan regulariseras åtnjuta likställdhet i fråga om behandling för sig själv och sin familj med avseende på rät-

• Sida 174
•  Original

Prop. 1981/82:146

ly in respect of rights arising out of past em- ployment as regards remuneration, social se- curity and other benefits.

2. ln case of dispute about the rights re- ferred to in the preceding paragraph, the worker shall have the possibility of present- ing his case to a competent body, either him- self or through a representative.

3. in case of expulsion of the worker or his family, the cost shall not be bome by them.

4. Nothing in this Convention shall pre- vent Members froin giving persons who are illegally residing or working within the coun- try the right to stay and to take upp legal employment.

Part II. Equality of Opportunity and Treat- ment

Article [()

Each Member for which the Convention is in force undertakes to declare and pursue a national policy designed to promote and to guarantee. by methods appropriate to na- tional conditions and practice. equality of op- portunity and treatment in respect of employ- ment and occupation, of social security. of trade union and cultural rights and of indi- vidual and collective freedoms for persons Who as migrant workers or as members of their families are lawfully within its territory.

Article I I

1. For the purpose of this Part of this Con- vention. the term "migrant worker” means a person who migrates or who has migrated from one country to another with a view to being employed otherwise than on his own account and includes any person regularly admitted as a migrant worker.

2. This Part of this Convention does not apply to—

a) frontier workers;

b) artistes and members of the liberal pro- fessions who have entered the country on a short-term basis;

c) seamen:

d) persons coming specifically for puposes

174

tigheter grundade på tidigare anställning då det gäller lön, social trygghet och andra för- måner.

2. I händelse av tvist angående de rättighe- ter som avses i föregående mom. skall arbets- tagaren ha möjlighet att framlägga sin sak in- för ett kompetent organ antingen personligen eller genom ombud.

3. Om arbetstagaren eller hans familj av- lägsnas från landet skall de ej bära kostnaden härför.

4. Ingenting i denna konvention skall hind- ra medlemsstaterna från att ge personer som illegalt vistas eller arbetar inom landet rätt att stanna och taga legal anställning.

Del II. Likställdhet i fråga om möjligheter och behandling

Artikel 10

Varje medlemsstat för vilken denna kon- vention är gällande förpliktar sig att utforma och genomföra en nationell politik som syftar till att främja och med metoder lämpade efter nationella förhållanden och sedvanor garan- tera likställdhet i fråga om möjligheter och behandling med avseende på anställning och yrkesutövning, social trygghet. fackliga och kulturella rättigheter och individuella och kollektiva friheter för personer som lagligen vistas inom dess tenitorium såsom migreran- de arbetstagare eller såsom medlemmar av deras familjer.

Artikel 1 I

1. I denna del av denna konvention avser uttrycket "migrerandearbetstagare” en per- son som beger sig eller har begett sig från ett land till ett annat för att få sysselsättning på annat sätt än för egen räkning och innefattar var och en som i föreskriven ordning fått till- träde som migrerande arbetstagare.

2. Denna del av denna konvention är inte tillämplig med avseende på:

a) gränsgångare;

b) artister och fria yrkesutövare som har rest in i landet för en kortare period:

c) sjöfolk;

d) personer som speciellt kommit för att studera och utbilda sig:

• Sida 175
•  Original

Prop. 1981/82: 146

of training or education;

e) employees of organisations or undertak- ings operating within the territory of a coun- try who have been admitted temporarily to that country at the request of their employer to undertake specific duties or assignments, for a limited and defined period of time, and who are required to leave that country on the completion of their duties or assignments.

