RÅ 2006 not 140

Not 140. Överklagande av K.E:s dödsbo ang. rättelse av uppgift i utsöknings- och inskrivningsdatabasen. - K.E:s dödsbo lämnade på självdeklarationen vid 2002 års taxering uppgift om ändrad adress för dödsboet. Skattemyndigheten i Stockholm registrerade dock inte den nya adressen. Såvitt framgår av handlingarna i målet avvek skattemyndigheten från de deklarerade uppgifterna på så sätt att ett deklarerat underskott av passiv näringsverksamhet om 114 533 kr togs upp som inkomst av passiv näringsverksamhet. Dödsboet nåddes aldrig av skattemyndighetens skrivelser eftersom de skickades till den gamla adressen. Den betalningsanmaning som skickades till dödsboet i anledning av att dödsboets skattekonto vid avstämning den 1 mars 2003 visade ett underskott på 98 952 kr kom i retur till skattemyndigheten. Skattemyndigheten tycks dock inte ha gjort någon utredning rörande dödsboets adressförhållanden med anledning av returförsändelsen. Skattemyndigheten överlämnade den 5 april 2003 fordran till Kronofogdemyndigheten i Stockholm för indrivning. Uppgifterna registrerades i utsöknings- och indrivningsdatabasen. Genom ett omprövningsbeslut den 17 juni 2003 sattes skatten ned med 90 408 kr inklusive korrigerad ränta. Dödsboet begärde hos kronofogdemyndigheten att uppgifterna om skulden skulle tas bort ur utsöknings- och indrivningsdatabasen. Kronofogdemyndigheten avslog begäran. Dödsboet överklagade kronofogdemyndighetens beslut hos Länsrätten i Stockholms län som avslog överklagandet. Länsrätten angav som domskäl att det vid tidpunkten för registreringen i utsöknings- och indrivningsdatabasen fanns en obetald förfallen skattefordran för vilken dödsboet var betalningsskyldigt. Uppgifterna i databasen kunde därför inte anses som oriktiga. Dödsboet fullföljde sin talan men Kammarrätten i Stockholm beslutade den 15 mars 2005 att inte meddela prövningstillstånd. - Dödsboet efter K.E. överklagade och yrkade att prövningstillstånd skulle meddelas i kammarrätten eller att kronofogdemyndigheten skulle stryka de aktuella uppgifterna ur registret. Till stöd för sin talan anförde dödsboet bl.a. följande. Skattemyndigheten gör grava fel utan att meddela dödsboet detta vilket medfört att dödsboet saknat möjlighet att göra ett tillrättaläggande. Ärendet skickas vidare till kronofogdemyndigheten. Skattemyndigheten erkänner felen och rättar dem föredömligt, men kronofogdemyndigheten vägrar att stryka uppgifterna i sitt register. Det är orimligt att tredje man oförskyllt blir lidande för att felen inte rättas till fullt ut. - Kronofogdemyndigheten bestred ändring av kronofogdemyndighetens beslut. Till stöd för sin talan anförde myndigheten bl.a. följande. Rättelse av uppgifter i utsöknings- och indrivningsdatabasen förutsätter att uppgifterna är oriktiga. Vad som utgör en oriktig uppgift får avgöras från fall till fall mot bakgrund av ändamålet med registret. Ändamålet med utsöknings- och indrivningsdatabasen framgår av 2 kap.2 och 3 §§ lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet, databaslagen. I korthet kan databasen beskrivas som ett diarium för utsökningsmål. Utgångspunkten är därför att uppgifterna om ett visst indrivningsuppdrag är riktiga om det är riktigt att ett verkställbart indrivningsuppdrag inkom till kronofogdemyndigheten på sätt som framgår av de registrerade uppgifterna. Kronofogdemyndigheten får inte pröva de bakomliggande rättsförhållandena. - Av 3 § indrivningsförordningen (1993:1229) och 20 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) framgår att den betalningsskyldige skall uppmanas att betala fordringen innan indrivning begärs, om det kan ske utan väsentlig olägenhet och inte särskilda skäl talar emot det. Det är dock inte någon förutsättning för verkställighet att 3 § indrivningsförordningen verkligen har uppfyllts. - Vissa uppgifter i kronofogdemyndighetens databas kan komma att omfattas av sekretess och förutsättningarna för detta regleras i 9 kap. 19 § sekretesslagen (1980:100). Om sekretesskydd inträder hos kronofogdemyndigheten är kreditupplysningsföretagen enligt 8 § tredje stycket kreditupplysningslagen (1973:1173) skyldiga att gallra uppgifterna i sina register. Uppgifterna om skatteunderskottet omfattas nu av sekretess hos kronofogdemyndigheten. - Skatteverkets hantering har brister och Skatteverket har inte uppfyllt sina skyldigheter enligt 3 § indrivningsförordningen. Detta förhållande, eller Skatteverkets ursprungliga felaktiga debitering, saknar