RÅ 1994:45

I ansökan hos Skatterättsnämnden om förhandsbesked anförde X såsom företrädare för allemansfonden Y följande: Y var en s.k. allemansfond, dvs. sådan värdepappersfond som avsågs i lagen (1983:890) om allemanssparande. - En värdepappersfond beskattades enligt 2 § 10 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, dels för alla inkomster som inte utgjorde reavinster på aktierelaterade värdepapper, dels för en schablonintäkt som uppgick till 1,5 procent av värdet vid årets ingång på nämnda slags värdepapper. Enligt fjärde stycket jämfört med första stycket 3 nämnda moment, fick avdrag göras för utdelning som beslutats för beskattningsåret, dock inte med så stort belopp att det föranledde underskott. - För en värdepappersfond fick enligt 13 och 16 §§ lagen (1990:1114) om värdepappersfonder i princip inte tas upp lån. Fonden hade därför inte några räntekostnader. Några andra större kostnader uppkom inte heller bortsett från förvaltningskostnader. Det innebar att om fonden ett inkomstår inte beslutade om utdelning, blev i princip all avkastning i fonden, inkl. schablonintäkten, beskattad hos fonden. Sedan beskattades avkastningen i fonden även hos andelsägaren när medlen ett senare år delades ut eller värdeökningen realiserades genom avyttring av fondandelen. - För att undvika denna dubbelbeskattning delade alla i Sverige baserade värdepappersfonder och allemansfonder ut så mycket varje år att skattepliktig inkomst inte uppkom. Detta förfarande hade förutsetts av lagstiftaren när de nuvarande reglerna för beskattning av värdepappersfonder infördes. I prop 1989/90:110, s. 566, sades att om fonden delade ut för att neutralisera inkomsterna beskattades i stället andelsägarna, varvid det totala skatteuttaget blev sådant att neutralitet uppkom mellan sparformerna direktägande och ägande genom en mellanhand såsom en värdepappersfond. - För att inte det samlade sparandet i fonden skulle minska vartefter utdelningar skedde, hade det stora flertalet fonder fondbestämmelser som innebar att hela utdelningen, utom den del som normalt innehölls i preliminärskatt, återinvesterades. För en allemansfond återinvesterades således 80 procent av utdelningen. - Vissa fondandelsägare hade ifrågasatt om den utdelning som återinvesterades på detta sätt, utgjorde skattepliktig utdelning hos fondandelsägaren. De som hävdade att det inte rörde sig om en skattepliktig utdelning menade att det var fråga om något som närmast kunde liknas vid en split eller fondemission i ett aktiebolag. Om utdelningen inte skulle anses skattepliktig hos andelsägaren, fanns det risk för att den inte heller skulle anses avdragsgill hos fonden. - I 4 § fondbestämmelserna för Y angavs bl.a. följande under rubriken Utdelning.

"Fondbolaget skall göra avdrag för den skatt som belöper på utdelningen eller i de fall avdrag inte skall göras, betala motsvarande belopp kontant till andelsägarna. För resterande belopp skall fondbolaget förvärva nya fondandelar för andelsägarnas räkning. Varje andelsägare skall härvid erhålla det ytterligare antal andelar som svarar mot det belopp som tillkommer honom."

Utdelningsbeloppet bokades ut från fondens depå och 80 procent därav tillfördes resp. andelsägares fondkonto. Därefter köptes för andelägarnas räkning andelar för 80 procent av beloppet. Köpeskillingen för fondandelarna togs från andelsägarnas konto och sattes sedan in på fondens konto. - Alla dessa bokningar gjordes på natten för att inte störa den normala fondverksamheten. Under en viss tid var medlen i princip disponibla på andelsägarnas konton. - Utdelningen från den nu aktuella fonden skulle enligt fondbestämmelserna - som följde reglerna i 9 § lagen om värdepappersfonder - fastställas årligen. Så hade skett genom beslut av fondens styrelse, vilket dokumenterats genom att styrelsen godkänt fondens bokslut. Fondbestämmelserna var dessutom godkända av tillsynsmyndigheten. Civilrättsligt torde det därför inte ha rått någon tvekan om att det rörde sig om utdelning. - Av utdelningen hade 20 procent inehållits som preliminärskatt. Det hade över huvud taget inte ifrågasatts att den delen av utdelningen skulle utgöra avdragsgill utdelning hos fonden. Det beslut om utdelning som fattats av styrelsen hade givetvis avsett även den återinvesterade delen. - Den utdelning som fastställts i samband med en allemansfonds bokslut och som i alla andra hänseenden behandlats som utdelning borde vara avdragsgill för fonden, även om viss del av de utdelade medlen i omedelbar anslutning till utdelningen använts till förvärv av fondandelar för andelsägarens räkning. - Mot bakgrund av det anförda önskades Skatterättsnämndens besked i följande frågor. 1. Utgör utdelningen i Y till den del den återinvesteras i enlighet med vad som beskrivits ovan, sådan utdelning som enligt 2 § 10 mom. fjärde stycket jämfört med första stycket 3 SIL får dras av?

