RÅ 1998:34
En handling, som genom dom undantagits från taxeringsrevision med stöd av 3 kap. 13 § första stycket 2 taxeringslagen (1990:324), har ansetts skola på begäran återlämnas till den reviderade.
Länsrätten i Stockholms län
Skattemyndigheten i Stockholms län, som beslutat om taxeringsrevision hos AB X., förelade den 4 oktober 1996 bolaget att till myndighetens förfogande ställa en intern utredning om bolagets patentsituation.
Bolaget efterkom inte föreläggandet utan gav in patentutredningen i ett förseglat kuvert till länsrätten med yrkande om bl.a. att utredningen skulle undantas från revision. Vidare yrkade bolaget att länsrätten skulle pröva bolagets ansökan utan att ta del av handlingens innehåll samt att handlingen skulle återlämnas till bolaget.
Skattemyndigheten bestred bifall till ansökningen.
Länsrätten i Stockholms län (1996-12-16, ordförande Nylund) , som granskade patentutredningen, biföll ansökan och förklarade att utredningen inte behövde ställas till skattemyndighetens förfogande. I frågan om återlämnande av patentutredningen anförde länsrätten följande. Genom att bolaget - författningsenligt - till länsrätten har givit in patentutredningen har denna blivit en allmän handling och tillförts akten i målet. Någon föreskrift av innebörd att länsrätten, på sätt som yrkats, skulle kunna avhända sig denna allmänna handling finns inte. På grund härav kan bolagets talan i denna del inte bifallas. - Länsrätten avslår yrkandet om återlämnande av den handling som målet avser.
Kammarrätten i Stockholm
Skattemyndigheten överklagade och yrkade att länsrättens beslut att undanta patentutredningen från revisionen skulle upphävas.
Bolaget bestred bifall till överklagandet samt yrkade bl.a. att handlingen skulle återställas till bolaget så snart detta var möjligt. Till stöd härför anförde bolaget att det av formella skäl tvingats överlämna handlingen till länsrätten. Om skyldighet att ställa den till revisorernas förfogande inte förelåg borde den därför kunna återlämnas till bolaget; jämför beslag där beslagtagen egendom återlämnas om beslaget hävs.
Kammarrätten i Stockholm (1997-06-26, Regner, Dinnetz, referent, Altenhammar) avslog överklagandet samt (Dinnetz och Altenhammar) bolagets yrkande om återlämnande av patentutredningen.
Lagmannen Regner var skiljaktig beträffande frågan om återlämnande av patentutredningen och anförde: Enligt 3 kap. 14 § TL skall vid en skriftlig begäran om befrielse från föreläggande att visa upp en handling denna handling ges in till länsrätten tillsammans med föreläggandet. - I 3 kap. 14 a § TL finns en särskild regel om handling, som endast kan uppfattas med tekniskt hjälpmedel, t.ex. en ADB-lagrad handling, skall tillhandahållas i målet. Enligt paragrafen är det länsrätten som bestämmer i vilken form eller på vilket sätt upptagningen skall tillhandahållas. I författningskommentaren till bestämmelsen sägs (prop. 1993/94:151 s. 170) att upptagningen kan t.ex. tillhandahållas i utskrift, genom kopia av upptagningen eller genom att länsrätten får teknisk hjälp med att ta del av handlingen. - Om den enskilda anser att innehållet i handlingen har sådan karaktär att han skulle föredra att inte ens domstolen tar del av det kan han enligt 3 kap. 14 b § begära att rätten inte granskar handlingen. Finner rätten att en granskning av handlingen inte är nödvändig kan domstolen avgöra målet utan att bryta förseglingen eller ta del av den översända handlingen (prop. 1993/94:151 s. 170 f.). - I 3 kap. 12 a § TL föreskrivs att räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till revisorn så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats skall återlämnas till den reviderade. - Det finns inte någon bestämmelse i TL som anger hur länsrätten efter målets avgörande skall förfara med en handling som överlämnats till domstolen i samband med begäran om undantagande. Länsrätten har ansett att handlingen blivit en allmän handling när den getts in till domstolen och att den tillförts akten i målet samt att, då föreskrift därom saknas, länsrätten inte kan avhända sig handlingen. - Jag anser emellertid att det av regelsystemet i TL måste anses följa att en handling som getts in till länsrätten för prövning om undantagande skall återlämnas till den reviderade sedan en dom som innebär bifall till ansökan om undantagande har vunnit laga kraft. Även i det fallet att en dom innebär ett avslag på en sådan begäran ligger det närmast till hands att handlingen återställs till den reviderade som sedan får tillhandahålla skattemyndigheten handlingen. - På grund av det anförda skall enligt min mening bolagets yrkande i denna del bifallas på så sätt att patentutredningen återställs till bolaget när kammarrättens dom vunnit laga kraft.
