RÅ 2007:45

Domskäl

Kammarrätten i Jönköping (2006-02-10, Lihuvudh, Andersson Jarl, referent, Flyme Ahlstrand) yttrade: Av 8 kap. 6 § första och andra stycket sekretesslagen (1980:100) framgår att sekretess gäller i den utsträckning regeringen föreskriver det, i statlig myndighets verksamhet, som består i utredning, planering, prisreglering, tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet med avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt, för uppgift om 1. enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs, 2. andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet. - Sekretess gäller, i den mån riksdagen godkänt avtal härom med främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verksamhet, som avses i första stycket, för uppgift om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som myndighet förfogar över på grund av avtalet. Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får inte i fråga om denna sekretess tillämpas i strid med avtalet. - Enligt artikel 25 i rådets direktiv 2001/18/EG punkt 1 får kommissionen och de behöriga myndigheterna inte till tredje man lämna ut konfidentiella uppgifter som anmälts eller utbytts i enlighet med detta direktiv, och de skall skydda immateriella rättigheter som är knutna till de uppgifter som erhållits. - Anslutningsfördraget till Europeiska unionen är ett av riksdagen godkänt avtal med en sådan mellanfolklig organisation som avses i 8 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen. Genom riksdagens godkännande av detta avtal får det antas följa att riksdagen även godkänt sekretessklausuler i senare beslutade förordningar och direktiv (jfr SOU 2004:75 s. 235 f.). - Av utredningen i målet framgår det att aktuella uppgifter behandlas konfidentiellt av den behöriga myndigheten i Holland. - Den absoluta sekretessen i 8 kap. 6 § andra stycket omfattar således efterfrågade uppgifter under förutsättning att handlingarna innefattar uppgifter om M:s ekonomiska eller personliga förhållanden. Av förarbetena till 8 kap. 6 § andra stycket (prop. 1992/93:120 s. 17 f.) framgår att med lydelsen enskilds ekonomiska och personliga förhållanden kommer i stort sett alla slag av uppgifter som kan ha skyddsintresse att omfattas av sekretess, alltså även uppgifter om affärs- och driftsförhållanden, uppfinningar och forskningsresultat, vilka får anses innefattas i begreppet ekonomiska förhållanden. De uppgifter som D.B. har begärt att få utlämnade avser M:s ekonomiska förhållanden och uppgifterna omfattas därför av absolut sekretess. Överklagandet skall därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.

D.B. fullföljde sin talan hos Regeringsrätten och anförde bl.a. följande. Offentliggörandet av data om utfodringsstudien avseende GT73 kan inte anses medföra skada för anmälarens konkurrenskraft. Beslutet att inte utlämna materialet är därför inte rättsligt grundat. Vidare har materialet avseende utfodringsförsöken ingivits som och utgör en integrerad del av miljöriskbedömningen och skall därför även av detta skäl lämnas ut. Allmänhetens förtroende för livsmedelsproduktionen är direkt kopplat till möjligheten att få objektiv och korrekt information om innehåll och produktionsprocesser. Endast genom ett offentliggörande av handlingarna kan oberoende forskare få möjlighet att göra egna riskbedömningar och kontroller av produkternas egenskaper. Allmänintresset av att handlingarna offentliggörs överstiger vida bolagets eventuella intresse av att dessa även fortsättningsvis hålls hemliga.

Regeringsrätten (2007-06-27, Dexe, Nord, Stävberg, Fernlund, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Artikel 25 i direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG innehåller bestämmelser om vilka uppgifter som till skydd för anmälares intressen skall vara konfidentiella. Direktivet är genomfört i svensk rätt genom bestämmelser i 13 kap.miljöbalken, förordningen (2002:1086) om utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och ändringar i punkt 91 i bilagan till sekretessförordningen (1980:657).