Article 12

Each Member shall, by methods appropri- ate to national conditions and practice—

a) seek the co-operation of employers” and workers” organisations and other appropriate bodies in promoting the acceptance and ob- servance of the policy provided for in Article 10 of this Convention;

b) enact such legislation and promote such educational programmes as may be calcu- lated to secure the acceptance and obser— vance of the policy;

c) take measures. encourage educational programmes and develop other activities aimed at acquainting migrant workers as fully as possible with the policy, with their rights and obligations and with activities designed to give effective assitance to migrant workers in the exercise of their rights and for their protection;

d) repeal any statutory provisions and modify any administrative instructions or practices which are inconsistent with the pol- icy;

e) in consultation with representative or- ganisations of employers and workers, for- mulate and apply a social policy appropriate to national conditions and practice which enables migrant workers and their families to share in advantages enjoyed by its nationals while taking account, without adversely af- fecting the principle of equality of opportuni- ty and treatment, of such special needs as they may have until they are adapted to the society of the country of employment;

f) take all steps to assist and encourage the efforts of migrant workers and their families to preserve their national and ethnic identity and their cultural ties with their country of origin, including the possibility for children to be given some knowledge of their mother

175

e) anställda hos organisatoner eller företag som är verksamma inom ett lands territorium och som efter ansökan av deras arbetsgivare tillfälligt fått tillträde till landet för att utföra särskilda uppgifter eller uppdrag under en be- gränsad och bestämd tidsperiod och som är skyldiga att lämna landet sedan de utfört dessa uppgifter eller uppdrag.

Artikel 12

Varje medlemsstat skall genom metoder lämpade efter nationella förhållanden och sedvanor:

a) eftersträva medverkan av arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och andra lämpliga organ för att främja godtagande och genomförande av den politik som avses i arti— kel 10 i denna konvention; '

b) utfärda lagar och främja upplysnings— program som är ägnade att säkerställa godta— gande och genomförande av denna politik;

c) vidtaga åtgärder. främja upplysnings— program och utveckla andra aktiviteter som syftar till att så fullständigt som möjligt göra migrerande arbetstagare förtrogna med den- na politik. med deras rättigheter och skyldig- heter och med aktiviteter som är ägnade att bereda dem effektiv hjälp för att säkerställa deras skydd och möjliggöra för dem att utöva sina rättigheter;

(1) upphäva lagbestämmelser och änra ad- ministrativa föreskrifter eller sedvanor som är oförenliga med denna politik;

e) i samråd med representativa arbetsgi- var- och arbetstagarorganisationer utforma och genomföra en socialpolitik, lämpad efter nationella förhållanden och sedvanor, som gör det möjligt för migrerande arbetstagare och deras familjer att bli delaktiga av de för- måner som landets egna medborgare åtnjuter och samtidigt beaktar — utan förfång för prin- cipen om likställdhet i fråga om möjligheter och behandling — sådana speciella behov som de må ha innan de blivit anpassade till sysselsättningslandets samhälle;

0 vidtaga alla åtgärder för att bistå och uppmuntra de migrerande arbetstagarnas och deras familjers strävanden att bevara sin na- tionella och etniska identitet och sina kultu- rella band till sitt ursprungsland, däri inbegri-

• Sida 176
•  Original

Prop. 1981/82: 146

tongue;

g) gurantee equality of treatment, with re— gard to working conditions, for all migrant workers who perform the same activity what- ever might be the particular conditions of their employment.

Article 13

1. A Member may take all necessary mea- sures which fall within its competence and collaborate with other Members to facilitate the reunification of the families of all migrant workers legally residing in its territory.

2. The members of the family of the mi- grant worker to which this Article applies are the spouse and dependent children, father and mother.

Article 14

A Member may—

a) make the free choice of employment, while,assuring migrant workers the right to geographical mobility, subject to the condi- tions that the migrant worker has resided lawfully in its territory for the purpose of employment for a prescribed period not ex- ceeding two years or, if its laws or regula- tions provide for contracts for a fixed term of less than two years, that the worker has completed his first work contract;

b) after appropriate consultation with the representative organisations of employers and workers, make regulations concerning recognition of occupational qualifications ac- quired outside its territory. including certifi- cates and diplomas;

c) restrict access to limited categories of employment or functions where this is neces- sary in the interest of the State.

Part III. Final Provisions

Article 15

This Convention does not prevent Mem- bers from concluding multilateral or bilateral agreements with a view to resolving prob- lems arising from its application.

176

pet möjlighet för barnen att få undervisning i sitt modersmål; g) garantera likställdhet i fråga om behand- _ling med avseende på arbetsvillkor för alla

migrerande arbetstagare som utövar samma verksamhet oavsett under vilka speciella för- hållanden de är anställda.