Om svaret på fråga 1 är nej - 2. Skulle utdelning enligt 1 vara avdragsgill om fondbestämmelserna dessutom innehöll en regel om att andelsägaren inför varje utdelningstillfälle kan välja om han vill ha utdelningen i kontanter eller få utdelningen återinvesterad? - Om svaret på fråga 1 resp. 2 är ja - Skulle det göra någon skillnad om det inte hade varit tekniskt möjligt för en fondandelsägare att disponera över utdelningen innan den används till att för hans räkning förvärva fondandelar?

Skatterättsnämnden (1993-10-01, Nordling, Wingren, Armholt, Colver, Johansson, Nord, Rosen) yttrade: Förhandsbesked. - Y (allemansfonden) har rätt till avdrag för den utdelning som i enlighet med bestämmelserna i § 4 i fondens stadgar används för förvärv av nya andelar för den utdelningsberättigades räkning. - Motivering. - Enligt 2 § 10 mom. första stycket 3 SIL jämfört med fjärde stycket i samma moment får en värdepappersfond göra avdrag för utdelning som fonden beslutat för beskattningsåret, dock inte med så stort belopp att det föranleder underskott. Vad som skall närmare förstås med utdelning framgår inte av bestämmelse i SIL eller annan skattebestämmelse som SIL hänvisar till. - Enligt lagen om värdepappersfonder, vilken gäller för allemansfonden, skall för varje värdepappersfond finnas fondbestämmelser som upprättas av fondbolaget. Fondbestämmelserna skall ange om utdelning skall ske och, om det är fallet, grunderna och sättet för utdelningen (9 §). Bestämmelserna skall godkännas av Finansinspektionen (10 §). - Lagen om värdepappersfonder innebar en förskjutning från en tidigare lagreglering av kollektiva investeringar i värdepapper, som uppfattades som onödigt detaljerad, till en ordning där fondbolagen vid utformandet av fondbestämmelserna i flera avseenden, bl.a. när det gällde utdelningsfrågor, gavs ökade möjligheter att själva bestämma inriktningen (jfr prop. 1989/90:153 s. 32 f., s. 68). Några regler motsvarande dem som t.ex. gäller enligt 12 kap.aktiebolagslagen (1975:1385) om storleken av utdelningsbart belopp och om den ordning i vilken beslut om utdelning skall fattas ger inte lagen eller dess förarbeten. Vad fondbolaget närmare har att iaktta i denna del har således överlämnats till fondbolaget att självt bestämma under Finansinspektionens överinseende. Detta har bl.a. inneburit att större krav ställts på fondbestämmelsernas utformning och tillgänglighet och på informationen om verksamheten till de enskilda placerarna. - De beskattningsregler, som gäller för värdepappersfonder och dess andelsägare, är utformade med utgångspunkt i att neutralitet skall uppnås mellan ett direkt ägande av värdepapper och ett indirekt ägande av sådana genom fonder. Fonderna har därför för undvikande av kedjebeskattning getts rätt till avdrag för utdelning till andelsägarna (prop. 1989/90:110 s. 562 f. och s. 566). Avdrag medges med belopp som fastställs i utdelning för visst räkenskapsår utan hinder av att det inte utbetalas under året (prop. 1974:181 s. 40). - Enligt § 4 i fondbestämmelserna för allemansfonden gäller i huvudsak följande. Till fondandelsägarna skall för varje räkenskapsår utdelas dels resterande del av utdelningsbart belopp från tidigare räkenskapsår, dels avkastning på fondens medel - efter vissa avdrag - enligt fondens resultaträkning och dels realisationsvinster på värdepapper i den omfattning fondbolaget beslutar. Summan av dessa belopp får ökas med upplupen utdelning som inbetalats vid andelsförsäljning eller minskas med upplupen utdelning som utbetalats vid andelsinlösen. Utdelningen från fonden skall ske i december varvid fondbolaget, efter avdrag för bl.a. skatt som belöper på utdelningen, för resterande belopp skall förvärva nya fondandelar för andelsägarnas räkning. Varje andelsägare skall härvid erhålla det ytterligare antal andelar som svarar mot det belopp som tillkommer honom. - Belopp som i enlighet med den nämnda fondbestämmelsen beslutas som utdelning får i och för sig anses vara sådan utdelning som lagstiftaren avsett skall innefattas i utdelningsbegreppet, (jfr prop. 1974:128 s. 152 f. och prop. 1974:181 s. 40 f. samt RÅ 1990 ref. 101). Frågan i ärendet gäller därför närmast om de belopp som beslutats i utdelning skall godtas som avdragsgilla för fonden när de används för förvärv av nya andelar. - Som framgått ovan har lagstiftaren vid utformningen av reglerna om värdepappersfonder gett fonderna mycket fria händer att själva bestämma placeringsinriktning och utdelningspolicy inom ramar som tillgodoser spararnas säkerhet. I förarbetena har också understrukits att fondbestämmelserna skall ges sådan utformning och tillgänglighet att den enskilde spararen skall ha möjlighet att bedöma de olika fondernas verksamhet. För varje fond skall också finnas en informationsbroschyr med fondbestämmelserna och den ytterligare information som behövs för att bedöma fondens verksamhet (26 §). En andelsägare får därför anses informerad och införstådd med fondens regler om utdelning och det sätt på vilket fonden tillgodoför honom beslutad utdelning. - Med hänsyn till de principer som legat till grund för utformningen av reglerna om värdepappersfonder och beskattningsreglerna för dessa och deras delägare får utdelning som beslutas i enlighet med fondbestämmelserna anses hänförlig till sådan utdelning som avses i 2 § 10 mom. SIL oavsett det sätt på vilket delägarna enligt samma bestämmelser tillgodoförs utdelningen. Förhandsbeskedet har utformats i enlighet härmed. - Till den del frågorna inte besvarats får de anses ha förfallit.