dock helt betydelse för frågan om indrivningsuppdraget var verkställbart när det registrerades i utsöknings- och indrivningsdatabasen. Uppgifterna om det restförda skatteunderskottet kan inte anses vara oriktiga i det sammanhang de förekommer och för de ändamål som kronofogdemyndighetens databas har. -Regeringsrätten (2006-10-12, Eliason, Almgren, Hamberg, Fernlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Uppgifter i utsöknings- och indrivningsdatabasen får enligt 2 kap. 2 § databaslagen behandlas för tillhandahållande av information som behövs i bl.a. Skatteverkets och Kronofogdemyndighetens verksamhet för verkställighet enligt utsökningsbalken och indrivning av statliga fordringar. När personuppgifter behandlas enligt databaslagen gäller bl.a. bestämmelserna i 9 § första stycket a-h personuppgiftslagen (1998:204) om grundläggande krav på behandlingen. Detta innebär bl.a. att den personuppgiftsansvarige skall se till att de personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen, att personuppgifterna är riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella och att alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som är felaktiga eller ofullständiga med hänsyn till ändamålen med behandlingen. Av 28 § personuppgiftslagen, som också gäller vid behandling av personuppgifter enligt databaslagen, framgår att den personuppgiftsansvarige är skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med personuppgiftslagen eller föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen. Kronofogdemyndigheten är personuppgiftsansvarig för den behandling myndigheten skall utföra (1 kap. 5 § databaslagen). - Av 1 kap. 1 § andra stycket databaslagen följer att bestämmelserna i 9 och 28 §§personuppgiftslagen inte är tillämpliga vid behandling av uppgifter rörande juridiska personer. Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 2004 ref. 104 slagit fast att det förhållandet att databaslagen saknar bestämmelser om rättelse av felaktiga uppgifter såvitt avser juridiska personer rimligen inte i sig kan innebära att en juridisk person skall kunna vägras att få en felaktig uppgift rättad. Det saknas enligt Regeringsrättens mening också anledning att göra någon skillnad i tillämpningen såvitt avser möjligheten till rättelse beroende på om uppgifterna avser en fysisk eller juridisk person. - Frågan i målet gäller om uppgifterna i utsöknings- och indrivningsdatabasen rörande dödsboets skuld om 98 952 kr har behandlats i enlighet med personuppgiftslagen. För att så skall vara fallet krävs att uppgifterna är riktiga samt adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen. - Regeringsrätten har i domar denna dag (mål nr 6529-02, 3685-03 och 57 04) slagit fast att för att behandlingen i utsöknings- och indrivningsdatabasen skall stå i överensstämmelse med personuppgiftslagens krav på att uppgifterna är adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen bör det vid tidpunkten för registreringen av uppgifterna i utsöknings- och indrivningsdatabasen inte bara finns en ansökan om indrivning utan också en fordran som kan verkställas enligt utsökningsbalken. Finns en exekutionstitel prövar Kronofogdemyndigheten inte om denna är riktig. Det kan emellertid förekomma att en ansökan om verkställighet avser en uppgiven fordran grundad på ett beslut som är behäftat med så grava fel att något beslut över huvud taget inte kan anses föreligga. Uppgift om en sådan fordran kan knappast anses adekvat och relevant i förhållande till ändamålen med indrivnings- och utsökningsdatabasen. - De knapphändiga uppgifterna i det nu aktuella målet ger inte full klarhet i frågan om de brister i förfarandet som föregått överlämnandet av underskottet på skattekontot för indrivning varit så grava att en indrivningsbar skattefordran inte kan anses föreligga. Länsrätten synes utan närmare utredning av de faktiska omständigheterna ha lagt kronofogdemyndighetens uppgifter till grund för att avslå dödsboets överklagande. Regeringsrätten finner därför att målet inte blivit så utrett som dess beskaffenhet krävt. Kammarrätten borde därför ha meddelat prövningstillstånd i målet. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver det överklagade beslutet och meddelar K.E. prövningstillstånd för prövning i Kammarrätten i Stockholm av överklagandet av Länsrättens i Stockholm dom den 9 februari 2005 i mål nr 22714-03. Handlingarna överlämnas till kammarrätten för fortsatt handläggning. (fd I 2006-05-31, Liljeros)