Kammarrättens dom vann laga kraft i den del som gällde undantagande av patentutredningen från revision.
Regeringsrätten
Bolaget överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle besluta att patentutredningen skulle återlämnas till bolaget.
Prövningstillstånd meddelades.
Riksskatteverket uttalade att verket inte hade något att erinra mot att patentutredningen återlämnades.
Regeringsrätten (1998-10-30, Brink, Rundqvist, Sandström, Nilsson) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Patentutredningen är att anse som en allmän handling enligt 2 kap. 3 § första stycket jämfört med 6 § samma kapitel tryckfrihetsförordningen.
Enligt 12 § arkivlagen (1990:782) får en statlig myndighet avhända sig allmänna handlingar endast genom, såvitt är av intresse i detta mål, sådant återlämnande som sker med stöd av lag eller föreskrift som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, eller med stöd av särskilt beslut av regeringen.
Förfarandet vid taxeringsrevision regleras i 3 kap. 8-14 c §§ TL. Dessa bestämmelser innehåller bl.a. följande om hanteringen av handlingar som tillhör den reviderade och som berörs av revisionen. Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna överlämnas till revisorn mot kvitto. Sådana handlingar skall så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade. Den reviderade kan begära att en viss handling skall undantas från revision. Finns handlingen hos skattemyndigheten kan myndigheten medge att handlingen undantas från granskning och handlingen skall då återlämnas till den reviderade. Om skattemyndigheten anser att handlingen skall granskas skall myndigheten omedelbart försegla handlingen och överlämna den till länsrätten för prövning om handlingen skall undantas från granskning. Om handlingen finns hos den reviderade och skattemyndigheten förelagt honom att överlämna den för granskning skall den reviderade ge in föreläggandet och handlingen till länsrätten för motsvarande prövning. Om den reviderade begär det skall rätten pröva om beslut kan fattas utan att rätten granskar handlingen.
Frågan om hur domstolen skall förfara med en handling som undantagits från granskning vid taxeringsrevision har inte reglerats i taxeringslagen. Något uttryckligt stöd för att handlingen skulle få återlämnas finns alltså inte i den författning som reglerar förfarandet. Frågan om återlämnande bör emellertid också bedömas mot bakgrund av vad som allmänt gäller i fråga om hanteringen av handlingar som tillhör den reviderade och som berörs av en taxeringsrevision. Alla övriga handlingar skall snarast återlämnas till den reviderade, däribland sådana som undantagits från granskning genom skattemyndighetens beslut. Något avgörande skäl att på annat sätt hantera en handling som genom beslut av domstol undantagits från granskning finns inte. Vad gäller de formella förutsättningarna för att återlämna patentutredningen kan vidare en jämförelse göras med förfarandet med handlingar som omhändertagits med stöd av lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet. I den lagen finns ett par bestämmelser om vad som skall ske med insamlade uppgifter om ett beslut om tvångsåtgärd ändras eller upphävs. Enligt 15 § andra stycket skall de insamlade uppgifterna förstöras om länsrätten finner att ett interimistiskt beslut inte skall bestå. Enligt 29 § andra stycket får länsrätten, om den ändrar granskningsledarens beslut helt eller delvis, besluta att insamlade uppgifter skall förstöras. Ytterligare bestämmelser om hur rätten skall förfara med handlingar fanns tidigare inte. Att omhändertagna handlingar skulle återlämnas ansågs emellertid följa av allmänna rättsgrundsatser och bestämmelse om detta bedömdes inte erforderlig (prop. 1993/94:151 s. 159 och 163 f.). Numera har i förtydligande syfte uttryckliga föreskrifter om återlämnande införts (prop. 1996/97:100 s. 496, SFS 1997:503).
Mot den angivna bakgrunden föreligger, enligt Regeringsrättens mening, inte hinder mot att återlämna patentutredningen till bolaget. Överklagandet skall därför bifallas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Med ändring av kammarrättens dom beslutar Regeringsrätten att patentutredningen skall återlämnas till bolaget.
Regeringsrådet Sandström tillade för sin del:
Enligt 6 kap. 10 § andra stycket rättegångsbalken förordnar regeringen om rätt för part eller annan att återfå handling som hör till akten. Bestämmelsen syftade från början på 17 § förordningen den 7 december 1883 (nr 64 s. 1) angående expeditionslösen. Enligt paragrafens första stycke skulle till myndighet inlämnad handling "vilken vederbörande är berättigad återfå" återställas med tillämpning av reglerna i förordningen. Såvitt framgår följde en sådan rätt av bl.a. en kungörelse den 26 april 1853 (nr 21 s. 3) "angående rätt för part att återfå till Öfverrätt ingifvna handlingar".
