RÅ 2009 not 108

Rättsprövning enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut

Not 108. Ansökan av Å.K. m.fl. om rättsprövning av ett beslut att anta detaljplan. -Kommunfullmäktige i Haninge kommun (2005-02-07) antog detaljplan för Vega Söderhagen 1:21 m.fl. - Beslutet överklagades av bl.a. Å.K. - Länsstyrelsen i Stockholms län (2005-05-31) avslog överklagandena. - Länsstyrelsens beslut överklagades av bl.a. Å.K. - Regeringen (Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet, 2006-03-23) avslog överklagandena och anförde bl.a. följande. Vad först gäller invändningarna mot länsstyrelsens handläggning finner regeringen att de omständigheter som klagandena framfört inte utgör tillräckliga skäl för att upphäva länsstyrelsens beslut. När det gäller kommunens handläggning kan konstateras att formerna för hur sakägare m.fl. ska beredas tillfälle till samråd inte regleras i plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Av planhandlingarna framgår att klagandena haft möjlighet att framföra synpunkter på detaljplanen och att det av samråds- och utställningsutlåtandena också framgår att de framfört erinringar mot planen. Vad gäller innehållet i utställningsutlåtandet kan konstateras att även om synpunkterna från samråden inte redovisats framgår det att det finns ett starkt motstånd mot planförslaget och att yttrandena i sin helhet från Å.K., Aktiongruppen Söderhagen 1:21, samt Vega-Söderhagens Fastighetsägareförening bifogats handlingarna inför kommunens beslut att anta detaljplanen. Regeringen finner att enbart den omständigheten att synpunkter från samråden inte redovisats i utställningsutlåtandet inte utgör skäl att upphäva planbeslutet. - Av handlingarna framgår att planområdet inte omfattas av den för Haninge kommun antagna översiktsplanen och att det av klagandena åberopade utvecklingsprogrammet inte utgör sådan översiktsplan som avses i PBL. Regeringen finner att miljökonsekvensbeskrivningen (MKB:n), gjorda utredningar och det underlag i övrigt som ligger till grund för kommunens beslut att anta detaljplanen får anses på ett godtagbart sätt redovisa konsekvenserna av planens genomförande för bl.a. boende i området. Regeringen finner inte att det framkommit att planhandlingarna eller handläggningen i kommunen har sådana brister eller att det i övrigt föreligger sådana omständigheter att kommunens planbeslut inte tillkommit i laga ordning. Den omständigheten att det finns ett starkt motstånd mot planen eller att kommunfullmäktige inte var enig när planen behandlades utgör inte skäl till annat ställningstagande. Vad klagandena framfört om hur fullmäktiges beslut delgivits dem som framfört synpunkter i ärendet medför inte att antagandebeslutet som sådant skulle bli ogiltigt. - Vid ärendets prövning i övrigt finner regeringen att de olägenheter i form av bl.a. påverkad utsikt och närmiljö som detaljplanen kan medföra för klagandena inte kan vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena framfört om exploateringsgraden, om vald planutformning, om påverkan på områdets naturvärden eller om trafik- och parkeringsförhållandena i området utgör inte skäl för att regeringen med anledning av deras överklaganden ska upphäva planbeslutet. Regeringen finner inte heller att vad klagandena framfört om behov av ny utställning eller deras invändningar i övrigt utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandena bör därför avslås. - Å.K. m.fl. ansökte om rättsprövning. Sökandena framhöll bl.a. att exploateringsgraden ökats väsentligt och att planhandlingarna var inaktuella, att MKB:n var felaktig och bristfällig, att planen ledde till en försämrad boende- och trafikmiljö, att synpunkter som kommit in före utställningen inte redovisats i utlåtandet, att utlåtandet sänts ut endast till dem som yttrat sig efter utställningen samt att länsstyrelsen brutit mot kraven på kommunicering i förvaltningslagen (1986:223). - Regeringsrätten höll muntlig förhandling. - Regeringsrätten (2009-06-17, Nordborg, Sandström, Brickman, Knutsson, Jermsten) avvisade ansökningar från personer som inte varit parter i ärendet hos regeringen och anförde såvitt avser övriga sökande under Skälen för Regeringsrättens avgörande.Av övergångsbestämmelserna till lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut följer att den tidigare lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut ska tillämpas i detta mål. - Av 1 § i 1988 års lag framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen ska pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Regeringsrätten ska enligt 5 § upphäva regeringens beslut om domstolen finner att beslutet strider mot någon rättsregel och det inte är uppenbart att felet saknat betydelse för avgörandet. - Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - - - De sökande har sammanfattningsvis anfört att det har varit flera fel i förfarandet, bl.a. i fråga om information och bristande underrättelser. De har synpunkter när det gäller planinnehållet avseende exploateringsgrad, utsikt, trafikförhållanden, ianspråktagande av naturpark m.m. De anser att MKB:n är otillräcklig. Vidare anser de att kommunen har överskridit sin handlingsfrihet och att kraven på opartiskhet och saklighet enligt regeringsformen inte har uppfyllts. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - I 5 kap. 20 § PBL finns bestämmelser om att samråd ska äga rum med dem som berörs när förslag till detaljplan upprättas. Några bestämmelser om formerna för samråd och kallelser till detta har inte meddelats. Enligt departementschefen (prop. 1985/86:1 s. 609) bör det, om många kan ha ett väsentligt intresse i frågan, ordnas ett offentligt möte eller en utställning där synpunkter i ordnade former tas emot. Sådana arrangemang kan utlysas i trakten genom affischering, utdelning av flygblad, masskorsband eller liknande förfarande. Om samrådet berör en större krets som inte med säkerhet kan nås på nu angivet sätt, kan enligt departementschefens mening en kungörelse införas i ortstidning. Mot bakgrund av vad som nu sagts kan Haninge kommuns förfarande när det gäller samråd inte anses strida mot bestämmelserna i 5 kap. 20 § PBL. - Enligt 5 kap. 27 § PBL ska kommunen efter utställningstiden sammanställa de synpunkter som senast under utställningstiden har framförts skriftligen och redovisa sina förslag med anledning av dem i ett utlåtande som ska fogas till handlingarna i ärendet. Utlåtandet eller ett meddelande om var utlåtandet hålls tillgängligt ska för kännedom snarast möjligt i brev sändas till dem som inte fått sina synpunkter tillgodosedda. Regeringsrätten finner att kommunen borde ha redovisat samtliga ingivna synpunkter i utlåtandet och därefter sänt utlåtandet till de personer som inte fått sina synpunkter tillgodosedda. Felet är dock inte av så allvarlig art att detaljplanen ska upphävas enbart på den grunden. - De sökande har anfört att länsstyrelsen har inhämtat handlingar som de inte har beretts tillfälle att yttra sig över. Såvitt framgår av utredningen är det de prövade handlingarna som har inhämtats, dvs. kommunens akt. Eftersom det inte är några nya uppgifter som har inhämtats, strider förfarandet inte mot förvaltningslagens regler om kommunicering. - Planområdet omfattas numera av den för Haninge kommun år 2005 antagna översiktsplanen (ÖP 2004). I planen är det aktuella området avsatt som förändringsområde för bostäder. Utvecklingsprogrammet för Vega-Norrby från år 1997 kan inte anses utgöra översiktsplan eller fördjupad översiktsplan. Det faktum att översiktsplan tidigare saknades för det nu aktuella planområdet ändrar inte bedömningen. Förfarandet strider således inte mot någon lagregel i den delen. - Enligt 5 kap. 18 § PBL, i dess i målet tillämpliga lydelse, ska en MKB upprättas om detaljplanen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär en betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser. Av handlingarna i målet framgår att en MKB har upprättats i november 2000, reviderad i februari 2001, avseende detaljplanen för Söderhagen 1:21 m.fl. MKB:n har ingått i planhandlingarna. Regeringsrätten finner att MKB:n är tillräckligt omfattande med hänsyn till den prövning som ska göras enligt den tillämpade bestämmelsen, planens omfattning och påverkan på miljön. - I målet har vidare gjorts gällande att förhållandena avseende strandskyddet har redovisats på ett felaktigt sätt i planmaterialet och att planen strider mot reglerna om strandskydd. I förarbetena till 15 § tredje stycket naturvårdslagen (1964:822), numera 7 kap. 15 § andra stycket miljöbalken, har det visserligen förutsatts att - innan en detaljplan antas - ställningstagande sker till frågan om ett strandområde, som avses ingå i en detaljplan, inte längre ska omfattas av strandskydd (prop. 1985/86:90 s. 111, se även prop. 1997/98:45 del 2 s. 84). Det finns dock inte någon ovillkorlig regel om att strandskyddsfrågan ska avgöras först, utan det ses snarare som en lämplighetsfråga. Den brist som sökandena anfört kan därför inte vid en prövning i förevarande ordning föranleda att regeringens beslut upphävs. - En utbyggnad av bostäder inom det aktuella planområdet kommer att medföra olägenheter för de boende i Söderhagen i form av försämrad utsikt och ökad trafik. Olägenheterna kan dock inte anses vara större än att det ligger inom ramen för vad boende i tättbebyggda områden får tåla. - De av sökandena i övrigt åberopade omständigheterna visar inte att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut ska stå fast. (fd II 2008-12-03, Törnqvist)