RÅ 2005:22
Socialstyrelsen har i ett tillsynsbeslut kritiserat en läkare för dennes ordination och intygsgivning. Beslutet har ansetts inte kunna bli föremål för rättsprövning.
Kammarrätten i Jönköping
Med anledning av en anmälan från Håbo kommun mot legitimerade läkaren O.L. inledde Socialstyrelsen ett tillsynsärende. Anmälan avsåg O.L:s ordination av medicin åt en patient och ett utlåtande/intyg som han skrivit rörande vård av patienten enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. I en skrivelse till O.L. den 10 januari 2001 riktade Socialstyrelsen kritik mot honom. Till skrivelsen fogades det svar som Socialstyrelsen samma dag sänt till Håbo kommun (socialtjänsten).
Beträffande ordinationen konstaterade Socialstyrelsen att diagnostik bör bygga på anamnes, undersökning, observationer, tester, eventuell neuroradiologi samt att behandling innefattar såväl psykologiska, sociala och pedagogiska som eventuella farmakologiska insatser. Socialstyrelsens kritik i denna del avsåg att farmakologisk behandling inletts utan vårdplan och att ordinationen skett efter endast ett besök. I fråga om intyget vände sig Socialstyrelsen mot ett uttalande om att föräldrarna borde ges erforderligt stöd innan fosterhemsplacering ägde rum. Enligt Socialstyrelsen förutsatte ett sådant yttrande att intygsskrivaren var väl insatt i vilka insatser som redan genomförts. Socialstyrelsen kunde inte finna att O.L. tagit del av socialtjänstens utredningar och bedömningar. Underlaget för intyget var därför ofullständigt. I sammanhanget refererades till de krav som ställs i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 1981:25) för hälso- och sjukvårdspersonalen om avfattande av intyg m.m.
O.L. ansökte om rättsprövning enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (rättsprövningslagen). Socialstyrelsens åtgärd kränkte enligt O.L. hans yrkesheder och personliga heder och påverkade hans verksamhet som specialistläkare.
Domskäl
Kammarrätten i Jönköping (2001-05-10, Blänning, Andersson-Jarl, Tired, referent) yttrade: Enligt 1 § rättsprövningslagen gäller som villkor för att rättsprövning skall ske bl.a. att fråga är om ett sådant förvaltningsärende hos regeringen eller förvaltningsmyndighet som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen. - Det ärende som Socialstyrelsen avgjort genom det aktuella beslutet rör inte något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen. Rättsprövning kan därför inte komma i fråga. - Kammarrätten avvisar ansökningen.
O.L. överklagade och yrkade i första hand att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens beslut och visa målet åter till kammarrätten för prövning och i andra hand att Regeringsrätten skulle undanröja Socialstyrelsens klander. Han anförde bl.a. följande. Det är uppenbart att beslutet avser myndighetsutövning mot honom och att det är fråga om ett sådant fall som skulle tas upp av Europadomstolen. Saken avser klander mot honom som privatläkare. Allt som är ägnat att försämra hans rykte som yrkesman påverkar honom både som person och i hans ekonomiska förhållanden. Han har rätt till domstolsprövning när Socialstyrelsen i sin granskning av hans verksamhet uttalar klander av hans läkargärning. Sådant klander är att jämställa med disciplinpåföljd. Scientologirörelsen har på sin hemsida gett offentlighet åt det klandrade beslutet vilket medfört ett kränkande ingrepp i hans personliga, yrkesmässiga och ekonomiska sfär. Hans möjlighet att rättsligt bekämpa förtal grundat på beslutet är eliminerad genom dess karaktär av myndighetsbeslut med presumtion för riktighet.
Socialstyrelsen anförde i yttrande till Regeringsrätten att styrelsens beslut i det aktuella ärendet inte var ett sådant beslut som innebär myndighetsutövning och att ärendet inte heller rör förhållande som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen.
Regeringsrätten (2005-03-17, Billum, Sandström, Stävberg, Kindlund, Lundin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § första stycket rättsprövningslagen skall domstol, på ansökan av en enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen eller en förvaltningsmyndighet som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen, pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet.
8 kap. 2 § regeringsformen avser privaträttsliga föreskrifter och är därför inte av intresse i detta sammanhang. 8 kap. 3 § regeringsformen avser sådana föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna som gäller åligganden för enskilda eller som i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden.
Målet rör beslut i ett ärende där Socialstyrelsen agerat som tillsynsmyndighet enligt lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, LYHS. Socialstyrelsen har gjort bedömningen att O.L. inte iakttagit de allmänna skyldigheter han haft enligt 2 kap. 1 § LYHS och att hans intygsgivning inte varit förenlig med vad som följer av Socialstyrelsens föreskrifter. Ärendet har därmed gällt sådana åligganden för enskilda som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen. Kammarrätten har således inte haft fog för att avvisa ansökningen om rättsprövning med hänvisning till att ärendet inte rört något förhållande som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen.
Enligt 1 § andra stycket rättsprövningslagen kan rättsprövning gälla endast sådana beslut som innebär myndighetsutövning mot den enskilde. Den fråga som aktualiseras i målet är om begreppet myndighetsutövning - som förekommer även i bl.a. regeringsformen, brottsbalken, skadeståndslagen (1972:207) och förvaltningslagen (1986:223) - täcker också sådana åtgärder från Socialstyrelsens sida som begränsar sig till kritiska uttalanden.
I förarbetena till 11 kap.6 och 7 §§regeringsformen har förutsatts att begreppet myndighetsutövning skall ges samma innebörd som i 3 § i 1971 års numera upphävda förvaltningslag (prop. 1973:90 s. 397). Där användes ursprungligen uttrycket "… utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande". I förarbetena till rättsprövningslagen sägs inte mer än att kravet på att beslutet skall innebära myndighetsutövning mot den enskilde innebär att beslut av typen partsbesked undantas (prop. 1987/88:69 s. 35).
Det rättsliga begreppet myndighetsutövning har alltså en förhållandevis snäv innebörd och täcker inte alla fall där ett beslut kan sägas ha faktiska och för den enskilde negativa verkningar. Regeringsrättens praxis tyder inte på att begreppet tolkats på annat sätt i mål om rättsprövning. Praxis från Europadomstolen rörande artikel 6 i Europakonventionen ger inte anledning att här göra annan bedömning av begreppet myndighetsutövning.
Mot den nu angivna bakgrunden finner Regeringsrätten att Socialstyrelsens beslut, trots de uppgivna verkningarna för O.L., inte kan anses innebära myndighetsutövning mot honom. Beslutet kan därför inte bli föremål för rättsprövning.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.