Artikel 13

1. En medlemsstat kan vidtaga alla erfor- derliga åtgärder som faller inom dess kompe- tensområde och samverka med andra med- lemsstater för att underlätta återföreningen av familjerna till alla migrerande arbetstagare som lagligen vistas inom dess territorium.

2. De medlemmar av den migrerande ar- betstagarens familj för vilka denna artikel är tillämplig är make samt barn och föräldrar. som är beroende av honom.

Artikel 14

En medlemsstat kan:

a) göra fritt val av sysselsättning med bibe- hållen rätt till geografisk rörlighet beroende av att den migrerande arbetstagaren lagligen vistats inom dess territorium för att där erhål- la sysselsättning under enföreskriven period av högst två år eller, om dess lagstiftning in- nehåller bestämmelser om kontrakt för en fastställd tid understigande två år, att arbets- tagaren har uppfyllt sitt första kontrakt; b) efter vederbörligt hörande av represen- tativa arbetsgivar— och arbetstagarorganisa- tioner utfärda bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som förvärvats utan- för dess territorium, däri inbegripet intyg och diplom;

c) inskränka tillträdet till vissa begränsade kategorier av sysselsättning eller funktioner då detta är nödvändigt med hänsyn till sta- tens intresse.

Del III. Slutbestämmelser Artikel 15

Denna konvention hindrar icke medlems- stater från att sluta multilaterala eller bilate— rala avtal för att lösa problem som uppstår i samband med dess tillämpning.

• Sida 177
•  Original

Prop. 1981/82:146

Article 16

]. Any Member which ratifies this Con— vention may, by a declaration appended to its ratification, exclude either Part 1 or Part II from its acceptance of the Convention.

2. Any Member which has made such a declaration may at any time cancel that de- claration by a subsequent declaration.

3. Every Member for which a declaration made under paragraph 1 of this Article is in force shall indicate in its reports upon the application of this Convention the position of its law and practice in regard to the provi- sions of the Part excluded from its accep- tance, the extent to which effect has been given. or is proposed to be given, to the said provision and the reasons for which it has not yet included-them in its acceptance of the Convention.

Article 17

The formal ratifications of this Convention shall be communicated to the Director-Gen- eral of the International Labour Office for re- gistration.

Article 18

1. This Convention shall be binding only upon those Members of the International La- bour Organisation whose ratifications have been registered with the Director-General.

2. lt shall come into force twelve months after the date on which the ratifications of two Members have been registered with the Director-General.

3. Thereafter. this Convention shall come into force for any Member twelve months af- ter the date on which its ratification has been registered.

Article 19

1. A Member which has ratified this Con- vention may denounce it after the expiration of ten years from the date on which the Con- vention first comes into force, by an act com- municated to the Director-General of the In- ternational Labour Office for registration. Such denunciation shall not take effect until

177

Artikel 16

1. Varje medlemsstat som ratificerar den- na konvention kan genom en till dess ratifika- tion fogad förklaring utesluta endera del I el- ler del II från sitt godkännande av konventio- nen.

2. Varje medlemsstat som gjort en sådan förklaring kan när som helst upphäva denna förklaring genom en påföljande förklaring.

3. Varje medlemsstat för vilken en förkla- ring enligt mom. 1 i denna artikel är gällande skall i sina redogörelser för tillämpningen av denna konvention ange tillståndet i dess lag- stiftning och praxis med avseende på bestäm- melserna i en del som uteslutits från dess godkännande, den omfattning vari dessa be- stämmelser har tillämpats eller är avsedda att tillämpas och anledningen till att den ännu in- te har innefattat dem i sitt godkännande av konventionen.

Artikel 1 7

De officiella ratifikationema av denna kon- vention skall delges internationella arbetsby- råns generaldirektör och registreras av ho- nom.

Artikel 18

1. Denna konvention är bindande endast för de medlemmar av internationella arbets- organisationen vilkas ratifikationer registre— rats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft

för varje medlem tolv månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 19

1. Medlem som ratificerar denna konven— tion kan, sedan tio år förflutit från den tid- punkt då konventionen först trädde i kraft. uppsäga densamma genom skrivelse som del- ges internationella arbetsbyråns generaldi- rektör för registrering. Uppsägningen träder ej i kraft förrän ett år efter det den registre-

• Sida 178
•  Original

Prop. 1981/82:146

one year after the date on which it is regis- tered.