I 17 § fanns också ett andra stycke rörande bl.a. den prövning som i vissa fall skulle ske vid ett återlämnande. I samband med införandet av rättegångsbalken ändrades detta stycke (SFS 1947:539), närmast mot bakgrund av att aktsystem infördes också vid underrätterna (jfr NJA 1943 II s. 74 f.), och samtidigt slopades - med ett undantag - kungörelserna, däribland den från år 1853. Den till grund för ändringen liggande promemorian och propositionen (prop. 1947:307) ger ingen antydan om att avsikten varit att förändra de principiella förutsättningarna för ett återlämnande.
Regeln i 17 § andra stycket 1883 års förordning - men däremot inte regeln i paragrafens första stycke - fördes sedermera utan sakliga ändringar över till 21 § expeditionskungörelsen (1964:618) och därefter, när den kungörelsen upphävdes (SFS 1992:191), till förordningen (1980:900) om statliga myndigheters serviceskyldighet m.m. (serviceförordningen). Vid en omarbetning av serviceförordningen flyttades regeln från 6 § till 11 § (SFS 1996:274).
Av 11 § serviceförordningen - som alltså i sak motsvarar 17 § andra stycket i 1883 års förordning i lydelsen enligt SFS 1947:539 - följer att handling som har getts in till en myndighet i mål eller ärende inte får återlämnas förrän målet eller ärendet avgjorts, att återlämnandet får förenas med villkor om att bestyrkt kopia skall ges in om originalhandlingen inte finns hos någon myndighet samt att handling som getts in i mål eller ärende som avgjorts av domstol inte får återlämnas innan avgörandet vunnit laga kraft om inte domstolen medger det och bestyrkt kopia ges in eller redan finns bland handlingarna. Efter 1996 års omarbetning av förordningen är det svårt att åberopa regeln som ett stöd för återlämnande enligt 12 § första stycket arkivlagen. Med en traditionell tolkning måste nämligen regeln numera anses handla om när ett i sig "tillåtet" återlämnande tidigast får ske (jfr 1 § och rubriken före 2-11 §§).
Frågan om det i det aktuella fallet över huvud taget behövs något sådant stöd som avses i 12 § första stycket arkivlagen är inte självklar. Motsvarande frågeställning har uppkommit i andra situationer. Här kan erinras om vad som sagts i anslutning till tillkomsten och ändringen av 15 och 29 §§ lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet men också till regleringen av beslag i 27 kap.rättegångsbalken. Har handlingar tagits i beslag återlämnas regelmässigt handlingarna utan hinder av att en särskild föreskrift om återlämnande saknas; det har ansetts att det implicit i ett beslut om hävande ligger att handlingen skall återlämnas (1994 års direktiv till mediekommittén, SOU 1997:49 bilaga 1 s. 8; en särskild föreskrift om återlämnande fanns tidigare i 17 § tredje stycket i 1883 års förordning, jfr SFS 1947:539).
I 12 § arkivlagen finns inte bara en bestämmelse om att det krävs särskilt stöd för att återlämna en allmän handling (första stycket) utan också en bestämmelse som säger att ett sådant stöd inte behövs om myndigheten har fått handlingen som lån (andra stycket). Klart är att den sistnämnda bestämmelsen tar sikte på lån av allmänna handlingar myndigheter emellan (prop. 1989/90:72 s. 57 och s. 78 f., jfr 7 § arkivförordningen, 1991:446). Någon sådan begränsning finns dock inte i lagtexten. I det aktuella fallet ter det sig från bolagets synpunkt naturligt att betrakta patentutredningen som utlånad till länsrätten. Därmed är inte sagt att det verkligen är fråga om ett lån; karaktären av lån visar sig ju i att handlingen skall återlämnas vilket, om stöd saknas i 12 § första stycket arkivlagen, kan ske endast om det är ett lån...