Ordförande S. var skiljaktig vad gällde motiveringen och anförde: Fondbestämmelserna har godkänts av Finansinspektionen på det sätt som förutsätts i 10 § lagen om värdepappersfonder. Inspektionen har alltså gjort bedömningen att det är fråga om en utdelning (jfr också 5 kap. 5 § i FFFS 1993:16). Det ifrågavarande förfarandet leder till att antalet andelar i fonden ökar (och att varje andels värde i motsvarande mån minskar) på ett sätt som torde förutsätta att en utdelning/återinvestering i andelar ägt rum. Med hänsyn till vad som gäller i värdepappersrättsligt hänseende får förfarandet även vid beskattningen - trots att fondens eller delägarens ekonomiska situation inte förändras i något relevant avseende och trots att de i traditionell mening, numera i stort sett försvunna, reinvesterande fonderna behandlas på annat sätt - anses innefatta en utdelning.

Riksskatteverket överklagade och yrkade att Regeringsrätten måtte förklara att Y inte hade rätt till avdrag för den utdelning som i enlighet med bestämmelserna i § 4 i fondens stadgar skulle användas för förvärv av nya andelar för den utdelningsberättigades räkning. Med hänsyn till att fonden utgjorde ett eget skattesubjekt måste enligt Riksskatteverket - även om förfarandet värdepappersrättsligt kunde betecknas som utdelning - det kravet ställas för att utdelning i skatterättslig mening skulle anses föreligga, att en egendomsöverföring skedde från den samägda egendomsmassan till den enskilde fondandelsägaren. Detta hade inte skett genom ifrågavarande förfarande.

Regeringsrätten (1994-06-10, Björne, Tottie, Wadell, Bouvin, Ragnemalm) gjorde samma bedömning som Skatterättssnämnden och fastställde nämndens förhandsbesked.

Föredraget 1994-05-19, föredragande Schön-Engqvist, målnummer 5737-1993

Samma dag avgjordes ett mål nr 5736-1993 rörande samma fråga.