2. Each Member which has ratified this Convention and which does not, within the year following the expiration of the period of ten years mentioned in the preceding para- graph, exercise the right of denunciation pro- vided for in this Article will be bound for another period of ten years and, thereafter, may denounce this Convention at the expira- tion of each period of ten years under the terms provided for in this Article.

Article 20

1. The Director-General of the lntema- tional Labour Office shall notify all Members of the International Labour Organisation of the registration of all ratifications and denun- ciations communicated to him by the Mem- bers of the Organisation.

2. When notifying the Members of the Or- ganisation of the registration of the second ratification communicated to him, the Direc- tor-General shall draw the attention of the Members of the Organisation to the date upon which the Convention will come into force.

Article 21

The Director-General of the International Labour Office shall communicate to the Sec- retary-General of the United Nations for reg- istration in accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations full particulars of all ratifications and acts of denunciation registered by him in accordance with the pro- visions of the preceding Articles.

Article 22

At such times as it may consider necessary the Goveming Body of the International La— bour Office shall present to the General Con- ference a report on the working of-this Con- vention and shall examine the desirability of placing on the agenda of the Conference the question of its revision in whole or in part.

178

rats.

2. Varje medlem, som ratificerar denna konvention och icke inom ett år efter utgång- en av den i föregående mom. nämnda tioårs- perioden gör bruk av den uppsägningsrätt som medges i denna artikel, skall vara bun- den för en ny period av tio år och kan därefter på de i denna artikel föreskrivna villkoren uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

Artikel 20

1. Internationella arbetsbyråns generaldi- rektör skall underrätta samtliga medlemmar av internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationer och upp- sägningar. som delgivits honom av organisa- tionens medlemmar.

2. När generaldirektören underrättar orga- nisationens medlemmar om registreringen av den andra ratifikationen i ordningen, som del- givits honom. skall han fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag då konventionen kommer att träda i kraft.

Artikel 21

lntemationella arbetsbyråns generaldirek- tör skall för registrering jämlikt artikel 102 i Förenta nationernas stadga lämna Förenta nationernas generalsekreterare fullständiga upplysningar om varje ratifikation och upp- sägning. som registrerats av honom enligt be- stämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 22

Närhelst internationella arbetsbyråns sty- relse finner det erforderligt skall styrelsen fö- relägga internationella arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för kon- ventionens tillämpning och överväga om det finns skäl att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

• Sida 179
•  Original

Prop. 1981/82: 146

Article 23

]. Should the Conference adopt a new Convention revising this Convention in whole or in part. then, unless the new Con- vention otherwise provides—

a) the ratification by a Member of the new revising Convention shall ipso jure involve the immediate denunciation of this Conven— tion, notwithstanding the provisions of Arti- cle 19 above, if and when the new revising Convention shall have come into force;

b) as from the date when the new revising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any case re- main in force in its actual form and content for those Members which have ratified it but have not ratified the revising Convention.

Article 24

The English and French versions of the text of this Convention are equally authorita- tive.

179

Artikel 23

1. Om konferensen antager en ny konven- tion, varigenom förevarande konvention helt eller delvis revideras, och den nya konventio- nen ej föreskriver annat,

a) skall, utan hinder av bestämelsema i ar- tikel 19, en medlems ratifikation av den nya konventionen i sig innefatta omedelbar upp- sägning av förevarande konvention. under förutsättning att den nya konventionen trätt i kraft;

b) skall från den dag, då den nya konven- tionen träder i kraft. förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmar- na. 2. Förevarande konvention skall likväl förbli gällande till form och innehåll för de medlemmar som ratificerat densamma men icke ratificerat den nya konvention, varige- nom förevarande konvention revideras.

Artikel 24

De engelska och franska texterna till denna konvention skall ha lika vitsord.

• Sida 180
•  Original

Prop. 1981/82: 146 180