Även om det inte är avgörande för klassificeringsfrågan - lån eller inte lån - är det av intresse att se om några slutsatser kan dras av föreskrifter som meddelats på lägre nivå. Enligt 11 § arkivförordningen får Riksarkivet meddela föreskrifter om statliga myndigheters arkiv, bl.a. om återlämnande av handlingar. Enligt Riksarkivets föreskrifter (RA-MS 1994:64, ändrade genom RA-MS 1995:67) om arkivering av akter vid de allmänna förvaltningsdomstolarna och Försäkringsöverdomstolen skall i vissa fall - enligt en huvudregel som är försedd med ett antal undantag - akter i ett överklagat mål arkiveras i den domstol som sist behandlat målet. Föreskrifterna, som gäller fr.o.m. den 1 oktober 1994, avslutas på följande sätt. "Ovanstående medför inte någon ändring i vad som sägs i 12 § arkivlagen (1990:782) i fråga om handlingar som myndigheten fått som lån. Av handlingar (t.ex. personakt i kriminalvårdsmål, räkenskapsmaterial i taxeringsmål eller kartor i byggnadsmål) som skall återgå till ingivaren framställs, om domstolen finner att det behövs, kopia som läggs till akten innan originalhandlingen återsänds" (tidigare föreskrifter i samma ämne, DVFS 1983:50 B 3, upphävdes med verkan fr.o.m. den 1 januari 1997, se RA-MS 1996:75).
Syftet med de avslutande meningarna i föreskrifterna synes vara att klargöra att reglerna om arkiveringsskyldig domstol inte påverkar den rätt som den som handlingarna tillhör kan ha att få tillbaka handlingarna. Exemplifieringen med räkenskapsmaterial i taxeringsmål antyder att ett återlämnande förutsätts kunna ske också till enskild. Det är möjligt att det som sägs i föreskrifterna präglas av synsättet att originalhandlingar i form av räkenskapsmaterial m.m. som en enskild ger in över huvud taget inte blir allmänna handlingar.
Det finns bl.a. därför anledning att aktualisera frågan om utgångspunkten för det hittills förda resonemanget, att patentutredningen är en allmän handling, är fel. För att en handling skall vara allmän skall den enligt 2 kap. 6 § tryckfrihetsförordningen förvaras hos myndighet och vara inkommen eller upprättad hos myndighet. Att det finns ett visst utrymme för att i särskilda situationer tolka begreppen snävt framgår av RÅ 1992 ref. 63 och 1996 ref. 19. Av rättsfallen följer att handlingar som ges in till domstol endast i syfte att granskas med avseende på om de är allmänna eller ej inte förändrar status i detta hänseende genom ingivandet.
I ett remissyttrande över Polisrättsutredningens slutbetänkande (SOU 1995:47) har ChefsJO C.E. framfört principiella synpunkter med anledning av vad utredningen anfört om kopiering av beslagtagna handlingar. Enligt JO är det inte givet att beslagtagna handlingar och kopior av dem utgör allmänna handlingar (Riksåklagaren har - med hänvisning till vad Överåklagaren vid Statsåklagarmyndigheten för speciella mål anfört - också redovisat tveksamhet). JO konstaterar att myndigheternas rådighet över beslagtagen egendom i hög grad skiljer sig från vad som i allmänhet gäller i fråga om där förvarade handlingar. En handling som har kommit in eller upprättats hos en statlig myndighet är normalt att betrakta som statens egendom medan däremot en beslagtagen handling endast tillfälligt befinner sig i myndighetens besittning och endast i ett begränsat i rättegångsbalken noga angivet syfte. Sedan beslaget har hävts skall handlingen i normalfallet till följd av civilrättens regler återställas till den person hos vilken den en gång togs i beslag. Sådana handlingar är således i civilrättsligt hänseende att anse som förvarade av myndigheten för annans räkning. JO konstaterar vidare att myndigheterna i den praktiska verksamheten i viktiga hänseenden styrs enbart av bestämmelserna i rättegångsbalken och därtill anslutande regelsystem, att ett sådant synsätt inte på något mer flagrant sätt kan sägas stå i strid med de intressen som bär upp offentlighetsprincipen samt att beslagsreglerna och bestämmelserna om allmänna handlingar i själva verket till viss del synes stå i direkt konflikt med varandra. JO:s remissyttrande i denna del mynnar ut i att de problem som hänger samman med kopiering av beslagtagna handlingar alltjämt väntar på sin lösning (betänkandet bereds för närvarande inom Justitiedepartementet).
Remissyttrandet är intressant med hänsyn till att de principiella frågeställningarna delvis är desamma i Regeringsrättens mål. Yttrandet förstärker intrycket att regleringen på området är oklar. Mot denna bakgrund är den bedömning som kan göras att ett återlämnande av patentutredningen inte, med utgångspunkten att patentutredningen trots allt är allmän handling, kan anses strida mot bestämmelserna i 12 § arkivlagen. Även om det finns allmänna intressen (forskningens behov m.m.) som talar för att patentutredningen bör stanna hos domstolen får det enskilda intresset att få tillbaka utredningen anses väga tyngre. För ett återlämnande talar också att det skulle vara olyckligt om den som berörs av en revision avstår från att begära undantagande hos länsrätten enbart av den anledningen att han fäster vikt vid att få tillbaka handlingen.