Av 8 kap. 6 § första stycket 1 sekretesslagen jämförd med 2 § första stycket 1 sekretessförordningen och punkt 91 i bilagan till sekretessförordningen framgår - såvitt nu är i fråga - att sekretess gäller i statliga myndigheters verksamhet som består i utredning, tillståndsgivning och tillsyn i fråga om genetiskt modifierade organismer enligt miljöbalken och förordningen om utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön för uppgifter om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs. Sekretessen gäller dock inte om intresset av allmän kännedom om förhållande som rör människors och djurs hälsa, miljön eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt att uppgifterna bör lämnas ut. Sekretessen gäller inte heller sådan riskbedömning som avses i 1 kap. 6 § förordningen om utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön.

I 8 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen föreskrivs att sekretess gäller, i den mån riksdagen godkänt avtal härom med främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verksamhet som avses i paragrafens första stycke, för uppgift om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten förfogar över på grund av avtalet. Denna bestämmelse infördes med anledning av Sveriges tillträde till EES-avtalet och detta avtals reglering av samarbetet på konkurrensområdet (se prop. 1992/93:120). I begreppet avtal anses ingå rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU, dvs. anslutningsfördragen samt förordningar och direktiv som utfärdas av EU:s institutioner (jfr bl.a. prop. 2004/05:142 s. 50, prop. 2005/06:45 s. 155, prop. 2005/06:140 s. 87 och prop. 2006/07:110 s. 38). Bestämmelsen i 8 kap. 6 § andra stycket förutsätter dock för sin tillämpning att den aktuella rättsakten innehåller en klausul om att uppgifterna inte får lämnas vidare i det aktuella fallet. Artikeln om konfidentialitet i det i målet aktuella direktivet får anses utgöra en sådan sekretessklausul. I den mån uppgifter som omfattas av artikeln lämnas till svenska myndigheter kan sådana uppgifter således vara omfattade av sekretess enligt 8 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen om förutsättningarna i övrigt enligt denna bestämmelse är uppfyllda.

Sekretesslagens uppbyggnad innebär att en myndighet kan få beakta flera olika sekretessbestämmelser i ett och samma ärende. I en sådan situation bör den bestämmelse som ger uppgiften det starkaste skyddet ha företräde (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 70).

Sekretessen enligt 8 kap. 6 § första stycket gäller med ett rakt skaderekvisit, dvs. presumtionen är att uppgifterna är offentliga. Utgångspunkten är visserligen att svenska myndigheter har att tillämpa svenska lagregler så att de krav som kan utläsas av gemenskapsrätten kan tillgodoses. Det kan emellertid inträffa att uppgifter om enskildas affärs- eller driftförhållanden som omfattas av sekretess i den stat som gjort uppgifterna tillgängliga för svenska myndigheter enligt ett direktiv eller en förordning, vid en sekretessprövning enligt 8 kap. 6 § första stycket och bestämmelser i sekretessförordningen bedöms vara offentliga. Sekretessen enligt 8 kap. 6 § andra stycket är däremot absolut, dvs. någon skadeprövning görs inte utan uppgifterna omfattas av sekretess i den utsträckning den utlämnande staten upprätthåller sådan med stöd av exempelvis ett direktiv. Detta innebär att sekretessen enligt andra stycket normalt sett är den starkare. Om en uppgift omfattas av regleringen i såväl första som andra stycket i 8 kap. 6 § bör således andra stycket tillämpas i första hand.

De i målet aktuella utfodringsförsöken rör enskilds ekonomiska förhållanden. Av utredningen framgår att den behöriga myndigheten i Nederländerna upprätthåller sekretess för uppgifterna med stöd av direktiv 2001/18/EG. Utredningen visar inte att detta skulle stå i strid med det direktivets bestämmelser, t.ex. därför att uppgifterna rätteligen skulle vara att se som en del av miljöriskbedömningen. Inte heller har det framkommit någon annan anledning att avvika från den behöriga myndighetens ställningstagande. Sekretess gäller således för uppgifterna enligt 8 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen.

Det anförda innebär att överklagandet skall avslås.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 2007-05-02, föredragande Hofvander, målnummer 1661-06.